Text från PDF
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 93 JUNI 2003
Läkare mot kärnvapen/
Læger mod
kernevåben
Klaus Arnung og Frits Schjøtt
Christian Stampe og Cæcilie Buhmann
Povl Revsbech
2Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 93, juni 2003
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form AB
Linnégatan 2 GUlf KönigLuleåBox 52
753 32 UPPSALA590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel: 013-651 81
E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (94): 1 september 2003
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidra-
gen tas dock helst emot via e-post,
gärna som bifogat Word-dokument.
Det går även bra att skicka texten på
diskett/cd. Bifoga gärna foton (pap-
perskopior och diapositiv går båda
bra; gärna i färg). Fäst inga gem på
fotona och skriv inget på dem, ej hel-
ler på baksidan – sätt istället en num-
meretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Re-
daktionen förbehåller sig rätten att re-
digera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK) och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5 000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 475.
Föreningarna är de svenska och dan-
ska grenarna av International Physi-
cians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) med ca 150 000 lä-
kare i ca 50 länder som medlemmar.
SLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
en ordförande (”president”).
Utgivningsplan
NrManusstopp Distribution
941/9 -03oktober
9510/11 -03december
961/2 -04mars
971/5 -04juni
Summary in English
Omslagsbilden
Med bilderna på omslaget vill vi dels
gratulera vår danska systerförening
till 20-årsjubileet, dels vill vi också
markera en ny era i Informations-
bladets historia: från och med detta
nummer gör vi tidningen tillsammans,
DLMK och SLMK.
Foto: Jacob Obbekjær
JL & UK
This number of our newsletter marks
the commencement of a new era in its
life: from now on it is the common
newsletter of both DLMK and SLMK,
the Danish and Swedish branches of
IPPNW. The beginning of this co-
operation coincides with the 20
th
anniversary of DLMK – see front
page and page six! Among the Danish
articles you will also find an open
letter to the Danish Foreign Minister,
discussing the potential use of the
Thule Radar Installation as part of the
US missile defence system. The Miss-
ile Defence System is not a “peace
project” (words by Prime Minister
Anders Fogh Rasmussen) but part of
the US doctrine of unlimited global
hegemony.
In two articles the burning question of
Indian nuclear weapons is addressed.
Hans Levander gives us a picture of
strong emotional and irrational sup-
port for nukes in India. SLMK student
representative Richard Fristedt, on the
other hand, in his report on the Nu-
clear Weapons Inheritance Project,
describes possibilities (but also diffi-
culties) trying to transgress this emo-
tional threshold.
And finally, read about a successfull
dialogue seminar in Moscow in May,
where IPPNW representatives dis-
cussed nuclear weapons issues with
high Russian decision makers
ULF KÖNIG,
JAN LARSSON
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:933
INNEHÅLL NR 93
Att hota med kärnvapen4
Svensk ledarsida – Frida Sundberg
DLMK
Irak efter krigen 20035
Dansk leder v/ formanden Povl Revsbech
Danske Læger mod Kernevåben’s
Jubilæumsarrangement6
Klaus Arnung
Klyngebomber8
Niels Dahm
Åbent brev til udenrigsminister Per Stig Møller9
Povl Revsbech
Kärnvapen – viktig symbol för Indiens politiker10
SLMK-rapport från Hans Levander, New Dehli 20–26 feb
Irans kärnvapenprogram12
Ur ”Nuclear Monitor” mars 2003
Dialog med politiker i Moskva13
Gunnar Westberg, som var en av svenskarna i
IPPNWs delegation på dialogmötet berättar
MITTUPPSLAGET14
Hans Levanders fina bilder från dialogmötet i Moskva
Hibakushas barnbarn16
Claes Andreasson har träffat studenter från Nagasaki för fred
”Jag är inte arg, bara rädd”18
Det menar en av demonstranterna i Los Angeles som
Claes Andreasson har talat med
Medgång och motgång i nordiskt studentprojekt
i Indien20
Richard Fristedt var en av de tre nordiska studenterna
på Indienresan
NPT Prepcom22
Frida Sundberg rapporterar från det senaste mötet
Krig och elände23
Boken ”War and Health” recenseras av Frida Sundberg
Sevärd och användbar23
Filmen ”Fredsmäklaren” recenseras av Frida Sundberg
Internationell utblick25
Redaktör Inge Axelsson
DLMKs styrelse26
SLMKs styrelse 2002–200327
BAKSIDAN
Inbjudan till kurs i kärnvapenkunskap på Åland28
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel: 031-82 63 92 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16 (a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Information & media
Lars G Lindskog
Magasinsgatan 8
712 60 Grythyttan
Tel: 0591-144 90
Fax: 0591-144 96
Mobiltel: 070-668 70 34
E-post:
lars.g.lindskog@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2003:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 26.
4Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
Ledare
verkan av oberoende organisationer
och tänkande människor så krymper
frivilligorganisationerna? När dessa
organisationer äntligen får vara med
så förtvinar de. Varför blir det så? Vad
kan vi göra åt det?
Samtidigt kommer våren 2003 över
stora delar av världen att gå till histo-
rien som den tid då alla diskuterade
säkerhetspolitik. I kafferummet på
jobbet, hemma vid köksbordet och på
krogen, överallt haglade analyser och
påståenden om dagsläget. Många del-
tog i demonstrationer och andra mani-
festationer. Ilskan och frustrationen
var stor på många håll. Det finns något
positivt i detta, att vi vanliga männis-
kor återerövrat rättigheten att disku-
tera säkerhetspolitik. Att detta inte
bara är något för de andra, ”exper-
terna” (vilka de nu än är). Samtidigt
finns det en fara. Det är lätt att resig-
nera inför det faktum att protesterna
till synes inte hade någon effekt. De
stora gör som de vill i alla fall. Är det
då någon som orkar häva upp sin
stämma nästa gång?
Det finns en annan fara också. Det är
att vi protesterar mot det vi uppfattar
som fel, inte för att protesterna skall få
någon konstruktiv betydelse utan för
att det skall kännas bra inuti en själv.
Protesten som terapi. Ibland hjälper
Bollen ligger hos oss
P
å en restaurant i Östersund sit-
ter ett halvdussin personer och
diskuterar över en bit mat. Flera
teman flyter ut och in i diskussionen.
Ett av dem är det egna ansvaret inför
världspolitiken, ämnet dyker upp med
anledning av det pågående kriget i
Irak och den asymmetri som nu råder
i den internationella maktbalansen.
Vad kan jag som liten människa i
Jämtland göra åt detta?
I en konferenssal i Palais de Nations,
Genève, sitter ett par hundra kvinnor
och män. Med allvarsamma miner och
stundom hårda ord dolda bakom ar-
tiga fraser söker de komma överens
om hur världens kärnvapen skall han-
teras. Alla säger de sig sträva efter en
säkrare värld, men metoderna de öns-
kar tillämpa förefaller minst sagt mot-
stridiga och ibland kontraproduktiva.
Flera av deltagarna uttrycker en öns-
kan att de icke-statliga organisationer-
na skall få större tillträde till arbets-
processen för att kunna komma med
konstruktiva förslag.
Vid båda dessa tillfällen har jag varit
med, suttit still, lyssnandes och und-
randes hur båda dessa världar skall
kunna förenas. För visst är det märk-
ligt att samtidigt som självaste FN,
uppbyggt på nationalstaterna som
minsta enhet, efterlyser större med-
det inte att stå i ett gathörn och skrika,
man måste satsa lite mer. Utbilda sig,
delta i diskussionsfora och lyssna på
vad andra har att säga. Att lyssna och
gå in i en seriös dialog är kanske det
svåraste man kan göra.
Att vara en frivilligorganisation blir
svårare och mer ansvarsfyllt, men
också mer betydelsefullt när vi nu får
en större del av framtiden på vårt an-
svar. Det ställer krav, både på oss som
enskilda och på oss som organisatio-
ner.
Så bollen ligger nu hos oss, frivillig-
organisationer och individer. Vad vill
vi göra? Vad kan vi göra? Organisa-
tioner är ingenting utan sina medlem-
mar. Aktivera dig! Skaffa dig kun-
skap! Och glöm begreppet passivt
medlemskap, det betyder ingenting.
Varje medlem i en frivilligorganisa-
tion är en betydelsefull person som
valt att ekonomiskt och med sitt namn
stödja en organisation. Ett medlem-
skap är alltid en aktiv handling, ibland
så god som någon annan. Utan med-
lemmar är organisationerna tandlösa,
och inbjudan från nationalstaterna
måste lämnas obesvarad. Vill vi verk-
ligen det?
FRIDA SUNDBERG
vice ordf SLMK
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:935
E
fter at koalitionen, der bestod
af USA, UK og (ikke mindst)
Danmark, indledte krigen mod
Saddam Hussein 20. marts gik der kun
3 uger hvorefter Saddams styrker var
som sunket i jorden og Saddam selv
forsvundet. Resultatet, at USA’s og
UK’s styrker var Saddams klart over-
legne, var givet på forhånd og det ville
kun være et spørgsmål om tid, hvornår
krigen kunne anses for at være vundet.
Et specielt aspekt ved denne krig har
været, at der ikke har været nogen
repræsentant fra det slagne regime at
slutte fred med!
Men nu forestår der en kæmpe opgave
m.h.t. genopbygning af den politiske
ledelse og de institutioner, som hører
til en demokratisk stat. Som Social-
demokratiets formand Mogens Lyk-
ketoft har sagt, ville det være let at
vinde krigen, men svært at vinde fre-
den. FN tildeles sandsynligvis kun
løsning af de humanitære opgaver,
mens USA og UK selv vil stå for lan-
dets ledelse og overdragelsen heraf til
befolkningen om formentlig mange
år. Denne magtfordeling er sympto-
matisk for Bush-regeringen, som ikke
ønsker at underordne sig FN’s til tider
ineffektive bureaukrati og ledelse (her
tænkes specielt på det splittede Sik-
kerhedsråd).
Irak-krigen har haft den gavnlige ef-
fekt her i Vesten, at de hensygnende
fredsbevægelser er blevet genoplivet.
Det har været en fornøjelse for en
gammel fredsaktivist at opleve den
virkeligt store og brede tilslutning,
som demonstrationerne forud for kri-
gen fik. Specielt imponerende var de
verdensomspændende demonstratio-
ner den 15. februar. Demonstration-
erne var som bekendt rettet mod krig
som instrument til at løse krisen m.h.t.
Irak’s påståede lager af masseødelæg-
gelsesvåben. At Saddam har haft så-
danne våben er uomtvisteligt, det er
fremgået af såvel brugen af kemiske
våben (krigsgasser) mod det kurdiske
mindretal i nord og mod iranske sol-
dater under Irak-Iran krigen. Også et
program for udvikling af biologiske
våben har han haft, det er fremgået af
bl.a. et nyligt TV-interview med lede-
ren af dette program. Derimod er det
et åbent spørgsmål, om der stadig er
sådanne våbentyper i Irak – i hvert
fald er det ikke lykkedes at afsløre
aktive våbenbeholdninger af krigsgas-
ser eller biologiske våben under eller
efter krigen indtil dato (23. april).
Irak-krigen har ikke udløst nogen
humanitær katastrofe, fortæller Læger
uden Grænser os. Landsindsamlingen
via DR-TV den 12.4. var derfor ube-
rettiget, får vi at vide. Jeg synes, at det
er et helt forkert synspunkt, som
Læger uden Grænser her fremfører.
Det vil uden tvivl have en skadelig ef-
fekt på fremtidige landsindsamlinger
til ofre for krige og naturkatastrofer.
Jeg finder det helt i orden at arrangere
en sådan landsindsamling i en krigs-
situation, som har fået massiv medie-
dækning. Også specielt fordi vores
statsminister har gjort Danmark til en
krigsførende nation (omend med et
beskedent bidrag) og at nationen der-
for skal have mulighed for at afhjælpe
den nød, som krigen har påført det
irakiske folk.
Nu da Saddam Hussein er jaget på
porten, er der stor glæde i brede dele
af den irakiske befolkning. Den ene
afsløring efter den anden følger af
hans sikkerhedspolitis rædseskabinet-
ter og ugerninger. Denne udvikling
kan vi i DLMK også applaudere. Men
udfaldet af Irak-krigen fører til det
naturlige spørgsmål, om USA også vil
kaste sig over andre despotiske regi-
mer for at indføre demokrati: Iran,
Syrien, en række afrikanske lande, og
ikke mindst, Nordkorea? Det kommer
vi næppe til at se, dertil er omkost-
ningerne for amerikanerne trods alt
for store. Men tilbage står spørgsmå-
let: Hvor er de masseødelæggelses-
våben, som Saddam påstås at råde
over og som var hovedbegrundelsen
for at indlede krigen?
POVL REVSBECH
formand, DLMK
Irak efter krigen 2003
6Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
Danske Læger
mod Kernevåben’s
Jubilæumsarrangement
I anledning af DLMK’s 20-års
fødselsdag 27. februar 2003 blev der
afholdt et jubilæumsarrangement på
Panum Instituttet den 8. marts 2003.
Efter formanden Poul Revsbech’s
velkomst hørte de ca. 30 fremmødte to
interessante foredrag, som nedenfor
refereres i hovedtræk.
Lektor, ph.d. Birthe Hansen, Institut
for Internationale Studier, indledte
med et oplæg om international terror-
isme. Terrorisme er forekommet i
mange år, men det nye er, at den har
ændret karakter, idet den er blevet in-
ternational og transnational, ligesom
ødelæggelsesomfanget er blevet vold-
somt øget. I 1970‘erne forekom
terrorisme med udgangspunkt i
vesteuropæiske venstreintellektuelle
grupper samt palestinensiske flykap-
rere. 1980‘erne var kendetegnet ved
fremkomst af statssponsoreret ter-
rorisme fra Mellemøsten, mens man i
Idet Birthe Hansen undlod at beskæf-
tige sig med statsterrorisme, kunne
hun opstille forskellige typer af civil
terrorisme. Det drejer sig om den
såkaldte kultterrorisme, hvor terror-
handlingen udgør målet i sig selv, for
eksempel angrebet med giftgas i den
japanske undergrundsbane. Derud-
over forekommer religiøs-fundamen-
talistisk terrorisme med udgangspunkt
i islam og andre religioner samt fort-
sat politisk terrorisme af mere klas-
sisk art, hvor man for eksempel
ønsker at fremme en minoritets selv-
stændige statdannelse. Endelig taler
man om pressionsterrorisme, hvor an-
slaget for eksempel kan være et forsøg
på at begrænse USA’s indflydelse.
Der er fremsat forskellige teser om
baggrunden for at nogle tyer til terror.
At fattigdom får individer til at gribe
til terror er ikke særlig sandsynligt;
fattige terrorister eksisterer stort set
ikke. Snarere kan der være tale om at
moderniseringsprocesser i samfund-
ene har betydet, at enkelt-individer og
større grupper er kommet i klemme.
Voldsomme ændringer af samfundene
kan få individer til at miste fornem-
melsen af meningen med livet, her-
under oparbejde mindreværdskom-
plekser. Den religiøse fanatisme er
allerede nævnt: religiøse menings-
forskelle kan motivere vold mod
anderledes tænkende. „Den nye ver-
densorden“ har genereret megen util-
fredshed, ikke mindst i den islamiske
verden, som har tabt meget efter
afslutningen af den kolde krig. Det
man opfatter som amerikansk impe-
rialisme er kommet i højsædet.
Med hensyn til terrorbekæmpelse
skitseredes 3 faser. På kort sigt må
terrornetværkerne optrevles og terro-
risterne arresteres. Samtidig og på
mellemlangt sigt må forbedrede efter-
1990‘erne så anslag mod amerikanske
installationer rundt omkring i verden.
Fra år 2000 sås anslag mod USA – in-
klusive i USA – og nye terrorformer.
Terrorhandlinger kan have religiøse,
etniske eller ideologiske motiver, i de
senere år især med udgangspunkt i ra-
dikal politiseret islam. Dette i mod-
sætning til situationen i 1970‘erne,
hvor der snarere var tale om forsøg på
at gennemføre klassiske politiske
krav. Den statssponsorerede terror-
isme er på retur, og en væsentlig
financieringskilde er nu kriminalitet,
herunder narkohandel. Tendensen går
nu i retning af, at terrorismens ud-
spring har bevæget sig fra Mellem-
østen til Sydvestasien, især Afghani-
stan. Fremtrædende er nu netværks-
organiserede, internationale grupper
med base i svage stater. Terrorister
har nu et potentielt stort støttegrund-
lag og muligvis adgang til masse-
ødelæggelsesvåben.
Birthe Hansen
DLMK
Foto: J. OBBEKJÆR
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:937
retningsmetoder forebygge terrorisme
under planlægning.
På langt sigt må de sociale vilkår
bedres og den internationale retfær-
dighed øges. Befolkningernes hold-
ning må sideløbende søges bearbej-
det, således at terrorhandlinger af alle
bliver anset for at være uacceptable.
De religiøse meningsdannere så som
visse mullaer og andre fundamenta-
lister, hvis indstilling er grundlagt i et
andet århundrede, må hjælpes til om-
skoling. Man må arbejde frem mod en
eller anden form for gensidigt accep-
teret demokrati.
På baggrund af historiske erfaringer
fra tidligere terrorkampagner må man
ifølge Birthe Hansen efter den 11.
september forudse nogle år med be-
grænsninger i frihedsrettighederne,
som dog derefter kan forventes gene-
relt forbedrede.
Aftenens anden oplægsholder var
journalist Jørgen Dragsdahl, som i en
lang årrække har beskæftiget sig
indgående med sikkerhedspolitiske
spørgsmål. Dragsdahl indledte med at
citere CIA’s direktør for i februar
2003 at have sagt, at de kommende års
dominoeffekt handler om A-våben.
Hvor man i nogle år har diskuteret
betimeligheden i at kunne komme til
at sænke tærsklen for atomvåbenbrug
ved at udvikle små A-våben, er der nu
kraftige røster fremme i USA om at
ophæve forbudet mod miniatom-
våben. Dette betyder, at de hidtidige
normer for brug af kernevåben efter
amerikanernes mening er forældede,
da man der nu mener ikke at kunne
klare sig uden at forbeholde sig retten
til i en given situation at bruge disse
våben. USA anser ikke-sprednings-
regimet for ubrugeligt og udueligt og
trækker sig af den grund i disse år ud
af diverse internationale traktater.
Frem til 2000 hyldede Nato (og USA)
forbud mod antimissilforsvarssystem-
er (ABM) samt atomprøvestoptrakta-
ten, men disse grundpiller i den
hidtidige internationale sikkerheds-
tænkning er nu forladt. Dragsdal anså
det for ret sikkert, at atomvåben vil
blive brugt i de kommende år. Derfor
er DLMK’s/IPPNW’s principper og
formål nu mere relevante end nogen-
sinde.
Når nu atomvåben ikke længere er
afskrækkelsesvåben, men beregnet til
brug, er der i amerikanernes øjne
opstået et logisk behov for et missil-
forsvar, som nu vil komme til at ind-
tage rollen som et afskrækkelsesvå-
ben, idet det ifølge teorien vil kunne
sikre USA’s handlefrihed. Med andre
ord vil det blive muligt med et effek-
tivt missilforsvar at se bort fra atom-
truslen mod eget territorium (et skjold
mod pile). Selve udviklingen af mis-
silforsvaret er imidlertid på et helt
rudimentært stadium, i følge Dragsdal
afprøver man i øjeblikket et løbehjul,
hvor man får brug for en racerbil. Mis-
silforsvaret er derfor en farlig nerve-
pille, som skal imødekomme den
amerikanske opinions behov for at
føle sig tryg. Missilforsvaret er alle-
rede nu verdens hidtil dyreste våben-
system, selv om det til dels baserer sig
på teknologiske overvejelser, der
endnu er ren spekulation. Præsident
Clinton tøvede med at igangsætte
missilforsvaret, idet han først spurgte,
om der var en trussel, og hertil fik sva-
ret: måske, hvorefter han spurgte om
teknologien var på plads, til hvilket
svaret klart var nej. Den nuværende
amerikanske administration er i mod-
sætnig til Clinton’s revolutionær og
ønsker at ændre verden.
Det store sikkerhedsmæssige problem
ved at opbygge et missilforsvars-
system er Kina. Dette land har atom-
våben for at sikre sig mod afpresning
fra USA. Kina’s ca. 20 interkontinen-
tale reketter kunne tænkes at blive sat
ud af spillet af et missilforsvar, hvor-
efter Kinas garanti ville forsvinde.
Det er derfor oplagt, at Kina vil rea-
gere med oprustning, hvilket igen kan
medføre et nukleart kapløb i Asien,
for eksempel mellem Indien og Paki-
stan.
Jørgen Dragsdahl kritiserede den
danske regerings missilforsvarsana-
lyse men mener på trods af dette, at
Danmark af realpolitiske grunde må
sige ja til at tillade opgradering af
Thuleradaren, idet konsekvensen af at
lægge sig ud med USA vil blive for
stor. Det er hævdet, også fra den
danske regerings side, at et missilfor-
svar kan beskytte Danmark og Grøn-
land, men dette er ukorrekt alene af
den grund, at Jorden er rund !. Den
hidtidige plan om missilforsvar vil
kun betyde en (teoretisk) sikring af
Nordamerika. Det er et problem både
for amerikanerne og den danske re-
gering, at man har glemt at tage
grønlænderne i ed, hvilket de har taget
sig meget ilde op. Dragsdahl sluttede
med at anføre, at missilforsvarssyste-
met tænkes opstillet 2004, hvor der
(tilfældigvis) er præsidentvalg i USA,
samt at afprøvningerne af systemet fra
nu af er hemmelige, hvorved man for-
mentlig håber at få modparten til at tro
på, at systemet virker. Som kommen-
tar til terrorismedebatten anførte han
endvidere, at terrorvåben i form af
atomvåben kan blive en mulig konse-
kvens af et missilforsvar, som vil
kunne omgås ved for eksempel at
indsmugle våbnet.
KLAUS ARNUNG
Jørgen Dragsdahl
DLMK
Foto: J. OBBEKJÆR
8Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
Morgenavisen Jyllands-Posten bragte
23.2.2003 en artikel om klyngebom-
ber, hvoraf fremgik, at det danske
forsvar råder over et ukendt antal
klyngebomber, hvilket i artiklen blev
kaldt på kant med internationale kon-
ventioner.
Dette begrundedes med udtalelsen fra
formanden for Norsk Folkehjælps
mineenhed Per Nergaard. Han hen-
viser til, at klyngebombers egenska-
ber på mange områder minder om de
antipersonellandminer som Ottawa-
konventionen forbyder, konvention-
en, der blev vedtaget i Ottawa i de-
cember 1997.
Danmark har sammen med nu mindst
135 andre stater ratificeret nævnte
konvention i 1998 (og unilateralt alle-
rede i 1996 afstået fra brug af land-
miner).
Men Danmarks forsvar råder fortsat
over et ukendt antal Mk.20 Rockye
klyngebomber. Forsvarskommando-
en har dog aktuelt godkendt at stoppe
vedligeholdelsen af disse, og fjerne
dem fra listen over våben flyvevåbnet
stadig kan gribe til. De vil dog fortsat
være på lager.
En klyngebombe nedkastes oftest fra
fly. Den (danske) indeholder 247
minigranater, der frigøres fra bomben
under faldet, og spredes over et om-
råde som en stor fodboldbane. Proble-
met er, at 5-15 % af disse smågranater
slet ikke detoneres før de udsættes for
en mekanisk påvirkning, ofte en gan-
ske ringe. Derfor kommer de til at
virke som de forbudte antipersonel-
miner, og derfor kan de rubriceres
som sådanne. De har da også vist sig
hvert år at dræbe og lemlæste hund-
redvis af civile, og især uforsigtige
børn. Et særligt problem er, at de ofte
forveksles med de gule nødhjælps-
pakker, der har været nedkastet.
I byen Herat i Afghanistan, hvor ame-
rikanerne hævdes at have ramt ved
siden af de militære mål, menes ca.
2500 ueksploderede minibomber at
lure. I Laos anslår FN, at der fortsat
befinder sig 500.000 tons ueksplode-
ret ammunition. Efter Golfkrigen reg-
nedes oprydningsbehovet at omfatte
mellem 300.000 og 500.000 mini-
bomber. 1600 civile er hidtil dræbt og
2500 såret af ueksploderet klynge-
ammunition. Af alle civile dødsulyk-
ker som følge af miner og andet eks-
plosiv efter Kosovokampagnen blev
31,6 % dræbt af klyngebomberne mod
12,9 % af landminer.
Menneskerettighedsorganisationer
som „Human Rights Watch“ og „Den
Internationale Kampagne for Forbud
mod Landminer (ICBL)“ mener, at
forbud skal indskrives i Ottawakon-
ventionen.
Det danske forsvar afviser at afskaffe
sine klyngebomber.
Stabschef på Flyvertaktisk Kom-
mando, oberst Søren Falk-Portved
udtaler, ifølge ovennævnte artikel, at
„skal vores klyngebomber skrottes,
må det ske i en takt, så vi ikke kommer
til at mangle våben, hvis hjemlandet
skal forsvares ... og afskaffelse og
destruktion er i øvrigt også et økono-
misk spørgsmål“.
Per Nergaard, fra Norsk Folkehjælp,
kalder brugen af klyngebomber for
„moralsk forkastelig“.
Nylig har Stortinget i Norge pålagt
den norske regering at give aktiv
støtte til tiltag, der internationalt
forbyder brug af klyngebomber, og
samtlige norsk forsvars 755 klynge-
bomber, af samme model som de
danske, er nu under destruktion.
Af en artikel i Morgenavisen
Jyllands-Posten 24.2.2003 nævnes:
mens oppositionen entydigt kritiserer
forsvaret for at beholde et hemmelig-
holdt antal klyngebomber, mener re-
geringspartierne og Dansk Folkeparti,
at de kontroversielle bomber er gode
at have i baghånden, og efter Jyllands-
Postens omtale af sagen kræver Socia-
listisk Folkeparti, at flyvevåbnet bli-
ver pålagt at skrotte klyngebomberne.
Det fastslår partiets forsvarsordfører
Villy Søvndale, der desuden vil bede
udenrigsminister Per Stig Møller om
at arbejde for at internationalt forbud,
som Norge har gjort det. Socialdemo-
kratiet og de radikale har sympati for
synspunktet. Men det danske forsvar
afviser – stadig ifølge artiklen – at
afskaffe bomberne.
Også de radikales Morten Helveg
Petersen er bekymret, og vil bede
forsvarsminister Svend Aage Jensby
analysere, om bomberne strider mod
ånden i de internationale konventio-
ner. Ligesom han ønsker opgjort
hvilke andre våben forsvaret eventuelt
råder over som er på kant med kon-
ventionerne. Her nævnes relativt nye
raketkastere til klyngebomber.
International Physicians for the Pre-
vention of Nuclear (IPPNW) og den
danske afdeling heraf, Danske Læger
mod Kernevåben (DLMK) har i flere
år beskæftiget sig med landmine-
Klyngebomber
DLMK
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:939
problemet og er helt enige i syns-
punktet, at klyngebombernes minigra-
nater kan sidestilles med landminer,
de rammer ofrene, ofte civile, vilkår-
ligt, og et forbud internationalt bør
indskrives i Ottawa-konventionen,
forbudet mod landminer. Vi vil i
DLMK bede udenrigsministeren og
forsvarsministeren om at arbejde her-
for, dermed også destruktionen af det
danske lager.
International Campaign to Ban Land-
mines indskærper angående lovgiv-
ningen vedrørende landminer: „disse
love skal angå alt hvad der fungerer
som en antipersonel landmine, såvel
som dele og teknologi til sådanne“.
NIELS DAHM
medlem af Danske Læger
Mod Kernevåben
Avernakø, 5600 Faaborg
kære Per Stig Møller
USA har medio december 2002
officielt anmodet Danmark om tilla-
delse til at opgradere radar-anlægget i
Thule, Grønland, med henblik på brug
i missilforsvaret (Missile Defence).
Den danske regering udtalte herefter,
at det i de følgende måneder skal dis-
kuteres, hvad Danmark vil svare USA
i april 2003. Regeringen synes klart
positivt indstillet på et Ja. Oppositio-
nen synes overvejende imod.
Pengene burde i stedet bruges i fre-
dens tjeneste, bl.a. til arbejdet for af-
skaffelsen af atomvåben, udtalte mod-
standere af missilskjoldet.
Halvdelen af den nye regering i Grøn-
land står for afmilitarisering af Grøn-
land, ligesom organisationen af inuit-
ter i polarområdet (inuitter i Canada,
Alaska, Rusland og Grønland).
Missilskjoldet er ikke et „fredens pro-
jekt“, sådan som statsminister Anders
Fogh Rasmussen kalder det, men en
del af USAs doktrin om at sikre sig
uindskrænket globalt militært herre-
dømme. Det samme gælder retten til
„forebyggende krig“, også med atom-
våben.
Missilskjoldet vil ikke bringe øget
sikkerhed. Mange eksperter betegner
det som ganske ineffektivt, og terro-
rister benytter sig af andre metoder
end missiler.
Hvis det skal omfatte Europa, kan det
betyde milliard-udgifter for den dan-
ske befolkning.
Som „menig“ verdensborger, med
yderst begrænset indflydelse, er det
frustrerende at opleve, at magthavere
– og aktuelt er det for os USA – tilta-
ger sig rettigheder som tilfældet er, et
overherredømme over verden, påbe-
råbende sig at være Guds eget land, og
at være de gode mod de onde. Et
uhyggeligt eksempel er USAs nye
militærdoktrin, Nuclear Posture Re-
view, indebærende brug af atomvåben
– om fornødent, også forebyggende!
Tankevækkende er det også, at USA
med ca. 1/24 af verdens befolkning
tegner sig for 1/4 af verdens energi-
forbrug uden at ville ratificere Kyoto-
protokollen med henblik på ansvarlig
reduktion af drivhusgasudledningen.
En del debattører mener, at noget af
USAs adfærd handler om at sikre sig
olieforsyninger fremover.
Nu vil USA så også sikre sig selv med
missilskjoldet, der, som anført, af
mange eksperter betegnes som inef-
fektivt, og som beslaglægger enorme
pengesummer, der kunne bruges til at
hjælpe verdens nødlidende. Og ifølge
mange eksperter rummer projektet
fare for oprustning, ikke mindst af
atomvåben, i Rusland og Kina.
Den kendte, australske børnelæge
Helen Caldicott, ivrig i kampen mod
atomvåben, har for nylig beskrevet
hvordan 8 navngivne indflydelsesrige
personer tilknyttet Bush-administra-
tionen har store poster og aktieandele
i det amerikanske militærindustrielle
kompleks, således at indflydelsen her-
fra på centraladministrationen er
sikret.
At arbejde for nedrustning af atom-
våben med det ultimative mål: af-
skaffelse af disse frygtelige masse-
ødelæggelsesvåben må være en for
menneskeheden vital sag. Frustra-
tionen retter sig ikke mindst mod USA
som forsker i nye sådanne våben og
som har sagt nej til 10 internationale
overenskomster, bl.a.: CTBT (den
fuldstændige prøvestopaftale), ABM-
traktaten (aftalen mod antiballistiske
missiler), NPT (ikke-spredningstrak-
taten, hvor artikel 6 omhandler fuld-
stændig eliminering af atomvåben),
Landminetraktaten og Kyoto-proto-
kollen.
Vi må forlange, at spørgsmålet om
Danmarks deltagelse eller ej i Missils-
kjoldet (Missile Defence) bliver lagt
ud til offentlig høringer, hvor alle
synspunkter kan blive vendt og drejet,
inden en beslutning tages af reger-
ingen.
med venlig hilsen
Niels Dahm, Avernakø
Povl Revsbech, Brabrand
Medlemmer af Danske Læger Mod
Kernevåben
Åbent brev til
udenrigsminister Per Stig Møller
23. januar 2003
DLMK
10Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
Jag är ingen expert på Indiens kultur
eller politik, men efter en vecka med
intryck från tidningar, IDPD (Indian
Doctors for Peace and Development),
TV, taxichaufförer och livet på gatan,
står det klart att Indiens kärnvapen-
politik under nuvarande koalitionsre-
gering står mycket fast. Kärnvapen
har med sin skrämmande destruk-
tionspotential ett starkt symbolvärde
för Indiens utrikespolitik. Man behö-
ver inte vara här många dagar för att
förstå att denna politik inte låter sig
förklaras av logik, utan huvudsakligen
måste förstås på det emotionella pla-
net. Detta land är fullt av motsägelser:
•världens största demokrati, men
med mer än 40 % analfabetism
•en fläckvis överflödande rikedom,
men på gatorna iögonenfallande fat-
tigdom
•nationell stolthet, men med blickar
mot västvärldens teknologiska stan-
dard
•en enad nation utåt, men med själv-
hävdande regionala kulturer omfat-
tande minst 16 språk
•en tradition av icke-våld genom hin-
duismens naturdyrkan och Gandhis
fredsprogram, men med ett arv från
kastväsendet som mentalt gör det
möjligt att avgränsa det empatiska
engagemanget för vissa andra grup-
per i samhället och sannolikt även
från vissa andra länder
•en artighet mellan kvinnor och män,
men i tidningar och TV en tydlig
sexism anspelande på kvinnors yttre
attribut
•stolthet över mångtusenårig hög
kultur, men idag ett pågående me-
ningsutbyte på anmärkningsvärt låg
nivå mellan statschefer i grannlän-
der, bland annat nyligen vid ett stort
internationellt möte i Kuala Lumpur
mellan statscheferna från 116 stater
inom gruppen icke-allierade stater
(NAM)
•ett politiskt stöd för att FN-inspek-
törerna skall ges mer tid för att
kontrollera och förstöra Iraks mass-
förstörelsevapen, men ingenstans
framgår hur detta ställningstagande
skulle påverka synen på det egna
innehavet av dessa vapen. Jag har
sett en notis som talade om att Pa-
kistans utrikesminister föreslagit att
Pakistan skulle accepteras bland de
”officiella” kärnvapenstaterna inom
ramen för icke-spridningsavtalet,
för att därigenom få en bättre posi-
tion att medverka till kärnvapen-
nedrustning!
•bland politiker en viss tendens till
förmån för ett ”teokratiskt” Indien
baserat på hinduism, ett ”Hindu-
stan”, således ett steg bort från det
sekulariserade och mångkulturella
samhälle som skulle utgöra den po-
litiska och sociala basen efter själv-
ständigheten 1947.
•prioriteringar av vapenkostnader,
vilka har dubblerats under de se-
naste 50 åren, medan hälsobudgeten
har minskat med 30 %. Jag såg i en
tidning att Boforsaffären hålls le-
vande bl a som ett ”vapen” mot op-
positionsledaren Sonia Gandhi. En
karikatyr visade henne stående på
en spindelvävsdammig Bofors-
kanon med pratbubblan: ” BJP-sty-
ret (premiärminister Vajpayees par-
ti i kongressen) har infört en korrup-
tionskultur!”.
Två frågor inställer sig omedelbart:
För det första: Hur kan Läkare Mot
Kärnvapen i Indien formulera en stra-
tegi för att bemöta tilltron till makt-
symbolen ”Bomben”? För det andra:
Hur kan SLMK och IPPNW med-
verka i detta arbete? Jag ser idag ingen
garanti för att atombomber inte kom-
mer att användas i denna region. Näst
efter den i skrivande stund mycket all-
varliga Irak-krisen är sannolikheten
för att kärnvapen kommer till använd-
ning störst i denna region. Enligt
IDPDs senaste nyhetsblad har Indien
och Pakistan alltsedan kärnvapen-
testningarna i maj 1998 hotat varandra
Kärnvapen – viktig symbol
för Indiens politiker
SLMK rapport från Hans Levander, New Delhi 20-26 februari 2003
Indiens
kärnvapenpolitik
under nuvarande
koalitionsregering
står mycket fast
med kärnvapen vid 13 tillfällen. Den
politiska beslutsprocessen vad gäller
kärnvapen är enligt ett regeringsbeslut
1962 undandragen demokratiskt in-
flytande. Vi har att göra med två an-
gränsande länder vilket medför att be-
slutsprocessen vid misstänkt attack
inte får ta mer än minuter. Stora armé-
er står på var sin sida gränsen, och i
Kashmir pågår dagligen ett låginten-
sivt krig.
Under denna emotionella och militära
konfrontation har jag mött några
läkarkollegor, eldsjälar inom IDPD.
Denna organisation skapades under
1980-talet, men höll på att upplösas
för två år sedan efter interna problem.
IDPD är idag, under ledning av Dr L S
Chadwa, pensionerad gastro-entero-
log och Dr Arun Mitra, öronläkare, på
god väg att återskapa en opinionsbil-
dande organisation. F.n. finns IDPD i
16 av Indiens 28 delstater. Dessa två
sympatiska läkare, som båda har sin
hemvist i Ludhiana, tremiljonerssta-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9311
den 300 km väster om Delhi, samar-
betar för att öka medlemsantalet som
f.n. ligger kring kanske 2 000 läkare.
Jag träffade var och en av dem på ho-
tellet i New Delhi för informations-
utbyte och diskussion kring strategi
och projekt. På framsidan av IDPDs
senaste News-Bulletin i februari 2003
anges IDPDs mål: ”INDIAN
DOCTORS FOR PEACE AND
DEVELOPMENT, FOR A PEACE-
FUL, NON VIOLENT WORLD,
FREE FROM WEAPONS OF ALL
KINDS”. Som synes något bredare än
SLMKs mål.
IDPD ägnar nu stor del av sina resur-
ser till att stärka föreningen i allt fler
delstater, och att fokusera verksamhe-
ten på fredsutbildning vid medicinska
fakulteter och opinionsskapande mö-
ten. Dr Chawla har såsom medlem i
Post Graduate Committee Medical
Council of India medverkat till att äm-
net War and Health kommer att finnas
med i läroplanen vid Indiens cirka 200
medicinska fakulteter. Dr Mitra står
som redaktör för en bok som snart lig-
ger färdig för tryckning, en bok om
”Militarism and Health”. IDPD kän-
ner stort ansvar för att medverka vid
det kommande regionala IPPNW-mö-
tet i april. Mötet är förlagt till Nepal så
att Indiens och Pakistans läkare kan
träffas. IDPD är också mycket angelä-
get att ordna ett bra dialogmöte i sam-
verkan med SLMK och IPPNW Bos-
ton. Jag kunde med våra erfarenheter
från tidigare dialogprogram bidra med
en del konkreta förslag till hur detta
dialogmöte skulle kunna utformas un-
der en tredagarsperiod. Ett föreslaget
tema för detta dialogmöte är ”New
Security Thinking” (Borde egentligen
vara ”Feeling” eller ”Compassion”!).
Ett av mina möten i New Delhi var
med nyligen avgångne presidenten Mr
K R Narayanan, vars dotter, Indiens
ambassadör i Stockholm tog emot en
SLMK-delegation i höstas! Mr Naray-
anan, som kommer från relativt enkla
förhållanden, åtnjuter fortfarande vid
79 års ålder stort förtroende och akt-
ning i Indien. Mötet som officiellt pla-
nerats med anknytning till Life-Link-
programmet, kom även att beröra Mr
Narayanans intresse för att hålla kon-
takt med IDPD, en kontakt som jag
med glädje förmedlade, en ovanlig
SLMK-insats! Mr Narayanan skulle
vara en mycket intressant karismatisk
talare vid dialogprogrammet i okto-
ber.
Jag hann med ett besök på svenska
ambassaden och hälsade som hasti-
gast på ambassadören Johan Norden-
feldt, tidigare placerad på FNs ned-
rustningsavdelning. Jag rapporterade
mina uppdrag och verksamheter till
ambassadörens assistent. Liksom år
1999 kan vi räkna med visst stöd från
ambassaden i samband med kom-
mande dialogmöte.
Vad gäller Life-Link’s vänskole-
program så uppnåddes vid olika mö-
ten mycket positiva resultat, dels vid
en av Delhis mest framträdande sko-
lor Delhi Public School (Public bety-
der här faktiskt privatskola!), dels
med en United Schools Organisation,
en NGO som samarbetar med en Life-
Link anknuten verksamhet pågående
vid cirka 100 Eco-Life Schools i In-
dien.
Sammanfattningsvis vill jag framföra
att denna resa till New Delhi i
SLMKs/IPPNWs regi och för Life-
Link-programmet blev mycket fram-
gångsrik i flera avseenden. Vi har nu
en god personlig kontakt med de
främsta företrädarna för indiska
läkarorganisationen IDPD och jag
fick ett mycket gott intryck av deras
ambition att hålla kärnvapenfrågan
aktuell i en av de mest kritiska kärn-
vapenregionerna i världen. Mina in-
satser innebar på olika sätt en inspira-
tion och ett stöd för kommande In-
dien-Pakistan-program d.v.s. dialog-
och inheritance-programmen detta år.
Det går att opinionsbilda i Indien, men
de emotionella trösklarna att över-
vinna är höga och kräver genomtänkt
strategi. Dr Chadwa och jag var rö-
rande eniga om vikten av att på ett
Gandhiskt manér inte bara protestera,
utan också parallellt föra fram bättre
säkerhetsalternativ, ”new security
thinking”. Denna strategi skall utarbe-
tas till dialogmötet i New Delhi i okto-
ber. Nu gäller det att samla en engage-
rad IPPNW-delegation och att dess-
utom koppla ihop New Delhi med
Islamabad i oktober.
HANS LEVANDER
New Delhi 26 februari 2003
Jag ser idag ingen
garanti för att atom-
bomber inte kommer
att användas
i denna region.
Det går att
opinionsbilda
i Indien, men
de emotionella
trösklarna att
övervinna är höga
Mr Narayanan förmedlade ett möte
för mig med Indiens biträdande utri-
kesminister Mr Digvijay Singh på
utrikesministeriet i den stora South
Block-byggnaden i centrala New
Delhi. Diskussionen var fokuserad på
möjligheten för skolor och ungdomar
i Indien att mer aktivt delta i interna-
tionella program såsom Life-Link-
programmet. Ett sådant deltagande i
något större omfattning skulle kunna
befrämja ”citizen diplomacy” mellan
länder i regionen, t.ex. mellan Indien
och Pakistan, till förmån för långsik-
tigt förtroendeskapande och för att
uppnå en viss reducering av krigs-
hotet. Mr Singh ställde sig mycket po-
sitiv till denna idé och bad mig hed-
rande nog att formulera ett förslag hur
han skulle kunna bidra till att ett så-
dant program. Att jag förutom Life-
Link-programmet även arbetar för
IPPNWs mål framgick tydligt av do-
kumentationen som jag överlämnade.
Mötet försiggick trots ministerns
pressade dagsprogram under avspän-
da och personliga former. Frågan är
om droppen endast urholkar genom
att ständigt falla eller om den urhol-
kande effekten även beror på att den
har en viss emotionell kvalitet!
12Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
Vid tiden för revolutionen var en av
reaktorerna i Bushehr färdig till 80 %
och den andra till 50 %. Arbetet kon-
centrerades på att färdigställa dessa
två. Ändå var det inte okomplicerat
för den Iranska staten att återstarta
atomprogrammet. Iran ställdes inför
anklagelser att det verkliga syftet med
programmet var att utveckla en ”isla-
misk bomb”. Detta ska kunna förhind-
ras av IAEA:s inspektioner i enlighet
med NPT. Men Iran har aldrig anslutit
sig till tilläggsprotokollen till NPT
som skulle ge IAEA rätt att samla in
och analysera prover från området
kring anläggningarna.
Reaktorer bombas
En annan alarmerande utveckling var
att kärnkraftsanläggningarna blev
måltavlor i kriget Iran-Irak. Iran blev
det första landet någonsin som attack-
erade en kärnanläggning i ett annat
land, när man i september 1980 bom-
bade den irakiska kärnforskningsan-
läggningen nära Bagdad. En av dess
reaktorer, Tammuz 2, var vid tillfället
i drift. Anfallet åstadkom enbart liten
skada men Irak stängde ner reaktorn
och avlägsnade bränslet, vilket var
lika så gott eftersom israeliska strids-
plan förstörde en annan reaktor, Tam-
muz 2 (även kallad Osiraq) i juni
1981.
Irak fick dock hämnd för den iranska
attacken, när tio iranier och en väst-
tysk dödades i ett anfall på de ännu
inte färdiga Bushehr-reaktorerna. Iran
hävdade att det vid den tidpunkten
fanns nukleärt material där, trots att
västtyska tekniker påstod motsatsen.
Ytterligare attacker från Irak följde
senare.
Nya partners för
reaktoråteruppbyggnad
Anfallen förstörde de ännu inte fär-
digställda Bushehr-reaktorerna, men
Iran försökte snart hitta nya partners
för att återuppbygga dem. Olika bolag
uppges ha deltagit i samtal: Argenti-
nas INVAP, ENSA och ENUSA från
Spanien liksom den ursprungliga
byggherren Kraftverk Union (ända till
dess den västtyska regeringen förbjöd
ytterligare nukleärt stöd till Iran). Till
slut föll valet på Ryssland, som 1995
fick kontrakt på att göra färdig Unit 1
Irans
kärnvapenprogram
En delegation från Interna-
tional Atomic Energy
Agency (IAEA) besökte ny-
ligen en anläggning för an-
rikning av uran, som håller
på att byggas i Iran. Besö-
ket lyfter fram Irans atom-
program i ljuset: ett pro-
gram som startades med
stöd av USA under shahen
och som har fortsatt efter
revolutionen under de isla-
miska fundamentalisterna.
Vid Teherans universitet startades
1967 en forskningsreaktor på 5 mega-
watt, levererad av USA. Vid den tiden
var USA mycket positiv till att förse
Iran med kärnteknologi. När allt kom
omkring var det vid den tiden shahen
som hade makten, och trots brott mot
mänskliga rättigheter och trots bristen
på demokrati, betraktades Iran som en
vänligt sinnad stat.
Iran har alltid hävdat att deras atom-
program är fredligt. Man ratificerade
NPT (icke-spridningsavtalet, Non
Proliferation Treaty) 1967 och tillät
IAEA-inspektioner av Irans kärnan-
läggningar. På den tiden räckte detta
för att ge grönt ljus åt atomindustrin
att göra affärer i Iran. Den uppenbara
fråga, som aldrig ställdes, var varför
ett land som Iran, med oändliga reser-
ver av olja och naturgas, var så ange-
läget att skaffa kärnkraft för elpro-
duktion. Det var som om Irans enorma
oljereserver fick dollartecken att dyka
upp i ögonen på försäljarna av kärn-
teknologi, så att de blev blinda för så-
dana farhågor.
Det första kontraktet kom till 1974.
Kraftwerk Union från Västtyskland
(ett dotterföretag till Siemens) vann
ett kontrakt innefattande bygge av två
1200 MW-reaktorer i Bushehr vid
Persiska viken. De två reaktorerna
började byggas 1975 och 1976.
Frankrike accepterade också 1974 att
förse Iran med kärnreaktorer, även om
affären inte kom till stånd lika smi-
digt, och det formella kontraktet för
Framatom att bygga två 900 MW re-
aktorer vid Karun blev inte godkänt
förrän 1977.
Både de franska och tyska kontrakten
var notoriskt kända för korruption.
Man upp skattar att Shahens ättlingar
fick 20 % av hela kontraktsumman,
flera hundra miljoner dollar per reak-
tor, i form av mutor och provision.
Shahens planer var mera långtgående
och innefattade ytterligare fyra tyska
reaktorer (som skulle betalas med
olja) och åtta reaktorer från USA en-
ligt ett avtal med president Carter
1978. Dessa reaktorer blev emellertid
aldrig verklighet.
Avfallsdumpning i öknen
Shahens intresse för atomaffärer gick
längre än till reaktorer. Han gav ett lån
till Frankrike på en miljard dollar
1975 i utbyte mot en 10 % andel i
urananrikningsanläggningen Eurodif
– en andel som fortfarande ägs av den
iranska regeringen, trots dispyter och
internationella rättegångar.
De kanske mest motbjudande planer-
na handlade om att dumpa utbränt
bränsle från andra länder i den iranska
öknen. Först erbjöd shahen öknen som
en dumpningsplats för Västtysklands
kärnbränsleavfall. Senare förhandlade
Österrike om att dumpa avfall från sitt
nästan färdiga kärnkraftverk Zventen-
dorf – av detta blev dock inget sedan
Österrikes folk i en folkomröstning
sagt nej till att starta Zventendorf.
Islamisk revolution
Den islamiska revolutionen 1979 satte
stopp för Irans atomprogram, åtmin-
stone till en början. Shahens kärn-
kraftsprogram avfärdades som ”satans
verk” och stoppades. Men efter några
år ändrade sig ayatollorna och be-
stämde att kärnkraft kan vara använd-
bart för att leverera energi.
(forts sid 24)
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9313
Dialog med politiker
i Moskva
Inga kärnvapen har stulits. Av de tio-
tals gram av vapenuran som stulits har
nästan allt återbördats, medan en hel
del naturligt uran saknas. Risken för
framtida stölder eller sabotage av ra-
dioaktivt material förnekades inte.
Från en annan källa fick vi höra att
Greenpeace tagit sig in till en anlägg-
ning med radioaktivt material och har
berättat om att det skulle vara tämli-
gen enkelt att spränga innehållet i luf-
ten. Bevakningen skärptes, men
Greenpeace lyckades igen ...
Vi mötte även den biträdande chefen
vid avdelningen för nedrustning och
säkerhet vid utrikesdepartmentet
Alexander Mostovetz. Dagen innan
vår ankomst ratificerade Duman avta-
let med USA om en minskning av
strategiska kärnvapen till år 2010.
Han berättade även om vad man upp-
nått vid den nyligen avslutade NPT-
konferensen. Vi var inte nöjda med
någondera delen: År 1990 föreslog
Michail Gorbatjov att alla kärnvapen
skulle avskaffas före år 2000. (Tyvärr
avvisade Reagan förslaget, i ett av
mänsklighetens sorgligaste ögon-
blick.) Och nu talar man att minska
kärnvapnen, till fortfarande förfäran-
de stora tal om ett decennium! Det fö-
reföll mig som man höll med oss i vår
argumentation. Men vad kan man
göra i Rysslands nuvarande position
av svaghet och underkastelse inför
USA, föreföll vara attityden.
När vi försöker komma i kontakt med
beslutsfattare i andra kärnvapenhu-
vudstäder kommer vi sällan längre än
till enskilda parlamentsledamöter och
deras rådgivare. Och inte kommer det
några journalister. Men i Moskva når
vi alltså mycket högre, och på press-
konferens om ”Human Factor” som
anordnats på en av de största tidning-
arna, Rossiyskaya Gazeta kom TV
och representanter för flera tidningar.
Den mest uppmärksammade fram-
gången var kanske en TV-inspelning
för ett av Rysslands mest uppskattade
program, med samtal om riskerna för
mänskliga misstag med ödesdigra
konsekvenser. Programmet kommer
att bli 30 minuter långt. Lloyd Dumas,
amerikansk professor som skrivit bo-
ken Lethal Arrogance, om mänskliga
misstag med ödesdigra följder, och
Christina Vigre-Lundius, initiativta-
gare till Human Factor, intervjuades
grundligt.
En missräkning var att två tilltänkta
delegater från Nordkorea och två från
Kina inte kunde komma på grund av
SARS-epidemin, och två indier och en
amerikan kom inte på grund av visum-
problem.
GUNNAR WESTBERG
Text på en sida i blädderblock som vi
använde i diskussionerna om Human
Factor.
Submarine captain:Submarine captain:
Submarine captain:Submarine captain:
Submarine captain:
We often went submerged for
a month or more. Sometimes I
could not leave the bridge for
more than a few hours in a
week. We were often provoked
by American fighter submar-
ines. I kept awake on coffee
and vodka. I was often so tired
I could not discriminate be-
tween red and green lights on
the instrument panels. And I
can assure you, in those times
in the eighties I could release
more than a hundred nuclear
weapons by pressing a button.
D
ialog med beslutsfattare – är
det inte en självklar demokra-
tisk metod? Särskilt när det
gäller ett sådant problem som kärnva-
pen. Ingen politiker, ingen general
borde ha sådan makt att han med en
knapptryckning kan förinta den
mänskliga civilisationen, kanske som
följd av en mänsklig misstolkning av
data.
Detta var ett av de teman vi framhöll
vid dialogseminariet i Moskva 15–17
maj. Ta alla kärnvapen ur omedel-
bar avfyrningsberedskap (”hairtrigger
alert”)! Det finns ingen anledning att
behålla denna relikt från det kalla kri-
get nu när ingen tror på ett överras-
kande kärnvapenanfall mellan Ryss-
land och USA.
Men framförallt diskuterade vi ”Hu-
man Factor”, risken att starta ett kärn-
vapenkrig genom ett misstag av de
människor som sitter vid radarskärm-
arna, ofta i långa skift, och övervakar
landets gränser för ankommande mis-
siler. Flera gånger har det hänt att
fågelflockar eller den uppstigande
månen uppfattats som fientliga mis-
siler och larmet har gått: Anfallande
missiler. Tursamt nog kom ingen få-
gelflock på radarskärmarna under Ku-
bakrisen, annars hade vi kanske inte
klarat oss. Man skall ha tur ibland.
Det är fantastiskt detta, att vi i Ryss-
land kan få träffa och samtala med
personer i så hög politisk ställning. Vi
var här inbjudna till ett samtal med
den i rankinglistan tredje personen i
Ryssland, talmannen i Duman Gen-
nady Seleznev. Vi fick också, liksom
vid tidigare besök, ett långt möte med
”Atomministern” Alexander Rumy-
antsev vid ministeriet för atomenergi,
ansvarig för alla kärnvapen. Han re-
dogjorde noggrant för säkerheten i
förvaringen av kärnvapen och radio-
aktivt material. Hans engagemang och
sakkunskap var det ingen tvekan om.
BILDER FRÅN MÖTET I MOSKVA
FINNS PÅ TIDNINGENS MITT-
UPPSLAG.
Efter mötet på Atomministeriet. IPPNW-dele
Pakistan, Ryssland, Sverige och USA.
IPPNW-delegationens morgonutsikt mot Kreml.
Medicinstudenter vid mötet med atomminister Rumyantsev: ”Vad finns
det för planer för de 2000 atombomberna efter år 2012? Skall vi ärva
dem?” Ali Raza Pakistan, Christian Jensen Danmark och Richard
Fristedt, Sverige.
Human Factor-diskussion på Rossiyskaya Gazeta-redaktionen. Hans Levander
”föreläser” om sjukdom och trötthet.
Redaktionsmöte på tidningen Rossiyskaya Gazeta. Bland
IPPNW-deltagerna: Klas Lundius SLMK, Roman Dolgov
RPPNW och Gunnar Westberg SLMK.
IPPNWs di
15–17 m
Mos
Se även Gunnar Westbe
Foto: H LEVANDE
egationen från Danmark, Kirgistan,
SLMK ”hänger med” – Metrotransport mellan möten på ministerier och Duman.
Möte med Dumans talman Gennady Seleznev som tar emot ett IPPNW
förslag om kärnvapens tagande ur högsta beredskap, samt förslag om
skolors internationella samarbete.
Mötets och dialogens kraft – IPPNW-delegationen reflekterar i Moskvas
spirande majgrönska. Lloyd Dumas, USA, i fokus.
ialogmöte
maj 2003
skva
ergs artikel på sidan 13.
R och K LUNDIUS
16Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
Från Nagasaki för fred
Hibakushas barnbarn
Den japanska fredsgruppen söker skydd undan den starka
Nevadasolen i det lilla meditationstemplet, i Cactus Springs,
inte långt från den amerikanska testplatsen för kärnvapen.
som mina farföräldrar berättade att de
var hibakushas,” säger Tomoyuki
Torisu. ”Trots att jag numera vet att
effekterna av bomben kan påverka
både andra och tredje generationen, är
jag inte orolig för egen del, men det
har givit mig skäl att arbeta för fre-
den.”
Hit, men inte längre
”Tillträde förbjudet” förkunnar den
vita skylten vid infarten till den ame-
rikanska testplatsen för kärnvapen i
Nevadaöknen. Det dröjer heller inte
länge innan det privata vaktbolaget
skickat åtta patrullbilar för att avvisa
studenterna som är på dagsbesök. Till
sist hotar de chauffören av deras mini-
buss med parkeringsböter om han inte
genast flyttar på sig.
Innan de lämnar grindarna träffar de
Janet Gordon, en av överlevarna från
de amerikanska testerna. Janet är en
”downwinder”, som sett många gran-
nar och vänner, liksom sin egen far
och bror avlida i sviterna av testerna.
Hon minns särskilt det stora testet i
”I Japan har jag svårt att få
människor att lyssna till
vårt fredsbudskap,” säger
Tomoyuki Torisu. ”När jag
ber amerikanska studenter
att stödja vårt upprop om
nedrustning, stannar alla
till och lyssnar – även om de
inte alltid skriver under!”
Det som hände i Nagasaki på förmid-
dagen den 9 augusti 1945 får aldrig
upprepas. Därför bestämde sig några
av stadens gymnasieelever att försöka
göra världen kärnvapenfri. Sedan dess
har de varje år skickat ett par freds-
ambassadörer för att uppvakta För-
enta Nationerna, samtidigt som de en-
vetet fortsatt att samla tiotusentals
namnunderskrifter för sina krav att
göra världen till en fredlig plats utan
krig och kärnvapen – som under några
veckor i våras, då de besökte södra
Kalifornien för att berätta för ameri-
kanska universitets studenter om
följderna av kärnvapen.
”Förra året var det femte gången vi
reste till FN,” berättar Mayumi
Ishizuka när vi träffas i den trånga
lobbyn på deras motell. ”När vi bör-
jade samla namnunderskrifter, för tre
år sedan, satte vi målet till 10 000.
Men redan första året fick vi nära tre
gånger så många, och förra året fick vi
45 000 signaturer på våra protest-
listor.”
”Vi är alla barnbarn till ”hibakushas”,
överlevande efter atombombsattacken
på Nagasaki,” fortsätter Mayumi.
”Men överlevarna talar inte gärna om
sina upplevelser. Det är svårt och
smärtsamt att tänka på det som hände
när bomben föll. Dessutom är de
rädda för att diskrimineras, eftersom
de tror att människor oroar sig för att
de är sjuka eller skadade av nedfallet.”
”Det var först för några år sedan, när
jag gick med i den här fredsgruppen,
maj 1953, som i folkmun kallas Dirty
Harry, då en kärnladdning på 32 kilo-
ton detonerade över öknen.
”Min bror var fårfarmare. När han
kom hem till lägret efter Dirty Harry,
klagade han på huvudvärk, illamå-
ende och han hade brännsår på ar-
marna och i ansiktet,” berättar Janet.
”Han sa att hans häst blivit sjuk. När
de red ned i grunda och buskiga diken,
red han som i en dimma. Men dimman
hade en metallisk smak, och han
kunde känna den på sin hud.”
”På bara några veckor var hästen så
sjuk att den inte längre kunde resa sig.
Och det hade varit en ung och frisk
häst. Veterinären kunde inte säga vad
det var för fel på den, men några dagar
därpå dog hästen.”
Litet senare fick Kent veta att han
själv hade en tumör i bukspottskör-
teln. Cancersvulsten växte och åt sak-
ta upp hans inre. ”Den hade spridit sig
till hans inälvor och mage, som till sist
var stor som en basketboll,” säger
Janet.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9317
Artikel 9
Japanska Konstitutionen
”Med en allvarlig strävan efter internationell fred, baserad på rättvisa och
ordning, avsvärjer sig det japanska folket för evigt krig som en oinskränkt
rätt för vår nation, och hotet om maktutövning som ett sätt att lösa interna-
tionella konflikter.
För att uppnå målsättningen i föregående stycke, kommer nationen aldrig
att hålla land-, sjö- eller luftstyrkor och avstår även från andra medel att föra
krig. Vi erkänner inte statens rätt att föra krig.
stitutionen. Att skapa fred med hjälp
av krig är ingen lösning. Det dödar
människor, så det skapar ingen verk-
lig fred.”
Det är främst de japanska studenterna
som talar. Men så begär Takeshi
Yamakawa ordet. Han upplevde själv
bombanfallet 1945 och är nu vice ord-
förande i A-bombed Teachers’ Asso-
ciation. ”Jag tror inte att militären kan
försvara freden. Den japanska freds-
konstitutionen är unik, och om inget
land är först med att ta avstånd från
kriget, kommer inga andra länder att
följa efter.”
”Jag vet att det är svårt, och att det kan
låta orealistiskt, men om vi kan
komma överens om det som mål, då är
jag hoppfull att det är möjligt” lägger
Fumioki till.
Mayumi Ishizuka fyller på: ”Somliga
säger att kärnvapen är nödvändiga för
avskräckning. Jag tror inte det. Jag
vill inte bara att kärnvapnen ska för-
svinna, utan att vi ska nedrusta även
de konventionella vapnen.”
En av de amerikanska studenterna in-
vänder att Nordkorea väl måste vara
ett hot mot Japan?
”Jag tror att de nordkoreanska ledarna
är farliga, men att faran har överdri-
vits i massmedia,” argumenterar Fu-
mioki Kusano. ”Starka länder som
USA kan ha kärnvapen, de anser att de
har särskilda rättigheter. Det är orätt-
vist, och det har lett till att svaga län-
der som Nordkorea, liksom Indien och
Pakistan tror att de behöver kärnvapen
för att klara sig mot de starka länd-
erna.”
”Vi har besökt tre universitet,” säger
Tomoyuki Torisu när diskussionen i
klassrummet är över och eleverna
samlats i solskenet utanför. ”När vi
ber om namnunderskrifter är det
många amerikanska studenter som ber
om ursäkt för att USA släppte de båda
atombomberna över Japan i slutet av
andra världskriget. Även om de inte
vill skriva under vårt upprop, säger de
att det var onödigt och fel. Jag är för-
vånad över deras uppriktiga attityd.”
Är ni oroade över framtiden, undrar
jag? USA har dragit sig ur ABM-avta-
let, kanske återupptas de amerikanska
provsprängningarna, och nu har lan-
det invaderat Irak. Med så många ne-
gativa tecken, är ni ändå hoppfulla att
ni ska kunna övertyga världen om att
rusta ned?
”Ja, ja, ja ...” säger Tomoyuki Torisu.
”Det är svårt att säga ja med överty-
gelse, men jag är ändå mycket hopp-
full!” säger han och höjer sin polaro-
idkamera för att ta ännu en porträtt-
bild till en kommande fotoutställning
om amerikaner för fred.
CLAES ANDREASSON,
Los Angeles
Foto: HAMABE YUKIMASA
Uppropet
Hittills har den japanska freds-
gruppens upprop samlat nära
100 000 namnunderskrifter i Japan,
Europa och USA. ”Kära Mr. Annan,
FN:s generalsekreterare: Vi anhåller
om att kärnvapnen avskaffas så snart
som möjligt. Vi anhåller om att män-
niskor i hela världen ska kunna leva i
fred och harmoni. Vi anhåller om fort-
satta ansträngningar från FN att
skapa en fredlig värld utan krig.”
”Hans hud var så spänd att han inte
kunde stänga mun och ögon. Och han
kunde inte sträcka ut sina ben. Jag
minns kvällen innan han dog. Jag
pallrade upp hans ben så att han skulle
ha det litet bekvämare. Och jag bad att
han skulle få dö.”
Gruppen söker skydd från solen i ett
litet tempel inte långt från testplatsen.
Ett tempel tillägnat den lejonhövdade
gudinnan Sekhmet, en beskyddare av
de rättfärdiga, och som skänkts till
traktens urinvånare, Shoshonefolket.
”Jag blev mycket rörd över Janets be-
rättelse,” säger Fumioki Kusano.
”Det finns så många likheter mellan
våra båda länder. Vi arbetar för fred,
men vi är få i Japan. Vissa tycker illa
om det vi gör, för att det är politiskt,
men vi anser att vi måste undervisa
människor omkring oss om effekterna
av kärnvapen.”
Mayumi Ishizuki kisar i den starka
eftermiddagssolen, när hennes blick
söker sig tillbaka mot testplatsen. ”Jag
skulle bli mycket, mycket besviken
om USA återupptar sina kärnvapen-
tester.”
”Nagasaki – very, very
good!”
Under vistelsen i USA, hinner grup-
pen besöka tre universitet för att infor-
mera amerikanska studenter om kärn-
vapen. ”De frågar oss ofta hur stor
skillnad det är i radioaktivitet nu mot
förr, om strålningen finns kvar i
Nagasaki. Och hur det är att leva i vår
stad,” säger Emi Nogi, när vi några
dagar senare träffas på Citrus College
i Glendora, någon timmes bilresa
öster om Los Angeles.
”Nagasaki, very, very good,” svarar
Tomoyuki på bruten engelska och ler.
Flera av eleverna i klassrummet är av
japansk härkomst. En av dem undrar
varför Japan inte skaffar en egen armé
istället för att vara beroende av ameri-
kanska styrkor?
”Artikel 9 i den japanska efterkrigs-
konstitutionen säger att vi ska sträva
efter fred,” förklarar Fumioki Kusano.
”Det finns de i Japan som också
tycker att vi skulle ha egna militärer,
medan andra vill behålla fredskon-
18Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
”Den huvudsakliga strids-
operationen i Irak är avslu-
tad,” förklarade president
Bush ombord på hangarfar-
tyget USS Abraham Lincoln
den 1 maj. ”Förenta Stater-
na och dess allierade har
segrat. Vi har kämpat för fri-
het och för fred i världen.”
Två tredjedelar av den ame-
rikanska allmänheten anser
att presidenten sköter sitt
jobb bra. Men även motstån-
det mot invasionen av Irak
är stark. Varje dag har män-
niskor samlats för att pro-
testera, även efter det att
de amerikanska styrkorna
intog den irakiska huvud-
staden.
I Los Angeles var SLMKs
systerorganisation Physi-
cians for Social Responsib-
ility (PSR) nyligen en av ar-
rangörerna av en stor de-
monstration.
”George Bush, vad var det du sa – hur
många barn har du mördat idag?”
I svalkande skugga från Pershing
Squares höga palmer, dånar slagord
och appeller. I ett hörn säljs freds-
tröjor, på Sixth Street försöker en
grupp sjukvårdsanställda att få styr på
sin banderoll ”Hälsovård – inte krig”,
medan andra plockar åt sig skyltar
med texten ”Asistentia Médica Si –
GUERRA NO!”
”Som läkare vill vi förstås slå fast att
krig inte är hälsosamt,” säger Paul
Kawika Martin från PSR-Los Angeles
och nickar åt skylten i sin hand: ”Lä-
kare ordinerar fred.”
”Dessutom vet vi att Irak inte var me-
dicinskt berett att ta hand om alla ska-
dade. Som en följd av flera års sank-
tioner är många sjukhus svårt under-
bemannade, de saknar läkemedel och
utrustning. När vägar och vattenled-
ningar förstörs, och elströmmen för-
svinner, blir det förstås också svårt för
hälsovården i ett land.”
”Eftersom vi arbetar mot kärnvapen är
administrationens nya doktrin också
skrämmande – att man anser sig ha
förstaslagsrätt med kärnvapen mot na-
tioner man tror har massförstörelse-
vapen,” fortsätter Paul Kawika Mar-
tin.
Han tittar sig omkring. Trots att par-
ken, mitt i centrala Los Angeles, sju-
der av människor, är det inte längre
lika många demonstranter som det
brukade vara konstaterar han. ”Det
har varit så många protestmarscher se-
dan kriget inleddes att jag tror att
många är litet ”ut-demonstrerade”.
Det finns också de som deltog tidigare
men som när kriget är i full gång, är
rädda att de ska uppfattas som opatrio-
tiska.”
Om händelserna den 11 september
förenade det amerikanska folket har
kriget medfört en tydlig splittring. I
samband med de amerikanska militära
framgångarna, har de som motsatt sig
en invasion fått utstå kraftig kritik.
Konservativ media har med förkärlek
givit sig på inte minst de kändisar som
uttalat sig mot kriget, bland andra skå-
despelarna Tim Robbins och Susan
Sarandon.
”Susan och jag har kallats förrädare
och Saddams anhängare,” sa Tim
Robbins i ett tal på National Press
Club i Washington i mitten av april.
”En kylig vind blåser genom det här
landet. Ett budskap skickas via Vita
Huset och dess allierade inom media.
Om du kritiserar administrationen,
kan det bli – och kommer det att bli –
följder. Varje dag fylls etern med var-
ningar, förtäckta, och inte så förtäckta
hot, invektiv och hat mot dem som har
en avvikande mening. Och många
inom oppositionen tystnar av rädsla
för vad som kan hända.”
”Jag är inte arg,
bara rädd!”
”Administrationens doktrin om förstaslagsrätt med kärnvapen är skrämmande,”
säger Paul Kawika Martin från SLMKs systerorganisation PSR i Los Angeles.
Foto: K. MACLAUGHLIN
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9319
Diplomati verkar inte utan
hot om våld
Sedan demonstrationståget nått sitt
mål, fortsätter Paul Kawika Martin
och övriga PSR-medlemmar till ett
fredsmöte. Långt före utsatt tid är
samtliga stolar i den halvcirkel-
formade samlingssalen på Pasadena
City College upptagna. Längs väg-
garna trängs ytterligare något femtio-
tal åhörare för att lyssna till den lok-
ale, demokratiske kongressledamoten
Adam Schiff.
”Diplomati, när den är framgångsrik,
är alltid att föredra framför krig,” sä-
ger Adam Schiff. ”Men när i mänsk-
lighetens historia har diplomati allena,
utan att vara beväpnad med ett trovär-
digt hot om vapenmakt, förmått en ty-
rann att avstå sina ambitioner? Svaret
är ur min synvinkel, tragiskt nog, och
genomgående, aldrig!”
”Vi måste avstå från frestelsen att en-
bart okritiskt attackera administratio-
nen eller att på något enda sätt för-
svara Saddam Husseins oförsvarbara
regim.”
Kongressledamotens anförande av-
bryts flera gånger av burop och kom-
mentarer. När det är dags för publiken
att komma till tals, blir Adam Schiff
hårt kritiserad. Många, inte minst de
som arbetat i hans valkampanjer, ut-
trycker stor besvikelse över att han lå-
tit sig svepas med i presidentens
krigsplaner.
”De som knackat dörr, skänkt pengar
och använt många frivilligtimmar var
förstås upprörda att han inte motsva-
rade deras förhoppningar. Och många
lovade också att aldrig mer rösta på
honom,” säger Paul Kawika Martin.
Medborgarrättsadvokaten David Fer-
tig uppmanade Adam Schiff att sna-
rast byta politisk kurs. ”Att känna sig
generad för att man kallas ynkrygg
varar bara ett ögonblick, Mr. Schiff.
Förlägenheten att vara en mördare va-
rar en livstid.”
”Det ska bli intressant att se hur det
går i nästa val för dem som, precis
som Adam Schiff, röstade för att ge
president Bush rätt att invadera Irak,”
säger Paul Kawika Martin. ”Flera le-
damöter har redan tagit tillbaka sitt
stöd, eftersom de känner sig lurade av
de fejkade dokument som administra-
tionen presenterade för Kongressen.
Medan andra trodde att de röstade för
ett krig under internationell flagg, och
inte ett unilateralt krig.”
”Gud hjälpe dem!”
”Jag kom till Förenta Staterna 1959,”
berättar George Jackman som just sti-
git fram till en av hörsalens publik-
mikrofoner. ”I augusti samma år tog
jag värvning, och tjänade flygvapnet i
åtta år. Jag visste inte att jag var en
‘nigger’ förrän jag kom till Texas. Det
pratas så mycket om att införa demo-
krati i Irak, jag skulle vilja veta vilken
demokratimodell USA har tänkt in-
föra där?”
”President Bush säger att vi ska stödja
våra styrkor i Irak,” säger Joanna
Iven. ”Samtidigt skär han bort 14,6
miljarder dollar i de program som är
till för amerikanska krigsveteraner,
inklusive hjälp till handikappade, re-
habilitering, hälsovård, pensioner, ut-
bildning – till och med hjälpen för att
täcka begravningskostnader. Det sä-
ger mig: Gud välsigne våra trupper
när de duckar för kulor, men Gud
hjälpe dem när de kommer tillbaka
hem!”
Den strida strömmen av kritiska röster
har färgat Adam Schiffs kinder rosiga.
Han liknar ett ”rådjur i strålkastar-
sken” påpekar en av åhörarna. Schiff
förefaller illa berörd men säger att
”människors passionerade känslor när
det gäller krig är något utöver det van-
liga. Så länge kommentarerna kom-
mer från hjärtat är jag villig att vara
tjockhudad nog att ta det onda med det
goda.”
Det är inte bara Schiffs väljare som tar
till orda. ”Jag talar till er från en gene-
ration som aldrig tidigare upplevt ett
krig. Jag är inte gammal nog att rösta
på er, jag är bara sexton år gammal,”
säger Jody Miller med rösten darrande
av upprördhet. ”Jag är inte arg på er,
jag har tillbringat alldeles för många
timmar i demonstrationståg för att ha
någon ilska kvar.”
”Men jag är rädd, Mr. Schiff, och jag
är sorgsen. Jag kan inte begripa att det
inte skulle finnas några människor i
den här världen som kan rätta till det
som är fel.”
”Jag är inte arg på er, Mr. Schiff. Jag
bara önskar att ni kunde göra något.
Era kamrater i Kongressen kanske
inte skulle ställa sig bakom er, om ni
gjorde något. Men vi skulle göra det!”
CLAES ANDREASSON
Los Angeles
”Fyrtio missiler är vad vi anser vara
nödvändigt för att kunna försvara
USA,” säger överstelöjtnant Rick
Lehner på försvarsdepartementets
byrå för missilförsvar, Missile De-
fense Agency.
De sex missilsilos som hittills har
byggts vid den tidigare armébasen
Fort Greely, sydost om Fairbanks,
skulle enligt ett tidigare beslut ingå i
en testanläggning. I samband med
president Bushs beslut den 17 decem-
ber att sjösätta det amerikanska
missilförsvaret, utökades antalet silos
i Alaska till sexton och anläggningen
beslutades få en operativ funktion.
Enligt ett Record of Decision daterat
25 april, framgår att Pentagon nu be-
slutat att fyrtio silos ska beredas plats
vid Fort Greely. ”Det är det antal
missiler som motsvarar den risknivå
som Pentagon anser att vår nation le-
ver under.”
CLAES ANDREASSON
Los Angeles
Fler missiler till Alaska
20Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
S
tudentprojektet Nuclear Weapons
Inheritance (NWIP) höll i slutet
av mars ett antal dialogmöten i Indien.
Det pilotprojekt som pågick 2001-
2002 har nu koordineras med Dia-
logue with Decision Makers-program-
met. Studentdialogmötena siktar på
förändring och nationell medlemsre-
krytering genom samtal om kärnvap-
nens medicinska konsekvenser och
alternativt säkerhetstänkande på en
student-till-student-basis. Detta till-
sammans med de traditionella samta-
len med beslutsfattare samt ambas-
saduppvaktningar kommer förhopp-
ningsvis att ge ett bredare genomslag
för vårt budskap. Nationella student-
grupper kommer förhoppningsvis att
jobba vidare med frågorna mellan de
internationella mötena.
Något som har karakteriserat de tidi-
gare delegationerna och även denna är
hur snabbt beslut om utresa kan ske,
för att sedan tas tillbaka lika snabbt.
Vi hade slutgiltigt bestämt oss för att
inte åka för att det troliga utbytet i tid
och pengar inte kunde motivera en
resa. Dagen efter får vi ånyo ett myck-
et detaljerat förslag, där både studen-
ter i Hyderabad samt Dr. Arun Mitra
varmt uppmanar oss att komma. De
avbokade biljetterna bokas om och vi
beslutar oss för att ta oss iväg, det
anstaltande krigsutbrottet till trots.
Retrospektivt var det helt klart ett rik-
tigt beslut!
Efter sedvanliga visumproblem anlän-
de vi den 22-23 mars i Mumbai.
Trygve Ottersen, Norge, Cæcilie Buh-
mann, Danmark samt jag, Richard
Fristedt, Sverige utgjorde denna den
första delegationen i den andra om-
gången av studentdialogmöten. Vi
steg upp tidigt söndag morgon för att
med sjuflyget ta oss vidare till
Chennai (Madras) på Indiens östkust.
Vi visste att vi hade ett ganska späckat
program framför oss och fick detta be-
kräftat av Dr. Ravindernath som mötte
upp på flygplatsen. Efter en snabb
representationstur fick vi lite tid under
eftermiddagen att diskutera med de
studenter som redan tidigare visat in-
tresse för att jobba med nedrustnings-
frågor. Det var nu cirka ett år sedan vi
sist var ute på dialogmöten och det tar
ett tag innan ringrosten släpper. I den
smått otroliga värmen under ett para-
soll planerade vi sedan under efter-
middagen dialogmötenas innehåll och
delade upp uppgifterna samt finsli-
pade våra argument runt olika frågor.
Det första dialogmötet blev inte vad vi
hade väntat oss. Efter förmiddagens
presskonferens där vi fick möjlighet
att i nationella media förklara projek-
tets målsättning, kändes det som ett
misslyckat dialogmöte med få studen-
ter, många läkare och en hätsk stäm-
ning. En starkt bidragande orsak var
att efter alla introduktions- och väl-
komsttal entast 30 minuter återstod
för själva dialogen. Senare samma ef-
termiddag hade vi nämligen ännu en
dialog, denna gång med cirka 100 stu-
denter, och intresset var mycket
större. Frågor som diskuterades var
som vanligt skälet till att Indien har
kärnvapen – otroligt känsloladdat och
inte sällan med total avsaknad av
Medgång och motgång
för nordiska studenter
i Indien
verkliga fakta (mycket stark propa-
ganda och enkelspåriga media) – och
de vinster Indien skulle göra genom
att jobba för ett avskaffande samt
vilka alternativ som finns tillgängliga.
Programmet som vi genomförde sak-
nade inte tidsoptimism. Tyvärr visade
det sig vara just så som det alltid är;
allting tar mer tid än man tror och man
tenderar lätt att tro att man nog ”ska
klara sig på den lilla sömn vi får, det är
ju bara en vecka”. De sex dagar vi var
i Indien hade vi två nätter på hotell, en
hos student, en på tåg och en på buss.
Det har sin charm, och blir en bra his-
toria men är inte optimalt för att hålla
dialogmöten!
Måndagseftermiddagen slutade följ-
aktligen ombord på ett nattåg med de-
stination Hyderabad. Fullt utrustade
med chips, kex, bröd och marmelad
samt en hel del läsk tog vi en välbe-
hövlig paus innan vi satte igång med
att utvärdera dagens möten. Det var en
hel del frågor som krävde svar och
finslipningen av dialogmötena gick
vidare, inte utan meningsskiljaktighe-
ter! Hur ska de korta presentationer vi
gör se ut? Vilken roll ska egentligen
ordföranden ha? Emotionalitet för att
engagera och att i större utsträckning
understryka utgångspunkten för vårt
mandat: att vi är ”health workers
concerned with and specialists on
health”. Detta var något av det som
våra diskussioner kretsade runt samti-
digt som vi rullade vidare mot Hyde-
rabad. I själva verket skulle vi till
Secunderabad (två städer som vuxit
samman) men som tur var steg våra
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9321
värdar på tåget tidigt tisdag morgon
och hjälpte oss av med allt bagage.
Efter en snabb dusch, lite frukost och
ett trist nej tack till sight seeing, körde
vi en sextimmars training session på
eftermiddagen. Det är väsentligt att få
en möjlighet att utanför den vanliga
studentdialogen gå igenom projektets
alla delar (projektets utseende, nu-
clear weapon basics, medical effects
samt dialogteknik). Detta för att ett
dialogmöte skall lämna ett bestående
resultat i form av nationella grupper
som faktiskt jobbar vidare med dessa
frågor.
Följande dag höll vi två dialogmöten.
Den första med ett mindre bra resultat,
och hätsk stämning på grund av 1) att
vi tog upp problem specifika för re-
gionen innan de kommit upp som frå-
gor 2) inte direkt tog frågor utan hän-
visade till att vi kommer tillbaka till
det (vilket vi även gjorde) 3. mycket
få studenter som ställde frågor utan
nästan uteslutande läkare.
Det är mycket värdefullt att kunna
hålla många dialogmöten under en
och samma resa med möjlighet att ut-
värdera och ändra under tiden. Dialog
nummer två blev mycket bättre men
det ska understrykas att det är många
saker som kan gå snett och som vi inte
Resultat:
•Dialogmöten, fem till antalet på sex
dagar, med deltagande skiftande
från 25 – 250 studenter.
•Training sessions för de intressera-
de studenterna i Chennai och Hyde-
rabad, med ansvariga som nu jobbar
vidare på plats
•Deltagit och presenterat Nuclear
Weapons Inheritance-projektet,
NWIP, under en presskonferens i
Chennai
•Bildat en yahoogroup till vilken alla
intresserade indiska studenter är an-
slutna där arbetet med att hålla na-
tionella dialoger efter NWIP-mo-
dell kan fortsätta.
•En artikel i Indian Express under ti-
teln ”Hawks and Doves” som hand-
lar om NWIP-dialogerna. Ett 40-tal
studenter har via mail hört av sig till
oss och följs nu upp av de indiska
studentrepresentanterna
Vi hoppas och tror att dessa dialog-
möten tillsammans med kommande
möten i Pakistan kommer att kunna ge
nytt momentum för nedrustningsar-
betet i regionen och självklart för det
fortsatta arbetet med projektet. Ser
fram emot att kunna förmedla lika
glädjande nyheter från de framtida de-
legationerna!
RICHARD FRISTEDT
Bordeaux
kan undvika genom planering, man
ska ha lite tur också!
Representation är viktigt. Med tanke
på det antal timmar som förflutit i
väntan på att något ska ske eller att vi
ska komma igång eller iväg är det sär-
skilt viktigt. Representation kan också
vara otroligt trevligt! Att bli inbjuden
till middagar och samtal när tiden inte
pressar en att vara någon annanstans
är väldigt trevligt! Detta är, tillsam-
mans med alla de positiva känslor och
all uppskattning vi får i dialog och un-
der training sessions, det som gör att
vi efter en mastodontvecka som den i
Indien fortfarande vill jobba vidare
med projektet.
Den sista dagen i Indien tillbringade
vi i Sangamner, cirka 200 km nordöst
om Mumbai. Förutsättningarna för att
hålla ett bra dialogmöte var inte opti-
mala med tanke på att antalet studen-
ter var närmare 250. Men colleget,
som ligger en bit upp i bergen, hade en
aula med stora fönster utan glas i två
riktningar vilket gjorde att både ljus
och en stilla bris höll oss sällskap un-
der detta dialogmöte. Responsen var
bra och frågorna många och varierade.
En mycket bra karamell att suga på
under bilresan till Mumbai och den
fortsatta resan hem mot Europa.
Cæcilie Buhmann leder ett dialogmöte med indiska
studenter.
Foto: R FRISTEDT
22Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
I månadsskiftet april–maj hölls årets
förberedande konferens inför 2005 års
översynskonferens om icke-sprid-
ningsavtalet för kärnvapen (NPT).
Under två veckor samlades statspart-
ernas representanter för att diskutera
detta i Genève. Med vid detta tillfälle
fanns också ett trettiotal frivillig-
organisationer (NGO), som fick åhöra
de öppna delarna av konferensen. Pa-
rallellt med den stora konferensen på-
gick flera NGO-möten samt en serie
möten som var gemensamma för dip-
lomater och NGOs. Dessutom höll
flera NGOs presentationer för delega-
terna.
Den del av själva konferensen som var
öppen innehöll en serie anföranden
som hölls av en del av de stater som är
parter till avtalet. NPT bygger på att
kärnvapenmakterna har lovat att av-
skaffa sina kärnvapen så småningom
mot att övriga länder inte skaffar sig
några. Konflikten i avtalet består i när
detta ”så småningom” infaller, och
rädslan att några icke tillåtna länder
skall skaffa kärnvapen. Denna intres-
sekonflikt är hela tiden uppenbar i
sammanträdessalen.
Ny för i år var frågan hur man skulle
hantera Nordkorea, som sagt upp av-
talet. Inga i förväg upplagda planer för
en sådan händelseutveckling fanns.
NPT Prepcom 2003
En del tankemöda ägnades åt denna
fråga, dvs hur skall man hantera
avtalsbrytare och dem som lämnar av-
talet. Ett annat bekymmer är ju länder
som Indien, Pakistan och Israel som
inte vill tillhöra den grupp som NPT-
avtalet definierar som kärnvapenfria
stater. Glädjande är dock att Kuba nu-
mera är med.
IPPNW, genom Vic Sidel, höll ett an-
förande där bl a frågan om hälsoeffek-
ter av nya kärnvapen, t ex ”bunker
busters” togs upp. En artikel på
samma tema distribuerades på konfe-
rensen. INESAP (ingenjörer mot
kärnvapen) höll ett anförande om
kapprustning i rymden och missil-
försvar. Dessa rapporter finns (liksom
staternas uttalanden) att läsa på
<www.reachingcriticalwill.org>.
SLMK representerades av Meit Kra-
kau och Frida Sundberg.
FRIDA SUNDBERG
Frida Sundberg
pratade med vår
IPPNW-kollega
från Japan,
Shinryo Shinagawa.
Vic Sidel framförde budskapet från IPPNW till delegaterna vid NPT-mötet.
Foto: M KRAKAU
Foto: M KRAKAU
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9323
”War or Health”
Drygt ett halvtusende sidor krig och
elände presenteras i faktaboken ”War
or health” sammanställd av Ilkka Tai-
pale. Boken är framtagen av finska
Physicians for Social Responsibility.
Förordet är skrivet av Kofi Annan.
Boken är brett upplagd och täcker ett
stort antal teman, allt ifrån krigets de-
mografi till dess lagar via organisatio-
nen av psykiatrin i inbördeskrigets
Jugoslavien och det civila samhällets
sammanbrott i Mocambique. Här
finns teoretiska resonemang kring be-
tydelsen av krigsvåldtäkter likväl som
miljöengagerade ryssars beskrivning
Krig och elände
av sitt arbete mot okontrollerad dump-
ning av kärnvapenavfall. Denna osa-
liga blandning är både bokens styrka
och dess svaghet.
Att läsa boken rakt igenom känns
omöjligt och plågsamt. Det är nog
knappast meningen heller att den skall
användas på det viset. En funktion kan
den dock fylla som ingångsport till en
mängd olika problem relaterade till
krig och ohälsa. Vissa av kapitlen har
lovande referenslistor som kan använ-
das för att hitta ytterligare material.
Men även kvaliteten på dessa listor
förefaller, liksom kvaliteten på textka-
pitlena, ojämn.
FRIDA SUNDBERG
Bokens titel: War or Health
Författare: Ilkka Taipale et al
ISBN: 1-85649-951-0
Sidantal: 652
”Fredsmäklaren”
(The Peacemaker)
Visserligen en typisk actionrulle, med
alla förväntade ingredienser (biljak-
ter, explosioner, understatements och
uramerikanska hjältar) men också en
välgjord film om kärnvapenterrorism,
vapensmuggling och människor i kri-
gets skugga. Intrigen är uppbyggd
kring en man från forna Jugoslavien
som drabbats hårt av kriget och på nå-
got irrationella grunder vill att resten
av världen skall få lida. För att uppnå
detta beställer han en rysk kärnstrids-
spets, får den stulen åt sig och beger
sig mot New Yorks centrum. Natur-
ligtvis får filmen ett lyckligt slut tack
vare sina hjältekaraktärers utomor-
dentliga insatser.
Jag tycker att filmen är lätt att ta till
sig, den erbjuder två timmars profes-
sionellt framställd underhållning. Än-
då lyckas den förmedla en hel del
diskussionsunderlag kring vikten av
kontrollerad kärnvapennedrustning,
faran med kärnvapenspridning och
vad en irrationell terrorist skulle
kunna åstadkomma.
Filmen skulle kunna användas som
upptakt till en diskussionskväll om
kärnvapen. I Sverige är filmen tillåten
från 15 år, vilket är rimligt med tanke
på att den innehåller en hel del hand-
gripligheter. Ändå tror jag inte att det
är denna aspekt av innehållet som är
mest skrämmande ...
FRIDA SUNDBERG
Sevärd
och användbar
Filmens titel: Fredsmäklaren
(The Peacemaker)
Speltid: 1.58
Inspelningsår: 1997
Från 15 år.
24Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
08.30 – 09.00Registrering och kaffe
09.00 – 09.30INLEDNINGSTAL av EU-kommissionär
Margot Wallström
09.40 – 10.30OM TRAFIK OCH MILJÖ
10.40 – 12.00OM TRAFIK, MILJÖ OCH HÄLSA
Den fysiska aktiviteten och motionens på-
verkan på dödlighet i en befolkning Med. dr.
Lars Bo Andersen, Köpenhamn
Den fysiska aktivitetens betydelse för häl-
san. Övervikt/fetma hos barn och det meta-
bola syndromet hos vuxna. Prof. Claude
Marcus, Barnens Sjukhus, Huddinge Uni-
versitetssjukhus
Behandlingsåtgärder riktade mot följder av
fysisk inaktivitet. Utredare Johan Tranquist.
Folkhälsoinstitutet
Om trafikens biverkningar. Med. dr. Gösta
Alfvén, Barnens Sjukhus, Huddinge Univer-
sitetssjukhus
12.00 – 13.30LUNCH
13.30 – 14.30OM TRAFIK, MILJÖ OCH
EKONOMI
15.00 – 15.50OM TRAFIK, MILJÖ OCH TEKNIK
16.00 – 17.00POLITIKERDEBATT
17.30 – 20.00SUPÉ OCH UNDERHÅLLNING
Preliminärt är vi inriktade på underhållning
med storbandsjazzband eller annan musik-
underhållning samt en ekologisk och
sponsrad buffé.
Anmälan görs genom insättning av nedan angiven summa till
Svenska Läkare för Miljön, SLFM. Postgiro 14 43 65 – 4.
Skriv Trafik, Miljö och Hälsa på talongen. Önskas faktura
e-posta till vår kassör: ylva.skaner@webaid.se
Kostnad för medlem i SLFM och övriga av Det Naturliga Ste-
gets nätverk: 375 kr/person. Studenter: 275 kr/person. Övriga,
icke medlemmar: 575 kr/person. Medlemskap i SLFM 200 kr
(med. student 100 kr) sätts in på postgiro 14 43 65 – 4.
Anmäl intresse för supén med underhållning i förväg. Ange
detta intresse på pg-talongen. Matkostnad max. 50–100 kr,
beroende av vår förmåga att få sponsring. Vin/öl betalas på
plats.
Frågor kring seminariet kan ställas till:
gosta.alfven@slmk.org
Seminarium
TRAFIK, MILJÖ OCH HÄLSA
Plats:Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Grev Thuregatan 14, Stockholm
Tid:FREDAGEN 12/9 2003 kl 08.30 – 17.00
Moderator:Tryggve Årman (SLFM)
genom att installera en VVER 1000-
reaktor som ersättning för den för-
störda Siemens-reaktorn. Detta kräv-
de ombyggnad av den reaktorinne-
slutande byggnaden, eftersom ryska
ånggeneratorer var för stora för att få
plats i den tyska byggnaden.
Överenskommelsen med Ryssland in-
kluderade både leverans av reaktor-
bränsle och att transportera bort av-
fall. Trots detta meddelade Irans pre-
sident Mohammad Khatami den 9 fe-
bruari att Iran har startat uranbrytning
nära staden Yazd och enligt planerna
själv kommer att kunna sköta hela
uranbränslecykeln. Khatami nämnde
en ”yellow-cake* production facil-
ity”, en anläggning för urananrikning
samt en fabrik för tillverkning av
kärnbränsle.
I Saghand nära Yazd kommer man att
producera uran till priser som är 3–5
gånger högre än världsmarknadspri-
set. Att bryta uran till så höga kostna-
der inger misstankar om att Iran vill
tillverka uran för kärnvapen, särskilt
med tanke på att Ryssland redan har
givit garantier om att leverera kärn-
bränsle till Iran.
Det mest bekymmersamma är anlägg-
ningarna för anrikning av uran, efter-
som dessa skulle kunna användas för
ett uranbaserat atombombsprogram.
När IAEA:s generaldirektör Moha-
med ElBaradel besökte Iran 21–22
februari, ingick därför även ett besök
på anrikningsanläggningen i Natanz.
Anrikningsanläggning snart
i drift
I anläggningen i Natanz finns ca 200
centrifuger, allt enligt tjänstemän som
följde ElBaradei på hans besök. Iran-
ska tjänstemän har sedan berättat att
man räknar med att anläggningen ska
vara drift om några veckor. Även om
anläggningens konstruktion inte stri-
der mot Irans säkerhetsöverenskom-
melse så förväntas Iran meddela
IAEA innan man börjar anrika uran.
Det betyder om Iran redan har börjat
med anrikning så har man brutit
säkerhetsöverenskommelsen. Att be-
visa något sådant kommer dock att bli
svårt
Denna anläggning sätter större press
på Ryssland att sluta med att stödja
reaktorn i Bushehr, detta av två skäl:
För det första utgör den ett tecken på
kärnvapenspridning; för det andra kan
den utgöra ett hot mot Rysslands pla-
ner på export av kärnbränsle till Iran
genom att Iran får ett inhemskt alter-
nativ.
Ur ”Nuclear Monitor” mars 2003.
Översättning Jan Larsson
(forts från sid 12)
* yellow-cake, en svårlöslig fällning av
ammoniumuranat, är ett mellansteg i till-
verkningen av uranbränsle.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9325
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Kanadensiska läkare och Irakkriget
“As we write, the war in Iraq has moved into its third week.” – “These are days
of desperate semantics: ‘liberation’ versus ‘aggression’; ‘pre-emptive’ versus
‘unprovoked’; ‘democracy’ versus ‘imperialism.’ ” — “Despite the ‘surgical
precision’ of modern weapons and the coalition’s plans to deliver humanitarian
aid, the war will exact its price in the ancient currency of death, mutilation,
shortages of food and water, communicable disease and displacement.”
Ledaren i det kanadensiska läkarförbundets tidskrift fortsätter med att jämföra
kostnaderna för krig och fredligt bistånd:
Bistånd från alla givarländer till de
minst utvecklade länderna: 6 miljarder US$/år
(därav USA och Storbr. 2 resp. 1,4 miljarder US$ år 2002)
FNs program mot AIDS, tuberkulos och malaria: 10 miljarder US$/år
President Bushs äskade extra anslag för Irakkriget: 75 miljarder US$
Ledaren slutar med läkarnas roll i utrikespolitiken: ”But it is not our business to
counsel the government in foreign policy. We will stick to our script by urging
our colleagues and professional associates to speak out about the human costs
of war and to remind our leaders that, in the longest human horizon, the most
effective pre-emptive strikes against global insecurity will take aim at dispar-
ities in access to natural resources, economic opportunity, education and
health.”
Canadian Medical Association Journal (CMAJ), April 29, 2003
USA konstruerar ”bunker-
buster”?
Ett utskott i amerikanska senaten
stödjer en proposition (bill) som inne-
bär slutet för ett 10-årigt moratorium
för kärnvapenforskning, uppgradering
av platsen för kärnvapenprov i Ne-
vada och en möjlighet att utveckla
”små” kärnvapen.
Provsprängningsplatsen i Nevada har
inte använts på 11 år men föreslås nu
kunna ställas i ordning relativt snabbt.
Propositionen innehåller också anslag
till att utveckla en ”bunker-buster
bomb”, dvs. en vätebomb med för-
måga att tränga djupt ned i jorden och
förstöra underjordiska kommando-
centraler. Till de som protesterar mot
Bush-administrationens planer hör
borgmästaren i Hiroshima och repre-
sentanter för FN:s nedrustningsarbete.
Los Angeles Times, 11 maj 2003
Massförstörelsevapen
Kärnvapen kan döda miljontals män-
niskor, jämna städer med marken och
göra stora områden obeboeliga för
lång tid. De är alltså massförstörelse-
vapen (weapons of mass destruction,
WMD). Biologiska och kemiska va-
pen kan döda hundratals människor
men knappast miljoner, förstör inte
byggnader etc., kan ofta mötas med
vacciner, antibiotika eller motgifter
och är svårstyrda (kan drabba egna
trupper). De är terroristvapen, men
inte massförstörelsevapen. Fel no-
menklatur används i samband med
Irakkriget, hävdar två forskare vid
Massachusetts Institute of Techno-
logy.
Philip Morrison and Kosta Tsipis,
Bulletin of the Atomic Scientists,
May/June 2003, sida 77.
The Science of War
”The Science of War: Nuclear War”
är en samling artiklar från tidigare år-
gångar av Scientific American. Anto-
login kan köpas on line för US$ 5.00.
www.sciam.com
Kanada är enda NATO-
landet mot kärnvapen
Ryssland och USA har fortfarande
4000 kärnvapen med samma spräng-
kraft som 80 000 Hiroshimabomber.
Därför röstade Kanada för en FN-re-
solution om en värld fri från kärnva-
pen. USA, Storbritannien och Frank-
rike röstade emot; övriga NATO-län-
der lade ned sina röster.
CMAJ, January 21, 2003
Nordkorea
Världen har sju officiella kärnvapen-
länder – USA, Ryssland, Storbritan-
nien, Frankrike, Kina, Indien och Pa-
kistan – och ett inofficiellt – Israel. Nu
har Nordkorea kört ut Förenta Natio-
nernas vapeninspektörer, åter öppnat
anläggningen för upparbetning av
plutonium och startat anrikning av
uran och dragit sig ur icke-spridnings-
avtalet. År 1998 provocerade Nordko-
rea Japan genom att skicka en ballis-
tisk missil i en båge över Japan. Kina,
Japan och Sydkorea ser med oro på
Nordkoreas upprustning.
Bush-administrationen i USA bör föra
samtal direkt med Nordkorea och
samarbeta med Kina, Sydkorea och
Japan.
Ronald S. McCoy
President, IPPNW
24 mars 2003
www.ippnw.org
Danmark
Vår danska systerorganisation har på
sin hemsida lagt ut dokument om stu-
dentorganisationernas internationella
samarbete mot kärnvapen. Imponer-
ande!
www.dlmk.dk/nyheder.asp
26Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:93
DLMKs BESTYRELSE
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40 , 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
International councillor:
Anton Aggernæs
Gyvelholm 50 , 2830 Virum
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42 , 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehølvej 3 , 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14 , Avernakø ,
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61 fax 62 61 73 05
E-mail: n.dahm@privat.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Buhmann
Tagensvej 15 , 2200 København N
Tlf. 35 37 02 02 – 202
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2003:9327
Ordförande:Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
413 19 Göteborg, tel 031-82 63 92 (b),
tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
Tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Urban Waldenström, Rostvändaregatan 4,
791 72 Falun, tel 023-294 41, mobiltel 070-331 91 05
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Bengt Larsson, Storgatan 70, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-164 12, e-post: bengt.larsson@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Varvsgatan 36, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Pressansvarig:
Lars G Lindskog, Magasinsgatan 8, 712 60 Grythyttan,
tel 0591-144 90, fax 0591-144 96
e-post: lars.g.lindskog@slmk.org
Valberedning:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, e-post: eva.olivecrona@slmk.org
Sara Smedegård, Djäknegatan 23, 754 23 Uppsala,
tel 018-51 34 54, e-post: sara.smedegard@slmk.org
(stud. repr.)
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark (fd Sundberg), Krongatan 2A, läg 21-22,
752 38 Uppsala, tel 018-55 14 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Anna Sjögren, Margaretavägen 3L:223, 222 40 Lund,
tel 046-39 31 58, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 161 36 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Martin Tondel, Lekparksvägen 2, 582 75 Linköping,
tel 013-39 64 74, e-post: martin.tondel@slmk.org
Dag Ursing, Sandgatan 10, 223 50 Lund, tel 046-38 96 83,
e-post: dag.ursing@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17, e-post: leonore.wide@slmk.org
Richard Fristedt, Råbyvägen 15D Lg 21, 224 57 Lund,
tel 046-39 60 36, e-post: richard.fristedt@slmk.org
(stud repr)
Suppleanter
Björn Hallström, Griffelvägen 16, 245 64 Hjärup
e-post: bjorn.hallstrom@slmk.org
Anna Hellman, Frodegatan 5 A, 1 tr, 753 27 Uppsala,
tel 018-14 25 35, e-post: anna.hellman@slmk.org
Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7, 703 75 Örebro,
tel 019-23 44 64, e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Sekr:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medl-Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7,
ansvarig:tel 019-23 44 64,
e-post: kent.nordqvist@slmk.org
SLMKs STYRELSE
2002 – 2003
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Kurs på Åland
Vill du veta mer om kärnvapen? Har du inte riktigt kläm på det där med
kärnvapens medicinska effekter? Skulle du kunna tänka dig att efter en
helgs gedigen kurs i kärnvapenkunskap bidra till kunskapsspridningen
kring kärnvapens effekter? Då är detta något för dig:
SLMK ordnar tillsammans med sin finska systerorganisation en kurs i kärn-
vapenkunskap på Åland den 19-21 september 2003. Inbjudna är i första
hand läkare och medicinstudenter från Finland, Ryssland, Estland, Lettland,
Litauen, Norge, Danmark och Sverige. I mån av plats kan även andra yrkes-
kategorier välkomnas till kursen.
Läs om programmet på SLMKs hemsida www.slmk.org.
Anmälan senast 15 juli tillSLMKs kansli,
Klas Lundius,
Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp
E-post: klas.lundius@slmk.org
VÄLKOMMEN!
Kärnvapenkunskap