Läkare mot Kärnvapen #91, december 2002

Text från PDF

Informationsblad  –  Svenska Läkare mot Kärnvapen (SLMK)
Newsletter  –  The Swedish Section of IPPNW, International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 91   DECEMBER 2002
    kärnvapen
Läkare mot
Dialogprojekt
i Budapest
Läs om det på sid 7.

2Läkare mot kärnvapen 2002:91
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 91, december 2002
ISSN: 1400-2256   Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Utskrift & grafisk formgivn:
Jan LarssonJan Larsson  ochLuleå GrafiskaA Stenbergs Text & Form  AB
Linnégatan 2 GUlf KönigLuleåBox 52
753 32 UPPSALA590 70 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12Tel:  013-651 81
E-post:Fax: 013-666 60
jan.larsson@slmk.orgE-post: anita.stenberg@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (92): 1 februari 2003
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
Författaranvisningar
Redaktionen  välkomnar  manuskript
som  behandlar  SLMKs  arbetsområ-
de.  Skriv  med  dubbelt  radavstånd,
max fem A4-sidor. Bidragen tas dock
helst emot via e-post, gärna som bifo-
gat Word-dokument. Det går även bra
att skicka texten på diskett/cd. Bifoga
gärna  foton  (papperskopior  och  dia-
positiv  går  båda  bra;  gärna  i  färg).
Fäst  inga  gem  på  fotona  och  skriv
inget på dem, ej heller på baksidan –
sätt istället en nummeretikett på bak-
sidan   och   bifoga   bildtext   separat.
Skicka gärna med ett foto av författa-
ren/författarna.   Redaktionen   förbe-
håller sig rätten att redigera och korta
bidragen.  Tiden  från  manusstopp  till
postdistribution har kortats till en må-
nad för att tidningens innehåll ska bli
färskare. Detta kräver att tidpunkten
för manusstopp iakttas strikt.
SLMK – presentation
Läkare  mot  kärnvapen är  en  kvar-
talstidskrift  som  utges  av  föreningen
Svenska   läkare   mot   kärnvapen
(SLMK) och som har ca 8 000 läka-
re, tandläkare, sjuksköterskor, veteri-
närer, stödmedlemmar, bibliotek m fl
som  prenumeranter.  SLMK  har  ca
5000 svenska läkare, medicinstuden-
ter och stödpersoner som medlemmar
och  är  den  svenska  grenen  av  Inter-
national Physicians for the Preven-
tion of Nuclear War (IPPNW) med
ca 150 000 läkare i ca 50 länder som
medlemmar.  SLMK  och  IPPNW  är
politiskt  och  religiöst  obundna  orga-
nisationer   med   målet   att   avskaffa
kärnvapnen  genom  att  sprida  saklig
information  om  kärnvapnens  medi-
cinska  effekter.  IPPNW  har  huvud-
kontor i Boston och leds av tre ordfö-
randen (”Co-presidents”) från öst och
väst.
Utgivningsplan
NrManusstopp     Distribution
921/2 -03mars
931/5 -03juni
941/9 -03oktober
9510/11 -03december
Dialogue has through the years been a
favoured  approach  in  SLMK’s  work
for  nuclear  disarmament.  In  his  lead-
ing article board member Hans Levan-
der  summarizes  important  characte-
ristics   of   successful   dialogue   and
recapitulates  the  history  of  dialogue
seminars.  As  examples  you  can  read
two  reports  from  dialogue  seminars,
one   from   Budapest   and   one   from
Summary in English
Omslagsbilden
Omslagsbilden visar en stenborg i Bu-
dapest,  platsen  för  IPPNW:s  senaste
dialogmöte  (läs  på  sidan  7).  Borgen
heter Halászbástya (Fiskarborgen), är
ritad  av  Frigyes  Schulek  och  byggd
1900 – 1902.
JL & UK
Paris, as well as a report from a visit to
the Pakistani embassy.
Our man in the US, Claes Andreasson,
returns with two articles. One of them
is a report from St. George in Utah, a
story  of  the  aftermath  of  928  nuclear
tests   in   the   Nevada   Desert.   The
second  is  a  translation  from  a  radio
program,  in  which  Lorelle  Nelson,
author of “The Mushroom Cloud and
the Down-winders”, comments on US
nuclear  tests.  A  quotation  from  her
notice board: “I am only one but still I
am somebody. I can’t do all but still I
can do something.”
JAN LARSSON,
ULF KÖNIG

Läkare mot kärnvapen 2002:913
INNEHÅLL NR 91
             AKTUELLA
    SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Gunnar Westberg
Solbänksgatan 9
413 19 Göteborg
Tel + Fax:  031-82 63 92 (b)
Tel även: 031-82 86 92 (b)
Tel: 031-342 25 16 (a)
Tel: 031-342 10 00 pers.sök (a)
E-post:
gunnar.westberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel:  0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Information & media
Lars G Lindskog
Magasinsgatan 8
712 60 Grythyttan
Tel:  0591-144 90
Fax: 0591-144 96
Mobiltel: 070-668 70 34
E-post:
lars.g.lindskog@slmk.org
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Medlemsavgift 2003:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
http://www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
http://www.ippnw.org
Läkares dialog med kärnvapenbeslutsfattare4
Ledarsida – Hans Levander
DIALOGER
Dialogseminarier med beslutsfattare
i kärnvapenstater6
SLMK koordinerar arbetet 2002–2004.
Mats Sundberg informerar
Dialog i Budapest7
Martin Tondel ingick som svensk representant
i delegationen som var i Ungern
Dialogseminarium i Paris9
Den 28 oktober deltog Gösta Alfvén i Paris-dialogen
”Low use segment of the population”11
Det har rått 10 års provstopp i USA. Claes Andreasson
har talat med människor som utsattes för effekterna av
kärnvapenproven i Nevadaöknen.
”Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något!”14
Lorelle Nelson kämpar mot ett eventuellt återupptagande
av kärnvapenproven i Nevadaöknen
Besök hos Pakistans ambassadör i Stockholm15
Hans Levander och Meit Krakau rapporterar från mötet
Risker för spridning av nukleärt material
i f.d. Sovjetunionen16
Klas Lundius refererar ett föredrag av Lars van Dassen
vid Utrikespolitiska föreningen i Lund
”Kryphål i USA:s och Rysslands senaste
nedrustningsavtal”17
Sverre Logaard från norska utrikespolitiska institutet
analyserade kritiskt det senaste nedrustningsavtalet mellan
USA och Ryssland när han talade vid Norske Leger mot
Atomvåpen, NLA:s, 20-årsjubileum
Framgång för IPPNW:s arbete Indien – Pakistan18
En appell publicerad i indiska och pakistanska medicinska
tidningar, signerad av läkare inom IPPNW och
fredsorganisationer samt läkarförbunden i respektive stat.
Kriget mot ”ondskan” har inget slut19
En betraktelse av Kerstin Vinterhed
”Avskaffa kärnvapnen!”20
Uttalande av nobelpristagare i Rom vid Third Global Summit
of Nobel Peace Laureates
Internationell utblick21
Redaktör Inge Axelsson
Information från SLMK Stockholm och
Svenska Tandläkare mot Kärnvapen22
SLMKs styrelse 2002–200323
BAKSIDAN
Bilder från höstmötet24

4Läkare mot kärnvapen 2002:91
  Ledarsida
Läkares dialog
med kärnvapen-
beslutsfattare
Läkare  mot  kärnvapen  har  som  mål-
sättning att informera om de medicin-
ska  konsekvenserna  av  atombomber/
kärnvapen,  med  syfte  att  få  till  stånd
en    kärnvapennedrustning    och    att
kärnvapen slutligen avskaffas. Läkare
har som yrkesgrupp en unik möjlighet
att  lyfta  kärnvapenpolitiken  från  en
snäv  nationell  säkerhetspolitisk  nivå
till  en  vidare  global  hälsodimension,
belyst i såväl kortsiktigt som långsik-
tigt perspektiv.
Bland de viktigaste målgrupperna för
denna  läkarnas  information  är  natur-
ligtvis  människor  som  medverkar  i
beslutsprocesserna vad gäller kärnva-
pen,  d.v.s.  politiker,  diplomater  och
parlamentariker  i  kärnvapenstaterna.
Alltsedan  IPPNW  och  SLMK  bilda-
des i början av 80-talet har möten och
samtal skett med dessa beslutsfattare,
och  sedan  1997  har  det  genomförts  i
ett   av   SLMK   understött   program:
”Annual Dialogues and Seminars with
Decisionmakers   at   the   Capitals   of
Nuclear  Weapons  States”.  En  viktig
inspiration  för  Dialogprogrammet  är
Oxford  Research  Group  (ORG)  som
under  80-talet  kartlagt  cirka  600  per-
soner   i   dåvarande   fem   kärnvapen-
stater, personer som har central bety-
delse  för  respektive  lands  fortsatta
kärnvapenprogram.   ORG:s   invente-
ring  omfattar  förutom  politiker  även
forskare  och  forskningsansvariga  vid
kärnvapenlaboratorier samt anonyma,
men i detta sammahang inflytelserika,
tjänstemän  vid  försvars-  och  utrikes-
ministerier.
(www.oxfordresearchgroup.org.uk)
En strategiskt viktig fråga är om läka-
res  möten  och  samtal  med  politiker
och    andra    kärnvapenbeslutsfattare
medför  en  påverkan  i  enlighet  med
IPPNW:s  målsättning?  Vår  bedöm-
ning är att så sker, under förutsättning
att  samtalet/dialogen  förbereds  och
genomförs på ett respektfullt sätt samt
omfattar en argumentation som inrik-
tar  sig  på  kärnvapnens  hälsoeffekter.
Ett bra exempel är förre presidenten i
Sovjetunionen    Michail    Gorbatjov
som  i  skrift  på  ett  uppskattande  sätt
uttryckt  att  han  tog  starkt  intryck  av
den information som han fick vid per-
sonliga  möten  med  ledande  läkare
inom IPPNW. Som läkare är vi med-
vetna om den terapeutiska effekt som
förmedlas genom det personliga mötet
mellan  patient  och  vårdgivare,  något
som  ibland  hänförs  till  en  gynnsam
placebo-effekt eller   i   ogynnsamma
fall till en nocebo-effekt. Den tysk-ju-
diske  filosofen  Martin  Buber  under-
stryker  vikten  av  att  ett  möte  med
samtal inte bör ske som en pådyvling
av  åsikter,  mötet  bör  i  stället  inrikta
sig på att förstärka tankar och åsikter
som redan finns i mer eller mindre ut-
vecklad omfattning. Inom IPPNW har
vi erfarit att högt uppsatta beslutsfat-
tare  tyst  bär  på  ett  tvivel  om  kärnva-
pens nytta, tankar som de först kunnat
framföra efter det att de lämnat sin ak-
tiva  politiska  eller  militära  karriär.
Det  finns  således  tvivlets  frön  som
kan   ges   näring   vid   återkommande
samtal. En annan tänkare som fascine-
rats av ordets kraft är Rolf Edberg, en
numera bortgången världsmedborgare
som i sina böcker med poetisk och na-
turvetenskaplig färg beskrivit vansin-
net  med  kärnvapenhotet  inom  ett  be-
gränsat  och  gemensamt  globalt  livs-
rum.  I  en  betraktelse  med  rubriken
Ord uttrycker  Edberg  bland  annat:
”Ord  finns  med  i  alla  våra  medvetna
handlingar.  Ord  kan  styra  den  form-
ande griphanden. En del av mysteriet
ligger  i  samspelet  mellan  hjärna  och
ord.   Ord   utvecklas   ur   människo-
hjärnan men kan i sin tur ha medver-
kat till att utveckla hjärnan. Vi tänker i
ord men orden har samtidigt blivit en
förutsättning för tanken. Vi kan tänka
över själva tänkandet.”  I våra dialog-
möten skall vi förutom ord utnyttja att
hjärnan   i   hög   utsträckning   arbetar
med  bilder,  varur  själva  begreppet
”vision” kan härledas! Denna pedago-
giska  insikt  måste  vägleda  oss  när  vi
vill beskriva en kärnvapennedrustning
och en kärnvapenfri framtid. Hjärnan
kan  inte  omedelbart  se  en  framtida
”kärnvapenfri  värld”,  utan  den  kopp-
lar detta abstrakta begrepp till de kon-
kreta atombomberna och till skadebil-
der från Hiroshima och Nagasaki i au-
gusti 1945.
Jag  tror  att  dialogprogrammet  under
senare  år  medfört  framsteg,  även  om
det  är  svårt  att  utvärdera  en  attityd-
påverkan.   IPPNW-delegationer   får
inte  bara  tillträde,  utan  önskas  även
åter  till  ministerier  och  parlament.
Självklart måste vi undvika att bli allt-
för  familjära  och  smickrade  av  dessa
inviter, dialogen måste bidraga till att
flytta fram positionerna år för år. När
det  gäller  själva  sakfrågan,  så  tycks
det  som  om  den  grundläggande  till-
tron   till   kärnvapen   håller   på   att

Läkare mot kärnvapen 2002:915
minska.  Att  nedrustningskonferensen
i Genève gått i stå och att de formella
nedrustningsavtalen   lyser   med   sin
frånvaro  avspeglar  inte  hela  verklig-
heten, utan kanske att processen pågår
på andra plan. På vår direkta fråga hu-
ruvida kärnvapen skall betraktas som
militära  vapen  eller  politiska  vapen,
får  vi  numera  svaret  att  de  utgör  det
senare alternativet, d.v.s. politiska va-
pen! Detta besked är i och för sig be-
klämmande;  att  hot  om  samhällens
förintelse trots militärt avståndstagan-
de ses som ett diplomatins verktyg bör
rendera betyget Icke Godkänd. Å and-
ra  sidan  pekar  denna  erosion  av  till-
tron till kärnvapen på ett viktigt behov
av ”A new way of thinking” vilket Al-
bert Einstein efterlyste redan på 1950-
talet! Idag kan IPPNW spela en viktig
roll  som  partner  när  det  gäller  att  ut-
veckla  tankar  kring  nytt  säkerhets-
tänkande.  Projektet  ”Instead  of  Nu-
clear Weapons” med tankar kring Ge-
mensam Säkerhet – Common Security
samt FN-programmet kring Education
for Disarmament är exempel på teman
för  dialogmöten  och  seminarier.  Sä-
kerhetsfrågor regionalt, nationellt och
internationellt rör ju sig ytterst om hur
vi   skall   utforma   samhället   för   att
uppnå optimal hälsa för medborgarna
utan  att  äventyra  en  uthållig  biosfär.
Bland  andra  ämnen  där  läkare  och
kärnvapenbeslutsfattare  funnit  en  ge-
mensam  plattform  är  det  av  SLMK
utvecklade     programmet     ”Human
Factor”, människans fysiologiska och
psykologiska begränsningar i ett hög-
teknologiskt samhälle. Vi är ense om
att  det  är  mänskligt  att  fela!  Vi  inser
även att tekniken inte är ofelbar!
SLMK  spelar  en  mycket  central  roll
när   Dialogprogrammet   nu   planeras
fram  till  IPPNWs  kommande  världs-
kongress  i  Beijing  september  2004.
Dialogmöten har redan ägt rum i Lon-
don och Paris denna höst och rappor-
teras på SLMK:s hemsida och i infor-
mationsbladet.  Dialogmöten  och  se-
minarier har hittills dominerats av lä-
karnas medverkan, men vi planerar att
skapa   synergi   med   medicinstuden-
ternas  program  kring  temat  ”Nuclear
Weapons  Inheritance”.  I  detta  pro-
gram  riktar  IPPNW-studenter  frågan
till  studenter  vid  universitet  i  kärn-
vapenländerna:  önskar  de  ärva  sitt
1980–1996
Sovjetunionen, sedermera
Ryssland med OSS
USA
England
Frankrike
Kina
Mellanöstern
1997
Moskva  April
Paris  Oktober
London  Oktober
1998
Moskva  April
Washington  Maj
Paris  Oktober
London  November
1999
New Delhi Februari
Karachi Februari
Moskva April
Beijing Oktober  IPPNW regional
konferens
London Oktober
Paris Oktober
2000
Washington Maj
Moskva Maj
Paris November
2001
Moskva Maj
London Oktober
NATO Oktober
Washington November
2002
Moskva Mars
Washington Maj
Budapest September
Paris November
London November
2003 pågående planering
New Delhi April?
Islamabad April?
Moskva Maj
Beijing September?
Washington September?
London November
Paris November?
Planering för 2004
Beijing September i samband
med IPPNW:s världskongress
FAKTARUTA 1
om hur IPPNW delegationer har mött politiska beslutsfattare.
Detaljerad information från tiden 1980–1996 saknas.
lands     kärnvapenavskräckningsdok-
trin,  de  fysiska  atombomberna  och
ekonomin  för  eventuell  kärnvapenut-
veckling eller kärnvapennedrustning?
Läkare och studenter kommer att fin-
nas  i  kärnvapenhuvudstäderna  samti-
digt vilket är en ny dimension. I nära
samverkan  med  Danske  Leger  Mot
Kernevåben,    Norske    Leger    Mot
Atomvåpen,   Physicians   for   Social
Responsibility      i      Finland      samt
IPPNW:s kontor i Boston har SLMK
bildat en projektkommitté. Dess upp-
gift är att ansvara för Dialogprogram-
mets genomförande under kommande
två  år,  programmässigt  och  i  viss  ut-
sträckning även ekonomiskt. Detta är
ett stort åtagande och vi skall göra vårt
bästa  för  att  kontinuerligt  utvärdera
och   rapportera   genomförda   dialog-
möten  i  Informationsbladet  och  på
hemsidor (SLMK:s och IPPNW:s). Vi
hoppas att alla ni SLMK-medlemmar
som stödjer vårt arbete virtuellt följer
med på dessa resor, och att ni framför
kritiska,  konstruktiva  och  gärna  upp-
muntrande  synpunkter  under  resans
gång!
HANS LEVANDER
hans.levander@slmk.org

6Läkare mot kärnvapen 2002:91
FAKTARUTA 2
Exempel på ämnen som diskuterats under senare års
Dialog- och Seminariemöten
Kärnvapen – Old Security
Kärnvapen och Hälsa – Medicinska aspekter
Kärnvapenavtal
Kärnvapenavskräckningens filosofi
De-alerting – att ta kärnvapen ur högsta beredskap
Kärnvapenfria zoner
NATO-utvidgningens konsekvenser för
kärnvapenspridning
Canberra-initiativet
Internationella domstolens i Haag uttalande om
kärnvapen
MPI – Middle Power Initiative
The NAC initiative – 8-nations initiativet
(inkluderande Sverige)
Kopplingen mellan samhällets militära och sociala
kostnader
Human Factor – den mänskliga faktorn i det
högteknologiska samhället
Nytt säkerhetstänkande – New Security
Samarbete kring hälsofrågor över gränserna
Gemensamma vattenområden – Östersjösamarbete –
Europeiska vattenkartan
Gemensam säkerhet
Fredsundervisning
Ungdomars syn på framtiden – ”Shape Your future”,
”Life-Link”
Förtroendeskapande åtgärder
Ökad öppenhet
Projektet ”Instead of Nuclear Weapons”
Ett   viktigt   inslag   i   IPPNW:s   och
SLMK:s  mångåriga  arbete  för  kärn-
vapnens  avskaffande  har  varit  att  ak-
tivt  uppsöka  beslutsfattare  i  kärnva-
penstater och tala med dem om de me-
dicinska och mänskliga effekterna av
krig. Dessa dialogseminarier har givit
oss möjlighet att träffa en rad maktha-
vare och har förhoppningsvis bidragit
till att öka medvetenheten om det hot
kärnvapnen  innebär  mot  mänsklighe-
tens  fortsatta  existens.  Vid  IPPNW:s
världskongress  i  Washington  i  maj
fanns en allmänt positiv inställning till
att  fortsätta  arbetet  med  dialogsemi-
narierna och att göra det med starkare
samordning  av  processen  såväl  som
en  utvärdering  av  resultaten  av  pro-
grammet.  Nu  har  SLMK  initierat  ar-
betet  med  en  ny  serie  dialogsemina-
rier  som  skall  sträcka  sig  fram  till
Dialogseminarier med
beslutsfattare i kärnvapenstater
SLMK koordinerar arbetet 2002–2004
nästa  världskongress  i  Beijing  i  sep-
tember 2004.
Både läkare och
studenter deltar
Målet  med  det  dialogprojektet  är  att
uppvakta  beslutsfattare  på  regerings-
nivå  i  samtliga  kärnvapenstater.  Vi
vill  diskutera  kärnvapenfrågan,  nya
alternativa vägar att uppnå gemensam
säkerhet  samt  andra  frågor  rörande
vapentillverkningens    och    -använd-
ningens  inverkan  på  folkhälsan.  De
uppvaktande delegationerna skall be-
stå  av  läkare  och  läkarstudenter  från
det  aktuella  landet,  men  också  från
andra kärnvapenländer samt några re-
presentanter  för  andra  IPPNW-fören-
ingar. Detta liknar till stor del den ut-
formning programmet haft sedan tidi-
gare – ny blir dock den starkare kopp-
lingen   mellan   läkar-   och   student-
aktiviteter.  I  samband  med  varje  dia-
logseminarium skall nämligen ett pa-
rallellt  studentprogram  anordnas,  där
läkarstudenter från den aktuella regio-
nen  tillsammans  med  studenter  från
andra delar av världen utbildas i kärn-
vapen-  och  säkerhetsfrågor.  Utbytet
mellan läkarnas och studenternas mö-
ten  skall  också  vara  stort,  med  syfte
att  knyta  de  båda  grupperna  närmare
varandra.
Vidare är tanken att ett besök i exem-
pelvis  Washington,  skall  föregås  av
att  IPPNW-medlemmar  världen  över
besöker  de  amerikanska  ambassader-
na  i  sina  respektive  länder  veckorna
innan. Dessa samlade ambassadbesök
fungerar på så sätt som en effektiv på-
minnelse  om  att  det  finns  en  opinion
mot kärnvapen och för alternativa sä-
>
DialogerDialoger
DialogerDialoger
Dialoger  <

Läkare mot kärnvapen 2002:917
kerhets-  och  förtroendebyggande  åt-
gärder världen över. När så delegatio-
nen genomför dialogseminariet i kärn-
vapenlandets  huvudstad  gör  man  det
med  hela  IPPNW:s  konkreta  och  ak-
tiva uppbackning.
Först på programmet står dialogsemi-
narier  i  Islamabad  och  New  Delhi  i
maj 2003, då vi bl.a. hoppas kunna bi-
dra till att skapa pakistansk och indisk
opinion mot den pågående kärnvapen-
rustningen  i  regionen.  Därefter  följer
Moskva i maj och under hösten ämnar
vi ta dialogprojektet till såväl Beijing
som Washington. Under vintern/våren
2004  är  dialogseminarier  i  London,
Paris och hos NATO i Bryssel plane-
rade.
Dialog i Budapest
Utrikesministeriet
Första  mötet  skedde  på  hög  nivå  på
utrikesministeriet  där  vi  diskuterade
möjligheterna  att  eliminera  kärnvap-
nen. Vi möttes kanske lite förvånande
av attityden att kärnvapen förlorat sitt
berättigande  i  Europa  efter  murens
fall. Biträdande statssekreteraren bör-
jade med att säga att det var viktigt för
Ungern  att  som  ung  demokrati  öka
kontakterna  med  olika  NGOs.  Han
Dialogen  med  makthavare  genomfördes  för  första  gången  i  Ungern,
nyblivet NATO-land, i slutet av september 2002. Vår ungerska organisa-
tion och särskilt dr Zita Makoi hade jobbat hårt i drygt två år för att få
till  stånd  alla  möten.  Det  var  därför  glädjande  att  delegationen  från
IPPNW bestod av hela 11 personer från 11 länder, vilket imponerade på
alla vi träffade.
hävdade  bestämt  att  Ungern  aldrig
haft  ryska  kärnvapen  på  sitt  territo-
rium  (ej  betrodda  av  Sovjetunionen).
Innan Ungern anslöt sig till NATO var
man noga med att ansluta sig till alla
internationella  avtal  rörande  kärnva-
pen.  Ungerska  parlamentet  har  t.ex.
ratificerat   ickespridningsavtalet   och
provstoppsavtalet.    Statssekreteraren
sitter  med  i  NATOs  krigsplanerings-
grupp och anser att det inte finns nå-
got  behov  av  taktiska  kärnvapen  i
dagsläget.  Polen,  Tjeckien  och  Ung-
ern,  som  tidigare  var  medlemmar  i
Warszawapakten,  har  nu  i  egenskap
av  NATO-länder  Ryssland  som  mot-
part.  Ungern  anser  att  det  nyskapade
rådet  mellan  NATO  och  Ryssland  är
ett bra forum för diskussioner om to-
talt  avskaffande  av  kärnvapen.  Ung-
ern ser därför de ryska taktiska kärn-
Parlamentsbygg-
naderna  i Budapest.
>
DialogerDialoger
DialogerDialoger
Dialoger  <
naderna för internationellt deltagande
vid seminarierna.
Under de kommande knappa två åren
fram  till  världskongressen  i  Beijing
kommer  SLMK  alltså  att  leda  detta
viktiga  och  stimulerande  arbete  för
samtal  med  beslutsfattare  i  världens
kärnvapenstater.  Vi  strävar  efter  att
göra   läkares   och   studenters   röster
hörda  i  maktens  korridorer  och  på  så
sätt  bidra  till  nedrustning  av  kärnva-
pen i såväl Islamabad och Peking som
Paris och Washington. Vårt slutgiltiga
mål kvarstår – en kärnvapenfri värld!
MATS SUNDBERG,
Uppsala
Koordinator, Styrgruppen
för IPPNW:s dialogprojekt
mats.sundberg@slmk.org
Viktig roll för nordiska
representanter
SLMK  spelar  en  mycket  viktig  och
aktiv  roll  i  samordningen  av  dialog-
projektet, då vi leder arbetet inom den
styrgrupp som består av studenter och
läkare  från  Sverige,  Norge,  Finland
och  Danmark.  I  gruppen  ingår  också
en  representant  för  IPPNW:s  huvud-
kontor i Boston samt föreningens pre-
sident, dr McCoy från Malaysia. Styr-
gruppens uppgifter är att leda planer-
ing, genomförande och utvärdering av
samtliga seminarier – i nära samarbete
med   respektive   arrangörsland.   De
nordiska   ländernas   föreningar   har
också åtagit sig ett ansvar för att samla
in pengar för att täcka en del av kost-
(forts.)

8Läkare mot kärnvapen 2002:91
IPPNW-delegationen utanför parlamentet.
all konversation måste översättas till ungerska. Parlamen-
tarikerna  hävdade  att  Sovjetunionen  lagrat  kärnvapen  på
sina baser i Ungern, men att dessa drogs tillbaka 1989. Den
nuvarande konstitutionen förbjuder lagring/stationering av
kärnvapen  i  Ungern.  Vi  diskuterade  även  behov  av  sjuk-
vård, så länge kärnvapen finns, och skyddsrummens kvali-
tet. Tidigare när staten ägde alla fastigheter kunde skydds-
rummen ständigt underhållas och var i bra skick, men de
har förfallit sedan bostäderna privatiserats. Ungern vill in-
för Prepcom driva fram en kärnvapenkonvention liknande
dem som redan finns för biologiska och kemiska vapen.
Försvarsministeriet
Slutligen  hade  vi  ett  öppenhjärtigt  och  stundtals  lite  hett
möte  med  företrädare  för  försvarsministeriet.  Hela  fem
personer mötte upp varav tre hade militäruniform. De ung-
erska militärerna ville inte ha tillgång till kärnvapen utan
såg dem som politiska vapen. Man förlitade sig därför på
att NATO respekterar att Ungern inte vill ha några kärnva-
pen på sitt territorium. Därför ansåg man det helt och hållet
vara en politisk fråga ifall Ungern skulle ta emot NATO-
kärnvapen. De kunde inte tänka sig några omständigheter
inklusive någon militär situation som skulle motivera Ung-
ern att ta emot eller vilja ha kärnvapen. Ungern har beslutat
att  köpa  JAS-Gripen  från  Sverige,  en  flygplansaffär  som
först kunde gå i lås efter att NATO godkänt planet. Militä-
rerna ville inte svara huruvida planen kan bestyckas med
kärnvapen utan hänvisade till NATO i Bryssel för sådana
frågor.  Med  anledning  av  att  IPPNW  drivit  frågan  om
kärnvapenberedskap  medgav  man  att  flera  kommittéer  i
NATO  för  närvarande  diskuterar  om  hair-trigger-alert
verkligen behövs.
Slutsatser
Det främsta resultatet av våra möten, som jag bedömer det,
var  att  vår  närvaro  förstärkte  banden  med  den  ungerska
avdelningen av IPPNW och gav den en kraftfull auktoritet
inför de fortsatta kontakterna med myndigheterna. Vidare
gav den mig tillfälle att ta kontakt med SAAB som tillver-
kar JAS-Gripen i Linköping där jag bor. Den informations-
ansvarige på försäljningsföretaget betygade att ett godkän-
nande av NATO inte inkluderar att planen kan bestyckas
med kärnvapen.
Text och bild:
MARTIN TONDEL
martin.tondel@slmk.org
>
DialogerDialoger
DialogerDialoger
Dialoger  <
vapnen som hot i första hand för att de finns utmed länder-
nas  gränser.  Riskerna  är  förknippade  med  kärnvapnens
lagring då de i dagsläget inte utgör något militärt hot. Det
är däremot ett reellt hot att de kan komma på avvägar och
användas  av  någon  terroristgrupp.Ungern  kommer  nu  att
bli  ordförande  i  nästa  omgång  av  förhandlingarna  kring
ickespridningsavtalet,  Prepcom  NPT,  2003.  Ungern  ska  i
denna  roll  försöka  öka  transparensen  och  även  trycka  på
angående artikel sex som förbinder kärnvapenländerna att
nedrusta sina kärnvapen. Ungern kan däremot som nybli-
ven NATO-medlem inte påverka USA att ta kärnvapen ur
högsta  beredskap  (hair-trigger  alert).  Bedömningen  från
den ungerska sidan var att det är utsiktslöst att verka för en
kärnvapenfri zon i Europa, Ryssland kommer aldrig att ac-
ceptera att FN övervakar ett sådant avtal. Mötet på utrikes-
ministeriet  präglades  av  stor  öppenhet  och  en  bra  stäm-
ning. Man betonade också att förutsättningen för säkerhet
är en stark demokrati och att det måste finnas en interak-
tion mellan militären och det civila samhället. Ungerns sä-
kerhet vilar därför numer på flera dimensioner.
Parlamentet
Vi  besökte  även  den  imponerande  parlamentsbyggnaden
och  träffade  ledamöter  för  utrikes-  och  försvarsutskottet.
Mötet blev inte lika givande då dialogen hämmades av att
(forts.)

Läkare mot kärnvapen 2002:919
Paris  i  oktober  har  en  speciell  charm
då  platanernas  lövkronor  utmed  bou-
levarderna lyser gula och skiftar i rött
och  grönt.  Biltrafiken  är  fortfarande
överväldigande och köerna längre än i
Stockholm. Men cyklisternas antal är
i växande och här och var kantas ga-
torna av nyligen ditmålade cykelban-
or. I Luxembourgpalatset visas en stor
Modiglianiutställning som får Parisar-
na  att  stå  i  kilometerlånga  köer  och  i
S:t Chapelles vackra gotiska rum spe-
las Mozarts klarinettkvintett.
Dagen  då  jag  anländer  är  det  orkan-
oväder  över  Frankrike,  som  kräver
fyra  dödsoffer.  Kanske  är    den  tillta-
gande växthuseffekten en bidragande
faktor? Hur det nu än är med detta så
finns  det  i  Frankrike  idag  en  ökad
medvetenhet om att så kan vara fallet.
I  Moskva  har  gisslandramat  just  gått
mot   sitt   tragiska   slut.   Tidningarna
skriver  om  Irakkrisen,  om  Bushs  ag-
gressiva  hållning  och  om  Frankrikes
förslag till en mer moderat FN-resolu-
tion.  Veckotidningen  ”Le  Point”  har
en bild av Bush på omslaget med den
frågande texten ”Bush – Är den man-
nen farlig?”.
Det  är  måndag  morgon.  Dialogsemi-
nariets delegater samlas hos professor
Abraham  Béhar  på  hans  kontor  på
Faculté   de   Médicine   där   medicin-
historia dryper ur väggarna och gigan-
ter  från  förr  står  staty  under  valven.
I  det  medeltida  huset  intill  startade
Danton franska revolutionen, berättar
Abraham och man påminns om att en
handfull målmedvetna människor kan
förändra världshistorien.
Med oss idag är, förutom outtröttlige
Abraham, redaktören för franska för-
eningens   informationsblad   ”Méde-
cine  &  Guerre  Nucléaire”  Raymond
Galinski.  Familjedoktorn  Neil  Arya
Dialogseminarium i Paris
28 oktober 2002
från Kanada är ett energiskt tillskott i
den internationella föreningens arbete
liksom  en  engelsk  psykiatriker  med
det    franskklingande    namnet    Jack
Piedchaud.  På  en  närliggande  restau-
rant  lägger  Abraham  med  van  hand
upp strategin för eftermiddagens upp-
vaktningar.   Abraham   har   ännu   en
gång  ordnat  dialogseminarier  på  en
hög officiell nivå. Först ska vi besöka
hälsovårdsministeriet  och  sedan  utri-
kesministeriet.  Det  är  beundransvärt
att  lyckas  med  detta  i  ett  land  som
helst undviker att tala om sina kärnva-
pen.   I   sitt   hemland   har   Abraham
Béhar  en  naturlig  pondus  förankrad
som han är i sin professur i radiobio-
logi  och  i  sitt  nationella  ordförande-
skap.
På   hälsovårdsministeriet   träffar   vi
professorn   i   epidemiologi   William
Dab,  ansvarig  för  ”santé  publique  et
sécurité  sanitaire”  och  direkt  under-
ställd hälsovårdsministern om jag för-
stått Abraham rätt. Han har läst epide-
miologi  i  Kanada  på  det  universitet
där Neil har studerat, vilket underlät-
tar  kontakten.  I  Dabs  bokhylla  läser
jag  boktiteln  ”Servir  l’État  Français”
och  påminns  om  den  franska  stats-
apparatens hierarkiska och välslipade
uppbyggnad.
Neil presenterar en skrift från Kanada
som  handlar  om  det  internationella
samhällets  skyldighet  att  ta  hand  om
sina  medborgare  då  den  egna  reger-
ingen sviker och nämner Kosovo som
exempel. Det blir en utgångspunkt för
ett  samtal  om  hälsa  och  hälsovård  i
stort. Dab  berättat att han varit med i
ett  större  arbete  om  posttraumatisk
stress  disorder  och  dess  koppling  till
det  ökade  våldet  i  dagens  samhälle.
Det  finns  ett  behov  av  bättre  vapen-
kontroll både i det lilla och i det stora,
kan  vi  konstatera.  Jag  får  tillfälle  att
presentera  Christina  Vigre-Lundius’
SLMK-projekt  ”Human  factor”  och
arbetet med att tydliggöra den mänsk-
liga  faktorn  och  dess  risker  i  högtek-
nologiska system såsom t ex de fran-
ska kärnvapnen.
Quai d’Orsay, franska utrikesministe-
riet,  byggdes  av  Napoleon  och  här-
ifrån har Frankrike påverkat världen i
200  år  med  växlande  lycka.  Säker-
hetskontrollen  vid  entrén  är  rigorös.
Rådhuset i Paris, Hôtel de Ville.
>
DialogerDialoger
DialogerDialoger
Dialoger  <
(forts.)

10Läkare mot kärnvapen 2002:91
Historiens  vingar  fläktar  i  nacken  när  man  går  den  långa
valvförsedda  gången  fram  till  hissen  som  leder  upp  till
kontoret   där   Gérard   Araud,   ”Directeur   des   Affaires
Stratégiques  de  Sécurité  et  du  Désarmement”,  tar  emot.
Han  är en stilig fransman i sina bästa år med rak bena i sitt
mörka hår och ett vänligt och uttrycksfullt ansikte tyglat av
officiella plikter. Bredvid sig har han två unga adepter.
Rummet vi sitter i talar ett utsökt maktspråk. I taket i det
rymliga  rummet  hänger  en  takkrona  i  empirstil,  bortre
långväggen är täckt av ett stort vitrinskåp i mörkt trä och
hyllorna fyllda av tjocka läderband. På balkongen utanför
det franska fönstret står en knippe franska standar. Vi sitter
samlade i en elegant bordsgrupp så att vi gäster kan se ut
genom fönstret.
Rummet är säkerligen fullt av minnen av intressant fransk
utrikespolitik. Men idag är det nuet som gäller. Samtalet
handlar initialt om det nyligen lagda franska förslaget om
en mer nyanserad FN-resolutionen i Irakfrågan. Abraham
uttrycker vår uppskattning att Frankrike vågat inta en mer
moderat  ställning.  Araud  uttrycker  att  Frankrike  känner
sig  ganska  ensam  i  Europa  i  denna  fråga  och  antyder  att
man gärna skulle se mer aktivt stöd från andra länder. Ab-
raham nämner att  IPPNW just haft möte i Berlin och träf-
fat folk från tyska utrikesministeriet. Araud frågar nyfiket
vad man sa och Abraham kan berätta att Tyskland  väsent-
ligen står bakom Frankrike i denna fråga. Det visste nog
redan Araud, men kanske var detta ändå något av en be-
kräftelse.  Jack  frågar,  som  engelsman,  hur  Frankrike
kommer att reagera om Bush startar ett krig med stöd av
Blair. Det är en svår fråga, som inte får något klart svar.
Araud  håller  en  intressant  och  nyanserad  utläggning  om
USAs syn på nedrustningsfrågor. ”The arm control from
the  cold  war  is  dead”,  säger  han.  Han  uttrycker  ett  visst
mått av bekymmer över USAs misstro till internationella
överenskommelser.  Det  gäller  kärnvapen,  ”small  arms”,
landminor, men också den ökande växthuseffekten menar
han.  Det  är  olyckligt  om  USA  slänger  bort  barnet  med
badvattnet,  understryker  han.  Några  mer  djupgående  ut-
läggningar  om  Bushs  syften  ger  han  inte.  Men  att  Bushs
politik  har  fjärmat  USA  och  Frankrike  från  varandra  är
tydligt.
Araud håller också en liten utläggning om franska kärnva-
pen. Frankrike var övergivet och sårbart då Tyskarna an-
föll landet 1940 och många fransmän dog till följd av kri-
get.  Kärnvapnen  byggdes  utifrån  denna  erfarenhet.  Men
man inser tillfullo att kärnvapen är obrukbara. Man följer
icke-spridningsavtalet (NPT), säger han och man har skri-
vit  under    ”Comprehensive  Test  Ban  Treaty”  (CTBT),
man är för ”cut off treaty” och har minskat kärnvapenar-
senalen  från  ca  200  till  dagens  ca  100  vapen.  I  slutet  av
mötet ger Abraham mig ordet och jag säger: – Vi alla vill
bli av med kärnvapnen, Frankrike senare och vi nu snarast.
Vi  lever  i  en  värld  full  av  hot  och  misstro.  Men  hur  ska
världen se ut då vi avskaffat kärnvapen? Jag berättar lite
om  Hans  Levanders/SLMKs  projekt  ”Instead  of  Nuclear
Weapons” och avslutar med att överlämna vår skrift i frå-
gan som emottages välvilligt.
Sammanfattningsvis  var  IPPNWs  uppvaktning  i  Paris
detta  år  välplanerade  och  vi  fick  träffa  personer  med  in-
tresse för hälsa och kärnvapen på hög officiell nivå, direkt
underställda  ministern  på  hälsovårds-  respektive  utrikes-
ministeriet. Det är alltid svårt att veta vilka effekter som
den här typen av uppvaktning ger. Men det märktes tyd-
ligt, tyckte jag, att en grupp läkare tränade att föra dialog
med beslutsfattare väcker intresse för frågorna och skapar
respekt. Men reell påverkan, det är frågan?
Text och bild:
GÖSTA ALFVÉN
gosta.alfven@slmk.org
Hos Gérard Araud. Från vänster Abraham Behar, Gérard
Araud samt två adjutanter.
På franska utrikesminsisteriet Quai d’Orsay. Från vänster
Raymond Galinski, Neil Ayar, Abraham Béhar och Gösta
Alfvén
>
DialogerDialoger
DialogerDialoger
Dialoger  <
(forts.)

Läkare mot kärnvapen 2002:9111
Tjugofem  mil  från  den  amerikanska
testplatsen i Nevadaöknen, alldeles på
andra sidan gränsen i Utah, ligger den
lilla staden St. George. På femtiotalet
var  det  ett  stillsamt  samhälle  med
16 000 invånare. Det mormonskt väl-
ordnade  samhället  med  sitt  rutnät  av
breda  boulevarder  och  gator  och  det
bastanta  vitkalkade  templet  i  mitten,
omgivet    av    vackert    rödoxiderade
berg, var fridfullt och makligt.
St. George var en av de små orter som
låg i vindriktningen från provspräng-
ningarna, varför invånarna ofta kalla-
des  ”downwinders”.  Det  var  ett  gud-
fruktigt folk, patriotiskt och lojalt mot
både  kyrka  och  stat.  De  skulle  aldrig
ha  kommit  på  tanken  att  ifrågasätta
vad  som  hände  där  på  andra  sidan
bergskammen.   Tvärtom   begav   sig
många  av  dem  upp  på  de  omgivande
bergsknallarna  för  att  tidigt  i  gry-
ningen beskåda spektaklet.
”Hela  den  västra  horisonten  lystes
upp.  Man  kunde  läsa  tidningen,  trots
att det var tidigt på morgonen,” berät-
tade St. Georgebon Elmer Picket. ”Så
började  marken  skälva,  ungefär  som
vid ett litet jordskalv. Strax efter gry-
ningen började de stora, röda socker-
vaddsmolnen att rulla in över staden.
Människor som varit utomhus tappade
en  del  av  sitt  hår,  men  det  växte  till-
baka igen. Dessutom fick man en fan-
tastisk solbränna.”
”Men det var då vi började undra; Är
det  verkligen  säkert?  Och  omkring
1955 började människor att avlida,” sa
Elmer Picket.
En tummad lapp
Första   gången   jag   träffade   Elmer
Picket  var  på  sommaren  1992.  Då
hade han tagit över en liten järnhandel
längs  St.  George  Boulevard.  Under
snedtaket  utanför  hängde  krattor  och
spadar.  Innanför  dörren  löpte  smala
gångar som kantades av nötta trälådor
med  alla  upptänkliga  storlekar  och
sorters spik, muttrar, skruv och bult.
Med sig i butiken hade Elmer en tum-
mad broschyr där atomenergikommis-
sionen  bedyrade  att  testerna  inte  ut-
gjorde någon omedelbar fara för invå-
narnas   hälsa. ”Det   finns   emellertid
alltid  en  möjlighet  att  allmänheten
kan  uppleva  effekter  utanför  själva
testområdet,   såsom   blixtar,   explo-
sionsstötar   och   radioaktivt   nedfall.
Den  potentiella  exponeringen  kom-
mer  att  vara  låg,  och  kan  ytterligare
minskas  genom  allmänhetens  samar-
bete.  Mycket  av  detta  häfte  ägnas  åt
att  definiera  dessa  effekter  utanför
testområdet, och den strålning som ni
kan bli ombedd att acceptera.”
Mitt bland de gulnade sidorna i häftet
förvarade Elmer en tummad lapp. Det
var  en  lista  över  de  familjemedlem-
mar  som  hade  avlidit  i  cancer  sedan
testerna startade. Än så länge hade El-
mer fört in femton namn.
”Min  fru  dog  i  leukemi,  liksom  min
systerdotter. Min syster drabbades av
lungcancer, trots att hon aldrig rökte.
Mormor   fick   bukspottscancer,   och
min svärmor och fyra av mina onklar
avled också av cancer,” berättade han.
”Det är bara de i vår familj som bodde
här i närheten som insjuknade och av-
led. Ingen som flyttade härifrån, ingen
av dem har till denna dag drabbats av
cancer.”
Innan Elmer tog över järnhandeln, ar-
betade han tillsammans med sin pappa
som  stadens  begravningsentreprenör.
”När människor i tidigt femtiotal bör-
jade avlida i cancer, fick jag slå upp i
mina böcker hur vi skulle gå till väga
för att balsamera deras kroppar. Can-
cer  var  så  ovanligt  vid  den  tiden,  att
jag helt enkelt inte visste.”
Tio års provstopp
”Low use segment
of the population”
Klockan   08:04   den   23   september   1992   detonerades
”Divider”, en kärnladdning på knappt 20 kiloton. Det skulle
bli  det  928:e  testet  i  Nevadas  dammtorra  öken.  Någon
vecka  senare  inleddes  det  moratorium  för  provspräng-
ningar som fortfarande råder. Trots att det gått tio år se-
dan  det  senaste  testet,  påminns  invånarna  nära  test-
platsen dagligen om vad som hände. Och oroas över att de
rosafärgade  svampformade  molnen  åter  ska  dyka  upp
över bergskammarna.
Järnhandlaren i St. George, Elmer
Picket, var övertygad om att testerna
i Nevada bär skulden till att många
av hans familjemedlemmar avlidit i
cancer. När han själv avled blev han
nummer 22.
(forts.)

Inte till så stor nytta
I  en  hemlig  promemoria  från  atom-
energikommissionen  kallades  det  här
området  för  ”i  stort  sett  obefolkat”
och de få som envisades med att ändå
bo  här  utgjorde  ett  ”low  use  segment
of the population”, alltså en del av be-
folkningen  som  ändå  inte  var  till  så
stor nytta.
St. George och de omgivande småort-
erna  vilade  ännu  i  gudfruktig  stiltje
och sundhet. En sann mormon dricker
vare sig alkohol, kaffe eller te. Röker
inte  och  bor  dessutom  i  en  bygd  där
det nästan helt saknas förorenande in-
dustrier.  ”De  lever  kort  sagt  ovanligt
sunt” säger Janet Gordon, som de se-
naste   årtiondena   lett   arbetet   inom
Citizens Call för upprättelse och eko-
nomisk  kompensation  till  de  männis-
kor som drabbades av testerna.
I samband med att Förenta Nationerna
behandlade  frågan  om  ett  provstopp
var  Janet  Gordon  en  av  dem  som  in-
bjudits  att  tala.  ”Vi  vädjar  till  denna
organisation, och till världens männis-
kor,   att   sätta   stopp   för   alla   prov-
sprängningar,  i  alla  tider.  Vi  har  dyrt
fått  betala  för  testerna,  med  våra  liv
och våra släktingars och grannars väl-
befinnade. Och priset har varit myck-
et,  mycket  högt.  Snälla,  tillåt  inte  att
ännu  en  generation  barn  utsätts  för
samma  radioaktiva  framtid  som  våra
barn har.”
När vi träffas inför tioårsdagen, frågar
jag  henne  om  hon  tror  att  testerna
kommer  att  återupptas.  ”Jag  tror  att
det  beror  på  hur  det  går  med  den
amerikanska  ekonomin,”  svarar  hon.
”Jag tror att de gärna skulle vilja åter-
uppta proven, men om fler storföretag
går omkull och börsen fortsätter ned-
åt, tror jag det blir svårt för dem att få
de  anslag  som  behövs.  Men  om  eko-
nomin vänder uppåt igen, blir de svå-
rare att stoppa.”
Vi  sitter  i  hennes  kök  i  Cedar  City,
någon  knapp  timmes  bilresa  nordost
om  St.  George.  Mörkret  har  börjat
lägga  sig,  och  Janet  tummar  litet  på
några av sina senaste klipp från lokal-
tidningens familjesida.
Med det bastanta vitkritade mormontemplet i centrum, och omgivet av vackert
rödoxiderade berg, vilar staden St. George, i vindriktningen från den ameri-
kanska testplatsen för kärnvapen.
Sedan den majafton när Janet Gordons bror Kent kom hem radioaktivt bränd
av Dirty Harry har Janet idogt kämpat för att de som drabbats av testerna i
Nevada ska få ett erkännande och ekonomisk kompensation.
(forts.)

Den 26 oktober 1958 detonerade ”De Baca”, 2,2 kt.
”Det  här  är  minnesrunan  efter  Vivi-
anne Petersen, Claudias svärmor. Hon
avled av lungcancer, trots att hon inte
rökte  en  enda  cigarett  i  sitt  liv.  Men
hennes  make  arbetade  i  urangruvan,
hon  tvättade  hans  arbetskläder  till-
sammans   med   resten   av   familjens
tvätt,  och  förvarade  uranbitar  under
diskbänken  tillsammans  med  potatis,
morötter och lök. De sa ju att det var
helt ofarligt ...”
Vet du hur många människor i det här
området som har påverkats av testerna
i Nevada, frågar jag. ”När Kongressen
debatterade  ett  mycket  begränsat  er-
sättningspaket, för enbart ett fåtal can-
cerformer, vittnade jag att mellan 700
och  1 000  människor  skulle  kunna
komma  i  fråga  i  de  fyra  länen  i  syd-
västra Utah,” svarar Janet.
”Men det handlar ju inte bara om can-
cer. Vi har ju till exempel alla foster-
skador,  missfall  och  hjärtsjukdomar
också.  Totalt  uppskattar  jag  att  om-
kring en miljon amerikaner direkt har
påverkats av testerna på Nevadas test-
plats.  Högt  aktade  forskare  har  sagt
fyra miljoner ...”
Jag frågar Janet hur hon skulle reagera
om   testerna   verkligen   återupptogs.
Hon  är  tyst  en  liten  stund,  så  svarar
hon: ”När du frågade kände jag hur en
varm våg sköljde genom kroppen. Jag
höll  på  att  explodera,  jag  ville  svära,
jag  ville  skrika:  ”Vad  menar  du,  hur
skulle  jag  reagera?”  På  samma  sätt
som  jag  alltid  gjort  –  de  hade  ingen
rätt att göra så mot sina egna medbor-
gare. När allt kommer omkring är det
bara  en  ursäkt  för  några  företag  att
tjäna  stora  pengar.  Nya  tester  är  inte
nödvändiga, vare sig för vår överlev-
nad, eller för vår säkerhet.”
”Testerna dödar oss. De har dödat oss
i  årtionden,  och  de  kommer  att  fort-
sätta  att  döda  oss,  om  de  börjar  testa
igen.”
Orden  klingar  bekant.  Jag  minns  vad
Elmer Picket sa till mig där vi stod vid
disken i hans järnhandel för tio år se-
dan.  ”Vi  betraktades  som  förbruk-
ningsvaror. De visste mycket väl vad
de   gjorde.   De   mördade   en   massa
människor,  i  den  nationella  säkerhe-
tens namn. För om testerna nu var så
ofarliga  som  de  påstod,  hur  kommer
det sig då att de bara testade sina bom-
ber när vinden blåste hitåt. Om vinden
låg på åt det andra hållet, mot Las Ve-
gas  eller  Los  Angeles,  ställdes  tes-
terna in.”
Kartan visar hur det radioaktiva nedfallet från de amerikanska provspräng-
ningarna spreds över landet. Kartan är hämtad från en studie gjord av USA:s
Nationella Cancerinstitut, NCI.
Under  åren  som  gått  sedan  vi  träffa-
des, har Elmer Picket tvingats föra in
ytterligare  namn  på  sin  lista  över  av-
lidna   familjemedlemmar.   När   han
själv  avled  i  cancer  för  tre  år  sedan,
blev han nummer tjugotvå.
CLAES ANDREASSON
Los Angeles

14Läkare mot kärnvapen 2002:91
Nyligen  konstaterade  energideparte-
mentet  att  testplatsen  i  Nevada  inte
har  tillräckligt  många  erfarna  forsk-
are,  tekniker,  utrustning  och  säker-
hetsstudier för att återuppta underjor-
diska  provsprängningar  inom  rimlig
tid. Men nu rör det på sig, om än utan
att  allmänheten  är  medveten  om  det
eller  har  en  chans  att  påverka  beslu-
ten. Representanthuset har redan rös-
tat för att korta tiden mellan beslut och
att  nya  tester  kan  genomföras,  till
högst  ett  år.  Stopp  ett  tag!  Göra  sig
redo  att  återuppta  provsprängningar?
När  USA  faktiskt  tillsammans  med
165  andra  länder  skrivit  under  Prov-
stoppsavtalet?  På  en  plats  där  hög-
aktiva atomsopor redan lagras? Har vi
inte  lärt  något  av  de  gångna  sex  de-
cennierna?
Amerika testade atom- och vätebomb-
er i nära femtio år, i New Mexico, Hi-
roshima och Nagasaki (även dessa be-
traktades  som  tester!),  i  Söderhavet,
Alaska och ett flertal platser i Nevada.
Över ett tusen bomber som detonera-
des ovan och under jord, spred radio-
aktivitet  över  hela  världen.  Även  un-
der den period då underjordiska tester
var normen spydde mer än tjugo pro-
cent av de amerikanska testerna radio-
aktivitet ut i atmosfären. Särskilt hårt
drabbade   var   de   människor   som
bodde i vindriktningen från detonatio-
nerna,  liksom  de  anställda  på  test-
platsen  och  arbetare  i  urangruvorna.
Radioaktiviteten   kommer   att   finns
omkring  oss  i  ytterligare  tiotusentals
år.  Sovjetunionen,  Frankrike,  Kina,
Indien,  Storbritannien  och  andra  län-
der  har  också  förgiftat  vår  värld  med
radioaktivitet. För tio år sedan förkun-
nade  vi  ett  provstopp  av  kärnvapen,
sedan vi insett att världen inte längre
kunde  vara  beroende  av  kärnvapen
för   avskräckning.   Provstoppsavtalet
skrevs  under,  men  ratificerades  inte
av USA 1996.
Idag  har  Amerika  ännu  mer  makt  än
tidigare. En fjärdedel av världens fat-
tiga  är  ännu  fattigare  än  de  var  för
femton år sedan. President Bush säger
att  han  vill  göra  världen  ”inte  bara
säkrare, utan bättre.” Kan vi verkligen
göra det, om vi lägger resurser på att
”göra  oss  redo  att  testa”  nya  kärnva-
pen?  Ger  inte  detta  också  klartecken
till andra länder att även de kan göra
sig redo att återuppta sina tester? Det
är  ett  farligt  och  skrämmande  scena-
rio. Låt oss istället anslå pengar till att
bygga moderna skolor runt om i värl-
den.  Vi  kan  ge  barnen  de  verktyg  de
behöver  för  att  klara  sig  när  de  blir
vuxna, verktyg för att lösa svåra pro-
blem, och verktyg för att gynna en de-
mokratisk process. Det är säkrare, och
bättre.
Kärnvapen, stora eller små, har ingen
plats i denna nya värld. Låt oss därför
ratificera Provstoppsavtalet, ånyo be-
kräfta    ABM-avtalet    och    fortsätta
montera ned det överdrivet stora lag-
ret av kärnvapen. Låt oss demonstrera
fred.  På  vår  anslagstavla  hemma  har
vi ett citat: ”Jag är bara en, men jag är
Lorelle Nelson
ändå  någon.  Jag  kan  inte  göra  allt,
men  jag  kan  ändå  göra  något.”  Jag
kommer   att   höja   min   röst   för   att
protestera  mot  att  vi  ska  ”göra  oss
redo”  att  återuppta  provsprängningar
av  kärnvapen.  Jag  kommer  att  säga
min mening till våra grannar, till våra
lagstiftare och till vår president. Tiden
är mogen att göra något!
Lorelle Nelson,
författare till ”The Mushroom
Cloud and the Downwinders”
Ovanstående  är  ett  utdrag  ur  den
kommentar Lorelle Nelson skrev inför
tioårsdagen av det senaste testet i Ne-
vada.
Kommentaren  sändes  av  radiostatio-
nen KNPR i Las Vegas, och kan fort-
farande avlyssnas via deras websida:
http://www.knpr.org/. under  rubriken
”Commentaries”
Översättning från engelskan:
Claes Andreasson
Los Angeles
”Jag kan inte
göra allt, men jag
kan göra något!”
Lorelle Nelson

Läkare mot kärnvapen 2002:9115
Högst  upp  i  en  av  hötorgsskraporna,
med milsvid utsikt genom  panorama-
fönster,  blev  vi  vänligt  mottagna  av
Pakistans    ambassadör    Shahid    A.
Kamal. Vi började med att presentera
oss själva, vår förening samt IPPNW.
Vi hade också skickat lite dokumenta-
tion  före  besöket,  så  ambassadören
hade  redan  fått  en  uppfattning  om
dessa föreningar. Vi berättade om dia-
logsamtalen   i   de   olika   kärnvapen-
huvudstäderna  och  om  det  planerade
IPPNW-mötet i Karachi nästa vår. De
medicinska   konsekvenserna   av   ett
kärnvapenkrig  nämnde  vi  i  korthet
och   överlämnade   boken   ”Bombing
Bombay”,  samtidigt som vi påpekade
att konsekvenserna  i princip vore de-
samma  oavsett  vilken  stor  stad  i  In-
dien eller Pakistan man väljer.
Ambassadören var väl införstådd med
våra   synpunkter   och   betonade   att
kärnvapen  inte  får  användas.  På  vår
förfrågan  om  även  vanligt  folk  i  Pa-
kistan känner till de förödande konse-
kvenserna av atombomberna, svarade
han  att  befolkningen  i  allmänhet  är
medveten   om   detta.   Hiroshima   är
känt.  Det  finns  också  olika  NGO:s  i
Pakistan  som  arbetar  med  att  infor-
mera.   Han   uppehöll   sig   en   längre
stund vid Pakistans säkerhetspolitiska
situation,  som  han  menade  är  svår,
och erinrade om att Kashmirkonflikt-
en  är  den  äldsta  kvarvarande  av  de
konflikter  som  FN  hanterar.  Det  har
ker  och  hur  de  skulle  kunna  förhind-
ras.  Beträffande  Kashmir-frågan  an-
såg han att den lätt skulle kunna lösas
genom  att  låta  Kashmirs  befolkning
själva   bestämma.   En   fredsprocess
mellan  länderna  borde  inte  blockeras
av Kashmirfrågan.
Hans Levander tog upp Life-Link, be-
rättade  om  projektets  syfte  och  und-
rade  över  möjligheterna  att  anknyta
ett  tiotal  skolor  i  Pakistan.  Ambassa-
dören  berättade  att  skolorna  är  an-
tingen privata eller allmänna. I vilket
fall  måste  först  den  lokala  förvalt-
ningen tillfrågas och godkänna delta-
gande  i  internationella  projekt  som
Life-Link.    Avslutningsvis  tog  Hans
upp   Instead   of   Nuclear   Weapons,
överlämnade  boken  och  redogjorde
för  dess tillkomst. Ambassadören stu-
derade  uppmärksamt  och  med  stort
gillande de tankar om paradigmskifte
från  ”old security”  till  ”new secur-
ity”, som Hans har skrivit om i boken.
Vi  är  välkomna  att  återkomma  till
ambassadören när det finns ett färdigt
program för IPPNW-mötet nästa vår,
och  han  ställde  då  i  utsikt  att  hjälpa
oss  med  att  finna  personer  inom  Pa-
kistans UD, som vore lämpliga för oss
att kontakta.
HANS LEVANDER
hans.levander@slmk.org
MEIT KRAKAU
meit.krakau@slmk.org
Besök hos Pakistans
ambassadör i Stockholm,
Shahid A. Kamal
funnits    FN-personal    stationerad    i
Kashmir  alltsedan  1949.  Han  talade
om  Indiens  så  kallade  fredliga  prov-
sprängning  1974.  Han  påminde  oss
om  att  Pakistan  redan  på  70-talet    år
efter  år  i  FN  (i  generalförsamlingens
First Committee on Disarmament and
International Security) lade fram reso-
lutioner  om  en  kärnvapenfri  zon  i
Sydasien.  Indien  sade  alltid  nej.  Pa-
kistan hade förklarat sig villig att un-
derteckna CTBT på villkor att Indien
också  gjorde  detsamma.  Indien  sade
nej. Efter den viktiga Lahore-deklara-
tionen  i  februari  1999  hoppades  Pa-
kistan på fortsatta samtal i förtroende-
skapande  syfte  och  för  ökad  ”trans-
parency”  ,  men  Indien  har  inte  velat
medverka.  Han  beklagade  att  Indien
stängt flödet över gränserna. Den bild
han  framställde  för  oss  var  alltså  en
bild  av  att  det  hela  tiden  var  Indien
som inte samarbetat. Han framhöll att
Pakistan  önskar  dialog  och  att  Paki-
stan  är  ett  hjälplöst  offer  för  omstän-
digheterna  –  när  Indien  hade  sprängt
sin bomb hade Pakistan inget val, och
det var svårt att säga hur något skulle
kunnat bli annorlunda.
Vi  övergick  till  att  tala  om  konflikt-
lösning och vägar ut ur en konflikt. Vi
enades om det viktiga i ett tidigt upp-
täckande  och  ingripande  för  att  und-
vika    våldsamheter.    Ambassadören
hade olika tankar om konflikters orsa-
>
DialogerDialoger
DialogerDialoger
Dialoger  <

16Läkare mot kärnvapen 2002:91
Det  finns  troligen  7 000–8 000  tak-
tiska ryska kärnvapen i Sveriges när-
område.  Om  kärnvapen  kommer  att
användas är det troligt att det är just
taktiska  vapen  som  kommer  att  av-
fyras först. Kring dessa finns det inga
avtal och ingen öppenhet.
Detta och mycket mer fick vi höra när
Lars  van  Dassen  informerade  SLMK
och  medlemmar  av  Utrikespolitiska
Föreningen  i  Lund  om  SKIs  (Statens
kärnkraftsinspektion)   arbete   för   att
minska riskerna för spridning av nuk-
leärt  material  framför  allt  i  Ryssland
men  även  i  de  forna  Sovjetstaterna.
Det handlar mycket om att flytta fokus
från  gamla  till  nya  hot.  Ingen  tänkte
under kalla krigets dagar på terrorist-
hot,  radiologiska  bomber  m.m.  Ge-
nom SKI hjälper Sverige  till med att
etablera  myndighetskontroll  vid  an-
läggningar i Ryssland. Lars bedömde
riskerna med taktiska kärnvapen som
stora med tanke på att de är decentrali-
serade och att man inte kan utesluta att
de  kan  hamna  i  fel  händer.  Ryssland
har  dessutom  ca  200  substrategiska
u-båtar   (mindre   u-båtar   med   8–12
stridsspetsar som når Europa från t.ex
Barents hav). Man behöver 20 och de
övertaliga ligger upplagda runt Kola-
halvön  i  väntat  på  skrotning.  De  har
vardera  två  reaktorer  som  måste  tas
om hand och tömmas på det klyvbara
materialet.  I  och  med  skrotningen
övergår de i civila strukturer som har
en lägre bevakningsnivå. Inga militära
vaktstyrkor  finns  då.  Vissa  skepps-
varv har stora lager av klyvbart mate-
rial  vilket  gör  dem  sårbara  för  sabo-
tage,  intrång  m.m.  Det  finns  även
forskningsanläggningar  i  flera  av  de
gamla   Sovjetstaterna.   Anläggningar
som  drivs  med  höganrikat  uran  med
de risker det innebär för spridning.
För  tio  år  sedan  var  det  otänkbart  att
terrorister  skulle  kunna  tillverka  ett
kärnvapen   men  nu  är  det  troligare,
om de t.ex. skulle få tillgång till uran
från  u-båtar.  SKI  jobbar  med  säker-
hetsfrågor och den personal som arbe-
tar  med  bevakning  i  ryska  anlägg-
ningar är fåtalig,  mycket underbetald
och har låg status. De ansvarar ofta för
mycket  stora  områden  och  har  svåra
arbetsförhållanden. För att kunna följa
NPT (icke-spridningsavtalet) behöver
man  stödfunktioner,  utbildad  perso-
nal, lagstiftning och kontrollfunktion-
er.  Sverige  har  bidragit  med  dessa
mjuka   funktioner   till   flera   anlägg-
ningar.  SKI  hjälper  t.ex.  till  med  sy-
stem  för   inpasseringskontroller,  sek-
tionerar   anläggningar   där   man   har
olika tillträden, bidrar med skyddssy-
stem, passagekontroller till t.ex. u-bå-
tar  och  utvidgar  sedan  kontrollfunk-
tionerna till hela hamnområden.
Slutligen kan man konstatera att man
inte kan nå full säkerhet om man inte
åtgärdar   grundproblemet,   nämligen
den  fattigdom  i  området  som  är  gro-
grund  för  krafter  som  vill  komma  åt
klyvbart material.
KLAS LUNDIUS
klas.lundius@slmk.org
Risker för spridning
av nukleärt material
i f.d. Sovjetunionen
Föredrag av Lars van Dassen, SKI,  på
Utrikespolitiska föreningen i Lund
Lars van Dassen från Statens kärnkraftsinspektion (t.v.) här i samspråk med
Richard Fristedt från SLMK. Den senare arrangerade tillsammans med
Utrikespolitiska föreningen föredraget i Lund.

Läkare mot kärnvapen 2002:9117
Sverre  Logaard  fann  vid  en  kritisk
analys av det senaste nedrustningsav-
talet  mellan  USA  och  Ryssland,  att
detta med alla sina brister och kryphål
ger många tillfällen att fortsätta kärn-
vapenkapprustningen.  I  nedrustning-
savtalet,  undertecknat  vid  ett  topp-
möte  i  Moskva 24  maj  2002,  mellan
Putin  och  Bush,  lovade  de  två  presi-
denterna  att  inom  10  år  ha  nedrustat
sina kärnvapenarsenaler till en nivå på
mellan 1 700 och 2 200 kärnvapen till
år 2012. Det gavs inga formella löften
om att de kärnvapen som tas ur aktiv
tjänst skall skrotas. USA har låtit för-
stå   att   de   tänker   placera   strids-
spetsarna  i  lagerutrymme.  ”Det  inne-
bär  att  USA  vid  avtalstidens  utgång
2012, veckan efter avtalstidens utgång
kan  ta  fram  kärnvapenstridsspetsarna
och    återanvända    dem”    påpekade
Sverre Logaard.
Han  menade  vidare  att  det  inte  är
kärnvapnen i sig, som är det stora ho-
tet,  utan  USA:s  och  övriga  kärnva-
penmakters  attityd  att  det  bara  är  de
officiella  kärnvapenstaterna,  som  har
rätt att inneha kärnvapen. USA anser
inte att vare sig Frankrikes eller Stor-
britanniens kärnvapen utgör något hot
mot   USA.   Däremot   försöker   USA
med  alla  medel  förhindra  att  arab-
staterna får tillgång till kärnvapen, en
situation   som   skulle   kunna   hota
USA:s  intressen.  USA:s  attityd  –  att
kärnvapen i sig inte är problemet utan
vilka  som  har  tilllgång  till  dem  –  är
dock  problematisk.  Om  USA  inleder
ett krig mot Irak, måste man fråga sig
vem som sedan står i tur på den lista
över  ”skurkstater”  som  USA  upprät-
tat?  Iran,  Nordkorea  och  Syrien  är
tänkbara mål.
Viktigt att vidmakthålla
ingångna internationella
avtal
Det är för framtiden viktigt att ingång-
na   rustningsbegränsningsavtal   vid-
makthålles,  ansåg  Logaard.  NPT-av-
Direktör Sverre  Logaard vid  Norsk  Utenrikspolitisk  Insti-
tutt (NUPI) i Oslo gjorde en kritisk analys av det  senaste
nedrustningsavtalet mellan USA och Ryssland, när han ta-
lade  vid  Norske  Leger  mot  Atomvåpen,  NLA:s  20  års-
jubileum i Oslo den 9 november. Sverre Logaard  har under
många  år  ägnat  sig  åt  kärnvapenfrågorna.  Han  har  bl.a.
flera års erfarenhet från United Nations Institute for Dis-
armament Research – UNIDR i Genève. Sedan 1979 är han
direktör för NUPI.
Sverre Logaard vid NLA:s 20 årsjubileum i Oslo:
”Kryphål i USA:s och
Rysslands senaste
nedrustningsavtal.
Lagrade kärnvapen
kan återanvändas”
Sverre Logaard
talet (icke-spridningsavtalet) är ett av
de  viktigaste  avtalen  att  hålla  vid  liv
och  få  ratificerat.  Idag  har  180  stater
undertecknat  avtalet  –  tre stater,  Pa-
kistan,  Indien  och  Kuba,  har  fortfa-
rande inte signerat. Flera staters parla-
ment, bland dem USA:s har inte heller
verkställt ratificeringen, något som är
nödvändigt  för  att  det  skall  träda  i
kraft.
I  sin  analys över  den  internationella
situation med anknytning till atomva-
pen  tog  Sverre  Logaard  upp  många
frågor, som gav de 100 seminariedel-
tagarna  anledning  till  en  diskussion,
som  fortsatte  man  och  man  emellan
vid kvällens jubileumsmiddag.
LARS G LINDSKOG
lars.g.lindskog@slmk.org

18Läkare mot kärnvapen 2002:91
An Open Appeal to Indian
and Pakistani Physicians:
Help Prevent Nuclear
War in South Asia
In August 1998, shortly after the gov-
ernments of India and Pakistan made
their  fateful  decisions  to  test  nuclear
weapons, thereby following the exist-
ing nuclear weapon states down a path
that  leads  eventually  to  regional  and
even  global  destruction,  a  group  of
physicians including some of the pre-
sent  authors  wrote  an  open  letter  to
Prime Minister Vajpayee of India and
then-Prime  Minister  Sharif  of  Pakis-
tan, appealing for the total elimination
of these genocidal weapons.
Four  years  later,  more  than  a  million
Indian  and  Pakistani  troops  confront
each other across a long-disputed ter-
ritory.  Heated  charges  of  terrorism
and  military  incursion  exacerbate  a
conflict that threatens to plunge these
two  countries  into  the  fifth  and,  con-
ceivably,   final   major   war   in   their
troubled  post-partition  history.  And
the  entire  region  of  South  Asia  waits
anxiously  under  the  shadow  of  nu-
clear weapons that both India and Pa-
kistan have declared they are unafraid
to use.
We are compelled, therefore, to renew
our  appeal  to  Prime  Minister  Vaj-
payee  and  to  President  Musharraf  to
step  back  from  the  nuclear  brink,  to
resolve  the  Kashmir  dispute  peace-
fully  at  the  negotiating  table,  and  to
show  true  moral  leadership  by  re-
nouncing   nuclear   weapons.   At   the
same time, we call upon every health
professional in both countries to learn
the facts about the medical and envir-
onmental   consequences   of   nuclear
war and to confront the terrible reality
that you will be able to do nothing to
help  the  victims  if  these  weapons  of
mass destruction are ever used.
The   medical   details   fill   numerous
books and journal articles, but can be
summarized quite simply.
The   two   relatively   small   nuclear
weapons that were exploded over Hi-
roshima  and  Nagasaki  at  the  end  of
World War II, in August 1945, killed
more  than  190,000  people  instantly
and  left  a  comparable  number  with
life-threatening  injuries.  The  explo-
sion  of  a  single  Hiroshima-size  war-
head  over  Bombay  would  result  in
150,000  to  800,00  deaths  within  the
first  few  days.  A  nuclear  exchange
targetting   10   large   cities   in   both
countries    would    kill    2.9    million
people  outright  and  would  leave  an-
other 1.5 million severely injured. US
intelligence  agencies  have  projected
that the immediate death toll from an
India-Pakistan nuclear war, given the
estimated  sizes  of  existing  arsenals,
could reach as high as 12 million.
Those deaths will occur in a variety of
nightmarish ways. The fireball that is
the  first  manifestation  of  any  nuclear
explosion   would   incinerate   every
living  creature  within  a  few  kilome-
ters,  depending  on  the  yield  of  the
warhead.  All  combustible  materials,
including buildings, clothing, and ve-
getation,  would  catch  fire.  The  flash
of the explosion, brighter than a thou-
sand  suns,  would  blind  anyone  who
looked at it. The shockwave from the
blast, accompanied by winds of more
than 100 km/hr, would destroy every-
thing within a 1-km radius. Fragments
of  glass,  wood,  and  metal  would  be-
come  high-speed,  deadly  projectiles.
People and animals would themselves
be  hurled  through  the  air,  dying  or
sustaining severe injuries upon impact
with   whatever   immoveable   object
they  eventually  struck.  Out  to  a  dis-
tance of nearly 2 km, all buildings not
made of concrete would collapse onto
the occupants.
In  addition  to  these  blast  and  burn
casualties,  radiation  exposure  would
cause  external  and  internal  injuries
and would result in many thousands of
additional   deaths   over   subsequent
days, weeks, months, and even years.
Victims   would   experience   nausea,
diarrhea,  and  hemorrhaging.  Those
who survived the initial effects of ra-
diation  sickness  would  face  an  in-
creased  likelihood  of  leukemia  and
other cancers, as well as birth defects
and  genetic  mutations  among  their
children.    The    radioactive    fallout,
moreover,  would  not  be  confined  to
the immediate area of the explosions.
Depending on meteorological and cli-
mate  conditions,  it  would  be  carried
on  wind  and  rain  over  large  areas,
affecting entire populations that were
not party to the conflict.
Those parts of the region unscathed by
the  proximate  effects  of  nuclear  ex-
plosions  would  face  an  onslaught  of
refugees attempting to escape famine,
epidemic  disease,  social  chaos,  and
radioactively  contaminated  environ-
ments.
Finally,   it   should   be   transparently
obvious  to  any  health  professional,
especially  to  anyone  with  experience
in emergency medical care, that there
could  be  no  meaningful  medical  re-
sponse  to  such  a  catastrophe.  Physi-
cians  and  other  health  care  workers
Framgång för
IPPNW:s arbete
Indien – Pakistan
The Indian Medical Association och the Pakistan Medical
Association har båda accepterat för publicering i sina ve-
tenskapliga  tidningar  följande  appell,  signerad  av  bland
andra Lown och Chazov. Detta får betraktas som ett ge-
nombrott för IPPNW:s (och SLMK:s) arbete i Sydasien.

Läkare mot kärnvapen 2002:9119
will  be  among  the  dead  and  dying;
hospitals   and   clinics   will   be   de-
stroyed,  as  will  supplies  of  blood,
antibiotics,    painkillers,    and    other
medicines.   Any   outside   physician
willing to risk his or her own life in an
attempt to assist survivors will be un-
able  to  reach  them,  since  transporta-
tion  systems  will  be  a  shambles  and
roads will be impassable. Sorting out
the millions of just-barely living from
the   millions   of   dead;   determining
which  survivors  might  benefit  from
care and which ones are beyond help;
and   then   providing   treatment   for
burns,  lacerations,  multiple  fractures,
and   countless   other   injuries   in   a
chaotic and toxic environment would
be impossible. As was said frequently
during the Cold War between the US
and  the  former  Soviet  Union,  when
fear of a catastrophic nuclear war was
palpable,  the  living  would  envy  the
dead.
The  nuclear  threat  has  persisted  for
more  than  50  years.  That  humankind
has  survived  the  threat  so  far  can  be
attributed to luck as much as to diplo-
macy.  To  be  fair,  India  and  Pakistan
are not responsible for the false sense
of legitimacy that has been conferred
on  nuclear  weapons  since  the  middle
of the 20
th
 century. That crime against
humanity must be laid squarely at the
doorsteps  of  the  US,  Russia,  China,
France,  and  the  UK.  The  failure  of
those countries to fulfill their commit-
ment,  under  Article  VI  of  the  Non-
Proliferation Treaty, to eliminate their
nuclear  arsenals,  however,  does  not
exonerate the leaders of India and Pa-
kistan (or of Israel, which also posses-
ses  a  nuclear  arsenal  but,  like  India
and  Pakistan,  is  not  a  party  to  the
NPT), who made a deliberate and ill-
advised  choice  to  sacrifice  the  hopes
of  their  people  for  a  more  secure
world   to   an   illusion   of   military
strength.
As  the  superpowers  eventually  came
to  understand,  in  large  part  through
the efforts of International Physicians
for the Prevention of Nuclear War and
other   NGOs   that   have   committed
themselves  tirelessly  to  the  abolition
of nuclear weapons, mutually assured
destruction  is  no  basis  for  common
security.  To  the  contrary,  the  nuclear
weapons  possessed  by  India  and  Pa-
kistan  threaten  every  man,  woman,
and child in South Asia. In the worst
imaginable case, they could transform
the  entire  region  into  uninhabitable
rubble  for  generations.  Even  should
nuclear  war  be  avoided,  a  nuclear
arms race between India and Pakistan
will  drain  precious  resources  away
from education, health care, economic
development,     and     environmental
protection  –  everything,  in  short,  on
which  the  present  and  future  well
being of both countries depends.
A focus on nuclear abolition in South
Asia  or  at  the  global  level  does  not
diminish  our  resolve  to  prevent  the
impending  immoral  and  illegal  war
against Iraq. While such a war is being
justified  as  precluding  Iraq’s  use  of
weapons  of  mass  destruction,  it  may
very well unleash the very catastrophe
presumably     being     opposed.     As
guardians  of  the  public  health,  we
have a moral and professional duty to
defend our patients from this ultimate
threat   to   human   well   being.   Our
prescription   for   survival   must   be
nothing  less  than  a  demand  for  the
abolition of nuclear weapons.
Bernard Lown, MD, Co-Founder,
International Physicians for the
Prevention of Nuclear War (IPPNW)
Evgueni I. Chazov, MD, Co-Founder,
IPPNW
Ronald S. McCoy, MD, President,
IPPNW
Dr S. Arul Rahj, President, Indian
Medical Association
Dr. Yasmeen Rashid, President,
Pakistan Medical Association
Dr. L. S. Chawla, Indian Doctors for
Peace and Development
Dr. Tipu Sultan, Pakistan Doctors for
Peace and Development
Kriget mot ”ondskan”
har inget slut
Följande betrakt-
else av Kerstin
Vinterhed fanns
att läsa i Dagens
Nyheter den 15
september 2002
under vinjetten
”Veckans ord”. Vi
har fått tillåtelse
att ta in den i LMK.
Är  vi  redo  för  krig,  frågar
veckomagasinet   Time   på
omslaget   av   sitt   senaste
nummer, prytt med Saddam
Husseins profil.
Knappast.   Den   amerikan-
ska ekonomin har inte häm-
tat  sig  efter  11  september
2001  och  en  oljekris  med
ökande   priser   skulle   inte
göra   saken   bättre.   Under
Kuwaitkriget     1991     fick
man   ekonomiskt   stöd   av
Saudiarabien och Japan. Att
de  ställer  upp  igen  är  inte
särskilt  troligt.  Inte  heller
det  inhemska  stödet  är  sä-
kert.  Den  amerikanska  all-
mänheten   är   kluven   och
inte  bara  demokrater  utan
även  ledande  republikaner
motsätter  sig  kriget.  I  Eu-
ropa är det väl bara England
som  är  en  säker  bundsför-
vant,  och  så  Sverige,  för-
stås,  förutsatt  att  FN  sank-
tionerar  kriget.  Vad  säger
FN?  Kanske  tvingas  man
genom den amerikanska ut-
pressningstaktiken – ”om ni
inte stöder oss sviker ni an-
svaret  för  världens  säker-
het, då får vi ensamma ta på
oss bördan” – att säga ja till
slut.  Om  nu  inte  Hussein
villkorslöst  går  med  på  va-
(forts.)

20Läkare mot kärnvapen 2002:91
IPPNW:s president Ron McCoy var en av deltagarna vid
”Third  Global  Summit  of  Nobel  Peace  Laureates”  18–20
oktober  i  Rom.  De  deltagande  nobelpristagarna  uppma-
nade till fredlig konfliktlösning och avskaffande av kärn-
vapen. I slutdokumentet framhålls bland annat: ”Of parti-
cular concern to the participants is the increased reliance
on violence and war as a primary means to resolve political
disputes.  It  is  imperative  to  seek  peaceful  political  solu-
tions to conflict and to deepen collaboration among states,
be it through the United Nations or other regional security
organizations. A primary goal is to halt the new arms race,
and to demilitarise international relations. The participants
are  concerned  about  the  new  military  doctrines  that  con-
template  the  use,  even  pre-emptive,  of  nuclear  weapons.
Nuclear  weapons  continue  to  pose  a  real  threat  due  to  a
renewed  tendency  toward  proliferation,  made  more  dan-
gerous by the possibility that terrorists may acquire them.
Nuclear  weapons  are  immoral  and  their  use  is  illegal.   It
is  imperative  to  achieve  the  total  abolition  of  nuclear
weapons and other weapons of mass destruction.”
 Copyright:
 Photographer, Carlo Baroncini, Roma.
Michail Gorbatjov som tillsammans med Roms borgmäst-
are Walter Veltroni organiserade Rom-mötet.
peninspektioner. Att tvinga honom att
vika sig under hot verkar inte vara rätt
psykologi.   Under   det   kalla   kriget
hängde ett globalt kärnvapenkrig som
det  stora  hotet  över  mänskligheten.
Efter     de     senaste     decenniernas
massförstörelsekrig  i  Vietnam,  Irak
och Afghanistan vet vi att det inte be-
hövs  atombomber  för  att  bomba  län-
der      ”tillbaka      till      stenåldern”.
Massdöden bland civila och den total-
förstörda   infrastrukturen   ger   också
dessa  ”begränsade”  krig  en  total  ka-
raktär.  Deras  kännetecken  är  framför
allt  ett  måttlöst  våld,  kanske  hundra
gånger  större  än  vad  som  skulle  krä-
vas  för  att  krossa  ett  land.  Ändå  har
man inte lyckats krossa vare sig Viet-
nam,  Irak  eller  Afghanistan.  Den  be-
stående  effekten  är  global  terrorism.
Och  den  måste  ju  Väst  försvara  sig
mot, kosta vad kosta vill i en ständigt
accelererande våldsspiral.
Man  kan  fråga  sig  vad  det  är  som
skapar  den  ofattbara  våldsamheten  i
dessa  krig.  Är  det  bara  de  moderna
vapnens  förtjänst,  att  deras  förstörel-
sekraft  är  så  enorm,  så  på  en  gång
träffsäker  och  fullständigt  slumpar-
tad?  Som  när  civila  personer  på  en
kärra råkar komma i vägen för en mis-
sil, ett spädbarn i armarna på sin mor
träffas  av  en  explosion  genom  taket
eller  splitterbomber  som  rikoschette-
rar  åt  alla  håll  lämnar  döda  kroppar
efter sig på de mest oväntade platser.
För  att  inte  tala  om  utslagningen  av
vatten-  och  avloppssystemet  i  Irak
som  lämnade  folk  utan  rent  vatten  i
månader  med  en  miljon  döda  barn  i
vattenburna infektioner som följd.
Varför detta raseri i attacken?
Kanske beror det ändå mindre på vap-
nen  och  mera  på  idén  bakom  krigfö-
ringen.  Föreställningen  om  att  man
slåss mot ”ondskan”. Förr krigade na-
tioner  mot  varandra  om  sina  territo-
rier.  Då  kunde  dock  kampen  avgrän-
sas  och  demoniseringen  av  fienden
dämpas.  Nu  gäller  kampen  den  glo-
bala ondskan, för närvarande koncen-
trerad  till  arabvärlden.  Men  i  princip
gränslös, både i tid och rum.
Kriget  mot  ”ondskan”  har  inga  grän-
ser  och  inget  slut.  Just  därför  borde
det avslutas genast så att världens le-
dare och folk får tid att sansa sig och
få  tillbaka  förnuftet.  Det  förnuft  som
borde  säga  dem  att  människorna  är
både  onda  och  goda,  länderna  både
rättfärdiga och orättfärdiga och att al-
las  uppgift  är  att  värna  livet  i  denna
den mest ofullkomliga av världar.
Nobelpristagare i Rom:
”Avskaffa kärnvapnen!”
(forts.)

Läkare mot kärnvapen 2002:9121
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Väpnade konflikter
och krig 2001
Under  år  2001  pågick  34  väpnade
konflikter (definierade som >24 döda
i  strid).  De  flesta  (32)  var  inbördes-
konflikter (intranationella konflikter),
två var intranationella konflikter som
andra  länder  lagt  sig  i  (i  Afghanistan
och Kongo) och endast en konflikt var
mellan  två  länder  (Indien  mot  Pakis-
tan).  Av  konflikterna  klassificerades
11 som krig (minst 1 000 dödade/år): i
Afghanistan,  Algeriet,  Angola,  Bu-
rundi, Colombia, Kashmir, Tjetjenien,
Rwanda,  Sri  Lanka,  Sudan  och  USA
mot al Qaeda.
<www.pcr.uu.se>
Bulletin of the Atomic Scientists
Sept/Oct 2002 sida 38-39
Israels kärnvapenstyrkor
2002
Israels  regeringar  har  som  princip  att
varken  bekräfta  eller  förneka  att  de
har  kärnvapen.  En  explosion  i  atmo-
sfären öster om Sydafrika den 22 sep-
tember   1979   har   tolkats   som   ett
israeliskt  kärnvapenprov.  Israels  be-
döms förfoga över 75–200 kärnvapen.
Bulletin of the Atomic Scientists
Sept/Oct 2002 sida 73-75
IPPNW motsätter sig krig
mot Irak
Ronald     McCoy,     ordförande     för
IPPNW,  har  gjort  ett  officiellt  uttal-
ande mot ett eventuellt krig mot Irak.
Han  påpekar  att  så  länge  som  en  na-
tion (här: Israel) i en konfliktfylld re-
gion  skaffar  kärnvapen  så  kommer
andra länder i regionen försöka skaffa
sig    massförstörelsevapen.    Dubbel
standard,   eller   dubbelmoral,   sätter
krokben för freden.
hemligt kärnvapenprogram trots 1994
års överenskommelse.
<www.atomicarchive.com>
Kärnvapen – ett ständigt
hot mot folkhälsan
Det  finns  fortfarande  32 000  kärnva-
pen på jorden, färre än toppåret 1985
(69 000),  men  tillräckligt  för  att  ut-
plåna  den  mänskliga  civilisationen.
20 000  kärnvapen  kommer  att  finnas
kvar   år   2007   enligt   internationella
överenskommelser.    För    att    utrota
kärnvapnen behövs en kärnvapenkon-
vention  på  samma  sätt  som  andra
massförstörelsevapen  förbjudits  med
konventionerna om biologiska (1972)
och kemiska (1994) vapen. Alla kärn-
reaktorer skulle behöva fasas ut för att
hindra    ”skurkstater”    att    tillverka
bränsle till kärnvapen.
D. Holdstock, L. Waterston.
Lancet 2000;355:1544-1547
Kärnvapenlagren 1945-2002
Land1945      1986   2002
USA623 25410 600
Ryssland040 723  8 600
Storbritannien    0     300     200
Frankrike0     355     350
Kina0     425     400
SUMMA665 05720 150
Tabellen visar att sedan toppåret 1986
(eller,  ur  fredsperspektiv,  bottenåret
1986)  har  antalet  kärnvapen  minskat
kraftigt,  särskilt  i  Ryssland,  men  är
fortfarande   förfärande   högt.   Dess-
utom  visar  tabellen  bara  vapen  som
ingår  i  de  väpnade  styrkorna.  Ryss-
land   har   därutöver   kanske   10 000
kärnvapen i olika lager. USA planerar
inte minska antalet kärnvapen de när-
maste 10 åren.
De nya kärnvapenländerna tros ha un-
gefär följande antal kärnvapen:
Israel200
Indien30-35
Pakistan24-48
Bulletin of the Atomic Scientists
Nov/Dec 2002 sida 103-104
Under Gulfkriget 1991 dog 70 000 barn
under 15 års ålder. Nu dör 5 000 iraki-
ska barn per månad av ett annat mass
-
förstörelsevapen: de ekonomiska sank-
tionerna.
<www.ippnw.org/
IraqMcCoySpectre.html>
Nuclear Weapons
Convention
Vi  har  konventioner  (internationella
lagar)   som   förbjuder   olika   sorters
grymma  vapen  –  men  kärnvapen  är
lagliga! Tiden är inne för en konven-
tion  mot  kärnvapen  tycker  IPPNW,
SLMK  och  PSR  (IPPNW-USA)  och
ger   därför   ut   ”Nuclear   Weapons
Convention  Monitor”,  ett  nyhetsblad
som  kom  ut  med  sitt  med  sitt  tredje
nummer i somras.
<www.ippnw.org>
Nordkorea utvecklar
kärnvapen
Nordkoreas kärnvapenpolitik har haft
flera plötsliga U-svängar:
1993:  Nordkorea  lämnar  Icke-sprid-
ningsavtalet.
1994: Nordkorea lovar att avbryta sitt
kärnvapenprogram  mot  löfte  om  in-
ternationell hjälp till två fredliga reak-
torer.
1998: Nordkorea skjuter en missil i en
båge  över  Japan  till  Stilla  Havet  och
visar  därmed  att  landet  förfogar  över
missiler som kan nå alla delar av arv-
fienden Japan.
2002:  I  sitt  ”State  of  the  Union”-tal
den  29  januari  kallar  president  Bush
Iran, Irak och Nordkorea för ”axis of
evil”,  länder  som  försöker  skaffa  sig
massförstörelsevapen.  Den  16  okto-
ber  medger  Nordkorea  att  de  har  ett

22Läkare mot kärnvapen 2002:91
Nätverket är en löst sammanhållen or-
ganisation  med  17  föreningar,  som
har  det  gemensamt  att  de  arbetar  för
kärnvapennedrustning.  Under  arbets-
året  hösten  2001/våren  2002  genom-
fördes  en  seminarieserie  med  rubrik-
en   ”Kärnvapen  –  varför  bry  sig”.
Det  finns  en  bra  sammanfattning av
den på nätet under adress:
<http://hem.passagen.se/kvnedr/
Seminarieserie.PDF>.
Sammanfattningen  kan  också  bestäl-
las  från  SLMK:s  kansli  på  Läkarför-
bundet.
Efter  sommaren  återsamlades  vi,  och
det visade sig att alla deltagarna ville
fortsätta  med  denna  form  av  samar-
bete.  Under  höstterminen  har  vi  haft
tre kvällsprogram, som Nätverket har
stått  bakom. Våren  2003  planerar  vi
en  ambitiösare  serie  med  halv-  och
heldagsseminarier.  Till  dessa  har  vi
ansökt om bidrag från UD. Det första
blir  ett  heldagsseminarium  med  fem
aktuella  teman  lördagen  den  8  febru-
ari i ABF-huset på Sveavägen. Sedan
planeras  ett  seminarium  tillsammans
med ungdomar som arbetar mot kärn-
vapen, samt ett seminarium som foku-
serar  på  kärnvapenfrågan  i  undervis-
ningen.
LEONORE WIDE
leonore.wide@slmk.org
MEIT KRAKAU
meit.krakau@slmk.org
Information från SLMK Stockholm
Nätverket
för
kärnvapennedrustning
Föreningen höll den fredagen 25 okto-
ber  2002 sitt  årsmöte  i  samband  med
Odontologisk  Riksstämma  på  Sven-
ska Mässan i Göteborg.
Vid  de  sedvanliga  årsmötesförhand-
lingarna valdes till styrelse för 2003:
Claes Reit, Göteborg, ordförande, Ulf
Lundin, Göteborg, kassör, Inger Eger-
mark,  Kullavik,  sekreterare,   Monica
Engvall,  Göteborg,  Gunnar  E  Carls-
son,  Mölndal,  Margareta  Lundberg-
Widén,  Stockholm,   Kristina  Palm,
Lund, Ann-Charlotte  Sillén,  Stock-
holm  och  Kerstin  Westbacke,  Kung-
älv som  ledamöter. Till revisorer val-
des Erik   Uhrbom,   Falun   samt   Bo
Bjerner,  Rättvik  och  till  valnämnd
Bengt  Fyrberg,  Stockholm  och  Åke
Möller, Partille.
STMK-ordföranden   Claes   Reit   är
också ordförande i den nybildade för-
eningen för odontologisk etik. I sam-
band med Riksstämman i år ordnades
ett  seminarium  med  professor  Tor-
björn Tännsjö, Stockholm, med titeln
Autonomin  inom  etiken.  Seminariet
behandlade  ämnet  tvångsvård.  Tand-
läkaren  upplever  en  svår  konflikt.  Å
ena  sidan  vill  han/hon  respektera  pa-
tientens  önskan,  å  andra  sidan  vill
han/hon  sin  patients  bästa.  Kan  det
vara  befogat  att  på  något  sätt  tubba
patienten  att  acceptera  den  vård  pa-
tienten  behöver,  men  inte  förstår  att
själv  uppskatta?  En  livlig  diskussion
följde efter föredraget.
Föreningen  hade  som  vanligt  en  ut-
ställning med bokbord vid årets Riks-
stämma.
Svenska Tandläkare mot  Kärnvapen
Dessutom hade  föreningen  i  samar-
bete  med  övriga  yrkesföreningar  en
monter  vid  den  årliga  bokmässan  i
september  i  Göteborg  samt  en  mani-
festation på Hiroshimadagen den 6/8.
Vid  denna  talade  SLMK:s  ordföran-
de  Gunnar  Westberg  och  Karl-Erik
Eriksson från Forskare och Ingenjörer
mot Kärnvapen.
Internetadressen till STMK:s hemsida
är: <http://www.stmk.nu>.
Inger Egermark, sekr
Tel: arb 031-773 31 41,
bost 031-93 26 78, fax: 031-93 05 89
E-mail: i.egermark@telia.com
Information från övriga yrkesgrupper

Läkare mot kärnvapen 2002:9123
Ordförande:Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
413 19 Göteborg, tel + fax 031-82 63 92 (b),
tel 031-342 25 16 (a),
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Södra Strandvägen 1A,
 832 43 Frösön, tel 063-12 74 20,
 e-post: frida.sundberg@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
Tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Urban Waldenström, Rostvändaregatan 4,
791 72 Falun, tel 023-294 41, mobiltel 070-331 91 05
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 4b, 582 22 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwcglobal.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwcglobal.com
Föreningsrevisor
Bengt Larsson, Storgatan 70, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-164 12, e-post: bengt.larsson@slmk.org
Föreningsrevisor Suppleanter
Ylva Stjernholm, Tomtebogatan 10 2tr, 113 39 Stockholm,
tel 08-31 63 81
Kristina Olofsson, Varvsgatan 36, 824 00 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Pressansvarig:
Lars G Lindskog, Magasinsgatan 8, 712 60 Grythyttan,
tel 0591-144 90, fax 0591-144 96
e-post: lars.g.lindskog@slmk.org
Valberedning:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60  Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Eva Olivecrona, Tegnérgatan 7, 111 40 Stockholm,
tel 08-411 12 49, e-post: eva.olivecrona@slmk.org
Sara Smedegård, Djäknegatan 23, 754 23 Uppsala,
tel 018-51 34 54, e-post: sara.smedegard@slmk.org
(stud. repr.)
Övriga
Ordinarie
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32  Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel +  fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel arb 08-578 354 28, e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Anna Sjögren, Trastvägen 10, 227 31 Lund,
tel 046-39 31 58, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Mats Sundberg, Krongatan 2A, läg 21-22, 752 38 Uppsala,
tel 018-55 14 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.sundberg@slmk.org
Martin Tondel, Lekparksvägen 2, 582 75 Linköping,
tel 013-39 64 74, e-post: martin.tondel@slmk.org
Dag Ursing, Sandgatan 10, 223 50  Lund, tel 046-38 96 83,
e-post: dag.ursing@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35, 133 31 Saltsjöbaden,
tel 08-717 65 17, e-post: leonore.wide@slmk.org
Richard Fristedt, Råbyvägen 15D Lg 21, 224 57 Lund,
tel 046-39 60 36, e-post: richard.fristedt@slmk.org
(stud repr)
Suppleanter
Björn Hallström, Griffelvägen 16, 245 64 Hjärup
e-post: bjorn.hallstrom@slmk.org
Anna Hellman, Frodegatan 5 A, 1 tr, 753 27 Uppsala,
tel 018-14 25 35, e-post: anna.hellman@slmk.org
Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7, 703 75 Örebro,
tel 019-23 44 64, e-post: kent.nordqvist@slmk.org
Sekr:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 36 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medl-Kent Nordqvist, Åsbyvägen 7,
ansvarig:tel 019-23 44 64,
e-post: kent.nordqvist@slmk.org
SLMKs  STYRELSE
2002 – 2003

Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpmölla
284 91  PERSTORP
Sweden
HÖSTMÖTET
I LUND
SLMK:s höstmöte 2002 hölls i november på Ingvar Kamp-
rad Design Center, IKDC, i Lund. Vid mötet deltog även
delegater  från  våra  danska,  norska  och  finska  syster-
föreningar. Värd var professor Gerd Johansson, prefekt vid
Institutionen  för  Designvetenskaper  vid  Lunds  Tekniska
Högskola. Vi fick höra professor Roland Akselsson, läkare
och  kärnfysiker,  berätta  om  riskforskning.  Han  framhöll
att när människor arbetar i komplexa system inträffar förr
eller  senare  olyckor.  Risken  för  allvarliga  olyckor  med
kärnvapen kan därför bara elimineras genom att kärnvap-
nen avskaffas, var Roland Akselssons slutsats.
Professor Gerd Johansson tillsammans med Anton Aggernæs
(t.v.) och Jacob Obbekjær från DLMK (Danske Læger mod
Kernevåben).
Richard  Fristedt,  studentrepresentant  i  SLMK,  kör  i  bil-
simulator, instruerad av Roy Davies, ansvarig för ett allde-
les nytt laboratorium för Virtual Reality.
Cæcilie Bumann, studentrepresentant i DLMK, kastar en vir-
tuell boll. Bakom henne Jacob Obbekjær, DLMK (t.v.) och
Martin Tondel, SLMK.
Foton: K LUNDIUS