Text från PDF
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 97 JUNI 2004
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
IPPNW i dialog med beslutsfattare
i Pakistan och Indien
Läs på sid 15 och på mittuppslaget.
”Att så ett tvivlets frö
om nyttan av kärnvapen ...”
2Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 97, juni 2004
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form AB
Linnégatan 2 GUlf KönigLuleåBox 52
753 32 UPPSALA590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel: 013-651 81
E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (98): 20 september 2004 OBS datum!
Manus till nästa nr skickas till: Frida Sundberg, S Strandvägen 1A, 832 43 FRÖSÖN
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som bi-
fogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK) och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5 000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 475.
Föreningarna är de svenska och dan-
ska grenarna av International Physi-
cians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) med ca 150 000 lä-
kare i ca 50 länder som medlemmar.
SLMK, DLMK och IPPNW är poli-
tiskt och religiöst obundna organisa-
tioner med målet att avskaffa kärn-
vapnen genom att sprida saklig infor-
mation om kärnvapnens medicinska
effekter. IPPNW har huvudkontor i
Boston och leds av en ordförande
(”president”).
Utgivningsplan
NrManusstopp Distribution
9820/9 -04oktober
9930/11 -04december
1001/2 -05mars
1011/5 -05juni
Summary in English
Omslagsbilden
IPPNW genomförde i februari och
mars det andra dialogmötet i Pakistan
och Indien med SLMK som viktig ko-
ordinator och inspiratör Det första
mötet ägde rum 1999, året efter de två
ländernas försök att komma med i den
officiella kärnvapenklubben. Media-
rapporteringen från årets möte var im-
ponerande och bör ha påverkat opi-
nionen. Bilden på omslaget visar
IPPNW-delegationen framför det gyl-
lene templet i Amritsar, Indien.
Foto: Martin Tondel.
JL & UK
jects. The front-page picture is from
the recent dialogue seminars in India
and Pakistan, a region where dialogue
is so badly needed. In the centrespread
you will see a series of pictures from
these meetings.
The Pugwash movement, Nobel prize
winner of 1995, is one of the most
influential peace movements in our
time. Klaus Arnung, deputy council-
lor and member of DLMK, presents to
us a translated and shortened version
of a speech by former Pugwash leader
Sir Joseph Rotblat, held at the Pug-
wash conference in 2003. It is a re-
view of the US policy as regards nu-
clear weapons after 11
th
September
2001.
Weapons of Mass Destruction – which
are they? Jan Prawitz of the Swedish
Institute for Foreign Policy gives a
lucid account of treaties and negotia-
tions concerning WMD through the
years.
ULF KÖNIG,
JAN LARSSON
“The world needs a psychiatrist!”
chairman Gunnar Westberg cries out
in his leading article in this number of
our newsletter. Who else could under-
stand and cure the madness of the
leaders of the nuclear weapons na-
tions? Keeping these weapons, dan-
gerous for humanity and militarily
useless, does not make sense.
Dialogue meetings with decision
makers of nuclear weapons states is
one of IPPNW’s most important pro-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:973
INNEHÅLL NR 97
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel: 031-82 63 93 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16 (a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2004:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 30.
Varför finns kärnvapen – alltmer obegripligt4
Ledarsida – Gunnar Westberg
Indkaldelse til landsmøde i DLMK5
Kernevåbenspørgsmålet: Pugwash og Bush-
Administrationens politik6
Indlæg af Sir Joseph Rotblat, refereret af Klaus Arnung
Tre minuter i midnatt: hotet om kärnvapenkrig9
Martin Tondel rapporterar från ett seminarium i Washington
Massförstörelsevapen – vilka är dom?12
Jan Prawitz från Utrikespolitiska Institutet reder ut begreppen
Mayors for Peace14
John Henriksson informerar om första steget i borgmästares
fredskampanj under NPT-PrepCom i New York i våras
INDIEN – PAKISTAN
Mina intryck av vårt besök i Indien-Pakistan15
Nelli Jonasson-Filappova om sitt första dialogmöte
Mittuppslaget
Bilder från IPPNWs dialogmöte i Indien och Pakistan
i februari/mars16
Inga framsteg på PrepCom i New York18
John Henriksson och Frida Sundberg ger sin syn på mötet
Viktigt inslag inför NPT-konferensen 200519
Lars G Lindskog om bl a Blix-kommissionens rapport
Missilförsvar, missiler, militarisering av rymden20
John Henriksson rapporterar från en konferens i England
Berättelser från Nollpunkten22
Claes Andreasson berättar om ett projekt vid universitetet i
Las Vegas som samlar in berättelser från testplatsen i Nevada
Allt från atombomber till aromaterapi på en helg!24
Åtta SLMK-studenter om det europeiska studentmötet
på Irland och om vad några av deltagarna tyckte om mötet
Kunskap i ett fredsperspektiv27
SLMK-studenterna Martina Grosch och Jenny Immerstrand
var med på IPPNW-kongressen i Berlin
Internationell utblick28
Redaktör Inge Axelsson
”En mycket osvensk bok”29
Det är ett av Frida Sundbergs intryck av Hans Blix bok
”Avväpna Irak” som recenseras här
DLMKs Bestyrelse30
SLMKs styrelse 2003–200431
BAKSIDAN
Bilder från europeiska IPPNW-studentkongressen
på Irland32
4Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
Ledare Ledare
Varför finns kärnvapen
– alltmer obegripligt
Kärnvapnen föddes ur fruktan för na-
zismen. Pacifisten Albert Einstein
skrev till president Roosevelt för att få
USA att utveckla ett vapen baserat på
klyvningen av atomkärnan. Vapnen
skulle behövas för att avskräcka Tysk-
land från att använda de kärnvapen
man trodde att nazisterna tillverkade.
Hitler avbröt det tyska kärnvapen-
projektet, men USA fullföljde. En
enda av vetenskapsmännen lämnade
Manhattanprojektet när dess ur-
sprungliga motivering försvunnit, Jo-
seph Rotblat. De övriga fortsatte. An-
den hade sluppit ur flaskan, kärnvap-
nen hade tagit kommando över sina
upphovsmän.
Kärnvapnen växte till, närda av det
kalla krigets ömsesidiga fruktan.
Kärnvapen skulle avskräcka från an-
vändande av kärnvapen. Detta behov
av avskräckning är nu borta, men vap-
nen finns kvar. ”Kärnvapnen förblir
en integrerad del av vår militära arse-
nal för åtminstone en människoålder
framåt.” (USA:s Nuclear Posture Re-
view år 2002) Varför? Nya atomva-
pen utvecklas. Vad driver utveckling-
en?
Kärnvapnen sprids till flera länder.
”Men, general Malik, om det nu blir
verklig fred mellan Indien och Pakis-
tan, kan ni då avskaffa kärnvapnen?”
”Nej, inte alls, vi har samma rätt att ha
kärnvapen som USA. Indien är också
en stormakt”. (General N S Malik är
en militär talesman för regeringspar-
tiet i Indien). Vad driver kärnvapen-
spridningen?
Inte är det militära argument. Dessa
kommer efteråt, som ett rättfärdi-
gande till vad man redan beslutat att
man vill behålla. USA hävdar ibland
att man behöver sina kärnvapen mot
terrorismen. Argumentet är så orim-
ligt att det bara bevisar bristen på ar-
gument. I stället förefaller innehavet
av kärnvapen, de yttersta vapnen, vara
självklart för supermakten. Just det –
självklart, det som är klart av sig självt
utan att behöva förklaras. Ty någon
rimlig, logisk förklaring till nödvän-
digheten av kärnvapen har vi aldrig
fått, trots alla våra frågor.
Nej, inga militära skäl. I stället före-
faller det handla om en tillvänjning till
vapen som den ologiska, orimliga,
men ”självklara”, grunden för ”trygg-
het”. I vart fall i USA. Kärnvapnen är
det enda allvarliga hotet mot USA.
Utan kärnvapnen skulle landets mili-
tära överlägsenhet vara helt utan mot-
stycke. I fråga om andra länder är det
kanske främst ”status”, att vara jäm-
bördig med de andra ”stormakterna”,
som är det viktiga. Att ha makten att
utrota miljoner människor, det är
Stormakts-makt.
Det finns också en feministisk analys.
Potens? Penisdyrkan – den största,
längsta, starkaste missilen? Kastra-
tionsskräck? Det sexuella våldets yt-
tersta uttryck? Jag skulle helst vilja
förvisa dessa påståenden till den mör-
kaste av freudianismens glömda gar-
derober. Men jag tror inte att jag kan.
Jag har ju inga ”förnuftiga” förkla-
ringar, så jag måste ta även de mest
primitiva av reptilhjärnans ejakulatio-
ner på allvar.
Kära humanister, sociologer, psykolo-
ger, samhällsvetare, semiotiker, psy-
kiatriker, psykoanalytiker och inte
minst teologer: Hjälp! Under det kalla
krigets tid hade ni svaret Fruktan som
den främsta förklaringen till kapprust-
ningen med kärnvapen. Det kunde jag
förstå då, fruktan och avskräckning.
Men vad är i så fall Fruktans orsak
idag, vad fruktar man, om kärnvapen
är svaret?
För drygt tio år sedan samtalade vi, en
grupp ur Läkare mot kärnvapen, med
talmannen i den franska senaten. En
mycket gammal och mycket cynisk
man. ”Det är klart att kärnvapnen till
slut kommer att förinta mänsklighe-
ten” sade han. ”Det kan inte förhin-
dras. I det läget har Frankrike samma
rätt att delta med sina kärnvapen som
andra stormakter”.
Han skämtade inte. Och egentligen
var han inte mer dåraktig än USA:s
vicepresident som påstått att kärnva-
pen behövs för att avskräcka attacker
från självmordsbombare.
Världen behöver en psykiatriker!
GUNNAR WESTBERG
Ordförande i SLMK
gunnar.westberg@slmk.org
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:975
Til medlemmerne af DLMK
Der indkaldes hermed til landsmøde i DLMK.
Landsmødet afholdes
Lørdag 21. august 2004
kl. 14.00 – ca. 17
I
Klaus Arnungs konsultation
Lille Strandsstræde 10
København (tæt på Nyhavn)
Dagsorden:
1. Valg af dirigent
2. Formandens beretning
3. Beretning fra International Councillor
4. Beretning fra studenterformanden
5. Indkomne forslag (skal være formanden i hænde senest
14 dage før)
6. Fremlæggelse af regnskab for 2003 og budget for 2005
7. Valg af formand
8. Valg af koordinationsudvalg
9. Valg af revisorer
10. Evt.
Efter landsmødet er foreningen vært ved en middag på restaurant i nærheden.
DLMK tilbyder endvidere at betale for rejseudgifter svarende til en togbillet for
deltagelse i landsmødet.
Povl Revsbech
formand
6Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
den egentlige grund var et ønske om at
forandre Mellemøstens politiske kon-
figuration på en måde som ville give
USA politisk, økonomisk og militær
kontrol med regionen.
De neokonservatives
indflydelse
Dette ønske går mange år tilbage.
Allerede under koldkrigsårene advo-
kerede forskellige højrefløjsgrupper i
USA – som nu er blevet kendt som de
neokonservative – for en stærk ag-
gressiv udenrigspolitik. Efter afslut-
ningen af Den Kolde Krig og den
første Golfkrig blev disse grupper
særligt aktive. Et dokument fra 1992
ved navn Defense Policy Guidance
beskrev klart ambitionen om en ny
amerikansk udenrigs- og militærpoli-
tik, som skulle forebygge fremkom-
sten af en hvilken som helst potientielt
fjendtlig magt, samtidig med, at man
talte for forebyggende militær aktion
mod stater mistænkt for at udvikle
masseødelæggelsesvåben. Dette do-
kument blev skrevet af Paul
Wolfowitz og Lewis Libby, som da
arbejdede under Dick Cheney, den
nuværende forsvarsminister. Alle tre
er nu prominente medlemmer af
Bush-Administrationen. I juli 1996
skrev Richard Perle – i mange år
kendt som Den Sorte Prins for sine
ekstreme synspunkter og stærke støtte
til Israel-lobbyen – en artikel, hvori
han opfordrede den daværende israel-
ske premierminister Netanyahu til at
ændre politik. Først skulle Oslo-
aftalerne undermineres og siden
skulle der indledes en kampagne for at
eliminere Saddam Hussein og
destabilisere regeringerne i Syrien,
Libyen, Saudiarabien og Iran. Perle
skrev i 1998 et åbent brev til præsi-
dent Clinton med krav om en intens
indsats for et regimeskifte i Bagdad.
Blandt underskriverne på brevet var
blandt andet Donald Rumsfeld. Ved
Al-Qaida-angrebet 11. september
2001 kom så muligheden for at få ført
denne politik ud i livet, og det første
skridt var krigen mod Irak. Den
officielle årsag til det militære angreb
– fjernelsen af masseødelæggelses-
våben – har vist sig ikke at kunne
forsvares. Krigen blev startet på fal-
ske præmisser. Rotblat understreger,
at næppe nogen modstander af krigen
ikke var glade for at se Saddam’s ty-
ranniske regime falde, et fald som
næppe heller ville have kunnet være
afstedkommet så hurtigt uden militær
intervention, men prisen for dette er
for høj: USA har genindført det gamle
maxime at målet helliger midlet. For
øjeblikket synes reglen at være, at
magt er ret og tendensen synes for ti-
den at være at mange lande føler sig
tvunget til at acceptere USA’s rolle
som verdenspolitimand. Men dette
kan ikke forblive en permanent
løsning: et system med indbygget
ulighed er ustabilt og vil give tilbage-
slag blandt andet ved en forøgelse af
international terrorisme.
Kernevåbenspørgsmålet:
Pugwash og Bush-
Administrationens politik
Indlæg af Sir Joseph Rotblat (fysiker, tidligere leder af Pugwash-bevægelsen,
på hvis vegne han i 1995 modtog Nobel’s Fredspris) ved 53. Pugwash
Conference on Science and World Affairs, Canada Juni 2003.
Referat ved Klaus Arnung
Rotblat indleder med at understrege,
at han er meget kritisk overfor den
nuværende amerikanske administra-
tion med hensyn til dens varetagelse
af begivenheder i verden. Derimod er
han ikke antiamerikansk, men mener,
at det er den nuværende administra-
tion, som bør kaldes antiamerikansk,
fordi dens politik ikke repræsenterer
synspunkterne hos hovedparten af det
amerikanske folk. Den nuværende po-
larisation er i høj grad en konsekvens
af Bush’s slogan: du er enten med os
eller mod os. Dette var i starten
møntet på kampagnen mod Al-Qaida,
men placerer nu alle dem, som ikke er
fuldstændig enige med Bush’s politik
i skurkerollen. Mange, måske majori-
teten af verdens befolkning er stærkt
imod terrorister og rede til at gå i ak-
tion mod dem, men samtidig ikke
glade for Bush’s politik, som anses for
at tilstræbe etableringen af et ameri-
kansk hegemoni, som behandler inter-
nationale aftaler med foragt, og mener
at sådanne kun skal adlydes, hvis de
passer i USA’s interesser. Heri ligger
et etaklant hykleri. USA erklærer sig
for verdensmester i demokrati sam-
tidig med at det diktatorisk gennem-
trumfer sin vilje. Sådan en politik er i
Rotblat’s øjne uacceptabel for et
civiliseret samfund, fordi den i det
lange løb kan betyde undergang for
civilisationen. Kampagnen mod Irak
blev således søgt retfærdiggjort af et
ønske om at afvæbne landet for mas-
seødelæggelsesvåben, mens der er
rigelig dokumentation for tesen om, at
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:977
har fundet sted. Den nye Nuclear
Posture Review fremlægger en strate-
gi, som inkorporerer nuklear kapacitet
i konventionel krigsplanlægning. Den
tidligere afskrækkelsesdoktrin, i hvil-
ken brugen af kernevåben blev set
som en sidste mulighed, som kunne
komme på tale, når alt andet havde
slået fejl, er blevet kasseret. I den nye
doktrin er kernevåben blevet en stan-
darddel af den militære strategi; disse
våben kan bruges i en konflikt lige-
som et hvilket som helst andet eksplo-
siv. Dette repræsenterer et radikalt
skifte i hele rationalet for atomvåben.
Hovedårsagen til ændringen synes at
være frygten for at stater, som bliver
anset for fjendtlige mod USA, vil
anskaffe sig masseødelæggelses-
våben: „we will not permit the world’s
most dangerous regimes and terrorists
to threaten us with the world’s most
destructive weapons”.
Forebyggende angreb
For at forfølge dette mål er Bush-ad-
ministrationen rede til at gå meget
langt, herunder ty til forebyggende
angreb (pre-emptive strikes). Imple-
menteringen af den nye strategi er
allerede begyndt. USA er i færd
med at udvikle et nyt atomspræng-
hoved med svag kraft, men med en
evne til at ødelægge underjordiske
svært armerede betonbunkere. Disse
andre nye våbentyper skal afprøves. I
øjeblikket er der en traktat, som
forbyder kernevåbenafprøvning, the
Comprehensive Test Ban Treaty
(CTBT), som USA har underskrevet,
men ikke ratificeret. Med tanke på
Bush-administrationens foragt for
internationale traktater skal der måske
kun en lille undskyldning til for at
autorisere afprøvningen af nye våben,
og kravet herom er allerede blevet
fremsat. Hvis USA genoptager
afprøvningen, vil det være et signal til
andre atomvåbenstater om at gøre det
samme. Kina vil næsten sikkert gå i
gang. Efter USA’s beslutning om at
udvikle ballistisk missilforsvar føler
Kina sig sårbar og vil sandsynligvis
forsøge at reducere denne fornem-
melse ved at modernisere og øge sit
atomarsenal. Andre lande kan følge
efter og faren for et nyt atomvåben-
kapløb er reel.
Det vil også give anledning til be-
kymring, at udviklingen af den nye
bombe vil sløre distinktionen mellem
atomare og konventionelle våben.
Atomvåbnenes enorme destruktive
kraft har betydet, at der har eksisteret
et tabu med hensyn til brug af kerne-
våben i krig lige siden Nagasaki. Men
hvis der i den ene ende af spektret kan
udvikles en atombombe, som kvanti-
tativt ikke adskiller sig fra almin-
delige eksplosiver så vil også den kva-
litative forskel forsvinde. Grænsen for
brug af kernevåben vil blive overskre-
det, og disse vil gradvist blive anset
som krigens værktøj, samtidig med at
de vil indebære en trussel mod den
fortsatte eksistens af menneskeracen.
For USA er adskillelsen mellem
atomvåben og konventionelle våben
allerede blevet eroderet, således som
det er gjort klart i Nuclear Posture
Review, men situationen er blevet
endnu mere truende ved den udtrykte
vilje til at bruge kernevåben i et
første-slag. Hvis verdens stærkeste
militære magt erklærer sig rede til
pre-emptiv brug af kernevåben, kan
andre lande hurtigt følge efter. Kash-
mir-krisen maj 2002 er en kraftig
advarsel om realiteterne i atomtruslen.
Tilsvarende situationer kan opstå
omkring Taiwan og Nordkorea. Sir
Martin Rees, den ledende engelske
astronom, giver civilisationen 50 %
chance for at overleve dette århund-
rede. Andre mener, at dette endda er
optimistisk.
Internationale traktater
skal respekteres
Stillet overfor ovenstående under-
streger Rotblat, at Pugwash er stærkt
forpligtet på målet om afskaffelse af
alle atomvåben. Ethvert forsøg på
med logiske og moralsk argumenter at
forsøge at overtale Bush-administra-
tionen til at ændre politik vil for-
mentligt være et håbløst spild af tid.
Derimod er der håb om, at offentlig-
heden vil kunne bibringes en indsigt i
faren ved den nuværende politik,
hvorefter denne kan ændres ved den
demokratiske proces, ved frie valg.
Der er imidlertid behov for en inten-
siveret kampagne for at oplyse offent-
ligheden om den nuværende farlige si-
Farlige ændringer
Rotblat giver udtryk for et håb om at
det amerikanske folk vil erkende fejl-
tagelsen og efterhånden tvinge politi-
kerne til ændring. Hans største be-
kymring er, at den førte politik i mel-
lemtiden kan føre til katastrofale
resultater. De største farer hidrører fra
Bush-administrationens atomdoktri-
ner.
Pugwash har i tidligere år beskæftiget
sig med dilemmaet: kontrol versus
afrustning. At afrustningsbestræbel-
serne nu er afgået ved døden er sand-
synligvis korrekt, så for Rotblat reste-
rer nu kun alternativet, atomned-
rustning. Eliminering af kernevåben
har altid været Pugwash’s mål blandt
andet som følge af Russell-Einstein
manifestet. Årsagen er såvel etisk,
idet enhver brug af kernevåben må
anses for at være umoralsk, som
praktisk, at sikre overlevelsen. Enhver
brug af kernevåben indebærer risi-
koen for eskalation og udgør en trus-
sel mod vores fortsatte eksistens.
Imidlertid overvejes brug af kerne-
våben eksplicit i Bush-administra-
tionens politik, således som den er
formuleret i en række dokumenter af
nyere dato:
Nuclear Posture Review fra januar
2002
The National Security Strategy of the
United States of America, september
2002
National Strategy to Combat Wea-
pons of Mass Destruction, december
2002.
National Policy on Ballistic Missile
Defense, maj 2003.
Disse politikker synes at have 2
formål: det ene er en defensiv strategi,
som skal gøre USA usårlig for et
angreb udefra. Det andet er en offen-
siv strategi, som truer fjendtlige re-
gimer med militær aktion inklude-
rende brug af kernevåben, hvis de
tilstræber at anskaffe sig kernevåben.
For at få klar bane for missilforsvaret
har USA forladt ABM (Anti Ballistic
Missile)-traktaten som tidligere blev
anset for at være en hjørnesten i vå-
benkontrollen. Det er dog indenfor det
offensive aspekt, den største ændring
➤ ➤ ➤
8Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
tuation, samt fortsat at argumentere
for at overholde international lov og
ret. Verdensfreden kan ikke sikres
uden at overholde internationale trak-
tater. På dette punkt har atommagter-
ne de senere år forvirret begreberne
en del. Ikke-spredningstraktaten
(NPT)’s eksplicitte krav om at de
atomvåbenbesidende magter forplig-
ter sig til at gøre en ende på atom-
våbenkapløbet og afskaffe kernevåb-
nene er blevet fordrejet til argumenter
om, at forudsætningen herfor er, at
der først skulle etableres amindelig og
total nedrustning. Imidlertid har ikke-
spredningstraktatens review-konfe-
rence i 2000 understreget atomvåben-
magternes pligt til total elimination af
deres atomarsenaler. Bush-administ-
rationens politik, som er baseret på
den fortsatte eksistens (og brug) af
kernevåben er i direkte modstrid med
ikke-spredningstraktatens artikel 6.
Det er imidlertid lykkedes Bush-
administrationen til en vis grad at
overbevise offentligheden om, at kun
en del af NPT er gældende, nemlig
ikke-atomvåbenbesiddende landes til-
sagn om ikke at ville anskaffe sig
kernevåben. Officielle amerikanske
og engelske papirer har gentagne
gange udtalt, at ikke-spredningstrak-
taten tilstræber at begrænse kerne-
våben til Rusland, Storbritannien,
Frankrig, Kina og Amerika, og det
bliver hele tiden fremhævet, hvor
farlige kernevåben er og at de absolut
ikke må falde i hænderne på uønskede
elementer eller slyngelstater. Den
store majoritet af mennesker i verden
anser brugen af kernevåben for at
være umoralsk p.g.a. deres ekstreme
destruktive kraft og manglende evne
til at skelne mellem civile og militære
mål. Besiddelse og følgelig eventuel
brug af dem er derfor lige uacceptabel
uanset om det forårsages af venligt-
sindede eller såkaldte slyngelstater.
Således er den amerikanske håndte-
ring af NPT spørgsmålet helt uaccep-
tabelt. USA har underskrevet og
ratificeret en international traktat, som
forpligter det til at skaffe sig af med
kernevåbnene, og samtidig forfølger
det en politik, som kræver fastholden
af disse våben for al fremtid. Rotblat
mener, at USA må foretage et valg:
hvis det ønsker at beholde kerne-
våben, så må det trække sig tilbage fra
NPT (hvilket sandsynligvis ville re-
sultere i en massiv forøgelse af antal-
let af atomvåbenbevæbnede stater).
Alternativt må det efterleve kravet i
ikke-spredningstraktaten og afskaffe
sine kernevåben. Der er ingen tredje
vej. Rotblat plæderer for en kampagne
med det mål at påvirke den offentlige
opinion omkring spørgsmålet om
ikke-spredningstraktaten, og han an-
ser en såden international kampagne
for at have en god chance for succes.
Den engelske Pugwashgruppe har så-
ledes nu startet et initiativ i samar-
bejde med en række engelske organi-
sationer, herunder MEDACT, den
engelske afdeling af IPPNW. Rotblat
afslutter sit indlæg med at gøre
opmærksom på at mennesket stadig
fører verdenspolitik efter det forælde-
de princip, at vores overlevelse af-
hænger af at være militært stærkt.
Herved ignoreres fuldstændig de radi-
kale forandringer, som har fundet sted
som resultat af fremskridtene indenfor
videnskab og teknologi. I en således
stadig mere interdependent verden vil
fred, orden og fremskridt kun kunne
sikres ved respekt for og overholdelse
af de internationale aftaler, som er ba-
sis for civiliserede samfund. Uden
dette vil anarki og terrorisme råde,
netop de onder som præsident Bush
angiveligt har forpligtet sig til at
udrydde. Når han vil håndtere dette
spørgsmål med militære midler må vi
forsøge at nå målene på fredelig vis.
Når Bush-administrationen har planer
om at handle unilateralt, må vi sørge
for, at verdens sikkerhed lægges i
hænderne på FN, den institution som
er oprettet til dette formål, og vi må
forene vores respekt for loven med
strenge moralske principper. Dette er
enkle, nogen vil sige romantiske
principper, men i Rotblat’s øjne en
absolut realistisk nødvendighed. I en
verden bevæbnet med masseødelæg-
gelsesvåben, hvis brug kan bringe
hele vores civilisation til en afslut-
ning, har vi ikke råd til et polariseret
verdenssamfund med en indbygget
trussel om militære konfrontationer. I
denne teknologiske tidsalder er det
blevet af vital betydning at skabe et
globalt samfund for os alle.
➤ ➤ ➤
beslutning, men vore argumenter har
ikke haft nogen vægt overfor vores
borgerlige regering, endsige overfor
præsident Bush’s regering. Til gen-
gæld for aftalen får Grønland nogle
kontakte og symbolske fordele (bl.a.
skal der flages med det grønlandske
flag på Thule-basen) og USA lover at
rydde op på området (gamle olie-
tønder etc.).
Thule-radaren må nu
indgå i Missilskjoldet
D
en 19. maj 2004 offentliggjorde
Udenrigsministeriet, at der nu er
indgået aftale mellem USA’s og DK’s
regeringer og Grønlands hjemmestyre
om Thule-radarens fremtid. Den må
nu opgraderes til at indgå i Missil-
skjoldet (Missile Defence), et projekt
der har fået megen omtale tidligere
her i bladet. DLMK og IPPNW og et
stort mindretal i Folketinget har som
bekendt været modstandere af denne
Aftalen er på ingen måde overrask-
ende, da USA’s regering naturligvis
ikke vil lade sig bremse af en lille
allieret i det prestige-fyldte stjerne-
krigsprojekt. Grotesk, alt den stund, at
store dele af menneskeheden stadig
kæmper med opfyldelse af helt grund-
læggende behov.
POVL REVSBECH
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:979
Ekologiska och medi-
cinska konsekvenser
av kärnvapenkrig
Matthew McKinzie fysiker på Natural
Resource Defence Council inledde se-
minariet med att berätta att Ryssland
bara har 10 baser med rörliga inter-
kontinentala missiler kvar, bl.a. utan-
för Irkutsk. Det var flerdubbelt fler för
bara 20 år sedan. I det strategiska för-
svaret ingår också fem Typhoon-ubåt-
ar stationerade på Kola-halvön. I ett
realistiskt scenario skulle nio kärnva-
pen ivägskjutna från en sådan ubåt
mot Washington slå ut CIA, Penta-
gon, den internationella flygplatsen
Fort Mead, Capitol Hill och Vita Hu-
set och resultera i sju miljoner döda
inom 30 dagar. Eftersom Rysslands
kärnvapen är mindre träffsäkra har
man givit dem större sprängkraft för
att få en effekt jämförbar med de ame-
rikanska. USA har 18 Trident ubåtar
som var och en är försedd med 24
missiler. Det räcker med spräng-
kraften i en ubåt för att döda en tredje-
del av den ryska befolkningen.
Tre minuter i midnatt:
hotet om kärnvapenkrig
Rapport från ett seminarium i Washington 25-27 januari 2004
Hotet om ett kärnvapenkrig är på intet sätt över. I USA
utvecklas för närvarande nya kärnvapen, mindre och mer
specialiserade, avsedda för nya användningsområden.
Samtidigt är underhållet av de ryska kärnvapnen eftersatt.
Rysslands förmåga att övervaka USAs kärnvapenbaser
har minskat sedan spionsatelliter och markradar succes-
sivt slutat fungera utan att landet haft råd att ersätta dem.
När tröskeln för kärnvapenanvändning sänks och osäker-
heten om oavsiktlig insats av kärnvapen ökar, då ökar
också risken för felaktiga beslut baserade på otillräcklig
information. Den yttersta konsekvensen kan bli ett full-
ständigt kärnvapenkrig, som leder till kärnvapenvinter
och slutet för mänskligheten. En slutsats av detta möte är
att SLMK och IPPNW behövs mer än någonsin.
William Arkin vid Center for Strategic
Education, kolumnist på The Bulletin
of the Atomic Scientist, menade att
enda chansen för verklig kärnvapen-
nedrustning är att militären själva in-
ser hur meningslöst det är att slösa
bort pengar på sådana vapensystem.
De senaste årens teknikutveckling har
emellertid lett till att USA nu har ökad
flexibilitet och ökad precision i sina
nu otroligt dyra kärnvapen; följden
har också blivit att man nu med allt
färre kärnvapen kan åstadkomma
samma skadeeffekt som med tidigare.
Nedrustningen av de strategiska kärn-
vapnen är därför bara en lek med siff-
ror, ingen verklig minskning räknat på
uppnådd effekt.
Alan Robock, professor på Rutgers
Universitet, har räknat ut att en tredje-
del av 1985 års kärnvapenarsenal
räcker för att åstadkomma en nukleär
vinter. Fler kommer enligt honom att
dö av klimateffekten än av strålningen
från ett kärnvapenkrig på grund av
svält och undernäring orsakad av
minskad livsmedelsproduktion.
William Arkin
Alan Robock
➤ ➤ ➤
10Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
skulle kunna skjutas iväg på en gång.
På grund av de relativt korta förvar-
ningstiderna och kravet på snabb re-
spons skulle terrorister kunna lura
fram en kärnvapenattack i t.ex. Ryss-
land. Scenariot skulle vara att en
grupp terrorister tillskansar sig ett el-
ler flera ryska kärnvapen på en mobil
ramp. Bara ett oberäknat rörelsemön-
ster och tecken till avfyrning skulle
kunna resultera i en amerikansk mot-
attack med kärnvapen. En annan möj-
lighet är att terrorister tar sig in i för-
svarsdatorerna och där simulerar en
påbörjad attack mot något förutbe-
stämt mål. Det var sedan Pentagon
upptäckt en sådan genväg in i datorer-
na som försvarsdepartementet, efter
att ha täppt igen detta datorhål, såg sig
nödsakade att ändra rutinerna på
ubåtarna så att dessa måste försäkra
sig om att det inkommande anfallet är
riktigt innan man får avfyra sina rake-
ter.
Valery Yarynich, med 30 års tjänst i
det ryska strategiska robotförsvaret
och verksam under Kubakrisen, fram-
trädde under seminariet och berättade
om tre tänkbara risker för icke avsedd
kärnvapenanvändning. Den första ut-
görs av en olyckshändelse, men detta
ansåg Yarynich mindre troligt efter-
som det krävs två personer för avfyr-
ning. Då är utpressning ett betydligt
allvarligare hot. Den tredje risken är
oavsiktlig avfyrning, t.ex. genom att
någon obehörig tar sig in i dator-
systemets kommandokedja och däri-
genom lyckas skjuta iväg en kärn-
vapenrobot. Yarynich sade också att
det strategiska robotförsvaret var hög-
sta prioritet i Sovjetunionen och där-
för av absolut högsta tekniska kvali-
tet, men han visste inte vilket under-
håll det fått på senare år. Däremot
visste han att berätta att statsledning-
arna i USA och Ryssland möttes på
högsta nivå under kuppförsöket i
Moskva 1991 för att göra allt för att
undvika en oavsiktlig rysk attack.
Ivan Safranchuk, director of the Cen-
ter for Defence Information i Moskva,
berättade att de internationella avtalen
inte utgör någon garanti och lyfte
fram fallet Iran. Iran har, trots att man
skrivit under icke-spridningsavtalet, i
tysthet gått långt i sina strävanden att
The hair trigger: hur
ett kärnvapenkrig kan
starta
Bruce Blair, expert på USAs säker-
hetspolitik och president of Center for
Defence Information, berättade att det
inte är den nuvarande Bush-reger-
ingen som börjat utveckla mini-kärn-
vapen; det var faktiskt president
Reagan som inledde den utveckling-
en 1981–1983. Bush-administratio-
nen var däremot först med tankar på
bunkersprängare och Blair menade att
dessa inte var avsedda för skyddsrum
för terrorister utan istället riktades
mot Rysslands kärnvapensilos. Han
har också skrivit om de korta besluts-
tider som det blir frågan om vid en
kärnvapenattack mot USA. Det finns
en övervakningscentral i Colorado
som dygnet runt håller kontroll över
inkommande missiler med hjälp av
marksensorer och satellitövervakning.
Varje typ av raketuppskjutning note-
ras. Om man upptäcker något miss-
tänkt har man 3-4 minuter på sig för
att avgöra om det är ett äkta anfall
innan presidenten larmas. Denne ska
då omedelbart sammanträda med sina
toppmilitärer. En överste har 30 sek-
under på sig att inför presidenten re-
dogöra för tänkbara motåtgärder och
konsekvenser. I detta skede kan man i
praktiken bara räkna med en attack
från Ryssland eller möjligen Kina.
Därefter har presidenten maximalt 12
minuter på sig att fatta beslut om en
motattack, innan USA riskerar att ut-
raderas av inkommande robotar. I
detta läge är det inte längre frågan om
rationella beslut utan snarare ett slags
stereotypt beteende. Flygtiden till
Ryssland för det strategiska bomb-
flyget är 25–30 minuter. Snabbare går
det för de kärnvapenbärande ubåtarna
som tar 10 minuter på sig att omsätta
ordern till avfyrning. USA har stän-
digt 4–5 Trident-ubåtar på patrull och
därför blir flygtiden för missilerna
bara 10–15 minuter till de förutbe-
stämda målen i Ryssland. De land-
baserade Minuteman-robotarna i del-
staten Montana omsätter presidentens
order på 2 minuter och har en flygtid
på 25–30 minuter. Robotar med en
sammanlagd sprängstyrka på motsva-
rande 100 000 Hiroshimabomber
Valery Yarynich
Ivan Safranchuk
Michael May
➤ ➤ ➤
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9711
XII
och Nordkorea som på senare tid
kunde ha varit aktuella för dessa va-
pen ligger båda i bergrum på 10 me-
ters djup och är därmed inte åtkom-
liga. Det är inte bara kärnan-
läggningar som kan bli mål för dessa
vapen i framtiden utan också anlägg-
ningar för tillverkning och lagring av
biologiska och kemiska vapen. Det är
dock osäkert om värmeeffekten och
radioaktiviteten är tillräcklig för att
förstöra dessa och därmed finns risken
att man istället sprider dessa smitt-
samma eller giftiga ämnen. May me-
nade istället att det skulle vara effekti-
vare att gå in med en elitstyrka och
förstöra eller sabotera anläggningarna
från marken. Bombutvecklarna har
emellertid inte givit upp sin idé utan
vill nu istället släppa tvillingbomber
som utlöses strax efter varandra för
maximal penetration. Problemet är att
andra laddningen måste skyddas från
den förstas tryckvåg.
Greg Mello, executive director of Los
Alamos Study Group, kommenterade
Mays inlägg med att utvecklandet av
minikärnvapen och bunkersprängare
snart kommer att tvinga USA att börja
provspränga igen. Trots denna vapen-
satsning utgör kostnaden bara några
procent av budgeten för vapenutveck-
ling. Han visade också kurvor på hur
dålig den finansiella kontrollen är
över kärnvapenkostnaderna.
Jacqueline Cabasso, executive direc-
tor of the Western States Legal Foun-
dation, förklarade att en av drivkraf-
terna för att utveckla kärnvapen i USA
är konkurrensen mellan Los Alamos
som utvecklade atombomben 1945
och Lawrence Livermore National
Laboratories som startade 1952 för att
utveckla vätebomben. Nu tävlar de
båda laboratorierna i utvecklingen av
bunkersprängare.
Regionala
kärnvapenfaror
Pervez Hoodbhoy, fysiker vid Quaid-
e-Azam University i Islamabad, Pa-
kistan, berättade hur han i 20 år pro-
pagerat mot kärnvapen. När han inte
lyckades få TV- eller filmproducenter
intresserade gjorde han själv en film
om kärnvapnen i Pakistan och Indien.
tillverka kärnvapen. Avtalen kanske
till och med gav falsk trygghet och
Iran en möjlighet att agera utan att ha
vakande ögon på sig. Kanske sådana
länder skulle kunna utgöra inkubator-
stat för terrorister på samma sätt som
Al Qaida kunde utveckla biologiska
vapen under beskydd av taliban-
regimen i Kabul.
Planer och mål för kärn-
vapen efter kalla kriget
David Mosher, analytiker på RAND
Corporation, har studerat de ryska
radarvarningssystemen och funnit att
man med sina satelliter bara täcker
20 % av USAs interkontinentala bal-
listiska missilfält mot 100 % 1989.
För markradar har täckningen inte gått
ned lika dramatiskt, från 90 % år 1989
till 80 % år 2002. Allt detta betyder att
det finns blinda fläckar, större vissa ti-
der på dygnet, vilket i sin tur innebär
brister i det ryska förvarningssyste-
met. Fientligt flyg och kärnvapen-
robotar kan därmed osedda komma in
över Kamtjatka i öst. Två Trident
-ubå-
tar med kärnvapen skulle oupptäckta
kunna ta sig in i Norra Ishavet och slå
ut samtliga ryska landbaserade inter-
kontinentala robotar i ett slag. Osäker-
heten om huruvida en attack inletts el-
ler ej är farlig i sig och kan leda till
rysk avfyrning på felaktiga grunder.
Erfarenheterna från studien har lett
fram till att RAND lagt fram ett tio-
punktsförslag för kärnvapennedrust-
ning.
USAs kärnlaboratorium
och kärnvapenutveck-
ling efter kalla kriget
Michael May, professor emeritus på
Lawrence Livermore National Labo-
ratory, föreläste om minikärnvapen
och bunkersprängare på 1–10 kiloton.
Dessa är, sitt namn till trots, svåra att
konstruera så att de får tillräckligt
penetrationsdjup. I granit förväntas
vapnen tränga 1–5 meter, i lösare
bergarter 10 meter och i jord 30 meter.
Det är inte bara att öka laddningens
storlek eftersom man istället för djup-
verkan får förödelse på ytan och dess-
utom får för stor radioaktiv kontami-
nation vilket är ett hinder för inträng-
ande trupper. De anläggningar i Iran
Hans arbete har lett att han utmanat
islamska fundamentalistiska grupper,
så att filmen inte kunnat visas i natio-
nell TV. Det har emellertid också lett
till att Hoodbhoy inbjudits till natio-
nella säkerhetsrådet för att redogöra
för sin kärnvapenkritiska hållning.
Filmen, professionell för att vara
gjord av en amatör, visades på semi-
nariet; den gav en balanserad men kri-
tisk framställning av kärnvapensitua-
tionen i Indien och Pakistan.
Avner Cohen, Center for International
and Security Studies vid University of
Maryland, redogjorde för Israels
kärnvapenprogram som påbörjades
1956. Första atombomben var klar
1967 och vid ett möte i september
1969 lovade premiärminister Golda
Meir president Nixon i Washington
att inte testa de israeliska kärnvapnen.
Samtidigt slogs en policy fast: ”don’t
ask, don’t tell what is already establis-
hed”. Från 1970 räknas Israel som en
de facto kärnvapenstat, men landet är,
nota bene, enligt NPT-avtalet inte en
av de officiella kärnvapenstaterna.
Enligt Avner har inte Israel formellt
brutit med NPT då landet skaffat kärn-
vapen innan avtalet kom till och för att
Israel inte heller skrivit under det.
Kärnvapen är ett stort tabu i landet ...
Slutord
Efter ett viktigt seminarium som detta
är det lätt att bli uppgiven. Har inte
världen förbättrats sedan kalla krigets
dagar? Visst, USA och Ryssland är
inte fiender längre. Antalet kärnvapen
har minskat, men det finns fortfarande
5000 kärnvapen on high alert, vilket
är oacceptabelt. Samtidigt som an-
strängningarna för att förhindra kärn-
vapenspridning måste intensifieras,
måste USA föregå med gott exempel
och skrota sina egna. Att fortsätta ut-
veckla nya kärnvapen ger definitivt
felaktiga signaler och minskar trovär-
digheten i USAs strävanden att för-
hindra andra länder att skaffa dessa
vapen. USAs överlägsenhet behöver
inte längre understrykas med kärnva-
pen! Världen är säkrare utan, inte med
kärnvapen.
Text o bild:
MARTIN TONDEL
martin.tondel@slmk.org
12Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
I nr 96 av LMK skriver Gun-
nar Westberg ett tänkvärt in-
lägg om begreppet massför-
störelsevapen. Det har vis-
serligen funnits med i dis-
kussionen i många år men
på senaste tiden använts
allt oftare. I många av da-
gens internationella tviste-
frågor refereras till massför-
störelsevapnen. Förslag om
kärnvapenfria zoner formu-
leras om till att gälla zoner
fria från massförstörelseva-
pen. Den nytillsatta Blix-
kommissionen skall skriva
sin rapport om massförstör-
elsevapnen.
Invasionen av Irak i mars förra året
motiverades främst med Iraks pro-
gram för tillverkning av massförstör-
elsevapen, som enligt FNs säkerhets-
råds beslut efter Gulfkriget 1991
skulle stoppas. Irans, Libyens och
Nordkoreas misstänkta ambitioner
och kapacitet att skaffa massförstör-
elsevapen i kombination med dessa
länders allmänna konflikter med om-
världen har föranlett bl a USA att för-
söka ingripa för att undanröja det nya
hot som dessa länder skulle kunna ut-
göra. Man ockuperade Irak. Man för-
handlar omständligt med Nordkorea
och framgångsrikt med Libyen.
Vad är
massförstörelsevapen?
Det kan vara på sin plats att kartlägga
termens innebörd i det politiska språ-
ket. För det första, vilka är massför-
störelsevapnen? I dagligt tal räknas
kärnvapen samt biologiska och ke-
miska vapen till kategorin. De två se-
nare vapenslagen har varit kända se-
dan antiken. Kärnvapnen överraskade
världen genom angreppen mot de ja-
panska städerna Hiroshima och Naga-
saki i augusti 1945.
Den första officiella definitionen blev
indirekt. Den fastställdes 1948 av en
FN-kommitté, som skulle diskutera
nedrustning av konventionella vapen
och behövde definiera bort massför-
störelsevapen. Man fann att de senare
skulle vara ”explosiva atomvapen, va-
pen med radioaktivt material, dödliga
kemiska och biologiska vapen, och
alla vapen som utvecklas i framtiden
och som har en verkan jämförbar med
atombomber eller de andra nämnda
vapnen”. Eller uttryckt i moderna ter-
mer kärnvapen, biologiska, kemiska
och radiologiska vapen, eller vapen
med liknande verkan.
I samband med två internationella av-
tal 1977 nåddes överenskommelse om
vad som skulle menas med massför-
störelse. De två avtalen var förbudet
mot miljöförändringsteknik för fient-
liga ändamål (ENMOD) och tilläggen
till Genèveprotokollen om humanitet i
krig. Med massförstörelsevapen avses
insatser med omfattande varaktiga
och svåra verkningar. Med omfattan-
de menas flera hundra kvadratkilome-
ter, med långvarig menas flera måna-
der eller en ”årstid”, och med svåra
menas, lite svävande, åtminstone flera
tusen omkomna.
Kärnvapen
De första kärnvapeninsatserna 1945
var en sensation både genom den
blixtsnabba och enorma verkan av ett
enda vapen som demonstrerades och
genom den nya verkansformen radio-
aktivitet. Men verkan av dessa två in-
satser var egentligen mindre än vad
regelbundna tusenplansräder med fly-
gande fästningar åstadkom mot större
städer som Tokyo. Idag anklagar man
Massförstörelsevapnen
– vilka är dom?
Av Jan Prawitz, Utrikespolitiska Institutet
den dåvarande amerikanska krigsled-
ningen för kärnvapeninsatserna mot
Japan, men för President Harry Tru-
man och hans män var Hiroshima-
insatsen bara en elegantare teknisk
lösning på ett dagligt problem, en lös-
ning man annars hade åstadkommit
med en massiv reguljär bombinsats. I
USA har man försökt försvara sig med
att atombomberna över Japan förkor-
tade kriget. Som det har visat sig, är
detta militärt nonsens men ändå sant
på det sättet att nyheten om de spekta-
kulära effekterna skapade utrymme
för kejsaren att köra över sin av med-
eltida värderingar styrda regering och
avsluta kriget, vilket han en tid öns-
kat. Alltså den psykologiska effekten.
Det stigma, som idag förknippas med
kärnvapen och som gör det omöjligt
att sätta in dem, fanns inte då. Det är
dagens massor av massförstörelseva-
pen som har gjort dem omöjliga. 1968
kom man överens om (NPT) att för-
bjuda spridning av kärnvapen till sta-
ter som inte hade sådana. De fem sta-
ter som redan hade kärnvapen skulle
förhandla om att nedrusta dessa, men
de gjorde tvärtom, tills det kalla kriget
tog slut. Efter toppåret 1986 med en
samlad arsenal av totalt 69 500 kärn-
laddningar har dock arsenalerna mer
än halverats.
Biologiska och kemiska
vapen
Avtalet 1972 om generellt förbud mot
innehav och användning av biolo-
giska och toxinvapen definierar inte
explicit dessa vapen annat än att bio-
logiska stridsagens skapar sin effekt
genom multiplikation i den drabbade
organismen, medan toxiner är gifter
skapade av sådana agens dock utan
möjlighet att själva reproducera sig.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9713
väsentlig utrustning för robotar, som
har en räckvidd över 300 kilometer
med en last större än 500 kilo. Efter
Gulfkriget 1991 sänkte FNs säker-
hetsråd gränsen för räckvidd till 150
kilometer för Irak, beroende på de re-
lativt korta avstånden i Mellanöstern.
Kärnvapen farligast
Det är klart att kärnvapnen genom sin
verkan är de i särklass farligaste vap-
nen i kategorin. Men de är också de
som är svårast för en nykomling att
skaffa sig. Dagens biologiska strids-
medel – sjukdomar som smittkoppor,
mjältbrand (anthrax) och andra – kan
få omfattande verkan, men de har
nackdelen att kunna slå tillbaka ge-
nom okontrollerbar smittspridning.
Kemiska vapen är gruppens lillebror.
Moderna nervgaser som sarin är vis-
serligen högst verksamma mot den
som drabbas, men de är väderkänsliga
och det krävs stora mängder för att ef-
fektivt belägga några kvadratkilome-
ter. Å andra sidan är de i jämförelse
lätta att skaffa sig och har ibland kal-
lats fattigmans atombomber.
1977 förbjöd man generellt ”nya
massförstörelsevapen” (ENMOD)
och nämnde ett antal fantasifulla
idéer, som framkallande av artificiella
skyfall eller vridning av jordaxeln så
att Nordpolen hamnar hos fienden.
Vid Pugwashkonferensen i San Diego
2002 berättade president Clintons för-
svarsminister William Perry, nu med-
lem av Blix-kommissionen, om en
medborgare i mellanvästern, som fö-
reslagit honom att USA borde satsa på
en ”månbomb”. En stor rymdraket
med hullingar i nosen skulle skickas
mot månen förtöjd i en vajer, som un-
der färden rullades ut från jorden. Väl
förankrad i månytan skulle vajern ge-
nom jordens rotation vindas upp och
månen halas in. Det gällde att beräkna
vajerns längd så att månen slog ned i
Ryssland.
Massförstörelsevapnen är nu på
snabb avskrivning i de flesta stater.
Men de kommer säkert att stå i fokus
många år än, dels därför att några s k
skurkstater misstänks vilja skaffa dem
för egen del, dels därför att terrorister
kan tänkas försöka lägga sig till med
dem.
Radiologiska vapen
Radiologiska vapen bygger på idén att
radioaktiva ämnen sprids ut, så att
fienden drabbas av strålskador eller
förhindras att beträda ett kontaminerat
område. På senare tid har dessa vapen
ofta kallats smutsiga bomber. Förbud
mot dessa har diskuterats, dock utan
att överenskommelse nåtts. De anses
ohanterliga därför att de mängder ra-
dioaktiva ämnen som skulle krävas
för en rimlig militär verkan – säg att
varaktigt hindra fienden tillträde till
en kvadratkilometer terräng – dels
måste hämtas från avfall från kärn-
kraftsindustrin och dels måste omges
av så omfattande skydd att de knap-
past skulle kunna flyttas till fienden.
Struntar man i skyddet kommer den
egna personalen att dö innan de flyttat
materialet till fienden. Har man belagt
ett område med radioaktivitet har man
dessutom stängt sig själv ute från om-
rådet.
Utspridning av små hanterbara mäng-
der av radioaktiva ämnen anses dock
kunna få betydande psykologisk ef-
fekt, som lämpligen bekämpas med
upplysning. Före det amerikanska
vätebombsprovet ”Bravo” i Stilla Ha-
vet 1954, som ledde till dödligt ned-
fall över den japanska fiskebåten
”Lyckliga Draken”, skröt Ramlösa-
flaskorna med att innehållet var svagt
radioaktivt. Den upplysningen togs
bort efter olyckan.
Det har dock påpekats att anfall mot
kärnkraftverk under vissa omständig-
heter skulle kunna framkalla Tjerno-
byl-liknande effekter av massförstör-
elsedimension. Sådana anfall har för-
bjudits i två regionala avtal: mellan
Indien och Pakistan 1991 och i det
afrikanska avtalet om kärnvapenfria
zoner 1996. Under hela 1980-talet för-
sökte Sverige få gehör för ett allmänt
förbud mot angrepp på kärnkraftverk
men utan resultat.
Missiler
Under senare delen av 1980-talet
kompletterades begreppet massför-
störelsevapen till att inkludera även de
långdistansmissiler som kan föra dem
till sina mål. 1987 kom ett antal stater
överens om att inrätta en ”robot-
kontrollregim (MTCR)”, en export-
kartell mot att förse andra stater med
Så sent som 1993 nådde man överens-
kommelse om generellt förbud mot
innehav av kemiska stridsmedel med
en detaljerad definition om vad som
menas med militära kemikalier. Det
senare var nödvändigt eftersom den
kemiska industrin tillverkar stora
mängder av närliggande ämnen för ci-
vila ändamål, t ex parasit- och ogräs-
bekämpningsmedel för jordbruket.
Men man förbjöd inte bara de giftiga
ämnena utan även s k föregångare,
dvs ogiftiga ämnen som laddas i gra-
nater och som i träffögonblicket blan-
das och bildar ett giftigt verkande
ämne. Kemiska stridsmedel kom till
användning i stor skala i Europa under
senare delen av första världskriget,
vilket ledde till överenskommelse om
förbud mot användning i krig av
stridsgaser och bakteriologiska strids-
medel (1925 års Genèveprotokoll).
Trots det har stridsgas senare använts
i Etiopien under 1930-talet, i Jemen
under 50-talet och i Iran-Irakkriget på
80-talet.
Vietnamkriget kräver en särskild
kommentar. USA hade efter första
världskriget inte anslutit sig till 1925
års protokoll mot gaskrig men följde
ändå bestämmelserna under andra
världskriget. Detta trots att man med
gas säkert kunde sparat hundra tusen
man i stupade under erövringen av de
många söderhavsöarna från japa-
nerna. Men i Vietnam använde USA
dels tårgas mot både soldater och ci-
vila, och dels herbicider – avlövnings-
medel – för att göra djungeln genom-
skinlig så att fienden inte skulle kunna
gömma sig under lövverket. Ankla-
gade för detta, försvarade man sig
med att dessa gaser inte täcktes av
protokollet, som förbjuder kvävande,
giftiga och andra (other) gaser. Kriti-
kerna menade att tårgaser och herbi-
cider var ”andra gaser”. USA hänvi-
sade dock till protokollets fransk-
språkiga likvärdiga text, som innehöll
termen liknande (similaire) gaser,
som enligt deras mening inte innefat-
tade icke-dödande substanser. Efter
Vietnamkriget har USA både antagit
en mer restriktiv tolkning och formellt
anslutit sig till protokollet.
14Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
O
m man lägger ner sin energi
på att förbättra samhället så
vill man se sin hemstad leva
och utvecklas. Inte att den ska vara en
bricka i maktspelet mellan central-
regeringar och riskera att förintas i
kärnvapenkrig. Därför har borgmäs-
tare över hela jorden på initiativ från
Hiroshima slutit sig samman i Mayors
for Peace. Målet är att sprida kunskap
och väcka den lokala opinionen för
fred och kärnvapennedrustning.
Emergency Campaign to
Ban Nuclear Weapons
Under NPT PrepCom 2003 väcktes
tanken på en särskild kampanj med
sikte på översynskonferensen för
NPT-avtalet 2005. Det långsiktiga
målet är då att få igenom en resolution
2010 om avskaffande till år 2020. För-
sta steget var att ett tjugotal borgmäs-
tare deltog på NPT-PrepCom i år.
Under PrepCom-dagarna hade borg-
mästarna också ett mer utåtriktat pro-
gram tillsammans med NGO:s och
staden New York. New York har nyli-
gen gått med i programmet och ut-
ropat 28 april till ”Nuclear weapons
Mayors for Peace
Medlemmar
Organisationen leds idag av en sty-
relse med representanter från sju stä-
der. Ordförande är borgmästare
Tadatoshi Akiba från Hiroshima. I
mars i år var 579 städer i 108 länder
med i samarbetet. I de nordiska län-
derna är idag Malmö och Stockholm
samt norska Hvaler och Tromsö med-
lemmar.
För att en stad skall upptas som med-
lem krävs det att borgmästaren – om
en sådan finns – eller kommunfull-
mäktiges ordförande skickar ett brev
där staden uttalar sitt stöd för organi-
sationens mål, till kansliet i Hiro-
shima. Det finns inga medlemsav-
gifter eller andra åtaganden utan det
viktiga är att staden vill jobba för fred
och kärnvapennedrustning. Så det är
bara att kontakta våra borgmästare
och kommunfullmäktige!
Mer information om Mayors for
Peace finns på:
www.pcf.city.hiroshima.jp/mayors
JOHN HENRIKSSON
john.henriksson@slmk.org
abolition day”. Mayors for Peace hål-
ler på att göra en kortfilm i TV-kvali-
tet, för att bättre nå ut med kampanjen
i lokal och nationell TV.
Inför nästa års översynskonferens är
målet att få en betydligt större delega-
tion borgmästare och anordna mer
manifestationer även utanför FN.
Visst borde vi ha representanter från
Skandinavien och Sverige på plats i
maj nästa år!
Lokalt arbete
Poängen med borgmästare för fred är
inte att visa upp sig i New York utan
att arbeta lokalt med att öka medve-
tenheten och höja det lokala medvet-
andet om kärnvapenfrågor. Meningen
är att borgmästarna skall väcka opi-
nion, både internationellt och på hem-
maplan med nedrustning. Det kan
vara att ordna massdemonstrationer i
New Yorks Central Park. Minst lika
viktigt är att arbeta med undervisning
om nedrustning, sprida kunskap om
NPT-avtalet och ordna lokala mani-
festationer t ex i anknytning till Hiro-
shimadagen 6 augusti.
Borgmästarna som deltog i NPT-PrepCom-mötet i våras,
här samlade utanför New York City Hall.
Foto: J HENRIKSSON
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9715
F
ör mig, som första gången del-
tog i en aktivitet anordnad av
den internationella organisatio-
nen IPPNW, var resan till Indien – Pa-
kistan mycket givande och spännan-
de. Läkare från sju länder – Sverige,
USA, Nepal, Malaysia, Bangladesh,
Indien och Pakistan, var represente-
rade i den internationella delegation-
en. Vi besökte Pakistan 25–27 februa-
ri och Indien 28 februari till 3 mars.
Syftet med denna resa var att påverka
och påskynda kärnvapennedrustning
inom programmet ”Läkares dialog
med beslutfattare”. Vår uppgift var att
påkalla makthavares uppmärksamhet
på de katastrofala medicinska konse-
kvenserna inte bara av kärnvapen-
bruk, men även av kärnvapenprov. Vi
kom dit vid en bra tidpunkt, när rela-
tionerna mellan Indien och Paki-
stan blivit lite bättre och gränserna
öppnats. Vi träffade Indiens president,
Abdul Kalam, och talmannen i den
Pakistanska riksdagen, Mohammed-
mian Soomro, flera regeringsmedlem-
mar i de båda ländernas regeringar,
oppositionsledare, läkare och medi-
cinstuderande.
Efter samtal med makthavare i båda
länderna, förstod jag att de tänker att
bara kärnvapenbalans kan garantera
människornas säkerhet. Det är samma
filosofi som USA och Sovjetunionen
hade under det kalla kriget. Det är
synd, att de inte vill förstå att männis-
korna i deras länder behöver det so-
ciala skyddet, i stället för den militära
säkerheten. Men, det finns politiker
som tänker på rätt sätt. Vi hade möte
med Mohammed Nasir Khan, hälsom-
inister i Pakistan, som betonade hur
mycket som skulle kunna förbättra
hälsosituationen i sitt land, om
pengarna användes för detta, i stället
för till militära ändamål. Det var ett
mycket imponerande uttalande.
Det mest hoppfulla intryck som jag
fick, var i mötet med medicinstude-
rande i Indien. Hos dem fann jag en
djupare insikt om konsekvenserna av
kärnvapenanvändning. Man måste se
deras glänsande ögon, höra hur de
analyserar dagens situation och erfara
vilken stor vilja de har att ändra den,
för att förstå att unga människor i båda
länderna inte vill ha kärnvapenkrig.
De är beredda att göra allt för att hind-
Mina intryck av vårt
besök i Indien-Pakistan
Nelli Jonasson-Filippova om sitt första dialogmöte
ra kärnvapenutveckling och lösa kon-
flikter på ett fredligt sätt.
Det faktum att vi fick möjlighet att
träffas och prata med makthavare på
så hög nivå i båda länderna, visar att
de räknar men den internationella opi-
nion som vi representerade. Jag hop-
pas, att våra påtryckningar kommer
att ge resultat, kanske inte så snabbt,
men med tiden.
Vid besök på Pakistans hälsodeparte-
ment läste jag följande gyllene ord:
Att mötas är början, att hålla ihop är
framsteg, att arbeta tillsammans är
framgång. Jag tror att vårt arbete i In-
dien och Pakistan inte bara var början,
utan också litet framsteg i riktning
mot förtroendeskapande mellan In-
dien och Pakistan, ett litet framsteg i
försöken att lösa konflikter, som slut-
ligen kan stoppa kärnvapenutveck-
lingen. Därför kan vi inte stanna upp,
vi måste fortsätta vårt gemensamma
arbete. Jag är mycket glad och stolt för
att jag kan delta i dessa mycket viktiga
uppgifter.
NELLI JONASSON-FILIPPOVA
nelli@slmk.org
Foto: M TONDEL
16Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
Sextio medicinstudenter, varav somliga hade rest långväga
från hela Indien, deltog aktivt ibland annat i IPPNW-seminariet
”War, Violence and Health – South Asian Perspective”.
IPPNW:s andra
politiska besluts
f
och Indien – samt
diplomater, läkare
och studenter i de
vapenstaterna
Vi hoppas och tror att sa
rörande nyttan av kärnvap
som grund för nyorienterin
gäller säkerhetstänkande
kontinenten.
Efter resa med nattåg från Delhi möts IPPNW-delegationen
klockan 06.00 av läkare och medicinstudenter på tåg-
stationen i Amritsar nära gränsen till Pakistan. I mitten
knyter Dr Martin Tondel SLMK första kontakt med Dr A S
Padda från Amritsar Medical College.
Indien ✩ Pakistan ✩ Indien ✩ Pakistan ✩ Indien ✩ Pakistan ✩ Indien ✩ Pakistan ✩
Presskonferens på Press Club
Dr Arun Mitra IDPD, Dr L S Chaw
president, Mr John Loretz Progr
Boston, samt Dr Gunnar Westbe
Fo
H LEVA
&
M TON
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9717
Gunnar Westberg i samspråk med ordförande i den paki-
stanska senaten, Mr Mohammedmian Soomro, Islamabad,
Pakistan.
Från seminariet om de medicinska konsekvenserna av
ett kärnvapenkrig, Amritsar, Indien. Fr v Dr Ron McCoy
IPPNW, Dr Hans Levander SLMK, Mahesh Maskey vice pre-
sident PSR i Nepal och Dr A S Padda från Amritsar Med-
ical College.
dialogmöte med
fattare i Pakistan
tal med ministrar,
e, vetenskapsmän
e två de facto kärn-
amtalen sått ett tvivlets frö
pen, ett tvivel som behövs
ng och paradigmskifte vad
på den stora sydasiatiska
✩ Indien ✩ Pakistan ✩ Indien ✩ Pakistan ✩ Indien ✩ Pakistan ✩ Indien ✩ Pakistan
b of Delhi med IPPNW-panelen:
wla IDPD, Dr Ron McCoy IPPNWs
ramme Director IPPNWs kontor i
erg SLMK.
to:
ANDER
&
NDEL
18Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
Ett litet steg framåt var dock att de non
governmental organisations (NGOs)
som fanns med som observatörer be-
viljades tillträde även till de s k clust-
erdebatterna, alltså den del av mötet
som var avsatt för vissa teman. Tidi-
gare har NGOs bara tillåtits lyssna på
den allmänna debatten samt hålla sina
anföranden under en speciellt avsatt
tid. Frågan om NGOs deltagande i ar-
betet kring NPT skall ses mot bak-
grund av liknande processer inom FN.
Inom allt fler områden får NGOs allt
mer utrymme att bidra konstruktivt till
arbetsprocessen. Vid årets PrepCom
deltog 69 NGOs, en av dessa var
IPPNW.
Parallellt med staternas möte pågick
hela tiden seminarier, föreläsningar,
paneldebatter och rundabordsmöten
anordnade av allt från enskilda länder,
internationella atomenergiorganet
(IAEA), organisationen för prov-
stoppsavtalet (CTBTO), vetenskap-
liga institut till NGOs av de mest
skilda slag. Syftet var att lyfta fram
olika infallsvinklar och sammanföra
kompetens, kreativitet och god vilja.
Ämnena växlade från avancerade ve-
tenskapliga och politiska analyser till
mer kreativa gräsrotsprojekt samt
slutligen frågan om hur det europeiska
arbetet mot kärnvapen skall föras vi-
dare. Sammantaget speglar dessa or-
ganisationer en stark vilja till kärnva-
pennedrustning och står för en impo-
nerande kompetens.
Mayors for Peace och
Citizens Weapons
Inspection
Till de mer vardagsnära kampanjerna
hör ”Mayors for Peace”, en organisa-
tion för kommunalpolitiker som inte
vill att deras mödosamma arbete med
vardagspolitiska frågor som vatten,
avlopp, skolor och ålderdomshem ska
omintetgöras av kärnvapenmakterna.
Kampanjen leds, naturligt nog, av
borgmästarna i Hiroshima och Naga-
saki. Även New York har nu anslutit
sig! Borde inte fler svenska kommu-
ner än Stockholm och Malmö göra
detsamma? Ett lite mer humoristiskt
inslag är ”Citizens Weapons Inspec-
tion”, ett projekt som finns i flera
NATO-länder. Medborgare bildar
inspektionsgrupper och letar efter
massförstörelsevapen i USA och and-
ra NATO-länder. Naturligtvis ”hittar”
de kärnvapenbaser och rapporterar
dessa till FN och massmedia. Ett in-
spektionsprotokoll, som i många av-
seenden anspelar på andra mer kända
rapporter efter inspektioner, utfärdas.
Vad försiggår i Nordkorea
och Iran?
Det faktum att Nordkorea anser sig ha
lämnat NPT vållar mycket huvudbry.
Från det tredje för-
beredande mötet inför
översynskonferensen
2005 om icke-spridnings-
avtalet
Konishi Satoru – hibakusha berättar.
Inga framsteg
på PrepCom
i New York
FN in i dimman?
Under två veckor i månadsskiftet
april-maj samlades representanter för
de stater som skrivit under icke-sprid-
ningsavtalet för kärnvapen (NPT) i
FN-högkvarteret i New York. Detta
var den tredje s k ”Preparatory Com-
mittee” inför översynskonferensen år
2005. Efter mer eller mindre idoga an-
strängningar lyckades man inte
enas om något slutdokument eller
agendan för nästa möte. Det enda som
är klart är det man enats om sedan ti-
digare; att det skall hållas ett möte
med Ambassadör Sergio Duarte från
Brasilien som ordförande. Resultatet
var alltså tämligen bedrövligt.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9719
alltså livsfarliga, åtminstone i fel hän-
der. Att kärnvapen är livsfarliga håller
de kärnvapenfria staterna med om,
men deras slutsats är i stället att alla
kärnvapen måste avskaffas även av de
erkända kärnvapenmakterna. Natur-
ligtvis är icke-spridningen mycket
viktig för de allra, allra flesta av de
kärnvapenfria staterna. Ekvationen
synes olöslig. Fredlig kärnteknik är
numera en källa till oenighet. Stor-
makterna vill begränsa tillgången till
kärnteknik, medan länder främst i
u-världen vill ha möjlighet att ut-
veckla sitt inhemska kunnande i linje
med sina intressen.
Förutom att förbereda översynskon-
ferensen handlar mötet inte bara om
själva fördraget. Till exempel lade
Sverige, Österrike och Ukraina fram
ett förslag för hur man skall minska
antalet taktiska kärnvapen. Ett annat
sk working paper om nedrustnings-
undervisning lades fram av bl a Sve-
rige och Japan, där de påpekar att det
behövs en ökad medvetenhet och
spridning av det undervisningsmate-
rial som finns för att upplysa allmän-
heten
.
Hur skall man förhålla sig till detta?
Har man rätt att lämna ett avtal man
förbryter sig mot? Ett annat problem-
område är Irans förmodade kärnva-
penprogram. Vad försiggår egentli-
gen? Det faktum att Indien, Pakistan
och Israel står utanför avtalet och, på
ren svenska, skiter i det vållar ilska
hos många.
NPTs tre pelare
NPT innehåller tre fundamentala de-
lar, de s.k. tre pelarna.
1) Länder som inte godkänts som
kärnvapenstater i avtalet får inte
skaffa kärnvapen.
2) De erkända kärnvapenstaterna har
åtagit sig att avskaffa sina kärnvapen.
3) De länder som så önskar har rätt till
fredlig kärnkraft, under IAEA:s kon-
troll.
Det stora problemet är balansen mel-
lan dessa punkter. USA anser att icke-
spridningen (eller, som man nu säger,
med en annan valör, ”counterpro-
liferation”, semantiken har betydelse)
är det allra viktigaste. Kärnvapen är
Översynskonferensen år 2000 slutade
med ett stort framsteg, formulerandet
av tretton steg mot en kärnvapenfri
värld. Då diplomaterna i år inte kunde
enas ens om praktiska frågor och vissa
stater vill göra framstegen från 2000
ogjorda, ser tyvärr läget mörkt ut inför
2005 års översynskonferens. Men
nästa år kommer förhoppningsvis par-
terna att vara villiga att arbeta kon-
struktivt. Förhoppningsvis är det
världspolitiska klimatet bättre. Samt
för att citera den ungdomskonferens
som hölls samtidigt i FN-byggnaden,
”if you need a miracle – do it
yourself!” Så det är väl bara att spotta
i nävarna ...
Ytterligare information finns på
‹www.reachingcriticallwill.org› samt
på ‹http://disarmament.un.org/wmd/
npt›
SLMK representerades i år av John
Henriksson och Frida Sundberg.
JOHN HENRIKSSON
john.henriksson@slmk.org
FRIDA SUNNDBERG
frida.sundberg@slmk.org
Foto:J HENRIKSSON
Blix-kommissionen bör kunna kom-
ma med betydelsefulla förslag om
kärnvapennedrustning i samband
NPT- konferensen 2005. Det ansåg
Sveriges FN-ambassadör Pierre
Schori, när han 3 maj talade inför ett
välbesökt möte, arrangerat av Olof
Palmes Internationella centrum på
ABF-huset i Stockholm. Pierre Schori
underströk samtidigt att kommissio-
nen har mycket kompetenta medlem-
mar.
Vid mötet redovisade han även det ak-
tuella läget inför höstens president-
valskampanj i USA. Bushs möjlighe-
Blix-kommissionens rapport
Viktigt inslag inför
NPT-konferensen 2005
ter att bli omvald för en andra period
beror på hur han lyckas föra Irak-kon-
flikten till ett lyckligt slut. När dessa
rader skrivs, den 7 maj, visar en av
många opinionsundersökningar att
Bush endast har stöd av 49 procent.
Det är den lägsta siffra Bush haft se-
dan han tillträdde som president år
2000.
Pierre Schori var försiktig i sin be-
dömning om vem som kommer vinna
presidentvalet i november. Opinions-
läget kan förändras snabbt och det är
omöjligt att i dagsläget att förutse ut-
gången. Den ena skandalen avlöser
den andra.
Närmare 100 personer fanns med i
ABF-huset. I publiken fanns bland
andra f.d. kabinettssekreteraren Sver-
ker Åström, UD och svensken Hans
Corell. Mötesledare var Palmecent-
rets generalsekreterare Thomas Ham-
marberg, som tog tillfället i akt att in-
bjuda Hans Corell att berätta om in-
tryck från sitt tidigare arbete som juri-
disk rådgivare åt FN:s generalsekrete-
rare Kofi Annan.
LARS G. LINDSKOG
lars.g.lindskog@slmk.org
20Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
British American Security Informa-
tion Council (Basic) och Bradford De-
partment of Peace Studies anordnade
18 mars en konferens om missilför-
svar ur ett brittiskt och europeiskt per-
spektiv, om spridning av ballistiska
missiler och om militarisering av rym-
den. I närheten av Bradford i York-
shire ligger även Fyllingdales radar-
station och NSA:s (National Security
Agency) Menwith Hill. Menwith Hill
är mer känt för det s k Echelonsyste-
met*. På konferensen var lokala och
internationella NGOs, brittiska reger-
ingen och universitetsvärlden repre-
senterade.
Missilförsvar
Frågan om missilförsvaret är extra ak-
tuell pga Fyllingdale. Radarstationen
är amerikansk men drivs av engelska
flygvapnet. Den är en av tre som idag
används för att detektera ICBM (inter-
kontinentala ballistiska missiler). Sta-
tionen är en nödvändig länk i det ame-
rikanska missilförsvaret. Storbritan-
niens regering har gett klartecken för
Storbritannien är sedan Thatchertiden
intresserat av ett missilförsvar, men
har inte velat betala. Nu har man inrät-
tat ett Missile Defence Centre med be-
gränsad budget som skall bevaka ut-
vecklingen för militärens och för-
svarsindustrins räkning.
Vad gäller världen i övrigt har idag
Bush gett klartecken för att jobba vi-
dare med NMD (National Missile
Defense), USA och Israel har begrän-
sade missilförsvarssystem i bruk (Pa-
triot resp. Arrow) och Japan, som kän-
ner sig hotat av Nordkorea, håller på
att utveckla ett eget system.
Det ökande intresset för missilförsvar
beror på teknikutvecklingen, som gör
att ett sådant försvar kanske kan fung-
era. Hotbilden har också förändrats.
Under kalla kriget utgjorde ballistiska
missiler ett hot främst i form av en
storskalig kärnvapenattack, något
man inte kunde skydda sig mot. Idag
har alltfler länder ballistiska missiler
och hotet kan lika gärna vara ett mind-
re anfall med konventionella strids-
medel.
Missilförsvar, missiler,
militarisering av rymden
Från en konferens i England rapporterar John Henriksson
att använda den i missilförsvaret. Frå-
gan om Storbritanniens godkännande
att delta i missilförsvaret har varit
uppe i parlamentet utan att regeringen
velat ge besked. När den officiella för-
frågan från USA kom, gav dock reger-
ingen klartecken utan betänketid.
Flera Natoländer är intresserade av
missilförsvar. Några av dem är mest
inriktade på ett begränsat missil-
försvar, ett s k Theatre area missile
defence. Det skulle bli mindre omfat-
tande än USAs försvar och användas
för att skydda ett begränsat område i
riskfyllda tider. Eftersom Europa inte
omges av hav som USA, måste missil-
försvaret bygga på andra lösningar.
Om man skjuter ner en fientlig missil
sent i dess bana skulle resterna falla
ner över befolkat område, vilket
skulle vara en katastrof om det vore
fråga om en kärnvapenattack. Andra
skäl för en europeisk lösning är att
förhindra att vår försvarsindustri ham-
nar på efterkälken samt att ena Europa
militärt.
Foto: J HENRIKSSON
Scudmissil med mobil avskjutningsramp.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9721
Ett lockande alternativ
Då det inte finns något effektivt för-
svar mot ballistiska missiler, utgör
dessa ett lockande alternativ för fat-
tiga länder som vill hävda sig i den re-
gionala maktkampen. Flera talare an-
såg att upprustning handlar om regio-
nala, inte globala ambitioner. (USA är
närvarande över i stort sett hela värl-
den.) Länder i tredje världen bygger
sina missiler på vidareutvecklade sov-
jetiska konstruktioner. Det är främst
förbättrade SCUD-missiler, där kun-
skap eller missiler kommer från Nord-
korea eller illegalt från Ryssland och
Kina.
Iran är ett land som satsar på missiler;
dessa kan komma att nå hela Mellan-
östern och delar av Europa. Det land
som ses som störst risk är Pakistan
pga den labila inrikespolitiska situa-
tionen och risken att de byter kärn-
vapenkunnande mot missilteknik från
Nordkorea.
De länder som satsar på missiler är
alla beroende av import för sina pro-
gram och teknikspridningen skulle
därför kunna förhindras genom multi-
laterala avtal. Då inga västländer är
direkt inblandade, anses det behövas
nya, främst regionala, överenskom-
melser om exportkontroll.
alla satelliter och omöjliggöra kom-
mande rymdfärder. Användandet av
kärnvapen i rymden skulle skapa en
elektromagnetisk puls som skulle slå
ut andra satelliter och orsaka skada på
jorden.
Idag finns inga vapen baserade i rym-
den. Det utvecklas vapen för att för-
störa satelliter från jorden och en del
civila rymdprojekt kan även ha en mi-
litär tillämpning.
En militarisering av rymden kan leda
till att andra länder börjar utveckla
rymdvapen eller kompenserar med
upprustade kärnvapenarsenaler. Ett
rymdkrig skulle även få följder för
hela mänsklighetens användande av
rymden. Att arbeta förebyggande är
bättre än att arbeta begränsande med
icke spridning. Alltså rekommende-
rade NGOs och nedrustningsexperter
att FN skall börja förhandla om inter-
nationella konventioner och ökad
öppenhet. För närvarande finns ett
förslag för FN:s konferens om ned-
rustning att arbeta med att förhindra
kapprustning i rymden.
JOHN HENRIKSSON
john.henriksson@slmk.org
*Echelon är ett USA-lett system för
övervakning av tele- och datatrafik i
hela världen.
Militarisering av
rymden
”We are going to fight a war in space”
är ett yttrande från general Joseph W.
Ashy, US Air Force år 1996. Sedan
dess har den officiella retoriken tonats
ner men utvecklingen av nya vapen
fortgår. Fredlig användning av rym-
den är viktig för världens civila eko-
nomi och blir allt viktigare för krigfö-
ringen på jorden. I USA:s neokon-
servativa visioner finns drömmar om
militär dominans med hjälp av vapen
baserade i rymden. Då rymden blir
viktigare fruktar man ett nytt Pearl
Harbor, alltså ett anfall som slår ut
alla de satelliter man behöver för krig-
föring.
Idag regleras den fredliga rymdverk-
samheten av fler internationella or-
gan. Militär användning regleras en-
bart av Outer Space Treaty och Partial
Test Ban Treaty. De förbjuder statio-
nering och användning av massför-
störelsevapen i rymden samt även
kärnvapenprov. En diskussion om va-
pen i rymden är problematisk då satel-
liter kan förstöras med vapen från jor-
den och fredliga satelliter kan förstöra
andra satelliter genom att helt enkelt
krocka med dem. Ett krig i rymden
skulle orsaka en stor mängd splitter i
omloppsbana. Detta skulle förstöra
Vårmötet
i Falun
24-25 april
Foto: K LUNDIUS
Foto: K LUNDIUS
Mats Hogmark och Anna Hellman
ordnade årets vårmöte i Falun.
Mötet fokuserade på media. Våra pro-
jektredovisningar visade vilken om-
fattande mediatäckning vi fått vid vå-
rens dialogmöten i Indien, Pakistan
och Ryssland. Men hur når vi ut i
Sverige? Gertrud Anljung från Lund
gav oss många intressanta exempel på
vad man kan göra även om man inte
når fram till DN debatt.
Anna och Mats ordnade ett trevligt
möte i Falun och sen fick vi bo i fäng-
elset som numera är vandrarhem.
KLAS LUNDIUS
Fängelset i Falun, numera vandrar-
hem, där deltagarna i vårmötet in-
kvarterades.
22Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
han ursprungligen inte fanns med på
vår lista,” säger hon.
”’Muntliga berättelser’ betraktades
länge med skepsis bland historiker;
Hur kan man lita på att det människor
berättar är sant? På det brukar jag
svara: Det är ju inte heller säkert att
det man hittar i ett arkiv är en ’sann’
beskrivning av verkligheten. När jag
studerar skrivna dokument är det ju
tänkbart att det som utelämnats är
minst lika intressant som det som står
skrivet. Den som rapporterar från ett
möte, kanske inte tar med ett uttalande
från någon med en avvikande me-
ning”, säger Mary Palevsky.
”När jag intervjuar forskare från
Manhattanprojektet om deras
minnen av det som hände för
mer än ett halvt sekel sedan,
är berättelsen naturligtvis i
själva verket en produkt av
nutiden. Det betyder inte för
den skull att den är vare sig
mer eller mindre värdefull.”
”Självklart försöker vi veri-
fiera fakta, ställa följdfrågor
när något inte verkar stämma.
Men min grundinställning är
ändå att även om människor tar
miste på ett årtal eller ett datum, be-
rättar de om sina minnen och upple-
velser, om något som är sant för dem.
Om det sedan råkade inträffa 1955,
och inte 1957, spelar mindre roll.”
detaljerad plan för vilka som ska in-
tervjuas, men att planerna hela tiden
förändras.
”Det kan hända att jag stöter på någon
som verkar vara intressant för projek-
tet. Nyligen träffade jag till exempel
en atomsoldat, en av dem som under
testerna beordrades att marschera mot
nollpunkten efter ett test. Självklart
ville jag prata med honom, även om
”Jag minns dagen då testerna startade i Nevada. Den första explosio-
nen kom utan någon som helst varning. Våra föräldrar packade in oss
barn i bilen och körde oss till toppen av en kulle intill. Därifrån kunde vi
se en skarp blixt, och senare det radioaktiva svampmolnet, som alltid
hade en rosa-orange färg. Det kom till vår dalgång mellan klockan 9
och 10 på förmiddagen, och brukade nästan alltid driva över vår skol-
gård.”
Gloria Gregerson, downwinder,
Bunkerville, Nevada
Berättelser från
Nollpunkten
Mary Palevsky
D
en 27 januari 1951 detonera-
de Able på Frenchman Flats i
Nevadaöknen. Kärnladdning-
en släpptes från ett B50 bombplan,
och skulle bli det första av ett hundra
atmosfäriska tester bland ökentorra
malörtsbuskar.
Tio mil sydost om testplatsen ligger
nöjesmetropolen Las Vegas. Vid sta-
dens universitet, UNLV, inleddes i
höstas ett projekt för att samla in be-
rättelser från några av de människor
som arbetade på testplatsen, eller
bodde i dess närhet.
Under de kommande åren ska tre
forskare tillsammans med två
forskarstuderande i sociologi
och historia, göra intervjuer
med omkring två hundra
människor som på olika sätt
påverkades av testerna.
”Det är förstås ganska få
jämfört med de många tu-
sen som bodde och arbe-
tade på testplatsen,” säger
Mary Palevsky som är chef
för projektet. ”Men det är
viktigt att deras berättelser
bevaras för eftervärlden.”
Universitetets historiefakultet är
tillfälligt inhysta i några låga,
apelsinfärgade baracker som går un-
der beteckningen Central Desert
Complex. Väl inne i hennes fönster-
lösa kontorskub, får jag höra Mary
Palevsky berätta att hon har en ganska
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9723
Föräldrar och bomben
Det är ingen tillfällighet att Mary
Palevsky sökte jobbet på insti-
tutionen. Båda hennes föräld-
rar arbetade som unga inom
Manhattanprojektet. För
några år sedan publice-
rade Mary boken
Atomic Fragments; A
Daughter’s Ques-
tions, där hon utfors-
kar arbetet med den
första atombomben
och i första hand för-
söker förstå vilka
moraliska val hennes
pappa hade gjort. Han
var en ung ingenjör,
med ambitionen att bli
fysiker, som en dag ”be-
stämde sig för att aldrig mer
arbeta med kärnvapen”. Sedan
fadern tagit sin examen, hamnade
familjen istället på den amerikanska
östkusten, och under ett år i slutet av
1950-talet i Stockholm, då Harry
Palevsky forskade i civil kärnenergi.
”Jag tror att min pappa, och andra som
han, funderade mycket och länge, och
med stor eftertanke på detta att vara
del i att förse världen med kärnva-
pen,” säger Mary Palevsky.
”När jag pratar med forskare på Los
Alamos-laboratoriet frågar jag dem
alltid hur de såg på säkerheten och ris-
kerna med testerna. En av dem sa nå-
got mycket intressan: Alla du frågar
skulle säga att talet om risker är väl-
digt överdrivet. Men när man sedan
hälsar på en vän som ligger på sjuk-
hus, döende i cancer, och han säger:
Kanske de där människorna hade rätt i
alla fall. Då börjar man undra.”
I sin bok citerar Mary Palevsky en
av de ledande fysikerna inom
Manhattanprojektet, Philip
Morrison. Under ett förhör i
den amerikanska senaten på
våren 1954 om den ameri-
kanska kärnvapensatsning-
en säger Morrison: ”Jag tror
att om vi tar vara på detta till-
fälle och börjar kontrollera
(spridningen av kärnvapen),
tror jag vi har en betydligt enk-
lare situation att handskas med, än om
vi väntar ett, tre, sju eller tio år utan att
göra några framsteg. Vid det laget
kommer de att vara allmänt spridda;
det kommer att finnas pengar att tjäna,
det kommer att ha vuxit upp en indu-
stri kring dem, och stora regioners
ekonomier kommer att vara beroende
av dem. Det kommer att vara omfat-
tande och stort, och det kommer att bli
svårt att göra de förändringar som
borde göras eftersom ... människor
kommer att säga att det inte är prak-
tiskt genomförbart.”
Sedan projektet på UNLV blivit känt,
har många människor hört av sig till
”Min mamma gjorde en skiss av husen i det
närmaste kvarteret. Varje gång någon insjuk-
nade i cancer, eller i någon av de andra oför-
klarliga sjukdomarna, satte hon ett kryss över
deras hus. Det dröjde inte särskilt länge innan
det bara fanns två hus som saknade ett kryss.
Då utökade hon skissen till de tre närmaste
kvarteren.
Mamma sa alltid att hon inte trodde att det var
Krustjevs bomber som skulle döda oss. Det är
de som detonerar tjugo mil härifrån, det är
Eisenhowers bomber som kommer att ta livet
av oss.
Och det visade sig ju att hon hade alldeles
rätt.”
Michelle Thomas, downwinder,
St. George, Utah.
”Vissa människor gick ut när molnen
passerade staden. Deras hår föll av.
Dessutom fick man en fantastisk sol-
bränna. Det var då vi började undra:
Är det verkligen säkert? Och omkring
1955 började människor avlida.”
Elmer Picket, downwinder,
St. George, Utah.
Mary Palevsky. ”En kvinna berättade
att hennes mamma var en down-
winder (någon som bor i vindrikt-
ningen från testplatsen). Hon
sa att hon var så glad att vi
börjat samla in berättelser-
na. Vi tänker alla på det
som hände, men kän-
ner att vi inte kan tala
om det. Det har varit
så mycket hemlig-
hetsmakeri, sa hon.”
Det finns ännu en
stor mängd material
som är sekretessbe-
lagt, även om det ame-
rikanska energidepar-
tementet under de se-
naste åren har börjat of-
fentliggöra delar av de do-
kument som rör testerna i
Nevada.
”Sekretessen är en mycket, myck-
et intressant fråga. Och i en demo-
krati något som också är bekymmer-
samt”, säger Mary Palevsky. ”Jag in-
tervjuade nyligen en kvinna som arbe-
tade på Lawrence Livermorelabora-
toriet, vid den tid då de började ut-
veckla system för att kontrollera hem-
ligstämplat material. Hur skickar man
ett dokument till Edward Teller,
”Vätebombens fader”, tidigare chef
för Livermorelaboratoriet. Han behö-
ver dokumentet för att kunna arbeta
vidare. Men hur ser man till att endast
han får tillgång till det. Och att det se-
dan kommer tillbaka till arkivet?”
”Den här kvinnan betraktade sig själv
som en oviktig person. Hon frågade
flera gånger varför jag ville intervjua
henne. De stora forskarna skulle ald-
rig fråga varför man ville prata med
dem.”
Lojalitet
I första hand syftar projektet
till att samla in de muntliga
berättelserna, att se till att
de finns att tillgå i universi-
tetets bibliotek. ”Det kom-
mer att dröja innan vi kan
börja göra analyser, men på sikt
hoppas jag att vi ska kunna in-
24Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
dexera intervjuerna, så att någon som
forskar om till exempel Dirty Harry-
testet 1953 kan hitta de, kanske,
tjugo berättelser som handlar
om just det testet, och jäm-
föra deras minnen.”
När jag ber Mary Palevsky
nämna någon som gjort
särskilt stort intryck på
henne, nämner hon testplats-
arbetaren hon stötte på nyli-
gen. ”Han berättade hur mycket
arbetet betytt för honom och
hans familj. Och hur sårad han blev
varje gång någon betraktade honom
som en ”bad guy”. ”Titta på de fantas-
tiska saker vi åstadkom, och hur vi tjä-
nade vårt fosterland, sa han.”
”Vi pratade ibland om hur farligt det var,
men vi trodde aldrig att regeringen medve-
tet skulle skada oss. Det var ett bra jobb,
bra betalt. Vi var nog litet stolta också. Vi
deltog ju i ett topphemligt projekt för lan-
dets bästa! Så vi höll tyst, även när några
av arbetskamraterna blev sjuka.”
Johnny Carrol, testplatsarbetare,
Las Vegas, Nevada.
”Eller den atomsoldat jag träffade på
atomtestmuseet här intill. Han hade
kommit tillsammans med sin hustru
för att skänka några föremål som han
behållit sedan åren på testplatsen.
Mannen har cancer, som han är
övertygad är ett resultat av
testerna. Jag sa till honom att
jag förväntade mig att han
skulle vara ursinnig. Han
svarade: ”Jag är stolt över
vad jag åstadkom. Jag är
stolt över att ha tjänat mitt
land. Det jag vill är att få det
erkännande, som varje annan
soldat som skadats i ett krig, får.
Jag skadades av ett arbete som jag
var stolt att utföra.”
”Det är inte ett svar man förväntar
sig”, säger Mary Palevsky. ”Och för
mig är det ett så amerikanskt svar.”
Text & foto:
CLAES ANDREASSON,
Los Angeles
Mitt ute på landet en bit utanför
Dublin ligger Glencree Centre for
Reconciliation. I denna vackra lant-
liga atmosfär ägde årets europeiska
studentmöte rum under påskhelgen.
Vi åtta svenska studenter som deltog
fick uppleva det fantastiska irländska
klimatet (det regnade varje dag), vi
fick bada i en bergsjö (så kallt att det
gjorde ont), prova på irländsk dans
och släppa loss till afrikanska rytmer.
Men vi fick även tillfälle att lära oss
en hel del nytt om frågor som berör
IPPNW. Helgen var mycket välorga-
niserad, och de irländska studenterna
hade lyckats locka till sig otroligt in-
tressanta talare, vilket bidrog till att
göra mötet så inspirerande som det
blev. Programmet var sprängfyllt med
en massa tyngre ämnen och en del lite
lättsammare aktiviteter. Vad sägs om
en timma yoga innan frukost? Eller
lite skrattmeditation efter middagen?
Förutom europeiska studenter deltog
även några från Kanada, Malaysia och
Botswana som för tillfället studerar på
Irland. Det var härligt att se hur intres-
serade alla dessa studenter från vitt
skilda platser var av att på olika sätt
försöka arbeta tillsammans för en
bättre och fredligare framtid.
Bland de workshops vi deltog i kan ett
antal nämnas som extra givande, däri-
bland ”Läkare Utan Gränser”, ”AIDS
in Africa”, en heldagsworkshop med
rollspel som gick ut på att simulera en
diskussion i FN:s säkerhetsråd för att
förändra en internationell lag samt
”An Alternative Approach to the War
on Terror” av Dr Hickey. Det som
vållade oss störst bekymmer under
mötet var att välja mellan de olika
workshops som erbjöds, ett problem
som löstes genom att vi delade upp
oss för att täcka in så många som möj-
ligt och sedan sammanställde våra er-
Allt från atombomber till
aromaterapi på en helg!
– hur man skickar iväg 8 trötta studenter
och får tillbaka 8 entusiastiska aktivister!
farenheter. På så sätt gav vi varandra
tillfälle att ta del av så mycket som
möjligt.
Från den svenska delegationen fanns
ett stort intresse i att delta i de två
workshops som Richard Fristedt,
Cæcilie Böck Buhmann och Rune
Dahl anordnade. Den första ägde rum
på lördagen och hade titeln Security
and Health. Den fungerade främst
som en introduktion för nya medlem-
mar intresserade av IPPNW och kärn-
vapenfrågan. Med utgångspunkt i det
gemensamma målet Health For All,
kom vi gruppvis fram till olika steg
som måste uppnås på vägen för att nå
fram till detta mål. Ingen av oss kunde
undgå att imponeras av Cæcilies och
Richards kunnighet och engagemang,
de ledde workshopen på ett otroligt
proffsigt sätt som gjorde att de flesta
såg fram mot söndagens workshop om
enbart NWIP-projektet (Nuclear
Weapons Inheritance Project) Detta
projekt går i korthet ut på att delega-
tioner med IPPNW-studenter samtalar
med andra studenter i kärnvapen-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9725
länder och diskuterar huruvida de är
villiga att ärva den politik som förts av
tidigare generationer.
På söndagen var det så äntligen dags
för NWIP-workshopen! En första del
innehöll en genomgång av medicinska
effekter av kärnvapen, betydelsen av
förkortningar som NMD (National
Missile Defense), MAD (Mutual
Assured Destruction) och NPT (Non
Proliferation Treaty) samt en kort hi-
storisk överblick. I andra delen över-
gick vi till att prata om den metodik
NWIP använder sig av. Hela work-
shopen avslutades med att vi själva
fick prova på hur det kan vara att dis-
kutera med en grupp av en helt annan
åsikt, som kanske dessutom inte är
särskilt intresserade av att samar-
beta ... Ena halvan av gruppen fick
representera NWIP/IPPNW medan
den andra iklädde sig rollen av stu-
denter eller politiker från ett fastställt
land. Rollerna kastades sedan om så
man fick prova på båda sidorna av
myntet. Resultatet av övningen skilde
sig mycket mellan de olika grupperna.
I en grupp hade man snabbt insett hur
svårt det var att leda en fruktbar dis-
kussion utan att vara varken för offen-
siv eller för defensiv. Deltagarna som
representerade IPPNW tappade helt
och hållet greppet om diskussionen
genom att vara så artiga och tillmötes-
gående att den motsatta sidan, ”den
amerikanska delegationen” själva
kunde diktera villkoren och därmed
kunde välja den väg samtalet skulle
gå. I en annan grupp blev situationen
den omvända, det är svårt att vara dip-
lomatisk när man känner passionerat
för frågorna! Med all önskvärd tydlig-
het framgick hur mycket övning och
kunskap som krävs för att, som
Cæcilie och Richard, genomföra en
liknande diskussion med över två-
hundra studenter. De flesta deltagare
verkade ändå mycket intresserade av
anta utmaningen!
Cæcilie Böck Buhmann, National
studenterrepræsentant i DLMK
och en av studenterna bakom
NWIP, har följande att säga om
Dublin-mötet:
”Det europæiske studentermøde i Ir-
land i påsken var formodentlig et af de
bedste studentermøder jeg har været
til i IPPNW de sidste 5 år. Jeg var
meget imponeret af den indsats den
helt nye irske studentergruppe havde
gjort og hvorledes det lykkedes dem at
få en masse spændende workshops og
talere, hårdt arbejde, socialt samvær
og tid og plads til inspiration og efter-
tænksomhed til at gå op i en højere
enhed.
Kongressens hovedtemaer – peace
through health, nedrustning, fred på
det personlige plan og socialt engage-
ment i lokal samfundet – blev supp-
leret af kunst, musik, lyrik og smuk
natur. Tilsammen gav dette kongres-
sen en følelse af helhed som travle
kongresser normalt ikke levner plads
til.
Der var over 100 studerende på kon-
gressen – heraf størstedelen nye i
IPPNW – og man mærkede tydeligt
hvorledes folk hyggede sig og lod sig
inspirere og motivere af omgivelser-
ne.
Jeg selv stod sammen med Richard
Fristedt (Sverige) og Rune Dahl
(Norge) for en to timers workshop om
sikkerhedspolitik og sundhed og
hvorledes disse er forbundne samt for
en heldags workshop om Nuclear
Weapons Inheritance Project, dialog-
teknik og et crash-course i nedrust-
ning. Især i den første workshop hav-
de vi tilladt os selv at eksperimentere
med vores metoder og havde gjort
indfaldsvinklen bredere omend den
stadig lagde vægt på nedrustning. Må-
let for os var at gøre atomvåbenpro-
blematikken mere relevant for medi-
cinstuderende – og det lykkedes. Vi
fik utroligt godt respons for deltager-
ne og resultatet af weekenden indsats
var at 15 nye studerende har tilmedlt
sig NWIPs e-mail server og at 5–6 af
disse kommer til Købnehavn i maj for
at blive introduceret til projektet med
henblik på at overtage Richards og mit
ansvar med international koordinering
med tiden. Så fra vores synsvinkel var
det et utrolig givtigt møde der levede
op til vores mest ambitiøse mål-
sætning.
Alt i alt et spændende møde og en stor
inspiration for mit vedkommende.”
Om inte Caecilies vittnesmål om hur
lyckat mötet var skulle räcka talar en-
gagemanget som vaknade i oss sven-
ska studenter sitt klara språk. Nu ska
vi bara göra vårt bästa för att se till att
hänga kvar så länge som möjligt i den
positiva stämningen från mötet och
använda energin till att förverkliga åt-
minstone några av våra många idéer.
JENNY IMMERSTRAND,
MARTINA GROSCH,
ÅSA LINDSTRÖM,
HANNA FORNWALL,
JOHN HENRIKSSON,
CAMILLA MATTSSON,
SARA SMEDEGÅRD,
RICHARD FRISTEDT,
CÆCILIE BÖCK BUHMANN.
De åtta entusiastiska svenska deltagarna i studentmötet i Dublin.
[Mer om mötet i Dublin på nästa sida
och på tidningens baksida.]
Foto: C BÖCK BUHMANN
26Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
Röster från Dublin-mötet
Paula Martin, Irland
Medlem av organisations-
kommittén för mötet
i Dublin.
Vilka visioner hade ni när ni började
planera Dublinmötet, och känner du
att mötet har blivit så som du hoppa-
des?
Vi ville skapa ett möte med många
olika delar – där intressanta och läro-
rika workshops skulle vara en del och
andlighet i form av konstnärskap och
yoga en annan. Jag tycker att det har
blivit ännu bättre än vad jag vågat
hoppas eftersom vi har fått kontakt
med så många intressanta människor
som ville dela med sig av sina kunska-
per och erfarenheter.
Alex Rosen, Tyskland
Europeisk student-
representant
Vad har varit det bästa med att vara
europeisk studentrepresentant detta
året?
Att få träffa så många nya, intressanta
människor! Jag har lärt känna studen-
ter från många olika länder, både i Eu-
ropa och övriga världen. Studentmötet
här i Dublin har också varit en av
höjdpunkterna, det har varit fantas-
tiskt!
Ann Polin Shurygina,
Ryssland
Var mötet värt den långa resan att
komma hit?
Arrangemanget har hållit en genom-
gående hög nivå, ett stort plus till ir-
ländarna som arrangerat det hela! Allt
har varit perfekt, måste jag särskilt
peka ut något som varit särskilt bra får
det bli Alan Connellys föreläsning
samt workshopen om FN.
Alan Connelly,
Psykiater och
medlem av PGS Canada
Vad tillför studenterna IPPNW?
Läkare som engagerat sig länge i
dessa frågor får genom studenterrnas
engagemang en bekräftelse på frågor-
nas betydelse. De tillför entusiasm
och nya idéer, jag känner personligen
att jag fått mycket ut av min kontakt
med studenterna!
Molly Goggin,
Program Assistant och
Student Coordinator,
IPPNW Central Office
Hur var det att träffa IPPNW-studen-
terna för första gången?
Det kändes fantastiskt att få ansikten
till de namn man redan tycker man
känner så väl genom alla e-mail. Det
var värdefullt och roligt att få lära
känna de människor jag faktiskt arbe-
tar för!
Vad tyckte de andra delta-
garna om mötet? Den sven-
ska delegationen var lite ny-
fikna och beslutade sig för
att fråga runt! Här kommer
några kommentarer:
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9727
Thekiso Thekiso,
Botswana
(för närvarande student vid National
University of Ireland , Galway, skall
åka på utbyte till Uppsala!)
Vad är dina intryck av mötet?
Jag har träffat så många fantastiska
och inspirerande människor. På det
här mötet har jag upptäckt att det finns
människor som verkligen bryr sig om
vad som händer i världen.
Vad tycker du har varit bäst under
mötet?
Förutom att träffa alla människor
tycker jag att workshops med prak-
tiska övningar är mycket bra. Det som
jag tycker har varit bäst är Peace
through health-diskussionen med Neil
Arya eftersom den både var intressant
och innehöll praktiska delar.
Vilka förväntningar har du på Sve-
rige?
Jag hoppas att få åka och plugga i
Uppsala. Jag har läst om Uppsala och
tror att jag skulle tycka om att bo där
och så vet jag att de har kurser på eng-
elska. När jag var liten så arbetade
min pappa på svenska ambassaden i
Botswana. Då träffade jag många
människor från Sverige och sedan
dess har jag velat åka till Sverige. Jag
hoppas att få lära mig om den svenska
kulturen och det svenska sjukvård-
systemet men framför allt vill jag
träffa och lära känna fantastiska män-
niskor i Sverige.
Sammanställt av
CAMILLA MATTSSON
och HANNA FORNWALL
Foto: S SMEDEGÅRD
Kunskap i ett
fredsperspektiv
Studenter om IPPNW-kongressen i Berlin
Jenny till vänster och Martina till höger omges till vänster av
Anders och Martin från Danmark. I mitten Inga från Tyskland
och till höger Alex och Tina från Tyskland
“Knowing is not enough; we must apply.
Willing is not enough, we must do”.
Så började Dr Lown med ett citat från Goethe. Atom-
kongressen förmedlade inte bara mycket kunskap utan
satte den även i ett fredsperspektiv. Detta perspektiv åter-
speglade inte bara kongressen utan hela Berlin och dess
överallt, i varje gathörn, närvarande historia.
De starka talarna engagerade oss till att vilja fortsätta ar-
beta för fred. NWIP (Nuclear Weapons Inheritance
Project) känns viktigt i det här sammanhanget och alldeles
nya i projektet som vi var, var det roligt att aktivt delta.
”There exists a necessary sort of madness: to
believe that precisely you can change the
world.
Madness that borders on genius and that it is
also the simplest everyday wisdom:
You are capable of it and you do it together
with others.
Only by not shutting our eyes can we see to
it that peace will reign and that freedom will
thrive.”
Så slutade Dr Lown med att citera svensken Berndt Rosen-
gren.
MARTINA GROSCH
JENNY IMMERSTRAND
Foto: K LUNDIUS
[På Internet under ‹www.atomkongress.de› finns mer att
läsa om kongressen.]
28Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Betraktelser
från Budapest
Under de senaste åren har jag besökt
Budapest och andra delar av Ungern
ett dussintal gånger för ett samarbete
med vidareutbildning av barnläkare
och barnsjuksköterskor (se www.
peditop.com). Denna Internationella
utblick blir därför annorlunda: ett re-
portage från Budapest dagen E – som i
EU – och en historisk betraktelse av
tre män som föddes i välbärgade ju-
diska familjer i Budapest för ungefär
100 år sedan, som tidigt visade sig ex-
tremt begåvade i matematik och fysik,
som på grund av judeförföljelse och
av andra skäl reste först till Tyskland
och sedan till USA där de blev hyllade
som lysande forskare och alla ham-
nade i Manhattanprojektet, USA:s
atombombsprojekt. Deras livsverk
har förändrat världen, tyvärr mest till
det sämre.
Budapest
Först en lägesrapport. Sista april 2004
var en varm dag och en ljummen kväll
i Budapest. Folk satt ute på gågatan
Váci utca, drack öl, åt, samtalade. En
grupp ungdomar, kanske ett femtiotal,
sjöng och dansade. Men var det fler
människor i rörelse än en genomsnitt-
lig vårlördagskväll? Knappast.
Vid tolvslaget hade grupper av Buda-
pestbor och turister sökt sig till Do-
nau. Det skulle bli fyrverkerier, sades
det, för att celebrera att Ungern nu
blev medlem i EU. Klockorna slog
tolv. Inget hände. Inga fyrverkerier,
inget folkets jubel, bara några dova
knallar – salut från Hjältarnas Torg,
enligt vad fick höra på söndagen.
Ganska snopen gick jag till hotellet.
Fast jag borde kanske inte ha varit så
förvånad för nyårsnatten 1995, när
Sverige blev EU-medlem, firade vi
väl inte mer än vanliga nyårsnätter.
Nästa dag, när jag frågade mina ung-
erska vänner vad de gjort vid midnatt,
såg de förvånade ut och svarade att de
naturligtvis sovit.
Edward Teller (1908-2003)
Så till de begåvade Budapestpojkarna.
För det var naturligtvis män som arbe-
tade med bomben, med Lisa Meitner
som enda kända undantaget. Edward
Teller föddes i Budapest men for 18 år
gammal till Leipzig i Tyskland där
han doktorerade i fysik vid 22 års ål-
der för Werner Heisenberg (han med
Osäkerhetsrelationen). År 1935 emi-
grerade han till USA där han dels kom
att verka som professor vid olika uni-
versitet, dels kom att bli en drivande
kraft bakom både fissionsbomben och
vätebomben. Han var otvivelaktigt
mycket begåvad men vätebomben,
som han ansåg sig vara far till, var
Enrico Fermis idé och fungerade inte
förrän matematikern Stanislaw Ulam
hade korrigerat fel i Tellers beräk-
ningar. Teller var besatt av kärnvapen,
ville utveckla allt som gick att utveck-
la och blev ovän med många framstå-
ende fysiker på grund av sin vapen-
fixering och sina härskarfasoner. Vid
95 års ålder dog han av stroke i Stan-
ford, Kalifornien. Två icke namngiv-
na Nobelpristagare i fysik har uttalat
sig helt olika om Teller: ”one of the
most thoughtful statesmen of science”
respektive ”a danger to all that’s im-
portant.” För mig framstår det sista
yttrandet, ”en fara för allt som är vik-
tigt”, som sanning.
Leo Szilard (1898-1964)
Leo Szilard föddes i Budapest som
son till en ingenjör och började också
studera till ingenjör vid Budapest
Tekniska Universitet. Första världs-
kriget och den antisemitiska Horthy-
regeringen gjorde emellertid att han
flyttade till Berlin, undervisades av
Einstein och Planck och vid 24 års ål-
der fick högsta betyget på sin doktors-
avhandling om termodynamik. Han
konstruerade ett kylskåp tillsammans
med Einstein och tog patent på en li-
neär accelerator, elektronmikroskop
och neutronkedjereaktionen, företeel-
ser som andra fick Nobelpriset för.
Åren 1933-1938 verkade Szilard i
England. Den store fysikern Ernest
Rutherford sade att ”anyone who
looked for a source of power in the
transformation of the atoms was talk-
ing moonshine.” Detta retade upp
Szilard som tänkte ut neutronkedje-
reaktionen under en promenad i Lon-
don. Szilard var troligen den som först
insåg möjligheten att konstruera en
atombomb men hade till att börja med
svårt att övertyga även Niels Bohr och
Enrico Fermi om detta.
Från 1938 arbetade Szilard i USA.
Han fick Einstein att 1939 skriva ett
avgörande brev till president Franklin
D. Roosevelt om möjligheten av att
konstruera en atombomb. Roosevelt
gav order om Manhattan-projektet
som sex år senare resulterade i bomb-
ningarna av Hiroshima och Nagasaki.
Då hade Szilard bytt sida. Han hade
varit rädd för att Tyskland skulle bli
först med kärnvapen och ville bara an-
vända kärnvapen för avskräckning.
När han insåg att Tyskland inte hade
kärnvapen och att Axelmakterna
skulle förlora kriget försökte han,
ånyo med hjälp av Einstein, förmå
president Truman att inte använda
atombomber mot Japan, men denna
gång ville Vita Huset inte lyssna på
honom.
År 1947 lämnade Szilard fysiken för
att ägna sig åt biologisk forskning och
forskarnas moraliska plikter mot sam-
hället. Georg Klein, som också är
flykting från Budapest och som kände
Szilard, har beskrivit Szilards sista år i
sin bok ”Ateisten och den heliga sta-
den” som, om jag minns rätt, har re-
censerats i LMK av Gösta Alfvén.
Leo Szilard dog av en hjärtattack vid
66 års ålder. Han framstår som en ge-
nialisk forskare som också hade ett
samvete. Han blev mycket aktiv i
Pugwash-rörelsen och en ledare för de
fysiker som motsatte sig att kärnvapen
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9729
används för annat än avskräckning.
Han blev följaktligen motarbetad av
Teller.
John von Neumann (1903-
1957)
János (John) von Neumann var son till
en högt uppsatt bankir i Berlin. Kan-
ske var det hans uppväxt i Budapests
överklass som medförde de hos mate-
matik- och fysiksnillen ovanliga van-
orna att klä sig elegant och bjuda på
många och långa fester. Redan som
barn excellerade han med sitt otroliga
minne: han kunde snabbt memorera
en sida i telefonkatalogen med namn,
telefonnummer och adresser. Vad sä-
ger en neuropsykiater om detta? Vid
23 års ålder blev han kemiingenjör (en
eftergift till fadern som ville att han
skulle bli affärsman) men avlade
samma år doktorsexamen i matema-
tik. År 1930 flyttade han till USA där
han kom att, tillsammans med bl.a.
Albert Einstein, verka som professor i
matematik vid Princeton University
till sin död i cancer vid 54 års ålder.
John von Neumann utarbetade de ma-
tematiska grunderna för kvantmekani-
ken, spelteorin och datorer och han
deltog i flera olika kärnvapenprojekt
under och efter andra världskriget.
Han var kanske inte vapenfixerad som
Teller men inte heller plågad av sitt
samvete som Szilard.
Hemåt
Efter en vecka i Budapest och
Debrecen lämnar jag det nya EU-lan-
det. Taxichauffören som kör mig till
Ferihegy-flygplatsen frågar varifrån
jag är. ”Schweden? Ah! Sehr schön. I
have been in Gothenburg ... Hindås
... my wife ... family.” Visst är det
fantastiskt att en grånad taxichaufför i
ett östland nu kan åka charterbuss till
släkten i Hindås!
Källor
Dannen G. Leo Szilard – a biograph-
ical chronology.
www.dannen.com/chronobio.html
Klein G. Ateisten och den heliga
staden. Stockholm: Bonniers 1987.
O’Connor JJ, Robertson EF. John
von Neumann.
www-gap.dcs.st-and.ac.uk
PBS People & Events: Edward Teller.
www.pbs.org
Wikipedia. Leo Szilard.
http://en.wikipedia.org/wiki/Leo_
Szilard
”Avväpna Irak”
Så kom den då, vårens mest upphaus-
sade översättning till svenska (möjli-
gen överträffad av senaste Harry
Potter), enligt omslaget översatt av
Ulla Danielsson. Det här är en bok
som är väldigt osvensk i sin totala av-
saknad av blygsamhet.
Hans Blix berättar i jagform om hur
han uppfattade händelseförloppet från
det att han tillfrågades om att ta ledar-
skapet för FN-inspektörerna i Irak till
dess att inspektionerna avbryts pga
den USA-ledda invasionen.
Min besvikelse och irritation bottnar
nog i att jag förväntat mig en annan
bok. Blix berättar rakt upp och ner,
nästan i sportreferatform. Han är lika
kategorisk som en fotbollsreporter,
inga alternativa tolkningar av skeend-
en är möjliga och hans egen problem-
lösningsmetod är alltid den bästa.
Eventuella antagonister har antingen
fel eller klantar till det för sig. När
dramatiken tätnar försöker Blix fånga
detta genom att korta textstyckena.
Meningsbyggnaden är redan från bör-
jan nästan helt befriad från resone-
rande och ifrågasättande bisatser. Ty-
värr.
Vid andra läsningen av boken är jag
förberedd på detta och kan då ägna
mig åt bokens starka sidor. För den är
klart läsvärd. Det är en subjektiv bild
inifrån ett dramatiskt skeende. Är inte
den som stått i stormens öga i sin fulla
rätt att formulera sin egen bild av ett
dramatiskt skeende? Och det är onek-
ligen en snabbrepetition av det som
hände under den där tiden. De korta
styckena gör att boken är lätt att läsa
på bussen. Sen får man väl invänta att
andra formulerar sin bild av vad det
var som hände, och ytterligare andra
får se skeendet utifrån.
Och det är väl tur att Blix sannolikt är
mycket bättre på nedrustningsfrågor
än att skriva böcker!
Men bokens engelska upplaga spelar
nog en helt annan roll i det anglosax-
iska massmediaklimatet!
FRIDA SUNDBERG
”En mycket osvensk bok”
BOKRECENSION
Titel: Avväpna Irak
Författare: Hans Blix
Sidor: 268
Utg.ort: Stockholm
Utg.år: 2004
Förlag: Bonnier Fakta
ISBN 91-85015-21-0
30Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:97
DLMKs
Bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40 , 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
International councillor:
Anton Aggernæs
Gyvelholm 50 , 2830 Virum
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42 , 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3 , 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14 , Avernakø ,
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Böck Buhmann
Tagensvej 15 , 2200 København N
Tlf. 35 37 02 02 – 202
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9731
Ordförande:Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
413 19 Göteborg, tel 031-82 86 92 eller
82 63 93 (b), tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33,
791 62 Falun, tel 023-138 18,
mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Anna Sjögren, Margaretavägen 3L:223, 222 40 Lund,
tel 046-39 31 58, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Bengt Larsson, Storgatan 70, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-164 12, e-post: bengt.larsson@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-127 75, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningen har utgjorts av:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, fax 08-20 50 23, e-post:
eva.olivecrona@slmk.org
Camilla Mattson, Flogstavägen 77B,
752 72 Uppsala, tel, 018-46 36 96, e-post:
camilla.mattsson@slmk.org (stud repr)
Sekr:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medl-Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7,
ansvarig:703 75 Örebro, tel 019-23 44 64,
e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Anna Hellman, Daljunkaregatan 12 nb, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.hellman@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Rackarbergsgatan 40:470,
752 23 Uppsala, tel 018-50 23 25,
e-post: sara.smedegard@slmk.org (stud repr)
Martin Tondel, Lekparksvägen 2, 582 75 Linköping,
tel 013-39 64 74, e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17, e-post: leonore.wide@slmk.org
Richard Fristedt, Kastanjegatan 6 a, 3 tr, 223 59 Lund,
tel 046-123 552, e-post: richard.fristedt@slmk.org
(stud repr)
Suppleanter
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7, 703 75 Örebro,
tel 019-23 44 64, e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
SLMKs STYRELSE
2003 – 2004
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Bilder från europeiska
IPPNW-studentkongressen på Irland
Läs mer om mötet på sid 24.
Foto:
S SMEDEGÅRD