Text från PDF
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 96 MARS 2004
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Pentagon vill satsa ytterligare tio miljarder dollar på missilförsvaret.
Presidenten begär ofattbara 400 000 000 000 dollar
till det amerikanska försvaret.
Kärnvapnen är farliga för mänskligheten,
militärt oanvändbara och ofantligt dyra.
USAs
försvarsbudget
”ett monster”
Läs Claes Andreassons
artikel på sid 16
”Du kan förstöra
ett land på två sätt,
genom en atombomb
eller genom att
satsa alla pengar
på kärnvapen.”
Ledaren, sid 4
2Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Nukes are expensive (in addition to
being dangerous for humanity and
militarily useless). Frida Sundberg in
her leading article points to the fact
that India and Pakistan spend vast
amounts of money on nuclear
weapons, while still having a lot of
great welfare problems. Fridas con-
clusion: nuclear weapons are a threat
to public health.
Our US correspondent Claes Andreas-
son also writes about money. In his
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 96, mars 2004
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form AB
Linnégatan 2 GUlf KönigLuleåBox 52
753 32 UPPSALA590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel: 013-651 81
E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (97): 1 maj 2004
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som bi-
fogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK) och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5 000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 475.
Föreningarna är de svenska och dan-
ska grenarna av International Physi-
cians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) med ca 150 000 lä-
kare i ca 50 länder som medlemmar.
SLMK, DLMK och IPPNW är poli-
tiskt och religiöst obundna organisa-
tioner med målet att avskaffa kärn-
vapnen genom att sprida saklig infor-
mation om kärnvapnens medicinska
effekter. IPPNW har huvudkontor i
Boston och leds av en ordförande
(”president”).
Utgivningsplan
NrManusstopp Distribution
971/5 -04juni
9820/9 -04oktober
9930/11 -04december
1001/2 -05mars
Summary in English
Omslagsbilden
Omslagsbilden visar USAs militär-
högkvarter Pentagon. Läs om USAs
försvarsbudget på sidan 16.
JL & UK
article, titled “US defence budget – a
monster” you can read about the
incredible amount of money President
Bush wants to spend on arms and
military personnel in times of budget
problems and a malfunctioning health
system.
Who will continue the fight for a
nuclear weapons free world? The
medical students are a key group. This
number of our newsletter has three
articles written by students about stu-
dent IPPNW activities. Two of them
deal with The Nuclear Weapons In-
heritance Project. They can give you
an insight into the great impact that
the student movement could have
when supporting the anti-nuclear
weapons movements in the NW
countries.
ULF KÖNIG,
JAN LARSSON
Foto: KEN HAMMOND, U.S. Air Force
Från redaktörerna
I detta nummer av Infobladet har vi
försökt göra några av de danska artik-
larna mera lättlästa för de svenska lä-
sarna genom att översätta vissa nyck-
elord. Eventuellt kommer vi att utöka
detta till alla artiklar, även från
svenska till danska.Vi tar tacksamt
emot synpunkter från våra läsare.
JL & UK
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:963
INNEHÅLL NR 96
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel: 031-82 63 93 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16 (a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2004:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22.
”Du kan förstöra ett land på två sätt, genom
en atombomb eller genom att satsa alla pengar
på kärnvapen.”4
Ledarsida – Frida Sundberg
Amatøragtig tilgang til Nordkorea5
Korea-eksperten Charles L Pritchard vurderer
USA’s forhandlinger med Nordkorea
Den oversete kernevåbentrussel6
Jacob Obbekjær beretter fra Pugwash-møde
i København 29.01.04
Nuclear Weapons Inheritance Project –
fra den ene ende af verden til den anden8
Cæcilie Böck Buhmann
Nuclear Weapons Inheritance Project.
Seneste nyt fra IPPNWs studenterfront10
Christian Stampe
Massförstörelsevapen?11
Gunnar Westberg reflekterar över uttrycket
MITTUPPSLAGET
Studentarbetet i SLMK12
Camilla Mattsson och Sara Smedegård informerar
Det radioaktiva hotet – hur nära är det?14
Martin Tondel refererar FOI-forskarna Ronny Bergmans
och Björn Sandströms föreläsningar vid SLMKs årsmöte 2003
USAs försvarsbudget ”ett monster”16
Claes Andreasson återger reaktioner i USA på
de gigantiska summorna
The Fog of War18
Gunnar Westberg recenserar dokumentärfilmen
regisserad av Erroll Morris
Ideella organisationer vinnare på börsuppgången19
Information från Bancos Hjärtefonder
Internationell utblick20
Redaktör Inge Axelsson
Blix-kommission om massförstörelsevapen21
Hur den ser ut, dess arbete och vilka mål den har;
Gunnar Westberg berättar
DLMKs Koordinationsudvalg22
SLMKs styrelse 2003–200423
BAKSIDAN
Inbjudan till vårmöte i Falun24
4Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Ledare Ledare
Varje år kommer UNICEFs ”The state
of the world’s children”. Den innehål-
ler en del intressant läsning. Här finns
statistik över allt möjligt. Glädjande
nog beskriver den många förbätt-
ringar sett över de senaste årtiondena.
Ett positivt exempel är den indiska
spädbarnsdödligheten som sjunkit
från 146/1000 (år 1960) till 67/1000
(år 2001). För varje enskild indier som
på detta sätt fått chansen till överlev-
nad måste detta vara en revolution!
I denna rankinglista placerar sig In-
dien på ungefär samma nivå som Su-
dan (65/1000) och Nepal (66/1000).
Grannen Pakistan går det lite sämre
för, av tusen levande födda barn dör
84 före sin ettårsdag. Av tusen le-
vande födda barn i Pakistan är det 109
som inte får privilegiet att fylla fem.
Varför har inte detta sätt att tolka olika
länders status företräde? Både Indien
och Pakistan är länder som rymmer en
massa kreativa människor. Där finns
välutbildade experter av alla de slag.
Indiska dataingenjörer är eftertraktade
specialister med hela världen som ar-
betsmarknad. Grattis! Ändå väljer
båda dessa länder att satsa resurser på
något så monstruöst som oanvändbara
massförstörelsevapen. Kanske tror de
båda länderna på hög nivå varit skralt
har vi på detta vis skapat kontaktytor
på ett annat område.
Vi har alla sett bilderna på hur indier
demonstrerar sin stolthet över sina
kärnvapen. Kärnvapnen har setts som
symboler för förmåga och kunnande.
Genom innehav av dessa tror man sig
få tillträde till ”de finas klubb”. Hur
skall man kunna skapa motbilder till
detta? Vem skall göra det?
Varje vår träffas världens stater för att
diskutera icke-spridningsavtalet för
kärnvapen (NPT). Indien och Pakistan
har enligt detta avtal inte rätt att hålla
sig med kärnvapen. De fem gamla
kärnvapenmakterna har förbundit sig
att avskaffa sina kärnvapen någon
gång som motprestation till att övriga
stater inte skaffar sig några. Det är
viktigt att kräva att de officiella kärn-
vapenmakterna snabbt och irreversi-
belt avskaffar sina kärnvapen. Men
det är också viktigt att Indien och Pa-
kistan accepterar avtalet och avskaffar
sina. Det måste vi påminna dem om.
De stora fiskarnas fulhet kan inte få
ursäkta de smås!
FRIDA SUNDBERG
vice ordförande SLMK
”Du kan förstöra ett land på
två sätt, genom en atombomb
eller genom att satsa alla
pengar på kärnvapen.”
att de på så vis skall framstå som stora
och mäktiga. Men hur skulle kärnva-
pen kunna rädda livet på en enda av
dessa som inte får fylla fem? Vilken
skulle verkningsmekanismen vara?
Som en av deltagarna i en paneldebatt
under en kurs för medicinstudenter i
Peshawar i somras sa: ”Du kan för-
störa ett land på två sätt, genom en
atombomb eller genom att satsa alla
pengar på kärnvapen.” Vilken nytta
skulle inte dessa pengar kunna göra
istället? Men vem utom de indiska och
pakistanska makthavarna har ansvar
för att se till ländernas invånares
bästa? Vilket ansvar har vi som om-
värld att reagera på det som förefaller
vara uppenbart vansinne?
SLMKs uppgift är att förebygga kärn-
vapenkrig genom att upplysa om
kärnvapens medicinska effekter. I det
samarbetar vi inom International Phy-
sicians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) bl.a. med indiska och
pakistanska läkarorganisationer. Kol-
leger som i sin vardag arbetar i Indien
och Pakistan möter kolleger från res-
ten av världen (däribland SLMK) och
vill aktivt göra något åt de hot av olika
slag som kärnvapen innebär mot folk-
hälsan. När förtroendet mellan de
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:965
”USA har ikke tiden på sin side”
sagde Nordkoreas viceudenrigs-
minister Kim Gye Gwan til mig for
nogle uger siden. ”Som tiden går,
vokser vores atomprograms formåen i
både kvantitet og kvalitet”.
Disse ord er muligvis en nekrolog
over den fejlslagne politik over for
Nordkorea, som George W. Bushs re-
gering fører.
Tidligere på måneden gav de nord-
koreanske myndigheder en uofficiel
amerikansk delegation, som jeg del-
tog i, adgang til den bygning, hvor
man tidligere opbevarede omkring
8000 brugte brændselsstave. Vi op-
dagede, at alle 8000 stave var blevet
fjernet.
Hvorvidt de er blevet forarbejdet til
plutonium til våben, som Nordkorea
hævder, er næsten irrelevant. Det
amerikanske efterretningsvæsen
troede, at de fleste eller alle brænd-
selsstave lå sikkert på lager. Så
politikerne i USA troede fejlagtigt, at
de havde tiden på deres side, da de
afviste Nordkoreas anmodning om en
seriøs dialog og flittigt arbejdede på
en multilateral løsning af den hastigt
voksende atomprogramkrise. Men det
er en forkert opfattelse. I december
2002 var der mistanke om, at Nord-
korea havde et eller flere atomvåben,
som var anskaffet, inden de i 1994 gik
med til at bremse deres atomprogram
og lade det overvåge. Nu er Nord-
korea trådt ud af overvågnings-
programmet (The Non-Proliferation
Amatøragtig tilgang
til Nordkorea
Af Charles L. Pritchard. (Korea-ekspert.
Indtil august 2003 amerikansk repræsen-
tant ved USA’s forhandlinger med Nord-
korea.)
Treaty [red.]) og kan have firedoblet
sit atomvåbenarsenal. I mellemtiden
har Bush-regeringen støttet sig til
efterretninger, der afviste Nordkoreas
egen påstand om, at man har genopta-
get atomprogrammet med det udtryk-
kelige formål at forarbejde de brugte
brændselsstave, der hidtil blev op-
bevaret under nøje overvågning, og
udvinde plutonium for at skabe ”et
atomafskrækkelsesmiddel”.
Nu mangler der så omkring 8000
brugte brændselsstave, og det kan ses
som bevis for, at arbejdet på atom-
våbnene måske er begyndt. Dette er
blot den seneste fiasko i en lang række
amerikanske efterretningsfiaskoer i
forbindelse med Nordkorea. For ek-
sempel var der efterretninger i som-
meren 2002, der tydede på, at det
nordkoreanske styre var på sammen-
bruddets rand. De efterretninger blev
senere afvist som urigtige.
USA’s politiske tilgang i Nordkorea
er ikke meget bedre end de ringe ame-
rikanske efterretninger om landet. I
bedste fald kan den højst kaldes
amatøragtig. I værste fald er den et
forfejlet forsøg på at lokke USA’s
allierede med til en fremgangsmåde,
hvis formål ikke er at opnå en diplo-
matisk løsning på krisen, men der-
imod fiasko, som skal retfærdiggøre
isolation af Nordkorea i håbet om, at
landets styre bryder sammen. Dialog
med Nordkorea betyder ikke, at man
giver efter for Nordkoreas krav. Det
betyder blot en grundig undersøgelse
af, hvad der er muligt og acceptabelt
for alle parter. Derfor må Bush-rege-
ringen holde op med at gemme sig bag
Kinas diplomatiske skørter og gå for-
rest i arbejdet med at løse denne krise,
inden Nordkorea får skabt et reelt
atomafskrækkelsesmiddel. Som sagen
er nu, sætter Nordkorea dagsordenen.
USA’s regering bør udpege en erfaren
politisk koordinator for Nordkorea, så
fornuften får lov at sejre.
Jeg tager præsident Bush på ordet, når
han siger, at han ønsker en fredelig og
diplomatisk løsning på denne krise.
Han fortjener nogen, der kan sætte ord
på hans visioner om den koreanske
halvø og træffe politiske beslutninger,
samtidigt med, at han bremser visse
amerikanske regeringsmedlemmers
værste tilskyndelser.
Jeg frygter, at den næste række samta-
ler mellem Nordkorea og det inter-
nationale samfund (heriblandt USA)
løber ud i sandet, og at Nordkorea
trækker sig fra den diplomatiske pro-
ces for senere måske at bekendtgøre,
at de har udviklet alle de atomvåben,
de har behov for.
Kina, Sydkorea og Rusland og mulig-
vis Japan kan meget vel acceptere
dette nye status quo som en mulighed
med det argument, at den faktiske
trussel er minimal, og at yderligere
udvikling af atomvåben så formentlig
er standset. Men resultatet af det ville
være en region, der var endnu mere
sprængfarlig, end den er nu. Spørgs-
målet er, hvor mange atomvåben
Nordkorea skal fremstille, før den
amerikanske regering begynder at
tage sin politik i Østasien alvorligt.
New York Times Syndicate
Oversat af Christina Witting Ettrup.
Kristeligt Dagblad 28.01.04.
6Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
megaton. I een Trident atomunder-
vandsbåd var en sprængkraft på 24
megaton, nok til at ødelægge alle
større byer på den nordlige halvkugle.
US Navy disponerer over ca. 40
sådanne ubåde. Der blev også vist
billeder fra Hiroshima. Billederne af
chokerede og forbrændte overlevende
gjorde et stort indtryk på de
forsamlede. Behandling af ofrene er
resourcekrævende og praktisk taget
umulig og Klaus Arnung konklude-
rede at Prevention, forebyggelse, er
den eneste vej frem.
Claus Emmeche mente at truslen [ho-
tet] fra kernevåbene er større end
nogensinde. Grunden hertil er 2 for-
hold. For det første selve spredningen
af kernevåbnene og for det andet
Bush’s nye kernevåbenpolitik. Bush’s
ændring af den amerikanske våben-
politik blev beskrevet. Det drejer sig
om det såkaldte Nuclear Posture Re-
view (NPR), en gennemgang af USAs
nye politik på kernevåbenområdet.
Som følge af sin ændrede politik vil
USA nu som eksplicitte kernevåben-
mål have 7 stater: Rusland, Kina,
Syrien, Libyen, Irak, Iran og Nord
Korea. Som følge af den ændrede po-
litik kan kernevåben tænkes anvendt
ved en militær konflikt mellem Kina
og Taiwan og ved en krig mellem Irak
og Israel, men også under så upræcise
forhold som ”overraskende militære
udviklinger”. NPR nedbryder dermed
tabuiseringen der hidtil har været ved
anvendelsen af kernevåben.
Ole Espersen beskrev Folkeretten
som aftaler landene imellem, indgået
til fælles fordel [ömsesidig nytta]. Ef-
ter anden verdenskrig er der indgået
en række vigtige traktater og aftaler.
Når imidlertid et land bliver så stærkt
at det ikke behøver disse aftaler, ja så
er grundlaget for at holde aftalerne
væk [borta]. I FN Pagten art. 2 står der
at samtlige lande forpligter sig til at
afstå fra trussel [hot] om anvendelse
af magt og fra anvendelse af magt.
Espersen mente at USA klart havde
overtrådt art. 2 ved at invadere Irak.
Fangerne på Guantanamobasen blev
nævnt. Espersen citerede statsministe-
ren for at have sagt at konventionerne
blev overholdt [följdes], Ole Espersen
mente, at der ikke var en eneste kon-
vention der er overholdt på Guantana-
mo. Der er ikke meget vi kan gøre, det
kunne derimod hjælpe hvis der var et
land der tog afstand og fx. gjorde sin
indflydelse gældende i Nato eller EU.
Den oversete
Kernevåben-trussel
[Det förbisedda kärnvapenhotet]
I samarbejde med Københavns Uni-
versitet afholdt den danske Pugwash-
komité d. 29 Januar et møde om den
oversete kernevåbentrussel. Pugwash
er en international fredsbevægelse
stiftet i 1957 i byen Pugwash i Nova
Scotia. Den fik Nobels Fredspris i
1995.
Mødet fandt sted [ägde rum] i univer-
sitetsbygninger overfor Vor Frue
Kirke i centrum af København. Der
var mødt ca. 60 studerende, under-
visere og en del medlemmer af vores
forening. En af dem, international
councillor Klaus Arnung, DLMK, var
inviteret til at være med i debat-
panelet.
De øvrige debattører var:
Claus Emmeche, centerleder ved
Københavns Universitet,
Ole Espersen, professor i folkeret ved
Københavns Universitet, tidl. Justits-
minister,
Nicolai Halvorsen, Studenterpræst,
Københavns Universitet,
Jan Øberg, Direktør og medstifter af
The Transnational Foundation for
Peace and Future Research, Lund.
Denne artikel sammenfatter debatind-
læggene på mødet.
Klaus Arnung fra DLMK indledte
med at vise dias fra vores diasserie om
atomkrigen som vil være mange af
vore medlemmer bekendt. Størst
indtryk gjorde nok vores diagram over
kernevåbenes udbredelse og styrke.
Klaus fortalte at den samlede eksplo-
sionskraft af alle sprængstoffer, incl.
de 2 atombomber der i den 2. verdens-
krig blev udløst over Japan, var på 3
Foto: J OBBEKJÆR
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:967
Hvis [ifall] landene omvendt bare
retter ind og støtter USA, fordi det er
den stærkeste stat, så har vi ingen
chance for at modvirke denne ud-
vikling.
Nicolai Halvorsen kom ind på etiske
overvejelser vedrørende kernevåben.
Han sagde, at man skulle passe på
hvilke myter man videregav [för vi-
dare], nævnte fx. myten om at den der
ikke er med os, er imod os.
Jan Øberg behandlade begrebet ter-
ror. Han definerede terror som en
handling der bevidst [medvetet]
udnytter uskyldige mennesker til poli-
tiske formål [syften]. Der var 2 typer
dem. Øberg fortsatte: ”I samtlige sta-
ter med kernevåben ønsker befolk-
ningerne det ikke. Der findes ikke
noget krav om at vi skal have kerne-
våben. Men ingen regeringer har haft
modet til at sætte det til afstemning af
frygt [rädsla] for at være nødt til at
nedruste. Det er i strid med enhver
form for demokrati”
Journalisterne blev kritiseret for at
være for tilbageholdende overfor
politikerne og Øberg nævnte som
eksempel et interview med Per Stig
Møller (dansk udenrigsminister) hvor
denne uimodsagt [oemotsagd] argu-
menterede for det ballistiske missil-
forsvar med følgende; ”vi vil jo heller
ikke gerne have bomber i hovedet”.
I slutningen af sit indlæg filosoferede
Øberg over hvorfor der er en sådan
fascination over kernevåbene. Vi spil-
ler [spelar] Gud. Det er teknisk muligt
at afslutte ”projekt menneske” og for
nogle kan det måske være en trøst at
alle dør på en gang og at det ikke bare
er en selv.
Øberg afsluttede sit engagerede ind-
læg med en stille undren over at 6 mia
mennesker finder sig i at 600 – 1000
mennesker afgører om der skal være
krig med kernevåben.
Hvor er de intellektuelle i denne sag ?
København 23.02.2004
JACOB OBBEKJÆR
af terror: Den vi nu tror er væsentlig,
den individuelle terror, som gennem-
snitlig koster 400-1000 mennsker li-
vet pr. år – og den anden, som er den
store splint i øjet [bjälken i vårt eget
öga] som vi ikke vil se, nemlig stats-
terrorismen. Der er fx. de 50 – 60
militære interventioner som USA har
foretaget, senest den i Irak, 10.000
dræbt. Der fandtes andre muligheder
end at invadere. Det viste sig jo at
påskuddet for krigen: Weapons of
Mass Destruction (WMD) ikke
fandtes, det drejede sig snarere om
Weapons of Mass Deception!
Den amerikanske hær medbragte
atomvåben i Irak til eventuel anven-
delse. Danmark støtter som partner i
krigen åbenbart denne politik. Øberg
kritiserede Danmarks optræden som
bombenation i Afganistan og besæt-
telsesmagt i Irak. ”En mærkelig ud-
vikling” sagde han.
Øberg kom ind på sanktionspolitikken
i Irak gennem 12 år. Han sagde at det
har kostet livet for 1/2 – 1 mill
mennesker. Sanktioner var også en
slags WMD.
Bush taler nu om at undgå spredning
af kernevåben, Øberg understregede
at det er selve eksistensen af disse
våben der er problemet. Sålænge der
bare er en stat der har kernevåben ville
der altid være andre der også vil have
Jan Øberg
Foto: J OBBEKJÆR
Debatpanelet på mødet: Klaus Arnung, Jan Øberg, Nicolai Halvorsen, Ole Espersen, Claus Emmeche og John Avery
(Pugwash representant i Danmark).
Foto: J OBBEKJÆR
8Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
D
e spændende aktiviteter i
IPPNW’s studenterprojekt –
Nuclear Weapons Inheritance
Project (NWIP) – fortsætter stadig.
NWIP blev startet i 2001 af studenter
fra Danmark og Sverige og har nu ef-
ter 3 år inddraget studerende fra
næsten alle atomvåbenlande i dets ak-
tiviteter. Hovedformålet [huvud-
syftet] med projektet er at sprede
større viden [kunskap] om atomvåben
og nedrustningsmuligheder blandt
den unge generation med særligt fo-
kus på atomvåbenlande.
Til det formål har projektet videre-
udviklet en metode beskrevet af en-
gelske Oxford Research Group kaldet
Dialogteknik. Projektets aktive stude-
rende rejser til atomvåbenlande og
gennemfører diskussioner med uni-
versitetsstuderende og starter grupper
af studenteraktivister, der arbejder for
nedrustning. Derfor har projektet det
sidste år haft stor fokus på træning i
dialogteknik og basal viden [kunskap]
om sikkerhedspolitik og medicinske
konsekvenser heraf. Efter de sidste to
delegationer til Pakistan i November
2003 og USA i Januar 2004 betyder
det at projektet nu har medvirket til at
starte studentergrupper i Indien, Pa-
kistan, England, USA og Rusland.
NWIP var første gang i Pakistan på
delegation i foråret [våren] 2002, hvor
projektet fik kontakt til et par lokale
studerende efter at have gennemført
en dialog på Shiauddin Medical
College. Projektet har siden holdt
kontakten til disse studerende, og en
af dem deltog i en delegation til Rus-
land i foråret 2003. I november 2003
vendte projektet så tilbage på en større
delegation bestående af Trygve Otter-
son og Christin Ormhaug fra Norge og
Cæcilie Buhmann fra Danmark.
Denne gang var programmet større og
hovedvægten af programmet var lagt
på en 2-dags træning for 50 lokale
studerende, der ønskede at starte akti-
viteter op i Pakistan. Derudover blev
der også tid til en længere dialog på
Jinnah Medical College. De Pakistan-
Nuclear Weapons
Inheritance Project –
fra den ene ende af verden til den anden
Studenter-Studenter-
Studenter-Studenter-
Studenter-
aktiviteteraktiviteter
aktiviteteraktiviteter
aktiviteter
Trygve Otterson instruerer rollespil under workshop
Foto: C BÖCK BUHMANN
ske studerende, der deltog i dialogen
var i første omgang næsten alle for, at
Pakistan skulle beholde sine atom-
våben. Vi blev mødt af hamren i bor-
dene og ophidsede tilråb i starten, men
efter at have diskuteret frem og
tilbage i små to timer oplevede vi, at
der var lydhørhed for vores argumen-
ter og synspunkter i lokalet. Helt ned
på bagerste række blev der lyttet
[lyssnade man], og dekanen var
særligt imponeret over dette og roste
os for vores professionalisme. Det
synspunkt der var dominerende var, at
Pakistan har tilbudt regional nedrust-
ning, men at dette bliver afslået af In-
dien. På globalt plan mente de
studerende, at det måtte anses for
rimeligt, at USA startede nedrust-
ningen, da de i dag fører an [leder] i
det fornyede våbenkapløb.
I vores diskussion lagde vi især vægt
på den fare atomvåben udgør for lan-
denes befolkninger, og vi under-
stregede, at den koldkrigs logik alle
atomvåbenstater bruger ikke er gang-
bar i Sydasien, hvor der er tale om to
lande i mere eller mindre konstant
konflikt, og som geografisk ligger så
tæt på hinanden. At vi ikke argu-
menterede mod deres bekymringer,
men i stedet snakkede om faren ved
våbenene og global oprustning, syntes
at være det vendepunkt, der fik de
studerende til at lytte til os. Resultatet
af dialogen var at 10 piger deltog i
weekendens træning og er indstillet på
at starte lokale aktiviteter. Desuden
var dekanen så tilfreds at de lokale
studerende blev inviteret til at komme
tilbage for at følge op på dialogen, når
de havde opnået den nødvendige
træning for at kunne gøre dette.
Træningen fokuserede mere på kapa-
citetsopbygning. De studerende fik
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:969
efter et standard program, udviklet i
løbet af det sidste år, uddannelse i
medicinske konsekvenser af brugen af
atomvåben, grundlæggende emner
indenfor sikkerhedspolitik, mulige
løsninger og dialogteknik. Senere un-
der delegationen afholdt vi desuden et
uformelt strategimøde med de lokale
og de studerende mødtes siden i de-
cember for at lave [göra] en plan for
de kommende måneder.
En lille skæg [lustig] oplevelse var, at
vi holdt møde med en officer fra den
pakistanske hær, der var far til en af
deltagerne i træningen. Vi havde en
spændende diskussion om løsninger
på atomvåbentruslen [-hotet] i Syd-
asien, og han bekræftede, at Kashmir-
konflikten er en af hovedårsagerne til
problemet. Så længe den konflikt be-
står, er der kun magre muligheder for
at gøre Sydasien atomvåbenfri. Paki-
stan har den generelle holdning, at de
gerne vil afstå deres områder i Kash-
mir, hvis landet bliver gjort til en
selvstændig stat, som besluttet af
FN’s sikkerhedsråd. En meget interes-
sant vinkel er dog at officeren mente,
at hovedårsagen til Indiens manglen-
de [bristande] villighed til kompromis
skyldes, at hvis en stat først løsrives
fra landet, vil flere andre ønske at
følge efter. Er dette korrekt må en
fredsløsning tage mulige konsekven-
ser af dette med i overvejelserne, så
Indien ikke udvikler sig til et blodbad
af Balkanske dimensioner eller større.
Vores håb er at den nystartede gruppe
i Pakistan i løbet af foråret [våren] kan
starte aktiviteter på studenterniveau –
og så kan man jo håbe at de nylige
tilnærmelser mellem Indien og Paki-
stan ikke udelukkende er en del af en
valgkampagne, men derimod et tegn
på at situationen er i gang med at
udvikle sig i en positiv retning.
I Januar repræsenterede jeg NWIP på
projektets første tur til USA. Projektet
var blevet inviteret til at lave en dialog
og en 3 timers workshop under den
nationale konference for medicinstu-
derende i USA. På trods af det korte
ophold, og at der desværre ikke var
andre studenter tilstede fra projektet,
var resultaterne positive. En gruppe af
amerikanske studerende arbejder nu
på at kunne invitere projektet tilbage
til USA på en større delegation i løbet
af 2004.
Jeg havde tænkt meget over hvilken
vinkel, der burde anvendes for at
diskutere sikkerhedspolitik i USA.
Mit indtryk var at størstedelen af
universitetsstuderende i USA ikke
interesserer sig for udenrigspolitik
trods landets involvering i konflikter
rundt om i verden. Oprindeligt var det
planen at Dr. Victor Sidel fra USA,
der er et anerkendt medlem af
IPPNW,
skulle have talt om terrorisme før min
dialog. Det ville have åbnet op for en
langt dybere diskussion af hvad sik-
kerhed er, og hvilken løsning der for-
nuftigt set kan findes på verdenssitua-
tionen og den formodede trussel [hot]
mod USA i dag. Desværre var Dr.
Sidel syg, og jeg havde udelukkende
[endast] en time til at starte en meget
omfangsrig diskussion. Mine forvent-
ninger blev dog bekræftet. Næsten
ingen af deltagerne vidste synderligt
meget om atomvåben, trods landets
nye sikkerhedspolitik og enorme
atomvåbenarsenaler. På sin vis må
man derfor sige at min mission
lykkedes. Jeg fik meget positiv
tilbagemelding [gensvar], og mange
følte virkelig, at de havde fået øjnene
op for et essentielt problem, de indtil
da havde overset.
At turen var en succes er et meget
vigtigt skridt [steg] for IPPNW. Vi har
indtil nu stort set ikke haft nogen
studerende i USA der arbejdede med
nedrustning. De studerende i Physi-
cians for Social Responsibility har
traditionelt afvist emnet og har
arbejdet fortrinsvis [företrädesvis]
med vold i hjemmet og miljøspørgs-
mål. Forhåbentlig kan vi i fremtiden
bidrage til at den tendens vendes.
Efter at have gennemført succesfulde
delegationer til Indien, England, USA
og Pakistan i det forløbne år [det
gångna året] er den udfordring [utma-
ning], der venter os, først og fremmest
at få sikret, at de lokale studenter-
netværk vedligeholdes og får aktivite-
ter stablet på benene. Men 2004 bliver
på andre måder et udfordrende år.
Projektet er blevet bedt om at stå for
træninger og workshops på IPPNW’s
Europæiske studentermøde i Irland og
under IPPNW’s Verdenskongres i
Beijing til september. Vi skal også
have skabt en brugbar hjemmeside og
bedre undervisningsmateriale for at
sikre en god vidensdeling og over-
levering i projektet og endelig har
Richard Fristedt fra Sverige og jeg nu
koordineret projektet i 3 år, så vi er
begyndt at se os om efter mulige
arvtagere, da vores studentertid ikke
varer evigt.
Forhåbentlig vil dette medføre, at pro-
jektet kan fortsætte fremover i mange
år som en fast del af IPPNW’s studen-
teraktiviteter, og at vi og vores metode
bliver bedre og bedre hele tiden.
Tak til alle de aktive studerende i
NWIP og al den opbakning vi har fået
fra især Danske, Norske og Svenske
Læger Mod Kernevåben. Med håb om
et produktiv fremtid og en fredeligere
verden.
CÆCILIE BÖCK BUHMANN
Cæcilie Böck Buhmann laver oplæg under workshop.
Foto: C BÖCK BUHMANN
10Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Studenter-Studenter-
Studenter-Studenter-
Studenter-
aktiviteteraktiviteter
aktiviteteraktiviteter
aktiviteter
Nuclear Weapons
Inheritance Project
Seneste nyt fra IPPNWs studenterfront
videre med projektet, kan vi godt til-
lade os efterfølgende at betegne vores
tilstedeværelse som en succes.
European IPPNW-affiliate
meeting, november 2003,
London, UK
På mødet i London, 8-11. Nov. 2003
havde vi fastlagt et selvstændigt pro-
gram for NWI projektet. Lørdagen
afsatte vi til træning af de fremmødte,
som foruden en håndfuld engelske
studerende fra Nottingham også om-
fattede aktive IPPNW-studerende fra
Østrig, Tyskland, Irland, USA,
Palæstina og Norge. Træningen blev
gennemført af en delegation fra den
internationale NWIP-gruppe, her-
under Marieke Blokzijl (Holland),
Cæcilie Böck Buhmann og under-
tegnede (Danmark) samt Richard
Fristedt (Sverige). Denne træning om-
fattede præsentationer af de medicin-
ske konsekvenser af atomkrig samt
mere detaljeret info om traktaterne og
de ovennævnte begreber som blev
præsenteret i Nottingham.
Søndag beskæftigede vi os med strate-
gisk planlægning af NWI projektet.
Først og fremmest for at give de
studerende i projektet en følelse af
medejerskab, og for at redefinere
vores mål frem til IPPNW’s Verdens-
kongres i Beijing i September 2004.
Frem til kongressen arbejder vi på at
få etableret et globalt studenternet-
værk, primært med studentergrupper i
atommagterne. Indtil videre har vi i år
skabt gode kontakter i både Indien og
Pakistan, Skt. Petersburg i Rusland og
nu også England. Kommende delega-
tioner til Pakistan og USA er på vej og
næste år vil der blive fulgt op på Eng-
land og Rusland, samt forsøgt skaffet
kontakter i Frankrig, Israel og Kina.
Yderligere fik vi også lagt planer for
hvad som skal ske på selve kongres-
sen og efterfølgende. Et forslag gik på
at alle studerende på kongressen i
fællesskab skal forsøge at udarbejde
en model til hvordan NPT’en kan
styrkes i fremtiden.
Den strategiske planlægning om-
fattede også en diskussion med de
engelske studerende om hvilke tiltag
som skal til for at etablere en IPPNW
studenter gruppe derovre. Vi forven-
ter at se de engelske studerende ar-
bejde videre med oplysning omkring
kernevåben problematikker lokalt og
nationalt, samt forberede et dialog-
møde mellem studenter i England,
foråret 2004.
Fremtidige opgaver og
ideer til projekter for
NWI-projektet
Til næste år arbejder vi på at få
udarbejdet et standard curriculum
som kan anvendes i alle lande til dia-
loger med studenter og træning af nye
aktive medlemmer. Ligeledes vil vi
også forsøge at synliggøre projektet
yderligere ved at skrive en række
fængende artikler om NWI projektet,
som kan anvendes i studenterblade
verden over. Der er også blevet vakt
interesse for det såkaldte ”Mayors for
Peace”-projekt, hvor europæiske
studenterorganisationer mod kerne-
våben i samarbejde med borgmestre
erklærer byer for ”atomvåbenfrie zo-
ner”. Mere info om dette projekt og
dets implementering i NWI projektet
vil følge senere.
N
ærværende artikel er en kort
opdatering af de aktiviteter
som er sket på IPPNWs
studenterfront internationalt den
seneste måneds tid samt aktiviteter
blandt danske medicinstuderende i
København.
MedSIN National
Conference, oktober 2003,
Nottingham, UK
Den 24-26. oktober 2003 deltog
Cæcilie Böck Buhmann og jeg (Chris-
tian Stampe) ved de engelske medi-
cinstuderendes generalforsamling i
Nottingham, England. Tanken var at
vi hermed kunne nå de studerende
som er interesserede i IPPNW og få
dem med til det kommende European
IPPNW affiliate meeting i London,
8-11. Nov 2003.
På generalforsamlingen præsenterede
vi først projektet for alle ca. 150
fremmødte. Efterfølgende havde vi tre
workshops a een times varighed, som
vi udarbejdede som en slags dialog
mellem os og de studerende. Vi
introducerede tilhørerne til de rele-
vante emner vedrørende atomvåben,
så som de medicinske konsekvenser
af atomkrig, de eksisterende traktater,
NPT, CTBT etc., begreber som de-
terrence, national sikkerhed, nukleær
terrorisme og dialog teknik. Vi dis-
kuterede også det aktuelle National
Missile Defense (NMD) hvormed vi
fik gjort emnet relevant for de engel-
ske studerende og understreget at
England spiller en central rolle i de
nuværende problematikker vedrøren-
de international sikkerhed.
Målt på antallet af fremmødte studen-
ter som var interesserede i at arbejde
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9611
Rekruttering til Nuclear
Weapons Inheritance
Project
Rekruttering af aktive studerende til
NWI projektet har vist sig at følge et
broget mønster: Først og fremmest har
vi forsøgt at skaffe vore kontakter
gennem IFMSA – de medicinstude-
rendes internationale organisation, da
vi kan promovere projektet på de to
årlige møder i marts og august. Det
har imidlertidigt vist sig, at der i en
række lande findes aktive IPPNW-
studerende som har opnået kendskab
til organisationen udenom IFMSA.
Ofte er studentergrupperne i de enkel-
te lande meget små, og mængden af
aktiviteter ligeledes begrænsede. Men
vi møder efterhånden flere og flere af
Dialog med studerende på
International Health and
Medical Education Centre,
IHMEC
I forlængelse af London mødet
gæstede vi mandag formiddag et hold
studenter på IHMEC hvor vi diskute-
rede kernevåbenspørgsmål. Med os
havde vi Edward Raby (England) og
Simon Schwaighofer (Schweiz) som
begge gjorde brug af den viden de
havde tilegnet sig under NWI-
træningen, lørdag.
Senere deltog enkelte engelske og
internationale IPPNW studerende i
dialogmøderne med beslutningstager-
ne.
disse studerende på de internationale
møder og NWI projektet indbyder til
at blive en del af det internationale
netværk og faciliterer oplysning om
kernevåben blandt andre studerende
samt træning af nye aktive medlem-
mer.
Fundraising
Omkostningerne forbundet med de
enkelte delegeredes rejser og til selve
NWI projektet har indtil videre været
afhængig af støtte fra SLMK og
DLMK. Et af målene for det kom-
mende år er at få udarbejdet en ny
projektbeskrivelse i håb om at kunne
hente midler hjem fra ministerierne,
således at vi delvis selv kan begynde
at finansiere rejserne samt udarbejde
bedre materiale.
CHRISTIAN STAMPE
Vad är massförstörelsevapen egentli-
gen? Tidigare menade man i allmän-
het atombomber, mera sällan kemiska
och biologiska vapen. Fram till de-
cember 2002. Då kom den amerikan-
ska regeringen med sin ”National
Strategy to Combat Weapons of Mass
Destruction”, den nationella strategin
för att bekämpa massförstörelsevap-
en. Massförstörelsevapen och förkort-
ningen WMD blev vardagsord.
Biologiska och kemiska vapen är inte
mer ”massförstörelsevapen” än andra
vapen, som splitterbomber, minfält,
brandbomber eller i vissa fall ekono-
miska sanktioner. Kemiska stridsme-
del, t.ex. av den typ Saddam Hussein
använde mot kurderna, kan döda
hundratals eller något tusental män-
niskor i en attack med ett eller ett fåtal
flygplan. Biologiska vapen har inte
använts i krig i modern tid, och är
knappast användbara mellan stater. I
t.ex. Sovjetunionen utvecklades vis-
serligen förfärande virus som skulle
kunna orsaka enorma epidemier, och
USA har också stora lager av biolo-
giska stridsmedel. Men hur skulle de
kunna användas? Epidemin skulle slå
tillbaka på angriparen. Möjligen är
biologiska vapen tänkbara som terro-
ristvapen, dock främst i fattiga länder
med små hälsovårdsresurser. I rika
länder kan de, givetvis, orsaka panik
men endast få dödsfall, som antrax-
pulvret gjorde i USA.
Kärnvapnen är något helt annat. En
enda ”liten” atombomb över Hiro-
shima dödade ungefär ett hundra tu-
sen människor. Ett modernt kärnvap-
en i en vanlig bil på Manhattan skulle
kunna döda ännu fler. De atomvapen
som finns på en enda rysk ubåt räcker
till att förinta större delen av USA:s
befolkning. Just nu, och varje ögon-
blick, finns flera tusen kärnvapen be-
redda för omedelbar avfyrning, med
en knapptryckning, tillräckligt för att
ödelägga den mänskliga civilisatio-
nen.
Kärnvapen är de verkliga massför-
störelsevapnen. Menar vi nukleära,
biologiska och kemiska vapen kan vi
Massförstörelsevapen?
tala om NBC-vapen. Biologiska och
kemiska vapen är i första hand ter-
roristvapen. Om nu Bush och Blair
verkligen trodde att där fanns biolo-
giska och kemiska vapen i Irak var det
inte något skäl att angripa Irak. Inte
mer än förekomsten av vapen överhu-
vud taget. Att där inte fanns kärnva-
pen visste man. Diskussionen handlar
om fel fråga. Var det rätt att angripa
och avsätta diktatorn Sadam Hussein?
Inga folk vill ha krig. Men lura i dom
att dom är angripna, eller på väg att
blir angripna, och dom är genast be-
redda att slåss för sitt land. Eftersom
Irak inte var på väg att invadera var-
ken USA eller Storbritannien var
dessa otäcka och lätt transporterade
massförstörelsevapen – och många
trodde i alla fall att Bush och Blair
menade kärnvapen – ett bra propa-
gandamedel och ursäkt för att angripa
Irak.
Och så blev ordet Massförstörelse-
vapen ett massförstörelsevapen
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
12Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Är du nyfiken på hur studentarbetet
bedrivs inom SLMK? Sitter vi bara i
våra moduler och kommunicerar via
mail med varandra, eller springer vi
runt och delar ut flygblad dagarna i
ända? För att stilla din nyfikenhet har
vi försökt sammanfatta vad vi SLMK-
studenter egentligen gör, både på lo-
kal och internationell nivå.
Hur är studentarbetet
organiserat och vad händer
internationellt?
Studentorganisationen under IPPNW
samordnas av Molly Goggin på
IPPNW Central Office i Boston.
Dessutom finns två internationella re-
presentanter; Ahmed Geneid från
Egypten och Proochista Ariana från
USA. I Europa finns ytterligare två
representanter, Richard Fristedt (Sve-
rige) och Alex Rosen (Tyskland). I
varje land finns en nationell represen-
tant. Tack vare denna organisation un-
derlättas samarbetet för studenter
över gränserna, något som syns tyd-
ligt i de många internationella projekt
som studentorganisationen driver. Ex-
empel på dessa är:
•ReCap; Refugee Camp Project,
ett projekt som initierades på det eu-
ropeiska studentmötet i Berlin. Må-
let är att öka medvetenheten om den
aktuella situationen i flyktingläger i
Israel/Palestina, att ge medicinskt
och socialt stöd till flyktingarna
samt att arbeta för fredlig konflikt-
lösning. Den första rotationen skall
börja nu i slutet av mars i Jerusalem
och Betlehem.
Studentarbetet
i SLMK
•NWIP; Nuclear Weapons Inherit-
ance Project. Idén till detta projekt
kom fram ur diskussioner bland en
grupp studenter på ett europeiskt
studentmöte i Uppsala 2001. Dele-
gationer av aktiva IPPNW-studen-
ter åker till kärnvapenstaterna och
träffar andra studenter. Idén är att
väcka tankar och funderingar hos
studenterna genom att fråga dem
hur de känner inför att ärva ansvaret
för sitt lands kärnvapen, och den
ekonomiska börda det innebär. Läs
mer om den senaste utvecklingen av
detta projekt här bredvid. Artikeln
är skriven av Caecilie Böck Buh-
mann, en av de internationella koor-
dinatorerna för programmet. Om du
tycker att Inheritance-projektet låter
som något Du gärna skulle vilja bli
en del av, kontakta gärna Richard
Student-Student-
Student-Student-
Student-
aktiviteteraktiviteter
aktiviteteraktiviteter
aktiviteter
De fyra studenterna i SLMK-styrelsen:
Sara Smedegård, Camilla Mattsson, Richard Fristedt och John Henriksson
i diskussioner under SLMKs årsmöte i Umeå i december 2003.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9613
Vad hände på Åland?
I september 2003 var sex studenter
med i den svenska delegationen till
det nordiska utbildningsmötet på
Åland. Dessa fick chansen att lära sig
grunderna om kärnvapen, dess medi-
cinska konsekvenser och en massa an-
nat intressant som äldre medlemmar
troligen kan på sina fem fingrar. Alla
är vi dock barn i början, och dessa stu-
denter har nu fått en mycket bra grund
att stå på för fortsatt engagemang i
bara kärnvapenfrågor, eftersom de in-
ternationella studenterna har en väl-
digt bred agenda, med allt från kärn-
vapen till flyktingfrågor. Förutom att
dessa möten brukar vara mycket gi-
vande för att hitta nya projektidéer,
finns det inget som är så inspirerande
som att möta andra studenter som tror
på samma idéer som man själv gör.
Förra året gick studentmötet av sta-
peln i Berlin i juni. Sveriges delega-
tion bestod av Richard Fristedt, stu-
dentrepresentant i styrelsen och en av
de ansvariga för Nuclear Weapons
Inheritance Project, samt fyra studen-
ter från Umeå. Mötet gav mycket in-
spiration till studenterna, och en av
idéerna som kom upp under mötet var
studentprojektet ReCap (se ovan).
I år är det de irländska studenterna
som har tagit sig an uppgiften att an-
ordna mötet, och den 8-12 april kom-
mer studenter från hela Europa att
träffas under temat Peace through
Health, samma tema som för världs-
kongressen i Beijing i september. En
rad olika ämnen kommer att behand-
las, som t.ex. Inheritance-projektet,
kärnvapennedrustning och dialogtek-
nik, men även ämnen som HIV/AIDS,
flyktingfrågor och hälsoläget i Europa
kommer att diskuteras. Mötet verkar
ha potential att bli riktigt spännande;
hur det hela avlöper kommer att rap-
porteras i ett senare nummer.
Intresserad?
Om du är student och inte tidigare har
varit engagerad, men känner att du
skulle vilja lära dig mer om kärnvapen
och engagera dig i denna viktiga frå-
ga, är du varmt välkommen att kon-
takta den nuvarande studentrepresen-
tanten Sara Smedegård, på ‹sara.
smedegard@slmk.org›. Vi behöver
fler aktiva studenter, fler röster som är
villiga att ta ställning för att hjälpa till
att väcka folkopinionen och få fler
människor medvetna om att kärnva-
pen faktiskt fortfarande utgör ett i
allra högsta grad reellt hot. På den
svenska hemsidan ‹www.slmk.org›
finns även en länk till studentsidan,
som vi hoppas skall fyllas med mer
information vartefter.
CAMILLA MATTSSON
och SARA SMEDEGÅRD
kärnvapenfrågan. Förutom att lära sig
mycket, fick de svenska studenterna
även tillfälle att träffa aktiva studenter
från Norge, Finland, Estland och
Ryssland. Sena kvällar med bastubad,
kalla dopp i Ålands hav, estniskt te
och diskussioner om allt mellan him-
mel och jord var ett resultat av detta!
Utbildningsmöten med deltagare från
flera länder har förutom all kunskaps-
inhämtning också ett värde i att stu-
denterna får knyta kontakter med var-
andra, vilket ger en möjlighet till
framtida samarbeten och kunskaps-
utbyten. Dessutom är dessa möten en
svårslagen inspirationskälla för intres-
serade studenter. På sätt och vis är de
dessutom självuppfyllande i sin för-
måga att lyfta fram IPPNW:s syfte: vi
tror ju på idén att ju mer samarbete
som sker över gränserna mellan män-
niskor, desto mindre är risken för krig
och användande av vapen som kon-
fliktlösning.
Europeiska studentmöten
Varje år anordnas ett europeiskt
IPPNW-studentmöte. Dessa möten
har ett mycket bredare innehåll än
Fristedt (den andra internationella
koordinatorn) på ‹richard.fristedt@
slmk.org›.
•MedEx; Medical Exchange är ett
utbytesprogram, där aktiva IPPNW-
studenter kan tillbringa åtta veckor i
ett annat land, för närvarande Zam-
bia, Kanada, Filippinerna, Kenya
och Egypten.
Fyra av dessa veckor tillbringas på
sjukhus, och fyra i något IPPNW-
projekt.
Läs mer om det internationella stu-
dentarbetet på:
‹www.ippnw-students.org›.
Vilka aktiviteter sker i
Sverige?
Här i Sverige har många SLMK-stu-
denter rekryterats ur den internatio-
nella läkarstudentföreningen, IFMSA
(International Federation of Medical
Students Associations, fd Swemsic). I
synnerhet en av dess undergrupper,
SCORP (Standing Committee On
Refugees and Peace) har en agenda
som i delar väl överensstämmer med
SLMK:s, vilket gjort det möjligt att
dels locka nya, intresserade studenter
till SLMK, dels att samarbeta i arrang-
emanget kring olika lokala aktiviteter.
Som exempel på detta kan nämnas att
SCORP det senaste läsåret haft temat
”kärnvapen” för sitt arbete. För att
uppmärksamma denna fråga har
SLMK och SCORP därför samarbetat
om att anordna föreläsningar om kärn-
vapen på tre av studieorterna: Stock-
holm, Uppsala och Umeå. Uppsala,
som har en aktiv studentgrupp, har
dessutom haft en posterutställning
uppsatt i medicinstudenternas lokaler
på Akademiska sjukhuset, och nyli-
gen anordnades en videokväll med
Stanley Kubricks klassiker Dr
Strangelove med efterföljande diskus-
sion. Även i Umeå finns en grupp in-
tresserade studenter som brukar delta i
lokalgruppens aktiviteter. En av
Umeå-studenterna, Marie Fornstedt,
deltog i en IFMSA-workshop om
flyktinghälsa i Pakistan, som hade ett
inslag av kärnvapenfrågor. En artikel
om hennes erfarenheter av detta möte
publicerades i förra numret av Info-
bladet (nr 95).
14Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
Det radioaktiva hotet
– hur nära är det?
På SLMKs årsmöte i december 2003 föreläste två FOI-forskare, Ronny
Bergman om radioaktiva källor på Kolahalvön och Björn Sandström om
Irans kärnvapenprogram.
Kolahalvön
Det finns flera olika radioaktiva källor
på Kolahalvön som utgör en potentiell
hälsofara för dem som arbetar och bor
i närheten; de mängder som lagrats är
så stora att de t.o.m. skulle kunna ut-
göra ett hot för alla som bor på Kola-
halvön. Runt om på Kolahalvön finns
gamla ubåtar uppställda, oftast med
dubbla reaktorer. Isbrytare är också
atomdrivna och ett tiotal har ställts
upp i området. Dessa fartyg är i olika
skick, men på grund av brist på pengar
har de inte skrotats på ett säkert sätt
utan står uppställda i olika fjordar.
Innan satellitnavigeringssystemet var
utbyggt användes utmed Rysslands
Norra Ishavskust fyrar, som drevs
med radioaktiva batterier. Dessa bat-
terier har inte tagits om hand när de
ter. Därför är varje källa inkapslad i
bly, koppar och uran vilket gör dem
säkra att stå nära även om det bildas så
kallad bromsstrålning (röntgenstrål-
ning) när strålningen penetrerar in-
kapslingen. Inkapslingsmaterialet är
stöldbegärligt men en eventuell stöld
sker då alltså med livet som insats.
Novaja Zemlja
Ön Novaja Zemlja har sedan 1955 va-
rit testplats för Sovjetunionens kärn-
vapen. Sammanlagt 130 provspräng-
ningar har utförts varav 88 atmosfä-
riska kärnvapentest. Runt kusten har
det dumpats mer radioaktivt avfall än
den sammanlagda mängden i övriga
världshaven. Just nu är behållarna tä-
ta, men det är bara en tidsfråga innan
rosten gör att det läcker ut radioaktiva
ämnen i havet.
Kärnkraftverket i Polyarnye
Zori
Man har gjort en simulering av en all-
varlig olycka vid kärnkraftverket där
en tredjedel av reaktorinnehållet i en
av reaktorerna sprids ut (samma andel
som vid Tjernobyl-olyckan). Detta
skulle, trots det korta avståndet till
Sverige, bara ge ungefär samma mark
-
beläggning radioaktivt cesium i norra
Sverige som efter Tjernobyl-olyckan
p.g.a. att Kolakraftverkets reaktor är
mindre. FOIs bedömning är att största
risken för allvarliga konsekvenser för
människor utgörs av en olycka vid
kärnkraftverket på Kola och ett miss-
tag vid bränslebyte på en ubåt, medan
de övriga källorna bara riskerar att ge
lokal strålpåverkan eller påverkan på
havsmiljön.
energiorganet bör reaktorerna avveck-
las.
Ubåtar
Antalet fungerande sovjetiska ubåtar
var som störst 1990 med cirka 200
stycken, men är nu nere i 70 p.g.a.
medveten skrotning och eftersatt un-
derhåll. I storleksordningen 300 reak-
torer står nu och bara rostar på Kola-
halvön, många helt eller delvis under
vatten. I Elitsafjorden finns cirka 90
reaktorhärdar varav 5-10 reaktorer år-
ligen transporteras till Mayak för upp-
arbetning. I de fall man tagit ur det ra-
dioaktiva avfallet ur ubåtarna eller de-
monterat kärnvapen ombord står detta
radioaktiva avfall ibland ute i det fria
under dålig bevakning. Därmed finns
risk för radioaktivt läckage såväl som
stöld av klyvbart material. På grund
av att reaktorerna är relativt små
skulle även ett totalt haveri av en reak-
tor dock inte medföra någon radioak-
tiv risk för Sverige. 1989 sjönk ubåten
Komsomolets norr om Kolahalvön;
den innehöll en reaktor och 2 kärnva-
pen. Kursk som sjönk år 2000 hade
två reaktorer.
Fyrar
Det finns upp till tusen fyrar som drivs
med radioaktiva batterier utmed Is-
havskusten och 150 på själva Kola-
halvön. Dessa fyrar började användas
på 1960-talet och fram till Sovjetunio-
nens sönderfall skickades batterierna
tillbaka till Moskva för upparbetning.
De innehåller radioaktivt strontium
med så hög aktivitet att en dödlig dos
uppstår om man har närkontakt med
den radioaktiva strålkällan 15 minu-
”I storleksordningen
300 reaktorer står
nu och bara rostar
på Kolahalvön,
många helt eller
delvis under vatten”
fyrarna lagts ned. I området finns ock-
så lager för radioaktivt material och
dumpningsplatser i havet för sådant
avfall, särskilt runt Novaja Zemlja.
Slutligen finns ett kärnkraftverk med
två fungerande reaktorer i Polyarnye
Zori, sydvästra delen av Kolahalvön.
Reaktortypen är inte lika osäker som
den i Tjernobyl, men saknar en av
två rekommenderade reaktorinneslut-
ningar. Enligt Internationella atom-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9615
Barents hav
Norr om Kolahalvön ligger Barents
hav som är ett reproduktionsområde
för fisk. Barents hav får ta emot radio-
aktiva föroreningar från läckande
ubåtar uppställda i Kolas fjordar, via
Golfströmmen från Sellafield, samt
via floderna Pechora, Dvina och
Onega från globalt och lokalt nedfall
efter atmosfäriska kärnvapenprov res-
pektive nedfall efter Tjernobylolyck-
an. Till detta kommer slutligen förore-
ningar från dumpat radioaktivt avfall
utanför Novaja Zemlja. Trots denna
massiva förorening är halten av ce-
sium-137 i fisk faktiskt större i Öster-
sjön, Irländska sjön, Onegabukten,
Vita havet, Karahavet och Skagerack
än i Barents hav. Bara i Nordatlanten
är halten av cesium-137 lägre än i Ba-
rents hav.
Iran
Det har länge funnits misstankar om
att Iran i hemlighet har byggt upp ett
kärnvapenprogram. Landet har skrivit
under icke-spridningsavtalet, men har
ändå lyckats hålla det omfattande pro-
grammet hemligt för internationella
atomenergiorganet (IAEA) som utfört
inspektioner i landet. Inte heller stor-
makternas spionsatelliter har upptäckt
något misstänkt. En kärnkraftsreaktor
har byggts i hemlighet. I den sex
fotbollsplaner stora underjordiska an-
rikningsanläggningen i Nantaz har
man med en mindre modell av gas-
centrifug lyckats anrika uran. Indien
och Ryssland har levererat reaktor-
bygga upp en kärnvapenpotential,
men troligen ännu inte hunnit så långt
att något kärnvapen hunnit bli klart.
Hela kärnvapenprogrammet avslöja-
des för IAEA av den iranska opposi-
tionen. Inför fullbordat avslöjande er-
kände iranska regimen hela planen
och lät IAEA inspektera anläggning-
arna. IAEAs slutsats blev:
”Idag finns inga bevis för att det tidi-
gare icke deklarerade nukleära mate-
rialet och de aktiviteter som IAEA re-
dogjort för hör till ett program för
framställning av kärnvapen. Emeller-
tid, med tanke på Irans tidigare försök
att dölja sin verksamhet inom detta
område, kommer det att ta tid innan
IAEA kan fastställa att Irans kärn-
relaterade verksamhet är enbart till
för fredliga syften.”
Sammanfattning
De båda föredragen var på sätt och vis
ett lugnande budskap. Riskerna på
Kola av de olika radioaktiva källorna
är i första hand av lokal karaktär, men
man måste på ett säkert sätt ta hand
om det radioaktiva avfallet nu, annars
kommer det att bli besvärligare, farli-
gare och dyrare att göra det i framti-
den. Säkerhetsproblemen på kärn-
kraftverket på Kolahalvön måste lö-
sas, alternativt anläggningen stängas.
I Iran har nu en process inletts för en
demontering av ett program som san-
nolikt var avsett för kärnvapen-
tillverkning. Det kommer att bli in-
tressant att följa vilka sanktioner lan-
det kommer att dömas till för sitt hem-
lighetsmakeri. Kommer ett exempel
att statueras?
MARTIN TONDEL
martin.tondel@slmk.org
Källa: Bergman R. & Baklanov A.
Radioactive sources of main
radiological concern in the Kola-
Barents region. FOA-B 98 00343
861 SE. Umeå; Defence Research
Establisment, 1998.
Ronny Bergman berättade på Umeåmötet bl a om att mängder med radioaktivt
avfall dumpats i havet runt Novaja Zemlja. Det är bara en tidsfråga innan
rosten på behållarna gör att det läcker ut radioaktiva ämnen i havet.
Foto: H LEVANDER
I Iran har nu en
process inletts för
en demontering av
ett program som
sannolikt var avsett för
kärnvapentillverkning.
delar, Pakistan kärnvapenteknologi
och Nordkorea har sålt missilbärare
till Iran. Flera länder har således varit
inblandade och kan inte ha saknat vet-
skap om vad utrustningen kunde an-
vändas till. Iran höll helt klart på att
16Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
”Jag är inte alls överraskad över att
försvarsbudgeten föreslås öka för
sjunde året i rad. Det passar helt med
de prioriteringar som den sittande ad-
ministrationen gjort hela tiden”, säger
Martin Butcher på SLMK/DLMKs
amerikanska systerorganisation Phy-
sicians for Social Responsibility
(PSR).
I den budget Vita huset lämnade över
till Kongressen i början av februari,
föreslås Pentagon få 402 miljarder
dollar för år 2005, vilket inte inklude-
rar åtminstone femtio miljarder dollar
för de fortsatta militära operationerna
i Afghanistan och Irak.
USAs federala budget har idag ett un-
derskott på 521 miljarder dollar.
”Statsmakten måste utöva fiskalt an-
svar och begränsa ökade omkostna-
der, bli resultatorienterad och skära
bort slösaktiga program,” sa George
W. Bush när han presenterade sin nya
budget. Det innebär att mycket utom
försvar, ”hemlandssäkerhet” liksom
federala bidrag och understöd får sina
anslag frysta eller nedskurna.
Pentagons Missilförsvarsbyrå (MDA)
föreslås få nära tjugo procent mer
pengar (9,9 miljarder dollar) nästa år.
Utöver att det första steget i det mark-
baserade missilförsvar som till sen-
sommaren ska stå klart i Alaska och
Kalifornien talas i budgetförslaget om
en ”potentiell tredje plats” för ytterli-
gare missiler.
”Det är en nyhet,” säger Martin
Butcher, ”även om det inte är helt
överraskande. I de hemligstämplade
2814 000 000 000 kronor. Det är vad president Bush vill
anslå till det amerikanska försvaret under nästa år.
Medan utbildning och miljövård skärs ned, får försvaret
ökade anslag med sju procent. Ett utvidgat missilförsvar
och en kraftigare
bunker buster är något av det Vita Huset
vill satsa på.
försvarsanalyserna framgår tydligt att
Pentagon anser att de planerade tjugo
missilsilos som vid slutet av nästa år
ska finnas i Fort Greely i Alaska och
vid Vandenbergbasen i Kalifornien
inte räcker.”
Det sägs inte var Pentagon vill för-
lägga en tredje anläggning, men del-
staten Nord-Dakota är ett tänkbart al-
ternativ. Där finns redan delar av
kommunikationsanläggningarna för
missilförsvaret och Pentagon gjorde
för några år sedan också miljökonse-
kvensbeskrivningar för eventuella
missilsilos och för en X-band radar-
station.
Nord-Dakota är vidare den delstat
som, enligt Bulletin of the Atomic
Scientists, har flest kärnstridsspetsar,
1710 stycken, lagrade vid flygbas-
erna i Grand Forks och Minot.
”Jag tror att det kommer att bli svårt
för Bushadministrationen att få med
sig inte minst senaten för ett utökat
missilförsvar,” säger statsvetaren
Larry Caldwell på Occidental Col-
lege, som ägnade en del av hösttermi-
nen åt att skärskåda försvarsbudgeten.
”Men under rådande omständigheter,
med de militära operationerna i Irak
och Afghanistan är det kanske möj-
ligt.”
För bara några månader sedan medde-
lande Missilförsvarsbyrån att man
lagt planerna på ett rymdbaserat mis-
silförsvar på hyllan på grund av ”tek-
niska utmaningar”. I det nya budget-
förslaget talas åter om en satsning på
en testanläggning i rymden som en del
av försvaret mot en fientlig robot-
attack.
”Förslaget förbryllar mig”, säger Mar-
tin Butcher. ”Politiskt förefaller de att
försöka ta sig fram så snabbt, och på
så bred front som möjligt, men det
verkar inte särskilt vettigt.”
”Jag känner inte till något som tek-
niskt motiverar att rymdförsvaret åter
skulle finnas med,” säger Larry
Caldwell. ”Jag tror bara att de försö-
ker dra fördel av Irakkriget, för att få
loss mer pengar till något som vissa
inom Pentagon tar på mycket stort all-
var.”
Kraftigare Bunker
Buster
Ifjol lyckades demokraterna i senaten
halvera anslaget till studier av en ny
kärnvapenbestyckad bunker buster,
som är tänkt att kunna tränga djupt
ned i marken innan den detonerar och
förstör fientliga lager och gömställen
under jord.
Nu vill Pentagon fyrdubbla anslaget
till studierna, samtidigt som man ger
upp tanken på att vidareutveckla den
så kallade B-61 Mod. 11-bomben.
”Istället vill man tydligen satsa enbart
på den större B83-bomben,” säger
Martin Butcher. ”Enligt en hemlig-
stämplad rapport skulle en sådan
bomb kunna användas för att attack-
era ryska och kinesiska lednings-
centraler under jord, och Pentagon an-
ser att B83-bomben, med sin spräng-
kraft på upp till ett megaton, skulle
passa till något sådant.”
I samband med utfrågningarna i sena-
ten förra året, bedyrade försvarsminis-
ter Donald Rumsfeld att det enbart
handlade om studier, att Pentagon inte
hade några planer på att verkligen ut-
veckla nya kärnvapen. ”Det kanske
vid den tidpunkten var sant,” säger
USAs försvarsbudget
”ett monster”
USAs försvarsbudget
”ett monster”
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9617
Martin Butcher, ”men det är uppen-
barligen inte längre vad de tänker sig.
Jag tror att senatens demokrater, lik-
som de republikaner som motsatte sig
programmet, kommer att vara mycket
upprörda över detta”.
Ny provsprängning
I samband med beslutet att tillåta stu-
dier av nya kärnvapen, accepterade
Kongressen att Pentagon också plane-
rar för att minska tiden för att kunna
återuppta provsprängningarna vid
testplatsen i Nevadaöknen.
”Om Bush vinner valet i höst förvän-
tar jag mig ett nytt kärnvapenprov där
inom ett år,” säger Martin Butcher på
PSR. ”Jag tror att de kommer att säga
att de har hittat ett kritiskt fel i något
av de vapen som redan ingår i den
amerikanska arsenalen, att de behöver
testa det för att se om det fortfarande
fungerar.”
”Att bara borra ett hål i marken, pla-
cera kärnladdningen där och detonera
den, tar absolut inte mer än en månad,
sannolikt bara ett par veckor.”
”Jag har pratat med folk på både Ener-
gi- och Försvarsdepartementet, och
ingen säger ”Ja, det kommer att ske.”
Men å andra sidan är det inte heller
någon som förnekar att provspräng-
ningarna kommer att återupptas inom
kort.”
”Jag tror att kravet i första hand kom-
mer att komma från kärnvapenlabora-
toriernas sida. Att de forskare som nå-
gon gång varit med om en prov-
sprängning börjar bli litet till åren, och
att de behöver lära upp ny personal.
Det finns också de på Pentagon som
av ideologiska skäl vill genomföra ett
nytt test för att knäcka Provstoppsav-
talet en gång för alla. Så jag tror att vi
får se ett första test mycket snart efter
ett eventuellt omval av Bush.”
Även statsvetaren Larry Caldwell tror
att nya tester är förestående. ”Om
Bush får sitta kvar i Vita huset, kom-
mer vi definitivt att få se en förändring
av den amerikanska policyn när det
gäller provsprängningar.”
Föga debatt
Trots att det är valår, och de demokra-
tiska presidentkandidaterna har gått
ganska hårt åt president Bush, har
försvarsbudgeten åtminstone hittills
väckt litet diskussion. ”I amerikansk
debatt ifrågasätter man inte anslagen
till försvaret när landet befinner sig i
krig,” förklarar Larry Caldwell.
Om senator John Kerry, som för när-
varande ligger bäst till för att utmana
president Bush i höstens val skulle
vinna, räknar Larry Caldwell dock
med att försvarsanslagen minskas
med mellan fem och tio procent.
”Jag förväntar mig att det nationella
missilförsvaret liksom en kärnvapen-
bestyckad bunker buster skulle få
minskade anslag, kanske helt för-
svinna. Däremot tror jag att de båda
politiska partierna är överens om sats-
ningarna på SSI (Space Information
Intelligence), den teknologi ämnad för
Försvarshögkvarteret Pentagon är ett av de få departement som får sina anslag
höjda i Vita Husets budget för nästa år. Om Kongressen godkänner budgeten kan
biträdande försvarsminister Dov S. Zakheim, med ansvar för ekonomin, se an-
slagen öka för sjunde året i rad.
Foto: Helene. C. Stikkel
underrättelseverksamhet som visat sig
vara så framgångsrik i Irak.”
Trots att missilförsvarsanläggningen
vid fort Greely i Alaska kommer att
kunna tas i bruk under sensommaren,
tror Larry Caldwell inte att den kom-
mer att bli ett hett debattämne i val-
kampanjen. ”Det är en alldeles för
komplicerad fråga, det är inget för
snärtiga, enradiga uttalanden i TV.
Och John Kerry måste undvika att
göra bort sig i nationella media, om
han ska ha en chans att besegra Bush i
valet.”
Vidgat gap USA–Europa
Även om förslaget om ökade försvars-
anslag inte överraskar, sänder det
ändå ett omisskännligt budskap;
”Jämfört med resten av världen är den
amerikanska försvarsbudgeten ett
monster,” säger Martin Butcher, chef
för de säkerhetspolitiska programmen
på Physicians for Social Responsibil-
ity. ”För mig är det alldeles tydligt att
de försöker skicka ett budskap till om-
världen att det inte är lönt att försöka
utmana USA militärt.”
”Jag tror att ytterligare fyra år med
Bush i Vita huset kommer att vidga
klyftan mellan USA och dess allierade
i Europa ytterligare,” säger statsveta-
ren Larry Caldwell. Han undervisar
bland annat om amerikansk säkerhets-
politik, liksom om relationerna till
Ryssland, och har tidigare arbetat som
sovjetanalytiker på CIA och som chef
för europeiska studier vid National
War College i Washington D.C.
”Det vidgade gapet kan liknas vid det
geologerna kallar kontinentaldrift,
och leda till ökat tryck på någon slags
oberoende militär styrka i Europa.
Och det i ett kritiskt ögonblick då
både NATO och EU är på väg att ut-
vidgas. Det är inte alldeles olikt de
förändringar vi såg i Europa i slutet av
1800-talet, och som ledde fram till
första världskriget. Jag tror nu inte att
vi får se ett nytt storkrig, men efter yt-
terligare fyra år med samma ameri-
kanska politik, tror jag att det blir
mycket svårt att reparera de ameri-
kansk-europeiska relationerna,” av-
slutar Larry Caldwell.
CLAES ANDREASSON
Los Angeles
18Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
The Fog of War
Dokumentärfilm regisserad av Errol Morris
Robert McNamara var amerikansk
försvarsminister 1961–68 under Ken-
nedy och Johnson. Denna dokumen-
tära film av Errol Morris består av den
gamle McNamaras berättelser, rakt in
i kameran, omväxlande med journal-
filmer. Filmen visades på Göteborgs
filmfestival.
Robert McNamara minns. Han käm-
par med sitt samvete. Han tycks
ibland plågad av de beslut han varit
med om att fatta. Men ansvaret för de
stora besluten var ju till sist inte hans,
utan presidentens. Hans interiörer från
Vita Huset under Kubakrisen är i stort
sett kända sedan tidigare, framför allt
från boken och filmen Tretton dagar.
De flesta ledarna, militära och poli-
tiska, i Ovala rummet förordade en
amerikanska attack. ”We were this
close to a nuclear war” säger han och
visar en smal springa mellan tummen
och långfingret. Hur nära man var för-
stod man först efteråt. Under krisen
trodde man att Sovjet var på väg att
placera ut kärnvapen på Kuba. I själva
verket fanns där redan 162 kärnvapen
utplacerade, inklusive 70 på missiler
som kunde nå en stor del av USA:s be-
folkningscentra på östkusten.
Den amerikanska militärledningen
visste inte heller att fyra sovjetiska
undervattensbåtar hade kärnvapenlad-
dade torpeder som man övervägde att
avlossa mot hangarfartyget Joseph
Kennedy. Vid ett möte med Fidel
Castro trettio år senare frågade
Filmrecension
”Alla som fört högre militärt befäl har gjort misstag som
kostat människors liv. Hundratals, kanske tusentals. Jag
har gjort det. Men man gör sällan samma misstag två
gånger. I vart fall inte flera gånger. Man lär av misstagen.
Men när det gäller kärnvapen finns det ingen möjlighet att
lära av misstag. There is no learning time with nuclear
weapons.”
McNamara Castro om han skulle ha
rekommenderat Chrusjtjov att an-
vända dessa kärnvapen om USA hade
anfallit Kuba. Castro sade att han
verkligen inte hade rekommenderat
Chrusjtjov detta. ”Kuba skulle ha
utraderats” sade Castro.
Missförstånd, okunnighet, felberäk-
ningar spelade en stor roll också i
Vietnam-krigets utveckling, menar
McNamara. Först långt efter kriget,
när han träffade de nordvietnamesiska
ledarna förstod McNamara att Viet-
nam slogs för sitt oberoende, inte för
kommunismen. Han inser att hela
dominoteorin – faller Vietnam faller
snart hela Sydasien för de kinesiska
kommunisternas attacker – var ogrun-
dad. Vietnam skulle ha slagits mot
Kina lika väl som USA, Vietnam-kri-
get var ett misstag. ”But we did not
know the history”, säger McNamara.
McNamara minns. Det är inte tydligt
hur han beräknar slutsumman av sina
insatser i politiken. ”I will say no
more now.”
Filmen tar inte heller ställning. Både
som samtidshistoria och som en bild
av en man som försöker komma till
rätta med sitt liv och sitt samvete för-
tjänar den att ses och diskuteras. Den
skulle lämpa sig bra för svensk televi-
sion, efter viss nedskärning. Kanske
med en efterföljande debatt.
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
The Fog of War: Eleven
Lessons from the Life of
Robert S. McNamara
Regi: Errol Morris,
USA 2003, 106 min
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9619
Lagom till Alla Hjärtans Dag får ett hundratal
ideella organisationer ett välkommet tillskott i
kassan då Banco delar ut 39 miljoner kronor från
Bancos Hjärtefonder. Störst bidrag får Amnesty
International (5,3 miljoner kronor) och Rädda
Barnen (5 miljoner kronor).
2003 blev ett bra börsår, fondkapitalet växte och därmed
ökade även bidraget till de ideella organisationerna. Spa-
rare i Bancos Hjärtefonder (Humanfonden, Samarit-
fonden, Kulturfonden, Hjälpfonden, Idrottsfonden och
Ideella Miljöfonden) avstår årligen 1–2 procent av fond-
förmögenheten till någon av de ideella organisationer som
finns anslutna till fonderna.
–Våra sparare vill se sina pengar växa samtidigt som de
bidrar till att göra världen lite bättre, säger Tonika Hird-
man, VD Banco.
Drygt 77 000 personer sparar i Bancos ideella fonder. Se-
dan starten -92 har över 450 miljoner kronor delats ut till
ändamål som främjar miljö, kultur, idrott och humanitära
insatser. Runt om i världen pågår med andra ord många
olika projekt som blir möjliga att genomföra genom bl a
bidraget från sparare i Banco.
–Vi är en av de organisationer som årligen får ett stöd ge-
nom spararna i Humanfonden, säger Klas Lundius i
Svenska Läkare Mot Kärnvapen, och vi vill rikta ett stort
tack till alla som genom sitt fondsparande har bidragit till
att vi i år fick 422.160 kr. Pengar som gör det möjligt för
oss att bl a fortsätta våra dialoger i Indien och Pakistan,
våra möten med ryska och amerikanska beslutsfattare
samt med experter i NATO. SLMK kommer även att vara
representerat vid de förberedande förhandlingarna om
icke-spridnings avtalet i FN i New York. Vidare kommer
vi att ge ut en informationsskrift om den mänskliga faktorn
som man ofta glömmer när man har tusentals kärnvapen
på full avfyringsberedskap. Senare i höst kommer vi även
att vara representerade i Bejing i samband med IPPNWs
Världskonferens.
–SLMK har ett stort behov av regelbundna givare för
långsiktiga insatser. Vår förhoppning är att den positiva
trenden på börsen håller i sig och att allt fler väljer att ge-
nom sitt sparande ge ett extra bidrag till SLMK, avslutar
Klas Lundius.
Björn Jonsson, Bancos chefstrateg, tror att börserna ska
fortsätta att stiga i år. Det främsta skälet är att vinsterna
väntas fortsätta upp. En annan positiv faktor som han ser
är att det kommer att dröja innan centralbankerna stramar
åt penningpolitiken. Men samtidigt betonar han också att
det finns risker för en sämre utveckling, framförallt när
det gäller den amerikanska ekonomin som påverkar
världsekonomin. Ökad terrorism och ökade handelsre-
striktioner är andra risker.
Så om det nu är rätt tillfälle att börja spara, verkar bara
framtiden kunna utvisa.
Här är de tio största bidragstagarna från Banco spararna i
år (SLMK kommer på 17:e plats):
1. Amnesty International5,3 miljoner kr
2. Rädda Barnen5 miljoner kr
3. Barncancerfonden3,2 miljoner kr
4. SOS Barnbyar2,2 miljoner kr
5. Civilingenjörsförb. miljöfond2 miljoner kr
6. EFS1,3 miljoner kr
7. Svenska Diabetesförbundet1,2 miljoner kr
8. Svenska Missionsförbundet1,2 miljoner kr
9. Diakonia0,9 miljoner kr
10. Läkarmissionen0,9 miljoner kr
Ideella organisationer
vinnare på börsuppgången
20Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Weapons of Mass Destruc-
tion Commission (WMDC)
År 2002 föreslog Jayantha Dhanapala,
biträdande generalsekreterare i FN, en
oberoende kommission för massför-
störelsevapen med ett eller två länder
som initiativtagare och värdar. Kort
före sin död bestämde utrikesminister
Anna Lindh att Sverige skulle ta ini-
tiativet till kommissionen. I december
2003 utnämndes Hans Blix till kom-
missionens ordförande. FN-chefen
Kofi Annan hälsade detta med till-
fredsställelse i ett pressmeddelande
16 december:
”I welcome the launch of the
Weapons of Mass destruction Com-
mission chaired by Dr. Hans Blix. The
Commission faces a task of the utmost
importance – providing proposals on
how to make progress in non-prolife-
ration and disarmament of weapons of
mass destruction, and on how to mini-
mize the risk of these weapons falling
into the hands of terrorists. I com-
mend this timely initiative taken by
the late Foreign Minister of Sweden,
Anna Lindh, and look forward to
fruitful cooperation between the
Commission and the United Nations.”
Hans Blix ska nu utnämna 14 med-
lemmar från olika länder. De ska inte
representera sitt land utan bara sig
själva, och kommissionen ska vara
oberoende av Sveriges regering och
andra regeringar. Sekretariatet ska
ligga i Stockholm. Till sin struktur lik-
nar den Brandt-kommissionen och
Brundtland-kommissionen. Kommis-
sionen ska presentera sin slutrapport
för FN:s generalsekreterare kring slu-
tet av år 2005.
Information från UD, Stockholm
www.un.org/News/Press/docs/2003/
sgsm9085.doc.htm
Eldstormar
Myndigheter och militärer i USA och
andra länder har systematiskt under-
värderat effekterna av kärnvapen ge-
nom att räkna med tryckvåg och strål-
ning efter ett kärnvapenanfall men
försumma eldstormen (mass fire, fire
storm). De flesta strategiska kärnva-
pen idag har en sprängkraft på ungefär
300 kiloton (jämför med Hiroshima-
bomben: 15 kiloton). Vapen med
sprängkraft över 100 kiloton förstör
främst genom eldstormen som dödar
och förstör mer än tryckvågen.
Under kalla kriget var troligen ca 400
amerikanska kärnvapen riktade mot
Moskva. Det skulle ha räckt med ett
eller ett par kärnvapen. Om ett 300 ki-
lotons kärnvapen exploderar 500 me-
ter över Pentagon bildas ett eldklot
med en temperatur på omkring 100
miljoner grader Celsius, dvs. 4-5
gånger högre än temperaturen i solens
centrum. Byggnader slås sönder av
den våldsamma tryckvåg som går ut
från explosionen men strax vänder
vinden. Den enorma hettan antänder
byggnader, vegetation etc. vilket
medför att upphettad luft stiger uppåt
från alla bränder så att ny luft sugs in
från omgivningarna. Denna eldstorm
innebär att kokheta vindar av orkan-
styrka blåser in mot explosions-
platsen. Nästan inga människor över-
lever på en yta på 100-170 kvadratki-
lometer, det vill säga bl.a. runt Vita
Huset och Capitolium.
Genom att bortse från eldstormen har
militärer kunnat motivera fler kärnva-
pen än vad som egentligen behövs för
att slå ut motståndaren.
Eden L. City on fire.
Bulletin of the Atomic Scientists
Jan/Feb 2004 p. 32-43.
Kärnvapenterrorism
”Unless the United States changes
course – and fast – a nuclear terrorist
attack on the United States will be
more likely than not in the decade
ahead.”
Graham Allison, tidigare biträdande
försvarsminister i USA,
citerad i International Herald
Tribune 23 januari 2004
Östersjön
Enligt en dansk undersökning kom-
mer 95 % av isotopen jod-129 i Öster-
sjön från anläggningar för återvinning
av kärnbränsle, särskilt från La Hague
i Frankrike.
Hou XL et al., J Environ Radioact
2002;61(3):331-343
Uran under Gulfkriget
”Depleted uranium” (DU) är en bipro-
dukt vid anrikning av uran-235 för
kärnreaktorer eller kärnvapen. DU är
mycket hårt och tungt och används
därför i ammunition. Innebär detta att
slagfältet blir kontaminerat med ra-
dioaktivt uran? Nej, säger polska fors-
kare som mätt upp att befolkningen i
Kuwait och södra Irak inte utsätts med
mer radioaktivitet än jordens genom-
snittsbefolkning.
Bem H, Bou-Rabee F. Environ Int
2004;30(1):123-134.
Europa måste arbeta mot
kärnvapenspridning!
Senatorerna Sam Nunn (D) och Ric-
hard Lugar (R) har arbetat mycket för
att USA och andra länder ska hjälpa
Ryssland att demontera sina kärnva-
penlager (se www.sgpproject.org). De
öststater som ska bli EU-medlemmar
1 maj har forskningsreaktorer med
höganrikat uran av vapenkvalitet.
Nunn oroar sig för att detta ska kom-
ma i fel händer och uppmanar EU att
engagera sig i frågan. Kriget mot ter-
rorism hotar att konkurrera ut det vik-
tigaste arbetet mot kärnvapensprid-
ning: säkert omhändertagande av
Rysslands kärnvapen.
Nature 2003; 426 pp 213 and 219.
Internationella
Kvinnodagen
Under temat ”Investera i vård, inte i
dödande” kräver kvinnorna bakom
den 5:e globala kvinnostrejken den
8 mars 2004 att de över 900 miljarder
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9621
dollar som nu spenderas på militär-
budgetar istället används för överlev-
nad: rent vatten, säker mat, hälsovård,
boende, utbildning, skydd mot våld.
www.globalwomenstrike.net
F&S
Fråga: Hur lång tid tog det att döda 1
miljon människor i krig från Romarri-
ket till början av 1900-talet?
Svar: 50 år.
F: Hur lång tid tog det att döda lika
många människor på 1900-talet?
S: 1 år (1 miljon döda per år!).
www.worldwatch.org/pubs/mag/
1994/72/mos/
”An ever timely commit-
ment: teaching peace”
Påvestolen har sedan ett antal år valt
att göra nyårsdagen till en dag av bön
för fred. Den nuvarande påven har
gjort ett långt uttalande om freden
med omfattande hänvisningar till tidi-
gare texter från Vatikanen. Talet är
läsvärt, faktarikt, stöder och stöder sig
på internationell lag som en grund för
fred som måste utvecklas och som
man inte får bryta. Den internationella
lagens principer ligger före och över
den nationella lagstiftningen i dessa
frågor. Avtal måste hållas. Kampen
mot terrorismen får inte leda till att
man åsidosätter lagar och avtal.
Jag tror att påvens tal förtjänar att lä-
sas och gärna sammanfattas för någon
tidning, rikstidning, lokaltidning, eller
tidning för religiös organisation. Det
finns tidningar för stift, församlingar,
samfund ...
Du hittar påvens tal på nedanstående
adress:
<http://www.vatican.va/holy_father
Klicka på ”John Paul II”, ”Messages”
och ”World Day For Peace”
GUNNAR WESTBERG
Frågan ställdes ursprungligen av
Jayantha Dhanapala, undergeneral-
sekreterare för nedrustning i FN, och
följdes av: Finns någon regering som
vill sponsra en sådan kommission?
Det fanns det i förstone inte, men när
Anna Lindh fick frågan sade hon att
det skulle Sverige göra. Hon frågade
Hans Blix om han kunde ta ordför-
andeskapet, och det kunde denna
unge sjuttiofemåring. Henrik Salan-
der blev generalsekreterare. Salander
har i många år varit Sveriges nedrust-
ningsambassadör, och gjorde bl a en
stark insats som ordförande i NPT-
konferensen 2000.
Blix valde som medlemmar 13 obero-
ende personer, som inte represente-
rade något land eller någon regering.
De flesta är akademiker eller f d poli-
tiker. De flesta har stor erfarenhet av
medling eller fredsarbete. Arbetet har
inletts med det första sammanträdet, i
Stockholm de sista dagarna i januari
2004. Det blir flera sammanträden i
Blix-kommission om
massförstörelsevapen
flera länder. Slutligen kommer en rap-
port i slutet av år 2005. Denna skall
innehålla praktiska förslag och över-
lämnas till FN.
Det förefaller som om kommissionen
i första hand kommer att ägna sig åt
kärnvapenproblemen och hur man
skall kunna minska deras antal, ut-
veckling och spridning.
Kommissionen är mycket intresserad
av samarbete med föreningar. Vad
Hur minskar man de faror som orsakas av massförstör-
elsevapen? Denna fråga är inte särskilt tydligt avgränsad,
men Blix-kommissionen, i fortsättningen kallad WMDC
(Weapons of Mass Destruction Commission), tycks ha fått
uppdraget formulerat ungefär så.
dessa föreningar sedan kan tillföra
WMDC får diskuteras. Från SLMK
och IPPNW menar vi att vi kan tillföra
kunskap om kärnvapens medicinska
effekter i olika situationer, beräk-
ningar av hur hälsovården försämras
av satsningar på kärnvapen, erfaren-
heter av Dialog med beslutsfattare och
Den mänskliga faktorn bakom kärn-
vapenkrig av misstag m m. Henrik
Salander kommer att träffa SLMK
och andra organisationer under våren
för diskussioner.
När Anna Lindh blev mördad sade vi
från SLMK att det bästa sättet att hed-
ra henne var att fortsätta hennes hän-
givna arbete för fred, nedrustning och
mänskliga rättigheter. Blix-kommis-
sionen kan ses som ett sådant Anna
Lindh-projekt.
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
En del information om kommissionen
finns på UD:s hemsida <www.ud.se>.
Peace through Health
IPPNWs 16:e världskongress i Beijing 16-19 september 2004.
Anmälan för lägsta konferensavgift senast 15 juni.
Mer information kan fås på
‹www.ippnw.org/IPPNWCongress.html› eller från Klas Lundius
som kommer att få broschyrer framöver (se adressuppgifter på
sid. 3) samt på SLMKs hemsida ‹www.slmk. org›.
Konferensnytt
22Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:96
DLMKs
Bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40 , 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
International councillor:
Anton Aggernæs
Gyvelholm 50 , 2830 Virum
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42 , 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehølvej 3 , 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14 , Avernakø ,
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: n.dahm@privat.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Böck Buhmann
Tagensvej 15 , 2200 København N
Tlf. 35 37 02 02 – 202
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2004:9623
Ordförande:Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
413 19 Göteborg, tel 031-82 86 92 eller
82 63 93 (b), tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33,
791 62 Falun, tel 023-138 18,
mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Anna Sjögren, Margaretavägen 3L:223, 222 40 Lund,
tel 046-39 31 58, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Bengt Larsson, Storgatan 70, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-164 12, e-post: bengt.larsson@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Vinkelgatan 6, 824 42 Hudiksvall,
tel 0650-127 75, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningen har utgjorts av:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, fax 08-20 50 23, e-post:
eva.olivecrona@slmk.org
Camilla Mattson, Flogstavägen 77B,
752 72 Uppsala, tel, 018-46 36 96, e-post:
camilla.mattsson@slmk.org (stud repr)
Sekr:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medl-Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7,
ansvarig:703 75 Örebro, tel 019-23 44 64,
e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Anna Hellman, Daljunkaregatan 12 nb, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.hellman@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Rackarbergsgatan 40:470,
752 23 Uppsala, tel 018-50 23 25,
e-post: sara.smedegard@slmk.org (stud repr)
Martin Tondel, Lekparksvägen 2, 582 75 Linköping,
tel 013-39 64 74, e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17, e-post: leonore.wide@slmk.org
Richard Fristedt, Kastanjegatan 6 a, 3 tr, 223 59 Lund,
tel 046-123 552, e-post: richard.fristedt@slmk.org
(stud repr)
Suppleanter
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7, 703 75 Örebro,
tel 019-23 44 64, e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
SLMKs STYRELSE
2003 – 2004
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Svenska läkare mot kärnvapen välkomnar till
vårmöte (inkl styrelsemöte) i Falun den 24-25 april
Vi möter våren tillsammans i Dalarna och diskuterar vårt fortsatta arbete för
en kärnvapenfri värld. Särskilt fokus under helgen kommer att ligga på träning
idialoger med beslutsfattare angående kärnvapenfrågan.
Mer information om mötestider och lokal samt ett detaljerat program kommer
att finnas tillgängliga på www.slmk.org.
Anmälningar (senast 4:e april) och förfrågningar tas tacksamt emot på e-post:
mats.hogmark@slmk.org eller anna.hellman@slmk.org.
Vi ser fram emot att välkomna er alla i Falun i vår!
Foto: S HOGMARK
SLMK:s vårmöte i Falun
24-25 april 2004