Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
SJUTTIO ÅR MED BOMBEN – ETT BOKSLUT
NY ARTIKELSERIE ”CLOSE CALLS”
KÄRNVAPENHOTET – EN BORTGLÖMD
FRÅGA BLAND UNGA
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN SEDAN 1981
Nr 142 nov 2015
www.slmk.org
VI MINNS
HIROSHIMA &
NAGASAKI
70 år sedan bomberna föll
I DETTA
NUMMER
Andreas Tolf
andreas.tolf@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
2
För de flesta av oss var den sjätte
augusti en helt vanlig dag. Solen spred
sitt allra bästa humör över Semester-
Sverige. En dag som syntes vara oss gi-
ven för att besöka människor vi tycker
om eller platser vi vill upptäcka.
För människorna i Hiroshima var den
sjätte augusti år 1945 också en ganska
vanlig dag. Det rådde visserligen krig
i landet och under sommaren hade
många japanska städer utplånats
genom omfattande brandbombningar.
Men det föreföll som om Hiroshima
skulle skonas.
Den japanska skådespelerskan Midori
Naka befann sig denna dag i staden
tillsammans med sitt teatersällskap.
På morgonen, då barn var på väg till
skolan och vuxna till sina arbeten,
stod hon i köket för att göra i ord-
ning frukost till sig och sina vänner.
Plötsligt fylldes rummet av ett skarpt
sken, och innan Midori Naka förlorade
medvetandet hann hon tänka att det
kanske var vattenkokaren som hade
exploderat. När hon kvicknade till
fann hon sig nästan naken i ruinerna
av huset. Runt omkring henne stod
allt i lågor, men hon lyckades ta sig ut
och kasta sig i den närbelägna floden,
undan från elden. Efter ett tag blev
hon upplockad av några soldater.
Trots att Midori Naka mirakulöst kla-
rade sig undan förstörelsen från bom-
bens tryck- och värmevåg, dog hon
den 24 augusti till följd av de dittills
okända strålskadorna. Det är gripande
att läsa telegrammet från Hiroshima
av Röda Korsets representant Fritz
Bilfinger från den 30 augusti 1945.
Effect of bomb mysteriously serious.
Many victims, apparently recovering,
suddenly suffer fatal relapse due to
decomposition of white blood cells and
other internal injuries, now dying in
great numbers. Midori Naka blev den
första som officiellt rapporterades ha
dött till följd av akuta strålskador.
Kärnvapen är konstruerade för att i
ett enda slag förinta en stad. Bara en
liten del av dem som dog i Hiroshima
den sjätte augusti 1945 var militärer.
De flesta var vanliga invånare i staden.
Sjukvårdspersonal och skådespeler-
skor, barn och vuxna, kvinnor och
män – alla dödades urskillningslöst.
Bomberna som fälldes över Hiroshima
och Nagasaki i slutskedet av andra
världskriget ledde till en kapprustning
mellan stormakterna om mest förin-
telsekraft. Sedan mitten av åttiotalet
har antalet kärnvapen minskat, men
kärnvapenländerna fortsätter att
uppdatera sina arsenaler. Jämfört med
dagens kärnvapen var bomben över
Hiroshima liten. Det största kärnva-
pen som konstruerats, den sovjetiska
vätebomben Tsar Bomba, detonerades
i oktober 1961 i Novaja Zemlja. Dess
sprängkraft var 50 megaton, vilket
motsvarar över tre tusen Hiroshima-
bomber.
Vår värld står inför många oroande
problem: klimatförändringar, ter-
rorism, intolerans, fattigdom. På
inget av dessa problem är kärnvapen
lösningen. De ofattbara resurser som
läggs på att konstruera och upprätt-
hålla kärnvapenarsenalerna behövs
för att skapa verklig säkerhet genom
70 år
sedan bomberna föll
LEDARE
fattigdomsbekämpning, utbildning
och sjukvård.
För många av oss var ändå inte den
sjätte augusti 2015 en helt vanlig dag.
Runt om i världen uppmärksammades
att det gått sjuttio år sedan världen fick
erfara kärnvapnens förintelsekraft. Vi
fortsätter att högtidlighålla denna dag
för att hedra minnet av dem som dog
till följd av bombningarna, men också
för att demonstrera vår fasta beslut-
samhet att arbeta för att detta aldrig
ska inträffa igen. Så länge ett fåtal
länder tar sig rätten att hålla resten av
världen som gisslan, finns en risk att
kärnvapnen kommer användas – med
uppsåt eller av misstag. Detta får inte
hända.
Att arbeta för en total kärnvapenav-
rustning är inte naivt. Det är inte hel-
ler en utopi. Det är det enda rationella
och vårt enda alternativ. v
”Kärnvapen är konstruerade för att i ett
enda slag förinta en stad. Bara en liten del av
dem som dog i Hiroshima den sjätte augusti
1945 var militärer.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
3
CLOSE
CALLS
NY ARTIKELSERIE
INNEHÅLL
Läkare mot Kärnvapen nr 142
nov 2015
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 4000 ex
Läkare mot Kärnvapen är en kvartalstid-
skrift som ges ut av förenin gen
Svenska Läkare mot Kärnvapen i
samarbete med Danska Läkare mot
Kärnvapen, Forskare och Ingenjörer
mot Kärnvapen och Svenska
Tandläkare mot Kärnvapen.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson
Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALA
Tel 0725-66 87 25
E-post: jan.larsson@slmk.org
UTGIVNINGSPLAN
Nr Manusstopp Distribution
143 1 dec jan 2015
SJUTTIO ÅR MED BOMBEN
– ETT BOKSLUT av Thomas Jonter
”CLOSE CALLS”
NY ARTIKELSERIE
KÄRNVAPENHOTET – EN BORTGLÖMD
FRÅGA BLAND UNGA
Red för detta nr: Jan Larsson, Ulf König,
Josefin Lind, Gabriel Holmbom, Clara Levin
Tryckeri: AM-tryck & reklam i Hässleholm
0451-38 49 50
Layout: Gabriel Holmbom,
egdesign.gabriel@gmail.com
Manus till nästa nr skickas till:
Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av
kansliet i Stockholm, adr se sid 25.
Tryckt på miljögodkänt papper.
Bankgiro 901-0901.
FRAMSIDA: Hiroshimadomen. Bygg-
naden har bevarats i samma skick som
direkt efter bombningen och fungerar
som en påminnelse över kärnvapnens
förfärliga förstörelsekraft.
4
7 HIBAKUSHOR MÖTER UD
8 HIROSHIMADAGEN - AKTIVITETER OCH HÄNDELSER
10 SJUTTIO ÅR SEDAN HIROSHIMA OCH NAGASAKI
– DAGS FÖR ETT FÖRBUD MOT KÄRNVAPEN!
11 RAPPORT FRÅN ALMEDALEN
15 DETTA HAR HÄNT / LÄSTIPS
16 INTERNATIONELL UTBLICK
14
12
SJUTTIO ÅR
MED BOMBEN
– ett bokslut
Av Thomas Jonter, professor i
internationella relationer,
ekonomisk-historiska institutio-
nen vid Stockholms universitet
I
slutet av 1945 förfoga-
de USA över sex atom-
bomber. De utgjorde
världens sammanlagda
arsenal av kärnvapen.
Under åren efter kriget
vidtogs åtgärder i FN för att
avskaffa dem.
Alla tycktes vara överens om att dessa
fruktansvärda vapen skulle förbjudas
och förstöras så fort som möjligt. Efter
sjuttio år, ett kallt krig och Sovjetunio-
nens fall, med en ny världsordning i
vardande, har antalet kärnvapenstater
ökat från en till nio och det finns idag
17 000 kärnvapen. Bör det betraktas
som en framgång? Optimisten skulle
nog se så: i början av 1960-talet trodde
ledande statsmän med president Ken-
nedy i spetsen att antalet kärnvapen-
stater kunde stiga till 20-25 inom något
decennium om ingenting gjordes. Men
världen agerade, IAEA bildades och
icke-spridningsavtalet förhandlades
fram och förhindrade detta mardröms-
scenario. Pessimisten skulle nog däre-
mot hävda att nio kärnvapenmakter är
mer än nog och att dagens multipolära
VI MINNS
HIROSHIMA &
NAGASAKI
70 år sedan bomberna föll
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
4
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
5
internationella system som avlöste det
bipolära systemet innebär en osäkrare
och mindre förutsägbar värld. Under
det kalla kriget var världen uppdelad i
två maktblock och de båda supermak-
terna USA och Sovjetunionen kunde
kontrollera varandra, vilket minskade
riskerna för ett kärnvapenkrig. Dess-
utom finns idag finns en större risk att
terrorister skaffar kärnvapen.
Finns det skäl att vara optimist eller
pessimist? Det beror naturligtvis på
val av perspektiv. Sedan 1945 har i
huvudsak tre angreppssätt använts i
arbetet med att minska hotet från kärn-
vapnen: nedrustning, icke-spridning
och vapenkontroll. Dessa tre metoder
har betytt olika saker för olika aktörer
i skilda perioder under dessa sjuttio år
och kommer att beskrivas nedan.
ÅREN EFTER KRIGET
År 1946 bildades United Nations
Atomic Energy Commission (UNAEC)
med uppdraget att ta fram förslag
till att avskaffa alla kärnvapen. Ett
av förslagen var Baruchplanen
1
som
innebar att USA var berett att göra sig
av med alla kärnvapen om en kontroll
av världens alla urantillgångar och
kärnenergiinfrastruktur först kunde
komma till stånd. Det visade sig snart
att Sovjetunionen inte var intresserat
utan kontrade med ett motförslag: först
förstör USA alla sina kärnvapen och
därefter upprättas en global kontroll
av kärnämnen och kärnenergiinfra-
struktur. Detta motbud kunde inte
USA acceptera. Vissa har menat att
det hela enbart var ett politiskt spel
och har ifrågasatt om USA egentligen
avsåg att avskaffa sina atombomber.
Hur det än var med den saken, så var
aldrig makteliten i Moskva intresserad
av att förbjuda kärnvapnen eftersom
de var i full färd med att utveckla egna,
och 1949 genomfördes också det första
sovjetiska kärnvapenprovet. Samma år
upphörde UNAEC med sin verksam-
het. År 1952 genomförde så Storbritan-
nien sitt första kärnvapentest. Det stod
nu klart att nedrustning som reellt mål
och medel hade försvunnit från den
globala politiska dagordningen.
”ATOMS-FOR-PEACE” OCH
BEGREPPET ICKE-SPRID-
NING LANSERAS
I december 1952 höll USA:s nye presi-
dent Ike Eisenhower sitt berömda tal
om ”Atoms for Peace” vilket innebar att
en ny politisk strategi lanserades: icke-
spridning. Kärnvapen skulle hindras
från att spridas till andra stater. USA, se-
nare även Sovjetunionen, skulle hjälpa
andra stater som ville utveckla kärnkraft
att förverkliga detta mål om de samti-
digt lovade att inte skaffa kärnvapen.
”Atoms for Peace”-projektet ledde till
ett omfattande samarbete på kärnener-
giområdet och 1957 skapades Interna-
tional Atomic Energy Agency (IAEA).
IAEA skulle stimulera globalt samarbete
inom den fredliga användningen av
kärnenergin och förhindra spridning
av kärnvapen. Denna strategi hindrade
många stater från att skaffa kärnvapen
men fick också till följd att de tre kärn-
vapenmakterna fick sitta i orubbat bo
och behålla sina massförstörelsevapen.
De hade ett gemensamt intresse av att
förhindra att andra länder utvecklade
kärnvapen samtidigt som de själva
tilläts behålla dem. Och dessa stater
– framför allt USA och Sovjetunionen
– började bygga upp väldiga arsenaler
av kärnvapen i rasande fart. År 1952
fanns det runt 1000 kärnvapen, fem år
senare hade antalet överskridit 7 000,
och 1962, Kubakrisens år, hade denna
hisnande vapenutveckling lett fram till
att det existerade mer än 30 000 kärn-
vapen. Kapprustningen mellan de båda
supermakterna var ett faktum och en
ny dimension hade börjat göra sig gäl-
lande i arbetet med att minska de risker
som denna avskräckningspolitik skapat:
vapenkontroll. USA och Sovjetunionen
hade redan i slutet av 1950-talet börjat
föra samtal om hur denna vansinniga
kapprustning kunde minskas. Det
handlade om vapenkontroll och ing-
enting annat, men samtalen beskrevs i
termer av nedrustning. Parallellt växte
sig internationella gräsrotsrörelser
starkare och krav framfördes att super-
makterna måste ta mått och steg mot en
verklig nedrustning. Flera stater, bland
dem Sverige, började engagera sig för
att skapa ett internationellt samarbete i
syfte att avskaffa världens alla kärnva-
pen. Men det var först med Kubakrisen
som USA och Sovjetunionen visade sig
villiga att sätta sig ned och förhandla på
allvar. Kubakrisen hade nämligen visat
att ett kärnvapenkrig inte var otänkbart
och detta satte press på supermakterna
att visa att de menade allvar med sina
samtal och sina utfästelser om nedrust-
ning. År 1963 undertecknades prov-
stoppsavtalet, Test Ban Treaty, vilket
innebar att vissa typer av kärnvapen-
prov förbjöds. Detta tolkades som en
framgång i det internationella nedrust-
ningsarbetet. Den dåvarande svenske
utrikesministern, Torsten Nilsson,
menade att ”den första grinden” mot
allmän nedrustning hade passerats.
Under de följande åren förhandlades
det om ett internationellt avtal som
skulle förhindra vidare kärnvapensprid-
ning och leda till nedrustning. År 1968
landade alla dessa förhandlingar i ett
färdigt avtal, icke-spridningsfördraget
NPT. Flera stater, bland dem Sverige
och Schweiz, gav därmed upp sina
kärnvapenplaner och började arbeta
för en kärnvapenfri värld. Även om
NPT innehöll en artikel om att de fem
kärnvapenstaterna (Frankrike och
Kina hade 1960 respektive 1964 sällat
sig till ”kärnvapenklubben”) seriöst
skulle arbeta för nedrustning, menade
de i praktiken inte allvar med detta.
Kapprustningen fortsatte och i mitten
av 1980-talet närmade sig antalet kärn-
vapen i världen rekordnivån 70 000. Ett
antal som skulle kunna förinta allt liv på
jorden flera gånger om.
NPT-fördraget kom att innebära att
begreppet nedrustning, i betydelsen av
1. Bernard Baruch, finansman och rådgivare åt USA:s president
att avskaffa kärnvapen, förlorade sin
innebörd och blev liktydigt med icke-
spridning och vapenkontroll. Kärnva-
penmakterna hade monopoliserat sitt
kärnvapeninnehav.
VAPENKONTROLL OCH
KALLA KRIGETS SLUT
Under 1970-talet kom förhandlingar
igång mellan USA och Sovjetunionen
om att minska kärnvapenarsenalerna
på bägge sidor av järnridån. Det hand-
lade uteslutande om vapenkontroll
eftersom kärnvapen ansågs vara själva
navet i maktbalansens dynamik. Dock
ansågs antalet kärnvapen kunna mins-
kas utan att avskräckningens principer
rubbades. Dessa förhandlingar fortsatte
under det påföljande decenniet. När
Michael Gorbatjov kom till makten 1985
och började tala om avspänning och
nedrustning inleddes en ny fas i samta-
len mellan supermakterna. Gorbatjov
tycktes på allvar mena att nedrustning
skulle innebära reell nedrustning. Vid
en förhandling i Reykjavik föreslog han
till och med för den amerikanske presi-
denten Ronald Reagan att alla kärnva-
pen skulle avskaffas. Nu blev det inte
riktigt så, men antalet kärnvapen kunde
reduceras rejält. Sedan föll Berlinmuren
1989, Sovjetunionen upplöstes 1991
och plötsligt var nedrustning i betydel-
sen att avskaffa alla världens kärnvapen
tillbaka på agendan igen. Under flera
av de så kallade översynskonferenserna
för ickespridningsfördraget, NPT – som
hålls vart femte år i FN i New York –
diskuterades på allvar om det inte var
dags att förverkliga artikel 6 av fördra-
get. Kalla krigets slut tolkades som att
en ny och mer samarbetsvillig värld
med varaktig fred var inom räckhåll.
Ukraina och Kazakstan gav upp sina
kärnvapen och Sydafrika tillkännagav
att man hade utvecklat kärnvapen men
att dessa hade destruerats. Allt var dock
inte frid och fröjd. Indien och Pakistan
genomförde kärnvapentester 1998 och
Nordkorea lämnade NPT 2003 och
genomförde sitt första kärnvapenprov
2006. Men de positiva stämningarna
dominerade trots allt och USA:s första
svarta president Barack Obama sade
i ett uppmärksammat tal i Prag 2009
att USA strävar efter ett avskaffande av
världens alla kärnvapenarsenaler. För
detta fick han Nobels fredspris samma
år. Nu skulle väl äntligen ett genombrott
kunna ske, trodde många och flera
initiativ togs. Exempelvis hade inför
2015 års översynskonferens för NPT en
rad stater undertecknat det så kallade
humanitära initiativet. Syftet med detta
initiativ är att sätta press på kärnvapen-
staterna att visa att de menar allvar med
sina utfästelser att avskaffa sina kärn-
vapen. Idag har 159 av NPT:s 191 stater
undertecknat det humanitära initiati-
vet och kräver verkliga och bindande
åtaganden från kärnvapenstaternas
sida. Vissa av dessa stater, med starkt
stöd av en rad NGOs, exempelvis ICAN
(International Campaign to Abolish
Nuclear Weapons), kräver till och med
att ett nytt fördrag mot kärnvapeninne-
hav ska skapas. Andra stater vill behålla
NPT men tvinga kärnvapenstaterna
att efterleva vad de faktisk redan lovat
inom ramen för icke-spridningsavtalet.
Vad dessa kampanjer kommer att leda
till vet vi inte idag. Vi vet dock att den
senaste NPT-översynskonferensen bröt
samman och att kärnvapenstaterna
inte var intresserade av att diskutera de
humanitära dimensionerna. Frankrike
och Ryssland har till och med sagt att
initiativet att koppla mänskliga säkerhet
till de pågående icke-spridningsför-
handlingarna kan äventyra fördragets
fortlevnad. Hur ser USA och de andra
kärnvapenstaterna på saken? De säger
att avsikten är att kärnvapen ska avskaf-
fas på sikt men först då världen är mo-
gen att ta detta steg fullt ut. Och vägen
dit går via stegvisa reduceringar av de
nuvarande kärnvapenarsenalerna. Med
andra ord ska de bilaterala förhandling-
arna vid sidan av NPT fortsätta. Obama
sade också i Prag 2009 att ett avskaffan-
de av kärnvapen inte får äventyra USA:s
säkerhet. I praktiken innebär det att
USA kommer att avstå från kärnvapen
först då alla andra kärnvapenmakter
har avskaffat sina. Man kan naturligtvis
fråga sig hur detta ska gå till i praktiken.
Det är nog svårt att föreställa sig att
Ryssland skulle gå med på detta upp-
lägg. Och knappast heller Frankrike,
Kina eller Storbritannien.
SAMMANFATTNING
Om vi ska försöka sammanfatta dessa
70 år som vi levt med kärnvapen så har
det mer handlat om icke-spridning och
vapenkontroll än om nedrustning. Det
finns fortfarande 17 000 kärnvapen i
världen. NPT har fungerat i så måtto
att en omfattande horisontell sprid-
ning av kärnvapen har förhindrats. Det
är en framgång. Kärnvapenmakterna
har dock hittills inte visat att de menat
allvar med sina utfästelser om nedrust-
ning. Visserligen är 17 000 kärnvapen
bättre än 70 000. Men å andra sidan
räcker 17 000 kärnvapen till att förinta
allt liv på vår planet. Så många som
159 stater har tröttnat på detta dub-
belspel från kärnvapenmakterna och
har valt att agera för att sätta press på
dem att göra vad NPT förpliktar dem
att göra: avskaffa världens alla kärn-
vapen. Det kommer inte att ske inom
ramen för NPT, har kärnvapenstaterna
svarat. Här befinner vi oss efter 70 år
med bomben. Om detta utgör skäl till
att vara optimist eller pessimist handlar
om val av perspektiv och vad man tror
är realistiskt att uppnå. v
”Idag har 159 av
NPT:s 191 stater
under tecknat det
human itära initiativet
och kräver verkliga
och bindande åtagan-
den från kärnvapen-
staternas sida. Vissa
av dessa stater, med
starkt stöd av en rad
NGOs, exempelvis
ICAN, kräver till och
med att ett nytt för-
drag mot kärnvapen-
innehav ska skapas.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
6
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
7
HIBAKUSHOR
MÖTER UD
Av Martin Tondel och Josefin Lind
E
n dag i maj fick Utrikesde-
partementet (UD) ett ganska
ovanligt besök. Det var en
delegation som bestod av Martin Ton-
del och Josefin Lind från SLMK, samt
Aaron Tovish, Mayors for Peace och fyra
atombombsöverlevare från Hiroshima
vilka kommit till Stockholm med Peace
Boat. Fredsbåten hade på denna sin
87:e världsomsegling som uppdrag att
uppmärksamma 70-årsdagen av atom-
bomberna över Japan och ge vittnesmål
i varje hamn de lägger till i.
Miyake Nobuo minns tydligt vad som
hände den 6 augusti 1945. Han var
sexton år och befann sig 1,8 km från
platsen för explosionen, i en spårvagn.
Plötsligt såg han ett intensivt ljussken
och hann ut ur spårvagnen innan
den kastades iväg av tryckvågen och
samtliga ombord dödades. Minnena
av alla skadade dagarna därefter har
påverkat hans liv och engagemang mot
kärnvapen.
”Jag är hemskt tacksam att jag fått
komma hit till Utrikesdepartementet
och berätta min historia. Det får inte bli
några fler Hibakushas” avslutar Miyake
sin historia.
Ito Masao var 4 år 1945. Han berättade
om sina minnen om alla döda kroppar
som under flera dagar kremerades nära
huset där han bodde. Han kan ibland
åter känna lukten av bränt männis-
kokött. Med en tår i ögonvrån berättade
han hur frun för några år sedan gick
bort i cancer.
Sedan är det Horie Sohs tur att berätta.
Han var också fyra år när bomben föll
och klarade sig utan skador eftersom
en äldre syster skyddade honom med
sin kropp. Fortfarande minns han alla
svårt brännskadade barn. ”Ingen ska
behöva uppleva det vi fick genomlida.
Alla kärnvapen måste avskaffas”, kon-
staterar Horie Soh.
Slutligen är det Kamada Hiroes tur.
Hon uppmanar svenska regeringen att
skriva under the Humanitarian Pledge.
”Jag känner inte hat mot USA, men
däremot känner jag hat mot de som
beslutade att släppa atombomben över
Hiroshima. Dem kan jag aldrig förlåta.”
Mathias Otterstedt, vikarierande
enhetschef på UD säger att han är
djupt berörd av dessa berättelser. Han
besökte Hiroshima och Nagasaki 2005,
men detta är första gången han möter
atombombsöverlevare. Mathias intygar
att vi alla delar samma vision om en
värld där det inte finns några kärnva-
pen och att vi alla behövs för att kunna
förverkliga det målet. Något besked
om huruvida Sverige ställer sig bakom
Humanitarian Pledge fick vi inte. Dä-
remot lyfter tjänstemannen lite oväntat
fram genderfrågan, att kvinnor är mer
benägna att utveckla cancer än män.
Martin Tondel förklarar att SLMK:s
syfte är att sprida kunskap om kärn-
vapnens medicinska effekter samt att
genom vetenskaplig forskning bidra till
denna kunskap. Här utgör den medi-
cinska uppföljningen av atombomb-
soffren en viktig kunskapskälla för vad
vi vet om strålningens skadeverkningar.
Detta tjänar inte bara som underlag för
kampen för kärnvapnens avskaffande
utan har också haft betydelse för all
form av strålskydd, för dem som utsätts
för strålning i sitt yrke, men också för
allmänheten. Martin berättar också att
SLMK är en del av den internationella
rörelsen IPPNW som för sitt arbete mot
kärnvapen tilldelades Nobels fredspris
1985. Han påminner om att inte bara
ett avsiktligt användande av kärnvapen
kan orsaka en katastrof utan det kan
också bli resultatet av ett misstag som
lett fram till kärnvapenanvändning.
Den mänskliga faktorn är i hög grad en
medicinsk fråga, om dygnsrytm, kogni-
tiv förmåga och monotona arbetsupp-
gifter, säger Martin.
Avslutningsvis framför Martin att vi ser
fram emot en fortsatt dialog med UD
och att vi vid behov kan stå till tjänst
med sakkunskap genom vårt veten-
skapliga råd. Det finns bara ett sätt att
undvika kärnvapenanvändning, nämli-
gen att avskaffa kärnvapnen. v
Minneshögtid i Stor-
kyrkan, Stockholm
Av Leonore Wide
Hiroshimadagen den 6 augusti upp-
märksammades i Storkyrkan i Stock-
holm för tionde året i följd av Svenska
Läkare mot Kärnvapen i samarbete
med Stockholms domkyrkoförsamling.
Domkyrkokaplan Kristina Ljunggren
välkomnade oss omkring 100 personer
som samlats till denna manifestation
för fred och kärnvapennedrustning.
Papperstranor svävade över oss från
orgelläktaren med sitt uppfordrande
budskap: aldrig mer Hiroshima, aldrig
mer Nagasaki. Talare var Svenska Röda
Korsets vice ordförande Bo Hermans-
son och generalsekreteraren för Kristna
Fredsrörelsen Sofia Walan. Musik
framfördes av Martin Blomquist, orgel,
och Joakim Laksov, cello.
ANTI-ATOMBOMBS-
DIPLOMET 2015 TILL
AMANDA JACKSON
Därefter överlämnade SLMK:s ordfö-
rande Andreas Tolf föreningens diplom
för betydande insatser i arbetet för en
kärnvapenfri värld till Amanda Jackson.
Hiroshimadagen 2015
Hon är hållbarhetschef på Swedbank
och representerades för dagen av Malin
Persson.
Diplommotiveringen lyder: ”Amanda
Jackson, hållbarhetschef på Swedbank,
har målmedvetet drivit utvecklingen av
en policy för bankens verksamhet som
förbjuder alla finansiella tjänster till
företag med anknytning till kärnvapen-
produktion. Hon har lett utarbetandet
av strategier för att frågor om hållbar-
het och mänskliga rättigheter ska ingå
i bankens analys vid krediter. Hon har
undervisat brett om dessa frågor, såväl
i Sverige som internationellt. Genom
sitt engagerade arbete är hon en före-
gångare för hela bankvärlden i riktning
mot ett totalt stopp för investeringar i
kärnvapenföretag.”
Tack Amanda!
Ett hedersdiplom utdelades postumt
till Hans Levander, SLMK, och togs
emot av hans hustru Kristina Levander.
Motivering: ”Hans Levander, reumato-
logläkare i Uppsala, var en outtröttlig
kämpe för fred och kärnvapennedrust-
ning, Han var aktiv medlem i Svenska
Läkare mot Kärnvapen alltsedan
föreningens bildande 1981 och hade
ett starkt engagemang för föreningen.
Han har varit vår främste idégivare
och inspiratör, med en smittande
entusiasm för uppgiften att verka för
en kärnvapenfri värld. Han initierade
många olika projekt, baserade på insik-
ten att möten mellan människor är en
grund för fred. Att nå ut till ungdomar
var särskilt viktigt för honom. Han star-
tade och drev ett stort internationellt
nätverk för ungdomars fredsutbildning,
Life-Link Friendship-Schools. När han
alltför tidigt gick bort år 2014 sörjdes
han av vänner över hela världen. Vi
saknar honom och minns med tack-
samhet hans klokhet, engagemang,
värme och glädje!”
Vi lämnade Storkyrkan allvarliga, men
uppfyllda av en stark vilja att föra vi-
dare arbetet för en kärnvapenfri värld.
Aktiviteter på Stor-
torget, Stockholm
Av Clara Levin
Tillsammans med Nobelmuseet ar-
rangerade Läkare mot Kärnvapen en
manifestation på Stortorget i Gamla
stan i Stockholm. Med en publik på
I Storkyrkan, Malin Persson från Swedbank, Sofia Walan från Kristna Fredsrörelsen, Kristina Levander, Anderas Tolf från Svenska Läkare
mot Kärnvapen och Bo Hermansson från Röda Korset.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
8
cirka ett femtiotal till och från upp-
trädde Patrik Jean, Nawroz och Rojda
från poetryslam-nätverket Revolution
Poetry samt Stockholms Amnestykör.
Andreas Tolf från Läkare mot Kärnva-
pen och Felix Rosén från Nobelmuseet
höll inspirerande tal om varför det är
viktigt att uppmärksamma Hiroshi-
madagen. Manifestationen avslutades
med en die-in.
Göteborg
Av Gunnar Westberg
Sjuttioårsminnet av atombomben
som ödelagde Hiroshima uppmärk-
sammades i Göteborg i Fredslunden
vid Universitetet. Samtidigt firades
IKFF:s hundraårsdag och Anna-Lisa
Björneberg berättade om föreningen
historia. Jazzmusiker för fred förhöjde
stämningen, som de gjort vid varje
Hiroshimadag sedan tjugo år. Gunnar
Westberg talade om att ett förbud mot
kärnvapen var möjligt och utvecklingen
går nu tydligt i den riktningen. En arti-
kel med liknande budskap från Gunnar
hade publicerats i Göteborgs- Posten
samma dag. Ett brev till utrikesminister
Margot Wallström sändes från mötet.
Vi önskade att Sveriges utrikesledning
skulle ta initiativ tillsammans med
likasinnade länder för att arbeta fram
ett förbud mot kärnvapen. Deltagandet
var större än vanligt, kanske ett åttiotal
personer.
Hela mötet finns inspelat som video på
http://wp.me/ppfjt-6d5
Lund
Av Birgitta Kastlund
Sjuttioårsminnet av atombomberna
över Japan uppmärksammades i Lund
på flera sätt. Birgitta Kastlund medver-
kade i två radioprogram: ett morgon-
program på Hiroshimadagen i Sveriges
Radio P4 Malmöhus, med samtal om
motiven för att engagera sig kampen
mot kärnvapen, samt en intervju i P4
extra den 9 augusti om kärnvapenhotet
idag och SLMK:s arbete. Vidare hölls
i Lunds domkyrka en middagsmässa
för fred där Birgitta Kastlund talade. I
kyrkan visades en Hiroshimautställning
och det fanns informationsmaterial
från fredsföreningar. Två ljudillus-
trationer fick beskriva skillnaden i
sprängkraft mellan de konventionella
bomberna från andra världskriget och
den samlade sprängkraften av dagens
kärnvapen; ljudet från den senare
ekade mot den tusenåriga domens bas-
tanta murar och fullständigt dränkte
ljudet som illustrerade världskrigets
bomber. Det var mycket talande!
Die-in på Stortorget i Stockholm. En die-in är en form av protest eller politisk manifestation där deltagarna spelar döda.
Amnestykören bjöd på en uppskattad sång-
insats på Stortorget.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
9
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
10
Beatrice Fihn, executive director för International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, ICAN.
SJUTTIO ÅR
SEDAN HIRO-
SHIMA OCH
NAGASAKI –
dags för ett för-
bud mot kärnva-
pen!
Av Beatrice Fihn
I
år uppmärksammar
världen att sjuttio år
gått sedan Hiroshima
och Nagasaki förstördes av
kärnvapen. Och vi tvingas
konstatera att det idag
finns nio kärnvapenstater
och ytterligare 26 länder,
alla medlemmar av Nato,
som inkluderar kärnvapen
i sina säkerhets- och för-
svarsstrategier.
Genom att fokusera på kärnvapen som
vapen snarare än maktredskap och
lyfta fram de humanitära konsekven-
serna av dem, har de kärnvapenfria
länderna gjort kärnvapenfrågan het
igen.
Tre faktabaserade konferenser har ägt
rum i Norge, Mexiko och Österrike,
där de deltagande staterna diskutera-
de de katastrofala humanitära konse-
kvenserna av kärnvapen. Slutsatserna
från dessa konferenser var obestridliga
och det framhölls att en detonation av
ett kärnvapen idag i ett befolkat om-
råde skulle skapa en storskalig huma-
nitär nödsituation. Ingen meningsfull
respons skulle kunna tillhandahållas.
Den tredje konferensen i Wien avslu-
tades med slutsatsen att trots icke-
spridningsavtal, förbud mot kärnva-
penprov och flera kärnvapenfria zoner,
finns det ingen internationell rättslig
norm som förbjuder innehav, över-
låtelse, produktion och användning
av kärnvapen. Ett rättsligt tomrum
existerar, och det måste fyllas.
Som ett svar skapade Österrikes
regering ett dokument kallat ”the
Humanitarian Pledge” där de lovar att
göra allt i sin förmåga för att fylla detta
rättsliga tomrum. Sedan konferensen i
Wien har 114 stater anslutit sig till the
Humanitarian Pledge och därmed de-
klarerat att de är redo att börja arbetet
för att fylla det rättsliga tomrummet
runt kärnvapen.
Denna grupp med över 100 stater
måste nu bestämma sig för hur de
ska gå tillväga. ICAN jobbar hårt för
att förhandlingar ska startas om ett
nytt internationellt instrument som
förbjuder kärnvapen och vi har stora
förhoppningar om att detta kommer
ske snart.
Sverige är tyvärr fortfarande ett av
de länder som inte anslutit sig. Trots
lovande signaler från utrikesminister
Wallström står Sverige utanför detta in-
itiativ, tillsammans med de länder som
antingen har kärnvapen eller befinner
sig under Natos kärnvapenparaply.
Sjuttioårsdagen av atombombningar-
na av Hiroshima och Nagasaki påmin-
ner oss om att kärnvapen inte bara är
teoretiska redskap som ska existera i
avskräckande syfte; de är riktiga vapen
med oacceptabla och urskillningslösa
följder.
Arbetet med att stigmatisera, förbjuda
och eliminera kärnvapen är det bästa
försvaret mot användning av dem och
det är nu dags för Sverige att stödja
detta! v
När artikeln skrevs hade om-
röstningen i Generalförsam-
lingen inte ännu ägt rum. Vid
pressläggning röstade Sverige
för Humanitarian pledge och
avstod sin röst från Sydafri-
kas resolution om att förklara
kärnvapen omoraliska.
VID PRESSLÄGGNING
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
11
▲ Gunilla Svensson, Andreas Tolf och Clara Levin. Foto: Cerese Olsson
▲Birgitta Kastlund under blodtrycks-
aktionen vid Hamnplan i Visby.
▲ Många människor kom förbi under de två blodtrycksaktionerna vid Hamnplan i Visby.
Här sitter Eva Petersson och tar blodtryck och pratar kärnvapen.
▲ Politikerpanelen med moderator Peter Wallen-
steen, Alexandra Völker (S), Freddy Grip (V),
Pernilla Stålhammar (MP), Kerstin Lundgren (C),
Sofia Damm (KD) och Karin Enström (M)
L
äkare mot Kärnva-
pen befann sig även
i år i Almedalen där
man genomförde två ak-
tioner vid Hamnplan och
anord nade ett seminarium
tillsammans med Uppsala
universitet och SLMK:s ve-
tenskapliga råd.
Seminariet handlade om de humanitära
aspekterna av kärnvapen. Tre delar togs
upp: de medicinska konsekvenserna,
klimateffekterna samt den politiska as-
pekten, och en politisk debatt följde. De
medicinska konsekvenserna är SLMK:s
största och viktigaste fokus och tål att
lyftas fram om och om igen. Men även
klimateffekterna är viktiga eftersom en
kärnvapendetonation skulle leda till en
omfattande global påverkan. Även om
de vetenskapliga studierna inom detta
fält inte är helt konklusiva och behöver
upprepas så är resultaten skrämmande.
Gunilla Svensson, professor i meteo-
rologi på Stockholms universitet, har
tillsammans med två doktorander tagit
fram dessa nya forskningsresultat och
vi kommer antagligen se mer av sådan
forskning i framtiden.
Den efterföljande politiska debatten, där
sex av riksdagspartierna deltog, handlade
om vad respektive parti anser är viktigast
att göra just nu när det gäller kärnva-
pennedrustning. Även om det inte var
mycket ny information som kom fram,
nämndes arbetet för ett förbud från flera
av partierna, på båda sidorna av block-
gränsen. Så nu gäller det att Sverige tar
tillvara denna samstämmighet och ställer
sig bakom Humanitarian pledge och ak-
tivt arbetar för kärnvapennedrustning. v
Se seminariet här:
http://media.medfarm.uu.se/play/video/5093
RAPPORT FRÅN
Almedalen
Av Clara Levin
”Påståendet att kärnvapen
kan behållas för alltid utan
att någonsin användas –
avsiktligt eller av misstag – är
inte trovärdigt”
Slutsats av Canberrakommissionen i dess
rapport 1996. Kommissionen hade som
medlemmar bl a ett antal erfarna generaler.
STANISLAV
PETROV
– mannen som
räddade världen
T
vå gånger under år
1983 var vi nära ett
världsförödande
kärnvapenkrig mellan
Sovjetunionen och USA.
Vi visste att faran var stor,
men i efterhand har vi för-
stått att den var större än
vi visste då.
President Ronald Reagan talade i sitt
beryktade framförande i mars 1983 om
”ondskans imperium” på ett sätt som
djupt sårade den ryska ledningen och
upplevdes som slutet på den period av
ömsesidig försiktighet som förelegat
sedan Kubakrisen.
I Sovjetunionen var många övertygade
om att USA skulle anfalla. Peter Hand-
berg berättar i sin bok Undergång-
ens skuggor att han träffat män som
vakade över de platser i Baltikum där
de interkontinentala raketerna vilade.
Dessa män, dessa dödsmaskinernas
tjänare, inte bara oroade sig för, men
tycks faktiskt ha trott på ett amerikanskt
anfall med kärnvapen och var beredda
på avfyrningsordern.
I Moskva förberedde Kommunistpar-
tiets politbyrå och landets ledning en
motattack. Chefen för spionorgani-
sationen KGB, general Oleg Kalunin,
DE GÅNGERNA VAR VI NÄRA
KÄRNVAPENKRIG Av Gunnar Westberg
Jag kommer i några nummer av Läkare mot
Kärnvapen att redogöra för några ”Close
calls”, då vi var nära det stora kärnvapen
kriget. Beskrivningarna utgår från journalis
tiska källor och från redogörelser av politiker
och militärer som deltog i processen. Det är
sällan möjligt att få en objektiv framställning
av vad som hände. Det finns ofta en part som
vill beskriva hotet om ett kärnvapenkrig som
överhängande och en annan som vill påstå att
allt var under kontroll.
Gemensamt för alla dessa incidenter är att
misstag och missförstånd uppkommit i en
situation av spänning mellan kärnvapenmak
terna. När nu spänningen i världen åter ökar
kan det vara bra att rekapitulera vad vi lärt
oss. Efter en genomgång av några av de mest
hotfulla situationerna vill jag i sista inslaget i
serien diskutera vilka risker som dominerar
idag.
CLOSE
CALLS
ARTIKELSERIE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
12
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
13
hade sänt order till sina agenter i värl-
den att hålla utkik efter alla tecken på
planer för ett stort anfall mot fädernes-
landet. KGB-chefen räknade ”pinnar”,
tecken på att anfallet förbereddes. När
ett visst antal ”pinnar” samlats var
anfallet säkert.
Sovjetunionen leddes av Jurij Andro-
pov, som tidigare varit chef för KGB.
Han var svårt sjuk och behandlades i
kronisk dialys. Andropov var ansvarig
för att ge ordern ”Avfyra kärnvapenmis-
silerna”.
Det internationella läget var mycket
spänt. Sovjet och USA genomförde
båda en stor upprustning med medel-
distansmissiler avsedda för ”the Euro-
pean Theatre of War”. USAs program
”Star War” gjorde att de ryska militä-
rerna oroade sig för att USA skulle få en
förstaslagsförmåga, och kunna förstöra
eller stoppa alla ryska kärnvapenmissi-
ler. Spänningen ökade när ett koreanskt
passagerarplan den förste september
sköts ner av ett sovjetiskt jaktplan. Den
ökade krigsrisken upplevdes starkt av
dem i Sovjet som var ansvariga för att
varna för ett inkommande anfall. En
anläggning belägen i de militära, slutna
staden Serpukov-15 var central för sys-
temet. Överstelöjtnant Stanislav Petrov
fick den 26 september 1983 order att
ta befälet på övervakningscentralen
under det kommande dygnet när den
officer som skulle tagit vakten var sjuk.
På kvällen kom så larmet. Datorskär-
marna visade att en missil avfyrats från
amerikanska västkusten. En avfyrning,
så en till, till slut fyra missiler. Datorn
bedömde att nu förelåg högsta sanno-
likhetsgraden för ett anfall.
Petrov skulle nu, enligt de instruktio-
ner han själv varit med om att utar-
beta, genast rapportera vidare att ett
amerikanskt anfall hade upptäckts.
Han tycks ha gjort ett försök att rap-
portera men den officer han nådde var
möjligen berusad och tog inte saken på
allvar. Petrov skulle då ha ringt nästa
instans. Han beslöt att vänta, trots sina
order. Han visste vilka konsekvenserna
skulle bli om han rapporterade. Kriget
skulle innebära förintelse av USA och
Sovjetunionen och kanske mänsklighe-
ten. Han väntade på mer information.
Nog var det egendomligt att USA
avfyrat bara några få missiler? Och
varför kunde inte satelliterna se själva
missilerna? Petrov var mycket väl insatt
i funktionerna i anläggningen, han var
nämligen en av dem som utvecklat
datorsystemet. Han insåg att systemet
inte var perfekt. Kanske var det denna
specialkunskap som räddade oss? Eller
en vanlig människas ovanliga självstän-
dighet och omdöme? Så kom förkla-
ringen: misstag i datorsystemen. Man
kunde andas ut.
Riskbedömning: hur skulle en sjuk och
utmattad Andropov ha reagerat? Kan-
ske skulle Sovjetledningen ha insett att
några få missiler inte innebar ett anfall.
Eller kunde en ytterligare händelse lik-
nande Reagans ökända mikrofontest
1
ha blivit den tändande gnistan – som
skottet i Sarajevo.
Händelsen blev bekant först när en
överordnad som kritiserat Petrovs
bristande journalföring låg på sin
dödsbädd. Petrov har fått mycket litet
uppmärksamhet i Ryssland.
Händelseförloppet visas i en nyligen
producerad film, Mannen som räddade
världen, en dansk film regisserad av
Peter Anthony, och tillkommen med
bidrag från bland annat Svenska Läkare
mot Kärnvapen. Berättelsen vilar i
huvudsak på Petrovs egen berättelse.
Den berättar också om hans vidare
öden sedan han, direkt efter ”inciden-
ten”, lämnat armén. Producenten och
regissören arbetade i flera år på att få
Petrovs förtroende. Filmen blir ett por-
trätt av en man som inte tyckte att det
han gjort var så märkligt, ”jag var bara
rätt man på rätt plats”.
Filmen finns att köpa som DVD. Kan-
ske kommer någon tv-kanal att inse hur
viktig denna film är. v
”Han visste vilka konsekvenserna skulle bli
om han rapporterade. Kriget skulle innebära
förintelse av USA och Sovjetunionen och kanske
mänskligheten.
Stanislav Petrov, mannen som räddade världen. Foto: Associated Press.
1
Under förberedelserna inför ett valtal 1984 yttrade USA:s president Ronald Reagan inför ljudteknikerna: ”My fellow Americans, I’m pleased to
tell you today that I’ve signed legislation that will outlaw Russia forever. We begin bombing in five minutes.” Yttrandet läckte ut och ställde till
stor uppståndelse i Sovjetunionen.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
14
P
å 1960-talet och
1980-talet genom-
syrade rädslan för
kärnvapen samhället.
Många ungdomar bildade
opinion mot kärn vapen.
Så ser det inte ut idag:
”Man ser det som en
gammal fråga, det är andra
saker som står i fokus”, sä-
ger 23-åriga Sara Peterson.
Hon är en av de ungdomar som Läkare
mot Kärnvapen träffade under en solig
julidag i Stockholm. I Skinnarvikspar-
ken på Södermalm sitter två andra.
Krig, radioaktivitet, Hiroshimabomben
och förödelse tänker de på när de hör
ordet kärnvapen. Trots det diskuteras
ämnet inte särskilt mycket.
– Vi har inte pratat så mycket om kärn-
vapen i skolan, säger 18-åriga Caroline
Lematre.
– Jag tror aldrig att jag har pratat om
kärnvapen med mina kompisar. Andra
saker har blivit mer aktuella för oss just
nu, kärnvapen står inte högst på listan,
säger 15-åriga Julia Haldin.
KÄRNVAPENHOTET – en bortglömd
fråga bland unga Text och foto: Emil Annetorp
Medial uppmärksamhet är viktig för att
bilda opinion kring en fråga. Det skrivs
spaltmeter om rasism och främlings-
fientlighet. Jämställdhet är också i
blickfånget.
– Kärnvapenfrågan är inte i medias
fokus, säger Peter Wallensteen, profes-
sor i freds- och konfliktforskning vid
Uppsala universitet.
OPINIONEN GÅR I VÅGOR
Självklart hade det varit önskvärt att
kärnvapenhotet hade en större roll
i nyhetsagendan och bland de unga
som jag träffar. Men precis som andra
ämnen går det i cykler:
– Det har gått i vågor. I slutet av 50-talet
var fokus på kärnvapenprovens mil-
jöeffekter och Rysslands tester i vårt
närområde oroade starkt. Opinionen
resulterade i ett provstoppsavtal 1963,
säger Peter Wallensteen.
Han nämner även de kraftiga demon-
strationer som ägde rum i Europa och
USA i början av 80-talet då opinionen
var stark mot införskaffandet av nya
kärnvapenbärande missiler i Öst-och
Västeuropa. Missilerna avskaffades
sedermera 1987.
– Idag borde frågan om ett eventuellt
känrvapenkrigs effekter på planetens
klimat vara lika engagerande. Det kan-
ske kommer, avslutar han hoppfullt.
NÅGRA UNGDOMAR OM
KÄRNVAPENHOTET:
Varför pratas det inte lika mycket om
kärnvapenhotet idag?
Sara Peterson, 23
– Det beror på att man ser det som en
gammal fråga, det är andra saker som
står i fokus, som feminism, antirasism
men även fascism. Det känns som att
det har lite svårt att tränga igenom
mediebruset.
Michelle Sundqvist, 23
– Det känns som att det inte påverkar
oss i Sverige så mycket utan mer andra
länder. Dessutom finns det andra pro-
blem än kärnvapen, mer nära problem
såsom rasism och fattigdom.
Boris Söderlind, 26
– Det är inte så mycket krig i västvärl-
den, jag hoppas och tror att världen är
lite bättre idag. Det pratades nog mer
om kärnvapen under kalla kriget. Sen
så är man kanske politiskt engage-
rad på ett annat sätt. Man går kanske
inte fackeltåg utan använder sig av
Facebook och andra sociala medier
istället.v
Foto: Magnus Aronson
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
15
Detta har
hänt
IPPNW-MÖTE I BELGRAD
Under tre dagar i september samlades
flertalet europeiska IPPNW-föreningar
i Belgrad för en konferens: ”For a world
without nuclear weapons and war”. Det
var ett brett program och ämnen som
avhandlades var, förutom kärnvapen,
bland annat mänskliga rättigheter,
försoning och återuppbyggnad efter
krig samt studentarbetet i Europa. Det
var en intressant helg med många olika
perspektiv och åsikter. När allt kom-
mer omkring så är kanske det viktigaste
med sådana här kongresser samarbetet
mellan olika föreningar, vilket stärks och
fördjupas när vi träffas på det här sättet.
FÖRSTA UTSKOTTET
Under oktober pågår Generalför-
samlingens första utskott i FN. Där
behandlas frågor om nedrustning, och
kärnvapen är ett av de ämnen som
är i fokus. I år är första utskottet mer
händelserikt än på länge och när detta
nummer har gått till tryck kommer
Generalförsamlingen rösta om ett antal
spännande resolutioner om nedrust-
ning av kärnvapen. Mer om detta i nästa
nummer av LMK! Om du är nyfiken så
kan du hålla koll på uppdateringar på
hemsidan, www.slmk.org.
BOKMÄSSAN I GÖTEBORG
Sedan ett par decennier har Yrkesgrup-
per mot kärnvapen i Göteborg, där
SLMK verkar, deltagit i Bokmässan. Vi
hade i år en monter om kärnvapnens
avskaffande och särskilt om kärnva-
penförbud. Montern fick många besök.
Ett upprop till regeringen (text nedan)
fick 1025 påskrifter! Mycket mate-
rial delades ut och vi fick en del bra
kontakter. Vi höll två seminarier. På
stora scenen talade Gunnar Westberg
med Ulf Bjereld som moderator under
rubriken Förbjuda kärnvapnen? Där var
ungefär 150 åhörare. På Lilla Scenen
diskuterade Karin Utas Carlsson och
Gunnar Westberg ”Nato, kärnvapnen
och alternativ säkerhet”, med en mindre
åhörarskara.
STYRELSEMÖTE PÅ VEN
Första helgen i september samlades
Läkare mot Kärnvapens styrelse på
konstnärsgården Marielund på Ven
utanför Landskrona för styrelsemöte.
Med mycket på agendan och många
diskussioner om stort och smått blev
det en lyckad helg. Nästa styrelsemöte
hålls i Stockholm 21 november.
Lästips
NATOMEDLEMSKAP FÖR
SVERIGE? Några reflexioner kring
en antologi om Nato och alliansfriheten
Av Curt Riberdahl, Svenska Juris-
ter mot Kärnvapen
Frågan om ett svenskt medlemskap i
Nato har hittills debatterats på ett gan-
ska ytligt sätt. Nu finns det en antologi
redigerad av Anders Björnsson och Sven
Hirdman, om Sveriges säkerhetspolitik,
Bevara alliansfriheten – Nej till Natome-
dlemskap (Celanders förlag 2014), där
sexton författare belyser frågeställning-
arna både på djupet och bredden. Bo-
ken är ett oumbärligt dokument för den
som vill lära sig mer om Nato och delta
i debatten på sakliga grunder. Flera av
författarna pekar på att ett svenskt – och
även ett finskt – medlemskap skulle ge
stora geopolitiska effekter i norra Eu-
ropa och bidra till att öka spänningen. I
boken pläderas för en säkerhetspolitik
som bygger på gemensam säkerhet i
stället för ökad avskräckning. Exempel
på detta skulle vara att etablera någon
form av kärnvapenfria zoner i Östersjö-
området och i Arktis.
Några författare berör kärnvapenfrågan.
Klart är att Sverige som Natomedlem
kommer att ingå i Natos nukleära
planeringsgrupp och därmed bli
medansvarigt för Natos kärnvapen-
politik. Vidare framhålls att Sverige
får mindre inflytande som medlem i
Nato än om man står utanför, då man
kan ha en vidare ram för en flexibel
säkerhetspolitik. Som medlem skulle
Sverige automatiskt klassas som ett
potentiellt fiendeland till Ryssland.
Finlands säkerhetspolitik redovisas i ett
särskilt avsnitt. Flera författare pekar på
intresset av ett närmare samarbete med
Finland. I boken ges också en intressant
historisk exposé över svensk politik från
1812 till våra dagar. Boken är mycket
värdefull som underlag för bedömning
av de frågeställningar som blir aktuella
inför ett eventuellt medlemskap i Nato
och den förtjänar stor spridning.
Ovanstående är en förkortad version
av en artikel om Sverige, Nato och
kärnvapnen. Du finner hela artikeln på
www.slmk.org!
VILL DU FÅ INFORMA-
TION FRÅN LÄKARE
MOT KÄRNVAPEN VIA
E-POST?
Skicka din e-postadress till
info@slmk.org!
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
16
INTERNATIONELL UTBLICK
Temanummer
i the Lancet om
kärnvapen och
kärnkraft
HEALTH EFFECTS OF NUCLEAR
WEAPONS TESTING:
Historiens första kärnvapenprov utför-
des i juli 1945 i New Mexico, USA, när
experimentbomben Trinity (treenig-
het) exploderade. Tre veckor senare
bombades Hiroshima och Nagasaki.
Från 1945 till 1980, då provsprängning-
ar i atmosfären upphörde, sprängdes
över 500 atomvapen i atmosfären med
en total sprängenergi motsvarande
omkring 20 000 Hiroshimabomber.
Sprängenergin mäts genom att mäta
hur mycket trinitrotoluen (TNT) som
skulle behöva sprängas för att få samma
energiutveckling. Man har provsprängt
kärnvapen med styrka från mindre är
1000 ton TNT (<1 kiloton) till 50 000 000
ton TNT (50 megaton). Kärnvapenpro-
ven i Nevada, USA, står för mindre än
1% av alla kärnvapenprovs energi men
beräknas ha orsakat omkring 49 000 fall
av sköldkörtelcancer (oftast inte dödlig)
och 11 000 dödsfall i leukemi och andra
typer av cancer.
HIROSHIMA SURVIVORS
REMEMBER: I augusti 2014 beräkna-
des antalet människor som dödats av
Hiroshima- och Nagasakibomberna till
över 450 000: 292 325 i Hiroshima och
165 409 i Nagasaki.
Sunao Tsuboi, nu 90 år gammal, blev
svårt brännskadad av Hiroshimabom-
ben. Han skildrar Hiroshima timmarna
efter bomben: “There were people
crying out for help, calling after mem-
bers of their family. I saw a schoolgirl
with her eye hanging out of its socket.
People looked like ghosts, bleeding and
trying to walk before collapsing. Some
had lost limbs...There were charred
bodies everywhere, including in the
river, into which people had jumped
to escape the flames and quench their
thirst. I looked down and saw a man
clutching a gaping hole in his stomach,
trying to stop his organs from spilling
out. The smell of burning flesh was
overpowering.”
LONG-TERM EFFECTS OF RADI-
ATION EXPOSURE ON HEALTH:
Studier av överlevande i Hiroshima och
Nagasaki har visat att joniserande strål-
ning ökar förekomsten av cancer mer
hos dem som exponerats som barn än
som vuxna, att även hjärt-kärlsjukdo-
mar ökar men att strålningsoffrens barn
inte har visat tecken till ärftlig skada.
Risken för cancer ökar lineärt med strål-
dos men om relationen är lineär även
vid låga doser är fortfarande inte känt.
Nio kommentarer och artiklar i the Lancet Volume
386, Issue 9992, 1–7 August 2015
PAKISTAN ÖKAR SIN KÄRNVA-
PANARSENAL
Pakistan kapprustar mer än Indien.
Landet har fyra reaktorer som produce-
rar plutonium, Indien har en. Pakistan
kan kanske producera 20 nukleära
stridsspetsar per år medan Indien
förefaller producera 5 per år. Men vill
Indien så kan landet konkurrera ut
Pakistan när det gäller produktion av
stridsspetsar.
The Stimson Center and the Carnegie Endow-
ment for International Peace, August 27, 2015
FLER KRIG OCH KONFLIKTER
2014
Antalet väpnade konflikter i världen
ökade år 2014 från 34 till 40 och antalet
fullskaliga krig från 6 till 11 enligt The
Uppsala Conflict Data Project, UCDP.
(Väpnad konflikt = 25-999 döda i strid,
fullskaligt krig = minst 1000 döda i strid
under ett år.) Fyra av de nya konflik-
terna var i Ukraina. Båda siffrorna är de
högsta sedan 1999. Regionen Persiska
viken–östra Medelhavet–Svarta havet
är särskilt bekymmersam i dag. I den
nordöstra änden av regionen finns en
grupp diktatoriskt styrda stater med
frustrerade befolkningar: Centralasien.
Pettersson T, Wallensteen P. Armed conflicts,
1946-2014. J Peace Research 2015;52(4):536-
550.
Anders Bolling, Framstegsbloggen, DN.se, 17
juni 2015: Bakslag!
Av Inge Axelsson
Ett kärnvapentest någon gång under tidigt 50-tal lyser
starkt på rader av åskådare. Radioaktivitetens effekter var
vid det här laget inte fullt kända och många i testområdena
blev utsatta för enormt höga stråldoser.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
17
SIPRI:S ÅRSBOK 2015
År 2014 var ett oväntat blodigt år.
Under 2013 kunde man inte förutse
Rysslands stöld av Krim, kriget i östra
Ukraina, den brutala terrorn i Nigeria
och Irak samt Gazakriget.
Vapenexporten domineras av USA
(31% av global vapenexport 2010-2014)
och Ryssland (27%) medan Indien
(15%), Saudiarabien (5%) och Kina
(5%) importerar mest. Saudiarabien
har 0.4% av jordens befolkning men är
beväpnat till tänderna!
Både Ryssland och USA följer New
START-avtalet om nedrustning av stra-
tegiska (interkontinentala) kärnvapen
– men det går långsamt.
SIPRI Yearbook 2015. www.sipri.org
GLOBAL PEACE INDEX 2015
En oberoende tankesmedja rangord-
nar de flesta av jordens länder efter
Global Peace Index, GPI. GPI sam-
manfattar 23 indikatorer som ger
information om säkerhet och trygghet
i samhället, graden av inbördeskon-
flikter och internationella konflikter
och graden av militarisering. Island,
Danmark, Österrike, Nya Zeeland och
Schweiz är de fredligaste länderna,
Sverige kommer på plats 13 (minus
för vår omfattande vapenexport) och
minst fredliga är Syrien, Irak, Afgha-
nistan, Sydsudan, Centralafrikanska
Republiken, Somalia och Sudan enligt
GPI 2015 (data från 2014). Sedan 2010
har antalet dödade i krig ökat från
omkring 50 000 till omkring 180 000
bekräftade dödsoffer per år. Nästan en
procent av världens befolkning är på
flykt. Terrordåd dödar omkring 20 000
personer om året och mord dödar
omkring en halv miljon om året.
Sammanfattningsvis visar UCDP,
SIPRI och GPI ökade konflikter under
2014. Frågan är – utgör detta ett hack
i den kurva som visar att världen blir
allt fredligare, eller är det slutet på la
belle époque
1
under ett kvartssekel efter
järnridåns fall?
Global Peace Index 2015
Henrik Höjer: Ett våldsamt hack i fredsspiralen.
SvD Under strecket 23 augusti 2015
ANTHRAX: DET VIKTIGASTE
BIOVAPNET
Anthrax (mjältbrand) orsakas av
bakterien Bacillus anthracis som kan
bilda sporer och därför överleva i jord
i upptill ett sekel. Djur som dör av
mjältbrand (t.ex. kor eller får) smittar
marken genom blod som rinner ut ur
det döda djurets kroppsöppningar.
Betande djur kan smittas men även
människor kan smittas genom hudsår
(kutan anthrax), inhalation (lung-
anthrax, inhalationsanthrax) eller
genom att sväljas ned (gastrointestinal
anthrax). På senare åren har tillkommit
blodsmitta hos intravenösa missbru-
kare. Anthrax kan snabbt botas med
antibiotika – problemet är att ställa
diagnosen. Biovapen kan bestå av en
aerosol av Anthraxsporer som orsakar
inhalationsanthrax, vilken har hög
dödlighet. Antrax anses vara det ef-
fektivaste biovapnet eftersom det är lätt
att hantera och sprida och sjukdomen
är okarakteristisk och lätt att feldiag-
nosticera – inhalationsformen liknar
influensa.
Ajay Kumar Goel, World J Clin Cases, 2015;
3(1): 20-33
SYDAFRIKA
Sydafrika har sedan ett år tillbaka sagt
att de är intresserade av att anordna
en fjärde konferens om kärnvapnens
humanitära effekter. Men under Första
utskottet meddelade Sydafrika att de
inte kommer anordna en sådan konfe-
rens, men möjligtvis en konferens som
tar ett konkret steg framåt. Vi håller
tummarna och hoppas på det bästa.
1
La belle epoque: uttryck som uppstod efter första världskriget
för att beskriva en fredlig period i Europa före kriget.
The Global Peace Index (GPI) försöker mäta olika länders relativa freds- och konfliktnivå.
Bakom mätningarna står the Institute for Economics and Peace (IEP) i konsultation med en
internationell panel av freds- och konfliktexperter från olika fredsinstitut och think-tanks.
ORGANISATIONER MOT KÄRNVAPEN
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN - SLMK
Vi är den svenska sektionen av International Physicians for the Prevention of Nuclear
War (IPPNW) som är en bred internationell organisation med 150 000 medlemmar, som
har en kärnvapenfri värld som gemensamt mål. I Sverige är vi idag nästan 3 000 läkare
och medicinstudenter som är medlemmar. Dessutom har vi associerade medlemmar
från yrkesgrupper som liksom läkare vill värna liv och hälsa, nämligen tandläkare,
forskare, ingenjörer, sjuksköterskor, sjukgymnaster och analytiker.
Både Svenska Läkare mot Kärnvapen och IPPNW är politiskt och religiöst obundna
organisationer med målet att avskaffa kärnvapnen genom att sprida saklig information
om vapnens medicinska effekter.
Som medlem får du tidningen Läkare mot Kärnvapen 4 gånger/år. Det är den enda
svenska tidskriften om kärnvapen.
Vårt arbete finansieras till ca 80 % av medlemsavgifter. Utan detta stöd skulle vi inte
kunna agera så självständigt och vetenskapligt trovärdigt som vi gör idag. En stark röst
för de humanitära och medicinska nedrustningsargumenten är nödvändig i dagens
kärnvapendebatt. Vi är den rösten, tack vare en engagerad läkarkår. Medlemsavgiften
är 290 kr/år för läkare och 200 kr/år för associerade medlemmar. Alla studenter betalar
100 kr/år. Bankgiro 901-0901.
Du hittar oss på webben: www.slmk.org
eller facebook.com/SLMK.1981
INTERNATIONELL KAMPANJ FÖR ETT KÄRNVAPENFÖRBUD
2007 lanserade IPPNW en bred kampanj för kärnvapnens avskaffande som getts
namnet ICAN – International Campaign to Abolish Nuclear Weapons. Idag samlar den
över 350 organisationer i fler än 90 länder som ställt sig bakom kampanjens krav på ett
internationellt avtal om förbjuder kärnvapen. I Sverige medverkar elva stora freds- och
miljöorganisationer i ICAN som drivs av initiativtagaren Svenska Läkare mot Kärnvapen.
www.icanw.org / www.icanw.se | facebook.com/ican.sweden | Twitter @ICAN_Sweden
DANSKE LÆGER MOD KERNEVÅBEN - DLMK
Bestyrelsen består af: Alexandra Schou formand, Niels Dahm kasserer, Adeel Riaz
Ahmed international councillor, Povl Revsbech hjemmeside, Anton Aggernæs, Klaus
Arnung, Sarah Ndoni og Marianne Kromann bestyrelsesmedlemmer. Tilknyttet er Bent
Pedersen som revisor.
DLMK:s bestyrelse
Alexandra Schou, København, 27218115, alixschou@hotmail.com
Niels Dahm, Faaborg, 62618361, dahm@avernak.dk
Povl Revsbech, Brabrand, 86264717, povl.revsbech@gmail.com
Adeel Riaz Ahmed, Albertslund, 23370484, adeel165@yahoo.com
Anton Aggernæs, Frederiksberg, 38343507, aggernaes.a@dadlnet.dk
Klaus Arnung, Vedbæk, 45661181, k.arnung@dadlnet.dk
Sarah Ndoni, København, 50247452, ndoni_sar@hotmail.com
Marianne Kromann, København, 60219217, marianne_kromann@hotmail.com
Som associerad medlem deltar du i
verksamheten och har samma förmå-
ner som ordinarie medlemmar, med
den enda skillnaden att du inte kan
inneha en styrelsepost.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #142
18
KANSLI
Generalsekreterare
Josefin Lind
08-400 204 83
0760-24 51 58
josefin.lind@slmk.org
Ekonomi- och medlemsansvarig
Cerese Olsson
08-400 204 83
cerese.olsson@slmk.org
Projektledare
Clara Levin
076-017 38 69
clara.levin@slmk.org
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Kassör
Klas Lundius
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Håkantorpsmölla
281 91 Perstorp
klas.lundius@slmk.org
Birgitta Sahlström
Kastlund
Profession:
Specialist i allmän psykiatri
Uppdrag i SLMK:
Styrelseledamot
Personligt:
Medlem och i varierande grad
aktiv i SLMK sedan 1980-talet.
Jag är alltmer oroad av mänsk-
lighetens oförmåga att lösa
konflikter på icke-våldsamt sätt.
Kärnvapnens existens innebär
ohållbara risker för livet på
jorden, för människans hälsa och
existensvillkor. Som pensionär
har jag nu tid att engagera mig
mer aktivt i Läkare mot Kärnva-
pen och är glad för den möjlighet
som delaktighet i SLMK:s arbete
ger – mitt i ”eländet”.
PERSONPORTRÄTTET
Kallelse till årsmöte
Alla medlemmar är välkomna till årsmöte för
Svenska Läkare mot Kärnvapen
LÖRDAGEN 23 JANUARI 2016
KL 14.00 – 15.00
PÅ TRÄFFPUNKT STORGATAN 11
Storgatan 11, Uppsala, 5 minuters gångväg från Uppsala C
VALBEREDNINGENS FÖRSLAG TILL
SLMK:S STYRELSE 2016
Ordförande: Andreas Tolf, Uppsala
Vice ordförande: Martin Tondel, Uppsala
Vice ordförande: Åsa Lindström, Eskilstuna
Sekreterare: Meit Krakau, Danderyd
Koordinator: Leonore Wide, Saltsjöbaden
Medlem i IPPNW:s internationella råd: Gunnar Westberg, Göteborg
Övriga ledamöter:
Bengt Larsson, Hudiksvall
Birgitta Sahlström Kastlund, Lund
Christina Vigre Lundius, Perstorp
Lin Sadi, Stockholm
Studentrepresentant:
David Victorin, Malmö
Suppleanter:
Ann Marie Janson Lang, Stockholm
Frida Sundberg, Göteborg
Gösta Alfvén, Stockholm
Jan Larsson, Uppsala
Johannes Eldblom, Göteborg
Wenjing Tao, Stockholm
Studentsuppleant: vakant
REVISION:
Auktoriserad revisor: Christina Gotting, Stockholm
Auktoriserad revisor, suppleant: Eva Stein, Allegretto Revision AB
Föreningsrevisor: Bengt Lindell, Kalmar
Föreningsrevisor, suppleant: Kristina Olofsson, Hudiksvall
VALBEREDNINGEN HAR UTGJORTS AV:
Carin Odhner, Stocksund
Johannes Norberg, Skellefteå
Erik Wareborn, Malmö
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
Detta är en del av en kampanj som pågick i samband med Generalförsamlingens
Första utskott under oktober. Kampanjen var ett samarbete mellan Svenska Läkare
mot Kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF,
för att uppmärksamma kärnvapnens humanitära konsekvenser och för att skapa
medvetenhet kring att kärnvapen fortfarande inte är förbjuda.
70 ÅR EFTER att BOMBERNA TYSTNAT
behandlas fortfarande tusentals
