Text från PDF
80 år sedan Trinity -
effekterna av världens
första kärn vapentest
lever fort farande kvar
Mitchie Takeuchi - vi måste
lyssna på över levarnas
berättelser och minnen
Japan vid ett vägskäl -
historia, säkerhet
och TPNW
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
NR 179 JULI 2025 MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
FOKUS
80 ÅR SEDAN
HIROSHIMA OCH
NAGASAKI
Vi får aldrig glömma sanningen
om kärnvapen
LEDARE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
3
Läkare mot Kärnvapen ges ut av föreningen
Svenska Läkare mot Kärnvapen, SLMK.
ANSVARIG UTGIVARE: Josefin Lind,
josefin.lind@slmk.org
REDAKTION: Josefin Lind, Clara Gullman Levin,
Nils Rodhe, Jan Larsson och Gabriel Holmbom.
LAYOUT: E&G Design.
TRYCK: Exakta Creative.
Tryckt på miljögodkänt papper.
ISSN: 1400-2256
Nästa nummer utkommer i oktober 2025.
Material skickas till redaktion@slmk.org
senast 15 augusti.
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45,
113 45 Stockholm
E-POST: info@slmk.org
För medlemsrelaterade frågor:
medlem@slmk.org
BANKGIRO: 901-0901
SWISH: 1239010901
FÖLJ OSS:
Facebook.com/SLMK.1981
Instagram: @svenskalakaremotkarnvapen
Bluesky: @ippnwsweden.bsky.social
SLMK arbetar preventivt för att kärnvapen ska
avskaffas innan de används igen. Vi är en del av
IPPNW (International Physicians for the Prevention
of Nuclear War) samt ICAN (International Cam-
paign to Abolish Nuclear Weapons).
Tidningen utkommer till alla medlemmar i
Danske Læger mod Kernevåben,
www.danskelaegermodkernevaaben.dk
KONTAKT:
Povl Revsbech (sekretær og kasserer)
povl.revsbech@gmail.com
DLMK, c/o Povl Revsbech, Langdalsvej 40
8220 Brabrand, Danmark
80 år sedan Trinity - effekterna av världens
första kärn vapentest lever fort farande kvar
Mitchie Takeuchi - vi måste lyssna på
över levarnas berättelser och minnen
Japan vid ett vägskäl - historia, säkerhet
och TPNW
10 ”Standing in the Ruins, Impossible to Leave”
av Ken Takeuchi
13 Notiser
14 Strålningens konsekvenser - långtidseffekter av
atom bomberna över Hiroshima och Nagasaki
18 Krönika: Avskaffa kärnvapen för barnens skull
INNEHÅLL #179
FRAMSIDA: Ur den japanska sägnen: ”Det sägs att den heliga vita tranan lever i tusen år.
Om den som är sjuk viker tusen papperstranor, så kommer hon att bli frisk”.
4
6
16
Årsmöte 22/11 i Stockholm
Motioner ska vara inne senast 27 september.
Valberedningen söker nya styrelse medlemmar.
Vill du nominera en medlem?
Kontakta valberedningen: leonore.wide@outlook.com
Vendela Englund Burnett
Ordförande
Å
ttio år. I år är det
åttio år sedan allt
förändrades. Un-
der tre veckor från
Trinity-testet, den
hemliga första kärnvapenspräng-
ningen i New Mexico den 16 juli
1945 var det en liten grupp som
insåg detta. Robert Oppenheimer
gav ord till insikten med orden
från Bhagavad-Gita: ”Now I am
become death, the destroyer of
worlds”.
Redan tre veckor senare fick
världen veta, då Hiroshima ödela-
des med en bomb som orsakade
en total obeskrivlig förstörelse där människor förinta-
des, krossades, brändes. En total humanitär katastrof.
Omänskligt lidande. Död utan nåd och ändå sägs det
att de levande avundades de döda. Tre dagar senare
- en till bomb över Nagasaki, cyniskt utvald för att
vädret råkade vara ”rätt” så att effekterna av bomben
kunde utvärderas.
I Hiroshima dog eller skadades 270 av 300 läkare
av bomben. De som fanns kvar kunde inte bota,
knappt ens lindra eller trösta. Katastrofen var total.
Många överlevare har beskrivit den outhärdliga situa-
tionen och hur de kände skuld för att de överlevde och
inte kunde hjälpa sina medmänniskor.
Läkarna gjorde däremot något annat mycket vik-
tigt, de dokumenterade och började omedelbart samla
information och patientberättelser som är oumbärliga
för vetenskapen, men också för vår djupare mänskliga
förståelse. Tillsammans med alla överlevare växte i dem
den starka övertygelsen att en av våra viktigaste uppgif-
ter för framtiden, men också vår skyldighet gentemot
de som dog, är att se till att detta
aldrig någonsin händer igen.
Sedan dess har det skett
mer än tvåtusen kärnvapentester,
miljontals människor har utsatts
för strålning med omfattande och
pågående medicinska effekter så-
som fosterskador, ökning av cancer,
förstörd miljö, lögner, bedrägerier
och fördrivning. Detta har drabbat
kärnvapenstaternas egna medbor-
gare och människor i kolonier och
allierade. Oräkneliga miljarder och
mänskliga resurser har spenderats
på – något som är avsett att inte
användas!
När IPPNW bildades hade det gått 35 år sen
bombningarna i Japan och det fanns många tusen
människor som mindes och kunde vittna. Nu lever
få och precis som med förintelseöverlevare är deras be-
rättelser oumbärliga för mänskligheten. Vårt arbete är
livsviktigt för framtiden. Sanningen om kärnvapen får
inte glömmas. Det får inte hända igen!
Vi ser därför med djup oro på utvecklingen i
Mellan östern. Israels och USA:s attacker mot Iran ökar
spänningarna i regionen ytterligare. Därtill riskerar
konflikten att samtalen om Irans kärnenergiprogram
strandar, samtal som var djupt efterfrågade och
nödvändiga för ökad stabilitet i regionen. Återigen
blir det tydligt att kärnvapen skapar osäkerhet och att
misstänkta kärnvapenanläggningar utgör en måltavla
för motståndaren. IAEA har varnat för att attacker mot
kärnkraftsanläggningar kan få allvarliga konsekvenser
och varje militär aktion som äventyrar säkerheten vid
kärntekniska anläggningar riskerar att få allvarliga kon-
sekvenser för Irans folk, regionen och omvärlden. ■
Vi får aldrig glömma
sanningen om kärn-
vapen
”
I Hiroshima dog
eller skadades 270
av 300 läkare av
bomben. De som
fanns kvar kunde
inte bota, knappt
ens lindra eller
trösta. Katastro-
fen var total.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
5
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
4
K
ärnvapen testades för första gången i
USA för 80 år sedan. Det har hävdats
att dessa vapen skapar säkerhet vilket
kan ifrågasättas. Frågar vi de som bodde i när-
heten av testplatsen Trinity i New Mexico skulle
de sannolikt svara att kärnvapen har förstört
generationer av liv och bidragit till fysiskt och
psykiskt lidande som påverkar människor än
idag.
För 80 år sedan sprängdes värl-
dens första kärnvapen. Den 16
juli 1945 blev startskottet för det
som kommit att kallas ”atom-
åldern”. Det var då som USA
sprängde sitt första kärnvapen i
det karga landskapet Alamogor-
do i New Mexico. Bomben gick
under smeknamnet Gadget, men
är mer känd under kodnamnet
Trinity. Bomben exploderade 30
meter över marken och hade en
sprängstyrka på ca 19 kiloton och
orsakade ett massivt radioaktivt
nedfall över en stor landyta.
Testplatsen Trinity, som ligger i öknen Jorna-
da Del Muerto (det betyder ungefär Den döde
mannens väg), valdes ut för att den bedömdes
ligga avskilt från människor. I verkligheten
bodde nästan en halv miljon människor inom en
radie av 24 mil, de närmsta mindre än två mil
ifrån explosionsplatsen. Men detta till trots be-
skrivs platsen än idag som ödslig och obebodd.
Människor som bevittnade sprängningen
har berättat att de föll ur sina sängar den tidiga
morgonen när bomben exploderade och att de
såg ett intensivt ljussken. Efter några timmar
började det falla ner vita flagor från himlen, som
snö. Bilder visar ungdomar som leker i det som
fallit ner. Eftersom ingen hade
berättat för befolkningen att
nedfallet var radioaktivt var det
inte heller någon som misstänk-
te att det kunde vara något far-
ligt. De informerades om att det
var en ammunitionsdepå som
hade exploderat. Det var först
efter atombombens ödeläggelse
av Hiroshima som befolkningen
i New Mexico förstod att det var
ett kärnvapen som hade testats i
närheten av deras hem.
Personer i området utsattes
för farligt höga strålningsnivåer
utan att veta om det. Louis
Hempelmann, en läkare som
arbetade för Manhattanprojektet, där kärnvap-
nen utvecklades, ska ha sagt att civila ”förmodli-
gen överexponerats”. Senare ska han ha uttryckt
”men de kunde inte bevisa det, och vi kunde
inte bevisa det. Så vi antog bara att vi kom un-
dan med det.”
Familjerna som bodde kring testplatsen levde
av jorden, de hade inte rinnande vatten eller
kylskåp och det fanns inga mataffärer i närhe-
ten. De odlade sin egen mat, bedrev boskaps-
skötsel och jagade vilt samt samlade vatten i
cisterner.
Det radioaktiva nedfallet från explosionen
förgiftade vatten, grödor och djur, som sedan
intogs av människor som bodde i närheten.
Dessa exponerades därigenom för det radio-
aktiva nedfallet. Även efter att Manhattanpro-
jektet offentliggjorts underlät den amerikanska
regeringen att informera befolkningen om det
radioaktiva nedfall som de hade utsatts för, och
vad det kunde få för negativa hälsoeffekter.
År 2005 grundades Tularosa Basin Down-
winders Consortium, TBCD. Denna organisa-
tion har samlat in hundratals vittnesmål för att
uppmärksamma händelsen och söka rättvisa för
de invånare som drabbats av kärnvapentesterna
i New Mexico. De vill få igenom ändringar i
Radiation Exposure Compensation Act, som skulle
ge sjukvårdsförsäkring och ersättning till de
människor som utsatts för provsprängningarna.
Enligt organisationens forskning har många
människor i området drabbats av sällsynta
former av cancer på grund av den radioaktiva
”
Efter några
timmar började
det falla ner
vita flagor från
himlen, som
snö. Bilder visar
ungdomar som
leker i det som
fallit ner.
80 år
sedan
Trinity
Effekterna av världens
första kärnvapentest lever
fortfarande kvar
Av Clara Gullman Levin
Källor
www.icanw.org/storytelling
www.firstwebombednewmexico.com
Bulletin of Atomic Scientists - Collateral damage: American
civilian survivors of the 1945 Trinity test
Nuclear Threat Initiative - Nuclear Weapons and New
Mexico’s Downwinders: Tina Cordova on “the legacy for us
that no one ever talks about.”
Bulletin of Atmoic Scientists: Nuclear Notebook - Indian
nuclear weapons, 2024
strålningen. De menar att ingen är förskonad
från kärnvapnens medicinska konsekvenser,
inte ens kommande generationer.
Den amerikanska regeringen gjorde heller
inga ansträngningar för att evakuera de boende,
vare sig i förväg eller efteråt. I ett reportage i
Bulletin of Atomic Scientists säger en av med-
grundarna till TBCD, Tina Cordova, att ”Ame-
rika förgiftade sina egna medborgare och har
tittat åt andra hållet. /.../ De kan aldrig säga att
de inte visste i förväg att strålning var skadligt
eller att det skulle bli nedfall. De förlitade sig
på att vi skulle vara okunniga, outbildade och
oförmögna att stå upp för oss själva.”
I en mailkonversation med Tina Cordova
skriver hon till mig: ”I år är det 80 år sedan
vi lämnades att dö i generationer på grund av
överexponering av strålning. Tusentals familjer
upplever nu fyra och fem generationer av can-
cer. Min familj är en av dem.”
Testplatsen, som idag ligger i White Sands
National Park, var avspärrad under åren 1945–
1953 på grund av den höga radioaktiviteten.
Idag är platsen ett nationellt historiskt land-
märke som endast tillåter besökare två gånger
per år.
■
”
Ingen förskonas från
kärnvapnens medicinska
konsekvenser, inte ens
kommande generationer.
↑
Tina Cordova är en av medgrundarna till Tularosa Basin Downwinders Consortium,
TBCD, som har samlat in hundratals vittnesmål hundratals vittnesmål för att söka rät-
tvisa för de invånare som drabbats till följd av provsprängningen av Trinity.
↑
13-åriga Barbara Kent (mitten) och hennes lägerkamrater
leker i en flod nära Ruidoso, New Mexico, den 16 juli 1945,
timmarna efter Manhattanprojektets atombombsdetonation bara
64 kilometer bort. Barbara var den enda personen på bilden
som levde längre än 30 år.
←
“First We Bombed New
Mexico” är en dokumentärfilm
om regeringens svek med
tragiska konsekvenser. Tusen-
tals invånare i New Mexico
utsattes för katastrofala nivåer
av radioaktivt nedfall, varna-
des aldrig, erkändes aldrig
och fick aldrig hjälp efteråt.
Överlevaren Tina Cor-
dova från New Mexico har
startat en rörelse som söker
kompensation för familjer
som drabbats av cancer i
flera generationer kopplat till
bomben. Denna dokumentär
är ett vittnesmål om folkets
röster som ignorerats i decen-
nier.
REPORTAGE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
7
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
6
S
taden låg i ruiner och kvar fanns skuggor
som etsats fast av den starka ljusblixten.
Det sägs att de som överlevde atombom-
berna i Hiroshima och Nagasaki avundades
de döda. Minnena från de fasansfulla dagarna
när de två japanska städerna ödelades lever
fortfarande kvar och det som finns att berätta
går i arv, bland annat genom anteckningar och
målningar. Läkaren Ken Takeuchi var en av de
som överlevde bomben i Hiroshima och kvar
finns hans barnbarn Mitchie, som fortsätter att
berätta om hans arbete och öde.
Sjukhuset i Hiroshima kom att kallas för Livets
torn efter att atombomben ödelade staden den
6 augusti 1945. Sjukhuset var en av de få bygg-
nader som stod kvar efter den kraftfulla och
okända bomben. Runtomkring sjukhuset låg
staden i ruiner. Människor och hela byggnader
var utplånade. Kvar fanns skuggor som etsats
fast av den starka ljusblixten och som vittnar om liv
som togs alldeles för tidigt.
Vi träffar Mitchie Takeuchi i hennes hem vid
Union Square i New York. Inredningen är spar-
smakad och på väggarna hänger konst som hennes
morfar målat. Mitchies morfar, Ken Takeuchi, var
en av Japans mest framstående läkare, militärkirurg,
och direktör på Röda Korssjukhuset i Hiroshima
när USA släppte atombomben över staden.
Mitchie berättar att det tog väldigt lång tid för
henne att få fram och förstå sin familjehistoria.
Fortfarande saknas det pusselbitar som hon nog
aldrig kommer att få fatt i. Fragment av historien
genom morfaderns teckningar och dagboksanteck-
ningar är allt hon har.
---
Hiroshima var ett av de viktigaste högkvarteren för
den japanska armén under andra världskriget. Mot
bakgrund av stadens läge, med bland annat ham-
nen där soldater skeppades ut i kriget, bestämdes
det att det skulle byggas ett stort sjukhus i staden
som skulle stå i Röda Korsets regi.
Röda korssjukhuset i Hiroshima byggdes i
slutet av 1930-talet och var en robust byggnad.
Det var det största sjukhuset i regionen och hade
ett stort upptagningsområde. Militärkirurgen Ken
Takeuchi som var konstnärligt lagd målade ritnin-
gar av sjukhuset och var med och designade bygget,
framför allt operationssalarna, med inspiration från
sjukhus både i Tyskland och USA som han besökt
och studerat före krigsutbrottet.
Sommaren 1945 var varm och flyglarmen ljöd
ofta. Japanska städer bombades en efter en, men
Hiroshima klarade sig, trots att det var en strate-
giskt viktig stad. På Röda korssjukhuset kom perso-
nalen in till sitt arbete allt senare på morgnarna, de
var utmattade både på grund av kriget och värmen.
Den 5 augusti höll Ken Takeuchi ett uppmuntrande
Clara Gullman Levin intervjuar
Mitchie Takeuchi
Skuggor över Hiroshima
- minnen, överlevnad och
arvet efter atombomben
INTERVJU
tal till sina medarbetare, berättar Mitchie. Han
uppmanade dem att komma in tidigare till jobbet
då det var svalare på morgonen och lättare att få
arbetet gjort då, innan det blev för varmt på efter-
middagen.
Morgonen den 6 augusti befann sig större
delen av personalen därför på sjukhuset och det
räddade troligtvis deras liv. Sjukhuset låg cirka
en kilometer från platsen där bomben slog ner
och borde ha rasat med övriga byggnader. Men
på något vis stod byggnaden kvar, även om alla
glasrutor sprängdes sönder och glasbitarna blev
som projektiler som genomborrade kroppar inne
på sjukhuset.
”6 augusti, klockan 8.15. Plötsligt, mitt i mörkret,
fylldes tomrummet av en ljusblixt av ett annat
slag. Den åtföljdes av ett märkligt metalliskt ljud.”
Så skriver Ken Takeuchi i sina dagboksantecknin-
gar.
Ken Takeuchi förlorade medvetandet när
bomben exploderade och kastades ut från sitt
arbetsrum. När han hittades av en kollega visade
det sig att han var svårt skadad med sju brutna
ben och kroppen full av glassplitter. Han kunde
inte röra sig och blev lagd på en brits. Därifrån
skötte han sitt arbete, gav order och medicinska
råd från sjukhussängen.
”När jag vaknade till under-
sökte jag genast min mun. Jag var
orolig för stelkramp. Jag hittade
flera glasbitar som satt fast inne i
munnen.” skriver Takeuchi.
Han var inte ensam om att
arbeta trots att han var svårt
skadad. Ingen personal kunde gå
hem eftersom det var för många
människor som sökte vård, som
behövde hjälp. Ingen pratade
heller om sina upplevelser från
sitt arbete. I Ken Takeuchis fall
var det konsten och hans tro som
räddade honom, det blev hans
terapi, berättar Mitchie.
Människor strömmade till sjukhuset, det var
så många skadade att inte alla fick plats inom-
hus, utan de fick ligga på marken utanför. En
sjuksköterskestudent berättade i dokumentären
Hiroshima’s Tower of Life (NHK 2024) hur deras
smärtsamma stön fyllde luften.
En annan student vittnar om samma up-
plevelse. ”Skadade offer flydde till sjukhuset.
Sjukhusområdet, korridorerna och gårdarna var
fulla. /.../ Det var folk överallt. Det var omöjligt
”
Brännskador
och strålning, är
alltid kombine-
rade. Tillstån-
den påverkar
varandra, vilket
komplicerar
behand lingen.
att röra sig.” Hon berättade hur skadade männis-
kor fortsatte komma till sjukhuset och en efter en
kollapsade de.
Ingen i sjukhuspersonalen vare sig kunde eller
ville gå hem. Det var omöjligt.
Ken Takeutchi förde journal
för de 601 människor som han
vårdade, majoriteten hade full-
hudsbrännskador och många dog
snabbt.
”Skador och strålning, eller
brännskador och strålning, är
alltid kombinerade. Tillstånden
påverkar varandra, vilket komplic-
erar behand lingen. Jag kan bara
föreställa mig hur svårt det måste
ha varit att behandla brännskade-
patienter i en sådan kaotisk situa-
tion.” säger Hirohashi Nobuyuki,
professor vid Hiroshima universitet och expert i
strålningskatastrofmedicin i Hiroshima’s Tower of
Life.
Hur var det ens möjligt för en handfull läkare
och sjuksköterskor att hantera så många skadade
utan material? Röntgen och medicinsk utrustning
slogs ut av bomben, likaså möjligheten att ge blod.
Gasbindor och medicin tog snabbt slut och ingen
ytterligare medicinsk hjälp fanns att tillgå. Det
skulle ta nästan 10 år innan de japanska myndig-
heterna började ge medicinskt stöd till över levare.
↑
Det saknas fortfarande pusselbitar i Mitchie Takeuchis familje-
historia, fragment av historien genom morfaderns teckningar och
dagböcker är allt hon har.
Foto: Susan Strickler
Foto: Susan Strickler
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
9
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
8
The Vow from
Hiroshima
En dokumentär om Setsuko Thurlow som överlevde atom-
bomben i Hiroshima där vi får följa hennes liv och enga-
gemang för en kärnvapenfri värld. Dokumentären skildrar
Setsukos deltagande under konferensen om kärnvapens
humanitära konsekvenser i Wien 2014 till förhandling-
arna om FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och
Nobelprisutdelningen.
Kontakta info@slmk.org om du är intresserad av att
se dokumentären.
1946 lät Ken Takeuchi ett amerikanskt forskar-
team få utrymme på sjukhuset för att studera
effekterna av exponeringen av strålning för att
få hjälp med behandling av strålningsrelaterade
sjukdomar. Men den data som de samlade in och
forskningen som gjordes var konfidentiell och
den användes inte för att hjälpa de överlevande.
”Jag antar att min morfar hjälpte till med forsk-
ningen för att han trodde att det skulle hjälpa till
att rädda liv. Men innerst inne måste han ha haft
blandade känslor”, säger Mitchie i Hiroshima’s
Tower of Life. Mitchie berättar i ett anförande
på ett sidoevent under ett möte på FN att de
japanska offer som det amerikanska teamet
studerade aldrig fick någon behand ling eller ens
information om sitt medicinska tillstånd. Många
av dessa patienter sa senare att de kände sig
avhumaniserade och utnyttjade som försöksdjur.
---
Tre dagar efter att bomben hade
utplånat staden gick Mitchies
mamma de cirka fyra kilometrar-
na till sjukhuset för att leta efter
morfadern. Mitchie våndas över
den fasansfulla syn som måste
ha mött modern. Atombombs-
överlevaren Setsuko Thurlow
har vittnat om att människorna
inte såg ut som människor utan
som spöklika figurer, bilder som
lär ha etsats fast på näthinnan.
Mitchie berättar att hennes
mamma inte gärna talade om
sina upplevelser, men då och då uttryckte hon
”åh, det var så hemskt” och suckade. Det måste
ha varit fruktansvärt att se så mycket svårt li-
dande och minnet var nog så smärtsamt att hon
inte ville återuppleva det.
Mitchie och hennes tre bröder var alltid
oroade för moderns hälsa, hon var ofta nedstämd
och led av en hjärt- och kärlsjukdom sedan
hon var ung. Om det berodde på atombomben
är svårt att veta, men modern dog av cancer
i bukspottkörteln vid 79 års ålder, en vanlig
följd effekt av den höga dosen strålning som
många i Hiroshima utsattes för. I Tokyo har de
lokala myndigheterna subventionerat medicinsk
behand ling kopplat till vissa typer av sjukdomar
hos överlevare och andra generationens överlev-
are, detta tack vare påtryckningar från civilsam-
hället. I Hiroshima är det svårare, förmodligen
för att antalet överlevare är mycket större så kost-
naderna skulle bli så höga. En av Mitchies bröder
dog av prostatacancer 2023, 58 år gammal. Tack
vare att han bodde i Tokyo fick han bidrag för
sin behandling, det hade han förmodligen inte
fått om han hade bott i Hiroshima. På detta sätt
hade han tur, även om han inte överlevde, säger
Mitchie.
---
I sju år efter krigets slut ockuperade USA Japan
och censurerade japansk press. Information om
atombombens förstörelse undanhölls för allmän-
heten. Det var tabu att prata om kärnvapen,
utanför Hiroshima och Nagasaki visste knappt
någon vad det var som hade hänt. Därför blev
Mitchie så förvånad när hon hittade en artikel
skriven av morfadern i en stor japansk tidning
bara ett år efter bomben. Mitchie tror att det
krävdes mycket mod av både
hennes morfar och av förläg-
garen att skriva och publicera
texten.
Många överlevare och andra
generationens överlevare vittnar
om att det är svårt att prata om
sina upplevelser. Det kanske
inte är hemligt, men de flesta
höll sina erfarenheter hemliga.
Bland annat vittnar de om att
de inte ville att deras barn skulle
oroas då stigmatiseringen av
atombomb söverlevare var hög i
samhället.
Tystnaden kanske inte var
någon medveten handling men
Mitchie berättar att många överlevare var så
angelägna om att bygga upp sina liv igen. Många
hade förlorat allt, det fanns ingen mat och det
fanns ingen möjlighet eller ork att se tillbaka på
vad som hade hänt, de var tvungna att frigöra sig
från minnet.
Mitchie berättar också att i den japanska
kulturen är det viktigt att behålla uthålligheten
och stoltheten. När något går dåligt eller är
svårt tenderar många japaner, enligt Mitchie,
att hålla det för sig själva. Hon berättar att det
hände något med Japans självbild efter att kriget
var slut, allting förändrades över en natt. Vad de
än lärt ut före kriget var läroböckerna tvungna
att skrivas om och barnen måste själva ändra i
skolböckerna. Även om mycket blev bättre efter
kriget tänker Mitchie att Japan förlorade en del
av sin själ, mycket blev amerikaniserat och än
idag lider Japan av den förlusten.
Efter att sjukhuset hade byggts upp igen 1948 sa
Ken Takeuchi upp sig och öppnade en egen prak-
tik där han fortsatte att behandla atombombs-
överlevare. Efter hans död 1974 hittade familjen
över 500 konstverk, ett arv av motståndskraft och
betraktelser av livet under och efter kriget. Konst-
verken förvarades i ett stort kassaskåp i Mitchies
föräldrahem och det var först efter hennes faders
död som hon och hennes bröder fick tillgång till
morfaderns dagboksanteckningar och konst.
Mitchie undrade varför hennes morfar valde
att stanna i Hiroshima, han som egentligen inte
hade någon koppling dit. Men efter att hon läst
hans dagböcker och sett hans konst förstod hon
att han inte kunde lämna staden, han såg det som
att han hade en plikt att stanna. I en haiku från
1946 skrev han:
Grass is growing,
Standing in the Ruins,
Impossible to Leave.
Sedan Mitchie förstod att hennes morfars berät-
telse kan ge en ny och starkare bild av vad som
hände både den där ödesdigra dagen 6 augusti
1945 och vad som hände med atombombsöver-
levarna har hon tagit varje möjlighet hon kunnat
för att berätta om detta.
Världen står idag fortfarande inför hotet från
kärnvapen men vi har också makten att skydda
kommande generationer från en sådan förödelse
säger Mitchie. Hon vill hedra berättelserna och
vill att vi lyssnar till överlevarnas historier och
lidande, endast då kan vi med målmedvetenhet
och engagemang gå vidare i att avskaffa kärnvap-
en och se till att de aldrig används igen.
■
”
Det var tabu att
prata om kärn-
vapen, utanför
Hiroshima och
Nagasaki visste
knappt någon
vad det var som
hade hänt.
↑
Mitchies mormor, Harue Takeuchi, mamma Takako Takeuchi och
morfar Ken Takeuchi överlevde atombomben i Hiroshima 1945.
FILMTIPS
Hiroshima’s Tower
of Life
En speldokumentär som skildrar Röda Korsets sjukhus i
Hiroshima som var ett av de få sjukhus som fortfarande
stod kvar efter att atombomben fällts. Nyligen avslö-
jade filer kastar ljus över de efterföljande veckorna
och månaderna på sjukhuset. Vi får följa läkaren och
sjukhusdirektören Ken Takeuchi och lyssna till intervjuer
med personal från sjukhuset om hur det var att arbeta
efter atombomben.
Se den här: www3.nhk.or.jp/nhkworld/en/
shows/4001456
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
11
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
10
”Standing in
the Ruins,
Impossible to
Leave” av Ken
Takeuchi, M.D.
Utkom i första numret av tidningen
”Chugoku”, publicerad i augusti 1946
Första jubileumsnumret publicerad av den
japanska tidningen Chugoku Shimbun
---
Klockan 8.15 den 6 augusti förra året hade
varningen för B29-attacken redan hävts.
Jag befann mig i ett rum på Röda Korsets
sjukhus i Sendamachi och hade just rest
mig från min stol efter att ha lyssnat på
morgonrapporten.
Plötsligt, i mörkret framför mina
ögon, såg jag på himlen en blixt som inte
verkade vara av denna värld. Jag hörde
ett komplext, onormalt metalliskt ljud.
Jag hörde en röst i min mardröm som
ropade mitt namn, och det kändes som om
jag rörde mig i plågor, och sedan öppnade
jag ögonen och såg för första gången den
fruktansvärda scenen runt omkring mig.
Jag räddades av en kollega och bars ut.
Jag trodde bara att sjukhuset hade blivit
attackerat och insåg inte vad som hände
med mig. En annan kollega rusade in och
gav mig första hjälpen. Jag spottade och
såg att det var blod. Jag kräktes blod en
andra och tredje gång, men det fanns ingen
skada på min bröstkorg, vilket tyder på
att jag hade svalt blod från ansiktet. Jag
trodde att jag hade blivit skadad inne på
mitt kontor, men senare fick jag höra att
jag hade blivit instängd under en hög med
bråte i korridoren framför mitt rum.
Strax därefter omringades sjukhuset
av en rasande eld som förstörde alla
träbyggnader, men huvudbyggnaden och
sjukhusrummen i betong klarade sig från
att bli nedbrända. De omkringliggande
husen evakuerades och sjukhuspersonalen,
studenterna och de inlagda patienterna
gjorde desperata ansträngningar under
långa timmar för att bekämpa elden. 85%
av sjukhuspersonalen hade dödats eller
skadats. Dagen var mörk och himlen var
fylld av svart rök, och på natten steg
rökgnistor och flög över himlen likt
fyrverkerier.
Skadade strömmade till det japanska
Röda Kors sjukhuset, som nästan
fullständigt förstördes. Sjukhusområdet
var fyllt av otaliga patienter i
korridorerna och till och med i hörnen
av trädgårdarna. Horderna av skadade
strömmade från det ena sjukhuset till
det andra, men alla sjukhus inom synhåll
var nedbrända till grunden. Vissa
omdirigerades oavsiktligt till stadskärnan
och det farliga området där, innan de
fortsatte ut i stadens förorter och
omgivande landsbygdsområde.
Eldklotet nådde vid tidpunkten för
explosionen en diameter på över 100
meter, med en absolut temperatur på
11 000 grader Celsius. Temperaturen på
marken direkt under hypocentrum var
cirka 6 000 grader Celsius. Det är svårt
att konkret föreställa sig vad en sådan
plötslig hög värme innebar. Takpannorna
i närheten av Seirenji i staden Zaizai i
hypocentrumområdet smälte och på ytan
bildades bubblor, vilka sedan sprack och
skapade samma ojämna mönster som ses på
månens yta.
Det mekaniska trycket från explosio-
nen uppges ha varit lika stort som
kraften från en fem ton tung vikt på en
kvadratmeter under hela fyra sekunder
på marken direkt under hypocentrum i
Hiroshima. Detta orsakade betydande skador
på solida betongbyggnader i området.
Bombens huvudsakliga strålning utgjordes
av neutroner och gammastrålar, och det
anses att den hade samma strålnings-
egenskper som om 100 miljoner ton radium
hade placerats i explosionens mitt.
När neutroner träffar kväve i luften
avger de gammastrålar som sprids i alla
riktningar. Därför saknas det inte bara
skydd för dessa gammastrålar, utan det
radioaktiva materialet ger också sekundära
strålningsegenskaper till det material
som den verkar på, så att även människor
som gömmer sig i avskärmande skydd kan
skadas, liksom människor som kommer
till platsen efter ett tag. Strålningens
genomtränglighet är så stark att till och
med röntgenfotografier som förvarades
i en blylåda i ett betongrum skadades
av strålningen. Inte ens ett skyddsrum
av betong kan skydda mot detta om det
inte är tillräckligt tjockt, den som inte
evakuerar skyddsrummet omedelbart efter
bombningen kommer att skadas av den
sekundära radioaktiviteten. Väggarna
i vanliga betongbyggnader är inte
tjockare än 10 centimeter, så naturligtvis
träffades människor inne i byggnaden,
men lyckligtvis överlevde många oskadda
på grund av pelarnas, trappornas och
väggarnas sneda position.
---
Jag befann mig i betongbyggnaden på
japanska Röda Korsets sjukhus när bomben
exploderade och jag undrar fortfarande vad
som hände. Byggnadens utformning gjorde
att jag inte såg blixten från explosionen
direkt och det förhållandet att jag inte
fick några brännskador på kroppen visade
också att ingen av mina kroppsdelar
drabbades direkt av bomben. Kände jag det
spridda ljuset vid explosionen som en enda
blixt? Kände jag den fysiska påverkan
som ljus? Färgen var vit, lila och gul, och
tjockleken var strålande och spreds ut som
en järnblomma i ett mörkt synfält, och
riktningen jag såg det i var exakt över
Aioi-bron, tror jag. Enligt undersökningar
som bedrevs vid tiden för bombningen
av Hiroshima fick, i farliga områden,
benmärgen från lik, svavlet i beläggningen
av elkablar, materialet i ler- och
betongväggar, ruttnande löv i hängrännor
etc. alla sekundära strålningsegenskaper
och var giftiga, men dessa egenskaper
minskade dag för dag och efter ungefär
en vecka var de knappast giftiga för
människor längre.
Detta motbevisade ryktena om att
Hiroshima var permanent olämplig för
mänsklig bosättning, och sjukhuset kunde
fortsätta sin medicinska verksamhet
utan att stänga en enda dag utom under
helgerna. Om ett föremål som innehöll uran
hade begravts i Hiroshimas jord, skulle
området ha behållit giftig radioaktivitet
i tusentals år, och staden skulle ha blivit
ruiner för alltid.
Enligt andra forskares undersökningar
var den giftiga zonen omedelbart efter
bombningen inte cirkulär, utan snarare
oregelbundet elliptisk och sträckte sig
långt mot Koi, Takasu och Furue, vilket
inte är förvånande eftersom det hängde
samman med bombens egenskaper, vädret och
vindstyrkan den dagen.
Det faktiska antalet människor som
dödades av atombomben uppskattas till
cirka 100 000, inklusive de som bekräftats
döda (6 671) och saknade (100 000), och även
om det är svårare att kartlägga antalet
skadade antyder sunt förnuft att siffran
kan ha nått över 100 000. Befolkningen i
Hiroshima uppgick den dagen, utöver armén,
till 245 000 personer som fick matransoner
och 60 000 andra invånare i staden. Av
de 100 000 som dog, dog 75 000 (75%) den 6
augusti, 15 000 (15%) dog inom de följande
två veckorna (den så kallade första
perioden) och de återstående 10 000 (10%)
dog mellan den tredje och åttonde veckan
(den så kallade andra perioden)
Dödsorsakerna en 6 augusti var
mekaniskt trauma, brännskador och
akut strålsjuka. Dödsorsaker under den
första perioden inkluderade blodiga
kräkningar, tarmblödningar, inre och yttre
blödningar orsakade av störningar i de
blodbildandeorganen, blodförändringar,
skador på slemhinnornas epitel etc.
Dödsorsaker under den andra perioden var
i huvudsak diarré och blödningar samt av
funktionsstörningar i de stora organen.
Även de som undgår döden utvecklar ibland
kronisk anemi, leukemi, leukopeni eller
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
13
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
12
en ökning av vita blodkroppar. Detta kan
försämra funktionerna i mag-tarmkanalen,
levern, inre organ och reproduktionsorgan,
ledande till bland annat kronisk diarré,
menstruationsstörningar och nervösa
störningar.
Atombombstrauma kännetecknas av
en hög grad av keloidbildning i ärr,
särskilt efter brännskador. Följden blir
smärtsamma, kliande och obehagliga
neuralgier, och när ärren gradvis drar
ihop sig stör de ofta rörelserna i nacken
och exrtemiteterna, liksom ögonlocken
och läpparna. Nu till hösten kommer den
obehagliga smärtan och klådan gradvis att
minska och färgen att blekna, och i många
fall är det rätt tid för plastikkirurgi.
Även om röntgenbestrålning är effektiv
mot sådana keloidspasmer, klåda och
ansiktsmissbildningar, är det nu
Hiroshimakirurgernas stora ansvar att
kirurgiskt korrigera och läka dem.
Man bör uppmärksamma risken för
återfall i atombombssjukan även efter
en mild återhämtning. Den framtida
försämringen av synen på grund av
skador på näthinnan och problem med
könskörtlarnas funktion är problem
som inte kan lösas lättvindigt, men det
är goda nyheter att det nu är allmänt
accepterat att de kvinnliga könskörtlarna
inte är allvarligt påverkade. Det finns
många andra saker som jag skulle
vilja nämna, men jag utelämnar här. De
forskare som har deltagit i dessa studier,
särskilt de amerikanska myndigheterna,
förtjänar beröm för sin uppriktighet och
effektivitet.
Att en enda atombomb kunde orsaka
så fruktansvärda skador på egendom och
människor att den omedelbart avgjorde
kriget - det var inte konstigt att de
människor som med tårar i ögonen lyssnade
till sändningen om krigsslutet reagerade
starkt, både psykiskt och fysiskt.
Som ett resultat ödelades produktionen
av mat och förnödenheter, priserna steg
och det fanns risk för skenande inflation,
vilket förde Japans ekonomi till branten
av kollaps.
Allt eftersom folket blev alltmer
oroliga för sin försörjning, blev
deras tankar förvirrade och moralen
korrumperad. Olämpligt beteende,
oförskämdhet och oordning på gatorna, i
bilar, på jobbet och hemma blev vanligt.
När kontrollerna av färska livsmedel
upphävdes (20 november 1945) uppstod
plötsligt en svart marknad. Priserna steg,
hasardspel blev populärt, gaturån och
småstölder ökade dramatiskt. Det dåliga
klimatet i samhället har förvandlat unga
människor till brottslingar och sedan
februari har det skett en enorm ökning av
brottslighet begången av barn, så till den
grad att det känns som om landet står på
gränsen till kollaps. Under tiden täckte de
allierades landstigningsfartyg havet och
oändliga processioner av jeepar ockuperade
flera viktiga platser. De människor
som såg detta berömde Amerika för dess
vetenskapliga skicklighet och lärde sig
mycket av dess ledarskap och förvaltning
efter ockupationen.
Ett helt år har nu gått på ett
ögonblick. Bland vårt folk, som aldrig
upplevt nederlag sedan landet grundades,
finns det förmodligen några som inte kan
möta verkligheten av vårt lands nederlag.
Ockupationen av Japan är dock ingen
dröm. Vi måste öppna våra ögon för denna
verklighet så snart som möjligt.
Det är svårt när man står i sommargräset
bland ruinerna.
---
Författaren var läkare och chef för
Hiroshimas Röda Korssjukhus 1938 till 1948
NOTISER
Icke-spridningsavtalet om
kärnvapen
Statsparterna till icke-spridningsavtalet om kärn-
vapen möttes på FN:s högkvarter i New York i
april-maj för den sista förberedande kommittén
inför 2026 års översynskonferens. Staterna kunde
inte heller i år enas om några rekommendationer
och inte heller att stärka översynensprocessen för
avtalet. Staterna kunde bland annat inte enas om
kärnvapenstaternas åtaganden att nedrusta, be-
hovet av ökad transparens från kärnvapenstater na
eller om riskreducerande åtgärder. Osäkerheten
är stor. Sverige framförde flera anföranden men
nämnde varken kärnvapnens katastrofala humani-
tära konsekvenser eller att det i år är 80 år sedan
kärnvapen användes för första gången, något som
vi har uppmanat regeringen att lyfta fram.
Uppblossad konflikt mellan
Indien och Pakistan
Konflikten mellan Indien och Pakistan om
Kashmir blossade åter upp i april efter att 26
turister, majoriteten från Indien, mördades i en
terrorattack i Pahalgam, Kashmir. Konflikten
eskalerade snabbt, både militärt och politiskt.
Under konflikten upphävde Indien ett viktigt
vattendelningsavtal och då hotade Pakistan med
kärnvapen. En kärnvapenkonflikt mellan Indien
och Pakistan skulle få globala konsekvenser.
Enligt en studie från 2022 (Xia et al Nature
Food 3, 586-596 2002) skulle en sådan konflikt
kunna resultera i att två miljarder människor
dör av svält. Lägre temperatur, minskat ljus och
jordbruksproduktion skulle ge katastrofala kon-
sekvenser på bland annat matproduktionen. Vår
generalsekreterare Josefin Lind blev intervjuad
i både Ekot och i P4 Extra i början av maj med
anledning av detta.
www.sverigesradio.se/artikel/konflikten-mellan-karnvapenmakterna-kan-
fa-konsekvenser-varlden-over
www.sverigesradio.se/avsnitt/2579480
WHO får fortsätta undersöka
kärnvapenkonsekvenser
Redan 1983 konstaterade Världshälsoorganisa-
tionen, WHO, att kärnvapen är ett av de största
hoten mot mänskligheten. I slutet av maj i år
röstade organisationens högsta beslutande organ,
World Health Assembly, WHA, igenom om en re-
solution för att uppdatera WHO:s rapporter 1983
och 1987 om kärnvapnens effekter och risker för
mänsklighetens överlevnad och vår sårbara jord.
86 stater röstade ja till resolutionen, 14 stater
röstade nej och 28 stater avstod från att rösta.
Sverige avstod från att rösta, i likhet med de flesta
Natostaterna.
Inför omröstningen nåddes vi av informa tio-
nen att USA, trots att de inte längre har röst rätt
i WHO då de inte har betalat sina avgifter, hade
uppmanat Nato att pressa alla alliansens medlem-
mar att rösta emot denna resolution och stoppa
arbetet med att ta fram en uppdate rad rapport.
Tre kärnvapenstater begärde om röst ning, istället
för att anta beslut med konsensus vilket är praxis
inom WHO och WHA. De hoppades att resolu-
tionen kunde stoppas, trots att språket redan var
godkänt av EU-länderna. Läs mer på vår hemsida
slmk.org.
SEB öppnar upp för investe-
ringar i kärnvapen
Samtidigt som Stockholm International Peace
Research Institute (SIPRI) släppte nya oroväck-
ande siffror i juni att en ny kärnvapenkapprust-
ning pågår och risken för att kärnvapen används
ökar, så informerar storbanken SEB att de upp -
daterar sin sektorpolicy för vapen och försvar
och tillåter investeringar i kärnvapen inom Nato.
Det är ett djupt ansvarslöst beslut som hotar vår
framtid. Läs mer på slmk.org
Irans kärnenergianläggningar
attackeras av Israel och USA
I mitten på juni attackerade Israel Iran med argu-
mentet att utan attacken skulle Iran kunna skaffa
kärnvapen på kort tid. Detta har Israel hävdat i 20
år medan IAEA:s inspektioner inte visat sådana
tecken eller brott mot avtal. Iran svarade tillbaka
och knappt två veckor senare lade sig USA i kon-
flikten och bombade anläggningar kopplade till
Irans kärntekniska program. Vi ser med djup oro
på hur dessa två kärnvapen stater använder miss-
tankar om kärnvapenprogram som skäl att attack-
era en icke-kärnvapenstat. Det är ett klart brott
mot folkrätten och FN-stadgan och därtill stor
fara att bomba nukleära anläggningar och riskera
spridning av radioaktivitet. Vår generalsekreterare
Josefin Lind intervjuades i Dagens ETC:
www.etc.se/utrikes/kritiken-mot-usa-s-attack-de-som-har-kaernvapen-aer-
usa-och-israel
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
15
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
14
A
tombomberna över Hiroshima den
6 augusti och Nagasaki 9 augusti 1945
beräknas de första dagarna ha dödat
upp till ca 200 000 människor. De flesta av het-
tan från bomberna eller brännskador från de
bränder som uppstod. Många krossades under
sammanfallande byggnader. Det var först flera
dagar senare som det stod klart att katastrofen
och lidandet inte var över.
Efter atombomberna över Hiroshima och Naga-
saki uppkom en annan, tidigare okänd, typ
av skada. Många som till synes klarat av det
första dygnet, insjuknade under de följande
dagarna i en hittills aldrig beskriven sjuk-
dom: akut strålsjuka. Strålsjukan började
oftast med diarré och kräkningar, på grund
av att strålningen skadat tarmepitelet.
Snart kom blödningar, när nybildningen av
trombocyterna upphört. Efter någon eller
några dagar försvann de vita blodkropparna.
Döden följde oftast på grund av infektioner
när immunförsvaret slagits ut. Av de som
drabbats av strålsjuka och som vistats 1–1,5
km från hypocenter avled omkring 50%.
Även personer som befann sig cirka 2,5 km
från hypocenter avled av strålsjuka.
Ett experiment
De som beordrade användning av atom-
bomb erna såg detta som ett experiment där även
de medicinska effekterna skulle under sökas. Ett
par månader efter bombningarna kom en grupp
amerikanska läkare till de atombom bade städerna.
Rimligtvis hade man förutsett strål skador på blod-
bildningen - Marie Curie! - men inte strålsjukan.
Det förefaller ha varit en överraskning att de he-
matologiska skadorna kunde börja uppträda flera
dagar efter bomben och leda till döden. Många
av de kvinnor som var gravida när de utsattes för
strålningen fick ofta missfall, eller födde svårt ska-
dade barn, ofta med mikrocefali. Förhållandena
var alltför kaotiska för att samla statistik.
Vidare forskning
Den vidare uppföljningen skedde genom japan-
ska läkare. Ett centrum för uppföljning och för
behandling tillkom vid Röda Korsets sjukhus
i Nagasaki, för alla hibakushas. Detta centrum
startades av fadern till läkaren Masao Tomonaga,
som sedan efterträtt fadern och lett verksamheten
fram till nyligen. Uppföljningen pågår fortfarande.
Det arbete som lagts ner vid detta centrum har
gett oss det mesta vi vet om den radioaktiva strål-
ningens sena effekter.
Bland de som utsatts för strålning ökade
frek vensen av vissa typer av cancer. Incidensen av
leukemi steg kraftigt redan efter tre år och förblev
hög i tio år. Ökningen bland dem som befunnit
sig mindre än 1,5 km från hypocenter var under
en period mer än tiofaldig.
Senare noterades en ökning av myelodysplas-
tiskt syndrom som fortfarande dyker upp hos de
nu tämligen fåtaliga överlevande. En del av dessa
utvecklade sedan akut myeloisk leukemi. Detta
visar att skadorna drabbat benmärgens stamceller.
Av Gunnar Westberg
Strålningens
konsekvenser
Långtidseffekter av atom bomberna
över Hiroshima och Nagasaki
Strålningen påverkar kroppen
hela livet
Det är tydligt att atombombernas strålning
påverkar kroppen hela livet – strålningen skadar
den dubbelsträngade DNA-spiralen som styr våra
celler och vilket skapar cancero gena mutationer.
Frekvensen av solida tumörer var i måttlig
grad ökad hos de överlevande i Japan. Uppfölj-
ningen i Nagasaki visade att livslängden endast i
ringa grad var kortare än hos icke bestrålade.
De som överlevt och inte insjuknat har också
kunnat följas upp. DNA-skador föreligger hos
många i cellerna i blod och benmärg. Man har
oroat sig för att dessa skador också skall finnas i
könscellerna och ge upphov till missbildningar hos
barn till de överlevande. Några sådana följder har
man inte iakttagit och man har inte funnit någon
särskild typ av missbildningar och inte heller
någon ökning av frekvensen. 31 150 barn till föräl-
drar som befann sig inom 2 km från hypocenter
har undersökts. Analysen av genetiska och epi-
genetiska skador är dock komplicerad och fortgår i
viss omfattning.
Denna frånvaro av påvisbara skador på arvet,
har mött misstro. En orsak är att missbildningar
och missfall är påtagligt ökad i de grupper av
människor som levt i en strålkontaminerad miljö
efter atombombstester. Deras situation är emel-
lertid helt annorlunda. Bomberna i Hiroshima
och Nagasaki detonerade på avsevärd höjd över
marken, 500–600 meter och de radioaktiva iso-
toperna stiger vid en sådan ”höghöjds-explosion”
snabbt upp i molnen och sprids över stora avstånd.
Där blir ingen eller ringa lokal kontamination. Det
”svarta regn”, bestående av sot från bränderna och
regn, analyserades aldrig för radioaktivitet men de
undersökningar som gjordes på marken efter två
månader anges inte ha påvisat radioaktivitet.
■
Death excess
Years since 1945
0 10 20 30 40 50 60
EARLY ONSETLATE ONSET
Solid Cancers Phase
(Thyroid, Breast, Lung, Colon,
Stomach, multiple cancer)
1st Leukemia Phase
(AML/ALL/CML)
2nd Leukemia Phase
(MDS/AML)
TIME TREND OF ATOMIC
BOMB-RELATED CANCERS
LESS THAN 20
YRS OLD ATB
Unik synvinkel som
både överlevare
och vetenskaplig
läkare
Läkaren Masao Tomonaga var två år och
nio månader gammal när atom bomben ex-
ploderade över hans hemstad Nagasaki. Vid
explosionen låg han och sov när tryckvågen
plötsligt krossade huset. Hans mamma fann
honom och tog honom ur ruinerna. Huset
brann ner till grunden cirka femton minuter
efter explosionen.
Tomonaga tog examen vid Nagasaki uni-
versitets medicinska fakultet, med specialiser-
ing i internmedicin och hematologi. Han var
fram till nyligen chef för Japanska Röda Korsets
atombombsjukhus i Nagasaki. Idag är han ord-
förande för Nagasaki Global Citizen’s Assembly
for the Elimination of Nuclear Weapons och
driver en klinik kopplad till ett äldreboende för
atombomböverlevare.
Tomonaga har en unik synvinkel som både
överlevare och vetenskaplig läkare. Han menar
att han kan se effekterna på DNA-nivå och
på mänsklig nivå. Efter 80 års observationer
drar han slutsatsen att Japans befolkning – och
världen i stort – måste söka en väg till fred utan
kärnvapen.
Han har ägnat hela sitt vuxna liv till att
behandla atombombsöverlevare och forskat på
vilka konsekvenser dessa bomber haft på män-
niskorna.
Läkaren Masao Tomonaga
överlevde atombomben över
Nagasaki. Hans forskning
visar att den expo nering av
strål ning som atom bombs-
överlevare utsattes för har
livslånga kon se kvenser
och har lett till strålningsin-
ducerade skador på DNA.
Dessa skador har sedan
framkallat elak artade
sjukdomar, vilket påvisar
kärnvapnens inhumana
karaktär.
↑
Diagrammet återgivet med tillåtelse av dr Masao Tomonaga.
När en delegation från IPPNW uppvaktade
Indiens tidigare president sa han: ”Ni läkare
ljuger när ni säger att ni inte kan göra något
för de som skadats av strålningen från atom-
bombsexplosioner. Ni kan ju benmärgstrans-
plantera!” Våra budskap möttes av förnekande.
Benmärgs transplantera i en krigssituation?
Behandling av strålsjuka, till exempel efter
en olycka i ett kärnkraftverk, är mycket vård-
krävande. Efter en kärnvapendetonation finns
ingen vård kvar att få.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
17
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
16
Referenser
1
Asahi Shimbun - Survey: 77% doubt U.S. will protect
Japan in military crisis
2
NHK World Japan - Survey suggests growing con-
cern among Japanese at prospect of Trump re-election
F
N:s konvention om förbud mot kärnva-
pen (TPNW) antogs i juli 2017 och träd-
de i kraft i januari 2021, men de inter-
nationella analyserna av TPNW är fortfarande
djupt splittrade. Stater och civilsamhället som
oroar sig för de katastrofala humanitära konse-
kvenserna av varje användning av kärnvapen
har gjort en positiv bedömning av TPNW som
ett första steg mot att eliminera kärnvapen.
Stater som sätter kärnvapenavskräckning i
centrum för sin säkerhetspolitik kritiserar däre-
mot TPNW för att ignorera realiteterna i den
nuvarande internationella säkerhetsmiljön och
hävdar att avtalet inte kan eliminera ett endaste
kärnvapen.
Hur ser situationen ut i Japan mot denna glo-
bala bakgrund? Enligt en opinionsundersökning
stödjer cirka 70% av Japans befolkning att landet
ska underteckna och ratificera TPNW,
1
vilket
återspeglar förväntningarna på att Japan, som den
enda stat som har drabbats av atombombningar
under krig, ska ta en proaktiv roll i kärnvapen-
nedrustningen. Å andra sidan anser nästan 70%
att USA:s ”kärnvapenparaply” är nödvändigt,
åtminstone för närvarande.
2
Att vara statspart i
TPNW och samtidigt föra en politik för utökad
kärnvapenavskräckning utgör två oförenliga sä-
kerhetspolitiska val. Och ändå samexisterar dessa
två åsikter i den allmänna opinionen i Japan.
Strukturella orsaker till politiska
motsägelser
Det som ligger bakom denna motsägelsefulla
situation är den struktur som formade Japans
säkerhetspolitik under efterkrigstiden. Efter andra
världskrigets slut har Japan lagt fast en säker-
hetspolitisk hållning, som består av å ena sidan
den konstitutionella pacifismen i artikel 9 och å
andra sidan försvarssamarbetet med USA. Japans
beslutsfattande har begränsats av vad som ofta
kallas ”Artikel 9-Japan-USA:s säkerhetsfördrag”,
ett normativt ramverk som har förhindrat Japan
att utforska innebörden av säkerhet och kärnva-
penavskräckning. Följaktligen har det inte gjorts
någon djupare granskning av huruvida en säker-
hetspolitik som bygger på kärnvapenavskräckning
har något värde för Japan. I stället har landet
passivt förlitat sig på USA:s ”kärnvapenparaply”,
ett koncept som ibland kallas ”passivt beroende
av kärnvapenavskräckning”.
Dessutom har Japans erfarenheter från det
förödande kriget, atombombningarna av Hiroshi-
ma och Nagasaki och nedfallet från kärnvapen-
prov i Bikiniatollen, gjort det svårt att få igång
politiska debatter om säkerhet och kärnvapenav-
skräckning i samhället. Japanernas erfarenheter
har skapat ett djupt rotat antikrigs- och anti-
kärnvapenmedvetande. Detta har utövat ett starkt
politiskt och kulturellt inflytande och bildat en
moralisk grund som har bidragit till att förhindra
militarisering och kärnvapenupprustning i Japan.
Samtidigt påpekar vissa experter att det också har
skapat en miljö där det är svårt att öppet disku-
tera Japans beroende av ”kärnvapenparaplyet”.
Japans ramverk för efterkrigstiden
utmanas
De motsägelsefulla attityderna till TPNW och
”kärnvapenparaplyet” i den japanska allmänna
opinionen idag måste förstås mot bakgrund
av dessa historiska och politiska sammanhang.
Kravet på att Japan ska underteckna och ratificera
kärnvapenförbudet är fortsatt starkt i det civila
samhället, samtidigt som en majoritet av be-
folkningen stödjer att man förlitar sig på utökad
kärnvapenavskräckning som ett ”realistiskt” svar
på Japans säkerhetspolitiska situation. Men den
Japan vid
ett vägskäl
Historia, säkerhet och TPNW
grundläggande frågan om vilken väg som ska
väljas debatteras sällan.
Detta ramverk från efterkrigstiden utma-
nas nu. Säkerhetsmiljön i hela det område i
Nordostasien som omger Japan genomgår en
betydande omvandling, vilket väcker oro över
risken för kärnvapenanvändning. I det japanska
parlamentet har regeringen förklarat att utökad
kärnvapenavskräckning inte är en fråga om ”gott
eller ont”, utan snarare om ”nödvändighet”, och
att det ”inte finns någon motsättning” mellan
kärnvapenavskräckning som ett praktiskt krav och
kärnvapennedrustning som ett långsiktigt mål.
Även om denna ståndpunkt återspeglar reger-
ingens nuvarande säkerhetsuppfattning har en
expert uttryckt oro över att Japan håller på att bli
en ”aktiv intressent” i utformningen av USA:s
kärnvapenpolitik.
Omdefiniera säkerhet bortom
avskräckning
När Japan nu uppmärksammar att åttio år gått
sedan andra världskrigets slut återkommer de
grundläggande frågorna om vilken roll landet
kan och bör spela i arbetet med att avskaffa
kärnvapnen. För att Japan ska kunna uppfylla det
moraliska ansvar som det internationella samhäl-
let förväntar sig måste både beslutsfattare och
civilsamhället ompröva en säkerhetspolitik som
bygger på kärnvapenavskräckning, hur nödvän-
dig den än kan anses vara för närvarande. De
måste också ompröva förhållandet mellan TPNW
och säkerhet. En nyckelfråga är om TPNW kan
positioneras inte bara som ett normativt ram-
verk, utan också som ett sätt att institutionalisera
elimineringen av kärnvapen som en genomförbar
säkerhetspolitik i praktiken, vilken skulle kunna
fungera som ett alternativ till ”kärnvapenpara-
plyet”.
För ytterligare analys av Japans politik för utökad
kärnvapenavskräckning, se Kimiaki Kawai, ”Mis-
sion Unaccounted: Japan’s Shift of Role in US
Extended Nuclear Deterrence”, Journal for Peace
and Nuclear Disarmament, vol. 5, nr 2 (2022),
s. 422–451.
■
Av Kimiaki Kawai, professor och vice direktör
vid Forskningscenter för kärnvapens avskaffande,
Nagasakis universitet (RECNA)
Radioessä: Såret
efter Hiroshima är
fortfarande vidöppet
I en långessä i programmet OBS i Sveriges Radio P1 reser
reportern Dan Jönsson till Hiroshima. Vi får följa med under
atomvåren, atomsommaren, atomhösten och atomvintern.
Resan till Hiroshima visar hur ingenting tycks ha hänt – och
hur allt har förändrats. En fin och intressant skildring av värl-
den innan och efter atombomben i Hiroshima. Radioessän
på Sveriges Radio sändes den 19 maj 2025 och du hittar
den här: www.sverigesradio.se/avsnitt/langessa-saret-
efter-hiroshima-ar-fortfarande-vidoppet
Hiroshima och
Nagasaki: Atom-
bomberna 1945
av Ingemar Ottosson
Historiska Media, 2025-08-14
Historikern Ingemar Ottosson släpper i augusti en ny bok
om hur olika händelser, steg för steg, ledde fram till ett
förödande beslut med atombomberna över Japan.
”Andra världskriget tog en ände med förskräckelse, och
ett nytt kapitel i mänsklighetens historia inleddes. Det är
hittills enda gången som kärnvapen har använts i krig,
och sedan de ödesdigra sommardagarna lever männis-
kan under hotet att historien ska upprepa sig.”
RADIOTIPS
BOKTIPS
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #179
18
S
tatsparter till FN:s konvention om förbud
mot kärnvapen lyfte under statspartsmötet
i mars i år för första gången den växande
mängden forskning om kärnvapnens oproportio-
nerliga påverkan på spädbarn och barn.
Det faktum att barn skulle drabbas hårdast av
alla i händelse av en kärnvapenattack mot en stad
idag borde vara centralt i diskussioner om det
globala kärnvapenhotet, och borde inspirera till
ett skyndsamt avskaffande av kärnvapen.
Barn löper större risk än vuxna att dö av
brännskador eftersom deras hud är tunnare och
känsligare, att dö av sprängskador eftersom deras
kroppar är mindre och därmed relativt sköra, och
att dö av akut strålningssjuka eftersom de har fler
celler som växer och delar sig snabbt.
Barn skulle också ha sämre möjligheter att
ta sig ut ur kollapsade och brinnande byggnader
eller på andra sätt skydda sig vid en explosion.
På lång sikt har de sannolikt högre risk för att
drabbas av cancer och andra sjukdomar till följd
av de fördröjda effekterna av strålningsskador på
deras celler, och troligtvis högre risk att drabbas
psykologiska trauman.
Dessutom löper foster vid tidpunkten för
attacken större risk att dö strax efter födseln
eller i tidig barndom, liksom att få intellektuella
funktionsnedsättningar på grund av den växande
hjärnans högre sårbarhet för strålning, tillväxt-
störningar på grund av sköldkörtelns nedsatta
funktion, samt cancer och andra sjukdomar
under barndomen eller senare i livet.
Dessa effekter på spädbarn och barn borde
driva på diskussioner om nedrustning i länder
som för närvarande har kärnvapen och i länder
som stöder att kärnvapen behålls och eventuellt
används som en del av militära allianser, som
Nato.
I augusti i år är det 80 år sedan de amerikan-
ska kärnvapnen ödelade Hiroshima och Nagasaki
– det är ett tillfälle för eftertanke och ett återupp-
tagande av de globala insatserna för nedrustning.
Det uppskattas att mer än 38 000 barn dödades i
attackerna 1945, och otaliga fler fick svåra fysiska
och psykiska men. Sådana grymheter får aldrig
begås igen.
Att avskaffa kärnvapen skulle vara en stor
lättnad för dagens barn och för framtida genera-
tioner, som skulle slippa att växa upp under hotet
om kärnvapenkrig. Alternativet är att lämna över
en värld som fortfarande balanserar på katastro-
fens rand, eller - ännu värre - en värld som skakas
av fasorna efter en ny kärnvapenattack, kanske
med en dödssiffra som är mångdubbelt högre än
efter kärnvapenbombningarna 1945.
■
”
Barn löper större risk
än vuxna att dö av bränn-
skador eftersom deras hud
är tunnare och käns ligare
[...] och att dö av akut
strålnings sjuka eftersom
de har fler celler som växer
och delar sig snabbt.
Avskaffa kärnvapnen
för barnens skull
Av Tim Wright, Treaty Coordinator
på ICAN. Tim är baserad i Mel-
bourne, Australien och har arbetat
för ICAN sedan dess start.
KRÖNIKA
Testamentera för
en framtid utan
kärnvapen
När du skriver in Svenska Läkare mot Kärnvapen i ditt testamente
gör du skillnad för en värld utan kärnvapen en lång tid framöver.
Det är ett meningsfullt bidrag som innebär att vi kan fortsätta
driva på för att kärnvapen ska avskaffas, innan de används igen.
Testamenten är gåvor
som gör skillnad
Att skriva in en organisation i sitt testamente är inte så krångligt som
man kan tro. Du kan skriva ditt testamente själv, du behöver ingen
advokat och du kan ändra det när som helst. Det viktigaste är att
du tänker igenom ditt testamente utifrån dina egna önskemål!
Svenska Läkare mot Kärnvapen är medlem
i Giva Sverige, branschföreningen för
tryggt givande och är kontrollerade och
granskade av Svensk Insamlingskontroll.
Så gör du – läs mer här:
slmk.org/stod-oss/testamente
www.givasverige.se/tryggt-givande/testamente/skriv-testamente
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
80 ÅR
SEDAN BOMBERNA
ÖVER HIROSHIMA OCH
NAGASAKI
MINNESDAG 6 AUGUSTI 2025
PLANERADE AKTIVITETER
Stockholm
Storkyrkan, Gamla stan
Kl 17.00
Med Victor Galaz, skribent,
författare och forskare,
”Atomålderns långa skugga”
Utdelning av årets
anti-atombombsdiplom
Sång och musik
Göteborg
Fredslunden (mellan Vasakyrkan och universitetet)
Kl 18.30
Med Ulf Bjereld, professor,
Göteborgs Universitet
Sång och musik av
Matilda Magnusson
och Jazzmusiker för Fred
