Text från PDF
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 95 DECEMBER 2003
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
”OLYMPIC TRUCE”
Bild från en kampsport i ett antikt olympiskt spel.
Dags att återuppväcka den olympiska freden?
Hans Levander ställer frågan på sid 16.
2Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 95, december 2003
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form AB
Linnégatan 2 GUlf KönigLuleåBox 52
753 32 UPPSALA590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel: 013-651 81
E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (96): 1 februari 2004
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidra-
gen tas dock helst emot via e-post,
gärna som bifogat Word-dokument.
Det går även bra att skicka texten på
diskett/cd. Bifoga gärna foton (pap-
perskopior och diapositiv går båda
bra; gärna i färg). Fäst inga gem på
fotona och skriv inget på dem, ej hel-
ler på baksidan – sätt istället en num-
meretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Re-
daktionen förbehåller sig rätten att re-
digera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK) och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5 000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 475.
Föreningarna är de svenska och dan-
ska grenarna av International Physi-
cians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) med ca 150 000 lä-
kare i ca 50 länder som medlemmar.
SLMK, DLMK och IPPNW är poli-
tiskt och religiöst obundna organisa-
tioner med målet att avskaffa kärn-
vapnen genom att sprida saklig infor-
mation om kärnvapnens medicinska
effekter. IPPNW har huvudkontor i
Boston och leds av en ordförande
(”president”).
Utgivningsplan
NrManusstopp Distribution
961/2 -04mars
971/5 -04juni
981/9 -04oktober
9910/11 -04december
Summary in English
Omslagsbilden
Omslagsbilden är hämtad ur en bro-
schyr, utgiven av International Olym-
pic Truce Center och får illustrera den
olympiska freden. Läs om ”Olympic
Truce” på sidan 16.
JL & UK
Angels or space cops? With this rhet-
oric question chairman Gunnar West-
berg commences his leading article in
this number of our newsletter. He
points out that the dream about peace
by means of space missiles is 50 years
old and still alive: today US neocon-
servatives are dreaming of US deter-
rence from space.
Time to revive the Olympic truce of
antique Greece! Hans Levander re-
ports about the Olympic Truce Initiat-
ive, initiated by Greek foreign minis-
ter Papandreo and supported by the
UN. IPPNW will approach all leaders
of nuclear weapon states, urging them
to take NW off alert during the Olym-
pic Games in Athens in 2004, thereby
honouring an idea, conceived and
implemented in 776 B.C.
International councillor Anton Agger-
næs uses an article in the Guardian to
test the probabilities of Saudi Arabia
acquiring nuclear weapons. His con-
clusion: the Saudis have some good
reasons to buy nukes; they have the
money and it shouldn’t be too difficult
to find a seller.
The Cold War is over and it is time to
look back. This number features Claes
Andreasson’s interview with two
people with special insight into the
mechanisms of the Cold War. One the
son of the man who flew the U2, the
other the son of Nikita Chrusjtov.
Fascinating!
ULF KÖNIG,
JAN LARSSON
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:953
INNEHÅLL NR 95
Änglar eller Space Cops?4
Svensk ledarsida – Gunnar Westberg
DLMK
Saudi-Arabien næste kernevåbenland?5
Anton Aggernæs
Landsmøde i Danske Læger Mod Kernevåben6
Anton Aggernæs
Et spændende år med mange studenter-
aktiviteter i DLMK8
Anton Aggernæs
Lærerige dialogmøder i Pakistans og Indiens
ambassader i London10
Anton Aggernæs
Små atomvåben mod terror12
Jørgen Dragsdahl
Höstmötet i Umeå, 5–7 december 200313
Karin Stenstedt rapporterar
Rapport från möten i London och Paris14
Flera medlemmar från SLMK var med, bl a Leonore Wide
SLMK i samtal med David Lange15
Hans Levander berättar om mötet
Olympic Truce – Den Olympiska Freden –
Olympiaden i Grekland 200416
Om en konferens i Olympia kring detta fredsinitiativ
informerar Hans Levander
Peace Education and the Olympic Truce17
Initiative 2004
Uttalandet från Olympic Truce-konferensen i Olympia
MITTUPPSLAGET18
Bilder från besöken i Olympia och Aten
An IPPNW Statement to the Olympic Truce Initiative21
”Öknen blommar av atomer”22
Claes Andreasson om ett nyöppnat museum i Las Vegas
Kalla krigare24
Söner till ledare under kalla kriget möttes i Las Vegas
Internationellt studentmöte i Peshawar26
Marie Fornstedt deltog och ger en rapport
Kyoto, inte bara avtal och konferenser ...28
Det konstaterar Anna Hellström och Richard Fristedt
efter ett besök där
Aktuellt från YMK29
Leonore Wide informerar om Yrkesgrupper mot kärnvapen
Ariadne och bomben31
Gösta Alfvén reflekterar över en konstutställning på
Waldemarsudde där antik och modern tid möts
Internationell utblick32
Redaktör Inge Axelsson
DLMKs Koordinationsudvalg34
SLMKs styrelse 2003–200435
BAKSIDAN
Bilder från Japan36
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel: 031-82 63 93 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16
(a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2004:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 34.
4Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
Ledare Ledare
Änglar
eller Space Cops?
I julevangeliet sjunger en himmelsk
här av änglar om Fred på jorden och
till människorna en god vilja. Så har
det inte blivit. Ännu.
Werner von Braun, mannen som kon-
struerade de tyska V-2 missilerna un-
der andra världskriget, drömde om
fred genom ett rymdförsvar av annat
slag än änglarnas. Han beskrev redan
år 1952 en rymdstation, ett enormt
hjul, som skulle gå i en bana runt jor-
den. ”Om en frihetsälskande nation”
byggde en sådan rymdstation skulle
detta land bli ”fredens väktare”. Om
inte USA gjorde detta skulle något an-
nat land, kanske mindre fredsälsk-
ande, kontrollera jorden från rymden.
Från rymden skulle atombombs-
laddade raketer kunna slå ut alla för-
beredelser för krig på jorden.
President Ronald Reagan övertygades
om värdet av ett rymdförsvar, Strate-
gic Defense Initiative, som av mot-
ståndarna kallas Star Wars. Reagan
önskade emellertid också en ”döds-
stråle” som från rymden skulle kunna
träffa och förinta en diktator, där,
mitt på torget, medan han sprider sin
hatfyllda propaganda till underså-
tarna. Eller kanske var på väg till
moskén.
Jag tror att Reagan och de flesta ame-
rikaner uppfattade Strategic Defense
Initiative i första hand som ett
försvarsprojekt mot den hotfulla och
obegripliga världen där ute. Det hand-
lade ännu inte om att dominera värl-
den med militär makt.
De nykonservativa (”Neocons”) hade
ännu inte börjat missionera för de pla-
ner de utvecklat i Rand Corporation
och andra tankesmedjor. Det var först
1990 som Paul Wolfowitz som arbe-
tade för försvarsminister Dick Che-
ney, numera USA:s vice-president,
lade fram ett offentligt regeringsdo-
kument som yrkade på amerikansk
världsdominans genom militär makt.
Dessa tankar innebär att USA:s för-
svarsmakt har till uppgift att försvara
amerikanska intressen överallt i värld-
en. Idéerna utvecklas numera i många
strategiska dokument och stöds av
mäktiga politiker, främst försvarsmi-
nister Donald Rumsfeld.
Strategic Defense Initiative har inte
varit särskilt framgångsrikt. Uppgif-
ten är mycket svår. ”Som att träffa och
stoppa en kula med en annan kula.”
Även om bara var tionde missil skulle
komma igenom skulle skadan bli oer-
hörd om dessa missiler var kärnva-
penladdade. Så hotet omformulerades
till ett hot från ”gangsterstater” som
Nord-Korea, som kanske skulle ha
några få kärnvapenladdade missiler
om ett decennium. Även terrorister
skulle kunna vara ett hot, även om det
förefaller otroligt att terrorister skulle
använda missiler för att leverera kärn-
vapen. Attacken 11 september kom
paradoxalt nog att stärka opinionen
för ett missilförsvar. Det handlar om
fruktan, inte om militärt försvar. Pro-
jektet Star Wars byggs vidare, även
om man inte vet hur det skulle kunna
fungera. Se f ö Claes Andreassons ar-
tiklar i tidigare nummer av vår tid-
ning!
Om nu inte ett försvar kan stoppa in-
kommande missiler blir det logiskt att
stoppa dem innan de avfyras, ja innan
de tillverkats . ”Preemptive strikes”
blir logiskt nödvändiga. Men det vore
bäst om man inte behövde slå till över
huvud taget. Och framför allt inte med
kärnvapen.
USA och Storbritannien hotade med
att använda kärnvapen i Irakkriget.
Men det finns forfarande ett kärnva-
pen-tabu. Inte mot kärnvapen, utan
mot användandet. Den som använder
kärnvapen skulle fördömas av världs-
opinionen, ett pris som fortfarande an-
ses vara för högt. Man försöker därför
vänja oss vid tanken. Man försöker
sänka tröskeln genom att tala om
”mininukes”. Man talar om ”Massför-
störelsevapen”, som om kemiska och
bakteriologiska vapen vore jämför-
bara med kärnvapen och skulle rätt-
färdiggöra kärnvapnens användande.
Men fortfarande finns ett tabu.
Så hur skall USA kunna stoppa hoten
utan krig? I en färsk artikel Space
Cops: Coming to a Planet Near You
argumenterar Mike Moore (nej, inte
Michael Moore med ”Korkade vita
män”, utan en Senior Editor vid Bull.
Atom. Sci) att avskräckning och ut-
pressning från rymden kan bli den ut-
väg USA:s nykonservativa kommer
att arbeta för. ”Vilken stat skulle ens
tänka på att bygga en militär förmåga
som skulle kunna utmana USA om
man påmindes om att amerikanska
kärnvapen svävade ovanför oss 24
timmar om dygnet ...?” Kärnvapnen
skulle aldrig behöva användas.
Så ser sannolikt försvarsminister Do-
nald Rumsfeld Pax Americana. Och
så gjorde även Werner von Braun.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:955
Ja hvorfor ikke? For hvor-
dan skal det ellers sikre
sig, at det ikke bliver det
næste angrebsmål for
USA’s terrorismebekæmp-
else og ”tvangsdemokrati-
sering”?
Ifølge en E-mail fra Giji Gya,
Australsk IPPNW, overvejer Saudi-
Arabien at anskaffe sig kernevåben.
Hendes kilde er en artikel i ”The
Guardian” 19/9 2003. Endelig be-
slutning er ikke truffet, men et strate-
gipapir, der p.t. drøftes på højeste
niveau i Riyadh nævner tre mulig-
heder: 1) Selv at anskaffe kernevåben.
2) At få en fast alliance med et stort
kernevåbenland, der vil yde beskyt-
telse. 3) At få en bindende traktat om
at hele Mellemøsten skal være
kernevåbenfri.
Intet tyder på, at Israel i overskuelig
fremtid vil give afkald på kernevåben,
hvad enten det allerede har dem eller
ej. Saudi-Arabien skønner, at Israel
har 200 ”nuclear devices” (spræng-
hoveder). Saudi-Arabien har til for
nylig følt sig tryg via at være ven med
USA. Men klar kritik fra USA, blandt
andet af menneskerettighedssituation-
en i Saudi-Arabien, har gjort ”Saudi-
erne” utrygge.
Saudierne vil næppe selv udvikle ker-
nevåben. Men de har råd til at købe
dem, ligesom de allerede i 1988 fra
Kina købte mellemdistanceraketter,
der kan nå ethvert mål i Mellemøsten
– også med kernevåbensprænghoved-
er. For fire år siden havde Saudi-Ara-
bien en delegation i Pakistan til at
studere Pakistans ”nuclear facilities”.
Den mødte også Abdul Qader Khan,
faderen til Pakistans kernevåben.
Når Saudi-Arabien kan se, at USA
stadig næsten 100 % støtter Israel, er
et kernevåbenfrit Mellemøsten ikke
realistisk. Så Saudi-Arabien kan hur-
tigt føle sig tvunget til at vælge ”op-
tion” 1) ovenfor: at anskaffe egne
kernevåben, hvis det ikke kan stole på
USA’s beskyttelse mere. Og det kan
det faktisk ikke, hvad jeg vil sandsyn-
liggøre ved nogle hypotetiske over-
vejelser nu.
Hvorfor gik USA løs på Irak
i marts i år, og ikke på
Saudi-Arabien?
Femten af de 19 angribere i New York
og Washington 11. September var jo
saudiere! Så hvis terrorismebekæmp-
else var hovedformålet, havde Saudi-
Arabien været et mere nærliggende
mål. – Fangsten af relevante terroris-
ter i Irak har jo også vist sig at være
minimal. Og diktaturet i Saudi-Ara-
bien er jo lige så fast, undertrykkende
og udemokratisk, som det var i Irak.
Hvis medmenneskelige hjælpeaktion-
er især lå USA på sinde, havde det
været langt mere nærliggende at inter-
venere i Congo, hvor tre millioner
mennesker er døde de sidste få år som
led i, hvad der mere og mere ser ud til
at være forbryderiske kampe om vær-
difulde råstoffer i undergrunden.
Hvis fjernelse af masseødelæggelses-
våben var hovedformålet, havde
Nord-Korea måske været mere nær-
liggende. Eller Kina?? Nåh nej, det
havde været for farligt! At USA selv
er det land på kloden, der massivt
besidder flest masseødelæggelsesvåb-
en, nævnes pudsigt nok sjældent i dis-
kussioner af disse emner.
Jeg tvivler ikke på, at selv det offi-
cielle USA, men især alle de varme
medmenneskelige amerikanere, jeg
kender, har en masse næstekærlige
formål også. Men olien har nok haft
För den som tror att fred endast kan
säkras genom militär överlägsenhet
förefaller Cops in Space logiskt. Vi
måste ta dessa argument på allvar, ef-
tersom de sannolikt kommer att bli
verkligt allvar, om Rumsfeld,
Wolfowitz, Cheney, Felth, Perle och
deras kamrater från Rand Corporation
fortsätter att bestämma USA:s mili-
tära utveckling i framtiden. Vilket
ingalunda är säkert
Vad kan då den Andra Supermakten,
Världsopinionen, göra för att förhin-
dra utvecklingen mot en värld styrd av
USA med kärnvapen i rymden? För
det första: Stödja den amerikanska
opinion som inser att kärnvapen är det
största hotet mot USA. För det andra:
Försvara The Outer Space Treaty,
förbudet mot kärnvapen i rymden,
som USA hittills värderat och respek-
terat. För det tredje: Inga kärnvapen-
prov. Kärnvapenprov behövs troligen
för att utveckla rymdvapen.
Herman Kahn, demiurgen som domi-
nerade Rand Corp. i decennier, var fö-
rebilden för Dr Strangelove i Stanley
Kubrick’s film. Det är dags att se om
filmen, och skratta, trots allt.
Eller sjunga med den himmelska här-
skaran av änglar, och med den stora
mängden amerikaner som vill bevara
himlarna fria från kärnvapen: Hark
the Herald Angels sing, Peace on
earth, good will toward men.
GUNNAR WESTBERG
Ordförande SLMK
gunnar.westberg@slmk.org
DLMK
Saudi-Arabien næste
kernevåbenland?
6Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
DLMK
endnu større betydning for, hvor man
ville indsætte sin ”humanitære kam-
pagne” blandt mange mulige steder.
En god dansk ven af mig er meget
konservativ og absolut USA-venlig.
Han har via Lions Club kontakt med
mange USA-Mid-West Bush-støtter.
De siger klart, at Saudi-Arabien havde
været det mest logiske angrebsmål
både i kampen mod terrorisme og som
hævn for 11. September. – Men det
kunne have været katastrofalt for
USA’s energiforsyning (læs oliefor-
syning), hvis man gik løs på Saudi-
Arabien, før man havde kontrol med
mindst et andet kæmpe olieområde,
kort sagt Irak. Nu et halvt år efter kri-
gen er denne kontrol stadig ikke på
plads. Men logikken er klar nok:
Saudi-Arabien er et oplagt næste mål
for USA’s næste angrebskrig mod
terrorisme og for at sikre sig kontrol
med Mellemøstens olie.
Alt i alt er det derfor uhyggeligt
nærliggende, at det rige Saudi-Ara-
bien nu vil skaffe sig kernevåben.
Hvis det bare får 10 – 30 funktions-
duelige kernevåben er det logisk nok,
at det vil få USA (og Danmark???) til
at tøve med at starte en angrebskrig
imod det.
Afslutning
Lad os håbe, at denne artikel vil vise
sig at være tomt hjernespind. Det kan
IPPNW nok bidrage til ved at styrke
de erkendelser, der er på vej i dele af
”The Bush Administration” og dens
tænketanke:
•at hverken Afghanistankrigen eller
Irakkrigen har medført større for-
syningssikkerhed mht. olie (men
nok mht. narkotika).
•at intet tyder på, at de to krige har
betydet mindre terrorisme i verden,
blandt andet fordi krigene i poten-
tielle terroristkredse utvetydigt har
øget aggressive følelser imod USA.
•at humanitære fremskridt for be-
folkningerne i Irak og Afghanistan
har været minimale, og er opnået
med svære bivirkninger og omkost-
ninger.
Alt i alt altså, at krige hverken giver
bedre forsyningssikkerhed, mindre
terrorisme eller reel humanitær hjælp
til civilbefolkningerne i de berørte
lande.
Chancen for at disse erkendelser vil
blive brugt politisk kan vi øge, hvis vi
også kan anvise måder, som USA’s
våbenindustri kan omlægges på, så
der ikke kommer et alt for stort fald i
USA’s bruttonationalprodukt, hvis
USA skal til at løse verdens (og
USA’s) problemer på mere fredelig
måde. IPPNW kan sikkert også blive
bedre til at formulere og udbrede det
budskab, som Hans Levander kalder
”New Security Policy”: Hjælp folk,
og gør dig til gode venner med dem;
så vil de nok ikke angribe dig.
ANTON AGGERNÆS
2003 var et rimeligt tiltag med for-
målene at fjerne en grusom diktator og
at fremme global markedsøkonomi og
demokrati. Han erkendte, at USA
derudover havde mere egoistiske mo-
tiver, f.eks ad Iraks olie, men fandt det
nødvendigt med en ”verdenspoliti-
betjent”, der kunne intervenere mod
folkemord, terrorisme og stærkt in-
humane diktaturer. FN har vist sig for
svag og ubeslutsom til opgaven, og
Grünbaum fandt det urealistisk at
ændre og styrke FN til opgaven. Han
påpegede også det problem, at en
række af FN’s medlemslande ledes
svært udemokratisk.
Ultrakort – og noget stiliseret – er
synspunktet: Der dør og tortureres i
dag millioner af mennesker i krige
mellem lande og i borgerkrige. I den
situation kan en udemokratisk ”kej-
serlig”, men human magthaver være
Hvordan får vi en
fredeligere verden?
Ole Grünbaum var inviteret til at give
et oplæg til debat om dette emne.
Han var tidligere stærkt venstreradi-
kal, og modstander af USA’s krig i
Vietnam som værende imperialistisk i
traditionel forstand. Verden havde
udviklet sig, så han fandt, at USA’s
militære intervention i Irak i marts
Referat af
Landsmøde i Danske
Læger Mod Kernevåben
Lørdag den 23. August 2003 kl. 13 – 18
Af Anton Aggernæs
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:957
DLMK
et mindre onde, der kan begrænse
blodsudgydelserne. – Samtidig fandt
Grünbaum det dog ønskeligt, at Eu-
ropa, Rusland og Kina gik i samar-
bejde, kritisk samarbejde, med USA,
så der kunne blive et bredere beslut-
ningsgrundlag for hvor og hvornår,
der skulle interveneres militært i an-
dre lande.
Ole Grünbaum fandt, at verden de
sidste 20 – 30 år med informations-
teknologien var ændret, så globale
netværk politisk, militært og markeds-
økonomisk ville blive tiltagende sty-
rende – på bekostning af enkeltlandes
magt. Han fremhævede, at internet/E-
mail jo også gav dygtige NGOer (som
IPPNW) mulighed for stor indfly-
delse. Men han erkendte (i diskussio-
nen), at det globale netværksimperie
ikke kan sikre en mere ligelig forde-
ling af verdens ressourcer, og at ulig-
heder her er en vigtig medårsag til
mange (de fleste?) krige. Det forblev
uklart for mig, om vi fik Grünbaum til
at acceptere, at der så må sættes nogle
grænser for markedskræfternes frie
spil som led i arbejdet for en frede-
ligere verden. Og vi fik ikke klart svar
på vores spørgsmål: Om USA over-
hovedet behøver kernevåben, når det
også mht. konventionelle våben, tek-
nologisk, informationsteknologisk og
markedsøkonomisk er så magtfuldt og
overlegent.
Debatten var livlig, og oplæg og debat
blev inspirerende for den senere debat
og beslutningerne på landsmødets ge-
neralforsamling, se nedenfor.
Det ordinære
landsmøde
(generalforsamlingen)
Vi var otte personer til stede.
1. Klaus Arnung valgtes til dirigent
og konstaterede landsmødets lov-
lige indkaldelse. Anton Aggernæs
blev referent – også uden mod-
kandidat!
2. Povl Revsbech aflagde formands-
beretning, se info-blad nr 94. Be-
retningen blev godkendt efter kort
debat. Det nævntes supplerende, at
foreningen har haft enkelte indlæg i
Ugeskrift for læger og i dagspres-
sen, om end få.
3. Anton Aggernæs aflagde ”Beret-
ning fra International Councillor”,
se andetsteds.
Povls og Antons beretninger gav
sammen med ovenstående oplæg
fra Ole Grünbaum anledning til en
debat, der mundede ud i forslag til
hvordan og med hvilke emner
DLMK kan arbejde fremover:
Der bør arbejdes for tættere samar-
bejde mellem de europæiske del-
foreninger af IPPNW. Det er
vigtigt, at der kommer et fælles
europæisk udenrigspolitisk og
måske også forsvarspolitisk sam-
arbejde, så der kan komme et
stærkt modspil til USA’s politiske
enegang og dominans. Europæisk
IPPNW kunne skrive til EU’s kom-
mission og parlament, og til rele-
vante udvalg i disse organer. Ko-
ordinator af samarbejdet skulle nok
være tysk eller engelsk (UK’sk)
IPPNW, der økonomisk og mht.
”man-power” aktuelt er de stær-
keste. (SLMK er også topkvali-
ficeret, men det nævnte jeg ikke,
fordi jeg i Lund, november 2002,
fik indtryk af, at SLMK ikke
aktuelt ønsker at få den europæiske
”Vicepresident”post i IPPNW, og
at SLMK aktuelt ikke har lyst til at
få urene fingre ved at gå ind i en
debat om EU-forsvarssamarbejde,
for slet ikke at tale om NATO-sam-
arbejde.)
Desuden bør Europæisk IPPNW
skrive direkte til regeringerne i
England (UK) og Frankrig om, om
de kan acceptere USA’s brud på
traktater, f.eks. CTBT om prøve-
sprængninger, og USA’s udvikling
af nye slags kernevåben. Hvorfor
protesterer Frankrig og UK ikke?
Man kunne også spørge alle andre
europæiske lande om, hvordan de
ser på, at Frankrig og UK stadig er
kernevåbenmagter, der ikke lever
op til Ikke-spredningstraktatens
(NPT’s) mål om at arbejde for total
afskaffelse af kernevåben.
Dialogmøderne
Vi vil fortsat bakke op om de re-
elt SLMK-arrangerede Dialog-
møder med beslutningstagere, her-
under prøve at skaffe penge til
dette projekt. Det lykkedes for
Bjørn Hilt at skaffe 60.000 norske
kroner til projektet direkte fra
det norske udenrigsministerium.
DLMK kunne ansøge i det danske
udenrigsministerie, f.eks. med
fremhævelse af to af hovedemner-
ne ved de fleste dialogmøder:
•Risikoen for, at menneskelige
fejl kan give nukleare katastrofer,
ved krig, ulykker og terrorisme; og
hvordan denne risiko kan mod-
virkes: reelt og radikalt kun ved af-
skaffelse af alle kernevåben.
•At deltagerne i NPT er for-
pligtede til at holde hinanden fast
på målet: afskaffelse af alle kerne-
våben.
•En ansøgning om penge bør nok
forudgås af, at vi genoptager møder
med udenrigsministeriets afdeling
for sikkerhed og nedrustning, så vi
kan afdække hvilke emner, mini-
steriet vil finde det mindst kontro-
versielt at yde penge til.
4. Beretning fra studenterformanden.
Cæcilie Buhmann havde meldt
afbud, men havde løbende berettet
i DLMK’s Nyhedsbrev. Der ud-
tryktes stor tilfredshed med dette
arbejde.
5. Indkomne forslag. Der var ikke
indkommet forslag.
6. Regnskab for 2002 blev fremlagt
af Niels Dahm. Det var godkendt af
revisorerne og blev godkendt af
generalforsamlingen. – Det konsta-
teredes, at årets underskud havde
været 18.865 kr, og at det var
acceptabelt, når der alligevel ved
udgangen af 2002 var en behold-
ning på 60.993 kr. Budget for
2004: Indtægterne ventes at blive
122.500 kr. – Flere udgiftsposter
var usikre, især Kontor og Uden-
landske møder. Der budgetteredes
med 40.000 kr. til udenlandske
møder; men der var stemning for at
øge dette beløb, hvis interessen for
at deltage i kongressen i Kina i
september 2004 bliver stor, og hvis
andre udgifter bliver mindre end
forventet.
7. Fastsættelse af kontingent. Det
vedtoges ikke at ændre satserne. Så
kontingentet bliver uændret pr. år
8Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
DLMK
300 kr. for ordinære medlemmer,
200 kr. for ekstraordinære med-
lemmer og 100 kr. for lægestuder-
ende.
Det noteredes, at kassebeholdning-
en pr 21/8 2003 var acceptabel.
8. Valg af formand: Povl Revsbech
accepterede genvalg for et år, hvil-
ket modtoges med acclamation –
og anerkendelse af Povls store
arbejde.
9. Valg af revisorer: Ole Breyen og
Bent Pedersen genvalgtes.
10. Valg af koordinationsudvalg:
Valgt blev: Anton Aggernæs,
Klaus Arnung, Ole Breyen,
Cæcilie Buhmann, Niels Dahm,
Harriet Dige-Petersen, Jacob
Obbekjær og Povl Revsbech.
På trods af det stadig begrænsede an-
tal aktive studenter i DLMK har der
det sidste års tid været en række
forskellige aktiviteter, der både har
styrket DLMKs samarbejde med
IMCC (De medicinstuderendes inter-
nationale organisation) og med
IPPNW-grupper og studerende i an-
dre lande. Nuclear Weapons Inheri-
tance Project (NWIP) har fyldt mest,
men der har også været en række akti-
viteter i forbindelse med krigen i Irak
og nye ambitiøse initiativer indenfor
global sundhed og konfliktforebyg-
gelse er blevet søsat i løbet af året.
Arbejdet i forbindelse med
Krigen i Irak
I slutningen af det gamle år og starten
af det nye var alles øjne vendt mod
Irak – ville der komme en krig? Og i
så fald hvornår? Medicinstuderende
fra DLMK og IMCC havde også deres
øjne vendt mod syd og som en op-
følgning på vores engelske søster-
organisations MedActs udgivelse af
en rapport om de forventede følger af
en krig i Irak, ”Collateral Damage”,
blev jeg bedt om at holde et oplæg for
IMCC om de humanitære konsekven-
ser af krig. Foredraget blev afholdt i
samarbejde med en kollega fra stats-
kundskab, der skriver sit speciale om
situationen i Irak og det blev varmt
modtaget af de studerende. Som en
direkte følge af diskussionen i for-
bindelse med foredraget initierede
Christian Stampe og Shiraz Butt en
gruppe kaldet ”Medicinere for Fred”,
og sendte en håndfuld kittelklædte
medicinere på gaden med banneret
”Medicinstuderende for International
Sundhed og Fred” under de planlagte
demonstrationer. Yderligere blev der
også udarbejdet en artikel om de
humanitære konsekvenser af krigen
samt arrangeret et debatmøde på
Panum Instituttet. Efter krigens be-
gyndelse blev ”Medicinere for Fred”
omdannet til ”Irak-initiativet”, hvor
det blev besluttet at forsøge at styrke
kontakten til de irakiske medicinstud-
erende og hjælpe dem ind i den inter-
nationale organisation, IFMSA. Situa-
tionen i Irak er dog endnu alt for
ustabil til at initiativet har kunnet
iværksættes. Dog har de studerende
nogle gode kontakter gennem en
række irakiske studerende i Køben-
havn, som holder dem løbende op-
dateret om situationens udvikling.
Nuclear Weapons
Inheritance Project
Det sidste års tid har der været en
mængde aktiviteter i forbindelse med
The Nuclear Weapons Inheritance
Project (NWIP), der har været igen-
nem en rivende udvikling. Nogle af
projektets seneste landvindinger og
ideer er rapporteret andetsteds her i
bladet af Christian Stampe og dette
bør derfor ses som et supplement.
(NWIP er et studenterprojekt, som går
ud på at bevidstgøre medicinske stu-
denter i kernevåben-landene om, at de
i en vis forstand er arvtagere til lan-
dets atovåben [red.].)
Efter NWIP var blevet gennemført
som et pilotprojekt af studerende fra
Sverige og Danmark i et år fra foråret
2001 og frem til verdenskongressen i
Washington i foråret 2002 med det
formål at oplyse studerende i atom-
våbenlande om nedrustning, beslut-
tede Richard Fristedt (SLMK) og jeg
selv at metoden og ideen var så god at
projektet burde videreføres trods stor
udskiftning i rækkerne af aktive stu-
derende. Først og fremmest ville vi
lægge mere vægt på træning af stu-
denter og kapacitetsopbygning i de
atomvåbenstater vi besøgte.
Vi startede derfor den nye sæson med
en workshop, der blev afholdt i
København. I løbet af en weekend
blev studerende fra Norge, Sverige,
Danmark, Finland og Holland trænet i
dialogteknik og grundlæggende atom-
våbens- og nedrustnings fakta. Denne
gruppe har siden dannet kernen i pro-
jektets aktiviteter.
Et spændende år
med mange studenter-
aktiviteter i DLMK
Af Cæcilie Böck Buhmann
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:959
DLMK
menhænge herunder for IFMSA (In-
ternational Federation of Medical
Students’ Associations) i Estland i
marts, for MedSIN-UK på en kon-
ference om global sundhed i Wales i
april, for Pugwash Komiteen på deres
årlige møde i Halifax i Canada, for
Physicians for Global Survival i Ha-
milton i Canada, for Centre for Peace
Studies ved McMaster University i
Canada og for de nordasiatiske
IPPNW organisationer på det regio-
nale IPPNW møde i Kyoto i Japan.
Det er en tidskrævende proces at
skrive om projektet og at holde oplæg
i forskellige sammenhænge, men det
er en essentiel og uundværlig måde at
rekruttere nye aktive studerende og at
skabe kontakt til potentielle samar-
bejdspartnere.
Projektet vil frem til verdenskongres-
sen i Kina fokusere på at konsolidere
vores kontakter og de nyetablerede
studenternetværk i atomvåbenstater.
Som noget nyt har vi besluttet at bruge
en del af vore ressourcer på at udvikle
diverse materialer der kan bruges i
såvel projektet og til andre nedrust-
ningsaktiviteter, herunder undervis-
ningsmaterialer, præsentationer, in-
formationsmateriale om projektet, en
ny hjemmeside og en manual for nye
medlemmer.
Alt i alt har projektet haft dialoger
med omkring 1000 studerende fra
atomvåbenlande, trænet omkring 100
aktive studerende, har hjulpet med at
etablere studenternetværk i Indien og
England og har udvidet vores antal af
aktive fra 2 til omkring 30 på inter-
nationalt plan samt fundet folk, der er
interesseret i at overtage koordinator-
ansvaret fra Richard og jeg. Jeg føler
mig derfor fuldt ud i stand til at er-
klære, at det har været et utroligt pro-
duktivt år for NWIP og studenter-
aktiviteterne i DLMK. Vi takker
varmt for DLMK og SLMKs støtte og
opbakning.
Arbejde for at skabe
adgang til uddannelse i
Global Sundhed
I meget få europæiske lande har
medicinstuderende adgang til kurser
om de socioøkonomiske årsager til
sygdom, som påvirkning af miljøet,
kulturelt opbrud, voldelige konflikter
og fattigdom. I en årrække har stude-
rende i IPPNW og IFMSA og en
række IPPNW medlemsorganisatio-
ner arbejdet på at skabe adgang til så-
danne kurser i global sundhed, da vi
mener at en bredere uddannelse er
nødvendig for kommende læger i en
globaliseret verden, som den vi lever i
i dag.
Arbejdet i Danmark har været spora-
disk indtil nu, men i foråret 2003 del-
tog studerende fra IMCC og DLMK i
en kongres om global sundhed i Wales
og dette satte gang i aktiviteterne på
internationalt plan. I oktober mødtes
IPPNW og IFMSA studerende fra
Danmark, Finland, Østrig, Schweiz,
Holland og England i Geneve og fik
produceret en plan for det næste år.
Man besluttede at rollen for den inter-
nationale studentergruppe var at ska-
be kontakter til partnere på internatio-
nalt plan og at skabe en hjemmeside,
hvor alle dokumenter, artikler og
ideer kunne samles fra hele verden.
Hjemmesiden skal efter planen være
klar i løbet af foråret og vil fremover
forhåbentlig være en hjælp for
studerende, der arbejder på lokalt plan
med at lave kurser i global sundhed.
Et vigtigt samarbejde med IMCC.
Det sidste år har budt på et styrket
samarbejde med IMCC takket være en
stor indsats fra Christian Stampes
side, der var lokalformand for ”Re-
fugees & Peace” gruppen i Køben-
havn sidste år. Især arbejdet mod kri-
gen i Irak har været et sammenfald af
interesser for DLMK og IMCC, men
også NWIP har vi samarbejdet om.
IMCC har været meget hjælpsomme
med at stille kontorfaciliteter og
mødefaciliteter til rådighed på Panum
Instituttet i København og NWIP er
beskrevet på IMCCs hjemmeside.
Ligeledes er der informationer om
IMCC på DLMKs nye hjemmeside
under studentersektionen. Jeg håber
meget at samarbejdet fortsat kan
styrkes, da IMCC er et meget stærkt
og vigtigt talerør for medicinstuder-
ende. Samarbejdet med IMCC har
åbnet døre for DLMK og skabt
interesse om nedrustning og andre
emner DLMK beskæftiger sig med
blandt de studerende.
I marts i år tog Richard Fristedt fra
Sverige, Trygve Otterson fra Norge
og jeg selv til Indien og havde en
meget succesfuld delegation, som
Richard tidligere har skrevet om her i
info-bladet (nr. 93). Kort opsummeret
afholdt vi dialoger på fem forskellige
skoler i tre forskellige byer med over
600 studerende i alt. Vi trænede 25
studenteraktivister i dialogteknik og
basale fakta og vi fik etableret et nyt
studenternetværk der fortsat arbejder
for nedrustning og som vi er i tæt kon-
takt med.
I Maj tog Christian Stampe fra
DLMK, Richard Fristedt og Ali Afridi
fra Pakistan til Rusland, hvor de del-
tog i dialoger med beslutningstagere
og snakkede med russiske studerende
om muligheden for at starte studenter-
aktiviteter under NWIP i Moskva og
Sankt Petersborg. I Juni deltog NWIP
i det europæiske IPPNW studenter-
møde og var ansvarlig for en halv-
dags workshop. Denne gennemførtes
som en træning og studerende fra Fin-
land, Rusland, Estland, Egypten, Ca-
nada, Tyskland, Sverige og Norge
deltog. En stor del af disse er nu aktive
internationalt i projektet.
Her i efteråret var Christian Stampe
og jeg til studenterkongres i Notting-
ham, hvor vi gennemførte dialoger
med studerende og holdt oplæg om
projektet og i midten af November
blev dette fulgt op med en træning, et
strategisk planlægningsmøde og en
dialog i London. Disse to delegationer
er nærmere beskrevet af Christian
Stampe andet steds i informations-
brevet.
I slutningen af November tager
Cristine Ormhaug og Trygve Otterson
fra Norge, Åsa Wihlborg fra Sverige
og jeg selv til Pakistan for at gennem-
føre dialoger med studerende, træning
af aktivister og forhåbentlig hjælpe
med at etablere et aktivt netværk af
studerende der arbejder lokalt for ned-
rustning. I det nye år er der planer om
delegationer til USA, Rusland og
England og vi arbejder i øjeblikket på
at få kontakter til studerende i Kina,
Israel og Frankrig.
I løbet af året er projektet blevet præ-
senteret i en række forskellige sam-
10Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
DLMK
lige konflikter og krig. Som studenter-
repræsentant kan jeg kun sige at jeg
glæder mig til et nyt år med endnu
flere aktiviteter, endnu bedre sam-
arbejde med andre ligesindede stu-
denterorganisationer og endnu flere
aktive studerende. Kernen i rekrutte-
ring af studenter til arbejdet i DLMK,
mener jeg fortsat, er gode og velfun-
derede projekter og at kunne sætte
nedrustning ind i en bredere sammen-
hæng der appellerer til unge i en
verden fuld af muligheder og informa-
tioner, hvor det kan være svært at
vælge hvad man skal bruge sin tid på.
I regeringskontorer er det ofte et pro-
blem ved dialogmøder, at den vi
møder, bruger for megen tid til et ind-
ledende foredrag.
I London har jeg nu oplevet, at det i
ambassader har været lettere at få en
reel dialog i gang. En vigtig funktion
for ambassader er at registrere, hvad
der rører sig i de lande, de ligger i.
I hvert fald slap vi i de to møder helt
for foredrag. Vor delegationsleder
Robin Stott fra UK (Medact) gjorde
det fra starten klart, at vi især ønskede
dialogen, og at alt om krig og fred var
relevant, især kernevåben, men ikke
kun det på forhånd formelt opgivne
emne: Truslen for sundheden ved pro-
jekter om ”Low Yield Earth Penetrat-
ing Nuclear Weapons to Civilian
Health”.
Ved begge møder deltog fra vor side
foruden Robin Stott kun Neil Arya fra
Canada, Derman Boztak fra Tyrkiet,
Zita Makoi fra Ungarn og under-
tegnede fra Danmark. I den Indiske
ambassade derudover stud. med.
Marieke Blokzijl fra Holland.
Mødet i Pakistans
ambassade
Abdul Basit, som vi mødte, var ny-
tiltrådt i London, men havde siden
Lærerige dialogmøder
i Pakistans og Indiens
ambassader i London
10. November 2003
1982 diplomatisk erfaring fra især Ge-
neve (nedrustning), USA og Yemen,
og fra Pakistans Udenrigsministe-
rium.
Indledningsvis sagde Basit, at han var
imod udvikling af ”mini-nukes”, fordi
de ville øge risikoen for at kernevåben
ville blive brugt i krig, og fordi de
øgede risikoen for ”proliferation”, at
en række lande ville anskaffe dem. –
Men han gjorde det lige så klart, at
hvis Indien laver ”mini-nukes”, så vil
Pakistan også gøre det.
Så længe situationen omkring Kash-
mir er meget spændt, vil Pakistan føle
sig nødt til at have kernevåben – ikke
mindst fordi Indien med en 10 gange
så stor befolkning har råd til at have en
konventionel militær styrke, der er
mange gange større end Pakistans.
Basit fremhævede, at Pakistan ved, at
det ville være selvmord at angribe In-
dien, og at alle, incl. IPPNW, må
prøve at få Indien til at forstå, at Pa-
kistan ikke kunne drømme om at an-
gribe Indien.
Kashmir er jo hovedproblemet. Indien
fastholder, at det er indisk territorie.
Siden 1998 findes der en ramme for,
hvordan problemet kan forhandles/
løses, inkl. problemer med terrorisme.
Men siden der for et år siden var stor
risiko for krig Indien-Pakistan, er dia-
logen helt afbrudt. Pakistan sender
mange følere til Indien om forhand-
linger, men p.t. svarer Indien slet ikke,
sagde Basit.
Basit var enig med os i, at det er ab-
surd, at store penge bruges på militær,
når der både i Indien og i Pakistan er
så mange mennesker, der sulter, og så
mange, der får en alt for ringe uddan-
nelse.
Mht. terrorisme sagde Basit, at Paki-
stans befolkning helt overvejende er
moderate, ikke fanatiske, muslimer.
Basit vidste ikke, om Pakistans kerne-
våben er ”on the alert”, klargjort til
hurtig affyring.
Neil Arya sagde, at Pakistans kerne-
våben vel ikke reelt giver øget sikker-
hed, når militærbalancen alligevel er
så skæv. Basit kommenterede det ikke
direkte, men nikkede bekræftende til,
at den nucleare oprustning måske
mere var en politisk markering.
Jeg resumerede den svensk-amerikan-
ske forskning i, at menneskelige fejl
er uundgåelige, så risikoen for ulyk-
ker med kernevåben, for krig ved en
fejltagelse, og for at terrorister får fat i
brugbare kernevåben, er umulig at
Alt i alt er der sket mange fremskridt
på studenterfronten i DLMK. Vi har
fået styrket arbejdet for atomvåben-
nedrustning og har formået at gøre
emnet interessant for vores egen gene-
ration, men vi har også bevæget os ind
i bredere arbejde for at undgå de
humanitære konsekvenser af volde-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9511
DLMK
Indiens befolkning næppe er rimeligt
oplyst om, at penge til militær går fra
penge til sundhed, social velfærd og
uddannelse. Til det sidste sagde Pal, at
kvinderne står så stærkt i Indiens del-
stater, at det er dem der sørger for de
nødvendige penge. Til det første var
svaret, at vi havde ret, men at manden
på gaden i London jo også var svært
uvidende.
Vi var enige om, at UK i dag næppe er
mere sikkert, fordi det har kerne-
våben. Men Pal mente, at situationen i
Indien er anderledes, fordi det har så
potentielt fjendtlige naboer som Pa-
kistan og Kina. Mht. Kina er Pal nok
her ikke helt afklaret, se nedenfor.
Centralt står, om Indien og Pakistan
dog ikke kan forhandle i stedet for at
true hinanden. Pal sagde, at Indien
skam gerne vil forhandle, men at Pa-
kistan ikke vil tale med Indien om
andet end Kashmir! Altså helt modsat
af, hvad vi fik at vide i den pakistan-
ske ambassade.
Pal var historisk velbevandret. To
eksempler skal nævnes:
Da Mao ville udvikle kernevåben i
Kina, truede USA’s Eisenhower, via
Indiens Nehru, med, at det ville få
USA til at bruge kernevåben imod
Kina. Mao’s svar, via Nehru, var
klart: Selvfølgelig kunne USA med
kernevåben dræbe 300 millioner kine-
sere. Men de resterende 300, af 600,
millioner kinesere ville være fuldt
tilstrækkelige til at destruere USA to-
talt. Mao fik sine kernevåben.
Eksemplet viser, hvor kynisk storpoli-
tik kan være, med foragt for menne-
skeliv.
Generelt samarbejde som
fredsskabende
Det andet historiske eksempel viser,
at fredeligere konfliktløsning er mu-
lig; selv om det tager tid:
I 1962 var der krig mellem Kina og
Indien om et grænseområde. Indien
endte med at beholde området, men i
de følgende 15 – 20 år var der kold
luft og ingen kontakt mellem Indien
og Kina. Så begyndte begge parter at
forstå, at naboer burde tale sammen
om, og samarbejde om, andre spørgs-
mål end dem, man var uenige om.
Efterhånden udvikledes samarbejde
på en række områder, vigtigst måske
det teknologiske. Relationerne bed-
redes gradvist. Man holdt helt op med
at tale om grænsestriden. Kina har
aldrig formelt opgivet sit krav på om-
rådet overfor Indien; men Inderne har
opdaget, at på nye kinesiske kort over
Kina er området ikke mere tegnet som
en del af Kina!
Pal var ikke nået så langt (måske var
han det personligt, men ikke som sit
lands repræsentant), at han kunne se –
eller indrømme – at noget tilsvarende
måtte være muligt i grænsestriden til
Pakistan, om Kashmir. At vi frem-
hævede de åbenlyse paralleller, kan
have sat noget i gang hos ham.
Afslutning
Hvis spændingerne mellem Indien og
Kina er ved at være historie, behøver
Indien ikke kernevåben overfor Kina
mere. Og hvis Indien og Pakistan kan
enes om, at grænsestriden om Kash-
mir over tid må løses på samme måde
som grænsestriden Kina/Indien, så
ophører alle officielle argumenter for,
at Indien og Pakistan behøver kerne-
våben.
Tilbage står så kun de to uhyggelige
argumenter, som sjældent nævnes
åbent: At kernevåbenstater ser ud til at
få en særlig ret til at være med i de
fora, hvor verdens politik bestemmes,
både territorialt, økonomisk og kultu-
relt. Og det svært afviselige: At lande,
der besidder kernevåben, har mindre
risiko for at blive angrebet – både med
kernevåben og med andre våben.
ANTON AGGERNÆS
Efterskrift:
I følge Reuters bureau har Indiens pre-
mierminister, Atal Behari Vejpayee pr.
04.12.03. bekræftet, at han vil rejse til
Pakistan til januar 2004 og deltage i et
regionalt topmøde, hvilket kan med-
føre en bedring i forhold mellem de to
rivaliserende atommagter. Dette top-
møde er nok ikke en direkte følge af
IPPNW's ambassadebesøg, men som
bekendt kan mange dryp til sidst føre
til udhuling af en sten. [Red.]
forebygge, hvis ikke alle kernevåben
afskaffes. En del af dette var nyt for
Basit, men han erkendte disse risici
som rystende, så herefter fik vi en
konstruktiv dialog om sikkerhed med
andre midler end våben:
”Confidence building” nævntes først
af Basit selv; herefter kom dæmpen af
urealistisk frygt i befolkningen. Bed-
re uddannelse af kvinder i begge lande
enedes vi om at prioritere højt; og
kontakt mellem professionelle over
landegrænserne. Basit mente, at der
her var en udvikling i gang, der kunne
blive effektiv om 5 – 10 år. Selv havde
han god, ofte venskabelig, kontakt
med diplomater fra bl.a. Indien. Og
han ville gerne hjælpe med kontakter i
Pakistan, så vi kunne få aktiveret flere
pakistanske læger i IPPNW. Nærlig-
gende var, at engelske læger kom til at
undervise mere i Pakistan. Der blev
aftalt fortsat samarbejde mellem ham
og Medact (UK’s IPPNW).
Vi fik i alt 75 konstruktive minutter.
Mødet i Indiens ambassade
Mødet her, med Satyabrata Pal, blev
mere formelt, mindre åbent.
Pal virkede fra starten i forsvarsposi-
tion overfor IPPNW, og ved slutning-
en af det 70 minutter varende møde
sagde han, at han ikke troede, at
IPPNW kunne få de besluttende top-
politikere til at forhandle med hin-
anden om de centrale emner: Nuclear
nedrustning og fred mellem Indien og
Pakistan.
I en kort indledning sagde Pal, at In-
dien ikke vil forhandle (med Pakistan)
under trusler om terrorisme. Menin-
gen må vel (min fortolkning) have
været, at Pakistan har sagt, at det ikke
kan styre/forhindre terroraktioner som
protest imod, at Kashmir skal opfattes
som rent indisk territorium.
Til mit resume om risici ved ”the hu-
man factor”, bemærkede Pal kun, at
de ”hot lines” mellem Indien, Pakis-
tan og Kina, der findes, nok kan for-
hindre en stor ”accidental nuclear
war”.
Vi fik god tid til at fremføre, at befolk-
ningerne ved for lidt om de katastro-
fale følger af brug af kernevåben og at
12Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
DLMK
Forskere ved USA’s våbenlaborato-
rier kan om kort tid gå i gang med at
udvikle en lang række nye våben-
typer. Med stort flertal har Kongres-
sen efter mange måneders hård debat
godkendt finansiering af nye atom-
våben, som skal udgøre et svar på
truslen fra terrorister og slyngelstater.
Bevillingerne, som nu kun venter på
præsident Bushs underskrift, kan
starte den mest omfattende moderni-
sering siden Reagan-årene af USA’s
atomarsenal, ophæver blandt andet et
forbud mod såkaldte mini-atomvåben
med en sprængkraft, som ligger under
fem kiloton trotyl. Desuden skal
beredskabet, som gør hurtig genop-
tagelse af prøvesprængninger mulig,
forbedres.
Foruden i mini-atomvåben skal forsk-
erne undersøge, hvordan nogle typer
stråling, som opstår ved en atomeks-
plosion, kan forstærkes med henblik
på ødelæggelse af bakteriologiske
kampstoffer. Endnu et projekt gælder
udvikling af våben, som kan anvendes
mod underjordiske anlæg.
Mindre civile tab
Fire forskere ved Los Alamos-labora-
toriet har netop fremhævet, at mini-
atomvåben stærkt kan begrænse civile
tab ved angreb på mål langt under jor-
dens overflade. Kravene til bomber-
nes kraft bliver nemlig mindre, hvis
de rammer præcist og inden eksplo-
sionen borer sig dybt ned.
Brug af sådanne våben vil være mere
»troværdig«, skriver de fire forskere i
en artikel, som fagbladet Comparative
Strategy bringer i sin seneste udgave.
Det er muligt, argumenterer de, at
modstandere ikke vil tro, at USA vil
anvende sine ældre våben, som er
mindre præcise og har enorm kraft,
mod et lille land blot på grund af lede-
res adfærd. Det er altså uvist, hvorvidt
de gamle våben kan lægge effektivt
pres på sådanne ledere.
Artiklen af forskerne Bryan Fearey,
Paul White, John Ledger og John
Immele udgør den hidtil mest teknisk
detaljerede, offentligt tilgængelige,
redegørelse fra våbenlaboratorierne.
Deres fokus er på begrænsning af
civile tab og de præsenterer endog en
ny betegnelse for mini-atomvåben,
nemlig »reduced collateral damage«
(RCD) våben (»våben med færre
utilsigtede følgeskader«, red.).
Sammenligning
Blandt deres eksempler er en sam-
menligning af bomber på henholdsvis
50 kiloton og et kiloton. Til illustra-
tion kan nævnes, at bomben, som
udslettede Hiroshima i 1945, var på
13 kiloton. Begge bomber skal ud-
slette et mål, som befinder sig 150
meter nede i et bjerg.
Hvis eksplosionen med 50 kiloton
sker på jordens overflade, vil største-
delen af effekten ramme mål på jor-
den. Hedebølgen vil give brandsår af
1. grad ud til en afstand af 6.000 meter
og et område på 500 kvadratkilometer
vil i løbet af 48 timer modtage en
stråling på mindst 50 Rem – grænse-
værdien for skader på mennesker.
Men en bombe på et kiloton, som
borer sig ned i 10 meters dybde, på-
virker i ringe omfang jordens over-
flade med en hedebølge, og det sam-
menlignelige radioaktive nedfald
rammer kun et område på 30 kvadrat-
kilometer.
Ønsketænkning
Forskernes regnestykker kan imid-
lertid udsættes for en del kritik. I en
rapport fra Kongressens politisk
neutrale forskningstjeneste, dateret
28. oktober, påpeges, at mini-atom-
våben slet ikke indgår i den bevilling,
som gives til undersøgelse af våben,
der kan trænge dybt ned i jorden. På
det felt er der givet grønt lys for til-
pasning af atombomber med betyde-
ligt større slagkraft. Rapporten påpe-
ger også, at der i ethvert regnestykke
på dette felt indgår så mange variable
og ubekendte faktorer, at man endnu
ikke klart kan fastslå den militære
nytteværdi af Earth Penetrating
Weapons (EPW).
Den danske forsker Hans Møller
Kristensen, som bor i USA og er råd-
giver for Natural Resources Defense
Council, der ser kritisk på de nye
våbenprojekter, siger til Information,
at »tilhængere af atomvåben vil altid
finde på nye undskyldninger for frem-
stilling af våben og nye opgaver«.
Han tilføjer, at sprængkraften i EPW
bomber ikke vil blive bestemt af,
hvorvidt de skaber stort nedfald, men
af hvorvidt de kan udslette et mål.
Fordi EPW bomber eksploderer nede i
jorden, slynges enorme mængder ra-
dioaktiv jord op i luften, og efter ned-
faldet udgør det en dræbende foru-
rening. Senator Edward Kennedy har
henvist til en beregning, som viser, at
en EPW-bombe på fem kiloton, som
eksploderer i nærheden af Damaskus
vil kræve 230.000 dødsofre og i
følgende år adskillige hundrede tusin-
de nye ofre. Nedfaldet vil nå frem til
det nordlige Israel. Selv en bombe på
et kiloton vil i et byområde dræbe
titusinder.
Kongressens bevilling giver ikke
grønt lys for fremstilling af bomberne.
Det vil man tage stilling til, når
forskningsresultaterne er klar.
JØRGEN DRAGSDAHL,
Dagbladet Information,
24. november 2003
Små atomvåben
mod terror
Amerikanske forskere anser nye atomvåben for tro-
værdigt svar på truslen fra terrorister og slyngelstater.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9513
V
i var omkring 20 medlemmar
som mött upp och togs emot
på fredagskvällen vid konfe-
renslokalen på Universitetssjukhusets
barnklinik av Anneli Schmauch, Bir-
gitta Konradsson och Annika Ryd-
berg. Våra värdinnor hade ordnat mid-
dag: pajer (bl.a västerbottenpaj!) och
en fin fräsch sallad. Kaffe fick vi ock-
så och så ryska karameller, som vår
nya ryskfödda medlem Nelli Jonas-
son-Filippova medfört. Vid 20-tiden
inledde vi vårt styrelsemöte och som
vanligt blev diskussionen livlig och
tog så mycken tid i anspråk att vi inte
var färdiga vid läggdags utan fick
fortsätta styrelsemötet påföljande
morgon.
Sedan styrelsemötet avslutats på lör-
dag förmiddag, var det dags för två
forskare från FOI att tala under rubri-
ken ”Det radioaktiva hotet – hur nära
är det?” Först gav fysikern Ronny
Bergman oss en redogörelse för alla
de strålkällor, som finns i området
från Kola-halvön, Barents hav till
Kara-havet öster om Novaya Zemlya:
Atomdrivna ubåtar och isbrytare, för-
råd av radioaktivt avfall ute i det fria,
kärnkraftverk (fyra på Kolahalvön,
varav två hör till de allra äldsta), ut-
rangerade ubåtar, missiler med kärn-
vapen på båtarna och ett stort antal
fyrar drivna med radioaktiva batterier.
Själv häpnade jag över att såväl ned-
fallet från Tjernobyl som rester från
upparbetningen i Sellafield via de
ryska floderna och havsströmmarna
hamnar i Karahavet!
Strålningsbiologen Björn Sandström
koncentrerade sig på förhållandena i
Iran. Redan på shahens tid strävade
man efter att anlägga kärnkraftverk
trots tillgång till egen olja. IAEA har
gjort regelbundna inspektioner men
inte förrän nu hittat en anrikningsan-
läggning i Nantaz, en anläggning för
Höstmötet i Umeå
5–7 december 2003
Universitetssjukhuset i Umeå.
SLMK-studenter vid årsmötet, Richard Fristedt, Lund, Camilla Mattson och
Sara Smedegård från Uppsala och John Henriksson, Linköping.
Foto: K. LUNDIUS
Foto: K. LUNDIUS
tungvattenproduktion i Arakk och en
anläggning för gascentrifugering, stor
som åtta fotbollsplaner. Dessutom
har Iran egna uranfyndigheter. Från
iransk sida har man försäkrat att man
inte har några planer på att skaffa
kärnvapen. Varför har man då dolt
dessa anläggningar för IAEA:s ”safe-
guards” under så lång tid? Nu har de i
allafall avslöjats, sannolikt av den
iranska oppositionen. Tusentals män-
niskor måste ha varit inblandade i
uppbyggnaden av dessa anläggningar.
14Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
Enligt Björn har man inga bevis för att
det finns ett kärnvapenprogram, men
hans uppfattning är att detta inte kan
ha tillskapats i fredligt syfte. (I nästa
nummer av Svenska läkare mot kärn-
vapen kommer vi att få ett fylligare
referat av dessa båda föredrag av Mar-
tin Tondel.)
I samband med lunchen gjorde vi ett
besök på Umeås välkända friluftsmu-
seum Gammlia där man hade en stor
julmarknad och en fantastisk fotout-
ställning av Emil Heilborms foton
från åren 1922-48.
Under Frida Sundbergs ledning gjor-
de vi en inventering av de personella
resurserna i styrelsen. På lördagskväl-
len åt vi så middag på den samiska
restaurangen Ackjan, där man kunde
välja på läckerheter som jokmokks-
panna, blåbärsmarinerad älgstek,
norrländsk tjädergryta och fjällsoppa
med murklor och kantareller.
På söndagen gav Gunnar Westberg
oss en, som alltid, klar och initierad
föredragning om kärnvapenmakterna,
teknisk utveckling, proliferation och
terrorism samt radiologisk terrorism.
Så följde årsmötet och det konstitu-
erande styrelsemötet. De största för-
ändringarna vad gäller styrelsen är att
antalet ledamöter minskats från 16 till
13 och att vi nu har två vice ordföran-
den nämligen Mats Hogmark jämte
Frida Sundberg. Syftet är att ytterli-
gare avlasta vår ordförande sedan
många år, Gunnar Westberg.
Rapport från möten
i London och Paris
V
id IPPNWs regionala möte i
London den 8 november del-
tog ett 70-tal delegater från
21 länder. Flera av deltagarna var
studenter, som även hade egna paral-
lella aktiviteter. På mötet diskuterade
man framtida satsningar och projekt,
världskongressen i Beijing hösten
2004, studentaktiviteter samt ekono-
min. Därtill tog man upp konflikten
Israel/Palestina med diskussioner i
smågrupper samt situationen i Irak. Vi
var fem deltagare från SLMK
: Gunnar
Westberg, Klas Lundius, Richard
Fristedt, Anneli Schmauch och jag.
Vid en presskonferens presenterades
den nya rapport om läget i Irak som
IPPNWs brittiska affiliate Medact
sammanställt: Continuing collateral
damage – the health and environ-
mental costs of war on Iraq 2003. I ett
häfte på 13 sidor redovisas uppgifter
för perioden 20 mars till 20 oktober
med bl.a. kända och uppskattade
dödsfall och skadade bland civilbe-
folkning och militärer. Rapportens
Foto: K. LUNDIUS
Vid besöket hos den ryske ambassadörens residens i London ses här f v
Michael McCally inkommande president i den amerikanska systerföreningen
PSR, (USA), Klas Lundius, ambassadör Grigory B Karasin, Liz Waterston
(GB), Vladimir Popov (Ryssland), Ingo Bonde (Tyskland) o Richard Fristedt
(Sverige)
Härefter berättade paret Axensten,
den svenske fysikern Peder och den
ryska psykiatern Viktoria, om hur det
är att bo och arbeta i Murmansk intill
radioaktiva källor. Tydligen är man så
upptagen av att klara sin vardag och
sin försörjning, att man inte ägnar
detta faktum så många tankar!
Tack snälla Anneli, Annika och
Birgitta, värdinnor för ett mycket väl-
arrangerat möte. Ni misslyckades
bara på en enda punkt: Bjuda oss på
strålande vinterväder och den plane-
rade turen med hundspann till restau-
rang Ackjan! I Umeå fanns inte en
gnutta snö och älven gick öppen.
KARIN STENSTEDT
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9515
huvudrubriker är: The war and the
weapons, Health and environment –
impact assessment, The real cost,
Reconstruction och Conclusions and
recommendations. Det finns en om-
fattande referenslista. Rapporten kan
läsas på Medacts hemsida:
‹www.medact.org›.
Den 9 november hade vi gruppöv-
ningar inför dialogmötena med be-
slutsfattare den 10 november. Medact
hade bokat in 15 besök: på UD, Parla-
mentet, övriga kärnvapenländers am-
bassader och olika medicinska myn-
digheter – institutioner t.ex. Royal So-
ciety of Medicine. I de olika delega-
tionerna ingick 5-6 personer. Klas be-
sökte Rysslands och USAs ambassa-
der, Anneli och jag träffade främst fö-
reträdare för den medicinska profes-
sionen. Där kom samtalen att handla
bl.a. om opinionsbildning när det gäl-
ler brittisk kärnvapenstrategi, om
ockupationsmakternas ansvar för me-
dicinsk service och säkerhet i Irak, om
möjligheter att samverka vid påtryck-
ningar på olika myndigheter.
Anneli och jag fortsatte till Paris i en
mindre delegation under ledning av
Abraham Béhar. Vi fick träffa två
mycket insatta herrar på Utrikesmini-
steriets nedrustningsavdelning. Man
bekräftade att Frankrike har en ned-
rustningspolicy men det framgick att
man inte har bråttom. Man betonade
uppfyllelse och kontrollfunktioner när
det gäller icke-spridning, och man ta-
lade om CD i Genève, om att arbeta
genom EU, och man uttryckte sig vara
positiv till NGOs. Vi diskuterade ock-
så kärnvapenfria zoner, terrorism och
förtroendeskapande åtgärder.
Det blev intensiva, intressanta dagar
med både pessimism och hoppfullhet
och med världsoron inpå knutarna.
Efter dialogmötena har SLMK-med-
lemmar under november och decem-
ber i små delegationer gjort ambas-
saduppvaktningar på den brittiska och
franska ambassaden i Stockholm och
fortsatt diskussionerna kring kärnva-
pen med utgångspunkt från de frågor
som togs upp i London och Paris.
LEONORE WIDE
SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.org
SLMK i samtal
med David Lange
mottagare av det alternativa Nobelpriset
David Lange besökte Stock-
holm i december för att ta
emot Right Livelihood Ho-
norary Award 2003. I sam-
band med besöket fick någ-
ra SLMK-medlemmar möj-
lighet till ett informellt sam-
tal med den f.d. premiärmi-
nistern i Nya Zeeland.
Vi var tre SLMK-medlemmar, Carin
Odner, Gösta Alfvén och Hans Levan-
der, som fick träffa David Lange till-
sammans med hans hustru Margrete
hemma hos Gösta och Malin Alfvén.
Vi fick vi höra en f.d. premiärminister
som uttryckte sin tydliga besvikelse
över kärnvapenmakternas dubbelmo-
ral.
David Lange diskuterade flera orsaker
till att Nya Zeeland tagit ställning mot
kärnvapen. För det första finns det se-
dan 1960-talet en folklig antikärnva-
penopinion. Provsprängningar inom
Stilla havsområdet väckte denna opi-
nion som snart fick officiellt politiskt
stöd från Labourpartiet. IPPNWs
medlemmar i Nya Zeeland har spelat
en viktig roll när det gäller att infor-
mera om de medicinska konsekvens-
erna av kärnvapen. David Lange
nämnde den nu bortgångne Dr Eric
Geiringer, en mycket aktiv fredsarbe-
tare, som några av oss kommer ihåg
från tidiga IPPNW konferenser. Pro-
vokationer från USA och Frankrike
med bland annat fortsatta provspräng-
ningar inom Södra halvklotet är vik-
tiga faktorer som ytterligare drev på
opinionsbildningen. En stark folkopi-
nion har betytt mycket för att politi-
kerna skulle kunna agera kraftfullt.
Vi fick av Lange rådet att mer tydligt
lyfta fram den orimliga belastningen,
som vapenrustningen utövar på eko-
nomin, att specifikt ställa kostnaderna
för kärnvapenrustningen mot bristan-
de resurser inom sjukvård och hälso-
vård. Ett sätt att försöka påverka opi-
nionen vore att bryta ner de stora siff-
rorna till individnivå för exempelvis
USA-medborgare. ”Vet du att du per-
sonligen bidrager med x antal dollar
till kärnvapenrustningen?”. Möjlighe-
terna att direkt påverka politiker och
säkerhetsexperter bedömde Lange
som mycket begränsade. Varken en-
skilda statschefer, Canberrakommis-
sioner eller FN har ju lyckats med att
påverka ledningarna i kärnvapensta-
terna.
Hur ser Lange på New Agenda Coali-
tion (NAC) – sju staters initiativ där
såväl Sverige som Nya Zeeland är
med? Lange upplever inte NAC som
en tillräckligt stark process; länderna
är förhållandevis små, och gruppe-
ringen riskerar i viss mån att tjäna ett
självändamål! Trots detta anser Lange
att Nya Zeeland bör finnas kvar i pro-
cessen.
Nya Zeelands kraftfulle kärnvapen-
motståndare David Lange avslutade
sitt tacktal i riksdagen den 8 december
med följande ord:
”Vår kärnvapenfria status är ett ut-
tryck för vår övertygelse att vi och
våra vänner inom mänskligheten kan
skapa de institutioner som en dag gör
det möjligt att överge massförstörel-
sevapnen. Vi är ett litet land och vad
vi kan uppnå är begränsat. Men i
denna som i varje annan stor uppgift,
måste vi någonstans börja”.
HANS LEVANDER
Uppsala
hans.levander@slmk.org
[Läs om David Langes bakgrund och
verksamhet inom kärnvapenpolitiken
på Right Livelihood Stiftelsens hem-
sida: <http://www.rightlivelihood.se/
recip/2003/lange.htm>]
16Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
Olympic Truce –
Den Olympiska Freden –
Olympiaden i Grekland 2004
Olympiska vapenstilleståndet –
en evig fredsöverenskommelse
Året var 776 f.Kr. Det var oroliga tider i det
antika Grekland med rivaliserande städer i
ständiga krig. Kung Ifitos från Elis försökte
skapa fred och sökte sig därför till oraklet i
Delfi för att få råd. Såsom mytologin berät-
tar, får han rådet att bryta konfliktmönstret
vart fjärde år genom att ersätta krigen med
vänskapliga idrottstävlingar.
Ifitos söker samarbete med kungarna Lykur-
gos från Sparta och Kleosthenes från Pisa.
De kommer överens om ett vapenstillestånd
som benämns ”Ekecheiria” (att räcka ut hän-
der, att hålla händer), och att organisera de
första Olympiska spelen i Olympia på Pelo-
ponnesos. Olympia låg tillräckligt långt
ifrån dåtidens krigsskådeplatser och små-
stater för att anses som en säker plats för
dessa tävlingar.
Vapenstilleståndet omfattade sju dagar före
och sju dagar efter de Olympiska spelen som
pågick i fem dagar, d.v.s. totalt 19 dagar.
Detta tillät idrottsmännen, artister och åskå-
dare att resa till Olympia för att deltaga i
spelen och att återvända till sina hemorter i
fred.
Det var genom dessa tidiga spel som den an-
tika traditionen om Olympiskt vapenstille-
stånd, Olympic Truce föddes – ett anmärk-
ningsvärt och effektivt vapenstillestånd som
respekterades i mer än 1200 år under anti-
kens historia.
Ur broschyren Olympic Truce utgiven av
International Olympic Truce Centre –
Olympia Lausanne Athens
IPPNW manar kärnvapen-
staterna att ta atombomb-
erna ur högsta beredskap
Inför de kommande Olympiska Spe-
len i Aten i augusti 2004 har den gre-
kiska regeringen med utrikesminister
George Papandreou som drivande eld-
själ bidragit till att lyfta fram tanken
om den Olympiska Freden som en
möjlighet att ”fira mänskligheten
samt att skapa ädelt tävlande och fred-
lig samexistens mellan alla folk och
kulturer”. Det var så det uttrycktes när
de Olympiska spelen återupptogs i
modern tid i Aten 1896. Förhoppning-
en är naturligtvis att nationer skall
upphöra med våld och krigshandling-
ar under själva Olympiska spelen, och
dessutom in i framtiden; ”Konflikter
upphör inte över en natt, Men om vi
kan upphöra med våldshandlingar i 16
dagar, kan vi kanske göra det för all
framtid.” Vissa symboliska freds-
handlingar har tidigare initierats: i
samband med Olympiaderna i Lille-
hammer 1994 kopplat till Sarajevo, i
Nagano 1998 i anslutning till Gulf-
kriget och i Sydney med de två kor-
eanska nationerna som paraderade un-
der gemensam flagga.
Förenta Nationerna har i flera resolu-
tioner sedan 1993 givit stöd för idén
om Olympic Truce, nu senast i en en-
hällig resolution tagen den 3 novem-
ber 2003: ”Building a peaceful and
better world through sport and the
Olympic Ideal” (www.olympictruce.
org).
Lovande är också att Internationella
Olympiska Kommittén (IOC) i juli
2000 i samverkan med grekiska reger-
ingen instiftade ”International Olym-
pic Truce Foundation” med operativt
kontor i Aten, och med samverkan
mellan Lausanne, Olympia och Aten.
Ordförande för denna stiftelse är IOCs
nuvarande ordförande, den belgiske
läkaren Jacques Rogge. I stiftelsen in-
går flera framträdande statsmän och
före detta generalsekretare inom FN.
SLMK och IPPNW vid
fredskonferens i Aten och
Olympia oktober 2003
SLMK/IPPNW delegater deltog nyli-
gen vid Internationella fredsbyråns
(International Peace Bureau IPB)
kongress och konferens i Aten och
Olympia 23-26 oktober 2003. Konfe-
rensen arrangerades i samverkan med
grekiska fredsorganisationer och med
stöd från grekiska regeringen under ti-
teln: ”Human Security, the United Na-
tions, the Olympic Truce and Civil
Society”. Från IPPNW deltog vår pre-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9517
olympiska kommittéer och utbild-
ningsministerier. Life-Link Friend-
ship-Schools programmet företräddes
vid denna konferens av två ungdomar
och två vuxna – en av dem var jag
själv. Programmet har genom sin etik
och sin utformning mycket stora möj-
ligheter att bidraga till att skolor i
världen involveras i Olympic Truce-
initiativet.
IPPNW och SLMK är med i
den Olympiska rörelsen!
Jag ser sammanfattningsvis Olympic
Truce-initiativet som ett mycket lo-
vande fredsprogram, stött av en
Olympisk stiftelse, den grekiska re-
geringens beslutsamhet och en enhäl-
lig resolution i FN. Detta initiativ
måste naturligtvis sträcka sig bortom
kommande olympiader, exempelvis
Beijing i Kina 2008. Här finns stora
potentiella resurser genom medverkan
från idrottsutövarna, media och före-
tag samt genom bidrag från freds-
rörelser runt om i världen. Vilken in-
ternationell rörelse idag har större för-
utsättningar att nå fram till människor
på alla nivåer och institutioner runt
om på jorden? Utmaningen i Olympic
Truce består å ena sidan i att lyfta
blickarna från det defensivt nationella
till ett holistiskt globalt perspektiv,
samt å andra sidan att nå fram till pro-
blemets kärna hos den enskilda män-
niskan: To Care and Share, att bry sig
om och att enskilt känna ansvar för att
fördela jordens resurser sett i ett
längre tidsperspektiv. Ytterligare en
utmaning är naturligtvis att klara ba-
lansen mellan idrott och politik: Kom-
mer vissa länders olympiska kommit-
téer (regeringar och statschefer!), och
idrottsmän/kvinnor att bojkotta fram-
tida olympiader om fredsbudskapet
blir alltför påträngande? Sovjetunio-
nen och USA bojkottade ju under
1980-talet spelen i Atlanta respektive
Moskva, vilket dock medförde att
bland annat Ted Turner (CNNs grun-
dare) initierade Good Will games i S:t
Petersburg och i Seattle! Vad gäller
kärnvapen är ett problem att dessa
”vapen” av kärnvapenländerna be-
traktas som kraftiga garantier för fred!
Greklands utrikesminister George
Papandreou tvekar dock inte att driva
en Olympic Truce med koppling till
internationell fredspolitik och till För-
enta Nationerna.
IPPNW är med i den Olympiska rörel-
sen, det Olympiska vapenstilleståndet
– Olympic Truce!
HANS LEVANDER
Uppsala
Peace conference
Athens 2003
The international conference with the
theme ”Human Security, the United
Nations, the Olympic Truce and Civil
Society” taking place in Athens 23-26
October 2003 and gathering 200 edu-
cators from peace organizations and
civil society worldwide, has re-
Peace Education and the
Olympic Truce Initiative 2004
A statement for presentation at
Olympia, Greece 26 October 2003
sponded to the Olympic Truce Found-
ation appeal with the following pro-
posals and commitments.
Peace Education
We, inspired conference delegates
and concerned educators, propose the
topic of Peace Education to be in-
cluded into the Olympic Truce initiat-
ive 2004. We understand that Peace
Education should address the dimen-
sions of Peace with Oneself, Peace
with Others, and Peace with Nature.
We propose that Peace Education
should be part of all formal and in-
formal education sectors in a society
aiming at constructive and non-viol-
(forts sid 18)
sident Ron McCoy, IPPNWs eldsjäl i
Grekland Maria Sotiropoulou, Dou-
glas Alton från Canada samt från
SLMK representanterna Klas Lund-
ius, Christina Lundius och Hans Le-
vander. Vid öppningsmötet i universi-
tetets aula talade bland andra utrikes-
minister George Papandreou, IPSs
dynamiska fredsarbetare Cora Weiss
och IPPNWs president Ron McCoy.
Två viktiga ämnen belystes under
denna välordnade konferens. För det
första frågan om kärnvapen och vik-
ten av att kärnvapen nedrustas, och för
det andra den djupgående betydelsen
av fredsutbildning i ett globalt per-
spektiv – Peace Education Global
Campaign. Dessa frågor diskuterades
i två av sex arbetsgrupper, resulte-
rande i två uttalanden. IPPNW skall
arbeta för att kärnvapenstaterna tar
sina vapen ur högsta beredskap under
de Olympiska spelen, en process som
skall synas för allmänheten genom
kontinuerlig monitorering på Internet-
hemsidor. I ett andra uttalande utlo-
vade flera deltagande organisationer
att stödja Olympic Truce genom
fredsaktiviteter vid bland annat skolor
runt om i världen. I Olympic Truce-
initiativet ingår ett fredsprogram för
skolor som i början av 2004 skall
förmedlas till samtliga nationella
18Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
Hans Levander SLMK känner på den
olympiska flaggans kvalitet vid besök
på Olympic Truce Centre i Aten. Bred-
vid Hans står sekreterare Christine.
Den antika olympiska stadion i Olympia,
varifrån längdmåttet 1 Stadion (192,3 m)
härstammar. Här uppvisar sista heatet av
fredskonferensens deltagare stillöpning i
bästa samförstånd.
SLMK/IP
i Olym
och A
Guidning inom det olympiska området i Olympia.
Den skarpögde kan bland konferensdeltagarna finna
Christina Vigre Lundius, Ron McCoy och Klas Lundius
från IPPNW/SLMK
Den grekiska regeringe
nister George Papandre
eldsjäl har bidragit till
ken om den Olympiska F
ferens i Olympia och Ate
terades kärnvapennedru
fredsutbildning. IPPNW
med i den olympiska
Truce”. Läs Hans Leva
n
dan 16.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9519
IPPNWs president Ron McCoy talar vid invigningsceremonin engagerat
om vikten av kärnvapennedrustning.
På olympisk mark. Nära denna plats tänds den
Olympiska elden. Klas Lundius, Maria Sotiropou-
lou, Ron McCoy och Hans Levander.
Konferensens invigning i Universitetets aula.
Greklands utrikesminister och initiativtaga-
ren till Olympic Truce, George Papandreou
(andra personen från höger i första raden).
PPNW
mpia
Aten
Foto:
HANS LEVANDER
en med utrikesmi-
eou som drivande
att lyfta fram tan-
Freden. Vid en kon-
en i oktober disku-
ustning och global
deltog och är nu
rörelsen ”Olympic
nders artikel på si-
20Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
(forts från sid 15)
ent relations within these three dimen-
sions. Such a Peace Education con-
cept will include specific topics like:
Human security, Human rights,
Cross-cultural understanding, Con-
flict resolution, Constructive collab-
oration, Safeguarding the environ-
ment, Sustainable development, In-
formation Technology.
Ethics
We, delegates to this conference, re-
cognize that Civil Society and Indi-
vidual Citizens worldwide should lis-
ten to and benefit from the ethics of
the Olympic Games, such as respect
for others, cross-cultural confidence
building, fair play and how to follow
outlined rules and laws.
Proposal for the
Olympic Truce website
One of the core workshops at the con-
ference discussed how the topic of
Peace Education could approach and
be part of the Olympic Truce pro-
gram. In Olympia we are inspired to
propose that Peace Education as part
of a Culture for Peace could have a
website link highlighted on the ‹www.
olympictruce.org›. Such a link would
link further to internationally recog-
nized peace education programs,
some of which have been discussed at
the conference. If the Olympic Truce
foundation finds this proposal attract-
ive, we will be glad to assist immedi-
ately for implementation.
Conference
commitments
In accordance with ”activating a
Culture of Peace through Sport and
the Olympic Ideal”, we will recom-
mend and promote some specific
peace actions to take place worldwide
at schools and elsewhere in societies.
Such actions include a ”Get on the
Move” action inviting youth and
adults to undertake physical activity
events during the Olympic Games
period. ”Mens sana in corpore sano”
(A healthy spirit in a healthy body) is
a supportive precondition for a life-
style in accordance with a global
citizenship. In areas of violent conflict
and warfare, or regions at risk of
escalating into violent conflicts, we
recommend, aside from an Olympic
Truce and Cease-fire, that training in
conflict resolution skills should be
introduced as well as constructive col-
laboration programs. (The proposed
website as discussed above will be
helpful for finding relevant programs
for such actions).
We also commit ourselves to promote
the Olympic Truce Initiative individu-
ally and through our organisations.
Promotion through teachers’ organi-
sations, national educational insti-
tutes, national and international
school-networks are but some ex-
amples of such promotion.
Beyond Athens
Peace actions and campaigns could
preferably take place worldwide dur-
ing the ongoing Olympic Games in
Athens August 2004, and then be
followed by an ongoing activity that
will continue beyond next Summer
Olympic Games taking place in
Beijing China 2008. The ultimate and
common goals must be to abolish war-
fare as an outdated method to solve
human conflicts and also to safeguard
the Earths limited resources for future
generations within the concept of
sustainable development.
Olympic Athletes
We realize the positive reinforcing
values of involving the Olympic ath-
letes into an Olympic Truce initiative.
We thus express willingness to sup-
port such an involvement within our
national capacities. We can contact
athletes through our National Olym-
pic Commissions in order to discuss
how they could be Olympic Truce am-
bassadors for national Peace Educa-
tion programs in connection to as well
as after the Olympic Games.
In summary
We, the delegates of the conference
”Human Security, the United Nations,
the Olympic Truce and Civil Society”
taking place in Athens and Olympia
Greece October 2003, express our
sincere willingness to be part of and to
promote the Olympic Truce program,
with a specific focus on Peace Educa-
tion as a core element related to the
Olympic ideals.
Athens and Olympia, Greece
Close to the United Nations Day
24 October 2003
The delegates participating in the
conference workshop on ”Peace Edu-
cation, Building a global Campaign”
report by Hans Levander MD – work-
shop presidiu.
The conference is arranged by the IPB
(International Peace Bureau – Gen-
eva) and KEADEA (Movement for
Peace, Human Rights, Communica-
tion & Development – Greece) and
other Greek peace organisations.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9521
It is an honour and privilege to speak on behalf of physicians from Canada, Greece, Ma-
laysia and Sweden, representing International Physicians for the Prevention of Nuclear
War, at the international conference on Human Security: The United Nations, the Olympic
Truce and Civil Society, taking place in Athens on 23 - 26 October 2003.
As part of the Olympic Truce initiative and in accordance with the Olympic ideals,
IPPNW will approach the heads of all the nuclear weapons states to urge that they not only
take all nuclear weapons off high alert during the Olympic Games in August next year, but
also to make de-alerting a permanent feature of efforts towards nuclear disarmament.
Through their worldwide network, IPPNW physicians and medical students will also
make representations in their own countries to the ambassadors and other decision-
makers of nuclear weapon states, declared and undeclared – the United States of America,
Russia, the United Kingdom, France, China, Israel, India and Pakistan.
This IPPNW initiative will be continuously monitored and reported on the IPPNW
website during the year 2004, so that people all over the world will be made aware of the
continuing threat of nuclear war from thousands of nuclear weapons still in existence.
Keeping nuclear weapons on high alert must be seen as highly irresponsible and danger-
ous, as it could result in a nuclear war by accident. It is an anachronism and a contra-
diction in an interdependent world where all people desire peace, cooperation, coexist-
ence, and the resolution of conflict through dialogue. In addition, IPPNW will continue to
work for nuclear disarmament and make efforts to stop the development of new nuclear
weapons and the resumption of nuclear testing.
IPPNW welcomes the Olympic Truce and considers it an honour to be associated with this
meaningful initiative.
Signed: Dr Ron McCoy
President, IPPNW
International Conference
Athens : 23 - 26 October 2003
organised by the Movement for Peace, Human Rights,
Communication and Development (KEADEA)
with the cooperation of the International Peace Bureau
Human Security : The United Nations, the Olympic Truce and Civil Society
An IPPNW Statement to the Olympic Truce Initiative
Athens, Greece – 2004
22Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
Museum för provsprängningar
”Öknen blommar
av atomer”
strumentet, som bland annat mätte
sprängkraften,” säger Bill Johnson
som själv kallar sig en kalla krigets
arkeolog. Instrumentet kallas ’kängu-
rustylta’ därför att det var monterat på
en jättelik stålfjäder för att absorbera
tryckvågen från detonationen, och
klara av stötarna medan det registre-
rade informationen.
”Ursprungligen fanns det också en hel
del andra instrument i bunkern, bland
annat oscillografer och oscilloskop,
men de var försvunna när vi under-
sökte bunkern förra hösten. Kanske
för att användas i andra tester.”
”Vi skickade först ned bland annat
en videofilmare och en strålskydds-
ingenjör för att mäta eventuell radio-
aktiv strålning, men det fanns ingen
strålning där nere. Och därför är det
helt tryggt att också ställa ut mätin-
strumentet här på museet.”
Bechtel betalar
”Flertalet av Las Vegas invånare
bodde inte här då testerna pågick. De
vet ganska litet om vad som skedde
där ute i öknen,” säger Troy Wade,
före detta testchef på Nevada Test
Site.
”Tiotusentals människor arbetade på
testplatsen. De arbetade hårt, och hade
riskfyllda arbetsuppgifter som bidrog
till vår nationella säkerhet. Den här
delen av Nevada var verkligen en vik-
tig del av det kalla kriget, och det vill
vi att människor ska lära mer om.”
En del av de 75 miljoner kronor som
museet kostat har, tack vare senator
Dina Titus, kommit från delstaten.
”Jag betraktades som energideparte-
mentets fiende, eftersom jag var så
kritisk till testerna,” säger senator Ti-
tus. ”Nu när de federala myndighe-
terna är beredda att visa större öppen-
het, då de tagit bort hemligstämpeln
på en stor mängd dokument, vill jag
också göra mitt bästa.”
Delstaten beslutade bland annat att
sälja en speciell, dekorativ registre-
ringsskylt för bilar (se bild på baksi-
dan). När skylten utformats med ett
Längs Las Vegas Strip serverades ”atomic cocktails”. Bar-
pianisten på Desert Inn hade stora framgångar med
”Atomic Bomb Bounce” och på Rat Packs populära tillhåll,
Sands Hotel, utsågs ”Miss Atomic Bomb”, en skönhets-
drottning i en baddräkt dekorerad med ett svampmoln.
Ett halvt sekel senare är den naivt patriotiska entusias-
men i Las Vegas borta. Istället öppnas portarna till ett
museum för att skildra vad som hände vid den amerikan-
ska testplatsen för kärnvapen, tio mil nordväst om staden.
”Känner jag mig illa berörd att män-
niskor skadades av testerna? Ja, det
gör jag. Anser jag att vi som nation
gjorde rätt? Absolut. Vi hade inget
val,” säger Troy Wade som under
femtiotalet var chef för provspräng-
ningarna på testplatsen i Nevada.
”Provsprängningarna är ett kontrover-
siellt ämne, men vi hoppas att museet
ska bli både en plats, där vi kan visa
hur testerna gick till, och ett forum där
vi kan utbyta åsikter om dem,” säger
Art Wolf, antropolog och chef för det
nya museet.
”Många människor är oroliga för att
området fortfarande är farligt, att ra-
dioaktiviteten har nått grundvattnet,
liksom att testerna ska återupptas,”
fortsätter Art Wolf.
Entrébiljetten köper man i en kopia av
ett av de säkerhetskontor som fanns
vid ingången till testplatsen. Väl inne
kan man bland annat studera hur de
atmosfäriska testerna genomfördes.
Man kan också vandra i en kopia av en
av de tunnlar som användes för de un-
derjordiska provsprängningarna efter
1963. Energidepartementets stora ar-
kiv med tidningslägg, dokument, fo-
tografier och filmer från testerna lig-
ger i anslutning till museet.
Ett av museets hundratals föremål är
den stora ”kängurustyltan”, som lig-
ger i en monter. Ett sjukantigt mätin-
strument hämtat från Fizeau-testet
den 14 september 1957. Testet fick
sitt namn efter den franske fysikern
Fizeau. ”Det som gör det testet unikt
är att direkt under ground zero (noll-
punkten) låg bunkern med det här in-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9523
”I början stödde allmänheten verkli-
gen testerna,” säger Dina Titus. ”Ho-
tellen erbjöd färdigpackade matsäckar
för de turister som ville åka på utflykt
för att tidigt i gryningen få se svamp-
molnen.”
Men efter några år förändrades män-
niskors inställning. Inte minst efter
den smutsiga testserien Upshot-Knot-
hole på våren 1953, som kulminerade
med ”Shot Harry”, den trettiotvå kilo-
ton stora testladdning som snart fick
smeknamnet ”Dirty Harry” sedan det
radioaktiva svampmolnet drivit långt
in över närliggande delstater.
”Vi utsatte inte medvetet någon för ra-
dioaktiv strålning,” säger förre test-
chefen Troy Wade, som under 1980-
talet lämnade tjänsten som testchef i
Nevada, och utsågs till vice energimi-
nister med övergripande ansvar för
hela USAs kärnvapenkomplex.
”Vi gjorde vårt bästa för att undvika
det, men det är alldeles klart att män-
niskor utsattes för radioaktiv strålning
inte minst från de atmosfäriska tes-
terna. Jag anser att de människor som
skadades bör få kompensation, även
om det är mycket svårt att bevisa sam-
jättelik svampmoln stoppades den
dock av guvernören. ”Det var nog en
mindre bra idé, men vi kan säkert mo-
difiera utseendet på den,” tillägger
Dina Titus, som till vardags är profes-
sor i statsvetenskap på universitetet i
Las Vegas.
Är det ett problem att en del av museet
har finansierats av de företag som be-
drivit testerna i Nevada, till exempel
Bechtel?
”Nej, det är det inte,” svarar Art Wolf.
”De är beredda att ge tillbaka litet av
de pengar som de tjänade på sin verk-
samhet, men de har inget inflytande
över innehåller i utställningarna. Det
har till exempel varit mycket viktigt
för de indiannationer som vi samarbe-
tar med. De vill gärna berätta om sin
syn på testerna, men har varit oroliga
att de inte skulle få höra sin röst hörd.
Vi har garanterat dem att ingen tredje
part har något inflytande över det ma-
terial de vill bidra med till utställning-
arna.”
”Det är alltid riskabelt när allmänna
och privata intressen ska samarbeta,”
tillägger Dina Titus, ”riskabelt att de
som vunnit ekonomiskt vill att deras
syn på verksamheten ska framstå tyd-
ligt. Därför är det utmärkt att det är ett
av The Smithsonians* 129 filial-
museer. Det ger oss trovärdighet, och
att vi får en styrelse med flera obero-
ende forskare och kritiker som jag
själv, så att allmänheten har insyn,”
säger senator Titus.
Matsäck för atomturister
När testplatsen öppnade 1951 gav den
status till delstaten. ”Allt vi hade dess-
förinnan var prostitution, spel och
dobbel. Och öknen,” säger Dina Titus.
”Det gav också en hel del permanenta
arbetstillfällen och investeringar. Så
under 1950- och 60-talen var test-
platsen en viktig del av Las Vegas
ekonomi.”
”När jag flyttade hit 1958, var den
lilla staden Mercury vid testplatsens
ingång den tredje största staden i del-
staten,” minns Troy Wade.
Den dåvarande guvernören i Nevada,
Charles Hinton Russel konstaterade
förnöjt i början av 1950-talet: ”Nu
blommar öknen av atomer!”
bandet mellan testerna och de skador
som människor har uppvisat.”
Om nu människor skadades och avled
som en följd av testerna – var det ett
pris värt att betala för den nationella
säkerheten?
”Jag tycker det,” säger Troy Wade.
”Det var alldeles klart att Nazi-Tysk-
land höll på att utveckla kärnvapen,
och du kan bara föreställa dig vad som
hade kunnat hända om de hade hunnit
före oss. Och vad som kunnat hända
om Sovjetunionen fått bomben före
oss.”
”Det här landet gjorde vad det var
tvunget att göra. Jag känner inte till
någon verksamhet som är riskfri. Det
fanns definitivt risker med att ut-
veckla kärnvapen. Människor skada-
des, människor utsattes för radioaktiv
strålning. Känner jag mig illa berörd
för det – ja, det gör jag. Anser jag att
det här nationen handlade rätt? Abso-
lut. Vi hade inget annat val!”
CLAES ANDREASSON
Los Angeles
* The Smithsonian Institution: statlig
amerikansk naturvetenskaplig och an-
tropologisk forskningsinstitution.
I en bunker under det 150 meter höga tornet vid Fizeau-testet
1957 fanns ett antal mätinstrument, bland annat denna sju-
kantiga mätverktyg som arkeolog Bill Johnson och industri-
hygienist Angela Ray bärgat för det nya museet.
24Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
”Min pappa var i första hand pilot. Det
var det han tränats för, han älskade att
flyga. Men de uppdrag han flög gjorde
honom till spion,” säger Gary Powers,
son till U-2-piloten som den 1 maj
1960 sköts ned av en rysk missil. ”När
han stoppade om mig om kvällarna
brukade jag fråga hur högt han flög.
Och han svarade alltid: ”Inte högt
nog!”
De amerikanska spaningsflygningar-
na blev en symbol för det kalla kriget
mellan de båda stormakterna. Flyg-
ningarna hade inletts redan 1956, och
efter ett kortare avbrott återupptogs de
på våren 1960 strax före ett planerat
toppmöte i Paris mellan USA, Sov-
jetunionen, Frankrike och Storbritan-
nien.
”Efter sju dagars förhör, stormade
KGB-officerare in i min pappas cell
med ett exemplar av New York Ti-
mes. De kastade den i hans ansikte
och skrek: ”Du har ljugit för oss. Du
sa att du tränades i Arizona, men i tid-
ningen står det att du fick din utbild-
ning på Area 51 i Nevada,” berättar
sonen Gary Powers.
”Det är lika bra att du berättar allt, vi
får i alla fall reda på det i den väster-
ländska pressen, skrek de till honom.
Så min pappa berättade sanningen när
Kalla
krigare
En är son till en amerikansk
flygspion. Den andres fader
var sovjetisk ledare under
det kalla kriget när det var
som kallast. Fyrtio år efter
U-2-incidenten och Kubakri-
sen, möts de i Las Vegas.
han visste att de kunde bekräfta upp-
gifterna i media, vilket gav honom
trovärdighet. Och han ljög när han
visste att det inte fanns någon möjlig-
het för dem att kontrollera fakta.”
Gary Francis Powers hölls fängslad i
två år, innan han utväxlades mot den
tyskfödde Rudolf Abel.
”Jag tycker att han gjorde rätt,” säger
Gary Powers. ”Han sa alltid att om
han var tvungen att göra om allt en
gång till, skulle han göra på precis
samma sätt. Trots kritiken i ameri-
kansk press, talet om att han avslöjat
hemliga uppgifter, visste han att han
handlat rätt. Och det anser jag också.”
Open skies
Några år tidigare, vid fyrmaktsmötet i
Genève 1955, hade den amerikanske
presidenten Dwight D. Eisenhower
presenterat sitt förslag om open skies,
som skulle ge länderna möjlighet till
omfattande spaningsflygningar över
varandras territorier. Men den sovje-
tiske ledaren Nikita Chrusjtjov väg-
rade att gå med på det amerikanska
förslaget.
”Vi visste att vi var mycket svagare än
USA och att vi vid den tidpunkten inte
hade några möjligheter till vedergäll-
ning,” säger hans son Sergei Chrusj-
tjov. ”Vi visste också att USA hade
planer på ett anfall mot Sovjetunio-
nen, så min pappas position var att
hota amerikanerna till döds. Han sa att
Sovjetunionen producerade missiler
som korvar. Men han ville inte ha någ-
ra inspektioner, för då skulle Amerika
se att det inte fanns några korvar. Och
inga missiler.”
”Nej, Sovjetunionen hade inget att
dölja,” tillägger Gary Powers. ”Det
var just detta som gjorde att de mot-
satte sig ”open skies-förslaget.”
”Under min pappas sista tid vid mak-
ten, vid mitten av 1960-talet, sa han
att nu var vi starka nog att kunna till-
låta dem att flyga över vårt territo-
rium, och göra vissa inspektioner. Då
skulle de kunna bekräfta att vi var
starka nog att förgöra dem,” säger
Sergei Chrusjtjov.
”Den sovjetiska militären räknade ut
att det skulle räcka med 300 interkon-
tinentala robotar för att förgöra den
amerikanska ekonomin. Och USA
gjorde ungefär samma bedömning.
Det var grunden för min pappas poli-
tik, att vi inte behövde mer än 300–
500 kärnvapenmissiler,” säger Sergei
Chrusjtjov. ”Och när militären bör-
jade producera tusentals robotar, sa
min pappa ’Nej, vi ska inte slösa med
Nikita Chrusjtjov ansåg att Sovjet-
unionen bara behövde femhundra
missiler. ”Istället för att bygga
fler, borde vi producera konsum-
tionsvaror för att göra människors
liv bättre,” säger hans son Sergei.
När Gary Powers föreläser för
gymnasieelever om kalla kriget
och U-2-incidenten, möts han ofta
av tomma blickar. ”De tror att jag
har kommit för att prata om rock-
bandet,” säger Gary Powers.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9525
våra resurser. Vi borde investera
pengarna i att tillverka konsumtions-
varor för att göra livet i Sovjetunionen
bättre.’ ”
När kalla kriget var
som kallast
De första åren på 1960-talet innebar
en bottenivå i förbindelserna mellan
de båda stormakterna. Det planerade
toppmötet i Paris blev det första off-
ret.
”Öst-västkonferensen har miss-
lyckats. Misslyckats innan den egent-
ligen börjat. Och den misslyckades av
ett skäl, och ett skäl allena; att Herr
Chrusjtjov insisterat på att USAs pre-
sident, som ett villkor för att ryssarna
skulle delta i konferensen, skulle gå
med på det mest förödmjukande vill-
kor; att be om ursäkt för den senaste
och de tidigare överflygningarna över
ryskt territorium. Det fanns förstås
aldrig en chans att Mr Eisenhower
skulle gå med på ett sådant villkor,”
rapporterade Thomas Cadett för det
brittiska radiobolaget BBC i maj
1960.
”Om fyrmaktsmötet i Paris hade blivit
en framgång, om Eisenhower, Chrusj-
tjov, de Gaulle och Macmillan kom-
mit överens, hade kanske kalla kriget
kunnat börja tina. Kanske hade det
kunnat bereda väg för öppnare relatio-
ner mellan Sovjetunionen och Ame-
rika mycket tidigare än vad som nu
skedde,” säger Gary Powers. ”Om
min pappa aldrig skjutits ned, och
Parismötet blivit en succé, hade kan-
ske både invasionen av Grisbukten
och Kubakrisen kunnat undvikas.”
”De första åren på 1960-talet är kul-
men på kalla kriget, det var då spän-
ningarna var som störst,” säger Gary
Powers.
”När USA fann missilerna på Kuba,
resulterade det i en känslomässig
storm i Amerika,” säger Sergei
Chrusjtjov. ”Men det var aldrig någon
riktig kris. USA hade en sådan militär
övermakt. Ingen trodde att Sovjetu-
nionen skulle inleda ett krig, det fanns
inga sådana planer. I Sovjetunionen
rådde ingen panik. Vi hade genomlevt
andra världskriget och förstod att
ingen skulle överleva ett kärnvapen-
krig. Min pappa kände ingen panik,
han visste att om kriget verkligen
skulle bryta ut fanns ingen bunker där
han kunde överleva.”
Ett nytt kallt krig
Under tio år, 1958-68, arbetade Sergei
Chrusjtjov med att utveckla det sovje-
tiska robot- och rymdprogrammet,
han deltog bland annat i tillverkning
av kryssningsmissiler. Därefter har
han skrivit flera böcker om sin far, och
sedan åtta år är han amerikansk med-
borgare och forskare vid Thomas
Watsoninstitutet för Internationella
Studier vid Brownuniversitetet i Pro-
vidence, Rhode Island.
Förändrades din faders syn på kalla
kriget, frågar jag Sergei Chrusjtjov
när vi träffas i Las Vegas.
”Nej, det tror jag inte. Det var den rå-
dande politiken, att föra fram vår na-
tion på världsscenen. Och vi blev en
stormakt 1962. Det var hans målsätt-
ning – varför skulle han ändra uppfatt-
ning om det? Han ansåg att han gjorde
ett bra jobb, och det gör jag också.
Det brukar sägas att kalla kriget tog
slut med Berlinmurens fall och upp-
lösningen av Sovjetunionen, men det
har de båda sönerna av det kalla kriget
delvis olika syn på:
”Jag har i många år sagt att vi lever i
ett nytt kallt krig,” säger Gary Powers.
”Det är en mycket farligare tid i värl-
den nu. Attentaten den 11 september
visar hur sårbara vi är. Tidigare visste
vi vilka våra fiender var, nu kan vi ut-
sättas för attacker från terroristgrupp-
er.
”Det är klart att kalla kriget är över,”
invänder Sergei Chrusjtjov. ”Det var
positionen mellan två supermakter.
Nu har vi en stormakt som tror att den
kan kontrollera världen. Men alla
dessa vapen som Amerika producerar
tror jag kommer att bli värdelösa. Det
blir istället den ekonomiska konkur-
rensen som kommer att ta över. Och
den första riktigt stora konkurrenten
till USA tror jag kommer att bli det
förenade Europa.”
”Jag tror att Amerika gör ett stort
misstag när man nu attackerar små
skurknationer som Irak,” fortsätter
han. ”Om jag var amerikansk presi-
dent skulle jag inte ligga sömnlös över
Saddam Hussein, utan istället skapa
en ekonomisk union mellan Nord- och
Sydamerika som kan ta upp konkur-
rensen med Europa.”
Upprustningen av stormakternas
kärnvapenarsenaler var ju så förknip-
pad med det ”gamla” kalla kriget.
Om det nu är över, innebär det också
att vi får se ett slut på kärnvapeneran?
”Det tror jag inte kommer att ske un-
der min livstid,” säger Gary Powers.
”Om hundra år kanske vi effektivt kan
ta tillvara energin från solen och vin-
den, vilket skulle göra att vi kan pen-
sionera fossila bränslen och kärn-
kraft för gott. Och då kanske vi också
leva utan kärnvapen.”
”Jag tror att kärnvapeneran är döen-
de,” säger Sergei Chrusjtjov. ”Presi-
dent Bush har varit en svag president,
som inte vågat säga ifrån till militären.
De säger till honom att de vill ha än
det ena, än det andra vapnet. Eftersom
jag själv konstruerat sovjetiska mis-
siler, vet jag precis hur de resonerar:
Att det här vapnet skulle gagna natio-
nens säkerhet. Men i verkligheten är
de värdelösa. Varför behövs de här
nya minikärnvapnen som ska slå sön-
der underjordiska bunkrar? Om man
låter diktatorn sitta i sin bunker tills
han ger upp, behövs ju inga kärnva-
pen.”
”Med min egen erfarenhet inom det
antiballistiska försvaret, känner jag
väl till det amerikanska missilför-
svarssystemet som just nu byggs i
Alaska. Men det är ju precis som att
gå till butiken och köpa ett paraply.
När det börjar att regna, och man fäl-
ler upp sitt paraply, upptäcker man att
det är fullt av hål. Precis så är det med
det amerikanska missilförsvaret ock-
så, bara ett slöseri med pengar, och ett
sätt att lura den amerikanska befolk-
ningen att känna sig trygga.”
”Jag tror att kärnvapnen är på väg ut,
men det kommer nog att ta litet tid,”
säger Sergei Chrusjtjov.
CLAES ANDREASSON
Los Angeles
26Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
I slutet av augusti åkte jag till Pakistan
för att delta i International Training
on Refugee Health. Konferensen an-
ordnades av IFMSA (International
Federation of Medical Students Asso-
ciation ) och hölls i Peshawar, en stad
nära den afghanska gränsen. Det var
ett sex dagar långt program späckat
med föreläsningar och grupparbeten.
Jag åkte dit dels för att jag arbetar
med flykting- och fredsfrågor inom
IFMSA och IPPNW, dels som med-
lem i SLMK för att följa upp den del
som handlade om konfliktlösning och
kärnvapen och som SLMK var med
och sponsrade.
Vi var ungefär 75 deltagare. De flesta
var från olika städer i Pakistan och
resten från Indonesien, Australien,
Danmark, USA, Nigeria och Sverige.
De internationella studenterna hade ti-
digare erfarenhet av arbete med flyk-
tingar medan det var någonting nytt
Internationellt
studentmöte i Peshawar
Marie Fornstedt rapporterar
från ett möte om flyktingfrågor
och kärnvapennedrustning
för de flesta av de pakistanska delta-
garna. Jag var överraskad över att så
många diskuterade ämnet för första
gången och att så många kom dit för
att de fick en gratis resa och ett dip-
lom. De första dagarna upplevde jag
detta som någonting negativt, men se-
dan skedde en ordentlig förändring.
Alla studenter var mycket aktiva och
intresserade av ämnena som togs upp
och i slutet av veckan kunde de allra
flesta tänka sig att arbeta med flyk-
tingar när de var färdigutbildade, nå-
gonting de aldrig ens funderat över
förut.
Konferensen handlade alltså framför
allt om vård av flyktingar och vi lärde
oss mycket inom detta breda område.
Både lokala och internationella före-
läsare var inbjudna. De hade stor erfa-
renhet och de flesta var mycket inspi-
rerande att lyssna på. Vi besökte ock-
så ett afghanskt flyktingläger. Det var
intressant, och det kändes viktigt att få
se i verkligheten hur ett flyktingläger
fungerade, prata med dem som bodde
där och besöka en hälsocentral, efter
all teori vi fått lära oss. Samtidigt kän-
des det konstigt att komma dit på be-
sök, titta runt lite och åka därifrån
igen ... Förhoppningsvis kommer fle-
ra av oss att någon gång återvända dit
eller på något annat sätt arbeta med
flyktingar och då ha nytta av våra er-
farenheter och göra ett bra jobb. Hu-
vudsyftet med mötet var att få männi-
skor intresserade av detta inför sina
framtida yrkesliv.
Ett av målen med konferensen var att
stärka IFMSA Pakistan och det målet
nåddes verkligen. De hade gjort ett
kanonjobb med att arrangera detta och
har lärt sig mycket av det och många
verkade sugna att fortsätta jobba till-
sammans.
Några av deltagarna på International Training on Refugee Health.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9527
Ett annat mål med konferensen var att
få studenter intresserade av att arbeta
för nedrustning av kärnvapen och dis-
kutera konfliktlösning. Flera delar av
programmet berörde dessa ämnen.
En läkare föreläste om medicinska
konsekvenser av ett eventuellt kärn-
vapenkrig. Man visade en dokumentär
om Pakistans och Indiens kärnvapen-
situation. Det var även en paneldebatt
om konfliktlösning med professor
Tipu Sultan (IPPNW eller som de kal-
lar sig Pakistan Doctors for Peace and
Development), en advokat och en
journalist. Efter detta blev det en livlig
diskussion med studenterna som drog
ut två timmar över tiden.
Kashmir-konflikten väckte många
starka känslor och stort intresse.
Många sade att det var Indien som
startade konflikten och att det var de-
ras fel, men det verkade ändå finnas
en vilja att lösa konflikten och för-
bättra relationerna mellan pakistanier
och indier. Ett par av studenterna hade
i våras medverkat i ett utbyte med In-
diska studenter och hade fått goda
kontakter med dem. De berättade om
sitt möte med stor entusiasm och jag
är säker på att projekt som detta är
mycket viktiga för att nå det långsik-
tiga målet – fred.
När det gäller kärnvapen frågade man
sig varför Pakistan skulle göra sig av
med kärnvapen så länge Indien har
det. Att ha kärnvapen är någonting
många är stolta över och ser det som
en trygghet. I Peshawar hade man
t.o.m ett monument över landets kärn-
vapen. Att kärnvapen har en stabilise-
rande effekt som tvingar människan
att förhandla på ett fredligt sätt istället
för att starta krig kom upp som ett ar-
gument för att ej nedrusta. Många har
aldrig ens sett nedrustning som ett al-
ternativ förrän nu.
Någonting som fick alla att reagera
var påståendet att staten av 100 rupier
lägger 48 på militären och 38 rupier
går till att betala lån, som ofta kom-
mer från köp av vapen. Av budgeten
går 0,6% till sjukvård och 2,3% till ut-
bildning. Denna prioritering gjorde
många upprörda.
Journalisten som medverkade i panel-
debatten uttryckte det så här:
”Du kan förstöra ett land på två sätt,
genom en atombomb eller genom att
satsa alla pengar på kärnvapen”.
Medicinska konsekvenser av kärnva-
pen hade man inte tidigare diskuterat.
Frågan väckte i alla fall mångas in-
tresse och bland annat kom idén upp
att starta en lokal studentgrupp i
Lahore som ska arbeta med att sprida
information om det.
Ali Afridi, en pakistansk deltagare,
presenterade Nuclear Weapon Inherit-
ance Project och berättade om mötet i
Moskva. Sadia Shedish sade även
några ord om att hon är med och ar-
rangerar nästa dialogmöte i Pakistan.
Jag berättade också lite om detta pro-
jekt och om studenternas möjligheter
att delta vilket väckte stort intresse.
Det är få, ungefär tre studenter, som
arbetar med kärnvapenfrågor i Pakis-
tan just nu. De sade att de räknar med
att få något slags problem för att de
arbetar med dessa frågor. IPPNW i
Pakistan och Indien har fått byta namn
på sin organisation efter att ha blivit
hotade men studenterna tvekar ändå
inte med att fortsätta sitt arbete. För-
hoppningsvis kommer dialogmötet i
november att stärka organisationen.
Att besöka Peshawar var en mycket
annorlunda upplevelse, inte bara för
mig utan även för många av de paki-
stanska studenterna, då de kom från
storstäder i andra delar av Pakistan. I
Peshawar hade man en mycket annor-
lunda kultur mot vad vi är vana vid.
Maten, kläderna, dofterna, miljön, de
vackra bussarna, poliseskorten, gäst-
vänligheten m m gjorde denna konfe-
rens till någonting mycket speciellt
som jag kommer minnas länge, länge.
Text och foto:
MARIE FORNSTEDT
Umeå
Besök i ett Afghanskt flyktingläger i Pakistan.
28Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
I början av oktober representerade
vi två, Anna Hellman och Richard
Fristedt, SLMK vid The 4th Con-
ference of IPPNW North Asia Region
– Aiming for détente and Nuclear Dis-
armament in North-East Asia. Syftet
med vårt besök i Kyoto var att bjuda
in till deltagande i två projekt: Dia-
logue with Decisionmakers och Nu-
clear Weapons Inheritance Project.
Dessutom ville vi diskutera den kom-
mande Beijing-konferensen och få
igång en ny kampanj mot kärnvapen,
eventuellt tillsammans med initiativet
Mayors for Peace.
Mötet hölls i Kyoto, Japans kulturella
och religösa huvudstad. Under kriget
utsattes den inte för bombningar i
samma omfattning som t.ex. Nagasa-
ki, Hiroshima eller Tokyo, och har
därför kvar sina tempel, palats och
trädgårdar. De japanska trädgårdarna
är någonting som många hört talas om
men aldrig sett i verkligheten. Det är
en konstform och det är ett impone-
rande arbete som trädgårdsmästarna
lägger ner på att ansa grenar och göra
finurliga sandmönster. Alla de tempel
som man förut sett på bild visade sig
vara precis så imponerande som man
tänkt sig. Dock var de något mer ro-
busta än väntat, med ganska grov-
huggna stockar som håller för väder
och vind. Även de gracilt uppåt-
svängda taken var vid närmare betrak-
tande ganska stadiga, med många på
varandra liggande plankor för att få
till den typiska formen.
Alternativ till Bushs krig
mot terrorismen
Den nordasiatiska regionen domine-
ras av Japan. Från den internationella
föreningen deltog bl.a. IPPNWs pre-
Kyoto, inte bara avtal
och konferenser ...
Richard Fristedt och Anna Hellman
rapporterar från en IPPNW- konferens i Japan
sident Ron McCoy), Ian Maddocks
(Chairman of the Board) samt
Michael Christ (Executive Director).
Med på mötet fanns även presidenten i
Physicians for Social Responsibility
(PSR), Robert Gould från Kalifor-
nien. Dr. Gould presenterade en pam-
flett med titeln S.M.A.R.T. security,
när han höll sitt föredrag ”PSR’s View
of the Dangers Posed by the Bush Ad-
ministration”. Akronymen SMART
betyder Sensible Multilateral Ameri-
can Response to Terrorism”. Den står
för en enad och stark PSR-strategi
med ett alternativ till den amerikanska
regeringens krig mot terrorismen.
Kampanjen riktar sig till den ameri-
kanska allmänheten, något som
IPPNW borde ha jobbat mer på tidi-
gare, men som på hemmaplan kanske
bäst görs av PSR självt. Hur viktigt
det är att uppmärksamma detta har vi
ofta fått höra från bland annat senato-
rer i samband med dialogmöten.
Dessa hävdar nämligen att de inte vå-
gar ta upp frågor som inte diskuteras
av allmänheten av rädsla för att inte
bli omvalda. (Mer information om
kampanjen på ‹www.psr.org›.)
Kineser bjöd in till
Beijing 2004
Med på konferensen fanns den kine-
siska gruppen med Dr. Lu Rushan i
spetsen. Han inbjöd alla till IPPNWs
16:e världskongress, som kommer att
hållas i Beijing 16–19 september
2004. Kongressens utseende börjar ut-
kristallisera sig. SLMK kommer att
jobba hårt för att få starkare fokus på
kärnvapennedrustning, vilket kan
vara problematiskt när många starka
viljor inom en federation skall enas.
En kort presentation gavs även av en
mongolisk läkare, Dr. N. Tuvshinbat,
som håller på att starta en lokalgrupp i
Mongoliet. De planerar senare att an-
söka om medlemskap i IPPNW. Trå-
kigt nog fanns inga delegater från
Nordkorea på plats vilket skulle ha
varit mycket intressant, viktigt att de
deltar i Kina i höst!
Många japanska studenter
Det var inspirerande att se att många
studenter hade tagit sig tid att komma
till Kyoto. Ett av många problem för
de japanska studenterna är den hårda
arbetsbörda de har vid universiteten
vilket verkar sätta stopp för allt för
många aktiviteter utanför studierna.
En majoritet av dem hade kommit från
Hiroshima och dit styrde vi vidare ef-
ter mötets slut. Att komma åkande på
Hiroshimas huvudgata med spårvagn,
fram mot stationen där atombombs-
domen ligger ger en känsla av andakt.
Man har beslutat att bevara detta mo-
nument för att nya generationer inte
ska glömma katastrofen och göra om
samma misstag; det har rustats upp
och förstärkts. Runt det som förut var
en byggnad med bl.a. en bank och
som befann sig rakt under detonatio-
nen, finns idag lummiga träd och
minnesmonument. Invid domen finns
den ständigt brinnande facklan och en
sarkofag med namn på bombens alla
offer samt atombombsmuseet.
Att förmedla
Hibakusha-arvet
Senare på eftermiddagen träffade vi
några av de studenter vi tidigare mött i
Kyoto. Vi besökte det medicinska
universitetet, strosade omkring i stan
och tog en kaffe på ett centralt beläget
café. Staden har en väldigt trevlig och
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9529
ung stadskärna och utvecklas snabbt.
Studenterna verkar trivas i Hiroshima,
även om universitetet inte har toppen-
status. Det japanska samhället har en
väldigt hierarkisk struktur som förstås
även genomsyrar universitetsvärlden.
Det verkar vara svårt för studenterna
att ta initiativ. En förhoppning är att
detta problem håller på att överbryg-
gas av en ny generation som är villig
att ta avstånd från delar av strukturer-
na och traditionerna. Det skulle vara
härligt att se nya initiativ med japan-
ska studenter som jobbar med kärnva-
pennedrustning. De har länge jobbat
med att förmedla Hibakusha-arvet,
vilket i sig är ett väldigt kraftfullt bud-
skap. Om de sedan tar steget fullt ut
och delar med sig av sin vision om
hur en kärnvapenfri värld ska byggas,
t.ex. inom ramen för Nuclear Wea-
pons Inheritance Project skulle det ha
en otroligt stark effekt på andra stu-
denter.
Tokyo, det gamla
och det moderna
Vår sejour började och slutade i To-
kyo, en stad som ger en många inten-
siva upplevelser. Redan på den enor-
ma Tokyos station slås man av hur ex-
tremt allting här är. Överallt möts man
myllrande människomassor, blink-
ande neonskyltar, höga skyskrapor
och sushi-barer, överfulla av fisk.
Det är svårt att inte imponeras av
detta, samtidigt som det var lika över-
rumplande att plötsligt hamna i lugnet
och fågelkvittret på de pittoreska
småstadsgator som döljer sig bland
allt detta. Tokyo bildades som en sam-
mansmältning av ett otal gamla byar,
och kontrastrikedomen i staden är
stor. Detta gäller inte minst männis-
korna; gamla kvinnor i kimono sam-
sas på tunnelbanan med modemed-
vetna ungdomar som verkar bekväma
och avslappnade i alla sorters frisyrer
och extrema kläder. Ett bevis på det
nya samhälle som växer fram i rasan-
de takt!
RICHARD FRISTEDT
richard.fristedt@slmk.org
och
ANNA HELLMAN
anna.hellman@slmk.org
[Foton från Richards och Annas resa
finns på tidningens baksida.]
YMK har under året arbetat med en ny utställning om
kärnvapensituationen i världen. Utställningen är baserad
på principen frågor – svar och utförd i träsnickerier med
roterande skärmar. Den blev färdig till Bok- och
Biblioteksmässan i Göteborg i september och bemanna-
des där av medlemmar i de olika yrkesföreningarna. Vi
fick med utställningens hjälp många bra diskussioner och
ca 1 600 namnunderskrifter på en uppmaning till utrikes-
ministern att protestera mot de nya kärnvapen som man
håller på att ta fram i USA. Utställningen har sedan funnits
med på Tandläkarstämman i Stockholm, på Arkitekt-
dag i Stockholm och på Läkarstämman i Stockholm, där
SLMK-medlemmar, huvudsakligen från Stockholmsför-
eningen, visade, diskuterade och värvade medlemmmar.
Utställningen är tänkt att användas även i skolor och bib-
liotek. YMK har också gjort en broschyr till utställningen,
som kan lånas från YMK – bokas genom Sven Thiberg,
ARC – PEACE, arkitekter för fred: thiberg@telia.com.
Nätverket för kärnvapennedrustning
planerar ett seminarium om NPT/NAC under 2004 samt
eventuellt ett seminarium om den nya ”Blixkommission-
en” om massförstörelsevapen, som kommer att samman-
träda för första gången i början av 2004 med Hans Blix
som ordförande. Inom Nätverket kommer man också att
samordna aktiviteterna i Stockholm på Hiroshimadagen
Aktuellt från YMK – Yrkesgrupper mot kärnvapen
och man arbetar för att YMKs nya utställning ska visas på
många orter, gärna med kompletterande kringaktiviteter.
LEONORE WIDE
SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.org
Monica Engvall, Tandläkare mot kärnvapen, informerar
intresserad besökare vid YMKs nya utställning på Bok-
och biblioteksmässan i Göteborg i september 2003.
Foto: S THIBERG
30Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
Peace Through Health
IPPNW 16th World congress
Peking University of Health Sciences
September 16–19, 2004
IPPNW’s 16th World Congress is organized in cooperation with the
Chinese Medical Association and the Chinese People’s Association for
Peace and Disarmament. The Congress will be held on the campus of
one of China’s most prestigious universities close to the center of Beijing,
offering participants the opportunity to visit some of China’s leading teach-
ing hospitals. There are a number of hotels of international standards
nearby, as well as inexpensive accommodations for students on the
campus.
Key Speakers (already confirmed): Dr. Bernard Lown; Dr. Evgueni
Chazov, Ambassador Jayantha Dhanapala; Major-General Vinod Saighal
(India); Dr. Ramesh Thakur
Invited speakers: Dr. Tadatoshi Akiba, Mayor of Hiroshima; Iccho Itoh,
Mayor of Nagasaki; Arundhati Roy
Many leaders of IPPNW’s 58 affiliates around the world will participate in
symposia and workshops that will explore a wide range of topics relevant
to the promotion of peace through health. A Medical Student Congress
will precede the main Congress on September 15–16, 2004.
Registration Fees (US Dollars)
BeforeAfter
June 15,June 15,On site
20042004
General250 300 350
Accompanying
Persons125 150 200
Students100 100 150
Secretariat, 16th World Congress of IPPNW
Department of Foreign Relations/International
Convention Services
Chinese Medical Association
42 Dongsi Xidajie, Beijing 100710, China
Fax +86(10) 65123754
Email susanlin@cma.org.cn
Website: www.chinamed.com.cn/ippnw
Registration includes
scientific sessions,
documentation, welcoming
reception, and city tours for
accompanying persons. To
encourage the participation
of students and physicians
from developing countries,
please consider adding a
donation of US$50 to your
registration fee.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9531
och våldsamma historia, den förgyllda
trädstammen, förvandlad till en för-
gylld pelarstump, blir till en symbol
för människans lidelse att förvandla
det levande till livlöst guld.
I denna förtätade stämning av hotad
värld och hotad mänsklig ro, kan man
ana att den huvudlösa manliga torsons
brutala lust ska dominera det fortsatta
händelseförloppet och till slut mot sin
egen vilja förgöra världens vilande
lugn och skönhet.
I detta ögonblick får jag syn på en ko-
pia i förminskad skala av Fat man,
som står på golvet, snett emot den
manliga torson och bortom Ariadne-
statyn. Jag känner omedelbart igen
honom, bomben som USA släppte
över Nagasaki den 9 augusti och som
dödade cirka 75 000 civila, oskyldiga
människor och som allvarligt skadade
nästan lika många, i en enda kärnex-
plosion. Fruktan för fler sådana
bombningar fick Japanerna att ome-
delbart begära kapitulation och andra
världskriget var slut.
Nu skulle världen i FNs regi få evig
fred, fri från massförstörelsevapen.
FN försökte redan 1945 besluta om ett
kärnvapenmoratorium. Men USA
körde över flertalet länder i världen,
lade in sitt veto och valde att behålla
den våldsamma makt som kärnvapen
ger. Kärnvapenterror skulle bli framti-
dens främsta politiska instrument i
terrorbalansen mellan superstaterna
USA och Sovjetunionen. USA har
Ariadne
och
Bomben
stilla ro och grekiskt skön ligger
Ariadne på en kroppsformad bädd
i centrum av Ulrik Samuelsons
rumsstora installation ”Sleeping
partners” på Waldermarsudde.
Just så har hon legat sedan antik tid,
först förevigad i marmor av en okänd
grekisk konstnär, sedan avgjuten i
brons och placerad i Rom på 1500-ta-
let för att på 1700-talet i form av en
gipsavgjutning bli förd till Stockholm.
Där har hon varit magasinerad i Natio-
nalmuseum tills hon nu blivit framta-
gen till beskådande. Ariadne som i list
och kärlek gav Theseus den tråd som
han förde med sig genom labyrinten
på Kreta till den människoslukande
och oövervinnerlige Minotaurus och
som sedan, när han besegrat monstret,
ledde honom tillbaka till friheten.
Ariadne är en central kvinnogestalt i
den västerländska civilisationen, vil-
ket Samuelson belyser genom att låta
henne dominera installationens konst-
närliga kraftfält. Hennes vilande ro
skapar en ångestfylld spänning från
övriga föremål i rummet. Till höger
om trappan som leder in i rummet står
en manlig gipstorso i naturlig storlek.
Ur den strömmar en konstnärlig en-
ergi av vilja, längtan efter makt, åtrå
och våld, allt blandat i en förtvivlad
längtan till Ariadnes mänskliga ro.
Det starkt dramatiska och polarise-
rade kraftfältet från torson till Ariadne
sätter sin prägel på hela installationen
och varje föremål får sitt innehåll be-
lyst och färgat av detta. Över bilder av
skog i snötäckt skönhet faller ett sken
av hotande förstörelse, de fyra spegel-
fönstren på bortre långsidan blir speg-
lar av västerlandets ångestmättade
I
Ariadne i Vatikanen.
valt att hotfullt behålla detta vapen
också efter Sovjetunionens fall.
Minotaurus var Kretas dödsmonster,
som slukade 17 unga män och 17 unga
kvinnor varje år. Modern atomtekno-
logi har skapat Minotaurusar i vind-
lande kärnvapeninstallationer i de åtta
kärnvapenländerna, och givit risk för
spridning till andra länder. Bomben
hotar varje år att förgöra alla unga
män och alla unga kvinnor, och alla
andra människor också, i ”den sista
epidemin”.
Bomben är så farlig att den som ser
honom förstenas och blir motstånds-
lös, precis som unga män och kvinnor
reagerade inför Kretas monster.
Världen bär på en insikt om att kärn-
vapnen kan bli dess undergång. Men
få klarar av att se hotet i vitögat och
bjuda motstånd. Världen väntar på att
Ariadne och Theseus ska stiga fram
och våga bekämpa monstret, väcka
oss ur vår förlamning, så att vi gemen-
samt kan tvinga Minos* i Washington
att följa befintliga internationella av-
tal om kärnvapen och därigenom öpp-
na vägen för en total kärnvapenned-
rustning.
Den huvudlösa mannens åtrå efter
Bombens makt styr världen och förla-
mar motståndet. Ulrik Samuelssons
installation är vacker, väcker insikt
och viktig fasa. Men föga hopp.
GÖSTA ALFVÉN
*Minos var Kretas mytiske konung.
32Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Edward Teller (1908-2003)
Edward Teller, ungersk fysiker, en av
vätebombens skapare, är död efter ett
långt och kontroversiellt liv. Han föd-
des i Ungern, flyttade till Tyskland för
att studera matematik och kemi och
blev 22 år gammal doktor i fysik hos
Werner Heisenberg i Leipzig. År 1935
flyttande han till USA för att und-
komma nazismen. Han anställdes i
Manhattanprojektet 1943 men fick till
sin stora förtrytelse inte bli chef för
den teoretiska avdelningen. Under det
följande halvseklet engagerade han
sig hårt i politisk lobbying och
vapenutveckling. Han ansåg sig själv
vara den amerikanska vätebombens
fader men matematikern Stanislaw
Ulam anses ha varit minst lika viktig
genom att korrigera Tellers felaktiga
beräkningar. Flera av Tellers projekt
var orealistiska skrivbordsprodukter,
t.ex. den kärnkraftsdrivna röntgen-
lasern som han likväl lyckades sälja
till Reaganadministrationens stjärnor-
nas krig. Nu är Edward Teller död,
och världen är kanske lite bättre.
Bulletin of the Atomic Scientists,
Nov/Dec 2003, sida 10-11.
Atoms for Peace
För precis 50 år sedan, den 8 decem-
ber 1953, framträdde den amerikan-
ske presidenten Dwight D. Eisen-
hower inför FN:s generalförsamling
med sitt tal om Atoms for peace.
Atomenergin var lössläppt av kärn-
vapnen men nu skulle den tyglas och
användas till fredliga ändamål, me-
nade Eisenhower. Denna kampanj
ledde till bildandet 1957 av The Inter-
national Atomic Energy Agency
(IAEA). IAEA är en ”nuclear pusher”
med uppgift att verka för kärnenergi,
men också att kontrollera att man inte
avleder radioaktivt material och tek-
nologi till vapentillverkning. Det
första tar sig ibland komiska propor-
tioner som bedömningen 1974 att
Uganda behöver 3 kärnreaktorer! Det
andra har ibland misslyckats katastro-
falt, som när Indien lovade att inte ut-
veckla kärnvapen och fick hjälp från
Canada och USA att bygga en forsk-
ningsreaktor som sedan levererade
plutonium till deras första kärnvapen.
Iran, som misstänks ha ett kärnvapen-
program, har fått hjälp från USA och
andra länder till en forskningsreaktor
och ett kärnkraftverk. I samband med
Irakkriget var IAEA en irritations-
källa för angriparna. Idag har ungefär
35 länder kärnkraftverk och 8-10 län-
der kärnvapen eller håller på att skaffa
det. Ett land – Sydafrika – har haft
kärnvapen men skrotat dem. Länge
leve Sydafrika!
Bulletin of the Atomic Scientists,
Nov/Dec 2003, sida 42-43.
Kinas kärnvapenstyrkor
Enligt västliga källor har Kina troli-
gen ungefär följande kärnvapen:
Landbaserade missiler: 120 strids-
spetsar
Ubåtsbaserade ballistiska missiler:
12 stridsspetsar
Flygburna kärnvapen (bomber): 130
stridsspetsar
Taktiska kärnvapen (kortdistansmis-
siler, artilleri m.m.): 120 stridsspetsar
Summa: ~ 400 stridsspetsar
Ubåtarna har haft ständiga tekniska
problem och har aldrig lämnat Kinas
närområde. Flygplansflottan är myck-
et omodern. Om jag tolkar texten rätt
har Kina inga missiler som kan nå
USA:s fastland men väntas få det
inom några år.
NRDC Nuclear Notebook.
Bulletin of the Atomic Scientists,
Nov/Dec 2003, sida 77-80
Japans fredspolitik vacklar
Japan arbetar aktivt för en avveckling
av alla kärnvapen på jorden, men nu
snubblar och vacklar man. Japan tar
skydd under USA:s kärnvapenparaply
och deltager på så sätt i terrorbalan-
sen. Japan ger ett betydande ekono-
miskt stöd till tredje världen, men
1998 slutade man ge hjälp till Indien
och Pakistan som ett straff för deras
kärnvapenprov. När USA gjorde Pa-
kistan till en bundsförvant i kriget mot
terrorism återupptog Japan det ekono-
miska stödet till Indien och Pakistan.
DiFilippo A, Medicine, Conflict and
Survival 2003;19(3):235-248.
Barn till överlevande från
Hiroshima och Nagasaki
Japanska forskare har nu gjort en
halvsekelsuppföljning av barnen till
människor som utsatts för strålning i
Hiroshima och Nagasaki. Man har
spårat 41 010 barn (födda 1946-1984)
till överlevande. Man kunde dess-
bättre inte påvisa någon ökad dödlig-
het i cancer eller andra dödsorsaker.
Izumi S et al., Int J Cancer
2003;107(2):292-297.
Generation X och plutonium
Antal människor möjliga att döda med
ett pund plutonium om det mals till
små partiklar som andas in:
42 000 000 000.
USA:s plutoniumlager 1984: 380 000
pund.
Dessa två tal multiplicerade med var-
andra: 16 000 000 000 000 000.
Science Digest, July 1984,
citerad av Douglas Coupland:
Generation X. London: Abacus, 2002
(first published 1991).
Källor
Bulletin of the Atomic Scientists och ett tiotal medicinska tidskrifter läser jag regel-
bundet och Medline har sökts med MeSH-termen Nuclear warfare. Artiklar om kärn-
vapen är numera sällsynta. Dags att ånyo skriva i internationella medicinska tidskrif-
ter om det viktigaste i preventiv medicin: att demontera och förstöra alla kärnvapen!
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9533
SLMK minns henne som den trogna
och starkt engagerade vännen sen or-
ganisationens begynnelse 1981.
Gunilla upprördes redan som mycket
ung över våld, orättvisor och krig i
världen då hon följde sin fars arbete i
Afrika. Ögonen gnistrade då hon hör-
de om förtryck och övergrepp på de
försvarslösa och svaga.
Därför kom bl.a. Amnesty och SLMK
och många andra organisationer att stå
henne varmt om hjärtat.
Som en följd av sitt engagemang för
de svaga, arbetade hon som läkare
mycket med utvecklingsstörda, speci-
ellt barn på Vipeholms sjukhus.
Gunilla Nordström-Björverud
är död
Fram till sin pensionering, tjänstgjor-
de hon som överläkare på rehabilite-
ringskliniken i Lund.
Inom SLMK blev Gunilla medlem av
styrelsen de första åren som represen-
tant för Skåne och blev sedan en nog-
grann, plikttrogen och charmant se-
kreterare under många år.
Hennes väna gestalt dolde ett kraft-
fullt och starkt sinne.
Vi saknar Gunilla och hennes leende
ögon fulla med engagemang och hu-
mor.
CHRISTINA VIGRE LUNDIUS
Den 7 november godkände det ameri-
kanska Representanthuset det lagför-
slag som ger försvarshögkvarteret
Pentagon rätt att studera nya mini-
kärnvapen. Därmed undanröjs ett de-
cennielångt moratorium för forskning
kring kärnvapen med en sprängkraft
Kongressen godkänner
forskning kring kärnvapen
under fem kiloton, som bland annat
skulle kunna användas i en ny genera-
tion av så kallade bunker busters.
Lagförslaget som utarbetats i samar-
bete med senaten, anslår 7,5 miljoner
dollar till dessa undersökningar, vilket
är hälften så mycket som Bushadmi-
nistrationen begärt. Därtill anslås nära
25 miljoner dollar för att göra det möj-
ligt att återuppta provsprängningar
vid testplatsen i Nevada inom två år
efter beslut. Idag krävs tre år för att
förbereda för nya tester.
Representanthuset röstade igenom
lagförslaget med röstsiffrorna 362
mot 40. Den amerikanska senaten
väntas också godkänna förslaget.
CLAES ANDREASSON
Los Angeles
Nuclear Weapons and Energy
in an Unstable World
IPPNW-kongress i Berlin 7-9 maj 2004.
Anmälan för lägsta konferensavgift
senast 29 februari.
Peace Through Health
IPPNW:s sextonde världskongress i Beijing
16-19 september 2004. Anmälan för lägsta
konferensavgift senast 15 juni. Se även annons
på sidan 30.
Mera information kan fås från Klas Lundius
(se adressuppgifter på sid. 3) eller på SLMKs
hemsida ‹www.slmk. org›.
Konferensnytt
34Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:95
DLMKs
Koordinationsudvalg
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40 , 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
International councillor:
Anton Aggernæs
Gyvelholm 50 , 2830 Virum
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42 , 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehølvej 3 , 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14 , Avernakø ,
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: n.dahm@privat.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Buhmann
Tagensvej 15 , 2200 København N
Tlf. 35 37 02 02 – 202
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9535
Ordförande:Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
413 19 Göteborg, tel 031-82 86 92 eller
82 63 93 (b), tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33,
791 62 Falun, tel 023-138 18,
mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Anna Sjögren, Margaretavägen 3L:223, 222 40 Lund,
tel 046-39 31 58, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 161 36 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Bengt Larsson, Storgatan 70, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-164 12, e-post: bengt.larsson@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Vinkelgatan 6, 824 42 Hudiksvall,
tel 0650-127 75, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningen har utgjorts av:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, fax 08-20 50 23, e-post:
eva.olivecrona@slmk.org
Camilla Mattsson, Peterson-Bergers väg 53,
756 49 Uppsala, tel, 018-46 36 96, e-post:
camilla.Mattson@slmk.org (stud repr)
Sekr:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medl-Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7,
ansvarig:703 75 Örebro, tel 019-23 44 64,
e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Anna Hellman, Daljunkaregatan 12 nb, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.hellman@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Rackarbergsgatan 40:470,
752 23 Uppsala, tel 018-50 23 25,
e-post: sara.smedegard@slmk.org (stud repr)
Martin Tondel, Lekparksvägen 2, 582 75 Linköping,
tel 013-39 64 74, e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17, e-post: leonore.wide@slmk.org
Richard Fristedt, Kastanjegatan 6 a, 3 tr, 223 59 Lund,
tel 046-123 552, e-post: richard.fristedt@slmk.org
(stud repr)
Suppleanter
Nelli Jonasson-Filippova, Börstorpsgatan 25A,
541 31 Töreboda, tel 0506-103 48,
e-post: nelli@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7, 703 75 Örebro,
tel 019-23 44 64, e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
SLMKs STYRELSE
2003 – 2004
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
apan
i bild
J
Anna Hellman och Richard Fristedt
åkte i början på oktober på IPPNW-
konferens i Kyoto i Japan. Läs mer om
den givande och intressanta resan på
sidan 28.
Anna Hellman och Richard Fristedt tillsammans med
japanska IPPNW-studenter.
Atombombsdomen i Hiroshima.
Byggnad med omgivande trädgård i Kyoto.
Foto: R FRISTEDT
I samband med att ett minnesmuseum för
testplatsen för atomsprängningar inrätta-
des i Nevada planerade staten att sälja
denna dekorativa registreringsskylt. Idén
övergavs dock eftersom den ansågs för
kontroversiell.
Läs mer om museet i Claes Andreassons
artikel på sidan 22.