20 juni 2023

Läkare mot Kärnvapen #171, juni 2023

Läkare mot Kärnvapen #171, juni 2023

Text från PDF

FOKUS
Finansiering och
intressekon flikter
i  kärnvapen politisk
forskning
Att vara diplomat och verka
för nedrustning som Natoland
- med norska diplomaten
Steffen Kongstad
Nuclear Sharing - vad
betyder det för säkerheten
och demokratin?
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
NR 171 JUNI 2023 MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
SVERIGES NYA
IDENTITET
 Går det att förena ett Natomedlemskap
 med en aktiv nedrustningspolitik?

Läkare mot Kärnvapen ges ut av föreningen
Svenska Läkare mot Kärnvapen, SLMK.
ANSVARIG UTGIVARE: Josefin Lind,
josefin.lind@slmk.org
REDAKTION: Clara Gullman Levin, Josefin Lind
LAYOUT: Gabriel Holmbom
TRYCK: Exakta Creative.
Tryckt på miljögodkänt papper.
ISSN: 1400-2256
Nästa nummer utkommer i september.
Material skickas till redaktion@slmk.org senast
1 augusti.
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45,
113 45 Stockholm
E-POST: info@slmk.org
Bli medlem på www.slmk.org
BANKGIRO: 901-0901
SWISH: 1239010901
FÖLJ OSS:
Facebook.com/SLMK.1981
Instagram: @svenskalakaremotkarnvapen
Twitter: @IPPNWSweden
SLMK arbetar preventivt för att kärnvapen ska
avskaffas innan de används igen. Vi är en del av
IPPNW (International Physicians for the Prevention
of Nuclear War) samt ICAN (International Cam-
paign to Abolish Nuclear Weapons).
Tidningen utkommer till alla medlemmar i
Danske Læger mod Kernevåben,
www.danskelaegermodkernevaaben.dk
KONTAKT:
Povl Revsbech (sekretær og kasserer)
povl.revsbech@gmail.com
DLMK, c/o Povl Revsbech, Langdalsvej 40
8220 Brabrand, Danmark
Finansiering och intressekon flikter
i kärnvapen politisk forskning
Intervju: Att vara diplomat och verka
för nedrustning som Natoland

Nuclear Sharing - vad betyder det för
säkerheten och demokratin?

 7 Nuclear Weapons Ban Monitor 2022
 8     Viktigt med lagstiftning mot kärnvapen på
 svensk mark
 9 Natodebatt i riksdagen
12    Notiser
13 ICAN Act On It Forum Oslo
14    Sjukvården klarar inte av att hantera en
 kärnvapenexplosion över Stockholm
15  Läkare mot Kärnvapen från hela världen
 möttes i Kenya
16    En nationell identitet i förändring
 - krönika av Emma Rosengren
18 Vi måste skapa den politiska viljan att
 avveckla kärnvapen
INNEHÅLL #171
4
6
10
ÅRSMÖTE 11 NOVEMBER
VALBEREDNINGEN
SÖKER NYA LEDAMÖTER
OCH MOTIONSSTOPP
Är du vår nya styrelseledamot? Kontakta val-
beredningen på leonore.wide@slmk.org.
Motioner skickas senast 16/9 till info@slmk.org.
FRAMSIDA: Lena Sjöberg, Tecknaruppropet Moment 2022

LEDARE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
3
Vendela Englund Burnett
Ordförande
S
ommarpsalmens ord och den doftande,
sjungande härligt berusande verklighe­
ten som möter mig utanför dörren fyller
mig med kraft och motivation. ”I denna
ljuva sommartid... se
hur i prydning jorden står...” Det
kunde knappast vara mer olikt de
vidriga bilderna från Hiroshima,
Nagasaki och alla de områden där
människor och miljö dödats och
skadats och lider av effekterna av
kärnvapen. Det tog inte slut med
Nagasaki, utan fortgår.
 Vi lever alla med hotet om
utplåning, med risken att detta
bokstavligen kan vara den sista
våren på länge.
 När Sverige blir Natomedlem
behöver vi ägna mycket möda åt
att lära känna och begripa hur
denna organisation fungerar (och
även hur doktriner om massförstö­
relsevapen som det inte går att för­
svara sig med eller mot kan ingå) samt att hitta nya
arbetssätt för att inte förtvina i kärnvapen skuggan.
 Vi ser tydligt att vår roll är viktigare än någonsin!
Ett exempel är att vår uppdaterade rapport ”Före­
bygga är enda medicinen” är den enda som visar på
de faktiska humanitära effekterna av ett kärnvapen­
anfall satt i relation till sjukvårdens kapacitet. Vår
rapport blir ännu mer aktuell i och med att kärn­
vapen återigen kommit upp på dagordningen. Även
svenska myndigheter tittar nu på hur de ska hantera
och planera för ett eventuellt kärnvapenscenario mot
Sverige, en skrämmande utveckling som vi menar
måste leda till en större och mer inkluderande debatt
om nedrustning.
Den nyligen genomförda världs­
kongressen för den internationella
läkarrörelsen mot kärnvapen i
Mombasa, Kenya, gav inspira­
tion, kraft och hopp! Det var en
påminnelse om att majoriteten av
världens länder är kärnvapenfria
och att bli en kärnvapenfri zon ger
stora positiva effekter. Kongressen
hade som tema nedrustning,
klimat kris och hälsa och visade
på sambanden – hur klimatkri­
sen ökar konflikter och krig och i
förlängningen risk för kärnvapen­
krig, men även hur resurser går
till rustning istället för utveckling
och omställning. Strävan för kärn­
vapen frihet och för klimatet, hälsa
och utveckling är del av samma
arbete och ingår i vårt jobb som läkare. Läs mer om
kongressen på sida 15.
 Ja, när vi tyvärr måste fortsätta och trappa upp
vårt arbete finns inspiration och återväxt men liksom
i naturen gör det förändrade klimatet i världspoli­
tiken att vi måste anpassa oss och hitta nya strate­
gier. Evolutionstrycket är starkt men hittills har vi
i Svenska Läkare mot Kärnvapen orkat och hunnit
tack vare mångfalden – därför är du som medlem
och som stödjare viktig! ■
Hur kommer vårt
arbete att påverkas
av ett Natomedlem-
skap?
”
Strävan för
kärnvapen frihet
och för klimatet,
hälsa och ut­
veckling är del
av samma arbete
och ingår i vårt
jobb som läkare.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
4
V
ärlden står vid ett vägskäl när det
gäller kärnvapen. Kärnvapen­
staternas ledare arbetar med
moderniseringsprogram för att ta med sig
kärnvapen in i nästa århundrade, medan
andra länders ledare insisterar på att
vägen till säkerhet ligger i förbud mot och
avskaffande av dessa vapen.
Rysslands krig mot Ukraina har väckt frågor om
kärnvapenavskräckningens natur och hållbarhet.
Vi menar att det här finns ett akut behov av folk­
upplysning och en mer informerad debatt.
 Flera analytiker har under de senaste åren
kommit fram till att alltför snäva gränser be­
gränsar expertdiskursen om politiken kring
kärnvapnen. Enligt en grupp forskare präglas
den dominerande diskursen av ”en konservativ
ideologi [...] som stöder en stabil internationell
ordning dominerad av status quo­hävdande
kärnvapenmakter.” För en annan grupp kretsar
expertdiskussionen kring en begränsad uppsätt­
ning med grundläggande idéer som ”tenderar
att återanvändas.”  Ordföranden för Plogbills­
rörelsens stiftelse menar att ”Försök till att ta
in andra perspektiv som skulle kunna utmana
teologin om kärnvapenavskräckning har ofta hå­
nats.” Tänk bara förnyare av den rådande kärn­
vapenordningen ser ofta vanliga utrikespolitiska
tankesmedjor som grundläggande delar av ett
nukleärt status quo.
Vad ligger bakom dessa ”snäva gränser” som
karaktäriserar expertdiskursen? En hypotes,
framtagen av professorerna Campbell Craig och
Jan Ruzicka, är att institutioner som stödjer den
befintliga kärnvapenordningen ”åtnjuter finansie­
ring, politiskt stöd och ’politisk relevans’; vilket de
som avviker från denna inte gör.”
 I en ny artikel undersöker vi rimligheten i Craig
och Ruzickas hypotes genom att undersöka de
ekonomiska kopplingarna mellan å ena sidan de
främsta utrikespolitiska tankesmedjorna och å an­
dra sidan forskningsfinansiärer med intressen i den
fortsatta utvecklingen och utplaceringen av kärn­
vapen. Även om det finns avsevärda begränsningar
vad gäller data – de flesta tankesmedjor avslöjar inte
den exakta storleken på donationerna de tar emot –
tyder våra resultat på att hypotesen är rimlig.
Vem får bidrag?
Alla 45 institutioner i vårt urval – världens högst
rankade tankesmedjor inom områdena utrikes­
frågor och nationell säkerhet – erkände att de tar
emot finansiering från kärnvapenentreprenörer
eller regeringar som uttryckligen baserar sina
säkerhetsstrategier på kärnvapenavskräckning.
Motsvarande finansiering från aktörer som vill
störa status quo och påskynda avskaffandet av
kärnvapen är å andra sidan minimal. Detta slående
faktum ignoreras ofta i undersökningar inom
området.
 Vissa av tankesmedjorna i vårt urval får
visserligen bara en liten del av sin budget från
kärnvapenberoende regeringar eller försvars­
DEBATT
Finansiering och
intressekon flikter
i kärnvapen politisk
forskning
Av Kjølv Egeland och Benoît Pelopidas,
Centre de recherches internationals, Sciences Po, Paris

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
5
”
Flera av de
intervjuade
befarade att
radikala eller
djärva förslag,
särskilt i rikt­
ning mot ned­
rustning, skulle
skrämma bort
finansiärer.
entreprenörer. Den absoluta
och relativa storleken på dessa
bidrag har ändå sannolikt en
viktig effekt. Andra faktorer,
inklusive kontraktens genom­
snittliga löptid, kan också ha en
betydande inverkan på i vilken
utsträckning sådan intressent­
finansiering underminerar den
verkliga intellektuella friheten.
Ändå kvarstår faktum att många,
om inte de flesta, tankesmedjor
inom området, inklusive de högst
rankade, tar emot stora bidrag
från kärnvapenentreprenörer och
försvarsministerier som föresprå­
kar kärnvapenavskräckning.
Pengarna talar
Hur kan forskningsanslag från politiskt motivera­
de finansiärer påverka oberoende tankesmedjor?
Baserat på intervjuer med både analytiker i tan­
kesmedjor och bidragsansvariga har vi identifie­
rat tre mekanismer.
 För det första, i sällsynta fall, har vissa givare
(eller ledande personer i vissa tankesmedjor som
agerat å givares vägnar) ägnat sig åt ren censur
genom att tona ner fynd eller röster som bedöms
vara skadliga för finansiärens intressen. Till exem­
pel berättade en intervjuperson, en analytiker i en
tankesmedja, hur hela deras projekt hade ställts in
efter ingripandet av en viktig finansiär.
 För det andra skräddarsyr analytiker i tanke­
smedjor ofta sina argument – eller undviker
helt och hållet att ta upp vissa ämnen – för att
undvika att förolämpa nuvarande eller potenti­
ella finansiärer. De flesta av de analytiker som vi
intervjuade medgav att de själva hade ägnat sig åt
sådan självcensur. Alla såg detta som en allvarlig
utmaning för forskningen. Flera av de intervjuade
befarade att radikala eller djärva förslag, särskilt
i riktning mot nedrustning, skulle skrämma bort
finansiärer.
 För det tredje, och det viktigaste, finansiärer
påverkar idébildningen kring kärnvapen genom
att bestämma inte bara vilka ämnen, frågor och
agendor som uppmärksammas utan också vilka
analytiska miljöer som frodas. Finansiärer är trots
allt fria att välja vilka institut som ska finansieras
och vilka forskningsagendor som ska drivas. Även
om finansiärer i många fall inte har mycket, eller
något alls, att säga till om vad enskilda tankes­
medjor eller analytiker skriver eller rekommen­
derar under specifika omständigheter, kan de till
stor del avgöra vem som får pengar för att skriva
eller säga något i första hand. Och
som en intervju person uttryckte
det, ”Om du kan kontrollera vilka
frågor som ställs, kontrollerar du
också diskursen – du behöver inte
ge svaren också.”
 Medan forskningsanslag från
vapenföretag och regeringsdepar­
tement ofta kan motiveras av en
genuin önskan att ta fram ny kun­
skap, identifierade våra intervju­
personer också andra motiv. Dessa
inkluderade nätverkansmöjlighe­
ter, en önskan att forma debatter
och de anseendefördelar som ges
i ett samarbete med institutioner
med expertisbaserad legitimitet.
En anslagsansvarig för ett företag
som är involverat i produktion av
kärnvapensystem uttryckte att tankesmedjor fick
bidrag i syfte att stärka det egna företagets ”varu­
märke” och i hopp om att mottagaren verkligen
skulle tänka till innan man säger något som kan
skada företagets intressen. ”Om jag ska vara ärlig
så är jag inte så intresserad av den forskning och
analys de producerar. Om jag ville ha en sub­
stantiell, solid analys skulle jag vända mig någon
annanstans”.
 Slutsatserna ovan motiverar noggranna
överväganden. Det har trots allt visat sig inom en
rad områden, från klimatpolitik till nutrition till
folkhälsa, att intressentfinansiering kan påverka
kunskapsproduktionen negativt.
En uppmaning till transparens
Vår poäng är inte att alla kärnvapenexperter, helt
eller delvis finansierade av aktörer med andelar i
kärnvapen företagen, gör dåliga eller partiska arbe­
ten; vi värde sätter och litar på arbetet från många
av de tankesmedjor som diskuteras i artikeln.
Beroende på vilka forskningsfrågor som under­
söks kan det till och med vara till analytisk nytta
att upprätthålla nära relationer med myndigheter
eller närings livsaktörer. Vår huvudsakliga oro rör
snarare effekterna av intressentfinansiering på
både sammansättning och inriktning av policyana­
lyserna på en aggregerad nivå.
 Givet att vi nu har dessa bidrag, är det avgö­
rande att de idéer och agendor som dominerar på
idémarknaden kring kärnvapen gör det för att de
är bra eller särskilt viktiga och inte för att de stöds
av egenintressen. Ett första och avgörande steg bör
vara att öka transparensen kring finansieringarna.
Allmänheten har rätt att veta vem som finansierar
analyserna som formar deras värld.
■

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
6
Du var med och startade det humanitära
initiativet, som norsk diplomat. Hur var det
att starta detta initiativ, som representant för ett
Natoland? 
–Det fungerade utmärkt, något som också visade
sig genom det stora deltagandet
av andra Nato länder. De flesta
ansåg att det var både legitimt och
nödvändigt att undersöka konse­
kvenserna av en kärnvapendetona­
tion, avsedd eller oavsiktlig, och
hur konsekvenserna av en sådan
detonation realistiskt sett skulle
kunna hanteras. Detta var frågor
som inte riktigt hade funnits på
dagordningen för internationella
möten sedan det kalla krigets slut.
Ämnet hade dock aktualiserats
genom president Barack Obamas
tal i Prag 2009, ICRC:s ordförande
Jacob Kellenbergers tal i april 2010
och, inte minst, slutdokumen­
tet från icke­spridningsavtalets,
NPT:s, översynskonferens i maj 2010, där alla
avtalets medlemsstater ställde sig bakom formule­
ringen: ”Konferensen uttrycker sin djupa oro över
de katastrofala humanitära konsekvenserna av en
eventuell användning av kärnvapen...”.
Vilken roll för nedrustning anser du att ett Nato-
land kan driva? 
–Det kan finnas olika roller. Nato länder som
Norge, Kanada, Nederländerna, Belgien, Italien
och Tyskland har varit aktiva i flera processer så
som bland annat NPT, nedrustningskonferensen
i Genève och FN:s generalförsamling. Norge tog
initiativ till ett samarbetsprojekt med Storbritan­
nien om verifiering av kärnvapennedrustning.
Kanada tog initiativ till Ottawaprocessen om
förbud mot antipersonella minor, som följdes
upp av framför allt Norge och Belgien. Norge
tog även initiativ till processen om förbud mot
klustervapen, som slutligen fick brett stöd från de
flesta Natoländerna. Det finns
med andra ord flera exempel på
att Natoländerna är mer aktiva
på nedrustningssidan än vissa
länder utanför Nato.
Måste man som Natoland stå
bakom alla Natos kärnvapen-
relaterade policies och aktivi-
teter? 
–Ja, när policydokumenten väl
har antagits gäller de i princip
för alla medlemsstater. Men
det är legitimt att arbeta för
att påverka innehållet i sådana
dokument innan de antas och
även arbeta för att ändra dem.
Till exempel Norge och andra
Natoländer har på olika sätt beslutat att kärnva­
pen inte får placeras ut på deras territorium.
Vad tror du om att de nordiska länderna kan gå
samman om för kärnvapennedrustning, sedan
när alla är medlemmar i Nato? 
–Det finns ingen tradition av nära samarbete i
nedrustningsfrågor, inklusive kärnvapen, mellan
de nordiska länderna. Det är fem länder med
olika erfarenheter och traditioner på områden
som nedrustning. Utan betydande förändringar
i nedrustningspolitiken i de nordiska huvudstä­
derna ser jag inte att detta kommer att ske inom
den närmaste tiden.
Att vara diplomat
och verka för
nedrustning som
Natoland
INTERVJU
Intervju med den norske diplomaten Steffen Kongstad
”
Till exempel
Norge och andra
Nato länder  har
på olika sätt
beslutat att
kärnvapen inte
får placeras ut
på deras territo­
rium.
Steffen Kongstad, tidigare ambassadör och ständig
representant för Norge vid FN och andra internationella
organisationer i Genève och OSSE/Wien.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
7
Tror du att det kommer att utplaceras fler
kärnvapen i Natoländer nu när det talas om
utplacering av Ryska kärnvapen i Belarus? 
–Nej, det skulle inte vara meningsfullt.
Anser du att utplaceringen av USA:s kärnva-
pen i Natoländer förenligt med NPT?
–Ja, strängt taget skulle man kunna hävda att
Natos arrangemang för delning av kärnva­
pen, som föregick förhandlingarna om NPT
och som beaktades under förhandlingarna, är
förenligt med avtalet. Men en viktigare fråga
är kanske om det i den nuvarande situationen
är meningsfullt att ha kärnvapen utplacerade i
vissa europeiska Natoländer. Man måste fråga
sig om dessa vapen har något användbart syfte
och om de ökar eller minskar säkerheten i
Europa.
Hur kan Sverige som ny medlem i Nato spela
en roll för kärnvapennedrustningen? Finns det
någon särskild roll för Sverige att spela? 
–Sverige kan, liksom andra Natoländer, arbeta
för att minska och så småningom eliminera
kärnvapnens roll och betydelse i Natos strate­
gier. I princip är det tänkbart att Sverige som
ny medlem i Nato kan bidra med nya idéer och
tankar till Natos interna diskussioner. Sverige
skulle kunna argumentera för att det konventio­
nella försvaret behöver stärkas och att begrän­
sade resurser inte ska läggas på kärnvapen med
tveksamt säkerhets­ och försvarsvärde. Sverige
skulle också kunna bidra till en mer konstruktiv
relation mellan Natoländerna och FN:s kon­
vention om förbud mot kärnvapen, som trots
allt är det viktigaste bidraget till NPT:s icke­
spridningsregim sedan 1995.
■

Antalet användbara kärnvapen ökar och flera kärn vapen-
stater har utökat sina kärnvapenarsenaler, det visar
2022 års Nuclear Weapons Ban Monitor, en rapport
av Norsk Folkehjelp i samarbete med Federation of
American Scientists. Rapporten visar att det finns ca
9500 kärnvapen tillgängliga för användning och Grethe
Lauglo Østern, redaktör för rapporten menar att om
denna negativa trend inte upphör så kommer vi snart att
se en ökning av det totala antalet kärnvapen i världen,
för första gången sedan det kalla kriget.
Nuclear Weapons Ban Monitor går igenom staters för-
enlighet med FN:s konvention om förbud mot kärnvapen
och slutsatsen är att majoriteten av världens länder redan
följer konventionen. Även stödet för konventionen fortsät-
ter att öka. I slutet av april 2023 hade konventionen 68
medlemsstater och ytterligare 27 stater hade signerat
den.
→
Läs mer på www.banmonitor.org
Nuclear
Weapons
Ban Moni-
tor 2022
I början av 2023 hade kärnvapenstaterna sam-
manlagt runt 12 512 kärnvapenstridsspetsar,
något som uppenbart går emot FN:s konven-
tion om förbud mot kärnvapen, som både
förbjuder innehav och lagring av kärnvapen.
        av dessa strids-
spetsar är tillgängliga
för användning.
        stycken
väntar på att ned-
monteras.
Den sammanlagda beräknade sprängkraften
av alla kärnvapen som är tillgängliga för
användning är mer än 135 000 Hiroshima-
bomber.
Även om antalet kärnvapen i världen har
minskat så pågår nu en negativ trend. Indien,
Kina, Nordkorea, Pakistan och Ryssland fort-
sätter att expandera och utöka sina kärnvapen-
arsenaler. Sedan 2017 har antalet kärnvapen
tillgängliga för användning ökat.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
8
I
nför Sveriges inträde i Nato har Svens­
ka Läkare mot Kärnvapen tagit fram
ett antal punkter på aktiviteter eller
åtgärder vi menar att Sverige bör ta för att
tydliggöra att Sveriges medlemskap i Nato
inte förpliktigar till några kärnvapenrelate­
rade aktiviteter. Vi förstår att detta kom­
mer att möta på motstånd men vår roll är
viktig – att genom medicinska argument
påvisa vikten av att Sverige inte stödjer
Natos kärnvapenrelaterade aktiviteter
och policies och att kärnvapen
aldrig får användas i Sveriges
namn.
När Finland i början av april blev en
formell medlem i Nato bröts hand­
hållandet i inträdet som framhävts
som väsentligt. En del av denna
allians mellan Sverige och Finland
som dessvärre aldrig fått plats i
debatten är den som borde skapas –
ett nationellt förbud mot införsel av
kärnvapen på svenskt territorium i
likhet med Finlands nationella kärnenergilag från
1984.
 Sveriges förra och nuvarande regering har
uttalat att det inte är aktuellt med kärnvapen
på svenskt territorium, i fredstid, att vi ska följa
Norges och Danmarks exempel med unilateralt
uttalande om detta, men avvisat alla försök till
nationell lagstiftning. En nationell lagstiftning på
området skulle säkerställa att dessa uttalanden
gäller över tid, oavsett regering och världsläge
och blir en garant gentemot svenska folket att
inga kärnvapen någonsin kommer att stationeras i
Sverige – eller på eventuella utländska militärbaser
i Sverige. Det är uppseendeväckande att Sverige i
alla andra avseenden valt att gå hand i hand med
Finland in i Nato, förutom när det kommer till att
inte instifta en nationell lag som förbjuder kärnva­
pen på svenskt territorium.
 I och med Sveriges Natoansökan är det än vik­
tigare att Sverige tydligt tar avstånd från kärnva­
pen och driver på ännu hårdare för kärnvapenned­
rustning. Risken är annars att Natomedlemskapet
leder till att fler länder legitimerar kärnvapen,
och anser sig behöva egna kärnvapen eller själva
ansluta sig till kärnvapenallianser.
Nordatlantiska fördraget från
1949 nämner inte kärnvapen.
Kärnvapen har dock sedan mitten
på 1950­talet haft en roll inom
alliansen, men inte förrän 2010
fastställde medlemsstaterna Nato
som en kärnvapenallians. Fast­
ställandet menar forskaren Kjølv
Egeland i texten ”Spreading the
Burden: How NATO Became a
‘Nuclear’ Alliance” var delvis för
att stävja eventuella försök till
avståndstagande mot kärnvapnens
roll, då Förbundsdagen i Tyskland
strax innan hade röstat igenom en resolution om
att avyttra de amerikanska kärnvapnen på tyskt
territorium. Kärnvapenalliansen återbekräftades
i det strategiska konceptet sommaren 2022. Det
strategiska konceptet är ett politiskt dokument
och inte juridiskt bindande, till skillnad från det
Nordatlantiska fördraget som Nato som orga­
nisation vilar på. Genom detta strider inte FN:s
kärnvapenförbud mot Natomedlemskapet och det
är fullt möjligt för Sverige att gå med i förbudet
som Natomedlem. Detta fastställde även norska
regeringen i en utredning 2018.
Viktigt med lagstiftning
mot kärnvapen på svenskt
territorium
”
I och med
Sveriges Nato­
ansökan är det
än viktigare
att Sverige tyd­
ligt tar avstånd
från  kärn vapen
Av Josefin Lind och Clara Gullman Levin
NATO

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
9
Natodebatt
i riksdagen
Den 22 mars röstade Sveriges riksdag igenom
ett svenskt medlemskap i Nato. Beslutet före­
gicks av en riksdagsdebatt där Miljöpartiet och
Vänsterpartiet som enda partier uttryckte oro för
bland annat kärnvapen på svenskt territorium och
röstade emot propositionen. 200 år av alliansfri­
het har nu nått sitt slut, och som utrikesminister
Tobias Billström uttryckte det ”Natomedlemska­
pet innebär en ny svensk utrikes­, säkerhets­ och
försvarspolitisk identitet”.
 Utrikesminister Billström sade i debatten
att Sverige kan fortsätta ha ett engagemang för
nedrustning och icke­spridning och att Sve­
rige kommer fortsätta att arbeta för detta inom
icke­spridningsavtalet, NPT, samt att Sverige
inte kommer ansluta sig till FN:s konvention om
förbud mot kärnvapen.
 Morgan Johansson (S) kände sig trygg med
att det nu riksdagsfästs med skrivningar om ”att
det inte finns skäl för vare sig kärnvapen eller per­
manenta baser på vårt territorium i fredstid. /.../
Det finns inga rörelser någonstans för att tvinga
på Sverige vare sig baser eller kärnvapen.”
 Liberalernas Anna Starbrink sade i debat­
ten att ”Att Nato har förmåga att möta dessa
hot [Rysslands kärnvapenhot] är en trygghet för
oss och för världen.” samt ”Det finns ingenting
i dag som talar för att vi på kort sikt ska ha vare
sig kärnvapen eller baser på svenskt territorium”
men uttryckte även att det kan behöva fattas sä­
kerhetspolitiska beslut som är nödvändiga för att
trygga Sverige och Sveriges befolkning. Starbrink
var inte ensam om att uttrycka att Natos kärnva­
penavskräckning är något som kommer skydda
Sverige och att kärnvapen behövs för att möta
hotet om kärnvapen.
 Jacob Risberg (MP) höll ett långt anförande
om kärnvapen och uttryckte ”Den omsvängning
som skett nu kan inte ses som något annat än att
regeringen övergett synen på att kärnvapen gör
oss mer osäkra och att man nu bortser från de
effekter på hälsa, miljö och samhälle som kärnva­
pen har. Sveriges medlemskap i Nato bidrar till
en normalisering av kärnvapen, och Sveriges röst
i arbetet för global nedrustning försämras kraf­
tigt i och med medlemskapet.” Risberg citerade
Svenska Läkare mot Kärnvapen vid två tillfällen
genom att hänvisa till vår information om kärn­
vapnens katastrofala konsekvenser.
■

Vi menar att Sverige i samband
med Natomedlemskapet bör
arbeta för att:
1. Ansluta sig till FN:s konvention om förbud
mot kärnvapen. Som minimum ska Sverige för­
behålla sig rätten att gå med i FN:s konvention
om förbud mot kärnvapen och rätten att inte stå
bakom Natos kritik mot konventionen.
2. Delta på kommande statspartsmöten för
FN:s konvention om förbud mot kärnvapen som
observatör, fram till Sverige anslutits till konven­
tionen.
3. Anta en nationell lagstiftning som förbjuder
införsel och utplacering av kärnvapen på svenskt
territorium, både i fredstid och i tider av kris
eller krig, inklusive på eventuella framtida ut­
ländska militära baser i Sverige.
4. Tydliggöra att vi aldrig ska vara med och
planera, förbereda eller öva på att använda kärn­
vapen.
5. Förbehålla sig rätten att inte stödja Natos
uttalanden om att så länge kärnvapen finns kom­
mer Nato att vara en kärnvapenallians.
6. Uttalar att Sverige under inga omständig­
heter accepterar att vara del av Natos kärnvapen­
policies­ och relaterade aktiviteter.
7.   Verka för ett avskaffande av Natos first use
policy, kärnvapennedrustning samt minska
kärnvapnens roll i Nato och för avveckling av
utstatio nerade kärnvapen i Europa.
■

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
10
NATO
’Nuclear sharing’ är ett begrepp i Natos kärnvapenstrategi som innebär utplacering av kärnvapen i
annars kärnvapenfria länder. Det innebär bilaterala avtal mellan de enskilda Natoländerna och USA,
och i dags läget handlar det sammanlagt om cirka 100 amerikanska kärnvapen i Belgien, Italien,
Nederländerna, Turkiet och Tyskland. Vi har pratat med representanter från civilsamhället i några
av dessa länder. Läs intervjuerna i sin helhet på slmk.org.
Turkiet
Troligtvis placerades det ut kärnvapen i Tur­
kiet redan under 1950­talet i samband med att
Turkiet blev medlem i Nato. Uppskattningsvis
handlar det om ungefär 50 stycken kärnvapen
på militärbasen Incirlik.
Är medborgarna i Turkiet medvetna om
att det finns kärnvapen utplacerade?
– Under årens lopp har människor i
Turkiet blivit alltmer medvetna om USA:s
kärnvapen som är stationerade i landet. Infor­
mationen kommer huvudsakligen från inter­
nationella nyheter och internationell litteratur.
Progressiva politiska partier, medlemmar i
demokratiska organisationer, kolumnister, intel­
lektuella och parlamentariker har också infor­
merat allmänheten om dessa vapen och om det
hot de utgör mot den nationella och regionala
säkerheten.
Hur går debatten i parlamentet om detta?
– Progressiva parlamentariker har ställt frågor
i parlamentet om kärnvapen i Turkiet, men re­
geringen väljer att inte svara med hänvisning till
den nationella säkerheten. Konservativa före­
trädare håller i allmänhet tyst om frågan. Trots
oron kring och de krav på information som finns
är det ingen insyn eller öppenhet i frågan.
Hur arbetar du och din organisation för att lyfta
frågan?
– IPPNW Turkiet nämner tydligt hotet från
USA:s och Natos kärnvapen som är statione­
rade på basen Incirlik, vid varje aktivitet. Vi
menar att kärnvapnen gör Turkiet till måltavla
och hotar våra grannländer och säkerheten i
regionen.
Nuclear sharing
BRAM SCHULTE är policyansvarig på den
belgiska fredsorganisationen Vrede vzw och
arbetar med kärnvapennedrustning.
DERMAN BOZTOK är läkare och en av grundarna,
samt ordförande av IPPNW Turkiet och aktiv medlem
i det turkiska läkarförbundet.
.
Belgien
Det finns omkring 10–20 amerikanska kärnvapen
utplacerade på Kleine Brogel­flygbasen. De har
varit placerade där sedan 1963.
 Enligt artikel 185 i Belgiens författning är det
förbjudet att stationera utländska militära styr­
kor och att låta dem passera genom landet. 1962
antog dock regeringen en lag som möjliggör för
allierade Natostyrkor att stationeras eller passera
genom Belgiens territorium. Ursprungligen ville
parlamentet lägga till förbud mot stationering och
utplacering av kärnvapen men denna artikel ströks
då utrikesministern försäkrade att regeringen ald­
rig skulle tillåta utplacering av kärnvapen i Belgien.
 Genom den nya lagen fick regeringen befogen­
het att ingå bilaterala avtal utan parlamentets
med verkan och så småningom kringgick de parla­
mentet genom att ingå ett avtal med USA om att
placera ut kärnvapen på Belgiens territorium.
Skulle Belgiens ställning inom Nato förändras om
kärnvapnen avlägsnades?
– Nej. Avtalet mellan USA och
Belgien om utplacering av ame­
rikanska kärnvapen på belgiskt
territorium är ett bilateralt avtal.
Avtalet har ingåtts utanför Natos struk­
turer och skulle därför inte påverka Natomedlem­
skapet eller Belgiens ställning inom Nato.
Hur arbetar du och din organisation för att lyfta
frågan?
– Vår främsta roll är att informera allmänheten och
politiker genom att organisera möten, aktiviteter,
protester och föreläsningar.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
11
Nederländerna
I Nederländerna finns det mellan 15–20 ameri­
kanska kärnvapen som är stationerade på flyg­
basen Volkel, sedan början av 1960­talet.
Känner det nederländska folket till att kärnvapen
är utplacerade i landet?
– Hittills har den nederländska regeringen
aldrig formellt erkänt att det finns kärnva­
pen på nederländskt territorium. Under årens
lopp har dock läckta Natodokument, undersök­
ningar med öppna källor och avslöjanden från
tidigare premiärministrar bekräftat att Neder­
länderna är en av värdstaterna för amerikanska
kärnvapen. Förekomsten av kärnvapen på vårt
territorium är en av våra ”sämst bevarade hemlig­
heter”. Trots detta är fortfarande många, särskilt
den yngre generationen, omedvetna om det.
Hur går debatten i parlamentet?
Tidigare har en majoritet i parlamentet
krävt att kärnvapnen ska avlägsnas från
vårt territorium och att det nederländ­
ska bidraget till Natos kärnvapendel ska
upphöra, men som svar på detta har
den nederländska regeringen konse­
kvent hävdat att detta bör vara ett beslut
av Nato och inte något som Nederlän­
derna självt kan besluta om.
 Närvaron av amerikanska kärnva­
pen på vårt territorium är emellertid
resultatet av ett antal bilaterala avtal
mellan Nederländerna och USA. För­
handlingar om att avsluta detta arrang­
emang kan och bör således också äga
rum bilateralt. Att lämna detta beslut till Natos
konsensusregler är uppenbarligen inte ett formellt
krav, utan ett politiskt val.
Skulle ditt lands ställning inom Nato förändras
om kärnvapnen avlägsnades?
Vårt Natomedlemskap utgör inga rättsliga hinder
för att avlägsna kärnvapen från nederländskt ter­
ritorium. Dessa kärnvapen har inget militärt syfte,
utan gör oss endast till ett mål för en eventuell
attack. Andra Natoländer har tidigare avlägsnat
kärnvapen från sina territorier och det finns ingen
anledning att tro att Nederländerna inte skulle
kunna göra detsamma samtidigt som landet fort­
farande är en engagerad medlem av Nato.
ALEJANDRA MUÑOZ är projektansvarig på den
nederländska fredsorganisationen PAX, där hon leder
arbetet med Don’t Bank on the Bomb.
Tyskland
Det finns sedan 1950­talet omkring 15 kärn­
vapen stridsspetsar stationerade på flygbasen
Büchel  i Tyskland.
Hur går debatten i parlamentet?
– Stationeringen av kärnvapen tas regelbundet
upp i Förbundsdagen. Ståndpunkterna varierar
naturligtvis, och förespråkare och motståndare
diskuterar de säkerhetsmässiga, politiska och
militära (icke­) värdena av dessa vapen, liksom
hur detta är förenligt med icke­spridnings­
avtalet. I debatter behandlas förekomsten av de
vapen som är stationerade i Büchel som ett fak­
tum. Regeringen hänvisar dock återkommande
till Natos sekretessregler och säkerhetsskäl som
förbjuder dem att i väsentlig grad delta i denna
debatt med parlamentarikerna.
Flera regionala parlament har uttryckt
sitt stöd för att ansluta sig till FN:s
konvention om för­
bud mot kärn vapen
och för att avlägsna
kärnvapen från tysk mark,
men dessa har ytterst begrän­
sat inflytande över utrikes­
och säkerhetspolitiken.
Vad krävs för att få bort dem?
– Beslut om att avlägsna
kärnvapen från tysk mark
måste fattas av både en ma­
joritet i Förbundsdagen och
regeringen ­ helst med med­
borgarnas stöd. 2010 kom vi
långt när initiativet togs av de fyra största parti­
erna i Förbundsdagen och leddes av dåvarande
utrikesminister Guido Westerwelle. Man skulle
kunna anta att detta skulle ha varit tillräckligt i
en demokratisk stat, vilket var fallet på 1980­talet
när Kanada ensidigt beslutade att avsluta sina
överenskommelser om kärnvapendelning, men
tydligen är det inte så.
 Sedan diskuterades detta inom Nato varpå
beslut togs att inte bara behålla vapnen, utan ock­
så modernisera och investera kraftigt och långsik­
tigt för att hålla de tilldelade Tornadoflygplanen
operativa. De pågående moderniseringsinsatserna
på flygbasen i Büchel och beslutet att köpa nya
F35­flygplan befäster denna väg ytterligare.
MAREN VIELUF är forskare och policykonsult
på ICAN. Hennes forskningsfokus är kärn vapen-
nedrustning, vapenkontroll och icke-spridning.
”
Flera regio­
nala parlament
har uttryckt
sitt stöd för att
ansluta sig till
FN:s konven­
tion om förbud
mot  kärn vapen

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
12
Tester av missiler och kärn-
vapenövning
USA hade i april sin årliga kärnvapenövning.
U.S Strategic Command skriver på sin hemsida
att syftet är att öva på ”kärnvapenberedskap och
säkerställa en säker, trygg och tillförlitlig stra­
tegisk avskräckningsstyrka”. USA ska även ha
testat en långdistansmissil (interkontinental bal­
listisk robot, ICBM). Samtidigt som detta sker
har även Ryssland testat en obeväpnad, men
kärnvapenkapabel långdistansmissil på testplat­
sen Sary Shagan i Kazakstan.
Ryssland pausar kärn vapen-
avtal
I samband med årsdagen av Rysslands invasion
av Ukraina uttryckte Rysslands president Vladi­
mir Putin att de kommer pausa Nya START­av­
talet. Avtalet är det enda kvarvarande bilaterala
nedrustningsavtalet mellan USA och Ryssland.
Det förhandlades fram 2010 och förlängdes
2021. Avtalet begränsar ländernas strategiska
kärnvapenstridsspetsar. Pausen innebär att det
inte kommer att ske några inspektioner av kärn­
vapenanläggningar eller några bilaterala samtal,
det skulle även kunna innebär att rutinmässig
Ryska kärnvapen till Belarus
I mars uttalade Rysslands president Vladimir
Putin att han förbereder för att utplacera ryska
kärnvapen i Belarus. Att i detta riskfyllda läge
tala om att flytta kärnvapen riskerar att eskalera
den pågående konflikten ytterligare. President
Putin hävdade att Ryssland redan gett Belarus
kärnvapenkapabla missiler och att upp till 10 be­
larusiska flygplan är förberedda för att använda
dessa vapen. Ryssland kommer att slutföra byg­
gandet av en lagringsanläggning för kärnvapen­
stridsspetsar i Belarus senast i juli i år. I början
av 2022 ändrade Belarus sin konstitution och
tog bort landets åtaganden som en neutral kärn­
vapenfri stat. Detta öppnade upp för att kunna
placera ryska kärnvapen i landet.
rapportering och utbyte om förflyttningar av
kärnvapen stoppas. Ryssland har dock med­
delat att de kommer fortsätta följa de riktlinjer
som finns om antal kärnvapen.
 Beslutet att pausa Nya START behöver
inte nödvändigtvis innebära slutet för avtalet,
men det är troligt att det efter att avtalet löper
ut 2026 inte kommer att finnas något avtal som
begränsar USA:s och Rysslands kärnvapenar­
senaler, för första gången sedan 1972. Det kan
i sin tur innebära en ny okontrollerad kapp­
löpning, som denna gång även skulle kunna
innefatta Kina. 2018 drog sig både USA och
Ryssland ur INF­avtalet om avskaffandet av
medeldistansrobotar.
Tester av missiler som kan bära kärnvapen
och kärnvapenövningar ökar spänningarna
ytterligare.
 Enligt FN:s konvention om förbud mot
kärn vapen, TPNW, är det olagligt för en
medlemsstat att tillåta att dess territorium
används för provning av kärnvapenbärande
missiler, eftersom detta innebär att man hjäl­
per en stat att utveckla kärnvapen. Kazakstan,
statspart i FN:s konvention om förbud mot
kärnvapen, måste därför motsätta sig dessa
tester för att åter kunna påstås följa konven­
tionen fullt ut.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
13
ICAN Act On It
Forum Oslo
För 10 år sedan samlades världens länder i Oslo för den första konfe-
rensen om kärnvapnens humanitära konsekvenser. I mars i år samlade
ICAN Norge civilsamhället och parlamentariker i Oslo för att delta på
föreläsningar och workshops för att lära sig mer och öka pressen på
kärnvapenstaterna att nedrusta.
www.icanw.org/ican_act_on_it_forum_oslo

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
14
Sjukvården klarar inte av att hantera en
kärnvapenexplosion
över Stockholm
S
lutsatsen blir att vi måste agera
förebyggande och avskaffa kärn­
vapen, innan kärnvapen avskaffar
oss. I vår uppdaterade rapport ”Förebygga
är enda medicinen” kartlägger vi sjukvår­
dens kapacitet vid en kärnvapenexplosi­
on. Vi som läkare har ett ansvar att värna
om liv och hälsa, men hur kan vi göra det
när hot om massförstörelse ligger som en
skugga över oss?
Blir vi sjuka eller skadade räknar vi med tillgång
till kvalificerad vård. Adekvat vård för akuta till­
stånd är en självklarhet, precis som specialistkom­
petent personal och avancerad utrustning för vård
och undersökningar. Vad händer om det plötsligt
inte finns vägar, elektricitet, utrustning eller per­
sonal med rätt utbildning och ett samhälle i kaos?
Vad händer om det samtidigt kommer hundratu­
sentals patienter med svåra brännskador, krosska­
dor, blödningar och strålskador?
 Atombomberna över Hiroshima och Na­
gasaki 1945 beräknas ha dödat runt 230 000
människor. I Hiroshima dödades eller skadades
omedelbart 270 av 300 läkare och 1 654 av 1780
sjuksköterskor. Cirka 80% av sjukhusen förstör­
des. På ett sjukhus i Hiroshima var sex läkare och
tio sjuksköterskor friska nog att arbeta, endast
en av dem var helt oskadd. Tusentals människor
sökte sig till sjukhuset. Snart började de utveckla
symptom av strålsjuka: okontrollerade blödning­
ar, allvarliga problem med inre organ, håravfall,
extrem mottaglighet för infektioner. Det var
praktiskt taget omöjligt att rädda någon, efter­
som hela stadens sjukvårdsanläggningar hade
förstörts och nästan alla läkare själva hade dött
eller skadats.
 Idag, över 75 år senare, fortsätter kärnvapen­
staterna att lägga enorma summor på att upp­
rusta och förbereda sig inför att använda sina
kärnvapen. Det pågår en ny kapprustning som
ökar risken. Moderna kärnvapen har en spräng­
styrka många gånger större än de som användes
över Hiroshima och Nagasaki.
 Rapporten synliggör det vi läkare redan vet:
att det är omöjligt för sjukvården att hantera de
humanitära konsekvenserna vid en kärnvapen­
explosion. Ingen stad har tillräckligt med läkare
och vårdplatser för hundratusentals skadade.
Därför måste vi fortsätta arbeta för att alla kärn­
vapen avskaffas, innan de avskaffar oss. Före­
bygga är den enda medicinen.
■

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
15
När spänningarna ökar och risken för kärnva­
penkrig är överhängande behövs engagemang
för kärnvapennedrustning som mest. Det var
slutsatsen av International Physicians for the
Prevention of Nuclear Wars, IPPNW, världs­
kongress i Mombasa, Kenya. Temat för kon­
gressen var nedrustning, klimatkris och hälsa
och del tagarna betonade det brådskande beho­
vet av just åtgärder mot kärnvapen hot, klimat­
förändringar och hållbarhet.
 Även om vi lever i en dyster tid så finns
det hopp, bland annat genom det ökade enga­
gemanget från unga läkare och läkarstudenter
som intresserar sig för IPPNW och nedrustning.
Inför kongressen cyklade ett dussintal studenter
och unga läkare från Nairobi till Mombasa, en
sträcka på ca 500 kilometer för att uppmärk­
samma kongressens tema och prata med lokal­
befolkningen.
 På kongressen valdes fyra nya co­presiden­
ter, Kati Juva, Finland, Olga Mironova, Ryss­
land, Carlos Umaña, Costa Rica och David
Onazi, Nigeria.
 Till styrelsen valdes även Arun Mitra,
Indien, Bimal Khadka, UK/Nepal, Inga Blum,
Tyskland, Ira Helfand, USA, Ruth Mitchell,
Australien, Sally Ndung’u, Kenya, Tilman Ruff,
Australien och Knut Mork Skagen, Norge.
■
Skriv en insändare i lokal tidningen
→

Ta reda på hur en kärnvapendetonation skulle
påverka din stad och den lokala vårdkapaciteten.

Anordna en föreläsning
→

Vi har färdiga powerpointpresentationer och
material som du gärna får använda om du ska ut
och föreläsa.
Dela ut rapporten till kollegor
→

Vi skickar gärna några exemplar av
rapporten till dig som du kan dela ut.
Vill du ha material eller behöver du hjälp
eller råd? Kontakta clara.levin@slmk.org.
Hur kan du
använda
rapporten?
Läkare mot Kärn-
vapen från hela
världen möttes i
Kenya

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
16
N
u är det drygt ett
år sedan en so­
cialdemokratisk
statsminister – Magdalena
Andersson – meddelade
att hennes regering skulle
ansöka om medlemskap
i Nato. Även om Sveriges
framtid som allierad fort­
satt ligger i händerna på
ledare i Turkiet och Ungern
är det hög tid att fundera
på de samhälleliga kom­
plexiteter som aktualiseras
genom detta vägskäl.
Beslutet att Sverige skulle
ansöka om Natomedlemskap
var kanske egentligen inte
särskilt oväntat. Alltsedan Rysslands fullskaliga
invasion av Ukraina i februari förra året har den
säkerhetspolitiska debatten hårdnat. De som
offentligt stod fast i sitt försvar av alliansfriheten
var relativt få. Kanske är det inte så konstigt med
tanke på hur de bemöttes av sina meningsmot­
ståndare. I ett reportage i Svenska Dagbladet
(2022) om Agnes Hellström, dåvarande ordfö­
rande för Svenska Freds och Skiljedomsfören­
ingen och en av få mediala röster mot ett svenskt
Natomedlemskap den där ödesdigra våren,
sammanfattas hur Natomotståndarna beskrevs:
”Naiva landsförrädare. Vladimir Putins nyttiga
idioter, redo att kapitulera samma sekund fien­
den kommer.”
Historien är full av exempel när
liknande epitet har använts för
att avfärda dem som förespråkar
fred och kärnvapennedrustning.
Sådana representationer fung­
erar bland annat som ett sätt att
marginalisera deras sak genom
att måla ut dem som irrationella
och blåögda, och som medvetet
eller omedvetet allierade med
fienden. Statsvetaren Linus Hag­
ström (2021) har visat att sådana
beskrivningar var centrala i den
svenska debatten om Nato som
följde efter Rysslands annekte­
ring av Krim 2014. I ett sam­
hällsklimat där nedsättande epitet
snarare än sakliga argument står
i fokus, är det föga förvånande,
men samtidigt väldigt skräm­
mande, att kritiska röster tystnar.
Med tanke på det hårda debatt­
klimatet förra våren vågar jag mig på att gissa att
Agnes Hellström inte blev särskilt förvånad när
Magdalena Andersson deklarerade sitt beslut.
 På samma gång var beslutet just oväntat. Forsk­
ningen om nationell identitet och säkerhet i Sverige
under det kalla kriget är rörande överens om att
neutraliteten tillsammans med välfärden hade en
given plats i den svenska självbilden. I min bok För­
nuft, känsla och kärnvapen (2021) som jag skrev
på uppdrag av SLMK visar jag hur antaganden om
den svenska identiteten var en central del av den
kärnvapendebatt som utspelade sig på 1950­talet,
och i den nedrustningspolitik som tog form under
1960­talet. Givet den roll neutraliteten har haft
historiskt, både inom svensk säkerhetspolitik och i
”I ett samhälls­
klimat där ned­
sättande epitet
snarare än sak­
liga argument
står i fokus, är
det föga för­
vånande, men
samtidigt väldigt
skrämmande, att
kritiska röster
tystnar.
En nationell identitet
i förändring
KRÖNIKA
Från neutralitet till allianspartner - om Natomedlemskap och den
svenska självbilden.
Av Emma Rosengren, filosofie doktor och lektor
inom internationella relationer, Stockholms universitet

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
17
relation till svensk nationell identitet, tror
jag att vi var många som vaknade upp och
undrade vad som egen t ligen hade hänt
när Magdalena Andersson kungjorde sitt
Natobeslut. Vad kommer ske nu när Sve­
rige inte längre står alliansfri? Vad händer
med nedrustningspolitiken när vi går med
i en allians som baserar sin säkerhetsstra­
tegi på kärnvapen? Hur kunde vändning­
en ske så snabbt?
 För att förstå det svenska beslutet
att gå med i Nato och dess olika dimen­
sioner måste det placeras i en historisk
kontext präglad av både kontinuitet och
förändring. Alltsedan Sverige gick med
i EU i mitten av 90­talet har det kalla
krigets neutralitetspolitik kommit att utmanas.
Jämte ökat försvarspolitiskt samarbete med både
enskilda västländer och med Nato genom Part­
nerskap för Fred från 1994 och Värdlandsavtalet
från 2014 har ett ökat militärt
samarbete tagit form över tid.
Under samma tidsperiod har även
ambitionsnivån för den svenska
nedrustningspolitiken skiftat. Efter
att regeringen Bildt deklarerade att
Sverige skulle lämna New Agenda
Coalition (NAC) år 2013, och
efter att regeringen Löfvén beslu­
tade att inte ansluta Sverige till det
internationella kärnvapenförbud
som SLMK och andra organisa­
tioner har arbetat för i åratal, var vi
nog många som tänkte tillbaka på
tiden då Alva Myrdal, Inga Thors­
son och Maj­Britt Theorin ansva­
rade för den svenska nedrustnings­
politiken. I ett pågående projekt
fördjupar jag mig i Sveriges relation
till Nato och nedrustningspolitikens svängningar
tillsammans med professor Thomas Jonter.
 Samtidigt som det svenska Natobeslutet kan
beskrivas som väntat och oväntat på samma gång
är det en särskild del av medierapporteringen om
Sverige och Nato som gjorde mig extra nyfiken. I
olika sammanhang förra våren ikläddes Magda­
lena Andersson och utrikesminister Ann Linde
en vit bröllopsklänning och andra attribut som
associeras med att ingå äktenskap. Brudgummen
i fråga var ibland Nato:s generalsekreterare Jens
Stoltenberg, ibland USA:s president Joe Biden
eller Turkiets Recep Erdogan. Vad innebär det att
sådana könade skildringar letade sig in i svenska
mediala beskrivningar av Sverige och Nato?
Historikern Frank Costigliola (1997) har visat
hur historiska skildringar av Nato påminner
om ett konservativt kärnfamiljs ideal, med USA
som den manliga beskyddaren och de allierade
som kvinnor och/eller barn. Det är alltså inget
ovanligt med att könade represen­
tationer och analogier från den
privata sfären används för att skapa
mening om säkerhetspoli tiska
frågor, såsom relationer i Nato.
Men vad hade hänt om det inte
var Magdalena Andersson som var
statsminister, utan hennes före­
gångare Stefan Löfvén? Hur hade
vi skapat mening kring att Ulf Kris­
tersson och Tobias Billström blev
förförda av deras manliga motsva­
righeter bland de allierade? Kanske
kan vi förstå bilder på Magdalena
Andersson i brudklänning som
ett uttryck för en nykonservativ
tidsanda, där heterosexuella och
könade familje ideal bidrar till att
etablera budskapet att Sverige be­
höver skyddas. Att beskydd likställs med att ingå i
en kärnvapenallians är i behov av vidare reflektion
och problematisering.
■
”
Vad händer
med nedrust­
ningspolitiken
när vi går med
i en allians
som baserar
sin säkerhets­
strategi på
kärnvapen?
Referenser
Costigliola, Frank. “The Nuclear Family: Tropes of Gender and
Pathology in the Western Alliance”. Diplomatic History. Vol. 21,
No. 2, 1997.
Hagström, Linus. “Text and body in the Swedish NATO debate”.
Cooperation and Conflict. Vol. 56, No. 2, 2021.
Rosengren, Emma. Förnuft, känsla och kärnvapen. Svensk ned-
rustningspolitik ur ett feministiskt perspektiv. Stockholm: Santérus
Förlag, 2021.
Svenska Dagbladet. ”Pekas ut som naiva landsförrädare”.
23 mars 2022, https://www.svd.se/a/478m0G/svenska-freds-
vi-kallas-for-putins-nyttiga-idioteri. ■
↑
  Vad hade hänt om det inte var Magdalena Andersson som var statsminister, utan
hennes föregångare Stefan Löfvén? Hur hade vi skapat mening kring att Ulf Kristersson
och Tobias Billström blev förförda av deras manliga motsvarigheter bland de allierade?
Bild: Poiltikbyrån, SVT

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #171
18
F
ör fem år sedan började ex­
perter såsom tidigare försvars­
minister William Perry varna
oss för att vi var närmare kärnvapen­
krig än vi någonsin har varit – och
det var före den ryska invasionen av
Ukraina och Putins återkommande
kärnvapenhot. Idag kan det inte råda
några tvivel om att faran för kärnva­
penkrig är stor.
 Men. Det har inte alltid varit så. På 1980­talet
förstod vi alla den enorma faran som kärnvapen
utgjorde. Miljontals människor arbetade för att
kräva ett slut på det kalla krigets kapprustning.
1987 gick presidenterna Reagan och Gorbatjov
samman för att förklara att kärnvapenkrig aldrig
kan vinnas och aldrig får utkämpas. De avslu­
tade det kalla krigets kapprustning och började
demontera de enorma kärnvapenarsenalerna.
 Relationerna mellan kärnvapenstaterna är
nu de sämsta de har varit sedan det kalla kriget
och situationen mellan Indien och Pakistan är
fortfarande en katastrof som väntar på att hända.
 Vi har alla sett bilder av Hiroshima och
Nagasaki. Men Hiroshima och Nagasaki bom­
bades vardera med ett relativt litet kärnvapen.
En storstad som New York, Moskva eller Atlanta
skulle bli föremål för 10 till 15 till 20 kärnvapen,
vart och ett 6 till 50 gånger starkare än Hiroshi­
mabomben.
 Detta är inte framtiden som måste vara.
Kärnvapen är ingen naturkraft. Det är inte som
om en asteroid är på väg mot jorden och det finns
inget vi kan göra. Vi har redan demonterat mer än
50 000 kärnladdningar. Vi har helt enkelt saknat
den politiska viljan att avveckla de 13 000 som
finns kvar.
 Och det är där vi kommer in. Det är upp till oss
att skapa den politiska viljan, och det
kan vi göra. Vi vet det eftersom vi har
gjort det en gång på 1980­talet när vi
avslutade det kalla krigets kapprust­
ning. Under det senaste decenniet har
en rörelse vuxit fram, främst i globala
Syd, bland länder som är visa nog att
förkasta kärnvapen, som kräver att
de länder som har dessa vapen slutar
hålla hela mänskligheten som gisslan.
Tillsammans med ICAN åstadkom
de FN:s konvention om förbud mot
kärnvapen 2017 och skapade en kraftfull norm
som märker kärnvapen, inte som symboler för
nationell prestige, utan som en skam.
 Vi står inför en skrämmande mängd problem
i detta ögonblick, framför allt klimatkrisen. På
något sätt mitt i alla dessa utmaningar måste vi
hitta tid och energi för att också konfrontera det
som förmodligen är det största hotet av alla – möj­
ligheten att vi alla kommer att brännas upp i en
kärnvapenförintelse.
 Om detta är en börda, hoppas jag att du också
ser på det som något av en gåva. De av oss som
lever idag har fått möjligheten att rädda världen,
och det är det bästa som någon av oss någonsin
kan göra med sitt liv. Ingen av oss förväntas lösa
detta problem helt på egen hand, men ingen av
oss kan heller gå bort från den del av lösningen
som är vår att göra. Och om vi alla gör vår del
kommer vi att lyckas och jag tror att en dag, inom
en inte alltför avlägsen framtid, kommer vi alla att
kunna se oss själva i spegeln och säga, ”Jag hjälpte
till att rädda världen”.
■
Den 13 april mottog IPPNW:s tidigare
co-president Ira Helfand det prestigefyllda
”Gandhi, King, Ikeda Community Builders’
Prize” från Morehouse College, Atlanta,
Georgia. Priset tilldelades ”för att erkänna
och hylla [hans] passionerade och icke-
våldsamma kamp för att hindra mänsklig-
heten från att falla offer för kärnvapen-
katastrofer”.
Vi måste skapa den
politiska viljan att
avveckla kärnvapen
”
Vi som lever
idag har fått
en möjlighet
att rädda
världen
Utdrag ur tal av Ira Helfand

Vi minns
Hiroshima och
Nagasaki
MANIFESTATION FÖR FRED
OCH NEDRUSTNING
I sedvanlig ordning arrangerar vi evenemang i Stockholm
och Göteborg, du hittar mer information om detta på
vår hemsida. Kommer du att arrangera något i din stad?
Skicka ett mail till info@slmk.org så hjälper vi gärna till
att sprida informationen.
WWW.SLMK.ORG
Den 6 och 9 augusti är det 78
år sedan Hiroshima och
Nagasaki ödelades av två
atombomber. Den 6 augusti
hedrar vi de drabbade.

POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
NYA AVSNITT AV
Atombombspodden
I de senaste avsnitten får du följa med
när poddens redaktör Johan Täng pratar
med Gunnar Westberg om bland annat
provsprängningar, deras förbud och
konsekvenser.
Du hittar podden på Spotify, iTunes, Acast
och andra ställen där poddar finns.
Följ den gärna så missar du inga avsnitt!
Har du feedback eller tips?
Maila podd@slmk.org!
www.slmk.org/vad-vi-gor/
atombombspodden
QR-koden tar dig till
Atombombs podden
på vår hemsida
Ladda ner PDF