Läkare mot Kärnvapen #127, mars 2012

Text från PDF

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #127
RÖDA KORSET ANTAR
HISTORISK RESOLUTION
RIKSDAGS SEMINARIUM
MED ALYN WARE
NORDKOREA
REPORTAGE INIFRÅN
WARD WILSON UTMANAR TRADITIONELL
UPPFATTNING OCH MYTBILDNING OM
KÄRNVAPEN SOM AVSKRÄCKNING.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN SEDAN 1981
Nr 127  feb-marwww.slmk.org
I DETTA
NUMMER

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
2
I augusti 2010 var vi i Basel. Den
internationella läkarrörelsen mot
kärnvapen, IPPNW, höll världskongress
där, under mottot Nuclear abolition:
for a future. Ett tema var kritik av
kärnvapen staternas argument för att
behålla sina atombomber – avskräck-
ningen, nuclear deterrence. Ett annat
tema var behovet av ett förbud mot
kärnvapen. Efter kongressen tog en
av oss (Jan L) tåget mot Spanien med
byte i Paris och köpte under uppehål-
let där en dagstidning. På första sidan
fanns en artikel
om en nyss
avliden general,
Pierre-Marie Gallois.
General Gallois var
mannen som hade övertygat de
Gaulle om att Frankrike behövde egna
kärnvapen. Landet hade förnedrats
genom tyskarnas invasion och om
Frankrike skaffade sig atombomber
skulle det inte hända igen, landets ära,
la gloire, skulle inte fläckas en gång till.
Det visade sig att samma tema kom
igen i flera franska tidningar – Pierre-
Marie Gallois hyllades för att ha formu-
lerat den avskräckningsfilosofi som fått
landet att skaffa kärnvapen och ”bli en
stormakt i världen”. Gallois utvecklade
detta tänkande i sin bok ”Stratégie de
l’âge nucléaire” (En strategi för atom-
åldern). Huvudtesen är att även den
svagare parten i en konflikt kan se till
att status quo bibehålls genom sin för-
måga att skapa omfattande förstörelse
hos den potentielle angriparen.
 Det här bekräftade vad vi hade
fått höra i Basel. I ett lysande tal hade
Schweiz utrikesminister Micheline
Calmy-Ray sagt: “The reason resides
in the security doctrines of the nuclear
weapon States...Two decades after the
end of the Cold War, nuclear deter-
rence is still at the center of these
doctrines. This is the heart of the pro-
blem.”  Calmy-Ray vände sig kraftfullt
mot avskräckningsargumentet. Men
artiklarna om Pierre-Marie Gallois
visar att mycket arbete krävs för att
hennes resonemang ska gå hem bland
makthavare i Frankrike.
 Hur kan vi förstå två så olika sätt
att tänka? Kanske skulle vi våga ta ett
tankesteg i en för oss ovan riktning och
närma oss våra idémotståndares sätt
att tänka.
 Under de mer än sextio år som
förflutit sedan atombomben skapades
har vi levt i en bättre värld jämfört med
de sextio år som föregick den 6 augusti
1945. Är det en tillfällighet, har vi haft
slumpen med oss, beror det på helt
andra saker, eller kan närvaron av kärn-
vapnen ha spelat en roll? Är det trots,
tack vare, eller oberoende av kärnvap-
nen som antalet krig mellan nationer
minskat? Måste ledarna för världens
stora nationer balansera på den stora
katastrofens brant för att avhålla sig
från att föra ut sina länder i krig mot
varandra?
 Samtidigt – hur kan vi tro att andra
stater inte drar samma slutsats av av-
skräckningsdoktrinen och skaffar detta
”ultimata verktyg för egen säkerhet”?
Med Micheline Calmy-Reys ord: “Some
states still rely on nuclear weapons and
consider them useful for their security.
In their doctrines, they present them
as the ultimate security guarantee.
The basic contradiction in this posi-
tion is however: If these weapons are
so useful to some states, why not to
others?” Alltså, skulle inte en sprid-
ning av kärnvapnen till trettio länder
eller flera, till områden med en instabil
politisk situation eller till icke-statliga
organisationer rycka undan grunden
för den franske generalen Gallois sätt
att resonera?
 I detta nummer av LMK är avskräck-
ning huvudtemat. Två forskare, Ward
Wilson och Andreas Jarblad, båda med
stor kunskap om kärnvapenavskräck-
ning, har skrivit var sin artikel för vår
tidning. Ward
Wilson föreläste i
höstas på ICAN:s
internationella kon-
ferens i Genève som
jag Josefin L deltog i (se LMK 126),
och han erbjöd sig då att även besöka
Stockholm. Vi satte tillsammans ihop
ett program och under en vecka i slutet
av 2011 åkte vi runt till UD, Stockholms
universitet, SIPRI samt till fredsrörelsen
och talade om kärnvapenavskräckning.
 Ward Wilson, som i många år fors-
kat om kärnvapnens politiska effekter,
hävdar att historiska fakta talar för att
vi inte kan lita på att avskräckning med
kärnvapen fungerar. Andreas Jarblad,
fredsforskare i Uppsala, visar i sin arti-
kel hur kärnvapen av politiker uppfat-
tas som maktmedel och av militärer
som odugliga, oanvändbara vapen.
Läs artiklarna, tänk och kommentera!
Kommentera gärna även tidningens
nya utseende. Från och med detta
nummer görs vår tidning i samarbete
med Gabriel Holmbom, som står för
layout. Vi tar även gärna emot syn-
punkter på att några artiklar denna
gång är på engelska.
AVSKRÄCKNING
Dinosauriefilosofi eller fungerande pragmatisk strategi?
Ledare
Jan Larsson  Josefin Lind
jan.larsson@slmk.org josefin.lind@slmk.org

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
3
RÖDA KORSET ANTAR
HISTORISK RESOLUTION
Den 26 november 2011 fattade en av de största globala
humanitära aktörerna, internationella rödakors- och
rödahalvmånerörelsen, ett avgörande beslut om att
mobilisera mot kärnvapen.
EN KÄRNVAPENFRI VÄRLD
– VAD KAN DU GÖRA?
Är riksdagsseminarium en framkomlig väg för att väcka
intresse för kärnvapenfrågan bland våra politiker?
Intervju med Alyn Ware.
NORDKOREA
Reportage inifrån - i oktober besökte en IPPNW-
delegation Nordkorea. Reseskildring och bildkollage.
AVSKRÄCKNING - TOMMA HOT?
Ward Wilson utmanar traditionell uppfattning och
mytbildning om kärnvapen som avskräckning samt
bjuder på sig själv i en personlig intervju.
INNEHÅLL
4
7
10
14
Läkare mot Kärnvapen nr 127, feb/mar 2012
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 5 000 ex
Läkare mot Kärnvapen är en kvartalstidskrift som ges ut av förenin gen
Svenska Läkare mot Kärnvapen i samarbete med Danska Läkare mot
Kärnvapen, Forskare och Ingenjörer mot Kärnvapen och Svenska
Tandläkare mot Kärnvapen.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson | Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALA
Tel 073-072 25 88 | E-post: jan.larsson@slmk.org
Red för detta nr: Jan Larsson, Ulf  König, Josefin Lind, Pernilla Lundmark
Tryckeri: AM-tryck & reklam i Hässleholm | 0451-38 49 50
Layout: Gabriel Holmbom, egdesign.gabriel@gmail.com
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 25.
Tryckt på miljögodkänt papper.
Utgivningsplan
Nr Manusstopp  Distribution
128  20/2 -12  mars
129  1/5 -12  juni
130  20/9 -12  okt/nov
17  KÄRNVAPEN SOM MAKTMEDEL
19  KÄRNVAPENUTGIFTERNA ÖKAR

20  INTERNATIONELL UTBLICK
22 KRÖNIKA ’KÄRNVAPEN FRÅN EN AMERIKANSK HORISONT’
23  NOTISER
24  MEDLEMSSIDORNA
 Trettio år med lokal föreningen i Umeå
 SLMK - styrelse och ledning
 Organisationer mot kärnvapen
Omslaget:
Ward Wilson fotograferad i Stockholms
tunnelbana under ett Sverigebesök i
november 2011 då Ward medverkade
i en rad seminarier på temat ”kärnvapen
och avskräckning”.
Foto: Gabriel Holmbom

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
4
Internationella rödakors-
och rödahalvmånerörelsen
mobiliserar
F
rivilliga och anställda från
japanska Röda Korset fanns på
plats och arbetade efter bästa
förmåga för att hjälpa överlevande
i Hiroshima 6 augusti 1945. Dagen
efter anlände fler team för att hjälpa
till på japanska Röda Korsets sjukhus
i Hiroshima och vid de improviserade
hjälpstationer som sattes upp.
Under de tre följande veckorna
behandlades 31 000 patienter
av 792 frivilliga och anställda
rödakorsare.
 Internationella rödakors-
kommittén (ICRC) var den första
oberoende internationella organi-
sationen som kunde rapportera till
omvärlden, men först ett par veckor
efter katastrofen.  ICRC-delegaten
Fritz Bilfinger, den förste som besökte
Hiroshima, beskriver situationen i ett
telegram: “conditions appalling stop
city wiped out, eighty percent all hos-
pitals destroyed or seriously damaged;
inspected two emergency hospitals,
conditions beyond description full
stop effect of bomb mysteriously seri-
o u s ...”
 Redan 5 september 1945 uttalade
ICRC sin förhoppning om att alla
kärnvapen skulle avskaffas. När sta-
terna och rödakors- och rödahalvmå-
nerörelsen samlades tre år senare vid
den 17:e Internationella rödakorskon-
ferensen i Stockholm 1948, uttryckte
man gemensamt sin oro över massför-
störelsevapen och staterna uppmana-
des att agera: ”prohibit absolutely all
recourse to such weapons and to the
use of atomic energy or any similar
force for purposes of warfare”.
 En viktig utgångspunkt är den
internationella humanitära rätten,
krigets lagar. ICRC och de nationella
rödakors- och rödahalvmånefören-
ingarna har ett särskilt mandat från
staterna att främja respekten för
internationell humanitär rätt. ICRC
har även en central roll i att utveckla
den humanitära rätten och har haft
avgörande betydelse för införandet av
restriktioner och förbud mot vapen
och stridsmetoder.  De har också
uppgiften att övervaka att reglerna
följs och har när det gäller kärnvapen
återkommande påpekat omöjligheten
i att tillämpa den humanitära rättens
mest grundläggande regel, distink-
tionsprincipen, att alltid skilja mellan
militära mål och civilbefolkningen
samt civil egendom.
 De 66 åren av kontinuerligt
lärande innebär att vi idag vet att
effekterna är mycket allvarligare än
vad man först kunde ana. Japanska
Röda Korset, som sedan 1945 har
”VI VET IDAG ATT KÄRNVAPNENS
EFFEKTER ÄR URSKILLNINGSLÖSA
OCH ATT DE VARAR I DECENNIER.”
Den 26 november 2011 fattade en av de största globala humanitära aktörerna,
internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen, ett avgörande beslut om
att mobilisera mot kärnvapen. Men engagemanget i kärnvapenfrågan sträcker sig
tillbaka till de ödesdigra dagarna i augusti 1945 när bomberna föll över Hiroshima
och Nagasaki.
av Dick Clomén, folkrättsrådgivare, Svenska Röda Korset
dick.clomen@redcross.se

”Sedan jag började engagera mig i
folkrättsfrågor så har kärnvapenfrå­
gan fascinerat särskilt. Hur kan ett
så grymt vapen inte vara förbjudet?”,
undrar Dick Clomén retoriskt. ”Frågan
symboliserar också en del av folk­
rättens stora utmaning – den realpoli­
tiska verkligheten.”
FOTO: MAGNUS BERGSTRÖM
Svenska Röda Korsets ordförande Eva von Oelreich i paneldiskussion
på riksdagsseminariet som SLMK arrangerade i december 2011.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
5
behandlat överlevande, har varit en
del i forskningen om de medicinska
effekterna. Ständigt dokumenteras
nya sjukdomar som uppkommer till
följd av bomberna i Hiroshima och
Nagasaki, inte bara bland de överle-
vande utan också bland deras barn.
Vi vet idag att kärnvapnens effekter
är urskillningslösa och att de varar i
decennier. Forskningen om miljöef-
fekterna av kärnvapenkrig visar på
mycket allvarliga följder som skulle
kunna leda till global svält. En annan
central humanitär faktor är att ingen
internationell katastrofhjälp kommer
att kunna finnas på plats. En studie
som genomförts av ICRC visar att det
inte finns någon adekvat kapacitet för
att bistå de drabbade i ett kärnvapen-
krig.
1
 Idag befinner sig världen vid ett
vägskäl. Flera viktiga processer pågår.
Samtidigt som antalet kärnvapenstater
ökat under de senaste 20 åren har vi
också bevittnat alltfler icke-statliga
aktörer som söker tillgång till berikat
uran eller kärnvapen. Om inte en
FOTNOTER

1

R. Coupland and D. Loye, “International
assistance for victims of use of nuclear,
radiological, biological and chemical
weapons: time for a reality check?”,
International Review of the Red Cross,
No. 874, 30-06-2009, http://www.icrc.
org/eng/resources/documents/article/
review/review-874-p329.htm
2
 Council of Delegates 2011: Resolution 1,
Working towards the elimination of
nuclear weapons, 26-11-2011,
http://www.icrc.org/eng/resources/do-
cuments/resolution/council-delegates-
resolution-1-2011.htm
trovärdig internationell process för
att avskaffa kärnvapen sätts i verket,
tilltar risken både för ökad spridning
och för att kärnvapen faktiskt kommer
att användas.
 Det är mot den här bakgrunden
internationella rödakors- och röda-
halvmånerörelsen antog resolutionen
”Working towards the elimination of
nuclear weapons”.
2
 Resolutionen tar
avstamp i det oerhörda mänskliga
lidande all användning av kärnvapen
skulle innebära och det humanitära
imperativet att förhindra detta. Att
kärnvapen skulle kunna användas
utan att bryta mot den humanitära
rätten menar vi är svårt att se. Värl-
dens stater uppmanas att aldrig mer
använda kärnvapen och att skyndsamt
genomföra förhandlingar om en inter-
nationell konvention som förbjuder
och fullständigt avskaffar kärnvapen.
 Genom olika aktiviteter, allt från
offentliga kampanjer till humanitär
diplomati, uppmanas rödakors- och
rödahalvmånerörelsen att sprida reso-
lutionens budskap. Vi hoppas kunna
bidra till att mobilisera och inspirera
alla de personer och organisationer
som behövs för att lyckas med den
viktiga utmaningen att avskaffa alla
kärnvapen! v
FOTO: DENNIS DAHLQWIST
av Dick Clomén, folkrättsrådgivare, Svenska Röda Korset
dick.clomen@redcross.se

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
6
26-11-2011 Resolution
WORKING TOWARDS THE ELIMINATION
OF NUCLEAR WEAPONS
Council of Delegates of the International Red Cross and Red Crescent
Movement, Geneva, Switzerland, 26 November 2011
The Council of Delegates,
deeply concerned about the destructive power of nuclear weapons, the unspeakable human suffering they cause, the
difficulty of controlling their effects in space and time, the threat they pose to the environment and to future genera-
tions and the risks of escalation they create,
concerned also by the continued retention of tens of thousands of nuclear warheads, the proliferation of such weapons
and the constant risk that they could again be used,
disturbed by the serious implications of any use of nuclear weapons for humanitarian assistance activities and food
production over wide areas of the world,
believing that the existence of nuclear weapons raises profound questions about the extent of suffering that humans
are willing to inflict, or to permit, in warfare,
welcoming the renewed diplomatic efforts on nuclear disarmament, in particular the commitments made by States at
the 2009 United Nations Security Council Summit on Nuclear Non-Proliferation and Nuclear Disarmament, the 2010
Review Conference of the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons and the Treaty Between the United Sta-
tes of America and the Russian Federation on Measures for the Further Reduction and Limitation of Strategic Offensive
Arms,
welcoming also the commitments made by States at the highest levels in the above fora to create the conditions for a
world free of nuclear weapons through concrete actions in the fields of nuclear non-proliferation and nuclear disarma-
ment,
recalling the 1996 advisory opinion of the International Court of Justice, which confirmed that the principles and rules
of international humanitarian law apply to nuclear weapons and concluded that the threat or use of such weapons
would generally be contrary to the principles and rules of international humanitarian law,
drawing upon the testimony of atomic bomb survivors, the experience of the Japan Red Cross and ICRC in assisting
the victims of the atomic bomb blasts in Hiroshima and Nagasaki and the knowledge gained through the ongoing
treatment of survivors by the Japanese Red Cross Atomic Bomb Survivors Hospitals,
bearing in mind the resolutions on weapons of mass destruction in general and the abolition of nuclear weapons in
particular, adopted by the International Conferences of the Red Cross and Red Crescent in 1948, 1952, 1957, 1965, 1969,
1977 and 1981; the Council of Delegates in 2009; and the statements on nuclear weapons made by the President of the
International Committee of the Red Cross to the Geneva diplomatic corps in April 2010 and by the President of the
International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies to Nobel Laureates in Hiroshima in November 2010,
convinced that the Red Cross and Red Crescent Movement has an historic and important role to play in efforts to
create the conditions for a world without nuclear weapons,
1. emphasizes the incalculable human suffering that can be expected to result from any use of nuclear weapons, the
lack of any adequate humanitarian response capacity and the absolute imperative to prevent such use,
2. finds it difficult to envisage how any use of nuclear weapons could be compatible with the rules of international
humanitarian law, in particular the rules of distinction, precaution and proportionality,
3. appeals to all States:
- to ensure that nuclear weapons are never again used, regardless of their views on the legality of such weapons,
-  to pursue in good faith and conclude with urgency and determination negotiations to prohibit the use of and com-
pletely eliminate nuclear weapons through a legally binding international agreement, based on existing commitments
and international obligations,
4. calls on all components of the Movement, utilising the framework of humanitarian diplomacy:
- to engage, to the extent possible, in activities to raise awareness among the public, scientists, health professionals
and decision-makers of the catastrophic humanitarian consequences of any use of nuclear weapons, the international
humanitarian law issues that arise from such use and the need for concrete actions leading to the prohibition of use
and elimination of such weapons,
- to engage, to the extent possible, in continuous dialogue with governments and other relevant actors on the humani-
tarian and international humanitarian law issues associated with nuclear weapons and to disseminate the Movement
position outlined in this resolution.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
7
O
nsdagen 7 december arrang-
erade SLMK tillsammans med
Internationella Kvinnoförbun-
det för Fred och Frihet (IKFF), samt
de tre riksdagsledamöterna Christer
Winbäck (FP), Carina Hägg (S) och
Olle Thorell (S) ett två timmar långt
seminarium i riksdagen med syfte
att ge riksdagsledamöter verktyg och
inspiration till att arbeta med kärnva-
pennedrustning.
 På talarlistan stod Alyn Ware,
global koordinator för Parliamentari-
ans for Nuclear Non-proliferation and
Disarmament (PNND), Jonas Norling
från UD, Henrik Salander, ordförande
i Middle Powers Initative samt Röda
Korsets ordförande Eva von Oelreich.
Övriga talare var jag själv för SLMK
samt Christer Winbäck och Carina
Hägg.
 Cirka trettio deltagare kom varav
en handfull riksdagsledamöter. Anfö-
randena som hölls gav olika perspektiv
åt ledamöterna att utgå från i sitt ar-
En kärn vapenfri värld
– vad kan du göra? av Josefin Lind  josefin.lind@slmk.org
bete. Alyn Ware talade i huvudsak om
vikten av att arbeta för ett heltäckande
förbud mot kärnvapen medan Jonas
Norling presenterade Sveriges linje,
där tyngdpunkten ligger på nedrust-
ningskonferensen i Genève, prov-
stoppsavtalet och framförhandlandet
av ett förbud mot att framställa klyvbart
material. Henrik Salander menade att
båda dessa perspektiv är viktiga och att
de kan existera i samförstånd och gav
några konkreta tips till ledamöterna
om hur de kan agera. Han har arbetat
under 11 utrikesministrar så hans syn-
punkter kändes välgrundade! Eva von
Oelreich berättade om Internationella
Röda Korskommitténs kärnvapenre-
solution, att den antogs i konsensus
och vad den bygger på. Svenska Röda
Korset stödde resolutionen och man
hoppas kunna arbeta med kärnva-
penfrågan i framtiden, främst genom
informationsarbete via kretsarna ute i
landet. Mer om Röda Korset finns på
sidorna 4-6 i detta nummer. Då alla
talare noga betonat vikten av att samar-
beta med och stötta civilsamhället var
det en angenäm uppgift att represen-
tera detta och tydliggöra att vi gärna
bistår med information, erfarenhet,
kontakter och kunskap för att under-
lätta för riksdagsledamöterna i deras
arbete.
Det viktigaste resultatet av seminariet
var att, som Christer Winbäck och
Carina Hägg informerade om, en grupp
eller ett nätverk av riksdagsledamöter
med intresse för kärnvapenfrågor ska
bildas –  för diskussion, informations-
spridning och gemensamma aktivite-
ter. I början av året kommer det första
mötet att äga rum, förhoppningsvis
med representanter från de flesta
riksdagspartier. Läkare mot Kärnvapen
kommer att ha en central roll i detta
nätverk genom att sprida information
och underlätta vid möten.
 Mer om detta arbete kommer i
nästa nummer av vår tidning.
Josefin Lind och Alyn Ware i  panelen
inför riksdagsledamöterna.
FOTO: DENNIS DAHLQWIST

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
8
ALYN WARE
INTERVJUAS
TELL US A LITTLE ABOUT YOUR
WORK AND ABOUT YOUR MAIN
FOCUS AND AIM?
– I work for peace, conflict resolution,
human rights, environmental protection
and non-violence in schools, homes,
communities and globally as both
an educator and advocate for peace.
My main projects are teaching con-
flict resolution skills to students (from
kindergarten to high schools), teaching
global awareness in schools, promoting
peaceful resolution of international con-
flicts (through the use of international
law and legal mechanisms including
the United Nations), promoting disar-
mament for development (reducing
military spending to fund Millennium
Development Goals) and advocating
for the abolition of nuclear weapons. In
order to abolish nuclear weapons I have
been involved in the World Court case
which declared nuclear weapons ge-
nerally illegal, drafting United Nations
resolutions, and establishing global
organisations, coalitions, networks and
initiatives including Parliamentarians
for Nuclear Non-proliferation and
Disarmament, the Middle Powers Ini-
tiative, Abolition 2000 Global Network
to Eliminate Nuclear Weapons, and the
Nuclear Abolition Forum. In order to
demonstrate the feasibility of nuclear
abolition, and provide a guide to multi-
lateral negotiations, in 1996 I brought
together a group of experts to draft a
Model Nuclear Weapons Convention – a
draft treaty to prohibit nuclear weapons
and provide a phased program for the
elimination under strict and effective
international control. The Model NWC
has been circulated to all States as a
UN document, revised in 2007, and
promoted by the UN Secretary-General
as part of his Five-Point Proposal for
Nuclear Disarmament.
 I promote a vegetarian diet as the
main way that people can significantly
reduce their carbon footprint and ensu-
re sufficient food for all of humanity, as
well as advancing nonviolence towards
all creatures. It’s a struggle to get peace
and disarmament movement people to
understand the connections between
peace, nonviolence, the environment
and alleviating poverty – but progress is
starting to occur with this.
HOW WOULD YOU SAY SWEDEN
DOES IN DISARMAMENT TODAY?
– Swedish organisations play a very
important role in international peace
and disarmament campaigns. These in-
clude the Stockholm International Peace
Research Institute, SLMK (Swedish
IPPNW), WILPF Sweden (IKFF), Life-
Link Friendship-Schools and Interna-
tional Peace Bureau. Also, the headqu-
arters of the Parliamentary Forum on
Small Arms and Light Weapons, a very
effective parliamentary group, is in Swe-
den. Swedish parliamentarians aren’t
quite as active on nuclear disarmament
as they used to be. I recall during the
time of the World Court case on nuclear
weapons how Swedish parliamentarian
Maj Britt Theorin introduced a binding
resolution that was adopted in parlia-
ment requiring the Swedish government
to make a strong submission to the Court
arguing that the threat or use of nuclear
weapons was illegal. This was a most ef-
fective parliamentary action. Today, the
Swedish parliament lags behind many
others (including Austria, Belgium,
Germany, Italy, and Norway) that have
taken action, for example, to support the
UN Secretary-General’s Five-Point Plan,
promote a Central European Nuclear
Weapon Free Zone, or to hold hearings
on the nuclear weapons convention.
 The Swedish government was very
active from 1998 – 2010 as part of the
New Agenda Coalition, which helped
achieve nuclear disarmament agre-
ements and commitments by States
Parties to the Non-Proliferation Treaty
in 2000 and 2010. However, since 2010,
there does not appear to have been
much action by Sweden to ensure imple-
mentation of these agreements.
WHAT IS YOUR EXPERIENCE OF
HOW SWEDEN IS PERCEIVED
INTERNATIONALLY?
– Sweden is perceived as a wealthy
neutral country that has a history of
advancing peace and nuclear disarma-
ment, and a capacity to play a leader-
ship role. Sweden has produced many
effective and well-respected internatio-
nal diplomats like Dag Hammarskjöld,
Alva Myrdal, Rolf Ekeus, Maj Britt Theo-
rin, Hans Blix and Henrik Salander.
Initiatives like the Six Nation Initiative
(with Olof Palme as one of the leaders)
and the Weapons of Mass Destruction
Commission (led by Hans Blix) made
great contributions to nuclear disarma-
ment. However, currently there does not
appear to be anything very significant
coming from the Swedish government.
WHAT ROLE DO YOU THINK
SWEDEN CAN PLAY IN NUCLEAR
DISARMAMENT?
– Following the agreement at the 2010
NPT Review Conference that “All States
need to make special efforts to establish
the necessary framework to achieve
and maintain a world without nuclear
weapons,” there is an opportunity for
like-minded influential States like Swe-
den to start preparatory work on the
global framework for the abolition of
nuclear weapons. This work has to start
outside the Conference on Disarmament
in Geneva, which has been blocked from
doing anything for the past 15 years
due to the veto power of any one of the
65 member States. Now is the time to
start a like-minded process to develop a
global law banning nuclear weapons,
similar to the way we developed global
treaties banning landmines and cluster
munitions without waiting for every go-
vernment in the world to agree. Sweden
could be one of the respected leading
States in this like-minded process.
WHAT WOULD BE YOUR BEST
ADVICES TO GET SWEDEN ON
RIGHT TRACK AGAIN?
– If government is lagging behind, then
it is up to civil society and parliamenta-
rians to push them along. Civil society
can generate media attention. Parlia-
mentarians can focus that attention on
policy change, adopting parliamentary
resolutions requiring action, holding
parliamentary hearings, making budget
allocations to ensure the diplomats
can effectively advance initiatives, and

FOTO: WOLFGANG SCHMIDT
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
9
liaising with their counterparts in other
parliaments to ensure supportive or
reciprocal action by other countries.
WHAT WOULD BE SLMK:S MOST
IMPORTANT CONTRIBUTION?
– On November 26, 2011, the Federation
of Red Cross and Red Crescent Societies
adopted a resolution affirming that the
use of nuclear weapons was incompa-
tible with the laws of warfare (inter-
national humanitarian law), calling
on governments to work for the global
abolition of nuclear weapons, and
encouraging Red Cross and Red Cres-
cent societies to undertake education
campaigns to support this. SLMK, an
organization of medical professionals,
carries the same message as the Red
Cross – that any use of nuclear weapons
would cause catastrophic humanita-
rian consequences, and the only way to
address this risk is to prevent any use by
abolishing the weapons.
 SLMK could work with Red Cross
to educate Swedish civil society and
parliamentarians, and to call for the
Swedish parliament to adopt legislation
prohibiting nuclear weapons (similar to
New Zealand’s legislation for example),
to divest all public funds from corpora-
tions involved in nuclear weapons and
delivery systems (similar to Norway’s
divestment action), and for the govern-
ment to take the lead on a global treaty
to abolish nuclear weapons (as outlined
above).
DO YOU THINK THE SEMINAR
IN THE PARLIAMENT A GOOD
STARTING POINT?
– The seminar was very valuable in
bringing together NGOs, parliamen-
tarians and the Swedish branch of the
Red Cross. However, seminars have only
limited value in engaging parliamen-
tarians. In order to move parliamenta-
rians into action, SLMK would need to
arrange a series of individual meetings
with key parliamentarians from across
the political spectrum and from key
committees/delegations –Foreign Affairs
Committee, OSCE delegation, IPU
(Inter-Parliamentary Union) delega-
tion.
YOU WERE IN SWEDEN THIS
SUMMER TOGETHER WITH
DOUGLAS ROCHE – TELL US
ABOUT THAT VISIT.
– Senator Roche and I were in Sweden
primarily to meet with the Foreign Mi-
nistry to see if they were willing to take
action, along with other like-minded
countries, on commencing the prepa-
ratory work for a nuclear weapons
convention or framework of agreements.
We were disappointed that there was
not enthusiasm from the Swedish go-
vernment to take such action.
WHAT WILL A WORLD WITH A
BAN ON NUCLEAR WEAPONS
LOOK LIKE?
– I recall the political environment in
New Zealand when we were still under
the extended nuclear deterrence security
framework with the United States.
Our public consciousness and political
agenda was very much in the fram-
ework of win/lose, us versus them, and
military force (or the threat of it) as the
primary provider of our national secu-
rity.  After we in New Zealand adopted
our nuclear free legislation prohibiting
nuclear weapons, there was a very rapid
change in consciousness and political
environment towards common security
and international law/mechanisms
being the primary provider of national
security. In talking with Costa Ricans, I
understand that a similar transition of
consciousness and political frameworks
occurred once Costa Rica abolished
their army in 1949.
 This experience leads me to believe
that the abolition of nuclear weapons
globally will not leave us in the same
world just minus nuclear weapons. The
very process of abolishing the frame-
work of ultimate force, will lead to a
change in global politics, away from mi-
litarism and towards common security
and more effective international conflict
resolution.
WHAT DO YOU DO?
I educate and advocate for peace, nonviolence, disarmament
and positive conflict resolution at all levels of society.
FAVOURITE DISARMAMENT DEVICE IN THE OFFICE?
An earthball – or the photo of earth from outer space,
showing the planet as one interconnected living being.
FAVOURITE BOOK?
Hitch-hikers Guide to the Galaxy. It’s good to have a little
humour and perspective in this work.
WHAT ́S YOUR FAVOURITE NUKE ACRONYM? WHY?
CND (Campaign for Nuclear Disarmament). The logo using the
semaphore letters is fantastic (it also represents a person standing
with their arms outstretched for holding hands with everyone around the
world). It is now a universally recognized peace symbol. However, most
people don’t realize where it has come from, so we have a little educating
to do there.
WHEN DO WE HAVE A TOTAL BAN ON NUCLEAR WEAPONS?
We start now by banning them in our homes, schools, workplaces, churches,
countries and regions. It won’t take long for this to spread to the whole world.
WHAT DO YOU DO WHEN YOU ́RE NOT DOING DISARMAMENT JOB?
Other peace work, play guitar, run, cycle, DJay, read, socialize.

I
oktober besökte en
IPPNW-delegation Nord-
korea och KAWPP, Korean
Anti War Peace Physicians. I
delegationen deltog Gunnar
Westberg och Åsa Lindström
från SLMK samt Vappu Tai-
pale (co-president i IPPNW),
Björn Hilt (ordförande i
IPPNW:s styrelse), Herman
Spanjaard, Ilkka Taipale och
Kristin Svendsen. IPPNW har
tidigare haft ett par delegatio-
ner till Nordkorea och SLMK
har deltagit två gånger tidi-
gare, 2005 och 2007.
Nordkorea
– inte ett enkelt land att samarbeta med
Resan började i Peking och med tåg
färdades vi in i Nordkorea och mot
huvudstaden Pyongyang. Ett fåtal
nordkoreaner, inga fler utlänningar än
vi, fanns med på tåget när det passera-
de gränsen. Däremot var det till bräd-
den fullt av varor som uppenbarligen
fördes in i landet av konduktörerna,
sannolikt åtminstone delvis smuggel-
gods. När vi väl rullat över floden som
utgör gräns mellan Kina och Nordko-
rea väntade gränskontrollen som sägs
ha för vana att vända ut och in på varje
pinal i bagaget. Tulltjänstemännen tit-
tade dock bara lite i väskorna och för-
hörde sig kort om vad var och en hade
med sig. Alla mobiltelefoner samlades
däremot in, lades i en plastpåse som
tejpades ihop med lager av tejp till en
stor tejpboll, för att sedan inte öppnas
förrän vid utresan.
 När tåget efter ett drygt dygns resa
rullade in på Pyongyangs station möt-
tes vi av Choe Jim Sim, generalsekre-
terare i KAWPP samt Mr Bang från The
Committe for Cultural Relations with
Foreign Countries. De två var därefter
våra ständiga följeslagare. Vi fick dock
gå ut på egen hand, något som tidigare
inte varit tillåtet, men uppmanades att
inte bege oss längre än på promenader
i området kring hotellet.
 Första dagen stod ett seminarium
på programmet. Vi hade förberett ett
antal presentationer om framför allt
IPPNW och kärnvapen men även ett
par om folkhälsa. Till seminariet kom
27 läkare, vilka alla, skulle det visa
sig, var specialister i radiologi och
nuklearmedicin och ingen medlem i
KAWPP. En stor besvikelse då vi förbe-
rett oss för en publik som åtminstone
hört talas om IPPNW och hade grund-
läggande vetskap om kärnvapen. Det
framkom senare att även våra åhörare
blivit missnöjda då de förväntat sig
föreläsningar om det senaste inom
sin specialitet. Vi hade planerat våra
presentationer så det fanns gott om
tid för frågor efteråt. Då hade vi, enligt
våra värdar, plötsligt mycket bråttom
iväg vidare och var tvungna att gå.
 I övrigt stod framför allt sjukhus-
besök på programmet. Kim Manyu i
Pyongyang är huvudsjukhus för nio re-
gionsjukhus vilket betyder att man har
mer avancerad specialistkompetens,
tar svåra fall från regionsjukhusen
och finns tillgänglig för konsultation
via telemedicin. Sjukhuset är delat i
två delar, en för västerländsk och en
för traditionell koreansk medicin.
Vi besökte även regionsjukhusen i
Kaesong och Nampho. På Kim Manyu
kunde vi kort berätta om syftet med
att vi besökte Nordkorea och vi kunde
KAWPP – KOREAN ANTI WAR
PEACE PHYSICIANS är den nord-
koreanska medlemsorganisationen
i IPPNW. Föreningen hette tidigare
Korean Anti Nuke Peace Physicians,
KANPP, och har funnits sedan 1991.
De har nyligen bytt namn och tagit
bort ordet kärnvapen. Någon anled-
ning till namnbytet har man från
nordkoreansk sida inte givit. Nuvaran-
de ordförande heter Ri Chol och enligt
honom har KAWPP 60 läkare och 16
medicinstudenter som medlemmar.
av Åsa Lindström
asa.lindstrom@slmk.org

informera lite om IPPNW:s arbete. På
de andra sjukhusen gavs ingen mer
möjlighet än att förklara förkortningen
IPPNW.
 I Pyongyang ligger Munsu-dong
compound, ett muromgärdade om-
råde där alla ambassader och inter-
nationella organisationer som t.ex.
Röda korset och FN-organ är belägna
och dit vanliga nordkoreaner inte har
tillträdde. Dit åkte vi en förmiddag för
besök på Svenska ambassaden och
möte med ambassadör Barbro Elm.
Hon har varit ambassadör i Nordkorea
i ungefär ett år och berättade om sina
intryck från Pyongyang och en resa
hon gjort i nordöstra delen av landet.
Vi förklarade vilka vi var och berättade
om IPPNW:s arbete. Samtalet fortsatte
sedan kring förändringar som skett
i Nordkorea de senaste åren och hur
den närmaste framtiden kan tänkas se
ut.
 Sista kvällen i Nordkorea åt vi
middag med vice hälsoministern och
tillika ordförande i KAWPP dr Ri Chol.
Under detta möte fick vi möjlighet att
mer ingående prata om syftet med vårt
besök, diskutera kärnvapen, IPPNW
och KAWPP. Vi samtalade en del kring
framtida samarbete och från IPPNW:s
sida tog vi upp vikten av kontinuitet.
Vi bad att få träffa de personer som ta-
git emot tidigare IPPNW-delegationer,
de doktorer som varit på besökt i t.ex.
Sverige eller som deltagit på IPPNW-
konferenser. De lyste dock med sin
frånvaro liksom KAWPP-medlemmar
över huvud taget. Detta förklarades
med att alla råkade vara bortresta eller
för tillfället mycket upptagna.
 Ett par gånger, bland annat under
middagen, kom Nordkoreas kärn-
vapen på tal. Våra värdar hävdade
bestämt att Nordkorea inte haft något
annat val än att utveckla kärnvapen,
de har tvingats av USA i och med att de
känner sig hotade av dem. De tog även
upp amerikanska kärnvapen på sydko-
reansk mark, vilkas existens vi försökte
bestrida. Vi fick en del kritik för att vi
pratade för mycket om kärnvapen och
för lite om medicin. Särskilt Mr Bang
framförde flera gånger att om vi nu vill
träffa och prata med läkare måste vi
ta upp ämnen som läkare kan relatera
till. Våra förklaringar om IPPNW och
att kärnvapen i allra högsta grad är
något som bör angå varje läkare föll i
stort för döva öron.
 Under middagen med dr Ri Chol
kom vi emellertid fram till några
förslag kring framtida samarbete. Om
det ska bli fler IPPNW-delegationer
behövs ett ”modellprogram” som kan
följas och som skulle innehålla flera
seminarier och presentationer om
kärnvapen och IPPNW för både läkare
och läkarstudenter samt medicinska
utbyten för specialister vilket nordko-
”VI FICK EN DEL KRITIK FÖR
ATT VI PRATADE FÖR MYCKET
OM KÄRNVAPEN OCH FÖR LITE
OM MEDICIN”
reanerna efterfrågade starkt. IPPNW
skulle i samarbete med den japanska
föreningen kunna ta fram ett häfte om
medicinska konsekvenser av atom-
bomberna i Hiroshima och Nagasaki
att distribueras i både Nord- och Syd-
korea.
 Sammanfattningsvis är det posi-
tiva från delegationen till Nordkorea
att ytterligare några nordkoreanska lä-
kare hört talas om IPPNW och arbetet
mot kärnvapen samt att vi under några
timmar kunde diskutera kärnvapen
med landets vice hälsominister och
ordförande för KAWPP. Å andra sidan
har inte mycket gått framåt i samar-
betet med KAWPP trots upprepade
delegationer. Nordkorea är förstås inte
det enklaste landet att samarbeta med
och det är inte heller lätt att veta hur vi
påverkar eller hur det vi säger uppfat-
tas då Nordkorea ter sig väsensskilt
från det mesta vi förstår oss på. Kanske
betyder det något att bara besöka ett
land som Nordkorea, men inför even-
tuella  framtida delegationer bör det
ordentligt garanteras flera tillfällen att
presentera och prata om IPPNW och
kärnvapen för läkare och läkarstuden-
ter. v
IPPNW-delegationen tillsammans med de
nordkoreanska värdarna.
FOTO: BJÖRN HILT

Utanför städerna breder jordbruket ut
sig från vägkanten och så långt bort
ögat når. Varje liten jordplätt verkar
uppodlad. Endast några enstaka trak-
torer syntes till, det mesta av arbetet
görs för hand. Under hela resan såg
vi förutom en handfull gäss drygt ett
tiotal kor och oxar men i övrigt ingen
boskap.
 Förutom Pyongyang besöktes
städerna Keasong och Nampho.
Vägarna dit var raka, delvis breda och
utanför städerna mestadels biltomma.
Med jämna mellanrum var vägspärrar
uppställda  – vanliga nordkoreaner får
inte resa hur de vill utan tillstånd.
 Pyongyang är en storstad med, till
skillnad från landsbygden, en del tra-
fik och med en blandning av moderna
byggnader, vardagliga grå huskomplex
och storslagna monument. Det är
förbjudet att korsa gatorna vilket folk i
Pyongyang ständigt trotsade och skyn-
dade sig att hinna före annalkande
bilar.
 Om det var glest mellan bilarna
var det desto fler som gick och cyklade
längs vägarna. Över huvud taget var
det hela tiden mycket folk ute, tillsy-
nes skyndandes på väg någonstans,
på landsbygd såväl som i städerna och
oavsett tid på dagen. I skolan går man
på för- eller eftermiddagen, så många
skolbarn är på väg till och från skolan
mitt på dagen. I Nordkorea finns ingen
arbetslöshet och en vanlig syn är folk
sysselsatta med uppgifter som att sopa
löv från gräsmattor och trottoarer.
Sjukhusen Kim Manyu, Keasong och
Nampho förevisadas av sina sjukhus-
Nordkorea - mina
intryck av landet
    av Åsa Lindström

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
13
direktörer. I Kaesong såg vi bl.a. ope-
rationssalarna och en operation som
pågick med dagsljus från ett fönster
som enda belysning. Brist på energi
och elavbrott var något som sjukhus-
direktörerna berättade om. Även brist
på material och mediciner, exempelvis
antibiotika, nämndes. På sjukhuset i
Nampho fick vi se flera patientsalar, ca
15 kvadratmeter stora med fyra till fem
sängar i varje rum.
 I Kaesong och Nampho besökte vi
också två barnhem. Barnen såg välmå-
ende ut men föreföll understimulera-
de. På båda barnhemmen fanns flera
trillingpar. Alla trillingar tas nämligen
till barnhem då en arbetsbörda med
tre barn samtidigt anses för stor.
Läs även  ”Nordkorea Revisited:
Förändringar i luften?”  av Gunnar
Westberg, på ww.slmk.org under
fliken blogg.
”VARDAGLIGA
GRÅ  HUS KOM­
PLEX OCH
STORSLAGNA
MONUMENT”
FOTO: BJÖRN HILT
FOTO: BJÖRN HILT

FOTO: GABRIEL HOLMBOM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
14
by Ward Wilson
ward@rethinkingnuclearweapons.org
T
his is a very exciting
time to be working
on nuclear weapons
issues. For the first time since
nuclear weapons were inven-
ted in 1945 there are serious
challenges to some of the
major ideas about nuclear
weapons.
New research has been quietly going
on in the twenty years since the end
of the Cold War, calling fundamental
ideas about nuclear weapons into
question. Notions about nuclear war,
about the effectiveness of bombing Hi-
roshima, about the reliability of nuclear
deterrence and about other beliefs that
have been central to the rationale for
keeping nuclear weapons are being
challenged. The arguments have been
the same about nuclear weapons for
sixty-five years. Now, suddenly, new
ideas are emerging, changing the entire
debate.
 Take, for instance, ideas about
Hiroshima. For decades the debate has
been locked into place: the Japanese
were going to surrender anyway and
the bombings were not justified (say
those who oppose nuclear weapons);
the bombings saved lives and were

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
15
blockade, impending starvation and
this is the first time they feel compel-
led to talk about surrender. So what
motivated them to sit down? It can’t
have been Nagasaki, that came later
in the morning. It probably wasn’t
Hiroshima. That was more than three
days earlier and they’d already thought
about having a meeting to discuss it
and decided not to. So what motivated
them?
 The Soviet invasion happened
just a few hours before the Japanese
decision to discuss unconditional sur-
render. Based on timing alone, it seems
likely that the Soviet declaration of war
was the decisive event that coerced
Japan into surrendering.
 When proponents of nuclear
weapons talk about the scale of the
attack on Hiroshima they often talk as
if the sheer magnitude of the attack
must have stunned Japan’s leaders into
giving in. But in fact the scale of the
attack on Hiroshima was not that much
greater than the attacks with conven-
tional bombs that had been going on
for months. The United States attacked
68 cities in the summer of 1945. If you
graph the number of people killed from
all 68 of those attacks you would expect
the deaths from Hiroshima to dwarf
the numbers from any of the other
attacks. In fact, based on the U.S. Stra-
tegic Bombing Survey, Hiroshima was
second in terms of number of people
killed. Tokyo, a conventional attack,
was first.
 If you graph the square miles
destroyed in all 68 cities, you’ll find that
Hiroshima is fourth. Three conven-
tional attacks destroyed more square
miles. If you graph the percentage
of the cities destroyed, Hiroshima is
fourteenth. It’s clear from this that the
bombing of Hiroshima was not outside
the scale of the conventional attacks
that had been going on all summer
long. And Japan’s leaders actually said
this: General Anami Korechika, the Mi-
nister of War and the most important
man in the government, says on August
13th that the atomic bombings were no
more menacing than the firebombing
that Japan had been undergoing all
summer long.
 If you examine the diaries and
meeting notes of Japan’s leaders during
the three crucial days following Hiro-
shima and before the meeting that led
to the decision to surrender on August
9th, what you find is that the bombing
of Hiroshima is a problem that they re-
cognize and take seriously. But it is the
Soviet declaration of war and invasion
that touches off a crisis. And this makes
sense. If you’ve already suffered the
destruction of 66 cities without surren-
dering, why should the addition of two
more make a difference? The bombing
of Hiroshima did not affect the strategic
situation that Japan confronted. On the
other hand, the strategic significance
of having another super power join the
war against you is undeniable.
 But they said they surrendered be-
cause of the Bomb. The Emperor went
on the radio and announced that that
was the reason they had to surrender.
So that must be the reason, right? Put
yourself in the Emperor’s shoes. Which
would you rather say? “We made mista-
kes, we didn’t fight well enough, there
was a lack of coordination between the
Army and the Navy”? Or would you
rather say, “The enemy made an ama-
zing scientific breakthrough that no one
could have predicted and that’s why
we lost”? The atomic bomb made the
perfect excuse for having lost the war.
 If nuclear weapons were a religion,
the bombing of Hiroshima would be
the first miracle. For forty years people
have believed that nuclear weapons
have a special psychological ability to
coerce and deter in part because of this
historical example. But it is clear that
Japan did not surrender because of the
Bomb. What does a religion do when its
founding miracle disappears? How do
”IF YOU GRAPH THE SQUARE MILES
DESTROYED IN ALL 68 CITIES, YOU’LL FIND
THAT HIROSHIMA IS FOURTH.”
perfectly justified (say those who sup-
port nuclear weapons). Neither side
has said anything new in forty years.
But now there is a new debate taking
place. This is not a discussion about
whether Hiroshima was moral; it is a
discussion about whether Hiroshima
worked.  Not whether the bombs went
off or flattened the cities, but whether
the Japanese surrendered because of
the bombings. After all, if nuclear wea-
pons have a unique ability to impress
and coerce adversaries, then there’s a
strong case that you have to keep them.
But if they played no role in convin-
cing Japan to surrender, then perhaps
they’re just bombs that are too big for
any sensible purpose.
 And it turns out there are four pret-
ty good reasons for doubting that the
Japanese surrendered because of nu-
clear weapons. First is timing. The U.S.
bombed Hiroshima on August 6, word
got to Tokyo almost right away that
something had happened, on the 7th
they got Truman’s press release saying
it was a nuclear attack, and on the 8th
Foreign Minister Togo Shigenori asked
for a meeting of the Supreme Council
– the effective ruling body of Japan – to
discuss the bombing. But his request
was refused. Then at midnight on the
8th the Soviet Union – which had been
neutral – declared war and invaded
Manchuria and other territories. Word
started to reach Tokyo by about 4:30 in
the morning of the Soviet invasion. At
10:30 a.m. the Supreme Council met to
discuss unconditional surrender. Later
in the morning Nagasaki was bombed.
 When Americans tell this story the
high point – the crux of the story – is
always August 6th: the day Hiroshima
was bombed. But from the Japanese
perspective the most important day is
not August 6th, it’s August 9th. The 9th
is the first time they sat down to discuss
unconditional surrender in the entire
war. Fourteen years of war, defeats and
victories, city bombing, submarine

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
16
you keep on believing?
 Another way to believe in nuclear
weapons is to argue that they have kept
the peace for 65 years and therefore
nuclear deterrence must work. This is,
however, proof by absence, one of the
least reliable forms of proof available.
Proof by absence, for example, is what
is used to justify throwing virgins into
the volcano. You’re afraid the volcano
will erupt, you throw a virgin into the
volcano, then the volcano doesn’t erupt
for a year and you say, “See? It worked!”
 We don’t accept proof by absence
in any situation in which there are
serious stakes involved. Consider medi-
cine. Imagine that I found a plant in my
back yard and I claimed that its root
prevented a rare form of cancer. Then I
gave the extract of the root to a hundred
people for a year and none of them de-
veloped this rare form of cancer. Would
that persuade you that it worked?
 These and other rebuttals to stan-
dard arguments about nuclear weapons
are gaining traction in countries around
the world. We have always known nu-
clear weapons are dangerous – and they
remain dangerous. But their usefulness
now appears to be open to serious chal-
lenge. If nuclear weapons are dange-
rous, but not very useful...v
WARD WILSON
INTERVJUAS
WHEN AND HOW DID YOU GET
INTERESTED IN NUCLEAR DISAR-
MAMENT?
– I got involved in the early 1980s, alt-
hough if you want to get psychological,
I remember the Cuban Missile Crisis. I
was six and it was the first time I had
ever seen grown ups scared. Bone-deep
scared. My mother told me the truth,
which was that missiles might come out
of the sky at any time that would blow
everything up. But the thing that really
set me in motion was a conversation
I had with David Hackett. David was
Robert Kennedy’s close friend and in
the early 1980s he was the head of the
Robert Kennedy Memorial Foundation. I
was just out of college living in Washing-
ton, DC.
 We raised money for the Robert
Kennedy Memorial Foundation with
pledges and I ended up as a Robert
Kennedy Memorial Fellow. I wrote
an unbiased guide for high school
and college students to the issues sur-
rounding nuclear weapons. I got to
meet McGeorge Bundy, JFK’s national
security advisor, and Gerard Smith (who
negotiated SALT I). The most important
part of the Fellowship, though, was not
what I wrote or who I met. It was a walk
I took with David Hacket. David took
me to the Martin Luther King public
library one day and we sat outside while
children played and yelled around us
and somehow, without actually saying
so, David told me that I could change
the world. And I believed him.
WHERE DO YOU FIND INSPIRA-
TION, IN THE PAST AND TODAY?
– From music and big landscapes,
actually. But I have read about the lives
of Robert Kennedy, Martin Luther King
and Mahatma Gandhi extensively and
I sometimes dip into those books again.
It’s a good question. What inspired me
to stay committed for twenty-five years
when I was getting no recognition and
no encouragement? I don’t know. Now
it’s easy, of course. I have a grant and
people applaud when I finish talking.
Now I don’t need inspiration. But back
then? What kept me going when I was
all alone? I don’t know. I’m just stub-
born, I guess.
WHAT ́S YOUR CONNECTION TO
ICAN AND IPPNW?
– I know and like most of the ICAN cam-
paigners in Europe. I met Anne Marte
Skaland of Norway at a conference in
Geneva in 2009 and she introduced me
to most of the other ICAN folks in Eu-
rope. My connection to IPPNW is older.
Thirty years ago I went to a conference
and heard Helen Caldicott speak about
the dangers of nuclear war and the
medical damage it would do. That event
was pivotal in getting me involved and
keeping me involved.
WHAT DO YOU THINK ICAN AND
IPPNW’S ADVANTAGES ARE?
– One of the great advantages that iCAN
and IPPNW have is that they have
young people on their staffs and in their
memberships. Young people are crucial.
Because I think that changing our minds
about nuclear weapons is the essential
first step, and because young people
aren’t locked in to twenty or thirty
years of history thinking about nuclear
weapons in the old-fashioned way, their
involvement will be vital.
WHAT WILL BE CRUCIAL IN THE
CAMPAIGNING FOR A BAN ON
NUCLEAR WEAPONS?
– Recasting the debate. There’s no ques-
tion that nuclear weapons are immoral,
but it will never be enough to say only
Hiroshima eller Nagasaki efter kärnvapenexplosion? Nej detta är centrala Tokyo
i krigets slutskede. Skadorna är likartade i  karaktär och omfattning bortsett från
strålningens effekter.

FOTO: GABRIEL HOLMBOM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
17
that. It’s necessary to rethink nuclear
weapons and re-evaluate them. It seems
to me that the most important charac-
teristic about nuclear weapons is that
they are clumsy. Useful weapons get kept
(and rightly so.) We need to do the ana-
lysis to see if nuclear weapons are useful.
If they’re not very useful and they’re
expensive and terrifically dangerous . . .
WHAT DO WE NEED TO SEE
BEFORE A BAN IS REALITY?
– When people stop thinking about
nuclear weapons as the coolest, most
awesome technology ever, and begin to
think of it as clumsy, messy, outmoded
technology.
HOW WOULD THE WORLD LOOK
LIKE WHEN A BAN IS RUNNING?
– If nuclear weapons are magic and
everyone desperately wants magic, then
a world free of nuclear weapons would
be precarious and dangerous. But if
nuclear weapons are clumsy, messy,
not very useful and extraordinarily
expensive weapons, then a world free of
nuclear weapons will look pretty much
like the world always was before nuclear
weapons. In other words, it would be a
world with problems and war and all
the other human difficulties, but it won’t
include the danger that tens of millions
or even hundreds of millions of innocent
civilians will die if a major war breaks
out.
WHAT DO YOU DO?
I have a grant to write, travel and
speak full-time about nuclear wea-
pons.
WHERE DO YOU LIVE?
Trenton, New Jersey.
FAVORITE OFFICE DEVICE?
Anything Apple.
HOBBIES AND SUCH?
I ride my bike on the canal towpath.
And (especially when I’m in Sweden)
I eat and drink with friends.
FAVORITE BOOK?
In my childhood I loved Stalky and Co.
by Rudyard Kipling, anything by Wil-
liam James, and I think the best poli-
tical writing can be found in To Seek a
Newer World by Robert Kennedy.
Ward Wilson i samtal
med Andreas Jarblad under seminarium på
Stockholms universitet i december 2011.
Kärnvapen som
maktmedel
D
e senaste 60 åren
har det funnits ett
maktmedel på den
internationella politiska
arenan som utan jämförelse
setts som det största globala
säkerhetshotet, men också
den främsta garanten för ett
enskilt lands trygghet – det
yttersta vapnet, som urskilt
sig på ett sätt som när man
tänker närmare på saken är
förvånande och inte av natu-
ren givet.

Den enorma politiska vikt vi fäst vid
atombomben har gett den en symbo-
lisk betydelse som idag spelar en stor
roll för hur länder ser på sig själva. I
de flesta stater anses kärnvapen vara
moraliskt förkastliga och helt ofören-
liga med den egna identiteten. Men på
vissa håll står kärnvapen för en känsla
av osårbarhet i en hotfull värld och blir
till symboler för internationell storhet.
Ju mer ett land förknippar den kapaci-
teten med sin egen självbild, desto svå-
rare blir det att förmå landet att ge upp
Bomben. Såväl i Iran som i Nordkorea
associeras nu kärnvapenkapacitet
allt mer med den nationella identite-
ten. Nordkoreas statliga media hyllar
landets slutliga skydd mot utländsk in-
vasion, och vid firandet av folkarméns
80-årsdag i april i år kan vi förvänta oss
att kärnvapnen kommer att lyftas fram
med all önskvärd tydlighet, precis som
för fem år sedan då enorma missiler
eskorterades genom huvudstaden
Pyongyang. I Iran kungjorde president
Ahmadinejad för några år sedan med
stolthet att man uppnått 3000 centri-
fuger för urananrikning, och landet
fortsätter idag att besvara varje interna-
tionell påtryckning med nya framsteg
i utvecklingen av vad som befaras vara
kärnvapen. Oavsett om uppgifterna
om programmets omfattning stämmer,
illustrerar de hur frågan kommit att
bli en nationalistisk symbol för Irans
självständighet gentemot omvärlden,
och ambitionen om atomkapacitet fort-
sätter därmed att cementeras. Sanno-
likt kommer det att bli mycket svårt att
övertyga dessa länder om att helt avstå
från den här kompetensen.
av Andreas Jarblad
andreas.jarblad@pcr.uu.se

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
18
 Då infinner sig den fråga som
många ställt sig under processens gång:
blir ett amerikanskt anfall oundvikligt?
Bushadministrationen underströk gång
på gång att militärt angrepp var en sista
utväg, och även om Barack Obamas
utrikespolitik i frågan, åtminstone i
retorisk mening, haft en något mer
diplomatiskt inriktning, vore det utan
tvekan ett stort politiskt nederlag för
Vita huset om Iran uppnådde kärn-
vapenkapacitet. I den republikanska
primärvalskampanjen som nu pågår är
tongångarna minst lika hårda som un-
der Bushadministrationen, och vallöf-
ten om att stoppa Iran med alla medel
och försvara Israels okränkbarhet i
regionen kommer från både moderata
och konservativa republikaner. Att till-
låta kärnvapenkapacitet i händerna på
fientliga regimer har varit och är helt
enkelt otänkbart. Detta slags retorik,
som förekommer både i USA och i
Israel, trappar långsamt upp spänning-
arna i regionen och minskar sannolikt
inte risken för iranska kärnvapen.
 Men egentligen handlar frågan
inte om militär kapacitet, utan om
politisk makt. I en värld där fler än
en aktör har andraslagsförmåga med
kärnvapen är det omöjligt att använda
dem offensivt utan att framkalla slutet
på historien för de iblandade staterna,
och en sådan användning innebär
därför strategiskt vansinne. Den som
samtalar med militära befattningsha-
vare i kärnvapenländer märker snabbt
hur lågt intresse de egentligen har för
denna del av sin militära arsenal –
sådana är nämligen konsekvenserna av
kärnvapenavskräckningens dynamik.
Kärnvapnens makt består istället i att
de kan vinna politiskt inflytande åt sin
ägare. Egentligen är därför kärnvapnen
ett slags symboler, laddade med just
den makt vi tillskriver dem.
 Ett utmärkt exempel på detta är det
amerikanska agerandet under Kinas
kärnvapenprogram i början av 1960-ta-
let, en tid då relationerna mellan Kina
och USA var djupfrysta. Den amerikan-
ska underrättelsetjänstens uppgifter
om att Mao Tse-tung snart skulle ha
kärnvapen möttes med förskräckelse
i Vita Huset. Dåvarande presidenten
John F. Kennedy var så fast besluten
att stoppa utvecklingen av en kinesisk
Bomb att han upprepade gånger för-
sökte få ärkefienden Sovjetunionen att
understödja ett amerikanskt anfall. När
detta inte ledde någonstans beställdes
ändå en krigsplan från Pentagon för en
unilateral insats, och kort före Ken-
nedymordet tillkännagav presidenten
att man avsåg vidta åtgärder för att
förhindra att Kina blev en kärnvapen-
makt. När Lyndon B. Johnson tog över
presidentämbetet ärvde han därmed
frågan efter Kennedy.
 Vid en genomgång av de nyligen
offentliggjorda dokumenten från den
här tiden slås jag av hur plötsligt man
omvärderade hotbilden. Då som nu
fruktade man att Bomben skulle ge
stort regionalpolitiskt inflytande, och
därmed hota USA:s intressen i den
berörda regionen. Men istället för
att åtgärda det militära problemet
inriktade man sig på att göra något åt
det politiska problemet. En omfattande
hemlig propagandakampanj inleddes
för att övertyga Kinas grannar om att en
kinesisk atombomb inte utgjorde något
hot, inte minst då de stod under USA:s
beskydd. Man förringade betydelsen av
kärnvapnen och insinuerade att Kina
borde ha uppnått denna kapacitet för
länge sedan och att programmet redan
före den första provsprängningen
borde betraktas som efterblivet och
mer eller mindre misslyckat. Den asia-
tiska reaktionen på kärnvapenprovet
blev också mer av en axelryckning än
en tävlan om att vinna kommunistregi-
mens gunst, och ett till synes oundvik-
ligt preventivt krig kunde undvikas.
 Kärnvapen är ett politiskt maktme-
del, och vägen till att neutralisera den
politiska makten hos en atombomb
är därmed politisk. Varken då eller nu
hade en militär kampanj lett till samma
politiska resultat. Låt oss hoppas att
dagens såväl som morgondagens
amerikanska och israeliska beslutsfat-
tare kommer till samma insikter som
Lyndon B. Johnson en gång gjorde. v
Andreas Jarblad är
doktorand vid Institutionen
för freds- och konfliktforskning
vid Uppsala universitet. Hans
forskning inriktar sig främst mot
frågor om makt i internationella
relationer, med särskild tonvikt på
kärnvapenområdet.
”KÄRNVAPEN ÄR ETT POLITISKT MAKTMEDEL,
OCH VÄGEN TILL ATT NEUTRALISERA DEN POLITISKA
MAKTEN HOS EN ATOMBOMB ÄR DÄRMED POLITISK.”

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
19
U
nder 2011 kommer
de nio kärnvapensta-
terna att ha spende-
rat ungefär 105 miljarder US-
dollar på att underhålla och
modernisera sina kärnvapen,
trots att Internationella dom-
stolen i Haag har deklarerat
att det är olagligt att använda
dessa vapen liksom att hota
med att använda dem. Utgif-
terna innebär en ökning med
drygt femton procent jäm-
fört med 2010 och man visar
inga ambitioner att uppfylla
sina löften om att arbeta för
en värld fri från kärnvapen;
snarare visar man att dessa
vapen kommer att finnas kvar
länge, mycket länge.
Under kalla kriget hade USA och
Sovjetunionen nästan 70 000 kärn-
stridsspetsar. Åren som följde avrus-
tade de båda stormakterna flera tusen
kärnvapen. Vissa stater uttryckte hopp
om att den nya världsordningen skulle
resultera i lägre militära utgifter till för-
mån för investeringar i ökad välfärd för
världens fattiga. Men det fick världen
aldrig uppleva, utan i stället ökade de
militära utgifterna igen under slutet av
90-talet och efter terrorattackerna 11
september 2001 steg de skyhögt. Under
2010 var världens militära utgifter
ungefär 1 600 miljarder US-dollar och
finanskrisen 2008 hade knappast satt
något avtryck i militärbudgetarna.
Kärnvapenutgifter utgör drygt sex
procent av de totala militära utgifterna
i världen, vilket inte är lite med tanke
på att bara nio av nästan 200 stater har
kärnvapen. Genom att förlänga strids-
spetsarnas livstid med flera decennier,
genom att bygga nya missiler, ubåtar
och flygplan som kan bära dem samt
genom att bygga nya kärnvapenfabriker
så underminerar staterna sina nedrust-
ningsambitioner och ger näring åt en
ny kärnvapenkapprustning.
 Medan miljoner människor på jor-
den hungrar och saknar tillgång till rent
vatten och basala behov av medicin
och hygien spenderar kärnvapensta-
terna 287 miljoner US-dollar varje dag,
12 miljoner US-dollar i timmen, på sina
kärnvapenarsenaler.
 Kärnvapenutgifterna för ett enda
år är lika mycket som 42 år av FN:s
reguljära budget på 2,5 miljarder US-
dollar, eller 14 år av kostnaderna för
FN:s fredsbevarande verksamheter.
FN:s organ för nedrustning (UNODA)
har verksamhet och kontor i New York,
Genève, Lomé, Lima och Kathmandu
med ungefär 100 anställda. Förutom
kärnvapennedrustning arbetar de även
inom området kemiska och biologiska
vapen, landminor, klustervapen och
lätta vapen. Deras årliga budget är
ungefär 10 miljoner US-dollar – mindre
än vad kärnvapenstaterna spenderar
på kärnvapen varje timme. Den globala
kärnvapenbudgeten på 104,9 miljar-
der US-dollar är mer än 10 000 gånger
större än FN:s nedrustnings- och icke-
spridningsbudget.
 Denna underfinansiering ses även
i de nationella nedrustningsprogram-
men. USA har spenderat allt mindre på
nedrustning under president Obamas
tid – Obama som tilldelades Nobels
Fredspris för sin vision om en kärnva-
penfri värld. Under 2009 låg summan
på 186 miljarder US-dollar, under 2010
var den 96 miljarder och under 2011
hade den minskat till 58 miljarder
US-dollar. USA använder nu mer
än 1000 gånger så lång tid på un-
derhåll och modernisering
av kärnvapenstyrkorna som
vad de gör på att demon-
tera stridsspetsar. USA:s
moderniseringsplaner
inkluderar att bygga tre
nya kärnvapenanlägg-
ningar. Den förväntade
kostnaden är 213 mil-
jarder US-dollar, vilket
läggs ovanpå den reguljära
årliga budgeten för USA:s
kärnvapen på mer än 60 mil-
jarder US-dollar.
 Men det finns ett alternativ till
denna galenskap. När som idag en
global finanskris tvingar regeringar
att skära ner på utbildning, hälsa och
andra sociala trygghetsnät måste
medborgarna själva utnyttja alla möj-
ligheter för att utmana det nukleära
slöseriet. Vi måste sätta press på natio-
nella beslutsfattare och tvinga banker,
pensionsfonder och andra finansiella
institut världen över att sluta investera
i företag som tillverkar kärnvapen. Det
är inte svårt att hitta på bättre sätt att
uppnå säkerhet än att investera 104,9
miljarder US-dollar om året på saker
som kan göra världen till ett radioaktivt
inferno.

Ursprungstexten är skriven av Tim
Wright som är kampanjledare för ICAN
Australien. Texten i sin helhet kan läsas
på: http://icanact.ning.com/profiles/
blogs/how-would-you-spend-105-billi-
on-to-make-the-world-safer
£

¥
$
Hur skulle du använda
för att öka säkerheten i världen?
av Tim Wright, översatt och
redigerad av Josefin Lind
105 miljarder dollar

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
20
INTERNATIONELL UTBLICK
RÖDA KORSET:
UTROTA KÄRNVAPNEN!
I november 2011 bestämde Internatio-
nella Röda Korset/Röda Halvmånen
att organisationen ska verka för att alla
länder ska göra sig av med kärnvapnen
(the abolition of nuclear weapons).
Även användning av en liten del av
jorden kärnvapen kan döda upp till en
miljard människor, främst genom svält.
Detta är en viktig orsak till Röda Korsets
krav som faktiskt är en milstolpe i Röda
Korsets historia!
www.icrc.org/eng/resources/docu-
ments/interview/2011/nuclear-inter-
view-2011-12-21.htm
NUKLEÄR VINTER OCH
NUKLEÄR SVÄLT VÄRRE ÄN
TIDIGARE BERÄKNINGAR
Jag har tidigare redogjort för studier och
datorsimuleringar utförda av professo-
rerna Robock and Toon. Dr Ira Helfand
säger i en intervju att den nukleära
vintern efter ett maximalt kärnvapen-
krig kanske kan sänka temperaturen
i Nordamerikas och Eurasiens inland
med 25 grader. Jordbruk blir då omöjligt
och de flesta människor skulle svälta
ihjäl. Kärnvapnen i Ryssland och USA
hotar alla människor på jorden och
kommande generationer (om det blir
några). Ett ”begränsat” kärnvapenkrig
mellan Indien och Pakistan kan orsaka
att kanske en miljard människor svälter
ihjäl (20 gånger fler än som dog i andra
världskriget). Två forskargrupper ar-
betar nu med beräkningar av nukleära
vinterns påverkan på grödor för att veri-
fiera uppgiften en miljard svältdöda.
http://peaceandhealthblog.
com/2011/04/06/helfand-interview
STORBRITANNIENS TRIDENT-
SYSTEM: KÄRNVAPENMISSILER
PÅ UBÅT
Både det konservativa partiet och
Labour var i början av 2000-talet
helt inställda på att ersätta Trident-
missilerna med nya ubåtsburna kärn-
vapen när Trident skrotas på 2020-ta-
let, skriver den brittiske kärnfysikern
Frank Barnaby, tidigare chef för SIPRI.
 Men sedan skrev Dr Kissinger och
andra grå eminenser i USA åren 2007
och 2008 att kärnvapnen bör skrotas
och president Obama höll ett tal i Prag
år 2009 där han starkt uttalade sig för
en kärnvapenfri värld. Flera brit-
tiska militärer påpekade att Trident är
politiska vapen och nationella presti-
gevapen utan militär betydelse. Och så
försämrades Storbritanniens eko-
nomi drastiskt. Regeringen ska spara.
Finansdepartementet har sagt till
militärdepartementet att kostnaderna
för ett nytt missilsystem ska bekostas
av militärdepartementet, inte av några
extra anslag. Försvarsministern är helt
inställd på att bygga ett nytt system för
ubåtar med kärnvapenmissiler, något
som skulle sända helt fel signaler till en
omvärld där ett 40-tal länder planerar
civila kärnkraftverk vilket innebär att
de kommer att kunna bygga kärnvapen.
”It is a fact of life in today’s world that
a country with a civil nuclear pro-
gramme has the capability to produce
the fissile material to fabricate nuclear
weapons and the trained personnel to
design and fabricate them. Put simply,
military nuclear technology and civil
nuclear technology are identical. If you
have one you have the other. A world
containing a large number of countries
and terrorist groups capable of fabrica-
ting nuclear weapons, if they take the
decision to do so, is a world in a state
of nuclear anarchy – a world extremely
hard to manage. This is a main reason
why the Obama Administration is keen
to move towards a nuclear-weapon-
free world.”
 Barnaby föreslår, med stöd av
andra analytiker, att Storbritannien
börjar en nedrustning med att reducera
antalet ubåtar med Tridentmissiler
från fyra till tre. Har man fyra kan en av
dem ständigt patrullera i haven. Har
man tre kan en av dem ligga i hamn
med beredskap att snabbt kunna löpa
ut. Ett sådant första steg skulle visa att
Storbritannien menar allvar med talet
om en kärnvapenfri värld.
Barnaby F. The future of  Trident.
Medicine, Conflict and Survival, 27:2,
85-90
REGLER FÖR HANDEL MED
HANDELDVAPEN OCH LÄTTA
VAPEN
Läs ett upprop om begränsning av
handeln med vapen (internetadress
nedan). Om du vill, skriv sedan på
petitionen till FN för en Arms Trade
av Inge Axelsson  inge.axelsson@slmk.org

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
21
Treaty (ATT). I petitionen
kan man läsa om hur
skottskador dränerar
sjukvården i t.ex. flera
afrikanska länder så att
hälsovårdsbudgeten inte
räcker till vacciner och andra
läkemedel.
http://armstradetreaty-
medicalalert.word-
press.com/
BARN OCH
KRIG
Människor vill leva
i fred. Den största demon-
strationen i Storbritanniens historia
var demonstrationen före kriget i Irak
då omkring 2 miljoner människor (4
procent av Storbritanniens befolkning)
tågade genom London och proteste-
rade mot det planerade kriget.
I Kosovo och Irak var klusterbomber
de vapen som skadade och dödade
flest civila.  Klusterbomber släpps ned
från luften eller skjuts från marken.
De frisätter många småbomber som
exploderar och sprider splitter. (Flerta-
let västeuropeiska länder har signerat
konventionen mot klustervapen, dock
inte Sverige.)
 Vart sjätte barn lever nära väp-
nade konflikter. Därför måste läkare
engagera sig mot vapentillverkning och
vapenhandel, skriver två forskare i de
brittiska barnläkarnas tidskrift ADC.
Rieder M, Choonara I. Armed conflict
and child health. Arch Dis Child
2012;97:59–62.
KLIMAT OCH BARN
Här refererar jag ännu en artikel ur de
brittiska barnläkarnas tidskrift ADC.
Den handlar om klimatförändringen
och vad den betyder för barns hälsa.
Om jordens medeltemperatur stiger
med 2 grader är det risk för irrever-
sibla förändringar av jordens klimat
och ekosystem enligt artikeln. Tyvärr
anser många forskare idag att gränsen
är närmare än så: redan vid 1.5 grader
över pre-industriell temperatur kan
irreversibla förändringar komma. Bar-
nen riskerar att skadas av värmeslag,
utmattning, översvämningar, torka,
extremt väder, saltvatten i dricksvat-
ten, missväxt, flykt undan katastrofer,
infektioner, förändring av ekosystem
och bränder. Flyktingströmmarna kan
leda till väpnade konflikter.
 Artikeln slutar med ett vältaligt
citat av Al Gore, ex-vicepresident i USA,
miljöaktivist och mottagare av Nobels
fredspris år 2007: ‘The good news is
we know what to do. The good news
is we have everything we need now
to respond to the challenge of global
warming. We have all the technologies
we need; more are being developed.
And as they become available and
become more affordable when produ-
ced in scale, they will make it easier to
respond. But we should not wait, we
cannot wait, we must not wait’
Seal A, Vasudevan C. Climate change
and child health. Arch Dis Child
2011;96:1162–1166.
MAJ BRITT THEORIN...
... intervjuas av SLMK:s Josefin Lind på
hemsidan för den brittiska sektionen av
ICAN.
http://www.icanw.org.uk/content/swe-
dens-anti-nuclear-weapons-legacy-
interview-maj-britt-theorin
FRAMSTEGSFÄLLAN
Senfärdigt har jag läst Ronald Wright’s
hyllade bok från 2004 om jordens
historia och framtid. Wright talar om
framstegsfällan (the progress trap) som
mänsklighetens förbannelse under
hennes långa historia från stenåldern
till atomåldern. Under det senaste
seklet har jordens befolkning ökat 4
gånger men ekonomin ökat 40 gånger.
Miljöpåverkan ökar i takt med ekono-
min. Om vi fortsätter att förstöra biosfä-
ren kommer vi att utrota oss själva.
Naturen kommer att rycka på axlarna
och konstatera att det var kul att låta
apor jobba i laboratoriet ett tag men i
längden är det ingen god idé (sid 31).
Människor är future-eaters. Äldre
stenåldern började kanske med ett folk-
mord och slutade med en hämningslös
köttfest med utrotning av djur och efter-
följande massvält och massdöd av våra
förfäder. De bröt mot en grundregel för
överlevnad: utrota inte det du lever av.
Detta är den första, kända framstegsfäl-
lan (sida 39-40). Fler framstegsfällor
följde i historisk tid: ”Det sista trädet
[på Påskön]. Den sista mammuten. Den
sista dronten. Och snart kanske den
sista fisken och den sista gorillan.”...”Vi
är seriedödare bortom allt förnuft.”
(sid 63) I tur och ordning kollapsade
civilisationer: sumerer, Romarriket,
mayaindianer, Påskön. Och i vår tid kan
atombomben krossa all civilisation.
Under 1900-talet dödades över 100 mil-
joner människor i krig. ”Since the Cold
War ended, we have held the nuclear
genie at bay but have not begun to stuff
it back in its bottle.” Under kalla kriget
fanns det de som hotade att “bomba
fienden tillbaks till stenåldern”. Det var
ett realistiskt hot för i en nukleär vinter
växer ingen gröda värd att äta. “Now
is our last chance to get the future right.”
Wright R. A Short History of  Progress.
Da Capo Press 2004.
CONFLICT, VIOLENCE AND
HEALTH
Tidskriften Social Science & Medicine
gav år 2010 ut ett temanummer med
ovanstående titel (volume 70, issue 1).
Det handlar om många sorters våld, i
olika länder och i krig och fred.
BESÖK I ’HIROSHIMA PEACE
MEMORIAL MUSEUM’
“Since 1968, the successive mayors of
Hiroshima have sent telegrams of pro-
test to governments after each nuclear
weapons test. Copies of all 597 tele-
grams are displayed. The most recent
one is to the USA on July 20, 2011.”
Summerskill W. Lancet 2011;378(Sep-
tember 17):1063.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
22
N
ågra hundra meter före
gränsövergången till
Tijuana står en skylt vid
sidan av motorvägen: ”Skjutvapen
illegala i Mexiko.” En sista varning till
aningslösa amerikaner på väg till den
mexikanska gränsstaden vid randen av
Stilla Havet. Skylten kan förbluffa med
tanke på de senaste årens ständigt
återkommande rapporter om knark-
kartellernas kallblodiga uppgörelser
som lämnat efter sig ett blodigt spår
av eldstrider, lemlästade kroppar,
utpressning och kidnappningar. Under
2010 skördade knarkkriget 818 män-
niskors liv, tio gånger fler än i likstora
Storstockholm.
 Vapenförbudet i Mexiko är ett skäl
till att flertalet vapen kommer från den
norra sidan gränsen. Enligt mexikan-
ska myndigheter har nittio procent av
de vapen som beslagtagits importerats
illegalt från USA. I utbyte mot ma-
rijuana, kokain och black tar
1
 flödar
hel- och halvautomatiska maskingevär
söderut till de rivaliserande Sinaloa-
och Arellano Felix-kartellerna.
 Även om handeln kritiseras och
det höjs rop om hårdare tag, är det
förstås en god affär för skrupellösa va-
penhandlare, som troget abonnerar på
den amerikanska vapenlobbyn NRA:s
motto ”Guns don’t kill people. People
kill people”.
 Kan amerikanen rabbla upp nå-
gon del av den amerikanska konsti-
tutionen, är det sannolikt också dess
andra tillägg, att människors rätt att
bära vapen inte ska kränkas. ”Gud har
givit all människor [i USA] rätten att
bära vapen, och ingen domare eller
byråkrat kan ta ifrån dig den rätten,” sa
den republikanske presidentkandida-
ten Newt Gingrich nyligen.
 Om illegal handel med maskinge-
vär med Mexiko kritiseras, uppmunt-
ras USA:s officiella vapenexport, som
ses som något positivt för jobben och
ekonomin, liksom för världsfreden.
Men kanske var det i skydd av smällan-
de raketer, som Obamaadministratio-
nen på nyårsnatten offentliggjorde att
man gjort en vapenaffär med Förenade
Arabemiraten om ett missilförsvar värt
3,5 miljarder dollar. Medan Pentagon
dagen innan berättat att USA sålt 84
nya F-15 stridsflygplan till Saudiara-
bien. Bak tanken är att stärka skyddet
mot det ”iranska hotet,” och skapa ett
”säkert och stabilt Persiska Viken.” Ho-
tet om ett iranskt kärnvapen har upp-
repade gånger lyfts fram, inte minst av
de republikanska presidentkandidater
som nu tävlar om att se till att Barack
Obama blir en engångsvara i Vita Hu-
set. Mitt Romney och Rick Santorum,
som slutade jämsides efter det första
primärvalet i Iowa strax efter nyår, har
båda argumenterat att sanktioner mot
Iran inte räcker, utan att landet skulle
bombas till efterlevnad. Kanske var det
för att inte hamna på politiska efterkäl-
ken som president Obama beslutade
exportera vapen till mellanöstern
och visa Mahmoud
Ahmadinejad att han
menar allvar. Samtidigt
som han skrev under den nya försvars-
budgeten på 62 miljarder dollar, en
budget som också inkluderar sanktio-
ner mot Iran.
 Förenade Arabemiraten (UAE)
ska nu få två sofistikerade missilför-
svarsuppsättningar, 96 missiler, två
radarsystem, reservdelar och utbild-
ning, rapporterade Pentagon. UAE blir
därmed det första land som får köpa
det högt utvecklade och landbaserat
mobila THAAD-system (Terminal High
Altitude Area Defense) som är avsett
att kunna flyttas runt på slagfältet och
anpassas till det aktuella hotet. Utöver
de nya F-15 planen har USA också för-
sett Saudiarabien med Patriot-missiler
och Kuwait med GEM/T-missiler
2
 för
att slå ut inkommande robotar.
 Kapprustning är inget bra nyårs-
löfte för en hyllad fredspristagare, vare
sig det är valår eller inte.
 Förespråkarna för vapenhandeln
argumenterar att den missilförsvars-
teknik, som länderna runt Persiska vi-
ken nu får, är defensiv. Men om ameri-
kanska maskingevär leder till mänsklig
slakt i Tijuana – leder ”defensiva vapen”
i gulfstaterna till kärnvapen i Iran?
FOTNOTER

1
 Black tar: en sorts heroin
2
 GEM: Guidance Enhanced Missile
KÄRNVAPEN FRÅN EN
AMERIKANSK HORISONT
av Claes Andreasson  claes@swedishpublicradio.com
Claes Andreasson är fri stående
radioproducent i Los Angeles.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
23
SLMK PÅ
LÄKARSTÄMMAN I
STOCKHOLM
I november 2011 deltog SLMK för första
gången på några år i Läkaresällskapets
riksstämma.  Vi som var där fick trevliga
pratstunder med många förbipasse-
rande, och vi sådde nog några frön till
eftertanke om kärnvapensituationen.
För en del ”gamla” SLMK-medlemmar
blev det ett glatt återseende!     
Meit Krakau, Leonore Wide
BLIR GÅVOR TILL SLMK
SKATTE FRIA  2012?
NEJ TYVÄRR!
Sverige har varit det enda landet i EU
som inte haft någon form av skattere-
duktion för gåvor till ideella föreningar. 
Många förslag har förkastats genom
åren men den 23 november 2011 antog
riksdagen det slutliga förslaget som
framför allt Kristdemokraterna har
drivit igenom.
 Tyvärr omfattar förslaget endast
en snäv krets av organisationer och
stiftelser. SLMK uppfyller förvisso de
flesta formella kraven men ändamålen
som omfattas av det antagna förslaget
är endast ”ekonomisk hjälp till behö-
vande” och ”främjande av vetenskaplig
NOTISER
forskning”. Det senare skulle vid något
tillfälle kunna gälla oss men de totala
kostnaderna för administrationen för
detta skulle göra det mindre lönsamt.
Dessutom innebär enbart ansökan om
att få bli en godkänd organisation en
stor kostnad. Sedan måste organisa-
tionen lägga upp sitt givarregister med
personnummer på ett sätt som gör att
man kan lämna kontrolluppgifter till
Skattemyndigheten och till givaren. Ett
sådant system har vi inte idag och även
de stora organisationerna har uttryck
oro för kostnaderna för den omarbet-
ning av registersystemen som kommer
att behövas.
 Endast gåvor på totalt minst 2000
kr och högst 6000 kr per år kommer att
räknas och gåvan måste vara minst 200
kr per tillfälle. Det är endast en minori-
tet av våra givare som passar in i detta
mönster och givarkårens vanor skulle
därför behöva förändras radikalt.
 Så med nuvarande bestämmelser
kan SLMK tyvärr inte erbjuda skatteav-
drag för de gåvor vi får men vi garante-
rar att de går till viktiga ändamål. När
avdragsrätten har utvärderats kan det
hända att man breddar omfattningen
till även andra ideella ändamål och för-
enklar administrationen, men det lär ta
något år och vi håller er medlem-
mar uppdaterade vid eventuella
förändringar.
Klas Lundius
NYHETSBREV
SLMK:s nyhetsbrev är ett mej-
lutskick som innehåller aktuell
information om intressanta
händelser på kärnvapenfronten i
kortfattad form. Nyhetsbrevet
skickas ut ungefär en gång
varannan månad. Skicka ett mejl
till leonore.wide@slmk.org om
du vill vara med på utskickslistan.
AUTOGIRO
Du vet väl om att du kan betala din
medlemsavgift och skänka en regelbun-
den gåva via autogiro? Gå in på www.
slmk.org/bli-medlem/ och ladda ner
en anmälningsblankett. Du kan även
anmäla dig via din internetbank eller
ringa oss på 08-400 20 483 så skickar
vi en blankett! Med autogirot vet du
att din medlemsavgift/gåva inkommer
regelbundet och utgör grundpelaren för
organisationens verksamhet. Genom
90-kontot är vi kontrollerade av Svensk
insamlingskontroll och Frivilligorgani-
sationernas insamlingsråd, det garan-
terar att din gåva används på ett korrekt
och etiskt sätt!
TACK!
till alla er som sparar era pengar i ideellt
fondspararande och därigenom har
bidragit till att Svenska Läkare mot
Kärnvapen i år tilldelas 302 000 kronor!
Tack vare detta otroliga stöd kan arbetet
för en kärnvapenfri värld fortsätta
och ICAN kan fortsätta att etableras i
Sverige.

LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
24
V
i har i 30 års tid haft en fram-
gångsrik verksamhet i Umeå.
Ett av resultaten är att fem av
dem som är ledamöter i riksstyrelsen
2011 har gått sin läkarutbildning här.
Umeåläkare var med och tog initiativet
till SLMK:s bildande. Två av ordförande-
na har varit umebor: Gunhild Beckman
och Frida Sundberg. Lokalgruppen
bildades 18 mars 1982. Traditionen med
en musikhögtid i kyrkan i adventstid är
nära nog trettioårig. Många bemärkta
högtidstalare har medverkat vid musik-
högtiden, av vilka Maj Britt Theorin och
Lars H Gustafsson talade vid ett par till-
fällen. I många år uppmärksammade vi
Hiroshimadagen med en lyktceremoni, i
samarbete med IKFF.
 År 1988 arrangerades Berzelius-
symposiet ”Somatic and genetic effects
of ionizing radiation”.  Det året ägde
också ett trilateralt möte rum i Umeå,
då vi träffade fem amerikanska läkare
och fem ryska läkare från Umeås vänort
Petrozavodsk. Det var bara ett par år
efter att glasnost införts och det var in i
det sista ovisst för oss arrangörer vilka
ryssar som skulle anlända. Ännu mer
spännande för våra gäster från öst som
inte varit utomlands tidigare och enbart
talade ryska.
 I maj 1994 hölls ett seminarium i tre
dar med nio personer från Archangelsk
med dr Andrey Zashikhin i spetsen. Han
har sedan varit gästforskare i Umeå. Vi
följde upp seminariet genom flera resor
till Archangelsk, där vi blev mycket väl
mottagna.
 Vi hade en Umeå-tillverkad skärm-
utställning på 90-talet. Redan 1980-1981
gjorde Umeåläkare en första skärmut-
ställning. Åren därefter framställdes den
storslagna Elva bilder, som 1985 blev
tryckt som SLMK:s informationsbro-
schyr.  Undervisning har skett i skolor
och för föreningar. Några nummer av
infobladet redigerades i Umeå i slutet av
80-talet och början av 90-talet.
Trettio år
med  lokal föreningen i Umeå
 Ett flertal temadagar om kärn-
vapnens skadliga effekter och om
nedrustning har hållits i Umeå under
åren. Under senare hälften av 90-talet
och början 2000-talet hade vi en serie
öppna möten, dels för studenter, dels
för allmänheten, om kärnvapenrelate-
rade ämnen. Vi deltog i manifestatio-
nen för Budkavlen 2009.
 Vi har genomfört två filmfestivaler
på Folkets Bio i Umeå, båda betitlade
”Kärnvapenhotet - en oavslutad histo-
ria”, 2005 och 2011. Många filmkvällar
för studenter har anordnats under de
trettio åren.
 Läkare i Västerbotten har under
alla år deltagit i de internationella
kongresser, upprop och aktioner som
initierats på riksplanet eller av IPPNW.
Umeåmedlemmar har deltagit aktivt
vid världskongresserna, t.ex. Moskva
1987 och Hiroshima 1989, samt i plane-
ringen och genomförandet av Stock-
holmskongressen 1991. De senaste
åren har särskilt studenterna varit ak-
tiva internationellt. De har medverkat
vid konferenser runtom i Europa och
på SLMK:s uppdrag varit i Nordkorea,
Indien, Pakistan och Ryssland.
 Under den närmaste framtiden
kommer lokalföreningen i Umeå inte
att ha någon planerad verksamhet, vi är
för tillfället för få aktiva. Men vi ställer
upp vid de arrangemang mot kärnva-
pen som kan bli aktuella. v
Kontaktpersoner för lokalföreningen i
Umeå,  Västerbottens  länsförbund:
Anneli Schmauch
anneli.schmauch@slmk.org
Bir gitta  Konradsson
birgitta.konradsson@bahnhof.se
Ann Wigelius
ann.wigelius@vll.se
Åsa Lindström och Andreas Tolf under
Almedalsveckan juli 2011.
Anneli Schmauch, SLMK, och Anna britta
Hägglöv vid vår monter på Hiroshima-
dagen 2005 under Stora Nolia i Umeå.
Birgitta Konradsson, SLMK, och Karin
Forsgren, IKFF, förbereder lykttändning
vid Nydala 6 aug 1996.
Ola Schenström, Roman Dolgov,
Andrey Zashikhin, Lars G Lindskog,
Ann Wigelius vid seminariet 1994.
MEDLEMSSIDORNA
av Birgitta Konradsson

MEDLEMSSIDORNA
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
25
SLMK:S STYRELSE OCH LEDNING  KANSLI
Ordförande:
Jan Larsson, Uppsala .......................0730-722 588, jan.larsson@slmk.org
Vice ordförande:
Ann Marie Janson Lang, Stockholm ..0706-655 651, annmarie.janson-lang@slmk.org
Leonore Wide, Saltsjöbaden .............0706-920 319, leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:
Meit Krakau, Danderyd .....................0709-608 084, meit.krakau@slmk.org
Kontakter med IPPNW:
Gunnar Westberg, Göteborg .............0727-443 023, gunnar.westberg@slmk.org
Ledamöter:
Vendela Englund-Burnett, Karlstad ...0705-829 270, vendela.englund.burnett@slmk.org
Hans Levander, Uppsala ...................0707-306 323, hans.levander@slmk.org
Åsa Lindström, Eskilstuna .................0736-631 140, asa.lindstrom@slmk.org
Frida Sundberg, Göteborg ................0702-305 865, frida.sundberg@slmk.org
Martin Tondel, Mölndal ......................0705-435 640, martin.tondel@slmk.org
Andreas Tolf, Gävle ............................0706-363 834, andreas.tolf@slmk.org
Studentrepresentant:
Erik Wareborn, Malmö .......................0709-757 161, erik.wareborn@slmk.org
Suppleanter:
Gösta Alfvén, Stockholm ...................0739-660 835, gosta.alfven@slmk.org
Johannes Eldblom, Göteborg............0734-233 100, johannes.eldblom@slmk.org
Martina Grosch, Malmö .....................0762-482 846, martina.grosch@slmk.org
Madeleine Johansson, Örebro ..........0702-412 281, madeleinejohansson@ymail.com
Nelli Jonasson-Filippova, Skövde ......0762-300 634, nelli.jonasson-filippova@slmk.org
Johannes Norberg, Skellefteå ...........0702-754 222, johannes.norberg@slmk.org
Monika Palmgren, Solna ....................0709-228 551, monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Umeå ...................090-191 48, anneli.schmauch@slmk.org
Thomas Silfverberg, Falun .................0735-817 134, thomas.silfverberg@slmk.org
Wenjing Tao, Södertälje .....................0737-641 952, wenjing.tao@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Perstorp ......0738-525 553, christina.vigre.lundius@slmk.org
Studentsuppleant:
Nils Mårten Hauffman, Stockholm  ....0702-134 950, ljuvligt@gmail.com
Revision:
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Helsingborg ......042-377 200, jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant:
Jonas Grahn, Stockholm ...................08-555 330 00, jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor:
Bengt Lindell, Kalmar ........................0706-472 347, bengt.lindell@slmk.org
Föreningsrevisorn fyller även föreningens ”whistle-blower”-funktion och kan
kontaktas via whistleblower@slmk.org
Föreningsrevisor, suppleant:
Kristina Olofsson, Hudiksvall  ............0650-102 56, kristina.olofsson@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner, Stocksund ..................08-755 50 29, carin.odhner@slmk.org
Karin Stenstedt, Bromma ..................08-255 638, karin.stenstedt@slmk.org
Student/ung läkarrepresentant: vakant.
Medlemsregister och
prenumerationsärenden
Kassör och kanslichef
Klas Lundius
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Håkantorpsmölla
281 91 Perstorp
Tel 0435-353 27
E-post: klas.lundius@slmk.org
Information och kommunikation
Josefin Lind
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Tel: 08-400 20 483, 0760-24 51 58
E-post: josefin.lind@slmk.org
ICAN Sverige
Pernilla Lundmark
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Tel: 08-400 20 483
E-post: pernilla.lundmark@slmk.org

MEDLEMSSIDORNA
ORGANISATIONER MOT KÄRNVAPEN
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN - SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen har nästan 3000 läkare och medicinstudenter som medlemmar. SLMK har även associe-
rade medlemmar från yrkesgrupperna forskare och ingenjörer samt sjuksköterskor, sjukgymnaster och biomedicinska
analytiker. Föreningen är den svenska grenen av International Physicians for the Prevention of  Nucle ar War (IPPNW) med
ca 150 000 läkare i ett femtiotal länder som medlemmar. IPPNW tilldelades Nobels fredspris 1985. SLMK och IPPNW är
politiskt och re ligiöst obundna organisationer med målet att avskaffa kärnvapnen genom att sprida saklig information om
kärnvapnens medi cinska effekter.
Medlemsavgift 2012, 290 kr resp 100 kr (stud), sätts in på bg 901 – 0901 eller pg 90 10 90 – 1.
Prenumeration på Läkare mot Kärnvapen ingår.
Läkarfonden för Förebyggande av Kärnvapenkrig, bg 901 – 0901 eller pg 90 10 90 – 1.
International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) initierades av IPPNW 2007 och har nu kontor och
aktivist grupper runt hela världen.
SVENSKA TANDLÄKARE MOT KÄRNVAPEN - STMK
Svenska Tandläkare mot Kärnvapen, som bildades för tjugofem år sedan, verkar för en kärnvapenfri värld genom att infor-
mera om kärnvapen och dess verkningar, i samband med föredrag, symposier och utställningar mm. Mer information finns
på föreningens hemsida: www.stmk.se. Medlemsavgiften per år är för fullbetalande är 175 kr, för stödjande medlem 125 kr,
för familjemedlem 75 kr och för tandläkarstuderande 0 kr. I avgiften ingår prenumeration på tidningen Läkare mot Kärnva-
pen, där man kan följa och delta i debatt och kampanjer. STMK:s pg är 4825354-6.
FORSKARE OCH INGENJÖRER MOT KÄRNVAPEN - FIMK
Forskare och ingenjörer mot kärnvapen, FIMK, är nu associerade medlemmar i SLMK. Som sådana får de prenumeration
på SLMK:s tidning och elektroniska nyhetsbrev, inbjudan till programaktiviteter, såsom föredrag i samband med möten,
samt adjungering till SLMK:s styrelse vid behov enligt styrelsens beslut. De FIMK-medlemmar som väljer att gå in som
associerade medlemmar i SLMK betalar en årsavgift om 200 kr år 2012. Avgiften för efterföljande år bestäms i sedvanlig
ordning inom SLMK.
SSAMK:
Tidigare medlemmar i Sjuksköterskor, Sjukgymnaster och Analytiker mot Kärnvapen erbjuds associerat
medlemskap i SLMK på samma villkor som beskrivs ovan.
DANSKE LÆGER MOD KERNEVÅBEN - DLMK
DLMK styres foreløbig af  en kollektiv ledelse, med fordeling af  opgaverne som følger: Niels Dahm kasserer, Anton
Aggernæs revisor sam men med Bent Petersen, Cæcilie Buhmann som international councillor i samarbejde med
Alexandra Schou, Klaus Arnung kontaktperson til Nyhedsbrevet og udarbejdelse af  årsberetning, Alexandra Schou
studenter kontakt og hjemmeside, Povl Revsbech sekretariat og hjem meside.
DLMK:s bestyrelse
Povl Revsbech, Brabrand, 86 26 47 17, revsbech@dadlnet.dk
Anton Aggernæs, Frederiksberg, 38 34 35 07, aggernaes.a@dadlnet.dk
Klaus Arnung, Vedbæk, 45 66 11 81, k.arnung@dadlnet.dk
Niels Dahm, Fåborg, 62 61 83 61, dahm@avernak.dk
Cæcilie Bøck Buhmann, København N, 26 18 95 06, cbuhmann2002@yahoo.com
Alexandra Schou, København N, 27 21 81 15, alixschou@hotmail.com
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN  #127
26
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech, 86 26 47 17
revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling af
årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støtte medlemmer
DLMK:s jemmeside: www.dlmk.dk

GILLA SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Genom att klicka gilla på Svenska Läkare mot Kärnvapens facebooksida så får du aktuella upp-
dateringar om det senaste inom organisationen och  rekommenderade artiklar om kärnvapen i
media. Dessutom är du med och visar att vi är många som tror på en kärnvapenfri värld.
facebook.com/SLMK.1981
IPPNW BLOGGAR OM FRED OCH HÄLSA
IPPNWs blogg Peace and Health är en community för internationella läkare, läkarstudenter
och politiska experter som skriver om de medicinska konsekvenserna av ett kärnvapenkrig,
avskaffandet av kärnvapen, de mänskliga dimensionerna av väpnat våld samt om fred,
hälsa och säkerhet ur et globalt perspektiv.
På bloggen kan du enkelt hitta artiklar av särskilda författare och följa relevant
nyhets rapportering från olika länder. Du kan även botanisera bland litteraturtips
och en gedigen länklista till relaterade bloggar och nätsajter.
Åsikterna och reflektionerna som skribenterna delar på bloggen är deras egna och
återspeglar inte nödvändigtvis IPPNW:s position som organisation.
peaceandhealthblog.com
NYTT INOM ICAN PÅ NÄTET
www.icanw.org
ICAN lanserar kampanjkit
Snart kan du beställa ICAN:s nya kampanjkit! Boken samlar tips och idéer på olika saker
du kan göra, ensam eller tillsammans med andra, för att vara en aktiv kraft för att få till
stånd ett internationellt förbud av kärnvapen. Inspirerande idéer om hur du kan väcka
uppmärksamhet kring kärnvapenfrågan lokalt blandas med praktisk vägledning om
hur du, steg för steg, kan gå tillväga för att få påverka beslutsfattare. Delar av kampanjkitet
kommer finnas för nedladdning på ICANs hemsida.
Ning - webbforumet för ICAN-supportrar
Ning är ett nytt internt webbforum för dig som är eller vill bli aktiv inom ICAN. Här kan
du diskutera strategier i forumtrådar, hålla kontakt med kärnvapenmotståndare på andra
orter och skapa en egen presentationssida. Som användare på Ning är du först att få
veta allt nytt som är på gång inom ICAN. Välkommen in på icanact.ning.com!
Ny rapport visar ökat stöd för förbud
I januari detta år släppte ICAN rapporten “Towards a Treaty banning Nuclear Weapons” som
visar att stödet för ett internationellt förbud av kärnvapen ökat markant sedan 2008. En studie
som ICAN genomfört visar att länder som stöder ett förbud mot kärnvapen representerar
cirka 81% av världens befolkning. Rapporten kan laddas ned i sin helhet på ICANs hemsida.
ICAN - International Campaign to Abolish Nuclear Weapons - är en global
gräsrotsrörelse för ett totalt avskaffande av kärnvapen genom en rättsligt
bindande, verifierbar kärnvapenkonvention. Med mer än 200 partner-
organisationer i 60 länder ger vi röst åt den överväldigande majoriteten av
människor i världen som stödjer ett snabbt avskaffande av kärnvapen.

IPPNW:s 20:e
VÄRLDSKONGRESS
2012
I HIROSHIMA 24-26/8
Svenska Läkare mot Kärnvapen kommer att
representeras av en grupp rådsdelegater,
personal, styrelsemedlemmar och andra
intresserade medlemmar.
Funderar du på att åka till kongressen?
Skicka en intresse anmälan till
josefin.lind@slmk.org
eller ring 08-400 204 83.
Den 24-26 augusti är det dags för
International Physicians for the Prevention of
Nuclear War’s 20:e världskongress!
Förra kongressen hölls i Basel och bjöd på ett späckat program med såväl föreläsningar
och workshops som val till den internationella styrelsen. I år är det våra japanska kollegor
som arrangerar kongressen och de välkomnar oss till Hiroshima. Dagarna före (22-23 augusti)
hålls studentkongressen som då redan har inletts med en cykeltur från Nagasaki med
Target X-aktioner och möten med borgmästare längs vägen.
Läs mer på
ippnw2012.org
POSTTIDNING B 03
 Avsändare:
 SLMK, c/o Lundius
 Håkantorpsmölla
 284 91  PERSTORP
 Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan