Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
SVERIGE OCH KÄRNVAPENFRÅGAN
- INTERVJUER AV NYCKELPERSONER
”ÄNTLIGEN DAGS ATT FÖRBJUDA KÄRNVAPEN”
- ICAN:S BEATRICE FIHN SUMMERAR LÄGET
KÄRNVAPEN GER OSÄKERHET, INTE FRED
- ARTIKEL AV PETER WALLENSTEEN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN SEDAN 1981
Nr 146 nov 2016
www.slmk.org
VÄRLDENS
STATER HAR
FATTAT ETT
HISTORISKT
BESLUT!
FN:s första utskott öppnar för en
resolution att förbjuda kärnvapen
I DETTA
NUMMER
Åsa Lindström
Vice ordförande i Svenska Läkare mot Kärnvapen
asa.lindstrom@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
2
Kärnvapnens oerhörda fasor kan jag,
som de flesta, bara föreställa mig.
Setsuko Thurlow däremot har upplevt
dem. När hon var 13 år genomlevde
hon atombombningen av Hiroshima.
Nu i höst skrev hon ett brev till Sve-
riges utrikes- och försvarsministrar.
Hon inledde:
”When I speak about my experience
of the atomic bombing of Hiroshima,
often the first thing that comes to
mind is an image of my four-year-old
nephew Eiji – transformed into a
charred, blackened and swollen child
who kept asking in a faint voice for
water, until he died in agony.”
Det är svårt att ens föreställa sig det
infernot. Det är svårt att föreställa sig
att leva ett liv med bilden av ett för-
kolnat barn inpräntat på näthinnan.
Setsuko skrev sitt brev för att på-
minna om varför kärnvapen aldrig
mer får användas, varför de måste
förbjudas. Sedan dess har världen
tagit ett historiskt tillfälle i akt. Sista
veckan i oktober röstades ett förslag
igenom i FN:s generalförsamling, ett
förslag om att påbörja förhandlingar
om ett kärnvapenförbud. Sverige
röstade för, tillsammans med en stor
majoritet på 123 länder. Förhand-
lingarna ska påbörjas i mars nästa
år. Nu finns verkligen en möjlighet
att förbjuda kärnvapen, enligt WHO
det största hotet mot mänsklighetens
överlevnad. Nu kan världens länder
skriva historia.
Men oppositionen här hemma pro-
testerar. De har framfört att Sveriges
ja-röst kan äventyra ett eventuellt
framtida svenskt Natomedlemskap.
Företrädare för oppositionen har
krävt en analys av de vidare konse-
kvenserna och hur Sveriges framtida
handlingsfrihet påverkas.
Konsekvensanalys och handlingsfrihet.
De lyckas sätta fingret på det viktiga.
Vi är alltså enligt kritikerna inte fria att
stödja ett kärnvapenförbud om vi vill
ha friheten att kunna gå med i Nato. Ett
underligt argument. Natomedlemskap
verkar däremot påverka handlings-
friheten. Bland dem som röstade mot
resolutionen utmärkte sig kärnvapen-
länder och Natomedlemmar. Bland
Natos medlemmar beslöt sig till slut
endast Nederländerna för att åtmins-
tone avstå.
Men allra viktigast är konsekvens-
analysen. Konsekvenserna om ett av
världens ca 16 000 kärnvapen avfyras
är fruktansvärda. Setsuko beskriver
dem väl. Den plats där ett kärnvapen
detonerar förintas, ingenting blir kvar.
Utanför denna icke-plats bildas en
tryckvåg som krossar allt i sin väg, såväl
byggnader som människor. Hettan bli
extrem och ger upphov till stora eld-
stormar. Allt brännbart fattar eld, plåt
smälter, asfalt börjar brinna, det mesta
av syret förbrukas. Radioaktiv strål-
ning sprids över stora områden. Vid ett
kärnvapenkrig skulle det medicinska
behovet vara oöverblickbart.
Dags för det första steget
mot ett kärnvapenförbud
– ÄNTLIGEN!
LEDARE
Om 100 kärnvapen, mindre än en pro-
cent av världens arsenal, används blir
följderna ofattbara. Miljontals männ-
iskor skulle dö. Och det är inte ens de
vidare konsekvenserna.
Eldstormarna bildar mängder av sot
som stiger upp i stratosfären, sprids
över jorden och drastiskt förändrar
klimatet under flera års tid. Jordbruket
påverkas och som följd riskerar två
miljarder människor världen över att
dö i svält. Detta är de vidare konse-
kvenserna.
Världens länder är överens om att det
inte går att bygga upp en katastrof-
beredskap som klarar av att hantera
kärnvapnens konsekvenser. Det är
omöjligt. Därför behöver vi förbjuda
kärnvapen, avskaffa dem och undan-
röja hotet från dem. Nu finns den his-
toriska möjligheten att ta första steget.
Sverige stödjer detta. Något vi i SLMK
har arbetat hårt och länge för. Och
något som borde vara en självklarhet
för alla. v
”
Sista veckan i oktober röstades ett förslag
igenom i FN:s generalförsamling, ett förslag
om att påbörja förhandlingar om ett kärnva-
penförbud. Sverige röstade för, tillsammans
med en stor majoritet på 123 länder.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
3
INNEHÅLL
Läkare mot Kärnvapen nr 146
november 2016
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 4000 ex
Läkare mot Kärnvapen är en kvartalstid-
skrift som ges ut av förenin gen
Svenska Läkare mot Kärnvapen i
samarbete med Danska Läkare mot
Kärnvapen, Forskare och Ingenjörer
mot Kärnvapen och Svenska
Tandläkare mot Kärnvapen.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson
Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALA
Tel 0725-66 87 25
E-post: jan.larsson@slmk.org
UTGIVNINGSPLAN
Nr Manusstopp Distribution
147 1 dec januari 2017
VÄRLDENS STATER HAR FATTAT
ETT HISTORISKT BESLUT!
”ÄNTLIGEN DAGS ATT FÖRBJUDA
KÄRNVAPEN” - ICAN:S BEATRICE FIHN
SUMMERAR LÄGET
KÄRNVAPEN GER OSÄKERHET, INTE FRED
- ARTIKEL AV PETER WALLENSTEEN
Red för detta nr: Jan Larsson, Ulf König,
Josefin Lind, Gabriel Holmbom, Clara Levin
Tryckeri: AM-tryck & reklam i Hässleholm
0451-38 49 50
Layout: Gabriel Holmbom,
egdesign.gabriel@gmail.com
Manus till nästa nr skickas till:
Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av
kansliet i Stockholm, adr se sid 25.
Tryckt på miljögodkänt papper.
Bankgiro 901-0901.
4
14 BOKTIPS / DETTA HAR HÄNT / PÅ GÅNG
15 REFERAT AF LANDSMØDE I DLMK
16 INTERNATIONELL UTBLICK
19 VALBEREDNINGENS FÖRSLAG TILL STYRELSE 2017
8
10
FRAMSIDA:
Matthew Bolton från Pace university och
Daniel Högsta från ICAN. Foto: ICAN
4
8
10
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
4
I
FN:s första utskott nu i okto-
ber röstade en överväldigan-
de majoritet igenom en re-
solution att förbjuda kärnvapen.
Av världens stater röstade 123 för
att inleda förhandlingar redan i
vår. Detta historiska beslut kom-
mer att kunna vara början på
slutet på den två decennier långa
förlamningen i multilaterala
kärnvapenförhandlingar. Kärn-
vapenstaterna var splittrade,
likaså Natoländerna, vilket talar
för en stor potential till framgång
i de förhandlingar vi ser framför
oss nästa år.
Det var med spänning vi åkte till New York och
FN:s generalförsamlings första utskott i oktober.
Med oss hade vi resultatet från The Open-ended
working group, där majoriteten av staterna ut-
tryckt sitt stöd för att inleda förhandlingar om ett
kärnvapenförbud under 2017. Vi visste också att
resolutionen L.41 Taking forward multilateral nu-
clear disarmament negotiations skulle läggas fram.
Den uppmanar till förhandling om ett “legally
binding instrument to prohibit nuclear weapons,
leading towards their total elimination”.
När sedan staterna gick till omröstning under
slutet av månaden röstade så många som 123
stater för resolutionen medan 38 stater röstade
emot och 16 stater avstod. Det som krävdes var att
fler stater röstade för än emot; den stora majori-
tet, som blev utfallet av omröstningen, ger därför
inledningen av förhandlingarna nästa år ett starkt
mandat. Majoriteten av staterna som röstade emot
Världens stater
har fattat ett
HISTORISKT
BESLUT!
Av Josefin Lind och Clara Levin
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
5
”Det är inte bara
det faktum att reso-
lutionen gick igenom
med så stor majoritet
som är historiskt utan
även den splittring vi
ser bland kärnvapen-
stater och Natoländer.
Av Josefin Lind och Clara Levin
FOTO: THEA MJELSTAD
var kärnvapenstater och stater under
kärnvapenparaply, såsom de flesta
Natostaterna inklusive Norge samt
Australien och Japan. Finland, Schweiz,
Natomedlemmen Nederländerna samt
kärnvapenstaterna Kina, Nordkorea,
Pakistan och Indien avstod.
Sverige röstade ja till resolutionen
enligt besked strax före omröstningen,
och regeringen har nu tagit tydlig ställ-
ning för kärnvapennedrustning, vilket
vi ser som ett framsteg för vårt arbete
här i Sverige. Socialdemokraterna har
under lång tid deklarerat att de ska
verka för nedrustning och en kärnva-
penfri värld, men beslutet att satsa just
på ett kärnvapenförbud tog lång tid att
komma fram till och krävde många och
långa beredningar. Besked kom i rät-
tan tid och har sannolikt stärkt många
stater och mandatet för förhandlingar.
Tyvärr hann det dock inte övertyga våra
grannländer eller andra stater som stod
och vägde in i det sista, kanske kan det
övertyga på sikt.
Det är inte bara det faktum att re-
solutionen gick igenom med så stor
majoritet som är historiskt utan även
den splittring vi ser bland kärnvapen-
stater och Natoländer. Tidigare har vi
sett en stor enighet bland dessa stater.
Men den utveckling vi nu ser skapar en
intressant utgångspunkt när staterna
inleder förhandlingar i mars nästa år.
Retoriken från kärnvapenstaterna har
varit minst sagt hotfull och vi kan nog
vänta oss att det kommer att fortsätta
så. De tog varje tillfälle i akt att framföra
kritik och med aggressiva uttalanden
och andra metoder utöva påtryckningar
för att så många stater som möjligt
skulle ändra sina positioner. Foreign
Policy skrev den 21 oktober om USA:s
aktiva arbete: http://foreignpolicy.
com/2016/10/21/u-s-seeks-to-scupper-
proposed-ban-on-nuclear-arms/. Trots
detta har alltså viljan att verka för en
kärnvapenfri värld aldrig varit starkare.
Detta hade aldrig varit möjligt om inte
civilsamhället med ICAN (International
Campaign to Abolish Nuclear Wea-
pons) tillsammans med kärnvapenfria
stater varit drivande och vi har nu ett
bevis på att engagemang, envishet och
långsiktigt arbete kan löna sig.
I Nederländerna var regeringen tydlig
med att den avsåg att rösta nej, men
tack vare hårt arbete från civilsamhäl-
let, som tillsammans med en grupp
parlamentariker satt press på reger-
ingen, lyckades man vända detta till att
avstå, vilket låter modest men är en stor
framgång. Japan, det enda land som
utsatts för kärnvapenkrigets effekter,
har djupt rotade säkerhetsgarantier
från USA och ”skyddas” av dess kärnva-
penparaply. Regeringen är trogen USA
och har, trots enorma påtryckningar
från civilsamhället och stor uppmärk-
samhet i media, konsekvent stått emot
krav på nedrustning och stigmatisering
av kärnvapen. Japan röstade emot
resolutionen vilket har skapat stor
frustration och ilska i civilsamhället,
bland befolkningen och kändisar samt
i media. Vi får se vad som händer med
Japans position framöver.
Förhandlingarna kommer att hållas i
FN i New York 27 - 31 mars samt 15 juni
– 7 juli nästa år. Flertalet av de stater
som avstått eller röstat nej har dekla-
rerat att de ändå kommer att närvara
vid förhandlingarna. Alla deltagande
länder, inte minst Sverige, har ett stort
arbete framför sig att ta fram principer
och riktlinjer för hur de vill att det kom-
mande avtalet ska se ut, vad det ska
innehålla och hur det ska bli verklighet.
Men innan dess kommer omröstning-
en i FN:s generalförsamling i decem-
ber, då alla resolutioner blir föremål
för röstning en gång till. Det är sällan
stater ändrar hur de röstar, men när det
gäller denna resolution, som skapat
både glädje och frustration, kommer
sannolikt arbetet med att påverka vissa
stater att behöva fortsätta. Tillsammans
med ICAN kommer vi att fortsätta gjuta
mod i de länder som röstade för resolu-
tionen och att övertyga fler stater som
röstade emot om det rätta i att stödja
den. Kärnvapenstaterna och deras
allierade kommer säkert att arbeta för
motsatsen. Och det är röstresultatet
i december som räknas. To be conti-
nued... v
▲ 123 stater, inklusive Sverige röstade för resolutionen om att starta förhandlingar om ett
förbud mot kärnvapen 2017. Clara Levin och Josefin Lind från Läkare mot Kärnvapen var på
plats i New York och följde förhandlingarna på nära håll.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
6
S
veriges nya position
i kärnvapenfrågan
har väckt mycket
känslor, både positiva
och negativa. Vi valde att
fråga tre personer som
på olika sätt jobbar med
kärnvapenfrågan om
deras syn på resolutionen
L. 41 om att starta för-
handlingar om ett kärn-
vapenförbud 2017 och på
Sveriges nya position.
EVA WALDER, SVERIGES
NEDRUSTNINGSAMBASSADÖR
▲ Eva Walder är sedan 1 september 2016
Sveriges nya nedrustningsambassadör. Eva
har tidigare varit bland annat utrikesråd för
handelsfrågor och Ambassadör i Finland och
Singapore. Nu företräder hon Sverige inom
ramen för nedrustning och icke-spridning.
Jag ser förbudsresolutionen, och det
breda stöd den fick, som ett uttryck
för att de länder som inte innehar
kärnvapen är missnöjda med bristen
på framsteg inom området kärnvapen-
nedrustning. Dessa länder sänder nu
en stark signal till kärnvapenstaterna
att det är dags att börja en process mot
avskaffande av alla kärnvapen. De talar
också om att de inte längre tänker låta
sig nöja med tomma löften från de
länder som har kärnvapen. Och de un-
derstryker att innehavet av kärnvapen
inte är förenligt med ett humanitärt
synsätt. Varje användning av kärnva-
pen skulle kunna leda till katastrofala
konsekvenser.
Intressant är också att EU-parlamentet
samma dag med en stor majoritet
ställde sig bakom förbudet, och upp-
manade EU:s medlemsstater att delta i
förhandlingarna.
För Sverige betyder detta att den långa
traditionen av ett aktivt arbete för en
kärnvapenfri värld fortsätter. Vi har
använt vår oberoende ställning för att
fatta ett självständigt beslut i en viktig
fråga. Vi anser att en hållbar säkerhet
inte byggs med kärnvapen, utan att vi
aktivt verkar för en kärnvapenfri värld.
Vi kan inte bortse ifrån att kärnvapen
skulle kunna användas, oavsiktligt eller
avsiktligt. Med den stora mängd kärn-
vapen som finns i Sveriges närområde,
så skulle en användning leda till kata-
strofala konsekvenser för vårt land.
Resolutionen ska nu behandlas i FN:s
finansiella utskott, eftersom det kostar
att hålla en konferens. Därefter går
den till själva generalförsamlingen för
antagande. Förhandlingarna kommer
sen att äga rum den sista veckan i mars
och den 15 juni-7 juli. Sen skickas en
rapport till den höstens generalförsam-
ling, som har att besluta om vad som
ska ske därefter. Det är vår avsikt att
uppmuntra de länder som avstod eller
röstade nej att ändå delta i förhandling-
arna. Vi tror att det skulle leda till ett
bättre resultat och till större förståelse
mellan olika ländergrupper.
Nu måste vi sätta oss ner och börja
förbereda en svensk förhandlingsposi-
tion. Det finns mycket att tänka på då;
förbudets omfattning, dess relation till
NPT vars grundläggande betydelse ju
kvarstår, verifikationsfrågor, samar-
bete med andra länder, kopplingen
till andra säkerhets- och försvarspo-
litiska frågeställningar, förankring i
Sverige m.m. När vi själva har börjat
se konturerna av vår egen position, så
kan vi också börja formulera vår roll
under förhandlingarna. Den blir också
beroende av vilka länder som kommer
att delta i förhandlingen.
Så det blir ett krävande år nästa år med
både förbudsförhandlingar och inled-
ningen av NPT:s nästa översynscykel.
Krävande men också med mycket goda
syften.
ÅSA ERIKSSON, RIKSDAGSLEDAMOT
FÖR SOCIALDEMOKRATERNA
▲ Åsa Eriksson är riksdagsledamot för
Socialdemokraterna och är tjänstgö-
rande ersättare för Olle Thorell (S). Åsa
är extra suppleant i utrikesutskottet och i
utbildningsutskottet och diskuterar aktivt
kärnvapenfrågan i olika forum. Här ger hon
socialdemokraternas syn på ett kärnvapen-
förbud.
Vad var det som gjorde att Socialdemo-
kraterna bestämde sig för att rösta ja till
resolutionen om att starta förhandling-
ar om ett kärnvapenförbud 2017?
Vi socialdemokrater har en lång tradi-
tion av att arbeta för nedrustning. Inte
heller för regeringen är detta en ny po-
sition utan ambitionshöjningen kring
nedrustningsfrågor har aviserats i flera
utrikesdeklarationer. Anledningarna till
att det här beslutet kom just nu är två:
Dels gör det allt osäkrare läget i vårt
närområde att det behövs en annan
väg; en möjlighet för samtal, samarbete
och avspänning. Dels är det ett bra
SVERIGE OCH
KÄRNVAPEN-
FRÅGAN
FOTO: UTRIKESDEPARTEMENTET
FOTO: AGNES ACHRÉN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
7
initiativ som regeringen bedömer på
allvar kan göra skillnad.
Vad innebär det nu att Socialdemokra-
terna har en position?
Redan 2009 beslutade den social-
demokratiska kongressen att arbeta
aktivt med kärnvapennedrustning.
Att processen nu är i gång tror jag kan
göra att fler engagerar sig i opinions-
bildning och debatt. Om något land
skulle använda sina vapen, avsiktligt
eller oavsiktligt, skulle det få förödande
konsekvenser som ingen idag kan över-
blicka. Därför måste vi pröva alla vägar
för att minska risken för att kärnvapen
används och allas röst behövs i det
arbetet.
Vad innebär denna resolution för värl-
den?
Under flera år efter kalla krigets slut
gjordes betydande framsteg i ned-
rustningsarbetet. Men sedan några år
tillbaka har utvecklingen avstannat.
Världen måste återigen ta sig samman
och påbörja processer för nedrustning
och avspänning. Det här tror jag är ett
viktigt första steg, även om det är en
lång väg kvar innan vi kan se några
konkreta resultat.
Vad händer nu och vad kommer re-
geringen göra nu när resolutionen gått
igenom?
Nästa år sker de viktiga förhandling-
arna om hur en förbudskonvention
kan se ut. Sverige kommer vara aktiva,
bidra till ett konstruktivt debattklimat
och så effektiva lösningar som möjligt.
Regeringen har aviserat att förhand-
lingsprocessen måste vara inklusiv
med ett så brett deltagande som
möjligt.
Vi socialdemokrater kommer göra vad
vi kan för att bidra till en kärnvapenfri
värld. Det är vi skyldiga våra barn och
barnbarn och alla kommande genera-
tioner.
MALIN NILSSON, GENERAL SEKRE
TERARE PÅ INTERNATIONELLA
KVINNOFÖRBUNDET FÖR FRED OCH
FRIHET (IKFF)
▲ Malin Nilsson är generalsekreterare på
Internationella Kvinnoförbundet för Fred
och Frihet, IKFF. IKFF är en feministisk
fredsorganisation som arbetar för att lyfta
konfliktförebyggande arbete, FN:s agenda
för kvinnor, fred och säkerhet samt nedrust-
ning.
Vad innebär resolutionen L.41 om
Taking forward multilateral nuclear
disarmament negotiations för civilsam-
hället?
Resolutionen, och det stora stöd
som den fick under omröstningen i
generalförsamlingen, är ett bevis på
att människor tröttnat på att vänta på
kärnvapenstaternas agerande i frågan.
För oss i civilsamhället är det ett besked
vi längtat efter och jobbat för under
väldigt lång tid. Samtidigt är det såklart
bara början på den svåra processen
mot ett förbud och den verkliga ned-
rustningen av världens kärnvapen.
Vad betyder det för civilsamhället att
Sverige nu har en position i frågan om
kärnvapenförbud?
Det betyder mycket för oss att Sverige
nu tagit ställning i frågan. Det har varit
otroligt frustrerande att en regering
som lovat att sätta nedrustning högt på
dagordningen inte kunnat komma fram
till detta tidigare, men vi är såklart jät-
teglada att Sverige nu tar sitt ansvar och
bidrar till att förbjuda kärnvapen.
Vad är IKFF:s kommentar om bered-
ningen för Sveriges beslut om position?
Det har som sagt tagit längre tid än vi
önskat, men samtidigt ser vi att det
omfattande beredningsarbetet varit
viktigt att kunna hänvisa till i debatter
med kritiker här i Sverige. Eftersom vi
själva suttit med i Folkrätts- och Ned-
rustningsdelegationen vet vi att frågan
genomlysts ur flera perspektiv och att
argument både för och emot ett svenskt
engagemang i frågan presenterats för
beslutsfattarna.
Vad har IKFF:s arbete i delegationen
haft för inverkan?
Vår medverkan har säkerställt att det
humanitära perspektivet funnits med
hela vägen och att de viktiga argument
som stödjer inledandet av förbuds-
förhandlingar nått fram till beslutsfat-
tarna.
”Resolutionen, och
det stora stöd som
den fick under om-
röstningen i general-
församlingen, är ett
bevis på att människor
tröttnat på att vänta på
kärnvapenstaternas
agerande i frågan. För
oss i civilsamhället är
det ett besked vi läng-
tat efter och jobbat för
under väldigt lång tid.
Malin Nilsson
FOTO: MIMIKA KIRGIOS
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
8
▲ Beatrice Fihn har bevakat nedrustningsfrågor
och multilaterala förhandlingar sedan 2006. Hon
arbetar i Geneve för the International Campaign
to Abolish Nuclear Weapons (ICAN), en global
koalition som består av mer än 420 civilsamhäl-
lesorganisationer som arbetar tillsammans för att
få till stånd ett förbud mot kärnvapen.
T
rots att kärnvapen
har funnits i över
sjuttio år och FN:s
allra första resolution
upp manade till total eli-
minering av kärnvapen
1
har inte mycket skett på
nedrustningsfronten de
senaste tjugo åren.
Men just nu arbetas det i FN:s korridorer
i New York för ett genombrott i arbetet
för kärnvapennedrustning – ett globalt
avtal som ska förbjuda kärnvapen.
DET HUMANITÄRA INITIATIVET
Under tre konferenser om de huma-
nitära konsekvenserna av kärnvapen-
användning har övertygande bevis
lagts fram om de djupa och delvis
oåterkalleliga skador på människors
hälsa och miljö som en kärnvapen-
detonation kan orsaka – både direkt
och långsiktigt. Konsekvenserna av
kärnvapenanvändning skulle även
leda till stora folkförflyttningar samt
starkt påverka social och ekonomisk
utveckling. Under konferenserna drogs
slutsatsen att ingen stat eller grupp av
stater, ej heller någon internationell
organisation skulle kunna hantera den
omedelbara humanitära nödsituation
eller de långsiktiga konsekvenser som
skulle bli resultatet om kärnvapen kom
till användning.
År 2013 hölls den första konferensen
i Oslo. Presentationerna som gavs av
experter inom områden som hälsa,
utveckling, ekonomi och strålning
visade bortom allt tvivel att kärnvapen
är urskillningslösa och omänskliga.
Ett år senare, i februari 2014, konsta-
terade en andra konferens i Nayarit i
Mexiko att risken för en kärnvapen-
detonation idag är oacceptabelt hög
– kanske högre än någonsin.
I december 2014, efter den tredje
konferensen som hölls i Wien drogs
slutsatsen att det juridiska ramverket
kring kärnvapen saknar ett förbud.
Österrike förband sig att arbeta
för att åstadkomma ett förbud mot
kärnvapen så att de på sikt avskaf-
fas. Mellan Wienkonferensen och
den stora översynskonferensen för
icke-spridningsavtalet (NPT) i maj
2015 började andra länder skriva på
det som man kallade the Humanita-
rian Pledge.
2
När NPT-konferensen
misslyckades med att anta några
rekommendationer för framsteg för
kärnvapennedrustning har nu över
120 stater skrivit på the Humanita-
rian Pledge och signalerar därmed
att de är redo att börja arbeta för ett
kärnvapenförbud.
ÄNTLIGEN DAGS
att förbjuda kärnvapen
Av Beatrice Fihn, ICAN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
9
Länderna som stod bakom the Hu-
manitarian Pledge beslutade sig för
att sätta upp en arbetsgrupp genom
FN:s generalförsamling för att konkret
diskutera olika förslag till rättsliga
åtgärder om kärnvapennedrustning. I
februari 2016 möttes ett antal länder i
Genève för att diskutera vad som ska
ingå i ett nytt rättsligt instrument, och
hur detta instrument ska kunna öka
säkerheten för alla folk. I augusti an-
togs slutrapporten där arbetsgruppen
rekommenderar FN att starta förhand-
lingar om förbud mot kärnvapen.
VARFÖR ETT FÖRBUD BEHÖVS
De kärnvapenprov som gjorts runt om i
världen har lämnat ett arv av allvarliga
hälso- och miljöeffekter som inte kan
repareras fullt ut. Samtidigt ökar risker-
na att kärnvapen kommer till använd-
ning. Enligt den berömda ”Doomsday
Clock” som finns i tidskriften Atomic
Bulletin of Scientists
3
har risken för
kärnvapenkrig inte varit så hög sedan
kalla kriget tog slut.
Förebyggande är den enda möjliga
metoden mot de katastrofal humani-
tära konsekvenserna av kärnvapen.
Ändå finns det fortfarande inget globalt
förbud mot användning och innehav
av dessa vapen. Civilsamhället, med
International Campaign to Abolish
Nuclear Weapons (ICAN) i spetsen har
de senaste åren arbetat för att världens
länder ska starta förhandlingar om ett
sådant avtal.
Att förhandla fram ett förbud mot kärn-
vapen, som kan utgöra ett nytt rättsligt
instrument, är det bästa sättet att skapa
det juridiska ramverk som krävs för en
kärnvapenfri värld. Ett sådant förbud
skulle sätta kärnvapen i samma kate-
gori som andra massförstörelsevapen.
HUR SKULLE ETT FÖRBUD
FUNGERA?
Förhandlingar om ett fördrag om
förbud mot kärnvapen bör genom-
föras av engagerade stater, även om
kärnvapenstaterna inte deltar. Ett
kärnvapenförbud skulle göra det
möjligt för stater runt om i världen
att formellt deklarera att innehav och
användande av kärnvapen är olagligt
och det skulle bidra till att skapa en
tydligare rättslig norm mot innehav av
kärnvapen.
Vi har sedan tidigare förbud mot
andra typer av massförstörelseva-
pen, som i sin tur har stimulerat till
nedrustning av dessa vapen. Till
exempel har förbudet mot biologiska
och kemiska vapen varit ett viktigt
steg i det fortsatta arbetet mot deras
eliminering. Oacceptabla humanitära
konsekvenser för civila har även lett
till förbud mot landminor 1996 och
klusterbomber 2008.
På samma sätt som konventionerna
om biologiska och kemiska vapen,
klusterbomber och anti-personella
minor, skulle ett kärnvapenförbud till-
låta kärnvapenstaterna att underteck-
na avtalet, så länge som de är överens
om att nedrusta sina lager inom en
viss tidsram.
Själva avtalet behöver inte nödvän-
digtvis ange varje komplext steg mot
eliminering av alla kärnvapen, men
skulle få på plats en grundläggande
princip för hur man på sikt ska nå det
slutgiltiga målet.
Bakom det växande kravet på ett
förbud finns en övertygelse, i civil-
samhället och bland många stater om
att det är möjligt att ändra normerna
kring kärnvapen. Det finns nämligen
fortfarande en utbredd acceptans av
de enorma lager av kärnvapen som
finns kvar i världen idag. Ett förbud,
både det formella avtalet i sig och pro-
cessen att förhandla fram det, skulle
kraftfullt utmana föreställningen att
innehav av kärnvapen är legitimt för
vissa särskilda länder.
FÖRHANDLINGAR NU?
Vi står nu inför en historisk möjlighet
att förbjuda kärnvapen.
I den öppna arbetsgruppen i Genève i
år om nedrustning av kärnvapen sig-
nalerade en överväldigande majoritet
av de deltagande staterna sin tydliga
avsikt att ansluta sig till förhandling-
arna 2017 om ett avtal som förbjuder
kärnvapen. Det verkar sannolikt att
en resolution som formellt startar
förhandlingar kommer att läggas fram
under Första utskottet i FN i oktober.
ICAN har sedan starten varit drivande
i sitt opinionsskapande arbete inter-
nationellt och i nationella medlemsor-
ganisationer, med mål att få världens
länder att förbjuda kärnvapen. Det är
idag mer än sjuttio år sedan kärnva-
pen användes i krig för första gången
och nu är det äntligen dags att för-
bjuda dem. v
”DET ÄR IDAG MER ÄN SJUTTIO ÅR SEDAN
KÄRN VAPEN ANVÄNDES I KRIG FÖR FÖRSTA
GÅNGEN OCH NU ÄR DET ÄNTLIGEN DAGS
ATT FÖRBJUDA DEM.”
FOTNOTER
1 A/RES/1 UN General Assembly resolution 1,
Establishment of a commission to deal with the
problem raised by the discovery of atomic energy
24 januari 1946.
2 Humanitarian Pledge 2015.
3 Atomic Bulletin of Scientists Doomsday Clock
2016 www.thebulletin.org/timeline.
FOTO: ICAN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
10
K
ärnvapnen togs
fram under det an-
dra världskriget för
att användas. Bomberna
mot Hiroshima och Naga-
saki oroade inte besluts-
fattarna i Washington. Ur
deras perspektiv var kriget
redan hemskt, de ameri-
kanska offren höga och
syftet det rätta.
Den amerikanske presidenten, Harry
S. Truman var tydlig när han kom-
menterade bombningen av Nagasaki
den 9 augusti 1945:.
Having found the bomb we have used
it. We have used it against those who
attacked us without warning at Pearl
Harbor, against those who have star-
ved and beaten and executed Ame-
rican prisoners of war, against those
who have abandoned all pretense of
obeying international laws of warfare.
We have used it to shorten the agony of
war, to save the lives of thousands and
thousands of young Americans.
1
Truman motiverade sina åtgärder med
Japans attack på den amerikanska
örlogsbasen i Pearl Harbor 1941 och
det plågsamma kriget i Stilla havet.
Det yttrades inte heller någon kritik
vid denna tidpunkt. Det dröjde ett år
innan den inträngande skildringen av
bombens effekter skrevs av John Her-
sey i den amerikanska tidskriften The
New Yorker.
2
Den gav för första gången
den amerikanska allmänheten insikt
i kärnvapnens oerhörda effekter. De
psykologiska och politiska hindren
mot användning av dessa vapen ha
ökat markant under de 70 år som gått.
USA anser sig dock fortfarande ha
rätt att vara först att använda dem i
en konflikt som bedöms vara av vitalt
säkerhetsintresse. Det är sannolikt
att andra statsledningar i stater med
kärnvapen i praktiken anser det
samma för egen del, även om de of-
ficiellt kan säga något annat.
DET ÄR SÅLEDES INTE OVÄNTAT att möj-
ligheten att ta till kärnvapen funnits
med som ett tänkbart alternativ i ett
antal kriser. Det kan dokumenteras
från åtminstone fyra eller fem kon-
flikter. Listan innehåller bland annat
USA:s hot mot Nordkorea för att avsluta
Korea kriget 1953, Vietnamkriget (i
olika faser) och Sovjetunionens hot
mot Kina i slutet av 1960-talet som en
del av konflikten mellan de två stora
kommunistiska staterna under den
så kallade sino-sovjetiska
konflikten.
3
Det är svårt
att bedöma hur sanno-
likt det var att vapnen
verkligen skulle
komma till använd-
ning. Det räcker dock
för att klargöra att de
vapen ett land har i sin
arsenal kommer att finnas
med som tänkbara handlingsal-
ternativ i en allvarlig konfliktsituation.
AVSKRÄCKNING GER OSÄKER-
HET, INTE FRED
Hotet om kärnvapen var en integrerad
del av det kalla kriget. Avskräcknings-
strategin beskrevs träffande som
“terrorbalans”. Om sovjetiska styrkor
anföll Västeuropa skulle USA svara
med kärnvapen mot Sovjetunionen.
Om Nato anföll Sovjetunionen
skulle Sovjet svara med att
förstöra Västeuropa och
USA. Det var terror:
tydligt uttalade hot
mot den andra sidans
oförsvarade civilbe-
folkning skulle få den
sidan att avstå från att
agera. En debatt fördes
om vilken typ av mål som
skulle vara mest effektiva för
avskräckning: skulle man hota att di-
rekt slå ut befolkningen på den andra
sidan (det vill säga stora städer, den så
kallade countervalue-strategin) eller
skulle man rikta dem mot den andra
sidans vapen (counterforce)? Vilken
strategi skulle skapa mest osäker-
KÄRNVAPEN GER
OSÄKERHET, INTE FRED
Av professor Peter Wallensteen
Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet
SINO-SOVJETISKA
KONFLIKTEN
Konflikten mellan Kina och
Sovjet unionen under slutet av
1960-talet handlade om både
ideologiska motsättningar och
en gränskonflikt. Vid konfliktens
slut hade över 1000 personer
dött på båda sidorna.
▲ Peter Wallensteen, professor freds- och
konfliktforskning vid Uppsala universitet och
vid University of Notre Dame i USA, menar
att kärnvapen ger en illusiorisk säkerhet och
att avveckling skapar fred.
FOTO: ROTARY
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
11
het? Ju högre precisionen i vapen och
vapenbärare desto mer fokus blev det
på den senare strategin.
DÄRMED TILLFÖRDES YTTERLIGARE en
osäkerhet: tänk om den andra sidan
har så många och träffsäkra vapen att
den kan slå ut alla våra vapen innan vi
hunnit aktivera våra? Det skulle inne-
bära att avskräckningen sattes ur spel
och att den andra sidan fick ett över-
läge. Möjligheten och risken av denna
så kallade förstaslagsförmåga drev
rustningarna uppåt (för att motverka
detta ansåg sig vardera stormakten
till exempel behöva ha många, rörliga
och oåtkomliga system). Resultatet
blev en veritabel kapprustning mellan
stormakterna.
Rustningskostnaderna blev allt mer
orimliga och protesterna ökade inför
förslag om nya vapensystem. Utplace-
ringen av nya robotar i Europa utlöste
stora motdemonstrationer. En av de
största var i New York 1982 med cirka
en miljon deltagare och där kravet
var att frysa kärnvapenarsenalerna på
dåvarande nivå, inte öka dem. Denna
rörelse bidrog till att dämpa upprust-
ningsfebern. I kombination med en
ny ledning i Sovjetunionen skapades i
stället ett exempel på hur dynamiken
kunde brytas. Med avrustningsavtalet
för medeldistansmissiler (INF-avtalet
1988) bestämde sig USA och Sovjet för
första gången att gemensamt avveckla
ett helt vapensystem. Det kalla krigets
kärnvapendynamik bröts och det
blev möjligt att vända den till ned-
rustningsengagemang. Dessvärre har
detta engagemang ebbat ut.
AVSKRÄCKNINGSTEORIN VAR CENTRAL un-
der det kalla kriget. Den skapade stän-
dig osäkerhet mellan parterna. Kanske
kan den ha bidragit till återhållsamhet
hos några beslutsfattare, men världen
var långt ifrån ett fredssystem värt
namnet. Åtgärder som den ena sidan
såg som defensiva, uppfattades av den
andra som offensiva. Det påverkade
förmågan att hantera konflikter och
kriser.
Det tydligaste exemplet är Kubakrisen
1962. Den handlade – ur amerikanskt
perspektiv – helt om att sovjetiska
kärnvapen på Kuba skulle undermi-
nera USA:s avskräckningsförmåga. På
några minuter skulle sovjetiska missi-
ler kunna nå och förstöra de ameri-
kanska styrkorna, innan USA hunnit
reagera. Sovjet såg i stället missilerna
på Kuba som ett sätt att avskräcka en
amerikansk invasion av Kuba, det vill
säga som något defensivt. Det faktum
att USA hade kärnvapen i Turkiet som
kunde nå Sovjets installationer vägdes
säkert in i beslutet. Kubakrisen blev
det mest dramatiska ögonblicket i det
kalla krigets historia. Under krisens
dagar kunde hela världen följa ett dra-
ma av global räckvidd. De kärnvapen
som skulle avskräcka motsidan, visade
i stället hur maktlös mänskligheten var
över sitt eget öde. Beslut om planetens
framtid vilade i händerna på två ledare
som bara träffats en enda gång och då
inte förstod sig på varandra.
ILLUSORISK SÄKERHET
Sedan 1945 har kärnvapen inte kom-
mit till användning i en krigssituation.
Handlingsalternativ har dock tagits
fram, till exempel för taktiska kärnva-
pen som skulle kunna användas i en
lokal sammandrabbning. Simuleringar
tycks dock visa att även så är de mili-
tärt svåra att använda. Hela områden
kan kontamineras, radioaktiva moln
kan dra in över de egna trupperna, det
går inte att skilja på civila och militära
personer i ett område. Det gör att
kärnvapen egentligen bara kan använ-
das som avskräckningsvapen, med all
den osäkerhet som omgärdar dem.
Resonemanget om att ifall A hotar
använda kärnvapen kommer B inte att
gå till angrepp vare sig med konven-
”Kubakrisen blev det mest dramatiska
ögonblicket i det kalla krigets historia. Un-
der krisens dagar kunde hela världen följa ett
drama av global räckvidd. De kärnvapen som
skulle avskräcka motsidan, visade i stället hur
maktlös mänskligheten var över sitt eget öde.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
12
tionella eller nukleära metoder tilltalar
en del stater. Länder som känner
sig utsatta för existentiella hot från
omvärlden anser detta vara skäl att
skaffa dessa vapen. Det ger mer säker-
het, säger de. Som vi just sett från det
kalla krigets historia är det en illuso-
risk säkerhet. I själva verket ökar det
misstänksamheten mellan parterna,
olika handlingar kan lättare misstol-
kas, behovet av information (spioner,
satelliter, infiltration) blir närmast
omättligt (ju mindre man finner desto
mer övertygad blir man om att något
verkligt stort är på gång eftersom det
är så hemligt), rustningarna intensifie-
ras för att skydda de egna vapnen och
göra avskräckningen trovärdig för att
möta den andra sidans motåtgärder.
INDIEN OCH PAKISTAN HAR NU haft kärn-
vapen i mer än 15 år. Relationen har
inte blivit bättre, Kashmirfrågan har
inte lösts och olika terrordåd ökar lätt
spänningen mellan
staterna. Snarare har
nervositeten ökat, till
exempel kring frågan
om Pakistans arsenal
verkligen är ordentligt
kontrollerad av de
legala myndigheterna. Ett scenario
med ett fundamentalistiskt maktöver-
tagande i landet oroar liksom risken
för att regeringen tappar kontroll över
någon av de baser som härbärgerar
dessa vapen. Risken kan illustreras
med kuppförsöket i Turkiet i juli 2016
då just detta var en oroande fråga
eftersom USA stationerat kärnvapen i
landet och kontrollen över en av dessa
baser var ifrågasatt.
Israel har – sannolikt – haft tillgång
till kärnvapen under en längre tid.
Inte desto mindre har landet sett både
icke-våldsliga och våldsamma pales-
tinska revolter och varit inblandat i
flera krig (Libanon 2006, Gaza såg mer
än 100 dödade årligen under tiden
2006-09 och mer än 1600 dödades
i strid under 2014)
4
samt utsatts för
raketbeskjutningar och självmordsat-
tacker. Innehav av kärnvapen har inte
fört landet närmare en önskvärd freds-
ordning i Mellanöstern. Snarare har
det stimulerat andra länder att också
utveckla kärnforskningsprogram:
Irak, Iran, Libyen, Syrien. Möjligheten
att kärnvapen produceras i någon av
dessa stater är idag begränsad. Reger-
ingarna i Irak och Syrien befinner sig
i ett konventionellt krig med inhemsk
opposition och mot den så kallade
islamiska staten. Libyens förra regim
lade ner kärnvapenambitionen och
den nuvarande regeringen behärskar
inte hela landet. Iran har ingått ett
avtal som avsevärt försvårar landets
eventuella planer.
INTRESSANT NOG VAR USA:s officiella
motiv för invasionen av Irak 2003
att undanröja det möjliga hotet av
att landet skaffade sig en arsenal av
massförstörelsevapen. Detta preven-
tiva krig mot kärnvapenspridning
förblir förhoppningsvis ett undantag,
men det demonstrerar återigen kärn-
vapnens konfliktskapande förmåga.
Osäkerheten kring dessa vapen kan
få stormakter att agera kortsiktigt och
bortse från rimliga fredliga alternativ.
I fallet Irak fanns ju redan en över-
vakningsmission i landet (ledd av
Hans Blix) och den visade redan före
kriget att Irak sannolikt inte hade den
kapacitet USA:s och Storbritanniens
regeringar påstod.
DET FINNS ETT MÖNSTER som säger att
länder som inte ingår i försvarspakter,
som uppfattar sig själva som annor-
lunda än omgivningen, som anser
sig utsatta för stormaktshot och som
dessutom ifrågasätts av omvärlden är
de som med störst sannolikhet kan
komma att satsa på ett eget kärnva-
penprogram. Nordkorea stämmer med
denna karakteristik och det gör också
islamiska republiken Iran. I utbyte
mot en inträngande inspektion av
Irans kärnenergiprogram upphävdes
de internationella sanktionerna mot
Iran. Sydafrika under apartheidregi-
men befann sig i samma kategori och
landets återinträde i världssamfundet
i början av 1990-talet sammanföll
med att man avvecklade kärnvapnen,
parallellt med intern demokratisering
och ett upphävande av sanktioner.
Ländernas isolering bröts och därmed
blev kärnvapenambitionerna mindre
viktiga.
DAGENS OCH MORGONDAGENS MÖJLIGA
kärnvapenmakter måste sökas i sam-
ma grupp. Förutom fallen Nordkorea
och Iran fanns tidigare också militär-
regimen Burma/Myanmar i denna
kategori men den pågående demokra-
tiseringen har brutit landets isolering
och minskat utrymmet för att skaffa
kärnvapen. Syrien har också funnits
i denna grupp men landets anlägg-
ningar förefaller helt ha förstörts vid
en israelisk flygattack 2007. Som en
följd av det nu pågå-
ende inbördeskriget
eliminerades landets
ansenliga innehav
av kemiska vapen
2013-14. Regeringens
allians med Ryssland
och Iran ger den nu tillgång till externa
militära resurser.
Givetvis finns det skäl att spekulera
om andra länder i konflikt med stor-
makter och med ekonomiska resurser
kan överväga ett kärnvapenprogram.
Historien visar emellertid att varje
gång en stat planerar för eller faktiskt
anskaffar kärnvapen leder detta till
än starkare kris med omvärlden. Det
var vad som skedde 1949 när Sovjet
sprängde sin första bomb, när Kina
gjorde samma sak 1964 och det erfor
också Indien och Pakistan efter sina
första tester 1998. Kärnvapnen ger inte
ökad säkerhet, än mindre fred.
AVVECKLING GER MER FRED
Lärdomen från dessa kärnvapensitua-
tioner är att chansen till fred ökar i
det ögonblick kärnvapenarsenalerna
minskas eller avlägsnas, inte då de
anskaffas. Kärnvapnen är kopplade
”KÄRNVAPNEN GER INTE ÖKAD
SÄKERHET, ÄN MINDRE FRED.”
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
13
FOTNOTER
1 Doug Long Hiroshima: Was it necessary?
President Harry S. Truman www.doug-long.com/
truman.htm
2 BBC News How John Hersey’s Hiroshima revea-
led the horror of the bomb www.bbc.com/news/
magazine-37131894. Se även John Herseys artikel
Hiroshima i The New Yorker 31 augusti 1946, www.
newyorker.com/magazine/1946/08/31/hiroshima.
3 Bolton, K., Sino-Soviet-US relations and the 1969
Nuclear Threat Foreign Policy Journal 17 maj 2010
www.foreignpolicyjournal.com/2010/05/17/sino-
soviet-us-relations-and-the-1969-nuclear-threat/.
4 Se Uppsala Conflict Data Program, ucdp.uu.se.
till osäkerhet. De avtal som slutits
mellan stormakterna under det kalla
kriget gick i huvudsak ut på att hantera
de spänningar som vapnen åstadkom-
mit, inte att lösa de grundläggande
konflikter som drev fram rustningarna.
Kärnvapen tar med andra ord bort
fokus från de problem som egentligen
behöver lösas. När hotet om ett kärnva-
penkrig i Europa minskade genom att
provokativa vapen avskaffades förelåg
inte längre samma behov av sovjetisk
kontroll över Östeuropa. När Libyen
signalerat sitt intresse av att avveckla
sitt kärnprogram kunde västvärlden
också få tillstånd ett erkännande för
Lockerbiebombningen. Idag erbjuds
Iran en positiv relation med väst i
utbyte mot IAEA:s inspektioner.
De stora innehaven av kärnvapen
finns dock hos två stater: USA och
Ryssland. Även om arsenalerna har
krympt förfogar de två fortfarande över
mer än 90 procent av alla vapen. Det
kan svårligen motiveras av behovet
av avskräckning. Sedan avtalet New
START från 2011 har emellertid mycket
lite hänt som kan bidra till att ändra på
detta förhållande. Snarare ger avtalet
(som nu gäller till 2021) utrymme för
all den modernisering som anses nöd-
vändig. Av historien kan vi lära att detta
kommer att skapa nya komplikationer
för nedrustning. Det leder inte världen
bort från avskräckningspolitiken.
KÄRNVAPEN OCH AVSKRÄCKNINGSPOLITIK
har inte förmått bygga en varaktig och
konstruktiv fred. Idag är dessutom
avskräckningens effektivitet ifrågasatt
på ett nytt och än mer oroande sätt:
det politiska självmordet. Om det finns
personer som inte hålls tillbaka av att
mängder av oskyldiga människor dör
till följd av deras dåd undermineras
grundtanken med avskräckning. Om
förövaren och beslutsfattaren inte an-
ser sig ha ett ansvar inför människorna,
hur kan han eller hon då avskräckas?
Det finns därför en befogad diskussion
om faran av att kärnvapen kommer
under terrorgruppers kontroll.
Det är endast en avveckling av dessa
vapen som kan lägga grunden för en
bestående fredsordning byggd på
gemensam säkerhet. v
▲ Indien och Pakistan har haft kärnvapen i mer än 15 år men relationerna mellan staterna har inte blivit bättre och Kashmirfrågan har inte
lösts. Lärdomen från det kalla krigets historia är att kärnvapen är en illusorisk säkerhet som i själva verket ökar misstänksamheten och nervo-
siteten mellan parterna.
FOTO: MUKESH GUPTA
Boktips!
DÖDENS TRIUMF av Mattias Berg:
2016, 644 sid. Natur och Kultur.
Den officer som ständigt
är i den amerikanske pre-
sidentens närhet, hen som
bär väskan med nycklarna
till världens undergång –
någon måste ha skrivit en
roman om den perso-
nen! Nej, jag hittar ingen
förutom just denna. Men
här har vi en spännande
thriller om ”The Nuclear
Football”.
Mattias Berg berättade vid Bokmäs-
san i Göteborg att han blev intresserad
av ämnet när president Obama var
i Stockholm, med ”väsk-mannen” i
släptåg. Så overkligt detta föreföll!
Mattias Berg, som är en erfaren jour-
nalist, började sin research och fann
att verkligheten var ännu overkligare
än han föreställt sig. Här kommer
”väskmannen” in i ett händelseför-
lopp som han förstår bara till en del.
Hans chef, en kvinna som heter Ingrid
Bergman (!) är den som främst driver
handlingen. Hennes avsikter klarnar
gradvis men skall inte avslöjas här. I
romanen – dokumentär-fiktion? – spe-
lar det svenska kärnvapenprogram-
met en stor roll, och där är det mycket
fiktion. Lise Meitner, ”atombombens
moder”, är viktig i detta program, och
jag inser att vi kanske inte vet allt om
hennes tid i Kungälv och Stockholm.
Låt inte bokens tjocklek avskräcka,
man läser den fort. Flera av de som
börjat läsa boken säger liksom jag att
den är svår att lägga ifrån sig. Här finns
en mängd information om det ameri-
kanska systemet för att avfyra kärn-
vapnen. Är du intresserad av detta, av
riskerna för misstag och missbruk, och
av situationen för kärnvapnen idag i
världen, kan boken lära dig mycket.
Martin Berg har verkligen läst på! Han
är uppdaterad till dagens situation
med de nya B 61-12 bomberna som
förändrar Natos kärnvapenpolitik och
med nästan dagsaktuella skandaler
kring generaler i kärnvapenkomman-
dot.
Tyvärr är det inte möjligt
att skriva en roman om
den ryska motsvarigheten
till ”The Nuclear Football”,
vi vet alltför litet om den.
Mattias Berg är tidigare
kulturchef på Sveriges
Radio. En krydda i boken
är ”kulturella utflykter”.
Till exempel till Demo-
kritos och Peter Bruegel
d.ä. En klassisk bild av Bruegel finns
på omslaget. Boken har fått goda, i
något fall lysande, recensioner. Vissa
recensenter anmärker dock att den
är alltför utdragen, men för oss som
oroar oss för att en enda människa kan
ha makten att utrota mänskligheten är
denna bok viktig.
Gunnar Westberg
Detta har
hänt
SCHYSSTA PENSIONER
Läkare mot Kärnvapen är nu med i
kampanjen Schyssta Pensioner. Kam-
panjen samlar tio organisationer som
vill se nya regler för AP-fonderna så att
våra pensionspengar investeras med
respekt för mänskliga rättigheter, miljö
och internationella klimatmål.
BOKMÄSSAN I GÖTEBORG
22-25 SEPTEMBER 2016
I år som alla år deltog Yrkesgrup-
per mot kärnvapen i Bokmässan i
Göteborg. Vi hade en monter där vi
samlade namnunderskrifter med
begäran att Sverige skulle rösta för
avtalet som förbjuder kärnvapen och
i fortsättningen engagera sig i arbetet
för avtalet. Brevet och underskrifterna
sändes denna gång inte i första hand
till utrikesministern, som vi menade
redan var övertygad, utan till reger-
ingen. Ingen kan veta vad en sådan
petition betyder men vi vill tro att utan
det starka engagemanget från organi-
sationer mot kärnvapen, särskilt SLMK
och IKFF, hade Sverige inte röstat Ja.
Det är bra att ha en resolution i han-
den vid montern. Den ger en chans att
informera om vårt arbete. Denna gång
var det särskilt viktigt att få berätta om
värdet av ett förbud mot kärnvapen,
även om kärnvapenmakterna inte
stöder förslaget.
Vi arrangerade tre seminarier. Jan
Öberg talade på stora scenen om
”Varför talar man inte om kärnvapen?”
Ämnet var rätt i tiden eftersom bok-
mässans tema var Yttrandefrihet. Jan
menade att där finns starka intressen,
i media, i vapenindustrin, i akademin
som vill undvika diskussion om atom-
vapnen. Gunnar Westberg och Karin
Utas Karlsson beskrev ”Close calls”,
tillfällen då vi varit nära ett kärnva-
penkrig. Maj-Britt Theorin och Gunnar
Westberg diskuterade i ett seminarium
som samarrangerats med IKFF om
”Hur blir vi av med kärnvapnen?”.
Vi hoppas nästa år att vi kan mobi-
lisera några av SLMK:s medlemmar
till att stå i vår monter. I år var vi nog
alltför sent ute.
Gunnar Westberg
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
14
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
15
ICAN YOUTH ACADEMY
20-23 OKTOBER
Samtidigt som första utskottet pågick i FN i
New York samlades ett sextiotal engagerade
ungdomar från hela Europa i Paris under fyra
dagar för att delta i ICAN Youth Academy - ett
interaktivt utbildningsseminarium om kärn-
vapen. De flesta av deltagarna var väl insatta
i kärnvapenfrågan, men även ett fåtal kom dit
som nybörjare. Många olika anföranden hölls
med olika perspektiv, bland annat av Frankri-
kes tidigare försvarsminister Paul Quilès.
David Victorin
På gång
KÄRNVAPENRAPPORTEN
Ett nytt nyhetsbrev som kommer komma ut 4-5
gånger per år med information och lästips för
dig vill komma lite djupare in i diskussionen
om kärnvapen. Anmäl ditt intresse till info@
slmk.org.
BESÖK FRÅN GENÈVE
I november får Läkare mot Kärnvapen besök
av John Borre, forskare från UNIDIR, Beatrice
Fihn, chef för International Campaign to
Abolish Nuclear Weapons (ICAN) och Richard
Lenanne från Wildfire. De kommer att delta i
ett rundabordssamtal i riksdagen och hålla en
föreläsning på Globala gymnasiet i Stockholm.
Håll utkik på hemsidan för mer information.
NY PUBLIKATION
I december kommer en
ny publikation ut om
kärnvapen En osäker
värld – kärnvapnens
konsekvenser och ned-
rustningens framgångar.
GÄSTBLOGGARE
Ni missar väl inte att
kolla in Läkare mot
Kärnvapens hemsida och speciellt vår blogg,
www.slmk.org/blogg? Under november har vi
gästbloggare som ger andra perspektiv och be-
rättar vad som händer inom kärnvapenfrågan i
andra delar av världen.
REFERAT AF LANDSMØDE I DLMK
08.10.16 afholdt Lille Strandstræde 10, Kbh. K.
Til stede: Alexandra Schou, Klaus Arnung, Peter Kruse,
Adeel Ahmed, Povl Revsbech.
1. Dirigent: Klaus
2. Referent: Povl
3. Formandens beretning:
WMA opfordrer alle medlemslande til at arbejde for et for-
bud mod kernevåben. Vi har i fællesskab skrevet et indlæg
over 2 sider herom, som vi har indsendt til Ugeskriftet.
ICAN-pjecen om atomvåbens humanitære konsekvenser er
nu oversat til dansk og er trykt i ca. 500 ekspl. Vi vedtog at
udsende pjecen til alle vore medl. ved næste kontingentop-
krævning. De resterende ekspl. holdes i baghånden til brug
for aktuelle begivenheder, hvor vi gerne vil påvirke MF’erne.
Næste verdenskongres afholdes i august 2017 i UK (York).
Studenterarbejdet på europæisk plan går fint. Men ikke godt
herhjemme.
Deltagelse i Folkemødet på Bornholm blev diskuteret. Alix
arbejder videre med denne idé.
Opdatering af vores hjemmeside blev diskuteret. En mulig-
hed er at bruge programmet Wordpress til at modernisere
siden. Herved vil det være muligt at få vores nye pjece i en
såkaldt bladre-pdf format. Alix arbejder med den idé.
Adeel vil arbejde med at indhente mail-adresser fra medl.
Skal have en medlemsfortegnelse fra Povl.
4. Økonomi: Niels’ regnskab blev gennemgået af Povl. Der
blev et overskud på driften i 2015 på 3.554 kr. Vedr. budget-
tet: Udenlandske udgifter øges til 15.000 kr. Kontorudgifter
øges til 6.000 kr. (hjemmesidens opdatering). Vi håber at
kunne spare en del på portoudgifter ved at digitalisere med-
lemsbladet a lá SLMK. Ny udgiftstotal på 35.400 kr.
5. Formandsvalg: Alix ønsker ikke genvalg. Efter nogen
diskussion acceptererede Klaus at overtage formandsposten
igen.
6. Vi beder Niels fortsætte som kasserer. Som revisor beder
vi Bent P. fortsætte.
7. Diverse poster: Internat. Councillor: Alix. Sekretær: Povl.
Kommunikationsansvarlig: Adeel.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
16
INTERNATIONELL UTBLICK
NUKLEÄR VINTER
Alan Robock och Brian Toon, profes-
sorer inom meteorologi respektive
fysik och pionjärer inom forskning om
nukleär vinter, intervjuades den 1 no-
vember i the Bulletin for The Atomic Sci-
entists och Future of Life. De förvånades
över hur likgiltiga kolleger och politiker
är inför kärnvapenhotet och inför
forskning om vilka effekterna blir om
kärnvapen används. De konstaterade
att alla nio kärnvapenländer utom
Nordkorea nu eller snart kan nå alla
jordens länder med kärnvapen. Även
ett ”lokalt” kärnvapenkrig kommer
att påverka jordens klimat med risk
för global massvält. De nämner den
nya, svenska studien (gjord med eko-
nomiskt stöd från SLMK till professor
Gunilla Svensson och medarbetare)
som för in nya data om organiska för-
eningar i den ofantliga mängden sot i
atmosfären efter bränder orsakade av
kärnvapen.
Pausata FSR, Lindvall J, Ekman AML, Svensson
G. Climate effects of a hypothetical regional
nuclear war: Sensitivity to emission duration and
particle composition. Earth’s Future 15 October
2016
https://soundcloud.com/futureoflife
TRE SVENSKA UTRIKESMINIST-
RAR STÖDJER ELIMINERING AV
KÄRNVAPNEN
Global Zero har som mål att utrota
kärnvapnen senast till år 2030. Utrikes-
minister Margot Wallström (S) och två
av hennes föregångare, Hans Blix (L)
och Carl Bildt (M), är ”movement lead-
ers” inom Global Zero. Det bör alltså
vara en bred politisk enighet i Sverige
att stödja förhandlingarna 2017 om en
eliminering av kärnvapnen senast till
år 2030.
På hemsidan för Global Zero kan man
läsa ett uttalande av Jody Williams,
mottagare av Nobels fredspris 1997:
”Regeringar säger att ett förbud för
kärnvapen är osannolikt. Tro det inte.
De sade samma om ett förbud mot
personminor.”
www.globalzero.org
AVSLUTA DET NUKLEÄRA
VANSINNET
För över 40 år sedan ingick de fem
kärnvapenländerna (P5, dvs. Ryssland,
USA, Storbritannien, Frankrike och
Kina) och de kärnvapenfria länderna
Av Inge Axelsson
ett avtal där P5 lovade att förhandla
fram en elimination av deras kärnva-
pen om övriga länder lovade att inte
utveckla kärnvapen, icke-spridningsav-
talet, NPT. Indien, Pakistan och Israel,
som inte undertecknat NPT, har sedan
dess utvecklat kärnvapen. Nordkorea
är det enda kärnvapenfria land som har
brutit löftet i NPT genom att skaffa sig
kärnvapen. Däremot har alla P5 gått
emot NPT och moderniserar nu sina
kärnvapen. USA utesluter inte att starta
ett kärnvapenkrig även mot kärnvapen-
fria länder och Ryssland planerar att
använda kärnvapen tidigt i en konven-
tionell konflikt med Nato.
Ett ”Ban Treaty” (beslutat av FN:s
Generalförsamling) blir inte en kärn-
vapenkonvention men kan sätta en
ny norm: kärnvapnen är inte längre
statussymboler för mäktiga länder utan
skamtecken för skurkländer.
Sammanfattning av artikel av Jose Ramos-Horta
m.fl. (6 Nobelpristagare inklusive IPPNW),
Huffington Post 11 oktober 2016
www.huffingtonpost.com
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
17
▲Under valrörelsen har Donald Trump gjort uttalanden om att han kan tänka sig att använda
kärnvapen i Europa och mot IS och att det vore bra om t ex Saudiarabien skaffade sig egna
kärnvapen. Som president kan han ensam fatta beslut om att avfyra kärnvapen.
MEDICINSKA TIDSKRIFTER
OM ELIMINERING AV KÄRN-
VAPNEN
Tyvärr: sökning med PubMed och
genombläddring av ”the Big Five” (fem
framstående medicinska tidskrifter)
visar att den medicinska eliten inte är
intresserad av kärnvapen. Jag hittar
inget omnämnande av Generalförsam-
lingens historiska omröstning, alltså
samma resultat som för Hiroshima-
och Nagasakidagarna i år. Kära redak-
törer, dra upp era huvuden ur sanden,
se er omkring i världen och tänk på
vad ni skrev för 35 år sedan om ”the
ultimate in preventive medicine”!
ÅRSBOK OM ”KRIG OCH FRED”
Riksbankens Jubileumsfond (RJ)
stödjer forskning inom humaniora
och samhällsforskning och delar ut
ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
RJ:s årsbok 2016 har titeln ”Krig/fred”
och uppmärksammar den betydande
svenska insatsen inom freds- och kon-
fliktforskning.
Boken är på över 260 sidor med många
högintressanta bidrag av bl.a. hela fyra
professorer i freds- och konfliktforsk-
ning vid Uppsala universitet: Kristine
Höglund, Erik Melander, Isak Svensson
och Peter Wallensteen. Somliga bidrag
är försedda med litteraturreferenser,
andra inte. De flesta diagram och andra
bilder är tyvärr oläsbara i webbutgåvan.
I tabellen på sidan 127 står det 5060
fredsarbetare när det borde vara 50605
men annars verkar de bidrag jag läst
vara väl korrekturlästa. Kapitlen hand-
lar mest om konventionell krigföring,
sällan om kärnvapen.
Jag läste med särskilt stort intresse de
två sista bidragen: Isak Svensson om
Steven Pinker’s bok ”The Better Angels
of Our Nature: Why Violence Has Decli-
ned” (2011) och ett rundabordssamtal
med Hans Blix, Katarina Engberg och
Pierre Schori. Sedan Pinkers bok kom
ut har den arabiska våren gått i graven
och Ryssland har roffat åt sig Krim.
Trots detta har mänskligheten blivit allt
fredligare men det krävs ständigt freds-
arbete för att behålla den gynnsamma
utvecklingen.
Krig/fred slutar och börjar med en
”gruk” av Piet Hein: “The noble art of
losing face, may some day save the hu-
man race”. Rundabordssamtalet åter-
kommer flera gånger till psykologiska
aspekter på krig och fred och vikten av
att inte förödmjuka en part utan låta
båda parter rädda ansiktet. ”The noble
art of losing face” är svår.
Krig/fred. www.rj.se
TRUMP OM KÄRNVAPEN
Donald Trump har under valrörelsen
sagt att han kan tänka sig att använda
kärnvapen i Europa och mot IS och att
det vore bra om Saudiarabien skaffade
sig kärnvapen. Som president kan han
ensam besluta avfyra kärnvapen. Efter
en kort diskussion med sina militära
rådgivare kan han ta sin ”biscuit” - ett
ID-kort - och sin kod och sända iväg sin
order som ingen har rätt att motsätta
sig enligt Bruce G. Blair, en forskare vid
Princeton University som tidigare varit
missilofficer. Meddelandet tas emot
av missilstationen och jämförs med en
kod som finns i ett kassaskåp. Presi-
dentens möte med militära rådgivare
behöver bara ta 30 sekunder och efter
5-15 minuter kan kärnvapenbärande
missiler lyfta från sina silos och ubåtar.
Bloomberg Politics 7 september 2016 https://
www.bloomberg.com/politics/graphics/2016-
nuclear-weapon-launch/
”the absolute last step”
President Trump är, enligt Time, inte
så benägen att hota med kärnvapen
som det sagts. Enligt en sammanställ-
ning av hans uttalanden om kärnvapen
har han sagt att kärnvapen ska endast
användas som ”the absolut last step”,
att kärnvapnen är det största proble-
met för världen. “It is highly, highly,
highly, highly unlikely that I would ever
be using them” sa han i en intervju om
kärnvapen. Men han har diskuterat
att Japan och Sydkorea kanske borde
skaffa sig egna kärnvapen.
Time 3 augusti 2016 http://time.com/4437089/
donald-trump-nuclear-weapons-nukes/
WHY ARE SO MANY PEOPLE SO
WRONG ABOUT SOMETHING
SO IMPORTANT?
Varför tror så många att så många fler
dödas idag än förr när det är tvärtom?
Vår tid är en civiliserad tid med färre
dödade genom civilt eller militärt
våld. Lyssna på Steven Pinker i hans
välgrundade TED talk. Fast det finns
ett stort problem: kärnvapnen. Bortsett
från kärnvapnen är vi mer civiliserade
än någonsin.
http://www.ted.com/talks/steven_pinker_on_the_
myth_of_violence
FOTO: WIKIMEDIA COMMON
ORGANISATIONER MOT KÄRNVAPEN
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN - SLMK
Vi är den svenska sektionen av International Physicians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) som är en bred internationell organisation med 150 000 medlemmar, som
har en kärnvapenfri värld som gemensamt mål. I Sverige är vi idag nästan 2 600 läkare
och medicinstudenter som är medlemmar. Dessutom har vi associerade medlemmar
från yrkesgrupper som liksom läkare vill värna liv och hälsa, nämligen tandläkare,
forskare, ingenjörer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och analytiker.
Både Svenska Läkare mot Kärnvapen och IPPNW är politiskt och religiöst obundna
organisationer med målet att avskaffa kärnvapnen genom att sprida saklig information
om vapnens medicinska effekter.
Som medlem får du tidningen Läkare mot Kärnvapen 4 gånger/år. Det är den enda
svenska tidskriften om kärnvapen.
Vårt arbete finansieras till ca 80 % av medlemsavgifter. Utan detta stöd skulle vi inte
kunna agera så självständigt och vetenskapligt trovärdigt som vi gör idag. En stark röst
för de humanitära och medicinska nedrustningsargumenten är nödvändig i dagens
kärnvapendebatt. Vi är den rösten, tack vare en engagerad läkarkår. Medlemsavgiften
är 290 kr/år för läkare och 200 kr/år för associerade medlemmar. Alla studenter betalar
100 kr/år. Bankgiro 901-0901.
Du hittar oss på webben: www.slmk.org
eller facebook.com/SLMK.1981
INTERNATIONELL KAMPANJ FÖR ETT KÄRNVAPENFÖRBUD
2007 lanserade IPPNW en bred kampanj för kärnvapnens avskaffande som getts
namnet ICAN – International Campaign to Abolish Nuclear Weapons. Idag samlar den
över 350 organisationer i fler än 90 länder som ställt sig bakom kampanjens krav på ett
internationellt avtal som förbjuder kärnvapen. I Sverige medverkar elva stora freds- och
miljöorganisationer i ICAN som drivs av initiativtagaren Svenska Läkare mot Kärnvapen.
www.icanw.org / www.icanw.se | facebook.com/ican.sweden | Twitter @ICAN_Sweden
DANSKE LÆGER MOD KERNEVÅBEN - DLMK
Bestyrelsen består af: Klaus Arnung (formand), Niels Dahm (kasserer), Alexandra
Schou (International Councillor), Adeel Riaz Ahmed (web-master) og Povl Revsbech
(sekretær). Bent Pedersen er revisor.
DLMK, e-mailadresser och telefonnummer:
Alexandra Schou, København, 27218115, alixschou@hotmail.com
Niels Dahm, Faaborg, 62618361, dahm@avernak.dk
Povl Revsbech, Brabrand, 86264717, povl.revsbech@gmail.com
Adeel Riaz Ahmed, Albertslund, 23370484, adeel165@yahoo.com
Klaus Arnung, Vedbæk, 45661181, k.arnung@dadlnet.dk
Sarah Ndoni, København, 50247452, ndoni_sar@hotmail.com
Marianne Kromann, København, 60219217, marianne_kromann@hotmail.com
Som associerad medlem deltar du i
verksamheten och har samma förmå-
ner som ordinarie medlemmar, med
den enda skillnaden att du inte kan
inneha en styrelsepost.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #146
18
KANSLI
Generalsekreterare
Josefin Lind
08-400 204 83
0760-24 51 58
josefin.lind@slmk.org
Ekonomi- och medlemsansvarig
Jane Földes (vikarie)
08-400 204 83
jane.foldes@slmk.org
Projektledare
Clara Levin
08-400 204 83
076-017 38 69
clara.levin@slmk.org
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Kassör
Klas Lundius
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Håkantorpsmölla
281 91 Perstorp
klas.lundius@slmk.org
Bengt Larsson
Profession:
Röntgenläkare
Uppdrag i SLMK:
Ledamot i styrelsen
Personligt: Att förmedla
kunskap och förståelse för de
medicinska konsekvenserna av
kärnvapen är en mycket viktig
uppgift för oss som arbetar i
vården. Det är grunden för mitt
mångåriga engagemang.
PERSONPORTRÄTTET
Kallelse till årsmöte
Alla medlemmar är välkomna till årsmöte för
Svenska Läkare mot Kärnvapen
LÖRDAGEN 21 JANUARI 2017 KL 14.00 – 15.00
PÅ NORRTULLSGATAN 45
RIFFI:s lokaler, bottenvåningen, T-Odenplan, Stockholm
TALARE EFTER ÅRSMÖTET (CA 15.30)
Mattias Berg - journalist, tidigare kulturchef på Sveriges Radio och författare till
boken Dödens triumf (recenseras på sidan 14 i denna tidning)
VALBEREDNINGENS FÖRSLAG TILL
SLMK:S STYRELSE 2017
ORDFÖRANDE: Andreas Tolf, Uppsala
VICE ORDFÖRANDE: Martin Tondel, Uppsala
VICE ORDFÖRANDE: Åsa Lindström, Eskilstuna
SEKRETERARE: Meit Krakau, Danderyd
KOORDINATOR: Leonore Wide, Saltsjöbaden
MEDLEM I IPPNW:S INTERNATIONELLA RÅD:
Gunnar Westberg, Göteborg
ÖVRIGA LEDAMÖTER:
Bengt Larsson, Hudiksvall
Birgitta Sahlström Kastlund, Lund
Christina Vigre Lundius, Perstorp
STUDENTREPRESENTANT: David Victorin, Malmö
SUPPLEANTER:
Ann Marie Janson Lang, Stockholm
Gösta Alfvén, Stockholm
Jan Larsson, Uppsala
Johannes Eldblom, Göteborg
Wenjing Tao, Stockholm
STUDENTSUPPLEANT: vakant
REVISION:
Föreningsrevisor: Bengt Lindell, Kalmar
Föreningsrevisors suppleant:Kristina Olofsson, Hudiksvall
Auktoriserad revisor: Christina Gotting, Stockholm
Auktoriserad revisor, suppleant: Eva Stein, Allegretto Revision AB
VALBEREDNINGEN HAR UTGJORTS AV:
Carin Odhner, Stocksund
Johannes Norberg, Skellefteå
Erik Wareborn, Malmö
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
FÖRBUDET
ÄR PÅ VÄG!
Förhandlingarna om ett förbud mot
kärnvapen kommer hållas 27-31 mars
och 15 juni-7 juli 2017 i FN i New York.
Läkare mot Kärnvapen kommer vara
på plats, följ oss på bloggen och på
sociala medier!
facebook: SLMK.1981
instagram: lakaremotkarnvapen
twitter: IPPNWSweden
