Text från PDF
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 98 OKTOBER 2004
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Rapport från
IPPNWs kongress i Beijing
SLMKs
ordförande
Gunnar Westberg
vald till president
för IPPNW!
2Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 98, oktober 2004
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonFrida SundbergLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form AB
Linnégatan 2 GSödra Strandvägen 1ALuleåBox 52
753 32 UPPSALA832 43 FRÖSÖN590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel 063-12 74 20Tel: 013-651 81
E-post:E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgfrida.sundberg@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (99): 30 november, 2004
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som bi-
fogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK) och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5 000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 475.
Föreningarna är de svenska och dan-
ska grenarna av International Physi-
cians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) med ca 150 000 lä-
kare i ca 50 länder som medlemmar.
SLMK, DLMK och IPPNW är poli-
tiskt och religiöst obundna organisa-
tioner med målet att avskaffa kärn-
vapnen genom att sprida saklig infor-
mation om kärnvapnens medicinska
effekter. IPPNW har huvudkontor i
Boston och leds av två ordföranden
(”co-presidents”).
Utgivningsplan
NrManusstopp Distribution
9930/11 -04december
1001/2 -05mars
1011/5 -05juni
1021/9 -05oktober
Summary in English
Mittuppslaget
Ingen vet exakt hur många taktiska
kärnvapen som finns runtom i världen
och i Europa. Till skillnad från de
strategiska kärnvapnen omgärdas de
inte av avtal i samma utsträckning.
Hanteringen saknar transparens. De
siffror som anges på affischen avser
amerikanska kärnvapen och härrör sig
från Bulletin of the Atomic Scientist
nummer i september/oktober 2004.
F.S
Teckning: F Sundberg
Omslagsbilden
Foto: K Lundius.
IPPNW has held its world congress in
Beijing. Gunnar Westberg, Sweden
and Ron McCoy, Malaysia was
elected co-presidents of the organisa-
tion. At the same time the students of
IPPNW met and discussed important
issues like the Nuclear Weapons
Inheritance Project, which is a great
success especially in its capacity to
reach out to students all over the
world.
The number of wars in the world is
decreasing, but the fear seems to be
increasing. As an answer to this, the
military expenditures are rising. The
uttermost evil in this context is the
nuclear weapons, which we need to
get rid of in order to create a safe
world in which people can feel secure,
Mats Hogmark, Vice-president of
SLMK, writes in his leading article.
“It was not a shock. It was worse. Lars
G Lindskog died. It really took quite a
while for me, after I learnt about this,
to be able to write about whom we
lost” writes Roman Dolgov, IPPNW-
Russia. About his friend, Gunnar
Westberg wrote: “He never gave up.
Neither shall we”.
FRIDA SUNDBERG
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:983
INNEHÅLL NR 98
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel: 031-82 63 93 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16
(a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2004:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 30.
Vi måste kunna!4
Ledarsida – Mats Hogmark
Läkare mot kärnvapen eller Läkare mot allt ont?5
Frågan ställs av Gunnar Westberg
Minnen av Lars G Lindskog6
Med anledning av Lars G Lindskogs bortgång
förmedlar Gunnar Westberg tankar och inkomna brev
Världskongress i Beijing8
Sammanfattning av Frida Sundberg
Studentkongress9
... hölls också i Beijing. Martina Grosch, Camilla Mattsson
och Sara Smedegård var nöjda deltagare
Tre Kina’er og deres relationer til USA og EU. Hvor
stor er risikoen for lokale krige mellem Kina’erne,
og for Kernevåbenkrig mellem USA og Kina?10
Efter en resa till Kina i april reflekterar
Anton Aggernæs över detta spörsmål
Är kärnvapen en kommunalpolitisk angelägenhet?13
Ja, enligt Hiroshimaborgmästaren Akiba. Frida Sundberg
lyssnade på hans tal vid världskongressen i Beijing
Indtryk fra IPPNWs 16. Verdenskongres
i Beijing, Kina14
DLMKs ordförande Povl Revsbech rapporterar
Nej! till kärnvapen i Europa16
Affisch. Dra ut den och sätt upp! Se notisen på sid 2
Pakistans president besökte Sverige18
SLMKs Martin Tondel och Hans Levander var där
Missil till USAs försvar20
Claes Andreasson berättar från Fort Greely i Alaska.
Den första missilen utplacerades där den 22 juli
”En fågelskrämma”23
Så betecknas USAs nya missilförsvar av Philip Coyle som
intervjuats av Claes Andreasson
Formandsberetning for DLMK 2003–200425
Avgiven av ordföranden Povl Revsbech
Internationell utblick26
Redaktör Inge Axelsson
Debatt:
SLMK måste uppmärksamma vapen med
utarmat uran!28
Zoltán Tirolers inlägg besvaras av Gunnar Westberg
DLMKs Bestyrelse30
Valberedningens förslag till
SLMKs styrelse 2004–200531
BAKSIDAN
Välkommen till höstmöte /årsmöte i Göteborg
lördagen den 27 november
4Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
Ledare Ledare
Vi måste kunna!
Det är fredag morgon den tredje sep-
tember. Jag sitter inne på sal 3 på neo-
natalavdelningen med min tre dagar
gamla dotter några meter ifrån mig.
Där ligger hon naken under starka
lampor med ögonen förtäckta och ”so-
lar” bort sina höga bilirubinnivåer ur
blodet. Hon kom till världen en månad
för tidigt. I sängen bredvid ligger en
pojke som föddes redan i 25:e gravi-
ditetsveckan och nu är två månader
gammal – han vägde 980 gram vid
födseln. På avdelningen finns också
ett barn som endast vägde hälften så
mycket vid födseln och nu efter ett par
månader sakta närmar sig tvåkilos-
strecket. Dessa barn vårdas i enlighet
med den senaste vetenskapliga och
tekniska utvecklingen – inga resurser
sparas för att ge dem en chans till en
bra start på livet!
I skenet från det blå ljuset läser jag i
morgontidningen en krönika som var-
nar för ett troligen pågående program
för utveckling av kärnvapen i Iran.
Den amerikanske utrikesministern
varnar för samma program i en liten
notis på utrikessidorna. Veckan innan
sprängdes två passagerarplan med ci-
vila resenärer i Ryssland. Ett par da-
gar tidigare gick en mängd förvän-
tansfulla barn till sin första skoldag i
en skola i Beslan i Nordossetien. Nu
hålls omkring tusen barn och föräldrar
inspärrade i en smutsig gymnastiksal
under omänskliga förhållanden. Se-
nare på kvällen talar nyhetsreportrar-
na om mer än 300 döda – och en
mängd skadade och traumatiserade
barn.
En vecka tidigare har SLMK:s sty-
relse i Uppsala fått lära sig att antalet
krig och väpnade konflikter i världen
minskar, samtidigt som rädslan för
krig och pessimismen inför framtiden
är större än någonsin. I skenet av
denna paradox blir man kanske inte
förvånad av vetskapen att länder värl-
den över varje år spenderar 950 mil-
jarder dollar på militär materiel. Poli-
tiker och makthavare investerar alltså
ofattbara summor i utrustning ämnade
att förstöra, hellre än att främja ut-
veckling, liv, förtroende och vänskap
människor och folk emellan.
Kärnvapnen utgör den slutgiltiga
styggelsen i detta resonemang då de
inte lämnar någon annan utväg än
oåterkallelig förintelse av allt som
kommer i deras väg. När stormakterna
investerar i dessa vapen och ser det
som sin självklara rätt att fortsätta
göra det, är mindre mäktiga staters re-
aktion att själva skaffa sig samma
makt på något sätt en logisk följd av
det resonemanget. När man nu läser
om det potentiella kärnvapenhotet
från ytterligare ett land inser man
snart att det knappast kommer att sluta
där. Den amerikanske utrikesminis-
tern måste se sambandet mellan sitt
eget, och andra länders, kärnvapen-
program och den växande rädslan för
krig och terror som finns i världen.
Denna är direkt kopplad till förekom-
sten av nya kärnvapen och endast med
hjälp av USA som föregångsland kan
utvecklingen brytas och vapnen de-
monteras och förstöras.
När jag sitter här och med tacksamhet
ser min dotter och alla de andra för ti-
digt födda barnen få bästa tänkbara
vård gör det extra ont att tänka på hur
otroligt många barn som aldrig någon-
sin kommer i närheten av att få den
hjälpen. Barn som istället utsätts för
våld, svält, terrorövergrepp och som
dör av sjukdomar man enkelt kan bota
om bara pengarna finns. Så länge de
pengarna istället används till utveck-
ling av kärnvapen och annan militär
utrustning kommer världen alltid att
vara en orättvis och för många otrygg
plats att leva på.
Om vi vill ge våra barn en chans att
själva få skapa sig ett liv i gemenskap
och harmoni med resten av världen
måste kärnvapnen bort – och med dem
rädslan! Som svenska läkare med ett
motstånd mot kärnvapen är vi skyl-
diga att göra vårt yttersta för att detta
skall bli verklighet. För våra barns
skull, för alla barns skull – i Beslan, i
Iran och överallt i världen.
Vi kan. Vi måste.
MATS HOGMARK
vice ordförande SLMK
mats.hogmark@slmk.org
Falun
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:985
International Physicians for the Pre-
vention of Nuclear War, IPPNW, har
från sin tillkomst 1981 arbetat för att
förebygga kärnvapenkriget genom att
upplysa om kärnvapenkrigets effekter.
Vi tror alltså att om vi får människor
att inse kärnvapenkrigets konsekven-
ser, vilket innebär den mänskliga civi-
lisationens utrotande om de stora
kärnvapenmakternas arsenaler an-
vänds, kommer de att avskaffa atom-
vapnen.
Många nationella föreningar inom
IPPNW arbetar mot våld, orättvisor,
miljöförstöring och mycket annat,
både inom sina egna länder och inter-
nationellt. Man menar att fattigdom
och förtryck leder till lokala konflikter
som leder till krig som orsakar kärn-
vapenupprustning. Detta är inte ett
hållbart resonemang. Man förebygger
inte kärnvapenkriget genom att före-
bygga krig i de fattiga länder som
mest plågats av krig under det senaste
halvseklet.
Bör IPPNW som internationell fören-
ing vidga sig till att bli ”Läkare mot
krig och krigens orsaker”? Saken
kommer upp vid varje internationell
kongress. Vid kongressen i Beijing
blev en ny vinkling tydlig. Man me-
nade att kärnvapenländerna, i vart fall
USA, har sina strategiska vapen för att
försvara sina intressen i hela världen.
Att detta, och inte försvaret av hem-
landet, är huvuduppgiften för det
amerikanska försvaret är helt klart ut-
tryckt i flera av USA:s militära doktri-
ner. För att arbeta mot kärnvapen-
kriget borde IPPNW arbeta mot den
”neoliberala globaliseringen”, ett ut-
tryck som återkom många gånger i de-
batterna.
Mot detta invänder traditionalisterna,
t ex SLMK, att vi skulle förlora vår
största tillgång i informationsarbetet,
vår trovärdighet som läkare, om vi
gav oss in på detta område. Fören-
ingen skulle också riskera att splittras
om vi försöker ta ställning till detta
heta politiska stoff. Vår fokusering på
kärnvapen skulle bli sämre, och vi har
sannerligen tillräckligt med arbets-
uppgifter där. Vi har större chans till
framgång om vi försöker, åter och
åter, göra klart kärnvapenkrigets kon-
sekvenser för kärnvapenländernas all-
mänhet och politiker. Dessa insikter
blir hela tiden förträngda eller förne-
kade. Vi måste också försöka att över-
tyga den amerikanska allmänheten om
att deras trygghet skulle bli mycket
större (och USA:s dominans av värl-
den ännu större!) om kärnvapen av-
skaffas. Kärnvapen är det enda trovär-
diga militära hotet mot USA:s befolk-
ning.
För oss i SLMK var det skönt att
känna att en stor majoritet av fören-
ingen hade samma uppfattning:
IPPNW skall koncentrera sig på kärn-
vapnen.
Läkare mot kärnvapen
eller
Läkare mot allt ont?
Men de olika ländernas föreningar har
full möjlighet att arbeta med andra
problem. En arbetsgrupp med Anto-
nio Jarquin från Nicaragua som sam-
mankallande skulle arbeta vidare med
att formulera frågorna kring effek-
terna av den neoliberala globaliser-
ingen.
En annan arbetsgrupp fick i uppgift att
arbeta med IPPNW:s förnyelse på alla
områden. Föreningens styrelse och
parlament (Council) sammanträder
alltför sällan och håller dåligt kontakt.
Kan internetsammanträden ge en liv-
ligare förening? Kan en tydligare ar-
betsfördelning inom styrelsen stärka
projektarbetet? Var skall vi ta pengar
från? Denna grupp skall också arbeta
med och förtydliga föreningens mål
och medel. Gruppens slutliga resultat
framläggs vid kongressen i Helsing-
fors hösten 2006, men processen kom-
mer säkert att påverka föreningens ar-
bete innan dess.
Men arbetet mot kärnvapen är det
centrala, det uttrycktes klart och
upprepat.
GUNNAR WESTBERG
Ordförande SLMK
gunnar.westberg@slmk.org
6Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
rörelsen. Det var en tid då Sverige tog många initiativ till
fredsförhandlingar. Hans kontakter med nedrustnings-
ambassadörerna Alva Myrdal och Inga Thorsson resulte-
rade så småningom i värdefulla böcker om dessa berömda
svenska kvinnor.
Innan Lars 1991 formellt knöts till SLMK hade han arbetat
med oss i olika projekt i flera år. Sedan kom han att bli vårt
stöd i alla internationella kontakter. Som journalist var han
van vid att ta sig fram. När vi satt där i FN-huset i New
York och kände oss bortkomna så kunde vi förlita oss på
att Lars övertalade sekreterare att lämna meddelande till
ambassadörerna, fångade in dem när de kom utrusande,
ordnade luncher och möten.
När jag sände ut meddelandet om Lars bortgång med
e-post kom svar från hela världen. Engagerade, tacksam-
ma, några gripande. Några finns med på denna sida. Utan
Lars skulle många aldrig ha väckts till insikt om hur vik-
tigt det är att avskaffa kärnvapnen.
Han gav aldrig upp.
Och det skall inte vi heller.
GUNNAR WESTBERG
En av dem Lars inspirerat
Lars är död.
För oss som varit med länge i SLMK var Lars en alldeles
speciell person. Vi andra såg svårigheter, Lars såg möjlig-
heter, och han fick oss med sig.
SLMK skall informera om kärnvapenkrigets konsekven-
ser för att förhindra att kärnvapen används. Vi tror att om
människor verkligen förstår, verkligen vågar ta till sig,
innebörden av kärnvapenkriget, kommer människorna att
avskaffa atomvapnen.
Lars trodde starkt på detta, på människorna, på demokra-
tin. Han sökte ständigt efter sätt att nå ut till allmänheten
och till beslutsfattare.
Lars var journalist. Journalistens uppgift är att samla infor-
mation, sprida den och påverka samhällsutvecklingen.
Lars arbetade vid ett halvdussin svenska tidningar innan
han knöts till Sveriges Radio. Sedan 1975 ledde han pro-
grammet Vår osäkra värld och stod själv för de flesta in-
slagen. Vi minns hans röst. Under många år, när det kalla
krigets hot om Ömsesidig Förstörelse lågt tungt över oss,
följde han och rapporterade om arbetet för nedrustning och
fred. Rapporterna hade stor betydelse för oss i freds-
Minnen av
Lars G
Lindskog
Foto: R DOLGOV
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:987
Dear Friends!
It was not a shock. It was worse.
Lars G. Lindskog died. It really took
quite a while for me, after I learnt
about this, to be able to write about
whom we lost.
When I learnt it, I put black cloths
onto mirrors, took out one of Lars’s
photographs, lit a candle in front of
it, put a glass of vodka capped with
a piece of bread, – it’s a Russian
tradition when a close to you per-
son passes away, – next to it ... But
it’s not anything to do with any tra-
dition, – it feels a really dear per-
son is not with us any more ...
For us it’s a loss of a very dear
man. Really very close friend. In
Moscow, during the last twenty four
hours it was raining. In Russia
there’s a saying that when one dies
and it’s raining – he is a good man
and skies are crying for him.
Lars was a really good man, one of
the best whom I know, and who did
a lot to do this world better. The
skies are crying with us about all
whom we lost. God bless them all.
Roman Dolgov
et al in IPPNW-Russia
This is such sad news. I am among
the many who will miss Lars very
much.
And most of all I will remember his
last visit to the IPPNW offices a few
years ago as he was getting ready
to ”retire” (which of course he
never really did!). Staff gathered
with him in the conference room
and we had a round of sharing
about what motivates us to work for
IPPNW. He spoke from the heart
about his love for the people in
IPPNW, his long and strong con-
nection to this extended family,
how deeply he cared about elim-
inating the nuclear threat, and the
many wonderful memories he
carried of his travels in IPPNW. He
sobbed — and we cried tears of
sorrow and joy with him.
He was a special, special man.
We will miss dearly his great spirit,
energy, and wry wit.
Please extend my condolences and
those of all his friends here in Cam-
bridge to his family and his col-
leagues in SLMK.
Michale Christ
(executive director, IPPNW,
Boston)
Hade det inte varit för Lars Gs entu-
siasm och envishet hade jag aldrig
lärt mig så mycket om det han äg-
nade en så stor del av sitt liv åt. Jag
minns när han för några år sedan
ringde mig och sa att han tyckte att
jag skulle skriva något om det ame-
rikanska missilförsvaret. ”Det va-
då?” undrade jag.
Men Lars G trugade och fixade och
donade (och tjatade säkert en hel
del på Klas) så att jag kunde resa
till Alaska och rapportera om de
första spadtagen till Bushs missil-
försvar. På samma sätt envisades
han med att jag skulle följa med till
dialogmötet i Moskva.
Jag vet inte varför Lars G en gång
bestämde sig för att satsa sina kraf-
ter på att ta mig under sina vingars
beskydd. Men jag kommer alltid att
vara honom evigt tacksam för det.
För kunskapen, för erfarenheterna
och för den varma vänskapen. Jag
kommer att sakna honom mycket.
Med vänlig hälsning
Claes (Andreasson)
We lost a very good friend and
man, who done a great job in
establishing pure human relation-
ships between so different people.
We are very sad and please give
part of our souls to all Lars relatives.
Sergey Kolesnikov,
Sergey Grachev
and all members
of IPPNW-Russia
Från ”hela världen”, från Kanada och Kuala Lumpur,
Boston och Bergen, Ryssland och USA, kom brev med
minnen från människor som Lars betytt mycket för. Här
några utdrag.
8Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
Världskongress
i Beijing
Under fem dagar i september samlades drygt
trehundra läkare från knappt fyrtiotalet län-
der i Beijing. Representanter fanns från jor-
dens samtliga kontinenter. Deltagarnas var-
dagsverklighet varierade högst betydligt vil-
ket avspeglade sig i diskussionerna. Gemen-
samt för alla var dock medvetenheten om ett
akut behov av kärnvapenavrustning.
Intrycken sammanfattas på sidan 14 av ord-
föranden i Danska läkare mot kärnvapen.
Under IPPNWs kongress valdes Gunnar Westberg, Sverige
och Ron McCoy, Malaysia gemensamt till sysslan som pre-
sidenter (”co-presidents”) för organisationen. De båda an-
svarar gemensamt för hela IPPNWs ordförandesyssla. Till
vice-president med ansvar för Europa valdes Björn Hilt,
Norge.
GRATTIS GUNNAR ...
... OCH LYCKA TILL!!!
Bjørn Hilt, Norge, valdes till vicepresident för
IPPNW Europa. Han ses här med Christina Vigre
Lundius, SLMK.
Foto: K LUNDIUS
Foto: K LUNDIUS
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:989
Nyss hemkomna från IPPNW:s stora
världskongress i Beijing kan vi bara
säga: vilken fantastisk upplevelse!
Innan den stora kongressen började hade vi student-
möte som inleddes med att japanska studenter från
Hiroshima och Nagasaki höll en presentation om
medicinska konsekvenser av kärnvapen.
Nya studentrepresentanter valdes. För första gången
var det nu möjligt med e-poströstning för de länder
som inte hade möjlighet att delta i kongressen. Detta
sker i en strävan att göra valen mer demokratiska, att
röstningen inte skall vara beroende av finanser.
Nuclear Weapons Inheritance Project (NWIP)
Vi studenter som är aktiva inom NWIP hade några
intensiva konferensdagar i Beijing. Vi hann med en
heldag för teambuilding, en workshop för studenter,
en workshop under läkarkongressen samt ett dialog-
möte med kinesiska studenter.
Dagen innan studentkongressens egentliga början
hölls en teambuildingsdag riktad framförallt till de
studenter som redan var engagerade inom NWIP.
Cirka 15 studenter från Europa, Indien och Nepal
deltog. Genom gruppövningar lärde vi känna varand-
ra och diskuterade bl a kring kulturskillnader och
roller som lätt uppkommer inom en grupp. Efter en
dags aktiviteter hade vi goda förutsättningar att
bygga vidare på de kontakter vi knutit.
Under en workshop med titeln ”Nuclear Weapons
Crash Course” presenterade NWIP-teamet på ett
interaktivt sätt olika aspekter av kärnvapenfrågan för
studenterna. Tack vare att många nyfikna och intres-
serade studenter deltog blev diskussionen kring al-
ternativa vägar att nå kärnvapennedrustning mycket
givande. Flera studenter ville veta mer om NWIP och
vi knöt flera nya kontakter.
Workshopen under läkarkongressen drog deltagare
både från student- och läkarsidan. Efter en kort pre-
sentation av NWIP diskuterades i mindre grupper
hur NWIP:s erfarenheter skulle kunna tas till vara
inom IPPNW. Saker som fördes fram var bl a att
dialogmetoden är interaktiv och innebär kommuni-
kation på samma nivå istället för traditionella före-
läsningar. Efter en gemensam diskussion, gick delta-
garna över till en annan workshop, där man diskute-
rat förnyelsearbetet inom IPPNW, för att utbyta åsik-
ter.
En av kongressens absoluta höjdpunkter för oss
inom NWIP blev dialogmötet med de kinesiska
Hur skulle man kunna avskaffa kärnvapnen? Richard Fristedt
leder ett arbetspass under Beijing-kongressen.
studenterna. Att få kontakt med kinesiska studenter tidigare
har varit svårt så detta var den första dialogen i Kina. 22
kinesiska och 10 internationella studenter deltog. Särskilt gi-
vande var det att ha representanter från tre andra kärnva-
penstater (USA, Ryssland och Indien) med i rummet. Det
hjälpte till att neutralisera situationen, att bli av med känslan
att det var ”vi” mot ”dem”. Istället spred sig nu känslan att vi
alla har en hel del gemensamma mål och visioner. Som en av
de kinesiska studenterna uttryckte sig mot slutet av mötet:
”Innan jag kom hit och träffade er alla, så trodde jag att alla
från de andra länderna var aggressiva, men nu ser jag att det
inte är så. När vi är ledare i vårt land så kommer vi att tänka
annorlunda, och ha andra kontakter”.
Vi kände oss väldigt nöjda med resultatet av dialogen, framför-
allt med att studenterna varit så öppna och villiga att diskutera
kärnvapenfrågan med oss. Vår fördom att de kinesiska studen-
terna inte skulle vilja uttala sig i denna känsliga fråga kom roligt
nog på skam. Dialogmötet ledde till ett flertal mer informella
möten där vi lade upp planer för framtida arbete i Kina vilket
förhoppningsvis leder till ett nytt, större dialogmöte i Beijing
inom en inte alltför avlägsen framtid.
Flera nya studenter visade intresse för NWIP under kongressen,
och inför det närmaste året finns planer på ett flertal delegationer
till olika kärnvapenstater. Förutom att en grupp planerar att åka
tillbaka till Kina har även Indien, Ryssland och USA visat in-
tresse för att vi ska hålla dialoger där inom kort
Richard Fristedt firades av och tackades för det enorma arbete
som han lagt ned som koordinator tillsammans med Cæcilie
Bøck Buhmann för NWIP sedan projektet initierades under ett
Foto: K LUNDIUS
Studentkongress
10Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
Denne artikel er baseret på
en rejse 27/3 – 11/4 2004 til
de tre Kina’er, arrangeret af
dagbladet Politiken. Her-
bert Pundik var med som
politisk rejseguide.
Hong Kong er Hong Kong.
Det store Fastlandskina kal-
der sig ”Peoples Republic of
China”. I artiklen kaldes det
”Mainland China”, fordi det
er den betegnelse, de tre
Kina’er er enige om. Taiwan
kalder jeg Taiwan, selv om
det selv kalder sig ”Repub-
Tre Kina’er og deres
relationer til USA og EU
Hvor stor er risikoen for lokale
krige mellem Kina’erne, og for
Kernevåbenkrig mellem
USA og Kina?
Af Anton Aggernæs
lic of China” , underforstået
at det repræsenterer hele
Kina (incl. fastlandet, der
blot midlertidigt er besat af
kommunister med hoved-
sæde i Beijing).
Mange af artiklens pointer
kom overraskende for mig
selv og vil nok også være
det for de fleste læsere.
Derfor er det for vurde-
ringen af artiklens konklu-
sioner nødvendigt, at jeg
starter med et afsnit om
Kilderne til artiklen
Ved et formøde i Politikens hus i
København var indlederne professor
Thomas Hart fra ”Stockholm School
of Asian Studies”; Flemming Ytzen,
Politikens korrespondent i Taiwan;
plus repræsentanter fra Århus Univer-
sitet og ”Nordisk Institut for Asien
Studier” i København. På Taiwan
havde vi møder med viceministeren i
Informationsministeriet; med chefen,
dr. Lin, for Taipei Universitets ”Insti-
tute of International Relations” og tre
af hans seniorforskere; og med sous-
chefen i Udenrigsministeriets ”Main-
europeiskt studentmöte i Uppsala
2001. I hans ställe kommer Camilla
Mattsson, Sverige och Inga Blum,
Tyskland att träda in som nya koordi-
natorer tillsammans med Cæcilie. Till
sin hjälp kommer de att ha en ”kärn-
grupp” av aktiva studenter som under
kongressen beslutat om framtida
arbetsområden.
Dialogen med de kinesiska studen-
terna och deras upprepade förfrågan
om när vi kommer tillbaka har gett oss
i NWIP stor bekräftelse och vi är
glada och stolta över att få delta i detta
arbete. Kongressen i Beijing har inne-
burit en samling viktiga möten dels
med kinesiska studenter och dels med
Studentdeltagarna på Beijing-
kongressen.
studenter från de andra deltagarlän-
derna som kommer att motivera och
hjälpa oss i vårt gemensamma arbete
inom NWIP framöver.
MARTINA GROSCH
CAMILLA MATTSSON
SARA SMEDEGÅRD
Foto: K LUNDIUS
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9811
De kulturelle og
økonomiske bånd mellem
de tre Kina’er
Kineserne føler sig først af alt som
kinesere. Også tværs over grænserne
mellem Hong Kong, Taiwan og Main-
land China. Mange forskellige religio-
ner trives, og tillades, alle steder. Men
et fælles vigtigt træk er forfædredyr-
kelsen. Man skal ære forfædrene,
helst 2–4 generationer tilbage, altså
også fra før Mao kom til. Skeletter og
urner opbevares i private hjem, og de
spørges rituelt til råds, når vigtige
beslutninger skal tages, f.eks. om gif-
temål, økonomi, uddannelse og er-
hvervsplaner. – I alle tre Kina’er
holdes 1–2 gange årligt kæmpefester
centreret om kirkegårdene. Alle har
Kong firmaer nok har deres hoved-
sæder og kontorfolk der, men den
reelle produktion af varer foregår i
den sydlige del af Mainland. Og Hong
Kong ville gå til i sygdom og uhumsk-
hed, hvis det ikke fortsat kunne få sit
rene vand fra Syd-Kina.
Én af 26–27 Taiwanesere har som
nævnt virksomheder i Mainland
China. Det giver store indtægter til
Taiwan, foruden at det reducerer ar-
bejsløsheden i Mainland.
Krigsfare lokalt
Hong Kong er naturligvis for svagt til
at kunne føre krig mod Mainland.
Men kunne Taiwan (med USA-støtte)
ikke tænkes at ville gå i krig med
Mainland?
Vores rejse fandt sted på
det kritiske tidspunkt, hvor
Taiwans præsident truede
med helt at bryde med
Mainland, der samtidig
truede med angreb på Tai-
wan i givet fald. Og USA
lavede flådeopbygning i
strædet mellem Taiwan og
fastlandet. I Taipei (Tai-
wans hovedstad) oplevede
jeg demonstrationer mod
den siddende præsidents
aggressive holdning over-
for Mainland China. Få
uger senere trak præsiden-
ten (efter et demokratisk set
land Affairs Council” dr. Huang, der
har løbende møder med Udenrigs-
ministeriet i Beijing. Som regel er dr.
Huang og hans tætteste kontaktperson
i Beijing næsten enige. Men ved
pressemøderne bagefter er de nødt til
at leve op til den officielle fjendtlige
retorik. Når de var på så god, humoris-
tisk talefod, var det blandt andet fordi
de i tre år havde studeret sammen på et
Universitet i Californien! Desuden
mødte vi Danmarks diplomat i Taipei,
der ikke må kaldes ambassadør, da
Danmark jo ikke officielt må
anerkende Taiwan som en stat.
I Hong Kong var vor vigtigste kilde
den danske forfatter Henning Høeg
Hansen, der i mange år har boet i
Hong Kong.
I Mainland China var den
vigtigste kilde vores kine-
siske tourguide, der ejer sit
rejsebureau som privat
virksomhed. Han var ge-
nerelt kritisk overfor styret
i Beijing og overfor regio-
nernes styrelser, der som
regel består af en fra kom-
munistpartiet, en der er
folkevalgt og en der er ad-
ministrativt uddannet. De
tre var ofte lige korrupte:
stak penge til side til sig
selv, som de investerede i
udlandet; så skatterne i for
ringe grad kom lokalbefolk-
ningerne til gode.
Den vigtigste kilde i alle tre Kina’er
var dog Herbert Pundik, der har fulgt
udviklingen i årtier, som er stærkt kri-
tisk overfor Beijing-styret, og som har
arrangeret flere nordiske møder om –
og til støtte for – Taiwan.
Som det nok ses, var næsten alle
kilderne antikommunistiske, af gode
grunde. Men samtidig var de så sag-
ligt orienterede, at de anerkendte, at
Mainland China både kulturelt, øko-
nomisk, politisk og mht. menneske-
rettigheder er i hastig, mest positiv,
udvikling. Selv om det går langsom-
mere end i Taiwan og i Hong Kong.
fri fra arbejde disse dage, undtagen
politi, militær, trafikarbejdere – og
brandvæsenet, da fyrværkeri jævnligt
giver ulykker og store skovbrande! –
Forfædredyrkelsen giver især tætte
bånd mellem Hong Kong-kineserne
og Mainland China, fordi de fleste i
Hong Kong er indvandret fra Syd-
Kina. Men også mellem Taiwan og
Mainland, og det accelereres i dag
ved, at én af 26–27 millioner Taiwa-
nesere har virksomheder i Mainland
China! Når Taiwaneserne vender
hjem, har de ofte en ægtefælle med fra
Mainland. Der er omkring 200.000
ægteskaber af den slags årligt.
Også økonomisk er de tre Kina’er tæt
forbundet. Hong Kong og Mainland
på den måde, at de fleste store Hong
problematisk genvalg og
efter et uklart resultat af en samtidig
folkeafstemning) sin trussel om
”løsrivelse” tilbage – nok også fordi
USA’s støtte til ham i den situation
var forbeholden. Forståeligt nok. For
som jeg har prøvet at vise, er både de
økonomiske og de kulturelle bånd så
stærke, at en velovervejet krig mellem
parterne er usandsynlig.
Kina’erne og EU
Alle tre Kina’er har omfattende han-
del med EU-lande. På Taiwan er man
meget glad for det, når EU-lande
kritiserer menneskerettighedssituatio-
nen i Mainland China. Omvendt er
man i Beijing meget ked af sådan kri-
tik, fordi man dér ønsker, at Kina og
EU skal samarbejde om at være en
Kinesisk cyklist. På väg mot en fredlig framtid?
Foto: K LUNDIUS
12Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
samlet modvægt imod USA’s domi-
nans i verden.
USA og Kina’erne
USA har forpligtet sig til at sikre et
fortsat Taiwan som selvstændigt, poli-
tisk uafhængigt af Mainland China.
Derfor ser vi jævnligt, at USA’s flåde
markerer sig stærkt i strædet mellem
de to. Og fra både USA’s og Mainland
China’s side er retorikken ofte stærkt
aggressiv.
De økonomiske realiteter taler imid-
lertid stærkt for, at hverken Mainland
eller USA har noget at vinde ved en
storkrig parterne imellem. Der er en
omfattende handel mellem de to stor-
magter – dog sådan, at Kina sælger
langt mere til USA end omvendt. Ki-
nas overskud fra denne ubalance
investeres vidtgående i USA-aktier,
og da Kina økonomisk allerede i dag
har en næsten lige så stor handel og
produktion som USA, er der i USA en
realistisk bekymring for, at Kina ved
en økonomisk aktion kan få USA-
aktierne til at falde markant i kurs – og
få dollarkursen til at falde drastisk.
Samtidig har USA store investeringer
i Kina.
Realøkonomisk har hverken Kina el-
ler USA (bortset fra dets militærindu-
stri) noget at vinde ved en storkrig. At
føre storkrig for at ”afkommunisti-
sere”Kina er også urationelt, når Kina
allerede med stormskridt reelt er på
vej væk fra kommunismen – hen imod
”markedsøkonomi.”
Kan IPPNW så slappe af?
Det er fremgået, at især økonomiske
relationer gør en rationelt funderet
storkrig mellem USA og Kina
usandsynlig. Og både økonomiske og
– især – kulturelle relationer gør det
usandsynligt med en krig, der ville
kunne optrappes til en storkrig,
mellem de tre Kina’er indbyrdes.
Denne konklusion nåede jeg til alle
steder: Både ved formødet i Politikens
hus, ved møder med ”tænketanken”
og de ministerielle embedsmænd på
Taiwan, og ved de analyser vi fik, især
fra Herbert Pundik om Mainland
China’s situation. – Alle stederne
spurgte jeg derfor (idet jeg præsen-
terede mig som dansk medlem af
repræsentantskabet for ”Internationa-
le Læger mod Kernevåben”, IPPNW),
om vi så i IPPNW kunne slappe af,
fordi analyserne ikke tydede på, at der
var realpolitisk fare for en kernevå-
benkrig i regionen. (En passant: Kil-
derne kendte godt IPPNW).
De svar, jeg fik, var uden undtagelse
de samme: Nej, I må bestemt ikke
slappe af! Kernevåben er frygtelige,
og start af en krig er som regel ikke
rationelt baseret. Min fortolkning af
de svar jeg fik var, at de indenrigs-
politiske interesser tit krævede en
stærk polemik, hvor man pludselig
kunne blive fanget i sit eget spind, så
man følte sig nødt til at gå i krig for
ikke at tabe ansigt i eget land (eller
hos allierede).
Ud fra erfaringerne fra rejsen plus an-
den viden vil jeg nævne nogle mulige
risici:
I Taiwan, at intern uro kombineret
med utryghed ved, om man i længden
kan stole på USA’s solidaritet, kan få
regeringen til at fremprovokere eller
udnytte en eksisterende situation til at
få USA til én gang for alle at ”sætte
Mainland China på plads”.
I USA, at den antikommunistiske re-
torik tager overhånd, så man pludselig
føler sig nødt til at forsvare menne-
skerettighederne i Kina militært, eller
føler sig nødt til at ødelægge Main-
land China, før det bliver så stærkt, at
det kan udkonkurrere USA økono-
misk og verdenspolitisk. Det kan ske,
selv om det rationelle vel er, som
Clinton sagde, kort før han gik af, at
USA nok har langt større indflydelse
på Kinas udvikling ved at have en
fremstrakt hånd (accept af Kinas
medlemskab af World Trade Organi-
zation) end ved at opretholde en knyt-
tet næve overfor Kina.
I Mainland China, at Vestens støtte
til Falang Gong og andre antikommu-
nistiske bevægelser i Kina skaber så
megen intern uro, at styret ikke blot
føler sig tvunget til at bremse op i sin
igangværende demokratiseringspro-
ces, men også føler sig tvunget til at
gå i krig for at forsvare sit system – og
sit image internt i Kina.
Hvor kraftigt bør vi i Europa
fremføre vores kritik af
Kina’s system?
Selv Herbert Pundik, der kraftigt
støtter Taiwans system og udvikling,
vedgik, at ingen af de tre Kina’er
endnu har et reelt demokrati, og at der
”Nej, I må bestemt ikke slappe af! Kernevåben er frygtelige, og
start af en krig er som regel ikke rationelt baseret.
Min fortolkning af de svar jeg fik var, at de indenrigspolitiske
interesser tit krævede en stærk polemik, hvor man pludselig kun-
ne blive fanget i sit eget spind, så man følte sig nødt til at gå i
krig for ikke at tabe ansigt i eget land (eller hos allierede).”
Teckn. F SUNDBERG
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9813
er stor korruption i alle tre, selv om
det nok stadig er værst i Mainland
China. Pundik mente også, at alle tre
klart er på vej i den rigtige retning, så
det f.eks. er sandsynligt, at der ved
valget i Mainland om fire år vil blive
valgt en styrelse, der ikke de facto på
forhånd er udpeget af tidligere kom-
munistledere.
Alligevel mente Pundik, at vi ufor-
sonligt og vedvarende bør fremføre
hård kritik af menneskerettigheds-
situationen i Mainland China.
Som det nok er fremgået, er min hold-
ning blevet, at vi nok skal fremføre
kritik ved passende lejligheder, men
skal passe på med at dramatisere, når
sagen er, at udviklingen klart går i den
rigtige retning; at der er fornuftige
dialoger i gang mellem de tre Kina’er,
og at for kraftig kritik, og støtte til de
antikommunistiske bevægelser i
Kina, giver risiko for, at Beijing-styret
slår bak internt og bremser udvik-
lingen; og endnu værre, at styret kan
males op i en krog, hvor retorikken
fanger, så man starter en storkrig –
kernevåbenkrig i sidste instans.
New York för att vara med vid konfe-
rensen om icke-spridningsavtalet för
kärnvapen. I samband med detta an-
slöt sig staden New York, med sina
lokala erfarenheter av terrorism, till
kampanjen.
De stora besluten kring människors
väl och ve fattas ofta långt bort från
dem det gäller. Politiker, diplomater
och experter på högsta nivå för reso-
nemang som i sin förlängning påver-
kar hela mänskligheten. Genom sin
oförmåga att nå konkreta nedrust-
ningsresultat i kärnvapenfrågan utsät-
ter de oss alla för livsfara. Hur skall vi
kunna förmedla allas vårt behov av
omedelbar och verifierad kärnvapen-
nedrustning?
Akibas förslag, och bidrag i denna frå-
ga, är att skapa ”Mayors for Peace”,
en organisation för ledande kommu-
nalpolitiker runt om i världen. Syftet
är att politiskt engagerade människor
som står mitt i den administrativa var-
F
rågan ställdes till Akiba, borg-
mästare i Hiroshima, när han
medverkade som talare vid In-
ternational Physicians for the Preven-
tion of Nuclear War (IPPNW) världs-
kongress i Beijing i september 2004.
– Absolut, svarade borgmästaren. Det
är de lokala myndigheterna som i
praktiken får utforma katastrof- och
evakueringsplaner. Det är likaså de
lokala myndigheterna som ansvarar
för sjukvård och åldringsvård. Allt
detta påverkas i allra högsta grad av
risken för en kärnvapenexplosion.
Vis av de förskräckliga erfarenheterna
i augusti 1945 är den lokala opinionen
i Hiroshima och Nagasaki stark mot
kärnvapen. Utifrån detta, och djupt
gripen av frågan, arbetar Akiba med
stor energi för kärnvapennedrustning.
Utöver sitt lokala politiska arbete re-
ser han jorden runt och argumenterar
för kärnvapennedrustning. I våras be-
sökte han och flera andra borgmästare
dagen på denna väg skulle kunna ge
ett aktivt stöd för en kärnvapenfri
värld. Det han önskar är uttalanden
från ”borgmästare” världen över till
stöd för kravet på en kärnvapenfri
värld.
– Så vitt jag vet är det bara Stockholm,
Göteborg och Malmö i Sverige som
gått med i detta upprop, säger Hans
Levander från Svenska läkare mot
kärnvapen. Tänk om vi kunde få fler
svenska kommuner att ställa upp!
IPPNWs kongress i Beijing uttalade
ett starkt stöd för ”Mayors for Peace”
och deras strävan att mobilisera kom-
munalpolitiker världen över i denna
gemensamma önskan om en bättre
värld. Eller, som Gunnar Westberg,
nyvald internationell president för
IPPNW, sa i sitt avslutningsanföran-
de;
– Människor och kärnvapen kan inte
samexistera. Låt oss avskaffa kärn-
vapnen innan de avskaffar oss!
FRIDA SUNDBERG
frida.sundberg@slmk.org
Akiba, borgmästare i Hiroshima, talade vid världs-
kongressen.
Foto: J OBBEKJÆR
Mayors for Peace
Är kärnvapen
en kommunalpolitisk
angelägenhet?
14Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
Aktuelle projekter
Herefter blev de forskellige større, ak-
tuelle projekter, indenfor IPPNW
omtalt: 1) Dialog med Beslutnings-
tagere i atomvåben-landene (Hans Le-
vander, Sverige), 2) Nuclear Weapons
Inheritance Project (studenterprojekt,
præsenteret af vor egen Cæcilie Bøck
Buhmann), 3) Campaign on Small
Arms 4) Middelhavsprojekt (Abra-
ham Béhar, Frankrig). Dette projekt
går ud på at holde grupperne i Italien,
Portugal, Spanien og Grækenland i
gang. Mange af medlemmerne i disse
lande taler ikke godt engelsk, men vil
gerne arbejde med IPPNW-sager på
deres eget sprog. 5) Nord-Korea
Fredsprojekt (John Pastore, USA,
som for egne midler har rejst til Nord-
Korea for at formidle medicinsk
udstyr og medicin til hospitaler og tale
med kolleger i det lukkede, forarmede
land), 6) Syd-Asien program for fred
og atomar nedrustning (Arun Mitra,
Indien) og endelig 7) Irak sundheds-
overvågningsprojekt (Gill Reeves,
UK).
Indtryk fra IPPNW’s
16. Verdenskongres
i Beijing, Kina
Cæcilie Bøck Buhmann og Povl
Revsbech.
Nina Obbekjær foran Tienanmin.
Bjørn Hilt, Norge, nyudnævnt
vicepræsident for Europa,
Abraham Béhar, Frankrig og
Liz Waterston, UK.
Kongressen fandt sted 16. – 19. sep-
tember 2004 på det Medicinske Fa-
kultet på Beijings Universitet. Fra
Danmark deltog Jacob og Nina Obbe-
kjær, stud. med. Cæcilie Bøck Buh-
mann og undertegnede. Her følger
nogle personlige indtryk fra kongres-
sen.
International Council
Som altid blev kongressen indledt
med, at IPPNW’s øverste organ, Inter-
national Council, mødtes. Her hørte vi
om, hvilke problemer IPPNW har in-
ternt og hvilke projekter, der aktuelt er
i gang. Som sædvanligt, fristes man til
at sige, er det udsigt til et stort
underskud (USD 50.000) på indevæ-
rende års budget (regnskabsåret løber
fra 1/7 til 30/6). Forskellige metoder
til at krasse flere penge ind blev
drøftet, herunder at ansætte fund-
raisere i de større affiliates (med-
lemslande) udover USA. Også det
forgangne regnskabsår udviste et
underskud på USD 56.000, som blev
dækket af IPPNW’s opsparede
midler.
Støtte til inaktive affiliates
På IC-mødet nævnte Herman Span-
jaard, afgående europæisk vicepræsi-
dent, at 2 inaktive affiliates (Indien og
Irland) med held var blevet reaktive-
rede efter indgriben fra IPPNW’s sty-
relse. Dette kunne også blive aktuelt
for andre inaktive lande (såsom DK?).
Endvidere blev et meget opmuntrende
brev fra Irlands udenrigsminister, læst
op. I brevet støtter ministeren bestræ-
belserne for atomar nedrustning, og
han vil arbejde herfor i de kommende
NPT-forhandlinger (maj 2005 i FN i
New York). Det skal bemærkes, at Ir-
land ikke er medlem af NATO, og at
dette må være forklaringen på mini-
sterens tilslutning til IPPNW’s linie.
Igen 2 præsidenter
På mødet skulle vi også beslutte, om
vi fortsat skulle ”nøjes” med én
præsident eller have 2 Co-præsiden-
ter. Ron McCoy fra Malaysia har si-
den Washington-kongressen for 2 år
siden, været alene præsident for
IPPNW, hvilket har medført et meget
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9815
oplægsholdere og Abraham Béhar (F)
manede dog til forsigtighed med at
udnævne DU til at være den eneste
forklaring; mange andre påvirkninger
har dele af befolkningen (specielt
soldaterne) været udsat for i forbin-
delse med brændende oliebrønde etc.
Borgmestre for fred
I plenumforsamlingen var Hiroshima-
borgmester Akiba’s indlæg det ind-
læg, der høstede størst bifald. Akiba
står i spidsen for en kampagne (Borg-
mestre for Fred), som arbejder deci-
deret for nuklear nedrustning. Det er
målet at få så mange borgmestre som
muligt til at tilslutte sig grundlaget for
kampagnen. Borgmestre for Fred vil
lave aktiviteter i forbindelse med NPT
i New York maj 2005. Også i DLMK
arbejder vi nu med på denne kam-
pagne.
Ny informationsfilm og
læserbrevskampagne i USA
På kongressen blev også præsenteret
en helt ny videofilm om IPPNW’s
arbejde for afskaffelse af atomvåben.
Filmen er beregnet for amerikansk ka-
bel-TV, men må naturligvis også
gerne vises udenfor USA. I filmen
medvirker en række fremtrædende
IPPNW-medlemmer, mest amerikan-
ske, men også Cæcilie Bøck Buhmann
er med som studenterrepræsentant.
I anledning af det forestående præsi-
dentvalg i USA blev alle andre landes
repræsentanter af amerikanerne an-
modet om at igangsætte en læser-
stort rejsearbejde for Ron. Der var
derfor tilslutning for at dele posten på
2 personer. Nyvalgt blev Gunnar
Westberg, Sverige (formand for
SLMK), der nu sammen med Ron
McCoy bestrider præsidentposten.
Spændende indlæg
og workshops
På selve kongressen var formidda-
gene reserveret til indlæg i plenum,
mens der om eftermiddagen var paral-
lelle sessioner med mange spændende
emner, som de forskellige affiliates
stod for, f.eks. om Missile Defence,
forberedt af den australske affiliate
MAPW. Baggrunden for projektet og
dets aktuelle status blev glimrende
gennemgået og efterfølgende blev der
uddelt materiale (bla. en CD-rom) til
selvstudium. Som medlemmerne af
DLMK vil vide, har også vi i DLMK
arbejdet med dette projekt og forsøgt
at påvirke den danske regering til at
arbejde imod projektet, men som
bekendt uden held.
I en anden workshop om krigen i Irak,
gav Robert Gould, en amerikansk
læge, en glimrende oversigt over de
problemer, som koalitionsstyrkerne
står overfor i Irak og hvordan krigen
og sanktionerne efter Golf-krigen i
1991 har haft en katastrofal effekt på
sundhedstilstanden i Irak. En japansk
læge focuserede i sit indlæg meget
stærk på Depleted Uranium (fortyndet
uran) som forklaring på den øgede
spædbarnsdødelighed og øgning i
medfødte misdannelser. De andre
brevskampagne i deres respektive
lande. Læserbrevene skal sendes til
aviser i de såkaldte ”swing-states”,
dvs. stater, der ikke konsekvent stem-
mer demokratisk eller republikansk. I
ganske mange stater er valget ikke af-
gjort på forhånd. Amerikanerne håber,
at det vil være muligt at påvirke et
tusindtals vælgere til at stemme på
Kerry, således at Bush-administratio-
nens katastrofale kernevåbenpolitik
kan ændres til det bedre. Naturligvis
vil ikke alle problemer være løst ved
at få Kerry valgt, men chancerne for at
komme i dialog med hans folk er dog
langt bedre end med Bush og hans ad-
ministration.
Positivt slutindtryk
Kongressen efterlod indtryk af et
IPPNW, der er i gode hænder og hvor
der fortsat er mange aktive affiliates
verden over. Ikke mindst aktiviteterne
på den sideløbende studenterkongres
lover godt for fremtiden. Til afslut-
ning vil jeg fremhæve vores tidligere
Co-præsident Mary-Wynne Ashford’s
replik: Ligesom der ved underskrivel-
sesceremonien for traktaten, der for-
byder landminer, blev fremstillet T-
shirts med teksten ”I was there, when
they banned land-mines”, håbede hun
også, at der vil komme en dag, hvor
T-shirts med teksten ”I was there,
when they banned nuclear weapons”
bliver trykt.
POVL REVSBECH
Formand for DLMK
Fotos: J OBBEKJÆR
Professor Lu Rushan, Kina og
Ian Maddocks, Australien.
Allan
Connoly,
Canada,
behandler
Robin
Stott UK.
Hans Levander og Cæcilie
Bøck Buhmann; to ildsjæle,
der diskuterer NWIP.
18Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
Vad gör han här?
Vad gör en pakistansk president i
Sverige? Det var förstås en berättigad
fråga när SLMK som speciellt inbjud-
na bevistade ett seminarium med Pa-
kistans president Pervez Musharraf.
Mötet hölls på Handelshögskolan i
Stockholm den 5 juli 2004. Titeln på
presidentens föreläsning var Pakistan
och tjugoförsta århundradets utma-
ningar. Mötets moderator var ambas-
sadör Rolf Ekéus och ansvarig för
programmet var SITE – Stockholm
Institute of Transition Economics i
samarbete med SIPRI – Stockholm
International Peace Research Insti-
tute. Skulle föredraget ge svar på våra
frågor?
Bekämpa
terrorismen
Presidenten började med att göra hon-
nör till publiken som bestod av repre-
sentanter för ett flertal ambassader,
svenska storföretag, universitet och
fredsorganisationer som SLMK, Pug-
wash och Svenska Freds- och skilje-
domsföreningen. Sedan ägnade han
drygt halva tiden åt att tala om hur Pa-
kistan framgångsrikt bekämpar terro-
rismen i sitt eget land. Han betonade
behovet av (sitt) ledarskap och stats-
mannaskap för terrorismbekämpning,
men att när terrorismen blir alltmer in-
ternationell så måste den också be-
kämpas med internationellt samar-
bete. Det är inte bara en fråga om mili-
tära aktioner utan lika viktigt är det att
angripa orsakerna. Presidenten för-
säkrade att Pakistan är fast beslutet att
utrota al Qaida och har sedan den 11
september 2001 gripit 600 al Qaida
män. Samtidigt ville presidenten mar-
ginalisera problemet till västra Pakis-
tan där en understam till Waziri-stam-
men utgör grogrunden till terrorism-
en. Genom militära aktioner kombine-
rat med kännedom om de lokala för-
hållandena och utbildningsinsatser i
Waziristan så skulle terrorismen utro-
tas där. Dessutom utgör fattigdoms-
bekämpning och alfabetisering i hela
Pakistan viktiga instrument för att dra
upp terrorismen med rötterna. Presi-
denten ägnade också en del tid åt att
göra distinktion mellan islam som
religion respektive fundamentalism.
Han menade att den sanna islam står
för jämlikhet och demokrati och som
inte har något med terrorism att göra.
– Visst, vi är religösa i Pakistan. Men
fundamentalister är bara en liten mi-
noritet. Förhållandet mellan islam och
Väst kan idag jämföras med skillna-
den under järnridån. Jag vill över-
brygga det gapet. Mitt motto är upp-
lysthet och måttfullhet (enlightment
and moderation).
Fred mellan Indien
och Pakistan?
Det var inte bara förhållandet till Väst
som togs upp utan naturligtvis också
förhållandet till Indien.
– Tre krig har utkämpats över Kash-
mir och nu måste vi komma till en
uppgörelse sa presidenten.
Det är en tvåvägsprocess mot fred
med förtroendeskapande åtgärder
kombinerat med avtal om de punkter
där det råder olika uppfattningar. För-
handlingsklimatet, enligt Musharraf,
Pakistans president
besökte Sverige –
SLMK var där
måste präglas av man rör sig i takt, av
seriositet, öppenhet, flexibilitet och
slutligen mod. Till vem riktade han då
dessa understatements? Politiker både
i Indien och Pakistan har sina extre-
mister att bekämpa och för fram-
gångsrika förhandlingar krävs därför
politiskt mod från båda sidor. Presi-
denten underströk att Pakistan uni-
lateralt minskat antalet soldater med
50 000 man under år 2003 och att lan-
det frusit sin militärbudget.
Demokrati
i Pakistan
Sedan övergick presidenten, som själv
tog makten genom en militärkupp, till
att försöka övertyga publiken att han
var en sann demokrat. Genom att nyli-
gen ha blivit vald av 2/3 av pakistan-
ska parlamentet tolkade presidenten
det som att han därmed måste ha ett
betydande förtroende. En annan fram-
gång för demokratin var att lokala re-
geringar har utsetts av folket för första
gången på 50 år. Pressfriheten har ald-
rig varit större än nu, enligt presiden-
ten. Kvinnor finns nu på alla nivåer i
styrande ställning. Det handlar enligt
presidenten om en tyst demokratisk
revolution! Slutligen kunde Mushar-
raf stolt berätta hur Pakistan tagit sig
ur en bankrutt ekonomi. Alla makro-
ekonomiska indikatorer pekar åt rätt
håll. Därmed har resurser frigjorts för
fattigdomsbekämpning, mänskliga
rättigheter, utbildning och sjukvård.
Frågor
President Musharraf besvarade alla
frågor artigt men samtidigt rättframt
och flera kom av naturliga skäl att
handla om Pakistans kärnvapeninne-
hav. På en fråga sa han att Pakistans
kärnvapen har underlättat att komma
på jämnbördig fot med Indien för att
därigenom kunna komma fram till ett
riktigt fredsavtal med grannen. Hans
Levander från SLMK ville ha svar på
konkreta program för förtroende-
skapande åtgärder. Svaret var tyvärr
lite svävande och gled över i att utri-
kesministrarna om några veckor
skulle ses för ett avtal i dessa frågor.
Sedan kom äntligen svaret på varför
Musharraf var i Sverige. Musharraf är
för övrigt den första pakistanska pre-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9819
sidenten på besök i Sverige. Orsaken
till besöket var att han ville stimulera
ekonomisk utveckling genom svenska
investeringar i landet och ökade han-
delsförbindelser. Pakistan var främst
intresserad av Sveriges högteknologi-
ska (läs vapen-) industri. Radarutrust-
ning från Ericsson och JAS flygplan
från SAAB var system som skulle dis-
kuteras under presidentens Sverigebe-
sök. På en fråga om fackföreningarnas
rättigheter kom ett diplomatiskt svar
om att varje land har sina förutsätt-
ningar. Vilken balans ska det vara
mellan arbetsgivare och arbetstagare?
Pakistan ville uppenbart genom sitt
Sverigebesök också visa självständig-
het gentemot USA. Detta underströks
av att Pakistan inte kommer att skicka
trupp till Irak förrän landet själv begär
det. Plötsligt föll bitarna på plats. Syf-
tet med presidentbesöket var att lugna
investerare att Pakistan är ett politiskt
och ekonomiskt stabilt land på stadig
väg mot demokrati, ett land som strä-
var mot jämlikhet utan islamsk funda-
mentalism och ett land med stabilitet
på arbetsmarknaden. Återstår att se
om svenska företag känner sig locka-
de att investera i Pakistan.
Slutord
Pakistans utmaningar inför det tjugo-
första århundradet sammanfattades av
president Musharraf som: konflikt el-
ler stabilitet, islam eller Väst, miss-
lyckande eller utveckling, katastrof
eller fred. Presidenten var uppriktig,
öppen för alla typer av frågor, pigg
och med viss humor, men förtroende-
ingivande? Presidenten avlutade se-
minariet som det inleddes, med hon-
nör.
MARTIN TONDEL
martin.tondel@slmk.org
HANS LEVANDER
hans.levander@slmk.org
Nätverket för kärnvapennedrustning bildades 2001 i Stockholm av YMK (Yr-
kesgrupper mot kärnvapen) och ett tiotal andra fredsorganisationer som har ar-
bete mot kärnvapen på sitt program. Vi vill genom samverkan nå större effekti-
vitet och kraft i arbetet med informationsspridning och opinionsbildning. En
rad olika seminarier anordnas inom Nätverkets ram. För närvarande förbereder
vi följande seminarier:
26 oktoberSkall vi undervisa om kärnvapen?
Lokal: Lärarhögskolan i Stockholm
27 oktoberÅka till NPT – hur är det?
kl. 19.00Lokal: Svenska Freds, Svartensgatan 6 nb. T-bana Slus-
sen.
Innehåll: Seminariet riktar sig till alla som är intresserade
av NPT-processen. Det är också tänkt som praktisk infor-
mation till dem som kanske funderar på att åka dit och inte
varit med förut eller som kanske varit med för flera år sedan.
Medverkande:
Felicity Hill, WILPF, med erfarenhet från
flera NPT-möten, fn forskare i Uppsala.
John Henriksson,
styrelseledamot i SLMK, deltog vid senaste NPT PrepCom,
Frida Sundberg, vice ordf i SLMK, har deltagit vid de tre se-
naste NPT PrepCom.
25-27 februariInternationell konferens inför översynskonferensen av
2005ickespridningsavtalet NPT i New York i maj 2005.
Innehåll: Det blir föredrag och workshops med inriktning på
nya grepp när det gäller nedrustning och ickespridning av
kärnvapen. Medverkande: Inledningstalare blir
Hans Blix,
ordförande i FNs kommission mot massförstörelsevapen,
WMDC.
Närmare information om Nätverket och seminarierna finns på Nätverets
hemsida: http://hem.passagen.se/kvnedr eller via Meit Krakau,
meit.krakau@slmk.org eller mig.
LEONORE WIDE
SLMKs Stockholmsförening
Leonore.wide@slmk.org
Aktuella seminarier
20Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
arbetet med ett missilfält som ska
rymma ytterligare tio. Med de missil-
silos som är under konstruktion vid
Vandenbergs flygbas i Kalifornien
ska USA vid utgången av nästa år ha
totalt tjugo missiler utplacerade.
”När vi fått de återstående missilerna i
marken, kommer vi att vara i en situa-
tion som för första gången ger oss
möjlighet att försvara vårt land mot
fientliga missiler,” säger en stolt ge-
neral John Holly.
När arbetet på Fort Greely inleddes på
sommaren 2001, var det meningen att
det här skulle vara en testplats. ”Vi
vill bygga den här anläggningen för
att förvara minst fem testmissiler un-
der arktiska förhållanden. Det ska
vara en plats där vi kan träna på att
sätta in och ta ut missiler ur sina silos,
träna underhåll och ordergivning,” sa
överstelöjtnant Rick Lehner på Penta-
gons Missilförsvarsbyrå MDA när vi
träffades på armébasen för tre år se-
dan.
Närheten till tätbefolkade områden
skulle göra det omöjligt att verkligen
avfyra några missiler härifrån. Det
skulle istället ske från Kodiakön, fem-
Den 22 juli anslog den ame-
rikanska Kongressen ytter-
ligare tio miljarder dollar till
president Bushs ”mångskik-
tade” missilförsvar.
Samma dag placerades den
första försvarsmissilen i sin
silo på Fort Greely i Alaska.
”Det här är en historisk
dag,” sa General John Holly,
chef för det amerikanska
landbaserade missilförsva-
ret.
För tre år sedan var den blivande test-
anläggningen i Alaskas inre mest en
lerig röjyta på en nedlagd armébas,
vid foten av en snöklädd bergskedja.
Idag är den 300 hektar platta grus-
planen, med dess trettiotal byggnader,
centrum för USAs landbaserade mis-
silförsvar.
Just när en vindby virvlar upp en ny
skur av sand och stendamm, börjar
den stora kranbilen sakta sänka ned
den första, sjutton meter långa och
vita Orbital-missilen i sin silo. Här
finns redan plats för ytterligare fem
försvarsmissiler, och strax intill pågår
Den snöklädda Alaska Range utgör ena
flanken av det amerikanska missilför-
svarets nya hem i Fort Greely.
Drygt 700 000 kubikkmeter jord och sand
har schaktats undan för att skapa den 300
hektar stora grusplan som nu utgör cen-
trum för det amerikanska missilförsvaret.
Foto: MISSILE DEFENSE AGENCY
Foto: MISSILE DEFENSE AGENCY
Missil till USAs försvar
Missil till USAs försvar
tio mil söderut. Trots att närliggande
samhällen och städer ligger kvar, är
det tydligt att Fort Greelys betydelse
har förändrats:
”Det började som en testanläggning.
Vi kommer att fortsätta att testa syste-
met för att utveckla det. Emellertid,”
säger general Holly, ”har vi alla inten-
tioner att försätta det här systemet i
beredskap.”
Sjuder av liv
När armébasen lades ned för några år
sedan, blev det ett hårt slag för det in-
tilliggande samhället Delta Junction.
Många förlorade sina jobb, och sam-
hället började tyna. Att missilförsva-
ret funnit ett hem på basen, har därför
gjort många invånare hoppfulla.
”Missilförsvaret är bra för Delta. Det
har verkligen hjälpt till att åter få livet
att sjuda här. Det har fört med sig nya
arbetstillfällen, även för oss på orten;
både byggjobb och servicejobb på ba-
sen. Dessutom har tretton nya lärare
anställts. Dessutom ökar ju försälj-
ningen i stans affärer när det kommer
nytt folk,” säger Barbara Miller.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9821
Foto: MISSILE DEFENSE AGENCY
och långsamt, utan problem kan und-
vika det system som vi nu har sjösatt.”
Trots kritik, har Ryssland insett att det
inte går att stoppa det missilförsvaret i
den amerikanska Kongressen, och att
det inte spelar så stor roll vare sig det
sitter en republikan eller en demokrat
i Vita Huset. Det påpekar Larry
Caldwell, statsvetare på Occidental
College med säkerhetspolitik som
specialitet. ”President Putin har insett
att det är klokare att använda missil-
försvaret för att slå in en politisk kil
mellan USA och dess allierade i Eu-
ropa. Och har varit ganska framgångs-
rik i det arbetet.”
”Ryssland har också länge argumen-
terat att det är billigare att prioritera
offensiva åtgärder, än att försöka tävla
med USA när det gäller defensiva in-
satser. Ironiskt nog lånar de därmed
ett argument från Robert McNamara.
Nya jobb, ett nytt bibliotek, och på
sikt måhända en ny ishockeyrink be-
tald av federala skattepengar. Men
alla i Delta är inte lika förtjusta i att
vara centrum för presidentens missil-
sköld. Deanna Meyer bor i ett vackert
stockvirkeshus alldeles intill Tanana-
floden som flödar förbi Delta Junc-
tion. ”Visst är missilförsvaret en eko-
nomisk fördel för samhället,” medger
hon, ”men jag tror inte att det kommer
att fungera, och det är dessutom ett
slöseri med pengar.”
Det är synpunkter som delas av flera
jag nästa dag träffar i ett gathörn i
centralorten Fairbanks, några timmars
bilresa åt nordväst. Många av dem till-
hör aktionsgruppen No Nukes North”
och har samlats för den sedvanliga
lördagsdemonstrationen mot USAs
invasion av Irak.
”Jag känner mig inte ett dugg tryggare
nu när missilförsvaret tagits i bruk,”
säger David Koester, som till vardags
är professor i antropologi vid univer-
sitetet i Fairbanks. ”Det är nog sant att
många människor här vill ha ett starkt
försvar, och man hör ofta lokala poli-
tiker säga att de stödjer missilförsva-
ret eftersom det har ekonomiska för-
delar. Men jag tycker att det är dålig
sysselsättningspolitik. Det måste fin-
nas bättre saker att satsa på än att
bygga upp militären.
Tekniska problem kvarstår
Att missilförsvaret är ett slöseri med
pengar är bara en del av kritiken. I vå-
ras offentliggjorde den oberoende
forskargruppen Union of Concerned
Scientists (UCS) en rapport som starkt
ifrågasätter om missilförsvaret över-
huvudtaget kommer att fungera.
”Problemet med eventuella motåtgär-
der, de lockbeten som en fientlig mis-
sil kan föra med sig för att lura det
amerikanska försvaret, är ett så allvar-
ligt problem att jag inte har någon till-
försikt till att systemet ska kunna
skjuta ned en fientlig missil,” säger
David Wright på UCS.
Missilförsvaret saknar ännu de avan-
cerade radarstationer och de infraröda
sensorer som är nödvändiga för att
försvarsmissilen ska kunna särskilja
en stridsspets från ett större antal
tänkbara lockbeten. ”Det system som
görs operativt denna höst har inga
radarstationer med högupplösta bil-
der, och inga satelliter, så det enda
verktyg som finns är de värmesökan-
de sensorer som själva missilen har.
Om man bygger systemet på det, finns
det inget rimligt skäl att säga att man
har tillgång till information om vad
som verkligen sker i rymden,” säger
David Wright.
”Den nation som kan skicka iväg en
interkontinental missil, har också ka-
pacitet att tillverka och skicka iväg
olika lockbeten,” tillägger Stacey
Fritz, samordnare för No Nukes North.
”Vi får därför hundratals potentiella
måltavlor som rusar fram i 30 000 ki-
lometer i timmen genom rymden, och
den amerikanska försvarsmissilen ska
på några sekunder avgöra vilken av
dem som är den verkliga stridsspets-
en, och kollidera direkt med den.”
”Det vi har nu är en kula i vårt vapen,
men ingen möjlighet att sikta, efter-
som vi saknar flera viktiga kompo-
nenter i systemet. Så vad är det egent-
ligen vi tar i bruk?” undrar hon.
General John Holly är av en annan
mening: ”Vi har redan idag en kapaci-
tet att särskilja en stridsspets från and-
ra föremål som kan finnas i rymden.
Vi är bara begränsade av att vi ännu
inte har så många försvarsmissiler,
men den missil som vi placerar i sin
silo idag har den kapaciteten redan nu,
utan några som helst modifikationer.”
Han kommenterar däremot inte att
Orbital-missilen, som sakta försvin-
ner ned i sin silo, ännu inte har deltagit
i ett enda test, för att visa att den kan
kollidera med en låtsat fientlig missil.
Med tydlig adress: Kina
Planerna på ett amerikanskt missil-
försvar var aldrig tänkt att kunna an-
vändas mot en rysk attack. Rysslands
stora arsenal av interkontinentala mis-
siler skulle enkelt kunna överväldiga
ett amerikanskt försvar.
”Ryssarna visade dessutom nyligen
upp en ny interkontinental missil, som
ensam kan undgå ett missilförsvar,”
säger Stacey Fritz. ”Det är, enkelt ut-
tryckt, en slags interkontinental kryss-
ningsmissil, som genom att flyga lågt
Den 22 juli sänktes den
första, sjutton meter
långa Orbital-misssilen
ned i sin silo på Fort
Greely i Alaska. Därmed
togs det första steget i
att sjösätta det ameri-
kanska landbaserade
missilförsvaret.
22Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
Under sin tid som försvarsminister
1968–69 höll USA på att sjösätta mis-
silförsvarssystemen Sentry och Safe-
guard, men McNamara konstaterade
att det var mer kostnadseffektivt att
satsa på offensiva vapen, än på de de-
fensiva. Nu säger ryssarna samma
sak.”
Det är också, säger Larry Caldwell,
svårt att hitta någon annan potentiell
motståndare för det nuvarande missil-
försvaret, än Kina.
”Människor glömmer att före attenta-
ten den 11 september, fokuserade
Bushadministrationen mycket starkt
på Kina. Det finns människor i den
nuvarande administrationen som fort-
farande anser att Kina är nästa stora
hot mot amerikansk nationell säker-
het. Det är också intressant att ut-
placeringen av den första missilen på
Fort Greely, sammanfaller med en
mycket stor marinövning som USA
inledde i mitten av juli och som på-
gick under hela augusti i närheten av
Kina.”
”Som kines behöver man inte vara pa-
ranoid för att se att någon i Bushadmi-
nistrationen verkligen försöker de-
monstrera USAs militära kapaci-
tet!” säger Larry Caldwell.
Långsammare takt med
Kerry
Frågan om det amerikanska missil-
försvaret har länge varit kontrover-
siell. Men sedan 1998, då förre presi-
dent Clinton bytte ståndpunkt, och
ställde sig bakom tanken på ett missil-
försvar, har debatten om missilför-
svaret lyst med sin frånvaro i den poli-
tiska debatten. ”Inför valet 2000 var
president Clinton mån om att inte ge
republikanerna bränsle för sitt argu-
ment att demokrater är veka när det
gäller försvaret,” säger statsvetaren
Larry Caldwell. ”Skälet till att presi-
dent Bush nu inte gör så stor sak av att
han uppfyllt ett löfte från kampanjen
för fyra år sedan, beror nog på att han
vet att demokraterna inte kommer att
angripa honom när det gäller missil-
försvaret, utan snarare om kriget i
Irak.”
”Vi måste ha ett missilförsvar,” sa se-
nator John Kerry i ett tal i juni. ”Men
inte till priset av andra nödvändiga
prioriteringar. Vi har inte råd att anslå
miljarder dollar för att sjösätta ett
oprövat missilförsvarssystem. Det är
inte bara ofärdigt, utan också fel sak
att prioritera i vårt krig mot terroris-
men, då en fiende kan slå till tillbaka
med en bomb gömd i en lastbil eller en
gnutta antrax (mjältbrand) i en port-
följ.”
Det utbildningsmaterial om kärnvapen som Svenska
läkare mot kärnvapen tagit fram i samarbete med
Svenska freds- och skiljedomsföreningen finns nu
tillgängligt på Internet både i engelsk och svensk
version. Adress: www.slmk.org
Materialet riktar sig till den nyfikne i allmänhet och
skolungdomar i synnerhet. För den som så önskar
finns materialet även i form av en cd-skiva. Kon-
takta Klas Lundius för beställning (se sid 3)!
Lär om kärnvapen
Trots att det inte är ett glasklart utta-
lande mot ett missilförsvar, hoppas
Stacey Fritz från No Nukes North att
en president Kerry kommer att föra
med sig förändringar. ”John Kerry har
varit litet otydlig, han förefaller vilja
stödja ett fungerande missilförsvar,
men han har varit tydlig med att han
inte har något förtroende för det sys-
tem som nu tas i bruk. Och att han
bara skulle sjösätta ett system som ge-
nomgått ett rigoröst testprogram. Så
jag hoppas att han sätter stopp för det
vi ser idag,” säger hon.
Även Larry Caldwell tror att en demo-
krat i Vita Huset kan medföra vissa
förändringar. ”Jag förväntar mig att
demokraterna skulle ställa högre krav
när det gäller den tekniska kompeten-
sen, och att det skulle dröja längre in-
nan resterande delar av missilförsva-
ret verkligen tas i bruk. Dessutom kan
jag tänka mig att oavsett vem som
väljs till president i november, att
Pentagons Missilförsvarsbyrå fram-
över kommer att få litet svårare att få
sina anslagsäskanden tillgodosedda.”
”Demokraterna har förvisso inga rös-
ter att hämta om de skulle stänga Fort
Greely. Å andra sidan är det inte första
gången ett försvarsprogram som fått
omfattande anslag, och som tagits i
bruk, sedan förvandlas till en teknisk
dinosaurie,” säger Larry Caldwell.
Claes Andreasson
Los Angeles
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9823
finns ingen möjlighet för missilför-
svaret att stoppa den?
Svar: Interkontinentala missiler
(ICBM) är enorma, det är inget man
kan gömma, och vi har Nordkorea
omringat från tre sidor liksom från
luften. Om vi såg att Nordkorea bör-
jade tillverka en sådan ICBM, skulle
vi spränga den medan den fortfarande
fanns på marken, med hjälp av en la-
serstyrd robot, av samma typ som vi
så framgångsrikt använt i Irak och Af-
ghanistan.
Talar du med befälhavaren för de
amerikanska styrkor som övervakar
Nordkorea, skulle han säga; ”Jag
kommer inte att vänta tills den här in-
terkontinentala missilen har avfyrats,
för att se om jag kanske kan skjuta ned
den i rymden”. Han skulle attackera
den direkt på marken.
Fråga: Om USA hade de sofistikerade
radarsystemen, liksom de rymdbase-
rade infraröda sensorerna, skulle det
landbaserade missilförsvaret då fung-
era?
Svar: Det vet vi inte. Pentagon har
aldrig kunnat demonstrera att det kan
fungera, utan sådan förhandsinforma-
tion som en fientligt sinnad nation
aldrig skulle ge oss.
De tester som hittills har varit, har va-
rit mycket arrangerade. Vi har vetat
exakt när den låtsat fientliga missilen
avfyrats, vi har vetat exakt vilken
bana den skulle ta, vi har vetat exakt
”En fågel-
skrämma”
”I fyrtio år har USA försökt utveckla ett missilförsvar, och
vi vet ännu inte hur vi ska åstadkomma det,” säger Philip
Coyle, före detta vice försvarsminister under Clintonadmi-
nistrationen och numera rådgivare åt den oberoende forsk-
ningsgruppen
Center for Defense Information.
”Bara för att ha ett system att visa upp, har vi skapat något
som i själva verket bara är en fågelskrämma.”
Philip Coyle, rådgivare till den obe-
roende forskargruppen Center for
Defense Information.
var i rymden vår försvarsmissil skulle
försöka kollidera med den. Du kan stå
med ett stoppur och titta på de här tes-
terna, och säga exakt när de olika sa-
kerna ska äga rum.
Men självklart skulle Nordkorea, om
de nu hade kapacitet att verkligen
skicka iväg en missil, aldrig i förväg
berätta när och hur och var de skulle
skicka iväg sin missil.
Hittills har vi inte genomfört ett enda
test, och än så länge är inga planerade,
där den här sortens förhandsinforma-
tion inte är en del av testet.
I de tester som hittills genomförts har
den ”fientliga” missilen också fört
med sig en radiofyr, som i princip sä-
ger ”Här är jag!”, liksom en GPS-
transponder som anger dess position.
Fråga: Teorin att kollidera med den
fientliga missilen utanför jordens at-
mosfär, att ”träffa en kula med en
kula” (to hit a bullet with a bullet) –
tror du på den teorin?
Svar: Ja, vi har visat att det är möjligt,
OM vi har tillräckligt med förhandsin-
formation.
Jag har tillbringat en stor del av mitt
yrkesverksamma liv med att testa oli-
ka militär utrustning. Det finns ett ut-
tryck bland testpersonal för sådana ar-
tificiella tester. De kallar dem ”fast-
Fråga: Du är mycket kritisk till det
mångskiktade missilförsvar som pre-
sident Bush i december 2002 beslu-
tade att införa. Men Clintonadmini-
strationen var ju, om än i mindre ska-
la, också anhängare av en ”missil-
sköld” över USA?
Svar: Jag stöder militär forskning, in-
klusive forskning när det gäller ett
missilförsvar, och jag har själv arbetat
inom det här området i många år. Men
jag anser att Pentagons Missilför-
svarsbyrå MDA inte bör vilseleda den
amerikanska allmänheten, eller om-
världen, till att tro att vi nu har ett mis-
silförsvarssystem som fungerar. Vi
har helt enkelt inte kunnat visa att det
gör det ännu.
Fråga: General Holly säger att ”så
snart återstoden av försvarsmissiler-
na är på plats, är USA i ett läge där vi
kan försvara vårt land”. Är det då en
överdrift?
Svar: Vad General Holly inte nämner
är att så många komponenter saknas.
Inte nog med att flertalet missiler
ännu inte finns på plats. Den sofistike-
rade X-band-radarstation som ska pla-
ceras på en sjöbaserad oljeplattform
saknas också den. De satelliter som
ska utrustas med infraröda sensorer
har inte byggts eller skickats upp. Så
avgörande delar av arkitekturen finns
helt enkelt inte
Fråga: ... så om en nordkoreansk
missil avfyrades mot USA imorgon,
Foto: DEPARTMENT OF DEFENSE
24Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
bundna kycklingtester” (strapped
down chicken tests). Om du har en
kyckling som du försöker slå, och du
binder fast den på en bräda, lyckas du
förmodligen träffa den. Men om du
låter kycklingen flaxa omkring fritt,
blir det betydligt svårare.
Fråga: En av de saker som kritiker av
missilförsvaret brukar framhäva är
att det system som nu tagits i bruk,
inte har en möjlighet att särskilja mel-
lan en verklig stridsspets och de lock-
beten, de motåtgärder, som en fientlig
missil sannolikt kommer att föra med
sig. General Holly säger att de för-
svarsmissiler som nu placeras i sina
silos på Fort Greely redan har den
kapaciteten. Har han fel?
Svar: De här försvarsmissilerna kan
särskilja vissa objekt. Ibland. Men de
är inte tillräckligt tillförlitliga, för att
man ska kunna bygga ett system på
dess förmåga.
Problemet är att om lockbetet ser lika-
dant ut som stridsspetsen, hur särskil-
jer man dem då? Om de är mycket
olika – i vissa tester har man till exem-
pel använt sig av en ballong som lock-
bete, som var mycket större och
ljusstarkare – och då lyckades för-
svarsmissilen se skillnad.
Men låt säga att båda är koniska, att de
ser ut som en glasstrut och att båda har
målats svarta. Hur ser missilen då
skillnad på den verkliga stridsspetsen
och dess lockbeten?
Det är bland annat därför vi behöver
de sofistikerade, högupplösta bilder
som en X-band-radar kan ge oss.
Fråga: Du har också kritiserat syste-
met för att det inte klarar av att för-
svara USA mot en missil som snurrar
runt i sin längdriktning. Hur kommer
det sig?
Svar: Låt säga att Nordkorea inte bryr
sig om att ”spin up” sin missil, att inte
sätta den i rotation för att öka distans
och precision. OM de skulle sikta på
Los Angeles, spelar det inte så stor
roll var i staden missilen träffar. Los
Angeles är så stort att det inte är så
viktigt exakt var den landar.
När missilen far genom rymden syns
den då som en variabel signal – blink,
missiler att de skulle kunna överväl-
diga vårt försvar.
Fråga: Senator Kerry har uttryckt att
han är tveksam till missilförsvaret, att
det inte bör vara en prioritet. OM han
vinner valet i november, förväntar du
dig att inriktningen på missilförsvaret
kommer att förändras?
Svar: Jag skulle hoppas att ha lade
större vikt på forskning och utveck-
ling. Om missilförsvaret någonsin ska
kunna fungera måste forskningen pri-
oriteras. President Bush satsade tyvärr
istället på hårdvara, och på att ta
denna hårdvara i bruk, vilket har lett
till att forskningen har fått lida.
Men det är ett tufft beslut för senator
Kerry. Enligt en färsk opinionsmät-
ning i Florida, vill 83 % av amerika-
nerna ha ett missilförsvar. Så John
Kerry måste vara försiktig; De flesta
väljare inser inte hur komplicerat det
här systemet är.
Fråga: Samma dag som den första
missilen placerades i sin silo på Fort
Greely, antog Kongressen nästa års
försvarsbudget, med bland annat yt-
terligare tio miljarder dollar till mis-
silförsvaret. På sikt är det ett dyrt sys-
tem – är det värt pengarna?
Svar: Missilförsvaret är häpnads-
väckande dyrbart. Varje år spenderar
vi mer pengar på vårt missilförsvar, än
vad till exempel Kanada årligen anslår
till hela sitt försvar.
En oberoende grupp ekonomer i
Washington D.C. visade i en rapport
förra året att om man lägger samman
alla de delar som Bushadministration-
en har sagt att de vill ta i bruk, och dri-
ver det under tjugo år, skulle det kosta
mer än en biljon dollar. En förbluf-
fande stor summa pengar!
CLAES ANDREASSON,
Los Angeles.
Fotnot:
Philip Coyle är ingenjör och har bland
annat arbetat i trettio år på Lawrence
Livermorelaboratoriet i Kalifornien.
Han var vidare chef för tester av ame-
rikanska kärnvapen vid Nevada Test
Site, innan han utsågs till vice för-
svarsminister för ”tester och utvärde-
ring” under president Clintons tid i
Vita Huset.
blink, blink – och kom ihåg att det
finns en massa andra saker i dess när-
het; delar av de första avfyrnings-
stegen och annan hårdvara – som syns
på radarskärmen. Är det då möjligt att
särskilja det här ”snubblande” före-
målet från andra ”snubblande” före-
mål? Hittills har vi inte visat att vi kan
göra det.
Fråga: Hur många lyckade tester
skulle du vilja se innan du skulle ge en
president rådet att det är dags att
verkligen ta ett missilförsvar i bruk?
Svar: Missilförsvarsbyrån MDA har
självt sagt att det skulle behövas unge-
fär trettio så kallade integrerade flyg-
systemtester. Hittills har det dröjt ett
drygt år mellan varje sådant test. Med
den takten kan det dröja fyrtiofem år
innan testserien är slutförd.
Fråga: Den dag den första missilen
placerades i sin silo på Fort Greely,
kallade General Holly en ”historisk
dag”. Du säger att utplaceringen var
mer för att ha något att visa upp. Det
handlar om politik, snarare än mili-
tärt försvar?
Svar: Ur politisk synvinkel försöker
vi åstadkomma två, diametralt mot-
satta, saker. Vi vill att Nordkorea ska
tro att systemet fungerar, för att av-
skräcka dem från att fortsätta arbetet
med att utveckla interkontinentala
missiler som kan nå USA.
Vi vill att Japan ska tro att systemet
fungerar så att de köper komponenter
ur systemet till sitt eget försvar.
Däremot vill vi att Kina ska tro att sys-
temet inte är användbart. Om de tror
att det fungerar, kommer de att säga
till sig själva: ”Det är bäst att vi gör
som Ryssland, bygger hundratals eller
kanske tusentals missiler, så att vi på
samma sätt som ryssarna kan överväl-
diga ett amerikanskt missilförsvar.”
I mitten av 1970-talet sjösatte USA
det så kallade Safeguard-systemet
som också det skulle skydda oss från
fientliga missiler. Försvarsmissilerna
i det systemet var kärnvapenbestycka-
de. Men Kongressen beslutade så
småningom att stoppa Safeguard ef-
tersom politikerna insåg att dåvarande
Sovjetunionen hade tillräckligt många
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9825
Thule-basen. I tillægsaftalen gives
USA lov til at opgradere radaran-
lægget på Thule-basen, således at det
kan indgå i det ambitiøse missilfors-
var (Missile Defence). USA har givet
nogle modydelser til Grønland, f.eks.
at det grønlandske flag fremover skal
hejses på basen sammen med det
danske og amerikanske, at amerikan-
ske soldater, der forbryder sig mod
grønlændere, kan retsforfølges i
Grønland, og at USA vil bistå
Grønland med diverse forsknings-
projekter, hvis nærmere indhold må
fastlægges senere.
Aftalen er således kulminationen på
flere års debat om Missilforsvaret.
Den tidligere SR regering var hen-
holdende, men ikke direkte negativ
overfor projektet, men den nuværende
regering som bekendt er klart for,
hvilket bl.a. kom til udtryk i publika-
tionen fra Udenrigsministeriet ”Mis-
silforsvar og Thuleradaren”, marts
2003. I IPPNW/DLMK har vi været
modstandere af projektet, fordi det be-
tyder en mulig militarisering af rum-
met, det ikke imødegår de mest
sandsynlige metoder, som fremtidens
terrorister vil betjene sig af, og
endeligt slet ikke er færdigudviklet.
Endelig har det betydet, at ABM-
traktaten nu er skrinlagt, en traktat
mellem USA og USSR som gik ud på,
at hvert af de to supermagter kun
måtte have et enkelt anti-missil batteri
ved hovedstaden, men ellers ikke
måtte udvikle missilforsvar for netop
ikke at forrykke den såkaldte terror-
balance kaldet MAD (Mutual Assured
Destruction). Vi frygter således også,
at MD kan stimulere et nyt våbenkap-
løb, hvor focus særligt har været rettet
mod Rusland og Kina. I december
fremkom indikationer på, at Rusland
overvejede at modernisere sine atom-
Formandsberetning
for DLMK
2003-2004
Atomvåben
I det forgangne år siden sidste lands-
møde har vi set nogle positive tenden-
ser på atomvåbenområdet. Således
meddelte såvel Libyen som Iran i de-
cember 2003, at de nu ville tilslutte
sig Ikke-spredningsaftalen (NPT) og
herunder tillade inspektioner fra
IAEA, FN’s organ for overvågning af
atomenergianlæg. Disse tilsagn kom
frem efter hård kritik af ikke mindst
Iran’s atomkraftanlæg og ikke mindst
efterretninger om, at Iran’s præste-
styre hemmeligt arbejdede med at
fremstille højt-beriget uran til brug for
atombomber. Iagttagere vurderede, at
Irans tilsagn om tilslutning til NPT
skal ses som et forebyggende tiltag for
at undgå invation à la Irak under
påskud om landets besiddelse af
masseødelæggelsesvåben. Omvendt
er tilslutning til NPT ikke nødven-
digvis en garanti for, at et land ikke
hemmeligt arbejder på at fremstille
atomvåben, jævnfør Nordkorea.
Situationen i de erklærede atomvå-
benstater er status quo. USA under
præsident George W. Bush og hans
neo-konservative rådgivere har nu en
doktrin, der tillader USA og dets allie-
rede at foretage forebyggende angreb,
om nødvendigt med atomvåben, hvis
præsidenten finder det påkrævet. Kri-
gen mod Saddam Hussein startende
20. marts 2003 var første eksempel på
udførelsen af denne doktrin. Det er
også værd at bemærke, at USA
forbeholder sig ret til at gå udenom
FN’s sikkerhedsråd, såfremt dette
ikke eentydigt bakker op om USA’s
politik.
Missilforsvaret
I starten af august i år underskrev
Grønland, Danmark og USA en till-
ægsaftale til aftalen fra 1951 om
våben, uden at MD blev nævnt direkte
som en årsag hertil.
Selvom kun nogle få af den håndfuld
test, som USA’s militær hidtil har
gennemført, har været vellykkede,
kan vi forvente, at præsident Bush om
føje tid vil tage til Alaska for at indvie
det anti-missil batteri, der er bygget
op dér og så meddele, at Missil
Defence nu er en realitet, der vil
beskytte i hvert fald USA mod
missilangreb. Så kan vi i DLMK/
IPPNW sidde og ryste på hovedet nok
så meget !!
Hjemmesiden
Hjemmesiden har nu fungeret i et par
år. Designet er stadig det samme som
ved lanceringen og kunne godt trænge
til opdatering. Hjemmesiden bestyres
af mig selv og besøges af 7-10 om
ugen. Jeg lægger løbende nye artikler/
nyheder om atomvåben ind. Det drejer
sig gerne om artikler fra Jyllands-Pos-
ten, Kristeligt Dagblad eller DR’s
hjemmeside. Internettet er kommet
for at blive og er blevet en naturlig del
af nutidens informationssamfund.
Som forening kan man ikke undlade at
oprette en hjemmeside. Men den må
løbende opdateres og også gerne
moderniseres for ikke at miste sin
interesse. Jeg vil gerne efter min
beretning høre deltagernes mening
om hjemmesiden og hvordan den
kunne forbedres.
Medlemssituationen
Sidste år betalte knap 400 kontingent,
i år når vi højst op på 350. Vi skal så-
ledes igen i år vinke farvel til ca. 50
mangeårige medlemmer, som nu
vælger at sige stop. Vi forsøgte en
medlemshvervning i slutningen i
2003 i Ugeskriftet ved at indrykke en
halvsides annonce på fremtrædende
26Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
plads 3 uger i træk. Kampagnen gav
kun 1 nyt medlem, som reagerede på
den første annonce. Som bekendt
havde vi heller ikke den store succes
med at hverve sygeplejemedlemmer.
Vi må konkludere, tror jeg, at der i
disse år ikke er mulighed for at udvide
foreningens medlemsskare, idet inte-
ressen for atomvåben er beskeden,
selvom begrebet masseødelæggelses-
våben jo er vældig meget oppe i tiden,
jævnfør argumentationen for Irak-kri-
gen.
Bladsamarbejdet
Siden marts 2003 har vi haft et
samarbejde med SLMK om bladet.
Det har betydet en stor lettelse for
vores bladredaktion, idet vi nu er to
foreninger til at fylde bladets sider op.
Bladet trykkes delvist med farvefotos
og fremtræder i professionelt lay-out.
Jeg synes, at vi kan være særdeles
glade for blad-samarbejdet, der
fungerer stort set problemfrit. De
danske artikler fremsende fra de
svenske redaktører til Klaus og mig
m.h.p. korrektur, inden de trykkes, og
det fungerer fint.
Møder og indlæg i aviser
Klaus Arnung har deltaget som
oplægsholder på et møde arrangeret af
den danske Pugwash-komité og Kbh.s
Universitet om ”Den oversete
kernevåbentrussel” den 29.01.04.,
mødet, der var velbesøgt, blev
refereret af Jacob Obbekjær i blad nr.
96 fra marts måned.
Niels Dahm har haft artikel om
DLMK/IPPNW i Lægekredsfore-
ningsbladene for Sønderjylland og
Fyn. Artiklen kan sagtens bruges i de
øvrige lægekredsforeningsblade.
Afslutning:
I næste måned afholder IPPNW sin
16. Verdenskongres. Forberedelses-
papirerne vidner om, at der stadig er
masser af liv i foreningen og at der er
mange dedikerede lægekolleger rundt
om i medlemslandene, der gør et
utroligt stort stykke arbejde for fore-
ningen. Vi kan ikke rose os af samme
aktivitetsniveau i DLMK, men allige-
vel ved vi, at der regnes med os og at
vi trods alt godt kan være vores
indsats bekendt igennem de 21 år, vi
nu har eksisteret!
Tak for jeres opmærksomhed!
POVL REVSBECH
USA:s kärnvapenlager ...
National Resources Defense Council i
Washington D.C. beräknar att USA
förfogar över ca 10 350 stridsspetsar.
USA tillverkade ca 70 000 kärnvapen-
stridsspetsar 1945-1990. Lagren av
stridsspetsar var som störst 1967 då
de omfattade 32 000 stridsspetsar.
Stridsspetsarna är i stor utsträckning
tillverkade på 1980-talet. Ungefär
11 000 skrotades under 1990-talet.
Militärernas entusiasm för kärnvapen
svalnade under 1970-talet och kärn-
vapenstyrkorna minskades innan ned-
rustningsavtal slutits. Minskningen
fortsätter och 2012 beräknas den to-
tala sprängkraften i de amerikanska
kärnvapnen vara nere i 10 % av 1960
års siffror (1960 var sprängkraften
som högst). Precisionen och därmed
effektiviteten är dock betydligt större
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
nu. Bush-administrationen betraktar
det fullständiga provstoppsavtalet
(CTBT), START II och ABM-avtalet
som relikter från kalla kriget som man
inte behöver åtlyda. Detta provocerar
de ryska ledarna, se nedan.
Bulletin of the Atomic Scientists,
September/October 2004,
sida 70-71 och sida 12-14
... och Rysslands
Moskva och Washington DC har inte
riktigt upptäckt att kalla kriget är över.
President Vladimir Putin har visat nytt
intresse för kärnvapen och hänvisar
till START II-avtalets död, USA:s
försvar mot ballistiska missiler i strid
med ABM-avtalet och NATO:s ut-
vidgning mot öster den 1 april 2003.
Ryssland hade vid kalla krigets slut
1991 kanske så mycket som 35 000
kärnvapen. Under 1990-talet demon-
terades troligen drygt 1 000 ryska
kärnvapen per år (beräkningar från
CIA och amerikanska försvarsdepar-
tementet) och Ryssland uppskattas nu
förfoga över ungefär 7 800 kärnva-
penstridsspetsar beredda att användas
i krig och 9 000 stridspetsar i lager,
eventuellt i väntan på demontering.
Bulletin of the Atomic Scientists,
July/August 2004, sida 72-74
Strålningshot
Experter från WHO och olika univer-
sitet har i British Medical Journal pu-
blicerat en översikt av vad alla läkare
bör veta om joniserande strålning och
effekterna på människokroppen av
höga doser strålning. Artikeln inne-
håller också en förteckning över vär-
defulla hemsidor. I ett efterföljande
nummer av BMJ skriver Dr Douglas
Holdstock och Elizabeth Waterston
från SLMK:s brittiska systerorganisa-
tion Medact hur viktigt det är att agera
inför revideringen av Icke-spridnings-
avtalet i maj 2005.
Turai I et al.
BMJ 2004;328:568-572.
Holdstock D et al.
BMJ 2004;328:1074.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9827
Japanstudier
Forskare från flera länder protesterar
mot att USA håller på att kraftigt re-
ducera sina anslag till den ameri-
kansk-japanska kommissionen som
följer upp hälsan hos överlevarna från
atombomberna 1945. Forskningen är
viktig för att få studera hur cancer,
hjärt-kärlsjukdomar m.m. uppstår hos
överlevarna.
Little MP et al.
Lancet 2004;364:557-558.
Katarakt
är signifikant vanligare i överlevande
atombombsoffer 55 år efter Hiroshi-
mabomben jämfört med dem som fått
ingen eller lite strålning.
Minamoto A et al. Int J Radiat Biol
2004;80(5):339-345
The crooked shall
be made straight
När strålning orsakar cancer, är då
dos-svarsförhållandet överallt lineärt
eller blir det krokigt vid låga (<0.05
Gy) eller höga (>2.5 Gy) stråldoser?
Denna gamla, mycket debatterade frå-
ga belyses ännu en gång i en högtids-
föreläsning av EJ Hall i USA. Det är
klart att förhållandet är lineärt mellan
0.05 och 2.5 Gy men det finns fortfa-
rande ingen enighet om hur kurvan ser
ut vid låga eller höga strålningsdoser.
När vi i sjukvården utsätter barn för
spiral-CT (helical computed tomo-
graphy) ger vi barnen en stråldos som
ligger nära de lägre doserna som stu-
derats hos överlevande från atom-
bombningarna av Japan. Vid strålbe-
handling av tumörer utsätts patien-
Hur mycket syns SLMK i massme-
dia? Var syns vi i sådana fall? Vad
skriver man om? Allt detta är sådant
som vi som förening bör hålla oss
orienterade om. Tidigare prenumere-
rade föreningen på pressklipp. Efter
en prishöjning blev detta allt för kost-
samt för en ideell förening som vår.
Styrelsen beslutade därför att vi alla
själva hjälps åt med detta efter bästa
förmåga. För detta behöver vi även
Din hjälp! Skrivs det om SLMK i din
lokaltidning? Skicka i så fall gärna en
kopia/ett urklipp för kännedom till
Frida Sundberg, (se adress på sista si-
dan!).
Tidningsklipp?
– eller ”syns inte – finns inte”
De urklipp som hitintills kommit in
visar att det man i första hand skriver
om är antingen kopplat till aktuella
händelser (insändare eller kommenta-
rer), årsdagar (t ex Hiroshimadagen)
eller personer som varit ute och rest
för SLMK (t ex de sk dialogseminari-
erna).
FRIDA SUNDBERG
frida.sundberg@slmk.org
terna för mycket högre stråldoser än
som studerats hos atombombsoffren.
Det blir därför nog studier av kohorter
av patienter från vår nutida sjukvård
som kommer att belysa carcinogenes
och andra effekter av låga och höga
stråldoser. En sådan studie har redan
publicerats av en annan dr Hall, näm-
ligen Per Hall från KI som i BMJ pu-
blicerat starka evidens för att strålning
mot smultronmärken (!) hos spädbarn
är associerad med lägre intelligens se-
nare i livet. (Per har tidigare skrivit
om strålning i Läkare mot kärnvapen.)
Hall EJ. Int J Radiation Biol
2004;80(5):327-337
Hall P et al. BMJ 2004;328:19
e urkl
ipp som hitintills
isar att det man i första hand
skriver om är antingen kopplat till
aktuella händelser (insändare eller
kommentarer), årsdagar (t ex
Hiroshimadagen) eller personer
som varit ute och rest för SLMK
(t ex de sk dialogseminarierna)
Det som saknas är analyser av
ma skeenden.
Human Factor
and the risk of Nuclear War
Rapporten Human Factor and the risk
of Nuclear War finns nu att beställa
från Klas Lundius, se adress sidan 3.
28Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
Som gammal medlem och styrelsele-
damot i SLMK hade jag tillfälle att
delta på en internationell hearing i
Uppsala 25 april om krigs långtids-
verkningar på miljö och människor.
Inte någon från SLMK (förutom jag)
deltog trots upprepade inbjudningar
och direktkontakter.
En onkologöverläkare från Basra,
Irak, Jawad al-Ali, dokumenterade ef-
fekterna av utarmat urans och DU-
vapens verkningar på människokrop-
pen. Han nämnde att radioaktiviteten i
luften låg 5 000 gånger över det nor-
mala och att cancerincidensen ökat
elvafaldigt, medan antalet födelse-
skador ökat fyra gånger jämfört med
tidigare.
Docent Thomas Fasy från Mount
Sinai School of Medicine, New York,
hade studerat cancerfall i de beskjutna
och bombade områdena och mätt upp
en mycket hög radioaktivitet i patien-
ternas urin. Dessutom visade han bil-
der på DU-partiklarnas inbäddning i
SLMK måste uppmärksamma
vapen med utarmat uran!
• Debatt • Debatt • Debatt • Debatt • Debatt •
lungparenkymet och det radioaktiva
(alfa-strålande) ämnets bindning till
själva cellkärnan. En svensk professor
(Lars-Gunnar Larsson) var utfrågare.
Tidigare hade nämnde onkolog fram-
trätt på ett seminarium lett av profes-
sor Anders Brahme på Karolinska in-
stitutet. Visserligen presenterades inte
några strikt vetenskapliga undersök-
ningar av orsakssambandet mellan
DU-vapen och sjukdom, men erfaren-
het och kliniska observationer bör
också värderas. Slutsatsen kan i alla
fall inte vara att DU är ofarligt utan att
det bör undersökas och, till dess att
man vet, inte användas.
När vi engagerade oss mot kärnvapen
var det för att de var det största hotet
mot hälsan i världen. Men, som ro-
marna sade: ”Tempora mutantur et
nos mutanmur in illis” dvs ”Tiderna
förändras och vi förändras med dem”.
I dagens läge är det ju inte atombom-
ben som är det mest aktuella. Redan
tidigare har vi uppmärksammat risker
med USA:s taktiska kärnvapen och
med kärnvapen som man tappat kon-
trollen över i f.d. Sovjetunionen.
Även om DU-vapen inte bygger på
fission så har de en enorm sprängkraft
(en bomb kan borra sig ned trettio me-
ter i urberget och explodera där) och
sprider radioaktivitet för all framtid
(44,5 miljarder års halveringstid). De
amerikanska, engelska och tyska
föreningearna av IPPNW har krävt ett
stopp på vapen med DU. Det tycker
jag att vi också skall göra.
Jag tror vi kan vinna nya medlemmar
och aktiva, om vi visar att vi är med-
vetna om dagsläget och kan bidra till
att minska de nuvarande hoten mot
mänskligheten och folkhälsan i värl-
den. Informationsbladet har skrivit
förvånansvärt litet och ofullständigt
om det här. Det minsta vore väl att
styrelsen lät oss ta del av dokumenta-
tionen om DU (t ex den som lades
fram vid nämnda hearing) och ge
medlemmarna underlag att göra en
egen bedömning.
Dr Zoltán Tiroler
Käre vän Zoltán!
Tack för Ditt brev och Ditt starka och
mångåriga engagemang i SLMK!
Först vill jag be om ursäkt för att
SLMK inte var representerat vid
denna hearing den 25 april. Flera av
oss som ville gå var upptagna av resor
eller andra framträdanden vid den tid-
punkten. Jag tycker nog att vi borde ha
kunnat hitta någon aktiv inom fören-
ingen som kunde gå dit. Men många
tycker ämnet är svårt och tycker sig
inte ha tillräckliga bakgrundskunska-
per.
Inom föreningen är det främst Martin
Tondel som satt sig in i problemen.
Jag har också försökt. Ämnet är svårt
och komplicerat. Åtminstone två in-
ternationella vetenskapliga grupper
har undersökt sambandet mellan DU
Gunnar Westbergs svar
och cancer utan att finna något. En
noggrann amerikansk studie av solda-
ter med stora DU-fragment i kroppen
från egna vapen (”friendly fire”) vi-
sade ingen överfrekvens av cancer el-
ler annan sjukdom och ingen förhöjd
radioaktivitet.
Men har dessa studier gjorts på rätt
ställe, av rätt problem? Har kanske
fakta undanhållits? Här finns egen-
domligheter.
DU har lägre radioaktivitet än natur-
ligt uran. Även en kraftig exposition
för DU skulle inte kunna ge särskilt
hög radioaktivitet i urinen. Men kan-
ske DU var förorenat? Rapporter om
förekomst av s k transuraner i DU
oroar. Detta kan utredas med mass-
spektrometri. Om man funnit hög ra-
dioaktivitet i luften eller urinen måste
man undersöka varifrån detta kom-
mer. Mycket radioaktivt material
spriddes i Irak efter senaste kriget från
både militära och civila anläggningar,
även sjukhus, av tjuvar som var på
jakt efter något värdefullt. Förekom
detta kanske även efter det förra
Gulfkriget?
Vår tyska systerförening arbetar
mycket med frågan om DU. Jag hop-
pas att deras nya publikation, som är
under utarbetande, skall vara klargö-
rande. Vid ett av deras seminarier
hörde jag även dr Jawad al-Ali som
talade både om ökningen i fostermiss-
bildningar och om egendomliga tu-
mörfall. Han nämnde dock den
gången inget om en ökning av radio-
aktiviteten i det område dessa männis-
kor vistats i.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9829
områden. Dessa gifter kan vara svå-
rare att påvisa och mäta än DU.
Om detta kan man skriva mycket. Och
läsa mycket. Det har några av oss gjort
utan att komma längre än till de slut-
satser som IPPNW tagit mot DU, och
som vi upprepade och utvidgade nå-
got vid vår kongress i Beijing, Dessa
kan sammanfattas så:
DU skall inte användas i vapen
förrän dess långsiktiga effekter ut-
retts ordentligt.
Ett viktigt problem utgör effekten av
mikroskopiska partiklar av DU som
kan stanna mycket länge i lungorna,
kanske spridas i kroppen, och genom
alfa-strålning kanske inducera cancer
trots att radioaktiviteten är mycket
låg.
Efter det förra Gulfkriget var miljö-
förstöringen i Irak ofantlig. Giftiga
substanser från raffinaderier och fa-
briker, troligen även fabriker av ke-
miska stridsmedel, spreds över stora
Denna uppfattning har jag på SLMK:s
vägnar uttryckt flera gånger, bl a i tid-
ningsartiklar. Kanske bör det även gö-
ras samlat av styrelsen. Hela uttalan-
det från IPPNW beträffande DU kom-
mer i ett senare nummer av Infobla-
det.
Den viktigaste tillgången i vår fören-
ing är vår trovärdighet. Om vi idag
skulle gå ut och säga att DU är ett all-
varligt hot mot mänskligheten skulle
vi riskera denna tilltro.
Gunnar Westberg
SLMKs ändamål eller syfte är enligt
§ 1 i stadgarna:
”att sprida kunskap om kärn-
vapnens medicinska effekter samt
att genom vetenskaplig forskning
bidraga till denna kunskap. Målet
är att stärka opinionen mot kärnva-
pen, så att kärnvapenkrig förhind-
ras.”
Drygt 90% av de insamlade medlen
går till detta.
I pressen har man kunnat läsa att ett
flertal organisationer inte uppfyller
kraven som innehavet av ett 90-konto
stadgar.
Hur mycket av de pengar
som SLMK samlar in går till ändamålet?
Statistik över detta hittar man på:
www.insamlingskontrollen.a.se
Innehavare av s k. 90-konton (post
och bankgirokonton som börjar på 90)
måste göra ett separat bokslut som
skall granskas av en auktoriserad eller
godkänd revisor. Kraven är här högre
än vid en vanlig bokslutsgranskning.
Detta granskas sen av Stiftelsen för
Insamlingskontroll (SFI) som admi-
nistrerar 90-konton i Sverige. Gransk-
ningen gäller hela organisationen och
alltså inte bara 90-kontot.
SFI har som regel att minst 75% av de
insamlade medlen skall gå till ända-
målet. Resten får användas till admi-
nistration och insamlingskostnader.
En viss administration måste till som
en kvalitetsäkring.
Av SFI:s statistik framgår det att orga-
nisationerna för 2002 i genomsnitt lät
ca 90% av intäkterna gå till ändamå-
let.
SLMK:s siffror för 2001, 2002, och
2003 var respektive 96 %, 93 % och
92 %.
Har ni några frågor om detta får ni
gärna höra av er på:
klas.lundius@slmk.org
KLAS LUNDIUS
Kassör SLMK
Ett femtontal yrkesföreningar mot
kärnvapen och för fred ingår i Yrkes-
grupper Mot Kärnvapen, YMK. I
Stockholm träffas representanter för
de olika yrkesföreningarna i YMK re-
gelbundet för att diskutera samverkan
och planera aktiviteter i arbetet för
nedrustning och avveckling av kärn-
vapen. För närvarande satsar man
främst dels på arbetet i Nätverket för
kärnvapennedrustning dels på den ut-
ställning om kärnvapen och nedrust-
ning/ickespridning som togs fram till
Rapport från yrkesgrupper mot kärnvapen, YMK
Bok- och biblioteksmässan i Göteborg
2003. Utställningen har använts på
olika konferenser och bibliotek under
året.
Inför Bok- och biblioteksmässan 2004
görs en förbättring och uppdatering av
utställningen med inriktning på den
översynskonferens av ickespridnings-
avtalet NPT som kommer att äga rum
i New York i maj 2005 och som be-
döms vara avgörande för nedrust-
ningsprocessens framtid. Till utställ-
ningen hör en broschyr samt en lista
med lästips. Medlemmar i YMK från
Göteborg och Stockholm står som ti-
digare år vid utställningen på Bok-
och biblioteksmässan för att infor-
mera och diskutera.
Är du intresserad av att boka utställ-
ningen till ditt bibliotek eller till något
evenemang så kontakta mig för vidare
information.
LEONORE WIDE
SLMKs Stockholmsförening
leonore.wide@slmk.org
30Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:98
DLMKs
Bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40 , 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
International councillor:
Anton Aggernæs
Gyvelholm 50 , 2830 Virum
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42 , 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3 , 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14 , Avernakø ,
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Bøck Buhmann
Tagensvej 15 , 2200 København N
Tlf. 35 37 02 02 – 202
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9831
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Hanna Fornvall, Sturegatan 13 B, rum 101,
753 14 Uppsala (stud repr)
e-post: hanna.fornvall@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Kerstin Druvefors, Båtsmansv 10, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-933 95, e-post: kerstin.druvefors@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-127 75, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningen har utgjorts av:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, fax 08-20 50 23, e-post:
eva.olivecrona@slmk.org
Camilla Mattson, Flogstavägen 77B, 752 72 Uppsala,
tel, 018-46 36 96, mobiltel 0733-69 79 93
e-post: camilla.mattsson@slmk.org (stud repr)
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Djäknegatan 3 350,
754 23 Uppsala, tel 018-50 23 25, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Jann Storsaeter, Vanadisvägen 42, 2 tr, 113 31 Stockholm
tel 08-33 21 86, mobiltel 070-861 34 36
Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9, 413 19 Göteborg,
tel 031-82 86 92 eller 82 63 93 (b), tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr,
217 54 Malmö, mobiltel 0739-08 85 29 (stud repr)
e-post: martina.grosch@slmk.org
Suppleanter
Richard Fristedt, Kastanjegatan 6 a, 3 tr, 223 59 Lund,
tel 046-123 552, e-post: richard.fristedt@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansv, sekr.stafetten),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Valberedningens förslag till
SLMKs STYRELSE
2004 – 2005
Ordförande:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide (sekreterarstafetten),
Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau (sammank o dagordn)
Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
”Sekreterarstafetten” delar på protokolls-
skrivandet.
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Välkommen
till ett trivsamt höstmöte ...
... i Göteborg med livliga diskussioner!
Årsmöte och öppet styrelsemöte i Göteborg
i anslutning till Läkarsällskapets Riksstämma
Lördagen den 27 november 2004, 09.30–16.30
09.30Inledning: Hur förhindra kärnvapenspridning?
Diskussion med inledning främst kring exemplet Iran av Gunnar Westberg.
Öppet styrelsemöte därefter
Lunch
13.00Årsmöte med val av ny styrelse
Plats:Sahlgrenska Sjukhuset. PD-mottagningen (PD = Påsdialys) Blå Stråket 7 1 tr
(Ta spårvagn 1, 7, 8 eller 13, eller buss, till Sahlgrenskas Huvudentré.
Gå förbi stora entrén mitt i huset till nästa ingång Blå Stråket 7, gå en trappa upp)
Alla medlemmar och intresserade är välkomna att delta i diskussioner och möten!
Anmälan till Klas Lundius <klas.lundius@slmk.org>, eller adress eller telefonnummer på
sidan 3.