Läkare mot Kärnvapen #99, december 2004

Text från PDF

Informationsblad  –  Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter  –  The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Läkare mot kärnvapen
         Læger mod
             kernevåben
Nr 99  DECEMBER 2004
Skandinaviska  och amerikanska läkarstudenter i dialog
Läs om Nuclear Weapons Inheritance Project på mittuppslaget

2 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
Författaranvisningar
Redaktionen  välkomnar  manuskript
som  behandlar  SLMKs/DLMKs  ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas  dock  helst  emot  via  e-post,  som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga  gärna  foton,  allrahelst  digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra.  Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller  på  baksidan  –  sätt  istället  en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera  och  korta  bidragen.  Tiden  från
manusstopp  till  postdistribution  har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska  läkare  mot  kärnvapen
(SLMK)  och Danske  læger  mod
kernevåben  (DLMK).  SLMK  har
ca 5 000   läkare,   medicinstudenter
och  stödpersoner  som  medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 475. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW) med ca 150 000 läkare i ca
50  länder  som  medlemmar.  SLMK,
DLMK  och  IPPNW  är  politiskt  och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 99, december 2004
ISSN: 1400-2256   Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:     Red för detta nr: Tryckeri:      Grafisk red. & formgivn:
Jan Larsson Jan Larsson och Luleå Grafiska    A Stenbergs Text & Form  AB
Linnégatan 2 G Ulf König Luleå   Box 52
753 32 UPPSALA     590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12     Tel:  013-651 81
E-post:      Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.org     E-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (100): 1 februari, 2005
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.      Tryckt på miljögodkänt papper.
Utgivningsplan
Nr  Manusstopp  Distribution
100   1/2 -05 mars
101   1/5 -05 juni
102   1/9 -05 oktober
103   10/11 -05 december
Summary in English
Omslaget
Omslagsbilden illustrerar IPPNW- stu-
denternas internationella arbete inom
ramen  för  Nuclear  Weapons  Inheri-
tance  Project.  På  bilden  från  vänster
Camilla  Mattson,  Sverige,  Caecilie
Böck  Buhmann,  Danmark,  Martina
Grosch, Sverige, Chris Brubaker, USA
och Rune Dahl, Norge; alla aktiva del-
tagare under en rad dialogmöten med
amerikanska  läkarstudenter.  Läs  mer
på mittuppslaget!
JL
Foto: Martina Grosch
tions are: can Israel survive with nu-
clear weapons? Aren’t Israeli nuclear
weapons a forceful incitement for Iran
to develop own nuclear weapons?
In a deliberately (?) provoking article
Cæcilie  Böck  Buhmann  raises  ques-
tions  about  the  mandate  of  IPPNW:
why  do  we  not  succeed  in  making
young students engaged in the nuclear
weapons problem? Do we not have to
broaden our scope, asks Cæcilie.
SLMK  has  got  a  new  chairman,
Frida Sundberg. Frida is a trainee pae-
diatrician and has a long experience of
SLMK and IPPNW work. The leading
article of this number is however writ-
ten by Gunnar Westberg and it may be
his last one – Gunnar has been elected
President  of  IPPNW.  In  two  articles
Gunnar focusses on nuclear weapons
in the Middle East, specifically in Iran
and Israel. Gunnar’s concluding ques-
The US national missile defence sys-
tem is still on the agenda. A substantial
contribution to our knowledge in this
field is presented in a long and very
informative  article  from  the  Bulletin
of  the Atomic  Scientists. The  author
Nicole  Evans  gives  us  an  update  on
NMD, TMD and GMD. The article is
translated into Danish by Bent Peder-
sen.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 3
INNEHÅLL NR 99
             AKTUELLA
    SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Södra Strandvägen 1A
832 43  Frösön
Tel:  063-12 74 20
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel:  0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2004:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22.
Iran och kärnvapen i Mellanöstern 4
   Ledarsida – Gunnar Westberg
Kan Israel överleva trots sina kärnvapen? 5
   Frågan ställs av Gunnar Westberg
Tack till SLMKs avgående ordförande 6
   Från styrelsen till Gunnar Westberg
Gunnar går och Frida kommer 6
   Frida Sundberg hälsas välkommen
Dialogmöte i London 6
   Rapport av Frida Sundberg
Hiroshima och Nagasaki – mindre risker än befarat? 7
Jann Storsaeter om nya rön om långsiktiga skador på
arvsmassan efter atombombsexplosioner
Tjernobylolyckan orsakade cancerfall i Sverige 7
 En nyligen publicerad studie konstaterar detta.
Martin Tondel var en av forskarna i undersökningen
Folkebevægelser, borgerdiplomati og
et håb for fremtiden 8
   Af Cæcilie Böck Buhmann
Missile Defence: Pragmatikkens sejr – ikke hjertets! 9
 Översättning av en artikel i Bulletin of the Atomic Scientists
av Nicole C. Evans
Studentarbete i USA i november 2004 12
   Martina Grosch och Camilla Mattson var med i delegationen
från Nuclear Weapons Inheritance Project
Bushs forskningsanslag till nya kärnvapen
stoppat i den amerikanska kongressen 16
   Claes Andreasson förmedlar ett pressmeddelande
från Arms Control Association
Nya ryska kärnvapen? 16
   Gunnar Westberg reflekterar över president Putins
uttalanden om Rysslands utvecklande av nya kärnvapen
Fredspristagare i Rom 17
 Gunnar Westberg rapporterar från det 5:e årliga toppmötet
för mottagare av Nobels fredspris, arrangerat av
Gorbatjov-fonden tillsammans med staden Rom
Internationell utblick 18
 Redaktör Inge Axelsson
Lars Engstedt in memoriam 19
   Minnesord av Urban Waldenström
Reaching Nuclear Disarmament:
new challenges and possibilities 20
   Information om denna internationella konferens i Stockholm
den 25-27 februari -05 med båda dagarnas program
DLMKs bestyrelse 22
SLMKs styrelse 2004–2005 23
BAKSIDAN
  SLMK vid riksstämman 2004
BILAGA
  SLMK:s verksamhetsberättelse 2003-2004

4 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
  Ledare  Ledare
Iran och kärnvapen
i Mellanöstern
I
ran har länge misstänkts för att ha
ambitioner  att  bli  en  kärnvapen-
makt. Sedan många år har landet
byggt kärnkraftanläggningar, trots stor
tillgång på olja. En drivkraft är san-
nolikt teknologisk prestige. Kärnkraft
och forskning i kärnfysik ger status, åt
landet och åt dess vetenskapsmän.
Men. Iran vill också hålla kärnvapen-
optionen öppen. Irans ledare talar ofta
om att landet är inringat. Amerikanska
styrkor och baser finns i Pakistan, Af-
ghanistan,  Uzbekistan,  Qatar  och  nu
finns också ett dussin nya baser i Irak
nära  Irans  gräns.  USA:s  militära  re-
surser i området är visserligen primärt
avsedda  att  kontrollera  oljetillförseln
från området, framförallt från Saudi-
arabien,  men  Iran  kan  ha  anledning
att  känna  oro.  När  USA:s  president
dessutom talar om Iran som en av ond-
skans  axelmakter,  när  ”respekterade
rådgivare” inom USA:s försvarsdepar-
tement skriver om nödvändigheten av
att angripa Iran och när USA nu hotar
med att använda kärnvapen även mot
länder som inte har kärnvapen, är det
inte överraskande att ”hökarna” i Iran
får stöd för ett kärnvapenprogram. Och
givetvis  ger  Israels  kärnvapen  starka
argument.
Iran bygger nu en anläggning för fram-
ställning av uran 235. Man har från Pa-
kistan köpt ett par tusen gascentrifuger
för anrikningen. NPT-avtalet, som Iran
anslutit sig till, förbjuder inte Iran att
framställa  uran 235  i  en  koncentra-
tion som kan användas för reaktorer,
omkring 6 %. Men det är inte svårt att
köra reningen vidare, till de 80–90 %
som fordras för att tillverka kärnvapen.
Iran har också resurser att framställa
andra delar av kärnladdningarna. Om
Iran startar anrikning i stor skala kan
man  frukta  att  Iran  sedan  säger  upp
avtalet med IAEA och inom ett fåtal år
har färdiga kärnvapen.
I och för sig har Iran inte uppfyllt sina
förpliktelser enligt NPT-avtalet i alla
avseenden.  Man  har  inte  rapporterat
sina  aktiviteter  enligt  bestämmelser-
na. Flera andra länder har dock brutit
mot reglerna i långt högre grad utan
att detta medfört något stort rabalder.
Brasilien har t ex startat en anrikning
av uran 235 och vägrar att låta IAEA
inspektera verksamheten.
För  att  stoppa  Irans  utveckling  av
kärnvapen diskuteras sanktioner. Där-
emot är ett amerikanskt invasionsför-
sök knappast sannolikt; Iran är helt en-
kelt för stort och skulle bjuda ett starkt
militärt motstånd. Möjligheten disku-
teras nu i amerikansk press att Israel
bombar  de  anläggningar  man  anser
vara hotfulla. Israels ledare anser att
bombningen av Iraks kärnreaktor 1981
var viktig för att förhindra Iraks kärn-
vapenutveckling.  I  Iran  skulle  Israel
dock i så fall behöva bomba på många
platser. Radioaktiva ämnen skulle san-
nolikt spridas från reaktorerna. Föröd-
elsen skulle bli stor. Hatet mot Israel
och USA skulle växa. Andra länder i
området skulle se sig om efter möjlig-
heter att skaffa kärnvapen.
Sanktioner eller bomber tycks vara de
enda  medel  man  diskuterar.  Kanske
man borde pröva förhandlingar först?
Vad skulle Iran vilja ha i en förhand-
ling?  Status  åt  landet  och  ledarna,
kanske symboler för ställningen som
regionens  stormakt,  bl a  genom  en
non-aggressionspakt  med  USA,  ge-
nom ett direkt möte mellan Irans och
USA:s presidenter, genom diskussio-
ner av Irans förslag om ”Dialog mellan
civilisationer” och ett slut på talet om
ondskans axelmakter. Man vill också
att de sanktioner som idag hindrar Irans
utveckling och kontakter med omvärl-
den upphävs. Och man vill ha handel.
Flera av Irans religiösa och politiska
ledare är i första hand affärsmän, vana
vid  korruption  och  handtryckningar.
Handelsavtal  med  Europa  och  USA
skulle inte bara binda upp ledarna vid
gjorda  överenskommelser,  det  skulle
också  förändra  Iran.  De  flesta  män-
niskor i Iran, särskilt de unga, är fasci-
nerade av västerlandet och särskilt av
USA.  Amerikanska  investeringar  är
efterfrågade.
Skulle  förhandlingar  kunna  stoppa
Irans kärnvapenprogram? Det vet man
inte förrän man allvarligt försökt. Un-
der tiden bör man kunna kräva att Iran
accepterar IAEA:s krav på utökade och
täta inspektioner i utbyte mot leverans
av uran för civila kärnkraftreaktorer.
I dagsläget bör man energiskt, fördoms-
fritt och uthålligt driva förhandlingar
med Iran för att stoppa kärnvapenut-
vecklingen där, och för att dra Iran in i
ett utbyte av handel, idéer, utbildning
och  turism,  med  USA,  med  Europa
men också med grannländerna. Målet
är en kärnvapenfri zon i Mellanöstern,
kanske  hela  vägen  från  Marocko  till
Afghanistan.
Om inte detta lyckas och Israel behål-
ler sina atombomber förblir risken stor
att Iran också skaffar  kärnvapen.
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 5
D
et var väl i och för sig logiskt
att Israel skulle skaffa sig kärn-
vapen. Till  och  med  Sverige
övervägde ju att bli en kärnvapenmakt,
utan särskilt övertygande militära skäl.
Israel levde under ett verkligt hot om
förintelse  från  sina  grannländer.  Det
judiska  folkets  erfarenhet  gjorde  det
oundvikligt att ta hotet på stort allvar.
Fienderna var många och starka. Ho-
tet om vedergällning med kärnvapen
skulle avskräcka från anfall, menade
man.
Den franska regeringen sålde en kärn-
reaktor  för  plutoniumframställning
som placerades i Dimona i Negevök-
nen. Sannolikt bidrog Frankrike också
med en hel del data för framställningen
av kärnvapen liksom resultat från sina
kärnvapensprängningar. Det är intres-
sant att spekulera över Frankrikes mo-
tiv till att sälja kärnvapenteknologi till
både Israel och Irak. Ville man, i bägge
fallen, förekomma USA?
Israel  har  idag,  tror  man,  mellan  75
och 200 kärnvapen. Uppskattningarna
bygger  på  Dimonareaktorns  produk-
tionskapacitet. Vapnen kan sändas med
flyg eller med landbaserade missiler.
Missilen Jeriko II har en räckvidd på
omkring 1 800 km och anses av exper-
ter i första hand vara avsedd att bära
kärnvapen, men kan också förses med
konventionella  laddningar.  Israel  har
nu även skaffat tre tyska dieseldrivna
ubåtar som försetts med missiler som
kan kärnvapenladdas.
Har  kärnvapenavskräckningen  fung-
erat? Nej. Trots sina kärnvapen anfölls
Israel 1973 av grannstater och Israels
kärnvapen avhöll inte Irak från att at-
tackera Israel med missiler vid Gulf-
kriget 1991. Man kan inte avskräcka
utan att göra troligt att man verkligen
kommer att använda vapnen. Men om
Israel hade slagit tillbaka med kärnva-
pen mot anfallarnas länder skulle förö-
delsen ha blivit oerhörd. I generationer
skulle  radioaktiva  områden  och  för-
störda städer ha påmint om detta brott.
Israel skulle ha riskerat sin viktigaste
säkerhetsgaranti,  stödet  från  omvärl-
den och särskilt från USA.
Idag är Israels säkerhetspolitiska läge i
förhållande till grannarna mycket för-
bättrat. Egypten, Syrien och Jordanien
har minskat sina militära resurser kraf-
tigt och skulle inte kunna bjuda starkt
motstånd  vid  ett  israeliskt  anfall,  än
mindre  kunna  hota  Israels  existens.
Irak förlorade det mesta av sina mili-
tära resurser redan i Gulfkriget 1981.
Återstår som orosmoment framförallt
Iran och Saudiarabien.
Irans militära styrka är avsevärd men
kan inte hota Israel så länge Israel har
USA:s stöd. De amerikanska baserna i
Irak och i Qatar, och de amerikanska
flottstyrkorna  i  Persiska  viken  skulle
kunna  stoppa  ett  anfall  snabbt  och
tillfoga Iran enorma skador. Om Iran
däremot utvecklar kärnvapen som med
missiler kan anfalla Israel, skulle hotet
om en förintelse av Israel åter bli för-
färande påtagligt.
Jag  argumenterar  i  en  artikel  i  detta
nummer av Informationsbladet för att
utsikterna bör vara goda att åstadkom-
ma en förhandlingslösning med Iran.
Om nu USA:s utrikesledning verkligen
vill och vågar. Det borde man göra, för
fredens skull, och för Israels skull.
Saudiarabien är ett svårbedömt land.
USA har dragit bort sina baser, kanske
därför att man inser att man inte är en
välkommen  gäst,  och  att  den  ameri-
kanska närvaron hotar landets stabilitet
och kungahusets säkerhet. Den saudis-
ka diktaturen kan inte förväntas bestå
länge. Avsikten  med  USA:s  massiva
militära  närvaro  i  området  är  främst
att kunna ingripa om Saudiarabien fal-
ler sönder och oljeproduktionen hotas.
Risken  finns  att  makten  i  landet  tas
över  av  en  fundamentalistisk  grupp
som ser som sin huvuduppgift att i ett
omvänt ”korståg” återerövra de heliga
platserna i Jerusalem. En sådan grupp
skulle kanske vilja köpa kärnvapen för
ett heligt krig. Ett israeliskt anfall på
Irans nukleära anläggningar skulle öka
risken för en sådan utveckling. Andra
muslimska länder i området från Al-
geriet till Pakistan hyser grupper som
skulle kunna reagera på samma sätt.
Kärnvapnen har inte bidragit till Is-
raels trygghet. Idag ser vi att risken
för spridning av kärnvapen till andra
länder i området ökar. Kärnvapen är
smittsamma. Om Israel vägrar avskaf-
fa sina kärnvapen är risken i längden
mycket stor att andra länder i regio-
nen  skaffar  kärnvapen.  Då  kan  inte
USA skydda Israel.
Kan Israel överleva trots sina kärnva-
pen?
GUNNAR WESTBERG
President i IPPNW
Kan Israel överleva
trots sina kärnvapen?

6 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
Tack till SLMK:s avgående ordförande
Gunnar!
Tack för trogen tjänst
och inspiration!
Vi riktar ett kort och stort TACK till dig
för att du hållit i SLMK-rodret mycket
längre tid än du anade och enligt egen
utsago önskade! Vi som anslöt oss till
SLMK  på  80-talet  kände  stora  för-
hoppningar att föreningen skulle kun-
na läggas ner efter 1989 och än mer
efter nedrustningsframgångarna 1996,
men  så  blev  som  bekant  inte  fallet.
Tack för att du har ställt upp i en för
vår verksamhet svår övergångsperiod,
detta trots att du haft egna angelägna
högprioriterade  åtaganden.  Låt  vårt
tack rikligt flöda vidare till din familj
med ”tack för lånet”!
Dina  moraliska  instinkter  och  dina
politiska  insikter  har  tveklöst  hjälpt
SLMK att hålla stadig kurs. Dina po-
litiska överblickar och reflektioner vid
styrelsemötena har inte alltid medfört
att vi sett lösningen tydligare, vi har
fortfarande  känt  oss  förbryllade  och
frustrerade  men  tack  vare  dig  på  en
betydligt högre nivå!
Inom  IPPNW  har  du  ett  grundmurat
förtroende, gjutet och utformat vid in-
formella möten, under talmansarbetet
i International Council och i samband
med  Dialogprogrammets  möten  med
politiker och statsmän. Det var lätt för
världskongressen i Beijing september
2004  att  med  acklamation  och  tack-
samhet  välja  dig  till  president  inom
IPPNW!  Du  och  Ron  McCoy  utgör
ett ledarskap bestående av två mycket
hängivna  läkare,  tillika  ansvarskän-
nande globala medborgare. IPPNW är
ingen lätt skuta att navigera, sjökortet
är inte helt tydligt, och det finns flera
styrmän  som  kan  komma  att  ifråga-
sätta kaptenernas kursförslag.
Vi önskar dig allt gott i din nya roll i
IPPNW! Må du känna att dina ”gam-
la” SLMK styrelsekollegor finns med
dig på skutan i ditt nya viktiga upp-
drag!
SLMKs styrelse
gnm Hans Levander
I mitten av november hölls årets dia-
logmöte med beslutsfattare i London.
Arrangörer  var  vår  brittiska  syster-
organisation Medact.  Medverkade
gjorde  dessutom  representanter  från
IPPNW i Norge, Tyskland, Danmark
och Sverige. Det första mötet hölls på
”Foreign and Commonwealth Office”;
där  deltog  även  representanter  från
försvarsministeriet.
Dialogmöte i London
Teman som diskuterades var naturligt-
vis den förestående översynskonferen-
sen för icke-spridningsavtalet, taktiska
kärnvapen  och  deras  hälsoeffekter
samt kärnvapnens oanvändbarhet.
Det  är  onekligen  intressant  att  dis-
kutera med människor som på allvar
hävdar att de behöver sina kärnvapen.
Det handlar ju om en synnerligen far-
lig livsstilsfaktor – som hotar oss alla.
Positivt är att britterna är mycket måna
om att framhålla sina egna insatser för
nedrustning  och  icke-spridning.  Man
ser alltså själva ett värde i detta, vilket
ju alltid är en god början.
Senare  under  dagen  besökte  vi  även
hälsoministeriet för diskussioner kring
kärnvapens medicinska effekter, både
vad gäller utbildning och tillgång till
adekvat information.
FRIDA SUNDBERG
frida.sundberg@slmk.org
Gunnar går
och Frida kommer
Vid SLMKs årsmöte i Göteborg den 27 november avgick Gunnar Westberg
som ordförande för att tillträda som en av IPPNW:s två presidenter. Till ny
ordförande valdes Frida Sundberg, ST-läkare i pediatrik i Östersund. Frida
hälsas välkommen och vi önskar henne lycka till i detta viktiga arbete! Sty-
relsens sammansättning i övrigt återfinns på sidan 23.
JAN LARSSON, ULF KÖNIG

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 7
U
nder  denna  höst  har  det  va-
rit  naturligt  att  plocka  fram
gamla Bob Dylan-skivor från
skivhyllan. ”Masters  of  War”  känns
kusligt aktuell. Dylan sjunger om krigs-
hetsarna och bombmakarna: ”You’ve
thrown the worst fear / That can ever
be hurled / Fear to bring children / Into
the world / For threatening my baby /
Unborn and unnamed / You ain’t worth
the blood / That runs in your veins !”
Därför kändes det paradoxalt nog upp-
lyftande  att  lyssna  på  Dale  Prestons
föreläsning  under  Läkaresällskapets
Riksstämma  i  år.  Preston  är  biosta-
tistiker  från  USA  och  har  jobbat  för
Radiation Effects Foundation i Hiro-
shima under 23 år. Han är även knuten
till  Radiation  Epidemiology  Branch,
US  National  Cancer  Institute.  Titeln
på  föreläsningen  var:  ”Cancer  risks
among atomic bomb survivors expo-
sed as children or in utero.”
Preston  hade  data  på  drygt  120 000
överlevare från Hiroshima och Naga-
saki och det har varit möjligt att esti-
mera stråldosen för 113 000 av dem.
Data angående cancertumörer (”solid
cancers”)  var  tillgängliga  från  1958
och framåt och visade på en markant
överrisk  (”Excess  Relative  Risk  per
Unit dose”) för de yngsta barnen. Med
ökande ålder minskade ERR/Gy, men
antalet fall ökade hela tiden. Per i dag
beräknar man att cirka 850 extra fall av
solid cancer har orsakats av bomberna
i Japan, och detta utgjorde 8 % av alla
cancerfall i den utsatta populationen.
Motsvarande  estimat  för  leukemi  vi-
sade att 1/3 av alla fall kunde knytas
till atombomberna och strålningen.
Preston hade dessutom data på drygt
3 600 exponerade foster, varav 2 362
hade funnits inom 10 km från explo-
sionens hypocenter. Data pekade över-
raskande på att även om cancerrisken
var ökad i barnaåren fanns det enbart
mycket svag, icke-signifikant, indika-
tion på ökad risk för ”adult onset can-
cers”.
Diskussionen efter föreläsningen hand-
lade om att resultaten kunde tolkas på
så sätt att fostren kanske hade bättre
reparativa mekanismer än deras mam-
mor. Kromosomstudier gjorde av Na-
kamura  2004  kunde  peka  i  samma
riktning.  Om  data  kan  bekräftas  kan
man hoppas att risken för långsiktiga
skador på den mänskliga arvsmassan
av atombombsexplosionerna är mind-
re än tidigare befarat.
JANN STORSAETER
jann.storsaeter@slmk.org
Hiroshima och Nagasaki
– mindre risker än befarat?
Nya rön om långsiktiga skador på arvsmassan
efter atombombsexplosioner
E
n nyligen publicerad studie vi-
sar ett statistiskt samband mel-
lan  det  radioaktiva  nedfallet
från Tjernobylolyckan och en ökning
av antalet cancerfall i de mest utsatta
områdena  i  Sverige.  Studien  är  den
största  som  visar  på  ett  sådant  sam-
band utanför före detta Sovjetunionen.
Den är publicerad i decembernumret
av den vetenskapliga tidskriften Jour-
nal of Epidemiology and Community
Health.
Studien är upplagd så att församling-
arna i de sju nordligaste svenska länen
indelats i sex klasser utifrån markbe-
läggningen  av  cesium-137.  De  flesta
av församlingarna, 333 av 450, drab-
bades av nedfallet. En klass innehål-
lande 117 församlingar fick inte något
nedfall  och  individerna  i  dessa  har
utgjort  studiens  kontrollgrupp.  De
personer  i  åldrarna  0-60  år  som  var
bosatta i de studerade länen och med
samma adress såväl 31 december 1985
som 31 december 1987 har följts med
avseende  på  cancerutveckling.  Vid
studiens början ingick 1 143 182 indi-
vider och det inträffade 22 409 cancer-
fall åren 1988 fram till och med 1996.
Det finns ett statistiskt säkerställt sam-
band mellan graden av nedfall och en
observerad ökning av antalet cancer-
fall, även om cancerökningen är svag.
Ökningen gäller alla typer av cancer
sammantagna vilket delvis strider mot
vad som tidigare är känt för samban-
det  mellan  joniserande  strålning  och
cancer. Forskarna ser inte heller någon
uppgång i de strålningsinducerade tu-
mörformerna leukemi eller sköldkör-
telcancer som dessutom anses ha den
kortaste latensen.
Cancerökningen tycks röra alla typer
av cancer trots att många cancerformer
anses ha längre latens för upptäckt än
den  korta  tid  forskarna  studerat.  Det
framstår därför anmärkningsvärt att en
ökning av cancersjukligheten skulle ha
inträffat redan före 1996, men studien
är  inte  unik  eftersom  det  finns  flera
undersökningar avseende joniserande
strålning som visat på canceruppgång
efter lika kort tid. Om det funna sam-
bandet  inte  beror  på  slumpen,  eller
okända  störfaktorer  som  forskarna
inte kunnat korrigera för i analysen, så
är en möjlig förklaring att strålningen
påskyndat tillväxten av redan bildade
tumörer i deras tidiga stadier snarare
än att nya tumörer skulle ha uppstått.
MARTIN TONDEL
martin.tondel@slmk.org
Studien i sin helhet finns på Linköpings
Universitets hemsida: www.liu.se.
Tjernobylolyckan orsakade
cancerfall i Sverige

8 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
I årevis har IPPNW og nedrustnings-
bevægelsen set på nedrustning isoleret,
men det er som lægen, der udelukkende
søger at behandle et forhøjet blodtryk
med blodtrykssænkende medicin uden
at se på den bagvedliggende årsag. En
god læge ser på helheden – så hvis vi
skal leve op til vores ansvar som læger,
som vi så stolt bruger i navnene for vo-
res organisationer, må vi se på sikker-
hedspolitik i en bredere kontekst.
Fra d. 25. til d. 30. juli 2004 afholdtes
det Sociale Forum for Nord- og Syd-
amerika  i  Quito  i  Ecuador.  Bønder,
arbejdere, studerende, aktivister, intel-
lektuelle, religiøse ledere og nobelpris-
modtagere diskuterede de udfordringer
[utmaningar] vi står overfor i kampen
for  overlevelse  og  bæredygtig  [håll-
bar]  udvikling.  De  emner,  der  fyldte
mest på dagsordenen, var den økono-
miske  liberalisme  som  Verdensban-
ken, Den Internationale Valutafond og
Verdens  Handelsorganisationen  har
indført  samt  den  globale  militarise-
ring, som USA står i spidsen for, der
begge stik imod [stick i stäv mot] det
officielle mål om demokratisering og
social udvikling medfører udbredt fat-
tigdom, hungersnød, sygdom og tab af
menneskeliv.
Den  fortsatte  strategi  for  brugen  af
atomvåben som en fast bestanddel af
atomvåbenlandenes  og  NATO’s  sik-
kerhedspolitik  er  uløseligt  forbundet
med  den  økonomiske  verdensorden.
Militær styrke er økonomiens forlæn-
gede arm – og som Helen Caldicott,
grundlægger  af  PSR,  beskriver  i  sin
bog, ”The New Nuclear Danger”, er
sikkerhedspolitik  tæt  forbundet  med
økonomiske interesser. Hun beskriver
hvordan den amerikanske plan for et
Missilskjold i høj grad kan forklares af
Bush-administrationens  tætte  relatio-
ner til nogle af verdens største våben-
producenter.  Hun  beskriver  hvordan
behovet for et marked for våbenindu-
strien i det 20. århundrede har været
medvirkende  til  den  lange  række  af
interne konflikter vi har været vidner
til i især Den Tredje Verden.
Vi kommer aldrig til at nå vores mål
om global nedrustning af atomvåben,
hvis vi ikke anerkender, hvor tæt for-
bundne økonomi, stormagtspolitik og
sikkerhedsstrategier er, og vi må ikke
tabe vore ultimative mål som læger af
sigte – sundhed og overlevelse for ver-
dens befolkning. Vi vil aldrig nå dette
mål, hvis vi ikke anerkender, at sund-
hed  og  bæredygtig  udvikling  hører
sammen. Vi vil aldrig nå vores mål så
længe, der eksisterer atomvåben, men
kampen mod masseudryddelsesvåben
vil forblive utopi så længe stormagts-
politik  og  økonomiske  interesser  får
lov  at  sætte  den  internationale  dags-
orden.
Vores kamp for global nedrustning vil
for altid være forbundet med kampen
for fred, overlevelse og bæredygtig ud-
vikling med respekt for menneskeret-
tigheder,  uddannelse  [utbildning]  og
sundhedsydelser for alle. Alle kræver
de en  radikal  ændring  af  den  tanke-
gang, der dominerer politiske proces-
ser i dag.
I stedet for at basere politik på en Ma-
chiavellansk tro på frygt må vi tro på
hinanden  og  værdien  af  det  enkelte
menneske.  Som  SLMK’s  Hans  Le-
vander  har  pointeret  i  Moskva  på  et
møde  om  alternativer  til  atomvåben,
må det gamle sikkerhedsdogme skif-
tes ud med et nyt, der bygger på tillid,
samarbejde,  ansvar,  borgerdiplomati
[medborgardiplomati]  og  bæredygtig
langtidsplanlægning.
Nedrustningsbevægelsen  –  og  især
IPPNW – har i årevis tabt medlemmer,
prestige og finansiering. Vi er meget
langt fra, hvad vi var under Den Kolde
Krig,  da  IPPNW  blev  tildelt  Nobels
Fredpris.  Vores  reaktion  har  været
en evig uforstående klagesang. Hvad
sker der? Hvorfor er studerende ikke
interesseret i vores sag? Hvorfor taber
vores organisationer medlemmer hvert
år? Hvorfor kan vi ikke skaffe penge?
Hvorfor dit og hvorfor dat!
Det er på tide at vi bliver voksne og
modnes [mogna] i takt med tiden og
det  nye  årtusinde.  Anti-krigsbevæ-
gelsen  i  USA  er  vokset  eksponen-
tielt i takt med krigen i Irak. Michael
Moore’s film er blevet en kæmpe suc-
ces og har på bare en måned indspil-
let over 130 millioner dollars i USA.
MEDACT’s rapport ”Continuing Col-
lateral  Damage”  fra  november  2003
bruges i FN og kan findes på Internet-
tet på hjemmesider som frekventeres
af  tusinder  af  humanitære  NGO’er.
The  Nuclear  Weapons  Inheritance
Project med dets fokus på uddannel-
ses-  og  kapacitetsopbygning  blandt
studerende har på bare 3 år vokset sig
stort og samarbejder nu med adskillige
andre organisationer af såvel fredsak-
tivister  og  studerende.  – Og  10.000
mennesker mødtes i juli i Ecuador for
at diskutere muligheder for fremtiden
og  opbygge  internationale  netværk,
der samarbejder for en bedre verden.
Der er masser af muligheder! Fremti-
den kalder på forandringer.
Det vil være uansvarligt og ulægeligt,
hvis vi forbliver i vores magelige læne-
Folkebevægelser,
borgerdiplomati og
et håb for fremtiden
af Cæcilie Böck Buhmann

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 9
stol derhjemme, mens vi græder salte
tårer over at Ikke-sprednings Traktaten
er i fare for at bryde sammen!
IPPNW må skabe en samlet vision for
en  verden  uden  atomvåben.  IPPNW
må anerkende og inkorporere i vores
programmer, at vi aldrig opnår global
nedrustning, så længe økonomisk libe-
ralisme og unilateral militarisering af
kloden [jordklotet] fortsætter. Kampen
for overlevelse for den næste genera-
tion må være på mange fronter. Vi må
arbejde sammen på tværs af organisa-
tioner, geografiske skel og generatio-
ner og vende tilbage til vores rødder
som socialt ansvarlige læger, der ud-
danner og oplyser såvel offentligheden
som  beslutningstagere.  Interessen  er
tilstede og forståelsen er begyndende.
Folkebevægelser dannes og den alme-
ne befolkning viser stigende interesse
for politiske spørgsmål. Hvis vi forstår
at integrere kampen for en atomvåben-
fri verden med kampen mod de andre
enorme udfordringer, der venter os på
vejen mod udvikling og global over-
levelse vil vi også se at nedrustnings-
bevægelsen vil vågne igen. Potentialet
findes. Det eneste, der mangler er, at vi
i IPPNW anerkender at vi alle er for-
skellige  med  forskellige  [olika]  per-
spektiver på verden, men at det ikke
forhindrer at vi med respekt for hin-
anden kan stå sammen globalt for en
bedre fremtid!
MISSILE DEFENCE:
Pragmatikkens sejr –
ikke hjertets!
af Nicole C. Evans
De amerikanske planer om at bygge et globalt missilforsvar
får international støtte, men ikke fordi andre regeringer tror,
det vil gøre deres lande sikrere.
Missilforsvar er et komplekst og ofte
misforstået  emne,  der  let  fremkalder
stærke følelser, og mange føler fortsat,
at missilforsvar udgør en alvorlig trus-
sel mod den internationale sikkerhed.
Ikke  desto  mindre  har  Bush  admini-
strationens globale missil forsvarspro-
jekt (Global Missile Defense, GMD)
modtaget  forbavsende  international
støtte og samarbejdsvilje.
Tidligere  versioner  af  missilforsvar
opretholdt  en  skelnen  mellem  natio-
nalt missil forsvar (NMD) og opera-
tionelt (’theater’) forsvar. NMD er et
antiballistisk  missil  forsvarssystem,
der beskytter et land som helhed mod
ballistiske  missilangreb.  Det  opera-
tionelle (’theater’) forsvar beskytter i
et mindre operationsområde, idet det
møder  missiler  med  rækkevidde  på
under 3.500 km. At skelne mellem de
to systemer er vigtigt, fordi nationale
forsvar  kan  undergrave  den  strategi-
ske stabilitet ved at true andre landes
mulighed for at svare igen, hvilket er
kernen i afskrækkelsen. Kortrækkende
systemer indebærer ikke denne fare.
George  W.Bush’s  administration  har
dog  forandret  dette  og  således  i  høj
grad  kompliceret  en  allerede  intrikat
situation. Siden 2002 har Bush’s versi-
on af det globale missilforsvar slået det
nationale og det operationelle system
sammen  med  henblik  på  at  beskytte
såvel det amerikanske ’hjemland’ med
NMD som udenlandske, amerikanske
tropper,  baser  og  allierede  med  det
operationelle forsvar (’theater missile
defence’,  TMD).  På  langt  sigt  stiler
planerne  mod  et  flerstrenget  system,
hvor platforme på land, til søs og i luf-
ten skal neutralisere fjendtlige missi-
ler. Dette har medført uklarheder, både
hvad angår definitioner og de politiske
hensigter.
Lande,  som  tidligere  kun  støttede
TMD, opdager nu at de ved at tilslutte
sig TMD støtter et globalt forsvarssy-
stem – samtidigt med at de hævder, at
de kun tager del i ikke-destabiliseren-
de former for missilforsvar. Ruslands
tidligere politik, der var at støtte TMD,
men kraftigt at modarbejde NMD, er
blevet invalideret. I det store og hele
har  Bush  administrationen  haft  for-
del af denne strategi, da flere og flere
lande  går  ombord  i  GMD  toget.  De
første rudimentære dele af det ameri-
kanske missilforsvarssystem vil blive
udstationeret i dette efterår i Alaska og
Californien.
Hvorfor nogle støtter mis-
silforsvar
Vendepunktet  for  de  lande,  som  var
halvhjertede  i  deres  støtte  til  missil-
forsvaret,  kom  i  december  2001,  da
Rusland tilsyneladende accepterede, at

10 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
USA ophævede traktaten, der forbød
missilforsvar (ABM). Derved bortfaldt
andre landes frygt for, at samarbejde
med  de  amerikanske  missilforsvars-
planer  ville  forværre  relationerne  til
Rusland og undergrave mulighederne
for våbenkontrol. Der er fire nøglefak-
torer, som medførte den tilsyneladende
støtte til de amerikanske planer.
For det første indså de fleste lande, at
Bush-administrationen var fast beslut-
tet på at fortsætte sit missilforsvarspro-
jekt,  uanset  om  det  fik  international
støtte eller ej. Det er ikke overrasken-
de, at man besluttede, at det var bedre
at være inde i teltet, hvor man kunne
have indflydelse, end uden for teltet og
ude i kulden.
For det andet var det klart, at samar-
bejde med USA gav politiske gevin-
ster. Præsident Vladimir Putin regnede
sandsynligvis med, at Rusland havde
bedre muligheder for at modvirke sin
største bekymring – uhæmmet ameri-
kansk unilateralisme – gennem delvist
samarbejde  snarere  end  gennem  for-
dømmelse af missilforsvaret. For an-
dre stater er et godt forhold til USA af
altoverskyggende betydning.
For det tredie er der en udbredt tro på
at det vil føre til væsentlige økonomi-
ske, tekniske og industrielle gevinster.
USA  gjorde  opmærksom  på,  at  rus-
siske virksomheder ville kunne byde
på lukrative ordrer i forbindelse med
missilforsvaret. Europæiske og asiati-
ske partnere havde allerede modtaget
profitable kontrakter.
Endelig er der klare militære fordele
for nogle stater i NMD, mest oplagt i
troppebeskyttelsen.
Sagernes stilling
Samarbejdet  om  missilforsvaret  med
nordamerikanske  og  europæiske  na-
tioner  har  overvejende  fundet  sted
inden for den eksisterende sikkerheds-
arkitektur. I april gik Canada med til
et  tidligt  varslingssystem  for  Nord-
amerika under North American Aero-
space Defense Command (NORAD).
Canada  havde  ikke  meget  at  vælge
imellem. Hvis NORAD blev kørt ud
på et sidespor, ville Canada miste sin
kontrol med det kontinentale luftfor-
svar. Det ville være et mærkbart tab
– gennem NORAD har Canada været i
stand til at have uforholdsmæssigt stor
indflydelse i forhold til egne militære
udgifter og ressourcer.
Ved topmødet i Prag i november 2002
gik NATO’s medlemslande med til at
påbegynde en undersøgelse af mulig-
hederne for et missilforsvar med hen-
blik på mulighederne for et flerstren-
get  TMD  (se  ovenfor).  De  udvalgte
firmaer  til  at  foretage  undersøgelsen
blev  annonceret  i  september  2003,
og arbejdet er nu i gang. Flere med-
lemsstater  er  i  færd  med  at  udvikle
deres  egne  muligheder  for  missilfor-
svar, som senere kan blive integreret
i et NATO system. Tyskland har flere
amerikanske Patriot I TMD’er og ud-
vikler Medium Extended Air Defence
system i samarbejde med USA og Ita-
lien. Storbritanien har truffet en aftale
med  USA  om  opgradering  af  Early
Warning Radaren i Fylingdales, og har
skabt British Missile Defence Centre
for samarbejde med dets amerikanske
søsterorganisation.  Imidlertid  insiste-
rer Storbritanien fortsat på, at missil-
forsvar må afbalanceres af global nu-
klear afskrækkelse, hvor hovedvægten
lægges på TMD og troppebeskyttelse.
Den engelske regering er også optimi-
stisk, hvad angår de potentielle fordele
for dens forsvarsindustri.
På trods af udbredt formodning om det
modsatte forkaster Paris ikke helhjer-
tet missilforsvar. Franske og italienske
virksomheder  udvikler  i  samarbejde
Aster  TMD  systemet.  Det  franske
synspunkt  ligner  det  russiske:  TMD
systemer  er  nyttige,  men  NMD  er
destabiliserende. Frankrigs hovedind-
vendinger  mod  globalt  missilforsvar
skyldes den bekymring (som de deler
med britterne), at det vil erstatte ko-
operativt  diplomati  og  fremkalde  en
spiral af våbenkapløb i et futilt forsøg
på at opnå usårlighed.
I Asien bygger samarbejdet om mis-
sil  forsvar  på  et  gammelt  venskab
med  USA,  selvom  Japans  Patriot  II
og Aegis  systemer  opererer  uafhæn-
gigt. Tokios interesse blev katalyseret,
da Nordkorea sendte et Taepodong-1
missil over det japanske hav i 1998.
Japan indser også, at dens eneste alli-
ancepartner, USA, ville anse modvilje
mod samarbejde om missilforsvar som
aftalebrud. I december 2003 meddelte
Japan, at man ville udvikle et missil-
system, hvor både Aegis og Patriot III
missiler indgik. At Japan gradvist fjer-
ner sig fra sin traditionelle pacifistiske
politik, fremgik også af opsendelsen i
marts 2003 af to militære satellitter.
En anden brik i GMD puslespillet faldt
på plads i december 2003, da Australien
annoncerede sin deltagelse. Initiativet
begrundedes primært med den Nord-
koreanske  trussel,  og  den  australske
regering lægger vægt på, at der bliver
tale om økonomisk afkast. Som svar
på dette udsendte Indonesien en klart
formuleret advarsel om, at et australsk
støttet GMD system ville udløse et vå-
Kilde: Missile Defence Agency

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 11
benkapløb og underminere den regio-
nale stabilitet. Indisk-amerikansk sam-
arbejde truer også den labile regionale
balance ved at true både Pakistan og
Kina. Den amerikansk-indiske Defen-
ce Policy Group mødes regelmæssigt
og  afholdt  i  marts  en  simuleret  mis-
silforsvarsøvelse.  I  januar  meddelte
USA, at man ville give Indien adgang
til følsom rum-, nuklear- og missilfor-
svarsteknologi. Men dette samarbejde
kan nu blive nedgraderet, da Kongre-
spartiet  og  dets  venstrefløjsallierede
har stillet sig kritisk over for Indiens
kompromisløse støtte til GMD.
Endelig  er  Israel  det  eneste  mellem-
østlige land, som samarbejder om mis-
silforsvar. Patriot missiler blev udsta-
tioneret i Israel under den første Golf
krig, og Israel udviklede efterfølgende
sit  eget Arrow  system  sammen  med
USA. Arrow var på plads i 2002 og
opererer parallelt med Patriot III mis-
silbatterier, men har ikke været testet
i kamp.
De russiske betingelser for
samarbejde
Både i Europa og Asien har den rus-
siske missilforsvarspolitik tre formål:
at være centralt placeret i udviklingen
af regionale sikkerhedsstrukturer, at si-
kre at regionale strukturer ikke er rettet
mod Rusland, og at befordre udvikling
af et multipolart internationalt system
for  at  modvirke,  hvad  man  ser  som
amerikansk  unilateralisme.  Rusland
ser samarbejde om missilforsvar som
en del af den globale krig mod terror
og som noget, der potentielt kan give
afkast for dets forsvarsindustri.
Tanken  om  et  begrænset  europæisk
TMD system blev først bragt på bane
i 1994, men en samarbejdsramme blev
først udviklet, da NATO-Rusland rå-
det  blev  oprettet  i  maj  2002.  Under
dets auspicier har NATO og Rusland
afholdt indledende øvelser i Colorado
mellem  8.  og  12.  marts  2004  for  at
sikre, at man hurtigt og effektivt kan
arbejde  sammen  for  at  modvirke  en
missiltrussel  mod  tropper  på  fælles
mission.
De  russiske  TMD  initiativer  i Asien
har  været  mere  begrænsede.  I  2002
foreslog  Rusland  et  regionalt  missil-
forsvarssystem  omfattende  Rusland,
Kina,  USA  og  Japan  foruden  bilate-
ral  kooperation  med  Japan  og  Paki-
stan. Men forsøg på at arbejde for et
alternativ til det amerikanske globale
missilforsvar  har  været  uden  succes
på  grund  af  langvarige  amerikanske
missilforsvarsinteresser i området. Det
eneste konkrete resultat er, at Rusland
i Juni afsluttede aftale om salg til Kina
af S-300 jord-til-luft missiler.
I  begyndelsen  af  september  2002
fremgik  en  villighed  til  samarbejde
med Washington om missilforsvar af
erklæringer fra den russiske viceuden-
rigsminister  og  fra  viceforsvarsmini-
steren. Præsident Vladimir Putin bak-
kede op bag denne tilnærmelse sidst i
januar 2003. Denne udvikling fik man
et forvarsel om i maj 2002, da USA gik
med til at hjælpe Rusland med at for-
bedre dets tidlige varslingssystem ved
at oprette et fælles informationscenter
angående  opsendelse  af  ballistiske
missiler. Men forsøgene på at fortsætte
udviklingen  af  det  russisk-amerikan-
ske satellitbaserede varselssystem af-
sluttedes i februar, hvor systemet blev
slettet af udkastet til det amerikanske
forsvarsbudget for 2005. I april anbe-
falede et udkast til aftale, at der opret-
tedes et system for tidlig varsling om
missilangreb samt andre landbaserede
komponenter til missilforsvar, forudsat
dette ikke involverede militarisering af
rummet. Men dette forsøg minder om
den  mislykkede  Clinton–Jeltsin  plan
fra  1998  om  i  fællesskab  at  udvikle
et  varslingssystem  for  Moskva  –  en
plan som viste sig at mangle politisk
velvilje. Det er vanskeligt at forestille
sig rimelige fremskridt, når selv jord-
bundne og non-kontroversielle planer
ikke kan føres igennem.
Rusland har knyttet klare betingelser
til sit samarbejde med USA om mis-
silforsvar. For det første må GMD ikke
true nationale, russiske interesser. Vi-
cechefen for den russiske generalstab,
Yuri Baluyevsky, har flere gange sagt,
at målet for det russiske samarbejde er
at  skabe  systemer,  som  kan  forsvare
mod angreb med enkelte missiler på
grund af uheld, fra slyngelstater eller
afsendt  af  terrorister.  Rusland  mener
ikke, at de foreliggende missilforsvar
truer  dets  kernestyrker,  eller  at  så-
danne  forsvar  vil  kunne  neutralisere
dets  store  strategiske  arsenal  af  of-
fensive missiler i overskuelig fremtid.
For det andet må samarbejde være på
lige vilkår, et synspunkt, der afspejler
Ruslands  ønske  om  at  blive  opfattet
og  behandlet  som  ligestillet  partner.
Russisk teknologi og intellektuel ejen-
dom må for det tredje beskyttes mod
snedige [sluga] amerikanere, som kan
stjæle russiske idéer under dække af
samarbejde.  Rusland  har  haft  et  lo-
kalt  missilforsvar  omkring  Moskva
siden slutningen af 60’erne og mener,
at det har sat Rusland i besiddelse af
Kilde: Missile Defence Agency
side 14

12 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
I början av november i år var vi, Ca-
milla Mattsson och Martina Grosch, i
USA med en delegation med Nuclear
Weapons Inheritance Project (NWIP).
Vi åkte tillsammans med Cæcilie Böck
Buhmann, Danmark, och Rune Dahl,
Norge.  Vi  besökte  fem  universitet  i
delstaterna Ohio, Kentucky och India-
na och höll flera dialoger och en work-
shop. Den som hjälpte oss att planera
turen till universiteten var Chris Bru-
baker,  en  av  de  nationella studentre-
presentanterna för amerikanska Physi-
cians for Social Responsibility (PSR).
Honom  hade  vi  turen  att  lära  känna
under världskongressen i Peking i sep-
tember, där han visade ett stort intresse
för att arbeta med NWIP.
Studentarbete
i USA i november 2004
Vi kom till Cincinnati i Ohio tre da-
gar efter valet vilket verkligen kändes
som att hamna i händelsernas centrum,
särskilt eftersom Ohio, som s.k. swing
state, spelade en avgörande roll i valet.
Många av studenterna hade engagerat
sig i valarbetet, och de var väl insatta
i många av de politiska frågor som vi
diskuterade under våra dialoger.
Martina Grosch och Camilla Mattson leder ett dialogmöte
i Cincinnati.
Rune Dahl pratar med en student i Columbus.

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 13
Studenter i Cincinnati i engagerad diskussion.
Varken  Camilla  eller  jag  hade  varit
med på en delegation förut så för oss
var  det  verkligen  lärorikt.  Dock  vi-
sade det sig svårare än vi trott att få
de  amerikanska  läkarstudenterna  att
komma till våra dialoger. Till de flesta
av dialogerna kom ett tjugotal studen-
ter, varav många redan var engagerade
inom PSR, som har som sina tre hu-
vudområden miljö, handeldvapen och
kärnvapen. De som engagerar sig i den
senare  frågan  är  dock  få,  och  därför
blev vårt huvudsakliga mål efter några
dagar att få dem att engagera sig i ar-
betet mot kärnvapen.
Eftersom  alla  vi  som  åkte  till  USA
hade varit i Peking i september, hade
vi pinfärska åsikter från kinesiska stu-
denter  med  oss  i  bagaget.  Detta  var
något vi hade stor nytta av i diskus-
sionerna med de amerikanska studen-
terna. De blev överraskade över att så
många faktiskt uppfattar USA som ett
hot,  och  de  tyckte  det  var  intressant
att de kinesiska studenterna trodde att
Kina  skulle  vara  villigt  att  diskutera
nedrustning om USA tog ett första ini-
tiativ.
Vi träffade en del studenter som är in-
tresserade av att fortsätta arbeta ihop
med  oss,  och  NWIPs  framtidsplaner
för USA är att hålla workshops på den
nationella  student-PSR-konferensen  i
Chicago i början av mars. Det känns
väldigt roligt att vi efter vår resa har
fått igång ett samarbete med studenter
i USA, eftersom den amerikanska po-
litiken är så avgörande för kärnvapen-
situationen i världen. Vi har i dagarna
sammanställt  en  omfattande  rapport
om  delegationen  till  USA  som  man
kan läsa på vår hemsida:
www.ippnw-students.org/NWIP
eller  kontakta  Camilla  för  att  få  den
per e-mail (se nedan).
MARTINA GROSCH
martina.grosch@slmk.org
CAMILLA MATTSSON
camilla.mattsson@slmk.org
I utskicket i november vädjade SLMK om ett frivilligt extra bidrag på 50 kr
ovanpå den ordinarie medlemsavgiften för att stödja vår internationella för-
ening IPPNW. Ett överväldigande stort antal av medlemmarna betalade detta
belopp. Många, många har också sänt ett ytterligare extra bidrag till IPPNW.
Vi vet ännu inte hur mycket pengar som kommer in, men det är en hel del och
kan täcka en stor del av IPPNW:s aktuella underskott. Vi har redan fått ett
varmt tack från generalsekreteraren i Boston för SLMK:s insats.
Tack! Utan er hjälp skulle IPPNW ha svårt att nå ut.
Gunnar Westberg   Frida Sundberg
Avgående ordförande i SLMK     Ny ordförande i SLMK
President, IPPNW
T
ack till alla generösa
medlemmar av SLMK!

14 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
potentielt  værdifuld  erfaring  og  tek-
nologi.  Kreml  er  meget  opmærksom
på at beskytte og videreudvikle dette
potentielt  profitskabende  element  i
dets forsvarssektor. For det fjerde må
rummet demilitariseres, og GMD må
forhindres i at udvide sig ud i rummet.
Endelig må samarbejde opbygges in-
den  for  legale  rammer.  Rusland  har
sagt, at en aftale om missilforsvar er
en forudsætning for samarbejde. Mo-
skva  presser  på  med  forsøg  på  at  få
USA til at gå med til en erstatning for
den nu ophævede ABM traktat, men
er  flere  gange  blevet  afvist.  Rusland
sigter mod at opretholde forbindelsen
mellem offensive og defensive våben
med henblik på at beskytte stabiliteten
inden for en legal ramme, der tydeligt
tegner Rusland og USA som ligestil-
lede strategiske partnere.
Russiske og kinesiske be-
kymringer
Rusland og Kina deler to centrale be-
kymringer i forbindelse med de ame-
rikanske missilforsvarsplaner: at deres
nukleare afskrækkelse er truet, og at
planerne  vil  destabilisere  våbenkon-
trollen.  Denne  trussel  er  langt  mere
aktuel for Kina, hvis nukleare styrker
er  minimale  sammenlignet  med  de
amerikanske og russiske arsenaler.
Både  Rusland  og  Kina  har  reageret
aktivt på den amerikanske forkastelse
af ABM  traktaten  ved  asymmetriske
initiativer  for  at  neutralisere  poten-
tielle trusler. Ved at trække sig ud af
START  II  kunne  Rusland  fortsætte
med  at  indbygge  ’multiple  indepen-
dently  targetable  vehicles  (MIRV)’  i
interkontinentale  ballistiske  missiler
(ICBM).  Putin  erklærede  i  oktober
2003, at Moskva har til hensigt at gøre
dusinvis  af  MIRV’ede  SS-19  raket-
ter  kampklare.  Rusland  har  desuden
forlænget tjenestetiden for dets tunge
SS-18 ICBM’ere. Rusland er begyndt
at  bygge  en  fjerde-generationsklasse
(den såkaldte Borey klasse) af under-
vandsbåde, er desuden ved at MIRV’e
sin  silo-baserede Topol-M  og  er  ved
at  afslutte  testningen  af  den  mobile
version  af Topol-M.  Rusland  betrag-
ter sine nye Topol-M ICBM’er, der i
1980’erne  oprindeligt  var  tænkt  som
modspil  til  Reagans  ’stjernekrige’,
som sin ’sølvkugle’ mod amerikanske
missilforsvarssystemer.
Under  Ruslands  nukleare  militær-
øvelser  i  februar  samlede  opmærk-
somheden sig mest om fiaskoen med
to submarine missilaffyringer, så den
vellykkede afprøvning af et nyt super-
sonisk ’Crazy Ivan’ missil gik næsten
ubemærket hen. ’Crazy Ivan’ udmær-
ker sig ved at skifte højde og kurs gang
på gang, så det bliver næsten umuligt
at opspore og sigte ind på. Putin er-
klærede, at Rusland er i stand til med
lethed at gennemtrænge ethvert missil-
forsvar. Putin bemærkede med snedig
kløgt, at ligesom amerikanerne holdt
på, at deres beslutning om at trække
sig tilbage fra ABM traktaten ikke var
rettet mod Rusland, var Ruslands mo-
dernisering  af  sine  kernevåben  ikke
rettet mod USA!
Rusland har også opgraderet sit A-135
ABM  system,  der  dækker  Moskva,
det eneste lokale system, som p.t. er i
funktion. I 2002 begyndte Rusland for
alvor at arbejde på TMD og er i gang
med at udvikle avancerede missil in-
terceptorer som f. eks.S-500, der sup-
plerer dets arsenal af S-300 og avance-
rede S-400 interceptorer. Rusland har
også  med  succes  testet  sø-baserede
interceptorer.
Men Kreml har klart tilkendegivet, at
man ikke har til hensigt at deltage i et
egentligt kapløb om missilforsvar. Pu-
tin har sagt, at selvom han ikke ude-
lukker udvikling af et nationalt missil-
forsvar en gang i fremtiden, afhænger
en sådan udvikling af, hvad der sker
i andre lande. Rusland fortsætter også
genopbygningen  af  sit  skrantende
[krassliga]  system  for  tidlig  varsling
og med at afstive sine militære satel-
litkonstellationer. Siden 2002 har Rus-
land foretaget talrige militærøvelser af
voksende  omfang  og  ambitionsgrad.
Øvelserne i maj 2003 omfattede også
hypotetiske nukleare angreb på USA
og  neutralisering  af  amerikanske  sa-
tellitter for at ’blinde’ Pentagon’s stab.
Alle disse initiativer er blevet støttet
af  stadigt  voksende  militærudgifter.
Højststående  russere  inkl.  Præsident
Putin har øget hyppigheden af besøge-
ne i strategiske militære installationer.
Hverken  Rusland  eller  Kina  synes
overbevist  af  de  amerikanske  forsik-
ringer om, at det globale missilforsvar
ikke er rettet mod dem, heller ikke af
den  ledsagende  retorik  om  behovet
for at forsvare sig mod terroristtrusler.
Højtstående russiske militærkilder og
udenrigsembedsmænd  har  påpeget,
at  samtidig  med  at  USA  bedyrer  sit
partnerskab  med  Rusland,  viser  dets
handlinger noget andet. I januar 2003
udtrykte den russiske forsvarsminister
Sergei Ivanov betydelig bekymring i
forbindelse med de amerikanske pla-
ner om at udbygge radarstationerne i
Storbritanien og Grønland, da de sand-
synlige  missilruter  fra  slyngelstater
ikke passerer disse områder. Washing-
Det mobile russiske Topol-M missil som Russland anser for at være uovervin-
delig for nedskydning.
side 11

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 15
tons planer om at udvikle ’bunker bu-
ster’ kernevåben øger kun Moskvas og
Beijings uro. De opfattes som i stand
til  at  bryde  den  nuværende  paritet  i
nuklear afskrækkelse og til drastisk at
ændre tærskelen for kernevåbenbrug.
General  Baluyevski  kommenterede
disse  udviklinger  og  sagde:  ”Det  er
meget skræmmende, ekstremt skræm-
mende”.  Den  russiske  bekymring
forstærkes yderligere af Amerikas er-
klærede intention ikke at nedskære sit
nukleare arsenal til de niveauer, som
Moskva traktaten af maj 2002 udpeger
–  og  at  missiler  og  sprænghoveder  i
stedet lagres som et værn mod en usik-
ker fremtid.
Beijings mistro over for de amerikan-
ske intentioner forstærkes af overbe-
visningen  om,  at  det  globale  missil-
forsvar er endnu en manifestation af
amerikansk unilateralisme og en nøg-
lekomponent  i  et  amerikansk  forsøg
på  verdensomspændende  overmagt.
De  amerikanske  anstrengelser  for  at
skærpe sværdene og udvide sine skjol-
de ses som en signifikant trussel mod
Kinas  nukleare  afskrækkelse.  Kinas
nukleare  strategi  er  minimalafskræk-
kelse  –  at  potentielle  fjender  vil  af-
skrækkes af uvisheden om Kinas evne
til gengældelsesangreb.
Kina er et af de få lande, der stædigt
fastholder  sin  modstand  mod  TMD.
Den  amerikanske  beslutning  om  at
sælge  Patriot  III  missiler  til  Taiwan
har yderligere destabiliseret regionen.
Kina frygter nuklear afpresning i for-
bindelse  med  Taiwan  problemet,  og
udstationering af TMD kunne motive-
re Kina til at antage en forebyggende
angrebsposition. Kina er også bekym-
ret  for,  at  et  amerikansk-taiwanesisk
missilforsvar kunne lægge det taiwa-
nesiske militær ind under amerikansk
kommando.  Japan  og  USA  har  alle-
rede  en  militæralliance.  Kommando-
integration for Taiwan kunne være be-
gyndelsen til en eksplicit amerikansk-
taiwanesisk alliance mod hovedlandet.
Taiwan synes at være opmærksom på
implikationerne  af  noget  sådant,  og
synes forsigtigt at tage afstand, hvad
spørgsmålet  om  missilforsvar  angår,
ved  at  ophæve  vedligeholdelseskon-
trakter for sine Patriot III missiler.
Selvom  Kina  har  moderniseret  sine
styrker siden 1980’erne, har de ameri-
kanske  missilforsvarsplaner  alligevel
gjort indtryk. Det kan ikke overraske,
at  Beijing  tilstræber  en  mere  geo-
grafisk  spredt,  usårlig  og  kampklar,
nuklear  triade.  Kinas  øjeblikkelige
strategiske afskrækkelse består af 20
silo-baserede Dong-Feng 5 ICBM’ere,
der  drives  af  flydende  brændstof  og
har  deres  sprænghoveder  lagret  for
sig selv. De er ikke øjeblikkeligt af-
fyringsklare.  Kinas  nyeste,  mellem-
distance ballistiske missiler er de med
fast  brændstof  udstyrede  Dong-Feng
21A’ere,  og  Kina  er  desuden  i  færd
med at udvikle mobile ICBM’er. Hvis
Kina tror, at de amerikanske globale
missilforsvarssystemer   undergraver
dets  nukleare  afskrækkelse,  kan  det
udstyre  sine  ballistiske  missiler  med
MIRV og evne til at aflede fjendtlige
missiler. I en spændt situation som den
i Taiwan Strædet vil missiler i alarm-
beredskab  blot  øge  muligheden  for
optrapning, for tilfældigt udløst eller
forebyggende krig.
Efter  at  have  identificeret  Amerikas
militære  Achilles  hæl  –  dets  øgede
afhængighed af sårbare, rumbaserede
aktiver – har Kina også accelereret sit
militære rumprogram i en søgen efter
måder til at neutralisere de amerikan-
ske militærsatellitter i tilfælde af kon-
flikt.
For det andet er Rusland og Kina me-
get bekymrede for, at de amerikanske
missilforsvarsplaner  vil  destabilisere
bestående  våbenkontrolsystemer  og
vanskeliggøre fremtidige aftaler. Rus-
land  har  gentagne  gange  hævdet,  at
GMD  fjerner  ressourcer  fra  krigen
mod  terror,  og  at  dette  strider  mod
Bush-Putin forpligtelsen til at reducere
de nukleare arsenaler. Kina har erklæ-
ret, at Japans missilforsvarsplaner kan
Originalartikelen Missile defense: Winning minds, not hearts findes i Bul-
letin of the Atomic Scientists September/October 2004  vol. 60, no. 05, pp.
48-55, www.bullatomsci.org.
Forfatteren Nicole C. Evans underviser på Wadham College, Oxford. Hun er
på St.Antony’s College, Oxford, i færd med at afslutte sin doktorafhandling
om internationale relationer.
Oversættelse: Bent Pedersen.
underminere  den  regionale  balance
og udløse et ny våbenkapløb. Det er
uklart, om denne erklæring er en trus-
sel eller en forudsigelse.
Rusland, Kina og andre stater udtryk-
ker dyb bekymring over militariserin-
gen af rummet. I 2003 foreslog Rus-
land og Kina en aftale om at friholde
rummet for våben. Forhandlinger fort-
sætter  ved  Nedrustningskonferencen
i Genève. Moskva og Beijing hævder
begge,  at  ikke-sprednings  initiativer
og politiske midler er bedre måder til
at  håndtere  masseødelæggelsesvåben
end forsøg på at udvikle missilskjol-
de.
Bundlinien
Det amerikanske forsøg på udvikling
af et globalt missilforsvar har en vis
international støtte. Men denne støtte
skyldes ikke, at man støtter Amerikas
strategiske vision. Den skyldes snarere
pragmatiske  vurderinger  af,  hvordan
man kommer ud af det med verdens
eneste  supermagt.  På  visse  måder  er
det næsten, som om landene simpelt-
hen  venter  på,  at  GMD  stormen  går
over.
Den  virkelige  fare  ligger  i,  at  GMD
kan  forstyrre  labile,  regionale  balan-
cer og anspore yderligere udvikling og
udstationereing af kernevåben. USA,
Rusland og Kina har alle optrappet de-
res offensive våbenprogrammer siden
opløsningen af ABM traktaten.
Mohamed El Baradei, chefen for det
Internationale  Atomenergi  Agentur
har præcist opsummeret faren: ”Hvis
vi  ikke  holder  op  med  at  være  dob-
beltmoralske, kommer vi til at leve på
toppen af et endnu større bjerg af ker-
nevåben”. Det ville være at opnå det
modsatte af det globale missilforsvars
erklærede mål: sikkerhed for alle, der
har brug for den.

16 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
”(Washington, D.C.): The decision by
congressional  appropriators  to  delete
funding for research on new types of
nuclear weapons ‘is an important re-
jection  of  the  administration’s  costly
and counterproductive drive to invent
new nuclear arms for new missions,’
said Daryl G. Kimball, executive di-
rector of the Arms Control Association
(ACA).
The Bush administration told a scep-
tical Congress that it has no plans to
develop, test, or produce new or modi-
fied nuclear weapons and only wants
to conduct ‘research’. Noting that the
Energy Department outlined a $484.7
million  five-year  funding  profile  for
nuclear earth penetrator research and
development,  Hobson’s  committee
said  in  June  that  it  ‘remains  uncon-
vinced by the Department’s superficial
assurances that the [earth penetrator]
activity  is  only  a  study  and  that  ad-
vanced concepts is only a skills exer-
cise for weapons designers.’
Rather than pursue its ‘obsession with
launching  a  new  round  of  nuclear
Bushs forskningsanslag till
nya kärnvapen stoppat i den
amerikanska kongressen
Demokraterna lyckades få med sig tillräckligt många
republikaner för att få stopp på ”bunker busters” m m
I början av november talade Rysslands
president Vladimir Putin till en grupp
ryska militärer. Han berättade att Ryss-
land testat en ny raket som skulle kun-
na  undvika  försvarande  raketer.  Han
antydde också att Ryssland utvecklar
andra nya kärnvapen.
Vad som tycks vara klart från talet är
att en ny raket, Topol-M som i framti-
den skall bära ryska interkontinentala
kärnvapen, börjar vara testad tillräck-
ligt. Det är den första raket som utveck-
lats i Ryssland sedan Sovjetunionens
sönderfall. Pengar för produktion finns
ännu inte avsatta, men försvarsminis-
tern har antytt att ett fåtal exemplar får
plats i försvarsbudgeten för år 2005.
Man spekulerar om att det handlar om
en interkontinental missil som när den
närmar sig det land man anfaller skall
weapons development,’ Hobson urged
the Energy Department ‘to focus whol-
ly on its primary mission of maintain-
ing the safety, security, and viability of
the existing stockpile.’
‘Congressman  Hobson  has  shown
enormous courage to break ranks with
the White House and apply common
sense on its excessive and extreme nu-
clear proposals,’ said Kimball.”
Ur pressmeddelande från Arms Con-
trol Association (Claes Andreasson)
Nya ryska kärnvapen?
kunna  släppa  fri  en  kryssningsmissil
som skulle kunna undvika försvarets
missiler.  Sådana  konstruktioner  skall
ha testats under de senaste åren, men
inget är bekant om resultaten. Denna
kryssningsmissil skulle kunna använ-
das samtidigt med att ballonger också
släpps från den interkontinentala mis-
silen och vilseleder försvarsraketerna.
Egentligen är det viktiga att president
Putin  talar  om  framställning  av  nya
kärnvapen som skulle kunna användas
mot  USA.  Inget  annat  land  än  USA
försöker bygga upp ett försvar mot in-
terkontinentala missiler. Gång på gång
hör vi att USA och Ryssland inte är
fiender,  inte  tänker  anfalla  varandra.
Men om man inte tror att ett anfall är
möjligt,  varför  har  man  missilerna  i
högsta avfyrningsberedskap så att de
inte  skall  slås  ut  på  marken?  Varför
bygger man nya missiler som kan ta
sig igenom ett missilförsvar?
Det kalla kriget är inte dött. Det rör på
sig.
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
Förr hade man i Väst en grupp augu-
rer*  som  kallades  Kremlologer.  De
försökte ur de oklara och motsägande
rykten och observationer som kom be-
träffande det Sovjetiska ledarskiktet få
en bild om vad som försiggick. Dom
kommer nu fram ur idet, skakar snön
ur den raggiga pälsen och försöker låt-
sas som om dom visste något.
* augurer = romerska präster med upp-
gift att genom teckentydning tolka gu-
darnas vilja.

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 17
M
ichail Gorbatjov, en man som skulle kunna
leva i bitterhet över förlusten av Sovjet-
unionen,  ägnar  sig  nu  i  stället  med  stor
energi åt arbete för fred och ekologi. Han har startat
Gröna  Korset,  en  internationell  miljöorganisation.
Han  samlar  in  pengar  till  Gorbatjov-fonden  som
bl a tillsammans med staden Rom arrangerar årliga
toppmöten för mottagare av Nobels fredspris, i år för
femte gången.
Vi från IPPNW som var på plats i Rom, var Michele
Dipaolantonio från Italien, som föreföll ha framgång
med att övertyga Roms borgmästare om att denne
skulle  delta  i  NPT  tillsammans  med  Borgmästare
för Fred; Neil Arya, med sin familjebakgrund i In-
dien  och  Pakistan,  kunde  berätta  om  Kanada  som
ett tolerant multietniskt samhälle; Alex Rosen, stu-
dent  från  Tyskland,  den  klart  yngste  deltagaren,
fann stort gensvar när han framträdde inför en stor
sal fylld med gymnasister och studenter; Själv be-
rättade jag bl a om riskerna med kärnvapen i ”Hair
Trigger  Alert”.  En  hustru  till  en  av  de  ledande  i
Republikanska  partiet,  som  råkade  vara  närvaran-
de  vid  konferensen,  blev  påtagligt  uppskakad  av
min framställning. ”Detta måste du berätta om för
USA:s  kongressmän,  det  skall  jag  ordna”,  lovade
hon.
Temat var detta år ”En enad värld eller en delad värld”. Terroris-
men och kriget mot terrorismen diskuterades, men det hot som
terrorismen innebär beror på om vi tillåter den att leda till en
ökande motsättning mellan civilisationer och länder. Minoriteter-
nas situation illustrerades av en grupp indianer från Argentina som
berättade om sina svårigheter att få behålla sitt land och sin kultur.
En jurist från Australien berättade att landets högsta domstol över-
raskande hade erkänt aboriginernas rätt till stora delar av ”kronans
land”. Arbetet med att återge urinnevånarnas deras land gick nu
snabbt framåt.
Behållningen av konferensen var framförallt mötena med dessa
fascinerande människor, fredspristagarna, som vågat tro att fred,
försoning och rättvisa kunde uppnås av vanliga människor i sam-
arbete.
Slutdokumentet finns att läsa på IPPNW:s hemsida, www.ippnw.
org. Texten arbetades fram i en öppen och demokratisk anda un-
der ledning av Michail Gorbatjov, som med  humor och självironi
löste många motsättningar.
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
Fredspristagare
i Rom
Gunnar Westberg och Alex Rosen talade i dialogform
i sessionen ”Terrorism och andra hot mot mänsklig-
heten”. ” Både terroristerna och de som driver Kriget
mot terrorism har intresse av att skrämma oss. Kriget
mot terrorism dödar långt fler än terrorismen, och
används för att inskränka demokratiska rättigheter.
En stor fara är att terroristerna kan få tillgång till
kärnvapen”.
Michail Gorbatjov och Gunnar Westberg vid konferensen  för
mottagare av Nobels fredspris i Rom 10-12 november 2004.
Foto:
N ARYA
Foto:
V KHAGENDRA

18 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
How to build a nuclear
bomb
Frank Barnaby, den brittiske kärnfysi-
ker som var chef för Stockholms fred-
forskningsinstitut  SIPRI  1971–1981,
har givit ut en ganska liten (180 sidor
lång) och lättfattlig bok om kärnvapen
och  biologiska  och  kemiska  vapen:
“How  to  build  a  nuclear  bomb  and
other  weapons  of  mass  destruction”.
Ibland har Barnaby eller förlaget varit
slarvigt. I kapitel 1, t.ex., får jag be-
räkningarna på sidan 19 till 5 miljoner
och inte 5 tusen; på sidorna 24–25 är de
ryska provsprängningsområdena sam-
manblandade; på sidan 21 ges ofören-
liga uppgifterna om antalet kärnvapen
i världen; boken har 54 fotnoter men
man har glömt att sätta ut dem i tex-
ten. Men felen är lätta att upptäcka och
boken  är  klart  läsvärd  och  tänkvärd.
Några viktiga fakta ur boken:
USA  och  Storbritannien  (UK)  har
tagit tillbaka sina löften att inte rikta
kärnvapenangrepp  mot  kärnvapen-
fria länder och inte vara först att an-
vända kärnvapen i en konflikt.
Denna  nya,  arroganta  politik  går
tvärtemot  det  Frankrike,  Kina,
Ryssland,  UK  och  USA  lovat  i
icke-spridningsavtalet,  senast  vid
förhandlingskonferensen  år  2000:
att arbeta för en elimination av alla
kärnvapen.
Världshistoriens  kraftigaste  smäll,
60 megaton (motsvarande 3 000 Na-
gasakibomber eller 60 miljoner ton
trotyl), kom från en sovjetisk väte-
bomb på Novaja Zemlja 1962.  De
kraftigaste  kärnvapnen  nu  är  kine-
siska på 5 megaton. Övriga kärnva-
penländer har inte kraftigare vapen
än på 750 kiloton.
•
•
•
Under  andra  världskriget  krävdes
flera räder över Dresden med minst
tusen bombflygplan i varje räd för att
döda  drygt  50 000  människor  men
det  krävdes  bara  två  relativt  små
atombomber  för  att  döda  250 000
människor i Japan.
Ett  kärnvapen  kan  innehålla  mer
sprängkraft än alla vapen som hittills
använts i mänsklighetens historia.
Attacken  med  mjältbrandssporer
(Anthrax)  i  USA  hösten  2001  dö-
dade 5 personer och ytterligare 17
infekterades.  En  liten  hemmagjord
atombomb  på  kanske  0,1  kiloton
kan  däremot  döda  hundratals  eller
fler människor.
”Publicity  is  the  oxygen  of  terro-
rism”
Den  som  kommer  över  tillräck-
ligt höganrikat uran kan lätt åstad-
komma en kärnexplosion genom att
släppa en bit uran på en annan bit
uran så att det blir en kritisk massa.
En högstadieelev skulle kunna klara
av att bygga en sådan bomb.
MOX-bränsle skeppas från Belgien,
Frankrike  och  Storbritannien  till
kärnkraftverk i bl.a. Sverige. De som
kommer över MOX kan relativt lätt
konstruera ett kärnvapen. Det krävs
mindre sofistikerade kemikunskaper
och laboratorium än vad som kräv-
des  när  AUM-gruppen  tillverkade
sarin och spridde ut det i Tokyos tun-
nelbana.  En  andraårs  kemistudent
bör klara av att rena plutoniumoxid
med hjälp av jonbyteskromatografi,
en enkel separationsmetod som jag
använde  hundratals  gånger  när  jag
var doktorand i medicinsk kemi.
Om  en  Boeing  747  med  150  ton
bränsle kapades och kraschades på
upparbetningsanläggningen  Sella-
•
•
•
•
•
•
•
field i Storbritannien skulle frisläpp-
ta radioaktiva isotoper kunna föror-
saka  170 000–2 250 000  dödsfall  i
cancer.
Barnaby F. How to build a nuclear
bomb and other weapons of mass
destruction.
London: Granta Books 2003
Iran
Frank Barnaby (se ovan) skrev i no-
vember om Irans eventuella strävan att
skaffa kärnvapen. Iran har sedan 40 år
egna kärnfysiker, de har en kärnreak-
tor som kan producera tillräckligt plu-
tonium för två kärnvapen per år och de
arbetar med ”dual technologies” som
kan användas för att få fram reaktor-
bränsle  eller  kärnvapenladdningar.
Men det finns inget bevis för att Iran
utvecklar kärnvapen, eller att de pla-
nerar för detta.
The Oxford Research Group
www.oxfordresearchgroup.org.uk
Vad som hände under 2003
enligt SIPRI
Under 2003 rasade 19 militära konflik-
ter med minst tusen dödsoffer. Endast
2 av dem var krig mellan länder (i Irak
och  Kashmir).  De  andra  17  konflik-
terna var alltså inbördeskrig.
USA drogs sig ur ABM-avtalet (som
begränsar användningen av anti-mis-
silvapen) år 2002 och Nordkorea drog
sig ur icke-spridningsavtalet år 2003.
Att på så sätt ensidigt dra sig ur in-
gångna avtal uppfattas av många ju-
rister som ett brott mot internationella
lagar.
SIPRI yearbook 2004. Oxford: Oxford
University Press, 2004
www.sipri.org
Ett steg framåt
Den 30 september godkändes Kyoto-
avtalet av Rysslands regering och det
planeras  att  läggas  fram  i  Duman  i
början av år 2005. Går det igenom blir
Kyoto-avtalet  äntligen  giltigt  för  de
länder som skrivit på. Men USA, som
står för mer än tredjedel av förorenan-
det  med  växthusgaser,  vägrar  skriva
på.
Lancet 2004;364:1288.

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 19
Våldsam död i Irak
Epidemiologer från USA och Irak har
låtit  intervjua  slumpmässigt  utvalda
familjer i Irak. Även om man uteslu-
ter de skrämmande höga siffrorna för
dödsfall i Falluja så kommer man fram
till att ca 100,000 eller fler irakier dö-
dats i det pågående kriget, ett mycket
högre  tal  än  tidigare  uppskattningar.
Risken  för  våldsam  död  är  ca  58
gånger högre nu än före kriget (95%
konfidensintervall  8.1-419).  Richard
Horton, redaktör för the Lancet, drar
slutsatsen att koalitionstrupperna mås-
te i grunden ifrågasätta sin taktik och
strategi för att kunna vinna freden.
L. Robert et al., Lancet,
printed online October 29, 2004
www.thelancet.com
K. Tullus, Läkartidningen
2004;101:4050
Barnläkare presidentkandi-
dat i Afghanistan
Läkaren Massouda Jalal var den enda
kvinna som ställde upp i höstens pre-
sidentval  i Afghanistan.  ”After  5000
years of history, I am the first.” Hon
vann inte – det gjorde Hamid Karzai
– men hon stöddes av många kvinnor
och män därför att hon brytt sig om det
vardagliga förtrycket och fattigdomen.
Hon hjälpte änkor att starta bagerier så
att  de  tjänade  pengar  samtidigt  som
fattiga fick råd att köpa bröd. Hennes
kampanjledare var hennes man, en ju-
ridikprofessor i Kabul.
Pincock S. Lancet 2004;364:1307.
Månadens citat är från 1946:
Politics and the English
language
“In our time, political speech and writ-
ing are largely the defense of the inde-
fensible. Things like the continuance
of  British  rule  in  India,  the  Russian
purges and deportations, the dropping
of atom bombs on Japan, can indeed
be  defended,  but  only  by  arguments
which are too brutal for most people
to face, and which do not square with
the professed aims of political parties.
Thus political language has to consist
largely  of  euphemism,  question-beg-
ging and sheer cloudy vagueness. De-
fenseless villages are bombarded from
the air, the inhabitants driven out into
the  countryside,  the  cattle  machine-
gunned, the huts set on fire with in-
cendiary bullets: this is called pacifi-
cation.”
George Orwell. Politics and the
English Language. (First published
1946.)
In: Orwell G. Why I write,
p. 102-120. London:
Penguin Books, 2004.
Lars Engstedt
in memoriam
SLMK:s förste ordförande, professor Lars
Engstedt, har avlidit efter en tids sjukdom.
V
issa personer tycks i sig för-
kroppsliga  enbart  positiva
egenskaper.  Lars  Engstedt
var en sådan person. Hos honom var
den goda sidan av varje egenskap fö-
reträdd på ett förunderligt sätt: godhet,
vidsynthet, ödmjukhet, djup kunskap
och  humor,  parat  med  en  enorm  ar-
betsförmåga och till detta ett synnerli-
gen angenämt sätt. Det var en förmån
att få lära känna honom.
Dessa egenskaper krävdes som ordfö-
rande för SLMK. Det började med att
en  grupp  entusiaster  skulle  meddela
SLMK:s födelse i samband med Riks-
stämman 1981. Men ingen ordförande
var utsedd, och så kom Lars på tal. Alla
var ense om att han vore perfekt, trots
att han inte varit aktiv när föreningen
bildades. Hans hustru lät dock medde-
la att Lars var i Portugal och inte gick
att nå. Nåväl, vi var ense och på mötet
dagen därpå, som samlade 300 läkare
och  hela  dagspressen,  presenterades
Lars i sin frånvaro som ordförande.
Morgonen därpå ringer Lars mig och
säger  att  han,  just  hemkommen,  läst
i morgontidningen att han var ordfö-
rande i SLMK. ”Det var ju roligt, men
du  kanske  kunde  informera  mig  lite
om föreningen då jag inte känner till
den så väl” sa han. Att som äldre pro-
fessor, utan att vara tillfrågad, få läsa
i tidningen att man är ordförande i en
nybildad, något kontroversiell organi-
sation, och så reagera med en stillsam
nyfikenhet på vad detta kunde innebä-
ra, det är ett unikt sätt att reagera!
Lars hade ett outsinligt förtroendeka-
pital i de mest skilda kretsar. När nå-
gon  politiker  eller  kulturpersonlighet
kom på tal så visade det sig ofta att
Lars på något sätt kände vederbörande
och då alltid var beredd att kontakta
denne i SLMK:s sak. Detta var ovär-
derligt för SLMK. Under Lars ledning
blev SLMK en tung röst i det interna-
tionella arbetet när han var vår repre-
sentant i IPPNW. Hans rika bildning
och kloka statsmannaskap var en säll-
synt tillgång. Ryska talade han förstås
också – jag kunde inte nog förundras!
Efter en konferens i London insisterar
jag, mot allt förnuft, på att besöka or-
kidéväxthuset i Kew Gardens. Det är
stängt,  ute  är  det  mörkt  och  marken
är täckt av snömodd i vilken Lars och
jag smyger runt växthuset och kikar,
med näsorna mot det immiga glaset,
på prunkande Cymbidier. ”Mycket in-
tressant” säger Lars när vi går hem i
regnet med kippande blöta skor. Så gör
en riktig vän.
Lars förblev SLMK trogen och deltog
så  länge  hans  krafter  räckte.  SLMK
och  alla  vi  som  lärt  känna  Lars  har
mycket att tacka honom för. Vår sorg
blandas med tacksamheten över att ha
fått  träffa  honom.  Vi  tänker  på  Lars
närmaste, hans hustru och barn.
URBAN WALDENSTRÖM

20 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
Denna  internationella  konferens  an-
ordnas  av Nätverket  för  kärnvapen-
nedrustning,  där  SLMK  ingår.  Hans
Blix inleder i egenskap av ordförande
för  WMDC,  Weapons  of  Mass  De-
struction Commission, dvs FNs kom-
mission  om  massförstörelsevapen.
Därefter blir det föredrag, diskussio-
ner  och  workshops  med  deltagande
av personer från olika håll i världen,
Välkommen till konferensen
Reaching Nuclear Disarma-
ment: new challenges and
possibilities
i Stockholm 25 – 27 februari 2005
alla med stor erfarenhet och kunskap
om olika aspekter på nedrustning och
icke-spridning av kärnvapen.
Ett av syftena med konferensen är att
samla, utveckla och vässa frivilligorga-
nisationernas  krafter  inför  översyns-
konferensen av icke-spridningsavtalet
– NPT – i New York i maj 2005.Vi vill
få fram nya idéer och nya linjer att ar-
beta efter.
Du finner programmet här nedan och
på länk från SLMKs hemsida, www.
slmk. org, även anmälningsformulär.
Konferensen  hålls  på  engelska,  den
är avgiftsfri men antalet platser är be-
gränsat så anmäl dig gärna snart om du
vill vara med.
LEONORE WIDE
SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.org
Reaching Nuclear Disarmament –
new challenges and possibilities
International conference
February 25-27 2005
Stockholm
Programme
Friday February 25
17.00-18.00Registration
18.00-19.00Keynote speech by Dr. Hans Blix, Chairman of the Weapons of Mass Destruc-
tion Commission (WMDC)
19.00-20.30Panel discussion chaired by Alyson Bailes, director of Stockholm International
Peace Research Institute (SIPRI).
Panellists: Dr. Hans Blix, Chairman WMDC; Rebecca Johnson, director of the
Acronym Institute for Disarmament Diplomacy; and Felicity Hill, UNIFEM/ Uppsala
University.
20.30Reception

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 21
Saturday February 26
09.00-10.45 Expert panel
Rhianna Tyson, Project Manager, Reaching Critical Will on the status and future
of the NPT.
Sverre Lodgaard, Director of Norwegian Institute of international Affairs (NUPI)
on his WMDC report Making the Non-Proliferation Regime Universal.
Andreas Persbo, Verification, Research, Training and Information Centre, VERTIC
on the verification and reporting challenge.
Hon. Douglas Roche O.C., Middle Powers Initiative (MPI), will be presenting the
report from the Carter Centre Consultation on the NPT.
10.45-11.00Coffee break
11.00-12.45Eight parallel workshops:
1.  Tactical nuclear weapons
2.  Article VI compliance
3.  Universalisation of the NPT
4.  Nuclear terrorism
5.  Proliferation of technological capabilities
6.  Non-NWS compliance with the NPT: the case of Iran
7.  Reasons and rationale behind nuclear weapons acquisition
8.  The Comprehensive Test Ban Treaty and its importance for the NPT
12.45-14.00Lunch break
14.00-16.00Eight parallel workshops, continued
16.00-16.30Presentation of workshops, summary
Sunday February 27
10.00-10.40Introductory speech by Felicity Hill, UNIFEM/ Uppsala University
10.40-11.00Coffee break
11.00-13.00Five parallel workshops:
1.  International law: Using international law as a tool for enhancing the NPT and
achieving nuclear disarmament.
2.  NGO co-ordination: International co-ordination of efforts leading up to the NPT
Review Conference.
3.  Activist and lobbying strategies: How to combine on-the-ground activism with
high level lobbying.
4.  Strategic planning: Prioritising international NGO efforts in a long-term per-
spective.
5.  Politicians for nuclear disarmament: Mayors for Peace and PNND.
13.00-13.30Summary of workshops

22 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99
DLMKs
Bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40 , 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
International councillor:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4.tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42  ,  2605 Brøndby
Tlf.  36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3 , 2950 Vedbæk
Tlf.  45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14 , Avernakø ,
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Bøck Buhmann
c/o Line Gisselmand,
Sankt Peders Stræde 49, 2.
København K
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:99 23
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Hanna Fornvall, Sturegatan 13 B, rum 101,
753 14 Uppsala (stud repr)
e-post: hanna.fornvall@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Kerstin Druvefors, Båtsmansv 10, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-933 95, e-post: kerstin.druvefors@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-127 75, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60  Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Anna Sjögren, Ölmegatan 2 a, 652 30 Karlstad
tel 054-250 35 99, e-post:anna.sjogren@slmk.org
Jenny Immerstrand, S:t Larsgatan 6 B:B12,
753 11 Uppsala, tel, 0704-90 18 04
e-post: jenny.immerstrand@slmk.org (stud repr)
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Djäknegatan 3 350,
754 23 Uppsala, tel 018-50 23 25, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Jann Storsaeter, Vanadisvägen 42, 2 tr, 113 31  Stockholm
tel 08-33 21 86, mobiltel 070-861 34 36
e-post: jann.storsaeter@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr,
217 54 Malmö, mobiltel 0739-08 85 29 (stud repr)
e-post: martina.grosch@slmk.org
Suppleanter
Richard Fristedt, Kastanjegatan 6 a, 3 tr, 223 59 Lund,
tel  046-123 552, e-post: richard.fristedt@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32  Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel +  fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
SLMKs  STYRELSE
2004 – 2005
Ordförande: Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
 832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
  e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf: Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
 582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
 e-post: martin.tondel@slmk.org
 Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
 133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
 e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare: Meit Krakau, Danarövägen 19,
 182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
 fax 08-755 78 55,
 e-post: meit.krakau@slmk.org
IPPNW Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
President 413 19 Göteborg, tel 031-82 63 93 (b),
 tel 031-342 25 16 (a),
 e-post: gunnar.westberg@slmk.org

Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91  PERSTORP
Sweden
SLMK vid Riksstämman
V
id  årets  Riksstämma  i  Göte-
borg hade SLMK som vanligt
en  monter  med  information
om den aktuella kärnvapensituationen
i världen. Speciellt inriktade vi oss på
den översynskonferens av icke-sprid-
ningsavtalet  (NPT,  non-proliferation
treaty,) som kommer att hållas i New
York  i  maj  2005.  Konferensen  kan
komma  att  få  avgörande  betydelse
för hur processen för nedrustning och
icke-spridning av kärnvapen utvecklas
i  framtiden.  Och  även  för  respekten
för internationella regler och avtal. De
kärnvapenländer som skrivit på NPT
har ju t.ex. ännu inte påbörjat sitt åtag-
ande  i  § 6  NPT  att  inleda  allvarliga
samtal om nedrustning.
Vid vår monter fick vi kontakt med fle-
ra intresserade kollegor och glädjande
nog med många medicine studenter.
LEONORE WIDE
SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.org
Foto: M KRAKAU
Kärnvapen kan du inte glömma!
Frida Sundberg, Anneli Schmauch och
Leonore Wide i SLMKs monter på Riks-
stämman.
Annika Rydberg, Umeå, undersöker en
av snurrorna i montern.
Metronomen som slår ett slag per
sekund. Många stannade till och
begrundade detta budskap.
Jan Larsson och Frida Sundberg
tar kaffepaus på Riksstämman.
Hur mycket kärnvapen
finns det idag?
En Hiroshimabomb varje sekund:
På någon timme är både USA
och Ryssland utplånade ...
En halv dag räcker för att
förstöra all mänsklig civilisation ...
Men bombkrevaderna skulle fortsätta
ytterligare tre dagar...