Text från PDF
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR
Det kan verka omöjligt,
tills det är gjort
Detta nummer är en specialutgåva av kvartals-
tidskriften Läkare mot Kärnvapen, som ges ut av
föreningen Svenska Läkare mot Kärnvapen.
Läkare mot Kärnvapen nr 164
augusti 2021
ISSN: 1400-2256
Upplaga: ca 3500 ex
Redaktör: Michaela de Verdier
Övrig redaktion: Clara Gullman Levin, Jan Larsson,
Josefin Lind och Gabriel Holmbom.
Ansvarig utgivare: Josefin Lind
c/o Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45, 113 45 Stockholm
Tel 073-803 05 07
E-post. josefin.lind@slmk.org
Layout: Gabriel Holmbom
Tryckeri: Exakta Creative
Tryckt på miljögodkänt papper
INNEHÅLL
Tillsammans får vi det omöjliga gjort: Berättelser från 40 års arbete för en värld utan kärnvapen ÅSA LINDSTRÖM 4
Vädjan till Sveriges läkare 5
1980-TALET - NEDSLAG OCH HÄNDELSER 6 - 7
Möten över järnridån: Trilaterala samtal om kärnvapennedrustning GÖSTA ALFVÉN 8
Hur vi byggde engagemang i Hudiksvall LEONORE WIDE 9
1990-TALET - NEDSLAG OCH HÄNDELSER 10 - 11
Året när Sovjetunionen föll: hur vi satte stopp för sovjetiska kärnvapentest KLAS LUNDIUS 12
Strålningens effekter: Resor i södra Ural VENDELA ENGLUND BURNETT 13
BILDER FRÅN FYRA DECENNIER 14 - 17
2000-TALET - NEDSLAG OCH HÄNDELSER 18 - 19
Den mänskliga faktorn: Ett argument omöjligt att avfärda CHRISTINA VIGRE LUNDIUS 20
På besök i Nordkorea: Att bygga förtroende över gränser GUNNAR WESTBERG 21
Att ärva kärnvapen: Student dialog blev ögonöppnare CAMILLA SKÖLD 22
Att förändra underifrån: Svenska Läkare mot Kärnvapen i de små och stora sammanhangen THOMAS SILFVERBERG 23
2010-TALET - NEDSLAG OCH HÄNDELSER 24 - 25
Pensionspengar i kärnvapenindustrin: Hur vi fick AP-fonderna att sluta investera i kärnvapen CLARA GULLMAN LEVIN 26
Med kärnvapen på agendan: Så bygger vi engagemang i riksdagen JOSEFIN LIND 27
En varm julidag i New York: När vi förbjöd kärnvapen ANDREAS TOLF 28
NOBELS FREDSPRIS 2017 29
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 20214
TILLSAMMANS FÅR VI DET OMÖJLIGA GJORT: BERÄTTELSER
FRÅN 40 ÅRS ARBETE FÖR EN VÄRLD UTAN KÄRNVAPEN
Första gången jag hörde talas om Svenska Läkare mot
Kärnvapen är för mig ett starkt minne. Det är minnet
av den brutala insikten om kärnvapens fruktansvärda
medicinska konsekvenser. Det var något jag inte för-
stått innan jag fick det berättat för mig.
I år har det gått 40 år sedan Svenska Läkare mot Kärn-
vapen bildades, just med syfte att belysa och berätta
om kärnvapens medicinska effekter. Vi har i 40 år
idogt fört ut vårt budskap, berättat utifrån vår medi-
cinska expertis och verkat för att nedrusta och avskaf-
fa världens kärnvapen.
Alla medlemmar som år efter år visar sitt stöd och en-
gagerar sig för att nå ut med vår kunskap och vårt bud-
skap gör något oerhört värdefullt. Flera av deras berättelser har vi samlat i
denna skrift, för att uppmärksamma allt det vi uträttat tillsammans under
våra 40 år. En stor del av vårt arbete genom åren har varit framgångsrikt
och att vår förening gör en betydande skillnad är tydligt. Det visar inte
minst Nobelprisen som vi tagit emot tillsammans med IPPNW, den inter-
nationella läkarrörelsen mot kärnvapen, och ICAN, den internationella
kampanjen för att avskaffa kärnvapen.
Arbetet inom ICAN har utgjort en väsentlig del av vår verksamhet de se-
naste åren och FN:s konvention om förbud mot kärnvapen är en viktig
och historisk milstolpe i det. Berättelsen om ICAN och förhandlingarna i
FN är en av flera tillbakablickar vi återger här. Den här skriften innehåller
endast ett litet axplock ur vår historia - berättelserna hade kunnat vara
många fler. Vi kan verkligen vara stolta över vår fören-
ing och allt det vi hittills har åstadkommit.
En annan av skildringarna handlar om Nuclear Wea-
pons Inheritance Project (NWIP) som var nystartat då
jag först hörde talas om Svenska Läkare mot Kärnva-
pen. När jag förstod vilka möjligheter som fanns till att
vara med och förändra gjorde det ett lika starkt intryck
på mig som insikten om kärnvapens konsekvenser. Är
det något vår historia visar är det just att vi kan påverka
och att vi kan förändra.
Än har vi inte nått hela vägen fram, kärnvapen finns
kvar och utgör fortfarande ett förödande hot om en hu-
manitär katastrof. En katastrof med medicinska konse-
kvenser omöjliga för sjukvården att hantera. Något som för oss i förening-
en är självklart, men som vi behöver fortsätta berätta om. Vårt budskap är
lika viktigt nu som tidigare.
Samtidigt som vi nu blickar tillbaka och minns vad vi tillsammans har
lyckats åstadkomma fortsätter vi att berätta, dela med oss av vår expertis
och påverka. Det kommer vi att göra tills kärnvapen inte bara har förbju-
dits, utan dessutom avskaffats och inte längre utgör ett hot för vår värld
och för mänskligheten. Och om det är något som vår förening gång på
gång har bevisat under dessa 40 år, så är det att det som kan verka omöj-
ligt, bara är det tills det är gjort.
ÅSA LINDSTRÖM
Ordförande för
Svenska Läkare
mot Kärnvapen
sedan 2020.
Specialist i
akutsjukvård.
Medlem sedan
2004.
Om det är något som
vår förening gång
på gång har bevisat
under dessa 40 år,
så är det att det som
kan verka omöjligt,
bara är det tills det
är gjort.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 20215
VÄDJAN TILL SVERIGES LÄKARE
I mars i år bildades ”International Physicians for the Prevention of Nuclear War” på en kongress i USA. Deltagare var
läkare från elva länder, däribland USA och Sovjet. De enades bl a om ”An appeal to the Physicians of the World”, som
bearbetats och översatts till svenska. Vi vidarebefordrar nu till Sveriges läkare denna vädjan att i mån av personliga
möjligheter arbeta för att sprida kunskaper om kärnvapenkrigets ohyggligheter. Vi riktar
detta budskap till er som delar våra förpliktelser som hälsovårdare. Vårt yrkesansvar har
fört oss samman för att besinna följderna om kärnvapen togs i bruk.
Vår slutsats är ofrånkomlig – en nukleär konfrontation skulle få olidligt svåra följder.
Ofantligt många människor skulle förintas under ett kärnvapenkrigs första timmar och
dagar. De överlevande som drabbats av brännskador och nukleär strålning skulle komma
att utsättas för outhärdligt svåra förhållanden utan vare sig medicinsk hjälp, vatten eller
föda. Följderna av ett kärnvapenkrig skulle också bli ödesdigra för kommande generatio-
ner. En större nukleär konfrontation skulle oundvikligen medföra vitt gående långvariga
följdverkningar också för icke direkt involverade länder.
Ingen borde förhålla sig likgiltigt inför kärnvapenhotet. Det svävar över hundratals mil-
joner människor. Som läkare, medvetna om vad som står på spel, måste vi åstadkomma
det yttersta i fråga om preventiv medicin – ett undvikande av den största fara världen
någonsin kan ställas inför. Er hjälp behövs i denna betydelsefulla strävan.
Vi vädjar till er:
• Att informera er själva, era kolleger och allmänheten om kärnvapenkrigets följder,
• Att diskutera kärnvapenkrigets följder i medicinska sammanhang så som föreningsmöten, specialsymposier
och konferenser,
• Att sammanställa artiklar om kärnvapen och deras medicinska effekter för publikation i medicinsk press
och andra facktidskrifter,
• Att tala med medicine studerande och övriga i er omgivning om de medicinska följderna av ett kärnvapenkrig,
• Att använda inflytande och kunskaper för att ge ökad styrka åt den verksamhet som bedrivs av ”International
Physicians for the Prevention of Nuclear War”.
I november 1981 publiceras
det så kallade ”professors-
uppropet” i Läkartidningen.
Uppropet är en vädjan till
Sveriges läkarkår om att enga
gera sig i frågan om kärnvapen
och deras konsekvenser, och
undertecknas av 134 ledande
professorer vid de medicinska
fakulteterna samt ordförandena
för Sveriges läkarförbund och
Läkaresällskapet.
Initiativet kom från Urban
Walden ström, docent i obstetrik
och gynekologi, som tidigare
samma år fått idén om att
grunda en svensk läkarförening
mot kärnvapen. Professors
uppropet ger föreningen
upp märksamhet och en stor
tillväxt av medlemmar, och blir
avgörande för Svenska Läkare
mot Kärnvapens framgång.
Vi riktar detta bud
skap till er som delar
våra förpliktelser
som hälsovårdare.
Vårt yrkesansvar har
fört oss samman för
att besinna följderna
om kärnvapen togs i
bruk.
UR LÄKARTIDNINGEN
#48 NOVEMBER 1981
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 20216
1981
I augusti möts ett
tiotal läkare för ett
allra första möte om
att bilda en svensk
läkarförening mot
kärnvapen. I novem
ber bildas SLMK
formellt och professor
Lars Engstedt väljs till
SLMK:s första ord
förande.
1982
De psykologiska effek
terna av kärnvapenkrig
får tidigt en central plats
i arbetet. SLMK ger ut
boken ”Kärnvapnen i
psykologiskt perspektiv”.
1982
SLMK bildar stiftelsen
Yrkesgrupper mot
kärn vapen tillsammans
med ett tjugotal andra
nystartade yrkesfören
ingar, såsom lärare,
psykologer och ingen
jörer. Faktablad som
belyser kärnvapen
frågan ur de olika yrke
nas perspektiv ges ut.
1983
Lokalgruppen i Umeå
tar fram en bildutställ
ning om kärnvapens
medicinska konse
kvenser, som visas
över hela landet.
1983
SLMK deltar vid en
nedrustningskon
ferens i riksdagen
med bland annat
Maj Britt Theorin
och Inga Thorsson
som talare.
1983
IPPNW startar en global
läkarappell mot kärnvapen
upprustning som publiceras
i Läkartidningen och sprids
bland svenska läkare.
Namn underskrifterna ska
över lämnas vid besök hos
ledarna i kärnvapenstat erna.
1984
SLMK har nu
över 5000
medlemmar.
1984
En WHOrapport slår
fast att kärnvapen utgör
det största omedelbara
hotet mot mänsklighetens
hälsa. Flera lokalgrupper
utbildar informa törer för
att nå ut med rapportens
innehåll och budskap.
1984
SLMK initierar en
SIFOundersökning om
svenska ungdomars
rädslor. Den visar att
deras största rädsla är
kärnvapenhotet. Under
sökningen genom förs
flera år i både Sverige
och andra länder.
1985
SLMK medarranger
ar en internationell
konferens på temat
kärnvapenkrig av
misstag. Olof Palme
är öppningstalare.
1985
Ett brev med krav
på fullständigt kärn
vapenprovstopp
överlämnas till
kärn vapenstaternas
ambas sader, under
tecknat av de 21
svenska yrkes
grupperna mot
kärn vapen.
När Svenska Läkare mot Kärnvapen bildas 1981 växer medlemsskaran snabbt. En mängd lokalgrupper
bildas runtom i Sverige, idéer kläcks och projekt startas. Den centrala aktiviteten är att bygga upp
och sprida kunskapen om kärnvapens medicinska konsekvenser.
1980 -
TALET
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 20217
1985
IPPNW tilldelas Nobels
fredspris för sitt arbete
med att sprida information
om kärnvapens medicinska
konsekvenser. IPPNWs copresi denter
Bernard Lown (USA) och Evgeny Chazov
(Sovjetunionen) besöker Stockholm.
Flera svenska medlemmar deltar också
i prisceremonin i Oslo.
1987
En medicinskt veten
skaplig kommitté
bildas inom IPPNW
efter förslag från
SLMK. Kommittén ska
säkerställa att IPPNW
kan sprida den sen
aste kunskapen på
området.
1987
Boken ”Kärnvapenkrig”,
kallad KAMEDOboken,
ges ut av FOA:s (Försvar ets
forskningsanstalt) kata
strof medicinska organi
sationskommitté. I den
bidrar 16 experter med
kunskap om somatiska och
psykiska effekter av kärn
vapenkrig. SLMK:s tidigare
ordförande Gösta Arturson
är redak tör.
1987
Många medlemmar
deltar vid IPPNW:s
världskongress i
Moskva. Statsminis
ter Ingvar Carlsson
skickar ett telegram
där han uttrycker sin
respekt för IPPNW:s
arbete.
1988
Den internationella
brevkampanjen
CEASE FIRE ’88
startas för att uppnå
ett stopp på kärn
vapenprovspräng
ningar. I LMK publi
ceras förslag på
brev till bland annat
president George
Bush, med målet
att 50 000 brev ska
skickas.
1988
Undervisning om
kärnvapen och
deras medicinska
konsekvenser ingår
under en period
som ett moment
i läkarutbildning
en i bland annat
Stockholm och
Linköping.
1986
SLMK ordnar
Läkar konserten, där
musicerande läkare
för medlar SLMK:s
budskap på ett nytt
sätt. 1200 biljetter
säljs och konserten
blir slutsåld.
1988
Ett forsknings
symposium med
fokus på strålning
ens effekter ord
nas tillsammans
med Läkaresäll
skapet.
1988
SLMK skickar ett
brev samt en film om
atombombningarna
av Hiroshima och
Naga saki till riks
dagsledamöter och
partiledare.
1989
SLMK utses till
värd för IPPNW:s
världskongress
1991 och påbör
jar planeringen
inför en kongress
i Stockholm.
1988
SLMK har nu
över 10 000
med lemmar.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 20218
Förståelse mellan folken är en förutsättning för en fredlig värld utan
kärnvapen. Det var utgångspunkten när jag föreslog ett projekt om brev-
växling mellan öst och väst med neutrala Sverige som tredje part för
IPPNW:s president Bernard Lown i mitten på 1980-talet. Lown gjorde
tummen ned, men trodde att konkreta möten mellan läkare från Öst
och Väst hos en kollega i Sverige däremot kunde vara en vinnande idé.
Hans Levander, en av våra driftiga medlemmar, nappade och blev den
drivande kraften för ett projekt med trilaterala möten. Det förmedlade
vikten av att lyssna i ömsesidig dialog, vilket är särskilt viktigt om man
har olika utgångspunkter och värderingar kulturellt och politiskt. De
trilaterala mötena ordnades av lokalgrupper över hela landet. Här följer
ett utdrag ur medlemmen Barbro Smedbys rapport från det allra första
mötet i Uppsala 1986.
”Tanken är att IPPNW-medlemmar från supermakterna USA och Sovjet
inbjuds till Sverige. En representant från vardera land bor hemma hos en
svensk kollega under cirka en vecka. Ett gemensamt program med medi-
cinska och kulturella aktiviteter ingår i projektet. Dessutom – och kanske
det mest spännande – ges möjligheter till personliga kontakter och diskus-
sioner kring kärnvapen och internationell politik. Uppsalamötet blev ett pi-
lotprojekt i liten skala med fem deltagare från USA och fyra från Sovjet. /.../
Vi upplevde mycket starkt att samvaron gav unika möjligheter att diskutera
viktiga problem såsom organisationens krav på ett omedelbart och totalt
kärnvapenstopp, metoder att nå och påverka politiker och beslutsfattare.
/.../ Hur väl den trilaterala idén kan fungera fick vi ett gott exempel på en
eftermiddag i samband med informationen om den internationella brev-
kampanjen. Den går ut på att medlemmarna får uppgift om när och var en
provsprängning har skett och sedan skriver
protestbrev till respektive land. En av ryssar-
na hade till en början svårt att förstå varför
han skulle protestera mot sitt eget lands
eventuellt återupptagna prov. ”Sovjet måste
ju återuppta prov om USA inte upphör med
sina provsprängningar.” I den därpå följan-
de diskussionen kunde de amerikanska och
svenska deltagarna klargöra och motivera
tanken bakom kampanjen.
Det var ett sant nöje att lyssna till en av amerikanerna som med stor psy-
kologisk skicklighet klargjorde varför det var så viktigt att Sovjet förlänger
sitt moratorium. Detta moratorium är det viktigaste vapnet för våra ame-
rikanska kolleger i deras kamp att övertala sina politiker att följa Sovjets
exempel. Det blev uppenbarligen en aha-upplevelse för ryssarna när de
förstod resonemanget och ”andra sidans” syn på saken. Den ryss som
bodde hemma hos mig återkom flera gånger till just den här diskussionen.
Den hade gjort djupt intryck. När det gäller de personliga kontakterna i
övrigt vet jag att man i varje värdfamilj hade långa och givande diskussio-
ner långt in på småtimmarna.”
De trilaterala mötena blev rika utbyten mellan kollegor i öst och väst och en
del av det viktiga förtroendeskapande arbetet inom IPPNW; att överbryg-
ga internationella motsättningar och mötas i en gemensam strävan för en
kärnvapenfri värld. Efter Sovjetunionens upplösning minskade intresset
för dessa möten. Men att världen behöver fler mötesplatser mellan olika
kulturer och politiska maktblock, det är uppenbart.
MÖTEN ÖVER JÄRNRIDÅN: TRILATERALA SAMTAL
OM KÄRNVAPENNEDRUSTNING
GÖSTA ALFVÉN
Specialist och
docent i barn
medicin. Var med
och grundade
Svenska Läkare
mot Kärnvapen
1981 och har
bland annat varit
ordförande i
Svenska Läkare
mot Kärnvapens
Stockholms
förening.
De trilaterala
mötena blev rika
utbyten mellan
kollegor i
öst och väst.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 20219
Lokalgruppen i Hudiksvall bildades 1982
av ett antal läkare i norra Hälsingland som
hade tagit del av ett upprop i Läkartidningen
om den nya föreningen Svenska Läkare mot
Kärnvapen. När jag flyttade till Hudiksvall
1985 anslöt jag till gruppen.
För att lära mer om kärnvapenfrågan startade
gruppen studiecirklar. Medlemmarna träffa-
des hemma hos varandra och i Gröna villan
i Hudiksvall, där de läste, diskuterade och
drack te. Snart började gruppen besöka skolor för att berätta om
kärnvapnen och deras medicinska konsekvenser på högstadiet
och gymnasiet. Det blev många diskussioner med ungdomarna.
Många visste inget om kärnvapen.
Att tala med kollegor och rekrytera nya medlemmar var högprio-
riterat. Vi sökte reda på telefonnumren till samtliga läkare som
bodde i norra Hälsingland; allmänläkare, sjukhusläkare och
privat praktiserande läkare. En av oss satte sig sedan och ringde
runt till alla, informerade, argumenterade och övertygade och
till slut hade vi värvat alla läkare utom tre som medlemmar! En
medlem använde sig av skidspåret – efter en utmattande upp-
försbacke övertalade han en svårvärvad kollega att bli medlem.
Vårt län hade då lyckats få den högsta andelen medlemmar i
landet. Det sporrade oss i vårt arbete och genom att hela tiden
skicka ut information om vad gruppen gjorde försökte vi hålla
uppe intresset.
Vi skrev brev till den svenska försvarsministern och utrikesminis-
tern. Vi skrev också till ministrar och företag i Frankrike, USA och
Sovjet med protester mot provsprängningarna av kärnvapen. När
vi upptäckte att Hiabs fabrik i Hudiksvall tillverkade en detalj för
kärnvapenmissiler, protesterade vi lokalt och skrev
insändare i lokaltidningarna.
Svenska Läkare mot Kärnvapens tidning har alltid
varit en viktig informationskälla. Ett nummer, no-
vember 1991, anförtroddes åt Hudiksvallgruppen att
redigera. Det var en spännande utmaning. Vi kröp
omkring på golvet hemma hos en medlem och läste,
klippte och klistrade. Ett par av artiklarna skrevs av
medlemmar i gruppen.
Vi deltog också i projektet trilaterala möten, med syfte att skapa
dialog mellan öst och väst. Vi bjöd in tre läkarkollegor från Östtysk-
land och en kollega från England. Den brittiska läkaren blev sjuk
och kom inte, men de östtyska kollegorna bodde i våra hem och vi
hade livliga diskussioner. Vi ordnade ett offentligt möte för dem i
Folkets Hus med Lisbet Palme som talare. De var mycket impone-
rade och berörda när vi tog med dem på besök i äldrevården.
Vi hade ett mycket gott samarbete med sjukvårdsdistriktet. Vid
många tillfällen fick vi möjlighet att informera om vår verksam-
het på sjukhusets morgonmöten och vi fick använda sjukvårds-
distriktets frankerade kuvert för att skicka ut protokoll från våra
möten. Jag beviljades tjänstledighet med lön för att kunna delta i
en världskongress i Moskva.
Hudiksvallsgruppen var livaktig, engagerande och rolig att verka i.
Vi hade en känsla av att göra något viktigt, att kunna påverka.
HUR VI BYGGDE ENGAGEMANG
I HUDIKSVALL
Hudiksvallsgruppen
var livaktig, engage
rande och rolig att
verka i.
LEONORE WIDE
Specialist i psy
kiatri. Mångårig
medlem i Svenska
Läkare mot Kärn
vapens styrelse
samt Stockholms
för e ning.
Medlem sedan
1981.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202110
1992
SLMK reser till södra Ural i
Ryssland, för att medverka
vid en konferens om miljö
och hälsokonsekvenser av
strålning.
1992
SLMK möter USA:s
nedrustningsförhandlare,
Paul Warnke, i Stock
holm.
1991
SLMK arrangerar
IPPNW:s världskongress
i Stockholm, med cirka
2 000 deltagare från
hela världen. USA:s
och Sovjet unionens
presidenter skickar
hälsningar.
1991
En dialogmetod utvecklad
av forskare introduceras.
Den används flitigt av
SLMK, bl a i ett brevpro
jekt där med lemmar
brevväxlade med
beslutsfattare i kärnvapen
staterna.
1992
En informationskam
panj om kärnvapen
inleds i Indien och
Pakistan, med stöd
från SLMK.
1993
SLMK deltar i en båt
expedition till kärn vapen
test området Nova ja
Semlja i Ryssland, tillsam
mans med bl a kärn
vapentestveteraner från
flera länder, människor
som tvångsförflyttats från
området, samt svenska
och internationella ex
perter.
1992
SLMK:s ordförande del
tar vid en rundresa till de
nya kärnvapen staterna
Ryssland, Ukraina,
Vitryssland och Kazak
stan för att informera
om kärnvapen i parla
menten. Ett möte med
Boris Jeltsin är inbokat,
men det blir återbud i
sista stund.
1993
En internationell konfer
ens arrangeras i Luleå
om nedrustning och
moratorium för kärn
vapentestning. De flesta
kärnvapenstater finns
representerade.
Under 1990-talet får verksamheten en alltmer internationell karaktär. Resorna går över hela världen.
Föreningen deltar aktivt i det globala nedrustningsarbetet och driver brett lobbyarbete kring frågor som
icke-spridningsavtalet och kärnvapenprovstopp.
1990 -
TALET
1991
SLMK deltar i en IPPNW
delega tion till Moskva.
Sovjetuni onen är nära att
upplösas och det diskuteras
hur IPPNW i så fall ska
arbeta.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202111
1995
Lansering av den s k
Plutoniumboken, som
beskriver effekterna av att
det cancerframkallande
ämnet plutonium spridits
i atmosfären efter kärn
vapenprovsprängningar.
Boken sprids till svenska
myndigheter.
1998
Möte med general Lee
Butler, f d ansvarig för
USA:s kärnvapenstyrk or,
i Washington. Han
har nu offentliggjort
information om USA:s
kärnvapen strategi och
varnar om riskerna för
misstag.
1998
Besök och möten på
atomministeriet och
utrikesministeriet i
Moskva, bl a med
Rysslands utrikes
minister.
1999
Möte med Indiens
premiärminister
och besök i Paki
stan.
1999
Projektet Shape your
future lanseras, där
skolklasser runtom i
världen informeras
om globala hot såsom
kärnvapenhotet.
1999
SLMK:s stockholmsförening
påbörjar en serie ambassadup
pvaktningar för att diskutera
Model Nuclear Weapons Con
vention, ett FNdokument med
en modell för hur ett förbud mot
kärnvapen skulle kunna utfor
mas. Under två år besöks minst
ett tjugotal ambassader.
1994
Läkare från
Arkhangelsk
besöker Umeå
och ett trilateralt
möte ordnas i
Uppsala.
1997
SLMK deltar i en dele
gation till brittiska UD
och upp vaktar franska
nationalförsamlingen för
att diskutera kärnvapen.
1994
SLMK deltar vid en
konferens i Stockholm,
där medverkande orga
nisationer diskuterar
en gemensam strategi
inför det att ickesprid
ningsavtalet skulle löpa
ut 1995.
1998
Deltar i möten med ameri
kanska senatorer i Wash
ington inför en omröstning
om USA ska ratificera
provstoppsavtalet (CTBT).
En del vägrar att rösta ja
eftersom Bill Clinton under
tecknat avtalet. Det slutar
med att ärendet faller.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202112
Samma dag som jag blev anställd på Svenska Läkare mot Kärnvapen,
den 19 augusti 1991, genomfördes en kupp mot Sovjetunionens ledare
Gorbatjov. Det var början till slutet för Sovjetunionen.
En av mina första uppgifter var att ingå i en delegation till Moskva för att
besöka vår sovjetiska systerförening i slutet av 1991, tillsammans med re-
presentanter för flera andra IPPNW-föreningar. Vi träffades på IPPNW:s
kontor, inrymt i ett gårdshus till den medicinska vetenskapsakademin i
centrala Moskva, för att diskutera vad vi skulle kunna göra om Sovjetuni-
onen skulle upplösas. Vem skulle ansvara för kärnvapnen?
Vi besökte den ryska Duman. Nästan 10% av dumamedlemmarna var
läkare och det var här beslut om ryska kärnvapen skulle kunna komma
att fattas om unionen upplöstes. Frågan hade legat på den sovjetiska
administrationen, och nu stod det klart att det fanns en skrämmande
okunnighet om kärnvapen och deras medicinska konsekvenser bland
dem som kanske skulle bli nya beslutsfattare.
Det beslöts direkt att vi skulle ta fram ett häfte på ryska att dela ut i par-
lamenten i de fyra nya kärnvapenstaterna som skulle uppstå om unio-
nen upplöstes, Ryssland, Belarus, Ukraina och Kazakstan. Mellan jul och
nyår 1991 gick Sovjetunionen så i graven. Nu bestämdes att faktahäftet
skulle delas ut vid en rundresa med besök hos ministrar och parlamenta-
riker i länderna under våren 1992, med IPPNW:s grundare Bernard Lown
i spetsen.
När Sovjetunionen upplöstes började människor kräva öppenhet och
information om det som varit. Under våren 1992 öppnades många arkiv
och en rysk journalist i vårt nätverk lyckades
gräva fram en mängd tidigare hemligt material.
Det innehöll information och kartor över alla
provsprängningar som gjorts i Sovjetunionen,
och avslöjade att de inte bara hade skett på de
officiella testplatserna. Varken i Sovjetunionen
eller övriga världen var det känt hur illa det var
ställt med de områden och människor som ut-
satts för effekterna av testning eller tillverkning
av kärnvapen. På Moskvakontoret samlade
vi allt material och sammanställde det till en
bokserie, Declassified Atom, som spreds i Ryss-
land för att informera allmänhet och politiker.
Mot sommaren dök det upp en möjlighet att
köpa reklamtid i rysk TV. Vi tog tillfället i akt att
även på detta sätt propagera för kärnvapenprovstopp och tog fram korta
reklamklipp som sändes i populära TV-program. I klippen frågade en pa-
tient sin läkare om hotet från kärnvapen, varpå läkaren skrev ut ett recept
med texten ”avskaffa alla kärnvapen” som sedan stämplades med den
ryska runda stämpeln.
Under hösten ordnade vi en internationell konferens i Arkhangelsk,
dit kärnvapentestområdet Novaja Semlja tillhörde, som sägs ha påver-
kat Ryssland till ett fortsatt stopp för kärnvapenprovsprängningar. Under
konferensen togs det fram ett slutdokument mot kärnvapentester, och
delar av det kom att användas i Rysslands beslut om att inte genomföra
nya tester. Ryssland har sedan dess aldrig provsprängt.
ÅRET NÄR SOVJETUNIONEN FÖLL: HUR VI SATTE
STOPP FÖR KÄRNVAPENTEST
KLAS LUNDIUS
Nästan 10% av
dumamedlemmarna
var läkare och det
var här beslut om
ryska kärnvapen
skulle kunna
komma att fattas
om unionen upp
löstes.
VD för Svenska
Läkare mot
Kärnvapen mellan
1991 och 2015.
Sedan dess
kassaförvaltare.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202113
Efter IPPNW:s världskongress i Stockholm 1991 kom två
läkarkollegor, Mira Kossenko och Elena Zhukovskaya
från Chelyabinsk i södra Ural i Ryssland, att bo hemma
hos mig i Karlstad. De berättade om ”stora bekymmer
med radioaktivitet” i deras område i södra Ural.
Där hade kärnvapen producerats sedan 1940-talet, i
anläggningar i hemliga städer som inte fanns på kar-
tan och inte hade namn utan bara postnummer: Che-
lyabinsk 65 och 70. Här hade mycket stora utsläpp av
radioaktivitet skett genom långvariga utsläpp, olyckor
och medveten dumpning. Mira var chef för den klinik
i Chelyabinsk där den exponerade befolkningen be-
handlades, Elena var barnhematolog och även hon såg
konsekvenserna av kontaminationen i sitt arbete.
Våren 1992 inbjöds jag till en konferens om miljö- och hälsokonsekven-
ser av strålning i Ural. Ett informationsfönster verkar ha stått öppet, för vi
fick resa runt och prata med patienter, kollegor, lokala myndigheter och
chefer på plutoniumfabriken där. Vi fick dessutom fotografera och mäta
strålning i områden där stora utsläpp skett.
I floden Techa hade utsläppen pågått i flera år och berört minst 124 000
människor. En del människor hade fått mycket höga stråldoser men fick
inget veta. De fortsatte att fiska och bada i floden och använde vattnet
till sina grödor och djur. Först efter flera år evakuerades de värst utsat-
ta byarna. När vi mätte strålningen i en av ödebyarna var den cirka 200
gånger normala värden. På besök i en stad där höga nivåer strålning spri-
dits efter en olycka pratade vi med människor som var sjuka, arga och
misstrogna. Mat, luft, jord, vatten: allt var kontamine-
rat. På stadshuset angavs tid, temperatur och aktuell
strålningsnivå.
Människor var drabbade av kronisk strålsjuka, en effekt
av långvarig strålning som inte varit omedelbart dö-
dande, och det sågs en ökning av bland annat missfall,
värk i skelettet och flera cancerformer. Kliniken i Chely-
abinsk, med 12 läkare och 50 bäddar, hade ett orimligt
uppdrag. De skulle kontrollera och behandla åtminsto-
ne 28 000 strålningsexponerade människor, samt forska
och vidareutveckla vården. De hade inte ens en dator.
Mira, klinikchefen, förhindrades i många år att prata
med någon - inte ens patienterna fick veta vad som or-
sakade deras ohälsa.
Jag reste hem omskakad och full av information. Knappt något var känt
i omvärlden och intresset i Sverige blev mycket stort. Jag bjöds in att be-
rätta för kollegor och kunde via media och myndigheter nå ut bredare.
Samarbetet med Chelyabinsk fortsatte, Mira återvände till Sverige för
konferenser om strålskydd och sjukdomar. Men när jag sista gången reste
tillbaka till Chelyabinsk 1995 hade stämningen förändrats. Öppenheten
var mindre och vi fick material beslagtaget.
Kollegorna i Chelyabinsk har oförtrutet fortsatt sitt arbete, men med den
förändrade situationen har flera lämnat Ryssland. Man kan nog utgå från
att resorna vi gjorde då, när vi bodde hemma hos kollegor, pratade fritt
och hade med kamera och strålningsmätare, skulle innebära en stor risk
idag.
STRÅLNINGENS EFFEKTER: RESOR I SÖDRA URAL
VENDELA ENGLUND
BURNETT
Jag reste hem
omskakad och full
av information.
Knappt något var
känt i omvärlden
och intresset i
Sverige blev
mycket stort.
Specialist
i allmänmedicin.
Medlem sedan
1981.
Läkarkonserten
framförs inför fulla
hus i Göteborg
1986.
1985 tar IPPNW emot Nobels fredspris.
”Professorsuppropet”, publicerat i
Läkartidningen i november 1981,
lägger grunden för SLMK:s framgångar.
För att finansiera IPPNW:s
världskongress i Stockholm
ordnas ett rikslotteri. Här tar
medlemmar blodtrycket på
förbipasserande som får betala
med köp av lotter.
Christina Vigre Lundius intervjuas
i ett populärt ryskt TVprogram,
tillsammans med forskaren Jeff
Dumas, som bidragit med sin
forskning till projektet Human
Factor.
Gunnar Westberg föredrar
ett projekt om kärnvapen i
ryska duman.
Boreheni corest,
vende simus eat apiet
eatempo ratium faci
solum liquia conseni
molorec ullabor
Ombord på isbry
taren M/S Anna
Ahmatova hålls en
konferens om kärn
vapenprovstopp
under färden mot
kärnvapentest
platsen Novaja
Semlja.
I möte med
Rysslands
atomminister.
Bernard Lown
talar vid världs
kongressen i
Stockholm 1991.
Skyltarna
varnar för
radioaktivitet i
ett konta
minerat
område i
södra Ural.
Minnen från IPPNW:s
världs kongress i
Hiro shima 1989.
Vendela Eng
lund Burnett
intervjuas
efter en resa
i södra Ural.
Dosimetern
visar den höga
strålnings nivån,
300 Gy mot
den normala
nivån på 10
G y.
Boken ”Declassified Atom” avslöjar
information om Sovjetunionens hemliga
kärnvapentester och sprids i Ryssland.
En ceremoni vid kärnvapentest
platsen Novaja Semlja. Till vänster
syns Olga, som tvångsdeporterats
därifrån efter flera år av tester och
aldrig fått återvända.
SLMK anordnar
den internationella
konferensen “Reaching
Nuclear Disarmament” i
Stockholm, med deltagare
från hela världen.
Internationella studenter inom
projektet Nuclear Weapons
Inheritance Project, NWIP, i
samtal. Förhoppningen är att
få unga i kärnvapenstaterna
att ifrågasätta sitt lands
kärnvapen.
Läkarstudenter i en Target
Xaktion, där förbipasser ande
uppmanas att fun dera över
vad en kärnvapenexplosion på
platsen skulle kunna innebära.
Samtal med läkare på ett sjukhus i Kaesong, Nordkorea.Ett seminarium om Human Factor, hur mänskliga
misstag kan orsaka kärnvapenkrig, på IPPNW:s
världskongress i Basel 2010.
SLMK:s generalsekreterare Josefin Lind och dåvarande
ordförande Andreas Tolf jublar på plats i FN:s högkvarter
när den historiska kärnvapenkonventionen röstas igenom.
Atombomsöverlevaren Setsuko Thurlow på
besök i Stockholm. Bland annat deltar hon i
tvprogrammet Skavlan.
Karin Stenstedt och Leonore Wide deltar på SLMK:s
30 årsfirande.
Ernst Michaeli och Martin Tondel uppmärksammar
SLMK 30 år.
På plats under
Almedalsveckan
uppmärksammar
SLMK kärnvapen
frågan med blod
trycksaktioner runt
om i Visby.
Applåderna ville aldrig ta
slut när FN:s konvention
om förbud mot kärnvapen
röstades igenom på FN:s
huvudkontor i New York,
den 7 juli 2017.
Svenska Läkare mot Kärn vapen firar
30 år på innergården i Stockholm
där föreningen bildades.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202118
2004
SLMK ger ut rapporten
“Human Factor and
the risk of Nuclear
War”.
2004
Vid IPPNW:s världskongress i
Beijing väljs Gunnar West
berg, dåvarande ordförande
för SLMK, till ny copresident
i IPPNW.
2003
En delegation från
SLMK:s Stockholms
förening besöker Ryss
lands, Storbritanniens,
Indiens och Pakistans
ambassadörer i Stock
holm.
2000
En bok om det
tidigare hemliga
sovjetiska nätverket
av produktions
an läggningar för
kärnvapen publi ce
ras med stöd
av SLMK.
2001
Studentprojektet Nuclear
Weapons Inheritance Project
(NWIP) lanseras efter ett
studentmöte i Uppsala,
med syfte att engagera
unga i kärnvapenstaterna i
kärnvapenfrågan.
2002
SLMK startar ett internatio
nellt projekt inom IPPNW med
en serie dialogseminarier, då
läkare inom IPPNW diskuterar
kärnvapen med beslutsfattare i
kärnvapen staterna. De närmaste
åren ordnas möten i bl a Mosk
va, Indien och Pakistan.
2000
SLMK ordnar en konferens
i Stockholm om kärnvapen
och den mänskliga faktorn
(”Human Factor”), med
deltagare från bl a Karolinska
Institutet, Försvarshögskolan
samt Rysslands och USA:s
försvarsmakt.
2005
SLMK medarrangerar
en inter nationell konfe
rens om kärn vapenned
rustning i Stockholm,
med Hans Blix som
inledningstalare.
2004
Lär om Kärnvapen
lanseras, ett web
baserat utbildnings
material om kärn
vapen.
Det internationella arbetet fortsätter. Parallellt påbörjas ett arbete gentemot svenska politiker som
så småningom hamnar i förgrunden. Engagemanget bland läkarstudenter ökar och bidrar till
att kärnvapenfrågan når nya målgrupper.
2000-
TALET
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202119
2005
En NWIPdelega
tion besöker uni
versitet i Indien
och Pakistan och
lyfter kärnvapen
frågan genom
dialogsamtal och
rollspel.
2006
ICAN presenteras för
första gången vid
IPPNW:s världs kon
gress i Helsingfors.
2006
SLMK skickar upp
maningar till svenska
europaparlamentarik
er om att skriva under
en förklaring om till
bakadragande av
ameri kanska kärn
vapen från Europa.
2007
SLMK reser till Iran
där vi stödjer bildan
det av en iransk
IPPNWförening.
2007
Lokalgruppen i Umeå
besöks av läkarstuden
ter från Kazakstan. Bl a
diskuteras kärnvapen
tester i Kazakstan och
hur motståndet mot
kärnvapen ser ut.
2008
SLMK medverkar
till att utarbeta ett
förslag till en bind
ande konvention
mot kärnvapen,
som publiceras i
skriften Securing
our Survival (SOS).
2007
Demonstration i
Glasgow, mot Stor
britanniens planer på
att modernisera sitt
kärnvapenssystem.
2005
SLMK besöker för
första gången den
nordkoreanska
IPPNWföreningen
i Pyongyang.
2009
På Hiroshima dagen
delas det första anti
atombombsdiplomet
ut till Inger Holmlund,
grundare av fredsini
tiativet Budkavlen för
en kärnvapenfri värld.
2007
ICAN lanseras
vid översyns
konferensen av
NPT i Wien.
2009
SLMK arrangerar
konferensen “Reaching
Nuclear Disarmament”
i Stockholm, med stort
internationellt delta
gande från världens
mest tongivande per
soner inom nedrust
ning.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202120
Tidigt 1990-tal ombads Christina Vigre Lundius att ställa upp som skeppslä-
kare på en båtexpedition till Novaja Semlja, Sovjetunionens testplats för
kärnvapen. Ombord hölls en konferens om kärnvapenprovstopp, med kärn-
vapentestveteraner och representanter från ryska atomministeriet bland
deltagarna. En av dem var Lev Feoktistov, en atomfysiker som hade arbetat
med utvecklingen av den sovjetiska vätebomben.
– Han fick en hjärtattack, jag räddade hans liv och vi blev vänner. Efter det
blev han en kugge i arbetet mot de egna kärnvapnen och vår stora dörröpp-
nare till atomministeriet, säger Christina.
När Feoktistov 1999 släppte en bok där han argumenterade för avskaffandet
av kärnvapen reste Christina till Moskva för att delta vid presskonferensen.
Det ledde till en inbjudan till det ryska försvarsdepartementet för ett möte
med deras Nuclear Risk Reduction Center. Därifrån bevakades Rysslands
gränser och det var där larm om inkommande hot – som en kärnvapenat-
tack - skulle hanteras. Christina fick veta att de som bemannade centrets
datorer och telefoner arbetade i skift om 24 timmar.
– Om något dyker upp på skärmen så gäller det att inte missta sig. Att behöva
fatta sådana beslut är ett mentalt påfrestande jobb, men där satt de på hel-
spänn 24 timmar i sträck. Då sa jag: ”Hjärnan kan inte fungera så länge, då
kan man göra fel”, berättar Christina.
Efter att ha arbetat med skiftarbetare som företagsläkare visste hon hur nat-
tarbete påverkar hjärnan och riskerna med det. Hon kände också till neuro-
vetenskapliga studier vid Karolinska Institutet som visat kopplingar mellan
trötthet och olyckor. Christinas kunskaper väckte intresse vid det ryska för-
svarsdepartementet, och de beslutade att fortsätta utbyta kunskap.
Tillbaka i Sverige satte Christina igång att sammanställa
forskningen om de faktorer som ökar risken för olyckor och
mänskliga misstag. Nattarbete, monotona arbetsuppgifter
och grupptänk är några exempel och kan leda till bland
annat trötthet, dålig koncentration och farliga beslut.
Forskningen blev grunden till projektet ”Human Factor”, och presen terades
vid bland annat ambassadbesök, de dialogseminarier för beslutsfattare som
Svenska Läkare mot Kärnvapen arrangerade i flera kärnvapenstater, och
andra möten.
– Syftet var att informera beslutsfattare om de stora risker som den mänskli-
ga faktorn innebär för hanteringen av kärnvapen. Den kommer inte att för-
svinna, därför måste kärnvapen avskaffas.
Att argumentera mot kärnvapen med hjälp av kunskap om den mänskliga
faktorn var effektivt. Det var medicinska fakta som inte provocerade, och lä-
karrollen gav trovärdighet.
–Det handlade om hur den mänskliga hjärnan fungerar. Det var en ofarlig
inkörsport som vi kunde använda för att diskutera kärnvapennedrustning.
Eftersom det var forskningsresultat hade de som lyssnade inga motargu-
ment.
Idag menar vissa att den tekniska utvecklingen har minskat riskerna, men
den mänskliga faktorn har bäring än idag, menar Christina.
–USA:s och Rysslands presidenter har fortfarande med sig väskor med koder
för att avfyra kärnvapen. Då spelar tekniken ingen roll, den mänskliga fak-
torn är ändå alltid närvarande.
DEN MÄNSKLIGA FAKTORN: ETT ARGUMENT
OMÖJLIGT ATT AVFÄRDA
CHRISTINA VIGRE
LUNDIUS
Specialist i
allmänmedicin.
Mångårig ledamot
i Svenska Läkare mot
Kärnvapens styrelse.
Medlem sedan
1981.
Intervjuad av
Michaela de
Verdier.
Den mänskliga
faktorn kommer
inte att försvinna,
därför måste kärn
vapen avskaffas.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202121
När IPPNW bildades blev intresset stort bland läkarna i de kommunis-
tiska länderna. De fick en möjlighet till kontakt på jämställd, professi-
onell grund, och från vår sida hoppades vi på ”citizen diplomacy”, att
genom personliga kontakter försöka påverka politiken. I Sovjetunionen
hade IPPNW i detta avseende framgång. Det gav oss hopp om att vi skulle
kunna så liknande frön i andra länder.
Även i Nordkorea bildades en IPPNW-förening, Korean Anti Nu ke Peace
Physicians, KANPP. Genom KANPP var det enkelt att få en inbjudan till
Nordkorea. Vi besökte landet år 2005, 2007 och 2011, ofta tillsammans
med kollegor från Finland, Norge och Tyskland. Det var uppenbart att
föreningen stod under noggrann kontroll av regeringen och kommunist-
partiet. De ledande personer vi träffade från KANPP var i flera fall inte
läkare utan ”fredsarbetare”.
2005 skulle vi tala på ett universitetssjukhus om medicinska konsekven-
ser av kärnvapen. Dagen innan fick vi veta att vi istället borde rapportera
nyheter från våra egna specialiteter under halva mötestiden, och tala om
de medicinska konsekvenserna under den andra halvan. När halva tiden
gått fick vi veta att läkarna måste återgå till sina arbeten. Då tog en med-
icinstudent från Leipzig ett kraftfullt initiativ. Hon knuffade undan vår
förbluffade värd och talade om sin erfarenhet av det delade Tyskland och
hur Tyskland enades inte med vapenmakt utan genom folkets demokra-
tiska arbete. Det var tydligt att hennes tal gjorde ett starkt intryck. Man
vågade, försiktigt, applådera.
Vid varje resa besökte vi flera sjukhus, där mötena med KANPP ofta
ordnades. Det var tydligt att de var dåligt utrustade. Vi såg vid ett tillfäl-
le att man vid en bukoperation fick förlita sig på
ljuset från fönstren, eftersom elektriciteten inte
fungerade. Vid besöken fick vi träffa läkare som
vi kunde samtala med i medicinska frågor men
att mer utförligt diskutera kärnvapen blev inte
möjligt. Vi hade inför besöken ställt tydliga krav på
att få möta medlemmar i KANPP, men de utlova-
de mötena blev inställda. Ett tillfälle fick vi besked
om att ”läkarna är lediga i eftermiddag efter som
de arbetat så mycket den gångna helgen”.
Vice hälsoministern, som var läkare, var en av de ledande i KANPP och
honom kunde vi diskutera med vid ett par möten. Vi framhöll, för ho-
nom och våra övriga kontakter, att om Nordkorea skaffade kärnvapen
skulle landet uppfattas som ett hot och risken bli stor för ett kärnvape-
nanfall från USA. Om man avstod från kärnvapen skulle landet få vara i
fred. Våra värdar hävdade att detta inte var sant, utan att USA ville avsätta
landets ledning och ändra dess politik. USA:s ovilja att förhandla om ett
fredsavtal bevisade detta, menade de. Endast kärnvapen kunde hindra
USA från att anfalla.
Även om en öppen dialog om kärnvapen inte var möjlig vid besöken i
Nordkorea kan det ha funnits ett värde i att de vi mötte fick en glimt av
omvärlden. Två av läkarna i KANPP besökte oss i Sverige. Man vet aldrig
vad som kan bli följden av att några människor börjar hoppas.
PÅ BESÖK I NORDKOREA: ATT BYGGA
FÖRTROENDE ÖVER GRÄNSER
GUNNAR WESTBERG
Även om en öppen
dialog om kärnvapen
inte var möjlig vid
besöken i Nordkorea
kan det ha funnits ett
värde i att de vi mötte
fick en glimt av
omvärlden.
Professor i
medicin, specialist
i internmedicin och
njurmedicin. Före
detta ordförande
för Svenska Läkare
mot Kärnvapen
och copresident
för IPPNW.
Medlem sedan
1981.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202122
De unga i kärnvapenstaterna kommer att ärva kärn-
vapnen som tidigare generationer beslutsfattare sett
som nödvändiga för sina länders säkerhet. Men om
de börjar ifrågasätta om de verkligen vill det, kan för-
ändring skapas. Det var idén bakom projektet Nuclear
Weapons Inheritance Project (NWIP), som initierades
av Svenska Läkare mot Kärnvapen och under 2000-
talet drevs av läkarstudenter inom IPPNW.
–Genom att ordna dialogmöten med studenter i kärn-
vapenstaterna ville vi få igång ett engagemang i länder-
na. Tanken var att om studenterna blev intresserade av
kärnvapenfrågan så vill de lära sig mer och engagera sig, säger Camilla
Sköld, som var koordinator för NWIP under två år parallellt med sina lä-
karstudier.
Resorna gick till Indien, Iran, Kina, USA och flera andra kärnvapenstater.
Planeringen var minutiös.
–Det var som en hel turné. Vi reste till en stad och ordnade möten på olika
universitet under ett par dagar. Sedan åkte vi till nästa stad och gjorde
samma sak.
Med hjälp av lokala kontakter bjöds studenter inom bland annat medi-
cin och statsvetenskap in – framtidens medborgare och kanske även
ledare. Mötena inleddes med en ”crash course” om kärnvapen och deras
risker. Därefter fick studenterna lyfta sina perspektiv på kärnvapen och ett
samtal uppstod. Det blev snart tydligt att de ofta använde liknande argu-
ment när de förklarade varför deras länder hade kärnvapen.
–I till exempel Kina uttryckte de att Kina behövde
kärnvapen för att kunna försvara sig, eftersom andra
länder hotade Kina. Då kunde vi berätta att studenter-
na i de länderna istället såg Kina som ett hot som de
behövde försvara sig mot.
Att på det sättet använda sig av vad unga i de andra
kärnvapenstaterna sagt vid tidigare möten blev en
styrka, tycker Camilla Sköld. När den första skepti-
cismen lagt sig såg studenterna ofta samtalen som en
ögonöppnare som gav ny förståelse för hur det egna
landets kärnvapen kunde uppfattas i andra kärnva-
penstater.
–I USA blev studenterna förvånade. ”Kan man se USA
som ett hot? Vi är ju the good guys!”.
I flera länder började studenterna fråga sig om de verkligen ville ta över
sina länders kärnvapen. Många kom fram till att de inte ville det. För att
möjliggöra ett lokalt engagemang utbildade läkarstudenterna intressera-
de studenter i dialogmetodiken och diskuterade vilka aktiviteter som de
kunde arbeta vidare med.
–I USA var det populärt att ordna debatter, medan teater var en bra form i
Indien. När vi följde upp kunde vi få höra att det ordnats en affischutställ-
ning eller gatuteater om kärnvapen.
Genom projektet fick läkarstudenterna hundratals unga i kärnvapensta-
terna att se sina länders kärnvapen i nytt ljus och så frön till förändring.
–Att vara en del av NWIP var otroligt berikande och gav livsperspektiv. Det
går inte ur tiden, idén och modellen skulle fungera även idag. Det handlar
om hur vi vill att världen ska se ut, säger Camilla Sköld.
ATT ÄRVA KÄRNVAPEN: STUDENT DIALOG
BLEV ÖGONÖPPNARE
I USA blev student
erna förvånade.
”Kan man se USA
som ett hot?
Vi är ju the good
guys!”
Disputerad speci
alist i onko logi.
Medlem sedan
2004.
Intervjuad av
Michaela de
Verdier.
CAMILLA SKÖLD
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202123
Det som utmärker Svenska Läkare mot Kärnvapen och dess systerorga-
nisationer i andra länder har för mig alltid varit dess breda fokus. Man
sätter sig och pratar med såväl studenter som de högsta beslutsfattar-
na. I arbetet för avskaffande av kärnvapen har man haft blicken på både
de små och stora sammanhangen. Vår förening har alltid haft ett utom-
ordentligt kontaktnät även i de politiska tjänste-
männens salar. Förändring kommer ofta underifrån.
Jag tror att det är en av faktorerna till att organisatio-
nen har blivit så framgångsrik.
När jag tänker tillbaka minns jag tydligt hur påtag-
ligt detta fokus blev när jag tillsammans med sju
andra studenter från hela världen mötte represen-
tanter för NATO:s enhet för massförstörelsevapen
på deras högkvarter i Bryssel 2005. Under två dagar
innan halvdagsmötet på högkvarteret höll vi egna
workshops, där vi brainstormade kring hur arbetet
för att få till stånd en konvention för kärnvapenför-
bud skulle kunna utformas.
Jag minns hur inspirerande och starkt det var att tillsammans med unga
engagerade människor från hela världen diskutera frågor som egentligen
borde ligga högt över våra huvuden. Kärnvapen och reglering av dem är
ju högpolitiska frågor i alla länder där de existerar, men trots det satt vi
och diskuterade hur vi skulle kunna arbeta för deras avskaffande.
Mötet med tjänstemännen på NATO präglades av utbyte av ståndpunk-
ter och förtydligande av NATO:s policy avseende sina kärnvapen. Med
på mötet var bland annat chefen för enheten för massförstörelsevapen
och flertalet högt uppsatta tjänstemän. Det som ofta förvånade mig i
sammanhang som det här var att det nästan alltid fanns ett genuint in-
tresse av att förstå vad ”vanliga” (ofta unga) människor tänker kring de
här frågorna från beslutsfattarnas sida. Vi ansåg att vår roll var att be-
skriva vår oro och ifrågasätta kärnvapnens berätti-
gande, genom att ställa grundläggande frågor om
varför kärnvapen ens har en plats i vår värld och att
fokusera på den mänskliga sidan av kärnvapnens
effekter.
Vid detta möte diskuterade vi NATO:s nyckelroll för
nedrustningsinitiativ, vilken roll kärnvapnen spelar
inom NATO och hur både vi och de kan arbeta mot
en värld utan kärnvapen. Jag tänkte att jag genom
att vara ung och oförvanskad kanske kan ta mig un-
der huden på någon av beslutsfattarna, och väl där
så ett frö av engagemang att arbeta för en säkrare
och tryggare värld för oss alla.
Det är lätt att känna uppgivenhet och pessimism inför framtiden när det
kommer till kärnvapen. Men jag tror inte någon i vår grupp kunde tänka
sig att det 15 år senare skulle finnas en internationell konvention mot
kärnvapen som vunnit laga kraft, och som fötts ur vår organisation. Vi är
många som har bidragit med något litet, men kraften ligger i den gemen-
samma rörelsen. Underskatta inte din förmåga att göra skillnad!
ATT FÖRÄNDRA UNDERIFRÅN: SVENSKA LÄKARE MOT
KÄRNVAPEN I DE SMÅ OCH STORA SAMMANHANGEN
THOMAS SILFVERBERG
Förändring kommer
ofta underifrån.
Jag tror att det är
en av faktorerna till
att organisationen
har blivit så fram
gångsrik.
Specialist i
hematologi och
internmedicin.
Medlem sedan
2005.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202124
2012
SLMK besöker
systerföreningar
na i Nordkorea
och Iran.
2010
En delegation deltar
vid NPT:s översyn
skonferens i New
York. Vi medverkar
i ett panelsamtal
om kärnvapens
humanitära konse
kvenser, som er
känns i konferens
ens slutdokument.
2011
Ett möte i riksdagen
med riksdagsleda
möter och civilsam
hälle blir startskottet
för Riksdagens
nätverk för kärn
vapennedrustning,
som SLMK sedan
koordinerar.
2012
SLMK får en rep
resentant invald i
ICAN:s styrgrupp.
ICAN lan seras i
Sverige och en
svensk ICANkoor
dinator anställs.
2013
Första statskonferensen
om det Humanitära
initiativet, som lyfter
kärnvapens humanitära
konsekvenser, äger rum
i Oslo, Norge. SLMK är
på plats.
2014
Atombombsöver
levaren Setsuko
Thurlow besöker
Stockholm på
inbjudan av SLMK
och medverkar
bl a i tvprogram
met Skavlan.
2014
SLMK deltar vid andra och tredje statskon
ferenserna om det Humanitära initiativet i
Mexiko och Österrike. Bl a uttrycks att ett för
bud mot kärn vapen måste komma till stånd.
Sverige går med i Humanitära initiativet, efter
intensivt arbete från SLMK.
2011
SLMK är på plats när
det första europeiska
ICANmötet ordnas i
Norge. ICAN lanseras
i Europa och Mellan
östern och kampanjen
får ny kraft.
2013
ICANrapporten “Don’t
bank on the bomb”
lanseras, som visar svenska
stor bankers innehav i kärn
vapen. Bankerna upp vaktas
och runda bords samtal
arrangeras.
2016
Statyn
“Kvinnan i
fredsarbetet”
uppförs på
Djurgården i
Stockholm.
2010-
TALET
Det politiska arbetet på hemmaplan intensifieras och bedrivs alltmer professionellt.
Arbetet inom ICAN tar fart och årtiondet präglas av det hårda arbetet för att driva
fram ett internationellt förbud mot kärnvapen.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202125
2016
En studie om de
klimatmässiga konse
kvenserna av ett regio
nalt kärnvapenkrig
publiceras, genomförd
av forskare vid Stock
holms universitet på
initiativ av SLMK.
2017
SLMK är på plats
när ett förbud mot
kärnvapen förhandlas
fram i FN. Vi deltar
i att utforma ICAN:s
strategi kring förbudet
samt möter svenska
delegater. Vid om
röstningen i juli röstar
Sverige ja.
2017
ICAN till
delas Nobels fredspris.
SLMK, som sedan
2012 varit styrelse
medlem i ICAN, sitter
på första raden vid
prisutdel ningen i Oslo.
2018
Tillsammans med
IPPNW medverkar
SLMK vid en kon
ferens om hur krig
påverkar barns
hälsa i Iran.
2020
SLMK tar fram
ett under lag med
förslag på initiativ
som Sverige kan ta
för en aktiv nedrust
ningspolitik, som
diskuteras i möten
med politiker.
2019
Regeringens utredning
avråder från en svensk
anslutning till kärnvapen
förbudet. SLMK är remiss
instans och koordinerar
civilsamhället i remiss
rundan. När Sverige i
juli säger nej till att gå
med deltar SLMK aktivt i
debatten.
2016
SLMK granskar
APfondernas in
vesteringar i kärn
vapenbolag och
påbörjar ett arbete
för att få dem att
avyttra sina innehav.
2017
“Recept för mänsk
lighetens överlevnad”
lanseras, ett nytt
läkarupprop
som vädjar
till Sveriges
läkare att visa
stöd för FN:s
kärnvapen
konvention.
2018
En skuggutredning till regeringens utred
ning om ett svenskt tillträde till kärnvapen
förbudet lanseras. Flera internatio nella
experter bidrar och kommer fram till att
det inte finns hinder för Sverige att
gå med.
2018
Inför riksdagsvalet
skickas en enkät ut till
alla riksdagspartier för
att undersöka partier
nas ståndpunkter an
gående kärnvapenför
bud och nedrustning.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202126
Det var en intervju i Dagens Industri som väckte
något i mig. Den handlade om att AP-fonderna,
de statliga pensionsfonderna, hade investeringar
i kärnvapen. Jag började läsa på och minns att jag
tänkte att ”inte kan mina pensionspengar gå till
massförstörelsevapnen och göda den bransch
jag jobbar mot att avskaffa?”.
Jag la ner otaliga timmar på att gå igenom
AP-fondernas innehavslistor för att få fram vilka
investeringar de hade i kärnvapenbolag, grotta-
de ner mig i kärnvapenproducenter och hur in-
dustrin fungerar. Det var ett komplicerat arbete
eftersom kärnvapenbolagen byter namn, ändrar
produktion, slås ihop och så vidare. Till slut insåg
jag att Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fon-
den tillsammans hade över 6 miljarder kronor
investerade i kärnvapenbolag, och innehavet
ökade för varje år som gick.
Vi tog kontakt med varje AP-fond för att ställa dem till svars. De svarade
att de i sina investeringar följer de avtal som Sverige skrivit under, i detta
fall icke-spridningsavtalet (NPT). AP-fonderna menade att de kunde fort-
sätta investera i USA:s, Storbritanniens, Kinas, Frankrikes och Rysslands
kärnvapen eftersom dessa stater anser att NPT ger dem rätten att inneha
kärnvapen. Det är en tolkning som bara kärnvapenstaterna gör. Att
AP-fonderna följde deras tolkning var oacceptabelt, men de slog dövörat
till när vi försökte förklara hur NPT bör tolkas.
När jag 2018 upptäckte att Första och Andra AP-fonden hade
innehav i ett bolag som bidrog till Indiens kärnvapenprogram
rann bägaren över. Eftersom Indien står utanför NPT bröt fon-
derna mot sina egna regler. Jag kontaktade media och nyhe-
ten fick stor spridning. Till och med dåvarande finansminister
Per Bolund kommenterade i en intervju att fonderna inte bör
ha innehav i kärnvapen. För samtidigt som AP-fonderna in-
vesterade våra pensionspengar i kärnvapenbolag så arbetade
regeringen för nedrustning av kärnvapen internationellt. Det
rimmade illa.
Under samma tid pågick diskussioner inom riksdagens pen-
sionsgrupp om en ny lag för AP-fonderna. Tillsammans med
kampanjen Schyssta pensioner försökte vi få pensionsgruppen
att inkludera att fonderna skulle ta hänsyn till mänskliga rät-
tigheter och miljö i sina investeringar. När förslaget om änd-
rade placeringsregler för AP-fonderna kom skickade vi in ett
remissvar. Det var framgångsrikt, i lagen tas kärnvapen upp
som exempel på sådant som fonderna inte bör investera i och icke-sprid-
ningsavtalet (NPT) nämns explicit som något AP-fonderna bör se över och
tolka mer strikt.
I januari 2019 trädde den nya lagen i kraft och strax därefter gick AP4 och
AP1 ut och sa att de avyttrat sina investeringar i kärnvapen. Sex månader
senare följde AP2 efter. Anledningen var att de efter den nya lagen tolkade
det som att NPT innebär total nedrustning. Bara AP3 väljer än idag att
investera i kärnvapen. Vårt arbete med att få även dem att sluta investera
våra pensionspengar i massförstörelsevapen fortsätter...
PENSIONSPENGAR I KÄRNVAPENINDUSTRIN: HUR VI FICK
AP-FONDERNA ATT SLUTA INVESTERA I KÄRNVAPEN
CLARA GULLMAN
LEVIN
När jag 2018
upptäckte att
Första och Andra
AP fonden hade
innehav i ett bolag
som bidrog till
Indiens kärnvapen
program rann
bägaren över.
Digital kommu
nikatör på
Svenska Läkare
mot Kärnvapen,
anställd sedan
2014.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202127
Länge hade Svenska Läkare mot Kärnvapens arbete ett till största delen
internationellt fokus. Men när debatten om kärnvapen och nedrustning
i Sverige avtog såg vi att vi alltmer behövde rikta vårt arbete mot svenska
beslutsfattare och riksdagen.
I början av 2010-talet hade behovet av ett mer strukturerat arbete mot den
svenska riksdagen blivit betydande. Vi tog därför kontakt med en ledamot
från dåvarande Folkpartiet som hade fått upp intresset för kärnvapenfrå-
gan tack vare våra medlemmars tidigare arbete. Han var sammankallan-
de i ett riksdagsnätverk för små och lätta vapen och tyckte att vi borde
starta ett liknande nätverk för riksdagsledamöter om kärnvapenfrågan. Vi
fick med oss en ledamot från Socialdemokraterna och de båda blev sam-
mankallande för det nystartade nätverket. Vi, tillsammans med IKFF, blev
civilsamhällets representanter och koordinerade arbetet.
Vi började med att bjuda in tjänstepersoner från UD:s enhet för nedrust-
ning och icke-spridning till nätverkets möten. De hade sedan tidigare
ingen som helst dialog med riksdagsledamöter så mötena fyllde snabbt
en viktig funktion. UD berättade om aktuella händelser och regeringens
arbete, vi och IKFF gav vårt perspektiv, och sedan övergick det till ett run-
dabordssamtal mellan ledamöter, UD och civilsamhället. Det var oftast
väldigt högt i tak, alla frågor fick ställas och inte sällan riktade borgerliga
ledamöter kritik mot den dåvarande borgerliga regeringens politik (eller
avsaknad av politik). Nästan varje riksdagsparti fanns representerat vid
i stort sett alla möten och det märktes att mötena gav näring åt kärnva-
penintresset i riksdagen. Antalet debatter, motioner och interpellationer
ökade.
I samband med regeringsskiftet 2014 såg vi att in-
tresset började svalna. Politiken blev mer uttalad
och många såg nog att behovet av att vara en blås-
lampa i frågan sjönk. Allt färre riksdagsledamöter
kom till mötena. För att upprätthålla engagemang-
et hittade vi nya sätt att nå riksdagsledamöterna. Vi
skickade uppdateringar om kärnvapenfrågan via
e-post och började ordna enskilda möten med le-
damöter eller partier, ett arbetssätt vi har än idag.
Det har lett till att diskussionerna blivit mer fria och
att vi kan anpassa innehållet bättre. Men samtalen
blir alltmer tekniska och det är svårt att föra diskus-
sionen på en mer övergripande moralisk nivå – det
handlar mer om avtal, paragrafer och politik.
Arbetet gentemot riksdagen är utmanande. Individer flyttar på sig, enga-
gemanget fluktuerar och det är svårt att få kärnvapenfrågan prioriterad
över längre tid. Samtidigt kan vi tydligt härleda aktivitet i riksdagen till
vår närvaro. Motioner och interpellationer bär spår av vårt budskap och
flera gånger har vi och vårt arbete omnämnts i debatter. Genom åren har
vår närvaro visat sig vara avgörande för engagemanget i kärnvapenfrågan
inom riksdagen.
Nu fortsätter vårt arbete för att kärnvapennedrustning ska bli en priorite-
rad fråga på riksdagens agenda.
MED KÄRNVAPEN PÅ AGENDAN: SÅ BYGGER VI
ENGAGEMANG I RIKSDAGEN
JOSEFIN LIND
Motioner och
interpellationer
bär spår av vårt
budskap och flera
gånger har vi
och vårt arbete
omnämnts i
debatter.
Generalsekreterare
på Svenska Läkare
mot Kärnvapen,
anställd sedan 2009.
Representerar
föreningen i ICAN:s
internationella
styrgrupp.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202128
Hissade makade sig sakta upp för våningsplanen på hotellet några sten-
kast från FN-skrapan. Den medaljprydde amerikanske militären kunde
inte låta bli att kommentera budskapet på min kollegas tygkasse, ”Ban
nuclear weapons!” – ”Förbjud kärnvapen!”.
– Ha, förbjuda kärnvapen! Det kommer aldrig att hända!
– Det är faktiskt precis vad vi gjort.
Värmen var tryckande i New York. Solen hade gassat på gator och hus
sedan flera dagar. Hela staden strålade av värme. Den korta promenaden
i kostym mellan vårt hotell vid United Nations Plaza 1 och Förenta nation-
ernas högkvarter var en prövning, speciellt för en person som till vardags
vanligtvis bär luftiga, vita sjukhuskläder. Kontrasten blev desto större då
det inne i den pampiga FN-byggnaden var svalt som i en jordkällare. An-
passat för långa förhandlingar i formella kläder.
Det var den 7 juli 2017, och bara någon timme tidigare hade vi suttit på
läktaren i FN och bevittnat omröstningen där Fördraget om förbud mot
kärnvapen (TPNW) antogs. Av FN:s 193 medlemsstater röstade 122 för,
inklusive Sverige. När ordföranden drämde klubban i bordet och kon-
staterade den förkrossande segern stockade sig hennes röst. Applåderna
ville aldrig ta slut. Också de annars så stela diplomaterna hade rest sig,
entusiastiskt applåderande och omfamnande varandra. Visslingar flög i
luften som diskantstämmor. Många grät.
De historiska vingslagen kunde höras i rummet. Från generalförsamling-
ens allra första resolution från den 24 januari 1946, som handlade om
att hitta vägar för att eliminera kärnvapen. Från icke-spridningsavtalet
1968, som uppmanade parterna att förhandla fram ett avtal för total ned-
rustning. Från årtionden av ide-
ellt arbete, inte minst av tusentals
läkare som insett att det inte finns
någon säker lösning på kärnvapen-
frågan förutom att förbjuda och
eliminera dem.
Vägen till just denna stund börja-
de väl egentligen redan de ödes-
digra dagarna i augusti 1945, då
bombningarna av Hiroshima och
Nagasaki chockade en hel värld.
Eller kanske då Internationella Rö-
dakorskommitténs utsände läkare besökte Hiroshima bara dagar senare,
och förbryllades över bombens effekter på människornas hälsa. Till synes
oskadda offer drabbades efter en tid av svår sjukdom, många avled. Hans
vittnesmål var startskottet till en stark opinion mot kärnvapen från det
medicinska samfundet.
En avgörande milstolpe i framgångarna var bildandet av Den internatio-
nella kampanjen för ett förbud mot kärnvapen (ICAN) vid IPPNW:s världs-
kongress i Helsingfors 2006. Det beslöts att göra arbetet med ICAN till
IPPNW:s mest prioriterade fråga. Kampanjen skulle driva en enda fråga,
frågan om ett förbud mot kärnvapen, och den skulle kunna samla många
olika rörelser under sitt banér. Det visade sig vara ett geni drag.
Allt eftersom kampanjen växte professionaliserades arbetet och drevs av
ett gäng unga, dedikerade personer med bas i Genève. Redan tidigt i kam-
EN VARM JULIDAG I NEW YORK: NÄR VI
FÖRBJÖD KÄRNVAPEN
ANDREAS TOLF
STläkare i
neurologi och
doktorand i
neurovetenskap.
Före detta
ordförande för
Svenska Läkare
mot Kärnvapen.
Medlem sedan
2007.
Vägen till just denna
stund började väl
egentligen redan de
ödesdigra dagarna
i augusti 1945, då
bombningarna av
Hiroshima och
Nagasaki chockade
en hel värld.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202129
Ett av ICAN:s viktigaste
budskap, och kanske
den viktigaste gåvan
från IPPNW, är utgångs
punkten att varje
användning av kärn
vapen skulle leda till
oaccep tabla humanitära
konsekvenser.
panjens historia blev Svenska Läkare mot Kärn vapen
en aktiv part i ICAN:s styrgrupp och under några år
hade vi en anställd koordinator för ICAN:s arbete i
Sverige. Därigenom bidrog vi till att kampanjen fyll-
des med mer energi och vi fick ännu tätare band till
ICAN och den växande kraft som steg för steg höll på
att förändra hela kärnvapenparadigmet.
Ett av ICAN:s viktigaste budskap, och kanske den
viktigaste gåvan från IPPNW, är utgångspunkten
att varje användning av kärnvapen skulle leda till
oaccep tabla humanitära konsekvenser. Under detta
enande budskap, fritt från politisk ideologi, kunde
många organisationer ansluta sig, oavsett bakgrund. Det var också lätt att
approchera politiker med detta budskap. Att ena fiender under ett över-
gripande, gemensamt hälsomål är en beprövad strategi för att uppnå fred.
Hälsoargumentet kom också att bli den glipa varigenom vi kunde bända
upp det förstelnade nedrustningsparadigmet. Vid icke-spridningsav talets
översynskonferens 2010 uttrycktes för första gången ”djup oro över de kata-
strofala följderna av varje användning av kärnvapen”. En kopernikansk
vändning i synen på kärnvapen – inte som skydd för oss utan som hot mot
oss.
ICAN:s arbete gav ringar på vattnet. Norska regeringen var snabb att fatta
stafettpinnen och kallade till en statskonferens för att uppfylla uppma-
ningen om att fördjupa förståelsen om de humanitära konsekvenserna av
kärnvapenanvändning. Två uppföljande konferenser hölls i Mexiko och i
Österrike 2014. Inför den sista lanserades ett upprop,
Humanitarian Pledge, det humanitära initiativet för
kärnvapennedrustning, som stater uppmanades att
ansluta sig till. Det var också bland det första Margot
Wallström gjorde då hon tillträdde som utrikesminis-
ter hösten 2014. Initia tivet skapade en tydlig opinion
inom världssamfundet och gav ny kraft till nedrust-
ningsarbetet.
2015 tillsatte FN:s generalförsamling en arbetsgrupp
för att belysa vilka juridiska åtgärder som skulle vara
nödvändiga för att åstadkomma en värld utan kärn-
vapen. Efter en dramatisk förhandling vid arbetsgrup-
pens avslutande möte rekommenderades att förhandlingar om ett förbud
mot kärnvapen skulle startas. I mars 2017 påbörjades så dessa förhandlingar.
Hela tiden spelade ICAN en viktig roll i att samordna civilsamhället och
mana på staterna att närvara och stödja budskapet om att hotet från kärn-
vapen bara kan undanröjas genom att vapnen elimineras. Och vid alla
dessa möten var Svenska Läkare mot Kärnvapen på plats i händelsernas
centrum och fick en unik överblick över händelseförloppet.
Under de avslutande fördragsförhandlingarna i New York våren och som-
maren 2017 arbetade vi intensivt. Vi uppvaktade den svenska förhand-
lingsdelegationen, nedrustningsambassadören och utrikesministern. Vi
skrev pressmeddelanden, nyhetsbrev, debattartiklar och inlägg. Vi jub lade
på åskådarläktaren när segern var vunnen. Och nu arbetar vi vidare för att
Sverige ska våga stå upp mot kärnvapen och ratificera fördraget.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 40 ÅR • 1981 - 202130
Atombombsöverlevaren Setsuko Thurlow och ICAN:s general sekreterare
Beatrice Fihn tar emot Nobelpriset i Oslo den 10 december 2017.
Till rådhuset i Oslo
kom människor från
hela världen för att
lyssna till Beatrice
Fihn och Setsuko
Thurlows tal och
uppmärksamma
ICAN.
Samlade representanter för IPPNW från hela världen poserar med
fredsprismedaljen i Genève.
ICAN:s internationella styrgrupp i Oslo, dagen efter Nobelprisceremonin. En stor konsert anordnas i Oslo till ICAN:s ära, med artister som John Legend,
Zara Larsson och Sigrid.
NOBELS FREDSPRIS 2017
2017 tilldelades ICAN Nobels fredspris för sitt arbete med att driva fram FN:s konvention
om förbud mot kärnvapen. Det blir Svenska Läkare mot Kärnvapens andra Nobels fredspris.
Som styrelsemedlem i ICAN deltar SLMK vid prisceremonin i Oslo.
I 40 år har vi varit den humanitära rösten i kärnvapendebatten. År efter år har vi har påmint om
kärn vapens oacceptabla humanitära konsekvenser, och år efter år har vi fortsatt sätta press för att
kärnvapen ska förbjudas och avskaffas. Det har vi kunnat göra tack vare allt stöd och engagemang
från alla er som också vill ha en värld fri från kärnvapen.
Skänk en gåva eller värva en ny medlem, så är du med och ser till att vi kan fortsätta vårt arbete,
tills det sista kärnvapnet är nedrustat.
STÖD SVENSKA LÄKARE
MOT KÄRNVAPEN - FÖR EN
FRAMTID UTAN KÄRNVAPEN
Bankgiro: 901-0901
Swish: 123 901 0901
www.slmk.org/stod-oss
SKÄNK EN GÅVA:VÄRVA EN NY MEDLEM:
www.slmk.org/bli-medlem
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
