Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
KÄRNVAPENFÖRBUDET:
– TANKAR OM FN-FÖRHANDLINGARNA OCH
VAD AVTALET KAN LEDA TILL
– KOMMENTAR AV PETER WALLENSTEEN
IPPNW-KONGRESS I YORK
HIROSHIMADAGEN 2017
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN SEDAN 1981
Nr 149 oktober 2017
www.slmk.org
GRATTIS
VÄRLDEN!
Kärnvapenförbudet är ett faktum och
vi reder ut vad det innebär
I DETTA
NUMMER
Andreas Tolf
Ordförande för Svenska Läkare mot Kärnvapen
andreas.tolf@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
2
Efter veckor av förhandlingar i Förenta
nationernas vackra byggnad i New
York antogs kärnvapenförbudet den 7
juli. Beslutet följdes av jubel och stå-
ende applåder från civilsamhället och
diplomaterna – en känsloyttring som
den strama salen sällan upplever.
I fonden finns en eskalerande kris på
Koreahalvön. Förbudet har tillkommit
just för att olagligförklara det Nord-
korea ägnar sig åt och planerar. Det
borde vara en självklarhet.
I Sverige blossade i slutet av augusti
en hätsk debatt om avtalet upp, efter
att Wallström förklarat att reger-
ingen hade för avsikt att underteckna
förbudet. Den kritik som framfördes
från svenska debattörer kom snabbt
att kantra över från att ”avtalet är tand-
löst” till att handla om våra militära
samarbeten. Från ledarsidor och poli-
tiker hörs nu försvar av kärnvapenav-
skräckningen. En sådan ton i svensk
debatt torde vi inte ha haft sedan Ting-
stens dagar – DN:s chefredaktör som
länge ivrade för svenska atombomber.
I media har hävdats att avtalet skulle
hota våra internationella samarbe-
ten, då utplacering av kärnvapen på
svensk mark skulle förbjudas. Men att
Sverige inte tillåter kärnvapen på vårt
territorium står klart för alla parter
sedan lång tid. I en debattartikel förra
året slog försvarsminister Hultqvist
fast: ”Kärnvapen ska inte och får inte
placeras ut i Sverige. Under mycket
lång tid har svensk politisk linje varit
att sådana vapen inte ska placeras
här eller får medföras av gästande
utländska förband.” Således inget nytt.
Genom att ansluta sig till förbudet kan
vi däremot säkerställa och tydlig-
göra vår position, som sedan länge
varit känd och inte hindrat nuvarande
samarbeten.
Förbudet ökar nu pressen på kärnva-
penländerna. Det märker vi inte minst
genom de hot som framförts till Sverige
och andra länder av Trump-adminis-
trationen. Helt korrekt har de gjort
bedömningen att förbudet deslegiti-
merar kärnvapenavskräckningen. Att
kärnvapenländerna valde att bojkotta
förhandlingarna är beklagligt, och
undergräver de argument mot avtalets
konstruktion som de nu framför.
Den japanska mediekåren flockades
kring kärnvapenöverlevaren Setsuko
Thurlow efter att avtalet antagits. Hon
satt själv på åskådarläktaren tillsam-
mans med oss i civilsamhället. Tretton
år gammal tvangs hon skåda hur hela
hennes värld förgicks i ett hav av eld
och förstörelse. För det är just detta
kärnvapen handlar om: ett ofattbart
mänskligt lidande som drabbar med
urskillningslöst övervåld. Ett eskaleran-
de kärnvapenkrig vore vår civilisations
undergång. Att kärnvapen är omo-
raliska vet vi redan – nu är de också
olagliga, sade Setsuko.
Den kommande tiden ska förbudstex-
ten utredas på klassiskt svenskt manér.
Hur lång tid detta kan ta vet vi inte,
men en sak är klar – kärnvapenhotet
kommer inte att upphöra utan att
”THE BAN”
– kärnvapenavskräckning deslegitimerad
LEDARE
det sker påtryckningar. Vår förening
och alla medlemmar har nu ett stort
och viktigt arbete att göra. Vi behöver
fortsätta föra den humanitära linje
som är och alltid varit vår. Kärnvapen
får aldrig mer användas. Därför måste
de förbjudas och elimineras. Det vore
skamligt om inte Sverige stod bakom
detta. v
”
I fonden finns en eskalerande kris på Korea
halvön. Förbudet har tillkommit just för att
olagligförklara det Nordkorea ägnar sig åt
och planerar. Det borde vara en självklarhet.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
3
INNEHÅLL
Läkare mot Kärnvapen nr 149 oktober 2017
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 4000 ex
Läkare mot Kärnvapen är en kvartalstidskrift
som ges ut av förenin gen
Svenska Läkare mot Kärnvapen i
samarbete med Danska Läkare mot
Kärnvapen, Forskare och Ingenjörer mot
Kärnvapen och Svenska
Tandläkare mot Kärnvapen.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson
Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALA
Tel 0725-66 87 25
E-post: jan.larsson@slmk.org
Red för detta nr: Jan Larsson, Ulf König,
Josefin Lind, Gabriel Holmbom, Clara Levin
UTGIVNINGSPLAN
Nr Manusstopp Distribution
150 15 nov december
KÄRNVAPENFÖRBUDET – TANKAR OM FN-
FÖRHANDLINGARNA OCH VAD AVTALET
KAN LEDA TILL
AVTALET OM FÖRBUD MOT KÄRNVAPEN
– KOMMENTAR AV PETER WALLENSTEEN
IPPNW KONGRESS I YORK
Tryckeri: AM-tryck & reklam i
Hässleholm 0451-38 49 50
Layout: Gabriel Holmbom,
egdesign.gabriel@gmail.com
Manus till nästa nr skickas till:
Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs
av kansliet i Stockholm, adr se sid 18.
Tryckt på miljögodkänt papper.
Bankgiro 901-0901.
4
9 LÄRDOM FRÅN NORDKOREAKRISEN
15 HIROSHIMADAGEN 2017
16 LÄKARE MOT KÄRNVAPEN PÅ PLATS I ALMEDALEN
18 FILMTIPS / PÅ GÅNG / DETTA HAR HÄNT
20 INTERNATIONELL UTBLICK
10
FRAMSIDA:
Josefin Lind och Andreas Tolf från Svenska
Läkare mot Kärnvapen på plats i FN under
antagandet av FN:s konvention om ett
kärnvapenförbud. Foto: Ralf Schlesner/
ICAN
4
10
12
12
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
4
E
ach person who died had a
name. Each person was loved
by someone.
Så sade Setsuko Thurlow. Hon var 13
år när hennes hemstad Hiroshima
ödelades av en amerikansk atom-
bomb. Det är idag 72 år sedan.
Setsuko har ägnat sitt liv åt att berätta
sin historia om att överleva atombom-
ben. Även om jag hört henne många
gånger blir jag alltid lika tagen när
hon berättar om minnena av att se
sina nära och kära dö en plågsam död.
Fastän det smärtar henne än, berättar
hon gång på gång om när hennes
älskade hemstad rasade till spillror.
Hon förföljs än idag av hur hon såg
spöklika figurer hasa sig fram och
väsande be om vatten.
KÄRNVAPENFÖRBUDET
Tankar om FN-förhandlingarna och vad avtalet kan leda till
Av Josefin Lind
Detta är alltså 72 år sedan. Setsuko
och andra atombombsöverlevare har
sedan dess kämpat för att det aldrig
ska hända igen. De är inte så många
som än är i livet. Trots deras vitt-
nesmål och att alla vet hur ofattbara
konsekvenserna är av kärnvapen så
har det dröjt tills nu innan vapnet har
blivit förbjudet.
Jag kommer här att berätta om hur det
till sist gick till och vad det betyder. Jag
vill också berätta för er vad Setsuko sa
till mig för några veckor sedan i New
York när 122 stater tryckte på ja-knap-
pen. Hon var nämligen med när vi fick
ett rungande ja för en ny tid i arbetet
för ett slut på kärnvapnen. Hon fick
uppleva ett förbud under sin livstid.
De nio länder som har kärnvapen in-
vesterar enorma summor för att förnya
sina arsenaler. Samtidigt är fem av dem
med i icke-spridningsavtalet och har
därmed förbundit sig att avrusta. Dessa
länder vill behålla en världsordning
byggd på hot om total undergång. Ge-
nom att vägra nedrusta håller de hela
vår civilisation som gisslan. Problemet
är att detta också skapar ett begär efter
kärnvapen som maktmedel. Lösningen
kan inte vara annan än ett slut på alla
kärnvapen.
För drygt fyra år sedan ägde ett viktigt
möte rum i Norge för att diskutera
just kärnvapen. Men det var inte ett
ytterligare möte i raden av samtal om
kärnvapen som pjäser på ett spelbräde.
Nej, det här mötet kom att handla om
vad som händer om ett kärnvapen
faktiskt skulle användas.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
5
”Fokus var de
mänskliga, humani
tära konsekvenserna.
Frustrationen över
kärnvapenländernas
ovilja att nedrusta
växte och fick form.
127 länder, Röda Korset och flera andra
organisationer deltog. Forskare efter
forskare på mötet hade räknat och
simulerat vad som skulle hända om ett
kärnvapen exploderade igen. Bom-
berna i Hiroshima och Nagasaki var
mycket små i förhållande till dagens
vapen.
Röda Korset och forskarna var eniga:
om ett kärnvapen skulle explodera så
finns det inget land eller organisation
som skulle kunna hantera konsekven-
serna. Det finns inte nog med sjukhus-
sängar, inte nog med läkare skulle
finnas kvar och ingen beredskap som
skulle kunna matcha de fruktansvärda
konsekvenserna. Det går inte att
förbereda sig för något så omfattande.
Följderna kommer heller inte att res-
pektera några nationsgränser. Stater
kommer ofrånkomligen att behöva
samarbeta. Långt fler stater än de som
innehar kärnvapen skulle uppleva en
katastrof omöjlig att hantera.
Varför var det här så viktigt? Jo, för ur
detta föddes ett nytt samtal. Ett samtal
mellan länder som inte äger eller har
kärnvapen, om det orimliga i att några
länder ska få utsätta andra länders
befolkning för sådana risker.
Det såddes ett frö till att tala om kärn-
vapen just som ett vapen. Inte något
maktmedel att hålla resten av världen
gisslan med. Fokus var de mänskliga,
humanitära konsekvenserna. Frustra-
tionen över kärnvapenländernas ovilja
att nedrusta växte och fick form.
Det dröjde ytterligare några år, men
föreningar och några länder började
prata om ett förbud. När väl det huma-
nitära perspektivet på kärnvapen fått
fäste blev ett förbud inte bara en rimlig
väg framåt. Det blev en naturkraft. En
ostoppbar rörelse.
Ingenting av det här skedde i ett
vakuum. En stark kampanj för ett
förbud har manat processen framåt.
På engelska heter kampanjen Inter-
national campaign to abolish nuclear
weapons (ICAN). Genom Svenska
Läkare mot Kärnvapen ingår jag i
den internationella grupp som har
koordinerat 440 organisationer i över
100 länder. Det finns en otrolig kraft
i en så samlad rörelse med ett tydligt
mål. Vi vill avskaffa kärnvapnen.
Vårt första steg är att förbjuda dem,
och nu har vi alltså lyckats med ett
delmål.
Den 7 juli satt jag på FN-högkvarteret
i New York. Luftkonditioneringen
gick på högvarv medan solen strå-
lade utanför. Men det märkte jag
inte så mycket av när land efter land
tryckte på ja-knappen. Till sist räk-
nade vi till 122 länder som röstat ja
till ett förbud mot kärnvapen. Kärn-
vapenstaterna var inte med. Istället
var det resten av världens länder som
FOTO: ICAN
FOTO: RALF SCHLESNER
FOTO: CLARE CONBOY
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
6
gav en tydlig signal att dessa vapen inte
tillhör vår tid. Tålamodet är slut.
Förbudet gäller inte bara utveck-
ling och användning av kärnvapen
utan också alla steg däremellan. Att
inneha, prova, utplacera, ta emot och
hota med kärnvapen eller understödja
andra länders kärnvapenprogram,
kommer att bli förbjudet då avtalet
träder i kraft.
Men om kärnvapenländerna inte
är med – vad gör det då för skillnad
kanske någon undrar? För mig blev
det tydligt redan i New York hur läskigt
förbudet är för dem som envist vägrar
att nedrusta.
Precis när förhandlingarna skulle börja
i New York i mars i år ställde sig USA:s
FN-ambassadör Nikki Haley utanför
salen. Där höll hon ett pressmöte där
hon retoriskt frågade sig huruvida ”de
vi i dag ser gå in i generalförsamlingen
för att förbjuda kärnvapen ... verkligen
förstår vilket hot vi lever under”. Hon
fortsatte med att hon ”som mamma”
självklart önskar att kärnvapen inte
fanns, men att vi måste vara ”realis-
tiska”.
En kollega som heter Vanessa Griffin
från Stillahavsområdet berättade hur
illa berörd hon var av Haleys referens
till sitt moderskap. Just i Stillahavs-
området har USA och andra länder
genomfört många provsprängningar av
kärnvapen. Vanessa var på plats i New
York bland annat för att vittna om dem
som drabbats av missfall eller fött död-
födda och missbildade barn som en
▲ Setsuko Thurlow var 13 år när atombomben utplånade hennes hemstad Hiroshima 1945. Hon har sedan dess arbetat för att kärnvapen
ska avskaffas.
konsekvens av provsprängningarna.
Kvinnor och läkare har varit ledande
i kampen mot kärnvapen, inte minst
då de fått bära och bevittna konse-
kvenserna av dem.
Jag har fler exempel på att avta-
let kommer att ge effekt, trots att
kärnvapenstaterna inte närvarade.
Efter att förbudet antagits kom USA,
Storbritannien och Frankrike med ett
gemensamt uttalande. De fördömde
avtalet, som de hävdar ”uppenbart
förbiser det internationella säker-
hetsklimatets verklighet”. Ett läckt,
hemligt amerikanskt regeringsmed-
delande medger samtidigt att ”ef-
fekterna av ett förbud mot kärnva-
pen kan bli omfattande” och ”kan
deslegitimera konceptet kärnvapen-
avskräckning”.
FOTO: CLARE CONBOY
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
7
FOTO: RALF SCHLESNER
▲ Efter att förhandlingarna var avslutade delades papperstranor ut till alla som deltagit på
konferensen. Papperstranor är en symbol för en kärnvapenfri värld och för nedrustning.
▲ Josefin Lind och Clara Levin på plats i
FNs generalförsamling för öppningssessio
nen av förbudsförhandlingarna.
▲ Alla kärnvapenstater var välkomna att delta i förhandlingarna om FN:s konvention om ett kärnvapenförbud, men ingen av dem var på plats
under förhandlingarna. Hela processen som ledde fram till förbudet var ju faktiskt från början en reaktion på att de fem officiella kärnvapensta
terna nonchalerat sitt ansvar (enligt NPT) att nedrusta.
FOTO: THEA MJELSTAD
▲ Känslan i rummet var magisk när förbu
det antogs. Här ICAN:s chef Beatrice Fihn.
▲ Kärnvapnen hamnar nu äntligen på samma plats i historien som biologiska och kemiska
vapen. Den 7 juli antogs en FNkonvention om ett förbud mot kärnvapen. Konventionen
träder ikraft när 50 stater har ratificerat avtalet. När tidningen gick i tryck hade 53 stater
signerat avtalet och 3 stater ratificerat.
FOTO: CLARA LEVIN
FOTO: RALF SCHLESNER
”Människor över
hela jorden har anled
ning att glädja sig över
det största genom
brottet i kärnvapen
frågan på decennier.
Kärnvapen är förbjud
na, vi skrev historia
den 7 juli i år.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
8
Förbudet är långt från tandlöst. Kärn-
vapenstaterna berörs i allra högsta grad
och har redan påverkats av det nya sam-
talet som handlar om vad som händer
om kärnvapen faktiskt används. Och då
har avtalet inte ens trätt i kraft än.
Nu höjs tröskeln att använda kärnva-
pen. Normer förändras. I Sverige har
vi i Svenska Läkare mot Kärnvapen till
exempel arbetat för att svenska banker
och pensionsbolag inte ska investera i
kärnvapen. Vi har flera gånger fått höra
att AP-fonderna inget kan göra efter-
som kärnvapen inte är förbjudna. Allt
sådant, som kan tyckas litet, förändras
nu. Allt syftar till att göra det svårare
att ha och producera kärnvapen. Även
världens stater och storföretag påverkas
av normer och det kommer de att göra
oavsett om de är med i avtalet eller inte.
Människor över hela jorden har anled-
ning att glädja sig över det största
genombrottet i kärnvapenfrågan på
decennier. Kärnvapen är förbjudna, vi
skrev historia den 7 juli i år. Den inter-
nationella kampanjen för ett förbud
gjorde det möjligt. Och den svenska
fredsrörelsen ska vara stolt. Flera
svenska organisationer har varit med
kanske främst Internationella Kvin-
noförbundet för Fred och Frihet, IKFF,
men också Svenska Freds, Svenska
Kyrkan och Svenska Röda Korset.
Nu har en månad gått och nu kavlar
vi upp ärmarna igen. Avtalet träder i
kraft först när 50 stater har ratificerat.
I Sverige är det upp till riksdagen att
besluta om Sverige ska bidra till att
göra verklighet av förbudet. Sveriges re-
gering var en stark och viktig röst under
förhandlingarna. Vi förväntar oss ett ja,
allt annat vore ovärdigt en humanitär
stormakt. Eller som Setsuko sa sist vi
sags: ”this is the beginning of the end of
nuclear weapons” v
▲ När det inte var förhandlingar gick dagarna åt till att diskutera
strategier och försöka nå ut till dem som inte var på plats i FN. Här
är ICAN Australien.
▲ Clara Levin på plats under förhandlingarna. Bilden är tagen av
Ari Beser, som ägnar sitt liv åt att berätta Hibakushas historier.
Hans morfar var ombord på planen som attackerade Hiroshima
och Nagasaki 1945. Utifrån sin morfars historia har Ari skrivit
boken ”The Nuclear Family”.
FOTO: ARI BESER
KOMMER SVERIGE
ATT RATIFICERA
AVTALET?
Sveriges regering har meddelat
att innan en svensk signering av
avtalet kan ske ska en utredning
tillsättas för att undersöka hur av
talet ska efterlevas för svensk del.
Vid pressläggning har ännu inte
utredningen startat och vem som
ska leda den är inte klart.
För att avtalet ska kunna ratificeras
av Sverige måste det godkännas i
riksdagen. Alliansen har kritiserat
avtalet och menar att det omöjlig
gör ett framtida Natomedlemskap
och att avtalet underminerar NPT.
Vi är bekymrade över att utred
ningen kan komma att dra ut på
tiden. Vi är också oroade över den
debatt som har pågått i svenska
media i höst, då argumenten som
framförs för att stå utanför avtalet
visar en påfallande nonchalans
mot riskerna med kärnvapen. Vi
kommer under hösten att bjuda in
partiföreträdare för att diskutera
kärnvapenförbudet och hoppas på
en god dialog.
FOTO: RALF SCHLESNER
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
9
”Den någorlunda
lugna situation som
var möjlig på nittiotalet
är nu mera avlägsen.
LÄRDOM FRÅN
NORDKOREAKRISEN.
Avskräckning fungerar
inte. Kärnvapen kan
leda till krig.
Av Gunnar Westberg
“Om ert land fortsätter att utveckla
kärnvapen kommer ni att bli angripna,
kanske med kärnvapen”. Detta är vad
vi sagt till våra kolleger från KAWPP
(Korean anti-war peace physicians,
Nordkoreanska IPPNW) vid våra två
besök i Pyongyang och vid kontakter
vid internationella möten. “Inte alls”,
svarar dom “se på Saddam Hussein
och Moammad al-Gaddafi. De lade ner
sina kärnvapenprogram och blev sedan
angripna”. “Kärnvapenutveckling är
inte den enda orsaken som gör att USA
anfaller, olja är en annan”, svarar vi.
Tyvärr visar det sig att vi haft rätt.
Nordkorea – DPRK – har utvecklat
kärnvapen och USA:s president hotar
att anfalla. Ett missförstånd kan bli den
gnista som startar ett förödande krig.
Kärnvapen kan orsaka krig. Den
amerikanska allmänheten skulle san-
nolikt inte ha accepterat angreppet på
Irak om man inte sett svampmolnet
utveckla sig bakom utrikesminister
Condoleezza Rice på TV, när hon
förkunnade “Jag vill inte att beviset på
Iraks kärnvapenprogram skall vara en
kärnvapendetonation över Manhattan”.
På samma sätt kunde hökar i den ame-
rikanska ledningen få allmänheten att
tro att Iran utvecklade kärnvapen och
en militär attack övervägdes därför.
Kärnvapenavskräckning fungerar inte.
Rysslands enorma nukleära potential
har inte hindrat Nato att expandera
ända till Rysslands gräns. Israel har
angripits av sina grannar, som inte
avskräcks av Israels kärnvapen.
Nordkorea har haft ett långvarigt
intresse för att skaffa kärnvapen. Det
beror i någon mån på att general
Douglas MacArthur under Koreakri-
get övervägde att använda kärnvapen
mot de kinesiska styrkor som gått in i
Nordkorea till stöd för dess regering.
Lyckligtvis fanns efter bombning-
arna av Hiroshima och Nagasaki ett
kärnvapentabu. “Vi kan inte använda
kärnvapen mot asiater en gång till“,
sade president Harry Truman.
Nordkorea började redan 1956 att till-
sammans med sin dåvarande bunds-
förvant Sovjetunionen utveckla sitt
nukleära program. I början av 1990-ta-
let hade man producerat en hel del
plutonium av vapenkvalitet. Oron steg
i Sydkorea och USA. I förhandlingar,
där förre presidenten Jimmy Carter
arbetade intensivt, kom man fram till
det så kallade ramverk som skulle lösa
krisen. Nordkorea lovade att stoppa sin
produktion. USA, Sydkorea och Japan
lovade att leverera både olja, ris och två
kärnreaktorer av lättvattentyp, som inte
är användbara för att tillverka vapen-
plutonium.
Reaktorbygget fördröjdes. Hans Blix,
chef för IAEA, klagade över att Nordko-
rea samarbetade dåligt, men kärnva-
penprogrammet låg i vart fall nere i flera
år. Misstron ökade. Nya förhandlingar
ledde emellertid fram till en ny över-
enskommelse som skulle innebära
fortsatt stopp för kärnvapentillverkning.
Dessvärre vägrade den nytillträdde pre-
sidenten George W. Bush att acceptera
överenskommelsen: ”Där skall inte vara
några förhandlingar med Nordkorea”.
Nordkoreas kärnvapenprogram fortsat-
te. Man provsprängde sex laddningar.
FN:s säkerhetsråd har ålagt Nordkorea
att inte utveckla några missiler som
skulle kunna bära kärnvapen. Nordko-
rea trotsar säkerhetsrådet och kommer
kanske snart att ha kärnvapen som kan
nå Japan, Guam och möjligen Alaska.
Den fred, eller i vart fall den någorlun-
da lugna situation som var möjlig på
nittiotalet är nu mera avlägsen. Vad kan
göras för att minska spänningen och
komma tillbaka till bättre relationer?
Siegfried Hecker, tidigare chef för kärn-
vapenlaboratoriet i Los Alamos, har
flera gånger besökt Nordkorea. Vi var
några från SLMK som träffade honom
på flyget till Pyongyang för ett decen-
nium sedan. Han har besökt Nordkorea
flera gånger och man har visat honom
sin anläggning för urananrikning.
Hecker menar att det är utsiktslöst idag
att komma fram till reella förhand-
lingar. Han menar att USA snarast bör
låta en delegation möta nordkoreanska
förhandlare, i Pyongyang eller på an-
nan plats, med uppdrag att desarmera
det farliga läget. Hot och provokatio-
ner måste upphöra. Direkta kontakter
avsedda att förhindra misstag skall
upprättas. Delegationen skall sedan
förbereda reguljära förhandlingar.
Vad vill Nordkorea? Genom decennier
har man önskat ett fredsavtal. Idag
finns bara ett vapenstilleståndsavtal.
Man vill, påminner president Carter
om, ha respekt. Det kan kosta på att
visa respekt för den nordkoreanska le-
daren, men man får försöka se honom
som representant för folket. Nordkorea
vill ha teknologiskt stöd, bland annat
med jordbruksmaskiner. Till slut vill
man, det har man upprepat vid alla
våra kontakter, ha ett kärnvapenfritt
Korea. Det innebär i så fall att också
det amerikanska “kärnvapenparaplyet”
över Sydkorea skulle avskaffas. På
lång sikt borde det vara möjligt. USA
skulle kunna försvara Sydkorea mot ett
kärnvapenfritt Nordkorea utan att ta till
kärnvapen.
DEN NUKLEÄRA NORDKOREA
KRISEN KAN LÄRA OSS:
• Kärnvapenavskräckning fungerar
inte.
• Kärnvapen kan orsaka krig.
• Det finns inga “rätta händer” för
kärnvapen.
”Det är kanske
avtalets viktigaste
funktion: det blir ett
fortsatt tryck på de nio
stater som har kärn
vapen att göra sig av
med dem.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
10
ETT UNIKT BIDRAG
Avtalet om förbud mot kärnvapen är ett
unikt bidrag för att minska riskerna för
ett kärnvapenkrig. Det antogs i FN:s ge-
neralförsamling den 7 juli 2017 av 122
stater. Endast en stat röstade emot (Ne-
derländerna) och en lade ner sin röst
(Singapore) av de stater som deltagit i
förhandlingarna. 69 av generalförsam-
lingens medlemmar ställde sig utanför
denna process. Inte desto mindre är
detta fördrag nu ett legitimt FN-avtal
och det är öppet för alla. Det träder i
kraft när minst 50 stater ratificerat det.
Därefter kommer det att vara föremål
för kontinuerlig översyn. Frågan om ett
förbud mot kärnvapen finns således
kvar på världens politiska agenda un-
der överskådlig tid. Inga stater kommer
ifrån den, även om de inte deltagit i
denna process.
Det är kanske avtalets viktigaste funk-
tion: det blir ett fortsatt tryck på de nio
stater som har kärnvapen att göra sig av
med dem.
De 122
Låt oss se närmare på de 122 stater som
stöder avtalet. Det är en världsomspän-
nande grupp. Tio ’europeiska’ stater har
anslutit sig. Sverige, Schweiz och Öster-
rike tillhör de tyngre tillsammans med
Nya Zeeland. Bland EU-staterna åter-
finns även Cypern, Irland och Malta. En
av världens minsta statsbildningar men
sannolikt den med det största globala
genomslaget är också med: Vatikansta-
ten. Påven har varit klart engagerad i
denna fråga och hans positiva håll-
ning har nått ut till världens 1 miljard
katoliker. Katolska kyrkan har länge varit
tydlig i sitt krav på att eliminera världens
kärnvapen.
Avtalet om FÖRBUD
MOT KÄRNVAPEN
Kommentar av Peter Wallensteen
Stater som tillhör regionala kärnva-
penfria zonerna är också med i avtalet:
Afrika (där Egypten, Nigeria och
Sydafrika är särskilt viktiga), Sydame-
rika (Argentina, Brasilien och Mexiko
är ledande), Stilla havet (t.ex. Fiji, som
för närvarande är ordförande i Gene-
ralförsamlingen) och Sydostasien (In-
donesia, Malaysia och Vietnam). Det
är anmärkningsvärt att både Iran och
Saudiarabien ställer upp på avtalet
(men inte Israel eller Syrien). Ordfö-
rande och starkt drivande för detta
har varit Costa Ricas FN-ambassadör
Elayne Whyte Gomez.
Det är i sanning en global koalition av
stater! De har också stöd av ett stort
antal folkliga rörelser och icke-statliga
organisationer. ICAN är utan tvekan
en av de viktigaste, men där finns
också Internationella Röda Korset och
en rad andra. En verklig utmaning är
att nu föra budskapet vidare till de
69 som inte anslutit sig. Dessa kan
enklast delas upp i de nio stater som
har kärnvapen och de övriga sextio
som anser sig både gynnas och hotas
av dessa kärnvapen.
De 9
Det är inte oväntat att kärnvapen-
makterna ställt sig utanför uppgörel-
sen. De har investerat stora resurser
i sina vapeninnehav och anser att
dessa fyllt en roll för deras makt och
säkerhet. Det är så de tre väster-
ländska stormakterna resonerar.
USA, Storbritannien och Frankrike
gjorde ett gemensamt uttalande när
fördraget antogs: ”Vi avser inte skriva
under, ratificera eller någonsin bli
part”. De menar att fördraget är oför-
enligt med den kärnvapenavskräck-
ning som varit väsentlig för freden i
Europa och Nordasien under 70 år.
Dessutom tycker de att avtalet kom-
mer vid en tid då världen behöver
vara enad mot Nordkorea. De räcker
med pakten mot icke-spridning av
kärnvapen (NPT).
Intressant nog ställer sig Nordkorea
också utanför överenskommelsen
och uppträder därmed precis som
andra kärnvapenmakter. Rysslands
yttrande betonar NPT och ”vikten
av realism”. Kampen mot terrorism
är dessutom mer central just nu.
Indien har inte heller deltagit, även
om landet inte är en erkänd kärnva-
penmakt. I ett uttalande talar dess
representant ändå om att avtalet
inte innehåller tillräcklig med kon-
troll, verifikation.
▲ Peter Wallensteen är professor i freds
och konfliktforskning vid Uppsala universitet
och medlem i Läkare mot Kärnvapens
vetenskapliga råd.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
11
Det är intressant att se dessa resone-
mang eftersom alla stater officiellt är
eniga om kravet på nedrustning och
avskaffande av kärnvapen. Men det är
ständigt formerna som är fel, eller tid-
punkten som inte är mogen. När det görs
sakliga invändningar hade det dessutom
varit mer naturligt att i så fall vara med
och påverka avtalets utformning.
De övriga
Ytterligare sextio stater har inte deltagit
i förhandlingarna. 24 av dem gjorde ett
gemensamt yttrande om saken. De ut-
trycker klart stöd för ”den gemensamma
visionen om ett global noll” för kärn-
vapen. De tycker dock att det är fel att
börja med ett sådant avtal nu, utan att
ha stöd av de länder som har kärnvapen
eller från de stater som anser sig ha
särskilda säkerhetsintressen. Gruppen
innehåller bl.a. Australien, Kanada, ett
stort antal EU-stater samt Sydkorea och
Turkiet. Intressant nog är EU-landet
Finland inte med i detta yttrande och
inte heller Natolandet Norge.
Stater som är nära lierade med de tre
västmakterna, genom Nato eller på
andra sätt, tillhör fördragets kritiker.
De andra kärnvapenstaterna har
inte följeslagare på detta tydliga sätt.
Stater som står nära Ryssland eller
Kina verkar snarare följa sin regionala
grupp (Bolivia, Kuba, Venezuela gör så
i Sydamerika, Kambodja och Mongo-
liet i Asien. Kazakstan som en kort tid
hade egna kärnvapen är också med i
avtalet). Syrien följer dock Ryssland i
denna fråga.
I grunden är det en fråga om tilltron till
en global säkerhet baserad på kärnva-
penavskräckningen. Den överväldiga
majoriteten av stater är oroade över att
denna politik i stället ska föra världen
mot mer osäkerhet, ge en större risk för
konflikt och kanske föra till ett kata-
strofalt krig. De anser också att den
universella enighet som finns om en
noll-vision någon gång borde börja för-
verkligas. Detta fördrag resulterar inte
i en omedelbar och dramatisk avrust-
ning. Men det ger en tydligare bild av
en färdväg till ett fredssystem baserat
på annat än hot om krig. I ett stort antal
stater finns det utrymme för fortsatt
debatt. Den är viktig att ta. Avtalet ger
ett tillfälle. Genom att det nu finns
stärker det också argumenten. Det visar
att det är fullt möjligt att avskaffa dessa
vapen i ordnade former och innan de
åter kommit till användning. v
▲ När förbudet antagits utbröt ett stort jubel. Alla i rummet stod upp, kramade om varandra och fällde glädjetårar. En fantastisk upplevelse
som knappt går att beskriva och som inte kommer att glömmas av någon.
FOTO: CLARE CONBOY
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
12
IPPNW:s tjugoandra
världskongress
F
örsta veckan i september
samlades medlemmar i IPPNW
(International Physicians for
the Prevention of Nuclear War) från
hela världen i York i Storbritannien
för världskongress. Nu med det i FN
nyligen godkända avtalet för ett kärn-
vapenförbud hamnade förstås en stor
och viktig del av fokus under kongres-
sen på det.
Samtidigt som vi var i York drog en
debatt igång i Sverige om ifall Sverige
ska skriva under kärnvapenförbudet.
Politiker för opinionspartier såväl som
flertalet ledarskribenter har försvarat
såväl kärnvapen som kärnvapenav-
skräckning. En debatt som för oss i
York kändes långt borta. I stället var
glädjen stor över kärnvapenförbudet
och över att vi inom IPPNW och i
ICAN spelat en så viktig roll för att av-
talet kommit till. En känsla fanns där
av att vara med och skriva historia.
Inledningsvis under kongressdagarna
påminde IPPNW:s ena co-president
Ira Helfand om de medicinska och
humanitära konsekvenserna av
kärnvapen, om att klimatkonsekven-
serna även efter ett ”litet” begränsat
kärnvapenkrig skulle vara så stora
att två miljarder människor riskerar
svälta ihjäl på grund av missväxt.
Detta är visserligen ingen nyhet, med
det är just kunskapen om kärnvapens
katastrofala humanitära effekter som
banat väg för processen som lett till att
FN förhandlat fram ett förbud. Och det
är viktigt att påminna sig om att det är
det här kärnvapen faktiskt handlar om.
Fortsättningsvis under kongressen
i York hölls workshops och semina-
rier om hur vi går vidare i arbetet för
IPPNWKONGRESS i York
en kärnvapenfri värld. Det fanns en
stor medvetenhet om att nu när det
historiska avtalet finns så börjar det
hårda arbetet för att få det underteck-
nat och ratificerat så att det träder i
kraft. De medicinska konsekvenserna
som vårt viktigaste budskap att få
fram betonades. Det diskuterades
hur arbetet framåt ser olika ut i olika
länder och på seminarier gick diskus-
sionen kring hur medlemsföreningar
i såväl kärnvapenfria som i kärnva-
penländer försöker jobba. försöker
jobba. Erfarenheter och idéer utbyttes.
Från SLMK bidrog vi med inspiration
genom en workshop på temat ”Don’t
bank on the bomb” där vi visade hur
vi i Sverige arbetat för att få banker att
sluta investera i kärnvapenindustrin.
Mer samarbete och koordinering av
IPPNW:s aktiviteter i Europa var också
en sak som planerades. Att försöka
få fler och fler länder att skriva under
kärnvapenförbudet är prioriterat.
Sverige kan spela en viktig roll. Vi har
en lång tradition av att verka för ned-
rustning och om Sverige står upp mot
det mest destruktiva massförstörelse-
vapen världen skådat och vågar skriva
under avtalet, ja då kan det få fler län-
▲ Under IPPNW:s kongress samlades medlemmar från hela världen. Svenska Läkare mot
Kärnvapen representerades av en delegation på fem personer.
der att följa efter. Här kan SLMK och
alla medlemmar i SLMK bidra för att
bilda opinion och påverka att Sverige
går med i förbudet.
Åsa Lindström
Personliga reflektioner
kring kongressen i York
D
etta var faktiskt den tjugo-
andra världskongressen
för IPPNW. Jag tror att
jag deltagit i arton av dessa! Denna
kongress var en gemensam konferens
för IPPNW och den brittiska fören-
ingen, som heter MedAct. Det blev en
imponerande kongress, med nästan
800 deltagare, varav hälften kom från
MedAct. Där var åtta plenarsessioner
och ett femtiotal workshops.
Liksom i de flesta länder arbetar
IPPNW/MedAct med många andra
områden av ”läkarens sociala ansvar”
förutom kärnvapen. Kongressen
handlade därför mycket om krigens
orsaker, om hur krig och våld påverkar
hälsan i befolkningen, om hälsa hos
migranter, om den ökande ojämlikhe-
ten som orsak till sjukdom, etc. Man
FOTO: XANTE HALL
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
13
Möte med nordkoreanska
delegationen
”Om ert land skaffar kärnvapen är risken
stor att ni blir anfallna, kanske med kärn-
vapen. Om ni inte skaffar atomvapen får
ni vara i fred. Ingen vill ha krig i Korea.”
Så har vi argumenterat vid våra kontakter
med nordkoreaner vid IPPNW-kongres-
ser och vid det besök som kolleger från
Pyongyang gjorde i Sverige för några år
sedan. ”Inte alls så”, blev svaren. ”Se på
Khadaffi och Saddam Hussein. Dom
avstod från kärnvapen och blev anfallna.
Och vår regim hotades av ’dekapitering’
redan innan vi skaffat kärnvapen”. Så
gick samtalet i York med de representan-
ter för vår systerförening i DPRK (Demo-
cratic People’s Republic of Korea) som
deltog i kongressen i York. Inbjudan och
kostnadstäckning kom från SLMK, med
generös hjälp av Vappu och Ilka Taipale
liksom av Kati Juva, alla tre medlemmar i
den finska föreningen. Taipales har gjort
flera besök i Pyongyang, SLMK-medlem-
mar har varit där två gånger.
Ja, egentligen var det bara Mr Ri Chung
Il som talade. Dr Pak Sang Bok, biträ-
dande chef för Röda Korsets sjukhus i
Pyongyang talade inte engelska. Mr Ri
berättade att han för två år sedan fått i
uppdrag att ta över administrationen av
den koreanska föreningen inom IPPNW,
Korean Anti-War Peace Physicians,
KAWPP. Han fann att där inte varit nå-
gon aktivitet på sex år.
Man har nu ordnat ett par workshops för
medlemmar. Man vill öka de internatio-
nella kontakterna. Man hoppas kunna se
till att vi kan komma och hålla seminarier
och föredrag kring kärnvapnens medi-
cinska effekter. Mr Li vill också ordna en
cykeltur över gränsen från Sydkorea! Han
var nämligen med och arrangerade den
marsch för kvinnor som hölls för ett par
år sedan, med passerande av gränsen.
Hur det blir med cykelturen vet vi inte,
men vi hoppas att den dynamiska och
förhoppningsfulle Mr Li kan få fart på
föreningen och få till stånd internatio-
nellt utbyte.
Människors möten och utbyte av idéer är
i längden vad som förändrar världen.
Gunnar Westberg
▲ IPPNW har sedan 1995 en nationell förening i Nordkorea, Korean AntiWar Peace Physicians,
KAWPP. Den ska inte uppfattas som en ideell förening i svensk mening. KAWPP:s syfte överens
stämmer med regeringens officiella linje, alltså ett fredsfördrag och ett kärnvapenfritt Korea. På
bilden Klas Lundius och Gunnar Westberg i samspråk med konferensens två KAWPPdelegater.
talade om att klimatförändringarna
har en stor roll bakom både krigen och
migrationen.
Kongressen dominerades givetvis
av det stora framsteget: Förbud mot
kärnvapen. Idén kom ursprungligen
från Ron McCoy, IPPNW:s Co-
president 2002–2006. Han hade två
grundtankar. För det första: samla alla
organisationer som har fred som ett av
sina syften, kontakta kyrkor och Röda
Korset etc. För det andra, samarbeta
med regeringar från kärnvapenfria
länder. Modellen kommer från kam-
panjen mot personminor.
Jag måste erkänna att jag inte trodde
mycket på dessa tankegångar. Vi hade
ju försökt förr! Men jag hade fel. Vi
hade gjort fel: Vi hade koncentrerat
oss på kärnvapenländer, eftersom vi
hade trott att dessa i grunden var in-
tresserade av att avskaffa kärnvapnen,
som man lovat redan 1968. Men inte
alls, kärnvapenstaterna vill inte, vågar
inte avskaffa sina kära kärnvapen.
Men de ”äger inte frågan”. Kärnvapen-
krig drabbar alla, även de kärnvapen-
fria staterna. Vi ”äger alla frågan”.
En gång i tiden hade IPPNW kongress
varje år, senare vartannat och nu var
det tre år sedan sist. Orsakerna till
att man har kongress mindre ofta är
flera: många föreningar har verksam-
het på andra områden än kärnvapen-
avrustning, och dessa diskuteras oftast
bäst på nationell nivå; och utbyte av
information sker också bra i samtal på
nätet eller via sociala media.
Kongresserna har blivit för dyra och
kanske måste det dröja tre år till nästa.
Men dessa möten är mycket viktiga.
För samarbete och inspiration kan
inget ersätta de personliga kontak-
terna.
Nästa kongress? Kanske Nepal, i
Lumbini, Buddhas födelseort! Men
beslutet är inte fattat.
Gunnar Westberg
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
14
A
nastasia Medvedeva från Ryss-
land valdes under kongressen
i York in i IPPNW:s interna-
tionella styrelse som vice-president för
regionen Ryssland och OSS-länderna.
Anastasia berättar att hennes engage-
mang inom IPPNW började när hon var
student. Det fanns då en stark student-
rörelse med mycket aktivitet. Hon följ-
de med på möte inom ”dialogue with
decision makers” i Duman tillsammans
med flera IPPNW-ledare, vilket fångade
hennes intresse. Hon deltog därefter
i fler sådana dialogmöten och åkte
under studenttiden på studentkongres-
ser som gav mycket inspiration och höll
uppe hennes engagemang. Kärnvapen-
frågan blev viktig för Anastasia.
Idag är de inte så många aktiva inom
ryska IPPNW men de är några stycken.
Anastasia berättar att de försöker sam-
arbeta med andra organisationer som
Women for Peace och Pugwash och
hoppas att de ska kunna arrangera fler
aktiviteter.
När jag frågar om FN-förbudet mot
kärnvapen svarar Anastasia först
snabbt att reaktionen bland läkare i
Ryssland på förbudet är mycket positiv.
När hon tänker efter är det framför allt
i hennes vänkrets som hon menar. Det
är folk som är intresserade av världspo-
litik och vet om förbudet och är insatta
i vad det innebär. Anastasia tror inte
att kärnvapenförbudet annars är så
välkänt i Ryssland, vare sig bland läkare
eller i allmänheten.
Anastasias uppfattning är ändå att folk
i Ryssland inte vill ha kärnvapen. Det
finns en rädsla för dem. Men hon anser
att det behövs mer kunskap och de
behöver sprida synen på säkerhet och
att kärnvapen inte ger säkerhet. Där
hoppas hon att ryska IPPNW kan göra
skillnad.
Åsa Lindström
Hur styrs
IPPNW ? Av Gunnar
Westberg och Åsa Lindström
IPPNW har ett Council (råd), ett
slags parlament. Vidare finns Board
(styrelsen), som har en Executive Com
mittee (verkställande utskott). Council
sammanträder vid varje internationell
kongress. Det gör också the Board men
den har också vanligtvis årliga möten i
mellanperioden. Den mesta aktiviteten
sker i verkställande utskottet med må
natliga telefonkonferenser i samarbete
med de anställda i kontoret i Boston.
THE COUNCIL, PARLAMENTET
Alla föreningar i IPPNW får sända en re
presentant och en ersättare (om man så
önskar även en studentrepresentant)
till detta råd som är föreningens högsta
beslutande organ.
Council brukar få lyssna till rapporter
från verksamheten. I år dominerade
förstås rapporterna från arbetet med
avtalet om ett kärnvapenförbud. Vårt
andra stora program, Aiming för Pre
vention, riktat mot handeldvapen, har
också haft framgång på vissa håll.
Council väljer Copresidenter och övriga
Boardmedlemmar. Man bestämde
sig vid mötet i York för att ha fyra Co
presidenter. Arun Mitra från Indien blev
nyvald, medan Ira Helfand, USA, Tilman
Ruff, Australien och Daniel Bassey, Ni
geria blev omvalda. Angelica Claussen
frånTyskland återvaldes som Regional
VicePresident för Europa.
The Board tar beslut i budgetfrågor. I
början av IPPNW:s historia var det lätt
att få bidrag och samla in pengar till
antikärnvapenaktiviteter men det har
blivit allt svårare och under många
år har ekonomin utgjort ett växande
problem. Under det gångna året liksom
vid ett par andra tillfällen har budgeten
räddats av en donation genom ett arv.
Man kan givetvis inte förlita sig på så
dana tillfälligheter. En anställd har måst
avskedas och kontoret är nu verkligen
mycket tunt bemannat. Man önskar
regelbundna bidrag från individuella
medlemmar!
NY LEDAMOT I IPPNW:S STYRELSE
ANASTASIA FRÅN RYSSLAND
intervjuad av Åsa Lindström
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
15
Minneshögtid i
Storkyrkan, Stockholm
Den 6 augusti, Hiroshimadagen, hölls
i Storkyrkan i Stockholm för elfte året
i rad en manifestation för fred och
nedrustning, anordnad av SLMK och
Stockholms Domkyrkoförsamling.
Talare var i år Kristina Ljunggren, dom-
kyrkokaplan, Bo Hermansson, vice ord-
förande Svenska Röda Korset samt Åsa
Lindström, vice ordförande i SLMK. Åsa
överlämnade årets Anti-atombombsdi-
plom till Beatrice Fihn, chef för ICAN,
the International Campaign to Abolish
Nuclear Weapons. Diplomet delas varje
år ut av SLMK för betydande insatser i
arbetet för en kärnvapenfri värld. Musik
framfördes på orgel av Martin Blom-
quist och på cello av Joakim Laksov. Ett
80-tal personer lyssnade och det var en
stark stämning, som uppfordrade oss
alla att gå vidare i arbetet för en kärnva-
penfri värld.
Leonore Wide
Hiroshimadagen i
Örebro
För att hedra offren för atombomberna
i Japan har fredsföreningarna i Örebro
sedan 1995 satt ut tända japanska
ljuslyktor på Svartån klockan halvtio på
kvällen den 6 augusti. I år fick vi lyssna
till fiolmusik i folkviseton från två spel-
män medan lyktorna varsamt sattes ut
på vattnet från en kanot. Dessförinnan
hade kommunstyrelsens ordförande
HIROSHIMADAGEN
2017
Agneta Blom talat till en åhörarskara
på bortåt 70 personer. Under dagen
rådde oväder, men mot aftonen blev
det lugnt men svalt.
”Man kan inte två sina händer även
om man inte uppfunnit och brukat
bombplan eller gas” skrev Elin Wägner
i Tidevarvet 1936. Så skrev vi i insän-
daren till Nerikes Allehanda och bad
läsarna uppmärksamma att 122 stater
skrivit på ett förslag till konvention som
förbjuder kärnvapen. Det skedde 7 juli
i New York. Nu gäller det att få konven-
tionen ratificerad, efter hand även av
kärnvapenmakterna.
Ingrid Brånvall
Debattartikel från
DLMK införd i Dag-
bladet Information på
Hiroshimadagen
6. august er Hiroshimadagen, hvor vi
mindes de i alt 140.000 der døde dels
akut, dels i månederne derefter, og de
mange tusinder der kvæstedes.
Det internationale samfund har de
senere år været meget optaget af de
uacceptable humanitære konsekvenser
af anvendelse af atomvåben, hvor selv
begrænset atomvåbenkrig vil medføre
hundredetusinder af døde og lem-
læstede, medføre sene cansertilfælde
og genetiske skader, miljøødelæggelse
med problemer for agrikulturen, og
hvor sundhedsvæsen og beredskaber
vil være sat ud af spillet. I løbet af 2016
og 2017 er afholdt flere møder i FN-regi
forberedende vedtagelse af en traktat
der forbyder produktion, afprøvning,
besiddelse, brug og trussel om brug af
atomvåben. 7. juli 2017 har 122 lande
vedtaget forbudstraktaten, der skal rati-
ficeres ultimo september. Omkring 100
lande var involveret i møderne.
Der findes i dag 15.000 atomvåben, 400
parat til hurtig affyring. Mange af dem
er betydelig kraftigere end Hiroshi-
mabomben. Atomvåbenmagterne har
vedholdende modarbejdet bestræbel-
serne på at skabe en forbudstraktat i
lighed med de allerede eksisterende
forbudstraktater mod masseødelæg-
gelsesvåben. Atommagterne anvender
mia. dollars på modernisering af deres
arsenaler.
Danmark er ikke blandt de lande,
der har tilsluttet sig forbudstraktaten,
hvilket er meget beklageligt. Vi i Danske
Læger Mod Kernevåben vil opfordre
vore politikere til at tilslutte sig for-
budstraktaten.
Danske Læger Mod Kernevåben
Årets Anti-atombombsdiplom går till
Beatrice Fihn, chef för ICAN
Motiveringen lyder: Beatrice Fihn har
med stort engagemang, skicklighet och
uthållighet förändrat diskussionen i
olika internationella och svenska fora
till att fokusera på kärnvapnens kata-
strofala humanitära konsekvenser. Som
ledande inom ICAN, den internationella
kampanjen för avskaffande av kärn-
vapen, har hon kraftfullt verkat för ett
internationellt förbud mot kärnvapen.
Tack Beatrice för din avgörande insats i
kampen för en kärnvapenfri värld!
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
16
Å
rets Almedalsvecka samman-
föll med sista veckan av
för handlingarna i New York
om ett kärnvapenförbud. SLMK lade
förstås en stor del av fokus på för-
budsförhandlingarna så i år var vi en
lite mindre grupp än vanligt på plats i
Visby.
Fem stycken blev vi ändå från SLMK
som åkte till Gotland. Visby bjöd
mestadels på strålande väder och som
vanligt var det en intensiv vecka, ett
oöverskådligt folkvimmel och intres-
santa debatter och seminarier i vart
och vartannat gathörn. För oss var
det också full aktivitet. Vi arrangerade
tillsammans med Röda Korset ett se-
minarium riktat till sjukvårdspersonal,
deltog i en panel arrangerad av FOI,
Totalförsvarets forskningsinstitut, och
genomförde att par av våra blodtrycks-
aktioner. Aktionen var som tidigare
år populär. Många förbipasserande
passade på att få sitt blodtryck mätt och
fick lära sig lite om kärnvapen, deras
effekter och varför både blodtrycksmät-
ning och kärnvapenförbud är förebyg-
gande hälsovård./
Åsa Lindström
Kärnvapen – hotet och
nedrustningen
Seminarium arrangerat av FOI, Försva-
rets forskningsinstitut.
Medverkande var Anders Ringbom
kärnfysiker och John Rydqvist, analyti-
ker, båda från FOI samt Åsa Lindström
från SLMK.
John Rydqvist redogjorde för hur flera
länder baserar sina militära säkerhets-
kalkyler på skyddet under ett kärnva-
penparaply. Om kärnvapnen försvin-
Läkare mot Kärnvapen
på plats i ALMEDALEN
ner kommer dessa länder att behöva
ändra sina säkerhetskalkyler. Rydkvist
ansåg att förbudsdiskussioner vad gäl-
ler kärnvapen inte kommer att få någon
större betydelse så länge kärnvapen-
staterna inte är delaktiga och påminde
om att avtal blir effektiva först när alla
berörda parter är med.
Åsa Lindström hävdade att världen inte
kan bygga sin säkerhet på rädsla med
ett kärnvapenskydd. Kärnvapnen är
helt enkelt inget alternativ på grund av
konsekvenserna av dessa vapen. Om
kärnvapen kommer till användning
har samhället inte den minsta chans
att hantera de förödande medicinska,
klimatmässiga samt humanitära ef-
fekterna. Ett förbudsavtal är ett medel
att avskaffa kärnvapen. Nu är det 122
medlemsstater i FN som uttrycker en
stark önskan om att de inte längre vill
leva under ett kärnvapenhot och har
röstat för ett förbudsavtal. Åsa, nyligen
hemkommen från förhandlingarna i
New York, berättade att stämningen
där var optimistisk vad gäller möjlighe-
ten att få fram ett konkret avtal.
Anders Ringbom redogjorde för ett
övervakningssystem som utarbetats
på FOI. Det ska kontrollera framför allt
att icke-spridningsavtalet, NPT och
provstoppsavtalet, CTBT efterlevs. Vid
eventuella provsprängningar kan man
upptäcka bland annat läckage av ra-
dioaktivitet. Övervakningen inbegriper
hela världen.
Marika Griehsel var moderator för
seminariet som hade samlat många
åhörare.
Hela paneldiskussionen finns att
lyssna till på www.bistandsdebatten.
se/events/karnvapnen-hotet-och-
nedrustningen
Eva Petersson
▲ SLMK:s studentrepresentant David Victorin var på plats i Almedalen och tog blodtryck på
förbipasserande. Även om vi inte var så många i år blev det ändå ett väldigt lyckat Almedalen
för vår del. Vi ses nästa år!
FOTO: ÅSA LINDSTRÖM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
17
Blodtrycksmätning
Den årliga blodtrycksaktionen i Visby såg
först ut att bli en blöt tillställning. Klockan
tolv skulle vi dra igång och en timme tidi-
gare öste regnet ner. Som tur var klarnade
det upp och vi fick tillfälle att prata med
många besökare om förbudsförhandling-
arna i FN och vårt kommande seminarium
i Läkartidningens tält medan vi mätte
blodtryck. En glädjande detalj är att det
fanns besökare som varit hos oss tidigare
och ville komma på nytt för att mäta sitt
blodtryck. En av besökarna berättade att
det dessutom var jag som hade varit in-
blandad vid det förra tillfället. Ett gott betyg
för aktionen, då konkurrensen med andra
aktiviteter under Almedalsveckan som
bekant är stenhård.
David Victorin
”Hur kan du som arbetar i
vården verka för en kärn-
vapenfri värld?”var ämnet för
ett seminarium som SLMK arrangerade
tillsammans med Svenska Röda Korset.
För Svenska Röda Korset talade förening-
ens nya ordförande Margareta Wahlström.
Hon påminde om att Internationella Röda
Korset fanns på plats 1945 i Hiroshima och
Nagasaki direkt efter USA:s atombomb-
ningar. Den hjälplöshet man där kände
inför den humanitära katastrofen bidrog
till att man beslöt sig för att engagera sig
i arbetet mot kärnvapen, ett engagemang
som fördjupats de senaste åren och som
manifesterats bland annat i ett klart ställ-
ningstagande för ett kärnvapenförbud.
Åsa Lindström från SLMK talade om kärn-
vapnens medicinska och humanitära kon-
sekvenser. Hon lyfte fram sitt ansvar som
läkare att informera och skapa opinion för
ett förbud mot kärnvapen. Och på länk från
FN i New York fick mötesdeltagarna höra
Andreas Tolf rapportera senaste nytt från
förbudsförhandlingarna.
Eva Petersson från SLMK ledde seminariet.
Leonore Wide
FOTO: ÅSA LINDSTRÖM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
18
Filmtips!
COMMAND AND CONTROL
Filmen ”Command and Control”,
baserad på Eric Schlossers bok med
samma namn, kom ut förra året. Den
är en sann historia om vad som höll
på att hända när ett vapen som var
till för att skydda blev ett hot om egen
förgörelse.
På gång
BOKMÄSSAN
Vi kommer tillsammans med Yrkes-
grupper mot Kärnvapen att finnas på
plats på Bokmässan i Göteborg. Ni
hittar oss på internationella torget!
ÅRSMÖTET
Tiden går fort och snart är det återigen
dags för årsmöte. Den 20 januari möts
vi i Göteborg. Mer info om plats och
tid finner ni inom kort på hemsidan.
Håll även koll på hemsidan för kal-
lelse, valberedningens förslag och för
övriga dokument.
FÖRSTA KOMMITTÉN
Som varje år träffas generalförsam-
lingen för att diskutera frågor om
internationell fred och säkerhet.
Första kommittén, som har hand
om nedrustningsfrågor och därmed
kärnvapen, träffas under oktober
månad. Den kommer i år att bli väldigt
spännande med tanke på utvecklingen
i kärnvapenfrågan i och med förbudet.
Vi kommer att skriva bloggar om pro-
cessen och ni hittar oss självklart med
ständiga uppdateringar på Facebook.
com/slmk.1981.
HUMANITARIAN DISARMA-
MENT FORUM
I vanlig ordning kommer det i samband
med första kommittén i FN i New York
att hållas ett Humanitarian Disarma-
ment Forum. I år kommer forumet ha
temat “How NGOs and global coali-
tions are coping in the face of what
seems like multiplying challenges”.
DATASKYDDSFÖRORD-
NINGEN
Som vi skrev om i förra Läkare mot
Kärnvapen kommer en ny EU-förord-
ning att träda i kraft 28 maj 2018 där
individers ägandeskap över egna per-
sonuppgifter stärks. Det är en utveck-
ling av personuppgiftslagen (PUL) och
gäller alla som på något sätt hanterar
personuppgifter.
Vi är därför skyldiga att informera alla
vars personuppgifter vi hanterar om
vilka rättigheter de har, exempelvis att
begära registerutdrag för att se vilka
uppgifter vi har registrerade och att
när som helst begära att vi raderar alla
uppgifter. Vi måste också informera om
vad vi får göra med uppgifterna och
vem som kan få tillgång till dem.
Vi har inga enligt Dataskyddsinpektio-
nen definierade ”känsliga uppgifter”
(ras eller etnicitet, politiska åsikter,
religiös eller filosofisk åskådning,
medlemskap i fackförening, genetisk
eller biometrisk information i syfte att
identifiera en enskild person, upp-
gifter om hälsa och sjukdom, sexuell
läggning, sexuell historik) och endast
personnummer på dem som betalar
avgifter eller skänker gåvor via autogiro
då bankgirocentralen kräver detta.
Den rättsliga grund vår behandling av
personuppgifter vilar på är ”berättigat
intresse”.
Det vi kan komma att använda era
uppgifter till är exempelvis att skicka ut
anmodan om att betala medlemsavgift
och/eller skänka en gåva, för att skicka
tidskriften Läkare mot Kärnvapen,
övriga utskick med information- eller
insamlingsändamål eller bli kontak-
tade med förfrågan om att engagera sig
aktivt lokalt/nationellt eller inbjudan
till möten/seminarier etc.
Vi kommer aldrig att lämna ut era
uppgifter till tredje part förutom till de
tryckerier, ev. IT-support el liknande vi
behöver använda oss av i vår verksam-
het och med vilka vi har skrivit avtal,
med syftet att stärka era rättigheter till
kontroll över era personuppgifter.
Om ni anser att vi har hanterat era
personuppgifter på ett felaktigt sätt kan
ni alltid kontakta oss på info@slmk.org
/08-400 20 483 och/eller Dataskydds-
inspektionen på dataskyddsinspektio-
nen@dataskyddsinspektionen.se med
era klagomål.
Genom att betala er
medlemsavgift
eller skänka en gåva
godkänner ni de vill
kor som kommer att
presenteras i näst
kommande utskick.
Detta är ett sätt för oss att initialt och
tydligt kommunicera er om kommande
regler och lagar och vi hoppas att ni
har förståelse för att vi är skyldiga att
tillhandahålla dessa villkor tydligt och
lättillgängligt för alla vilkas person-
uppgifter vi hanterar och att ni även
fortsättningsvis ger oss förtroendet att
hantera era uppgifter i vårt register och
för att bedriva vår verksamhet.
Läs gärna mer om den nya data-
skydds förordningen (GDPR) på
www.dataskyddsinspektionen.se
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
19
MINNESORD
THORILD DAHLGREN
Thorild Dahlgren, mångårig trogen
och aktiv stödmedlem i SLMK, har av-
lidit 96 år gammal den 6 augusti 2017.
Thorild hade som vanligt sett fram
emot Hiroshima-dagen för att delta
i manifestationen mot kärnvapen i
Storkyrkan i Stockholm. Nu blev det
inte så.
Till yrket gymnasielärare i fysik och
matematik levde Thorild ett långt och
aktivt liv med brinnande engagemang
för fred, rättvis fördelning, natur- och
miljöfrågor. Men det centrala för
honom var kampen mot kärnkraft och
kärnvapen.
I otaliga artiklar, inlägg och insän-
dare argumenterade han oavbrutet,
ihärdigt och uthålligt för en värld utan
kärnvapen; alltid sakligt, vederhäf-
tigt och övertygande; alltid lågmält.
Och framför allt minns vi hans milda
leende och hans trotsiga glädje och
förundran över allt levande, medmän-
niskorna, naturen, musiken. En sann
humanistisk naturvetare och pedagog.
Catarina och Ulf König
STYRELSEMÖTE
Den 16 september hade riksförening-
en styrelsemöte i Stockholm. Frågan
om hur vi ska fortsätta vårt arbete nu
efter förbudet upptog en stor del av
diskussionen. Nästa styrelsemöte är
den 18 november, också i Stockholm.
SCHYSSTA PENSIONER
Den 7 juli kom ett förslag till nya regler
för Första–Fjärde AP-fonderna. För-
slaget är under hösten uppe för remiss
och kommer förhoppningsvis träda i
kraft i juli 2018. Dock kommer detta
inte att innebära så stora förändringar
i praktiken. Fonderna kommer att fort-
sätta styras som tidigare; den största
skillnaden gäller placerings regler
och ansvarsfulla investeringar, som
kommer att komma in som lagtext.
AP-fonderna ska utveckla en gemen-
sam värdegrund som ska sätta ramar
för hur pengar ska investeras och varje
fond ska även ta fram egna riktlinjer,
sätta mål och formulera strategier.
Största problemet med det nya försla-
get är att hög avkastning fortfarande är
det övergripande målet.
Enligt våra senaste beräkningar hade
Första–Fjärde AP-fonderna den 30 juni
investeringar på närmare 11,5 miljar-
der kronor i bolag kopplade till kärn-
vapen. Dessa bolag finns på Sjunde
AP-fondens svarta lista och blir även
granskade av Don’t Bank on the Bomb.
Detta har
hänt
ABF SEMINARIUM
Den 21 september anordnade Nät-
verket för kärnvapennedrustning
tillsammans med ABF Stockholm
ett seminarium om FN:s konvention
om ett kärnvapenförbud. I panelen
satt Sveriges nedrustningsambassa-
dör Eva Walder, Dick Clomén som
är policyansvarig på Svenska Röda
korset samt SLMK:s generalsekrete-
rare Josefin Lind. Ett fyrtiotal åhörare
var där och och många intressanta
frågor ställdes. Seminariet visas på Svt
Forum. All information hittar ni på
www.slmk.org.
PEACE BOAT
Den 2 juni anlade Peace Boat i Stock-
holm. Tillsammans med fem överlevare
besökte vi gymnasiet Didaktus i Lilje-
holmen för att lyssna på en föreläsning
och innan båten gav sig av mot Bergen
besökte gruppen Sveriges nedrust-
ningsambassadör Eva Walder på UD.
NUCLEAR ABOLITION DAY
Den 26 september är det FN:s in-
ternationella dag för kärnvapnens
avskaffande. Har du eller någon i din
närhet uppmärksammat denna dag?
Skicka gärna en kort rapport till info@
slmk.org och berätta mer!
▲ Josefin Lind, Eva Walder och Dick Clomén diskuterade kärnvapenförbudet på ABF den
21 september.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
20
INTERNATIONELL UTBLICK
IRAN, NORDKOREA OCH USA
President Trump vill isolera Iran men
han anger som orsak inte längre att
Iran kan ha ett hemligt kärnvapenpro-
gram utan Irans aktiviteter i Irak, Je-
men och Syrien. Iran har hällt betong
i sin plutoniumreaktor och gjort sig av
med allt höganrikat uran och 98 % av
det låganrikade. Iran har accepterat att
inspektörer från IAEA dyker upp när
som helst och att kameror och andra
instrument för övervakning används
kontinuerligt. Även urangruvor har be-
sökts vilket inte är regel i andra länder
som inspekteras.
Nordkorea har provsprängt 6 atom-
bomber med laddningar motsvarande
upp till två Hiroshimabomber och tros
ha omkring 20 i lager. Därmed är det
inte längre rimligt att kräva att Nord-
korea ska skrota sina kärnvapen som
ett krav för att inleda förhandlingar
om att landet ska sluta hota Sydkorea
med tungt, konventionellt artilleri.
För den som har intresse och tid är
Jessica Mathews’ artikel utmärkt läs-
ning (gratis, kräver inte registrering).
Jessica T. Mathews. Nuclear Diplomacy: From
Iran to North Korea? The New York Review of
Books, August 17, 2017 Issue.
SMITTKOPPSVIRUS – UTROTAT
MEN KAN SYNTETISERAS
En virologisk forskargrupp i Canada
har framställt hästkoppsvirus från
DNA-fragment som beställts on line
och skickats med post. Detsamma
hade varit möjligt med det besläktade
smittkoppsviruset som varit utrotat
sedan 1977 (utom i ett laboratorium i
Ryssland och ett i USA). Diskussionen
om huruvida de två laboratorierna
borde döda sina virus eller inte kan
nu avslutas, eftersom det tycks vara
relativt enkelt för virologer att tillverka
smittkoppsvirus. De kanadensiska
forskarna har dock inte publicerat sitt
experiment.
Kai Kupferschmidt. Labmade small-
pox is possible, study shows. Science
2017;357(6347):115–116.
NUKLEÄR MINNESFÖRLUST
Tabell. Vetenskapliga tidskrifter har
slutat bevaka kärnvapenfrågor ”The
big three” (ledande allmänvetenskap-
liga tidskrifterna Nature, Science och
PNAS) och ”the big five” (ledande
medicinska tidskrifter) från 1 juli – 15
augusti 2017 har genomsökts manuellt
och elektroniskt på jakt efter texter om
kärnvapen (nuclear weapons).
Tidskrifterna har jag genomsökt
14-15 augusti. Tabellens tidsperiod
täcker beslutet av 122 länder att utrota
kärnvapnen (7 juli) och årsdagarna för
atombombningarna av Hiroshima (6
augusti) och Nagasaki (9 augusti). The
big three/five är ett begrepp som inte
Av Inge Axelsson
styrs bara av impact factor – PNAS kom-
mer först på 225:e plats i ranking efter
impact factor men har publicerat många
landmark papers. Tabellen visar att
ledande vetenskapliga tidskrifter kollek-
tivt sjunkit ned i nuclear amnesia sedan
1980, när årsdagarna för atombomb-
ningarna av Hiroshima och Nagasaki
uppmärksammades med temanummer
om kärnvapen.
I en insändare i BMJ (2017 June 19)
påminner George A Gellert oss om
1980-talet när läkarorganisationer i Öst
och Väst informerade ledare och all-
mänhet om att kärnvapenkrig inte gick
att vinna eller överleva. En av dåtidens
ledare, Michail Gorbatjov, har i år bekla-
gat sig över aggressiviteten i samtalsto-
nen mellan Öst och Väst, som om man
förberedde sig för krig.
Vi inom SLMK och IPPNW måste ånyo
fokusera på att informera ledare och
allmänhet.
IMPACT FACTOR JOURNAL NUCLEAR WEAPONS
72 NEJM 0
48 Lancet “The UN adopts treaty to ban the
use of nuclear weapons” by John
Zarocostas (July 13)
44 JAMA 0
40 Nature “Weapons treaty”. Seven Days –
The news in brief (July 12)
37 Science 0
21 BMJ “Doctors urge Britain to take lead
on nuclear disarmament” by Abi
Rimmer (July 25)
17 Annals of 0
Internal Medicine
9.7 PNAS 0
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
21
MÄNNISKANS TID ÄR SNART
SLUT – BÖR VI ACCEPTERA ATT
VI ÄR I ETT PALLIATIV SKEDE?
När döden är oundviklig bör man sluta
försöka bota och i stället ge palliativ
vård, vård som höjer livskvaliteten i livets
slutskede. Men ofta klamrar sig patien-
ten och anhöriga fast vid försök till bot
och palliationen kommer onödigt sent.
Två läkare/professorer i Ontario menar
att människan nu befinner sig i ett
finalt skede. Mänskligheten kom-
mer troligen gå mot en självförvållad
utrotning inom några få generationer.
Liksom våra döende patienter lider
mänskligheten av en multisystemkol-
laps. Det är då klokt att sluta med
alltmer desperata försöka att rädda
mänskligheten och istället acceptera
att vår stund på jorden snart är över.
Det som gäller är palliation: att göra
livet så drägligt som möjligt för de sista
generationerna. Författarna upplever
denna insikt som befriande.
Richard Smith, tidigare redaktör för
BMJ, är i sin blogg i BMJ entusiastisk.
Han tycker att dystopin är realistisk
och rimlig och upplever den också som
en befrielse.
Jag tycker att de två dystopierna sak-
nar två centrala punkter: kärnvapen
nämns märkligt nog inte någonstans
och inget sägs om hur det går till när
mänskligheten dör ut. Blir det ett
digerdödsscenario med miljarder
människor som dör i sina hem av
epidemier eller kärnvapen eller svält?
Hur ”befriande” känns det då?
Jag säger inte att deras dystopiska sce-
narier är omöjliga, de är möjliga, men
jag vill inte nu överge prevention och
bot. För min del får palliation vänta.
Jadad AR, Enkin MW. Does humanity need pal-
liative care? European Journal of Palliative Care
2017;24(3):102-103.
Smith R. Humanity is dying—it’s time to switch
to palliative care. BMJ Blog. August 9, 2017.
NORDKOREAS MISSILER KAN
NÅ USA OCH SVERIGE
Siegfried Hecker är en före detta chef
för Los Alamos National Laboratory
som utvecklade de amerikanska kärn-
vapnen. Han har besökt Nordkorea
sju gånger och har intervjuats i The
Bulletin of Atomic Scientists.
Nordkorea testade 24 missiler år 2016
och har testat ett 20-tal i år. De två i
juli i år var de första interkontinentala
missilerna (Intercontinental Ballistic
Missiles, ICBM). De riktades nästan
rakt upp så de ramlade ned i havet
mellan Korea och Japan. Hade de följt
en flack bana så hade de kunnat nå en
stor del av USA:s fastland. (I augusti,
efter att intervjun publicerats, har
Nordkorea skickat en ICBM över ön
Hokkaido i norra Japan.) Förmodligen
kan Nordkoreas missiler inte bära
en kärnladdning som överlever både
missilens start och dess återinträde
i atmosfären men de är nog på väg
att lösa de problemen också. Det är
lättare att konstruera ett kärnvapen
avsett för en medeldistansmissil som
kan nå Sydkorea eller Japan. Men
Nordkorea har ont om plutonium och
anrikat uran och har hittills bara gjort
sex kärnvapenprov.
Enligt en karta som BBC visar kan den
aktuella missilen nå norra Sverige.
Nordkorea har också en oprövad mis-
sil som antas kunna nå större delen
av jorden, inklusive hela Europa och
Nordamerika.
Elisabeth Eaves. Talk to North Korea to avert
a nuclear disaster: an interview with Siegfried
Hecker. The Bulletin of Atomic Scientists 7
August 2017.
North Korea missile: ‘Most serious missile
launch yet’. BBC news 29 August 2017.
▲ Den hårda ordväxlingen mellan amerikanska presidenten Donald Trump och Nordkoreas
diktator, Kim JongUn, fortsätter att trappas upp. I ett uppmärksammat tal i september inför
FN:s generalförsamling hotade Donald Trump att utplåna Nordkorea om USA måste försvara
sig. – Han kommer få betala ett högt pris för sina excentriska ord, svarade Kim JongUn.
FOTO: WIKIMEDIA COMMONS
ORGANISATIONER MOT KÄRNVAPEN
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN - SLMK
Vi är den svenska sektionen av International Physicians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) som är en bred internationell organisation med 150 000 medlemmar, som
har en kärnvapenfri värld som gemensamt mål. I Sverige är vi idag nästan 2 600 läkare
och medicinstudenter som är medlemmar. Dessutom har vi associerade medlemmar
från yrkesgrupper som liksom läkare vill värna liv och hälsa, nämligen tandläkare,
forskare, ingenjörer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och biomedicinska analytiker.
Både Svenska Läkare mot Kärnvapen och IPPNW är politiskt och religiöst obundna
organisationer med målet att avskaffa kärnvapnen genom att sprida saklig information
om vapnens medicinska effekter.
Som medlem får du tidningen Läkare mot Kärnvapen 4 gånger/år. Det är den enda
svenska tidskriften om kärnvapen.
Vårt arbete finansieras till ca 80 % av medlemsavgifter. Utan detta stöd skulle vi inte
kunna agera så självständigt och vetenskapligt trovärdigt som vi gör idag. En stark röst
för de humanitära och medicinska nedrustningsargumenten är nödvändig i dagens
kärnvapendebatt. Vi är den rösten, tack vare en engagerad läkarkår. Medlemsavgiften
är 290 kr/år för läkare och 200 kr/år för associerade medlemmar. Alla studenter betalar
100 kr/år. Bankgiro 901-0901.
Du hittar oss på webben: www.slmk.org
eller facebook.com/SLMK.1981
INTERNATIONELL KAMPANJ FÖR ETT KÄRNVAPENFÖRBUD
2007 lanserade IPPNW en bred kampanj för kärnvapnens avskaffande som getts
namnet ICAN – International Campaign to Abolish Nuclear Weapons. Idag samlar den
över 468 organisationer i fler än 101 länder som ställt sig bakom kampanjens krav på ett
internationellt avtal som förbjuder kärnvapen. I Sverige medverkar elva stora freds- och
miljöorganisationer i ICAN som drivs av initiativtagaren Svenska Läkare mot Kärnvapen.
www.icanw.org | facebook.com/icanw.org | Twitter @nuclearban
DANSKE LÆGER MOD KERNEVÅBEN - DLMK
Bestyrelsen består af: Klaus Arnung (formand), Niels Dahm (kasserer), Alexandra
Schou (International Councillor), Adeel Riaz Ahmed (web-master) og Povl Revsbech
(sekretær). Bent Pedersen er revisor.
DLMK, e-mailadresser och telefonnummer:
Alexandra Schou, København, 27218115, alixschou@hotmail.com
Niels Dahm, Faaborg, 62618361, dahm@avernak.dk
Povl Revsbech, Brabrand, 86264717, povl.revsbech@gmail.com
Adeel Riaz Ahmed, Albertslund, 23370484, adeel165@yahoo.com
Klaus Arnung, Vedbæk, 45661181, k.arnung@dadlnet.dk
Sarah Ndoni, København, 50247452, ndoni_sar@hotmail.com
Marianne Kromann, København, 60219217, marianne_kromann@hotmail.com
Som associerad medlem deltar du i
verksamheten och har samma förmå-
ner som ordinarie medlemmar, med
den enda skillnaden att du inte kan
inneha en styrelsepost.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #149
22
KANSLI
Generalsekreterare
Josefin Lind
08-400 204 83
0738-03 05 07
josefin.lind@slmk.org
Ekonomi- och medlemsansvarig
Jane Földes (vikarie)
08-400 204 83
jane.foldes@slmk.org
Projektledare
Clara Levin
08-400 204 83
clara.levin@slmk.org
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Kassör
Klas Lundius
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Håkantorpsmölla
281 91 Perstorp
klas.lundius@slmk.org
SISTA ORDET
Nu finns det fem avsnitt av vår
populära podd, och fler avsnitt
kommer! Ni hittar den fortfarande
på vår hemsida och på Soundcloud.
com – sök på Svenska Läkare mot
Kärnvapen så kommer ni rätt.
DANSKE LÆGER MOD
KERNEVÅBEN
Formandsberetning 2016
Siden sidste landsmøde august 2016 er der sket meget, både positivt
og negativt, vedrørende kernevåbenspørgsmålet. På den positive
side tæller, at det efter mange års tilløb nu er lykkedes at få vedtaget en
international traktat, der forbyder kernevåben. FN vedtog d 7. juli 2017 med
stort flertal traktaten, der nu skal ratificeres, før den træder i kraft.
Atommagterne og disses allierede modarbejder forbudstrak-
taten, så der forestår nu et arbejde for blandt andre os med at
overbevise medborgere og politikere om, at prevention er better
than cure , ( og her kan der ikke engang blive tale om cure ). Situationen
er parallel med, hvad der skete, efter at de kemiske og biologiske våben samt landminer og
klyngebomber blev forbudt : det tager sin tid at forlade tilvante tankegange og politiske posi-
tioner, men efterhånden tilslutter næsten alle sig. Krisen omkring Nordkoreas atomvåben- og
missilprogram har anskueliggjort, hvor lidt der måske skal til, før katastrofen kan indtræffe.
Man kan håbe på, at sagen er en øjenåbner, således at spændingerne kan mindskes og ikke-
spredningsregimet kan få momentum.
DLMK’s arbejde i det forløbne år har koncentreret sig om at forsøge at formidle vores stand-
punkter omkring forbudstraktaten. Vi har skrevet til Folketingets Udenrigspolitiske Nævn,
vi har haft flere læserbreve i dagspressen og indlæg i Ugeskrift for Læger om sagen. Læge-
foreningens formand har responderet positivt herpå, men dog ikke fundet anledning til at
gøre mere ved det forhold, at WMA-resolutionen fra 2015, med dansk tilslutning, opfordrede
alle lægeforeninger til at arbejde aktivt for afskaffelse af kernevåben. Det er også meget spar-
somt, hvad vi har fået af respons på henvendelserne til politikerne – vi må håbe på, at vores
og andres indspark trods alt gør et indtryk, således at de på et tidspunkt kan komme ud af
den gamle koldkrigstankegang.
I foråret har vi oversat og fået trykt en dansk udgave af ICAN’s brochure om de humanitære
konsekvenser af kernevåben. Pjecen har vi sendt til vore medlemmer og til politikere. Vores
medlemmer har som tidligere fået tilsendt vores svenske søsterorganisations flotte Info-
blad, hvori vi også har haft nogle indlæg.
Vores medlemstal er stagneret og er nu godt 100. Jeg synes dog, at vi på trods af, at vi kun er få
aktive, har gjort en relevant indsats.
I foråret døde Anton Aggernæs. Vi mindes hans mangeårige gode indsats i foreningen.
Klaus Arnung
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
