Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
ICAN – EN FRAMGÅNGSSAGA
NÅGRA RÖSTER OM FREDSPRISET
KÄRNVAPENFÖRBUDET GER
REDAN EFFEKT
UTGIVEN SEDAN 1981
Nr 150 december 2017
www.slmk.org
NOBELS
FREDSPRIS
TILL ICAN!
Andreas Tolf
Ordförande för Svenska Läkare mot Kärnvapen
andreas.tolf@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
2
Ett historiskt år går till ända. I juli
antogs kärnvapenförbudet och i
december tilldelades vår kampanj,
ICAN, Nobels fredspris för arbetet
med förbudet. Vår förening har aldrig
skördat större framgångar – tack vare
alla de krafter som arbetat och stöttat
föreningen i stort och i smått genom
åren. Men än är inte tid att vila på
våra tvåfaldiga Nobel-lagrar. Först
när 50 länder ratificerat avtalet träder
det i kraft. Vi vädjar nu till Sveriges
läkare att ansluta sig till detta upprop
för kärnvapenförbudet. Skriv under
på www.slmk.org/upprop och sprid
uppropet till kollegor!
Som läkare är det vår uppgift att
försvara mänskligt liv genom att före-
bygga sjukdom samt vårda och värna
de sjuka. Ett kärnvapenkrig vore den
yttersta humanitära och miljömässiga
katastrofen. Både den omedelbara
och långsiktiga påverkan på mänskligt
liv och hälsa skulle bli av ojämförlig
omfattning och hota vår civilisations
själva överlevnad. De medicinska
åtgärder som skulle finnas tillgäng-
liga vid ett kärnvapenkrig vore ytterst
begränsade. Den enda boten mot
kärnvapenkrigets fasor är preventivt
arbete, som innebär ett totalt avskaf-
fande av dessa massförstörelsevapen.
Det finns idag cirka 15 000 kärnvapen
i världen. Av dessa står nästan 1 800
i beredskap för omedelbar avfyrning
mot städer och civilbefolkning. Över
tjugo år efter kalla krigets slut utgör ett
kärnvapenkrig alltjämt ett verkligt och
allvarligt hot mot mänskligheten.
Läkare har vittnat om kärnvapen-
krigets konsekvenser alltsedan
atombomberna över Hiroshima och
Nagasaki. År 1981 bildades Interna-
tional Physicians for the Prevention
of Nuclear War (IPPNW) och fyra
år senare tilldelades organisatio-
nen Nobels fredspris. Dess svenska
förening, Svenska Läkare mot Kärn-
vapen (SLMK), bildades redan 1981
efter ett upprop i Läkartidningen av
ordförandena för Svenska Läkarför-
bundet, Svenska Läkaresällskapet och
ett stort antal professorer vid landets
medicinska fakulteter.
Det humanitära perspektivet på
användningen av kärnvapen har det
senaste decenniet förändrat debatten
om kärnvapen till att handla om global
kollektiv mänsklig säkerhet. Detta har
öppnat för den förbudsprocess som
drivits av de kärnvapenfria länderna
i nära samarbete med civilsamhäl-
let. International Campaign to Abolish
Nuclear Weapons (ICAN) initierades
av IPPNW år 2007 och har koordine-
rat över 460 organisationer i över 100
länder för att nå målet om ett kärnva-
penförbud.
Vi ansluter oss tillbudskapet från
World Medical Association, Interna-
tional Physicians for the Prevention
of Nuclear War och andra humanitära
organisationer i vår uppmaning till den
svenska regeringen och riksdagen att
skyndsamt underteckna och ratificera
FN-avtalet som förbjuder kärnvapen,
så att det kan träda i kraft och imple-
menteras. v
ETT HISTORISKT ÅR
Kärnvapenförbud – och så Nobels fredspris
till ICAN
LEDARE
”
I juli antogs kärnvapenförbudet och i decem-
ber tilldelades vår kampanj, ICAN, Nobels
fredspris för arbetet med förbudet. Vår för-
ening har aldrig skördat större framgångar
LÄKARUPPROPET
Vi vädjar till Sveriges läkare
att ansluta sig till vårt upprop
för kärnvapenförbudet!
Skriv under på
www.slmk.org/upprop
och sprid till kollegor!
Uppropet kommer att överläm-
nas till regeringen i samband
med att utredningen om ett
svenskt tillträde till kärnvapen-
förbudskonventionen redovi-
sas, vilket sker senast den 31
oktober 2018. Därefter
tas namnen på sidan bort.
Om du har några frågor är du
välkommen att höra av dig till
info@slmk.org.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
3
INNEHÅLL
Läkare mot Kärnvapen nr 150 december 2017
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 4000 ex
Läkare mot Kärnvapen är en kvartalstidskrift
som ges ut av förenin gen
Svenska Läkare mot Kärnvapen (SLMK)
SLMK är en av tio organisationer som ingår
i ICAN:s internationella styrgrupp.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson
Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALA
Tel 0725-66 87 25
E-post: jan.larsson@slmk.org
Red för detta nr: Jan Larsson, Ulf König,
Josefin Lind, Gabriel Holmbom, Clara Levin
UTGIVNINGSPLAN
Nr Manusstopp Distribution
151 15 jan feb 2018
ICAN – EN FRAMGÅNGSSAGA
HISTORIK OCH TIDSLINJE
FREDSPRISET - CEREMONI
OCH FESTLIGHETER
TILLIT I INTERNATIONELLA
RELATIONER
Tryckeri: AM-tryck & reklam i
Hässleholm 0451-38 49 50
Layout: Gabriel Holmbom,
egdesign.gabriel@gmail.com
Manus till nästa nr skickas till:
Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs
av kansliet i Stockholm, adr se sid 18.
Tryckt på miljögodkänt papper.
Bankgiro 901-0901.
4
6 NÅGRA RÖSTER OM FREDSPRISET
10 KÄRNVAPENFÖRBUDET GER REDAN EFFEKT
11 INTERVJU MED LARS-ERIK LUNDIN
14 BOKANMÄLAN / PÅ GÅNG / DETTA HAR HÄNT
16 INTERNATIONELL UTBLICK
19 STYRELSENS
8
FRAMSIDA:
På scen under Nobelpris konserten i Oslo,
Beatrice Fihn och ett 30-tals kampanjare
från hela världen. Foto: Jo Straube
4
8
12
12
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
4
P
å en bar i Wien, en regnig kväll
i maj i år firade vi att ICAN
fyllde 10 år. Då, under den första
förberedande kommittén av icke-
spridningsavtalets översynscykel inför
2020 kändes det som om vi hade lång
väg kvar.
Vi väntade alla på att det första utkastet
av förbudsavtalet skulle släppas och
vi var på något sätt fast där vi var. Den
första omgången av förbudsförhand-
lingarna hade avslutats en månad
tidigare och nästa förhandlingssession
låg fem veckor framåt i tiden.
ICAN initierades genom ett mejl 2006
från Ron McCoy, tidigare co-president
för International Physicians for the
Prevention of Nuclear War (IPPNW),
som menade att det borde startas en
global gräsrotskampanj för kärnva-
pennedrustning. Han skrev i ett mejl
till sina kollegor inom IPPNW: “We
can call it an International Campaign
ICAN
– en framgångssaga
Av Clara Levin
to Abolish Nuclear Weapons, with the
acronym ICAN. Let’s start working on
this right now.” IPPNW i Australien
fångade upp idén. Inspirerade av den
kampanj, International Campaign to
Ban Landmines, som ett decennium
tidigare spelat en så viktig roll för att
förbudet mot personminor kom till
stånd, startade de International Cam-
paign to Abolish Nuclear Weapons,
ICAN.
Under ett NPT-möte i Wien 2007 lan-
serades ICAN internationellt. Sedan
dess har kampanjen växt och spridit
sig över hela världen. Den leds idag av
en internationell styrgrupp bestående
av 10 partnerorganisationer världen
över, av vilka SLMK är en. Idag, i
december 2017, samlar ICAN 468 or-
ganisationer i 101 länder. Medlemsor-
ganisationerna utgörs av allt från små
fredsorganisationer till globala aktörer,
vilka alla sluter upp under ett och
samma mål, en kärnvapenfri värld.
Flera av ICAN:s partnerorganisatio-
ner har arbetat inom traditionella
nedrustningsfora under många år och
har genom den erfarenheten förstått
att det måste till något radikalt för att
en verklig förändring inom kärnva-
pensfären ska kunna ske. Det var så
förbudstanken skapades, grundad i
kunskapen om de katastrofala huma-
nitära konsekvenserna av en kärnva-
pendetonation.
Kärnvapen diskuterades under lång
tid med tekniska referenser. Diskussio-
nerna var distanserade från konsekven-
serna av kärnvapenanvändning och det
talades sällan om vad kärnvapen fak-
tiskt är skapade för att göra – orsaka to-
tal förintelse. Vid översynskonferensen
av icke-spridningsavtalet 2010 lyckades
ICAN, tillsammans med ett antal stater
och nyckelpersoner för första gången
få in de humanitära konsekvenserna av
kärnvapen i slutdokumentet. Staterna
uttryckte ”deep concern over the cata-
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
5
”En av ICAN:s
styrkor är att det är
en kampanj som är
uppbyggd av civil-
samhället och drivs
framåt av engage-
rade människor över
hela världen.
September 2006 IPPNW antar ICAN som en
prioritet för sitt kommande arbete på världs-
kongressen i Helsingfors och förbinder sig att
lansera ICAN under 2007.
November 2006 Första ICAN-kontoret öpp-
nar i Melbourne, Australien.
April 2007 ICAN lanseras internationellt i
Wien under NPT PrepCom.
Maj 2010 Humanitära konsekvenser nämns
för första gången i NPT:s slutdokument.
Mars 2011 ICAN öppnar sitt huvudkontor i
Genève.
Mars 2012 Don’t bank on the bomb (kampanj
mot investeringar i kärnvapenindustrin)
lanseras.
strophic humanitarian consequences
that would result from the use of nu-
clear weapons”. Detta var starten för det
humanitära initiativet som ICAN sedan
dess har agerat blåslampa för.
Det humanitära initiativet tillsammans
med ICAN har förändrat diskursen. Ge-
nom de faktabaserade konferenserna
under 2013 - 2014 fastslogs att vi inte
kan invänta kärnvapenstaterna utan
de kärnvapenfria staterna måste gå
före och visa vägen, genom ett globalt
kärnvapenförbud.
Läkare mot Kärnvapen är en av de or-
ganisationer som driver ICAN i Sverige.
SLMK sitter i ICAN:s styrgrupp och vi
är på plats under alla internationella
konferenser och möten tillsammans
med ICAN. Under dessa möten koor-
dineras vi och tilldelas olika uppgifter;
det kan handla om att lobba stater, an-
svara för sociala medier eller formulera
ICAN:s ståndpunkter.
2017 har varit ICAN:s och kärnvapen-
nedrustningens år. ICAN har nått stor
framgång med både ett färdigt för-
budsavtal och Nobels fredspris. Bakom
kulisserna har det varit ett krävande år
med mycket hårt arbete. Det har varit ar-
betsamt, många har slitit sitt hår och det
har varit nära till både skratt och tårar. Så
här långt hade vi aldrig kommit utan det
arbete som gjorts av alla dessa individer,
organisationer och stater. Vi är tacksam-
ma för allt som gjorts under året.
En av ICAN:s styrkor är att det är en
kampanj som är uppbyggd av civil-
samhället och drivs framåt av enga-
gerade människor över hela världen.
Den kraften är oslagbar. Inom ICAN
bygger vi relationer, vi stöttar var-
andra och delar på bördorna. Varje
engagerad person bidrar med sin
expertis och det har fört kampanjen
framåt. ICAN är ett exempel på att
det går att förändra samhälle och
internationell politik till det bättre.
Med den pondus som fredspriset ger
och det verktyg som förbudsavtalet
är, har vi nu en fantastisk möjlighet
att driva arbetet framåt. Vi får inte
tappa gnistan och ge upp, för nu har
vi vår chans att påverka staterna att
signera och ratificera FN:s konven-
tion om ett kärnvapenförbud. När 50
stater ratificerat avtalet träder det i
kraft. Det är vår tid nu och det ska vi
vara stolta över! v
Mars 2013 Första civilsamhällesforumet,
med 500 deltagare, hålls i Oslo i samband
med den första statskonferensen om kärn-
vapnens humanitära effekter.
Februari 2014 Andra statskonferensen om
kärnvapnens humanitära effekter hålls i
Nayarit, Mexiko.
December 2014 Tredje statskonferensen
om kärnvapnens humanitära effekter hålls
i Wien. Andra civilsamhällesforumet hålls
och 600 personer från ICAN är på plats. Den
humanitära utfästelsen lanseras.
2016 Open-ended working group, en öppen
arbetsgrupp, sammanträder i FN i Genève
under 4 veckor spritt över året. Arbetsgrup-
pen lägger fram en rekommendation om
att söka få till stånd ett avtal om förbud mot
kärnvapen. ICAN genomför ett kampanj-
möte med 130 engagerade personer från
38 länder.
December 2016 Majoriteten av FN:s med-
lemsstater röstar ja till att starta förhandlingar
om ett kärnvapenförbud 2017. ICAN arbetar
aktivt med att sprida information till stater.
Mars och juni/juli 2017 Under cirka fyra
veckor pågår förhandlingar i FN i New York om
ett förbud mot kärnvapen.
7 juli 2017 FN:s konvention om ett förbud mot
kärnvapen antas av en klar majoritet av FN:s
medlemsstater.
20 september 2017 Konventionen om ett
kärnvapenförbud öppnas för underskrift.
december 2017
ICAN tilldelas Nobels fredspris för ”sitt arbete
för att uppmärksamma de fruktansvärda
humanitära konsekvenserna av all använd-
ning av kärnvapen, och för sina banbrytande
ansträngningar att uppnå ett fördragsbaserat
förbud mot sådana vapen”.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
6
TIM WRIGHT, ICAN AUSTRALIA
The prize provides important recogni-
tion to the tireless efforts of many thou-
sands of ICAN campaigners around
the world. It also shines a spotlight on
the treaty that we worked so hard to
achieve. The Nobel committee has sent
a powerful message to the world: the
total elimination of nuclear weapons is
possible and urgent, and the treaty of-
fers hope for a nuclear-free future. For
me, the real prize is the treaty itself; the
Nobel is just the icing on the cake.
In recent weeks, I have met with
many diplomats from governments in
Southeast Asia and the Pacific. They all
congratulated ICAN on the prize. They
recognize the new possibilities that this
creates in bringing pressure to bear on
those who wield these terrible wea-
pons. I hope that the prize will inspire
more countries to sign and ratify the
treaty. In my own country, Australia,
it has sparked a much-needed debate
about our government’s shameful sup-
port for nuclear weapons.
ICAN is a people’s movement, and the
prize belongs to all of us. We should use
it to generate media attention, to secure
meetings with our government leaders,
to enlist the help of celebrities. I hope
that it will motivate ordinary citizens to
speak out against the nuclear menace
and demand abolition. The prize pre-
sents us with an enormous opportunity
to make great gains towards our goal.
I expect that in coming months more
nations will sign and ratify the treaty.
But we will need to work hard to keep
up the momentum. I have no doubt
that, in time, those nations that cur-
rently support nuclear weapons will
change their stance and join the treaty.
We must never give up hope. We achie-
ved this treaty because we believed that
change was possible. v
CRISTIAN WITTMAN, LATIN AMERICA
HUMAN SECURITY NETWORK
For me it is the highest recognition of
more than 13 years of work dedicated
to humanitarian disarmament. It is
also part of the Latin American col-
lective construction of changes in our
countries’ positions and the leadership
they have assumed during the process.
The attention given to the theme
should serve as a lever to maximize
awareness of the risk of an imminent
catastrophe arising from an explosion
of a nuclear weapon.
I believe that along with increased
responsibility there will be an accelera-
tion of the process of universalization
of the Nuclear Ban Treaty. Perhaps this
award would allow member countries
of military alliances to accede to the
treaty and reduce the strength of
military doctrine based on such bad
weapons. v
Några röster
om fredspriset
AKIRA KAWASAKI , PEACE-BOAT
I believe this award pays homage to
every person and group who have been
working relentlessly for a nuclear wea-
pon free world. It honors the courage
and devotion of ICAN’s campaigners
around the world of course, as well as
these of Hibakusha, nuclear test survi-
vors, and others exposed to radiation,
along with the grassroots movement,
and many governments around the
world who have contributed to bringing
about the Treaty on the Prohibition of
Nuclear Weapons.
In Japan, the Nobel Peace Prize is a very
important symbol. ICAN’s receiving of
the 2017 Award has filled many Hibaku-
sha with joy that their cause is recogni-
zed. In that sense, it has created a sense
of sympathy and commitment among
the Japanese public.
I hope this Prize will help raise sustai-
ned awareness about the position of the
Japanese government. Despite being
the only country where nuclear wea-
pons have been used during wartime,
Japan refuses to support the Nuclear
Weapons Ban Treaty and continues
to rely on the US nuclear umbrella.
Japanese citizens need to expose this
contradiction and convince the govern-
ment to change position.
This prize serves as an encouragement
to people around the world to continue
to push in the right direction. It boosts
grassroots campaigners to further
mobilize. It helps garnering media at-
tention. It nudges government officials
to pay attention to what we say. It thus
creates the dynamics that will allow us
to get the required signatures and ratifi-
cation for the treaty to enter into force,
as a first step towards their elimination.
I hope that by acknowledging the sig-
nificance of the treaty, the Nobel Peace
Prize will encourage governments that
have not yet signed or ratified the treaty
to do so. It will also encourage us, mem-
bers of ICAN and of civil society at large
working towards nuclear abolition, to
continue working relentlessly until the
treaty becomes a strong international
norm with global adherence and nu-
clear weapons are eliminated at last. v
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
7
Intervju med
Christina Vigre
Lundius om
att tilldelas två
Nobelpris
Christina Vigre Lundius har varit enga-
gerad i Läkare mot Kärnvapen sedan
början av 1980-talet och har under åren
gjort mycket för föreningen. Christina
är ledamot i styrelsen sedan flera år
och är kontaktperson för arbetsmiljön
på kansliet. Christina sprudlar alltid av
idéer och har ett stort hjärta vars värme
sprider sig till många. Den 9 december
åkte hon till Oslo för att delta i festlig-
heterna kring Nobels fredspris. Detta
är det andra fredspriset som hon och
Läkare mot Kärnvapen tilldelats. Dub-
bel nobelpristagare – det är inte många
som kan titulera sig så!
HUR GICK DINA TANKAR NÄR DU FICK
HÖRA ATT ICAN TILLDELATS ÅRETS NO-
BELS FREDSPRIS?
Jag blev otroligt glad, överväldigad och
hade svårt att förstå det. ICAN finns i så
många länder och med så många orga-
nisationer, med så många människor...
och alla har en del i detta pris!
HAR DU KUNNAT SMÄLTA DET?
Successivt har det blivit klart för mig,
men det känns fortfarande overkligt.
KOMMER DU IHÅG HUR DU REAGERADE
1985 NÄR IPPNW TILLDELADES SAMMA
PRIS?
Då, 1985, var det en ännu mer ofattbar
upplevelse. International Physicians
for the Prevention of Nuclear War,
IPPNW, och Läkare mot Kärnvapen
hade ju bara existerat i några år och
några tankar på Nobels fredspris fanns
inte. Efter Nobelpriset 1985 fick vi i
Läkare mot Kärnvapen över 1000 nya
medlemmar, det var en häftig känsla
att se föreningen växa så mycket på så
kort tid. Det betydde att vi hade gjort
något rätt.
ÄR DET NÅGON SKILLNAD NU TYCKER
DU?
ICAN har ju sitt ursprung i IPPNW och
nu är vi en del av nästan 500 organisa-
tioner, det är ju en stor skillnad.
ATT LÄKARE MOT KÄRNVAPEN NU KAN
TITULERA SIG MED TVÅ NOBELPRIS ÄR
INTE ILLA, VAD TÄNKER DU OM DET?
Fantastiskt, förpliktigande och otroligt
glädjande!
HUR KÄNNS DET ATT ÅKA TILL OSLO OCH
NÄRVARA VID FESTLIGHETERNA?
Då jag blev sjuk dagen innan jag skulle
resa till Oslo 1985 och var tvungen att
stanna hemma så blir det extra fint att
få vara med nu.
VAD MÅSTE VI KONKRET GÖRA NU INOM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN, HUR GÅR VI
VIDARE?
Fortsätta vårt gemensamma viktiga
arbete med ökad kraft och med ett ökat
självförtroende nå ut på ett ännu bättre
sätt.
VAD BLIR VÅRT NÄSTA MÅL?
Ett tredje Nobelpris när samtliga kärn-
vapen på vår jord är skrotade!
XANTE HALL, ICAN GERMANY
Now we are getting a lot more media
attention which is extremely helpful
for the cause. Especially good is that
we are getting on TV more. We are
also asked for our opinion on anything
related to nuclear weapons and we are
invited to speak at many events. This
also has a down side because we don’t
have enough people to cover all the
requests and we spend a lot of time just
answering all the e-mails.
ICAN is now somebody and we should
now grow into this new role which is
bigger than before and use it to speak
to the media and to politicians with a
new confidence. Added to this, people
want to work with us and give us more
money. So, we have to provide the
opportunity for them to become part of
the campaign.
In Germany, we are concentrating on
capacity-building and education. The
work ahead of us is much harder than
getting the ban treaty, which was hard
enough. Now we have to get the treaty
to do its magic so that nuclear disarma-
ment can begin. In order to do this, we
need to make the campaign sustaina-
ble and strengthen the network.
It is important to get the treaty known
and establish it as a part of the body of
humanitarian law. We are starting to talk
to academic and research institutions to
do this. And we need to get the treaty
to enter into force. That means putting
pressure on supportive governments to
sign on the dotted line and to get par-
liaments to ratify. There are gaps in the
international network in countries that
have no campaigners. We need to visit
those countries and speak to governme-
nts and parliamentarians or train new
campaigners to do that. v
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
8
▲ Atombombsöverlevaren Setsuko Thurlow
och ICAN:s internationella chef Beatrice
Fihn tog emot priset å ICAN:s vägnar.
▲ Många människor har varit viktiga i arbetet med FN:s kärnvapenkonvention. På bild
syns diplomater i bakgrunden och delar av ICAN:s styrgrupp längst fram.
NOBELS FREDSPRIS 2017
”För sitt arbete för att uppmärksamma de fruktans värda humanitära konsekvenserna
av all användning av kärn vapen, och för sina banbrytande ansträngningar att uppnå
ett fördragsbaserat förbud mot sådana vapen”,
Utdrag ur Nobelkommitténs motivering.
▲ 10 december 2017 mottog ICAN Nobels fredspris. Oslo fylldes av engagerade människor som rest från hela världen för att fira priset
och de fantastiska framgångar som kampanjen har åstadkommit. Rådhuset var till brädden fyllt och på TV världen över följde människor
prisceremonin.
FOTO: RALF SCHLESENER
FOTO: JO STRAUBEFOTO: JO STRAUBE
FOTO: JO STRAUBE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
9
Utdrag ur tal av
BEATRICE FIHN
The Treaty on the Prohibition of Nu-
clear Weapons provides the pathway
forward at a moment of great global
crisis. It is a light in a dark time. And
more than that, it provides a choice. A
choice between the two endings: the
end of nuclear weapons or the end
of us. It is not naive to believe in the
first choice. It is not irrational to think
nuclear states can disarm. It is not
idealistic to believe in life over fear
and destruction; it is a necessity.
All of us face that choice. And I call on
every nation to join the Treaty on the
Prohibition of Nuclear Weapons.
The United States, choose freedom over fear.
Russia, choose disarmament over destruction.
Britain, choose the rule of law over oppression.
France, choose human rights over terror.
China, choose reason over irrationality.
India, choose sense over senselessness.
Pakistan, choose logic over Armageddon.
Israel, choose common sense over obliteration.
North Korea, choose wisdom over ruin.
To the nations who believe they are sheltered
under the umbrella of nuclear weapons, will you
be complicit in your own destruction and the
destruction of others in your name?
To all nations: choose the end of nuclear wea-
pons over the end of us!
This is the choice that the Treaty on the
Prohibition of Nuclear Weapons represents.
Join this Treaty.
© THE NOBEL FOUNDATION, STOCKHOLM, 2017
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
10
Utdrag ur tal av
SETSUKO THURLOW
On the seventh of July this year, I was over-
whelmed with joy when a great majority of
the world’s nations voted to adopt the Treaty
on the Prohibition of Nuclear Weapons.
Having witnessed humanity at its worst, I
witnessed, that day, humanity at its best. We
hibakusha had been waiting for the ban for
seventy-two years. Let this be the beginning
of the end of nuclear weapons.
All responsible leaders will sign this treaty.
And history will judge harshly those who
reject it. No longer shall their abstract
theories mask the genocidal reality of their
practices. No longer shall “deterrence”
be viewed as anything but a deterrent to
disarmament. No longer shall we live
under a mushroom cloud of fear.
To the officials of nuclear-armed nations –
and to their accomplices under the so-cal-
led “nuclear umbrella” – I say this: Listen
to our testimony. Heed our warning. And
know that your actions are consequential.
You are each an integral part of a system
of violence that is endangering humankind.
Let us all be alert to the banality of evil.
To every president and prime minister of
every nation of the world, I beseech you:
Join this treaty; forever eradicate the
threat of nuclear annihilation.
© THE NOBEL FOUNDATION, STOCKHOLM, 2017
▲ Rädda barnen i Norge anordnade en fredsprisfest där Beatrice Fihn
och norska kronprinsessan Mette Marit deltog.
▲ På lördagen, dagen innan prisceremonin, hölls ett kampanj-
möte. 170 deltagare från hela världen samlades och firade och
planerade för framtiden.
FOTO: JO STRAUBE
FOTO: JO STRAUBE
FOTO: ARI BESER
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
11
▲ Glada medlemmar i ICAN:s styrgrupp poserar med medaljen och diplomet dagen efter Nobeldagen. FOTO: RALF SCHLESENER
▲ På kvällen på Nobeldagen anordnades ett fackeltåg för ICAN. Beatrice Fihn och Setusko
Thurlow stod på Grand Hotels balkong och tog emot människornas jubel.
▲ Ordförande Andreas Tolf och general-
sekreterare Josefin Lind representerade
Läkare mot Kärnvapen på banketten.
FOTO: JO STRAUBE
FOTO: JOSEFIN LIND
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
12
▲ Känslan i rummet var magisk när förbu-
det antogs. Här ICAN:s chef Beatrice Fihn.
▲ Zara Larsson uppträdde på konserten
och hyllade ICAN.
▲ På måndagen, dagen efter Nobeldagen, anordnades en konsert för ICAN. Det var en fantastisk konsert och fullt med folk. Värd för
showen var David Oyelowo och artisterna som uppträdde var Sigrid, Zara Larsson, Matoma och inte minst John Legend som spelade på
ett piano som finns kvar sedan atombombningarna av Hiroshima och som hade flugits till Norge för detta tillfälle.
▲ Det var en magisk kväll! ICAN fick stående ovationer. Konserten direktsändes och sågs av
4 miljoner människor.
FOTO: JO STRAUBE
FOTO: JO STRAUBEFOTO: JO STRAUBE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
13
▲ På scenen uppträdde även Le Petit Cirque, en mänsklig cirkus som består av unga och unga vuxna som hämtar inspiration från en
färgsprakande sagovärld.
FOTO: JO STRAUBE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
14
T
rots att det är en lång väg att
gå innan FN:s konvention om
kärnvapenförbud träder i kraft
vill jag hävda att avtalet redan har gett
effekt och redan påverkar såväl kärn-
vapenfria länder som kärnvapenstater
och stater som anser sig vara skyd-
dade av kärnvapen. Idag har tre stater
ratificerat avtalet (förpliktat sig att följa
konventionen och startat processen
med att implementera det i nationell
lagstiftning) och det krävs 50 för att
avtalet ska träda i kraft.
Processen fram till att avtalet antogs
i somras har inneburit en lång och
mödosam resa. Kärnvapenfria stater
har tagit kommandot över diskursen
kring kärnvapen och omformulerat den
till att domineras av mänsklig säkerhet
och konsekvenser av kärnvapen; de har
på detta sätt demokratiserat nedrust-
ningsarbetet. Hela den här processen
har varit framgångsrik i att sätta press
på kärnvapenstaterna att försvara sina
innehav av massförstörelsevapen och
även utmanat de allierades tro på kärn-
vapen som säkerhetsskapande. Detta
har polariserat debatten och tydlig-
gjort vilka som vill ha en värld fri från
kärnvapen och vilka som förespråkar
status quo med risk för spridning och
kärnvapenanvändning som följd.
De allra flesta stater fokuserar på
kärnvapenförbudet i sina anföranden,
oavsett om de har varit med i processen
eller ställt sig utanför. USA:s nedrust-
ningsambassadör Robert Wood höll
USA:s anförande om kärnvapen under
första utskottet och hans tal handlade
till nittio procent om förbudet. Det är
omöjligt för USA att förbli oberört; man
måste förhålla sig till förbudet oavsett
om man sympatiserar med det eller inte.
KÄRNVAPENFÖRBUDET
ger redan effekt Av Josefin Lind
En amerikansk bank (Amalgamated
Bank) tillkännagav som första ameri-
kanska bank dagen då kärnvapenför-
budet öppnades för signering, att man
har antagit en policy mot investeringar
i kärnvapen. Kärnvapenförbudet har
således också redan gett effekt när det
gäller finansiering av kärnvapen. Ban-
ker börjar inse att de inte vill stå bakom
ett massförstörelsevapen som en stor
del av världen anser vara olagligt.
Kärnvapenstaterna och deras allierade
kommer att göra allt som står i deras
makt för att undergräva avtalet och
försöka förhindra att det blir sedva-
nerättsligt bindande
1
. Nato gjorde till
exempel ett uttalande 20 september
(då avtalet öppnades för signering)
där de avslutade med ”Thus we would
not accept any argument that this
treaty reflects or in any way contribu-
tes to the development of customary
international law.” Detta är just med
sedvanerätten i åtanke. Många fler
sådana uttalanden kommer vi nog att
se framöver.
De kommande åren kommer att bli
viktiga för avtalet och nedrustningen.
Det är nödvändigt att fler stater signe-
rar och ratificerar så att vi inte tappar
farten och för att normbildningen mot
kärnvapen ska stärkas. Vi ser redan
att avtalet ger effekt och varje ny stat
som signerar och ratificerar kommer
att öka denna effekt, tillsammans med
att stater offentligt deklarerar sin tilltro
till avtalet och stärker dess legitimitet.
I samband med nobelprisutdelningen
kommer sannolikt en extra signerings-
ceremoni att hållas i New York som vi
hoppas blir välbesökt och ytterligare
stärker den faktiska effekten av FN:s
konvention om kärnvapenförbud.
INGEN SVENSK
SIGNERING INNAN
KONSEKVENS ERNA
AV AVTALET
UTRETTS
E
fter att ha röstat ja till FN:s kon-
vention om kärnvapenförbud
den 7 juli skrev utrikesminister
Margot Wallström en debattartikel i SvD
om regeringens intentioner att signera
avtalet för svensk del. Detta utlöste en
mindre orkan av motstånd hos såväl
borgerliga debattörer som borgerliga
riksdagspolitiker. Kritiken varierade från
att handla om avtalet och dess inten-
tioner generellt till specifika detaljer i
avtalet. Den röda tråden i kritiken rör de
bi- och multilaterala militära samarbe-
ten som Sverige har med kärnvapensta-
ter och Nato-stater. Kritikerna menar
att dessa samarbeten skulle äventyras
om Sverige ansluts till kärnvapenförbu-
det. Vissa debattörer gick så långt som
att framhäva PROBLEMET (!) med att
kärnvapen inte skulle kunna införas på
svensk mark sedan avtalet ratificerats.
Det är Sveriges regering som signerar
internationella avtal, vilket mest är en
internationell politisk markering att man
har för avsikt att ratificera och imple-
mentera avtalet. Det ankommer sedan på
riksdagen att ta beslut om ratificering. Ef-
ter detta implementeras avtalet formellt i
svensk lagstiftning och praxis.
Regeringen har valt att tillsätta en utred-
ning för att grundligt analysera avtalet
och dess påverkan på bland annat svensk
lagstiftning och våra militära och civila
samarbeten samt hur avtalet går ihop
med andra internationella avtal såsom
NPT och EU-rätten. Lars-Erik Lundin,
diplomat, som disputerat i statsvetenskap
och internationella relationer, har utsetts
att leda denna utredning. Läs intervjun
med honom på nästa sida. Utredningen
är planlagd att vara klar först efter riks-
dagsvalet, senast 31 oktober 2018.
Pressmeddelandet om utredningen finns på
regeringens hemsida: www.regeringen.se/
pressmeddelanden/2017/10/tillsattande-av-
utredning-for-att-analysera-konventionen-
om-ett-karnvapenforbud/
1
Sedvanerättsligt bindande regler är regler som utvecklats över tid genom konsekvent age-
rande från stater och som stater själva är övertygade om att de är legalt bundna att följa. Alla
stater måste följa de sedvanerättsliga reglerna. Exempel på sådana regler är rätten till liv och
förbud mot tortyr.
www.sakerhetspolitik.se/Sakerhetspolitik/Mansklig-sakerhet/Folkratt/ Hämtad 2017-11-27
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
15
Intervju med
Lars-Erik Lundin
av regeringen utsedd att utreda
ett svenskt tillträde till kärnva-
penförbudskonventionen
VEM ÄR DU?
I första hand är jag anknuten till freds-
forskningsinstitutet SIPRI men är också
aktiv i olika nätverk som Krigsveten-
skapsakademin, OSSE-nätverket, m
fl. Har skrivit en bok om Europa och
säkerheten på engelska 2015 och publi-
cerar mig då och då bl. a i nätmagasinet
Mänsklig säkerhet.
Att jag har barn och barnbarn som
rör sig över världen har klart påverkat
min syn på säkerheten. Den är för mig
en global, bred och långsiktig fråga
där kunskap måste kombineras med
empati. Det är ett privilegium att få
återknyta till frågor som jag mötte
som ung statsvetare och fredsforskare
i början av sjuttiotalet. Mitt yrkesval
sammanhänger med traumatiska
erfarenheter från ett år i Michigan i
mitten av sextiotalet. Många av mina
skolkamrater skadades eller dog under
Vietnamkriget Och redan så kort tid
efter Kubakrisen debatterades det om
kärnvapen borde sättas in i Vietnam.
Jag arbetade från 1976 med nedrust-
nings- och säkerhetspolitiska frågor
hemma på UD men också utomlands
fram till det kalla krigets slut. Under
nittiotalet blev det mest Europasam-
arbete inom OSSE (Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa)
m.fl. regionala organisationer. Efter 20
år i UD började jag att 1996 arbeta på
EU-nivå med ickespridning, OSSE, för-
svarssamarbete, förstöring av kemiska
vapenlager och kärnvapen inom G8,
minröjning mm. Sammanlagt blev det
8 år i Wien och 7 år i Bryssel. Lämnade
Wien som EU-ambassadör 2011.
VAD ÄR DET DU SKA GÖRA?
Jag har ett år på mig att sätta mig in i
ett stort material om kärnvapnen i ett
brett säkerhetspolitiskt sammanhang
och att lyssna på så många jag hinner
både inom och utom riket. En konse-
kvensanalys av kärnvapenförbudet kan
inte göras statiskt utan måste ta hänsyn
till förändringar över tid i ett kompli-
cerat samspel mellan olika faktorer. Jag
närmar mig uppgiften med ödmjukhet
och med en medvetet låg profil – ju
mer man lär sig desto tydligare ser man
kunskapsluckorna hos sig själv och
andra.
VILKET MANDAT OCH VILKA RIKTLINJER
ARBETAR DU UTIFRÅN?
Regeringen har fastställt breda direktiv
som är offentliga (http://www.reger-
ingen.se/pressmeddelanden/2017/10/
tillsattande-av-utredning-for-att-analy-
sera-konventionen-om-ett-karnvapen-
forbud/). Min ambition är att utred-
ningen skall uppfattas som mångsidig
och trovärdig. Jag kommer att presen-
tera mina egna slutsatser som underlag
för politiska ställningstaganden.
VILKA SPECIFIKA KOMPETENSER TROR
DU BLIR SÄRSKILT ANVÄNDBARA I DITT
ARBETE?
Mitt intresse för säkerhetspolitik på
bredden, inklusive min insikt att
männi skor närmar sig säkerhetspro-
blemen från olika perspektiv som det
gäller att försöka förstå för att nå fram.
Mycket stora misstag har begåtts i den
internationella säkerhetspolitiken
inte minst efter det kalla kriget. Att
lära av dem är för mig fundamentalt.
Vetenskapen gör framsteg genom att
lära av misstag. Samma borde gälla för
säkerhetspolitiken.
VILKA FRÅGOR SER DU REDAN NU
KOMMER ATT TA SÄRSKILT LÅNG TID
ATT UTREDA?
Det svåraste är att bedöma hur kärn-
vapenfrågan påverkar och påverkas av
en mängd olika faktorer och processer
inom och utom olika länder.
KOMMER DU ATT DELREDOVISA DINA
RESULTAT, KAN MAN FÖLJA DITT ARBETE
PÅ NÅGOT SÄTT?
Det blir en skrift som publiceras under
hösten 2018 – förhoppningsvis både på
svenska och engelska. Jag tror att jag
kommer att behöva den tiden.
Hoppas att huvudsakligen kunna bygga
på öppna källor. Jag följer – som andra
kan göra – vad som skrivs på ett flertal
språk.
HUR SER DU PÅ KONTAKT MED CIVILSAM-
HÄLLET?
Ett välkommet måste, samtidigt som
jag har respekt för svårigheterna att
lyssna på alla röster samtidigt. Redan
i Sverige finns ett mycket stort antal
intressenter, aktiva från delvis olika ut-
gångspunkter. Intresset är också stort i
riksdagen och inom forskningsvärlden
och givetvis inom försvarsmakten.
Jag är angelägen att ta del av material
som publiceras på sociala medier och
i pdf-form på nätet. På min egen hem-
sida www.lelundin.org har jag lagt in
en automatisk uppdatering av debatten
på Twitter både på svenska och engel-
ska. Särskilt viktigt underlagsmaterial
kommer jag också att retweeta på mitt
Twitterkonto @londil, dock inte i första
hand debattmaterial.
Josefin Lind ställde frågorna
▲ Lars-Erik Lundin kommer att under ett år
sammanställa utredning om vilka implika-
tioner ett svenskt tillträde till kärnvapenför-
budet skulle ge.
”Eftersom besluts-
fattare på organisa-
tionsnivå också är
individer kan man
utgå från att de psyko-
logiska processer som
hot aktiverar också
gäller dem.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
16
A
tt fatta beslut om att använda
kärnvapen, vare sig i försvars-
syfte eller som angrepp kan
aldrig vara rätt! Det påståendet kan
följa på det förmodligen mest me-
ningsfulla svaret på frågan: vem eller
vilka kan egentligen ta sig rätten att
använda kärnvapen, oavsett position?
Ha makt att döda miljontals männi-
skor, skapa ett enormt fysiskt och
psykologiskt lidande och framkalla
oöverskådliga miljömässiga följder.
Svaret är: ingen.
Det är önskvärt med mer forskning om
vad som är tillitsskapande processer,
sådana processer som kan göra det möj-
ligt att förhindra att konflikter trappas
upp till direkt våld eller i bästa fall helt
förhindra att de uppstår. Hur tillit skapas
har studerats mer på individnivå än på
grupp- och storgruppsnivå. Över huvud
taget är forskningen om tillit begränsad
i jämförelse med den forskning som
beskriver vad som sker när individer,
grupper och storgrupper tar till våld.
Mot bakgrund av de hot som under den
senaste tiden uttalats mellan stater som
har kärnvapen är det av intresse att
ge en bild av forskningsläget idag vad
gäller hot, oro och beslutsfattande. Den
psykologiska disciplinen kan bidra med
kunskap. Här följer ett resonemang
kring några studier och deras slutsatser
samt förslag på hur den kunskapen kan
användas förebyggande.
I studien Human adaptation to danger
(Wallenius 2001) lyfter författaren
fram att ”de psykologiska processer
som ett hot aktiverar ligger på olika
medvetandenivåer... en del processer
är automatiska och utanför medveten
kontroll. Vissa processer är av emotio-
nell natur och kan delvis kontrolleras.
Ytterligare andra processer befinner sig
TILLIT I INTERNATIONELLA
RELATIONER Psykologisk forskning
om hur risken för kärnvapenkrig kan minskas
Av Elisabet Södersten
på en kognitiv nivå av mer avancerad
men viljemässigt mer lättkontrollerad
informationsbehandling.” Vidare skri-
ver Wallenius att situationsfaktorer får
en förhållandevis större inverkan vid
starkare hotnivåer.
Eftersom beslutsfattare på organisa-
tionsnivå också är individer kan man
utgå från att de psykologiska processer
som hot aktiverar också gäller dem.
Författaren till studien ger en rekom-
mendation till organisationer: skaffa
rutiner för hur en organisation ska
agera om en beslutsfattare uppenbarli-
gen inte är kapabel att fatta bra beslut i
stressade situationer.
I studien Weapons of Mass Destruc-
tion ger Michael Britton exempel på
psykologisk kunskap som handlar om
att bryta farliga mönster:
”Det som krävs för att kunna bryta ett
mönster av farliga interaktioner mel-
lan regeringar är att de relaterar till
varandra på ett nytt sätt: det handlar
om att ta ett gemensamt ansvar för den
fara de tillsammans skapar... Detta
tillvägagångssätt beskrevs av Blight och
Lany i en studie där amerikaner, ryssar
och kubaner tillsammans undersökte
sina roller vid Kubakrisen 1962. Ju
större förändring regeringar gör från att
agera till egen fördel till att tillsammans
försöka förstå vad som gått fel och vad
varje part själv kan göra för att få saker
att kollektivt fungera bättre, desto san-
nolikare är det att regeringar kan upp-
höra med att göra världen så våldsam”
(Britton 2001, Blight och Lany1995).
Slutligen hävdas i sammanfattningen
av studien Trust, Cooperation, and
Conflict: Neuropolitics and Interna-
tional Relations att villigheten att
acceptera internationella regler som
begränsar beteenden och hjälper till att
undvika konflikt är beroende av nivån
av tillit, men ”vår förståelse av tillit är
outvecklad” (Kugler och Zak 2017).
Man kan önska att världen kunde bli
kärnvapenfri utifrån att mänskligheten
mognat och kommit till insikt om att
kärnvapen på grund av sin oerhörda
förintelsekapacitet skyndsamt måste
elimineras. Där är vi dock inte än. Men
det finns flera avtal och ett är det nya
FN-avtalet om förbud mot kärnvapen
Treaty on the Prohibition of Nuclear
Weapons. Antalet länder som skrivit
under detta avtal är betydligt större än
antalet länder som har kärnvapen. Sett
ur ett demokratiskt perspektiv väger
detta ojämna förhållande tungt. När 50
stater ratificerat avtalet är det giltigt;
förhoppningen är att detta ska ske
inom ett år. Icke-kärnvapenländers be-
folkningar som psykologiskt sett länge
levt i en slags gisslansituation med vad
det känslomässigt inneburit, kan nu
våga hoppas på andra tider. Avtalet om
förbud mot kärnvapen ger hopp.
Arbetet med att förmå de länder som
har kärnvapen att skriva under avtalet
kommer säkerligen att ske på olika sätt.
Ett sätt kan vara att lära av historien
och uppdatera förhållningssätt och
intentioner vid kommande konferenser
med global säkerhet på agendan.
Utifrån vad som nämnts i studierna
ovan kan man förslagsvis bjuda in re-
presentanter från kärnvapenländer till
internationella konferenser och bjuda
in till en diskussion om hur kärnva-
penländerna kan ta ett gemensamt
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
17
ansvar för den fara som de i och med
sitt innehav av kärnvapen tillsammans
skapar. Man skulle då också kunna dis-
kutera hur länder och regeringar kan
skaffa rutiner för hur de bör agera om
vissa beslutsfattare uppenbarligen inte
fattar bra beslut i stressade situationer
(t.ex. genom att hota med kärnvapen).
Vidare föreslås att resursstarka stater,
för allas säkerhet, finansierar ny forsk-
ning om tillitsskapande psykologiska
processer i relationer samt tillämpar
forskningsresultaten i diskussioner vid
konferenser. Det uttalade syftet här
är att öka villigheten hos kärnvapen-
länderna att acceptera internationella
regler som begränsar beteenden och
hjälper till att undvika konflikt.
För att kunna hantera motstridigheter
och känslor under långa och arbetsam-
ma psykologiska processer skulle ett
sådant arbete kräva god härbärgerings-
förmåga
1
hos de diplomater som håller
i diskussionerna. Syftet med arbetet
skulle vara att skapa och utveckla den
tillit som för närvarande saknas mellan
kärnvapenländerna (och deras allie-
rade), för att de ska kunna våga skriva
under förbudsavtalet, ratificera det och
eliminera sina kärnvapen.
Om man tillsammans i världssamfun-
det kunde åstadkomma en förändring i
förhållningssätt och i synen på kärnva-
pen vore det en stor framgång i arbetet
för ett totalt avskaffande av kärnvapnen.
En del ser kärnvapen som säkerhets-
skapande. Man skulle kunna se det
förhållningssättet som någon form av
psykologisk försvarsmekanism för att
kunna hantera dissonansen mellan att
ha en tilltro till kärnvapen samtidigt
som man har en insikt om att kärnvap-
nen kan leda till ömsesidig förintelse;
eller man kan se det som något som
utgår från en ensidig tanke att ”detta
kommer inte att hända här”. Sådana re-
sonemang bör diskuteras närmare för
att om möjligt bli vetenskapligt belysta.
Det finns andra psykologiska proces-
ser som man i detta sammanhang kan
hoppas på, såsom en normförändring
utifrån oviljan att bli stigmatiserad som
kärnvapenland i strid med förbuds-
avtalet. Det skulle kunna innebära att
fler och fler stater inklusive nuvarande
kärnvapenstater ansluter sig till avtalet,
och vi skulle äntligen få uppleva ett
psykologiskt paradigmskifte från
användandet av direkt och struktu-
rellt våld för att upprätthålla makt till
ett fredligare sätt där tillit får spela en
central roll.
Det tar tid men för många, väldigt
många, människor vore det oerhört
glädjande om kärnvapen kunde bli en
parentes i mänsklighetens historia.
Tänk om de nu levande som upplevt
kärnvapnens katastrofala följder och de
som föddes till vår gemensamma värld i
en tid då det inte fanns kärnvapen, tänk
om de tillsammans med oss andra återi-
gen skulle kunna få uppleva en värld utan
kärnvapen! Den tanken, trots uppen bara
hot, har återigen blivit möjlig.
Elisabet Södersten är psykolog och med-
lem i Läkare mot Kärnvapens vetenskap-
liga råd.
1
Härbärgeringsförmåga (eng. containing):
Förmåga att härbärgera starka känslor och
konflikter som en annan person visar.
Ref: Natur och kulturs Psykologilexikon,
www.psykologiguiden.se
REFERENSER:
Blight, J. G., & Lany, J. M., (1995) Burden of
nuclear responsibility: Reflections on the
critical oral history of the Cuban missile crisis.
Peace and Conflict: Journal of Peace Psycho-
logy, 1, 225-264.
Britton, M., Weapons of Mass Destruction,
2001. In: Christie, D. J., Wagner, R. V., DuNann
Winter, D., Peace, Conflict and Violence: Peace
Psychology for the 21st Century. New Jersey
Pearson Education, pp 87-97.
Kugler, J., Zak, P. J., Trust, Cooperation, and
Conflict: Neuropolitics and International
Relations, 2017. In: Yetiv S., James P. (eds)
Advancing Interdisciplinary Approaches to
International Relations. Palgrave Macmillian,
Cham pp 83-114.
Wallenius, C., (2001) Human adaptation to
danger
Doktorsavhandling, Lund: Lunds Universitet.
http://lup.lub.lu.se/record/41424
White, R., (1984) Fearful warriors: A psycho-
logical profile of U.S. – Soviet relations. New
York: The Free Press, Macmillian Inc.
Översättning av citat från engelska, Elisabet
Södersten
▲ Det som krävs för att kunna bryta ett mönster av farliga interaktioner mellan regeringar är att de relaterar till varandra på ett nytt sätt: det
handlar om att ta ett gemensamt ansvar för den fara de tillsammans skapar... Detta tillvägagångssätt beskrevs av Blight och Lany i en studie
där amerikaner, ryssar och kubaner tillsammans undersökte sina roller vid Kubakrisen 1962.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
18
Boktips!
I STÄLLET FÖR ATOM-
BOMB, PER ANDERS FO-
GELSTRÖM OCH ROLAND
MORELL, 1958
Nu var det 1958. Hela trängregemen-
tet beordrades till stora samlingssa-
len, även den lilla läkarplutonen, för
försvarspolitisk information. Översten
introducerade en talare, en civilklädd
man som sades komma från någon
stab eller institution i Stockholm. Han
sträckte upp en tunn bok, I stället för
atombomb av Per Anders Fogelström
och Roland Morell. ”Vilka av er har läst
den här boken? Res på er!” Vi var tre el-
ler fyra som reste oss. ”Jaha, det brukar
alltid vara några få tokar...” mumlade
talaren, och sade något om att boken
ville avskaffa försvaret. Jag viftade och
började säga ”men det vill dom ju inte,
dom vill ange ett alternativt försvar”,
men jag tystades kraftfullt av översten.
Detta hände sig vid den tiden då ”Stora
bullret”, general Nils Swedlund, var Sve-
riges överbefälhavare. Han uttryckte
under ett sammanträde i generalsta-
ben uppfattningen att kvinnorna som
var emot atombomberna, dom kunde
man ju inte tala förstånd med, men ”de
värnpliktiga har vi ju i vår hand”.
Per Anders Fogelström presenterar sig
i bokens förord som pacifist medan
Roland Morell är reservofficer. De
På gång
SEMINARIUM PÅ ABF
Nätverket för kärnvapennedrustning
ordnar ett seminarium som följer upp
kärnvapenförbudsprocessen tisdag
den 30 jan 2018 kl 18 – 20 på ABF
Stockholm. Talare blir Eva Walder,
Maj Britt Theorin, Hans Blix och
Josefin Lind. Samtalsledare Gabriella
Irsten.
NPT PREPCOM I GENÈVE
Den 23 april till 4 maj hålls den
andra förberedande kommittén för
icke-spridningsavtalets översyn 2020.
Denna gång möts parterna i FN i Ge-
nève. Läkare mot Kärnvapen kommer
att vara på plats. Mer information
kommer.
refererar i boken koncist och sak-
ligt debatten kring kärnvapen i det
svenska försvaret.
Uppfattningen om det militära läget
var bland militärer och försvarsdebat-
törer, att det knappast fanns någon
risk för ett isolerat anfall på Sverige,
men Sverige kunde dras in i en kon-
flikt mellan blocken. Precis som idag
alltså. Skulle ett starkt svenskt försvar
avskräcka fienden från att inta Sverige
i det sammanhanget? I så fall krävdes
ett starkare försvar och högre för-
svarsutgifter. Många menade, liksom
överbefälhavaren, att kärnvapen skulle
kunna avskräcka från anfall. Författar-
na däremot menar att om vi anskaffar
kärnvapen skulle en stormakt ändå
alltid ha mångfalt mer, och ju fler
kärnvapen vi har, ju fler skulle använ-
das mot oss.
Fogelström och Morell hade ett
alternativ: ”Den svenska ambulan-
sen”. Sverige skulle bli ett land som
tog itu med världens problem, med
fattigdom och katastrofer, och göra
insatser för att hjälpa krigens offer. De
pengar som nu användes till militära
ändamål skulle användas till inter-
nationell hjälp. Verksamheten skulle
försiggå under FN-flagg. Sverige skulle
begära vänskapspakter för neutralitet
och okränkbarhet från andra länder.
Värnplikten skulle bibehållas, men de
värnpliktiga skulle arbeta med hjälpin-
satser. De välutbildade svenska mili-
tärerna skulle kunna göra stor nytta
i dessa sammanhang. Sverige skulle
på detta sätt bli internationellt erkänt
som ett land som är verkligt neutralt,
och få en ställning i världen som skulle
göra det särskilt förkastligt att an-
gripa oss. Beteckningen ”en moralisk
stormakt” skulle inte låta löjeväckande
och hycklande, som det gör idag när vi
exporterar vapen i stället för fred.
Boken blev mycket läst och omskri-
ven, delvis förlöjligad, men hundratals
diskussionsmöten hölls. Aktionsgrup-
pen mot svensk atombomb, AMSA,
som bildades 1958, använde bokens
argument. En opinionsundersökning
1957, innan boken och AMSA fanns,
visade att en majoritet av svenska
folket ville ha atombomber; år 1959
hade stödet minskat till 29%.
Hur hade det ha gått om Sverige bytt
sitt militära försvar mot ett moraliskt?
Alla är nu överens om att det var bra
att vi inte skaffade atomvapen. Men
”Den svenska ambulansen”? Tänk
efter: skulle verkligen någon främ-
mande makt vilja riskera den politis-
ka kostnaden att angripa ett avrustat
land, vars biståndsinsatser och
fredsfrämjande arbete väckt respekt
och tacksamhet? Ja, om tillgång till
svenskt territorium skulle vara nöd-
vändig för den främmande maktens
överlevnad. Är ett sådant scenario
rimligt? Man skulle i vart fall inte ta
kontroll över Gotland ”för säkerhets
skull”.
Jag minns vad en amerikansk överste
sa till mig för trettio år sedan: ”Doc-
tor, the Swedish military hospital I
saw in Somalia, that was the best I’ve
ever seen. Man, send this kind of hos-
pital to every war-torn place where it
is needed, and you will be respected
by every nation”.
Gunnar Westberg
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
19
Detta har
hänt
ICAN TRÄFFADE FN:S
GENERALSEKRETERARE
I oktober träffade tre representanter från
ICAN FN:s generalsekreterare António
Guterres för att prata om FN:s konven-
tion om förbud mot kärnvapen samt för
att ICAN tilldelats Nobels fredspris 2017.
FÖRSTA UTSKOTTET
I vanlig ordning ägde första utskottet
rum när FN:s generalförsamling träffa-
des i oktober. Vi i Läkare mot Kärnvapen
var som vanligt på plats under några
dagar i mitten oktober. Det var tydligt
att FN:s konvention om ett förbud mot
kärnvapen redan har haft effekt då
många stater lyfte upp positiva reak-
tioner och negativ kritik till avtalet och
således måste förhålla sig till avtalet.
FEST I STOCKHOLM
Den 24 oktober anordnade vi en
fest i Stockholm för att fira att ICAN
tilldelats fredspriset. Beatrice Fihn
från ICAN, Josefin Lind från Läkare
mot Kärnvapen och Malin Nilsson från
Internationella Kvinnoförbundet för
Fred och Frihet höll tal på scen. Det
blev en lyckad tillställning med många
besökare. En speciell Nobeldrink hade
skapats för tillfället.
BEATRICE FIHN PÅ BESÖK
Beatrice Fihn, chef för ICAN, var i
Stockholm och medverkade i TV och
träffade utrikesminister Wallström,
Försvarsdepartementet och SIPRI. Ni
kan se henne i Malou efter 10 på TV4
från 26/10 och i Morgonstudion på
SVT play från 24/10.
▲ Ray Acheson, Beatrice Fihn och Tim Wright från ICAN träffade i oktober FN:s general-
sekreterare António Guterres.
FOLDER OM KÄRNVAPEN
Vi har under hösten uppdaterat en
folder om ett förbud mot kärnvapen.
Den är enkel att ta med sig och dela ut.
Vill du ha ett exemplar? Skicka ett mejl
till info@slmk.org.
SAMTAL HOS FÖRENINGEN
FÖR UTVECKLINGSFRÅGOR,
FUF
Den 16 november deltog ordförande
Andreas Tolf i ett samtal om kärnva-
pen och nedrustning hos Föreningen
för Utvecklingsfrågor, FUF, tillsam-
mans med Gabriella Irsten från Inter-
nationella Kvinnoförbundet för Fred
och Frihet, IKFF.
VI-SKOGEN
Varje år skänker vi i Läkare mot
Kärnvapen pengar till Vi-skogen som
klimatkompensation för våra resor och
för vårt arbete. Pengarna går till att
plantera träd samt till utbildning inom
trädplantering och hållbart jordbruk.
Att plantera träd skapar en hållbar
miljö och bättre levnadsförhållanden
för människor i drabbade områden.
Vi-skogen arbetar i östra Afrika, när-
mare bestämt Uganda, Rwanda, Kenya
och Tanzania. För mer information:
www.viskogen.se
MISSA INTE!
ANIMERAD FILM OM
KÄRNVAPEN
Tillsammans med Internationella
Kvinnoförbundet för Fred och
Frihet, IKFF, har vi tagit fram en
informationsfilm om kärnvapen.
Filmen är två minuter lång och ni
hittar den på vår hemsida,
WWW.SLMK.ORG
Tack till Hedvig Ahlberg som
animerat och skapat filmen!
ATOMBOMBSPODDEN
Du missar väl inte vår populära
podd Atombombspodden, snart
finns avsnitt sex ute. Du hittar den
fortfarande på vår hemsida och på
SOUNDCLOUD.COM
– sök på Svenska Läkare mot
Kärnvapen så kommer du rätt.
▲ Beatrice Fihn (ICAN) tillsammans med
Malin Nilsson (IKFF) och Josefin Lind (SLMK)
på scen med varsin Nobeldrink.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
20
INTERNATIONELL UTBLICK
Av Inge Axelsson
THE LANCET UPPMÄRKSAM-
MAR NOBELPRISET TILL ICAN
Den 7 juli i år antog FN avtalet om för-
bud för kärnvapen (the Treaty on the
Prohibition of Nuclear Weapons). Och
den 6 oktober kungjorde den norska
Nobelkommittén att Nobels fredspris i
år går till the International Campaign
to Abolish Nuclear Weapons, ICAN,
som startades av läkarrörelsen IPPNW.
The Lancet är en av få medicinska tid-
skrifter som kommenterat fredspriset.
Kommentarerna liknar de i dagspres-
sen: Nobelpriset ger prestige till ICAN
och nedrustningsarbetet men att
få med kärnvapenstaterna i arbetet
kommer att bli svårt. Det är emellertid
tydligt att kärnvapenstaterna är stres-
sade av framgångarna för ICAN.
I samma nummer av Lancet finns det
också en artikel om förbudsavtalet
av Andy Haines och Ira Helfand från
IPPNW. Elektronisk (PubMed) och
manuell sökning av andra tidskrifter
gav inga träffar om fredspriset.
Andy Haines, Ira Helfand. Treaty to prohibit nu-
clear weapons: towards safeguarding humanity.
Lancet, October 21, 2017; 390:1819-1820.
John Zarocostas. 2017 Nobel Peace Prize sup-
ports treaty to ban nuclear weapons. Lancet 21
October 2017;390(10105):e31.
UNDERSTRECKARE OM ICAN
Den 19 oktober publicerade SvD en
understreckare (helsides-essä på SvD
Kultur) om metoo-kampanjen och
våldtäkter genom historien med bör-
jan i antiken. Bra och viktigt, belönat
med 1948 delningar.
Nästa dag var det min tur. Jag teck-
nade bakgrunden till ICAN och årets
upplaga av Nobels fredspris. Hur
många läste den? Jag vet inte, men den
delades bara 46 gånger.
Varför delas en essä om hur kärnvapen
kan utrotas bara en handfull gånger?
Jag har skrivit debattartiklar i DN,
SvD, AB och GP om kärnvapen och
om svensk sjukvård. Artiklarna om
sjukvård har ibland delats flera tusen
gånger, de om kärnvapen mycket färre
antal gånger. Suck.
Inge Axelsson. Atombomben kastar åter sin
skugga över oss. SvD Kultur 2017-10-20.
DET PROGRESSIVA 1980-TALET
George Lundberg, amerikansk patolog
och legendarisk tidigare chefredaktör
för JAMA (och svenskättling), skrev i
Medscape i oktober om läkarrörelsen
mot kärnvapen under 1980-talet. Han,
och andra, föreslog då ett intensivt
utbyte på alla plan mellan USA och
Sovjetunionen: mer turism, fler äkten-
skap mellan amerikaner och ryssar,
fler gästforskare, mer kulturutbyte,
mer handel och gemensamma affärs-
projekt, för folk gillar inte att bomba
släkten, vännerna eller egna företag.
George Lundberg avslutar sin krönika
med att fråga: ”Påstår jag att vi (USA)
och många länder i FN bör göra en
helomvändning när det gäller hante-
ring av Nordkorea och Iran? Ja, det gör
jag. Det finns inget medicinskt svar
på kärnvapenkrig. Prevention är enda
svaret.”
Lundberg GD. There Is No Medical Response to
Nuclear War. Medscape October 12, 2017.
Jag för min del (Inge A) anser att
detsamma gäller förhållandet till
Ryssland. Det kanske inte är så dumt
att miljardärerna i Trumps regering i
smyg handlar med Ryssland?
VAD VILL SVENSKARNA?
En Sifo-undersökning från oktober
2017 visade att 86 % av svenskarna
ville att Sverige undertecknar FN:s
förbud mot kärnvapen, 8 % sa nej och
6 % visste inte. Bland rödgröna väljare
och alliansväljare är det 94 respektive
80 % som säger ja till ett svenskt un-
dertecknande. Bland de 8 % nejsägare
återfinns tyvärr många ledarskribenter
och partiledare. Sifo-undersökningen
har LMK fått ut från Olof Palmes Inter-
nationella Center.
https://www.palmecenter.se/article/karnvapen-
forbud/
KAN KIM JONG-UN KONTROL-
LERA SINA KÄRNVAPEN?
Vi vet inte hur Nordkoreas kärnva-
pen ska kontrolleras. Kommer det att
krävas klarsignal från Kim Jong-un
själv eller blir avfyrandet delegerat
till militärer? Kommer stridsspetsar
och missiler att förvaras åtskilda eller
kommer stridsspetsarna att vara mon-
terade på missiler? Från amerikansk
sida vore det, paradoxalt nog, bäst om
USA lärde ut säkerhetstänkande och
säkerhetsteknik till Nordkorea. Men i
dagens värld verkar det omöjligt. Flera
av Nordkoreas missiltester har varit
misslyckade, t.ex. har missilen brutits
sönder under färden nära Japan. Om
en missil med kärnvapen explode-
rade på startplattan är det osannolikt
men fullt möjligt att också kärnvapnet
exploderade. Skulle Kim Jong-un då
skylla på ett angrepp från USA och
försöka skicka missiler mot USA?
Michael Auslin. Can Kim Jong-un Control His
Nukes? New York Review of Books 2017-10-27.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
21
▲ Den 27 november 1895 signerade Alfred Nobel sitt sista testamente där han upprättade priser ”For the Greatest Benefit to Mankind”.
Alfred Nobel var intresserad av samhällsfrågor och var inspirerad av sin vän Bertha von Suttner när han upprättade fredspriset. I testamentet
står det: ”one part to the person who shall have done the most or the best work for fraternity between nations, the abolition or reduction of
standing armies and for the holding and promotion of peace congresses”.
REAKTIONER PÅ NOBELPRISET
TILL ICAN
Detta årets fredspris har skapat en del
uppmärksamhet och det har kommit
många hyllningar, både från utrikesmi-
nister Margot Wallström, FN:s gene-
ralsekreterare António Guterres och
Påven. ”Now more than ever we need
a world without nuclear weapons”, ut-
tryckte Guterres den 6 oktober.
Men det har inte bara varit positiva
reaktioner. Mycket kritik handlar om att
ICAN är naiva och idealister, att FN:s
kärnvapenkonvention är tandlös och så
vidare. I svenska tidningar har vi bland
annat kunnat läsa att kärnvapen är
nödvändiga för Sveriges säkerhet och
att ICAN arbete är farligt för säkerhets-
politiken. Kanadas president Justin
Trudeau vägrade att gratulera ICAN till
fredspriset, men uttryckte gratulationer
till Setsuko Thurlow för att hon skulle få
ta emot priset å ICAN:s vägnar.
USA, Ryssland, Storbritannien och
Frankrikes ambassadörer bojkottade
prisutdelningen. De uttryckte att de är
för en kärnvapenfri värld men att de
inte stöttar ICAN:s sätt att arbeta och de
stödjer inte FN:s kärnvapenkonvention.
NOBELKOMMITTÉN UPPHÖR
MED INVESTERINGAR I KÄRN-
VAPENINDUSTRIN
I samband med att ICAN tilldelats
Nobels fredspris har Nobelkommitténs
investeringar diskuterats. Kommittén
har sedan länge kritiserats för oetiska
investeringar och i oktober i år visade
den norska organisationen Fremtiden
i våre hender att Nobelkommittén har
investeringar inte bara i kärnvapen utan
även i företag kopplade till tobak och
fossila bränslen. Även ICAN har sedan
flera år kritiserat Nobelkommittén för
dess investeringar i kärnvapenindustrin.
Första gången Fremtiden i våre hender
lyfte fram Nobelkommitténs kontrover-
siella investeringar var redan för tolv år
sedan. Ingen förändring har dock skett
förrän nu, när det motsägelsefulla i att
ge priset till en antikärnvapenorganisa-
tion samtidigt som man investerar i
kärnvapenindustrin, gjort situationen
ohållbar. Problemet har varit att man
visserligen har etiska principer men
inte alltid följer dessa. Kommittén har
nu gått ut med att man ska säkerställa
att alla oansvariga investeringar inklu-
sive dem i kärnvapenindustrin avyttras
snarast möjligt.
I ett brev till ICAN skriver Nobelstiftel-
sen att Nobelkommitténs investeringar
i kärnvapen utretts under året och att
kommittén senast mars 2018 kommer
att ha gjort sig av med alla investeringar
i bolag kopplade till kärnvapen. Nobel-
kommittén meddelar även att man har
gått med i FN:s initiativ om principer
för ansvarsfulla investeringar, vilket
innebär att kommittén framöver kom-
mer att ha en styrning med ett bredare
perspektiv på hållbarhet och socialt
ansvar.
Vi uppskattar att Nobelkommittén
avslutar sina investeringar i bolag
kopplade till kärnvapen och att man
framöver kommer ta mer ansvar för
sina investeringar. Och vi glädjer oss åt
att kärnvapenförbudet och Nobelpriset
fått positiva verkningar på kärnvapen-
industrin.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
22
ORGANISATIONER MOT KÄRNVAPEN
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN - SLMK
Vi är den svenska sektionen av International Physicians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) som är en bred internationell organisation med 150 000 medlemmar, som
har en kärnvapenfri värld som gemensamt mål. I Sverige är vi idag nästan 2 600 läkare
och medicinstudenter som är medlemmar. Dessutom har vi associerade medlemmar
från yrkesgrupper som liksom läkare vill värna liv och hälsa, nämligen tandläkare,
forskare, ingenjörer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och biomedicinska analytiker.
Både Svenska Läkare mot Kärnvapen och IPPNW är politiskt och religiöst obundna
organisationer med målet att avskaffa kärnvapnen genom att sprida saklig information
om vapnens medicinska effekter.
Som medlem får du tidningen Läkare mot Kärnvapen 4 gånger/år. Det är den enda
svenska tidskriften om kärnvapen.
Vårt arbete finansieras till ca 80 % av medlemsavgifter. Utan detta stöd skulle vi inte
kunna agera så självständigt och vetenskapligt trovärdigt som vi gör idag. En stark röst
för de humanitära och medicinska nedrustningsargumenten är nödvändig i dagens
kärnvapendebatt. Vi är den rösten, tack vare en engagerad läkarkår. Medlemsavgiften
är 290 kr/år för läkare och 200 kr/år för associerade medlemmar. Alla studenter betalar
100 kr/år. Bankgiro 901-0901.
Du hittar oss på webben: www.slmk.org
eller facebook.com/SLMK.1981
INTERNATIONELL KAMPANJ FÖR ETT KÄRNVAPENFÖRBUD
2007 lanserade IPPNW en bred kampanj för kärnvapnens avskaffande som getts
namnet ICAN – International Campaign to Abolish Nuclear Weapons. Idag samlar den
över 468 organisationer i fler än 101 länder som ställt sig bakom kampanjens krav på ett
internationellt avtal som förbjuder kärnvapen. I Sverige medverkar elva stora freds- och
miljöorganisationer i ICAN som drivs av initiativtagaren Svenska Läkare mot Kärnvapen.
www.icanw.org | facebook.com/icanw.org | Twitter @nuclearban
DANSKE LÆGER MOD KERNEVÅBEN - DLMK
Bestyrelsen består af: Klaus Arnung (formand), Niels Dahm (kasserer), Alexandra
Schou (International Councillor), Adeel Riaz Ahmed (web-master) og Povl Revsbech
(sekretær). Bent Pedersen er revisor.
DLMK, e-mailadresser och telefonnummer:
Alexandra Schou, København, 27218115, alixschou@hotmail.com
Niels Dahm, Faaborg, 62618361, dahm@avernak.dk
Povl Revsbech, Brabrand, 86264717, povl.revsbech@gmail.com
Adeel Riaz Ahmed, Albertslund, 23370484, adeel165@yahoo.com
Klaus Arnung, Vedbæk, 45661181, k.arnung@dadlnet.dk
Sarah Ndoni, København, 50247452, ndoni_sar@hotmail.com
Marianne Kromann, København, 60219217, marianne_kromann@hotmail.com
Som associerad medlem deltar du i
verksamheten och har samma förmå-
ner som ordinarie medlemmar, med
den enda skillnaden att du inte kan
inneha en styrelsepost.
KANSLI
Generalsekreterare
Josefin Lind
08-400 204 83
0738-03 05 07
josefin.lind@slmk.org
Ekonomi- och medlemsansvarig
Jane Földes (vikarie)
08-400 204 83
jane.foldes@slmk.org
medlem@slmk.org
Projektledare
Clara Levin
076-017 38 69
clara.levin@slmk.org
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Kassör
Klas Lundius
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Håkantorpsmölla
281 91 Perstorp
klas.lundius@slmk.org
Bli medlem!
Bli en del av den globala läkar-
rörelsen för en kärnvapenfri värld!
Genom att bli medlem visar du ditt
stöd för arbetet och stärker den
humanitära rösten i kärnvapende-
batten. Sätt in medlemsavgiften på
BankGiro 901-0901 och mejla till
medlem@slmk.org.
Läkare: 290 kr / år
Läkarstuderande: 100 kr / år
Associerad medlem 200 kr/ år
Har du frågor om ditt medlem-
skap eller vill göra en adress-
ändring? Skicka ett mejl till
medlem@slmk.org.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #150
23
Kallelse till årsmöte
Alla medlemmar är välkomna till årsmöte för
Svenska Läkare mot Kärnvapen
LÖRDAGEN 20 JANUARI 2017 KL 14.00 – 15.00
PÅ NORDISKA FOLKHÖGSKOLAN I KUNGÄLV
Om du vill delta i lunchen kl 1230 före årsmötet,
meddela per mejl till clara.levin@slmk.org!
TALARE EFTER ÅRSMÖTET (CA 15.30)
Efter årsmötet talar Stellan Vinthagen om Motstånd och opinionsbildning, särskilt beträffande
förbudet mot kärnvapen. Stellan Vinthagen är professor i sociologi i Amherst, Massachusetts,
med inriktning på “Non-violent Direct Action and Civil Resistance”.
VALBEREDNINGENS FÖRSLAG TILL
SLMK:S STYRELSE 2018
ORDFÖRANDE: Andreas Tolf, Uppsala
VICE ORDFÖRANDE: Martin Tondel, Malmö
VICE ORDFÖRANDE OCH IPPNW COUNCIL: Åsa Lindström, Eskilstuna
SEKRETERARE: Meit Krakau, Danderyd
KOORDINATOR: Leonore Wide, Saltsjöbaden
INTERNATIONELLA KONTAKTER:
Gunnar Westberg, Göteborg
ÖVRIGA LEDAMÖTER:
Bengt Larsson, Hudiksvall
Birgitta Sahlström Kastlund, Lund
Christina Vigre Lundius, Perstorp
STUDENTREPRESENTANT: David Victorin, Göteborg
SUPPLEANTER:
Ann Marie Janson Lang, Stockholm
Gösta Alfvén, Stockholm
Jan Larsson, Uppsala
Johannes Eldblom, Göteborg
Wenjing Tao, Stockholm
STUDENTSUPPLEANT: vakant
REVISION:
Föreningsrevisor: Bengt Lindell, Kalmar
Föreningsrevisors suppleant: Kristina Olofsson, Hudiksvall
Auktoriserad revisor: Christina Gotting, Stockholm
Auktoriserad revisor, suppleant: Eva Stein, Allegretto Revision AB
VALBEREDNINGEN HAR UTGJORTS AV:
Carin Odhner, Stocksund
Johannes Norberg, Skellefteå
Erik Wareborn, Malmö
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden