Text från PDF
SÅ HÄR FUNGERAR
FN:S FÖRBUD MOT
KÄRNVAPEN
Översatt och publicerad i april 2021 av Svenska Läkare
mot Kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet
för Fred och Frihet, IKFF, slmk.org/ikff.se. Uppdaterad
september 2022 av ICAN partners i Sverige.
Kontakt: info@slmk.org
Original: International Campaign to Abolish Nuclear
Weapons (ICAN), januari 2021.
Kärnvapen har alltid varit
omoraliska. I och med att
FN:s konvention om ett
förbud mot kärnvapen (Treaty
on the Prohibition of Nuclear
Weapons, TPNW), trädde i
kraft den 22 januari 2021 är
de nu också i alla avseenden
olagliga enligt internationell
rätt. Konventionen, som
antogs i FN 2017 med ett stort
stöd från det internationella
samfundet, är det första glo-
bala avtal som kategoriskt
förbjuder kärnvapen, det mest
destruktiva och inhumana
vapen som någonsin skapats.
Det är också det första avtal
som skapar ett ramverk för
att uppnå en fullständig och
verifierbar nedrustning av
kärnvapen, och som inklu-
derar stöd till kärnvapen-
överlevare.
En ny global norm
Konventionen om ett förbud
mot kärnvapen stärker det
globala stigmat mot att an-
vända och inneha kärnvapen
och förkastar föreställningen
om att det är acceptabelt för
vissa stater att inneha dessa
vapen.
Historien visar att förbud
mot vapen leder till nedrust-
ning. Det kan vi se av konven-
tionerna som förbjuder
kemiska och biologiska
vapen, antipersonella minor
och klustervapen. Vapen som
har förbjudits genom avtal
ses i högre grad som olagliga
även bland stater som inte är
med i avtalen. De tappar sin
politiska status och resurser
för att tillverka och underhålla
dem. Vapentillverkare får där-
med svårare att producera
vapnen och tillverkning ska-
dar företagens anseende.
Många banker och andra
finansiella institut världen över
har redan slutat investera i
företag som producerar kärn-
vapen för att leva upp till den
nya internationella lagstift-
ningen och för att ta avstånd
från alla massförstörelse-
vapen.
En majoritet av världens
stater och civilsamhället var
övertygade om att ett avtal
som förbjuder kärnvapen på-
verkar även de länder som
inte genast anslöt sig till det
och beslutade sig därför för
att arbeta för ett sådant
förbud.
Erfarenheterna från avtal
som förbjuder andra inhuma-
na vapen visar att de på
längre sikt har skapat normer
som påverkar politik och
praxis även i de länder som
står utanför avtalen.
Konventionen om ett för-
bud mot kärnvapen är idag
vårt största hopp om att de
steg mot kärnvapennedrust-
ning, som sedan många år
varit nödvändiga, faktiskt
kommer att tas.
Illegala vapen
1
Stater utanför
konventionen
7 juli 2017
Konventionen
antas i FN
Efter fyra veckors intensiva
förhandlingar vid FN:s hög-
kvarter i New York röstar 122
länder för att anta konventionen
om ett förbud mot kärnvapen,
däribland Sverige. Det var en
historisk dag för mänskligheten.
24 oktober 2020
50:e landet ratificerar
konventionen
Honduras blir det 50:e landet
som ratificerar konventionen
och därmed formellt godkänner
att vara lagligt bunden av den.
I och med det uppnås tröskeln
för att avtalet ska träda i kraft
och en nedräkning på 90 dagar
börjar.
22 januari 2021
Konventionen
träder i kraft
Konventionen blir bindande
internationell lag. För första
gången omfattas kärnvapen
av ett globalt förbudsavtal.
Länder som har anslutit sig till
konventionen måste fullgöra
sina skyldigheter.
21-23 juni 2022
Första
statspartsmötet
Avtalets länder träffas i
Wien, Österrike för det första
statspartsmötet. Länderna antar
en politisk deklaration samt
en kraftfull handlingsplan med
konkreta steg och verktyg för att
nå nedrustning.
Ett avtal föds
2
4 4 4 4
3
Tusentals människor marscherar genom Oslo, Norge,
för att fira att ICAN tilldelades Nobels fredspris i
december 2017.
3
Förbjudna aktiviteter
Humanitär rätt
Konventionen om ett förbud
mot kärnvapen bygger på
reglerna och principerna i
internationell humanitär rätt.
De fastställer att parterna i en
väpnad konflikt inte har en
obegränsad rätt att välja
krigsmetoder, att vapen måste
kunna skilja mellan civila och
militära mål, liksom att vapen
som orsakar onödig skada
eller lidande är förbjudna.
Artikel 1 i konventionen gör
ett brett spektrum av kärn-
vapenrelaterade aktiviteter
olagliga. Länder som är an-
slutna till konventionen är
förbjudna att utveckla, testa,
producera, skaffa, lagra, över-
föra, använda eller hota om
att använda kärnvapen, samt
förbjudna att inneha något
annat lands kärnvapen på
deras territorium. De får inte
heller hjälpa eller uppmuntra
något annat land att delta
i någon av de förbjudna
aktiviteterna. Denna artikel
bygger på delar av konven-
tioner som förbjuder andra
inhumana vapen och följer en
redan existerande norm mot
massförstörelsevapen.
En rättslig lucka är fylld
Konventionen fyller en lucka
inom internationell rätt. Innan
det trädde i kraft var kärn-
vapen det enda massför-
störelsevapen som inte om-
fattades av ett globalt för-
budsavtal, trots de katastro-
fala och varaktiga skador som
de orsakar.
Icke-spridningsavtalet, NPT,
från 1968 förbjuder länder
som inte redan har kärnvapen
att tillverka dem, men inom
NPT finns inget allmänt förbud
mot användning eller innehav
av kärnvapen. De avtal om
kärnvapenfria zoner som
antagits sedan 1967 förbjuder
bara kärnvapen inom vissa
geografiska regioner och med
vissa förbehåll.
4
Länder inom avtalet får aldrig under
några omständigheter:
Utveckla kärnvapen
De får inte utveckla kärnvapen, bedriva forskning med
avsikt att förbereda produktion av kärnvapen eller vidta
några andra steg mot att tillverka kärnvapen.
Testa kärnvapen
De får inte testa kärnvapen, inte heller under jord, under
vattenytan eller i atmosfären.
Tillverka kärnvapen
De får inte tillverka kärnvapen, komponenter eller
vapenbärare som är avsedda för kärnvapen.
Skaffa kärnvapen
De får inte skaffa kärnvapen på något annat sätt, till
exempel genom att ta emot dem från ett annat land.
Lagra kärnvapen
De får inte lagra eller inneha kärnvapen.
Utplacera och överföra kärnvapen
De får inte stationera eller utplacera kärnvapen på andra
länders territorium.
Använda eller hota om att använda
kärnvapen
De får inte använda eller hota om att använda kärnvapen,
vare sig i tider av krig eller fred.
Vara värdland för kärnvapen
De får inte ha något annat lands kärnvapen utplacerade
på sitt territorium.
Hjälpa till med eller uppmuntra förbjudna
aktiviteter
De får inte på något sätt hjälpa, uppmuntra eller förmå
andra länder att delta i någon av de förbjudna
aktiviteterna.
8
8
8
8
8
8
8
8
8
5
4
6
ICAN aktivister i Wien juni 2022.
Foto: ICAN | Marlena Koenig
Artikel 4 i konventionen om
ett förbud mot kärnvapen ger
ett rättsligt ramverk för att nå
en fullständig och verifierbar
nedrustning av kärnvapen och
de anläggningar där de till-
verkas. Inget annat multi-
lateralt nedrustningsavtal ger
ett sådant ramverk.
Länder med kärnvapen
måste avveckla dem enligt
en angiven tidsram på 10
år. Länderna kan välja att
nedrusta sina vapen innan
de går med i konventionen
och få detta verifierat av ett
internationellt oberoende
organ. Alternativt kan de välja
att gå med i konventionen och
sedan nedrusta sina kärn-
vapen enligt en tidsbunden
plan.
Det finns också en
mekanism för att avsluta
program där ett land har
något annat lands kärnvapen
utplacerade på sitt territorium.
Rapportering
Länderna måste regelbundet
rapportera om vilka steg de
har tagit för att genomföra
sina skyldigheter, fram till
dess att de är uppfyllda.
Säkerhetsgarantier
När ett land har nedrustat
sina kärnvapen måste det
godta säkerhetsgarantier
från Internationella atom-
energiorganet (IAEA) för att
göra det möjligt för IAEA att
verifiera att landets kärn-
tekniska anläggningar och
material aldrig mer används
för kärnvapenrelaterade
ändamål.
Att avskaffa kärnvapen
Länder
som har
kärnvapen
måste:
Länder
som haft
kärnvapen
måste:
Länder
som har
kärnvapen
på sin mark:
Omedelbart ta alla kärnvapen ur
operativ status och så fort som
möjligt avveckla dem, i enlighet med
en rättsligt bindande, tidsbunden
plan på 10 år för att säkerställa
en fullständig avveckling av
kärnvapenprogrammet. Landet ska
rapportera om framsteg tills det att
arbetet är klart och därefter godta
stränga kontroller från IAEA.
Samarbeta med det internationella
organ som kommer att utses för att
säkerställa en fullständig avveckling
av kärnvapenprogrammet. Landet
ska rapportera om framsteg till dess
att arbetet är klart och därefter godta
stränga kontroller från IAEA.
Säkerställa att de utplacerade
kärnvapnen avlägsnas så fort som
möjligt, och rapportera om framsteg
tills det att arbetet är klart.
7
ICAN aktivister i Wien juni 2022.
Foto: ICAN | Marlena Koenig
8
Fotografier och illustrationer av offer efter USA:s
kärnvapenattack på Hiroshima 1945 som visas på
Hiroshima Peace Memorial Museum.
Stöd till överlevare
9
Konventionen om ett förbud
mot kärnvapen är det första
internationella avtalet som
kräver att länder ger stöd till
offer för användning och
testning av kärnvapen. Kon-
ventionens medlemsstater
måste också vidta åtgärder
för att sanera områden som
förorenats av kärnvapen-
användning.
Dessa skyldigheter liknar
de som finns i andra nedrust-
ningsavtal och syftar till att
lindra den skada som vapnen
orsakar på människor och
miljö.
Hjälp till överlevare av
kärnvapenanvändning kan
ges på många sätt, däribland
medicinsk vård, rehabilitering
och psykologiskt stöd samt
hjälp till social och ekonomisk
integrering. Dessa skyldig-
heter gäller inte bara länder
som drabbats av kärnvapen,
utan alla länder som är i stånd
att erbjuda hjälp måste på
begäran göra det.
Årtionden av skada
Kärnvapen har använts två
gånger i krig, mot de japanska
städerna Hiroshima och
Nagasaki 1945. Nära 250 000
civila dog omedelbart eller
under stort lidande veckorna
och månaderna efter attack-
erna. Många tusentals fler har
dött av strålningsrelaterade
sjukdomar under de mer än
75 år som gått sedan dess.
De överlevande, på japanska
kallade ”hibakusha”, har i
många fall behövt livslång
behandling för svåra bränn-
skador, cancer och kroniska
sjukdomar.
Sedan 1945 har fler än
2 000 kärnvapen sprängts
genom i syfte att testa och
utveckla kärnvapen, dessa
har skett under jord, under
vattenytan och i atmosfären,
samtliga med förödande
och långvariga effekter på
människors hälsa och på
miljön. Många av de som
arbetade på testplatser i olika
delar av världen, samt de
samhällen som lever i när-
heten av eller i vindriktning
från platserna, utsattes för
höga doser av strålning, vilket
lett till cancer och andra sjuk-
domar. Tester i atmosfären har
orsakat störst skada.
Kärnvapentestning och
relaterade aktiviteter har haft
en oproportionerligt stor
inverkan på ursprungs-
befolkningar då dessa om-
råden ofta valdes ut som
testplatser för dessa död-liga
experiment, långt bort från
de makthavare som fattade
beslut om testerna.
Kvinnor och barn har
också drabbats särskilt hårt
av kärnvapenexplosioner,
eftersom de drabbas svårare
av de skadliga effekterna av
joniserande strålning. Flera
länder som tidigare varit
platser för kärnvapentestning
har redan anslutit sig till kon-
ventionen om ett förbud mot
kärnvapen och har under-
strukit vikten av att tillgodose
överlevarnas behov.
Alla länder ska med
Främja efterlevnad
Länder som har gått med i
konventionen är enligt artikel
12 skyldiga att uppmuntra
andra länder att ansluta sig
till det, med målet att främja
“universell efterlevnad”. De
kan göra detta på många sätt
- till exempel genom att göra
uttalanden till stöd för konven-
tionen i FN, genom att lyfta
det i deras bilaterala relation-
er med andra länder eller ge-
nom att stå värd för regionala
workshops.
Alla länder kan välja att när
som helst ansluta sig till
konventionen om ett förbud
mot kärnvapen. Genom att
underteckna konventionen
visar ett land sin intention att
bli en del av den. Genom att
sedan ratificera konventionen
samtycker landet formellt till
att bli lagligt bundet av den.
En växande skara
medlemmar
Stödet för konventionen kom-
mer att fortsätta öka i takt
med att dess normer blir allt
mer förankrade och pressen
att rätta sig efter dem blir
större.
En del regeringar är
tveksamma till att gå med på
grund av rädsla för hur deras
samarbeten med kärnvapen-
stater påverkas. En del stater
håller fast vid en falsk tro på
att kärnvapen skapar säkerhet
genom att underkasta sig
kärnvapenparaply. Vissa av
dessa länder kommer så
småningom att
känna sig tvungna att om-
pröva sin position när
konventionens medlemsskara
växer och parlamentariker
och medborgare kräver en
anslutning. Till exempel mot-
satte sig Frankrike och Kina
icke-spridningsavtalet när det
förhandlades fram 1968, men
båda gick till slut med 1992.
Världen förändras snabbt
och dagens ledare kommer
inte att sitta kvar vid makten
för alltid.
10
• Kärnvapen orsakar enorm
förstörelse och lidande och
är ett hot mot mänsklighetens
överlevnad. Ingenting kan
motivera att de används. Att
gå med i konventionen om ett
förbud mot kärnvapen är ett
steg som varje land kan, och
måste, ta för att kärnvapen
ska avskaffas globalt.
• Alla länders säkerhet hotas
av att det fortfarande finns
tusentals kärnvapen runt om
i världen. Ett kort ögonblick
av panik eller slarv, ett skadat
ego eller missförstånd, ett
datorfel eller en cyberattack
kan alldeles för lätt leda till en
global katastrof.
• Kärnvapen har inget legitimt
militärt eller strategiskt syfte.
Konventionen om ett förbud
mot kärnvapen är vår bästa
chans för att skapa en värld fri
från detta hot.
• Majoriteten av världens
länder har redan gått med
i avtal som förbjuder andra
oacceptabla vapen, såsom
kemiska och biologiska
vapen, antipersonella minor
och klustervapen. Att gå med
i det avtal som förbjuder kärn-
vapen, det mest destruktiva
av alla vapen, är ett logiskt
och nödvändigt nästa steg.
• Länder som har anslutit
sig till konventionen är i en
starkare position att kräva att
andra länder uppfyller sina
skyldigheter för icke-spridning
och nedrustning. Att ansluta
sig till konventionen skickar
en tydlig signal om att det
är oacceptabelt att skaffa
eller behålla kärnvapen. Det
hjälper till att stigmatisera
vapnen och sätta press på
att länder med kärnvapen
skyndsamt nedrustar dem.
• Konventionen tillhandahåller
en rättslig grund för att på
ett verifierbart sätt nedrusta
kärnvapen och hjälpa över-
levare som drabbats av
användning och testning.
• Ingenting i konventionen
kräver att något land drar sig
ur en befintlig militärallians.
Men alla länder som har
anslutit sig till det måste se
till att de inte på något sätt
hjälper eller uppmuntrar sina
allierade att delta i aktiviteter
som är förbjudna.
• En överväldigande majoritet
av världens länder har visat
sitt stöd för detta förbud, som
utgör grunden för en säkrare
värld för alla. Genom att gå
med i konventionen om ett
förbud mot kärnvapen
kommer ditt land att stå på
rätt sida om historien, rätt sida
om lagen och rätt sida om
mänskligheten.
Varför gå med i konventionen?
11
2019 beslutade den
dåvarande regeringen
att inte gå med i
konventionen, men
öppnade upp för att
ompröva beslutet efter
översynskonferensen av
icke-spridningsavtalet
(NPT). Det är dock idag
otydligt om detta kvarstår
och vad som kommer att
hända med kärnvapen-
frågan framöver.
Socialdemokraternas
ovilja att skriva under
konventionen förklarades
med att konventionstexten
är otillräcklig och behöver
ändras. Andra partier har
uttryckt att en svensk
anslutning till konventionen
skulle påverka våra militära
samarbeten.
Det finns i dagsläget
(september 2022) inte
någon majoritet i riksdagen
om ett svenskt tillträde till
konventionen.
FN:s konvention om ett
förbud mot kärnvapen har
tvingat fram obekväma
sanningar om den svenska
synen på kärnvapen, där
militära samarbeten med
kärnvapenstater och det
kommande inträdet i
Nato leder till en tystad
svensk röst. Att Sverige
ger vika för påtryckningar
från kärnvapenstater
innebär att vi inte agerar
säkerhetspolitiskt själv-
ständigt och svensk
nedrustningspolitik har
urholkats.
Nato påverkar politiken
Risken att kärnvapen
används är större än
på decennier. Samtidigt
har Sverige ansökt om
medlemskap i Nato, en
militärallians som baserar
sin säkerhet på kärnvapen.
I samband med Nato-
ansökan sa regeringen att
Sverige ska fortsätta arbeta
för kärnvapennedrustning
även som Natomedlem.
Trots det bekräftade den
dåvarande social-
demokratiska regeringen
i juli 2022 att Sverige
accepterar kärnvapnens
centrala roll i Nato och att
Sverige avser att delta fullt
ut i Natos gemensamma
försvarsplanering och är
redo att bidra med styrkor
för alla alliansens uppdrag,
vilket inkluderar kärnvapen.
I augusti 2022 trädde
Sverige också ur det
humanitära initiativet, vars
syfte är att belysa kärn-
vapnens humanitära
konsekvenser. Skälet till
detta är att initiativets
skrivelser om att kärn-
vapen “inte under några
omständigheter får
användas” inte är förenligt
med Natos policy.
Steg för steg ser vi hur
Sveriges säkerhetspolitik
alltmer bygger på kärn-
vapen och inte på dess
avskaffande. Den svenska
visionen om en kärn-
vapenfri värld blir allt mer
urvattnad.
12
Var står Sverige?
Lär dig mer
Det viktigaste du kan göra är
att lära dig mer om kärnvapen
och kärnvapenkonventionen.
Kärnvapen behöver ses och
diskuteras uifrån ett perspektiv
som fokuserar på de katastrofala
humanitära konsekvenserna av
deras användning och deras
oförenlighet med internationell
lag.
Vittnesmål
En kärnvapenattack är nästan
för hemsk att föreställa sig. Men
ta en stund och läs vittnes-
målen från de människor som
överlevde bombningarna av
Hiroshima och Nagasaki och
provsprängingarna. Dela
deras historier för att öka med-
vetenheten om den katastrof
som kärnvapen för med sig.
Politisk påverkan
Uppmana politiker, både lokalt
och nationellt, att visa sitt stöd
till konventionen om förbud mot
kärnvapen genom att skriva
under ICAN:s parlamentariska
upprop. Uppmuntra dem att
ställa frågor i riksdagen och
att lägga fram förslag för att få
regeringen att ansluta sig till
kärnvapenförbudet.
Sprid ordet
Militäralliansen Nato kallar sig
idag också för kärnvapenallians
och alla dess medlemmar
stödjer kärnvapenavskräckning.
Så har det inte alltid sett ut och
så måste det inte heller förbli.
Höj din röst för att Sverige ska
verka för nedrustning inom Nato.
Följ oss på sociala medier och
hjälp oss sprida ordet.
Vad kan du göra?
13
facebook.com/icanw.orgpledge.icanw.org
icanw.org/storytelling
läromkärnvapen.se
“Kärnvapen har alltid varit omoraliska.
Nu är de även olagliga.”
– Setsuko Thurlow, atombombsöverlevare
ICANW.ORG
PARTNER