22 mars 2004

Läkare mot Kärnvapen #96, mars 2004

Läkare mot Kärnvapen #96, mars 2004

Text från PDF

Informationsblad  –  Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter  –  The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 96  MARS 2004
Läkare mot kärnvapen
 Læger mod
   kernevåben
Pentagon vill satsa ytterligare tio miljarder dollar på missilförsvaret.
Presidenten begär ofattbara 400 000 000 000 dollar
till det amerikanska försvaret.
Kärnvapnen är farliga för mänskligheten,
militärt oanvändbara och ofantligt dyra.
USAs
försvarsbudget
”ett monster”
Läs Claes Andreassons
artikel på sid 16
”Du kan förstöra
ett land på två sätt,
genom en atombomb
eller genom att
satsa alla pengar
på kärnvapen.”
Ledaren, sid 4

2Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Nukes  are  expensive  (in  addition  to
being  dangerous  for  humanity  and
militarily useless). Frida Sundberg in
her  leading  article  points  to  the  fact
that  India  and  Pakistan  spend  vast
amounts    of    money    on    nuclear
weapons,  while  still  having  a  lot  of
great  welfare  problems.  Fridas  con-
clusion: nuclear weapons are a threat
to public health.
Our US correspondent Claes Andreas-
son  also  writes  about  money.  In  his
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 96, mars 2004
ISSN: 1400-2256   Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson  ochLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form  AB
Linnégatan 2 GUlf KönigLuleåBox 52
753 32 UPPSALA590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel:  013-651 81
E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (97): 1 maj 2004
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen   välkomnar   manuskript
som  behandlar  SLMKs/DLMKs  ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som bi-
fogat  Word-dokument.  Det  går  även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga  gärna  foton,  allrahelst  digitala
bilder  med  hög  upplösning.  Pappers-
kopior  går  också  bra.    Fäst  inga  gem
på  fotona  och  skriv  inget  på  dem,  ej
heller  på  baksidan  –  sätt  istället  en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen  förbehåller  sig  rätten  att  redi-
gera  och  korta  bidragen.  Tiden  från
manusstopp  till  postdistribution  har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare  mot  kärnvapen är  en  kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska   läkare   mot   kärnvapen
(SLMK) och Danske  læger  mod
kernevåben   (DLMK).   SLMK   har
ca 5 000    läkare,    medicinstudenter
och  stödpersoner  som  medlemmar;
DLMKs   medlemsantal   är   ca 475.
Föreningarna är de svenska och dan-
ska grenarna av International Physi-
cians for the Prevention of Nuclear
War  (IPPNW)  med  ca  150 000  lä-
kare i ca 50 länder som medlemmar.
SLMK,  DLMK  och  IPPNW  är  poli-
tiskt  och  religiöst  obundna  organisa-
tioner  med  målet  att  avskaffa  kärn-
vapnen genom att sprida saklig infor-
mation  om  kärnvapnens  medicinska
effekter.  IPPNW  har  huvudkontor  i
Boston  och  leds  av  en  ordförande
(”president”).
Utgivningsplan
NrManusstopp     Distribution
  971/5 -04juni
  9820/9 -04oktober
  9930/11 -04december
1001/2 -05mars
Summary in English
Omslagsbilden
Omslagsbilden  visar  USAs  militär-
högkvarter  Pentagon.  Läs  om  USAs
försvarsbudget på sidan 16.
JL & UK
article, titled “US defence budget – a
monster”   you   can   read   about   the
incredible amount of money President
Bush  wants  to  spend  on  arms  and
military personnel in times of budget
problems and a malfunctioning health
system.
Who  will  continue  the  fight  for  a
nuclear   weapons   free   world?   The
medical students are a key group. This
number  of  our  newsletter  has  three
articles written by students about stu-
dent  IPPNW  activities.  Two  of  them
deal  with  The  Nuclear  Weapons  In-
heritance  Project.  They  can  give  you
an  insight  into  the  great  impact  that
the   student   movement   could   have
when    supporting    the    anti-nuclear
weapons   movements   in   the   NW
countries.
ULF KÖNIG,
JAN LARSSON
Foto: KEN HAMMOND, U.S. Air Force
Från redaktörerna
I  detta  nummer  av  Infobladet  har  vi
försökt göra några av de danska artik-
larna mera lättlästa för de svenska lä-
sarna genom att översätta vissa nyck-
elord. Eventuellt kommer vi att utöka
detta   till   alla   artiklar,   även   från
svenska  till  danska.Vi  tar  tacksamt
emot synpunkter från våra läsare.
JL & UK

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:963
INNEHÅLL NR 96
             AKTUELLA
    SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel:  031-82 63 93 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16 (a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel:  0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2004:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22.
”Du kan förstöra ett land på två sätt, genom
en atombomb eller genom att satsa alla pengar
på kärnvapen.”4
Ledarsida – Frida Sundberg
Amatøragtig tilgang til Nordkorea5
Korea-eksperten Charles L Pritchard vurderer
USA’s forhandlinger med Nordkorea
Den oversete kernevåbentrussel6
Jacob Obbekjær beretter fra Pugwash-møde
i København 29.01.04
Nuclear Weapons Inheritance Project –
fra den ene ende af verden til den anden8
Cæcilie Böck Buhmann
Nuclear Weapons Inheritance Project.
Seneste nyt fra IPPNWs studenterfront10
Christian Stampe
Massförstörelsevapen?11
Gunnar Westberg reflekterar över uttrycket
MITTUPPSLAGET
Studentarbetet i SLMK12
Camilla Mattsson och Sara Smedegård informerar
Det radioaktiva hotet – hur nära är det?14
Martin Tondel refererar FOI-forskarna Ronny Bergmans
och Björn Sandströms föreläsningar vid SLMKs årsmöte 2003
USAs försvarsbudget ”ett monster”16
Claes Andreasson återger reaktioner i USA på
de gigantiska summorna
The Fog of War18
Gunnar Westberg recenserar dokumentärfilmen
regisserad av Erroll Morris
Ideella organisationer vinnare på börsuppgången19
Information från Bancos Hjärtefonder
Internationell utblick20
Redaktör Inge Axelsson
Blix-kommission om massförstörelsevapen21
Hur den ser ut, dess arbete och vilka mål den har;
Gunnar Westberg berättar
DLMKs Koordinationsudvalg22
SLMKs styrelse 2003–200423
BAKSIDAN
Inbjudan till vårmöte i Falun24

4Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
  Ledare  Ledare
Varje år kommer UNICEFs ”The state
of the world’s children”. Den innehål-
ler en del intressant läsning. Här finns
statistik  över  allt  möjligt.  Glädjande
nog   beskriver   den   många   förbätt-
ringar sett över de senaste årtiondena.
Ett  positivt  exempel  är  den  indiska
spädbarnsdödligheten    som    sjunkit
från  146/1000  (år  1960)  till  67/1000
(år 2001). För varje enskild indier som
på detta sätt fått chansen till överlev-
nad måste detta vara en revolution!
I  denna  rankinglista  placerar  sig  In-
dien på ungefär samma nivå som Su-
dan  (65/1000)  och  Nepal  (66/1000).
Grannen  Pakistan  går  det  lite  sämre
för,  av  tusen  levande  födda  barn  dör
84  före  sin  ettårsdag.  Av  tusen  le-
vande födda barn i Pakistan är det 109
som inte får privilegiet att fylla fem.
Varför har inte detta sätt att tolka olika
länders status företräde? Både Indien
och Pakistan är länder som rymmer en
massa  kreativa  människor.  Där  finns
välutbildade  experter  av  alla  de  slag.
Indiska dataingenjörer är eftertraktade
specialister med hela världen som ar-
betsmarknad.   Grattis!   Ändå   väljer
båda dessa länder att satsa resurser på
något så monstruöst som oanvändbara
massförstörelsevapen. Kanske tror de
båda länderna på hög nivå varit skralt
har vi på detta vis skapat kontaktytor
på ett annat område.
Vi har alla sett bilderna på hur indier
demonstrerar  sin  stolthet  över  sina
kärnvapen. Kärnvapnen har setts som
symboler  för  förmåga  och  kunnande.
Genom innehav av dessa tror man sig
få  tillträde  till  ”de  finas  klubb”.  Hur
skall  man  kunna  skapa  motbilder  till
detta? Vem skall göra det?
Varje vår träffas världens stater för att
diskutera   icke-spridningsavtalet   för
kärnvapen (NPT). Indien och Pakistan
har enligt detta avtal inte rätt att hålla
sig  med  kärnvapen.  De  fem  gamla
kärnvapenmakterna  har  förbundit  sig
att   avskaffa   sina   kärnvapen   någon
gång som motprestation till att övriga
stater  inte  skaffar  sig  några.  Det  är
viktigt att kräva att de officiella kärn-
vapenmakterna  snabbt  och  irreversi-
belt  avskaffar  sina  kärnvapen.  Men
det är också viktigt att Indien och Pa-
kistan accepterar avtalet och avskaffar
sina.  Det  måste  vi  påminna  dem  om.
De  stora  fiskarnas  fulhet  kan  inte  få
ursäkta de smås!
FRIDA SUNDBERG
vice ordförande  SLMK
”Du kan förstöra ett land på
två sätt, genom en atombomb
eller genom att satsa alla
pengar på kärnvapen.”
att de på så vis skall framstå som stora
och mäktiga. Men hur skulle kärnva-
pen  kunna  rädda  livet  på  en  enda  av
dessa  som  inte  får  fylla  fem?  Vilken
skulle verkningsmekanismen vara?
Som en av deltagarna i en paneldebatt
under  en  kurs  för  medicinstudenter  i
Peshawar  i  somras  sa:  ”Du  kan  för-
störa  ett  land  på  två  sätt,  genom  en
atombomb  eller  genom  att  satsa  alla
pengar  på  kärnvapen.”  Vilken  nytta
skulle  inte  dessa  pengar  kunna  göra
istället? Men vem utom de indiska och
pakistanska  makthavarna  har  ansvar
för   att   se   till   ländernas   invånares
bästa?  Vilket  ansvar  har  vi  som  om-
värld att reagera på det som förefaller
vara uppenbart vansinne?
SLMKs uppgift är att förebygga kärn-
vapenkrig   genom   att   upplysa   om
kärnvapens medicinska effekter. I det
samarbetar vi inom International Phy-
sicians  for  the  Prevention  of  Nuclear
War  (IPPNW)  bl.a.  med  indiska  och
pakistanska  läkarorganisationer.  Kol-
leger som i sin vardag arbetar i Indien
och Pakistan möter kolleger från res-
ten av världen (däribland SLMK) och
vill aktivt göra något åt de hot av olika
slag som kärnvapen innebär mot folk-
hälsan.   När   förtroendet   mellan   de

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:965
”USA  har  ikke  tiden  på  sin  side”
sagde      Nordkoreas      viceudenrigs-
minister  Kim  Gye  Gwan  til  mig  for
nogle  uger  siden.  ”Som  tiden  går,
vokser vores atomprograms formåen i
både kvantitet og kvalitet”.
Disse  ord  er  muligvis  en  nekrolog
over  den  fejlslagne  politik  over  for
Nordkorea, som George W. Bushs re-
gering fører.
Tidligere  på  måneden  gav  de  nord-
koreanske  myndigheder  en  uofficiel
amerikansk  delegation,  som  jeg  del-
tog  i,  adgang  til  den  bygning,  hvor
man   tidligere   opbevarede   omkring
8000  brugte  brændselsstave.  Vi  op-
dagede,  at  alle  8000  stave  var  blevet
fjernet.
Hvorvidt  de  er  blevet  forarbejdet  til
plutonium  til  våben,  som  Nordkorea
hævder,   er   næsten   irrelevant.   Det
amerikanske          efterretningsvæsen
troede,  at  de  fleste  eller  alle  brænd-
selsstave   lå   sikkert   på   lager.   Så
politikerne i USA troede fejlagtigt, at
de  havde  tiden  på  deres  side,  da  de
afviste Nordkoreas anmodning om en
seriøs  dialog  og  flittigt  arbejdede  på
en  multilateral  løsning  af  den  hastigt
voksende atomprogramkrise. Men det
er  en  forkert  opfattelse.  I  december
2002  var  der  mistanke  om,  at  Nord-
korea havde et eller flere atomvåben,
som var anskaffet, inden de i 1994 gik
med til at bremse deres atomprogram
og  lade  det  overvåge.  Nu  er  Nord-
korea    trådt    ud    af    overvågnings-
programmet   (The   Non-Proliferation
Amatøragtig tilgang
til Nordkorea
Af Charles L. Pritchard. (Korea-ekspert.
Indtil august 2003 amerikansk repræsen-
tant ved USA’s forhandlinger med Nord-
korea.)
Treaty  [red.])  og  kan  have  firedoblet
sit  atomvåbenarsenal.  I  mellemtiden
har   Bush-regeringen   støttet   sig   til
efterretninger, der afviste Nordkoreas
egen påstand om, at man har genopta-
get atomprogrammet med det udtryk-
kelige  formål  at  forarbejde  de  brugte
brændselsstave,  der  hidtil  blev  op-
bevaret  under  nøje  overvågning,  og
udvinde  plutonium  for  at  skabe  ”et
atomafskrækkelsesmiddel”.
Nu   mangler   der   så   omkring   8000
brugte brændselsstave, og det kan ses
som  bevis  for,  at  arbejdet  på  atom-
våbnene  måske  er  begyndt.  Dette  er
blot den seneste fiasko i en lang række
amerikanske   efterretningsfiaskoer   i
forbindelse  med  Nordkorea.  For  ek-
sempel  var  der  efterretninger  i  som-
meren  2002,  der  tydede  på,  at  det
nordkoreanske  styre  var  på  sammen-
bruddets  rand.  De  efterretninger  blev
senere afvist som urigtige.
USA’s  politiske  tilgang  i  Nordkorea
er ikke meget bedre end de ringe ame-
rikanske  efterretninger  om  landet.  I
bedste   fald   kan   den   højst   kaldes
amatøragtig.  I  værste  fald  er  den  et
forfejlet  forsøg  på  at  lokke  USA’s
allierede  med  til  en  fremgangsmåde,
hvis  formål  ikke  er  at  opnå  en  diplo-
matisk  løsning  på  krisen,  men  der-
imod  fiasko,  som  skal  retfærdiggøre
isolation af Nordkorea i håbet om, at
landets  styre  bryder  sammen.  Dialog
med  Nordkorea  betyder  ikke,  at  man
giver  efter  for  Nordkoreas  krav.  Det
betyder  blot  en  grundig  undersøgelse
af,  hvad  der  er  muligt  og  acceptabelt
for alle parter. Derfor må Bush-rege-
ringen holde op med at gemme sig bag
Kinas diplomatiske skørter og gå for-
rest i arbejdet med at løse denne krise,
inden  Nordkorea  får  skabt  et  reelt
atomafskrækkelsesmiddel. Som sagen
er nu, sætter Nordkorea dagsordenen.
USA’s regering bør udpege en erfaren
politisk koordinator for Nordkorea, så
fornuften får lov at sejre.
Jeg tager præsident Bush på ordet, når
han siger, at han ønsker en fredelig og
diplomatisk  løsning  på  denne  krise.
Han fortjener nogen, der kan sætte ord
på  hans  visioner  om  den  koreanske
halvø og træffe politiske beslutninger,
samtidigt  med,  at  han  bremser  visse
amerikanske     regeringsmedlemmers
værste tilskyndelser.
Jeg frygter, at den næste række samta-
ler  mellem  Nordkorea  og  det  inter-
nationale  samfund  (heriblandt  USA)
løber  ud  i  sandet,  og  at  Nordkorea
trækker sig fra den diplomatiske pro-
ces  for  senere  måske  at  bekendtgøre,
at de har udviklet alle de atomvåben,
de har behov for.
Kina, Sydkorea og Rusland og mulig-
vis  Japan  kan  meget  vel  acceptere
dette nye status quo som en mulighed
med  det  argument,  at  den  faktiske
trussel  er  minimal,  og  at  yderligere
udvikling af atomvåben så formentlig
er standset. Men resultatet af det ville
være  en  region,  der  var  endnu  mere
sprængfarlig,  end  den  er  nu.  Spørgs-
målet   er,   hvor   mange   atomvåben
Nordkorea   skal   fremstille,   før   den
amerikanske   regering   begynder   at
tage sin politik i Østasien alvorligt.
New York Times Syndicate
Oversat af Christina Witting Ettrup.
Kristeligt Dagblad 28.01.04.

6Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
megaton.  I  een  Trident  atomunder-
vandsbåd  var  en  sprængkraft  på  24
megaton,   nok   til   at   ødelægge   alle
større byer på den nordlige halvkugle.
US   Navy   disponerer   over   ca.   40
sådanne  ubåde.  Der  blev  også  vist
billeder fra Hiroshima.  Billederne af
chokerede og forbrændte overlevende
gjorde    et    stort    indtryk    på    de
forsamlede.  Behandling  af  ofrene  er
resourcekrævende  og  praktisk  taget
umulig  og  Klaus  Arnung  konklude-
rede  at  Prevention,  forebyggelse,  er
den eneste vej frem.
Claus Emmeche mente at truslen [ho-
tet]   fra   kernevåbene   er   større   end
nogensinde.  Grunden  hertil  er  2  for-
hold. For det første selve spredningen
af   kernevåbnene   og   for   det   andet
Bush’s nye kernevåbenpolitik. Bush’s
ændring  af  den  amerikanske  våben-
politik  blev  beskrevet.  Det  drejer  sig
om det såkaldte Nuclear Posture Re-
view (NPR), en gennemgang af USAs
nye   politik   på   kernevåbenområdet.
Som  følge  af  sin  ændrede  politik  vil
USA  nu  som  eksplicitte  kernevåben-
mål  have  7  stater:  Rusland,  Kina,
Syrien,  Libyen,  Irak,  Iran  og  Nord
Korea. Som følge af den ændrede po-
litik kan kernevåben tænkes  anvendt
ved  en  militær  konflikt  mellem  Kina
og Taiwan og ved en krig mellem Irak
og Israel, men også under så upræcise
forhold  som  ”overraskende  militære
udviklinger”. NPR nedbryder dermed
tabuiseringen der hidtil har været ved
anvendelsen af kernevåben.
Ole   Espersen beskrev   Folkeretten
som  aftaler  landene  imellem,  indgået
til fælles fordel [ömsesidig nytta]. Ef-
ter  anden  verdenskrig  er  der  indgået
en  række  vigtige  traktater  og  aftaler.
Når imidlertid et land bliver så stærkt
at det ikke behøver disse aftaler, ja så
er  grundlaget  for  at  holde  aftalerne
væk [borta]. I FN Pagten art. 2 står der
at  samtlige  lande  forpligter  sig  til  at
afstå  fra  trussel  [hot]  om  anvendelse
af  magt  og  fra  anvendelse  af  magt.
Espersen  mente  at  USA  klart  havde
overtrådt art. 2 ved at invadere Irak.
Fangerne  på  Guantanamobasen  blev
nævnt. Espersen citerede statsministe-
ren for at have sagt at konventionerne
blev overholdt [följdes], Ole Espersen
mente, at der ikke var en eneste kon-
vention der er overholdt på Guantana-
mo. Der er ikke meget vi kan gøre, det
kunne derimod hjælpe hvis der var et
land der tog afstand og fx. gjorde sin
indflydelse gældende i Nato eller EU.
Den oversete
Kernevåben-trussel
[Det förbisedda kärnvapenhotet]
I  samarbejde  med  Københavns  Uni-
versitet afholdt den danske Pugwash-
komité  d.  29  Januar  et  møde  om  den
oversete  kernevåbentrussel.  Pugwash
er   en   international   fredsbevægelse
stiftet  i  1957  i  byen  Pugwash  i  Nova
Scotia.  Den  fik  Nobels  Fredspris  i
1995.
Mødet fandt sted [ägde rum] i univer-
sitetsbygninger    overfor    Vor    Frue
Kirke  i  centrum  af  København.  Der
var  mødt  ca.  60  studerende,  under-
visere og en del medlemmer af vores
forening.   En   af   dem,   international
councillor Klaus Arnung, DLMK, var
inviteret   til   at   være   med   i   debat-
panelet.
De øvrige debattører var:
Claus    Emmeche,    centerleder    ved
Københavns Universitet,
Ole Espersen, professor i folkeret ved
Københavns Universitet, tidl.  Justits-
minister,
Nicolai   Halvorsen,   Studenterpræst,
Københavns Universitet,
Jan  Øberg,  Direktør  og  medstifter  af
The   Transnational   Foundation   for
Peace and Future Research, Lund.
Denne artikel sammenfatter debatind-
læggene på mødet.
Klaus   Arnung fra   DLMK   indledte
med at vise dias fra vores diasserie om
atomkrigen  som  vil  være  mange  af
vore    medlemmer    bekendt.    Størst
indtryk gjorde nok vores diagram over
kernevåbenes  udbredelse  og  styrke.
Klaus fortalte at den samlede eksplo-
sionskraft  af  alle  sprængstoffer,  incl.
de 2 atombomber der i den 2. verdens-
krig  blev  udløst  over  Japan,  var  på  3
Foto: J OBBEKJÆR

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:967
Hvis   [ifall]   landene   omvendt   bare
retter ind og støtter USA, fordi det er
den  stærkeste  stat,  så  har  vi  ingen
chance  for  at  modvirke  denne  ud-
vikling.
Nicolai  Halvorsen kom  ind  på  etiske
overvejelser  vedrørende  kernevåben.
Han  sagde,  at  man  skulle  passe  på
hvilke  myter  man  videregav  [för  vi-
dare], nævnte fx. myten om at den der
ikke er med os, er imod os.
Jan  Øberg  behandlade  begrebet  ter-
ror. Han  definerede  terror  som  en
handling    der    bevidst    [medvetet]
udnytter uskyldige mennesker til poli-
tiske formål [syften]. Der var 2 typer
dem. Øberg fortsatte: ”I samtlige sta-
ter  med  kernevåben  ønsker  befolk-
ningerne  det  ikke.  Der  findes  ikke
noget  krav  om  at  vi  skal  have  kerne-
våben. Men ingen regeringer har haft
modet til at sætte det til afstemning af
frygt  [rädsla]  for  at  være  nødt  til  at
nedruste.  Det  er  i  strid  med  enhver
form for demokrati”
Journalisterne  blev  kritiseret  for  at
være    for    tilbageholdende    overfor
politikerne   og   Øberg   nævnte   som
eksempel  et  interview  med  Per  Stig
Møller (dansk udenrigsminister) hvor
denne  uimodsagt  [oemotsagd]  argu-
menterede  for  det  ballistiske  missil-
forsvar med følgende; ”vi vil jo heller
ikke gerne have bomber i hovedet”.
I slutningen af sit indlæg filosoferede
Øberg  over  hvorfor  der  er  en  sådan
fascination over kernevåbene. Vi spil-
ler [spelar] Gud. Det er teknisk muligt
at afslutte ”projekt menneske” og for
nogle  kan  det  måske  være  en  trøst  at
alle dør på en gang og at det ikke bare
er en selv.
Øberg  afsluttede  sit  engagerede  ind-
læg med en stille undren over at 6 mia
mennesker finder sig i at 600 – 1000
mennesker  afgører  om  der  skal  være
krig med kernevåben.
Hvor er de intellektuelle i denne sag ?
København 23.02.2004
JACOB OBBEKJÆR
af terror: Den vi nu tror er væsentlig,
den individuelle terror, som gennem-
snitlig  koster  400-1000  mennsker  li-
vet pr. år – og den anden, som er den
store  splint  i  øjet  [bjälken  i  vårt  eget
öga] som vi ikke vil se, nemlig stats-
terrorismen.  Der  er  fx.  de  50  –  60
militære interventioner som USA har
foretaget,  senest  den  i  Irak,  10.000
dræbt.  Der  fandtes  andre  muligheder
end  at  invadere.  Det  viste  sig  jo  at
påskuddet   for   krigen:   Weapons   of
Mass     Destruction     (WMD)     ikke
fandtes,  det  drejede  sig  snarere  om
Weapons of Mass Deception!
Den    amerikanske    hær    medbragte
atomvåben  i  Irak  til  eventuel  anven-
delse.  Danmark  støtter  som  partner  i
krigen  åbenbart  denne  politik.  Øberg
kritiserede  Danmarks  optræden  som
bombenation  i  Afganistan  og  besæt-
telsesmagt  i  Irak.  ”En  mærkelig  ud-
vikling” sagde han.
Øberg kom ind på sanktionspolitikken
i Irak gennem 12 år. Han sagde at det
har   kostet   livet   for   1/2   –   1   mill
mennesker.  Sanktioner  var  også  en
slags WMD.
Bush taler nu om at undgå spredning
af  kernevåben,  Øberg  understregede
at  det  er  selve  eksistensen af  disse
våben  der  er  problemet.  Sålænge  der
bare er en stat der har kernevåben ville
der altid være andre der også vil have
Jan Øberg
Foto: J OBBEKJÆR
Debatpanelet på mødet: Klaus Arnung, Jan Øberg, Nicolai Halvorsen, Ole Espersen, Claus Emmeche og John Avery
(Pugwash representant i Danmark).
Foto: J OBBEKJÆR

8Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
D
e   spændende   aktiviteter   i
IPPNW’s  studenterprojekt  –
Nuclear Weapons Inheritance
Project  (NWIP)  –  fortsætter  stadig.
NWIP blev startet i 2001 af studenter
fra Danmark og Sverige og har nu ef-
ter   3   år   inddraget   studerende   fra
næsten alle atomvåbenlande i dets ak-
tiviteter.     Hovedformålet     [huvud-
syftet]   med   projektet   er   at   sprede
større viden [kunskap] om atomvåben
og    nedrustningsmuligheder    blandt
den  unge  generation  med  særligt  fo-
kus på atomvåbenlande.
Til  det  formål  har  projektet  videre-
udviklet  en  metode  beskrevet  af  en-
gelske Oxford Research Group kaldet
Dialogteknik. Projektets aktive stude-
rende  rejser  til  atomvåbenlande  og
gennemfører  diskussioner  med  uni-
versitetsstuderende og starter grupper
af studenteraktivister, der arbejder for
nedrustning.  Derfor  har  projektet  det
sidste  år  haft  stor  fokus  på  træning  i
dialogteknik og basal viden [kunskap]
om  sikkerhedspolitik  og  medicinske
konsekvenser heraf. Efter de sidste to
delegationer  til  Pakistan  i  November
2003  og  USA  i  Januar  2004  betyder
det at projektet nu har medvirket til at
starte  studentergrupper  i  Indien,  Pa-
kistan, England, USA og Rusland.
NWIP  var  første  gang  i  Pakistan  på
delegation i foråret [våren] 2002, hvor
projektet  fik  kontakt  til  et  par  lokale
studerende  efter  at  have  gennemført
en   dialog   på   Shiauddin   Medical
College.   Projektet   har   siden   holdt
kontakten  til  disse  studerende,  og  en
af dem deltog i en delegation til Rus-
land i foråret 2003. I november 2003
vendte projektet så tilbage på en større
delegation bestående af Trygve Otter-
son og Christin Ormhaug fra Norge og
Cæcilie    Buhmann    fra    Danmark.
Denne gang var programmet større og
hovedvægten  af  programmet  var  lagt
på  en  2-dags  træning  for  50  lokale
studerende, der ønskede at starte akti-
viteter  op  i  Pakistan.  Derudover  blev
der  også  tid  til  en  længere  dialog  på
Jinnah Medical College. De Pakistan-
Nuclear Weapons
Inheritance Project –
fra den ene ende af verden til den anden
Studenter-Studenter-
Studenter-Studenter-
Studenter-
aktiviteteraktiviteter
aktiviteteraktiviteter
aktiviteter
Trygve Otterson instruerer rollespil under workshop
Foto: C BÖCK BUHMANN
ske  studerende,  der  deltog  i  dialogen
var i første omgang næsten alle for, at
Pakistan  skulle  beholde  sine  atom-
våben. Vi blev mødt af hamren i bor-
dene og ophidsede tilråb i starten, men
efter   at   have   diskuteret   frem   og
tilbage i små to timer oplevede vi, at
der var lydhørhed for vores argumen-
ter og synspunkter i lokalet. Helt ned
på   bagerste   række   blev   der   lyttet
[lyssnade   man],   og   dekanen   var
særligt  imponeret  over  dette  og  roste
os  for  vores  professionalisme.  Det
synspunkt der var dominerende var, at
Pakistan har tilbudt regional nedrust-
ning, men at dette bliver afslået af In-
dien.   På   globalt   plan   mente   de
studerende,  at  det  måtte  anses  for
rimeligt,   at   USA   startede   nedrust-
ningen,  da  de  i  dag  fører  an  [leder]  i
det fornyede våbenkapløb.
I vores diskussion lagde vi især vægt
på den fare atomvåben udgør for lan-
denes   befolkninger,   og   vi   under-
stregede,  at  den  koldkrigs  logik  alle
atomvåbenstater bruger ikke er gang-
bar i Sydasien, hvor der er tale om to
lande  i  mere  eller  mindre  konstant
konflikt,  og  som  geografisk  ligger  så
tæt  på  hinanden.  At  vi  ikke  argu-
menterede  mod  deres  bekymringer,
men  i  stedet  snakkede  om  faren  ved
våbenene og global oprustning, syntes
at  være  det  vendepunkt,  der  fik  de
studerende til at lytte til os. Resultatet
af  dialogen  var  at  10  piger  deltog  i
weekendens træning og er indstillet på
at  starte  lokale  aktiviteter.  Desuden
var  dekanen  så  tilfreds  at  de  lokale
studerende blev inviteret til at komme
tilbage for at følge op på dialogen, når
de   havde   opnået   den   nødvendige
træning for at kunne gøre dette.
Træningen fokuserede mere på kapa-
citetsopbygning.   De   studerende   fik

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:969
efter  et  standard  program,  udviklet  i
løbet  af  det  sidste  år,  uddannelse  i
medicinske konsekvenser af brugen af
atomvåben,    grundlæggende    emner
indenfor    sikkerhedspolitik,    mulige
løsninger og dialogteknik. Senere un-
der delegationen afholdt vi desuden et
uformelt  strategimøde  med  de  lokale
og  de  studerende  mødtes  siden  i  de-
cember  for  at  lave  [göra]  en  plan  for
de kommende måneder.
En lille skæg [lustig] oplevelse var, at
vi holdt møde med en officer fra den
pakistanske  hær,  der  var  far  til  en  af
deltagerne  i  træningen.  Vi  havde  en
spændende  diskussion  om  løsninger
på  atomvåbentruslen  [-hotet]  i  Syd-
asien, og han bekræftede, at Kashmir-
konflikten er en af hovedårsagerne til
problemet. Så længe den konflikt be-
står, er der kun magre muligheder for
at  gøre  Sydasien  atomvåbenfri.  Paki-
stan har den generelle holdning, at de
gerne vil afstå deres områder i Kash-
mir,  hvis  landet  bliver  gjort  til  en
selvstændig   stat,   som   besluttet   af
FN’s sikkerhedsråd. En meget interes-
sant vinkel er dog at officeren mente,
at  hovedårsagen  til  Indiens  manglen-
de [bristande] villighed til kompromis
skyldes,  at  hvis  en  stat  først  løsrives
fra  landet,  vil  flere  andre  ønske  at
følge  efter.  Er  dette  korrekt  må  en
fredsløsning  tage  mulige  konsekven-
ser  af  dette  med  i  overvejelserne,  så
Indien ikke udvikler sig til et blodbad
af Balkanske dimensioner eller større.
Vores håb er at den nystartede gruppe
i Pakistan i løbet af foråret [våren] kan
starte aktiviteter på studenterniveau –
og  så  kan  man  jo  håbe  at  de  nylige
tilnærmelser  mellem  Indien  og  Paki-
stan ikke udelukkende er en del af en
valgkampagne,  men  derimod  et  tegn
på  at  situationen  er  i  gang  med  at
udvikle sig i en positiv retning.
I Januar repræsenterede jeg NWIP på
projektets første tur til USA. Projektet
var blevet inviteret til at lave en dialog
og  en  3  timers  workshop  under  den
nationale  konference  for  medicinstu-
derende  i  USA.  På  trods  af  det  korte
ophold,  og  at  der  desværre  ikke  var
andre  studenter  tilstede  fra  projektet,
var resultaterne positive. En gruppe af
amerikanske  studerende  arbejder  nu
på  at  kunne  invitere  projektet  tilbage
til USA på en større delegation i løbet
af 2004.
Jeg  havde  tænkt  meget  over  hvilken
vinkel,   der   burde   anvendes   for   at
diskutere   sikkerhedspolitik   i   USA.
Mit   indtryk   var   at   størstedelen   af
universitetsstuderende   i   USA   ikke
interesserer   sig   for   udenrigspolitik
trods  landets  involvering  i  konflikter
rundt om i verden. Oprindeligt var det
planen  at  Dr.  Victor  Sidel  fra  USA,
der er et anerkendt medlem af
IPPNW,
skulle have talt om terrorisme før min
dialog. Det ville have åbnet op for en
langt  dybere  diskussion  af  hvad  sik-
kerhed er, og hvilken løsning der for-
nuftigt set kan findes på verdenssitua-
tionen og den formodede trussel [hot]
mod  USA  i  dag.  Desværre  var  Dr.
Sidel  syg,  og  jeg  havde  udelukkende
[endast] en time til at starte en meget
omfangsrig diskussion. Mine forvent-
ninger  blev  dog  bekræftet.  Næsten
ingen  af  deltagerne  vidste  synderligt
meget  om  atomvåben,  trods  landets
nye    sikkerhedspolitik    og    enorme
atomvåbenarsenaler.  På  sin  vis  må
man   derfor   sige   at   min   mission
lykkedes.    Jeg    fik    meget    positiv
tilbagemelding  [gensvar],  og  mange
følte virkelig, at de havde fået øjnene
op for et essentielt problem, de indtil
da havde overset.
At  turen  var  en  succes  er  et  meget
vigtigt skridt [steg] for IPPNW. Vi har
indtil  nu  stort  set  ikke  haft  nogen
studerende  i  USA  der  arbejdede  med
nedrustning.  De  studerende  i  Physi-
cians  for  Social  Responsibility  har
traditionelt    afvist    emnet    og    har
arbejdet    fortrinsvis    [företrädesvis]
med  vold  i  hjemmet  og  miljøspørgs-
mål.  Forhåbentlig  kan  vi  i  fremtiden
bidrage til at den tendens vendes.
Efter at have gennemført succesfulde
delegationer til Indien, England, USA
og  Pakistan  i  det  forløbne  år  [det
gångna året] er den udfordring [utma-
ning], der venter os, først og fremmest
at  få  sikret,  at  de  lokale  studenter-
netværk vedligeholdes og får aktivite-
ter stablet på benene. Men 2004 bliver
på  andre  måder  et  udfordrende  år.
Projektet  er  blevet  bedt  om  at  stå  for
træninger og workshops på IPPNW’s
Europæiske studentermøde i Irland og
under   IPPNW’s   Verdenskongres   i
Beijing  til  september.  Vi  skal  også
have skabt en brugbar hjemmeside og
bedre  undervisningsmateriale  for  at
sikre  en  god  vidensdeling  og  over-
levering  i  projektet  og  endelig  har
Richard Fristedt fra Sverige og jeg nu
koordineret  projektet  i  3  år,  så  vi  er
begyndt  at  se  os  om  efter  mulige
arvtagere,  da  vores  studentertid  ikke
varer evigt.
Forhåbentlig vil dette medføre, at pro-
jektet kan fortsætte fremover i mange
år som en fast del af IPPNW’s studen-
teraktiviteter, og at vi og vores metode
bliver bedre og bedre hele tiden.
Tak  til  alle  de  aktive  studerende  i
NWIP og al den opbakning vi har fået
fra  især  Danske,  Norske  og  Svenske
Læger Mod Kernevåben. Med håb om
et produktiv fremtid og en fredeligere
verden.
CÆCILIE BÖCK BUHMANN
Cæcilie Böck Buhmann laver oplæg under workshop.
Foto: C BÖCK BUHMANN

10Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Studenter-Studenter-
Studenter-Studenter-
Studenter-
aktiviteteraktiviteter
aktiviteteraktiviteter
aktiviteter
Nuclear Weapons
Inheritance Project
Seneste nyt fra IPPNWs studenterfront
videre med projektet, kan vi godt til-
lade os efterfølgende at betegne vores
tilstedeværelse som en succes.
European IPPNW-affiliate
meeting, november 2003,
London, UK
På  mødet  i  London,  8-11.  Nov.  2003
havde  vi  fastlagt  et  selvstændigt  pro-
gram  for  NWI  projektet.  Lørdagen
afsatte vi til træning af de fremmødte,
som  foruden  en  håndfuld  engelske
studerende  fra  Nottingham  også  om-
fattede  aktive  IPPNW-studerende  fra
Østrig,     Tyskland,     Irland,     USA,
Palæstina  og  Norge.  Træningen  blev
gennemført  af  en  delegation  fra  den
internationale    NWIP-gruppe,    her-
under   Marieke   Blokzijl   (Holland),
Cæcilie   Böck   Buhmann   og   under-
tegnede   (Danmark)   samt   Richard
Fristedt (Sverige). Denne træning om-
fattede præsentationer af de medicin-
ske  konsekvenser  af  atomkrig  samt
mere detaljeret info om traktaterne og
de  ovennævnte  begreber  som  blev
præsenteret i Nottingham.
Søndag beskæftigede vi os med strate-
gisk  planlægning  af  NWI  projektet.
Først   og   fremmest   for   at   give   de
studerende  i  projektet  en  følelse  af
medejerskab,   og   for   at   redefinere
vores mål frem til IPPNW’s Verdens-
kongres  i  Beijing  i  September  2004.
Frem  til  kongressen  arbejder  vi  på  at
få  etableret  et  globalt  studenternet-
værk, primært med studentergrupper i
atommagterne. Indtil videre har vi i år
skabt gode kontakter i både Indien og
Pakistan, Skt. Petersburg i Rusland og
nu også England. Kommende delega-
tioner til Pakistan og USA er på vej og
næste år vil der blive fulgt op på Eng-
land og Rusland, samt forsøgt skaffet
kontakter i Frankrig, Israel og Kina.
Yderligere  fik  vi  også  lagt  planer  for
hvad  som  skal  ske  på  selve  kongres-
sen og efterfølgende. Et forslag gik på
at  alle  studerende  på  kongressen  i
fællesskab  skal  forsøge  at  udarbejde
en  model  til  hvordan  NPT’en  kan
styrkes i fremtiden.
Den    strategiske    planlægning    om-
fattede  også  en  diskussion  med  de
engelske  studerende  om  hvilke  tiltag
som skal til for at etablere en IPPNW
studenter  gruppe  derovre.  Vi  forven-
ter  at  se  de  engelske  studerende  ar-
bejde  videre  med  oplysning  omkring
kernevåben  problematikker  lokalt  og
nationalt,  samt  forberede  et  dialog-
møde  mellem  studenter  i  England,
foråret 2004.
Fremtidige opgaver og
ideer til projekter for
NWI-projektet
Til   næste   år   arbejder   vi   på   at   få
udarbejdet   et   standard   curriculum
som kan anvendes i alle lande til dia-
loger med studenter og træning af nye
aktive  medlemmer.  Ligeledes  vil  vi
også  forsøge  at  synliggøre  projektet
yderligere  ved  at  skrive  en  række
fængende artikler om NWI projektet,
som  kan  anvendes  i  studenterblade
verden  over.  Der  er  også  blevet  vakt
interesse for det såkaldte ”Mayors for
Peace”-projekt,     hvor     europæiske
studenterorganisationer   mod   kerne-
våben  i  samarbejde  med  borgmestre
erklærer  byer  for  ”atomvåbenfrie  zo-
ner”.  Mere  info  om  dette  projekt  og
dets  implementering  i  NWI  projektet
vil følge senere.
N
ærværende  artikel  er  en  kort
opdatering  af  de  aktiviteter
som   er   sket   på   IPPNWs
studenterfront      internationalt      den
seneste  måneds  tid  samt  aktiviteter
blandt   danske   medicinstuderende   i
København.
MedSIN National
Conference, oktober 2003,
Nottingham, UK
Den   24-26.   oktober   2003   deltog
Cæcilie Böck Buhmann og jeg (Chris-
tian  Stampe)  ved  de  engelske  medi-
cinstuderendes   generalforsamling   i
Nottingham,  England.  Tanken  var  at
vi  hermed  kunne  nå  de  studerende
som  er  interesserede  i  IPPNW  og  få
dem med til det kommende European
IPPNW  affiliate  meeting  i  London,
8-11. Nov 2003.
På generalforsamlingen præsenterede
vi  først  projektet  for  alle  ca.  150
fremmødte. Efterfølgende havde vi tre
workshops a een times varighed, som
vi  udarbejdede  som  en  slags  dialog
mellem   os   og   de   studerende.   Vi
introducerede  tilhørerne  til  de  rele-
vante  emner  vedrørende  atomvåben,
så  som  de  medicinske  konsekvenser
af atomkrig, de eksisterende traktater,
NPT,  CTBT  etc.,  begreber  som  de-
terrence,  national  sikkerhed,  nukleær
terrorisme  og  dialog  teknik.  Vi  dis-
kuterede  også  det  aktuelle  National
Missile  Defense  (NMD)  hvormed  vi
fik gjort emnet relevant for de engel-
ske   studerende   og   understreget   at
England  spiller  en  central  rolle  i  de
nuværende  problematikker  vedrøren-
de international sikkerhed.
Målt på antallet af fremmødte studen-
ter  som  var  interesserede  i  at  arbejde

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9611
Rekruttering til Nuclear
Weapons Inheritance
Project
Rekruttering  af  aktive  studerende  til
NWI projektet har vist sig at følge et
broget mønster: Først og fremmest har
vi  forsøgt  at  skaffe  vore  kontakter
gennem  IFMSA  –  de  medicinstude-
rendes internationale organisation, da
vi  kan  promovere  projektet  på  de  to
årlige  møder  i  marts  og  august.  Det
har  imidlertidigt  vist  sig,  at  der  i  en
række  lande  findes  aktive  IPPNW-
studerende  som  har  opnået  kendskab
til   organisationen   udenom   IFMSA.
Ofte er studentergrupperne i de enkel-
te  lande  meget  små,  og  mængden  af
aktiviteter ligeledes begrænsede. Men
vi møder efterhånden flere og flere af
Dialog med studerende på
International Health and
Medical Education Centre,
IHMEC
I    forlængelse    af    London    mødet
gæstede vi mandag formiddag et hold
studenter på IHMEC hvor vi diskute-
rede  kernevåbenspørgsmål.  Med  os
havde  vi  Edward  Raby  (England)  og
Simon  Schwaighofer  (Schweiz)  som
begge  gjorde  brug  af  den  viden  de
havde    tilegnet    sig    under    NWI-
træningen, lørdag.
Senere   deltog   enkelte   engelske   og
internationale   IPPNW   studerende   i
dialogmøderne med beslutningstager-
ne.
disse  studerende  på  de  internationale
møder  og  NWI  projektet  indbyder  til
at  blive  en  del  af  det  internationale
netværk  og  faciliterer  oplysning  om
kernevåben  blandt  andre  studerende
samt  træning  af  nye  aktive  medlem-
mer.
Fundraising
Omkostningerne   forbundet   med   de
enkelte delegeredes rejser og til selve
NWI projektet har indtil videre været
afhængig   af   støtte   fra   SLMK   og
DLMK.  Et  af  målene  for  det  kom-
mende  år  er  at  få  udarbejdet  en  ny
projektbeskrivelse  i  håb  om  at  kunne
hente  midler  hjem  fra  ministerierne,
således at vi delvis selv kan begynde
at  finansiere  rejserne  samt  udarbejde
bedre materiale.
CHRISTIAN STAMPE
Vad  är  massförstörelsevapen  egentli-
gen?  Tidigare  menade  man  i  allmän-
het atombomber, mera sällan kemiska
och  biologiska  vapen.  Fram  till  de-
cember 2002. Då kom den amerikan-
ska   regeringen   med   sin   ”National
Strategy to Combat Weapons of Mass
Destruction”, den nationella strategin
för  att  bekämpa  massförstörelsevap-
en. Massförstörelsevapen och förkort-
ningen WMD blev vardagsord.
Biologiska och kemiska vapen är inte
mer ”massförstörelsevapen” än andra
vapen,  som  splitterbomber,  minfält,
brandbomber  eller  i  vissa  fall  ekono-
miska  sanktioner.  Kemiska  stridsme-
del, t.ex. av den typ Saddam Hussein
använde   mot   kurderna,   kan   döda
hundratals  eller  något  tusental  män-
niskor i en attack med ett eller ett fåtal
flygplan.  Biologiska  vapen  har  inte
använts  i  krig  i  modern  tid,  och  är
knappast  användbara  mellan  stater.  I
t.ex.  Sovjetunionen  utvecklades  vis-
serligen  förfärande  virus  som  skulle
kunna  orsaka  enorma  epidemier,  och
USA  har  också  stora  lager  av  biolo-
giska  stridsmedel.  Men  hur  skulle  de
kunna användas? Epidemin skulle slå
tillbaka  på  angriparen.  Möjligen  är
biologiska vapen tänkbara som terro-
ristvapen, dock främst i fattiga länder
med  små  hälsovårdsresurser.  I  rika
länder  kan  de,  givetvis,  orsaka  panik
men  endast  få  dödsfall,  som  antrax-
pulvret gjorde i USA.
Kärnvapnen  är  något  helt  annat.  En
enda  ”liten”  atombomb  över  Hiro-
shima  dödade  ungefär  ett  hundra  tu-
sen människor. Ett modernt kärnvap-
en i en vanlig bil på Manhattan skulle
kunna döda ännu fler. De atomvapen
som finns på en enda rysk ubåt räcker
till  att  förinta  större  delen  av  USA:s
befolkning.  Just  nu,  och  varje  ögon-
blick, finns flera tusen kärnvapen be-
redda  för  omedelbar  avfyrning,  med
en  knapptryckning,  tillräckligt  för  att
ödelägga  den  mänskliga  civilisatio-
nen.
Kärnvapen är de verkliga massför-
störelsevapnen.  Menar  vi  nukleära,
biologiska och kemiska vapen kan vi
Massförstörelsevapen?
tala  om  NBC-vapen.  Biologiska  och
kemiska  vapen  är  i  första  hand  ter-
roristvapen.  Om  nu  Bush  och  Blair
verkligen  trodde  att  där  fanns  biolo-
giska och kemiska vapen i Irak var det
inte  något  skäl  att  angripa  Irak.  Inte
mer än förekomsten av vapen överhu-
vud  taget.  Att  där  inte  fanns  kärnva-
pen visste man. Diskussionen handlar
om  fel  fråga.  Var  det  rätt  att  angripa
och avsätta diktatorn Sadam Hussein?
Inga folk vill ha krig. Men lura i dom
att  dom  är  angripna,  eller  på  väg  att
blir  angripna,  och  dom  är  genast  be-
redda  att  slåss  för  sitt  land.  Eftersom
Irak  inte  var  på  väg  att  invadera  var-
ken   USA   eller   Storbritannien   var
dessa  otäcka  och  lätt  transporterade
massförstörelsevapen   –   och   många
trodde  i  alla  fall  att  Bush  och  Blair
menade  kärnvapen  –  ett  bra  propa-
gandamedel och ursäkt för att angripa
Irak.
Och  så  blev  ordet Massförstörelse-
vapen ett massförstörelsevapen
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org

12Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Är  du  nyfiken  på  hur  studentarbetet
bedrivs  inom  SLMK?  Sitter  vi  bara  i
våra  moduler  och  kommunicerar  via
mail  med  varandra,  eller  springer  vi
runt  och  delar  ut  flygblad  dagarna  i
ända? För att stilla din nyfikenhet har
vi försökt sammanfatta vad vi SLMK-
studenter  egentligen  gör,  både  på  lo-
kal och internationell nivå.
Hur är studentarbetet
organiserat och vad händer
internationellt?
Studentorganisationen  under  IPPNW
samordnas    av    Molly    Goggin    på
IPPNW   Central   Office   i   Boston.
Dessutom finns två internationella re-
presentanter;   Ahmed   Geneid   från
Egypten  och  Proochista  Ariana  från
USA.  I  Europa  finns  ytterligare  två
representanter, Richard Fristedt (Sve-
rige)  och  Alex  Rosen  (Tyskland).  I
varje land finns en nationell represen-
tant. Tack vare denna organisation un-
derlättas   samarbetet   för   studenter
över  gränserna,  något  som  syns  tyd-
ligt i de många internationella projekt
som studentorganisationen driver. Ex-
empel på dessa är:
•ReCap;  Refugee  Camp  Project,
ett projekt som initierades på det eu-
ropeiska studentmötet i Berlin. Må-
let är att öka medvetenheten om den
aktuella situationen i flyktingläger i
Israel/Palestina,  att  ge  medicinskt
och   socialt   stöd   till   flyktingarna
samt att arbeta för fredlig konflikt-
lösning. Den första rotationen skall
börja nu i slutet av mars i Jerusalem
och Betlehem.
Studentarbetet
i SLMK
•NWIP; Nuclear Weapons Inherit-
ance Project. Idén till detta projekt
kom  fram  ur  diskussioner  bland  en
grupp  studenter  på  ett  europeiskt
studentmöte  i  Uppsala  2001.  Dele-
gationer  av  aktiva  IPPNW-studen-
ter  åker  till  kärnvapenstaterna  och
träffar  andra  studenter.  Idén  är  att
väcka  tankar  och  funderingar  hos
studenterna  genom  att  fråga  dem
hur de känner inför att ärva ansvaret
för  sitt  lands  kärnvapen,  och  den
ekonomiska börda det innebär. Läs
mer om den senaste utvecklingen av
detta  projekt  här  bredvid.  Artikeln
är  skriven  av  Caecilie  Böck  Buh-
mann, en av de internationella koor-
dinatorerna för programmet. Om du
tycker att Inheritance-projektet låter
som något Du gärna skulle vilja bli
en  del  av,  kontakta  gärna  Richard
Student-Student-
Student-Student-
Student-
aktiviteteraktiviteter
aktiviteteraktiviteter
aktiviteter
De fyra studenterna i SLMK-styrelsen:
Sara Smedegård, Camilla Mattsson, Richard Fristedt och John Henriksson
i diskussioner under SLMKs årsmöte i Umeå i december 2003.

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9613
Vad hände på Åland?
I  september  2003  var  sex  studenter
med  i  den  svenska  delegationen  till
det    nordiska    utbildningsmötet    på
Åland. Dessa fick chansen att lära sig
grunderna  om  kärnvapen,  dess  medi-
cinska konsekvenser och en massa an-
nat  intressant  som  äldre  medlemmar
troligen kan på sina fem fingrar. Alla
är vi dock barn i början, och dessa stu-
denter har nu fått en mycket bra grund
att  stå  på  för  fortsatt  engagemang  i
bara kärnvapenfrågor, eftersom de in-
ternationella  studenterna  har  en  väl-
digt  bred  agenda,  med  allt  från  kärn-
vapen  till  flyktingfrågor.  Förutom  att
dessa  möten  brukar  vara  mycket  gi-
vande  för  att  hitta  nya  projektidéer,
finns det inget som är så inspirerande
som att möta andra studenter som tror
på samma idéer som man själv gör.
Förra  året  gick  studentmötet  av  sta-
peln  i  Berlin  i  juni.  Sveriges  delega-
tion  bestod  av  Richard  Fristedt,  stu-
dentrepresentant i styrelsen och en av
de  ansvariga  för  Nuclear  Weapons
Inheritance Project, samt fyra studen-
ter  från  Umeå.  Mötet  gav  mycket  in-
spiration  till  studenterna,  och  en  av
idéerna som kom upp under mötet var
studentprojektet ReCap (se ovan).
I  år  är  det  de  irländska  studenterna
som har tagit sig an uppgiften att an-
ordna mötet, och den 8-12 april kom-
mer  studenter  från  hela  Europa  att
träffas  under  temat  Peace  through
Health,  samma  tema  som  för  världs-
kongressen  i  Beijing  i  september.  En
rad  olika  ämnen  kommer  att  behand-
las,  som  t.ex.  Inheritance-projektet,
kärnvapennedrustning  och  dialogtek-
nik, men även ämnen som HIV/AIDS,
flyktingfrågor och hälsoläget i Europa
kommer  att  diskuteras.  Mötet  verkar
ha  potential  att  bli  riktigt  spännande;
hur  det  hela  avlöper  kommer  att  rap-
porteras i ett senare nummer.
Intresserad?
Om du är student och inte tidigare har
varit  engagerad,  men  känner  att  du
skulle vilja lära dig mer om kärnvapen
och engagera dig i denna viktiga frå-
ga,  är  du  varmt  välkommen  att  kon-
takta den nuvarande studentrepresen-
tanten   Sara   Smedegård,   på   ‹sara.
smedegard@slmk.org›.   Vi   behöver
fler aktiva studenter, fler röster som är
villiga att ta ställning för att hjälpa till
att  väcka  folkopinionen  och  få  fler
människor  medvetna  om  att  kärnva-
pen  faktiskt  fortfarande  utgör  ett  i
allra  högsta  grad  reellt  hot.  På  den
svenska   hemsidan   ‹www.slmk.org›
finns  även  en  länk  till  studentsidan,
som  vi  hoppas  skall  fyllas  med  mer
information vartefter.
CAMILLA MATTSSON
och SARA SMEDEGÅRD
kärnvapenfrågan. Förutom att lära sig
mycket,  fick  de  svenska  studenterna
även tillfälle att träffa aktiva studenter
från   Norge,   Finland,   Estland   och
Ryssland. Sena kvällar med bastubad,
kalla  dopp  i  Ålands  hav,  estniskt  te
och diskussioner om allt mellan him-
mel och jord var ett resultat av detta!
Utbildningsmöten med deltagare från
flera länder har förutom all kunskaps-
inhämtning  också  ett  värde  i  att  stu-
denterna får knyta kontakter med var-
andra,   vilket   ger   en   möjlighet   till
framtida  samarbeten  och  kunskaps-
utbyten. Dessutom är dessa möten en
svårslagen inspirationskälla för intres-
serade studenter. På sätt och vis är de
dessutom  självuppfyllande  i  sin  för-
måga att lyfta fram IPPNW:s syfte: vi
tror  ju  på  idén  att  ju  mer  samarbete
som sker över gränserna mellan män-
niskor, desto mindre är risken för krig
och  användande  av  vapen  som  kon-
fliktlösning.
Europeiska studentmöten
Varje   år   anordnas   ett   europeiskt
IPPNW-studentmöte.   Dessa   möten
har  ett  mycket  bredare  innehåll  än
Fristedt  (den  andra  internationella
koordinatorn)  på  ‹richard.fristedt@
slmk.org›.
•MedEx;  Medical  Exchange  är  ett
utbytesprogram, där aktiva IPPNW-
studenter kan tillbringa åtta veckor i
ett annat land, för närvarande Zam-
bia,  Kanada,  Filippinerna,  Kenya
och Egypten.
Fyra av dessa veckor tillbringas på
sjukhus,  och  fyra  i  något  IPPNW-
projekt.
Läs mer om det internationella stu-
dentarbetet på:
‹www.ippnw-students.org›.
Vilka aktiviteter sker i
Sverige?
Här  i  Sverige  har  många  SLMK-stu-
denter  rekryterats  ur  den  internatio-
nella  läkarstudentföreningen,  IFMSA
(International  Federation  of  Medical
Students Associations, fd Swemsic). I
synnerhet  en  av  dess  undergrupper,
SCORP   (Standing   Committee   On
Refugees  and  Peace)  har  en  agenda
som  i  delar  väl  överensstämmer  med
SLMK:s,  vilket  gjort  det  möjligt  att
dels locka nya, intresserade studenter
till SLMK, dels att samarbeta i arrang-
emanget kring olika lokala aktiviteter.
Som exempel på detta kan nämnas att
SCORP det senaste läsåret haft temat
”kärnvapen”  för  sitt  arbete.  För  att
uppmärksamma    denna    fråga    har
SLMK och SCORP därför samarbetat
om att anordna föreläsningar om kärn-
vapen  på  tre  av  studieorterna:  Stock-
holm,  Uppsala  och  Umeå.  Uppsala,
som  har  en  aktiv  studentgrupp,  har
dessutom   haft   en   posterutställning
uppsatt i medicinstudenternas lokaler
på  Akademiska  sjukhuset,  och  nyli-
gen  anordnades  en  videokväll  med
Stanley     Kubricks     klassiker     Dr
Strangelove med efterföljande diskus-
sion. Även i Umeå finns en grupp in-
tresserade studenter som brukar delta i
lokalgruppens    aktiviteter.    En    av
Umeå-studenterna,  Marie  Fornstedt,
deltog   i   en   IFMSA-workshop   om
flyktinghälsa i Pakistan, som hade ett
inslag av kärnvapenfrågor. En artikel
om hennes erfarenheter av detta möte
publicerades  i  förra  numret  av  Info-
bladet (nr 95).

14Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Det radioaktiva hotet
– hur nära är det?
På SLMKs årsmöte i december 2003 föreläste två FOI-forskare, Ronny
Bergman om radioaktiva källor på Kolahalvön och Björn Sandström om
Irans kärnvapenprogram.
Kolahalvön
Det finns flera olika radioaktiva källor
på Kolahalvön som utgör en potentiell
hälsofara för dem som arbetar och bor
i närheten; de mängder som lagrats är
så stora att de t.o.m. skulle kunna ut-
göra ett hot för alla som bor på Kola-
halvön. Runt om på Kolahalvön finns
gamla  ubåtar  uppställda,  oftast  med
dubbla  reaktorer.  Isbrytare  är  också
atomdrivna  och  ett  tiotal  har  ställts
upp i området. Dessa fartyg är i olika
skick, men på grund av brist på pengar
har  de  inte  skrotats  på  ett  säkert  sätt
utan  står  uppställda  i  olika  fjordar.
Innan  satellitnavigeringssystemet  var
utbyggt  användes  utmed  Rysslands
Norra   Ishavskust   fyrar,   som   drevs
med  radioaktiva  batterier.  Dessa  bat-
terier  har  inte  tagits  om  hand  när  de
ter.  Därför  är  varje  källa  inkapslad  i
bly,  koppar  och  uran  vilket  gör  dem
säkra att stå nära även om det bildas så
kallad  bromsstrålning  (röntgenstrål-
ning)  när  strålningen  penetrerar  in-
kapslingen.  Inkapslingsmaterialet  är
stöldbegärligt  men  en  eventuell  stöld
sker då alltså med livet som insats.
Novaja Zemlja
Ön Novaja Zemlja har sedan 1955 va-
rit  testplats  för  Sovjetunionens  kärn-
vapen.  Sammanlagt  130  provspräng-
ningar  har  utförts  varav  88  atmosfä-
riska  kärnvapentest.  Runt  kusten  har
det dumpats mer radioaktivt avfall än
den  sammanlagda  mängden  i  övriga
världshaven. Just nu är behållarna tä-
ta, men det är bara en tidsfråga innan
rosten gör att det läcker ut radioaktiva
ämnen i havet.
Kärnkraftverket i Polyarnye
Zori
Man har gjort en simulering av en all-
varlig  olycka  vid  kärnkraftverket  där
en  tredjedel  av  reaktorinnehållet  i  en
av reaktorerna sprids ut (samma andel
som   vid   Tjernobyl-olyckan).   Detta
skulle,  trots  det  korta  avståndet  till
Sverige, bara ge ungefär samma mark
-
beläggning radioaktivt cesium i norra
Sverige  som  efter  Tjernobyl-olyckan
p.g.a.  att  Kolakraftverkets  reaktor  är
mindre. FOIs bedömning är att största
risken för allvarliga konsekvenser för
människor  utgörs  av  en  olycka  vid
kärnkraftverket på Kola och ett miss-
tag vid bränslebyte på en ubåt, medan
de övriga källorna bara riskerar att ge
lokal  strålpåverkan  eller  påverkan  på
havsmiljön.
energiorganet bör reaktorerna avveck-
las.
Ubåtar
Antalet  fungerande  sovjetiska  ubåtar
var  som  störst  1990  med  cirka  200
stycken,  men  är  nu  nere  i  70  p.g.a.
medveten  skrotning  och  eftersatt  un-
derhåll. I storleksordningen 300 reak-
torer står nu och bara rostar på Kola-
halvön, många helt eller delvis under
vatten.  I  Elitsafjorden  finns  cirka  90
reaktorhärdar varav 5-10 reaktorer år-
ligen transporteras till Mayak för upp-
arbetning. I de fall man tagit ur det ra-
dioaktiva avfallet ur ubåtarna eller de-
monterat kärnvapen ombord står detta
radioaktiva avfall ibland ute i det fria
under dålig bevakning. Därmed finns
risk för radioaktivt läckage såväl som
stöld  av  klyvbart  material.  På  grund
av   att   reaktorerna   är   relativt   små
skulle även ett totalt haveri av en reak-
tor dock inte medföra någon radioak-
tiv risk för Sverige. 1989 sjönk ubåten
Komsomolets  norr  om  Kolahalvön;
den innehöll en reaktor och 2 kärnva-
pen.  Kursk  som  sjönk  år  2000  hade
två reaktorer.
Fyrar
Det finns upp till tusen fyrar som drivs
med  radioaktiva  batterier  utmed  Is-
havskusten  och  150  på  själva  Kola-
halvön. Dessa fyrar började användas
på 1960-talet och fram till Sovjetunio-
nens  sönderfall  skickades  batterierna
tillbaka till Moskva för upparbetning.
De  innehåller  radioaktivt  strontium
med så hög aktivitet att en dödlig dos
uppstår  om  man  har  närkontakt  med
den  radioaktiva  strålkällan  15  minu-
 ”I storleksordningen
300 reaktorer står
nu och bara rostar
på Kolahalvön,
många helt eller
delvis under vatten”
fyrarna lagts ned. I området finns ock-
så  lager  för  radioaktivt  material  och
dumpningsplatser  i  havet  för  sådant
avfall,  särskilt  runt  Novaja  Zemlja.
Slutligen  finns  ett  kärnkraftverk  med
två  fungerande  reaktorer  i  Polyarnye
Zori,  sydvästra  delen  av  Kolahalvön.
Reaktortypen  är  inte  lika  osäker  som
den  i  Tjernobyl,  men  saknar  en  av
två rekommenderade reaktorinneslut-
ningar.  Enligt  Internationella  atom-

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9615
Barents hav
Norr  om  Kolahalvön  ligger  Barents
hav  som  är  ett  reproduktionsområde
för fisk. Barents hav får ta emot radio-
aktiva   föroreningar   från   läckande
ubåtar  uppställda  i  Kolas  fjordar,  via
Golfströmmen  från  Sellafield,  samt
via   floderna   Pechora,   Dvina   och
Onega  från  globalt  och  lokalt  nedfall
efter atmosfäriska kärnvapenprov res-
pektive  nedfall  efter  Tjernobylolyck-
an. Till detta kommer slutligen förore-
ningar  från  dumpat  radioaktivt  avfall
utanför  Novaja  Zemlja.  Trots  denna
massiva  förorening  är  halten  av  ce-
sium-137 i fisk faktiskt större i Öster-
sjön,   Irländska   sjön,   Onegabukten,
Vita havet, Karahavet och Skagerack
än i Barents hav. Bara i Nordatlanten
är halten av cesium-137 lägre än i Ba-
rents hav.
Iran
Det  har  länge  funnits  misstankar  om
att Iran i hemlighet har byggt upp ett
kärnvapenprogram. Landet har skrivit
under icke-spridningsavtalet, men har
ändå lyckats hålla det omfattande pro-
grammet  hemligt  för  internationella
atomenergiorganet (IAEA) som utfört
inspektioner i landet. Inte heller stor-
makternas spionsatelliter har upptäckt
något misstänkt. En kärnkraftsreaktor
har  byggts  i  hemlighet.  I  den  sex
fotbollsplaner stora underjordiska an-
rikningsanläggningen   i   Nantaz   har
man  med  en  mindre  modell  av  gas-
centrifug  lyckats  anrika  uran.  Indien
och  Ryssland  har  levererat  reaktor-
bygga   upp   en   kärnvapenpotential,
men troligen ännu inte hunnit så långt
att  något  kärnvapen  hunnit  bli  klart.
Hela  kärnvapenprogrammet  avslöja-
des  för  IAEA  av  den  iranska  opposi-
tionen. Inför fullbordat avslöjande er-
kände  iranska  regimen  hela  planen
och  lät  IAEA  inspektera  anläggning-
arna. IAEAs slutsats blev:
”Idag finns inga bevis för att det tidi-
gare icke deklarerade nukleära mate-
rialet och de aktiviteter som IAEA re-
dogjort  för  hör  till  ett  program  för
framställning av kärnvapen. Emeller-
tid, med tanke på Irans tidigare försök
att  dölja  sin  verksamhet  inom  detta
område,  kommer  det  att  ta  tid  innan
IAEA  kan  fastställa  att  Irans  kärn-
relaterade  verksamhet  är  enbart  till
för fredliga syften.”
Sammanfattning
De båda föredragen var på sätt och vis
ett  lugnande  budskap.  Riskerna  på
Kola av de olika radioaktiva källorna
är i första hand av lokal karaktär, men
man  måste  på  ett  säkert  sätt  ta  hand
om det radioaktiva avfallet nu, annars
kommer det att bli besvärligare, farli-
gare  och  dyrare  att  göra  det  i  framti-
den.   Säkerhetsproblemen   på   kärn-
kraftverket  på  Kolahalvön  måste  lö-
sas, alternativt anläggningen stängas.
I Iran har nu en process inletts för en
demontering av ett program som san-
nolikt    var    avsett    för    kärnvapen-
tillverkning.  Det  kommer  att  bli  in-
tressant att följa vilka sanktioner lan-
det kommer att dömas till för sitt hem-
lighetsmakeri.  Kommer  ett  exempel
att statueras?
MARTIN TONDEL
martin.tondel@slmk.org
Källa: Bergman R. & Baklanov A.
Radioactive sources of main
radiological concern in the Kola-
Barents region. FOA-B 98 00343
861 SE. Umeå; Defence Research
Establisment, 1998.
Ronny Bergman berättade på Umeåmötet bl a om att mängder med radioaktivt
avfall dumpats i havet runt Novaja Zemlja. Det är bara en tidsfråga innan
rosten på behållarna gör att det läcker ut radioaktiva ämnen i havet.
Foto: H LEVANDER
I Iran har nu en
process inletts för
en demontering av
ett program som
sannolikt var avsett för
kärnvapentillverkning.
delar,   Pakistan   kärnvapenteknologi
och  Nordkorea  har  sålt  missilbärare
till Iran. Flera länder har således varit
inblandade och kan inte ha saknat vet-
skap  om  vad  utrustningen  kunde  an-
vändas  till.  Iran  höll  helt  klart  på  att

16Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
”Jag  är  inte  alls  överraskad  över  att
försvarsbudgeten   föreslås   öka   för
sjunde året i rad. Det passar helt med
de prioriteringar som den sittande ad-
ministrationen gjort hela tiden”, säger
Martin   Butcher   på   SLMK/DLMKs
amerikanska  systerorganisation  Phy-
sicians    for    Social    Responsibility
(PSR).
I den budget Vita huset lämnade över
till  Kongressen  i  början  av  februari,
föreslås  Pentagon  få  402  miljarder
dollar för år 2005, vilket inte inklude-
rar åtminstone femtio miljarder dollar
för de fortsatta militära operationerna
i Afghanistan och Irak.
USAs federala budget har idag ett un-
derskott   på   521   miljarder   dollar.
”Statsmakten  måste  utöva  fiskalt  an-
svar  och  begränsa  ökade  omkostna-
der,  bli  resultatorienterad  och  skära
bort  slösaktiga  program,”  sa  George
W. Bush när han presenterade sin nya
budget.  Det  innebär  att  mycket  utom
försvar,   ”hemlandssäkerhet”   liksom
federala bidrag och understöd får sina
anslag frysta eller nedskurna.
Pentagons Missilförsvarsbyrå (MDA)
föreslås  få  nära  tjugo  procent  mer
pengar (9,9 miljarder dollar) nästa år.
Utöver att det första steget i det mark-
baserade  missilförsvar  som  till  sen-
sommaren  ska  stå  klart  i  Alaska  och
Kalifornien talas i budgetförslaget om
en ”potentiell tredje plats” för ytterli-
gare missiler.
”Det   är   en   nyhet,”   säger   Martin
Butcher,  ”även  om  det  inte  är  helt
överraskande.  I  de  hemligstämplade
2814 000 000 000  kronor.  Det  är  vad  president  Bush  vill
anslå till det amerikanska försvaret under nästa år.
Medan  utbildning  och  miljövård  skärs  ned,  får  försvaret
ökade anslag med sju procent. Ett utvidgat missilförsvar
och en kraftigare
bunker buster är något av det Vita Huset
vill satsa på.
försvarsanalyserna framgår tydligt att
Pentagon anser att de planerade tjugo
missilsilos  som  vid  slutet  av  nästa  år
ska finnas i Fort Greely i Alaska och
vid  Vandenbergbasen  i  Kalifornien
inte räcker.”
Det  sägs  inte  var  Pentagon  vill  för-
lägga  en  tredje  anläggning,  men  del-
staten Nord-Dakota är ett tänkbart al-
ternativ.   Där   finns   redan   delar   av
kommunikationsanläggningarna    för
missilförsvaret  och  Pentagon  gjorde
för  några  år  sedan  också  miljökonse-
kvensbeskrivningar    för    eventuella
missilsilos  och  för  en  X-band  radar-
station.
Nord-Dakota   är   vidare   den   delstat
som,  enligt  Bulletin  of  the  Atomic
Scientists,  har  flest  kärnstridsspetsar,
1710  stycken,  lagrade  vid  flygbas-
erna i Grand Forks och Minot.
”Jag  tror  att  det  kommer  att  bli  svårt
för  Bushadministrationen  att  få  med
sig  inte  minst  senaten  för  ett  utökat
missilförsvar,”     säger     statsvetaren
Larry  Caldwell  på  Occidental  Col-
lege, som ägnade en del av hösttermi-
nen åt att skärskåda försvarsbudgeten.
”Men  under  rådande  omständigheter,
med  de  militära  operationerna  i  Irak
och  Afghanistan  är  det  kanske  möj-
ligt.”
För bara några månader sedan medde-
lande   Missilförsvarsbyrån   att   man
lagt planerna på ett rymdbaserat mis-
silförsvar på hyllan på grund av ”tek-
niska  utmaningar”.  I  det  nya  budget-
förslaget talas åter om en satsning på
en testanläggning i rymden som en del
av  försvaret  mot  en  fientlig  robot-
attack.
”Förslaget förbryllar mig”, säger Mar-
tin Butcher. ”Politiskt förefaller de att
försöka ta sig fram så snabbt, och på
så  bred  front  som  möjligt,  men  det
verkar inte särskilt vettigt.”
”Jag  känner  inte  till  något  som  tek-
niskt motiverar att rymdförsvaret åter
skulle    finnas    med,”    säger    Larry
Caldwell.  ”Jag  tror  bara  att  de  försö-
ker dra fördel av Irakkriget, för att få
loss  mer  pengar  till  något  som  vissa
inom Pentagon tar på mycket stort all-
var.”
Kraftigare Bunker
Buster
Ifjol lyckades demokraterna i senaten
halvera  anslaget  till  studier  av  en  ny
kärnvapenbestyckad bunker   buster,
som  är  tänkt  att  kunna  tränga  djupt
ned i marken innan den detonerar och
förstör fientliga lager och gömställen
under jord.
Nu  vill  Pentagon  fyrdubbla  anslaget
till  studierna,  samtidigt  som  man  ger
upp  tanken  på  att  vidareutveckla  den
så    kallade    B-61 Mod. 11-bomben.
”Istället vill man tydligen satsa enbart
på  den  större  B83-bomben,”  säger
Martin  Butcher.  ”Enligt  en  hemlig-
stämplad   rapport   skulle   en   sådan
bomb  kunna  användas  för  att  attack-
era   ryska   och   kinesiska   lednings-
centraler under jord, och Pentagon an-
ser att B83-bomben, med sin spräng-
kraft  på  upp  till  ett  megaton,  skulle
passa till något sådant.”
I samband med utfrågningarna i sena-
ten förra året, bedyrade försvarsminis-
ter  Donald  Rumsfeld  att  det  enbart
handlade om studier, att Pentagon inte
hade några planer på att verkligen ut-
veckla  nya  kärnvapen.  ”Det  kanske
vid  den  tidpunkten  var  sant,”  säger
USAs försvarsbudget
”ett monster”
USAs försvarsbudget
”ett monster”

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9617
Martin  Butcher,  ”men  det  är  uppen-
barligen inte längre vad de tänker sig.
Jag  tror  att  senatens  demokrater,  lik-
som de republikaner som motsatte sig
programmet, kommer att vara mycket
upprörda över detta”.
Ny provsprängning
I samband med beslutet att tillåta stu-
dier  av  nya  kärnvapen,  accepterade
Kongressen att Pentagon också plane-
rar  för  att  minska  tiden  för  att  kunna
återuppta    provsprängningarna    vid
testplatsen i Nevadaöknen.
”Om Bush vinner valet i höst förvän-
tar jag mig ett nytt kärnvapenprov där
inom ett år,” säger Martin Butcher på
PSR. ”Jag tror att de kommer att säga
att de har hittat ett kritiskt fel i något
av  de  vapen  som  redan  ingår  i  den
amerikanska arsenalen, att de behöver
testa det för att se om det fortfarande
fungerar.”
”Att bara borra ett hål i marken, pla-
cera kärnladdningen där och detonera
den, tar absolut inte mer än en månad,
sannolikt bara ett par veckor.”
”Jag har pratat med folk på både Ener-
gi-  och  Försvarsdepartementet,  och
ingen säger ”Ja, det kommer att ske.”
Men  å  andra  sidan  är  det  inte  heller
någon  som  förnekar  att  provspräng-
ningarna kommer att återupptas inom
kort.”
”Jag tror att kravet i första hand kom-
mer att komma från kärnvapenlabora-
toriernas sida. Att de forskare som nå-
gon   gång   varit   med   om   en   prov-
sprängning börjar bli litet till åren, och
att  de  behöver  lära  upp  ny  personal.
Det  finns  också  de  på  Pentagon  som
av ideologiska skäl vill genomföra ett
nytt test för att knäcka Provstoppsav-
talet en gång för alla. Så jag tror att vi
får se ett första test mycket snart efter
ett eventuellt omval av Bush.”
Även statsvetaren Larry Caldwell tror
att  nya  tester  är  förestående.  ”Om
Bush får sitta kvar i Vita huset, kom-
mer vi definitivt att få se en förändring
av  den  amerikanska  policyn  när  det
gäller provsprängningar.”
Föga debatt
Trots att det är valår, och de demokra-
tiska  presidentkandidaterna  har  gått
ganska  hårt  åt  president  Bush,  har
försvarsbudgeten   åtminstone   hittills
väckt  litet  diskussion.  ”I  amerikansk
debatt  ifrågasätter  man  inte  anslagen
till  försvaret  när  landet  befinner  sig  i
krig,” förklarar Larry Caldwell.
Om senator John Kerry, som för när-
varande ligger bäst till för att utmana
president  Bush  i  höstens  val  skulle
vinna,  räknar  Larry  Caldwell  dock
med   att   försvarsanslagen   minskas
med mellan fem och tio procent.
”Jag  förväntar  mig  att  det  nationella
missilförsvaret  liksom  en  kärnvapen-
bestyckad bunker   buster skulle   få
minskade   anslag,   kanske   helt   för-
svinna.  Däremot  tror  jag  att  de  båda
politiska partierna är överens om sats-
ningarna  på  SSI  (Space  Information
Intelligence), den teknologi ämnad för
Försvarshögkvarteret Pentagon är ett av de få departement som får sina anslag
höjda i Vita Husets budget för nästa år. Om Kongressen godkänner budgeten kan
biträdande försvarsminister Dov S. Zakheim, med ansvar för ekonomin, se an-
slagen öka för sjunde året i rad.
Foto: Helene. C. Stikkel
underrättelseverksamhet som visat sig
vara så framgångsrik i Irak.”
Trots  att  missilförsvarsanläggningen
vid  fort  Greely  i  Alaska  kommer  att
kunna tas i bruk under sensommaren,
tror Larry Caldwell inte att den kom-
mer  att  bli  ett  hett  debattämne  i  val-
kampanjen.  ”Det  är  en  alldeles  för
komplicerad  fråga,  det  är  inget  för
snärtiga,  enradiga  uttalanden  i  TV.
Och  John  Kerry  måste  undvika  att
göra  bort  sig  i  nationella  media,  om
han ska ha en chans att besegra Bush i
valet.”
Vidgat gap USA–Europa
Även om förslaget om ökade försvars-
anslag   inte   överraskar,   sänder   det
ändå    ett    omisskännligt    budskap;
”Jämfört med resten av världen är den
amerikanska    försvarsbudgeten    ett
monster,” säger Martin Butcher, chef
för de säkerhetspolitiska programmen
på Physicians for Social Responsibil-
ity. ”För mig är det alldeles tydligt att
de försöker skicka ett budskap till om-
världen att det inte är lönt att försöka
utmana USA militärt.”
”Jag  tror  att  ytterligare  fyra  år  med
Bush  i  Vita  huset  kommer  att  vidga
klyftan mellan USA och dess allierade
i Europa ytterligare,” säger statsveta-
ren  Larry  Caldwell.  Han  undervisar
bland annat om amerikansk säkerhets-
politik,  liksom  om  relationerna  till
Ryssland, och har tidigare arbetat som
sovjetanalytiker på CIA och som chef
för  europeiska  studier  vid  National
War College i Washington D.C.
”Det vidgade gapet kan liknas vid det
geologerna    kallar    kontinentaldrift,
och leda till ökat tryck på någon slags
oberoende  militär  styrka  i  Europa.
Och  det  i  ett  kritiskt  ögonblick  då
både NATO och EU är på väg att ut-
vidgas.  Det  är  inte  alldeles  olikt  de
förändringar vi såg i Europa i slutet av
1800-talet,  och  som  ledde  fram  till
första världskriget. Jag tror nu inte att
vi får se ett nytt storkrig, men efter yt-
terligare  fyra  år  med  samma  ameri-
kanska  politik,  tror  jag  att  det  blir
mycket  svårt  att  reparera  de  ameri-
kansk-europeiska   relationerna,”   av-
slutar Larry Caldwell.
CLAES ANDREASSON
Los Angeles

18Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
The Fog of War
Dokumentärfilm regisserad av Errol Morris
Robert   McNamara   var   amerikansk
försvarsminister 1961–68 under Ken-
nedy  och  Johnson.  Denna  dokumen-
tära film av Errol Morris består av den
gamle McNamaras berättelser, rakt in
i  kameran,  omväxlande  med  journal-
filmer.  Filmen  visades  på  Göteborgs
filmfestival.
Robert  McNamara  minns.  Han  käm-
par   med   sitt   samvete.   Han   tycks
ibland  plågad  av  de  beslut  han  varit
med om att fatta. Men ansvaret för de
stora besluten var ju till sist inte hans,
utan presidentens. Hans interiörer från
Vita Huset under Kubakrisen är i stort
sett kända sedan tidigare, framför allt
från boken och filmen Tretton dagar.
De  flesta  ledarna,  militära  och  poli-
tiska,  i  Ovala  rummet  förordade  en
amerikanska  attack.  ”We  were  this
close to a nuclear war” säger han och
visar en smal springa mellan tummen
och långfingret. Hur nära man var för-
stod  man  först  efteråt.  Under  krisen
trodde  man  att  Sovjet  var  på  väg  att
placera ut kärnvapen på Kuba. I själva
verket fanns där redan 162 kärnvapen
utplacerade,  inklusive  70  på  missiler
som kunde nå en stor del av USA:s be-
folkningscentra på östkusten.
Den    amerikanska    militärledningen
visste  inte  heller  att  fyra  sovjetiska
undervattensbåtar hade kärnvapenlad-
dade torpeder som man övervägde att
avlossa   mot   hangarfartyget   Joseph
Kennedy.  Vid  ett  möte  med  Fidel
Castro    trettio    år    senare    frågade
Filmrecension
”Alla som fört högre militärt befäl har gjort misstag som
kostat människors liv. Hundratals, kanske tusentals. Jag
har  gjort  det.  Men  man  gör  sällan  samma  misstag  två
gånger. I vart fall inte flera gånger. Man lär av misstagen.
Men när det gäller kärnvapen finns det ingen möjlighet att
lära  av  misstag.  There  is  no  learning  time  with  nuclear
weapons.”
McNamara  Castro  om  han  skulle  ha
rekommenderat   Chrusjtjov   att   an-
vända dessa kärnvapen om USA hade
anfallit  Kuba.  Castro  sade  att  han
verkligen  inte  hade  rekommenderat
Chrusjtjov   detta.   ”Kuba   skulle   ha
utraderats” sade Castro.
Missförstånd,   okunnighet,   felberäk-
ningar  spelade  en  stor  roll  också  i
Vietnam-krigets   utveckling,   menar
McNamara.  Först  långt  efter  kriget,
när han träffade de nordvietnamesiska
ledarna  förstod  McNamara  att  Viet-
nam slogs för sitt oberoende, inte för
kommunismen.   Han   inser   att   hela
dominoteorin  –  faller  Vietnam  faller
snart  hela  Sydasien  för  de  kinesiska
kommunisternas attacker – var ogrun-
dad.  Vietnam  skulle  ha  slagits  mot
Kina lika väl som USA, Vietnam-kri-
get  var  ett  misstag.  ”But  we  did  not
know the history”, säger McNamara.
McNamara minns. Det är inte tydligt
hur han beräknar slutsumman av sina
insatser  i  politiken.  ”I  will  say  no
more now.”
Filmen  tar  inte  heller  ställning.  Både
som  samtidshistoria  och  som  en  bild
av  en  man  som  försöker  komma  till
rätta med sitt liv och sitt samvete för-
tjänar den att ses och diskuteras. Den
skulle lämpa sig bra för svensk televi-
sion,  efter  viss  nedskärning.  Kanske
med en efterföljande debatt.
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
The Fog of War: Eleven
Lessons from the Life of
Robert S. McNamara
Regi: Errol Morris,
USA 2003, 106 min

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9619
Lagom  till  Alla  Hjärtans  Dag  får  ett  hundratal
ideella  organisationer  ett  välkommet  tillskott  i
kassan då Banco delar ut 39 miljoner kronor från
Bancos Hjärtefonder. Störst bidrag får Amnesty
International  (5,3  miljoner  kronor)  och  Rädda
Barnen (5 miljoner kronor).
2003 blev ett bra börsår, fondkapitalet växte och därmed
ökade även bidraget till de ideella organisationerna. Spa-
rare   i   Bancos   Hjärtefonder   (Humanfonden,   Samarit-
fonden,  Kulturfonden,  Hjälpfonden,  Idrottsfonden  och
Ideella  Miljöfonden)  avstår  årligen  1–2  procent  av  fond-
förmögenheten till någon av de ideella organisationer som
finns anslutna till fonderna.
–Våra sparare vill se sina pengar växa samtidigt som de
bidrar till att göra världen lite bättre, säger Tonika Hird-
man, VD Banco.
Drygt 77 000 personer sparar i Bancos ideella fonder. Se-
dan starten -92 har över 450 miljoner kronor delats ut till
ändamål som främjar miljö, kultur, idrott och humanitära
insatser.  Runt  om  i  världen  pågår  med  andra  ord  många
olika  projekt  som  blir  möjliga  att  genomföra  genom  bl a
bidraget från sparare i Banco.
–Vi är en av de organisationer som årligen får ett stöd ge-
nom  spararna  i  Humanfonden,  säger  Klas  Lundius i
Svenska Läkare Mot Kärnvapen, och vi vill rikta ett stort
tack till alla som genom sitt fondsparande har bidragit till
att vi i år fick 422.160 kr. Pengar som gör det möjligt för
oss  att  bl a  fortsätta  våra  dialoger  i  Indien  och  Pakistan,
våra  möten  med  ryska  och  amerikanska  beslutsfattare
samt med experter i NATO. SLMK kommer även att vara
representerat  vid  de  förberedande  förhandlingarna  om
icke-spridnings avtalet i FN i New York. Vidare kommer
vi att ge ut en informationsskrift om den mänskliga faktorn
som man ofta glömmer när man har tusentals kärnvapen
på full avfyringsberedskap. Senare i höst kommer vi även
att vara representerade i Bejing i samband med IPPNWs
Världskonferens.
–SLMK  har  ett  stort  behov  av  regelbundna  givare  för
långsiktiga  insatser.  Vår  förhoppning  är  att  den  positiva
trenden på börsen håller i sig och att allt fler väljer att ge-
nom sitt sparande ge ett extra bidrag till SLMK, avslutar
Klas Lundius.
Björn  Jonsson,  Bancos  chefstrateg,  tror  att  börserna  ska
fortsätta  att  stiga  i  år.  Det  främsta  skälet  är  att  vinsterna
väntas fortsätta upp. En annan positiv faktor som han ser
är att det kommer att dröja innan centralbankerna stramar
åt penningpolitiken. Men samtidigt betonar han också att
det  finns  risker  för  en  sämre  utveckling,  framförallt  när
det   gäller   den   amerikanska   ekonomin   som   påverkar
världsekonomin.  Ökad  terrorism  och  ökade  handelsre-
striktioner är andra risker.
Så  om  det  nu  är  rätt  tillfälle  att  börja  spara,  verkar  bara
framtiden kunna utvisa.
Här är de tio största bidragstagarna från Banco spararna i
år (SLMK kommer på 17:e plats):
  1. Amnesty International5,3 miljoner kr
  2. Rädda Barnen5 miljoner kr
  3. Barncancerfonden3,2 miljoner kr
  4. SOS Barnbyar2,2 miljoner kr
  5. Civilingenjörsförb. miljöfond2 miljoner kr
  6. EFS1,3 miljoner kr
  7. Svenska Diabetesförbundet1,2 miljoner kr
  8. Svenska Missionsförbundet1,2 miljoner kr
  9. Diakonia0,9 miljoner kr
10. Läkarmissionen0,9 miljoner kr
Ideella organisationer
vinnare på börsuppgången

20Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Weapons of Mass Destruc-
tion Commission (WMDC)
År 2002 föreslog Jayantha Dhanapala,
biträdande generalsekreterare i FN, en
oberoende  kommission  för  massför-
störelsevapen med ett eller två länder
som  initiativtagare  och  värdar.  Kort
före sin död bestämde utrikesminister
Anna  Lindh  att  Sverige  skulle  ta  ini-
tiativet till kommissionen. I december
2003  utnämndes  Hans  Blix  till  kom-
missionens    ordförande.    FN-chefen
Kofi  Annan  hälsade  detta  med  till-
fredsställelse  i  ett  pressmeddelande
16 december:
”I    welcome    the    launch    of    the
Weapons  of  Mass  destruction  Com-
mission chaired by Dr. Hans Blix. The
Commission faces a task of the utmost
importance  –  providing  proposals  on
how to make progress in non-prolife-
ration and disarmament of weapons of
mass destruction, and on how to mini-
mize the risk of these weapons falling
into  the  hands  of  terrorists.  I  com-
mend  this  timely  initiative  taken  by
the  late  Foreign  Minister  of  Sweden,
Anna   Lindh,   and   look   forward   to
fruitful    cooperation    between    the
Commission and the United Nations.”
Hans  Blix  ska  nu  utnämna  14  med-
lemmar från olika länder. De ska inte
representera  sitt  land  utan  bara  sig
själva,  och  kommissionen  ska  vara
oberoende  av  Sveriges  regering  och
andra   regeringar.   Sekretariatet   ska
ligga i Stockholm. Till sin struktur lik-
nar   den   Brandt-kommissionen   och
Brundtland-kommissionen.  Kommis-
sionen  ska  presentera  sin  slutrapport
för FN:s generalsekreterare kring slu-
tet av år 2005.
Information från UD, Stockholm
www.un.org/News/Press/docs/2003/
sgsm9085.doc.htm
Eldstormar
Myndigheter och militärer i USA och
andra  länder  har  systematiskt  under-
värderat  effekterna  av  kärnvapen  ge-
nom att räkna med tryckvåg och strål-
ning  efter  ett  kärnvapenanfall  men
försumma eldstormen (mass fire, fire
storm). De  flesta  strategiska  kärnva-
pen idag har en sprängkraft på ungefär
300  kiloton  (jämför  med  Hiroshima-
bomben:   15   kiloton).   Vapen   med
sprängkraft  över  100  kiloton  förstör
främst  genom  eldstormen  som  dödar
och förstör mer än tryckvågen.
Under kalla kriget var troligen ca 400
amerikanska  kärnvapen  riktade  mot
Moskva.  Det  skulle  ha  räckt  med  ett
eller ett par kärnvapen. Om ett 300 ki-
lotons kärnvapen exploderar 500 me-
ter  över  Pentagon  bildas  ett  eldklot
med  en  temperatur  på  omkring  100
miljoner   grader   Celsius,   dvs.   4-5
gånger högre än temperaturen i solens
centrum.  Byggnader  slås  sönder  av
den  våldsamma  tryckvåg  som  går  ut
från  explosionen  men  strax  vänder
vinden.  Den  enorma  hettan  antänder
byggnader,    vegetation    etc.    vilket
medför att upphettad luft stiger uppåt
från alla bränder så att ny luft sugs in
från  omgivningarna.  Denna  eldstorm
innebär  att  kokheta  vindar  av  orkan-
styrka   blåser   in   mot   explosions-
platsen. Nästan inga människor över-
lever på en yta på 100-170 kvadratki-
lometer,  det  vill  säga  bl.a.  runt  Vita
Huset och Capitolium.
Genom att bortse från eldstormen har
militärer kunnat motivera fler kärnva-
pen än vad som egentligen behövs för
att slå ut motståndaren.
Eden L. City on fire.
Bulletin of the Atomic Scientists
Jan/Feb 2004 p. 32-43.
Kärnvapenterrorism
”Unless  the  United  States  changes
course – and fast – a nuclear terrorist
attack  on  the  United  States  will  be
more  likely  than  not  in  the  decade
ahead.”
Graham Allison, tidigare biträdande
försvarsminister i USA,
 citerad i International Herald
Tribune 23 januari 2004
Östersjön
Enligt  en  dansk  undersökning  kom-
mer 95 % av isotopen jod-129 i Öster-
sjön från anläggningar för återvinning
av kärnbränsle, särskilt från La Hague
i Frankrike.
Hou XL et al., J Environ Radioact
2002;61(3):331-343
Uran under Gulfkriget
”Depleted uranium” (DU) är en bipro-
dukt  vid  anrikning  av  uran-235  för
kärnreaktorer  eller  kärnvapen.  DU  är
mycket  hårt  och  tungt  och  används
därför i ammunition. Innebär detta att
slagfältet  blir  kontaminerat  med  ra-
dioaktivt uran? Nej, säger polska fors-
kare som mätt upp att befolkningen i
Kuwait och södra Irak inte utsätts med
mer  radioaktivitet  än  jordens  genom-
snittsbefolkning.
Bem H, Bou-Rabee F. Environ Int
2004;30(1):123-134.
Europa måste arbeta mot
kärnvapenspridning!
Senatorerna  Sam  Nunn  (D)  och  Ric-
hard Lugar (R) har arbetat mycket för
att  USA  och  andra  länder  ska  hjälpa
Ryssland  att  demontera  sina  kärnva-
penlager (se www.sgpproject.org). De
öststater  som  ska  bli  EU-medlemmar
1  maj  har  forskningsreaktorer  med
höganrikat   uran   av   vapenkvalitet.
Nunn oroar sig för att detta ska kom-
ma i fel händer och uppmanar EU att
engagera sig i frågan. Kriget mot ter-
rorism hotar att konkurrera ut det vik-
tigaste  arbetet  mot  kärnvapensprid-
ning:    säkert    omhändertagande    av
Rysslands kärnvapen.
Nature 2003; 426 pp 213 and 219.
Internationella
Kvinnodagen
Under  temat  ”Investera  i  vård,  inte  i
dödande”   kräver   kvinnorna   bakom
den  5:e  globala  kvinnostrejken  den
8 mars 2004 att de över 900 miljarder

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9621
dollar  som  nu  spenderas  på  militär-
budgetar istället används för överlev-
nad: rent vatten, säker mat, hälsovård,
boende, utbildning, skydd mot våld.
www.globalwomenstrike.net
F&S
Fråga: Hur lång tid tog det att döda 1
miljon människor i krig från Romarri-
ket till början av 1900-talet?
Svar: 50 år.
F:  Hur  lång  tid  tog  det  att  döda  lika
många människor på 1900-talet?
S: 1 år (1 miljon döda per år!).
www.worldwatch.org/pubs/mag/
1994/72/mos/
”An ever timely commit-
ment: teaching peace”
Påvestolen  har  sedan  ett  antal  år  valt
att göra nyårsdagen till en dag av bön
för  fred.  Den  nuvarande  påven  har
gjort  ett  långt  uttalande  om  freden
med omfattande hänvisningar till tidi-
gare  texter  från  Vatikanen.  Talet  är
läsvärt, faktarikt, stöder och stöder sig
på internationell lag som en grund för
fred  som  måste  utvecklas  och  som
man inte får bryta. Den internationella
lagens  principer  ligger  före  och  över
den  nationella  lagstiftningen  i  dessa
frågor.  Avtal  måste  hållas.  Kampen
mot  terrorismen  får  inte  leda  till  att
man åsidosätter lagar och avtal.
Jag tror att påvens tal förtjänar att lä-
sas och gärna sammanfattas för någon
tidning, rikstidning, lokaltidning, eller
tidning  för  religiös  organisation.  Det
finns tidningar för stift, församlingar,
samfund ...
Du  hittar  påvens  tal  på  nedanstående
adress:
<http://www.vatican.va/holy_father
Klicka på ”John Paul II”, ”Messages”
och ”World Day For Peace”
GUNNAR WESTBERG
Frågan    ställdes    ursprungligen    av
Jayantha   Dhanapala,   undergeneral-
sekreterare för nedrustning i FN, och
följdes av: Finns någon regering som
vill  sponsra  en  sådan  kommission?
Det fanns det i förstone inte, men när
Anna  Lindh  fick  frågan  sade  hon  att
det skulle Sverige göra. Hon frågade
Hans  Blix  om  han  kunde  ta  ordför-
andeskapet,   och   det   kunde   denna
unge  sjuttiofemåring.  Henrik  Salan-
der blev generalsekreterare. Salander
har i många år varit Sveriges nedrust-
ningsambassadör,  och  gjorde  bl  a  en
stark  insats  som  ordförande  i  NPT-
konferensen 2000.
Blix valde som medlemmar 13 obero-
ende  personer,  som  inte  represente-
rade något land eller någon regering.
De flesta är akademiker eller f d poli-
tiker. De flesta har stor erfarenhet av
medling eller fredsarbete. Arbetet har
inletts med det första sammanträdet, i
Stockholm  de  sista  dagarna  i  januari
2004.  Det  blir  flera  sammanträden  i
Blix-kommission om
massförstörelsevapen
flera länder. Slutligen kommer en rap-
port  i  slutet  av  år  2005.  Denna  skall
innehålla  praktiska  förslag  och  över-
lämnas till FN.
Det förefaller som om kommissionen
i  första  hand  kommer  att  ägna  sig  åt
kärnvapenproblemen   och   hur   man
skall  kunna  minska  deras  antal,  ut-
veckling och spridning.
Kommissionen  är  mycket  intresserad
av  samarbete  med  föreningar.  Vad
Hur  minskar  man  de  faror  som  orsakas  av  massförstör-
elsevapen? Denna fråga är inte särskilt tydligt avgränsad,
men  Blix-kommissionen,  i  fortsättningen  kallad  WMDC
(Weapons of Mass Destruction Commission), tycks ha fått
uppdraget formulerat ungefär så.
dessa  föreningar  sedan  kan  tillföra
WMDC  får  diskuteras.  Från  SLMK
och IPPNW menar vi att vi kan tillföra
kunskap  om  kärnvapens  medicinska
effekter   i   olika   situationer,   beräk-
ningar  av  hur  hälsovården  försämras
av  satsningar  på  kärnvapen,  erfaren-
heter av Dialog med beslutsfattare och
Den  mänskliga  faktorn  bakom  kärn-
vapenkrig  av  misstag  m m.  Henrik
Salander  kommer  att  träffa  SLMK
och andra organisationer under våren
för diskussioner.
När Anna Lindh blev mördad sade vi
från SLMK att det bästa sättet att hed-
ra henne var att fortsätta hennes hän-
givna arbete för fred, nedrustning och
mänskliga  rättigheter.  Blix-kommis-
sionen  kan  ses  som  ett  sådant  Anna
Lindh-projekt.
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
En del information om kommissionen
finns på UD:s hemsida <www.ud.se>.
Peace through Health
IPPNWs 16:e världskongress i Beijing 16-19 september 2004.
Anmälan för lägsta konferensavgift senast 15 juni.
Mer information kan fås  på
‹www.ippnw.org/IPPNWCongress.html› eller från Klas Lundius
som kommer att få broschyrer framöver (se adressuppgifter på
sid. 3) samt på SLMKs hemsida ‹www.slmk. org›.
Konferensnytt

22Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
DLMKs
Bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40 , 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
International councillor:
Anton Aggernæs
Gyvelholm 50 , 2830 Virum
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42  ,  2605 Brøndby
Tlf.  36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehølvej 3 , 2950 Vedbæk
Tlf.  45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14 , Avernakø ,
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: n.dahm@privat.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Böck Buhmann
Tagensvej 15 , 2200 København N
Tlf. 35 37 02 02 – 202
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9623
Ordförande:Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
413 19 Göteborg, tel 031-82 86 92 eller
82 63 93 (b), tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
 832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
 e-post: frida.sundberg@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33,
791 62 Falun, tel 023-138 18,
mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Anna Sjögren, Margaretavägen 3L:223, 222 40 Lund,
tel 046-39 31 58, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Bengt Larsson, Storgatan 70, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-164 12, e-post: bengt.larsson@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Vinkelgatan 6, 824 42 Hudiksvall,
tel 0650-127 75, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningen har utgjorts av:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60  Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, fax 08-20 50 23, e-post:
eva.olivecrona@slmk.org
Camilla Mattson, Flogstavägen 77B,
752 72 Uppsala, tel, 018-46 36 96, e-post:
camilla.mattsson@slmk.org (stud repr)
Sekr:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medl-Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7,
ansvarig:703 75 Örebro, tel 019-23 44 64,
e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Anna Hellman, Daljunkaregatan 12 nb, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.hellman@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Rackarbergsgatan 40:470,
752 23 Uppsala, tel 018-50 23 25,
e-post: sara.smedegard@slmk.org (stud repr)
Martin Tondel, Lekparksvägen 2, 582 75 Linköping,
tel 013-39 64 74, e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17, e-post: leonore.wide@slmk.org
Richard Fristedt, Kastanjegatan 6 a, 3 tr, 223 59 Lund,
tel  046-123 552, e-post: richard.fristedt@slmk.org
(stud repr)
Suppleanter
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32  Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel +  fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7, 703 75 Örebro,
tel 019-23 44 64, e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
SLMKs  STYRELSE
2003 – 2004

Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91  PERSTORP
Sweden
Svenska läkare mot kärnvapen välkomnar till
vårmöte (inkl styrelsemöte) i Falun den 24-25 april
Vi möter våren tillsammans i Dalarna och diskuterar vårt fortsatta arbete för
en kärnvapenfri värld. Särskilt fokus under helgen kommer att ligga på träning
idialoger med beslutsfattare angående kärnvapenfrågan.
Mer information om mötestider och lokal samt ett detaljerat program kommer
att finnas tillgängliga på www.slmk.org.
Anmälningar (senast 4:e april) och förfrågningar tas tacksamt emot på e-post:
mats.hogmark@slmk.org eller anna.hellman@slmk.org.
Vi ser fram emot att välkomna er alla i Falun i vår!
Foto: S HOGMARK
SLMK:s vårmöte i Falun
24-25 april 2004
Ladda ner PDF