Text från PDF
Informationsblad – Svenska Läkare mot Kärnvapen (SLMK)
Newsletter – The Swedish Section of IPPNW, International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 92 MARS 2003
kärnvapen
Läkare mot
”CHEERS FOR PEAC”CHEERS FOR PEAC
”CHEERS FOR PEAC”CHEERS FOR PEAC
”CHEERS FOR PEAC
E”E”
E”E”
E”
Protester mot Irak-kriget i USA
Läs Claes Andreassons artikel på sidan10.
2Läkare mot kärnvapen 2003:92
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 92, mars 2003
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Utskrift & grafisk formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form AB
Linnégatan 2 GUlf KönigLuleåBox 52
753 32 UPPSALA590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel: 013-651 81
E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (93): 1 maj 2003
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs arbetsområ-
de. Skriv med dubbelt radavstånd,
max fem A4-sidor. Bidragen tas dock
helst emot via e-post, gärna som bifo-
gat Word-dokument. Det går även bra
att skicka texten på diskett/cd. Bifoga
gärna foton (papperskopior och dia-
positiv går båda bra; gärna i färg).
Fäst inga gem på fotona och skriv
inget på dem, ej heller på baksidan –
sätt istället en nummeretikett på bak-
sidan och bifoga bildtext separat.
Skicka gärna med ett foto av författa-
ren/författarna. Redaktionen förbe-
håller sig rätten att redigera och korta
bidragen. Tiden från manusstopp till
postdistribution har kortats till en må-
nad för att tidningens innehåll ska bli
färskare. Detta kräver att tidpunkten
för manusstopp iakttas strikt.
SLMK – presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som utges av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK) och som har ca 8 000 läka-
re, tandläkare, sjuksköterskor, veteri-
närer, stödmedlemmar, bibliotek m fl
som prenumeranter. SLMK har ca
5000 svenska läkare, medicinstuden-
ter och stödpersoner som medlemmar
och är den svenska grenen av Inter-
national Physicians for the Preven-
tion of Nuclear War (IPPNW) med
ca 150 000 läkare i ca 50 länder som
medlemmar. SLMK och IPPNW är
politiskt och religiöst obundna orga-
nisationer med målet att avskaffa
kärnvapnen genom att sprida saklig
information om kärnvapnens medi-
cinska effekter. IPPNW har huvud-
kontor i Boston och leds av tre ordfö-
randen (”Co-presidents”) från öst och
väst.
Utgivningsplan
NrManusstopp Distribution
931/5 -03juni
941/9 -03oktober
9510/11 -03december
961/2 -04mars
Summary in English
Omslagsbilden
Claes Andreasson har bidragit med
omslagsbilden. Trots sträng vinter-
kyla, samlas ett hundratal människor
varje lördag i Fairbanks i Alaska för
att protestera mot USAs krigsplaner.
Foto: Douglas Legget of the Midnight
Sun United Church.
JL & UK
The impending war on Iraq casts its
shadow over this number of LMK. Our
chairman in his leading article points to
the statements from US and Great
Britain leaders, including nuclear
weapons as an option in the coming
war. This in itself is a serious violation
of international law, increasing the risk
of nuclear proliferation.
The protests in the US against the war
are reflected in an article by Claes
Andreasson – “Cheers for Peace”.
“Nuclear weapons issues in our time”
was the title of a recent seminar in
Stockholm. The following topics were
discussed: what lawyers can do about
nukes; security problems regarding
nuclear material in former Soviet Union;
historical and current aspects on nuclear
weapons production; the Human factor.
And a representative from The Swedish
Foreign Office discussed Swedish com-
mitment in nuclear disarmament.
Finally, don’t miss the story of an eye-
witness to the Semipalatinsk nuclear
tests in the cold war period!
JAN LARSSON,
ULF KÖNIG
Läkare mot kärnvapen 2003:923
INNEHÅLL NR 92
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel + Fax: 031-82 63 92 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16 (a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Information & media
Lars G Lindskog
Magasinsgatan 8
712 60 Grythyttan
Tel: 0591-144 90
Fax: 0591-144 96
Mobiltel: 070-668 70 34
E-post:
lars.g.lindskog@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2003:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
http://www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
http://www.ippnw.org
Att hota med kärnvapen4
Ledarsida – Gunnar Westberg
Pressmeddelande från Svenska läkare mot kärnvapen5
Sverige och NATO6
Ett inlägg av Frida Sundberg
Vardagen i ett provsprängningsområde7
Nelli Filippova, ett ögonvittne till provsprängningarna
i Semipalatinsk under kalla krigets period, berättar
sakligt och skakande
”Brott mot sunt förnuft”8
Uttalande om Bushs missilförsvar av en kritisk röst.
Claes Andreasson har samlat in synpunkter i en annars
föga debatterad fråga
Cheers för fred10
Trots medias tystnad om protesterna runt om i världen,
samlas man på många platser i USA för att protestera mot
ett eventuellt krig i Irak. Claes Andreasson har varit bl a
i Fairbanks i Alaska.
KÄRNVAPENFRÅGOR I VÅR TID12
Nätverket för kärnvapennedrustning ordnade ett möte om
det den 8 februari i Stockholm. Några av föredragen
refereras här
Vad kan vi göra åt kvarvarande kärnvapen i f.d.
Sovjetunionen?12
Lars van Dassen
Kärnvapenteknik – från Manhattanprojektet
till dagens ororshärdar13
Johan Swahn
”The public conscience in action”14
George Farebrother
UD:s arbete med kärnvapennedrustning14
Anna Hammarlund
Jurister mot Kärnvapen: Haagdomstolens
yttrande ett starkt stöd i kampen mot kärnvapen15
Stig Gustafsson
USA hotar att flytta militär och utrustning närmare
ryska gränsen16
Lars G Lindskog
SLMK besökte UD16
Leonore Wide berättar om besöket som hon gjorde tillsammans
med två andra medlemmar ur SLMK Stockholm
Internationell utblick17
Redaktör Inge Axelsson
Kallelse till SLMKs vårmöte i Stockholm
den 26 april18
SLMKs styrelse 2002–200319
BAKSIDAN
Om en ledare i British Medical Journal20
4Läkare mot kärnvapen 2003:92
Ledarsida
När detta skrivs har kriget i Irak ännu
inte brutit ut. Jag hoppas att det gäller
även när Du läser.
Det har inte uppmärksammats mycket
att i kriget hotar Storbritannien och
USA att anfalla Irak med kärnvapen.
Detta hot är olagligt, bryter avtal och
ökar riskerna för kärnvapenspridning
till nya länder och till terrorister. Var
är protesterna från den svenska reger-
ingen? Var är folket?
Under femtio år efter bomberna mot
Hiroshima och Nagasaki sågs kärnva-
pen enbart som avskräckningsmedel,
inte som vapen som man verkligen
kunde använda. Att använda atomva-
pen innebar att inbjuda till MAD,
Mutual Assured Destruction, Ömsesi-
dig säker förstörelse. Efteråt vet vi hur
nära vi verkligen var vid några tillfäl-
len, särskilt vid Kubakrisen. Men ing-
endera sidan tog det sista steget ut i
avgrunden. Vi hade tur.
Varje anfall med eller hot om anfall
med kärnvapen strider mot internatio-
nell lag, har den internationella dom-
stolen i Haag enhälligt slagit fast. I
icke-spridningsavtalet NPT har kärn-
vapenmakterna åtagit sig att avskaffa
alla sina kärnvapen. Vidare har bl a
USA och Storbritannien i uttalanden i
säkerhetsrådet förbundit sig att inte
använda kärnvapen mot icke-kärnva-
penländer. USA har tydligt upprepat
denna utfästelse, medan Storbritan-
nien har varit mera tvetydigt och för-
blivit så.
Trots dessa avtal och trots internatio-
nell lag hotar USA alltmer oförtäckt
med att använda kärnvapen ”när USA,
våra trupper eller våra allierade blir
anfallna med massförstörelsevapen
eller i vissa andra oväntade militära
situationer” som det heter i Nuclear
Posture Review. Kärnvapnen fick en
ännu tydligare ställning som ”använd-
bara vapen” i den s k NSPD 17, Natio-
nal Security Presidential Directive
#17 från 14/9 2002. Kärnvapen skulle
kunna användas t ex mot ”ondskans
axelmakter”. Till exempel Irak. Nå-
gon militär motivering har inte läm-
nats.
Storbritannien har förblivit mera tve-
tydigt i sina uttalanden. Försvarsmi-
nistern Geoff Hoon förklarade i un-
derhuset i mars 2002 att ”vi är beredda
att använda kärnvapen när förhållan-
dena är de rätta”. Nyligen fick Tony
Blair frågan igen om England var be-
rett att använda kärnvapen och sva-
rade med att ”vi utesluter ingen op-
tion”.
Samtal vi i SLMK haft med ryska be-
slutsfattare har gett beskedet att ur
rysk synpunkt gäller fortfarande
MAD. Om något stormakt, som
NATO eller USA, anfaller Ryssland
och landets överlevnad är hotat, måste
hotet finnas att Ryssland använder
sina strategiska kärnvapen, i fullt
medvetande om att det innebär att
både Ryssland och USA och kanske
hela den mänskliga civilisationen ut-
rotas. ”Kärnvapen är den enda trovär-
diga delen i den ryska militärmakten”
har man sagt oss.
Bush och Blair gör med sitt kärnva-
penhot en kraftfull insats för kärnva-
penspridning till flera länder, och slut-
ligen också till terroristorganisationer.
När man säger att ”vi behöver kärnva-
pen för vårt försvar”, hur mycket mer
behöver då inte länder med långt sva-
gare militärmakt dessa vapen. I många
länder förs en mer eller mindre öppen
diskussion om att starta ett kärnvapen-
program. Detta sker t ex i Egypten,
Algeriet, Iran, Japan, Taiwan. USA:s
benägenhet att anfalla Irak, som inte
har kärnvapen, men försiktighet mot
Nordkorea som kanske kan vedergälla
med kärnvapen är en lektion som
många länder tar till sig. Den som
skall stå emot USA måste ha kärnva-
pen.
Inget land skulle ha så mycket att
vinna på kärnvapnens totala avskaf-
fande som USA. Endast kärnvapen ut-
gör ett seriöst militärt hot mot hem-
landet. Om kärnvapen avskaffas blir
USA:s militära dominans av världen
total. Hur övertygar man amerika-
nerna om detta? Själv föredrar jag na-
turligtvis en kärnvapenfri värld under
amerikansk dominans framför en
värld där kärnvapen finns spridda i
många länder. USA:s världsherraväl-
de skulle vara övergående, kärnva-
penkrigets följder irreversibla.
Det är synnerligen anmärkningsvärt
att den svenska regeringen inte kriti-
serat kärnvapenmakternas olagliga
hot. Det vore rimligt att stats- eller ut-
rikesministern begärde att Blair och
Bush tar avstånd från dessa uttalan-
den. Sverige är inte med i NATO och
bör utnyttja denna frihet. Regeringens
tystnad strider mot den politik alla
svenska regeringar fört, att internatio-
Att hota med
kärnvapen
Läkare mot kärnvapen 2003:925
nell lag skall gälla alla, även stormak-
ter, och att kärnvapen skall avskaffas.
Orsaken till regeringens tystnad är i
hög grad folkets tystnad. Det ger inte
många röster att predika mot kärnva-
pen idag. De flesta yngre människor
vet mycket litet om kärnvapenkrigets
konsekvenser. Uppgiften för IPPNW
och SLMK är och förblir att förhindra
kärnvapenkrig genom att informera
om kärnvapenkrigets medicinska kon-
sekvenser. Vi, och andra föreningar
för en kärnvapenfri värld, måste ta
nya tag.
Ett bra verktyg har vi i Lär om Kärn-
vapen, på vår hemsida <http//:www.
slmk.org>. Se efter själv, och visa
andra, både ungdomar och kolleger!
På’t igen!
GUNNAR WESTBERG
gunnar.westberg@slmk.org
Svenska läkare mot kärnvapen kräver att den svenska regeringen protesterar mot den
amerikanska regeringens hot om att använda kärnvapen mot Irak och varnar för att ett
krig i Mellanöstern kan komma att innebära att Israel detonerar atomvapen.
Varje anfall eller hot om anfall med kärnvapen strider mot internationell lag enligt ett enhälligt utslag
av den internationella domstolen i Haag. Den amerikanska försvarsledningen anger likväl att man inte
utesluter att man använder kärnvapen vid ett anfall mot Irak. Detta uttalande är olagligt och strider
dessutom mot upprepade förklaringar från USA:s representanter i FN:s säkerhetsråd att landet inte
avser att använda kärnvapen mot länder som inte själva har kärnvapen.
USA planerar rimligtvis inte att verkligen detonera kärnvapen i detta krig. Kärnvapen är militärt oan-
vändbara. Den amerikanska försvarsministerns hot förefaller oss uttrycka en brist på respekt för inter-
nationell lag och internationella avtal. Det vore önskvärt att den amerikanska presidenten tar avstånd
från dessa uttalanden, som dessutom är skadliga för USA:s egna säkerhetsintressen. Om USA anser sig
behöva hota med kärnvapen, hur mycket större anledning har då inte andra länder, med ofantligt lägre
militär kapacitet, att anskaffa avskräckande kärnvapen. USA:s hot ökar risken för spridning av kärnva-
pen till allt fler länder och kanske terroristgrupper.
I enlighet med den långsiktiga svenska politiken att arbeta för en kärnvapenfri värld bör den svenska
regeringen protestera mot detta kärnvapenhot från den amerikanska administrationen, i FN och vid
direkta kontakter med de amerikanska ledarna.
Irak disponerar för närvarande inte några kärnvapen. Därom tycks både experter och de politiska le-
darna i USA och Storbritannien vara eniga. Det är mindre klart hur långt Irak kommit i arbetet med att
tillverka kärnvapen. Att döma av uttalanden från oberoende experter finns i Irak kunskap och förmåga
att inom några år tillverka ett begränsat antal kärnvapen, förutsatt att man får tillgång till plutonium
eller vapenuran. Tillräckliga mängder för tillverkning av flera atombomber finns bara i de länder som
själva har kärnvapen. Dessa länder torde för närvarande alla ha ett starkt intresse av att hindra att Irak
tillverkar kärnvapen. Efter ett anfall mot Irak är det möjligt att attityden i något av dessa länder ändras.
Under det förra kriget avfyrades från Irak missiler mot Israel. Ett syfte kan ha varit att provocera Israel
till en motattack. Ett anfall mot Irak kan leda till ett nytt stort krig i Mellanöstern, Israel kan dras med
och kan komma att använda sina kärnvapen. Ett mycket stort antal människor skulle dödas eller skadas
av kärnvapenexplosionens direkta effekter. Ännu flera skulle dödas av strålningens sena effekter, av
skadorna på miljön, av svält och epidemier i flyktingströmmar undan det förgiftade området.
Alla kärnvapenländer måste uppfylla sina åtaganden att fullständigt avskaffa sina kärnvapen. Kärnva-
penmonopolet är instabilt. Alltfler länder kommer att skaffa kärnvapen, om inte kärnvapenländerna
själva tar sitt ansvar.
För Svenska läkare mot kärnvapen
Gunnar Westberg
ordförande
22 oktober 2002
Pressmeddelande från
Svenska
Läkare mot kärnvapen
6Läkare mot kärnvapen 2003:92
Sedan lång tid tillbaka har det varit en allmänt spridd upp-
fattning att vi i Sverige inte skall ha kärnvapen som en del
i vårt militära försvar. Ingen har öppet ifrågasatt detta.
Svenska politiker och diplomater har arbetat aktivt för
kärnvapennedrustning runtom i världen. Nu riskerar vi ge-
nom en eventuell NATO-anslutning att dra på oss det poli-
tiska och moraliska medansvaret för kärnvapenvansinnet.
Allt oftare görs utspel om att Sverige
bör gå med i NATO. Om detta i sig
har SLMK naturligtvis ingen åsikt.
Problemet är att NATO är en organi-
sation som bygger sin försvarsdoktrin
på innehavet av kärnvapen. Det är ett
obehagligt faktum som förespråkare
för en svensk NATO-anslutning ofta
väljer att förtiga.
Kärnan i NATO är paragraf fem i
Washingtonfördraget, där medlems-
staterna lovar att bistå varandra i hän-
delse av att de blir angripna. Det lik-
nar de tre musketörernas ”en för alla,
alla för en”. Ingenting sägs exakt om
vad de skall göra för varandra, varje
stat måste besluta själv hur mycket de
vill och kan göra just i den inträffade
situationen. Hela grunddokumentet
omfattar endast 14 punkter och läm-
nar många frågor öppna.
Med ojämna mellanrum samlas
NATO-dignitärer och formulerar för-
svarsdoktriner. Senast skedde detta i
Washington i april 1999 (”Washing-
tonstrategin”). I 65 punkter avhandlas
NATOs nuvarande strategi. Tre av
dessa handlar om kärnvapenstyrkorna
och gör helt klart att kärnvapnen är en
viktig del av hela säkerhetskonceptet.
Punkt 63 lyder så här:
A credible Alliance nuclear
posture and the demonstration of
Alliance solidarity and common
commitment to war prevention
continue to require widespread
participation by European Allies
involved in collective defence
planning in nuclear roles, in
peacetime basing of nuclear forces
on their territory and in command,
control and consultation arrange-
ments. Nuclear forces based in
Europe and committed to NATO
provide an essential political and
military link between the Euro-
pean and the North American
members of the Alliance. The Al-
liance will therefore maintain ad-
equate nuclear forces in Europe.
These forces need to have the ne-
cessary characteristics and appro-
priate flexibility and survivability,
to be perceived as a credible and
effective element of the Allies’
strategy in preventing war. They
will be maintained at the minimum
level sufficient to preserve peace
and stability.
Har NATO kärnvapen? Formellt inte,
kärnvapnen tillhör respektive stat. De
ägs helt och hållet av USA, Storbri-
tannien och Frankrike. De handlar
både om taktiska och strategiska kärn-
vapen, som finns utplacerade i flera av
alliansens medlemsländer. I paragraf
63 sägs klart ut att trovärdigheten i
kärnvapenförsvaret förutsätter att ett
flertal av de europeiska länderna ak-
tivt deltar i planeringen av kärnvapen-
försvaret och härbärgerar kärnvapnen.
Många NATO-anhängare pekar på
den klausul som Norge har, att slippa
ha atomvapen på sitt territorium i
fredstid. Men vad gäller i krigstid?
Frågan kompliceras också av att grän-
sen mellan fred och krig inte längre är
lika skarp. Norge är delansvarigt för
NATOs kärnvapeninnehav. Deras un-
dantag görs möjligt av att andra har
vapnen åt dem. Ett vanligt argument
är att NATOs kärnvapeninnehav en-
dast är ett politiskt hot. Man har dem
liksom bara att skramla med. Men att
hytta med en kniv i ett slagsmål är väl
också att använda den? Eller att lyfta
en pistol vid ett rån?
Ibland antyds det att det svenska ivran-
det för kärnvapennedrustning skulle
vara hyckleri då vi ändå ”tryggt” (?!?)
befunnit oss under det amerikanska
kärnvapenparaplyet sedan lång tid
tillbaka. Men så länge vi själva inte
valt att ansluta oss till NATO och sagt
”ja, vi vill vara med i detta, vi vill an-
sluta oss till möjligheten att försvaras
med kärnvapen”, så länge vi inte gjort
det kan vi inte hållas politiskt och mo-
raliskt ansvariga för kärnvapen-
försvaret.
Det finns de som säger att om vi går
med i NATO kan vi påverka kärnva-
penstrategin inifrån och inte bara stäl-
las inför fullbordat faktum. För mig
förefaller detta osedvanligt naivt.
Våra danska och norska systerför-
eningar har upprepade gånger återgett
hur svårt det är att effektivt verka mot
kärnvapen i ett NATO-anslutet land.
Således uppfattar jag NATOs kärnva-
penstrategi som en absolut kontraindi-
kation mot ett eventuellt svenskt
NATO-medlemskap! Jag tycker att
det är en viktig uppgift för SLMK att
se till att man i NATO-debatten även
tar upp kärnvapenfrågan. När NATO
avskaffat sina kärnvapen kan frågan
om ett ev. svenskt medlemskap kan-
ske komma i ett annat läge ...
FRIDA SUNDBERG
Östersund
frida.sundberg@slmk.org
NATOs fördrag och doktriner finns
på <www.nato.int>
Sverige och NATO
Läkare mot kärnvapen 2003:927
Semipalatinsk är en gammal stad med
ca 380 000 invånare. Den grundades
1718 vid floden Irtysj och är idag cen-
trum för ett län, som har en yta på ca
180 000 km
2
. Länet gränsar i norr till
Altai-området, i öst till Kina samt i
syd och väst till andra län i Kazach-
stan. Landskapet är en finsandstäpp
och klimatet är uttalat kontinentalt
med nästan ständigt sydvästliga vin-
dar. Vindarna har bidragit mycket till
att radioaktiva isotoper har spritts
över stora områden.
Sammanlagt genomfördes 470 prov-
sprängningar från 1949 till 1990. Av
dessa utfördes 133 i atmosfären och
på marken, men från 1965 gjordes
bara underjordiska provsprängningar.
Allt var hemligt under lång tid men vi
som bodde där upplevde dessa prov-
sprängningar och visste vad det rörde
sig om. De hade olika styrka och upp-
levdes därför på olika sätt: ibland kän-
des de mycket men ibland inte alls.
Jag vill beskriva en sprängning som
ägde rum 1951. Jag gick i första klass
i grundskolan. En dag kände jag plöts-
ligt ett mycket starkt tryck i öronen,
allt började röra sig och fönsterrutorna
började falla sönder. Det var tur att det
hände på rasten och att eleverna inte
var i klassrummen, annars skulle
många barn ha skadats. I staden och
på många företag skadades många
människor. Dessutom råkade många
hus i brand. På den tiden värmdes
nästa alla hus med öppna ugnar och
många av dessa gick sönder på grund
av den starka tryckvågen. Efter denna
händelse meddelade alltid myndighe-
Vardagen i ett
provsprängningsområde
Nelli Jonasson-Filippova är infektionsläkare med lång kli-
nisk erfarenhet. Hon bodde i 40 år i Semipalatinsk nära ett
provsprängningområde för kärnvapen. Nelli Jonasson-
Filippova, som kom till Sverige för sju år sedan, deltog i
SLMKs senaste styrelsemöte. Här berättar hon om hur hon
upplevde provsprängningarna.
terna i förväg datum och klockslag för
planerade sprängningar.
För att förhindra att fönsterrutorna
krossades klistrade man pappersrem-
sor i kors över dem. Det påminde
mycket om krigstiden. Provspräng-
ningarna började genomföras på helg-
dagarna och man rekommenderade
alla medborgare att gå ut ur sina hus
under sprängningen. Efter 1965 när
man började med underjordiska
sprängningar, blev det färre allmän-
störningar, men vi kände ändå, när de
ägde rum. Särskilt kändes det när man
befann sig inomhus. Då började allt
gunga – taklampor, bord och stolar.
Glas och porslin klirrade i vitrinskå-
pen och det knakade i väggarna. Det
pågick i en till två minuter.
Trots att dessa upplevelser var mycket
korta, var skadorna av radioaktivite-
ten på invånarna svåra. De yttrade sig
i allvarliga sjukdomar såsom blod-
cancer, sköldkörtelcancer, genetiska
störningar och missbildningar hos ny-
födda barn samt svår anemi hos gra-
vida kvinnor. Frekvensen dödfödda
barn ökade kraftigt. Blödningar i sam-
band med förlossning, ibland svåra,
ledde till att mödramortaliteten ökade
kraftigt. Man märkte också mutations-
förändringar i flora och fauna.
Enligt professor Sjochet från Altaiska
Medicinska Universitetet, drabbades
80 % av nyfödda av skador på cen-
trala nervsystemet, såsom hydrocefa-
lus och förlamningar. Hämolytisk ik-
terus med olika komplikationer obser-
verades hos 15–30 % av alla nyfödda.
På 1980-talet började fler och fler
barn födas med immunstörningar,
som de fått från sina föräldrar, särskilt
på mödernet. Barnen hade föränd-
ringar i immunglobuliner, i HLA-sys-
temet och av cellmembraner.
I Semipalatinsks testområde bor nu
människor som utsatts för olika doser
av radioaktivitet – från 0,1 rem till
100 rem. Från 1963 räknades en rem
som biologiskt ekvivalent till en rad;
en rem lika med 0,01 joule/kg. Även
om dessa människor inte har några be-
svär nu, kan man inte garantera att de
är friska till hundra procent, och inte
heller att nästa generation inte kom-
mer att drabbas av genetiska stör-
ningar.
Under alla de år då sprängningarna
ägde rum i Semipalatinskområdet,
fanns ett speciellt forskningsinstitut
med både laboratorier och kliniska av-
delningar. Där arbetade läkare, fysi-
ker, kemister och biologer, som un-
dersökte människor samt växt- och
djurliv, som drabbats av radioaktivi-
teten. Strålningsskadade människor
observerades och behandlades på kli-
niska avdelningar. Många av dem
skickades till Moskva för fortsatt be-
handling där. Institutet finns fortfa-
rande i Semipalatinsk för att obser-
vera och undersöka tidigare, nuva-
rande och kommande generationer.
Det som skedde i Semipalatinsk visar
på ett övertygande sätt att kärnvapen
är det största hotet mot mänsklighe-
ten. Därför måste man kämpa mot
provsprängningar av kärnvapen och
för ett totalt avskaffande av kärnvapen
på vår planet.
NELLI JONASSON-FILIPPOVA
8Läkare mot kärnvapen 2003:92
”Presidentens tillkännagivande kom
inte som någon större överraskning.
De allra flesta av oss hade sedan länge
insett att den så kallade ”testanlägg-
ningen” vid Fort Greely bara var en
förevändning för att hålla igång flödet
av pengar till försvarsindustrin, och
att garantera missilförsvarets legitimi-
tet,” säger Michael Welsh.
Andra kritiker av missilförsvaret ser
beslutet att sjösätta programmet som
en uppföljning av presidentens tidi-
gare vallöften. ”Ända sedan kampan-
jen för tre år sedan har vi vetat att
George Bush ville skapa ett nationellt
missilförsvar. Därför kom beskedet,
om än beklagansvärt, inte som någon
stor överraskning,” säger David
Krieger vid Nuclear Age Peace
Foundation i Kalifornien.
”Det här landet styrs av krigsivrare,
som söker en militär världsdominans.
Det här är bara en del av deras plan,”
fortsätter David Krieger. ”Jag tror att
de ser missilförsvaret om ett sätt att
avskräcka andra nationer, även om
systemet inte fungerar.”
Missilförsvar en icke-
fråga
Debatten om missilförsvaret har i det
närmaste uteblivit, både i media och i
den amerikanska kongressen. ”Vi sak-
nar ledare med visioner, modiga poli-
tiker som bryr sig om framtiden,” sä-
ger David Krieger.
”Kongressens demokrater är efter
förra höstens val i numerärt under-
läge, och inför ett eventuellt krig i Irak
är de oroliga att de ska framstå som
svaga när det gäller försvarsfrågor,”
tillägger Theresa Hitchens på Center
for Defense Information (CDI). ”Möj-
ligen kan det bli litet debatt i kongres-
sen när kostnaderna börjar dra i höj-
den, inte minst om den amerikanska
ekonomin fortsätter att vara svag.”
Den demokratiske presidentkandida-
ten Joseph Lieberman har redan givit
sitt fulla stöd till president Bushs mis-
silförsvar, medan hans partikollega,
senator Carl Levin, tidigare ordföran-
de i senatens försvarsutskott påpekar
att det är ett ”brott mot sunt förnuft att
sjösätta ett system innan det testats
och visat sig fungera.”
Tjugo missiler i Alaska och Kalifornien. Lika många robo-
tar till havs. Uppgraderade radarstationer i Storbritannien
och på Grönland. I mitten av december levde George Bush
upp till sitt kampanjlöfte och sjösatte sitt nationella mis-
silförsvar. Bara en vecka efter det senaste misslyckade
testet.
Vid den gamla armébasen Fort Greely
i Alaskas inre finns redan sex silos på
plats. I slutet av nästa sommar kom-
mer de första robotarna i det nya ame-
rikanska missilförsvaret att placeras
ut. Året därpå ska ytterligare tio silos
stå klara.
”De allra flesta i Alaska stödjer kon-
struktionen vid Fort Greely,” säger
Michael Welsh i aktionsgruppen No
Nukes North. ”Trots att många tvivlar
på att systemet kommer att fungera, är
de positiva. Skälet? Nya jobb!”
Arbetet vid armébasen inleddes som-
maren 2001 och har redan medfört ett
ekonomiskt uppsving för bygden, lik-
som hundratals nya arbetstillfällen.
Bushs missilförsvar föga debatterat
David Krieger, chef för fredsorganisa-
tionen Nuclear Age Peace Foundation
i Kalifornien.
En attackrobot avfyras från Kwajelein-
atollen för att slå ut en tänkt fientlig
missil i december 2001.
”Brott mot sunt förnuft”
Foto: Department of Defense, USA
Copyright: Nuclear Age Peace Foundation
Läkare mot kärnvapen 2003:929
”Missilförsvaret är en politisk icke-
fråga,” fastslår Loren Thompson på
den partipolitiskt obundna, men kon-
servativa tankesmedjan Lexington In-
stitute. ”Efter traumat den 11 septem-
ber bryr sig den amerikanska allmän-
heten inte om frågor som missilför-
svaret. Det spelar ingen roll om en po-
litiker röstar för eller emot det. Han
eller hon kommer i vilket fall inte att
förlora väljarröster.”
Det politiska ointresset gör det därför
sannolikt att de extra nittio miljarder
kronor som Pentagon begärt för nästa
budgetår, liksom ytterligare fyrtiofem
miljarder för följande år, kommer att
klubbas igenom i kongressen.
”Jag är inte heller förvånad att debat-
ten i media i det närmaste har utebli-
vit,” säger Michael Welsh från No
Nukes North. ”Det har förekommit en
del artiklar om att systemet inte kom-
mer att fungera, att fiendenationer kan
slå ut det med enkla motåtgärder och
lockbeten, och att det kommer att kos-
ta enorma summor. Men jag skulle
knappast karaktärisera det som seriös
debatt. Jämfört med utsikten till en
amerikansk invasion av Irak, och
möjligheten att en sådan konflikt
skulle kunna eskalera till ett tredje
världskrig, måste missilförsvaret
framstå som småpotatis för den elit
som sätter den politiska dagordning-
en. Det är som om de sa till sig själva:
”Tja, om det blir ett tredje världskrig,
kan vi väl lika gärna ha ett missil-
försvar? Vem vet – kanske fungerar
det?”
Bättre skydd av vårt
land
”Under min administration kommer
Förenta Staterna att vidta varje nöd-
vändig åtgärd för att skydda våra
medborgare mot vad som måhända är
det allvarligaste hotet av alla; den ka-
tastrofala skada som kan bli följden
av en attack från fientliga stater eller
terroristgrupper beväpnade med
massförstörelsevapen, och med nöd-
vändiga vapenbärare” sa George Bush
när han den 17 december förra året
annonserade att han givit försvarsmi-
nistern i uppdrag att börja installera
ett missilförsvar som bland annat
innebär att:
•Sexton landbaserade missiler place-
ras vid Fort Greely i Alaska och fyra
placeras vid Vandenbergs flygbas i
Kalifornien med början år 2004.
Dessa missiler ska i första hand ha
till uppgift att slå ut fientliga inter-
kontinentala ballistiska missiler då
de befinner sig mitt i sin bana mot
den nordamerikanska kontinenten.
•Upp till tjugo missiler placeras på
existerande Aegisjagare.
•Fraktplan utrustas med transpor-
tabla Patriot PAC-3 missiler, som i
första hand används för att slå ut
fientliga kort- och medeldistans-
robotar.
•Nya land-, havs- och rymdbaserade
sensorer utvecklas.
•En X-band Radar* utvecklas och
placeras på en transportabel platt-
form i Stilla Havet.
•Existerande radarstationer i Storbri-
tannien och på Grönland uppgrade-
ras, för att öka möjligheterna till
förvarning vid en fientlig missil-
attack. Storbritannien gav i början
av februari USA sitt medgivande till
att uppgradera radarstationen i
Fylingdale, medan det danska fol-
ketinget först i juni väntas ta ställ-
ning till att ny hård- och mjukvara
installeras vid Thulebasen på Grön-
land.
”Det program president Bush har sjö-
satt är ett litet, primitivt system, ett
första steg, men det är bättre än inget,”
säger Loren Thompson på Lexington
Institute. ”Det är också viktigt att
lägga märke till att missilförsvaret nå-
got ändrat inriktning. Tidigare var det
i första hand ett land- och rymdbaserat
system, nu kommer det i högre ut-
sträckning att vara ett havsbaserat sys-
tem. Fort Greely är numera av under-
ordnad betydelse.”
Armébasen har hittills kallats en ”test-
anläggning” för ursprungligen fem
missilsilos. Den officiella målsätt-
ningen var att att se hur robotarna kla-
rar det arktiska klimatet. Eftersom ba-
sen ligger nära tätbefolkat område,
skulle normalt inga missiler avfyras
därifrån.
”Att Fort Greely enbart skulle vara en
testanläggning var bara en dimridå,”
säger Theresa Hitchens på CDI. ”Det
har länge stått klart att Fort Greely
skulle bli en operativ bas, trots det
faktum att inget ännu har fullständigt
testats, och att många komponenter
ligger långt efter tidsschemat.”
USA behöver hjälp
”Det är möjligt att de fem intercept-
missilerna vid Fort Greely kan kom-
ma att användas i ett nödläge,” med-
gav överstelöjtnant Rick Lehner från
Missile Defense Agency för Infobladet
i oktober 2001. ”Men det bygger på att
vi under våra tester kan visa att tekni-
ken verkligen fungerar.”
Arton månader senare finns fortfar-
ande många olösta tekniska problem.
Det test som genomfördes bara några
dagar före presidentens offentliggör-
ande i december, misslyckades. At-
tackroboten lyckades aldrig frigöra
sig från sin bärraket, och missade där-
med den tänkta fiendemissilen med
flera hundra kilometer.
”Bärraketerna är fortfarande inte fullt
utvecklade för systemet,” säger övers-
telöjtnant Lehner nu. Han är dock op-
timistisk och tror att systemet kommer
Generallöjtnant Ronald Kadish vid
Missile Defense Agency informerar
media om innebörden av president Bush
beslut att sjösätta det amerikanska
missilförsvaret.
Foto: Department of Defense, USA
*Radar (radio detection and ranging).
Beroende på radiovågornas våglängd talar
man om X-band, C-band, S-band, L-band
med 3, 6, 12 resp 24 cm våglängd.
10Läkare mot kärnvapen 2003:92
”Obladi-oblada, life goes on bra ...”
Skymningen bäddar in hörnan mellan
Garfield Avenue och Main Street i
förorten Alhambra. Strax utanför den
nybyggda biografen står enmans-
orkestern Donald och försöker göra
sig hörd i kakofonin av slagord och
uppmuntrande biltut.
”Inget krig för olja!”
”Stoppa kriget mot Irak!”
Trots att det är en vanlig vardagskväll
har drygt femtio människor samlats i
gathörnan med hemmagjorda plakat.
”Planerna på en attack av Irak är mo-
raliskt förkastliga. Det är upprör-
ande,” säger Alvaro Maldanado från
Neighbors for Peace and Justice som
varje vecka ordnar protestaktioner i
ett femtiotal förstäder till Los Ange-
les. ”Opinionsmätningarna påstår att
varannan amerikan stödjer en attack,
men du hör själv alla bilister som tutar
i sina signalhorn till stöd för vår sak.
Det är min bestämda uppfattning att
det amerikanska folket inte vill ha nå-
got krig.”
”Bush and Cheney,
Say no more,
We’re gonna stop,
This unjust war!”
Några biobesökare stannar förvånat
till när de hör ramsan. Cheerleaders,
som är något lika traditionellt ameri-
kanskt som äppelpaj, brukar glättigt
heja fram skollaget i fotboll. ”Radical
Teen Cheers” står det på de röda T-
shirts som de tolv ungdomarna bär,
när de skanderar sina antikrigsparoll-
er, samtidigt som de gör alla sina klas-
siska volter, steg och pyramider.
”Att döda människor är ingen lösning,
vi kan lösa det genom att prata,” säger
Antonia när vi samlats i en halvcirkel.
”Irak har aldrig hotat med att de skulle
komma och bomba oss, det är bara vi
som antar att de tänker göra det,” sä-
ger Natalia. ”Vi tror att vi är den do-
minerande makten i världen, det är
därför vi vidtar åtgärder för att för-
störa andra länder, för att vi tror att de
vill göra samma sak mot oss. Vi kan
minsann ha massförstörelsevapen,
men inte de! För oss är det OK!”
”Det här är ett krig för olja,” tillägger
Emma. ”Vi vill ha kontroll över alla
länder, vi bryr oss inte om vad det
kostar, bara vi kan fortsätta vara num-
mer ett. De, i Washington, vill att alla
amerikaner ska fortsätta köra stora,
bensinslukande bilar, så att de har en
anledning att starta ännu ett krig.”
CHEERS FÖR FREDCHEERS FÖR FRED
CHEERS FÖR FREDCHEERS FÖR FRED
CHEERS FÖR FRED
”Radikala Cheerleaders” har tagit
till något så traditionellt amerikanskt
som cheerleading för att protestera
mot de amerikanska planerna på en
attack mot Irak.
Foto: Bob Morris
I mitten av februari hade fullmäktige i fler än sjuttio ameri-
kanska städer, tillsammans med Maines delstatssenat
och Hawaiis representanthus, liksom USAs näst största
landsorganisation, Los Angeles County Federation of
Labor, tagit ställning mot en amerikansk attack av Irak.
Några dagar senare marscherade tiotusentals människor
åter i protest mot Vita Husets krigsplaner.
att fungera när det installeras i slutet
av nästa sommar. ”Sedan vi på presi-
dentens order placerat ut ett större an-
tal missiler vid Fort Greely än vad
som tidigare var tänkt, är chanserna
att slå ut en fientlig missil betydligt
större.”
Hans chef, generallöjtnant Ronald
Kadish är också övertygad om att
missilförsvaret är redo att sjösättas.
”Fem av åtta tester av det landbase-
rade systemet har varit framgångs-
rika,” anser han. ”Testa, korrigera,
testa, korrigera, det är vad vi håller på
med.”
Försvarsanalytiker på Security Studies
Program vid Massachusetts Institute
of Technology är av en annan uppfatt-
ning. ”Ingen av de åtta landbaserade
tester som hittills genomförts har
lyckats att adekvat simulera en verklig
incident.”
”Systemet kommer inte att fungera,”
säger David Krieger på Nuclear Age
Peace Foundation. ”Förutsatt att USA
inte kan övertyga de länder som
utmålas som fiender att inkludera en
radiofyr i sina missiler så att det ame-
rikanska missilförsvaret får litet hjälp
att slå ut dem. Men så god är inte ame-
rikansk diplomati!”
CLAES ANDREASSON,
Los Angeles
Läkare mot kärnvapen 2003:9211
krigshotet och ifrågasätter Bushs Irak-
politik,” berättar Michael Welsh.
”I sina hjärtan, vill amerikaner inte ha
krig, särskilt inte ensamma, även om
deras president säger att det är vad vi
ska göra. Jag tycker att det är mycket
hoppingivande att märka att motstån-
det mot kriget växer, trots medias näs-
tan totala tystnad om de enormt stora
möten som hålls i hundratals städer
runt om i Amerika och i Europa.”
•I All Saints Episcopal Church i
Pasadena har söndagens tredje full-
satta högmässa just avslutats. För-
samlingsborna samlas på gräsmat-
tan utanför kyrkan, där ett tiotal
bokbord är uppsatta i solskenet. Vid
ett av dem kan man köpa en liten
påse ris för att skicka till presiden-
ten i protest mot krigsplanerna. På
en anslagstavla intill kan man läsa
ett brev från distriktets demokrati-
ske kongressledamot till kyrkoher-
den Ed Bacon:
”Kära Ed,
Jag vill att du ska veta att jag har
förenat mig med flera av mina kol-
leger, både sådana som stödde och
sådana som motsatte sig Irakresolu-
tionen, för att försöka övertala pre-
sidenten att ge vapeninspektionerna
mer tid, och att inte agera unilater-
alt.
Bästa hälsningar
Adam Schiff”
•I kuststaden Santa Monica har kväl-
lens fullmäktigemöte dragit ut extra
länge. Fullmäktigesalen är fylld till
sista plats, och längs väggarna står
åhörarna tätt packade. En stund ef-
ter midnatt klubbar de sju fullmäk-
tigeledamöterna igenom ett utta-
lande i protest mot de planerade mi-
litära aktionerna mot Irak. ”Den
federala regeringen uppskattar att
ett krig skulle kosta mellan 60 och
200 miljarder dollar, vilket skulle
resultera i minskade federala anslag
för utbildning, sjukvård, vägarbe-
ten, jobb, boende och miljöförbätt-
ringar, i en tid då behovet av sådana
åtgärder är extra stort för invånarna
i Santa Monica,” inleds uttalandet.
Utanför biografen i Alhambra har
mörkret lagt sig. Efter ännu en pro-
testaktion börjar människor rulla ihop
banderoller och bunta ihop plakat till
nästa gång. ”Vi ses på lördag,” hojtar
Alvaro och börjar nynna på en av de
paroller som gruppen radikala cheer-
leaders just skanderat:
”ST-OP, let me hear you say stop –
stop!
That’s right, don’t fight, let me hear
unite – unite!
N-OW, let me hear you say now –
now!
Together, that’s how, just Stop War
Now!”
CLAES ANDREASSON,
Los Angeles
Trots den stränga vinterkylan i Alaska, har ett hundratal människor samlats
varje lördag i Fairbanks för att protestera mot USAs krigsplaner.
”Inget krig för olja” är ett återkom-
mande tema vid demonstrationer runt
om i USA. Suzanne Rich Osborne
delar den uppfattningen vid en
demonstration i Fairbanks, Alaska.
Foto: Bob Morris
”... och det är vi, USAs minoriteter
och fattiga som får betala,” fyller Luis
i. ”Fyrtio procent av alla soldater i ar-
mén är spanskspråkiga. Vår gymna-
sieskola har redan haft besökt av tre
rekryteringsofficerare från armén.”
”Är du rädd att du själv ska bli inkal-
lad”, undrar jag.
”Nej, jag är inte rädd,” svarar Luis.
”Jag skulle vägra.”
”Jag har en kusin som är arton år,” be-
rättar Antonia. ”När han fick ett brev
från det militära om att han kunde bli
inkallad började han gråta. Han är
verkligen inte den typen som gråter,
men han började grina som en tvåår-
ing.”
”Om USA tillräckligt gärna vill ha
krig, kommer de att se till att det blir
krig, oavsett om resten av världen
stödjer dem eller inte,” säger Natalie.
”Jag tror inte att de bryr sig, de bara
gör som de vill ändå!”
Ris för Bush
På många håll i USA samlas männis-
kor för att på liknande sätt protestera.
Från Fairbanks i Alaska berättar Mi-
chael Welsh att man varje lördag se-
dan i oktober samlat ett hundratal
människor till fredsvakor, liksom ett
par välbesökta seminarier om Irak på
universitetet. ”Många, många männis-
kor i Amerika, och i Alaska, kanske
en majoritet, är mycket oroliga inför
Foto: Stacey Fritz
12Läkare mot kärnvapen 2003:92
Ett seminarium om aktuella kärnvapenfrågor hölls i Stock-
holm den 8 februari. USA:s krigshot mot Irak kom att präg-
la seminariet. Arrangör var Nätverket för kärnvapenned-
rustning, en sammanslutning av organisationer som arbe-
tar mot kärnvapen och krig.
Lars van Dassen är anställd av SKI
(Statens Kärnkraftsinspektion) och
ansvarar för den verksamhet som är
Sveriges bistånd till forna Sovjet-
unionen inom den nukleära sidan.
Vid Sovjetunionens upplösning de-
lades supermakten i 15 stater, av
vilka en del inte hade varit suveräna
stater tidigare. Sovjetunionen hade
haft en stark central kontroll och
plötsligt försvann både kontrollen
och kunskapen. Det hände att alla
ryssar lämnade en anläggning på
första självständighetsdagen och
tog med sig alla planer och rit-
ningar.
Inom forna Sovjetunionen finns det
enorma depåer av strålkällor; man
räknar med att en halv miljon strål-
Vad kan vi göra
åt kvarvarande
kärnvapen
i f.d. Sovjetunionen?
källor saknas. I Ural finns det gigan-
tiska avfallsanläggningar. Radioaktivt
material är på drift; ofta tror man att
det går att sälja. I början smugglade
man det till Västeuropa men där fanns
ingen avsättning för det och idag tar
det förmodligen vägen via Asien.
Lars van Dassen berättade om en con-
tainer med en last från en kärnteknisk
anläggning, som passerade fritt hela
vägen till Estland där en detektor
plötsligt avslöjade radioaktivitet. In-
nehållet skulle avgått till Sverige som
skrot.
När det gäller kärnvapnen är det
största problemet taktiska kärnvapen,
där beslutsfattandet är decentraliserat,
kontrollen är svag och internationella
avtal saknas. För stater som vill skaffa
sig kärnvapen kan det vara lättare att
få tag i klyvbart material eller färdiga
bomber än att själv producera dem.
Det senaste avtalet mellan USA och
Ryssland innebär egentligen inte ned-
rustning. Tidigare avtal hade oerhört
detaljerade verifikationsprotokoll och
man hade en ömsesidig kontroll. I det
senaste avtalet saknas detta helt. Vap-
nen skall inte förstöras utan på sin
höjd skruvas isär och läggas i en stra-
tegisk reserv.
SKI var först på plan i forna Sovjetu-
nionen och har sedan 1991 arbetat där
med stöd för förbättrad säkerhet inom
kärnteknologi. I Murmansk arbetar
man med den ryska atomdrivna isbry-
tarflottan som patrullerar norr om Si-
birien. När båtarna går i hamn ligger
Lars van Dassen
Foto: K Lundius
Kärnvapenfrågor
i vår tid
Läkare mot kärnvapen 2003:9213
de ofta helt övergivna. SKI har etable-
rat säkerhetssystem så att enbart folk
med behörighet har tillträde till bå-
tarna
Ett skeppsvarv norr om Murmansk
hanterar skrotning av ubåtar, ibland
med fastrostade stridsspetsar. Det
fanns tidigare ingen som helst säker-
het runt området. Smugglingskontroll
och bestrålningskontroll är nu etable-
rade och man har investerat 100 000
svenska kronor i att omstrukturera
varvet från militär till civil struktur.
USA som arbetat i forna Sovjetunio-
nen sedan 1994 intresserar sig enbart
för anläggningar med höganrikat uran
och plutonium, men det finns massor
av andra anläggningar med radioak-
tivt material. Amerikanarnas intresse
var ursprungligen en strategisk kon-
troll av motpartens strategiska anlägg-
ningar, dvs anläggningar som kunde
hota USA. SKI däremot sysslar hu-
vudsakligen med den civila sektorn;
när det kommer in militärt material
vill man sträva efter att få in det i
kontrollerade civila strukturer.
Många länder hjälper till att etablera
kontroll av ryskt nukleärt material
men problemet är stort och någon
hundraprocentig kontroll lär man
aldrig kunna uppnå.
KLAS LUNDIUS
Johan Swahn, civilingenjör från Gö-
teborg, som i många år forskat kring
teknik och global säkerhet på Chal-
mers tekniska högskola, föreläste om
kärnvapenteknik.
Johan Swahn bedömde det som myck-
et osannolikt att Irak idag förfogar
över kärnvapen – för övrigt handlar
denna konflikt inte om kärnvapen, det
handlar om vem som i framtiden ska
ha kontroll över oljan i Mellanöstern.
USA är extremt bilberoende och har
ett starkt behov av säker tillgång till
billig bensin.
När det gäller att tillverka kärnvapen,
är det största hindret att få tillgång till
Kärnvapenteknik –
från Manhattanprojektet
till dagens oroshärdar
klyvbart material, plutonium eller an-
rikat uran, i tillräckligt stor mängd.
Vapenplutonium kan fås från militära
atomreaktorer eller från vissa typer av
civila reaktorer [för stater som vill
skaffa sig kärnvapen kan det vara lät-
tare att få tag i klyvbart material eller
färdiga bomber än att själv producera
dem. Se sidan 10. Red anm]. Att an-
rika uran till vapenkvalitet är en indu-
striellt krävande process. Manhattan-
projektet i USA under andra världs-
kriget var en gigantisk industriell sats-
ning som syftade till att framställa
höganrikat uran för tillverkning av
den första atombomben. En vanlig
teknik idag innebär att man använder
centrifugering; denna teknik kräver
tillgång till aluminium som material
i centrifugerna. När man väl har
uran av vapenkvalitet är det tekniskt
relativt enkelt att tillverka en atom-
bomb. Plutoniumbomber är mera
komplicerade att konstruera men
kan å andra sidan göras mera kom-
pakta.
USA är idag den enda stat som i
större skala arbetar med utveckling
av nya kärnvapen och kan komma
att anse sig behöva göra nya kärn-
vapentest. Det kan då inte uteslutas
att USA kommer att bryta mot prov-
stoppsavtalet.
JAN LARSSON
Johan Swahn
Foto: K Lundius
14Läkare mot kärnvapen 2003:92
George Farebrother från World
Court Project beskrev hur man kan
använda juridik i arbetet mot krig
och kärnvapen i ett kärnvapenland,
som är medlem i både NATO och
EU. Han arbetar från sitt kontor i
hemmet i närheten av Brighton till-
sammans med sin fru. De samarbe-
tar med en advokat som ger juri-
”The public conscience
in action”
diska råd. I England har man med
hjälp av mycket kompetenta jurister
genomfört en legal prövning av ett
eventuellt anfall mot Irak utan mandat
från FN:s säkerhetsråd. Ett sådant an-
fall vore ett brott mot internationell
lag. En liknande simulerad rättegång
spelades upp av BBC för de engelska
TV-tittarna. Alla kunde där själva vär-
dera argumenten för och emot. Utsla-
get i den ”rättegången” blev också att
ett anfall utan stöd från FN vore ett
brott mot internationell lag.
Man har i ett brev till den brittiske pre-
miärministern och försvarsministern
meddelat att om ett krig mot Irak bry-
ter ut, kommer NGOs att noga följa
hur kriget förs. Om engelska trupper
bryter mot ”International Humanitar-
ian Law” (IHA) så ämnar man rappor-
tera till International Criminal Court;
medlemmar i Storbritanniens reger-
ing kommer då att kunna göras ansva-
riga för brott mot IHA.
Efter ett möte med franska NGOs pla-
nerar man att arrangera ett runda-
bordsmöte i Bryssel tillsammans med
medlemmar i Europaparlamentet för
att klara ut på vilket sätt man skulle
kunna påverka i nästa NPT översyns-
konferens. Denna kommer troligen att
äga rum i juni -03 och svenskt delta-
gande vore önskvärt.
KLAS LUNDIUS
”Att arbeta med kärnvapennedrust-
ning är att arbeta i motvind. Det är
svårt att få gehör för dessa tankar.
Fast vi försöker, genom EU och ge-
nom NAC (New Agenda Coali-
tion). Den enda supermakten väljer
att gå sin egen väg. CD (Conference
on Disarmament, nedrustningskon-
ferensen i Genève) är blockerat ef-
tersom Kina och USA inte kunnat
komma överens om ett arbetspro-
gram. Men det finns ljuspunkter.
Den nya samarbetsdialogen mellan
USA och Ryssland är en positiv ut-
veckling.” Så sade Anna Ham-
marlund, som arbetar på Enheten
UD:s arbete med
kärnvapennedrustning
för global säkerhet, GS-enheten, vid
Utrikesdepartementet. Hon fortsatte
med att tala om Nordkoreas agerande,
som är ytterst allvarligt och hotar ned-
rustningsprocessen. Nordkorea har ju
annonserat sitt utträde ur NPT (Non
Proliferation Treaty), kört ut IAEA
och aviserat återupptagandet av ett
nukleärt program. Sverige liksom
många andra länder försöker nu förmå
Nordkorea att gå tillbaka till NPT.
Annars riskerar hela Icke-spridning-
savtalet att undermineras. Även In-
dien och Pakistan har utmanat NPT
genom sitt agerande. Nästa NPT Prep
Com i Genève i april-maj blir därför
mycket viktigt. Sverige arbetar genom
NAC-länderna för att behålla hand-
lingsplanen med de 13 stegen, som
antogs vid förra NPT-mötet år 2000.
Av alla punkterna i de 13 stegen har
Sverige valt att fokusera på frågan om
de taktiska kärnvapnen, som ju inte
Anna Hammarlund
Kärnvapenfrågor i vår tid
George Farebrother
Foto: K Lundius
Foto: K Lundius
Läkare mot kärnvapen 2003:9215
varit föremål för behandling och avtal
så som de strategiska kärnvapnen.
Men de finns i vårt eget närområde,
utplacerade i olika europeiska NATO-
länder. Det är en stor utmaning för
NAC-länderna att fortsätta samtalen
med NATO-länderna om dessa vapen.
NAC strävar efter att vara en kon-
struktiv dialogpartner, genom att sam-
tala och trycka på men inte komma
med orealistiska krav.
GS-enheten arbetar även med flera
andra frågor som gäller global säker-
het, bl.a. frågan om lätta vapen, som
dagligen skördar många dödsoffer
världen runt, ballistiska missiler
och militariseringen av rymden.
För att verka för en ökad debatt och
opinionsbildning i Sverige kommer
UD att i april öppna en ny portal om
nedrustningsfrågor på sin hemsida,
<www.ud.se>.
MEIT KRAKAU
Stig Gustafsson, ordförande i Jurister
mot Kärnvapen, JMK, presenterade
den svenska föreningen, bildad 1983,
och den internationella, IALANA (In-
ternational Association of Lawyers
Against Nuclear Arms), bildad 1986.
Föreningen syftar till att stärka opi-
nionen mot kärnvapen för att på sikt
uppnå en kärnvapenfri värld. Man vill
också bygga ut folkrätten som ett sys-
tem att lösa konflikter på fredlig väg.
IALANA lyckades tillsammans med
bl.a. IPPNW att få frågan om kärnvap-
nens folkrättsliga laglighet prövad av
Haagdomstolen 1996. I yttrandet från
Haagdomstolen konstaterades att an-
vändning eller hot om användning
kärnvapen generellt skulle strida mot
folkrätten. Det enda tänkbara undan-
taget skulle kunna vara i extrema fall
av självförsvar, där en stats överlev-
nad står på spel. Med denna tolkning
följer att praktiskt taget varje form av
första användning av kärnvapen är
olaglig. En annan följd av domstolens
yttrande är att militär och teknisk per-
sonal som deltar i planeringen för an-
vändning av kärnvapen blivit mer ju-
ridiskt sårbar.
Jurister mot Kärnvapen:
Haagdomstolens yttrande
ett starkt stöd i kampen
mot kärnvapen
Haagdomstolens yttrande var ett
framsteg i arbetet för en kärnvapenfri
värld men fortfarande är det en lång
väg att gå. Utvecklingen i världen
inger oro. USAs senat har sagt nej till
provstoppsavtalet, USA planerar ett
nytt missilförsvar. Läget i Indien och
Pakistan är instabilt, Nordkorea har
börjat hota med kärnvapen.
Vissa svenska riksdagspartier och
opinionsbildare pläderar för att Sve-
rige nu ska söka medlemskap i
NATO. Det finns därför anledning att
undersöka innebörden av ett medlem-
skap från ett kärnvapenperspektiv –
en fråga som genomgående glöms
bort i NATO-debatten så som den förs
i vårt land. NATOs kärnvapendoktrin
ger rätt till ”first use”, även mot länder
som inte har kärnvapen. Enligt JMK
strider en sådan kärnvapendoktrin
mot folkrätten sådan den uttolkats av
Haagdomstolen 1996. Även Ryss-
lands nya kärnvapendoktrin antas stri-
da mot folkrätten. För svensk del
skulle ett medlemskap i NATO med-
föra att vi kom under NATOs kärn-
vapenparaply och ansluter oss till en
försvarsdoktrin som strider mot
folkrätten.
För att öka stabiliteten i Europa är
en tanke att söka åstadkomma en
kärnvapenfri zon i Europa. Stig
Gustafsson menar att det är ett
svenskt säkerhetsintresse att zon-
frågorna på nytt tas upp på dagord-
ningen. En motion om kärnvapenfri
zon har väckts i årets riksdag (2002/
03:U 278). Österrike har 1999 anta-
git en lag om strikt kärnvapenför-
bud i landet och skulle kunna utgöra
ett embryo till en kärnvapenfri zon i
Europa. En liknande lag skulle kun-
na införas även i Sverige.
Stig Gustafsson avslutade med att
säga att nedrustningsfrågorna är
alltför viktiga för att överlämnas till
de militärindustriella komplexen i
kärnvapenstaterna och att det är de
globala opinionsgruppernas uppgift
att påverka beslutsfattarna. Haag-
domstolens yttrande är ett starkt
stöd i denna kamp.
LEONORE WIDE
Stig Gustafsson
Foto: K Lundius
16Läkare mot kärnvapen 2003:92
Pentagon arbetar för närvarande med
planer på att förflytta 42 000 soldater,
785 stridsvagnar och 60 F-16 plan
från Tyskland till Polen, Baltikum
och Tjeckien, d.v.s. betydligt närmare
den ryska gränsen. Detta uppger den
ryska nyhetsbyrån Ria-Novosti i ett
telegram 16 februari.
USA hotar att flytta
militär och utrustning
närmare ryska gränsen
Detta skulle å ena sidan vara en de-
monstration mot Ryssland som inte
riktigt går i USA:s ledband och samti-
digt en ”bestraffning” av Tyskland,
som inte tänker delta i kriget mot Irak.
Tyskland skulle förlora intäkter på
miljardtals dollar.
Enligt en anonym källa i Pentagon kan
alla arméenheter och all logistik kom-
ma att flyttas, och därtill alla kontrakt
rörande försvarsfrågor komma att sä-
gas upp.
LARS G. LINDSKOG
lars.g.lindskog@slmk.org
beredande mötet om icke-spridning-
savtalet NPT i Genève i vår, arbetet
med konkreta nedrustningsförslag
inom NAC (New Agenda Coalition)
och arbetet på att lyfta fram även
taktiska kärnvapen i nedrustningsför-
handlingarna.
Vi framförde vårt intresse av att hålla
kontakten med GS framöver och det
ställde man sig positiv till. Anna
Hammarlund kommer att som tidigare
planerat hålla ett anförande vid det
kunskapsseminarium som Nätverket
för kärnvapennedrustning, där SLMK
ingår, ordnar i Stockholm den 8 fe-
bruari. [Sedan artikeln skrevs har se-
minariet ägt rum och Anna Hammar-
lund medverkade som planerat. Red
kommentar.]
LEONORE WIDE
SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.org
SLMK besökte UD
Den 13 januari 2003 gjorde en grupp
från Stockholms SLMK-förening ett
besök på enheten för Global Säkerhet,
GS, den enhet som ansvarar för ned-
rustnings- och kärnvapenfrågor på ut-
rikesdepartementet. Vi hade bett att få
komma bl a för att få träffa den nyut-
nämnda chefen för GS, departements-
rådet Catharina Kipp. I mötet deltog
också Anna Hammarlund, departe-
mentssekreterare med huvudansvar
för kärnvapenfrågor, Elisabeth Hell-
ström, som bl a sköter kontakterna
med IAEA, samt en praktikant. Vi,
Meit Krakau, Monika Palmgren och
undertecknad, fick möjlighet att redo-
göra för SLMKs och IPPNWs verk-
samhet och olika projekt. Represen-
tanterna för GS-gruppen berättade om
vad som var mest aktuellt för gruppen
att arbeta med för närvarande. Man
nämnde bl a aktiviteter inför det för-
Vill du skaffa
dig en djupare
kunskap om
kärnvapen-
problematiken
för att kunna
gå ut och
informera om
den?
SLMK och våra systerorgani-
sationer i Norge, Danmark och
Finland planerar ett informa-
tionsmöte, troligen på Åland, i
början av september. Tanken
är att vi skall erbjuda en för-
djupning i kärnvapenkunskap,
gå igenom undervisningsmate-
rial och lära oss teknik för att
kunna gå ut och informera i
gymnasieskolor, på läkarlinj-
en, i föreningar m m.
Är du intresserad så hör gärna
av dig till Klas Lundius,
klas.lundius@slmk.org
postadress och tel., se sid 3.
Läkare mot kärnvapen 2003:9217
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Denna ”Internationella Utblick” äg-
nas helt åt krisen mellan Irak, USA
och FN.
The Lancet: ”Preparing for
weapons of mass
destruction”
I ledaren i The Lancet den 11 januari
2003 konstaterar man att ett krig i Irak
skulle innebära ett fruktansvärt ”col-
lateral damage”, dvs. ett mycket svårt
lidande för civilbefolkningen. I leda-
ren tar man inte ställning för eller
emot ett angrepp på Irak. Det gör
emellertid 500 lärare och studenter
vid London School of Hygiene and
Tropical Medicine i ett ”Open letter to
the Right Honourable Tony Blair,
Prime Minister of the UK”. De tar upp
utredningar från WHO, FN och Med-
act (IPPNWs brittiska partner) och
med dessa som grund motsätter de sig
ett militärt angrepp på Irak.
The Lancet 11 januari (2003;361:95)
och 25 januari (2003;361:345)
BMJ 25 januari (2003;326:184, 220)
Storbritannien kan tänka sig
använda kärnvapen i Irak
”Saddam can be absolutely confident
that in the right conditions we would
be willing to use nuclear weapons”
Geoff Hoon,
brittisk försvarsminister, i BBC
<http://news.bbc.co.uk>
Det förra Gulf-kriget dödade
hundratusentals barn
Gulf-kriget 1990-91 resulterade i
142 500-206 000 döda enligt upp-
skattningar från olika forskare. Krigs-
skadorna, omvärldens sanktioner och
Iraks totalitära regim har alla bidragit
till att ”under 5 mortality” (antal döda
<5 års ålder/1 000 levande födda)
steg från 50 år 1990 till 131 åren
1994-99 (beräkningar från Unicef).
Jämfört med om den gynnsamma ut-
vecklingen av barnhälsan i Irak under
1980-talet hade fått fortsätta under
1990-talet så har 500 000 barn dött i
onödan.
Medact. Collateral damage: the
health and environmental costs of
war on Iraq.
<www.medact.org>
IPPNW mot krig i Irak
På IPPNWs hemsida kan man under-
teckna en petition mot det planerade
kriget i Irak. I petitionen stöder man
icke-militära åtgärder och påminner
om kärnvapenmakternas löfte om
nedrustning som finns inskrivet i icke-
spridningsavtalet. I skrivande stund
(2/2) har 812 personer undertecknat
uppropet – ganska många norrmän
och danskar, men mycket få svenskar.
Budskapet i uppropet sammanfattas i
fyra punkter:
•Do no harm by rejecting war as a
legitimate means to disarm Iraq
•Prevent further suffering by facilit-
ating public health in Iraq
•Prohibit pre-emptive military action
•Provide sufficient resources to sup-
port effective weapons inspections
BMJ 2003;326:184
<www.ippnw.org>
Ska medicinska tidskrifter
debattera krig?
Ja, svarar Richard Horton, redaktör
för The Lancet, på rubrikens fråga, när
han intervjuas i konkurrenten BMJ.
Man kan inte behandla krig annor-
lunda än andra hälsorisker. WHO,
t.ex., publicerar varje år antal döda i
konflikter. Vi måste diskutera krigens
svåra skador på folkhälsan.
BMJ 2003;326:230 (25 januari)
Iraks biologiska vapen
Vid tiden för Gulf-kriget 1991 hade
Irak 200 bomber och 25 ballistiska
missiler med anthrax, botulinumioxin
eller aflatoxin. De var emellertid rela-
tivt ofarliga eftersom de inte spred
stridsmedlet effektivt och eftersom
FN-koalitionen behärskade luftrum-
met.
JAMA 1997;278:418-424
Risken för en attack med
irakiska massförstörelse-
vapen
Richard Smith, mångårig chefredak-
tör för BMJ, är en färgstark person
som jag i somras såg äntra podiet vid
en vetenskaplig kongress, klädd i
shorts och en gräslig, illgul, storblom-
mig utanpåskjorta, och tala så att alla i
auditoriet vaknade till och lyssnade. I
BMJ 25 januari skriver han att ett krig
med Irak kan döda en halv miljon
människor, många av dem barn, och
följas av epidemier, svält och miljö-
förstöring. För läkare är alla dessa
dödsfall oacceptabla. Var är bevisen
eller indicierna för att Irak har mass-
förstörelsevapen? Om Irak har sådana
vapen, kommer risken för att de an-
vänds minska eller öka om väst at-
tackerar Irak? Handlar kriget mer
om olja än ledarna vågar erkänna?
Richard Smith, War and learning,
BMJ 2003;326
<www.bmj.com>
Humanfondens
utdelning
2002
Trots den trista utvecklingen på
aktiemarknaden kan SLMK
glädja sig åt en utdelning från
Humanfonden och Hjälpfonden
på totalt 338 649 kronor.
Tack alla ni som stödjer SLMK
genom fonderna!
18Läkare mot kärnvapen 2003:92
Alla medlemmar är välkomna att delta i
SLMK:s vårmöte som äger rum lördagen
den 26 april på Läkarförbundet, Villagatan 5.
Vi börjar kl 10.00 med ett öppet styrelse-
möte. En intressant talare ska vi förstås ha
någon gång under dagen, men det är ännu
inte klart vem det blir, när detta går till
trycket.
Välkomna
till SLMK:s vårmöte
i Stockholm
Lördagen den 26 april
Lämna himlen i fred (Keep Space for Peace)
heter en videofilm, som beskriver militariser-
ingen av rymden från andra världskriget till
2001. Den tänkte vi också hinna med att se.
Titta på SLMK:s hemsida <www.slmk.org>
eller tag kontakt med någon av oss om pro-
grammet, när vi närmar oss den 26 april!
Leonore Wide Meit Krakau
leonore.wide@slmk.org meit@slmk.org
Erik Reinius avliden
Vad hade vi gjort utan medlemmar som Erik Reinius,
barnpsykiater, engagerad medlem i SLMK från 1981 då
föreningen bildades, nyfiken tänkare och hängiven lyss-
nare?
”Diskussionen måste hållas levande, det är farligt att
sluta ifrågasätta. Det finns alltid flera sätt att se på saker
och inlevelseförmåga och empati underlättar lösningar
och förebygger farliga missförstånd. I samtalet återkom-
mer vi ofta till att ’lagom är bäst’, att en alltför katego-
risk ståndpunkt ofta gör det svårare att uppnå sitt mål.”
[Ur intervju med Erik Reinius i LMK nr 80, 2000.]
Erik Reinius blev 94 år.
Läkare mot kärnvapen 2003:9219
Ordförande:Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
413 19 Göteborg, tel + fax 031-82 63 92 (b),
tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
Tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Urban Waldenström, Rostvändaregatan 4,
791 72 Falun, tel 023-294 41, mobiltel 070-331 91 05
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Bengt Larsson, Storgatan 70, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-164 12, e-post: bengt.larsson@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Varvsgatan 36, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Pressansvarig:
Lars G Lindskog, Magasinsgatan 8, 712 60 Grythyttan,
tel 0591-144 90, fax 0591-144 96
e-post: lars.g.lindskog@slmk.org
Valberedning:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, e-post: eva.olivecrona@slmk.org
Sara Smedegård, Djäknegatan 23, 754 23 Uppsala,
tel 018-51 34 54, e-post: sara.smedegard@slmk.org
(stud. repr.)
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Anna Sjögren, Margaretavägen 3L:223, 222 40 Lund,
tel 046-39 31 58, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 161 36 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Mats Sundberg, Krongatan 2A, läg 21-22, 752 38 Uppsala,
tel 018-55 14 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.sundberg@slmk.org
Martin Tondel, Lekparksvägen 2, 582 75 Linköping,
tel 013-39 64 74, e-post: martin.tondel@slmk.org
Dag Ursing, Sandgatan 10, 223 50 Lund, tel 046-38 96 83,
e-post: dag.ursing@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17, e-post: leonore.wide@slmk.org
Richard Fristedt, Råbyvägen 15D Lg 21, 224 57 Lund,
tel 046-39 60 36, e-post: richard.fristedt@slmk.org
(stud repr)
Suppleanter
Björn Hallström, Griffelvägen 16, 245 64 Hjärup
e-post: bjorn.hallstrom@slmk.org
Anna Hellman, Frodegatan 5 A, 1 tr, 753 27 Uppsala,
tel 018-14 25 35, e-post: anna.hellman@slmk.org
Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7, 703 75 Örebro,
tel 019-23 44 64, e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Sekr:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medl-Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7,
ansvarig:tel 019-23 44 64,
e-post: kent.nordqvist@slmk.org
SLMKs STYRELSE
2002 – 2003
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
”War and learning
...
Leaders contemplating war must consider many balance sheets – political,
military, economic, and environmental. Doctors tend to think first about
mortality and morbidity. War with Iraq might cause half a million deaths,
mostly among civilians – many of them children. Subsequent epidemics,
famine, and environmental destruction will kill and blight lives. Relatively
few of the deaths will be among American or British soldiers, but a
grotesque calculus tells US and British leaders that a few highly publicised
deaths of American soldiers equal thousands of largely hidden deaths of
Iraqi children. For doctors all these deaths are unacceptable.”
Citat ur ”Editor’s choice”av Richard Smith i
British Medical Journal
Vol 326, 2003 No 7382
Läs en sammanfattning under Internationell utblick på sidan 17.
”War may
teach terrible
lessons,
but learning
is almost
wholly good,
whereas war
is almost
wholly bad”
ur ledare i BMJ