Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
STORA STEG MOT ETT KÄRNVAPENFÖRBUD
TOGS I GENÈVE
RESA TILL KÄRNVAPENBASER I
LETTLAND OCH LITAUEN
RÖDA KORSET TAR TYDLIG STÄLLNING
I KÄRNVAPENFRÅGAN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN SEDAN 1981
Nr 145 okt 2016
www.slmk.org
YUKIKO
DUKE
En personlig berättelse om
Hiroshima och Nagasaki
I DETTA
NUMMER
Andreas Tolf
Ordförande för Svenska Läkare mot Kärnvapen
andreas.tolf@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
2
I oktober samlas världens stater
i FN:s generalförsamling för att
diskutera kärnvapennedrustning. Ett
historiskt beslut kommer då san-
nolikt att fattas, nämligen att under
2017 påbörja förhandlingar om ett
förbud mot kärnvapen. Det finns en
klar majoritet bland världens länder
för detta - ett sätt att uppfylla icke-
spridningsavtalets artikel 6, vilken
uppmanar alla avtalets parter att föra
förhandlingar om ett avtal för full-
ständig kärnvapenavrustning.
Kärnvapenländerna är uppenbart
stressade över att de kärnvapenfria
länderna nu tröttnat på deras ovilja
att nedrusta, och sätter nu hård press
på sina allierade. Norges helomvänd-
ning i frågan är en konsekvens av så-
dan påtryckning. Från kärnvapenlän-
derna hörs ofta att en förbudsprocess
skulle hota icke-spridningsavtalet.
I själva verket är det dessa länder
själva som genom sin ovilja att ned-
rusta utgör avtalets fiender.
Vi har i många år arbetat för att
förbudsförhandlingar ska komma
till stånd och målet är nu i sikte.
Processen måste vara öppen för alla
stater. Den ska inte kunna blockeras
av någon och civilsamhället måste
inkluderas. Fortfarande vet vi inte hur
Sverige kommer rösta i frågan om att
påbörja dessa förhandlingar.
Sverige är ett alliansfritt land med en
stolt nedrustningstradition och med
stort förtroende i humanitära frågor.
Det finns dessutom en stark inhemsk
opinion i Sverige för ett kärnvapen-
förbud (visat av SLMK i två opions-
undersökningar). Nästa år tar Sverige
plats i säkerhetsrådet och vi i har nu
en historisk chans att bana väg för
förhandlingar om ett kärnvapenför-
bud. Vi kan hjälpa till att överbrygga
motsättningar och underlätta en för-
budsprocess där även Nato-länderna
kan delta. Kanske är Sverige just nu
det land som har störst möjlighet att
göra verklig skillnad i kärnvapen-
nedrustningen. Att försumma denna
chans vore ett historiskt misstag och
skulle vara en spik i kistan för svensk
nedrustningspolitik.
Årets Antiatombombsdiplom dela-
des ut till Eva von Oelreich, tidigare
ordförande i Svenska Röda Korset,
som både i Sverige och internationellt
kraftfullt pläderat för kärnvapnens
avskaffande. Med sin starka humani-
tära auktoritet har Röda Korset hjälpt
till att förändra synen på kärnvapen,
från säkerhetspolitiska instrument till
illegitima massförstörelsevapen. Detta
är kärnan i det som kommit att kallas
det humanitära initiativet, utan vilket
frågan om ett förbud mot kärnvapen
inte kunnat drivas så framgångsrikt.
Två kvinnor som tidigare gjort viktiga
insatser i arbetet mot kärnvapen är
På väg mot ett
KÄRNVAPEN-
FÖRBUD
LEDARE
Alva Myrdal och Inga Thorsson. Båda
har spelat en mycket stor roll i svenskt
och internationellt nedrustningsarbe-
te. Deras profiler finns nu som reliefer
på sockeln till en staty på Djurgår-
den, Kvinnan i fredsarbetet. Statyn är
gjord av konstnären Peter Linde och
avtäcktes i somras (se reportage sid
12). Vi hoppas att fler svenska kvinnor
framöver ska uppmärksammas in-
ternationellt för sitt fredsarbete, men
det förutsätter att Sverige återtar sin
position som en stark internationell
nedrustningsaktör. v
”
Vi har i många år arbetat för att förbudsför-
handlingar ska komma till stånd och målet
är nu i sikte. Processen måste vara öppen för
alla stater. Den ska inte kunna blockeras av
någon och civilsamhället måste inkluderas.
Fortfarande vet vi inte hur Sverige kommer
rösta i frågan.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
3
INNEHÅLL
Läkare mot Kärnvapen nr 145
oktober 2016
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 4000 ex
Läkare mot Kärnvapen är en kvartalstid-
skrift som ges ut av förenin gen
Svenska Läkare mot Kärnvapen i
samarbete med Danska Läkare mot
Kärnvapen, Forskare och Ingenjörer
mot Kärnvapen och Svenska
Tandläkare mot Kärnvapen.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson
Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALA
Tel 0725-66 87 25
E-post: jan.larsson@slmk.org
UTGIVNINGSPLAN
Nr Manusstopp Distribution
146 14 oktober november
STORA STEG MOT ETT
KÄRNVAPENFÖRBUD TOGS I GENÈVE
EN PERSONLIG BERÄTTELSE OM
HIROSHIMA OCH NAGASAKI
RESA TILL KÄRNVAPENBASER
I LETTLAND OCH LITAUEN
Red för detta nr: Jan Larsson, Ulf König,
Josefin Lind, Gabriel Holmbom, Clara Levin
Tryckeri: AM-tryck & reklam i Hässleholm
0451-38 49 50
Layout: Gabriel Holmbom,
egdesign.gabriel@gmail.com
Manus till nästa nr skickas till:
Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av
kansliet i Stockholm, adr se sid 25.
Tryckt på miljögodkänt papper.
Bankgiro 901-0901.
4
6 HIROSHIMADAGEN 2016
12 FREDSSTATY INVIGD PÅ DJURGÅRDEN I STOCKHOLM
13 DEBATTINLÄGG OM NATO
14 LÄKARE MOT KÄRNVAPEN PÅ PLATS I ALMEDALEN
16 DETTA HAR HÄNT / PÅ GÅNG / MINNESORD
20 INTERNATIONELL UTBLICK
6
18
FRAMSIDA:
Yukiko Duke, foto Anna Widoff.
4
6
18
6
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
4
I
december 2015 be-
slutade FN:s general-
församling att anta
en resolution om att
tillsätta en arbetsgrupp
(OEWG, Open-ended
Working Group) i syfte att
belysa ”concrete effec-
tive legal measures, legal
provisions and norms
that would need to be
concluded to attain and
maintain a world without
nuclear weapons” samt
att ta fram ”recommenda-
tions on other measures
that could contribute to
taking forward multilate-
ral nuclear disarmament
negotiations”.
Arbetsgruppen hade tidigare träffats i
februari och maj, vilket vi rapporterat
om. Gruppen ska lägga fram rekom-
mendationer för FN:s generalförsam-
ling i oktober under första utskottet,
där nedrustningsfrågor behandlas. För
att konkreta framsteg skulle kunna gö-
ras var arbetsgruppen inte bunden av
konsensus, men fick i uppdrag att avge
”agreed recommendations”.
Inga kärnvapenländer fanns represente-
rade i arbetsgruppen, men väl flera Nato-
länder. En klar majoritet av länderna ut-
tryckte direkt eller indirekt via regionala
representanter sitt stöd för rekommen-
dationen att starta förhandlingar om ett
förbud mot kärnvapen under 2017. Kritik
framfördes i första hand från den grupp
av stater som stödjer det som kallas ”the
progressive approach”.
Slutförhandlingarna om rapporten från
arbetsgruppen utvecklade sig till ett
diplomatiskt drama. Stridsfrågan var
hur man skulle formulera rekommenda-
tionen till generalförsamlingen. En stor
majoritet av länderna var ju för förhand-
lingar om ett förbud mot kärnvapen
under 2017 medan en mindre grupp av
länder, innefattande NATO-länderna,
var emot. Australien accepterade inte att
man antog dokumentet med konsen-
sus utan begärde votering, vilket var
ett nederlag för ordföranden och för
den majoritet av länder som stöttar en
förbudsprocess. Guatemala passade då
på att begära en skärpning av rekom-
mendationen, vilket accepterades av
en majoritet av länderna och rapporten
antogs därefter med enkel majoritet.
Sverige lade ner sin röst.
Rapporten kommer i oktober att läggas
fram för generalförsamlingen, som
förväntas fatta beslut om att påbörja
förhandlingar om ett kärnvapenförbud
under 2017. Hur Sverige då kommer
rösta är ännu ovisst. v
STORA STEG MOT ETT
KÄRNVAPENFÖRBUD
TOGS I GENÈVE
– en diplomatisk såpopera
Av Andreas Tolf
”THE PROGRESSIVE
APPROACH”
Ett arbetspapper som lagts
fram av Nato-länder och länder
under USAs kärnvapenparaply.
Förslaget handlade om minsk-
ning av arsenaler och effektiv
verifikation men uppfattas av
många andra stater som inte
nämnvärt progressivt.
FOTO: ICAN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
5
▲ Glada men trötta kampanjare som pustat
ut efter den rafflande sista sessionen av
OEWG. Rapporten, med Guatemalas förslag
på förändring, antogs och 107 stater ut-
tryckte stöd för ett förbud under förhand-
lingarna.
◄ På plats i Genève från Läkare mot
Kärnvapen var ordförande Andreas Tolf och
projektledare Clara Levin. Sverige lade ner
sin röst och hänvisade till att de ville stödja
ordförande Thani Thongphakdis rapport.
▼ Chefen för ICAN, Beatrice Fihn, tillsam-
mans med skådespelaren Michael Douglas
under en presskonferens. Douglas arbetar
för en kärnvapenfri värld och sitter i styrel-
sen för plogbillsrörelsen.
FOTO: ICAN
FOTO: ANNE MARTE SKALAND
FOTO: ICAN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
6
I
Storkyrkan i Stockholm uppmärk-
sammades Hiroshimadagen den 6
augusti för 11:e året i rad med en
Manifestation för Fred och Nedrust-
ning. SLMK arrangerade tillsammans
med Domkyrkoförsamlingen. Talare
var Mikael Lindgren, Svenska kyrkans
enhet för fred och försoning, Yukiko
Duke, kulturjournalist, vars mormor
upplevde atombomberna över Hiroshi-
ma och Nagasaki, samt Åsa Lindström,
vice ordförande i SLMK. Åsa delade
också ut SLMKs Anti-atombombsdi-
plom år 2016 för betydande insatser
i arbetet för en kärnvapenfri värld till
Eva von Oelreich, tidigare ordförande
i Svenska Röda Korset, nu ordförande
i Röda Korsets och Röda Halvmånens
stående kommission i Genève.
Diplomets motivering: Eva von Oel-
reich har med skärpa och engagemang
tydliggjort hur varje användning av
kärnvapen skulle leda till en humanitär
katastrof och varnat för att resurserna
att hjälpa skulle vara helt otillräckliga,
HIROSHIMADAGEN
2016
oavsett i vilket land det hände. Som
ordförande i Svenska Röda Korset har
hon utvecklat detta budskap i tal och
skrift i olika sammanhang både i Sve-
rige och internationellt och stött kravet
att kärnvapnen måste avskaffas. Tack
för din insats i arbetet mot kärnvapen!
Från Storkyrkan deltog Ulf Lindgren,
domkyrkokomminister och för musi-
ken stod Martin Blomquist, orgel, och
Joakim Laksov, cello.
Omkring 115 personer deltog i mani-
festationen och det blev en stark stäm-
ning som manade oss alla att fortsätta
att arbeta för en kärnvapenfri värld. Det
framkom uppmaningar till den svenska
regeringen att stödja arbetet för ett
förbud mot kärnvapen.
Leonore Wide
Ljusceremoni
i Örebro
Sedan 1995 har fredsföreningarna
gemensamt genom en ljusceremoni
påmint Örebroarna om atombombs-
explosionerna i augusti 1945 i Japan.
Talet hölls i år av Åsa Nausner, som
är strateg för möten över gränser i
Svenska kyrkan. Medan de japanska
ljuslyktorna sattes ut från kanot spelade
två medlemmar ur gruppen Fiolej på
fiol och gitarr. Ett sjuttiotal personer
deltog. En insändare i Nerikes Allehan-
da fäste uppmärksamheten på att det
inte är förbjudet att föra in atomvapen i
Sverige och att en sådan lag är nödvän-
dig. Vårt mål är att avskaffa kärnvapnen
och se till att de blir eliminerade på ett
säkert sätt.
Ingrid Brånvall
Representant för fredsföreningarna
i Örebro
▲ Röda korsets tidigare ordförande Eva von Oelreich mottog 2016
års anti-atombombsdiplom. Röda korset antog en resolution 2011
om att den enda vägen framåt är ett förbud mot kärnvapen.
▲ Även i Växjö anordnades det en ljusmani-
festation och tal av bland andra Internatio-
nella Kvinnoförbundets lokalkrets. Svenska
Läkare mot Kärnvapen deltog och höll ett
tal om nedrustning och de humanitära
konsekvenserna.
Minneshögtid i Storkyrkan, Stockholm
FOTO: PETER OLSON
FOTO: MICKE ÖSTLUND
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
7
▲ På några få rader fångade rödakorsdelegaten Fritz Bilfinger en närmast surrealistisk bild
av förstörelse och mänskligt lidande. Röda korset har sedan 1945 arbetat för att kärnvapen
måste avskaffas på grund av deras fruktansvärda humanitära konsekvenser.
RÖDA KORSET
TAR TYDLIG
STÄLLNING I
KÄRNVAPEN-
FRÅGAN
Av Dick Clomén
Policyansvarig och strategisk
rådgivare åt generalsekreteraren,
Svenska Röda Korset
E
tt enkelt telegram från Hiro-
shima daterat 30 augusti 1945
kom att få stor betydelse för
omvärldens bild av kärnvapens mänsk-
liga pris. På några få rader fångade
rödakorsdelegaten Fritz Bilfinger en
närmast surrealistisk bild av förstörelse
och mänskligt lidande. Japanska Röda
Korsets omedelbara insatser för att
med stöd av frivilliga krafter omhän-
derta och vårda överlevare under enkla
förhållanden i Hiroshima och Naga-
saki var självklara. Än idag behandlas
tusentals patienter vid Röda Korsets
sjukhus i Hiroshima och Nagasaki för
följderna av bomberna 1945. Vittnes-
målen och mötena med dem som
drabbats är fortfarande den viktigaste
drivkraften bakom vårt engagemang för
en värld utan kärnvapen.
Den 5 september 1945 riktade vi för
första gången uppmaningen till om-
världen att kärnvapnen måste avskaf-
fas. Sedan dess har budskapet varit
konsekvent.
Rödakors- och rödahalvmånerörel-
sen, som har ansvar att övervaka den
internationella humanitära rätten, har
varit tydlig i den folkrättsliga debatten.
Även om kärnvapen inte uttryckligen
är förbjudna är de inte på något sätt
undantagna den humanitära rättens
regler. Vår position, att vi inte kan
föreställa oss hur kärnvapen skulle
kunna vara förenliga med den humani-
tära rättens krav, har stärkts genom ny
kunskap de senaste åren.
I den förnyade debatten om de huma-
nitära konsekvenserna har tre initiativ
från Rödakors- och rödahalvmånerö-
relsen haft särskild betydelse:
1. Internationella rödakorskommitténs
(ICRC) studie om den globala huma-
nitära responskapaciteten för kemiska
vapen, biologiska vapen och kärnva-
pen (2007-2009) synliggjorde världens
totala oförmåga att hantera kärnvapens
humanitära konsekvenser.
2. Jakob Kellenbergers (ordförande i
ICRC 2000-2012) tal till diplomatkåren
i april 2010 med den starka uppma-
ningen att fokusera kärnvapendebat-
ten på människor, humanitär rätt och
mänsklighetens framtid.
3. Rörelsens resolution från 2011,
Towards the elimination of Nucelar
Weapons, som kom att inspirera många
stater inför den första konferensen om
kärnvapens humanitära konsekvenser
i Oslo 2013. Staterna uppmanas att
inleda förhandlingar om ett internatio-
nellt bindande avtal som förbjuder och
avskaffar alla kärnvapen.
FINNS DET PLATS FÖR KÄRN-
VAPEN PÅ DEN HUMANITÄRA
DAGORDNINGEN?
Det är många gånger svårt att skapa
utrymme för kärnvapenfrågan i den
aktuella humanitära debatten och
analysen. I år ser vi de största humani-
tära behoven sedan andra världskriget:
65 miljoner människor på flykt, mer än
125 miljoner människor i behov av akut
nödhjälp, främst orsakat av våld och
väpnade konflikter. Till detta kommer
ett ökande klimathot. På det humanitä-
ra världstoppmötet i Istanbul 23-24 maj
2016 saknades kärnvapenfrågan helt på
den officiella dagordningen.
Det är en utmaning att hålla engage-
manget uppe år efter år. De omedel-
bara humanitära behoven hamnar
oftast i fokus för vårt dagliga arbete.
Men vi står fast vid ambitionen att
avskaffa mänsklighetens kanske största
hot. Därför ser vi väldigt positivt på att
en majoritet av världens stater, i FN:s
öppna arbetsgrupp nyligen kunde enas
om rekommendationen att redan 2017
inleda förhandlingar om ett avtal som
förbjuder kärnvapen. Den svenska
regeringen har en viktig roll att spela
för ett sådant förbud, som tar sin ut-
gångspunkt i kärnvapens humanitära
konsekvenser. v
FOTO: ICRC
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
8
I
augusti 1945 var de
flesta japaner väl
medvetna om att Japan
skulle förlora kriget. Krigs-
lyckan hade vänt, ö efter ö
i Stilla Havet föll i de allie-
rades händer och fienden
ryckte allt närmare Japan.
Från januari 1944 hade amerikanerna
fällt 157 000 ton brandbomber över
Japan, landets 67 största städer låg i
ruiner. Bombningarna hade gjort 15 av
de 72 miljoner japanerna hemlösa.
Hösten 1945 var japanerna därför väl
bekanta med hur amerikanska bomb-
ningar gick till: först kom några få
spaningsplan, därefter en större grupp
B-29:or med brandbomber. Planen
dök, släppte sina bomber, och begav
sig åter upp på hög höjd. Minsta barn
visste hur amerikanernas bombflyg-
plan, B-29:orna, såg ut och vad man
skulle göra när luftvärnssirenerna tjöt:
det var bara att springa till närmaste
skyddsrum.
VID SJUTIDEN PÅ MORGONEN den 6 au-
gusti upptäcktes fiendeplan på väg in
mot södra Japan. Men när den militäre
radaroperatören i Hiroshima konstate-
rade att det bara rörde sig om tre plan
på hög höjd, utgick militärledningen
ifrån att det var spaningsflyg. Men
de tre planen var inga spaningsplan.
Klockan 8.15 fälldes världens första
atombomb, mitt i morgonrusningen
när flest människor var ute på stadens
gator.
Någon minut senare upptäckte den
statliga radion att den lokala sända-
ren i Hiroshima inte längre sände.
En halvtimme därefter kom märkliga
rapporter från lokala småstationer ut-
anför Hiroshima till järnvägsbolagets
huvudkontor: allt pekade på att något
fruktansvärt hade hänt i staden. Men
vad? Krigsministeriet skickade ett plan
från Tokyo för att undersöka saken,
men när det kom fram tre timmar
senare trodde officerarna ombord inte
sina ögon. Hiroshima var helt utplå-
nat. Ingen förstod riktigt vad som hade
hänt. Det var först när kommunikén
från Vita huset gick ut sexton timmar
efter bombningen som japanerna
började inse att de hade utsatts för ett
helt nytt massförstörelsevapen. De
japanska radionyheterna talade om en
ny bomb med fruktansvärd spräng-
En personlig berättelse om
HIROSHIMA OCH NAGASAKI
Av Yukiko Duke
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
9
▲ Yukiko Duke är en svensk översättare, journalist, redaktör och programledare. Hon är
bland annat redaktör för litteraturmagasinet Vi Läser, litteraturkritiker i Gomorron Sverige i
SVT och ger månatliga rapporter i japanska radiokanalen NHK.
kraft, men det var svårt för människor
utanför Hiroshima att förstå vidden av
katastrofen.
MIN SLÄKT KOMMER FRÅN NAGASAKI,
där bodde min mormor, släktens
matriark, på 1940-talet. Men studier
och arbeten hade gjort att mamma
och hennes sju syskon hade skingrats
över hela landet. I början av augusti
1945 hade min släkt dock börjat sam-
las i hamnstaden Fukuoka, halvvägs
mellan Hiroshima och Nagasaki. Där
bodde min mormor, mamma och fyra
av mammas syskon med familjer – och
fler skulle ansluta. Tanken var enkel,
skulle de dö kunde de lika gärna dö
tillsammans.
Min äldsta moster var änka och hade
ett fiskeri. Det fanns alltid mat och
på så vis var mina släktingar privile-
gierade i ett land där det blev knap-
pare och knappare tillgång på olika
matvaror. Huset var stort och därför
hade vår släkt av militären beordrats
att inackordera några officerare på
övervåningen.
Den 7 augusti kom en av dem till-
baka till Fukoka efter att ha befunnit
sig i utkanten av Hiroshima. Han var
påtagligt skakad över vad han hade
fått se och sade: ”Det där som hände
i Hiroshima är inte krigföring, det är
folkmord.” Han berättade om en stad
som var helt utraderad, om människor
som fått ansiktena intryckta och andra
som huden hade lossnat på. När han
skulle berätta om den lilla flickan, hon
som sprungit naken med mönstret
från sin kimono för alltid inbränt på
ryggen, brast det för honom: han grät
som ett barn.
LIVET FORTSÄTTER, ÄVEN I KRIG. Den
8 augusti reste min mormor tillbaka
till släkthuset i Nagasaki för att hämta
magasinerade saker. Alla tillresta
släktingar och alltfler inackorderade
militärer hade gjort att det var ont om
täcken.
Kvart i elva på förmiddagen den 9:e
augusti stod hon vid invägningen på
Nagasaki centralstation. Vid den här
tiden fanns det viktbegränsningar på
tågen och mormor hade för mycket
med sig. Hon höll precis på att upp-
båda all sin charm för att försöka över-
tala järnvägstjänstemannen att släppa
igenom henne, när någon plötsligt
började skrika: ”B-29:or, B-29:or”.
Mormor hukade sig instinktivt ner vid
”
Mormor hukade sig
instinktivt ner vid pe-
laren hon stod bred-
vid. Reflexmässigt
höll hon händerna
för ansiket och såg
plötsligt ett intensivt
ljus – så intensivt att
hon såg benen i hän-
derna. Sedan hördes
ett dån och hon kas-
tades till marken.
FOTO: WIKIMEDIA COMMONS
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
10
pelaren hon stod bredvid. Reflexmäs-
sigt höll hon händerna för ansiket
och såg plötsligt ett intensivt ljus – så
intensivt att hon såg benen i hän-
derna. Sedan hördes ett dån och hon
kastades till marken. När hon väl satte
sig upp igen, var världen helt för-
ändrad. Stationsbyggnaden hade fått
omfattande skador, men inte bara det.
De flesta byggnaderna runt stationen
var jämnade med marken.
BOMBENS EPICENTRUM LÅG en halv-
mil norrut, i stadsdelen Urakami.
Hela den norra delen av Nagasaki
var utplånad. De vanligtvis intensivt
gröna bergssidorna bakom staden var
helt svart- eller brunbrända. Mormor
tyckte sig även kunna urskilja att ber-
gen hade ändrat form. Det kom fram
blödande och illa brända människor
och tog fetvadd ur mormors täcken.
Snart stod hon där själv och slet sön-
der sina täcken och gav de förbipas-
serande vadd att lägga mot sina sår.
Hon såg helvetet på jorden passera
förbi: kvinnan med ryggen täckt av
glassplitter, mannen vars halva ansikte
var bortbränt, den lille pojken med in-
tryckt ansikte, kvinnan som bar på sitt
döda barn. Mormor stod där en god
stund innan hon tog vad som vad kvar
av täckena och gick söderut i staden,
mot den väninnas hus där hon hade
magasinerat sina saker.
I Fukuoka satt resten av släkten i
ett tillstånd av tilltagande panik.
All kommunikation med Nagasaki
var bruten och på radionyheterna
talades det om att Nagasaki bombats,
troligtvis med en bomb liknande den
som några dagar tidigare orsakat stor
förödelse i Hiroshima. Hade mormor
lyckats överleva? Var befann hon sig i
sådana fall? Min morbror, som var ung
student, satte sig på första bästa tåg
som gick söderut mot Nagasaki. Tåget
stannade en bra bit norr om staden,
alla passagerare fick stiga av och gå till
fots i någon mil.
Morbror passerade Urakami och
bombens epicentrum och fortsatte
sedan söderut. Han letade efter mor-
mor på olika tänkbara adresser och
hittade henne till slut i väninnans hus.
Mormor låg till sängs: hon hade drab-
bats av lättare symtom av strålsjuka.
Men hon var vid liv och skulle leva i
ytterligare tjugo år, innan hon dog av
den aggressiva leukemi som så många
strålskadade fick i Hiroshima och
Nagasaki.
JAG FICK ALDRIG TRÄFFA min mormor,
som dog innnan jag föddes. Min
morbror lärde jag däremot känna
väl. Många, många gånger försökte
jag få honom att berätta om hur han
hade upplevt dagarna i Nagasaki efter
bomben. Han tittade bara lugnt på
”DET FINNS SAKER SOM ÄR
SÅ FASANSFULLA ATT DET INTE GÅR
ATT SÄTTA ORD PÅ DEM.”
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
11
mig och sade: ”Det finns saker som
är så fasansfulla att det inte går att
sätta ord på dem.” Men i själva verket
hade lidandet bara börjat för dem som
överlevde.
EFTER DEN JAPANSKA KAPITULATIONEN
OCH KRIGSSLUTET inleddes sju år av
amerikansk ockupation. Under denna
period skapades ett undersökningscen-
trum, ABCC Atomic Bomb Casuality
Commission, för att studera atombom-
bens verkningar. Det var en forsknings-
institution och inte en vårdinrättning.
Forskarna hade rätt att när som helst
ta in människor för undersökningar
som ansågs förnedrande. De inkallade
japanerna fick klä av sig och undersök-
tes ingående utan närmare förklaringar.
Men någon vård fick de inte. Den fick
de söka vid vanliga sjukhus, där läkarna
kämpade för att försöka förstå hur de
skulle kunna ge de skadade adekvat
vård. Många människor fick avstå vård
eftersom den blev för dyr för dem. Det
skulle dröja ända fram till 1957 innan de
atombombsskadade fick fri läkarvård.
EFTER KRIGET HÄNDE NÅGOT MÄRKLIGT.
Människor från andra delar av Japan
kände en tacksamhet blandad med
dåligt samvete mot Hiroshima- och
Nagasakiborna, de människor som
sonat Japans krigsskuld i blod. Hur
skulle de hantera dem? Och så var det
detta med strålningen. Hur var det
egentligen med den? Smittade den?
Ingen kunde ge svar. Andra japaner var
djupt tacksamma emot Hiroshima- och
Nagasakiborna, men man ville inte ha
med dem att göra.
ÄN IDAG LEVER DEN HÄR DISKRIMINE-
RINGEN KVAR mot människor bördiga
från de två atombombade städerna.
Det vet alla vi som har våra rötter där.
Man träffar någon och berättar varifrån
man kommer – och då finns den alltid
där, den där tiondels sekunden av
granskning. När den andra tittar på en
och tänker: ”Andra- eller tredjegenera-
tionens överlevare?”
Diskrimineringen är dold, men slår
hårt. Rädslan för hur strålskador slår
i andra och tredjegenerationen är
utbredd. Det spelar ingen roll vad Soci-
aldepartementets experter och forskare
säger: japaner har en skeptisk inställ-
ning till myndigheter. En arbetsgivare
som ska anställa någon och väljer mel-
lan två likvärdiga kandidater från Tokyo
och Nagasaki kommer garanterat att
välja den från Tokyo. För säkerhets
skull. För tänk om den Nagasakifödde
utvecklar någon sorts cancer och ställer
till det för företaget?
För några år sedan skulle en kollega
till mig på det statliga TV-bolaget
NHK gifta sig och ville att jag skulle
komma från Sverige och vara med på
bröllopet. Jag svarade att jag självklart
skulle komma och bad henne skicka en
inbjudan. Men det kom aldrig någon.
När jag frågade en gemensam vän
vad som hade hänt, berättade han att
föräldrarna till min kollegas fästman
hade tvingat honom att göra slut. Min
kollega var ju tredjegenerationens
atombombsöverlevare och det kunde
ju resultera i missbildade barn.
I sjuttio år har människor i Nagasaki
och Hiroshima lidit – kroppsligt och
själsligt – av atombomberna som
fälldes över deras städer i augusti 1945.
Det är allas vårt medmänskliga ansvar
att se till att ingen någonsin ska behöva
uppleva samma smärta igen. v
◄ Nagasaki - flygfoto före
och efter 9:e augusti 1945.
Statyn ”Kvinnan i fredsarbetet” kunde
äntligen resas efter fem år av enträget
arbete från idé till färdig staty. Under
pompa och ståt invigdes hon på Kär-
leks udden vid Djurgårdsbrunnsviken
den 16 juni. Tanken är att göra kvin-
nors röster hörda genom historien,
i nutid och i framtiden. Alltför ofta
uppmärksammas och hyllas i stället
krigiska bedrifter.
De två frontfigurerna Alva Myrdal och
Inga Thorsson ses nu i vackra brons-
reliefer på statyns sockel. Där ovan
tronar skulptör Peter Lindes vackra
kvinnogestalt som öppnar sin famn för
samförstånd och fred.
Under regntunga skyar, i ett lätt dugg-
regn klipptes bandet av Ann Bernes,
UD:s ambassadör för jämställdhet och
samordnare för en feministisk utrikespo-
litik. Gösta Alfvén, en av statyns initiativ-
tagare, invigningstalade och musikgrup-
pen Katastrofkvartetten spelade. Alla
de sextio gäster som samlats runt statyn
stämde in i ” I natt jag drömde...”
FREDSSTATY
invigd på Djurgården
i Stockholm
Sedan följde ett seminarium i intillig-
gande Skånska gruvan, lett av den an-
dra initiativtagaren till statyn, Leonore
Wide. Irene Andersson, historiker
från Lund, talade om svenska kvin-
nors kamp för fred under det senaste
seklet. Josefin Lind, generalsekreterare
i SLMK, berättade om hur det är att
som kvinna arbeta med fredsfrågor
idag.
Under minglet efter seminariet kunde
gästerna på affischer se hur statyn
ändrat skepnad till en yngre kraftfull
fredskvinna. Det fanns en utmärkt
broschyr att läsa om Alva Myrdals och
Inga Thorssons nedrustningsarbete,
med text av Carin Odhner, Gösta Alf-
vén och Meit Krakau.
Ta gärna en promenad till statyn och
låt dig inspireras till fortsatt arbete
för konfliktlösning, samförstånd och
fred. v
Eva och Benny Petersson
▲ Två framstående representanter för
fredsarbetet, Alva Myrdal och Inga Thorsson
är avbildade i relief på sockeln.
▲ Musikgruppen Katastrofkvartetten
spelade och alla som samlats runt statyn
stämde in i ” I natt jag drömde...”
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
12
▲ Frihet, jämlikhet och systerskap, det är förutsättningar för varaktig
fred. Denna staty manar till fredspolitik, men är partipolitiskt obunden.
Den manar till tro på freden, men är religiöst obunden.
FOTO SAMTLIGA: JOSEFIN LIND
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
13
DEBATTINLÄGG
Anders Romelsjö och Karin Utas
– Ett ställningstagande
mot Nato är naturligt
för SLMK
Årsmötet i SLMK 23/1 avslog mycket
oväntat styrelsens motion om ”Policy
angående ett svenskt Nato-medlem-
skap”, främst efter argumentation av
styrelsemedlemmar. Inga nya väsentliga
fakta hade kommit förutom en opini-
onsundersökning som visade att 50 %
av invånarna i Sverige var mot Nato-
medlemskap, medan 34 % var för det.
Styrelsens motion sa att ”Svenska
Läkare mot Kärnvapen motsätter sig
ett svenskt medlemskap i militäralli-
ansen Nato och varje annan militäral-
lians där kärnvapen är en integrerad
och fundamental del av den militära
strategin.”
I artikeln “Att förvalta ett förtroende” i
Läkare mot Kärnvapen nr 144 framgår
att SLMK:s ordförande Andreas Tolf
yrkat avslag på styrelsens egen motion
främst pga. oro för partipolitisering.
Han skrev: “Jag tror att vår förening
kan vara mer slagkraftig i vår argu-
mentation utan att ha kedjat fast
oss vid en hållning i Nato-frågan”. Vi
ifrågasätter denna bedömning.
FÖRENINGENS SYFTE ENLIGT stadgarna
är att sprida kunskap om kärnvapnens
medicinska effekter samt att genom
vetenskaplig forskning bidraga till
denna kunskap. Målet är att stärka
opinionen mot kärnvapen, så att kärn-
vapenkrig förhindras. Föreningen är
politiskt och ekonomiskt obunden.
Motionen är mycket naturlig utifrån
SLMK:s syfte. Kärnvapen är en inte-
grerad del av Natos policy. Ett med-
lemskap innebär att kärnvapen kan
komma att stationeras och användas
från Sverige i en krigssituation. I LMK
nr 142 står i en recension av boken
”Bevara alliansfriheten -Nej till Nato-
medlemskap” att ”Klart är att Sverige
som Nato-medlem kommer att ingå
i NATOs nukleära planeringsgrupp
och därmed bli medansvarig för Natos
kärnvapenpolitik.”
En stor andel av anhängarna i alla
riksdagspartier är tveksamma till pla-
cering av kärnvapen i Sverige.
EN OPINIONSUNDERSÖKNING AV SIFO i
febru ari visar att 56 % avvisar värd-
landsavtal medan 26 procent accepte-
rade det och 16 procent var osäkra.
(www.nejtillnato.se/sifo-undersokning)
– Av borgerliga väljare var 45 procent
negativa och 39 procent positiva.
– Bland röd-gröna väljare var siffrorna
70 procent och 14 procent.
– Inte i något riksdagsparti fanns en
majoritet för värdlandsavtalet.
– Avtalet accepterades av 39 % av män-
nen och 13 % av kvinnorna.
Ändå antogs Värdlandsavtalet av riks-
dagen med stor majoritet i maj.
Ett Nato-medlemskap skulle än mer
öka risken för placering av kärnvapen
i landet.
Bland Nato-motståndarna finns kända
borgerligt orienterade debattörer. De
utgjorde hälften av författarna i boken
”Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-
medlemskap” (förre utrikesministern
Hans Blix, förre statssekreteraren Sven
Hirdman, FN:s förre rättschef Hans
Corell, general Carl Björeman, överste
Lennart Uller, förre ambassadörerna
Rolf Ekéus och Mats Bergquist). Och
SLMK har tidigare tagit ställning mot
Nato-medlemskap.
PÅ DN DEBATT 13/8 2015 skrev Inge Ax-
elsson, Thomas Jonter, Gunnar West-
berg i SLMK:s vetenskapliga råd : “...vi
ger stöd om regeringen arbetar för ett
förbud mot kärnvapen och vi upp-
skattar att regeringen inte vill ansluta
Sverige till Nato (Vår kursivering).”
(www.dn.se/debatt/repliker/ratten-att-
avsta-fran-karnvapen-i-nato-galler-bara-
i-fredstid)
Med dessa fakta bortfaller invänd-
ningen om partipolitisering.
VID ÅRSMÖTET FRAMKOM en oro för
medlemsflykt. Men finns tecken till
det efter två inlägg på DN Debatt, som
ganska många medlemmar troligen
känner till? Kanske kan ett bestämt
ställningstagande av SLMK utifrån
ändamålsparagraf och i linje med tidi-
gare ställningstaganden inge respekt
och medföra att fler söker medlems-
skap.
Förslag: På årsmötet menade flera
talare att det var viktigt att frågan om
svenskt medlemskap i Nato diskutera-
des vidare inom SLMK. Vi uppmanar
styrelsen att ta initiativ för debatt i
frågan! Rädsla för olika uppfattningar
får inte hindra föreningen att debat-
tera sin huvudfråga nu när den är mer
aktuell i Sverige än någonsin! v
Kommentar från
redaktionen
Vi vill från redaktionen påminna om att
denna debatt inte handlar om frågan
om svenskt medlemskap i Nato utan
om huruvida SLMK som förening ska
ta ställning i frågan. SLMK:s ordfö-
rande Andreaas Tolf gav i LMK nr 144
bakgrunden till beslutet på föreningens
senast årsmöte att SLMK inte ska ta
ställning i frågan om svenskt med-
lemskap. Andreas Tolf har valt att inte
kommentera beslutet ytterligare utan
hänvisar till sitt inlägg i förra numret av
tidningen. v
▲ Professor Peter Wallensteen från
freds- och konfliktforskningen på
Uppsala universitet modererade panel-
samtalet om kärnvapnens olika avtal.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
14
FOTO: JOSEFIN LIND
Första veckan i juli var det återigen
dags för Almedalen. Politikerveckan
som är lite av ett koncentrat av årets
politik och pågående samhällsdebatt.
I år kändes tonen dock hårdare och
världen och samhället debatterades i
mer kyliga ordalag än de senaste åren.
Det diskuterades en hel del försvar
och även krig. I den säkerhetspolitiska
debatten hördes inte så mycket mer
än försvarsfrågor. Kungliga krigsveten-
skapsakademin arrangerade rentav
ett seminarium om kärnvapenanfall
mot Sverige. Fokus i seminariet låg på
försvar och beredskap inför hot om
kärnvapenanfall.
I detta sammanhang kändes det vik-
tigare än någonsin att vi deltar under
Almedalen och det med fokus på vår
huvudsakliga uppgift: att sprida kun-
skap om kärnvapens effekter och att
förklara vad som egentligen händer om
kärnvapen används, såväl medicinskt
som klimatmässigt.
En favorit i repris är vår i Almedalen
numera återkommande aktion med
blodtrycksmätning. Intresset för att
mäta blodtrycket var som vanligt stort
och många förbipasserande stannade
till och bjöds på såväl blodtryckskon-
troll som en pratstund. Bland de kö-
ande och vid blodtrycksmätningen fick
vi möjlighet att diskutera kärnvapen,
förklara deras effekter och påminna
om att såväl blodtrycksmätning som
avskaffande av kärnvapen är förebyg-
gande hälsovård.
En av årets aktioner arrangerade vi
tillsammans med Läkarförbundet, i
anslutning till den plats där Läkar-
tidningen höll till. Fokus här blev lite
annorlunda då vi inte befann oss mitt
Läkare mot Kärnvapen
på plats i ALMEDALEN
Av Åsa Lindström och Clara Levin
i folkvimlet utan i stället fick möjlig-
het att samtala med dem som sökte
sig till Läkartidningens arrangemang.
Här kom diskussionen snarare – minst
lika viktigt – att handla om varför just
läkare bör engagera sig mot kärnvapen
och delta i arbetet för en kärnvapenfri
värld.
I ett sammanhang där försvar vid
kärnvapenanfall diskuteras är det
viktigt att nå ut med budskapet att ett
sådant försvar inte är möjligt, att en
sådan beredskap inte går att bygga
upp, att kärnvapenkrig i stället måste
förebyggas. Vi måste därför fokusera
på hur kärnvapnen ska avskaffas. Som
en del i detta anordnade vi tillsam-
mans med Läkare mot Kärnvapens
vetenskapliga råd och Uppsala uni-
versitet ett seminarium om kärnva-
pen i två delar: den första med Said
Mahmoudi, professor vid Stockholms
universitet, Lars-Erik De Geer, tidigare
verksam vid FOI och CTBTO (Com-
prehensive Nuclear-Test-Ban Treaty
Organization), samt Josefin Lind från
Läkare mot kärnvapen. De pratade om
kärnvapennedrustning genom avtal
– problem och möjligheter. Panelens
slutsats var tydlig: nedrustning genom
avtal leder till möjligheter.
Del två av seminariet utgjordas av en
diskussion med ungdomspolitiker från
KDU, LUF, SSU, Ung Vänster, MUF,
CUF och Grön Ungdom om Sveriges
roll för nedrustning i framtiden. En
intressant diskussion som hade många
svängar och kändes lite skrämmande.
Ungdomspolitikerna hade olika tankar
om förbud och vägar framåt, men såg
nedrustning som det viktigaste. Se och
lyssna själva: http://media.medfarm.
uu.se/play/video/6070/ v
”
I detta samman-
hang kändes
det viktigare
än någon sin
att vi deltar
under Alme-
dalen och det
med fokus på
vår huvudsak-
liga uppgift: att
sprida kunskap
om kärn vapens
effekter
FOTO: CLARA LEVIN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
15
▲ Professor Said Mahmoudi från Stockholms universitet och Josefin Lind,
generalsekreterare hos Läkare mot kärnvapen diskuterar kärnvapenned-
rustning genom avtal.
▲ Representanter från ungdomspartierna diskuterade
nedrustning och kärnvapenförbud. Det blev en hetsig dis-
kussion och mycket fokus på Sveriges säkerhetspolitik.
◄ Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren
var med och mätte blodtryck i Almedalen. Läkar-
förbundet har, i samma linje som WMA, antagit en
resolution om att kärnvapen måste förbjudas. Läs
mer på slmk.org.
▼ Efter ett arrangerat seminarium, tre aktioner och
många samtal med förbipasserande kan vi konsta-
tera att årets Almedalen var väldigt lyckat!
FOTO: CLARA LEVIN
FOTO: CLARA LEVIN
FOTO: JOSEFIN LIND
Detta har
hänt
ICAN CAMPAIGNERS MEE-
TING
30 april – 1 maj anordnade ICAN ett
kampanjmöte inför den andra sessio-
nen av OEWG. På plats var människor
från hela världen i alla olika åldrar
som utbytte erfarenheter och lärde sig
mer om kampanjande och kärnvapen
på 16 olika workshops.
NUCLEAR ABOLITION DAY
Den 26 september var det den interna-
tionella dagen för kärnvapens avskaf-
fande. Se nyheterna på slmk.org!
LÄKARE, SJUKSKÖTER-
SKOR, HÄLSOARBETARE
OCH RÖDA KORSET KRÄ-
VER AKTIVT ARBETE FÖR
NEDRUSTNING!
Tillsammans med Läkarförbun-
det och Röda Korset skrev vi en
debattartikel den 28 september på
SVT Opinion om ”Varför verkar inte
Sverige för att förbjuda kärnvapen?”
Där argumenterar vi för att det är nu
hög tid att regeringen sätter ner foten
i frågan och beslutar om att stödja
processen och arbeta för ett förbud
mot kärnvapen.
http://www.svt.se/opinion/article10462312.svt
Samma dag skrev även IPPNW, World
Medical Association, International
Council of Nurses och World Federa-
tion of Public Health Association i
The Guardian om ”Banning nuclear
weapons is crucial for global health”,
samma tema men mer riktat till värl-
dens alla regeringar.
www.theguardian.com/commentis-
free/2016/sep/28/banning-nuclear-wea-
pons-is-crucial-for-global-health
ÖSTERRIKE LÄGGER FRAM
RESOLUTION OM ATT FÖR-
BJUDA KÄRNVAPEN UNDER
2017!
På onsdagen den 21 september medde-
lade Österrikes utrikesminister att Öst-
errike tillsammans med en grupp stater
kommer att lägga fram en resolution
till FN:s generalförsamling om att ini-
tiera förhandlingar om ett förbud mot
kärnvapen 2017. Detta är ett enormt
framsteg och en historisk möjlighet
för icke-kärnvapenstater att ta avstånd
från kärnvapen och placera kärnvapen
på samma rättsliga grund som andra
massförstörelsevapen vilka har varit
förbjudna länge, säger Beatrice Fihn
på ICAN (International Campaign to
Abolish Nuclear Weapons). Läs hela
ICAN:s uttalande på icanw.org
SVENSKA LÄKARE MOT
KÄRNVAPEN KRITISERAR
REGERINGENS STÖD FÖR
KÄRNTEKNISK HANDEL
MED INDIEN
I september skrev Svenska Läkare mot
Kärnvapen ett brev till utrikesminister
Margot Wallström där vi kritiserar
Sveriges stöd för att inkludera Indien
som medlemmar i Nuclear Suppli-
ers Group (NSG). Indien skulle bli
det första landet som står utanför
Icke-spridningsavtalet om kärnvapen
(NPT) och riskerar att undergräva
hela avtalets anda. I NSG:s riktlinjer
står dessutom att endast medlem-
mar i NPT eller i en kärnvapenfri zon
ska tillåtas att bli medlemmar, vilket
Indien alltså inte är. Hela brevet finns
att läsa på slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
16
▲ På ICAN campaigners meeting deltog engagerade kampanjare från hela världen. Vi är så
glad över att vara en del av denna globala kampanj som har gjort stor skillnad i kärnvapen-
debatten!
FOTO: CLARA LEVIN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
17
På gång
FÖRSTA UTSKOTTET
I vanlig ordning startar första utskottet i
FN i New York i oktober. Kärnvapen kom-
mer att diskuteras från den 12 oktober.
Vi har höga förväntningar detta år med
bakgrund av framgången med OEWG och
det kommer att bli många resolutioner
om kärnvapen. Håll utkik på slmk.org för
uppdateringar.
HUMANITARIAN DISARMA-
MENT FORUM
I år äger Humanitarian Disarmament
Forum den 15-16 oktober i New York.
Temat för i år är organisationsbildning
och kampanjarbete och ICAN är en av de
organisationer som är med och samordnar
forumet.
IPPNW BOARD MEETING I HA-
VANNA
I början av november samlas IPPNWs
styrelse i Havanna. Vi kommer att vara på
plats och hoppas på ett bra möte. Nästa
IPPNW världskongress är i september 2017
i York i Storbritannien.
ICAN YOUTH ACADEMY
20-23 oktober anordnar ICAN France en
youth academy för personer mellan 18-30
år. Konferensen fokuserar på interaktiva
seminarier om kärnvapen och nedrustning.
Tips!
Röda korset har gett ut ett
nästan 500 sidor tjockt num-
mer av sin internationella
tidskrift med fokus på
de humanitära konse-
kvenserna kärnvapen
och möjligheterna till ett
kärnvapenförbud. Det är
mycket innehållsrikt och
läsvärt för den som har
tid och intresse.
www.icrc.org/en/international-
review/human-cost-nuclear-
weapons
MINNESORD
Karin Stenstedt
KARIN STENSTEDT, MEDLEM I SLMK SEDAN LÅNG TID, och aktiv i
föreningen efter sin pensionering, avled den 23 april i Stock-
holm vid 87 års ålder. Hon sörjes närmast av fem barn med
familjer.
Karin var under många år trogen sekreterare i SLMK Stockholm
och under senare år medlem i valberedningarna till såväl riks-
styrelsen som Stockholmsföreningen.
Efter ett visst sökande när det gällde yrkesval, beslöt Karin att
läsa medicin i syfte att bli psykiater. Hennes första tjänst var på
Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik, där hon kom att verka
fram till 1986, då hon tillträdde som klinikchef på Ersta sjukhus.
Utbildade sig till psykoanalytiker.
I sitt arbete i SLMK blev Karin uppskattad för sitt varma och
humoristiska sätt vilket gjorde att hon kunde ifrågasätta etable-
rade sanningar och lösa ”kniviga” situationer. Hon hade stor
förmåga att skilja på stort och smått och att se till väsentlighe-
ter. Karin var alltid nyfiken på framtiden, angelägen att vara
med och påverka i det som hon uppfattade som rätt riktning.
Ända fram till sin sista dag var hon aktivt intresserad av aktuella
frågor i föreningen. Hon var alltid hjälpsam och beredd till
en diskussion. Intresse för människor och stor människokän-
nedom gjorde henne till en skicklig medarbetare i föreningens
valberedning med sikte på att föreslå en bred, mångsidig,
öppen och arbetande styrelse.
Det har varit en glädje att ha fått ha Karin i vår krets och sakna-
den är stor.
För Svenska Läkare mot Kärnvapen
Carin Odhner
Han har också haft tillfälle
att tala med män som vakat
över anläggningarna och
med befolkningen i byar i
närheten av de ”hemliga”
kärnvapenbaserna. Vid ett
samtal i januari i år med
Peter kom vi överens om att
försöka ordna en resa till några baser
i de tre länderna. Ola Olsson i Mejt
Resor har stor erfarenhet av att arrang-
era resor i området. En annons i LMK
och på hemsidan resulterade i att ett
tiotal medlemmar i SLMK anmälde
sitt intresse. Dessutom tillkom lika
många icke-medlemmar med intresse
för militärhistoria och för Baltikum.
Resan utgick från Riga och gick till mi-
litära baser i Lettland och Litauen. Det
kändes som att vandra i ruinerna efter
en gammal, skrämmande civilisation.
Omfattningen av dessa kärnvapen-
komplex var oerhört stor. I Handbergs
bok är 35 baser identifierade. De flesta
av dem var i bruk
samtidigt och under
decennier.
Det blev så små-
ningom uppenbart
för de sovjetiska
militärerna att Nato
hade prickat in be-
lägenheten av alla
sovjetiska kärnva-
penbaser med stor
precision. Vi såg
faktiskt en sådan
amerikansk karta
i en kommandocentral som nu blivit
museum. Man beslöt då att placera
missilerna i ”hårda” silos som skulle
kunna motstå en träff med kärnvapen.
Att gräva dessa djupa schakt var ett
ofantligt arbete som under en tid lär ha
engagerat 65 000 man, de flesta utrus-
tade endast med spadar!
En tid fanns också missiler monterade
på fordon som kunde köras omkring i
terrängen och placeras och maskeras
på olika ställen. Så är ju läget för en
stor del av Rysslands interkontinentala
missiler idag.
Vi var överraskade av att höra att under
en viss tid fanns i området missiler med
en så kort räckvidd att de endast kunde
nå östra Sverige och Finland. Var detta
verkligen avsikten, att förstöra och
förgifta en del av Sverige som förbere-
delse för en attack? En officer hade för
Peter Handberg angett att man räknade
med att Nato kunde tänkas anfalla
från svenskt territorium och ett sådant
anfall skulle stoppas av dessa missiler.
Kanske kommer det så småningom
fram dokument från Sovjet som kan
klarlägga avsikterna.
Officerare med direkt ansvar för avfy-
randet av kärnvapen har berättat för
Handberg att man år 1983, efter Ronald
Reagans ord om att ”förinta ondskans
imperium” var övertygad om att ett
kärnvapenanfall skulle komma.
Det är svårt att beskriva känslan av att
vandra här i undergångens skuggor.
Vi överlevde. I dessa stater finns inga
kärnvapen kvar. Men i Ryssland och
i USA finns de, fortfarande beredda
för ögonblicklig avfyrning, kanske av
misstag. v
P
eter Handbergs
bok Undergångens
skuggor från 2007 är
resultatet av flera resor till
kärnvapenanläggningar i
det vi kallar Balti-
kum: Estland, Lett-
land och Litauen.
Resa till
KÄRNVAPENBASER
i Lettland och Litauen Av Gunnar Westberg
Under kärnvapenbasernas första tid förvarades
missiler i hangarer liknande denna. De fick vid
larm rullas ut till en ”arena”, resas och tankas.
Tervete, Lettland
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
18
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
19
▼ När det blev uppenbart att USA hade
identifierat kärnvapenbasernas exakta be-
lägenhet valde man att skydda dessa i djupa
”härdade silos” som skulle kunna motstå
kärnvapenanfall. Ploksciai, Litauen.
▲▼ På flera platser finns dekorationer som bland annat visade basens funktioner. Zalite, Lettland.
▲ I en framtid kanske våra barnbarn får vandra omkring i ruinerna efter kärnvapenbaser i
Ryssland, USA eller Kina. Zalite, Lettland.
▲ Siloschakt med plats för en 25 meter
lång, 42 ton tung, missil. Ploksciai, Litauen.
FOTO SAMTLIGA: PER-GUNNAR ANDERSSON
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
20
INTERNATIONELL UTBLICK
TRIDENT FÖRNYAS
I åratal har britterna diskuterat om Tri-
dentsystemet ska skrotas eller förnyas.
De fyra kärnvapenbestyckade Triden-
tubåtarna utgör Storbritanniens hela
kärnvapenstyrka. Om Trident skrotades
skulle Storbritannien bli kärnvapenfritt!
Men tyvärr blir det inte så. Det brittiska
parlamentet röstade den 18/7 med stor
majoritet (472 för, 117 mot) för att bygga
nya ubåtar som ska bära kärnvapen.
Voteringen kunde följas i the Guardian.
Demonstranter på Parliament Square
under debatten i parlamentet bar på
plakat med texter som ”NHS NOT TRI-
DENT” och ”HOMES NOT TRIDENT”:
Man ville att Trident-miljarderna istället
ska användas för vård och bostäder.
Alla större städer i västra Ryssland kan
ödeläggas av en ubåt med 24 Trident-
missiler, där varje missil har flera
stridsspetsar med kärnvapen som kan
lösgöras från varandra när de är på väg
ned genom atmosfären och styras mot
olika mål.
Medicinska tidskrifter har inte kom-
menterat Trident-debatten eller
omröstningen. Sökning av PubMed med
söktermerna ”trident” och ”missile” gav
inget, inte heller manuell sökning av
Lancet och BMJ den aktuella veckan.
Det var 35 år sedan som ledande medi-
cinska tidskrifter talade om kampen
mot kärnvapen som ”the ultimate in
preventive medicine”. Förvisso behövs
en ny väckelserörelse!
The Guardian 18 juli 2016
Hans Kristensen m.fl., Nuclear arsenals: Current
developments, trends and capabilities. Interna-
tional Review of the Red Cross, issue 899 (July
2016).
“A NUCLEAR WEAPON THAT
AMERICA DOESN’T NEED”
Flygvapnet i USA håller på att utveckla
en kryssningsmissil som kan bära
kärnladdningar eller konventionella
laddningar. Den kommer att sänka
tröskeln mellan kärnvapenkrig och
konventionellt krig. Hur kan det attack-
erade landet veta om kryssningsmis-
Av Inge Axelsson
silerna innehåller kärnvapen eller inte?
Två politiker från demokratiska partiet
protesterar och vill dra tillbaka de kärn-
vapenbärande kryssningsmissiler som
redan finns och lägga ned utvecklingen
av nya.
New York Times, op-ed 17 June 2016
HIROSHIMA OCH NAGASAKI:
INTET VÄRT ATT MINNAS?
Den 15 augusti 2016 sökte jag den
ledande medicinska databasen PubMed
(från federala medicinska biblioteket
i USA) med söktermen ”nuclear war
OR nuclear weapon” och handsökte
”the Big Four”, de ledande medicinska
tidskrifterna NEJM, JAMA, Lancet och
BMJ, på jakt efter nya artiklar om kärn-
vapen. Jag fann inget. Hiroshimadagen
(6/8) och Nagasakidagen (9/8) 71 år
efter atombombningen av de japanska
städerna uppmärksammades inte alls av
den medicinska pressen.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
21
▲ Österrikes representant i Genève Thomas Hajnoczi menar att förbudsförhandlingarna är
ett stort steg som kommer att stärka nedrustningsregimen.
Men domedagsklockan står på 3 mi-
nuter i midnatt (se LMK 144). Vi måste
göra som Ira Helfand och Victor W Sidel
skrev i New England Journal of Medi-
cine 2015: på nytt skriva realistiskt om
hotet från kärnvapnen, det som vi fick
Nobelpriset för att vi gjort på 1980-talet!
SVD OCH GP
På Hiroshimadagen skrev Gunnar
Westberg en debattartikel i Svenska
Dagbladet och jag i Göteborgsposten.
Utrikesminister Margot Wallström skrev
ett positivt svar på Gunnars artikel. Tre
läkare skrev 15/8 en debattartikel i GP.
Alla artiklarna handlade om kärnvapen.
Dagens Nyheter kommenterade inte
Hiroshimadagen på debatt- eller ledar-
sidorna. På Nagasaki dagen bestod de-
battsidan av en artikel där 12 diplomater
tyckte att Sverige ska gå in i Nato – men
kärnvapen nämndes inte.
Gunnar Westberg: ”Sverige bör arbeta för förbud
mot kärnvapen”. SvD Brännpunkt 6 augusti 2016
Inge Axelsson: Sverige måste agera för en kärn-
vapenfri värld 2030. GP Debatt 6 augusti.
Margot Wallström: ”Sverige är en stark röst för
nedrustning”. SvD Brännpunkt 10 augusti.
Leif Elinder m.fl.: Vi måste fjärma oss från Nato
om vi vill slippa krig. GP Debatt 15 augusti.
KÄRNVAPENSTYRKOR
Uppskattningar i maj 2016
Land Antal stridsspetsar
Ryssland 7 300
USA 7 000
Frankrike 300
Kina 260
Storbritannien 215
Israel 80
Pakistan 110-130
Indien 100-120
Nordkorea ?
Totalt ~15 350
Antal kärnvapen i världen har minskat
kraftigt, från omkring 70 300 toppåret
1986 till omkring 15 350 nu. De senaste
åren har minskningen upphört och alla
kärnvapenmakter tycks vara inställda
på att modernisera sina kärnvapen och
behålla dem för evigt.
Federation of American Scientists
http://www.fas.org
ASSOCIATED PRESS (AP) OM
FÖRBUDSFÖRHANDLINGAR
AP rapporterar om resolutionen som
kommer att läggas fram av Brasilien,
Irland, Mexiko, Nigeria, Sydafrika och
Österrike om att inleda förhandlingar
om ett kärnvapenförbud under 2017.
Detta trots påtryckningar från kärn-
vapenstaterna som menar att detta är
ett orealistiskt, opraktiskt verktyg som
i slutändan riskerar att förstöra andra
ansträngningar för nedrustning, som
Anita E. Friedt från US State Depart-
ment uttryckte det.
Österrikes representant i Genève Tho-
mas Hajnoczi menar tvärtemot att detta
är ett stort steg som kommer att stärka
nedrustningsregimen. Vad de som är
emot detta kommer att ta sig för återstår
att se, fortsätter han.
http://bigstory.ap.org/article/1cfe30b48e6f4
b06af2e3c1738129291/non-nuclear-states-
advance-push-un-treaty-ban-nukes?mc_
cid=f9972d09a3&mc_eid=a45285501c
RÖDAKORS- OCH RÖDAHALV-
MÅNERÖRELSEN SKÄRPER
TONLÄGET MOT KÄRNVAPEN-
STATERNA
Internationella Rödakors- och röda-
halvmånerörelsen skriver att för första
gången är ett kärnvapenförbud på väg
att bli realitet i ett pressmeddelande
från 26 september. Ordföranden för
ICRC ( International Committee of the
Red Cross) Peter Maurer uppmanar
världens ledare att ta ledarskap och
befria världen från kärnvapenhotet.
www.icrc.org/en/document/international-red-
cross-and-red-crescent-movement-calls-states-
seize-unprecedented
LÄKARE, SJUKSKÖTERSKOR,
HÄLSOARBETARE OCH RÖDA
KORSET KRÄVER AKTIVT
ARBETE FÖR NEDRUSTNING!
Tillsammans med Läkarförbundet och
Röda Korset skrev Svenska Läkare mot
Kärnvapen en debattartikel den 28
september på SVT Opinion om ”Varför
verkar inte Sverige för att förbjuda kärn-
vapen?” Där argumenterar vi för att det
är nu hög tid att regeringen sätter ner
foten i frågan och beslutar om att stödja
processen och arbeta för ett förbud mot
kärnvapen.
Samarbetet med Läkarförbundet och
Röda Korset ser vi som en viktig del i att
stärka den humanitära rösten mot kärn-
vapen och ytterligare koppla läkarens
viktiga roll i att arbetet för total nedrust-
ning av kärnvapen. Reportaget från Al-
medalen beskriver ytterligare hur vi ökat
samverkan med Läkarförbundet och vi
hoppas att detta kan fortsätta framöver.
Även internationellt har samverkan
mellan World Medical Association och
International Physicians for the Preven-
tion of Nuclear War stärkts, genom
arbetspapper, debattartiklar etc.
http://www.svt.se/opinion/article10462312.svt
ORGANISATIONER MOT KÄRNVAPEN
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN - SLMK
Vi är den svenska sektionen av International Physicians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) som är en bred internationell organisation med 150 000 medlemmar, som
har en kärnvapenfri värld som gemensamt mål. I Sverige är vi idag nästan 2 600 läkare
och medicinstudenter som är medlemmar. Dessutom har vi associerade medlemmar
från yrkesgrupper som liksom läkare vill värna liv och hälsa, nämligen tandläkare,
forskare, ingenjörer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och analytiker.
Både Svenska Läkare mot Kärnvapen och IPPNW är politiskt och religiöst obundna
organisationer med målet att avskaffa kärnvapnen genom att sprida saklig information
om vapnens medicinska effekter.
Som medlem får du tidningen Läkare mot Kärnvapen 4 gånger/år. Det är den enda
svenska tidskriften om kärnvapen.
Vårt arbete finansieras till ca 80 % av medlemsavgifter. Utan detta stöd skulle vi inte
kunna agera så självständigt och vetenskapligt trovärdigt som vi gör idag. En stark röst
för de humanitära och medicinska nedrustningsargumenten är nödvändig i dagens
kärnvapendebatt. Vi är den rösten, tack vare en engagerad läkarkår. Medlemsavgiften
är 290 kr/år för läkare och 200 kr/år för associerade medlemmar. Alla studenter betalar
100 kr/år. Bankgiro 901-0901.
Du hittar oss på webben: www.slmk.org
eller facebook.com/SLMK.1981
INTERNATIONELL KAMPANJ FÖR ETT KÄRNVAPENFÖRBUD
2007 lanserade IPPNW en bred kampanj för kärnvapnens avskaffande som getts
namnet ICAN – International Campaign to Abolish Nuclear Weapons. Idag samlar den
över 350 organisationer i fler än 90 länder som ställt sig bakom kampanjens krav på ett
internationellt avtal som förbjuder kärnvapen. I Sverige medverkar elva stora freds- och
miljöorganisationer i ICAN som drivs av initiativtagaren Svenska Läkare mot Kärnvapen.
www.icanw.org / www.icanw.se | facebook.com/ican.sweden | Twitter @ICAN_Sweden
DANSKE LÆGER MOD KERNEVÅBEN - DLMK
Bestyrelsen består af: Alexandra Schou formand, Niels Dahm kasserer, Adeel Riaz
Ahmed international councillor, Povl Revsbech hjemmeside, Anton Aggernæs, Klaus
Arnung, Sarah Ndoni og Marianne Kromann bestyrelsesmedlemmer. Tilknyttet er Bent
Pedersen som revisor.
DLMK:s bestyrelse
Alexandra Schou, København, 27218115, alixschou@hotmail.com
Niels Dahm, Faaborg, 62618361, dahm@avernak.dk
Povl Revsbech, Brabrand, 86264717, povl.revsbech@gmail.com
Adeel Riaz Ahmed, Albertslund, 23370484, adeel165@yahoo.com
Anton Aggernæs, Frederiksberg, 38343507, aggernaes.a@dadlnet.dk
Klaus Arnung, Vedbæk, 45661181, k.arnung@dadlnet.dk
Sarah Ndoni, København, 50247452, ndoni_sar@hotmail.com
Marianne Kromann, København, 60219217, marianne_kromann@hotmail.com
Som associerad medlem deltar du i
verksamheten och har samma förmå-
ner som ordinarie medlemmar, med
den enda skillnaden att du inte kan
inneha en styrelsepost.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #145
22
KANSLI
Generalsekreterare
Josefin Lind
08-400 204 83
0760-24 51 58
josefin.lind@slmk.org
Ekonomi- och medlemsansvarig
Jane Földes (vikarie)
08-400 204 83
jane.foldes@slmk.org
Projektledare
Clara Levin
076-017 38 69
clara.levin@slmk.org
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Kassör
Klas Lundius
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Håkantorpsmölla
281 91 Perstorp
klas.lundius@slmk.org
Johannes Eldblom
Profession:
ST-läkare Barnmedicin
Uppdrag i SLMK:
Suppleant i styrelsen
Personligt: Medlem sedan 2007,
följde med till Moskva och New
York som studentrepresentant.
Arbetat en del med Lär om
Kärnvapen-materialet.
PERSONPORTRÄTTET
Skänk en gåva
Du vet väl om att det finns många olika sätt att skänka en gåva till föreningens
arbete? Svenska Läkare mot Kärnvapen finansieras till ca 70 % av internt insamlade
medel såsom medlemsavgifter och gåvor. Detta ger föreningen frihet att agera på
snabbt uppkomna händelser och visar även på ett stort stöd för vårt arbete hos
medlemmar, associerade medlemmar och stödpersoner.
90-KONTON
Våra 90-konton kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll och vi arbetar tillsammans med
Frivilligorganisationernas Insamlingsråd (FRII) för en etisk insamlingsverksamhet vilket
ger dig som en givare en trygghet om att de pengar du skänker används ändamålsenligt och
etiskt.
BG 901-0901 samt PG 90 10 90-1
AUTOGIRO
Du vet väl om att du kan skänka en gåva och/eller betala din medlems-
avgift via autogiro? Det sparar dig och oss arbete och underlättar fören-
ingens ekonomiska planering. Kontakta din bank eller besök slmk.org
för mer information eller anmälan.
MINNESGÅVA OCH ARV
Vid en närståendes bortgång kan man ge en minnesgåva till Svenska Läkare mot Kärn-
vapen. Sätt in valfritt belopp på något av våra 90-konton och kontakta oss på kansliet
(info@slmk.org eller 08-400 20 83) så skickar vi ett minneskort till de anhöriga.
Visste du att du kan testamentera hela eller delar av kvarlåtenskapen till Svenska Läkare mot
Kärnvapen? Uppge vårt organisationsnummer 812000-2202 när du upprättar ditt testamente.
LÄS MER OM VAD DET INNEBÄR ATT SKÄNKA EN GÅVA TILL OSS, HITTA
DOKUMENT OM GRANSKNING OCH RAPPORTERING MED MERA PÅ VÅR
HEMSIDA
slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
VI ÄR PÅ VÄG MOT ETT
KÄRNVAPENFÖRBUD!
- Taking forward multilateral nuclear
disarmament negotiations
I slutet av oktober kommer staterna att rösta i FN:s generalförsamling om
att starta förhandlingar om ett kärnvapenförbud 2017! Håll er uppdaterade på
slmk.org/blogg och på Facebook slmk.1981.
