Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
1
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN AV: SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN I SAMARBETE MED:
DANSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
|
FORSKARE OCH INGENJÖRER MOT KÄRNVAPEN
|
SVENSKA TANDLÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Nr 125
JUNI/JULI 2011
Är det etiskt försvarbart att inneha vapen som hotar att förgöra mänskligheten
och en stor del av vår natur? Läs om SLMK:s konferens 6-8 maj i Uppsala
på temat MÄNNISKAN OCH KÄRNVAPENHOTET
Ska SLMK ta ställning i frågan om kärnkraftens vara eller icke-vara?
LMK inbjuder till debatt – sid 4
”Skaparen har hela
världen klätt till en
blomtapet och därpå
satt människan att
spatsera, leva och sig
förnöja”
Carl von Linné
2
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
Från redaktörerna:
Från redaktörerna
Under första helgen i maj arrangerade
SLMK en nordisk kongress på temat
”Människan och kärnvapenhotet”. Efter
lördagens lunch kunde deltagarna besöka
Linnéträdgården i centrala Uppsala. På
bilden visar Eva Petersson från Stock-
holm en just utslagen Fritillaria meleagris,
kungsängslilja. Läs mer om kongressen på
sidorna 17-28.
Foto: Karin Trolin.
Ansvarig utgivare: Jan Larsson | Linnég. 2 H, 753 32 | UPPSALA
Tel 018-14 62 12 |
E-post: jan.larsson@slmk.org
Red för detta nr: Jan Larsson, Ulf König, Josefin Lind
Tryckeri: AM-tryck & reklam i Hässleholm | 0451-38 49 50
Grafisk red. & formgivning: AM-tryck & reklam i Hässleholm | 0451-38 49 50
Manusstopp för nästa nr (125): 20 september, 2011
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3. Tryckt på miljögodkänt papper.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Informationsblad nr 125, juni 2011
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 5 000 ex
SLMK – presentation
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN är en
kvartalstidskrift som ges ut av förenin-
gen Sven ska Läkare mot Kärnvapen
(SLMK). SLMK har ca 3000 läkare, medi-
cinstudenter som med lemmar. SLMK
har även associerade medlemmar från
yrkesgrupperna forskare och ingenjörer
samt sjuksköterskor, sjukgymnaster och
biomedicinska analytiker. Föreningen är
den svenska grenen av International
Physicians for the Prevention of Nucle-
ar War (IPPNW) med ca 150 000 läkare
i ett femtiotal länder som medlemmar.
SLMK och IPPNW är politiskt och re-
ligiöst obundna organisa tioner med målet
att avskaffa kärnvapnen genom att sprida
“Talking in moral terms, the question of
nukes is no big thing at all.” These were
the starting words of former archbishop
KG Hammar at the Nordic Conference
in May on Man and the Nuclear Threat.
He had been asked to talk about ethical
aspects on the threat of nuclear weapons.
However, as the former archbishop said:
threatening with nuclear weapons is
immoral, there is no room for discus-
sion. Instead KG Hammar delivered an
engaging speech on war, justice and
moral. During the two day conference,
different aspects of the nuclear threat
were discussed, in lectures and work-
shops: medical effects, climate problems,
international law, deterrence and human
error. Doctors, medical students and
nurses from Norway, Finland, Estonia
and Sweden took part in the conference,
ending with a plenary discussion on how
to continue in an ICAN spirit to create a
strong opinion for outlawing nukes.
Read the report from the congress on
page 17.
The students at the conference came
to Uppsala with another conference
fresh in mind – the European IPPNW
Students Conference in Tallin, success-
fully headed by Tartu medical student
Herman Tagger. Read about the confer-
ence on page 30 and join us in the hope
for the growing activity of an Estonian
IPPNW affiliate.
We also want to bring to the fore our
faithful contributors from Sweden and
abroad. The International Outlook has
for two decades been an appreciated sec-
tion in our journal, where Inge Axelsson
with unfailing energy has dug out impor-
tant articles from scientific journals all
over the world. And we are happy to
present, once more, an article by our
man in the US, Claes Andreasson, and
this time on the US missile defence.
“This is how my SLMK dedication
was born” is the title of a series of arti-
cles, where SLMK members write about
what made them engage in the struggle
against nukes. The initiative came from
Gösta Alfven and we can now congratu-
late Gösta on having finalized the series
with the two SLMK members stepping
forward in this number. All the articles
will now be put together to appear in
due time as a booklet.
Jan Larsson, Ulf König
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript som
behandlar SLMKs/DLMKs arbets område.
Bidragen tas helst emot via e-post, som
bifogat Worddoku ment. Bifoga gärna fo-
ton, allrahelst digitala bilder med hög up-
plösning.
Re dak tionen förbehåller sig rät-
ten att redigera och korta bidragen. Tiden
från manusstopp till postdistribution har
kor tats till en månad för att tidningens in-
nehåll ska bli färskare. Detta kräver att tid-
punkten för manus stopp iakttas strikt.
Utgivningsplan
Nr Manusstopp Distribution
126 20/9 -11 okt/nov
127 15/12 -11 januari
128 1/2 -12 mars
129 1/5 -12 juni
SUMMARY IN ENGLISH
saklig information om kärnvapnens medi-
cinska effekter. IPPNW har huvudkontor i
Boston och leds av tre ordföranden (”co-
presidents”).
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M.M.
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 35
SLMK:s ordförande
Jan Larsson Linnégatan 2H, 753 32 Uppsala,
Tel 018-14 62 12, Mobiltel 0730-722 588
E-post: jan.larsson@slmk.org
Informationsansvarig
Josefin Lind Norrtullsgatan 45, 113 45 Stockholm
Tel: 08 – 400 20 483
Mobiltel: 0760 – 24 51 58
E-post: josefin.lind@slmk.org
Kassör och Kanslichef
Klas Lundius Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp
Tel: 0435-353 27, Mobiltel: 070-520 83 58
E-post: klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-353 27
E-post: margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för Stockholmsregionen
Annika Rådberg | Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610, 114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för Förebyggande av Kärnvapenkrig
Plusgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2011:
290 kr resp 100 kr (stud), sätts in på:
pg 90 10 90 – 1 eller
bg 901 – 0901
Prenumeration på LÄKARE MOT KÄRNVAPEN ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 125
Ledare
Pro et con – för och emot 4
Jan Larsson och Ulf König
SLMK bör ta ställning för kärnkraftens avskaffande 4
SLMK bör inte bredda fokus till både kärnkraft 5
och kärnvapen!
Så föddes mitt engagemang 6
Intervju med Ami Janson Lang av Ami Lönnroth
Gunnar Westberg om sitt engagemang i SLMK
Hälsoeffekter av rest-uran, en fråga för SLMK? 11
Anders Romelsjö
NATO’ s Nuclear Deterrence and Defence: 14
A Nordic Perspective
Rapport från ett möte i Helsingfors
Gunnar Westberg
Stafettpinnen lämnas över – från Delta Junction 16
i Alaska till Deveselu i södra Rumänien
Claes Andreasson
Människan och kärnvapenhotet 17
Rapport från en konferens i Uppsala
Dessa fantastiska tyskar! 29
Kongress i Berlin 25 år efter Tjernobyl
Gunnar Westberg
Studentkongress i Tallinn 21-24 april 30
Alexander Unge
Erik Wareborn
Andreas Tolf
Viktor Åkerlund
INTERNATIONELL UTBLICK 32
Inge Axelsson
4
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
Pro et con – för och emot
LEDARE
LMK har bett två medlemmar att driva
var sin ståndpunkt i en kontroversiell
fråga: bör SLMK ta ställning / inte ta
ställning till att avskaffa kärnkraften –
för och emot, pro et con.
Svenska Läkare mot Kärnvapen star-
tades som en enfråge-organisation med
ett tydligt syfte: att sprida kunskap om
kärnvapnens medicinska effekter samt
att genom vetenskaplig forskning bidra
till denna kunskap. Målet var och är
fortfarande att stärka opinionen mot
kärnvapen, så att kärnvapenkrig förhin-
dras. SLMK har genom året hållit fast
vid denna inriktning – att enbart arbeta
med kärnvapenfrågan. Vår moderorgani-
sation IPPNW, har däremot breddat sin
plattform till att omfatta flera områden.
Bland annat har man tagit klar ställning
mot kärnkraften. Detsamma gäller för
flera affiliates, till exempel Tyskland och
Schweiz, medan några föreningar, såsom
Japan och Ryssland, talar för kärnkraf-
ten.
Vi har i SLMK genom åren sett det
som viktigt att hålla en hög kunskapsni-
vå när det gäller kärnkraftsteknik och
kärnkraftens risker. En återkommande
fråga har varit sambandet kärnkraft –
kärnvapen och det ämnet har behandlats
i flera artiklar i LMK. Med stor sam-
stämmighet har vår förening framhållit
fördelarna med att ägna all energi åt
kärnvapenfrågan och avstå från att ta
ställning i frågan om kärnkraftens vara
eller icke vara. Inte minst just nu då det
kanske finns ett window of opportunity
att påverka allmänhet och politiker, finns
det argument för att inte späda ut vårt
engagemang och riskera att skapa mot-
sättningar, hävdar många medlemmar.
Vi bör i stället satsa all vår kraft på att
skapa opinion för ett förbud mot kärn-
vapen. Samtidigt måste vi fråga oss om
vår smala plattform bidrar till att vi har
så svårt att engagera nya medlemmar
bland studenter och unga läkare.
SLMK:s icke-hållning i kärnkraftsfrå-
gan är inte okontroversiell, framför allt
inte internationellt. Flera av våra medlem-
mar har tydligt uppfattat att till exempel
den tyska föreningen är kritisk till att vi
inte tagit ställning mot kärnkraften. Detta
har blivit extra tydligt efter haveriet i
Fukushima. Frågan om huruvida SLMK
trots allt borde ta ställning mot kärnkraf-
ten har därför kommit upp på de senaste
styrelsemötena. Här följer nu LMK:s
bidrag till att få igång ett öppen och förut-
sättningslös diskussion: två artiklar som
argumenterar pro respektive con i frågan.
Att författarna till artiklarna är anonyma
är ett medvetet val: uppdraget till de två
medlemmarna har varit att lägga fram
argument för respektive mot att SLMK
tar ställning i kärnkraftsfrågan, inte i första
hand att redovisa sin egen uppfattning. Vi
vill påminna om att frågan som står i
fokus inte är huruvida kärnkraften bör
avskaffas eller inte utan om SLMK ska ta
ställning i frågan och arbeta med den.
Jan Larsson & Ulf König
Jag vill föreslå att styrelse och medlem-
mar i SLMK under det kommande året
fram till nästa årsmöte seriöst diskuterar
förslaget att SLMK bör ta ställning för
kärnkraftens avskaffande.
När föreningen tillkom ville vi ha bre-
dast möjliga stöd inom läkarkåren för
den centrala uppgiften, att avskaffa kärn-
vapnen, och vi avstod då från att ta ställ-
ning till kärnkraften där meningarna i
läkarkåren antogs vara delade.
Vår internationella moderförening
IPPNW kräver att kärnkraften avvecklas
och ersätts med alternativa energikällor.
Åtminstone två nationella föreningar
inom IPPNW, den japanska och den
ryska, har dock hittills tagit ställning för
kärnkraft.
SLMK:s styrelse beslöt tidigt i fören-
ingens historia att vi skulle studera sam-
bandet mellan kärnkraft och kärnvapen.
Jag menar att ett sådant studium leder
till uppfattningen att det blir svårt att
åstadkomma och bibehålla en kärnva-
penfri värld, om kärnkraft finns etable-
rad i ett stort antal länder.
Tänk dig en värld fri från kärnvapen!
Man har bekräftat att alla atomvapen är
SLMK bör ta ställning för kärnkraftens avskaffande!
demonterade. Vapenuran och plutoni-
um finns inte längre någonstans. Men
tusentals kärnkraftverk producerar elek-
tricitet i de flesta av jordens länder.
Konflikterna mellan länderna finns kvar.
I Centralasien står Väst och Nato mot
Ryssland, kanske i ett triangeldrama med
Kina, för att få kontroll över olja och
andra naturtillgångar. Väst har en myck-
et stor militär övermakt och hotar att
använda den för att kräva säker tillförsel
till låga priser av energi och metaller. I
det läget blir frestelsen stor för Ryssland
att bygga kärnvapen. De stora ryska
anläggningarna för anrikning av uran till
kärnkraft kan utan vidare fortsätta pro-
cessen till nivån för vapenuran.
Kunskapen om hur man tillverkar
kärnvapen har mycket gemensamt med
kunskapen om kärnkraft, kärnkrafttek-
nikerna lär sig snabbt. Redan efter ett
eller två år kan Ryssland ha ett betydan-
de antal användbara kärnvapen. Andra
länder som bedriver urananrikning skul-
le kunna göra på samma sätt. En kärn-
kraftvärld kan snabbt bli en kärnvapen-
värld.
Om inga kärnkraftverk finns, ingen
urananrikning och inga kärnkrafttekni-
ker, blir vägen till kärnvapnen mycket
längre och planerna skulle snabbt bli
uppenbara. Ett psykologiskt tabu mot
allt ”nukleärt” skulle sannolikt spela en
viktig roll. Det tar lång tid och kräver
starka krafter för att göra en kärnkraftfri
värld till en kärnvapenvärld.
Ett annat skäl för att läkarrörelsen
mot kärnvapen bör ta ställning mot
kärnkraft är vår insikt, som delvis är
medicinskt grundad, om människans
stora ”felbarhet”. I detta nummer av vårt
informationsblad presenteras en bok om
detta ämne skriven av Lloyd Dumas.
Människor begår alltid misstag. I vår
vardag blir konsekvenserna begränsade,
men vi begår också fel när vi flyger ett
stort passagerarplan eller övervakar ett
kärnkraftverk. De ansvariga teknikerna i
Tjernobyl ville pröva att öka effekten i
reaktorn. Man förlitade sig på säkerhets-
systemen, men som trollkarlens lärling i
sagan förlorade man snabbt kontrollen.
Framtidens kärnkraftverk blir mycket
säkrare än anläggningarna i den första
generationen, men riskfaktorn männis-
kan och riskfaktorn ”ägarintresset” finns
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
5
DEBATT
Jag vill föreslå att rörelsen SLMK använ-
der sin energi till att fortsätta det enträg-
na arbetet mot kärnvapnen och inte
breddar fokus till både kärnkraft och
kärnvapen. Det finns många frågor kring
kärnkraft som inte har enkla eller själv-
klara svar. Tekniken har vid flera tillfäl-
len visat sig vara mindre säker än vad
många trodde. Kärnkraftsteknologi är
farlig i vårdslösa händer och vi vet att det
inte existerar helt säkra och ofelbara hän-
der – vare sig de är mänskliga eller tillhör
en robot, vare sig hantverket är kirurgi
eller kärnkraft.
Det finns dock viktiga skillnader
mellan kärnvapen och kärnkraft.
Kärnvapnens syfte är att skrämma så
länge de inte används och att förinta när
de används. Kärnvapnen slukar otroliga
resurser, utan att tillföra mänskligheten
något säkert värde. Kärnkraftens syfte å
andra sidan är att alstra energi och på så
sätt bidrar den till samhället och finan-
sierar sig själv. Därmed inte sagt att
energin är tillgänglig för den som bäst
behöver den. Kärnkraft orsakar skador
på människans hälsa – vid exempelvis
uranbrytning, vid olyckor och sabotage
– samt skapar problem och risker för
många generationer framåt. Skadorna
som uppstår vid en kärnkraftskatastrof
respektive när ett kärnvapen används ser
dock helt olika ut. Fukushimareaktorerna
kan aldrig åstadkomma samma totala
förstörelse som det primitiva kärnvapen
som användes mot Hiroshima.
Kärnvapen finns alltid redo att avfyras
och i vissa fall kan avfyrningsbeslutet tas
av en enda person. Om kärnvapen avfy-
ras från en stat är det sannolikt att andra
stater kommer svara med att som veder-
gällning avfyra sina kärnvapen. Detta
kan ske i det närmaste omedelbart och
när som helst. Det är dessutom inte helt
uteslutet att kärnvapen används av miss-
tag, mänskligt eller tekniskt.
Ickespridningsavtalet – NPT – byg-
ger faktiskt på fredlig användning av
kärnkraft. NPT konstruerades så att de
ursprungliga fem kärnvapenstaterna
nedrustar och delar med sig av sin fred-
liga kärnkraftsteknik i utbyte mot att
icke-kärnvapenstaterna avstår från att
själva utveckla kärnvapen. Det är en
princip som gäller än idag, i vårt i sär-
klass viktigaste avtal mellan 189 stater
som slår fast långtgående principer om
icke-spridning och nedrustning av kärn-
vapen. För att stödja detta avtal måste vi
kanske acceptera kärnkraften? Något
måste kanske kärnvapenfria stater
2
(”icke-kärnvapenstater”) få i utbyte om
de inte försöker skaffa kärnvapen.
Kärnteknologi är grundläggande i
kärnvapen men också i kärnkraft och i
medicinska tillämpningsområden såsom
strålbehandling och nukleärmedicinska
undersökningsmetoder. Kärnteknologisk
kunskap kommer alltid att finnas kvar
och vi kommer inte att kunna utradera
all användning av kärnteknologin utan
att ha fullgoda alternativa metoder vilket
vi i alla fall inom medicinen saknar. Som
jämförelse kan nämnas att biologiska
stridsmedel är förbjudna men för den
skull har vi inte behövt lägga ett morato-
SLMK bör inte bredda fokus till både kärnkraft och kärnvapen!
1
www.svenskenergi.se/sv/Aktuellt/Nyheter/Tillrattalaggande-om-Forsmarkhandelsen-/
2
LMK följer här och kommer fortsättningsvis att följa den nya terminologin inom området,
föreslagen av Gunnar Westberg i LMK 122, s 21.
kvar. Ju säkrare anläggningar, ju större
blir risken att människan förlitar sig på
deras ofelbarhet.
För ägarna finns alltid frestelsen att
förlita sig på säkerhetsanordningar och
säkerhetskultur. Incidenten i Forsmark
år 2007 är belysande. Ägaren, Vattenfall
anför: ”Samtliga säkerhetssystem funge-
rade i tillräcklig omfattning så att härd-
skada kunde undvikas”.
1
Säkerhetssystemen fungerade tack
vare att två av de fyra dieselgeneratorer
som fanns som reservkraftanläggning
gick igång. Varför dessa två fungerade
och inte de två övriga vet man inte.
Anläggningarna i Fukushima visar än
tydligare på hoten mot säkerheten.
Reaktorn är av typen General Electric
Mark 1. Sedan ett tjugotal av dessa reak-
torer hade byggts kom information om
att reaktorinneslutningen inte var till-
räckligt kraftig för att motstå vätgasex-
plosioner. USA:s Nuclear Regulatory
Commission, NRC, reagerade på infor-
mationen med att säga att om man beor-
drade stängning av dessa reaktorer av
säkerhetsskäl skulle det sannolikt inne-
bära slutet för kärnkraften. Ordförande i
NRC hade tidigare som anställd vid
General Electric konstruerat denna reak-
tor. Kan man begära att han skulle
underkänna sin egen konstruktion?
Tepco, ägaren till Fukushima-
reaktorerna, har under flera år förfalskat
inspektionsrapporter. Man har också
underlåtit att installera filter som skulle
ta bort radioaktivitet från utsläppta
gaser.
FN-organet IAEA har till uppgift att
arbeta för säker tillgång till kärnkraft i
hela världen. Säker tillgång fordrar, säger
styrelsen för IAEA, att landet där anlägg-
ningen befinner sig har en stabil politisk
ledning som t ex kan förhindra terrorist-
angrepp, en avancerad teknologisk nivå
och en etablerad säkerhetskultur. För
närvarande har IAEA ansökningar från
ett fyrtiotal länder som vill ha hjälp att
bygga kärnkraft, t ex Sudan, Uganda,
Nigeria, Albanien. Hur skall IAEA i
längden kunna säga nej till dessa länders
ansökningar?
Om säkerhetskulturen i Sverige och
Japan inte räcker för att göra kärnkraften
säker, hur blir det då i de länder som nu
ansöker?
Människan och människans institu-
tioner – företag och regeringar – är inte
tillräckligt säkra för att garantera kärn-
kraftens säkerhet.
Lyckligtvis kan kärnkraften lätt und-
varas. Idag bidrar den med 3 % till värl-
dens energiförbrukning. Att spara 3 % är
enkelt. Endast om vi ökar antalet kärn-
kraftverk i världen (för närvarande 440
reaktorer) femfalt eller tiofalt kan kärn-
kraften få en viktig betydelse för att
minska koldioxidutsläppen. Kärnkraften
är dessutom långt ifrån ”koldioxidfri”.
Följande tre faktorer gör att jag menar
att SLMK bör överväga att ta ställning
emot kärnkraften:
1. Det blir mycket svårt att etablera och vid-
makthålla en kärnvapenfri värld om kärn-
kraft finns spridd i många länder;
2. Människan är alltför ”felbar” för att ha
ansvaret för kärnkraft;
3. Om kärnkraften skall få stor betydelse i
världens energiförsörjning måste kärn-
kraftverk i tusental byggas i hela världen.
Men vi får aldrig glömma att även om
kärnkraften innebär stora risker är det
endast kärnvapen, de ryska och ameri-
kanska kärnvapnen, som kan förinta
mänskligheten.
Artikeln fortsätter på nästa sida.
6
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
Hur börjar ett engagemang? Vad är det som gör att en del
människor lägger ned tid och kraft på att försöka förebygga
de stora hoten mot mänskligheten? Medan många andra, de
flesta, förhåller sig passiva. Frågan som länge funnits i mitt
bakhuvud får förnyad aktualitet när jag träffar läkaren och
forskaren Ann Marie Janson Lang, som under ett antal år
spelade en avgörande roll för den internationella läkarrö-
relsen IPPNW:s framgångar i kampen mot kärnvapen.
Att höra henne berätta om sina år först som internationellt
engagerad medicinstudent och sedan som kontaktperson i
WHO för den internationella läkarrörelsen mot kärnvapen, är
som att ta del av en rafflande deckare. Mer om det strax. Men
först, hur började det?
Ann Marie Janson Lang vet precis när hon bestämde sig för att
bli läkare. Hon var sex år, satt uppe på kvällen framför teven
och vägrade gå och lägga sig. Föräldrarna var inte glada, skulle
hon nu börja trilskas igen? Men flickan hade sina skäl, hon
hade märkt att när hon låg ned kunde hon inte andas.
– Med viss möda lyckades jag övertyga föräldrarna att jag
faktiskt var sjuk . Till slut sa jag till dem: ”Om ni inte kör mig
till sjukhus nu så dör jag!”
Då blev det fart på föräldrarna, de ringde sjukvården och
Ann Marie fick andas i telefon, hennes andningssvårigheter var
tydliga. Beskedet var att hon ögonblickligen måste till
Karolinska. ”Har ni bra nerver så kör henne hit själva, jag tror
inte vi hinner skicka någon ambulans”, sade sjuksköterskan de
talade med.
– Jag kommer ihåg den bilfärden. Pappa körde mot rött ljus,
det var i sista minuten vi kom fram, jag hade struplocksinflam-
mation och måste gå igenom en akut trakeotomi. Jag insåg
sedan att jag hade räddats till livet, att man dör lätt och att man
inte bara kan tro att det fixar sig. Det var då jag tänkte att jag
skulle bli doktor. När jag var på återbesök hos läkaren som
opererat mig hade jag själv köpt en chokladkaka som jag kra-
made hårt i handen. Den gav jag till honom som tack. Många
år senare fick jag honom till bordet vid en middag på
Läkaresällskapet. Och kunde tacka igen – utan chokladkaka.
Yrkesvalet stod alltså klart redan innan Ann Marie börjat sko-
lan. Men det internationella engagemanget är ju inte nödvän-
digtvis en följd av det. Den första impulsen till det tackar hon
sin mamma för:
– Mamma hade tagit reda på att det fanns internationella
barnbyar, Children’s International Summer Villages, dit elvaår-
ingar från en rad länder kunde söka, man lottades till någon av
de 20-tal barnbyar som fanns i olika länder. Jag hamnade i
Leeds i något som skulle kunna kallas ett mini-FN. Rummet
där jag bodde en månad delades med en flicka från Ceauşescus
Rumänien som levde under helt andra villkor än jag, och en
japansk flicka som jag blev väldigt god vän med. Henne återsåg
jag många år senare i samband med att IPPNW hade sin kon-
SÅ FÖDDES MITT ENGAGEMANG
Som att läsa en spännande deckare:
Läkarnas kamp för att få kärnvapen olagliga
Intervju med Ann Marie Janson Lang
rium på alla biologiska tekniker – det
hade förstås heller inte varit möjligt.
En personlig reflektion: när jag pratar
om kärnvapen och SLMK med icke-
medlemmar, läkare eller andra, så är det
få som efter en stunds samtal ifrågasätter
problemet kärnvapen. Desto fler anser
att det är för svårt få en ändring till stånd
för att man ens ska försöka. De flesta
frågar också om vi är emot kärnkraften.
Den sidan av samtalet brukar från min
sida bli ett kort ”Nej där tar vi inte ställ-
ning”. Om vi skulle arbeta mot kärn-
kraft – riskerar vi då inte att ännu mer än
idag bli sedda som allmänna idealister
och världsförbättrare som inte kan få
någon verklig förändring till stånd?
Mycket av samtalen skulle nog även
fokusera mer på kärnkraftens etiska grå-
skala än på kärnvapnens tydligare svärta.
En värld utan kärnkraft är sannolikt
även en värld utan kärnvapen. Men att
inom överskådlig tid uppnå en kärnva-
penfri värld med kärnkraften kvar känns
för mig både realistiskt och nödvändigt
medan en värld utan vare sig kärnkraft
eller kärnvapen mera liknar en utopi.
Två argument för att arbeta för en
kärnvapenfri värld och inte ta ställ-
ning i kärnkraftsfrågan:
1) Kärnvapen men inte kärnkraft
utgör ett omedelbart hot mot hela
mänskligheten
2) Kärnvapen men inte kärnkraft är
enbart destruktiva och tillför inget
gott till mänskligheten
Artikeln fortsätter från föregående sida.
Hur gick det till när läkarrörelsen mot kärnvapen växte fram i Sverige? Hur kunde så många läkare,
upptagna av yrkeskarriär och familj, gå samman och ägna tusentals timmar åt ideellt arbete? Hur såg
engagemanget ut hos enskilda tongivande personer i föreningen? Det var frågor som fick Gösta
Alfvén att i mitten av 1990-talet initiera serien ”hur föddes mitt engagemang”. I LMK har vi under åren
presenterat ett antal artiklar på detta tema och serien avslutas här med en intervju med Ami Janson
Lang och en personlig berättelse av Gunnar Westberg. Hela serien kommer att ställas samman i en
skrift, som kommer att finnas tillgänglig på vår hemsida www.slmk.org mot slutet av sommaren.
SÅ FÖDDES MITT ENGAGEMANG
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
7
Inför Världshälsoförsamlingens möte förankrades resolutionstexten som IPPNW arbetat fram hos WHOs medlemsstater. På bilden syns
Ann Marie systematiskt kontakta ambassader i Genève från en iskall telefonkiosk vid Palais des Nations i januari 1993.
gress i Hiroshima. Hon hade blivit läkare liksom jag. I barnbyn
hade vi jätteroligt, pratade och diskuterade. Jag kunde redan
flera språk, bland annat franska sedan vi bott i Paris en period.
I ett gammalt klipp ur DN träffar vi Ann Marie härnäst. Året
är 1971. Hon har blivit 12 år och intervjuas tillsammans med
ett antal jämnåriga om sin syn på livet och samhället. Hon
tycker att ”vi ska dela upp lönerna så att alla får lika mycket”.
Hon inser också efter sin sommar med barn från olika delar av
världen att man inte ensam kan åstadkomma några föränd-
ringar. Ska man åstadkomma något måste man göra det till-
sammans med andra.
– Det var väl den inställningen som följde mig och som
gjorde att jag som läkarstudent vid knappt 20 års ålder kom
att engagera mig i medicinstudenternas internationella utskott.
Där blev jag ordförande och gav mig rakt in i de politiska frå-
gorna, fast på ett vetenskapligt grundat sätt utan partipolitisk
anknytning. Jag läste en FN-rapport om kärnvapen och tänkte:
”Det här är ju inte klokt!” Jag fick upp ögonen för dels hur
farliga kärnvapnen är, dels vilket fruktansvärt resursslöseri det
är att satsa på något som har som syfte att inte användas. Jag
bad om ett möte med Olof Palme då en delegation i interna-
tionella läkarstudentfederationen IFMSA gav studentorganisa-
tionens stöd till hans arbete i Palmekommissionen, dvs Den
oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor
som Olof Palme startade 1980 och som lämnade sin slutrap-
port 1982. Det sågs inte med blida ögon av SFS (Sveriges
Förenade Studentkårer) som hade en helt annan agenda. Men
vi var oberoende av dem och kunde agera på egen hand.
Ungefär samtidigt som läkarstudenterna började engagera sig
i kärnvapenfrågan bildades IPPNW (International Physicians
for the Prevention of Nuclear War). Professor Lars Engstedt
blev 1981 den förste ordföranden för den svenska grenen,
SLMK (Svenska Läkare mot Kärnvapen). Han var en person
med stor auktoritet i internationella sammanhang. 1985 blev
han vice ordförande i IPPNW. Han fick upp ögonen för Ann
Marie Janson som 1983 också blivit ordförande för IFMSA
(International Federation of Medical Students’ Associations). I
den egenskapen hade hon täta kontakter med WHO och när
hon senare som färdig läkare lämnade studentfederationen och
flyttade över sitt engagemang till Läkare mot kärnvapen blev
hon genom hans försorg kontaktperson med WHO för
IPPNW:
– En ung tämligen nyutexaminerad läkare! Det var nog inte
vad de prestigeladdade professorerna som startat IPPNW hade
tänkt sig som talesperson. Men Lars Engstedt stod på sig.
Att det var en poäng att föra fram just Ann Marie Janson kan
man förstå av hennes berättelse om hur hon lärt sig hantera det
politiska spel som förekom också på studentnivå. År 1983
skulle IFMSA hålla ett stort möte på universitetet i Alexandria.
Men när mötet skulle öppnas visade det sig att den israeliska
delegationen saknades. Den hade blivit kidnappad av några
studenter vid Alexandriauniversitet. Det var första gången efter
Camp David-avtalet som en delegation från Israel deltog på ett
studentmöte i Egypten.
– Nu var frågan om vi skulle starta mötet utan israelerna.
Det ville organisatörerna, och Alexandriauniversitetet. Men
det ville inte delegaterna från andra länder. Vi läste på i manu-
alen för federationen och fann att om alla länders delegationer
gick ut ur mötessalen skulle vi rapporteras som inte närvaran-
de. Mötet skulle inte kunna öppnas. Efter ett visst antal tim-
mar hade vi möjlighet att åter kalla ihop mötet. En egyptisk
läkarstudent sa till mig: ”Jag vet var israelerna hålls fångna”.
Jag bad honom och en god vän till honom hänga med mig för
att försöka få studenterna fria.
– Sagt och gjort, vi tog oss med bil till ett sjaskigt hotell i
Alexandria. Efter en förvirrad palaver med en vakt som frågade
om jag var jude och inte kunde fatta mitt skämt om att jag var
ättling till en viking från norr, blev jag till slut insläppt till de
fångna israelerna. Inne i hotellobbyn satt några sömniga vakter.
Medan mina två egyptiska studentkolleger uppehöll vakten
utanför hotellet kunde jag i ett kort obevakat ögonblick få med
mig israelerna ut. Vi smet iväg till bilen och tog oss tillsammans
med mina egyptiska vänner tillbaka till universitetet där sessio-
nen nu kunde inledas med alla länders delegationer närvarande.
Tio år senare, 1993, befann sig Ann Marie Janson tillsammans
med sin kollega Johan Thor på WHO i Genève, som observatör
för IPPNW. Hon hade tio års erfarenhet av stora internationella
möten, var nästan som barn i huset i WHO och kände kansli-
personalen och många av delegaterna. Bland annat hade hon lärt
sig hur man kan använda procedurfrågorna på ett konstruktivt
sätt. Det skulle komma väl till pass när hon nu med hjälp av sina
kontakter bland WHO-delegaterna skulle försöka få genomslag
för den fråga som engagerat Läkare mot kärnvapen i över tio års
tid, nämligen förslaget att förbjuda kärnvapen.
– Redan i början på 80-talet hade vi i studentfederationen
haft kontakt med Sune Bergström, nobelpristagaren, som hade
introducerat kärnvapenfrågan i WHO. Genom honom fick jag
då veta att WHO höll på med ett arbete om kärnvapen inför
en rapport 1983, en rapport som skulle komma att utmynna i
en deklaration: ”Det största omedelbara hotet mot människors
hälsa är kärnvapen”. Tre år senare, 1986, bestämde vi i
IPNNW, där jag då blivit aktiv, att vi skulle försöka göra den
rapporten till en bestseller. Vi lyckades!
En kioskvältare med titeln The Effects of Nuclear War on Health
and Health Services – hur är det möjligt?
– Jag pratade med den avdelning på WHO som hade hand om
tryckningen av rapporten, berättade att vi hade för avsikt att
göra den till en bestseller och frågade hur många tusen som
behövdes för att få den på topplistorna. Den ansvarige frans-
mannen blev förtjust, han påpekade att det görs så många bra
rapporter men problemet är att de inte sprids. Han gav oss ett
bra pris, tryckte en jätteupplaga och skickade sedan lastbilar
med rapporten till olika länder. I SLMK gjorde vi också en
svensk översättning. Den fick verkligen genomslag!
Och sen då?
– Den blev en liten pusselbit i en större plan, men en viktig
sådan. För nu kom nästa steg. 1991 hade IPPNW kongress i
Sverige. Då bestämde vi att försöka olagligförklara kärnvapen.
Tanken var att vi skulle försöka få WHO att gå vidare till den
internationella domstolen i Haag med en fråga om det är lag-
ligt att använda kärnvapen. Jag fick ansvar för projektet med
WHO där jag redan hade många kontakter.
– Två år senare, i januari 1993, befann jag mig på WHO i
Genève tillsammans med Johan Thor. Nu var det dags för
WHO:s styrelsemöte då programmet för Världshälso-
församlingen skulle bestämmas. Skulle vi lyckas få upp frågan
om kärnvapen på agendan? Vi övertygade två kolleger från
IPPNW:s nätverk, den nepalesiske delegaten, läkare och hälso-
vårdsminister, och en delegat från Mongoliet, att föra upp frågan
på dagordningen. Inför det stora mötet med världens hälso-
vårdsministrar, Världshälsoförsamlingen i maj 1993, hade vi
förberett oss noga. Genom IPPNW hade vi kontaktat flera län-
ders delegater och ministerier och en del högt uppsatta politiker,
som presidenten i Mexiko. Men debatten borde inledas med en
viktig ordningsfråga - det måste bli sluten omröstning, annars
fanns det inte en chans att förslaget skulle kunna gå igenom.
Rädslan för framför allt USA:s reaktion skulle säkerligen omin-
tetgöra förslaget vid en öppen omröstning.
– Vi i IPPNW hade vänt och vridit på frågan hur vi skulle
kunna påverka detta och kommit överens om att församlingen
måste tas med överraskning. En ordningsfråga som inleder ses-
sionen måste tas upp tidigt i debatten. Det blev delegaten från
Tonga, en mycket gammal och erfaren hälsominister med stor
prestige som begärde sluten votering om den resolution som
hade förberetts och fått stöd från ett 20-tal länder. Den slutna
omröstningen gick igenom med mycket knapp marginal. En
delseger vunnen.
Så fortsatte sessionen och när det framgick att resolutionen
hade brett stöd bland ländernas delegater kallades både gene-
raldirektören för WHO och organisationens finanschef in.
Han tog till starka brösttoner och sa att kärnvapen visst var en
väldigt viktig och engagerande fråga, MEN det är ju så väldigt
dyrt för WHO att gå till Internationella domstolen och en rad
hälsoprogram som redan beslutats kan då behöva läggas på is...
– Vi från IPPNW hade tagit reda på att det inte kostar något
att driva mål i Internationella domstolen för FN-organisationer.
Men för säkerhets skull sprang min kollega Johan som hade ett
telefonkort (detta var före mobilernas tid) och ringde från en
lokaltelefon utanför möteslokalen till domstolen i Haag och
fick uppgiften bekräftad. Nu hade vi inte lång tid på oss att
försöka få fram ett meddelande om detta till någon av delega-
terna. Vi fick inte vistas i sessionssalen, men vi hade en bra
karta över hur alla delegater satt och utanför salen stod vakter
som mest bestod av extraknäckande juriststudenter som gärna
var med på noterna och ville hjälpa oss.
– En av vakterna springer in till Mexikos delegat och lämnar
en lapp från oss och innan finanschefen har talat till punkt,
trycker mexikanen på knappen och begär ordet: Enligt de
informationer han har kostar det ingenting att driva mål i
Internationella domstolen för WHO. Ridå för finanschefens
argument. Ännu en delseger vunnen.
Den slutna omröstningen vanns av dem som lyssnat på
SÅ FÖDDES MITT ENGAGEMANG
8
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
Domstolens ordförande läser sommaren 1996 upp den Internatio-
nella Domstolens svar frågor om kärnvapnens laglighet som ställts
först av WHO, sedan av FN:s Generalförsamling.
argumenten från Ann Marie Janson och hennes kolleger. Nu
var det väl dags att fira? Ja, det tyckte de läkarkolleger och
sympatisörer som träffades efteråt på en restaurang. Själv
vågade hon inte fira ännu.
– Jag hade ett minne från mina tidigare kontakter med
WHO att det går att riva upp beslut som fattas i
Världshälsoförsamlingens kommittéer under sista plenarsessio-
nen. ”Det här kommer att rivas upp”, sa jag. Ingen trodde mig,
men jag sprang ifrån restaurangen till WHO och fick med hjälp
av en vakt tillträde till biblioteket. Jag mindes ungefär vilket år
en plenarsession hade återöppnat ett kommittébeslut – det hän-
der ytterst sällan – och hittade ett franskt protokoll som beskrev
detta, kopierade några sidor och sprang tillbaka till restaurangen
där mina vänner just höll på att bryta upp från bordet.
– Två dagar senare hände förstås just detta. Som en blixt från
en klar himmel föreslår Frankrike att saken tas upp igen. Då
har vi haft lite tid på oss att förbereda oss. Många delegater
hade redan rest hem. Men vi hade kontaktat ett antal som
länder som uttryckte sitt stöd för resolutionen - allt från f.d.
sovjetrepubliker till länder i Polynesien, Sydamerika och
Afrika. Resolutionen togs en andra gång, nu med knapp majo-
ritet och efter att vissa länder berättat för oss att de varit
utsatta för påtryckningar i sina hemländer från bl.a. USA:s
ambassadrepresentanter. Den 14 maj 1993 korkade vi upp
champagnen i Genève och firade. Vid ett annat bord i samma
restaurang satt den amerikanska delegationen och slokade.
En seger vunnen. Nu gällde det vad Internationella domsto-
len i Haag skulle säga. Sommaren 1996 svarade domstolen på
frågan om kärnvapnens laglighet (både WHO och senare FN:s
Generalförsamling hade ställt frågor om kärnvapen till dom-
stolen). Domstolens svar blev inte helt lätt att tolka – men det
framgick tydligt att ”hot med och användning av kärnvapen
inte var förenligt med internationell rätt och humanitära lagar,
men att de i extrema situationer möjligen skulle kunna använ-
das i självförsvar”. Domstolen hade under beredningen försökt
beskriva en situation då hot med eller användning av kärnva-
pen möjligen kunde vara lagligt, men fastställt att något sådant
scenario inte hade kunnat identifieras. Indirekt hade man
därmed sagt att kärnvapen var olagliga. Ann Marie Jansons
mission fullfilled.
År 1998 slutade Ann Marie Janson sitt arbete som speaker, dvs.
talman för IPPNW, sedan dess har hon gift om sig och fått ännu
ett efternamn, Lang, och ägnar nu sin kraft åt hjärnforskning
med inriktning på Parkinsons sjukdom. Hur ser hon nu snart
tretton år senare på sina intensiva år i kampen mot kärnvapen?
– Vad jag är särskilt glad över är att mina barn säger att de
är mest stolta över mitt engagemang i Läkare mot Kärnvapen.
Men jag slutade min aktiva period i IPPNW när jag insåg att
jag hade för många olika engagemang och privata angelägenhe-
ter som slukade min energi. Jag hade hållit på i nästan tjugo år
i olika organisationer, det hade varit spännande och menings-
fullt. Men jag ser ett sånt här engagemang som att man gör
vissa projekt. Man gör det för att man har lust, orkar och vill,
en tidsbegränsad insats. Ingen är oersättlig. Jag tror det är
viktigt att se på sina motiv. Går man in i ett projekt för att vara
en god människa eller för att döva ett dåligt samvete, då tror
jag inte det blir bra.
Kanske var det svaret på min inledande fråga. Vad får vissa
människor att engagera sig? Strax innan vi skiljs säger Ann
Marie Janson Lang:
– På sätt och vis skulle jag vilja jobba med de här freds-
frågorna igen. Vad är det för pusselbitar som saknas för att
åstadkomma nuclear abolition, dvs. ett totalt förbud mot
kärnvapen? Och så lägger hon till:
– Det är dags att gå ut och förtydliga: Kärnvapenkrig –
det är Tjernobyl och Fukushima med avsikt – fast värre!
Text: Ami Lönnroth, journalist och författare
Dr Tapa, hälsovårdsminister från Tonga, var en viktig kontakt i arbetet att förankra resolutionen i Världshälsoförsamlingen 1993. I den dele-
gation som leddes av Ann Marie deltog även Michael Christ från IPPNWs sekretariat - till höger på bilden.
SÅ FÖDDES MITT ENGAGEMANG
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
9
10
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
I samband med att Hiroshimas borgmästare Hadatoshi Akiba
besökte Stockholm hösten 2007 anordnade läkarstudenter från
Stockholm och Uppsala ett nytt projekt. På Mynttorget vid Riks-
dagshuset i Stockholm serverade studenter och läkare te under
parollen ”Nuclear Weapon Free – My cup of tea”. Här dricker Gun-
nar Westberg te tillsammans med Hadatoshi Akiba.
Hans blick fångade min under några långa sekunder. En
klar, allvarlig blick. Sen somnade han igen, en månad gam-
mal. Jag fortsatte att skjuta barnvagnen uppför sluttningen.
Men blicken fanns kvar i en blå punkt inne i mig. Ansvarets
punkt? Tänk om han och hans systrar inte får leva och växa
upp, tänkte jag, allt vårt hopp kan förintas i det stora kärnva-
penkriget.
Om kärnvapnen visste jag en del redan då, 1981, men nu
hade jag sett Helen Caldicotts film If you love this planet, och
jag insåg att det var en uppgift för mig som läkare att delta i
arbetet för att avlägsna kärnvapenhotet.
Tidigare hade jag i närmare tio år arbetat i Amnesty
International. Det fanns likheter, även i Amnesty var det svårt
att veta om arbetet gav något resultat. Men ”det finns så litet
du kan göra – gör det!” var ett valspråk för både Amnesty och
SLMK. I Amnesty hade jag kommit att arbeta mycket mot
tortyr. Det blev till slut för tungt. Tortyrbilderna trängde in i
mina drömmar. En svensk-kubansk film om tortyren i Chile
fick mig att inse att jag inte orkade detta längre, och jag gav
upp Amnesty-arbetet. Under året mellan Amnesty och SLMK
kände jag att jag saknade något, det bör finnas något mer än
engagemanget för arbete och familj. Så jag var beredd på en ny
uppgift!
Det blev några intensiva år i SLMK med mycket lokalt
arbete. Vi läste, föreläste, diskuterade, planerade. Vi var i ofta i
blåsväder, mest motvind. Vi arbetade ju för Sovjet! Javisst
gjorde vi det, och för amerikanerna, och indierna, afrikanerna,
för alla! Vi gick ut i skolor, församlingsaftnar, klinikträffar,
skrev i tidningar, producerade böcker. Det var en stor fördel att
vi var läkare och dessutom hade stöd av en stor grupp kända
professorer, som knappast kunde anses vara vänsteraktivister –
annars ett svårt skällsord på åttiotalet. Nobelpriset 1985 ökade
respektabiliteten, även om det kom en begäran från Nato om
att nobelkommittén skulle återkalla sitt beslut.
Höjdpunkten inträffade 1991, vid IPPNW:s största kon-
gress någonsin, i Stockholm. Vi kände verkligen att vi var en
del av en stor och växande världsomfattande rörelse. Senare
mojnade motvinden, och ibland har vi gungat i bleke.
Människor har kommit att tro att risken för ett kärnvapenkrig
är borta. Vi måste ständigt påminna om ”den nukleära fotbol-
len”, avfyrningsknapparna, som alltid finns i den amerikanske
och ryske presidentens närhet. Vi måste påminna om att
kärnvapnen kan avfyras av flera än presidenterna, och även
experterna medger att en ”icke-auktoriserad” avfyrning kan ske
och starta det stora kärnvapenkriget, det omnicid där vi alla
förintas.
Gunnar Westberg:
Så föddes mitt engagemang för en kärnvapenfri värld
Det är märkligt att jag har lättare att arbeta mot kärnvapen-
hotet än mot tortyren. Även för mig är kärnvapenkriget något
bokstavligen otänkbart, över all fattningsförmåga, trots att jag
vet att det inte är osannolikt. Människors engagemang blir
starkare av bilderna av brännskadade människor i Hiroshima
än av tanken på mänsklighetens möjliga utrotning.
Det är naturligtvis tungt att ständigt påminna om, och
påminna sig om, kärnvapenkrigets verklighet. Men ibland
kommer oväntat lyckan över den underbara vardagen och väl-
ter bort tankarna på hotet. När jag kommer ut från biografen
och ser alla som sitter i vårkvällen utanför kaféet och pratar,
dricker öl, skrattar, med lekande barn och barn sovande i barn-
vagnarna, då känner jag intensivt att det finns inga prickskyttar
på taken, inga självmordsbombare, och inget krig hotar.
Känslan av trygghet och tillhörighet fyller mig.
Och den lille, han med blicken, överlevde också, och hans
sexåriga dotter skrattar så som bara hon kan. Allt är som det
skall vara. Ibland känns det som en uppenbarelse. Då är kärn-
vapenkriget långt borta. För en tid.
SÅ FÖDDES MITT ENGAGEMANG
Foto: Thomas.silfverberg
DEBATT
Rest-uran, det radioaktiva och kemiskt giftiga avfallet från
kärnkrafts- och kärnvapenindustrin, används sedan tjugo år
som ammunition i konventionella vapen. Användningen är
kontroversiell. Senare tids forskning har gett ökade belägg för
att rest-uran kan orsaka cancer, öka spädbarnsdödligheten och
leda till missbildningar, samt även orsaka en rad andra sjukdo-
mar. Motivet för att använda rest-uran i vapen är att metallen
har större förmåga än bly att tränga igenom pansar. Rest-uran
har använts av USA och Storbritannien under första Gulfkriget
(286 ton), i f.d. Jugoslavien (11 ton), i Irak sedan 2003 (75 ton
enligt en källa och 2000 ton enligt en annan), i Afghanistan
enligt flera källor
1-3
,
samt möjligen i kriget i Libyen 2011
4
.
Som bränsle i kärnkraftverk och i fissionskärnvapen används
uran anrikat med avseende på isotopen U-235. Anrikning för
att erhålla 1 kg vapenuran (uran anrikat till 90% U-235) ger
som avfall 7 kg depleted uranium (huvudsakligen isotopen
U-238) med 75 % av radioaktiviteten hos icke bearbetat
uran
2,5-7
. U-238 har en halveringstid på 4,5 miljarder år. Vid
dess sönderfall bildas främst alfa-partiklar (alfastrålning) med
kort räckvidd och liten risk för strålskador utanför kroppen.
Inne i kroppen däremot gör alfa-strålningen stor skada. En
annan, mer skadlig variant av rest-uran än DU utgörs av uran
som upparbetats efter användning i kärnkraftverk, och som
enligt Fairlie (2008) används i vapen från USA. Det innehåller
även plutonium och andra grundämnen med beta- och gam-
mastrålning. När projektiler med rest-uran färdas med hög
hastighet i luften antänds och brinner de med en temperatur
på flera tusen grader, vilket ytterligare ökar penetrationsförmå-
gan. Vid nedslaget bildas ett mycket fint stoft, som kan färdas
långa sträckor med vinden. När stoftet inandas eller på annat
sätt (via sår, DU-förorenad föda) kommer in i kroppen, kan
partiklar fastna i lungorna, benmärgen, levern, hjärnan, ägg-
stockarna, testiklarna och livmodern och skada arvsmassan,
möjligen för flera generationer. Löslig uranoxid utsöndras
ganska snabbt i urinen, medan olöslig uranoxid kan lagras i
kroppen i flera år . En miljondels gram U-238 utsänder c:a
100 000 alfa-partiklar per dygn med mycket större energi än
som behövs för att kunna skada arvsmassan i närliggande cel-
ler. Det finns starkt stöd från djurexperimentell forskning och
från studier på cellkulturer för uppfattningen att DU både kan
orsaka cancer, genskador och missbildningar samt störa hor-
monsystem
2, 7-10
, både genom radioaktiv strålning och genom
uranmetallens giftighet.
Hälsoeffekter av utarmat och upparbetat uran
Ökad förekomst av cancer (Tabell) liksom en mer än femfaldig
ökning av missbildningar i Basrah-området
11
har även rappor-
terats efter Gulf-kriget 1990-91 (Tabell) och efter krigen i f.d.
Jugoslavien i vissa, men ej alla studier
10
, liksom missbildning
av barn till bl.a. soldater från USA samt till irakiska soldater
som deltagit i Gulf-kriget En hög andel av de amerikanska och
brittiska soldater som tjänstgjorde i Irak är i dag sjukpensionä-
rer pga. olika sjukdomar och skador, bland annat ”Gulfkrigs-
syndromet”, som påminner om så kallat kroniskt trötthetssyn-
drom. I Gulfkrigs-syndromet ingår smärtor i muskler och leder,
neurologiska störningar, immunförsvarsrubbningar, njursvikt,
nedsatt andningskapacitet och lungfibros. Det finns stöd för
att detta kan bero på DU, bl.a. genom hjärnstamsskada
12
, men
uppfattningarna är delade
2
.
Det vetenskapliga stödet för allvarliga hälsoeffekter av DU
har ökat sedan sommaren 2010. I American Journal of Public
Health publicerades ett arbete 2010 om ökning av barnleuke-
mi från 2,6 till 6,9 fall per 100 000 invånare (trendtest p=0,03,
statistiskt signifikant) bland sjukhusvårdade i Basrah 1993-
2006, medan ingen ökning skedde i grannländer (eller i USA
och EU)
13,14
. Även från Basrah har rapporterats
10
en ökning av
antalet missbildningar under 1990-talet.
Cancer och fosterskador har ökat dramatiskt i Fallujah i
Irak, där mycket hårda strider pågick 2004
15-17
. Busby och
medarbetare (2010) har rapporterat att det 2005-2009 inträf-
fade 62 fall av cancer, 4,2 gånger fler än förväntat. Risken var
10-38 gånger större än förväntat för barncancer, leukemi i
åldern 0-34 år och för bröstcancer hos kvinnor 0-44 år. Vid
beräkningarna, som alla var statistiskt signifikanta (p <0,05),
tog man hänsyn till olika åldersfördelningar. Man jämförde
med risknivåer i Middle East Cancer Register och i Jordanien.
Man ville inte jämföra med cancerdata från Irak, bl.a. med
hänsyn till ökad cancerförekomst efter användning av DU i
Gulfkriget 1990-91 enligt vissa studier
10,11.
Spädbarnsdödligheten
var ungefär fyra gånger högre än i grannländerna. Andelen
nyfödda pojkar var tydligt reducerad, liksom efter atombom-
berna mot Hiroshima och Nagasaki, vilket indikerar strål-
Hälsoeffekter av rest-uran,
en fråga för SLMK?
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
11
INCIDENS, FALL PER 100 000 INVÅNARE AV OLIKA
CANCERFORMER 1995 OCH 2005 I BASRAH, IRAK.
CANCERFORMERÅRTAL*%
Förändr.
19952005
Bröst
Lungor och luftrör
Urinblåsa
Lymfom,
(cancer i lymfvävnad)
Leukemi
Hjärna och ryggmärg (CNS)
Luftstrupe
Magsäck
Hud
Grovtarm-ändtarm
4.0
2.1
2.5
2.2
2.3
0.9
1.4
1.2**
2.4**
1.7 **
13.1
4.1
5.0
4.8
3.2
1.4
3.1
2.8
4.1
3.2
+ 228
+ 95
+ 100
+ 118
+ 39
+ 56
+ 121
+ 133
+ 71
+ 88
* Basrah cancer research group, 2008. ** Avser år 1997
12
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
DEBATT
12
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
ningsskada på X-kromosomen. Studien, som utfördes under
besvärliga förhållanden (”Iraqi TV reportedly broadcast that a
questionnaire study was being carried out by terrorists”)
15
och
baseras på intervjuuppgifter har vissa, delvis ofrånkomliga
metodologiska brister, som författarna noga diskuterar, brister
som dock inte torde påverka resultaten nämnvärt. De diskute-
rar också andra möjliga förklaringar än rest-uran (DU). Man
diskuterar den korta latenstiden för cancerutveckling, givet en
exponering (t.ex. rest-uran omkring 2004), och åberopar då
bl.a. multi-stage modeller om uppkomst av cancer
18
, som med-
ger detta. Det hade varit bra med mätningar av DU-exponering
på individnivå, vilket dock är dyrt och fordrar stöd av myndig-
heterna.
Rapporter finns om snabb ökning av lymfom hos italienska
fredsarbetare på Balkan under 1990-talet
19
, om en topp i can-
cerfrekvensen i norra Sverige inom fem år efter Tjernobyl
20
och
om leukemi bland överlevande från Hiroshima och Nagasaki
bara några månader efter atombombsanfallen
21
.
I ett annat arbete nämner Alaani m.fl.
22
att medfödda miss-
bildningar har ökat i Fallujah sedan 2003 och uppgick till
15 % av alla födslar i Fallujah i maj 2010, att 11 % av födslar
skedde före vecka 30, medan 14 % av graviditeterna slutade
med spontanabort. De redovisar en familjär anhopning av
mycket allvarliga missbildningar, som kan bero på strålning
och/eller toxisk effekt av rest-uran. I ett arbete
16
redovisas en
mycket hög nivå av medfödda missbildningar, 148 per 1000
levande födda, medan motsvarande siffra i Sverige är 17,5
23
.
Forskarna fann också tecken på exposition för rest-uran vid
analys av prover från jord och hårstrån
24
.
År 2007 slog Iraks hälsominister Nermin Othman larm om
kraftigt ökad cancerfrekvens och uppgav att man funnit 42
platser över hela landet som var starkt förorenade av rest-
uran
25
. Storbritannien men inte USA har medgivit att man
använt DU i Irak.
Sammanfattningsvis finns betydande stöd för uppfattning-
en att de allvarliga missbildningarna, den öka de spädbarns-
dödligheten, den förändrade könskvoten bland nyfödda,
missbildningar och den mycket höga cancerincidensen i fram-
för allt Fallujah har orsakats av rest-uran, liksom den ökade
cancerincidensen och den förhöjda förekomsten av missbild-
ningar i Basrah. Flera studier på djur och på cellkulturer från
människa ger stöd för denna uppfattning.
Ställningstaganden av internationella organisationer
Enligt internationella konventioner får vapnen inte verka utan-
för slagfältet, eller efter avslutad konflikt och inte ha långvariga
och allvarliga skadeverkningar på miljön och människors möj-
ligheter till försörjning
5
. Rest-uranvapen strider tydligt mot
dessa konventioner som skrevs innan dessa vapen var kända.
(Avser Haag-konventionen 1899 och 1907, Genève-protokollet
1925, Nürnbergs-lagarna 1945 och Genève-konventionen
1949.)
FN:s kommission för mänskliga rättigheter placerade i en
resolution 1996 rest-uranvapen bland massförstörelsevapen.
EU-parlamentet har med stor majoritet (94 % 2008) fyra
gånger röstat för moratorium, och senast för omedelbart stopp
för användning av rest-uranvapen
26
.
FN:s generalförsamling har vid tre tillfällen, 2007, 2008
och 2010 med mycket stor majoritet antagit resolutioner där
man ber att medlemsstaterna och relevanta internationella
organisationer (WHO, IAEA, UNEP) informerar om forsk-
ning om effekter och användning av rest-uranvapen och har
också röstat för sanering av bombade områden och kompensa-
tion till offren. USA, Storbritannien, Frankrike och Israel har
röstat emot varje gång, medan Sverige tillhör en annan mino-
ritet av stater som lagt ned sina röster varje gång
27
.
IPPNW (International Physicians for the Prevention of
Nuclear War) har tagit ställning mot användning av
DU-vapen
28
.
ICBUW (International Coalition to Ban Uranium
Weapons) har över 125 medlemsorganisationer i 30 länder,
bl.a. Aktionsgruppen mot radioaktiv krigföring (ARK) i
Sverige
29,30
.
Bör SLMK ta ställning i frågan om rest-uran?
Av medlemsorganisationerna i IPPNW har kanske främst den
tyska blivit känd för ställningstagande mot rest-uranvapen och
sitt engagemang i kärnkraftsfrågan i stort. Det finns enligt min
mening goda skäl för SLMK att ta tydlig ställning. Ett starkt
skäl är att både kärnvapen och rest-uranvapen väsentligen ska-
dar människor och miljö på samma sätt, genom nedslagsef-
fekter, strålning och som tungmetall, vid sidan av kärnvapnens
mycket större direkta effekt genom fission med strålning och
tryckvågor med mera. Användning av kärnvapen anses av
många som mindre sannolik än för att par decennier sedan
eftersom viss (obetydlig) nedrustning skett. Radioaktiva vapen
med rest-uran (DU-vapen) däremot används i dag. Ett ställ-
ningstagande mot dem ger en aktualitet för SLMK:s arbete och
kan öka intresset för att arbeta mot kärnvapen tror jag. SLMK
kan ta ställning både utifrån de aktuella forskningsrönen och
utifrån försiktighetsprincipen. Denna fastslår att oavsett slut-
giltiga vetenskapliga bevis för skador på civilbefolkningen bör
största försiktighet tillämpas i fråga om vapen vars oskadlighet
ej bevisats och där starka indikationer på skador föreligger.
Anders Romelsjö, professor, Karolinska Institutet, institutionen för
folkhälsovetenskap,
Referenser
1. Natural Resource Council. Review of Toxicological and Radiological Risks to Military Personnel from Exposure to Depleted
Uranium during and after Combat. Washington, DS: National Academic Press, 2008.
2. Fairlie I. The health hazards of depleted uranium, 2008. Disarment Forum 2008; 3:3-16.
3. www.bandepleteduranium.org. Depleted uranium ammunition in Afghan war: new evidence.
German Bundeswehr manual (Leitfaden für Bunderswehrkontigente in Afghanistan).
4. Zuchetti M Cruise missiles with depleted uranium on Libya. A first assessment of environmental impact and health.
www.globalresearch.ca.
DEBATT
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
13
5. Fidjestöl E. Uranium weapons. Consequences for health and environment in Iraq, Afghanistan and the Balkans. Bergen:
Women’s International League for Peace and Freedom, 2007.
6. Board on Population Health and Public Health Practice. Gulf War and Health:
Updated Literature Review of Depleted Uranium 2008.
7. Briner W. The toxicity of depleted uranium. International Journal of Environmental Research in Public Health
2010; 7: 303-313.
8. Miller et al. Potential health effects of heavy metals, depleted uranium and tungsten, used in armor-piercing munitions.
Comparison of neoplastic transformation, mutagenicity, genomic instability, and oncogenesis. Metal ions in Biology and
Medicine 2000; 6:209-11.
9. Miller et al. Observation of radiation-specific damage in human cells exposed to depleted uranium. Radiation Protection
Dosimetry 2007; 99:275-78.
10. Hindin R, Brugge D, Panikkar B. Tetragenicity of depleted uranium aerosols:
A review from an epidemiological perspective. Environmental Health 2005; 5:1-19.
11. Basrah Cancer Research Group. Cancer registration in Basrah 2005-2006. Basrah Cancer Research Group, 2008.
12. Haley RW, Wesley Marshal W, McDonald GG Daugherty M Petty RTF and Fleckenstein
JL. Brain abnormalities in Gulf War Syndrome: evaluation with 1H NMR spectroscopy. Radiology 2000; 215:807-817
13. Hagopian A, Lafta R, Hassan J, Davis S, Mirick D, Takaro T. Trends in childhood leukemia in Basrah, Iraq.
American Journal of Public Health 2010; 100:1081-1087.
14. Romelsjö A. Kraftig ökning av barnleukemi i Basra. Läkartidningen 2010;107:896.
15. Busby C, Hamdan M, Ariabi E. Cancer, infant mortality and birth sex-ratio in Fallujah, Iraq 2005-2009.
International Journal of Environmental Research in Public Health 2010;7:2828-2837.
16. Alaani S, Busby C, Hamdan M, Al-Fallouji M. Congenital anomaly prevalence rates and environmental contamination in
Fallujah, Iraq. International Journal of Environmental Research in Public Health 2011; 8: (Manuscript).
17. Romelsjö A, Brahme A. Ökning av cancer, spädbarnsdödlighet och genetiska skador i Irak. Läkartidningen 2010; 107:2631.
18. Moolgavkar SH. The multistage theory of carcinogenesis and age distribution of cancer in man. Journal of the National
Cancer Institute 1978; 61: 49-52.
19. Italian Ministry of defence. Seconda relazione della commissione instituta dal ministro della difesa sull incidenza de neoplasie
maligne tra i militari impiegati in Bosnia. Rome, 2001. 20. Tondel M et al. Increase in regional total cancer incidence in
northern Sweden. Journal of Epidemiology and Community Health 2004; 58: 1011-1016.
21. Kusano N. Atomic bomb injuries. Tsuki Shokan Company, Tokyo, Japan, 1953.
22. Alaani S, Savabieasfahani M, Tafash M, Manduca P. Four polygamous families with congenital birth defects from Fallujah.
International Journal of Environmental Research in Public Health 2011; 8:89-96.
23. Socialstyrelsen. Fosterskador och kromosomavvikelser 2009. Stockholm: Socialstyrelsen, 2009.
24. Alaani S, Busby C, Tafash M, Busby C, Hamdan M, Blaurock-Busch E, Friedle A. Uranium and other contaminants in hair
from the parents of children with congenital anomalies in Fallujah, Iraq. International Journal of Environmental Research in
Public Health 2011 (Manuscript).
25. http://www.coffinman.co.uk/iraq_littered_with_high_levels.htm.
26. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2008-0233&language=EN&ring=P6-
RC-2008-0219
27. http://www.bandepleteduranium.org. 148 states call for transparency over depleted uranium use in UN vote 8 December
2010.
28. IPPNW. Earth-penetrating nuclear weapons, nuclear testing and depleted uranium: medical consequences and implications
for NPT compliance. IPPNW, 2003.
29. ICBUW (International Coalition to Ban Uranium Weapons). The human cost of uranium weapons. ICBUW, 2007.
30. Aktionsgruppen mot radioaktiv krigföring (ARK) i Sverige. DU – ett radioaktivt vapen. Stockholm: ARK, 2009.
14
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
Så sent som år 1990 fanns ett stort antal taktiska kärnvapen
i Nato, omkring 2000. När den senaste kampanjen för att
avskaffa dem tog fart för några år sedan fanns drygt 400.
Hälften togs då bort i stillhet. Alla NATO-kärnvapen för-
svann från England. Men sedan, när ungefär 200 kärnva-
pen finns kvar, i Nederländerna, Belgien, Italien, Tyskland
och Turkiet, blev det stopp.
Man kan sammanfatta mötet så att de som vill ha kvar dessa
vapen, vill det av symboliska skäl, de (NGOs) som vill bli av
med dom likaså. Om dom försvinner ”i stillhet” har vi ju inte
fått den förändring i doktrinerna som vi vill ha!
En konferens om Natos kärnvapen och kärnvapendoktriner
hölls i Tallin under förra året, och nu i Helsingfors och ytterli-
gare konferenser lär snart följa, närmast i Kiev. Denna gång
talade man nästan enbart om dessa kvarvarande kärnvapen,
inte om doktriner. Ett par försök från mig att lyfta perspektivet
till en diskussion om kärnvapnens plats och kärnvapendoktri-
ner uppskattades inte.
En gång var dessa kärnvapen Natos garanti för att en i stor-
lek överlägsen sovjetisk armé inte skulle kunna tränga in i
Västeuropa. Idag är man överens om att Ryssland inte har
sådana planer och dessutom är Nato överlägset i konventio-
nella vapen. ”Konventionella”– nå, dessa nya vapen är mycket
avancerade och okonventionella, man skulle i stället säga icke-
nukleära.
Nato har inga egna kärnvapen. Natos kärnvapendoktriner
förväntar sig att USA:s och Storbritanniens, förmodligen även
Frankrikes, kärnvapen i tillräcklig omfattning ställs till Natos
förfogande.
De kvarvarande Nato-kärnvapnen är alla av typen B61
1
,
kallas ”Gravity bombs” eftersom dom släpps från flygplan och
inte kan styras. De börjar närma sig sitt förväntade ”bäst före
datum” vilket i detta sammanhang syftar både på deras säker-
het och på deras pålitlighet i fråga om att ge full, avsedd ver-
kan. De flygplan som kan bära dessa ganska tunga gamla
bomber, i huvudsak Tornado-plan, håller också på att fasas ut.
Det är inte säkert att de nya planen har kapacitet att transpor-
tera B61.
Natos taktiska kärnvapen saknar militärt värde. Skulle en
situation uppträda då icke-strategiska kärnvapen skulle sättas
in har USA andra vapen, kärnvapen och annat, att ta till. Utan
USA:s medverkan, utan deras koder, kan Nato-kärnvapnen
inte användas.
Så varför kan man då inte skrota dessa föråldrade museifö-
remål? Två politiska skäl anges: Burden sharing och den trans-
atlantiska länken.
NATO’ s Nuclear Deterrence and Defence:
A Nordic Perspective
Rapport från ett möte i Helsingfors i april 2011
Burden sharing: Om ett land ställer upp på Nato:s kärnvapen-
doktriner bör det också vara berett att ta ansvar för själva vap-
nen. Man kunde tala om ”guiltsharing” i stället, det kan ju
hävdas att närvaron av dessa kärnvapen bryter mot icke-sprid-
ningsavtalet som kräver att kärnvapenmakterna inte delar med
sig av kärnvapnen. Motivet Burden sharing är inte särskilt
starkt, särskilt som endast fem av 28 av kärnvapenländerna
hyser dessa vapen.
Den transatlantiska länken: ”Närvaron av dessa vapen i
Europa utgör en garanti för att USA är berett att ingripa till
försvaret av Nato-länderna.” Jag begriper inte detta argument.
Om USA inte vill försvara Ungern mot de ryska horderna, vad
hjälper då Nato-kärnvapnen? De europeiska länderna kan inte
tvinga USA att ingripa genom att hota att använda B61-
bomberna eftersom dessa inte kan aktiveras utan USA:s hjälp.
Jag fick intrycket av att man så gärna ville tro på den symbo-
liska innebörden av denna transatlantiska förlovning att man
struntade i förnuftet.
Ett tredje argument hade jag förväntat mig skulle vara mer
bärkraftigt: Man kunde använda Nato-vapnen i förhandlingar
med ryssarna, som har ett stort antal, kanske 2000, icke-strate-
giska kärnvapen. Det argumentet avvisades emellertid på för-
nuftiga grunder: Man kan inte byta 200 mot 2000, och en
minskning av den ryska arsenalen med 200 vore utan bety-
delse, särskilt som en stor del av de ryska laddningarna ligger i
väntan på nedmontering i alla fall.
I stället framträdde psykologiska föreställningar som vikti-
gare. I de länder som tidigare varit medlemmar i Warszawa-
pakten fanns en känsla av att dessa kärnvapen kanske skulle
kunna vara av värde i alla fall. Representanter för säkerhetspo-
litiska tankesmedjor och försvarsdepartement i Ungern,
Litauen, Polen m.fl. försökte beskriva situationer då dessa
kärnvapen skulle vara av värde. Beskrivningarna var inte över-
tygande. I stället var det nog så att varje uppfattad ”eftergift”
sågs som ett tecken på att USA inte ser med tillräckligt allvar
på sina förpliktelser.
Det var lärorikt att se hur dessa länder fortfarande vill
avskräcka rysk aggression. Flera ville också hävda att ryssarna
inte alls var så underlägsna i konventionella vapnen. ”Det är
antalet brigader som räknas” sade någon.
Det brukar sägas i Nato-högkvarteret, och sägas ofta och
eftertryckligt för att övertyga oss klentrogna, att de nya Nato-
staterna kräver att de taktiska kärnvapnen lämnas kvar. En
studie från Pax Christi, som presenterades av Susi Snyder och
Wilbert van der Zeijden, stödde inte den uppfattningen. Man
hade frågat så gott som samtliga medlemmar i Nato-ländernas
1
B61: En kärnvapenmodell som kom att bli den dominerande i USA efter kalla krigets slut. Konstruerades redan på 1960-talet.
Mötet organiserat av: Fredsunionen, Finland; British American Security Information Council
(BASIC), m fl. Ekonomiskt stöd från Finlands Utrikesministerium. En mer officiell och omfattande
rapport kommer att publiceras av BASIC
delegationer i Nato i Bryssel om hur man såg på de taktiska
kärnvapnen. Man fann att praktiskt taget alla länder menade
att kärnvapnen kunde avskaffas, endera ovillkorligt eller efter
förhandlingar med ryssarna, som av vissa förväntades ge något
i utbyte.
Undantaget var Frankrike. Det landet är det enda av de 28
Nato-länderna som inte deltar i Natos strategiska planering för
kärnvapnen. Frankrike har också en egen kraftfull kärnvapen-
styrka, större är Storbritanniens. Det är då svårbegripligt att
man absolut motsätter sig att USA:s taktiska kärnvapen inom
Nato skall avskaffas. Frankrike anger inga skäl! President
Sarkozy säger att ”ni vet inte om ni en dag kommer att finna
att en granne skaffat kärnvapen”. Vilken granne? Tyskland?
Kanske Frankrike vill använda sitt motstånd som en för-
handlingspant: Om vi accepterar ert förslag så förväntar vi oss
att ni slutar att kritisera oss för våra kärnvapen. Kanske är det
så. Eller är det en maktkamp mellan utrikes- och försvarsdepar-
tementen? En sådan fick jag personligen en känsla av vid vårt
senaste besök i franska utrikesdepartementet. Hur som helst,
de andra Nato-länderna talar om att man måste ägna sig åt
armbrytning med Frankrike. Men Frankrike ställer inte upp!
Paul Ingram från BASIC menade att amerikanerna, särskilt
republikanerna, kanske tar ett initiativ för att avskaffa dessa
svårhanterliga gamla kärnvapen. Dom kostar pengar. Är det i
medvetande om denna amerikanska plan som fransmännen
ställer sig i tvärläge: Ha, vad var det vi sa! USA vill överge
Europa. Endast Frankrikes kärnvapenparaply är att lita på!
De taktiska kärnvapnen i Nato är militärt meningslösa,
politiskt onödiga, dyra och farliga och alla utom gallerna vill
avskaffa dom. För att förklara deras fortsatta närvaro måste
man ta till psykologiska, ja nästan teologiska argument. Eller
den franska dårskapen – igen.
Gunnar Westberg
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
15
STOR GÅVA
TILL SLMK
I november 2010 avled Märta Sundberg i Borås, med-
lem i vår förening sedan1986 och en trogen givare.
Enligt testamentet får SLMK som gåva en stor summa
pengar, över 600 tusen kronor. Vi framför här förening-
ens stora tack. Vi kommer att göra allt vi förmår för att
se till att pengarna på ett kraftfullt sätt bidrar till arbetet
för att skapa opinion bland politiker och allmänhet för
ett förbud mot kärnvapen.
Jan Larsson
Ordförande i SLMK
16
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
I det lilla samhället alldeles intill basen, Delta Junction, var
förväntningarna höga på det nya försvarsprojektet. Runt
skummande cappuccinos på Diehl’s Delight talades det ivrigt
om Pentagons löften om nya efterlängtade jobb, en ny
ishockeyrink och ett förstärkt brandförsvar. Det var bara
några veckor efter terroristattentaten den 11 september, något
som i Delta Junction ytterligare stärkte försvarsandan och
patriotismen. Även om nu attentaten på andra sidan konti-
nenten genomförts med små mattknivar och inte med inter-
kontinentala robotar.
Projektet i Alaska hade dock ett problem, ett hinder som
måste övervinnas – det bröt mot 1972 års Anti-Ballistic
Missile Treaty (ABM). Men på luciadagen några månader
senare skulle president Bush leva upp till sitt kampanjlöfte att
säga upp ABM-avtalet. ”Avtalet tillhör en förgången tid” hade
han sagt under presidentvalskampanjen. ”Det hindrar oss från
att göra det vi behöver göra.” ABM var en ”historisk relikt”
fick vi veta.
Ryssland protesterade inte oväntat. Men Bush påpekade att
”idag är Ryssland inte vår fiende.” Den enda ”skurkstat” pre-
sidenten i själva verket nämnde var Irak. ”Ingen inbillar sig
att det vi håller på med [i Alaska] står i överensstämmelse
med ABM-avtalet” tillfogade förre biträdande försvarsminis-
tern Paul Wolfowitz, en av arkitekterna bakom invasionen av
Irak som inleddes bara något drygt år senare.
På sommaren 2004 återvände jag till den vindpinade grus-
plätten på Fort Greely, för att se när det första, sjutton meter
höga och snövita Orbitalmissilen sänktes ned i sin silo.
Numera finns totalt trettio missilförsvarsmissiler här och på
Vandenberg Air Force Base i Kalifornien.
Nu var USA redo att hit to kill – att på hög höjd, och i
mycket hög hastighet slå ut inkommande missiler på väg mot
det amerikanska fastlandet.
President Bush gjorde aldrig någon stor affär av saken när
det landbaserade missilförsvaret hade installerats. Jag kan inte
minnas att det ens nämndes under valkampanjen det året.
Kanske för att det inte fanns några inrikespolitiska poäng att
vinna, kanske för att systemet fortsatt att ha problem. Så sent
som nu i våras vittnade missilförsvarschefen Patrick O ́Reilly i
representanthuset och medgav att bara åtta av femton tester
sedan 1999 gått som planerat. Och det trots att det absoluta
flertalet tester varit mycket välregisserade tillställningar, där
den ”fientliga” missilen till exempel skickat ut en radiosignal
för att tala om för ”försvarsmissilen” var i rymden den befann
sig.
Nyligen testades en del av det nya europeiska systemet,
Phased Adaptive Approach System, som bygger på det mobila,
sjöbaserade Aegisprogrammet. Precis som tidigare var
Aegistestet en ”succé” meddelande Pentagon. Men höll tyst
om att också det hade varit ”radiostyrt.”
Systemet har heller inte testats för förmågan att särskilja en
inkommande missil från ett antal bedrägliga lockbeten, till
exempel ballonger, ämnade att förvilla missilförsvaret. Och
det är oklart om några sådana tester ens kommer att ske
innan systemet sjösätts i Europa.
Från från Alaska till Rumänien
För tio år sedan var det Delta Junction som var centrum för
det amerikanska missilförsvaret. Nu är turen kommen till den
lilla orten Deveselu, sydväst om Bukarest i södra Rumänien.
Flygbasen i Deveselu byggdes 1952 av Sovjetunionen, som
under många år använde den för att parkera MIG-flygplan.
Obama-administrationens plan är att placera ut det europe-
iska missilförsvaret i fyra faser. Men istället för att som tidiga-
re planerat placera ut tio större missiler, som i Alaska, kan det
till sist handla om mellan fyrtio och femtio mindre SM-3
IB-robotar till lands och till sjöss.
Sedan USA konstaterat att Irak inte hade några kärnvapen,
så fokuseras nu det europeiska missilförsvaret på hotet från
”spridningen av ballistiska missiler i mellanöstern” enligt det
amerikanska utrikesdepartementet – vilket väl på odiploma-
tisk svenska betyder Iran. Nu är det inte alla som tror att den
faran är så överhängande. ”Frågan är förstås om Iran är en
sådan självmordskandidat att det skulle kunna tänka sig at
attackera södra Europa” sa förre biträdande försvarsministern
Philip Coyle till mig för några år sedan. ”Jag kan inte före-
ställa mig att Iran skulle vara så dåraktigt!”
Men hur det nu än är med allvaret i hotbilden så är entusi-
asmen stor i Deveselu, enligt rumänska tidningar. Kanske de
också hoppas på en ny ishockeyrink?
Claes Andreasson
Stafettpinnen lämnas över – från Delta Junction i
Alaska till Deveselu i södra Rumänien
Om det amerikanska missilförsvaret under tio år
KÄRNVAPNEN FRÅN EN
AMERIKANSK HORISONT.
För tio år sedan stod jag på en öde grusplan i Alaskas inre. Den var kantad av vindpinad asp och gran, med den
snöklädda Alaskan Range i bakgrunden. En plötslig vindby piskade upp ännu en virvel av damm, som slingrande
följde skogsbrynet på den före detta armébasen Fort Greely som nu skulle bli hem för USA:s nya missilförsvar.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
17
MÄNNISKAN
OCH KÄRNVAPENHOTET
Uppsala 6-8 maj 2011
Konferensen arrangeraDes meD finansiellt
stöD av folKe BernaDotteaKaDemin
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 16/17/2011 11:30:36 AM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
17
18
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
TEXT
Hanna Nilsson
Josefin Lind
FOTO
Josefin Lind
Herman Tagger
Dennis Dahlqwist
Shutterstock
LAYOUT
Gabriel Holmbom
egdesign.gabriel@gmail.com
www.slmk.org
09:00-10:10
10:20-11:00
ett brinnande inferno. Bilden, som
ett barn målat av förödelsen i Hiro
shima, återkom i ett par presenta
tioner på konferensen Människan
och kärnvapenhotet i Uppsala 68
maj 2011.
trots det var det inte hot och
domedags retorik som härskade
när läkare och läkarstudenter från
sverige, norge, finland och est
land fanns på plats för att diskutera
hur ett förbud mot kärnvapen ska
komma till stånd. angreppssättet var
istället att genom olika infallsvinklar
belysa det ohållbara i att klamra sig
fast vid kärnvapnen.
Det ambitiösa programmet innehöll bland annat
föredrag om kärnvapen i förhållande till ekono
mi, folkrätt, miljö, hälsa, genus, psykologi och in
ternationella konflikter.
”Konferensen har varit ett sätt att kraft
samla, att dela information om framsteg och
utveckling samt att knyta kontakter”, samman
fattade några deltagare det hela vid söndagens
frukost. De konstaterade också att de, trots alla
mörka fakta, kände sig upplyfta och inspirerade.
Och visst kan en ljusning anas. De interna
tionella relationerna är bättre än någonsin, vilket
innebär att världen just nu står inför en historisk
möjlighet att befria sig från den destruktiva re
likt från Kalla kriget som kärnvapnen utgör. Den
brännande frågan är varför de fortfarande exis
terar. Kärnvapen är inte bara farliga, de är också
omoderna, oanvändbara, osolidariska och dyra.
Sannolikt är tidsaspekten en del av problemet.
Den humanitära katastrofen i Japan 1945 upp
levs som avlägsen. Nyhetsvärdet bedöms inte som
MÄNNISKAN
OCH KÄRNVAPENHOTET
VÄLKOMNA
- Jan Larsson, Vappu Taipale, Frida Sundberg och
Meit Krakau hälsar alla deltagare välkomna och
presenterar grunderna för varför vi är här: på vilket
sätt hotar kärnvapen vår hälsa, miljö och ekonomi?
GER AVSKRÄCKNING TRYGGHET?
- Professor Peter Wallensteen, professor i Freds- och konf-
liktforskning vid Uppsala Universitet talar om hur kärnvap-
enavskräckning inte har gett hos trygghet genom åren utan
snarare otrygghet.
TIMELINE
Lördag 7 MaJ
2011
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 26/17/2011 11:30:39 AM
18
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
19
11:30-12:1012:15-12:45
stort, vilket egentligen är något att vara tacksam för. Den
dag då kärnvapenfrågan blir hett mediastoff är det san
nolikt för sent. Kärnvapnen måste upp på dagordningen
innan dess. Pragvåren version 2.0 kallade Sipris biträ
dande chef, Daniel Nord, Barack Obamas tal i Tjeckiens
huvudstad 2009. De som kämpar för en kärnvapenbefriad
värld kände hoppet vakna när USA:s president talade om
att landet skulle axla sitt ansvar och ta ledningen i arbetet
för nedrustning.
De konkreta framstegen låter dock vänta på sig.
Därför är nordiska läkare mot kärnvapen en så viktig
kraft; det gäller att skapa momentum.
Ett spörsmål som behandlades på konferensen är
var insatserna ska koncentreras. Är det de kärnvapenfria
staterna som ska ta initiativet och sätta igång förbere
delserna för en konvention? Eller måste processen ink
ludera de åtta länder som i dagsläget räknas som kärn
vapenstater?
MÅLET STÅR KLART:
EN KÄRNVAPENFRI VÄRLD
Men hur ser en sådan värld ut? Hur garanteras stabilitet?
”Det handlar inte om att minska krigets skadeverkningar
utan om att bygga fred”, sade ärkebiskop emeritus KG
Hammar och manade till nytt tänkande.
Meit Krakau satte kärnvapenfrågan i perspektiv när
hon lyfte fram att det uppskattningsvis skulle räcka att
satsa 15 procent av den årliga globala kostnaden för kärn
vapen för att uppnå det femte millenniemålet om min
skad mödradödlighet. Det handlar om prioriteringar.
Så vad ska till för att en kärnvapenfri värld ska
komma högre på prioriteringslistan? Om detta handlade
konferensen som med starkt fokus på nordiskt samarbete
visade på en möjlig väg framåt.
► ”Om Pakistan och Indien
skulle starta ett kärnvapenkrig
riskerar 20 miljoner männi-
skor att dö. Och varje individ
bär en hel värld inom sig.”
friDa sUnDBerg
► ”Det är inte värdigt ett
civiliserat samhälle att hålla
andra länders civilbefolkning
gisslan. Men det är svårt att
debattera detta sansat med
kärnvapenstaternas experter
och förhandlare.”
HenriK salanDer
► ”Jag har svårt att se en
situation där dagens kärn-
vapen skulle kunna användas
utan att skulle vara ett brott
mot den internationella
humanitära rätten.”
DicK clomén
FOLKRÄTTEN OCH KÄRNVAPENHOTET
- dick Clomén, Svenska röda Korset, folkrättsexpert, berättar om hur vi kan
tolka kärnvapnen och kärnvapenhotet i relation till folkrätten samt om röda
Korsets möjligheter till arbete med nedrustningsfrågan.
“det handlar om prioriteringar”
KÄRNVAPENHOTET OCH ETIKEN
- Kg Hammar, ärkebiskop emeritus, professor, tidig-
are Sveriges ärkebiskop och numera gästprofessor i
teologi vid Lunds universitet talar om kärnvapenho-
tets etiska och moraliska aspekter.
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 36/17/2011 11:30:41 AM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
19
20
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
VÄGEN
TILL EN
FRI FRÅN KÄRNVAPEN
Det finns mycket att göra för att åstadkomma ett förbud mot kärnvapen.
i en workshop under konferensen diskuterades en rad åtgärder som kunde
rikta sig dels mot allmänheten, dels mot politiker.
generellt bör aktionerna vara positiva, visuella och konkreta.
■ Nya kanaler erbjuder stora möjligheter. Sociala medier kan bidra till att öka sprid
ningen av kunskap om kärnvapen. Ett kort, intresse väckande filmklipp kan spridas vitt och
brett på några få dagar. Bara fantasin sätter gränser.
■ Även äldre metoder kan vara verksamma; prata med folk, visa på den lokala aspekten
av kärnvapenhotet. Varför inte återstarta Budkavlen för en kärnvapenfri värld som gick
från stad till stad i Sverige och engagerade organisationer, lokalpolitiker och allmänheten i
kärnvapenfrågan?
■ Barn är framtiden. För att nå ut med informationen till skolorna kan www.lärom
kärnvapen.se vara en bra hjälp.
■ Att rikta sig till studenter kan visa sig vara effektivt. Föreningar och politiska ung
domsförbund består ofta av aktiva och medvetna unga vuxna som brinner för förändring.
Att få dem engagerade kan bli en vitamininjektion för rörelsen. Inte minst som de kan
vara framtidens beslutsfattare och makthavare.
■ Om kärnvapenfrågan i sig inte räcker för att samla en stor publik kan föreläsningar
och debatter ordnas i samband med konserter, filmvisningar och liknande.
■ Trots att ledordet är ”positiv” kan riskinformation vara på sin plats. Det handlar inte
om skrämselpropaganda utan om att öka medvetenheten om ett ytterst reellt hot. ►
VILKET BEHOV FYLLER KÄRNVAPNEN?
- gunnar Westberg, SLMK, Kerstin Bergh Johannesson,
Katastrofpsykiatri Uppsala Universitet & Emma Bjertén,
IKFF, diskuterar hur människor hanterar hot.
VÄGEN FRAM TILL ETT FÖRBUD
MOT KÄRNVAPEN
- ambassadör Henrik Salander; Hur ser vägen fram till ett
förbud mot kärnvapen ut? Vilka diplomatiska hinder och
möjligheter finns på vägen?
VÄRLD
14:15-15:15 15:20-16:00
TIMELINE
Lördag 7 MaJ
2011
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 46/17/2011 11:30:41 AM
20
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
21
► ”Frågan ska diskuteras
i omklädningsrum på fot-
bollsträningar, i fikarum på
arbetsplatser och på kaféer och
barer.”
DicK clomén
► ”Norden har ett ge-
mensamt språk och ge-
mensamma samhällsmodeller
med sociala innovationer,
många NGO:s samt en
lång tradition av freds- och
nedrustningsarbete.”
ilKKa taipale
►”Humanitär nedrustning
handlar inte bara om säker-
hets politik. Den är en del av
de stora globala frågorna som
resursför delning och miljö.”
JoHn gUnnar melanD
“Humanitär nedrustning”
HUMAN FACTOR
- gunnar Westberg, andreas Tolf, SLMK. Människor begår misstag, även när man hanterar
kärnvapen. Men det finns ett misstag som kan bli mänsklighetens sista.
16:30-17:30
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 56/17/2011 11:30:47 AM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
21
22
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
enigheten var stor om att det inte finns något behov av att skriva någon
på näsan att kärnvapen är dåliga. Kommer bara informationen ut så kan
allmänheten och beslutsfattarna själva dra sina slutsatser.
■ Det finna många fora där arbetet för en kärnvapenfri värld kan bedrivas. Några
exempel är FN, NPT, EU, Nato och Global Zero.
■ För att inte ödsla energi i onödan kan det vara en god idé att identifiera de politiker
som är relevanta för den specifika frågan. Därmed kan insatserna bli mer fokuserade och
förhoppningsvis mer verksamma.
■ Politiker sitter ofta på sin post under en begränsad tid, men det kan löna sig att
komma ihåg att han eller hon även är människa; att vädja till personen bakom befattnin
gen.
■ Undvik att informationen blir alltför teknisk även om exempelvis beslutsfattare
förutsätts vara insatta i frågan. ”Konkret” var ledordet.
■ Vässa argumenten. Kärnvapen är farliga, omoraliska och dyra.
■ Be teknikoptimister att förklara. Teknik i all ära, men Fukushima visar att inget
system är ofelbart. Att ett globalt missilförsvarssystem skulle kunna skydda mot ett akut
hot anges ofta som en teknisk lösning, men det är endast en liten del av problematiken.
■ Ord kan spela en avgörande roll. Att hitta ett fyndigt begrepp som biter sig fast i
folks medvetande kan hjälpa till att skapa opinion. Det gäller dock att ha koll på vad som
är gångbart i vilka sammanhang. Även begrepp med positiv klang kan ha negativa associa
tioner för vissa.
■ Ett faktum som kan vara värt att lyfta fram är att ett totalförbud mot kärnvapen lig
ger även i de små nordiska ländernas egenintresse. Hellre en värld styrd av lag och ordning
än av den som har flest kärnvapen.
■ Dessutom är det viktigt att diskutera alternativet; hur kan en kärnvapenfri värld
se ut? Hur garanteras fred och stabilitet? Den som ser hur beroende alla i världen är av
varandra inser troligtvis också att fred är en bättre garant för stabilitet och trygghet än
kärnvapen.
ARBETE I NORDEN FÖR ETT FÖRBUD MOT
KÄRNVAPEN
- anne Marte Skaland, Magnus Løvold, ICaN Norge
& daniel Nord, bitr. chef SIPrI.
WORKSHOP
Hur når vi ut till tre olika kategorier av allmänhet och politiker?
– de som inte upplever något kärnvapenhot, de som ser
tekniska lösningar på hotet och de som upplever hotet men
inte vet vad de kan göra.
TIMELINE
SöNdag 8 MaJ
2011
09:00-10:00 10:00-11:15
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 66/17/2011 11:30:47 AM
22
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
23
► ”Vägen är målet. Vi vet
inte hur slutmålet ser ut –
enda sättet att få veta det är
att börja. Arbetet med en kon-
vention kan skärpa tanken
och analysen.”
HenriK salanDer
► ”För fullvärdiga världs-
medborgare är ett utbyte
över gränserna, där kärn-
vapen inte har någon plats, en
självklarhet.”
Hans levanDer
► ”Varför kan inte
kärnvapen fria stater leda
nedrustningsprocessen?
Vi låter ju inte rökarna
ansvara för röknings-
politiken.”
BJørn Hilt
“Vägen är målet”
ÅTERRAPPORTERING
Under återrapporteringen samlas vi igen efter workshopen
och diskuterar vad som har sagts i de olika grupperna.
SAMMANFATTNING, VAD FÖRENAR
OSS I NORDEN?
- Nordisk panel med gunnar Westberg, Vappu Taipale
& John gunnar Meland. Hur kan vi samverka men
ändå arbeta utifrån våra egna kontexter?
11:15-11:5512:00-13:00
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 76/17/2011 11:30:53 AM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
23
24
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
så kärnfullt sammanfattar Kg
Hammar den etiska och moraliska
aspekten av vapenfrågor.
tyvärr är inte lösningen lika lätt.
Den förre ärkebiskopen tror inte att
en stor bomb kommer att släppas
utan att användningen snarare kom
mer att vara ”kirurgisk” med ”smarta
bomber”.
”Det är ett cyniskt resonemang
att räkna med ett visst spill bara
den strategiska nyttan är stor nog.
Risken är att vi blir avtrubbade. Folk
dör varje dag.”
Egentligen har han mest engag
”SKITENKELT.”
erat sig i kampen mot små, lätta vapen
som är ett gissel, främst i fattigare
länder. I båda fallen finns dock kom
mersiella krafter som driver utveck
lingen åt fel håll. Mot dem manar KG
Hammar till kamp.
Vägen framåt anser han vara kärn
vapenfria zoner. ”Norden skulle kunna
vara en, men Nato står i vägen. Afrika
har kommit långt; där har inga länder
kärnvapen.”
Sverige borde tydligare ta avstånd
från Nato och stå upp för en kärn
vapenfri värld, tycker KG
Hammar. ”För att visa att vi inte är
sken heliga.”
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 86/17/2011 11:30:56 AM
24
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
25
”SVERIGE MÅSTE
RECLAIMA SIN ROLL
SOM PÅDRIVANDE I
KÄRNVAPENFRÅGAN.”
► När Emma Bjertén var i Indien
2007 såg hon hur landet hade rört
sig i fel riktning; från ickevåld till
kärnvapen. Där och då vaknade
hennes engagemang för en kärn
vapenfri värld.
”Det värsta med kärnvapen är att
det är ett globalt hot mot miljön
och det civila samhället.”
Hennes lista på åtgärder är lång
och bottnar i genomgripande
förändringar. ”Hela säkerhetsbe
greppet måste ändras. Kärnvapen
fungerar inte mot dagens hot såsom
fattigdom, terrorism och klimat
förändringar.”
Krigen ser heller inte likadana
ut idag som förr, påpekar Emma
Bjertén. Oftast finns hotet inom
den egna staten och då kan inte
kärnvapen komma på tal.
Hon är nöjd med konferensen,
”man blir pepp av alla människor”,
men inte med Sveriges rådande po
sition. ”Sverige måste reclaima sin
roll som pådrivande i kärnvapen
frågan.”
“HUR KAN ETT SÅ
GRYMT VAPEN INTE
VARA FÖRBjUDET?”
► ”Sedan jag började engagera
mig i folkrättsfrågor så har kärn
vapenfrågan fascinerat särskilt.
Hur kan ett så grymt vapen inte
vara förbjudet?”, undrar Dick
Clomén retoriskt.
”Frågan symboliserar också en
del av folkrättens stora utmaning
– den realpolitiska verkligheten.
Samtidigt är kärnvapenfrågan
juridiskt sett lite udda. Alla
tänkbara fakta pekar på att det
uppenbart irrationella med kärn
vapen och ändå...”
Därför, menar Dick Clomén, är
även argument som rör exempel
vis hälsa och ekonomi av nöden
– hela spektrumet behövs.
”Ett hot är att kärnvapen kom
mer i händerna på något som
verkligen kommer att använda
dem – en terroristorganisation
eller väpnad grupp som har
motiv som inte har med den egna
säkerheten eller välbefinnandet
att göra.”
“VISST VAR jAG RÄDD”
► ”Visst var jag rädd”, säger Peter
Wallensteen apropå det över
hängande kärnvapenhotet under
Kubakrisen.
Han lyfter fram ytterligare några
historiska exempel då kärnvapen
varit nära att användas. Att det
inte skett verkar vara mer tur än
skicklighet.
”Det främsta hotet just nu är konf
likten mellan Indien och Pakistan.
De korta avstånden ger en kort
reaktionstid och båda länderna har
stora befolkningar.”
Han understryker civilsamhäl
lets roll i kampen för nedrustning.
”Kärnvapen börjar ses som ille
gitima och omoraliska. Att använda
dem blir ett alltmer otänkbart
alternativ.”
Dock förutspår han att det kommer
att bli tuffare framöver. ”Det träffas
överenskommelser om färre och
färre vapen, men det är det sista
steget som är svårast.”
PERSONPORTRÄTT
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 96/17/2011 11:30:59 AM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
25
26
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
vi låter inte rökare
diktera lagar
om rökning
kärnvapenmakter
ska inte
diktera lagar
om kärnvapen
www.ican.org
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 106/17/2011 11:31:01 AM
26
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
27
att befria världen från kärnvapen är en gemensam och global strävan. men var
och en kan bidra på hemmaplan. Här följer några förslag på konkreta åtgärder
som just DU kan göra för en kärnvapenfri värld.
1 Träffa en lokal riksdagsledamot och övertyga denna om att engagera sig i
kärnvapenfrågan.
2 Få din, eller närliggande, stad att gå med i det globala nätverket Mayors for Peace
(www.mayorsforpeace.org).
3 Skriv insändare för att på så sätt lyfta kärnvapenfrågan i ditt närområde.
Tänk på att vara kreativ och hitta nyhetsvärdet. Kan du få någon att tycka tvärtom?
Var inte rädd för att provocera och skapa konflikt.
4 Håll manifestationer, demonstrationer eller flash mobs på din ort. Lämpliga
tillfällen kan vara Hiroshimadagen den 6 augusti och Nuclear Abolition Day.
5 Påverka företag och banker som investerar i kärnvapenrelaterad produktion.
6 Nuclear Free, my cup of tea. Bjud på te och prata med folk ute på gator och torg.
7 Gå ut i skolor och informera om kärnvapen och ge idéer om hur elever kan påverka.
www.läromkärnvapen.se är ett utmärkt medel att använda.
8 Skapa nätverk av intresserade personer och organisationer på din ort för att stärka
den folkliga förankringen.
9 Använd sociala medier för att sprida budskapet kreativt, snabbt och billigt.
Att göra filmer och skapa diskussionstrådar är bara ett par exempel.
10 Håll dig informerad, till exempel via www.läromkärnvapen.se eller
nyhetsuppdateringen på www.slmk.org.
11 Samtala med vänner, kollegor, familj och bekanta. Gör frågan till ett ämne som
diskuteras i fikarummet, på krogen, i omklädningsrummet och på sociala fora.
11
SAKER DU KAN GÖRA
FÖR EN KÄRNVAPENFRI
VÄRLD
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 116/17/2011 11:31:01 AM
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
27
28
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
svenska läkare mot Kärnvapen (slmK)
grundades 1981och har idag nästan
3000 läkare och medicinstudenter som
medlemmar. vi arbetar för att avskaffa
kärnvapnen – ett av de största hoten
mot mänskligheten – genom att sprida
saklig och vetenskaplig information
om de medicinska konsekvenserna av
kärnvapen. genom opinionsbildning och
dialog med beslutsfattare verkar vi för
något som de flesta människor vill upp nå
– en kärnvapenfri värld.
syftet med konferensen människan och
kärnvapenhotet var att samla läkare
från hela norden. genom att skapa en
mötesplats ville vi stärka samarbetet inte
bara mellan utan även inom föreningarna.
cirka fyrtio deltagare kom från sverige,
norge, finland och estland varav nästan
hälften var studenter eller unga läkare. vi
i arbetsgruppen för konferensen vill tacka
alla talare, underhållare och deltagare för
att ni gjorde det till en väldigt rolig, infor
mativ och inspirerande konferens!
arbetsgruppen:
Jan larsson, leonore Wide,
meit Krakau, gunnar Westberg,
Åsa lindström och Josefin lind
www.slmk.org
Konferensrapport SLMK - Uppsala 2011 - G5 tryckfil.indd 126/17/2011 11:31:06 AM
28
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
29
Kongressen i Berlin 8-10 april planerades till tjugofemårsmin-
net av Tjernobyl. En ny kärnkraftkatastrof, Fukushima, ökade
givetvis intresset för konferensen men också för den tyska
IPPNW-föreningen. Femhundra deltagare var registrerade
men vid några sessioner var antalet deltagare uppenbarligen
högre. Under veckorna före mötet har välinformerade med-
lemmar intervjuats varje kväll i åtminstone något TV-program
i anledning av Fukushimakatastrofen. Tyska media ser IPPNW
som en obunden informationskälla, ett alternativ till de offici-
ella rapporterna. Frågorna har mest handlat om strålning där
många av våra kolleger har goda kunskaper.
I programmet fanns en blandning av aktivism och veten-
skap. Helen Caldicott, som för snart trettio år sedan var en av
dem som satte fart på IPPNW, gav en bejublad föreläsning om
farorna med kärnvapen och kärnkraft.
Ibland, till exempel vid en workshop om utarmat uran, DU,
betonade man att ett stort problem för trovärdigheten i arbetet
var att aktivister ibland använde dåligt underbyggd informa-
tion. Doug Weir från International Campaign to Ban Uranium
Weapons, ICBUW, framhöll detta särskilt starkt. Det är ju
tyvärr så att den avgörande studien beträffande DU saknas, en
studie över sambandet mellan exposition och skador. Det vore
i princip inte svårt att i ett par populationer undersöka sam-
bandet mellan exposition för DU och skador i form av foster-
missbildningar och cancer. De länder som varit utsatta för DU
har inte pengar eller organisation att göra dessa undersök-
ningar och de stormakter som använder DU har inget intresse.
Keith Baverstock, strålfysiker som tidigare arbetat inom
WHO men numera verkar i Kuopio i Finland, framhöll att
alldeles oberoende av hur skadlig alfastrålningen från DU nu
kan vara så måste uranets kemiska gentoxicitet var tillräcklig
för ett förbud. Uran binder sig till DNA. Cellens funktion och
celldelningen påverkas irreversibelt.
Vid tidigare kontakter med Winfried Eisenberg, en av de
mest seriösa forskarna på området DU och området lågdos-
strålning hade jag förmedlat uppgifterna att s.k. DU i Irak i
vissa fall innehöll en högre halt av vapenuran, U235, än natur-
ligt uran. Även andra radioaktiva isotoper som inte förekom-
mer i naturen fanns i fragmenten. Han tolkade fynden så man
i USA tagit tillvara uran vid demontering av kärnvapen och
Dessa fantastiska tyskar!
Kongress i Berlin 25 år efter Tjernobyl
Den tyska föreningen inom IPPNW är jämte den amerikanska den mest livaktiga. Man arbetar
inom många fält, t.ex. medicinsk etik, sjukvård för papperslösa och miljöfrågor men arbetet mot
kärnkraft är för de flesta medlemmar det centrala. Kärnvapenmotståndet finns där också men det
är bara ett fåtal medlemmar som arbetar uthålligt med kärnvapnens avskaffande.
använt detta som DU. Det är väl också möjligt att utbränt
uran kommit med i tillverkningen. Detta måste de som använt
DU ställas till svars för!
Doug Weir gav en uppmuntrande avslutning: det förefaller
hittills som om USA inte använt DU i Libyen vilket man
annars kunde förvänta sig vid flyganfall mot tanks. Om detta
visar sig vara sant kanske USA är på väg bort från DU! Det
finns andra tecken till detta, menade Weir.
Hur många människor avled till följd av Tjernobylkatastrofen?
Tjugoåtta personer är en siffra som egendomligt nog fortfa-
rande förekommer. Niotusen sade undersökningen av IAEA/
WHO. En till två miljoner menade bl.a. den ryske forskaren
Jablokov. Han tar då med den ökning i dödlighet som noterats
i Ukraina och kringliggande länder liksom en beräknad ökning
i cancerdödlighet i hela världen. Vår rapport från kongressen
ger inte möjlighet till en diskussion, det skulle bli alltför omfat-
tande.
Flera studier visade sambandet mellan lågdosstrålning och
påverkan på fosterutvecklingen. I områden med ökad strål-
ningsnivå efter Tjernobyl ökar kvoten pojkar jämfört med
flickor bland de nyfödda. Detta visade genetikern Karl Sperling
m.fl., som menade att orsaken var en tidig felaktig inaktivering
av den X-kromosom som kommer från fadern. Följden blir ett
kvinnligt foster med uppsättningen XO, som sällan är livsdug-
ligt genom graviditeten. Vid denna workshop visade man att
ungefär åtta månader efter Tjernobyl ökade frekvensen av
Downs syndrom kraftigt under omkring en månad.
Stort intresse visades förstås den s.k. KiKK-studien. Denna
grundliga undersökning, som initierades och stöddes av kärn-
kraftsindustrin, har bekräftat tidigare mindre studier och visat
att i området nära kärnkraftverk i Tyskland och Schweiz är
frekvensen av barncancer ökad. Kommer en§ liknande studie i
Sverige?
All strålning är farlig, även i de lägsta doserna! Denna tes
drevs uthålligt av många debattörer. Det vi dag kallar bak-
grundsstrålning är inte ”naturlig strålningsnivå”. Där finns i de
”rekommenderade” värdena också bidrag från de atmosfäriska
kärnvapentesterna, från Tjernobyl, men också från röntgenun-
dersökningar.
Gunnar Westberg
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
29
30
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
IT-säkerhet
Smartphones, elektroniska register och att ständigt vara upp-
kopplad – fördelarna är många men också farorna. Huvudtemat
för kongressen var IT-säkerhet. Raul Rikk vid estniska
Cyberförsvarscentret talade om risker och om hur inte bara
individer utan även stater är inblandade i cyberkrigen och
cyberattackerna. Som exempel nämndes hur Estland 2007
lamslogs av en hackerattack, som man trots stora resurser hade
oerhört svårt att värja sig mot. Detta är typiskt för digitala
attacker, där prevention är det enda effektiva försvaret, något
som världen allt mer behöver anpassa sig till. Denna process är
i själva verket redan igång. Den än mer aktuella händelsen med
kärnkraftverket i Iran för ett år sedan nämndes också. Där
infiltrerades systemet av det kraftfulla datorviruset Stuxnet. En
fråga alla länder därför måste ta ställning till är hur trygga vi
egentligen är bland högteknologiska datorsystem i en värld
med kärnvapen.
Den mänskliga faktorn
Går det att någonsin bortse från det faktum att människor
oundvikligen begår fel, och vad får detta för konsekvenser i
mötet med en teknologi som kan ödelägga en hel planet? De
svenska studenterna höll en workshop om den mänskliga fak-
torn och kärnvapen. Då en föreläsare uteblev hölls den för
kongressens samtliga deltagare. Den inleddes med grundläg-
gande kärnvapenfakta för att även de som inte var så inlästa
skulle kunna hänga med i diskussionerna. Efter att ha enats om
vad som menas med ”den mänskliga faktorn” delades delta-
garna in i fyra grupper, som fick var sitt fall att diskutera.
Fallen var kända kärnvapenincidenter, där den mänskliga fak-
torn spelat en avgörande roll (läs fallen i rutan bredvid).
Grupperna fick diskutera händelserna och använda medicinska
begrepp, såsom patogenes, prognos och prevention: Hur
Studentkongress i Tallinn 21-24 april
Under fyra soliga påskdagar träffades ett trettiotal europeiska studenter i Tallinn. Många ämnen
avhandlades och diskussionerna var understundom livliga. Från Sverige deltog Alexander Unge,
Erik Wareborn, Andreas Tolf och Viktor Åkerlund.
kunde händelsen uppstå? Vad kunde resultatet ha blivit, och
varför blev det inte så? Hur kan man säkerställa att situationen
inte uppstår igen?
Vid den avslutande diskussionen i helgrupp diskuterades
många relevanta aspekter som alkohol, droger, missförstånd,
förväntan, kärnvapendoktriner och teknologins otillförlitlig-
het. Slutsatsen blev att det aldrig kan garanteras att inte en
olyckshändelse inträffar, och att en total avrustning av kärn-
vapnen är den bästa preventionen.
Att ärva kärnvapen
På lördagen höll Nilofar Rahim från Holland en workshop om
Nuclear Weapons Inheritance Project, NWIP. Målet för detta
projekt är att få unga människor världen över att fråga sig om
de verkligen vill ärva kärnvapnen, vapen som deras föräldrars
och farföräldrars generationer efterlämnar. Workshopen kom
mest att handla om på vilket sätt man bör tala om kärnvapen.
Den metod som NWIP använder sig av är dialog, inte lob-
bying eller övertalning. Dialog kännetecknas av jämlikhet mel-
lan parterna samt aktivt talande och lyssnande från båda håll.
Denna metod används vid kontakter med såväl makthavare
som vanligt folk eftersom den medger ett effektivt och respekt-
fullt sätt att framföra sitt budskap.
Efter en kort teoretisk introduktion till dialogmetoden dela-
des deltagarna in i grupper för att träna samtalssätt med varan-
dra, med hjälp av scenarier hämtade från såväl världspolitiken
som deltagarnas egna personliga konflikter.
Workshopen hölls på en basal nivå, vilket var väl anpassat till
deltagarnas förkunskaper. Ambitionen var att förmedla verktyg
att användas i möten med människor. Dessa nyvunna kunska-
per kom sedan väl till pass under söndagens gatumanifestation.
Mötets sista dag genomförde studenterna Target X på Frihetstorget.Samtal med Tallinnbor. Budskapet var att varje stad är ett potentiellt
mål för kärnvapen.
Foto: Herman TaggerFoto: Herman Tagger
30
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
31
Kärnkraften
En annan workshop på lördagen handlade om kärnkraft. Efter
en kort genomgång av vilka effekter cesium, strontium och
plutonium har på den mänskliga organismen delades delta-
garna in i tre grupper för diskussion, varpå resultaten redovisa-
des i plenum.
Den första gruppen diskuterade KiKK-studien
1
som genom-
fördes i Tyskland mellan 1980 och 2003. Studien undersöker
förhållandet mellan cancerincidens hos barn under fem år och
avståndet mellan barnens bostad och något kärnkraftverk,
samt huruvida cancerrisken minskar med ökat avstånd till
kärnkraftverk. Resultatet visar att det finns en korrelation mel-
lan närhet till kärnkraftverk och utveckling av cancer hos barn
under fem år. Vad detta beror på och vilka riskfaktorer som
ligger bakom svarar studien inte på.
Den andra gruppen diskuterade uranbrytning och miljöpå-
verkan. Gruppen konstaterade att uranbrytning har negativ
Fyra fall som exempel på människans felbarhet
(från Lloyd J. Dumas: The Technology Trap)
Fall 1. När alla väntar på ett krig
I januari 1987 förberedde den indiska armén en stor militärövning nära gränsen mot Pakistan. Detta uppfattades i Pakistan
som att Indien förberedde ett anfall, och militära styrkor sändes därför till den indiska gränsen. De två länderna hade redan
hunnit utkämpa tre krig mot varandra sedan 1947 och nu hade båda sidorna tillgång till kärnvapenteknologi. Spänningen
trappades upp och till slut stod nästan en miljon indier och pakistanier redo att börja strida. Efter intensiva diplomatiska
insatser kunde missförstånden redas ut och den bristande kommunikationen överbryggas.
Fall 2. Snabba beslut
I januari 1995 upptäckte ryska militärer en raket på väg från Norska havet. Den hade samma storlek som en amerikansk
Trident-missil och såg ut att vara på väg mot Moskva, dit den skulle nå inom femton minuter. Snabbt gick larmet över hela
Ryssland: kärnvapnen skulle sättas i beredskap. Den speciella kommandoportföljen med vilken presidenten kan beordra en
kärnvapenattack öppnades. President Jeltsin rådgjorde med sina medarbetare. Spänningen steg ytterligare när raketen delade
på sig och såg ut som flera missiler på väg mot den ryska huvudstaden. Några få minuter innan presidenten var tvungen att
fatta beslut om en motattack såg man att missilerna i själva verket var på väg ut mot havet. Det visade sig senare vara en
amerikansk forskningsraket avsedd att studera norrsken. Den ryska ambassaden i Oslo hade blivit varskodd i förväg, men
meddelandet hade inte nått fram till rätt personer i den ryska militären.
Fall 3. Olycksfall
I januari 1962 kraschlandade en B-52:a nära Goldsboro i North Carolina. Planet bar två kärnvapen på vardera 24 megaton,
men inget av dem exploderade. En av bomberna kraschade med planet, och den andra föll ner i en åker, där den senare
hittades intakt. Fem av de sex utlösningsmekanismerna hade triggats av fallen; hade alla sex triggats skulle bomben, mer än
tusen gånger kraftigare än Hiroshimabomben, ha briserat.
Fall 4. Terroristhot?
I oktober 1970 kom ett brev till stadshuset i Orlando: om inte en miljon dollar betalades, skulle staden förintas i en kärn-
vapenattack. Två dagar senare kom ytterligare ett brev med en ritning över bomben och en beskrivning av hur klyvbart
material stulits från en AEC-anläggning (Atomic Energy Commission). Polisen konsulterade militära vapenspecialister som
konstaterade att bomben visserligen inte var den bästa av konstruktioner, men att den förmodligen skulle kunna explodera.
Myndigheterna kontakta FBI, som frågade AEC om något blivit stulet. De fick veta att man inte kände till någon stöld,
men att man inte kunde garantera att någon sådan inte skett – så otillförlitlig var registreringen av klyvbart material. Staden
skrapade ihop en miljon dollar och man skulle just till att betala när polisen grep utpressaren, som visade sig vara en fjorton
år gammal högstadieelev.
1
KiKK: Kinderkrebs in der Umgebung von Kernkraftwerken (barncancer i närheten av kärnkraftverk)
effekt på miljön på flera sätt, både ur strålningssynpunkt och
genom påverkan på klimatet till följd av utsläpp av koldioxid
vid hantering och transport. Det konstaterades också att
arbetsmiljön ofta är dålig för personer som jobbar med uran-
brytning, inte minst i utvecklingsländer.
Den tredje gruppen diskuterade förhållandet mellan WHO
och IAEA. Gruppen informerades om att de siffror som WHO
publicerar om den hälsopåverkan kärnkraft har koordineras
med siffror från IAEA, vilket ligger i linje med FN:s policy om
samordning av information från olika organ. Gruppen fann att
IAEA – med en positiv inställning till kärnkraft – kan tänkas
ha intresse av att redogöra bara för studier som visar osäkra
samband mellan kärnkraft och sjukdom.
Alexander Unge
Erik Wareborn
Andreas Tolf
Viktor Åkerlund
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
31
32
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
INTERNATIONELL UTBLICK
Red Inge Axelsson · inge.axelsson@miun.se
Pakistan
“Pakistans kärnvapen, landets oansvariga spridning av
kärnvapen och nära band till radikal islamism och dess
kontinuerliga fientliga hållning till grannarna Indien och
Afghanistan gör det svårt att förutse vad som kommer att
hända fem år framåt” skrev professor Stephen P. Cohen,
USA, i februari 2011. Det var nog klokt att skriva så någ-
ra månader innan Usama bin Ladin dödades i Pakistan.
På 1970-talet var Pakistan ett framgångsrikt land på
gränsen till att bli ett medelinkomstland men sedan togs
utvecklingen över av fixeringen vid konflikten med
Indien, spelet med kärnvapnen, politikernas kortsynthet
och radikal islamism, skriver Cohen. Ett team av 14
experter har för Brookings Institution analyserat Pakistans
politik. De kom fram till att landets ekonomi måste för-
bättras för att motverka försämringen av landets skolor.
Militären förmår inte styra landet men vill inte att andra
gör det. Pakistan är i konflikt med många länder – USA,
Indien, Afghanistan m.fl. – Kina är det enda vänligt sin-
nade landet av betydelse. Det finns nästan 80 tv-kanaler
som möjliggör demokrati men också nationell splittring
och sekterism. Fattigdom medför kraftig folkökning vil-
ket kan göra landet obeboeligt för många. Pakistan lider
av globaliseringens nackdelar, bl.a. kärnvapenrustningar,
utan att få del av globaliseringens fördelar, t.ex. turism.
Pakistans politiker måste börja beskatta de rika och
använda skattepengar till skolor i stället för till vapen.
Den nuvarande, civila regeringen är förmodligen den
bästa Pakistan har haft men militären har hindrat den
bland annat från att bedriva en försonlig politik mot
Indien. Konflikten med Indien är sextio år gammal och
numera nukleär. Liksom i konflikten mellan Israel och
Palestina finns det i Pakistan och Indien grupper som
inte vill ha någon avspänning utan använder terrorism
för att vidmakthålla konflikten.
Två fakta inger hopp: För det första finns det i
Pakistan en välutbildad medelklass som bör ha förmågan
att forma ett nytt samhälle. För det andra medför kärn-
vapnen att det internationella samfundet, t.o.m. Indien,
inte kan acceptera att Pakistan faller sönder och dess
kärnvapen sprids ut i världen. Problemet är Kina som
hjälper Pakistan och Nordkorea för att störa konkurre-
rande stormakter.
Ira Helfand, akutläkare i Massachusetts, arbetar till-
sammans med klimatforskare med scenarier över de tro-
liga effekterna av kärnvapenkrig. Ett kärnvapenkrig mel-
lan Ryssland och USA kan utlösa en ny istid. Men även
en konflikt mellan Pakistan och Indien kan medföra
missväxt över hela jorden och kanske en miljard döda
människor. Dr Helfand och medarbetare arbetar nu med
att förfina scenariot Indien – Pakistan.
Cohen SP. Coping with a failing Pakistan. NOREF
1
Policy
Brief. 2011 issue 1 (February).
Nuclear famine: Interview with Ira Helfand. IPPNW April
6, 2011. http://peaceandhealthblog.com/2011/04/06/hel-
fand-interview/
Ryssland och USA
Den 8 april 2010 undertecknade presidenterna Obama
och Medvedev New START, en överenskommelse som
innebär att Ryssland och USA till år 2018 ska ha redu-
cerat sitt innehav av utplacerade, strategiska kärnvapen-
stridsspetsar till 1550 vardera. De förra utrikesministrarna
Madeleine Albright och Igor Ivanov argumenterar nu för
att skynda på: Målet kan uppnås före år 2018 och sät-
tas till 1000 strategiska stridsspetsar per land. Det skulle
innebära att Ryssland inte frestas att tillverka nya strate-
giska stridsspetsar för att ersätta dem vars bäst före-datum
passerats.
Albright M, Ivanov I. Moving Ahead on Reducing Nuclear
Arms. The New York Times, 6 April 2011.
Schweiz
New START diskuterades också av den amerikanska am-
bassadören Laura Kennedy vid IPPNW:s kongress i Basel
i augusti 2010. Omkring 10 % av energin från kärnkraft-
verk i USA kommer från skrotade kärnvapen. Vid kon-
gressen talade Gunnar Westberg om hur nära kärnvapen-
krig världen var vid flera tillfällen under det kalla kriget,
t.ex. när sovjetiska spioner kunde avvärja ett nukleärt
krig genom att meddela sina uppdragsgivare att det var
en övning, inte ett kärnvapenangrepp, som de sovjetiska
militärerna hade registrerat. Ett referat från kongressen i
Medicine, Conflict and Survival behandlar också president
Obamas ökning av de militära anslagen. Från Mexiko rap-
porterades 28 000 dödsfall i regeringens krig mot illegala
droger. Det beräknas gå 335 handeldvapen på varje polis-
man i Mexiko!
Pierscionek T. Nuclear abolition: for a future. Medicine,
Conflict and Survival 2011;27(1):9-14.
Storbritannien
Två amiraler och två professorer har i British Medical
Journal (BMJ) konstaterat att klimatförändringarna är på
gång och kommer att dominera vår värld inom trettio år.
De kommer att minska tillgången på mat, rent vatten,
energi, avlopp och sjukvård och orsaka flyktingströmmar
och konflikter. Följden blir svält, diarré, andra infektioner
och ökad mortalitet för barn och vuxna. Författarna utgår
från en rapport från International Institute for Strategic
1 NOREF: Norsk Ressurssenter for Fredsbygging
32
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
33
Studies (IISS) som betonar att massflykt och svält kom-
mer att leda till konflikter inklusive krig.
Jarvis L et al. Climate change, ill health, and conflict. BMJ
2011;342:d1819.
The World Development Report 2011: Conflict,
Security, and Development beskriver hur cykler av våld
försvårar utvecklingen av länder. Rapporten går att ladda
hem från Världsbankens hemsida.
The World Development Report 2011.
http://www.worldbank.org/
USA
Den amerikanska tidskriften Disaster Medicine and Pu-
blic Health Preparedness, en systertidskrift till JAMA, har
gett ut ett temanummer om kärnvapen. Jag har inte haft
tillfälle att studera det men det verkar innehållsrikt (142
sidor).
Disaster Med Public Health Prep. 2011 Mar;5 Suppl 1.
SIPRI Yearbook 2011
SIPRI presenterade nyligen sin årsbok för 2011. Ett re-
sultat av detta var att vi i radions nyheter från TT fick
höra att åtta länder förfogar över tillsammans mer än
20 500 kärnstridsspetsar och att mer än 5 000 av dessa
är operativa kärnstridsspetsar. Här följer ett utdrag ur
SIPRI:s pressrelease:
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
33
”Kärnvapen – fallande siffror men bara små framsteg mot
nedrustning. Åtta länder (USA, Ryssland, Storbritannien,
Frankrike, Kina, Indien, Pakistan och Israel), förfogar
över mer än 20 500 kärnstridsspetsar. Av dessa är mer än
5 000 operativa kärnstridsspetsar utplacerade och färdiga
att användas.
Visserligen enades USA och Ryssland om mindre ned-
skärningar i sina strategiska kärnvapen i nya START-
fördraget från april 2010, men båda länder framställer
nya system för kärnvapenbärare eller har offentliggjort
moderniseringsprogram. Båda verkar fast beslutna om
att behålla sina kärnvapenarsenaler för obestämd framtid.
Under tiden fortsätter Indien och Pakistan att utveckla
nya system med ballistiska missiler och kryssningsrobotar
som kan bära kärnvapen. Båda dessa länder utökar också
sin produktionskapacitet av klyvbart material för militära
ändamål.
’Man överdriver när man säger att de nya START nedskär-
ningar som USA och Ryssland enades om är ett verkligt
steg mot kärnvapennedrustning när deras planering för
kärnvapen sker på en tidsskala som omfattar flera decen-
nier’, säger SIPRI experten Shannon Kile. ’Dessutom är
kärnvapenmodernisering en viktig prioritering inom res-
pektive lands försvarspolitik.’ ”
Pressmeddelande 7 juni 2011,
Stockholm Peace Research Institute
www.sipri.org/media/pressreleases/translations11/
yblaunch11_SWE.pdf
+43%
Just nu
på en dag !
Aktiegåvan.se
Låt pengarna växa i Aktiegåvan. Skänk utdelningen på dina
aktier, välj bland 44 organisationer. Alla slipper skatt: + 43%
på varje krona! Läs mer på aktiegåvan.se.
34
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
Forskare och ingenjörer mot kärnvapen
DLMK:s bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail: cbuhmann2002@yahoo.com
Svenska Tandläkare Mot Kärnvapen - STMK
Liksom andra yrkesgrupper mot Kärnvapen (YMK) verkar föreningen STMK för en kärnvapenfri värld genom att informera om kärnvapen
och dess verkningar medelst föredrag, symposier och utställningar mm. STMK bildades för ungefär 25 år sedan. Ytterligare information
kan fås genom föreningens hemsida: www.stmk.se
Medlemsavgiften per år är för fullbetalande är 175 kr, för stödjande medlem 125 kr, för familjemedlem 75 kr
och för tandläkarstuderande 0 kr. I avgiften ingår prenumeration på Svenska Läkare Mot Kärnvapens medlemstidning där man kan följa
och delta i debatt och kampanjer. STMK:s pg är 4825354-6.
Ordförande
Claes Reit, Göteborg
claes.reit@odontologi.gu.se
Sekreterare
Inger Egermark, Kullavik
inger.egermark@gmail.com
Kassör
Ulf Lundin, Göteborg
ulundin@spray.se
Ledamot
Monica Engvall, Västra Frölunda
sem.engvall@telia.com
Ledamot
Gunnar E Carlsson, Mölndal
g.carlsson@odontologi.gu.se
Ledamot
Margareta Widén, Bromma
margareta.wi@telia.com
Ledamot
Kristina Palm, Östersund
palmkristina@hotmail.com
Ledamot
Kerstin Westbacke, Kungälv
kerstinw@comhem.se
Hermed indkaldes til Landsmøde i DLMK
Landsmødet afholdes Lørdag 20. august 2011 kl. 14.00 i Klaus Arnungs konsultation
Lille Strandstræde 10, Kbh. (ved Nyhavn)
Dagsorden i henhold til vedtægterne.
DLMK dækker som vanligt deltagernes rejseudgifter svarende til en togbillet. Efter landsmødet middag på en nærliggende restaurant.
Vel mødt til Landsmøde.
Povl Revsbech/formand
Vid FIMK:s sista styrelsemöte i Stockholm den 12
april fattades det slutgiltiga beslutet om att lägga ned
föreningen. Medlemmar i FIMK erbjuds nu att gå in
som associerade medlemmar i SLMK. De kommer att
utgöra en speciell kategori, ”SLMK/FIMK”, i SLMK:s
medlemsregister. Associerade medlemmar får prenu-
meration på SLMK:s tidning och elektroniska nyhetsbrev, inbjudan
till programaktiviteter, såsom föredrag i samband med möten, samt
adjungering till SLMK styrelse vid behov enligt styrelsens beslut.
De FIMK-medlemmar som väljer att gå in som associerade medle-
mmar i SLMK betalar en årsavgift om 200 kr år 2012. Avgiften för
efterföljande år bestäms i sedvanlig ordning inom SLMK.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2011 # 125
|
35
Ordförande: Jan Larsson, Linnégatan 2H, 753 32 Uppsala
tel 018-14 62 12, mobiltel 0730-722 588
e-post: jan.larsson@slmk.org
Vice ordf: Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Syrenparken 23,
133 35 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare: Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50
e-post: meit.krakau@slmk.org
Ansvarig för Gunnar Westberg, Olivedalsgatan 23, 5 tr
kontakter 413 10 Göteborg, tel. 031-82 86 92
med IPPNW. mobiltel 0727-44 30 23
Tidigare e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Co-president
ÖVRIGA
ORDINARIE
Hans Levander
Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84
e-post: hans.levander@slmk.org
Frida Sundberg,
Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vendela Englund-Burnett
Mimergatan 13, 654 60 Karlstad
tel + fax 054-21 29 42
e-post: vendela@slmk.org
Åsa Lindström
Kriebsensgat. 7 b lgh 1202,
632 20 Eskilstuna
tel 090-77 60 26, mobiltel 073-663 11 40
e-post: aasalin@yahoo.se
Johannes Norberg
Ö Nygatan 104, 1 tr, 93135 Skellefteå
tel 090-19 20 33, mobiltel 070-275 42 22
e-post: johannes.norberg@slmk.org
Andreas Tolf (studentrepresentant)
Pedagoggränd 3 F, 90730 Umeå
tel 070 - 636 3834
e-post: andreas.tolf@slmk.org
SUPPLEANTER
Gösta Alfvén
Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Martina Grosch
Sölvesborgsgatan 3b, 2tr · 214 36 Malmö
mobiltel 0762-48 28 46
e-post: martina.grosch@slmk.org
Anneli Schmauch
Språkgränd 1, 907 33 Umeå
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a)
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Christina Vigre Lundius
Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova
Lars Olofs Gata 12 läg 4
541 44 Skövde
mobiltel: 076–23 00 634
e-post: nelli@slmk.org
Monika Palmgren
Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 0709-22 85 51
e-post: monika.palmgren@slmk.org
John Henriksson
Hjorthagsgatan 10 e, 413 17 Göteborg
e-post: john.henriksson@slmk.org
Thomas Silfverberg
Svärdsjögatan 3 A
791 30 Falun
tel 073-581 71 34,
e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
Johannes Eldblom
Landalagången 14, 6 tr
411 30 Göteborg
031-41 40 35 · 073-42 33 100
johannes@eldblom.dk
Wenjing Tao
Polkastigen 7, 152 70 Södertälje
E-post: wenjing.tao@slmk.org
Mobiltel: 073-7641952
Valberedning:
Carin Odhner (sammankallande), Sturevägen 30, 182 74 Stocksund
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@telia.com
Karin Stenstedt
Alviksvägen 17, 167 53 Bromma
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Karin Svensson
Hantverkareg 10 A, 341 36 Ljungby, mobiltel 0735-80 75 40
e-post: iku_karin@yahoo.se
STUDENTSUPPLEANT
Alexander Unge
Nedre Slottsgatan 18:416
753 09 Uppsala
REVISION
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson
PWC
Box 1215, 251 12 Helsingborg
tel 042-37 72 00
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn
PWC
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm
tel 08-555 330 00
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Bengt Lindell
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar
tel 0480-44 99 24
mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson
Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56
e-post: kristina.olofsson@slmk.org
KASSÖR OCH KANSLICHEF:
Klas Lundius
Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp
tel 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius@slmk.org
SLMK:s STYRELSE 2010 – 2011
Lördagen den 27 augusti kl.16:30
Vi samlas på gården till Svartensgatan 20 i Stockholm, vilket är samma plats som där
SLMK hade sitt första möte
På programmet:
Tal av SLMK:s grundare Urban Waldenström
Tal av nuvarande ordförande Jan Larsson
Ett glas champagne
Musik av Satie och ur en
cellosvit av Bach framförd av Staffan Cederblom
Efterföljande supé i Katarina Kyrkas församlingshem
Anmälan sker genom inbetalning av 250 SEK till BG 210-7035 eller PG 464 2641-7 senast
den 15 augusti.
Skriv SLMK:s 30-årskalas på meddelanderaden
Välkomna önskar SLMK genom Gösta Alfvén
SVENSKA LÄKARE
MOT KÄRNVAPEN
30 ÅR!
Vi vill fira 30 år av engagerat arbete för en kärnvapenfri
värld med festlighet. Vi hoppas att du vill vara med!
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan