Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
UTGIVEN SEDAN 1981
Nr 157 oktober 2019
www.slmk.org
AVSKRÄCKNING I EN MULTIPOLÄR VÄRLD
– KAN DET ÖVERHUVUDTAGET FUNGERA?
KÄRNVAPENHOTET OCH VÅR
MÖJLIGHET ATT BEGRIPA DET
SVERIGE OCH FN:S KÄRNVAPENKONVENTION
– NEJ IDAG, JA IMORGON?
TEMA
AVSKRÄCKNING
I DETTA
NUMMER
Clara Levin
Tillförodnad generalsekreterare
clara.levin@slmk.org
Jan Larsson
Ordförande för Svenska Läkare mot Kärnvapen
jan.larsson@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
2
Ytterligare ett nedrustningsavtal har
gått i stöpet. Den 2 augusti lämnade
USA och Ryssland officiellt INF-
avtalet om medeldistansrobotar från
1987. Tron på multilaterala system
är låg hos auktoritära ledare som
tror att de kan styra världen som
ett företag, ett uttryck för en miss-
uppfattning av vad internationellt
samarbete och internationell rätt är.
När det gäller kärnvapen uttalar sig
många som om det bara finns en
sanning, nämligen att kärnvapen
behövs för att hålla oss säkra. Att
kärnvapen är en självklarhet i vår
tillvaro och att vi inte bör ifrågasätta
dem. Vi såg det i Lars-Erik Lundins
enmansutredning i våras, vi ser det
när vi talar med diplomater från
kärnvapenstaterna, när vi talar med
Totalförsvarets forskningsinstitut
med flera. De talar som om kärnva-
pen är ett måste, att vi inte kan eller
bör förbjuda dem.
Vi accepterar inte den sanningen.
Vårt mål är att förändra normen kring
kärnvapen. Vi är övertygade om att
kärnvapnen kommer förbjudas och
elimineras inom vår livstid. Redan
för tio år sedan skrev Hans Corell,
tidigare rättschef i FN om just detta i
vår tidning, att det är fullt möjligt att
förbjuda kärnvapen och att svårig-
heterna framför allt är politiska (gå
gärna in på vår hemsida och läs hans
artikel från februari 2010). Detsamma
gäller även idag och det som behövs
är därför mod och politiskt ledarskap.
I juni bjöd dåvarande utrikes-
minister Margot Wallström in
till ett högnivåmöte med stater
från olika delar av världen för
att komma fram till konkreta
framsteg för icke-spridningsavtalets
(NPT) översynskonferens 2020. Re-
sultatet av detta möte var en deklara-
tion som tyvärr inte berör kärnvap-
nens humanitära konsekvenser och
som huvudsakligen upprepar sådant
som man redan kom överens om
under 2010 års konferens. Reger-
ingen har sagt att man inte vill backa
i NPT-processen och man vill se
konkreta åtaganden för nedrustning,
men vad innebär det egentligen i
praktiken?
Den 12 juli, mitt i semestern gick rege-
ringen ut med att man för närvarande
inte kommer att skriva under FN:s
kon vention om ett förbud mot kärn-
vapen. Regeringen har öppnat upp
för möjligheten att ta upp frågan igen
efter NPT:s översynskonferens i maj
2020, ifall NPT-konferensen miss-
lyckas. Flera amerikanska diplomater
inom Trump-administrationen har
välkomnat regeringens beslut att inte
signera konventionen. Hur mycket
har beslutet påverkats av andra?
Regeringens beslut har kritiserats
hårt, inte minst av SLMK och ICAN.
Men många andra är upprörda.
Under 2018 stödde en stor majoritet
av Sveriges befolkning ett förbud
mot kärnvapen och att Sverige skulle
signera förbudskonventionen. Dessa
röster borde regeringen lyssna till. v
FÖRÄNDRA SYNEN PÅ
KÄRNVAPEN GENOM ATT
FÖRBJUDA
DEM!
LEDARE
”VI ÄR ÖVERTYGADE OM ATT KÄRN
VAPNEN KOMMER FÖRBJUDAS OCH
ELIMINERAS INOM VÅR LIVSTID. ”
Välkommen på föreningens
ÅRSMÖTE
på Norrtullsgatan 45
i Stockholm kl 14.00 den
25 JANUARI
2020
Årets föreläsare är Thomas
Jonter, professor i interna-
tionella relationer vid Stock-
holms universitet. Mer infor-
mation på www.slmk.org.
BLI FÖRTROENDE
VALD!
Vill du engagera dig i kärnvapen-
frågan och samtidigt hjälpa oss
vara en livskraftig förening?
Då är du varmt välkommen att
nominera dig själv, eller någon
annan, till Läkare mot Kärnvapen
styrelse 2020!
Vill du veta mer om uppdraget?
Hör av dig till valberedningens
Carin Odhner på
carin.odhner@slmk.org eller
070-575 53 43.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
3
INNEHÅLL
Läkare mot Kärnvapen nr 157 oktober 2019
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 4000 ex
Läkare mot Kärnvapen är en kvartalstidskrift
som ges ut av förenin gen
Svenska Läkare mot Kärnvapen (SLMK)
SLMK är en av tio organisationer som ingår
i ICAN:s internationella styrgrupp.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson
Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALA
Tel 0725-66 87 25
E-post: jan.larsson@slmk.org
Red för detta nr: Jan Larsson,
Ulf König, Gabriel Holmbom,
Clara Levin och Sofia Tuvestad
UTGIVNINGSPLAN
Nr Manusstopp Distribution
158 15 november December
Manus till nästa nr skickas till:
Jan Larsson, jan.larsson@slmk.org
AVSKRÄCKNING I EN MULTIPOLÄR VÄRLD
– KAN DET ÖVERHUVUDTAGET FUNGERA?
KÄRNVAPENHOTET OCH VÅR
MÖJLIGHET ATT BEGRIPA DET
SVERIGE OCH FN:S KÄRNVAPENKONVEN-
TION – NEJ IDAG, JA IMORGON?
Tryckeri: Exakta Creative
i Hässleholm 0451-38 49 50
Layout: Gabriel Holmbom,
egdesign.gabriel@gmail.com
Prenumerationsärenden handläggs
av kansliet i Stockholm, adr se sid 18.
Tryckt på miljögodkänt papper.
Bankgiro 901-0901.
Swish 1239010901.
4
12 HIROSHIMADAGEN 2019
14 DETTA HAR HÄNT / PÅ GÅNG
16 INTERNATIONELL UTBLICK
17 KRÖNIKA
8
4
11
12
8
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
4
F
å skulle förneka att vi sedan
en tid befinner oss mitt uppe
i en global maktförskjutning.
Västvärldens självklara dominans
är på väg att tas över av Asien.
USA:s supermaktsposition utmanas
på flera områden av Kina. Kalla
krigets bipolära maktordning där
USA och Sovjetunionen delade upp
världen i två maktblock är sedan
länge ett passerat stadium.
Idag talar mycket för att vi har ett
multipolärt internationellt system där
flera stormakter konkurrerar om makt
och inflytande. Regionala konflikter
accelererar och kärnvapen börjar bli
en alltmer central ingrediens i de nya
konfliktmönster som utvecklar sig. Alla
dessa nya kärnvapenhot äger rum i en
ny global dynamik, i en mindre förut-
sägbar geopolitisk kontext jämfört med
med kalla krigets bipolära internatio-
nella system. Under det kalla kriget
drog USA och Sovjetunionen in resten
av världen i ett maktspel där det var de
som skapade spelets regler. USA och
Sovjetunionen byggde detta maktspel
på teorin om avskräckning. Enligt
denna teori skulle ett krig dem emellan
leda till ömsesidig förintelse och därför
avstod de från regelrätta konflikter.
Denna föreställning blev rådande
bland beslutsfattare i Washington och
Moskva under det kalla kriget, och
dagens kärnvapenmakter påstår att
avskräckningen fungerar även i det nya
multipolära system som växt fram efter
Berlinmurens fall. I denna artikel dis-
kuteras förutsättningarna för en fung-
erande avskräckningspolitik i dagens
multipolära värld med flera reella och
flera potentiella kärnvapenstater. För
att kunna göra denna analys behöver vi
bekanta oss med hur avskräckningen
som politiskt instrument utvecklades
under det kalla kriget. Hur
växte den fram och hur var den
tänkt att fungera i praktiken?
Handlade supermakterna i
enlighet med hur en effektiv
avskräckningspolitik skulle
föras? Avslutningsvis kom-
mer förutsättningarna för en
fungerande avskräckningspo-
litik idag att diskuteras, utifrån
omständigheter som i grunden
har förändrat premisserna för
hur en sådan kan fungera.
AVSKRÄCKNINGENS
DYNAMIK UNDER DET
KALLA KRIGET
Kan avskräckningsteorin verkligen
på ett tillfredsställande sätt förklara
varför inga mellanstatliga krig bröt ut i
Europa under det kalla kriget? Ledande
statsvetare som Robert Jervis, John Me-
arsheimer, Kenneth Waltz och en rad
andra forskare har i olika studier hävdat
att avskräckningen fungerade eftersom
hotet om ömsesidig förintelse skapade
en ömsesidig sårbarhet. USA och Sov-
jetunionen skapade en maktbalans, den
så kallade terrorbalansen, bestående
av jämbördiga kärnvapenarsenaler på
bägge sidor. Arsenalerna innefattade en
så kallad ”second strike capability”, vil-
ket innebar att även om en stat totalför-
stördes av en fiendes kärnvapen skulle
den förintade staten ändå kunna skicka
iväg en våg av kärnvapen från u-båtar
och ständigt patrullerande bombflyg-
plan mot motståndaren. Enligt detta
synsätt har kärnvapnet revolutionerat
den militärteknologiska utvecklingen
till den grad att krig mellan kärnvapen-
stater anses som högst osannolik.
Avskräckningsteorin har ifrågasatts och
kritiserats med hänvisning till att det
finns en rad alternativa förklaringar till
AVSKRÄCKNING
i en multipolär värld – kan det överhuvudtaget fungera?
Av Thomas Jonter
den långa freden i Europa och till att
inga militära konflikter utbröt mellan
USA och Sovjetunionen. Ett argument
som lyfts fram mot en allt för ensidig
syn på avskräckningens effekter, är att
vi vet alldeles för lite om hur besluts-
fattare på bägge sidor av järnridån
verkligen tänkte och handlade när det
gällde planering och förberedelser för
ett kärnvapenkrig. Den akademiska
litteraturen är full av antaganden utan
substantiell koppling till fakta, miss-
tolkningar eller rena felaktigheter.
Huvudorsaken till detta är brist på
relevant information. Fortfarande är
stora delar av arkivmaterialet som rym-
mer krigsplaneringarna under det kalla
kriget hemligstämplade. När arkiven
öppnas i USA, Ryssland och andra
kärnvapenstater – vilket kan dröja de-
cennier, för att inte säga längre – kan en
vederhäftig analys göras och resultatet
▲
Thomas Jonter är professor i internatio-
nella relationer vid Stockholms universitet
och har länge forskat om kärnvapen. 2016
kom han ut med boken The Key to Nuclear
Restraint som handlar om Sveriges tidigare
planer på att skaffa kärnvapen. 2019 tilldela-
des han Läkare mot Kärnvapens Anti-atom-
bombsdiplom.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
5
”
Om nu avskräck-
ningen fungerar så
effektivt, varför har då
både USA och Sovjet-
unionen/Ryssland
sökt förhindra att
andra länder skaffar
sig kärnvapen?
kan då jämföras med andra potenti-
ella förklaringar till den långa freden i
Europa. Andra alternativa förklaringar
har exempelvis betonat framväxten av
internationellt samarbete och inter-
nationella avtal som minskat risken
för väpnade konflikter överhuvudtaget
sedan andra världskrigets slut. I en in-
tressant analys av den franska forskaren
Benoit Pelopidas, var det snarare tur än
en skicklig hantering av rationellt fung-
erande statsledningar som räddade
världen från en ett kärnvapenkrig un-
der Kubakrisen 1962. Kärnvapenmak-
terna har skapat en överdriven tilltro
till att avskräckningspolitiken tillsam-
mans med rationell krishantering kan
hantera och kontrollera uppseglande
kärnvapenkonflikter.
Det vore dock fel att dra slutsatsen att
avskräckningspolitiken under kalla
kriget inte ägde någon relevans överhu-
vudtaget. Jag utesluter inte att det finns
skäl att anta att den hade en dämpande
inverkan på kärnvapenmakterna, i syn-
nerhet på hur supermakterna agerade
i vissa situationer. Poängen är snarare
att den inte var så effektiv och rationellt
kontrollerbar som har hävdats av före-
språkarna. Vid ett närmare betraktande
av hur supermakterna agerade i prak-
tiken, måste slutsatsen bli att de inte
själva riktigt trodde på den.
Om nu avskräckningen fungerar så
effektivt, varför har då både USA och
Sovjetunionen/Ryssland sökt förhindra
att andra länder skaffar sig kärnvapen?
Varför skulle avskräckningen enbart
fungera för vissa stater? Den globala
amerikanska kärnvapenpolitiken har
också varit minst sagt ambivalent. Den
har pendlat från en strävan att hin-
dra andra stater från att få tillgång till
kärnvapen till att ge kärnvapenskydd
till allianspartners genom att placera
ut vapen i vissa NATO-stater i Europa.
Den har ibland varit inriktad på att
minska spänningarna genom att betona
avspänning och söka rustningskontroll
med Sovjetunionen respektive Ryssland
medan man vid andra tillfällen hävdat
rätten till ”First Use” för att försvara sina
intressen.
En annan invändning som riktats mot
avskräckningspolitikens påstådda ratio-
nella kontrollerbarhet är att både USA
och Sovjetunionen från tid till annan
handlat stick i stäv mot själva kärnan
av denna uppfattning: att eftersträva en
kvantitativ och kvalitativ jämvikt för att
skapa maktbalans. I själva verket ökade
de sina arsenaler av kärnvapen, ofta i
strid med vad de lovat i nedrustnings-
avtal. Detta ledda till att upprustningen
accelererade till en ackumulerad
kapacitet på över 70 000 kärnvapen
under1980-talet. Forskare har ställt
frågan varför detta skedde, om nu de
båda supermakterna var intresserade
enbart av att upprätthålla den ömsesi-
diga avskräckningsbalansen. Det skulle
i så fall ha räckt med ett par hundra
kärnvapen på båda sidor. Studier av
hur USA agerat över tid visar att den
amerikanska synen på en fungerande
avskräckning långt ifrån varit enhetlig,
och olika bedömningar har gjorts över
tid där man under vissa perioder haft
en mycket svag tilltro till dess avhål-
lande verkan.
Under Kubakrisen fick också denna
blinda tro på kärnvapnens avskräck-
ande effekt en allvarlig knäck då de
båda supermakterna var nära att hamna
i ett kärnvapenkrig. Bakgrunden var att
Sovjetunionen hade placerat kärnva-
penrobotar på Kuba för att avskräcka
amerikanska attacker och skydda sin
revolutionära bundsförvant under led-
ning av Fidel Castro. När stats ledarna
John F. Kennedy och Nikita Chrusj tjov
insåg hur nära ett kärnvapenkrig de
befann sig, började de ifrågasätta den
strategi som dittills varit förhärskande.
Kubakrisen hade visat att hotet om mas-
siv vedergällning och ömsesidig förin-
telse inte var en hundraprocentig garanti
för att kärnvapenkrig kan undvikas. Heta
linjen upprättades mellan Moskva och
Washington och en tid av omfattande
internationella förhandlingar för att
minska kärnvapen spridning tog vid,
vilket resulterade i icke-spridningsavtalet
1968. Både USA och Sovjetunionen insåg
att en internationell reglering måste till
för att minska riskerna för kärnvapenkrig
och hindra en spridning av dessa mass-
förstörelsevapen.
AVSKRÄCKNING I EN
MULTI POLÄR VÄRLD – ÄR
DET MÖJLIGT?
Vi var många som trodde att kalla krigets
slut skulle leda till en fredligare och
mindre hotfull värld. Den ideologiska lås-
ningen mellan kapitalism och kommu-
nism kunde läggas åt sidan för att bygga
en säkerhetspolitiskt stabilare värld utan
kärnvapen. Mycket gjordes också för att
stabilisera det globala säkerhetspolitiska
läget och flera omfattande nedrust-
ningsinitiativ togs. Nu går tyvärr trenden i
motsatt riktning – kapprustning med nya
och mer effektiva kärnvapen. Men hur
kan då en avskräckning fungera i detta
nya multipolära internationella system?
Mycket talar för att den inte kommer att
fungera alls. Det finns en rad omständig-
heter som pekar i den riktningen, vilka
kan sammanfattas i fem punkter:
Geopolitikens ökande betydelse
med en global maktförskjutning
från västvärlden till Asien. Detta har
fått till konsekvens att Asien har blivit ett
potentiellt högriskområde där flera stater,
en del med kärnvapenkapacitet, befinner
sig i konflikt med varandra om politiskt
inflytande och territorier. Dessutom
kännetecknas området av korta avstånd
mellan de rivaliserande staterna. Allt
detta har ökat risken att en konflikt kan
eskalera till ett kärnvapenkrig.
En kort illustration av det komplexa geo-
politiska läget kan vara på sin plats: Kina
1
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
6
delar gränser med Ryssland, Nordko-
rea, Indien och Pakistan, Ryssland med
Kina och Nordkorea. Indien gränsar
mot Pakistan och Kina, och Pakistan
har landgräns mot Indien och Kina.
Det är inte svårt att föreställa sig att i
en sådan komplex säkerhetspolitisk
miljö risken ökar för kärnvapensprid-
ning och att en uppblossande militär
konflikt kan leda till kärnvapenkrig. De
korta avstånden och den politiskt tur-
bulenta situationen
gör det svårt att eta-
blera ett förutsägbart
krishanteringssystem
som möjliggör en
någorlunda robust
avskräckning.
Regionala
konflikters
ökade betydelse.
Framväxten av en
multipolär global
maktordning innebär
att det dominerande
mönstret från det
kalla kriget inte
längre gäller, med två supermakter
som kunde dominera och kontrollera
resten av världen. Denna maktförskjut-
ning har lett till ökade regionala spän-
ningar och konflikter, där regionala
stormakter konkurrerar om territorier
och om politiskt och ekonomiskt infly-
tande. Det är inte bara i Asien som vi
ser detta mönster. Även i Mellanöstern,
där den säkerhetspolitiska instabilite-
ten är till och med ännu djupare än i
Asien, ser vi hur kärnvapenhotet har
ökat sedan kalla krigets slut. Israel har
kärnvapen även om man inte officiellt
har erkänt detta. Iran ökar steg för
steg sin tekniska förmåga att utveckla
kärnvapen och många är oroade att
stater som Saudiarabien och kanske
även Egypten är på väg att följa efter.
Tyvärr har det amerikanska beslutet
att lämna Iranavtalet ökat denna risk.
Avtalet, som undertecknats av USA och
de andra permanenta medlemmarna
av FN:s säkerhetsråd samt EU, har som
mål att öka insynen i Irans kärntek-
niska program och därmed förhindra
att landet skaffar kärnvapen. Liksom i
Asien ökar nu risken i Mellanöstern att
en militär konflikt snabbt går över i ett
kärnvapenkrig.
Den genom ny vapentekno-
logi allt otydligare gränsen
mellan konventionell krigföring och
kärnvapenkrig. En rad teknologiska
landvinningar har gjort det svårare att
förlita sig på en avskräckningsstrategi
som i stort sett enbart fokuserar på
kärnvapeninnehav.
Tiden efter kalla
krigets slut har sett
en rad teknolo-
giska innovationer på
områden som över-
vakning, underrät-
telseinhämtning och
kärnvapenbärarsys-
tem, vilka alla kom-
mer ha djupgående
konsekvenser för
hur stater kan agera
i krissituationer.
Artificiell intelligens,
drönare, cyberteknik
och nanoteknologi
har ökat sårbarheten i det geopolitiskt
mindre förutsägbara internationella
system som beskrivs i punkt 1 och 2.
Risken för felbedömningar har ökat
väsentligt och gör det svårt, för att inte
säga omöjligt att föra en avskräck-
ningspolitik på en rationell och förut-
sägbar grund.
Moderniseringen av befintliga
kärnvapensystem och produk-
tion av nya kärnvapen som är tänkta
att användas. Enligt de överenskom-
melser som slöts mellan USA och
Ryssland skulle kärnvapeninnehavet
minska steg för steg. Förhandlingarna
som gick under namnet ”Strategic
Arms Reductions Talks” (START) var
framgångsrika och ledde 2009 och
2010 fram till förhandlingar mellan
Barack Obama och Dmitrij Medvedev.
Man satte nya djärva mål och kom
exempelvis överens om att antalet
kärnvapen skulle uppgå till högst
2 200 på vardera sida. Nu ser vi tyvärr
en motsatt utveckling – kapprustning
med nya och mer effektiva kärnvapen.
Det handlar, förutom om gigantiska
moderniseringsprogram för massför-
störelsevapen med enorm slagstyrka,
även om att producera kärnvapen
med mindre sprängverkan, tänkta att
användas operationellt på krigsslag-
fältet. Införandet av dessa mindre
kärnvapen, så kallade ”low yield
nuclear weapons” innebär i praktiken
att strategin om avskräckning från
det kalla kriget överges. Den bärande
tanken var ju att kärnvapeninnehav
skulle garantera att de aldrig behövde
användas.
Nedmonteringen av interna-
tionella rustningskontroller.
Parallellt med den negativa utveck-
lingen som här beskrivits, ser vi också
hur både USA och Ryssland tagit
mått och steg för att nedmontera den
internationella rustningskontroll som
framgångsrikt förhandlats fram sedan
Berlinmurens fall. Upphävandet av
INF avtalet är ett oroande exempel
på detta, USA:s tillbakadragande från
kärnavtalet med Iran ett annat. Många
experter spår att det framgångsrika
START-avtalet som löper ut i januari
2021 inte kommer att förlängas. Om
det sker, om START avtalet överges,
då har vi inget globalt nedrustnings-
avtal i kraft. Om vi nu inte tar med
NPT i beräkningen. Dess artikel 6
säger nämligen att kärnvapenstaterna
ska medverka till att avskaffa sina
kärnvapen. Men å andra sidan är det
ett åtagande som kärnvapenmakterna
inte har efterlevt och sannolikt inte
heller har ambitionen att leva upp till
i framtiden.
Det internationella avtalet om ett
kärnvapenförbud, TPNW, som FN
röstade ja till, har sin grund i att stater
som undertecknat NPT har tröttnat på
kärnvapenmakternas spel: att inte leva
upp till vad de lovat i artikel 6. Syftet
med TPNW är nämligen att sätta press
på kärnvapenstaterna att förverkliga
det de förbundit sig att göra: att göra
världen fri från kärnvapen. Detta ar-
bete är nu viktigare än någonsin med
tanke på hur världen utvecklas och
hur kärnvapenmakterna agerar. v
2
”
Framväxten av
en multipolär
global maktord-
ning innebär att
det dominerande
mönstret från det
kalla kriget inte
längre gäller
3
4
5
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
7
F
öljande artikel lyfter fram
psykologiska aspekter och
belyser en del av komplexi-
teten när det gäller hot och vad
kärnvapenhotet innebär. Behovet
av att förstå människans förmåga
att begripa och hantera kärnvapen-
hotet på ett realistiskt sätt gäller i
hög grad fortfarande.
” At the outset, we need to understand
the nature of the threat itself and our
ability to conceptualize it realistically”
(Wagner 1985).
I vetenskapliga sammanhang kan
äldre referenser ibland anses vara för-
legade. Men referenser från 1980-talet
när det gäller psykologi och kärnvapen
förmedlar förutom specifik kunskap
också hoppfullhet. En välbehövlig
hoppfullhet att ta vara på, om att för-
ändring är möjlig.
KÄRNVAPENHOTETS
KOMPLEXITET
Problematiken kring kärnvapen är i
mångt och mycket fortfarande den-
samma som under 1980-talet men i
en annan kontext. De internationella
relationerna har förändrats, antalet
kärnvapen har minskat men vapnen
har utvecklats och antalet länder med
kärnvapen har ökat:
”Psychology is, as Walsh (1984) has
initiated, the field most capable of
clarifying the confusing nature of the
nuclear age. People ́s uninformed
behavior has resulted in the unbro-
ken escalation of nuclear arsenals.
However, informed behavior has
the potential to transform nuclear
threat into world peace. We have the
expertise to understand behavior in
the nuclear age. We must develop that
expertise to its fullest extent and then
put it to immediate, constructive use”
(Wagner 1985).
En del i komplexiteten och problema-
tiken kring begreppet hot, särskilt när
det gäller kärnvapen, handlar om den
politiska avskräckningsstrategin:
”Even deterrence, the centerpiece
of U.S. foreign policy, came under
scrutiny as scholars noted the logical
and empirical inconsistencies in the
policy” (Milburn 1961, Christie 2001).
Det argumentet används även idag
då det inte finns något logiskt eller
empiriskt sätt att bevisa om avskräck-
ning faktiskt avhåller en fiende från
att attackera. Man kan endast veta när
avskräckning misslyckats (Christie,
Wagner och Du Nann Winter 2001).
Det går inte att vetenskapligt bevisa att
nukleär terrorbalans förhindrat krig
mellan kärnvapenländer. Endast en
attack med kärnvapen från någon part
skulle utgöra ett bevis för att terrorba-
lans inte fungerar.
”... the possibility of nuclear war is ba-
sed in human behavior and therefore,
psychology can (and must) be vitally
involved in finding ways to remove
that possibility” (Walsh 1984, Wagner
1985).
UTVECKLINGSPSYKO
LOGISKA ASPEKTER
En ingång till beskrivningen av den
psykologiska delen av hot är att ta det
från början. Inom den psykologiska
veten skapen har man studerat män-
niskans psykologiska utveckling. Om
man vill förstå och beskriva männis-
kans upplevelse av hot, hur hon hante-
rar hot och tidvis kan utveckla hotfullt
beteende gentemot andra, finner man
förr eller senare förklaringar inom
barnpsykologin och spädbarnspsyko-
login. Detta kan väcka frågor för den
som inte har förkunskaper i psykologi,
då vi (helt korrekt) förknippar barnet
med oskuldsfullhet. För den intresse-
rade framträder vid närmare studier en
grundläggande kunskap som öppnar
för vidare perspektiv.
Här kommer nu en teoribildning av
psykoanalytikern Volkan att lyftas
fram. Motivet är att visa på den stora
komplexiteten vad gäller psykologiska
relationer och ett antagande om hur
allt hänger ihop från mikronivå till
makronivå.
KÄRNVAPEN HOTET
och vår möjlighet att realistiskt begripa det
Av Elisabet Södersten
Psykolog, medlem i Läkare mot Kärnvapens Vetenskapliga råd
▲
Elisabet Södersten är psykologutbildad vid
Stockholms och Uppsala universitet.
- Master of Science in Psychology 1990 och
legitimerad psykolog 1997.
- Tidigare arbetat inom klinisk psykologi,
psykodynamisk inriktning.
- Intresseområden: Existentialistisk psyko-
logi och Peace Psychology.
- Verksam inom SLMK:s vetenskapliga råd.
▲
För att skydda sig mot en kärnvapenattack under Kalla kriget fick barn och vuxna lära sig
att ”duck and cover”. Det innebar att vid en kärnvapenattack skulle de ta skydd under bord,
filtar eller vad de hade att ta till för att skonas så mycket som möjligt från konsekvenserna.
Detta ingav en falsk känsla av trygghet.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
8
Utifrån andras studier och sin egen
kliniska erfarenhet visar Volkan på hur
individen utvecklas psykologiskt, hur
ett behov av både fiender och allierade
utvecklas och hur reaktioner på detta
behov, tillsammans med annan psyko-
logisk utveckling, skyddar individens
känsla av ett själv. I sin forskning lyfter
han fram människors omedvetna inre
konflikter, att det på grund av dessa i
många fall finns en emotionell investe-
ring i att vilja upprätthålla fiendebilder.
I detta sammanhang har begreppet
”fredsrädd” myntats.
Volkans bok The Need to Have Enemies
and Allies, From Clinical Practice to
International Relationships är skriven
under slutet av det kalla kriget (1988).
Den boken ansågs vara en milstolpe i
studiet av människans försök att förstå
och få kontroll över de mest destruk-
tiva aspekterna av sitt handlande. I
kontrast mot Freuds pessimism om
människans möjlighet att tillämpa och
lösa konflikter utan våld lyfter Volkan
fram att det i civilisationsprocessen
sker psykologiska förändringar som
utvecklar civilisationen och som kan
motarbeta krig.
På frågan om människan behöver
fiender ger Volkan ett jakande svar.
Han hänvisar till kliniska studier där
människans själv är synligt och till
erfarenheter från de psykologiska
utvecklingsfaserna, som den del av
den psykoanalytiska teorin som ger en
förklaring till det ursprungliga fram-
trädandet av den andre som fiende
(Fornari 1966, Volkan 1988).
1
Volkan fäster stor vikt vid barnets
tidiga utveckling. Han menar att man
måste fråga sig varför det är så att
barnet kan visa ångest när det ser en
främmande vid åtta månaders ålder.
Spitz (1957, 1965, Volkan 1988) kallade
denna ångest främlingsångest. Spitz
och Mahler (1968) kom fram till att
skälet är att i detta stadium etablerar
barnet ett unikt objekt – en speciell
kärlek med attribut som inte går att
bytas ut. Alla är främmande utom
det unika objektet modern/fadern,
eller den närmsta vårdnadsgivaren.
Barnet har funnit en partner där det
kan utveckla objektrelationer i deras
sanna form. Det spelar ingen roll vem
den främmande är. Barnet reagerar på
frånvaron av den närmsta vårdnads-
givaren. Barnet gör skillnad på den
närmsta vårdnadsgivaren och den som
inte är det – skillnad på den ”goda”
närmsta relationen och den som inte
är det, den ”dåliga” som inte kan här-
bärgera barnets behov.
Fornari (1966, Volkan 1988) tolkar det
8 månader gamla barnets försök att
undvika att titta på främlingen som
ett uttryck för att främlingen uppfat-
tas som en dålig närvaro som barnet
försöker att eliminera. Barnets reaktion
inför främlingen har en funktion i den
psykologiska processen att skilja ut
den för barnet närmsta vårdnadsgiva-
ren från dem som inte är det. Fienden
uppkommer första gången i barnets
främlingsångest utan att barnet nå-
gonsin har upplevt något obehagligt
eller en attack från en främling. Det ur-
sprungliga etablerandet av den andre
som en fiende kan förstås endast i ter-
mer av externalisering, ett dåligt inre
objekt externaliseras på främlingen.
Försvarsmekanismer som externali-
sering, projektion och förskjutning
2
skyddar jaget mot att uppfatta en
psykologisk fara. Dessa försvarsme-
kanismer är alla relaterade till sättet
som individen använder personer eller
objekt ”därute” (Volkan 1988).
I främlingsångest är begreppsbeskriv-
ningen från individualiserad främling
till politisk fiende inte enkel. Den går
genom ett flertal komplexa, biologiska
och psykologiska processer varav en
inbegriper aggression gentemot det
närmsta objektet (Fornari, Volkan 1988).
Parens (1979, Volkan 1988) visade på
en påfallande ”biologisk ökning” av
barnets aggressionsdrift vid omkring
nio månaders ålder, vilken betraktas
som en utveckling av envishet och
självrådighet. Denna ökning av aggres-
sion föranleder ett behov av att kunna
behärska och kanalisera aggressionen,
eftersom den innebär konflikter och
ambivalens för barnet.
Barnet är beroende av den närmsta
vårdnadsgivarens kärlek, så om ilskna
och aggressiva impulser innebär ett
hot för barnet att förlora kärleken upp-
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
9
hävs impulserna direkt. Då signalerar
denna process en psykologisk fara och
Parens fann att barn snabbt förskju-
ter sin ilska på eller mot något annat.
Denna process av förskjutning blir
en förlaga till den individualiserade
idén om fienden (Parens 1979, Volkan
1988). Den andre på vilken aggressio-
nen förskjuts blir farlig och kan också
bli en passande reservoar för oönskade
inslag i barnets självkänsla.
Då vi gör upptäckter och erfar dessa
processer går vi längs vägen av utveck-
ling mot ungdomen. Hindren som
upp står längs vägen bidrar till att
utveckla konceptet av fienden, delvis
genom dess sammanväxande med det
som gäller känslan av ett själv. Slutli-
gen som vuxna, utrustade med ett eget
värdesystem och värderingar som hör
ihop med kulturen, vet vi vem vi tycker
om och ogillar och vad som är säkert
och vad som inte är det. Bakom denna
ganska stabila fasad ligger barndoms-
processer vilkas inflytande trots allt
kan påverka oss (Volkan 1988).
ANSVARSUTVECKLING
Utvecklingen från barndom till vuxen-
blivandet går genom många faser, av
vilka en inbegriper ansvarsutveckling,
då barnet blir varse att det så små-
ningom behöver ta ansvar för sina
handlingar.
Socialisering in i vuxenvärlden fort-
löper successivt. Runt 18-årsåldern
kräver samhället att individer tar an-
svar. Vuxenvärlden bygger på sociala
värderingar där till exempel våld-
samma handlingar, ibland föranledda
av destruktiva projektioner, leder till
att individer lagförs. I samhällsstruk-
turen finns rättsväsendet med lagar
som är tänkta att hindra enskilda
individer och grupper att bruka våld
mot andra/varandra. Dessa lagar som
byggts upp under århundraden kan ses
som samhällets sätt att ta ansvar för
att hantera psykologiska mekanismer
som externalisering och projektion
(om de anses destruktiva eller leder till
våldsamheter) vilka även förekommer
på gruppnivå.
RELATIONER MELLAN
GRUPPER
I en studie av Jonas & Fritsche (2013),
Destined to die but not to wage war
nämns alternativa ångestbuffertar
som ett sätt att förebygga destruktiva
beteenden mellan grupper (Jfr Fornari,
Volkan 1988 om främlingsångest och
utvecklingsprocesser).
”Although intolerance and aggression
against outgroup are in themselves
expressions of an anxiety buffer (i.e.,
forms of worldview defence), the
activation of alternative anxiety buf-
fers may prevent negative intergroup
behavior because they may provide
existential security, make people less
vulnerable to anxiety, and reduce ac-
cessibility of death-related thoughts”
(Jonas, Fritsche 2013).
När man inom det psykologiska fältet
talar om stora gruppers relationer till
varandra kan även nationer definieras
som stora grupper. Då handlar det om
internationella relationer.
När Bronfenbrenner (1961) under kalla
kriget jämförde de bilder som väst-
makterna och Sovjetunionen hade av
varandra visade det sig att människor
i dessa länder hade liknande bilder av
varandra. Man var varandras spegelbil-
der och spegelbilderna var diaboliska
fiendebilder. Människan tenderar
att utveckla sådana särskilt om hon
känner sig hotad (Frank, 1967; White,
1966, Christie, et al 2001).
Dessa exempel antyder att de psyko-
logiska mekanismerna som förskjut-
ning, externalisering och projektion
förekommer på alla mänskliga nivåer.
Det handlar om det lilla barnets inter-
aktion med primärobjektet (modern,
fadern, närmsta vårdnadshavaren),
mellan individer, mellan mindre
grupper och mellan stora grupper.
Exemplen, ett fåtal bland ett oräkne-
ligt antal, ger kunskap som hjälper
oss att förstå mänskligt handlande
vid konflikter. Den kunskapen hjälper
oss också att inse när vi försöker lösa
konflikter på ett dysfunktionellt sätt.
Den vuxnes ansvar är, till skillnad från
barnets, en väsentlig del i skeenden
när det gäller att komma till rätta med
våld och destruktivitet.
STRUKTURELLT VÅLD
Under det senaste decenniet har arbe-
tet som ledde fram till FN:s konvention
om ett förbud mot kärnvapen (TPNW)
2017 inneburit att de länder som är
kärnvapenfria har kunnat gå från att
vara bystanders (ett begrepp lånat från
Staub, 2003) till att närma sig tillvaron
som standers. Kärnvapenländerna
har kritiserats för att så att säga sätta
agendan. I de kärnvapenfria ländernas
situation som gisslan under möjlig
kärnvapenanvändning (så länge kärn-
vapen existerar) utsätter kärnvapen-
länderna, genom sin våldspotential,
kärnvapenfria länder och förmodligen
även sina egna befolkningar för struk-
turellt våld.
3
Som tidigare nämnts finns i de flesta
samhällen ett rättsväsende som reg-
lerar olika slags våld människor ställs
inför. Så också mellan nationer och
folkgrupper, manifesterat i internatio-
nella domstolar. Men det är uppenbart
att något som reglerar eventuell kärn-
vapenanvändning inte existerar. Att
tillämpa förbud för att komma tillrätta
med något är i sig inget självändamål.
”
I de kärnvapenfria
ländernas situation
som gisslan under
möjlig kärnvapen-
användning utsätter
kärnvapenländerna,
genom sin vålds-
potential, kärnvapen-
fria länder och för-
modligen även sina
egna befolkningar för
strukturellt våld.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
10
Inom den psykologiska disciplinen
arbetar man istället med att främja
psykologisk utveckling, mognad och
konfliktlösning. Men när det gäller
kärnvapnen och människans oförmå-
ga att hantera destruktiva projektioner
har mänskligheten inte tid att vänta på
att alla konflikter blir lösta, risken är
för stor. Det är viktigt att TPNW snarast
får träda ikraft så att det även på denna
nivå finns ett regelverk.
SLUTSATSER
Volkans jakande svar på frågan om
människan behöver fiender (se ovan)
kan kännas komplicerat att ta till sig
men han nämner också att psyko-
logiska förändringar finns med i
civilisationsprocessen, vilket innebär
utveckling. Sådana förändringar borde
kunna ses som medverkande i den
normförändrande process som pågår i
och med TPNW.
Även om nya forskningsresultat skulle
framkomma som visar på en annan
slutsats än det tidigare nämnda, kan
argumentation som hävdar att kärn-
vapenavskräckning fungerar, anses
hindra kärnvapennedrustning, då den
hållningen så att säga bevarar status
quo och inte främjar den pågående
normbildningen som en väg att nå
förändring.
Förhoppningsvis har denna artikel
bidragit till att belysa ett antagande och
en problematik som visserligen utgör
ett dilemma för mänskligheten, men
där kunskap om dessa processer ändå
inger hopp om möjlighet till förändring.
Så länge kärnvapnen existerar är vi
alla utsatta för ett strukturellt våld.
Det man förstår kan man göra något
åt. Vuxna människor i beslutsfat-
tande positioner, särskilt på global
nivå, behöver mot bakgrund av den
kunskap artikeln förmedlar också ta
ett större ansvar än hittills. Mänsk-
ligheten och vår gemensamma värld
utvecklas ständigt. Undertecknad vill
hävda att vi i den utvecklingen blir
avsevärt hjälpta av ett globalt förbud
mot kärnvapen.v
Noter
1. Terminologin är inte modifierad,
detta för att ligga nära referenserna.
Vissa termer kan anses starka. Men om
man förstår att den tidiga psykologiska
utvecklingen hos barnet är en naturlig
process är det lättare att ta till sig
terminologin.
2. Externalisering: förläggning av inre
upplevelser till omvärlden. Utagerande
av inre spänningar och konflikter i
stället för hämning och bortträngning
av dem.
Projektion: reaktionsmönster som
består i att en person förlägger egna
synsätt, motiv och känslor till en annan
person, eller ser den egna gruppens
synsätt, motiv och känslor även hos en
annan grupp.
Förskjutning: förflyttning av reak-
tionerna till något annat än det som
ursprungligen gav upphov till dem,
alternativt isolering som bryter sam-
manhanget mellan tanke och känsla.
(Natur och Kulturs psykologilexikon,
Psykologiguiden.se)
3. Begreppet strukturellt våld tillskrivs
den norske fredsforskaren Johan Gal-
tung: ”Structural violence is a term com-
monly ascribed to Johan Galtung, which
he introduced in the article Violence,
Peace, and Peace Research (1969). It re-
fers to a form of violence wherein some
social structure or social institution may
harm people by preventing them from
meeting their basic needs.”
Referenser
Bronfenbrenner, U., 1961. The mirror
image in Soviet-American relations. In:
Christie, D. J., Wagner, R. V., DuNann
Winter, D., Peace, Conflict and Violence:
Peace Psychology for the 21st Century.
New Jersey Pearson Education, 2001,
p 4.
Christie, D. J., Wagner, R. V., DuNann
Winter, D., Peace, Conflict and Violence:
Peace Psychology for the 21st Century.
New Jersey Pearson Education, 2001,
p 4.
Fornari, F., 1966. The Psychoanalysis of
war. In: Volkan, Vamik D., The Need to
have Enemies and Allies: From Clinical
Practice to International Relationships.
New York, Jason Aronson, 1988, p. 18,
19.
Frank, J.D., 1967. Sanity and survival
in the nuclear age. New York: Random
House.
Jonas, E., Fritsche, I., Destined to Die
but Not to Wage War: How Existential
Threat Can Contribute to Escalation
or De-Escalation of Violent Intergroup
Conflict. October, 2013. American Psy-
chologist Vol. 68, No. 7, 543-558
Mahler, M., 1968. In: Volkan, Vamik D.,
The Need to have Enemies and Allies:
From Clinical Practice to International
Relationships. New York, Jason Aronson,
1988, p. 17.
Milburn, T.W. 1961. The concept of deter-
rence: Some logical and psychological
considerations. Journal of Social Issues,
17(3), 3-11.
Parens, H., 1979. In: Volkan, Vamik D.,
The Need to have Enemies and Allies:
From Clinical Practice to International
Relationships. New York, Jason Aronson,
1988, p. 19-20.
Staub, E., The Psychology of Good and
Evil: Why Children, Adults, and Groups
Help and Harm Others. Cambridge Uni-
versity Press 2003.
Spitz, R., 1957, 1965. In: Volkan, Vamik
D., The Need to have Enemies and Allies:
From Clinical Practice to International
Relationships. New York, Jason Aronson,
1988, p. 17.
Volkan, Vamik D., The Need to have Ene-
mies and Allies: From Clinical Practice
to International Relationships. New York,
Jason Aronson, 1988.
Wagner, Richard V., Psychology and the
Threat of Nuclear War. May 1985 Ameri-
can Psychologist Vol. 40, No. 5, 531-535
Walsh, R., 1984. Staying alive: The Psy-
chology of human survival. In: Wagner,
Richard V., Psychology and the Threat of
Nuclear War. May 1985 American Psycho-
logist Vol. 40, No. 5, 531-535
White, R.K., 1966. Misperception and the
Vietnam War. Journal of Social Issues,
22(3)
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
11
J
ust när semesterdvalan hade lagt sig
över landet meddelade regeringen
att Sverige i dagsläget inte skriver un-
der FN:s konvention om ett förbud mot
kärnvapen, TPNW. Beskedet var menat
att smyga under radarn men mötte stor
kritik och blottlade det stora engage-
manget bland privatpersoner, aktivister
och organisationer. Bland reaktionerna
i sociala medier återkom framförallt två
känslor: besvikelse och oförstående.
Miljöpartiet är missnöjda med beslutet
och skrev i Aftonbladet: ”Genom att
Sverige inte ratificerar konventionen,
signaleras att vi godtar att kärnvapen-
staterna hotar världens befolkning med
massförstörelsevapen. Det är en indirekt
form av legitimering av upprustning och
kärnvapeninnehav.” Regeringen öppnar
för att återbesöka frågan om TPNW efter
vårens möte inom icke-spridningsavta-
let. Läkare mot Kärnvapen har kilat in
en bestämd fot i den springan och där
tänker vi stanna tills det att en svensk
underskrift är ett faktum.
EN DEBATT UTAN SLUT?
Regeringen menar att FN:s kärnvapen-
förbud saknar definitioner, bestämmel-
ser om verifikation och tillräcklig länk
till icke-spridningsavtalet. Kritiken har
bemötts flera gånger av Svenska Läkare
mot Kärnvapen, Röda Korset, Harvard
Law School och andra experter både i
Sverige och internationellt.
FN:s förbud mot kärnvapen har tydliga
hänvisningar till NPT och syftar till att
genomföra de nedrustningskrav i avtalet
som under 50 år förblivit ouppfyllda.
Kärnvapenförbudet innehåller bestäm-
melser om verifikation i form av IAEA:s
säkerhetskontroller för att hindra att
fler stater skaffar kärnvapen. Förbudet
ställer samma minimikrav på kontroller
som icke-spridningsavtalet gör
och länder som går med i kärn-
vapenförbudet ska behålla sina
nuvarande rutiner med IAEA
eller anta striktare rutiner.
Kärnvapen definieras
inte i icke-spridningsavtalet eller i
provstoppsavtalet från 1996. Istället
används så kallad praxis, en gemensam
förståelse i internationell rätt om vad
som ska regleras när det handlar om
kärnvapen. När FN:s kärnvapenförbud
förhandlades fram menade majoriteten
av staterna att det var klokt att behålla
samma linje, bland annat för att inte
underminera icke-spridningsavtalet.
STOR BESVIKELSE
Det är många som kopplar samman
Socialdemokraterna med internatio-
nell nedrustning och reaktionerna på
regeringens besked blev starka. SSU:s
ordförande Philip Botström kände stor
besvikelse och sa att han talade för
många Socialdemokrater: ”Hur man
än vrider och vänder på det så är det
uppenbart att regeringen viker ner sig i
en principiellt viktig fråga”.
Carina Ohlsson, riksdagsledamot och
ordförande för S-kvinnor, var också
kritisk och S-kvinnors har efter beskedet
beslutat att fortsätta driva kärnvapen-
konventionen. ”Vi ger oss inte”, kom-
menterade Ohlsson. S-studenters
ord förande Malin Malm påminde om
behovet av att Sverige skickar en signal i
tider av upprustning. Malm var besviken
och efterlyste att Sverige ska fortsätta
kämpa för nedrustning, ”precis som
våra socialdemokratiska föregångare har
gjort.” Hon underströk att regeringen
inte har stängt dörren och att även S-
studenter kommer fortsätta kämpa för
ett undertecknande av konventionen.
Röda Korset kommenterade att det är
anmärkningsvärt att Sverige inte skriver
under kärnvapenförbudet, inte minst
givet vår tradition att stärka internationell
rätt som ett viktigt verktyg i säker-
hetspolitiken. Svenska FN-förbundets
ordförande Annelie Börjesson sa att det
är ”helt fel signal vi ger omvärlden i det
läge vi har idag med ökade satsningar
på kärnvapen”. Karin Wiborn, general-
sekreterare för Sveriges kristna råd som
samlar 26 kyrkor, sa att hon hade önskat
en underskrift av avtalet.
PRESSADE SOCIALDEMO
KRATER
Kanske är det för att beslutet är så svårt
att förklara som kärnvapen gavs stor
uppmärksamhet i statsminister Stefan
Löfvens sommartal. Löfven presenterade
argument som brukar användas till stöd
för kärnvapenförbudet, men med den
motsatta slutsatsen. Sverige måste ”ta den
chans vi har att samarbeta med stater och
få kärnvapennationerna att påbörja den
stora, breda, gemensamma nedrustning-
en som är nödvändig” sa statsministern
och påminde lyssnarna om hur Sverige
”gång på gång motbevisat de dysterkvistar
som menar att ett folkglest land i norr,
inte kan påverka världspolitiken.”
Kraften i att de kärnvapenfria länderna
går före är centralt i FN:s kärnvapenför-
bud. Konventionen kommer gradvis att
förflytta makten från kärnvapenstaterna
till den stora majoritet som valt en annan
väg för sin säkerhet. Det är i den senare
gruppen som Sverige hör hemma. v
SVERIGE OCH
FN:S KÄRNVAPEN
KONVENTION
– nej idag, ja imorgon? Av Sofia Tuvestad
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
12
Ceremoni Storkyrkan
För elfte året i rad ordnade SLMK på
Hiroshimadagen den 6 augusti en
manifestation för fred och nedrust-
ning i Storkyrkan tillsammans med
Stockholms domkyrkoförsamling. Ta-
lare i år var domkyrkokaplan Kristina
Ljunggren, ärkebiskop emeritus KG
Hammar och Läkare mot Kärnvapens
vice ordförande Åsa Lindström. Årets
Anti-atombombsdiplom delades ut
till Thomas Jonter, professor i inter-
nationella relationer vid Stockholms
Universitet. Thomas Jonter har bland
annat forskat om hur Sverige till
sist sa nej till en svensk atombomb.
Han har som ordförande för svenska
Pugwash lyft fram historiska och
nedrustningspolitiska argument för
att Sverige ska ansluta sig till FN-
konventionen som förbjuder kärn-
vapen. Musik framfördes av Joakim
Laksov, cello, och Martin Blomquist,
orgel. Ett 70-tal personer deltog i
manifestationen. Det blev en intensiv
stämning av stark uppfordran för oss
alla att delta i det fortsatta arbetet för
en kärnvapenfri värld.
Leonore Wide
HIROSHIMADAGEN 2019
Göteborg
Offren för atombomberna över
Hiro shima och Nagasaki hedrades
traditionellt den 6 aug i Göteborg.
Mötet arrangeras av Fredsam,
samar betsgruppen för Göteborgs
fredsföreningar, där Yrkesgrupper
mot kärnvapen, med SLMK, ingår.
Vi höll till i Fredslunden. I år var
antalet deltagare högre än vanligt,
ca 80 personer, kanske på grund
av ämnet: Förbud mot kärnvapen.
Jazzmusiker för fred spelade som
dom gjort sedan minst 30 år! Ma-
tilda Magnusson sjöng tre sånger
med ett passionerat fredsbudskap.
Den nyvalda ordföranden i IKFF
Göteborg, Felicia Johansson, var
huvudtalare och framhöll särskilt
att dagens unga, hennes genera-
tion, inte vet nästan någon ting om
kärnvapen. Vi måste sprida kunska-
pen för att kunna bilda opinion!
Mötet antog ett uttalande där vi
kräver att Göteborgs stad skall
begära att regeringen skriver
under FN-avtalet om förbud mot
kärnvapen.
▲ I sedvanlig ordning delades årets Anti-atombombsdiplom ut i Storkyrkan, Stockholm. Årets diplom delades ut till professor Thomas Jonter för
hans bidrag till den svenska kärnvapendebatten.
Mötet avslutades med en samling i
Vasa kyrkan, med klockringning klock-
an 20:15. Efter samlingen satte vi ljus
vid Lejontrappan i centrala Göteborg.
Gunnar Westberg.
Örebro
I Örebro talade för andra gången en
representant från Hiroshima vid ljus-
ceremonin för atombombernas offer,
vid Svartån på kvällen den 6 augusti.
År 2004 talade Bun Hashizume, i år
var det Akira Matsubaras tur, Akira är
läkare och har bott i Örebro mer än
femtio år. När bomben föll vistades
han i ett skyddsrum i sin hemstad
några mil från Hiroshima. Ett par da-
gar senare fälldes brandbomber över
hans hemstad. Hans mor och mormor
dog. Själv flydde han i eldhavet med
sin lillebror på ryggen. Han var då tio
år gammal.
Akira berättade om bakgrunden till
atombombsanfallen mot japanska
städer och det förödande resultatet.
I Japan är tranan lyckofågeln som lever
länge. Akira Matsubara överlämnade en
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
13
Årets Anti-atombombsdiplom går till
Thomas Jonter, professor i interna-
tionella relationer vid Stockholms
Universitet
Motiveringen lyder:
Thomas Jonter har forskat om kärn-
vapenfrågorna i många år. Hans
kanske viktigaste insats är boken
The Key to Nuclear Restraint, om
hur Sverige till sist sade nej till eget
atomvapen, till stor del tack vare
fredsrörelsens, särskilt kvinnorörel-
sens, insats.
Thomas Jonter är inte bara forska-
re. Som tidigare medlem i Svenska
Läkare mot Kärnvapens veten-
skapliga råd och som nuvarande
ordförande för Svenska Pugwash
vill han stärka opinionen för en
kärnvapenfri värld, och han plä-
derar kraftfullt för att Sverige ska
ansluta sig till FN-konventionen
som förbjuder kärnvapen.
Han påminner oss om att histo-
rien visat att det som från början
verkade omöjligt till slut blev gjort.
Tack Thomas!
vit trana och ett band med olikfärgade
tranor, som han själv vikt.
Utdrag ur Akiras tal: ”Jag skall berätta
om en flicka som hette Sadako Sasaki.
Hon bodde ca 1,6 km från bombens
centrum, då hon var 2 år. Av tryck-
vågen flög hon iväg i huset, men
kroppen var oskadd. Strax efter fick
hon svartregn över sig. Hon växte upp
och blev en duktig idrottare i skolan
och hon ville bli idrottslärare. När hon
gick i 6:e klass i grundskolan insjuk-
nade hon i subakut leukemi, alltså
blodcancer. Efter 8 månaders vård
dog hon.
I Japan finns en tradition att vika pap-
per till tranor. Tranan är lyckofågeln
som kan leva länge. Sadako fick 1000
pappersvikta tranor som present.
Tusen tranor betyder önskan om
fred eller om ett tillfrisknande från
sjukdom. Sadako hade också själv vikt
många papperstranor. Men hennes
önskan uppfylldes inte.”
Ingrid Brånvall
▲ Aldrig mer Hiroshima, aldrig mer Nagasaki går parollen. Atombombsöverlevare menar
att ingen ska behöva uppleva det hemska som de har blivit utsatta för.
▲ Akira Matsubara överlevde atombomben över Hiroshima 1945, men drabbades hårt av de
brandbomber som släpptes över hans hemstad den 8 augusti 1945.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
14
Detta har
hänt
ANN LINDE NY UTRIKES
MINISTER
Det var i början av september som
Margot Wallström meddelade att hon
avgår som utrikesminister. Vi vill tacka
Margot Wallström för hennes arbete
och starka engagemang i kärnvapen-
frågan under de år som hon varit
utrikesminister. Wallström har lyft
kärnvapenfrågan i Sverige i en tid då
behovet varit stort. Genom initiativ så
som folkrätts- och nedrustningsdelega-
tionen, en ökad dialog med civilsam-
hället och personligt deltagande vid
viktiga nedrustningsmöten har hon gett
förnyad tyngd till kärnvapenfrågan.
Även om vi beklagar Sveriges nu-
varande hållning i frågan om FN:s
kärnvapenkonvention vill vi under-
stryka vikten av att Sverige deltog i
förhandlingarna och röstade ja till
konventionen.
När riksdagen öppnade igen den 12
september meddelade statsminister
var en lyckad eftermiddag med bra
diskussioner och kloka inspel från både
föreläsare och publik.
ICAN TRÄFFAR APFON
DERNA
Tre av AP-fonderna (AP1, 2 och 4) har
under året meddelat att de slutar inves-
tera i kärnvapen. Vi välkomnar dessa
beslut och har tillsammans med ICAN
besökt AP2 och AP4 med Nobelmedaljen
för att tacka och visa uppskattning för att
dessa fonder har valt bort kärnvapen.
ICAN:S CHEF PÅ SVERIGE
BESÖK
I mitten av september reste ICAN:s chef
Beatrice Fihn till Dalarna där hon bland
annat träffade tre gymnasieskolor för
att prata om kärnvapennedrustning och
tron på förändring. Beatrice och elever
blev intervjuade i Sveriges Radio P4. Den
11 oktober deltog Beatrice i ett samtal
med Nobelmuseet i Stockholm med
titeln Nyfiken på nedrustning. Samtalet
handlade om kärnvapen, nedrustning
och ICAN:s arbete med FN:s konvention
om ett förbud mot kärnvapen, som också
var en av anledningarna till att ICAN
tilldelades Nobels fredspris.
Stefan Löfven att Ann Linde, tidigare
utrikeshandelsminister samt EU- och
handelsminister, blir ny utrikesminis-
ter. Linde har bekräftat att regeringens
linje om kärnvapen ligger fast samt att
nedrustning fortfarande är en priorite-
rad fråga för regeringen.
ÖPPET STYRELSEMÖTE I
LUND
Lördagen 7 september bjöd Svenska
Läkare mot Kärnvapen in till en efter-
middag i Lund med öppna föreläs-
ningar om kärnvapen och nedrustning.
Föreläsare var Karin Olofsdotter, stu-
dentpastor i Västerkyrkan i Lund och
engagerad i fredsfrågor, som pratade
om Kyrkornas arbete för fred och ned-
rustning; Gunnar Westberg, mångårig
medlem i SLMK och styrelseledamot,
talade om klimateffekter av kärnva-
penkrig samt nya kärnvapendoktriner i
USA och Ryssland; den tredje förelä-
saren var Christer Jönsson, professor
emeritus vid Statsvetenskapliga insti-
tutionen, Lunds universitet som har
forskat bland annat om internationell
förhandling och diplomati. Han talade
om varför det enligt hans mening är
så svårt att avskaffa kärnvapnen. Det
▲
I början av september meddelade Margot Wallström att hon avgår som utrikesminister.
Wallströms efterträdare blev Ann Linde, tidigare utrikeshandelsminister. Vi önskar dig varmt
välkommen till din nya tjänst Ann Linde, och vi ser fram emot gott samarbete i kärnvapenfrågan!
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
15
NOBELMEDALJEN PÅ LÅN
TILL STADSTEATERN
Under augusti och september återvän-
de Stadsteaterns hyllade pjäs Ned med
vapnen! till Folkets hus i Årsta. Pjäsen
är en dramatisering av Stina Oscarson i
regi av Nora Nilsson. Ned med vapnen!
är baserad på Bertha von Suttners bok
med samma namn, om nedrustnings-
aktivisten Marta som för en brinnande
kamp mot krig och för nedrustning. Vid
pjäsens nypremiär deltog kampanjen
ICAN genom Läkare mot Kärnvapen. Vi
var på plats för att låna ut vår freds-
prismedalj till Robert Fux som spelar
Marta. ”Fredspriset är för mig en viktig
påminnelse om att kampen för nedrust-
ning och antimilitarism måste föras
i alla rum, på alla nivåer, mellan alla
människor” sa Robert Fux i ett press-
meddelande. Medaljen återlämnades
till Läkare mot Kärnvapen under den
sista föreställningen av pjäsen den 14
september.
SKVINNOR FORTSÄTTER
ATT GÅ FÖRE
Under debatten om det svenska kärnva-
penprogrammet på 1950- och 60-talet
var S-kvinnor en stark röst mot svenska
kärnvapen. Även idag fortsätter S-
kvinnor att vara en tydlig röst mot mass-
förstörelsevapen och för nedrustning.
Under förbundets kongress i augusti
krävde de att regeringen undertecknar
På gång
FÖRSTA UTSKOTTET
I oktober möts staterna inom general-
församlingens första utskott vid FN i
New York. Efter en inledande högnivå-
konferens delas församlingen upp i de
olika utskotten där det första utskottet
hanterar frågor om nedrustning och in-
ternationell säkerhet, inklusive nedrust-
ningsfrågor. Tillsammans kan staterna
hitta kompromisslösningar eller nå
konsensus kring frågor och tillsammans
försöka enas om normer för hur man ska
agera i olika frågor. Just nu är mötet i för-
sta utskottet särskilt intressant på grund
av de ökade riskerna kring kärnvapen
och den allt mer intensiva debatten som
pågår globalt.
ICANMÖTE I PARIS
I mitten av februari anordnar ICAN ett
civilsamhällesforum i Paris. De två da-
garna kommer vara fullspäckade av ak-
tiviteter, seminarier och workshops med
fokus kärnvapen, nedrustning och FN:s
kärnvapenförbud. Håll utkik på hemsi-
dan, slmk.org, för mer information.
och ratificerar FN:s kärn-
vapenförbud. S-kvinnor
menar kärnvapen, vid
sidan av klimatet, är det
största hotet mot mänsk-
ligheten.
SLMK I MEDIA
Under året har kärnvapen-
frågan debatterats hett i
media. Både vi i Svenska
Läkare mot Kärnvapen
och ICAN har deltagit
i debatten. Från års-
skiftet fram till början av
september har vi synts i 78
artiklar, blivit omnämnda
i 12 artiklar samt skrivit 30
uttalanden och pressmed-
delanden.
(S)SIDOORGANISATIONER
I GEMENSAMT KRAV
I september gick Olof Palmes Interna-
tionella Center, Socialdemokrater för
tro och solidaritet, Socialdemokratiska
studentförbundet, SSU, S-kvinnor och
HBT-Socialdemokrater Sverige ut i ett
gemensamt krav om att regeringen
borde skriva under FN:s konvention om
ett förbud mot kärnvapen. Det visar att
kampen inom Socialdemokraterna fort-
sätter trots regeringens besked i somras
att Sverige inte i dagsläget skriver under
förbudet.
FRAMGÅNGAR FÖR ICAN I
VÄSTAFRIKA
Nyligen möttes västafrikanska stater
tillsammans med Röda Korset,
organisationen ECOWAS (Economic
Community of West African States)
och ICAN för att diskutera hur FN:s
kärnvapenkonvention kan bidra till
nedrustning. Mötet handlade bland
annat om hur kärnvapenkonventio-
nen stärker NPT och bidrar till FN:s
globala hållbarhetsmål. Flera västafri-
kanska stater säger sig nu göra sig redo
för anslutning till FN:s kärnvapenkon-
vention.
http://www.icanw.org/campaign-news/west-
african-nations-push-for-entry-into-force-of-
nuclear-ban-treaty/?fbclid=IwAR1SliZSIyxr3HZ-
eR74MaasU4TP2qHj6Rjtkf5F_XVXJSq_
mhWyYqIkjn8
▲
Sofia Tuvestad lämnade över fredspriset till Marta, huvud-
personen i Bertha von Suttners bok Ned med vapnen!
Bertha von Suttner tilldelades Nobels fredspris 1905 för sitt
fredsfrämjande arbete.
Tips
SUCCÉ FÖR NY KÄRN
VAPENFILM
I mitten av oktober släppte internatio-
nella Röda Korset filmen What if We
Nuke a City? i samarbete med YouTube-
kanalen Kurzgesagt som är känd för
sina animerande filmer.
Videon visar vad som händer om ett
enda kärnvapen träffar en stad. Den
slutar i en uppmaning om att stödja
FN:s kärnvapenförbud.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
16
INTERNATIONELL UTBLICK
INFAVTALET – USA TESTAR
TIDIGARE FÖRBJUDNA ROBO
TAR
Den 18 augusti meddelade det ameri-
kanska försvarshögkvarteret Pentagon
att de testat en medeldistansrobot
som fram tills nyligen var förbjuden
under INF-avtalet. Testet genomfördes
bara några veckor efter att INF föll
samman på grund av att både USA
och Ryssland lämnat avtalet. Ryss-
lands och USA:s agerande kan
få katastrofala konsekvenser. Vi
ser en ny kapprustning och de
närmsta åren blir avgörande för
att vända situationen. Exper-
ter från Bulletin of the Atomic
Scientists menar att risken för
en global kärnvapenkatastrof
nu är lika stor som under kalla
kriget på 1950-talet, bland an-
nat för att mer ”användbara”
kärnvapen utvecklas och sänker
tröskeln för kärnvapenkrig.
USA:s försvarsdepartement
kommenterade att data och lär-
domar från robottestet den 18
augusti kommer att användas i USA:s
framtida utveckling av militär medel-
distanskapacitet.
https://www.defense.gov/Newsroom/Releases/
Release/Article/1937624/dod-conducts-ground-
launch-cruise-missile-test/source/GovDelivery
POLITIKER I UPPROP MOT
KÄRNVAPENUPPRUSTNING
Sveriges tidigare statsminister Ingvar
Carlsson är en av de över 100 tidigare
politiker, diplomater och militärer i
Europa som inför årets möte i FN:s
generalförsamling har skrivit under
ett upprop om de ökade riskerna kring
kärnvapen. Uppropet är ett initiativ av
European Leadership Network. Risken
för att kärnvapen används är större
idag än tidigare. Även risken för olyckor
ökar, på kort tid har det skett två olyck-
or i Ryssland kopplade till kärnvapen.
Den första var en kärnvapenbestyckad
miniubåt som började brinna med
konsekvensen att 12 militärer dog.
Den andra olyckan var i samband med
ett misslyckat vapentest där 7 perso-
ner dog och 7 personer ska ha skadats
allvarligt. Även strålning ska ha läckt
ut från platsen.
https://www.europeanleadershipnetwork.org/
group-statement/group-statement-on-nuclear-
arms-control/
NY STUDIE OM KÄRNVAPEN
KRIGETS KLIMATKONSEKVEN
SER
I början av oktober släppte klimat-
forskarna Owen B Toon, Alan Robock
et al en ny studie om kärnvapenkri-
gets klimatkonsekvenser. Studien är
mycket mer omfattande än tidigare
studier som forskarna genomfört,
men tar fortfarande exemplet Indien-
Pakistan för att bekräfta och utveckla
resultatet. Utfallet av studien visar
att ett kärnvapenkrig mellan Indien
och Pakistan skulle få enorma glo-
bala konsekvenser, värre än vad som
tidigare har presenterats. Detta beror
främst på de eldstormar som skulle
uppstå vid bombningar av mångmil-
jonstäder.
I scenariot använder Pakistan 150
kärnvapen och Indien använder 100
kärnvapen mot städer samt ytterligare
85 kärnvapen mot icke-urbana mål, så
som militära mål, under en veckas tid.
Konsekvenserna skulle bli följande:
– Mellan 50 och 125 miljoner männ-
iskor skulle dö omedelbart. Det är 2,5
gånger fler än alla som dog över hela
världen under andra världskriget.
– Rök från bränderna skulle utlösa
massiv klimatstörning, minska sol-
ljuset med 20 till 35% och minska den
globala temperaturen med 4 ~ 8 ̊C.
– Nederbörden skulle minska med 15–
30 % globalt, med ännu mer allvarliga
förändringar regionalt: medan nord-
östra och mellersta USA skulle kunna
förlora upp till 50% av sin nederbörd,
skulle regn praktiskt taget upphöra
över Indien och centrala Kina.
– Det skulle ta mer än ett decennium
för temperaturer och nederbörd att
återgå till det normala.
– Minskningen i solljus och nederbörd
skulle allvarligt skada produktion av
mat och därmed hela den globala livs-
medelskedjan. Två miljarder männ-
iskor hamnar i risk för svält.
https://advances.sciencemag.org/content/5/10/
eaay5478
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
17
Krönika
Av Inge Axelsson
VINKLAD ENMANS
UT REDNING BAKOM
SVERIGES BESLUT ATT
INTE SIGNERA TPNW
Den 7 juli 2017 godkände 122 länder
i FN ‘the ban treaty’, förbudet mot
kärnvapen (the Treaty on the Prohi-
bition of Nuclear Weapons, TPNW).
Två veckor senare kommenterades
TPNW på SIPRI:s hemsida av Tarja
Cronberg. Hon prisade överenskom-
melsen: ”Avtalet är ett framtidsinrik-
tat, normativt avtal som gör kärnva-
pen olagliga och stigmatiserar dem.”
(---) ”Det klassiska argumentet att
Icke-spridningsavtalet ’är det enda
avtalet vi har’ håller inte längre.” (---)
”Ytterligare tryck kommer att läggas
på kärnvapenstaterna för att visa
framsteg med nedrustning.” (Min
översättning från engelskan.)
Några månader senare tillkännagavs
att ICAN skulle få Nobels fredspris.
SIPRI-chefen Dan Smith var positiv
till priset som han betecknade som
highly appropriate.
Men när regeringen valde utredare
för hur Sverige skulle hantera TPNW
så valde man Lars-Erik Lundin som
dömde ut avtalet. Doktor Tarja Cron-
berg och doktor Lars-Erik Lundin
är båda Distinguished Associate
Fellows vid Stockholm International
Peace Research Institute, SIPRI. Vad
skulle hänt om Cronberg och Lundin
bytt plats? Jag gissar att Lundin inte
skulle välkomna utan kritisera TPNW
på SIPRI:s hemsida medan Cronberg
skulle rekommendera regeringen att
ansluta Sverige till TPNW.
Att två forskare på samma institution
drar diametralt olika slutsatser från
samma fakta är vanligt och ibland
fruktbart. Just därför är enmansutred-
ningar förkastliga. Uppdragsgivaren
kan välja utredare efter vilket resultat
som man vill ha. Den svenska TPNW-
utredningen blev cherry-picking: fakta
godkändes eftersom de var emot
TPNW medan andra fakta förtegs
eftersom de var för TPNW.
År 1958 skrev författaren Sara Lidman
om kärnvapen (citerad av Stina Oscar-
son): ”Vi har inte rätt att lägga ett så
tungt ansvar på en ensam man. Vi har
inte rätt att låta några ensamma män
bestämma om den här saken.” Just så
är det. Det är orimligt att svensk sä-
kerhetspolitik grundas på en extremt
vinklad enmansutredning. v
Referenser
Cronberg, Tarja. After 72 years, nuclear
weapons have been prohibited. www.sipri.
org 21 July 2017.
Oscarson, Stina. Smaka på ordet – kärnva-
penparaply. www.etc.se 1 mars 2019.
Smith, Dan. SIPRI statement on the 2017
Nobel Peace Prize. www.sipri.org 6 Octo-
ber 2017.
FORTSATT ORO KRING
IRANAVTALET
I början av september gick Iran för
tredje gången sedan i våras ut med
information om att landet avser bryta
mot ytterligare regler i det kärnteknis-
ka avtalet (JCPOA). Det handlar bland
annat om att Iran enligt egen utsago
tänker påbörja utveckling av centrifu-
ger för anrikning av uran, något som
varit förbjudet under JCPOA. Huruvida
Iran verkligen avser försöka utveckla
kärnvapenkapacitet är dock osäkert –
flera experter ser utspelen som ett steg
i Irans press på de europeiska staterna
i avtalet om kompensation för landets
ekonomiska förluster till följd av USA:s
sanktioner. Hittills har Frankrike,
Tyskland och Storbritannien tydligt
uttalat sitt fortsatta stöd för JCPOA
trots att USA har lämnat avtalet. SLMK
fortsätter att följa och informera om
utvecklingen.
ÅTERIGEN AVBRUTNA KÄRN
VAPENSAMTAL MELLAN USA
OCH NORDKOREA
Den 5 oktober träffades förhandlare
från USA och Nordkorea i Stockholm
för att fortsätta dialogen om Nordko-
reas kärnvapenprogram. Samtalen
mellan parterna har pågått sedan 2018
men har inte lett till några konkreta
resultat. Mötet i Stockholm avbröts
i förtid av Nordkorea som menade
att USA inte kom med något nytt till
förhandlingsbordet. Nordkorea vill se
lättade ekonomiska sanktioner och
kan i utbyte tänka sig att fortsätta avstå
från att provspränga kärnvapen. Detta
skulle enligt forskare innebära att
Nordkorea skulle bli en erkänd kärn-
vapenstat, något som omvärlden inte
skulle gå med på. Nordkorea har under
senaste tiden provskjutit missiler, men
det är fortfarande oklart om dessa mis-
siler kan bära kärnvapen.
Vad som händer nu är fortfarande oklart.
Enligt Nordkorea har USA på sig fram till
årsskiftet att komma med nya konkreta
förslag för fortsatta förhandlingar.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/ann-linde-
bekraftar-samtal-i-stockholm-mellan-nordkorea-
och-usa/
KINA VISAR UPP NYA KÄRN
VAPEN
Det var under Kinas 70-års firande
av landets kommunistiska styre som
de visade upp sina nya kärnvapen-
bestyckade missiler. Det handlar
bland annat om en interkontinen-
tal ballistisk missil, Dongfeng 41,
som sägs ha en räckvidd på 1500
mil och skulle kunna nå New York.
Enligt forskare ska en sådan missil
kunna bära 10 kärnvapen vilket
innebär en större sprängkraft och
större sammanlagd skada. Forskare
menar att detta system endast är
menat att avskräcka – men frågan
är om avskräckningsteorin verkligen
fungerar.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/foi-expert-
om-kinas-nya-karnvapen-de-har-en-avskrack-
ande-effekt?fbclid=IwAR0KRsvuDQ2lxMb
dI47vvZELIxpCTxCuFMVJB8DA44KPW23
LxX14oKhYMZo
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #157
18
INTERNATIONELL KAMPANJ FÖR ETT KÄRNVAPENFÖRBUD
I Sverige medverkar sexton stora freds- och miljöorganisationer i ICAN som drivs av
initiativtagaren Svenska Läkare mot Kärnvapen.
www.icanw.org | facebook.com/icanw.org | Twitter @nuclearban
DANSKE LÆGER MOD KERNEVÅBEN - DLMK
Bestyrelsen består af: Klaus Arnung (formand), Niels Dahm (kasserer), Alexandra
Schou (International Councillor), Adeel Riaz Ahmed (web-master), Povl Revsbech (se-
kretær) og Sarah Byberg. Bent Pedersen er revisor.
DLMK, e-mailadresser och telefonnummer:
Alexandra Schou, København, alixschou@hotmail.com
Niels Dahm, Faaborg, 62618361, dahm@avernak.dk
Povl Revsbech, Brabrand, 86264717, povl.revsbech@gmail.com
Adeel Riaz Ahmed, Albertslund, 23370484, adeel165@yahoo.com
Klaus Arnung, Vedbæk, 45661181, k.arnung@dadlnet.dk
Sarah Byberg, København, 50247452, sabyberg@gmail.com
Som associerad medlem deltar du i
verksamheten och har samma förmå-
ner som ordinarie medlemmar, med
den enda skillnaden att du inte kan
inneha en styrelsepost.
KANSLI
Tillförordnad generalsekreterare
Clara Levin
076-017 38 69
clara.levin@slmk.org
Ekonomi- och medlemsansvarig
Jane Földes
08-400 204 83
jane.foldes@slmk.org
medlem@slmk.org
Policyrådgivare
Sofia Tuvestad
sofia.tuvestad@slmk.org
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Kassör
Klas Lundius
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Håkantorpsmölla
281 91 Perstorp
klas.lundius@slmk.org
Bli medlem!
Bli en del av den globala läkar-
rörelsen för en kärnvapenfri värld!
Genom att bli medlem visar du ditt
stöd för arbetet och stärker den
humanitära rösten i kärnvapen-
debatten. Sätt in medlemsavgiften
på BankGiro 901-0901 eller Swisha
till 1239010901 och mejla till
medlem@slmk.org.
Läkare: 290 kr / år
Läkarstuderande: 100 kr / år
Associerad medlem 200 kr/ år
Associerad student 100 kr / år
Har du frågor om ditt med-
lemskap eller vill göra en
adressändring? Skicka ett
mejl till medlem@slmk.org.
Du hittar oss på webben:
www.slmk.org
facebook.com/SLMK.1981
Instagram: @lakaremotkarnvapen
Twitter: @IPPNWSweden
ORGANISATIONER MOT KÄRNVAPEN
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN – SLMK
Vi är den svenska sektionen av International Physicians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) som är en bred internationell organisation med 150 000 medlemmar, som
har en kärnvapenfri värld som gemensamt mål. I Sverige är vi idag nästan 2 500 läkare
och medicinstudenter som är medlemmar. Dessutom har vi associerade medlemmar
från yrkesgrupper som liksom läkare vill värna liv och hälsa, nämligen tandläkare,
forskare, ingenjörer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och biomedicinska analytiker.
Både Svenska Läkare mot Kärnvapen och IPPNW är politiskt och religiöst obundna
organisationer med målet att avskaffa kärnvapnen genom att sprida saklig information
om vapnens medicinska effekter.
Som medlem får du tidningen Läkare mot Kärnvapen 4 gånger/år. Det är den enda
svenska tidskriften om kärnvapen.
Vårt arbete finansieras till ca 60% av medlemsavgifter. Utan detta stöd skulle vi inte
kunna agera så självständigt och vetenskapligt trovärdigt som vi gör idag. En stark röst
för de humanitära och medicinska nedrustningsargumenten är nödvändig i dagens
kärnvapendebatt. Vi är den rösten, tack vare en engagerad läkarkår. Medlemsavgiften är
290 kr/år för läkare och 200 kr/år för associerade medlemmar. Alla studenter betalar 100
kr/år. Bankgiro 901-0901.
Du hittar oss på webben: www.slmk.org
eller facebook.com/SLMK.1981
TESTAMENTERA FÖR EN
KÄRNVAPENFRI VÄRLD
Att testamentera hela eller delar av sin kvarlåtenskap till
Svenska Läkare mot Kärnvapen innebär ett meningsfullt och
djupt uppskattat bidrag till arbetet för en säkrare värld som är
fri från kärnvapen.
Genom att upprätta ett testamente kan Du förmedla ett budskap som lever
kvar och gör skillnad i läkarrörelsen fortsatta kamp mot kärnvapen. Vi är djupt
tacksamma för de gåvor som föreningen får från personer som valt att skriva in
Svenska Läkare mot Kärnvapen i sitt testamente.
Tänk på att det är din vilja som ska gälla – ingen annans. Det är viktigt att du
själv i lugn och ro tänker igenom ditt testamente utifrån från vad du själv vill
och önskar bidra till.
Svenska Läkare mot Kärnvapen är medlem i Giva Sverige
(tidigare FRII). Du kan vara helt trygg i att vi hanterar testa-
mentsgåvor på ett omsorgsfullt och korrekt sätt. Vi omfattas
av kvalitetsarbete för insamlingsorganisationer vilket inbe-
griper etiska riktlinjer, ekonomisk redovisning samt intern kontroll och ef-
fektmätning. Vidare följer vi de etiska riktlinjer som Giva Sverige ställt upp för
hanteringen av testamentsgåvor. På Giva Sveriges hemsida finns dessa riktlinjer
beskrivna och där finns även en mall för upprättande av testamente. https://
www.givasverige.se
Om Du beslutar dig för att testamentera hela eller delar av din kvarlåtenskap
till Svenska Läkare mot Kärnvapen så görs det genom att Du uppger förening-
ens organisationsnummer 812000–2202 när testamentet upprättas. Du är varmt
välkommen att kontakta föreningens kansli för mer information: telefon 08-400
20 483 eller e-post info@slmk.org.
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
Signerat:
Algeriet
Angola
Antigua och Barbuda
Benin
Botswana
Brasilien
Brunei
Centralafrikanska republiken
Chile
Colombia
DR Kongo
Dominikanska republiken
Elfenbenskusten
Fiji
Filippinerna
Ghana
Grenada
Guatemala
Guinea-Bissau
Honduras
Indonesien
Irland
Jamaica
Kambodja
Kap Verde
Komorerna
Lesotho
Libyen
Lichtenstein
Madagaskar
Malawi
Malaysia
Myanmar
Namibia
Nepal
Nigeria
Paraguay
Peru
Republiken Kongo
St Kitts & Nevis
São Tomé och Prícipe
Seychellerna
Tanzania
Togo
Tuvalu
Zambia
Östtimor
TPNW 21 oktober 2019
Signerat och
ratificerat:
Bangladesh
Bolivia
Cooköarna
Costa Rica
Dominica
Ecuador
El Salvador
Gambia
Guyana
Kazakstan
Kiribati
Kuba
Laos
Maldiverna
Mexiko
Nicaragua
Nya Zeeland
Palau
Palestina
Panama
St Lucia
Saint Vincent och Grenadinerna
Samoa
San Marino
Sydafrika
Thailand
Trinidad & Tobago
Uruguay
Vanuatu
Vatikanstaten
Venezuela
Vietnam
Österrike
