Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
1
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN AV: SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN I SAMARBETE MED:
DANSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
|
FORSKARE OCH INGENJÖRER MOT KÄRNVAPEN
|
SVENSKA TANDLÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Nr 122
Viktigt tal av Schweiz utrikesminister vid Baselkongressen – sid 16
SLMK:s Antiatombombsdiplom 2010 till Maj Britt Theorin – sid 6
OKT/NOV 2010
IPPNW:S
VÄRLDS
KONGRESS
I BASEL
Wenjing Tao, nyvald styrelsemedlem i IPPNW,
talar under studentkonferensen
2
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Från redaktörerna:
Under Council-mötet vid IPPNW-kongres-
sen i Basel valdes SLMK:s Wenjing Tao till
medlem i IPPNW:s styrelse. Omslagsbil-
den visar Wenjing i talarstolen vid student-
mötet som föregick huvudkongressen.
Omslagsfoto: Åsa Lindström
Ansvarig utgivare: Jan Larsson | Linnég. 2 H, 753 32 | UPPSALA
Tel 018-14 62 12 | E-post: jan.larsson@slmk.org
Red för detta nr: Jan Larsson och Ulf König
Tryckeri: AM-tryck & reklam i Hässleholm | 0451-38 49 50
Grafisk red. & formgivning: AM-tryck & reklam i Hässleholm | 0451-38 49 50
Manusstopp för nästa nr (123): 15 december, 2010
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3. Tryckt på miljögodkänt papper.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Informationsblad nr 122, okt/nov 2010
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 5 000 ex
SLMK – presentation
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Sven ska Läkare mot Kärnvapen (SLMK)
i samarbete med Danska Läkare mot
Kärnvapen, Forskare och ingenjörer mot
kärnvapen samt Svenska Tandläkare mot
Kärnvapen. SLMK har ca 3000 läkare,
medi cinstudenter och stödpersoner som
med lemmar. Föreningen är den svenska
grenen av International Physicians for
the Prevention of Nuclear War (IPPNW)
med ca 150 000 läkare i ett femtiotal län-
der som medlemmar. SLMK och IPPNW är
politiskt och religiöst obundna organisa-
tioner med målet att avskaffa kärnvapnen
genom att sprida saklig information om
This number of LMK mirrors two
important events in August this year:
First the Hiroshima day on the 6
th
when
we honoured the victims of the atomic
bomb attacks on Hiroshima and
Nagasaki and second the 19
th
IPPNW
World Congress in Basel, at the end of
the month. On the 6
th
of August here
were ceremonies in a number of Swedish
cities, where people gathered, listened to
speeches and music and in some places
launched small candle lamps on rivers.
These events are reflected in a number of
brief reports and you can also read one of
the speeches. On the same day a number
of debate articles about the nuclear
threat, written by SLMK members,
appeared in Swedish newspapers. The
headlines of these articles have been put
together on one page to show that this
day did not pass unnoticed in Sweden.
The Basel congress with the motto
Nuclear abolition for a future contained a
number of interesting lectures and work-
shops. We give you only two brief
reports from these. Read more on the
IPPNW and SLMK blogs! The most
encouraging event at the congress, how-
ever, was an excellent speech held by
Swiss foreign minister Micheline Calmy-
Rey where she stated that the heart of
the nuclear weapons problem lies in the
doctrines of the nuclear weapons states
with their strong focus on deterrence. All
the more interesting now that we learn
that Switzerland had advanced plans for
acquiring several hundreds of atomic
bombs during the fifties. This knowl-
edge, new to most of us, is presented by
Gunnar Westberg in an article about the
Swiss atomic bomb. To most readers this
story will have a familiar ring. We had
similar ideas in Sweden at the time,
didn’t we?
Do not forget – there is more to read
about these and other subjects on our
website www.slmk.org
Jan Larsson, Ulf König
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript som
behandlar SLMKs/DLMKs arbets område.
Bidragen tas helst emot via e-post, som
bifogat Worddoku ment. Bifoga gärna fo-
ton, allrahelst digitala bilder med hög up-
plösning. Re dak tionen förbehåller sig rät-
ten att redigera och korta bidragen. Tiden
från manusstopp till postdistribution har
kor tats till en månad för att tidningens in-
nehåll ska bli färskare. Detta kräver att tid-
punkten för manus stopp iakttas strikt.
Utgivningsplan
Nr Manusstopp Distribution
123 15/12 -10 januari
124 1/2 -11 mars
125 1/5 -11 juni
126 20/9 -11 okt/nov
SUMMARY IN ENGLISH
kärnvapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av tre
ordföranden (”co-presidents”).
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M.M.
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22
SLMK:s ordförande
Jan Larsson Linnégatan 2H, 753 32 Uppsala,
Tel 018-14 62 12, Mobiltel 0730-722 588
E-post: jan.larsson@slmk.org
Kassör och Kanslichef
Klas Lundius Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post: klas.lundius@slmk.org
Informationsansvarig
Josefin Lind Norrtullsgatan 45, 113 45 Stockholm
Tel: 08 – 400 20 483
Mobiltel: 0760 – 24 51 58
E-post: josefin.lind@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
E-post: margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för Stockholmsregionen
Annika Rådberg | Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610, 114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för Förebyggande av Kärnvapenkrig
Plusgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2009:
290 kr resp 100 kr (stud), sätts in på:
pg 90 10 90 – 1 eller
bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 122
Ledare
Fungerar avskräckning? 4
Jan Larsson
Den schweiziska atombomben 5
Gunnar Westberg
Hiroshimadagen 2010 6
Mayors for Peace på IPPNW-kongressen 11
Meit Krakau
Presidenten från Zambia 11
Alexander Unge
”Et helt igennem spændende og 12
inspirerende første møde med IPPNW”
Gideon Ertner, læge
Rapport från plenardiskussionen Economy, 13
Power and Nuclear Weapons
Andreas Tolf
Vad kostar kärnvapnen? 14
Meit Krakau
Den ”fredliga atomen” förvandlad till handelsvara? 14
Nelli Jonasson - Filippova
Rapport från studentmötet 15
Andreas Tolf
Den schweiziska utrikesministerns 16
tal till kongressdeltagarna i Basel
INTERNATIONELL UTBLICK 18
Inge Axelsson
Återhållsam insats av utrikesminister 20
Carl Bildt vid NPT Review Conference maj 2010
Gösta Alfvén
Orden som befriar 21
Gunnar Westberg
Valberedningens förslag till ny styrelse 23
4
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Fungerar avskräckning?
LEDARE
När Förenta Staterna sommaren 1945
genomfört den första provsprängningen
av en atomladdning och sedan fällt bom-
berna över Hiroshima och Nagasaki
hade man demonstrerat sin överlägsna
förmåga att förstöra. Man hade visat
vilken vedergällning som skulle träffa
civilbefolkningen i det land som anföll
USA eller dess allierade. USA hade
monopol på kärnvapenavskräckning och
fick behålla det fram till 1949, då
Sovjetunionen genomförde sitt första
framgångsrika kärnvapentest. Man
kunde ha förväntat sig att Sovjetunionen
under dessa fyra år hade fört en återhåll-
sam utrikespolitik – om avskräckningen
med atombomben hade fungerat. Men i
stället utvidgade Sovjetunionen sin
intressesfär och järnridån föll i Europa.
Winston Churchill, en av avskräcknings-
politikens tillskyndare, uttryckte sin
besvikelse.
Indien och Pakistan har haft kärnvapen
sedan 1998. Det årtalet skulle enligt
avskräckningens idé markera en vänd-
punkt i de två grannländernas relationer.
Så blev det inte. Åren efter de båda län-
dernas kärnvapentest präglades av ökad
spänning dem emellan och 1999 utbröt
krig. Även om det skulle ligga någon san-
ning i att Pakistans kärnvapen sedan,
som det ibland hävdas, hindrat Indien
från att trappa upp den lågintensiva
Kashmirkonflikten, kan vi inte veta hur
Pakistans ledning kommer att handla
om landen upplever ett existentiellt hot.
Det finns fler exempel på att, när ett
land har skaffat kärnvapen, dess relatio-
ner med omvärlden blivit mindre har-
moniska - se LMK 119 s 12, ”Kärnvapen
och fred”. Men det finns andra invänd-
ningar. Avskräckningslogiken bygger på
att människor alltid handlar rationellt.
Det kan gälla för vissa människor under
lugna och kontrollerade yttre omstän-
digheter – för de flesta beslutsfattare i
fredstid vill vi gärna tro. Men under krig
kommer militära och civila ledare att
tvingas ta beslut under kaotiska förhål-
landen, där även det egna och familjens
liv är hotat. Beslut om att använda kärn-
vapen kommer inte att baseras enbart på
rationella överväganden. Trots alla dessa
invändningar mot the idea of deterrence
har avskräckning en central plats i kärn-
vapenländernas försvarsdoktriner. USA:s
president har till och med uttryckt för-
ståelse för Israels behov av att ha kärnva-
pen med tanke på landets utsatta situa-
tion. Det är förmodligen sant att kraft-
fulla vapen i vissa situationer verkar
avskräckande på en motståndare men att
av detta dra slutsatsen att innehav av
kärnvapen alltid ökar säkerheten är ett
stort steg, och att som en handfull länder
gör låta en obevisad avskräckningsidé
ligga som grund för att besitta stora arse-
naler av kärnvapen är oansvarigt.
Icke-spridningsavtalet, NPT, beskriver
tre mål: de kärnvapenfria staterna
1
ska
inte skaffa kärnvapen, de ännu icke
kärnvapenbefriade staterna (kärnvapen-
staterna) ska avskaffa sina vapen och alla
länder ska ha tillgång till civil kärnkrafts-
teknologi. Man kan dock fråga sig om
NPT inte framför allt har varit ett sätt
att hindra de kärnvapenfria staterna från
att dra den logiska slutsatsen av avskräck-
ningsidén. Om denna idé verkligen
fungerar, så bör alla länder som har möj-
lighet skaffa kärnvapen. Är det någon
som tror att en värld där alla nationer har
kärnvapen skulle vara en säker värld?
NPT har i praktiken varit ett avtal med
slagsida: säkerhet för de få och för de
övriga säkerhet bara om man ställer sig
under någon av kärnvapenmakternas
avskräckningsparaply. NPT har så fung-
erat som en hjälp för kärnvapenstaterna
att upprätthålla sitt avskräckningsmono-
pol men inte varit ett verktyg för kärnva-
pennedrustning.
“The reason resides in the security
doctrines of the nuclear-weapon
States...Two decades after the end of
the Cold War, nuclear deterrence is
still at the center of these doctrines.
This is the heart of the problem.” Så
beskrev Schweiz utrikesminister
Micheline Calmy-Ray dagens situa-
tion i sitt tal till deltagarna i IPPNW:s
världskongress i Basel. Bättre kan det
inte sägas. Det är detta vi har att ta tag
i om vi ska förverkliga målen för
ICAN, the International Campaign for
the Abolition of Nuclear Weapons. Vi
måste hos våra makthavare så ett tviv-
lets frö om avskräckning som ett pålit-
ligt skydd mot krig.
Jan Larsson
jan.larsson@slmk.org
1 Angående vårt val av terminologi – se artikeln ”Orden som befriar” på sid 21
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
5
Den schweiziska atombomben
Inte visste vi det. Att Schweiz en gång
diskuterade planer på att bygga 400
atomvapen som skulle kunna föras med
100 flygplan, typ Mirage, med kapa-
citet att bomba Moskva. Inte ens Tom
Lehrer (”Who’s next? Alabama’s got
the bomb!”) anade att Schweiz plane-
rade “just in case, we’ll get the bomb”.
Vid IPPNW-kongressen i Basel besökte
vi stadens historiska museum. Guiden
berättade att bara två veckor efter bomb-
ningen av Hiroshima sammanträde en
grupp inom den schweiziska regeringen
och beslöt att studera förutsättningarna
för Schweiz att bygga atombomber.
Det tycks ha gått långsamt. Den
sovjetiska invasionen av Ungern 1956
gjorde dock att man tog itu med pla-
nerna på kärnvapenavskräckning med
större allvar. År 1958 beslöt minister-
rådet att begära en utvärdering av kärn-
vapnen från militära experter. (ref. 1;2)
Mer än studier blev det inte för en tid.
Schweiz hade inte för avsikt att påbörja
byggandet av kärnvapen om inte andra
länder, förutom de dåvarande fyra kärn-
vapenmakterna, gjorde detsamma. Man
anskaffade emellertid ett förråd av uran,
gjorde tekniska studier, och beställde
reaktorer. USA erbjöd reaktorer till ett
mycket fördelaktigt pris för att förhindra
att Schweiz skulle bli beroende av Sov-
jetunionen.
Historien om det schweiziska kärn-
vapnet är lång och bara delvis känd (1).
Det tycks som om de snabbt skenande
kostnaderna för vapenbärarna, Mirage-
planen, var ett stort problem för militä-
ren. Kostnaden för en anrikningsanlägg-
ning baserad på centrifuger var också
för hög för den federala budgeten. Vissa
militärer talade dock fortfarande om ett
kärnvapenprogram med 400 laddningar,
och diskuterade möjligheterna av kärn-
vapentester i ett obebyggt område av
landet (1).
Vid en forskningsreaktor inträffade år
1969 en allvarlig olycka med en partiell
härdsmälta. Lyckligtvis hade reaktorn
placerats under jorden och den radioakti-
vitet som läckte ut spred sig inte i omgiv-
ningen. Olyckan ökade opinionen mot
kärnvapenutvecklingen. En viktig faktor
var tillkomsten av icke-spridningsavtalet
(NPT) år 1970. Det dröjde dock fyra år
efter landets ratificering av NPT innan
man fann för gott att erkänna och låta
inspektera sitt uranlager, som inte många
i landet kände till. Kommissionen för
kärnvapenfrågor fortsatte emellertid sin
existens med möten två gånger årligen
ända fram till 1988. Man tycks ha ansett
att man fortfarande hade en option att
återuppta kärnvapenprogrammet om de
politiska omständigheterna förändrades
(3).
Diskussionen kring det schweiziska
programmet skiljde sig från det svenska i
en del avseenden. Det förefaller som om
den allmänna opinionen i Schweiz var
mindre aktiv i sin opposition mot kärn-
vapnen. Kan det bero på att de schwei-
ziska kvinnorna endast i ringa grad var
engagerade i politiken?
Liksom i Sverige spelade kostnaderna
en stor roll. Tillkomsten av NPT och
de skyldigheter detta innebar var viktig
för bägge länderna. Den strategiska dis-
kussionen tycks i båda länderna ha varit
mycket ytlig. Att kärnvapnen knappast
skulle kunna öka landets säkerhet under
det kalla kriget tycks inte ha varit ett res-
pekterat argument. Det tycks ha varit en
självklarhet i bägge länderna att militär
styrka ger säkerhet. Att atomvapnen for-
drar ett helt nytt sätt at tänka förefaller
man inte ha insett.
Frågan om varför somliga länder väl-
jer att lägga ner sina kärnvapenprogram,
är viktig. Nuclear weapons archive (3)
sammanfattar de yttre händelserna men
ger inte mycket information om driv-
krafterna. Har den allmänna opinionen
varit viktig i många länder, på samma
sätt som den har spelat stor roll vid frå-
gor om krig och vapeninsatser i USA? (4)
Frågorna har diskuterats i flera studier
under senare år. E C Hymans bok (5) är
mest känd. Ulrika Möllers avhandling
(6) är av stort intresse och hon använder
en annan begreppsapparat än Hymans
vilket gör det intressant att jämföra dessa
arbeten. Det börjar bli dags att samman-
ställa dessa studier i översikter så att vi
kan lära oss mer om förnuft och känsla
som drivkrafter i osäkerhetspolitiken!
Idag är Schweiz ett av de länder som
starkast engagerat sig i arbetet för en
kärnvapenfri värld. Det tal som den
schweiziska utrikesministern Micheline
Calmy-Rey (7) höll vid vår kongress var
ett starkt vittnesbörd om en nyoriente-
ring för Schweiz till ett internationellt an-
svarstagande och ett starkt engagemang
för en värld befriad från kärnvapenhotet.
Schweiz intar den plats i nedrustningsar-
betet som Sverige – förhoppningsvis bara
för tillfället – har lämnat.
Gunnar Westberg
gunnar.westberg@slmk.org
REFERENSER
1. Stussi-Lauterberg J: Historical outline on
the question of Swiss nuclear armament.
Swiss government report, april 1966.
http://nuclear weaponarchive.org/Library/
Swissdoc.html
2. Edwards B: Swiss planned a nuclear
bomb. New Scientist 1966.
http://www.newscientist.com/article/
mg15020310.500-swiss-planned-a-nuclear-
bomb.html
3. Nuclear weapons archive. 7.4 States
Formerly Possessing or Pursuing Nuclear
Weapons.
http://nuclearweaponarchive.org/Nwfaq/
Nfaq7-4.html
4. Wittner Lawrence S: The struggle against
the bomb. Vol. I-III. Stanford Univ. Press
1997-2003
5. Hymans J E C: The psychology of
nuclear proliferation. Identity, emotions and
foreign policy. Cambridge Univ. Press 2006
6. Möller U: The prospects of security
cooperation. A matter of relative gains or
recognition. Göteborg 2007 Dept. Political
Science Göteborg University
7. Appiah KA: The Honor code. How moral
revolutions happen. W W Norton USA 2010
8. Calmy-Rey M: The future of nuclear
disarmament: A Swiss perspective. Tal vid
IPPNW World Congress Basel Schweiz
2010. www.ippnw.2020.org, vidare via
Plenary Documents
6
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Gunnar Westberg talade vid Hiroshimamanifestationen i Göteborg
”Ökande stöd i världssamfundet för en
kärnvapenkonvention – men Sverige passar”
HIROSHIMADAGEN 2010
När Hiroshimadagen i år högtidlighölls i Göteborg, var det i
en stad som beslutat att bli medlem i nätverket Mayors for
Peace (Borgmästare för fred). Jöran Fagerlund, fullmäktigele-
damot i Göteborg, hade arbetat uthålligt för frågan och
beslutet i kommunfullmäktige var enhälligt.
”Mayors for Peace arbetar för en kärnvapenfri värld. Borgmästaren
är i många länder en mycket viktig person, med ett ansvar som i
Sverige bärs av kommunpolitikerna som kollektiv. Drabbar en
naturkatastrof eller en epidemi staden så är borgmästaren, eller
kommunens politiska ledning, ansvarig för att rätt åtgärd vidtas.
Men vid ett kärnvapenanfall finns inga åtgärder att vidta.
Borgmästare Tadatoshi Akiba som leder organisationen brukar
framhålla tre saker: För det första, kärnvapenkrig kan förebyggas
endast genom att kärnvapnen avskaffas; borgmästarnas ansvar för
medborgarnas säkerhet innebär därför att de bör kräva att kärn-
vapnen helt försvinner. För det andra är städer inte legitima mål
vid något krig – ’Cities are not Targets’. För det tredje förväntar
man sig i Mayors for Peace att kärnvapnen skall vara avskaffade år
2020, eller att man skall vara oåterkalleligt på väg mot en kärnva-
penfri värld vid den tidpunkten. Organisationen har nu över 4000
städer i 140 länder som medlemmar.
Det är idag 65 år sedan den första atombomben föll över
Hiroshima. Ett flygplan, en bomb, men mer än hundratusen
döda. Lika många som vid tusenplansbombningarna, de
bombningar som genomfördes med tusen flygplan och femtu-
sen bomber över Dresden eller Tokyo. Men i Hiroshima fort-
satte dödsfallen som orsakades av radioaktiviteten i år efter år,
och gör så ännu idag.
Ibland görs jämförelser mellan de stora onda händelser som
människan orsakat, t ex koncentrationslägren och krigen.
’Auschwitz visar oss vad människan är i stånd till. Hiroshima
visar oss vad som står på spel’ (Viktor Frankl).
Koncentrationslägren skulle utrota det judiska folket.
Kärnvapnen kan utrota mänskligheten. Vi påminns regelbundet
om förintelsen i koncentrationslägren; det är viktigt, vi skall
minnas historien för att inte tvingas upprepa den. Vi påminns
sällan om förintelse genom kärnvapen. Denna försummelse är
farlig. Där kan bli fler Hiroshima, hundratusenfalt Hiroshima.
I september 1983 rådde inom den sovjetiska informations-
tjänsten KGB en paranoid stämning gentemot NATO. Man
trodde att NATO förberedde den stora, slutgiltiga attacken
mot Sovjet. Så, den 26 september 1983 visade radarskärmarna
i Moskva att amerikanska missiler var på väg mot Sovjetunionen.
Jourhavande officer vid övervakningscentralen, överste
Stanislav Petrov, hade uttryckliga order om att rapportera varje
misstänkt observation, och denna observation var mer än miss-
tänkt. Men Petrov visste också att om han rapporterade vad
han såg kunde det medföra att Sovjet avfyrade sina kärnvapen-
missiler. Detta kunde innebära utrotningen av mänskligheten
med kärnvapen. Petrov väntade. Han väntade och såg att det
bara var några få missiler. Det kunde inte vara det stora anfal-
let. Det hela visade sig vara ett tekniskt fel. Vi klarade oss.
Omkring år 1991 träffade vi genom Läkare mot Kärnvapen i
S:t Petersburg en rysk amiral som berättade att han som befälha-
I Storkyrkan i Stock holm anordnades på Hiroshima dagen för
femte året i rad en manifestation för fred och nedrustning av
SLMK i samarbete med domkyrkoförsamlingen. Talare var
ärkebiskopens kaplan Ann-Cathrin Jarl och Rolf Ekéus, ordfö-
rande i SIPRI. SLMK:s Anti-atombombsdiplom för år 2010
överlämnades av studenten Alexander Unge till Maj Britt
Theorin med följande motivering:
Maj Britt Theorin är en eldsjäl som i många år verkat i Sverige och
internationellt för nedrustning och avskaffande av världens kärnva-
pen. Hon har oförtröttligt och envist informerat och debatterat.
Med sin glöd har hon inspirerat många andra i arbetet mot atom-
bomben. Under de senaste åren har hon rest runt i Sverige som en
eftersökt talare i Budkavleprojektet för en kärnvapenfri värld.
Leonore Wide
leonore.wide@slmk.org
Foto: Leonore Wide
Maj-Britt Theorin och Alexander Unge
Hiroshimadagen högtidiglighölls på flera platser i Sverige. I Storkyrkan i Stockholm mottog Maj Britt Theorin
SLMK:s årliga utmärkelse Antiatombombsdiplomet. Nuclear Abolition Day, 5 aug, uppmärksammades vid ett möte
i Umeå och det hölls en budkavlemanifestation i Vadstena, dagen efter Hiroshimadagen.
Manifestation för fred och nedrustning i Storkyrkan
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
7
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
7
HIROSHIMADAGEN 2010
vare på en sovjetisk kärnvapenbestyckad ubåt ofta varit på
patrulleringar fyra till sex veckor i undervattensläge. Detta var
psykiskt mycket krävande, särskilt när amerikanska jaktubåtar
utförde låtsasattacker eller hotfulla manövrer. ’Jag sov bara ett
par timmar i stöten under hela veckor. Jag höll mig vaken med
kaffe och vodka. Ibland var jag så trött att jag inte kunde se
skillnad på röda och gröna ljus på manöverpanelen. Och kom
ihåg, jag hade möjlighet att trycka på knappen och avfyra våra
mer än 150 kärnvapen.’ Men han blev aldrig tokig, fick inte
delirium. En brittisk flygofficer som deltog i vårt möte kom
tillsammans med amiralen fram till att han suttit i en helikopter
och i instrumenten följt den ryska ubåt, som amiralen hade befäl
över, norr om Shetlandsöarna. ’Jag hade två knappar, en för Stor
laddning, en för Liten laddning, bådadera atomladdade sjunk-
bomber. Och jag visste att använde jag en bomb skulle både
ubåten och helikoptern förintas.’ Sedan föll de varandra om
halsen och vi skålade för ett slut för alla kärnvapen.
Idag har fortfarande har den ryske och den amerikanske
presidenten i sin närhet alltid en väska med knappar att trycka
på om man skall förinta världen. Just nu är rimligtvis risken för
att det skall ske mycket liten. I den senaste amerikanska planen
för kärnvapnens användning, Nuclear Posture Review, säger
man att man skall vidta åtgärder för att minska risken för ett
kärnvapenkrig av misstag. Minska risken, inte avskaffa den.
Men visst är risken för kärnvapenförintelse liten just nu. Vi
får hoppas att den inte ökar igen. Eftersom relationerna mellan
Ryssland och USA är så pass goda just nu borde det vara rätt
läge för att helt ta bort kärnvapnen ur avfyrningsberedskap, att
säkra dem.
Tyvärr går det inte så bra med kärnvapennedrustningen.
Det s.k. START-avtalet mellan Ryssland och USA om kärnva-
pen, som skall minska antalet en smula, är inte ratificerat av
den amerikanska senaten och det är osäkert hur det går. Vidare
har president Obama ökat anslagen till kärnvapnen kraftigt.
Den stora risken för kärnvapenkrig finns just nu mellan
Indien och Pakistan. I Indien talar hinduiska nationalister om
att ’lära Pakistan en läxa’ om terrorattacker som utgår från
Pakistan fortsätter. Pakistan, som är militärt mycket svagare,
säger att om indiska trupper går över gränsen kommer Pakistan
att använda kärnvapen.
Innan Indien och Pakistan testade kärnvapen 1998 hade
man inte hotat varandra med krig på sjutton år, förutom i den
begränsade konflikten i Kashmir. Efter provsprängningarna
mobiliserade man arméerna vid två tillfällen under några få år.
Kärnvapen kan orsaka krig.
När Condoleezza Rice talade i TV om hotet från Saddam
Hussein talade hon om ett hotande svampmoln över Manhattan.
Utan detta hot hade det kanske inte gått att få det amerikanska
folket med på Irakkriget. Irak hade inga kärnvapen, men kunde
ju vara på väg att skaffa. Nu har vi en liknande situation med
Iran. Iran har inga kärnvapen men kan vara på väg att skaffa.
Under den senaste tiden har en stor grupp medlemmar i den
amerikanska kongressen krävt att USA skall stödja Israel om
landet anfaller Iran. Ja, man säger att Iran hotar även USA med
förintelse och att USA inte får vänta för länge med ett förebyg-
gande krig. Kärnvapen kan orsaka krig.
Sverige hade i decennier en tydlig och inflytelserik röst i
arbetet för en kärnvapenfri värld. Nu har den tydliga rösten
Anti-kärnvapendag i Umeå den 5 juni
Före årets NPT RevCon utsågs
den 5 juni till en global anti-
kärnvapendag, Nuclear Aboli-
tion Day, där man vid manifes-
tationer världen runt påminner
om kärnvapenhotet. Dagen upp-
märksammades i år i Umeå vid
ett möte som SLMK och IKFF
ordnat. Åsa Lindström, läkare
som då nyligen kommit hem
från New York, berättade om
FN:s översynskonferens av icke-
spridningsavtalet, NPT RevCon.
Eva Andersson, socialnämndens ordförande i Umeå, talade om
freden och betonade hur viktig den är för att minska fattigdom
och nöd. Mötet inramades av musik och sång av Frida Nordlund
och SLMK-medlemmen Ann Wigelius, röntgenläkare i Umeå.
Birgitta Konradsson
SLMK Västerbotten
Foto: Birgitta Konradsson
Åsa Lindström, läkare (t. hö)
och Eva Andersson, ordf,
socialnämnden talade i Umeå
sjunkit till ett mummel. När Indien ville ha specialregler för att
kunna importera anrikat uran fick Indien ett klart stöd av
Sverige i den internationella organisation som beslutar om
atomhandel. Indien kan nu öka sin produktion av kärnvapen.
Jag deltog liksom ett tiotal andra från den svenska fredsrörel-
sen i förhandlingarna om NPT-avtalet, alltså avtalet mot sprid-
ning av kärnvapen, i New York i år. Vi lyssnade noggrant till Carl
Bildts anförande. Skall man säga något positivt om det är det att
det var kort. Kort och innehållslöst. Bildt menar att Sveriges röst
uttrycks bäst om vi talar genom EU. EU:s anförande var långt,
men också det i stort sett innehållslöst. EU:s ställningstagande
var präglat av Storbritanniens och framför allt Frankrikes inställ-
ning. Frankrike är det land som tydligast kräver att få behålla
sina kärnvapen och sina kärnvapendoktriner.
Andra EU-länder ställde klart uttryckta krav på en konven-
tion mot kärnvapen. En sådan konvention finns utarbetad i
detalj. Den visar både vägen man skall gå för att avskaffa kärn-
vapnen, och hur en kärnvapenfri värld skall kunna övervakas.
EU-länderna Irland och Österrike vill att man börjar förhand-
la om en sådan konvention. Schweiz och Norge instämmer.
Den alliansfria rörelsens drygt ett hundra länder instämmer
också. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon instämmer, Dalai
Lama, Kofi Annan, Desmond Toto och en mängd andra
instämmer. Men inte Carl Bildt och den svenska regeringen.
Det finns en väg till en kärnvapenfri värld. Vid NPT-
förhandlingarna för tio år sedan kom man överens om tret-
ton steg mot detta mål. Sverige hade arbetat intensivt och
framgångsrikt med dessa ’Tretton steg’. Under President
Bush tog USA tillbaka sina löften, liksom också andra
kärnvapenmakter. Nu är vi kanske på väg att vacklande
komma in på den rätta vägen igen, med bl.a. Norge och
Schweiz och Ban Ki-moon som vägvisare och kärnvapen-
konventionen som kartbok.
Men Sverige har somnat in vid vägkanten.”
Texten är en bearbetning av det tal som hölls av Gunnar Westberg
vid Hiroshimaceremonin i Göteborg 6 augusti 2010.
Av Gunnar Westberg
8
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
2
1
3
4
56
HIROSHIMADAGEN 2010
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
9
1. Intervju med Maj Britt Theorin
i samband med Manifestatio-
nen i Storkyrkan, Stockholm
och hennes emottagande av
anti-atombombsdiplom. Svenska
Dagbladet: 7 augusti.
2. Jan Larsson. Upsala Nya Tid-
ning: 6 augusti.
3. Artikel från minnesdagens
uppmärksammande i Örebro.
Nerikes Allehanda: 7 augusti.
4. Ingrid Brånvall. Nerikes Al-
lehanda: 6 augusti.
5. Artikel från minnesagens
uppmärksammande i Vadstena
med Budkavlen för en kärnva-
penfri värld. Motala & Vadstena
tidning: 9 augusti.
6. Annons inför Manifestationen
i Storkyrkan, Stockholm. Svenska
Dagbladet och Dagens Nyheter:
1 augusti.
7. Andreas Tolf. Västerbottens-
Kuriren: 6 augusti.
8. Klas Lundius. Helsingborgs
Dagblad: 6 augusti.
9. Gunnar Westberg och Jan
Larsson. Sydsvenskan: 6 augusti.
10. Gunnar Westberg.
Göteborgs-Posten: 6 augusti.
7
8
10
9
HIROSHIMADAGEN 2010
10
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
HIROSHIMADAGEN 2010
Uppsala
Sextiofemårsminnet av Hiroshimabombningen den 6 augusti
1945 blev i år extra uppmärksammat i Uppsala. Annonseringen
i UNT (stödd av SLMK) fick fin placering, och Jans debattar-
tikel i UNT var en av fyra påminnelser i Uppsala om denna
dags betydelse.
Uppsala kommun engagerade sig i år, motiverad av att man
nu har ambitionen att få en tydlig fredsprofil, efter ett förslag
från Hans Levander, som togs fram till kommunen för tre år
sedan i samband med Uppsalas ansökan att bli europeisk kul-
turhuvudstad 2014 (Umeå utnämndes till slut).
Fredsgrupper under ledning av Kvinnor för Fred vek lyktor på
centrala Forumtorget där även Hans Levander höll tal. På kväl-
len hölls ett seminarium på Institutionen för freds- och konflikt-
forskning under ledning av Peter Wallensteen med ett sjuttiotal-
tal aktiva åhörare. I panelen var UD och IKFF representerade.
Senare på kvällen en ljusceremoni vid Nybron med ovanligt
många deltagare. Körsång och en vacker kväll med kajorna seg-
lande i flockar över Fyrisån och Domkyrkan.
Det blev en uppmärksammad dag i Uppsala. Vi hoppas på
att kunna utvidga programmet nästa år!
Hans Levander
hans.levander@slmk.org
Strömstad
SLMK inbjöds att delta vid ett av de seminarier som hölls under
SSU:s veckolånga läger i Strömstad. Ett sextiotal unga SSU-
aktiva valde att delta i seminariet om nedrustning som hölls på
sextiofemårsdagen av bombningen av Hiroshima. SLMK
representerades av Frida Sundberg, medverkade i övrigt gjorde
Johan Büser från SSU, Ingela Mårtensson från IKFF och
Kenneth G Forslund (s) från riksdagens utrikesutskott. Mötets
fokus var dels vilket konkret hot kärnvapnen utgör idag och
hur detta hot ska kunna avlägsnas. Seminariet avslutades med
uppmaningen till SSUarna att ta med sig frågan om kärnva-
pennedrustning till de politiska fora där de är aktiva, nu och i
framtiden.
Frida Sundberg
frida.sundberg@slmk.org
Minnesdagen för Hiroshima i Örebro 2010
Deltagande organisationer: lokala FN-föreningen,
Frälsningsarmén, Kristna Freds, Kvinnor för Fred,
Rädda Barnen, Svenska Freds, UNICEF och SLMK
Alla slöt upp som avtalat. En dag i maj samlas vi för att vika
336 lyktor till de 12 jordgubbslådorna. Den 5 augusti fäster vi
värmeljus i lyktorna och den 6 augusti sätter vi ut dem på
Svartån i skymningen efter ett tal som i år hölls av AT-läkare
Camilla Mattsson från Ludvika.
Camilla talade om varför hon tycker att det är en angelägen
sak att avskaffa kärnvapnen. Hon berättade om det internatio-
nella projekt som hon varit aktiv i, ”Kärnvapenarvtagarna”
1
.
Studenter från IPPNW har besökt kärnvapenländerna i små
delegationer om cirka fem personer från olika länder. De har
vänt sig till en större grupp studenter och frågat dem ”Vill ni
som är morgondagens beslutsfattare ärva ansvaret för ert lands
kärnvapen?” Diskussioner har förts på ett öppet och inte utma-
nande sätt. Genom dialogen har de utsända studenterna lärt sig
mycket och förstått hur studenter med annan kulturell bak-
grund resonerar när det gäller det egna landets kärnvapen.
Studenter i Kina fick klart för sig att studenter i USA och
Ryssland arbetar för att avskaffa kärnvapnen i sina länder.
Kunskapen om att det globalt pågår stora ansträngningar att
avskaffa kärnvapnen stärker dem som inser de stora risker som
kärnvapnen innebär för alla på jorden.
Camillas son Samuel, sju månader gammal, deltog tillsam-
mans med sina föräldrar, liksom drygt hundra personer. En före
detta FN-soldat paraderade med FN-fanan. Ebba Neander-
Bondestams make Torgny avled i oktober. Han har under en
följd av år spelat på sin fiol medan lyktorna satts ut. Hans fiol
ärvdes av hans betydligt yngre spelkamrat Johanna Birgersson,
som lät folkmelodier ledsaga lyktorna när de sattes ut på vattnet.
En appell och inbjudan till kvällen, skriven av Camilla, togs
in i Nerikes Allehanda, liksom även en ledare skriven av jour-
nalisten Olof Kleberg ”Kärnvapenfri zon – chans i
Mellanöstern”. En kort rapport om minnesfirandet infördes
dagen efter med en färgbild med de japanska lyktorna, som
många läsare av tidningen lade märke till.
Ingrid Brånvall
1 Nuclear Weapons Inheritance Project, NWIP
Lyktnedsättning i Fyrisån – Vera Starfelt, Svenska Freds
och Hans Levander, SLMK
Foto: Kristina Levander
Vadstena – Budkavlen för en kärnvapenfri värld
Manifestation på Råd-
hus torget i Vadstena lör-
dag den 7 augusti, dagen
efter Hiroshima dagen.
Fyra av kommunens för-
troendevalda politiker
från olika partier, en
representant för Svenska
FN-förbun det och Meit
Krakau från SLMK tala-
de. Mötet organiserades
av Karin och Björn
Wrangsjö samt Meit
Krakau. Lokaltidningen tog in ett reportage med bild.
Meit Krakau
Budkavlen till Vadstena 7 aug. Eivor
Folkesson (mp) talar. Björn Wrangsjö
stöttar banderollen
Foto: Karin Wrangsjö
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
11
IPPNW’S 19TH WORLD CONGRESS
Under världskongressen i Basel valdes tre co-presidenter inför
de kommande två åren. Vappu Taipale och Sergej Kolesnikov
omvaldes. Som ny tredje co-president valdes Robert Mtonga
från Zambia. Vi fick ett samtal med honom.
Mtonga är egentligen kirurg men arbetar numera, i den mån
han hinner, som allmänläkare i Zambias huvudstad Lusaka.
Den nyvalde co-presidenten återkommer många gånger till just
detta under vårt samtal, vikten av att se helheten.
Han gör en liknelse med ett EKG: precis som det är en
produkt av flera olika avledningar är även de stora frågorna en
produkt av flera olika faktorer. Något som han menar blir allt
viktigare i föreningen, som gått från att fokusera mer på kärn-
vapenfrågan som en enskild företeelse till att inse att mycket
Presidenten från Zambia
Samtal med en nyvald IPPNW co-president
hänger ihop. Därför, säger Rober Mtonga, måste vi fortsätta att
bredda vår förståelse genom att ta hjälp av andra, som till exem-
pel ekonomer. Samtidigt får vi inte glömma det unika i läkar-
rollen och därmed styrkan i att vara en förening av medicinare.
Vägen in i IPPNW började under hans studenttid i Zambia
i slutet på åttiotalet, och det var främst två saker som drog in
honom. Det ena var insikten om att leva i skuggan av kalla
kriget och de stora faror som hotade då. Det andra var insikten
om hur lika vi är, hur ben är ben och blod är blod världen över
och hur läkekonsten binder oss samman. Han förklarar vidare
att det handlar om det sociala ansvar han tycker att varje läkare
har gentemot sina patienter.
Zambia är idag representerat i IPPNW, men många afrikan-
ska länder är fortfarande vita fläckar på IPPNW-kartan. Början
på namnet – International Physicians – säger han leende, är
nog bra men sen ställer sig många afrikanska läkare frågande.
Kärnvapen? Det finns så många andra problem i Afrika. Och
det handlar om stora problem. Det har lett till att man ofta
fokuserar endast på symptom och inte på orsaker. Budska-
pet att kärnvapen hänger ihop med andra frågor och därmed
påverkar Afrika, är därför inte alltid så lätt att förmedla. Svårt,
men långt ifrån omöjligt, säger Robert Mtonga.
Här kommer Mtonga också in på vad han ser som viktigast
för honom i arbetet som co-president. Vikten av att se hur allt
hänger ihop och att arbeta med IPPNW:s alla fem prioriterade
arbetsområden. Alla krig och vapen hänger ihop, förklarar han.
Intervjun med Robert Mtonga sker i slutet av världskon-
gressen i Basel, och i bakgrunden skyndar människor omkring
för att hinna säga hejdå. Det har varit intensivt och för Mtonga
väntar ytterligare en dag, nu med den internationella styrelsen.
Hur orkar han få ihop sitt engagemang och sitt yrkesutövande?
Den nyvalde presidenten skrattar, klart man måste prioritera
ibland, men i grunden är det ingen skillnad! Han poängterar
återigen helhetssynen och att vi är läkare även utan rockar. Vi
behöver inte skilja på engagemanget, det är en helhet.
Alexander Unge
Åsa Lindström
IPPNW:s nye Co-president Robert Mtonga
Foto: Åsa Lindström
Mayors for Peace är ett nätverk av städer och kommuner som krä-
ver att deras medborgare ska befrias från kärnvapenhotet. Målet är
att kärnvapnen ska vara förbjudna senast år 2020. Nätverket leds
av staden Hiroshimas borgmästare Tadatoshi Akiba.
Nätverket har nu, i början av oktober 2010, 4207 medlems-
städer spridda i alla världsdelar. Nästan hälften av dem finns i
Europa där 43 länder inklusive Ryssland är med. Ett närmare
samarbete mellan IPPNW och Mayors for Peace ska nu etable-
ras. Under IPPNW-kongressen ordnades ett möte med de
europeiska representanterna för nätverket. De goda exemplen
fick framträda och beskriva sin verksamhet. Staden Malakoff i
Frankrike är en föregångsstad med program i skolorna och
olika aktiviteter för fred. I Frankrike finns drygt 120 medlem-
mar av Mayors for Peace och de har bildat ett eget nätverk
inom M4P. En fransk delegat sade så här på mötet: visserligen
är 70 % av befolkningen i Frankrike för att ha kvar kärnvap-
nen, men nu kommer det en ny generation politiker som
Mayors for Peace på IPPNW-kongressen
kanske kan ändra på det. Också staden Hannover i Tyskland
tillhör föregångsstäderna. Flera delegater betonade att kärnvap-
nen strider mot internationella humanitära lagar.
Mayors for Peace i Sverige
Efter en trög start har anslutningen fått fart i Sverige. Insikten
har ökat om att en kärnvapenkatastrof någonstans ute i världen
även skulle drabba den egna befolkningen på olika sätt.
Kommunen har en skyldighet att skydda sina invånare mot
olika slags hälsorisker. Vi har nu 16 anslutna kommuner
(egentligen 17 eftersom Göteborgs kommun har fattat beslut
om anslutning). Flertalet har tillkommit i samband med att
Budkavlen för en kärnvapenfri värld har kommit till kommu-
nen. Från och med i höst är jag svensk kontaktperson för
Mayors for Peace och svarar gärna på frågor.
Meit Krakau
meit.krakau@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
11
12
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Efter at have været med til Global Response 2010 i Januar, tog
jeg i August for første gang til en international IPPNW-
kongress.
Først og fremmest har jeg været på den 700 km lange BAN-
cykeltur fra Düsseldorf til Basel. Det var min første rigtige
aktion med IPPNW og jeg kendte ingen af de studerende og
yngre læger da jeg kom til Düsseldorf den 13. August. Det er
meget imponerende, hvordan en gruppe som bestod af 33 vidt
forskellige folk fra 16 lande fra alle 5 kontinenter vokser så tæt
sammen i løbet af ingen tid.
Vi var sammen om at lave Target X installationer i de byer vi
passerede, sammen om at falde ned på en gang til en såkaldt
flashmob, som skulle gøre forbigående opmærksom på emnet
atomvåben og selfølgelig sammen om at cykle den lange
distance ved godt mod. Dem som har været længe med i
IPPNW fortalte om deres projekter og den fælles store inte-
resse i at få en fredelig verden og det gav stor motivation at
møde enssindede mennesker med helt forskellige baggrunde.
Vi var stillet store udfordringer med at tilpasse vores egen kul-
tur og væremåde til andres, men gruppen var så åben at vi
hellere end gerne spurgte ind til de andres synspunkt og reage-
rede nysgerrig på forskellige indskrænkninger. Hvad vi lavede
de enkelte dage på vores tur kan i læse på: http://www.ippnw-
students.org/BAN/blog.html
Selve kongressen bragte mere fagligt information om for-
skellige interessante emner. Til studenterkongressen deltog jeg
i et workshop om Aiming for Prevention, hvilket er et projekt
indenfor IPPNW om small arms violence og jeg ville være med
til medicine for undocumented migrants, som dog desværre
blev aflyst. Til selve kongressen deltog jeg i workshop om
Depleted Uranium og om Gaza/Israel konflikten. Jeg er meget
interesseret i emnet Depleted Uranium og var meget overrasket
over, at dette emne ikke indgår i det internationale IPPNW-
arbejde og at kun enkelte IPPNW-affilierede er del af ICBUW
(International Coalition to Ban Uranium Weapons). Jeg vil
gerne opfordre DLMK til at tage stilling til dette emne og være
del af ICBUW. Vedrørende Gaza/Israel, så var der tale om at
der skulle sendes en IPPNW-delegation til begge lande for at
selv vurdere situationen.
I løbet af konferencen mødte jeg læger og studerende fra
SLMK som venligst tilbød mig hjælp til at få gang i den
danske studerende-gruppe igen. Alt i alt er jeg blevet fuldt
inspireret og motiveret til at engagere mig meget i IPPNW og
sådan har Gideon Ertner, læge, som var den anden dansker på
kongressen også oplevet det. Gideons rapport følger her.
Alexandra Schou, stud.med.
alixschou@hotmail.com
Jeg er ny i IPPNW-sammenhæng, og udover personlige møder
med individuelle medlemmer var kongressen i Basel mit første
møde med organisationen som sådan. Det blev det kun en
større oplevelse af, og jeg blev meget imponeret over at høre
om alt det arbejde, der finder sted i IPPNW på verdensplan.
Jeg fandt det især positivt at der var sådan en god, nærmest
familie-agtig stemning omkring hele arrangementet. Alle delta-
gere, unge som gamle, var yderst åbne og imødekommende, og
der var en stor mængde energi at spore.
Jeg deltog særligt i kongressen for at disseminere konklusio-
nerne fra konferencen Global Response 2010 – Violent
Conflict and Health, som DLMK var medarrangør af og som
blev afholdt i København i januar. På grund af dette fulgte jeg
mest Aiming For Prevention-sporet. I disse workshops blev der
diskuteret strategier for IPPNW’s engagement i kampen mod
small arms violence. Flere af deltagerne havde før lavet forsk-
ning, der dokumenterede indvirkningen af small arms violence
på mortalitetsstatistikkerne i Afrika og Papua New Guinea, og
der var konsensus om at gøre en fornyet indsats her. Andre
kom med ideer til hvordan IPPNW kunne udbrede viden om
small arms violence blandt medicinstuderende ved hjælp af
udvikling af kurser, fortælling af ”one bullet stories” (vidnes-
byrd om håndvåbens indgriben i enkeltpersoners liv) og lig-
nende. Der blev til og med luftet ideer om at arrangere en
international konference om small arms violence.
Diskussionerne resulterede i dannelsen af et omfattende
netværk til at bringe arbejdet videre. Der blev også nedsat en
international arbejdsgruppe med repræsentanter fra både nord-
og sydlande til at udvikle ”one bullet story”-konceptet og andet
oplysende materiale om small arms violence og sørge for dets
disseminering. Især den tyske studenterorganisation påtog sig
en ledende rolle indenfor dette felt.
Alt i alt et helt igennem spændende og inspirerende første
møde med IPPNW. Jeg ser frem til flere af slagsen fremover.
Gideon Ertner, læge
”Et helt igennem spændende og
inspirerende første møde med IPPNW”
To DLMK-medlemmer giver deres indtryk af verdenskongressen
IPPNW’S 19TH WORLD CONGRESS
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
13
IPPNW’S 19TH WORLD CONGRESS
FÖREDRAG OCH WORKSHOPS UNDER KONGRESSEN
Vi har valt att här lagga in tre korta sammanfattningar från kongressens föreläsningar och workshops. Flera finner du på vår
hemsida www.slmk.org under fliken BLOGG. Många av föredragen från Basel finns tillgängliga på www.ippnw2010.org under Plenary
Documents
Red
Dumas inledde med att försöka avdemonisera ekonomin som
en enbart negativ faktor i länders relationer. Ekonomin ska
istället användas som medel till att uppnå säkerhet, fred och
stabilitet. Med fredsbevarande ekonomi (peacekeeping economy)
kan man uppnå större säkerhet än vad någonsin soldater kan.
Säkerhet är, menade Dumas, istället en fråga om relationer.
Som exempel anförde han det kalla krigets dagar, då USA inte
alls hade någon plan för om en attack skulle komma från
Storbritannien eller Frankrike. Med dessa länder hade USA
stabila och ömsesidiga relationer. De ekonomiska relationerna
bör vara balanserade och ömsesidigt gynnsamma för att vara
fredsbevarande. Exploatering kan däremot fungera i motsatt
riktning. Relationerna utmärks då av att fördelarna endast går
i en riktning. Dumas citerade Adam Smith från 1776, av
många betraktad som kapitalismens fader, som menade att det
brittiska imperiet på sikt var ohållbart och dåligt för det brit-
tiska folket, även om några få tjänade på det. Ekonomisk
obalans är aldrig en framkomlig väg på lång sikt.
Europeiska unionen är enligt Dumas ett framgångsrikt
exempel på hur fred kan byggas med goda ekonomiska relatio-
ner. Daglig e-postkontakt och sociala interaktioner ger inget
utrymme för stereotypa föreställningar om de andra. Problem
löses på ett konstruktivt och fredligt sätt innan de blir oöver-
stigliga, och väpnade konflikter ter sig allt mer otänkbara.
I tusentals år har vi försökt skaffa oss säkerhet genom att
kontrollera och dominera andra. I tusentals år har blod flutit i
krig och dispyter. Men Dumas är positiv. Liksom Adam Smith
tror han att människor kan lära av historien och att fred och
välstånd går hand i hand, även om detta inte är den väg vi
vandrar idag.
Hoppet Dumas ingöt bleknade snart när den betydligt mer
pessimistiske Flassbeck började tala. Lagen som råder på
finansmarknaden idag är djungelns – att äta eller ätas. Som
exempel tog Flassbeck Islands situation under finanskrisen. I
enlighet med djungelns paradigm frågar man sig inte vem som
gjorde detta, eller varför landet befann sig i denna vanskliga
Rapport från plenardiskussionen Economy,
Power and Nuclear Weapons
Ekonomi, makt och kärnvapen var temat för den första plenardiskussionen på kongressens
sista dag. Professor Dumas från University of Texas och professor Flassbeck från UNCTAD
1
gav sina vitt skilda perspektiv på ämnet.
1 UNCTAD: United Nations Conference on Trade and Development
position; man lägger istället all skuld på landet självt. Vidare
anfördes Ungern, Brasilien och Grekland som exempel på län-
der som fallit offer för den internationella ekonomins cynism.
”Man vill inte investera pengar i långsiktiga investeringar, man
vill tjäna pengar de kommande tre veckorna.”
När det kom till EU skrädde inte Flassbeck orden. Greklands
kris beror inte på att de fifflat lite med siffrorna, utan att deras
nordliga grannar brutit mot de ekonomiska regelverken i fem-
ton år. Konflikter som borde analyseras tystas ned av media
och den politiska makten i Tyskland. Där Dumas menade att
EU var exempel på jämställda ekonomiska relationer, menade
Flassbeck att EU präglades av djupa ekonomiska orättvisor
mellan länderna. På frågan vad lösningen är, menade Flassbeck
att det inte fanns en sådan. När nästa kris inträffar, kommer vi
att förstå att inget har ändrat sig sedan den förra krisen. De
sydliga EU-länderna måste lämna unionen, och det europeiska
integrationsprojektet kommer att gå i stöpet. Den globala eko-
nomin är svårstyrd och besvärlig, med små länder som sätter
sig på tvären i FN, men idag finns inga alternativ. Runtom i
värden kommer vi att se allt mer sönderfall i de ekonomiska
relationerna. Som en parallell till dagens finansiella kris beskrev
Flassbeck avslutningsvis mellankrigstidens svåra depression.
”Hur löstes den? Den löstes inte. Den försvann i ett krig! Och
som en fågel Fenix steg en ny ekonomi upp ur askorna.”
Dumas värjde sig för Flassbecks ragnaröksskildring och
invände att Tyskland under trettiotalet led under en allvarlig
ekonomisk obalans och att de inte fick chans att tjäna pengar
själva genom jämlika ekonomiska relationer. Vi bör lära av
detta och vinnlägga oss om att skapa en hållbar säkerhet genom
att upprätta ömsesidiga, jämlika ekonomiska relationer. Vidare
menade Dumas att detta är en framkomlig väg till hållbar fred,
och att den militära definitionen av säkerhet är allför snäv. I en
sådan tolkning av säkerhet finns det inget utrymme för avrust-
ning av kärnvapen. ”Fred är möjlig när den kan praktiseras.”
Andreas Tolf
andreas.tolf@slmk.org
IPPNW’S 19TH WORLD CONGRESS
Det finns inga säkra uppgifter om vad kärnvapnen kostar. Alla
uppgifter är uppskattningar. Det finns ingen officiell statistik.
Nästan alla uppgifter är sekretessbelagda. Ingen ansedd forsk-
ningsinstitution (t.ex. SIPRI) har några säkra siffror. Det är
mycket svårt att sortera ut kostnaderna för kärnvapen ur mili-
tärbudgetar då de ligger på ett flertal olika ställen. Det är
omöjligt att göra riktiga jämförelser mellan olika länder. Inte
ens den politiska ledningen i kärnvapenstaterna vet exakt vad
vapnen kostar. Det finns ett hemligt samförstånd inom den
politiska eliten, de vill inte tala om detta ämne. Och det finns
mycket liten eller ingen offentlig debatt.
Två personer har forskat på kostnaderna över tid, Stephen
Swartz och Bruno Barillot. Stephen Swartz med medarbetare
har i boken Atomic Audit
1
beräknat USA:s samlade kostnader
1940-1996 till 5,5 biljoner (5 500 000 000 000) dollar, alltså
ungefär 100 miljarder dollar per år, av skattebetalarnas pengar.
Men som Christoph Frei påpekade, här saknas en kalkyl över
kostnader för hälsovård och miljöförstöring. Man hade inte
börjat tänka i de banorna ännu.
Bruno Barillot beräknar i boken Audit Atomique kostnaden
för det franska kärnvapenprogrammet 1945-1998 till 500
miljarder francs motsvarande 275 miljarder euro. (Det kan till-Det kan till-
läggas att det även finns en bok från Internationella Fredsbyrån,
IPB: Nuclear Weapons: At What Cost? av Ben Cramer, 2009.)
USAs kostnad för kärnvapnen för budgetåret 2008 angavs
till 52,4 miljarder dollar. Kostnadsfördelningen visades med ett
1 Boken kommer att finnas tillgänglig i SLMKs virtuella bibliotek, meit.krakau@slmk.org
Vad kostar kärnvapnen?
Referat från workshopen “Nuclear Weapons: At What Cost?” som leddes av Christoph Frei,
statsvetare och professor vid Universität St. Gallen.
cirkeldiagram. Häri inräknades en post för ’Health and
Environment’ på 8,3 miljarder dollar, medan ’Nuclear threat
reduction’ gick på 5,2 miljoner, alltså mindre än en tusendel.
USA:s Department of Energy, uppskattar den framtida kostna-
den för att röja upp efter sex årtionden av kärnvapenproduktion
till 320 miljarder dollar. Men hur räknar man värdet på nuclear
wastelands? Marshallöarna är helt förstörda, det går inte att bo där.
Som ett underlag för diskussion visade Christoph Frei en
tabell över uppskattade kärnvapenutgifter i kärnvapenstaterna
för år 2008, dels räknat per capita, dels i totala siffror. Räknat per
capita ligger Israel högst, med USA som tvåa, Frankrike trea,
Storbritannien fyra, Ryssland femma, Nordkorea sexa. Betydligt
lägre ligger Pakistan, Kina och Indien. Men räknat på det totala
beloppet ligger USA skyhögt över de andra. Närmast efter kom-
mer Ryssland med en dryg tiondel av USA:s utgifter.
Slutligen poängterade han att den andel av militärbudgeten
som går till kärnvapen hos de fem erkända kärnvapenstaterna i
regel ligger på bara 10-15 %. Det är enorma summor som går
till militären. Men varför bygga tusentals kärnvapen om det
skulle ”räcka” med ett par hundra? Bland en lång rad faktorer
pekade han särskilt på en komponent av upplevt hot och rädsla
(”ju fler kärnvapen desto säkrare”) samt på grupptänkande och
kärnvapenindustrins lobbyverksamhet. Kärnvapen har ansetts
vara billiga och ge ”more bang for a buck”. Men makthavarna
synes ha en anmärkningsvärd brist på förståelse för vad dessa
program kan komma att kosta i framtiden, ansåg föreläsaren.
Meit Krakau
Under kongressen
intervjuades Aleksander
Jemeljanenko av Nelli
Jonasson Filippova från
SLMK. Aleksander
är korrespondent för
den ryska tidningen
”Rosijskaja Gazeta”.
Under många år har
han arbetat med frågor
om kärnvapen och
atomenergin. Bland de
böcker han har skrivit
kan nämnas ”The Sredmash Archipelago”, och ett verk i två
delar ”Atom bez grifa sekretno: tochki zrenija IPPNW” (Atom
utan hemligheter – IPPNW:s syn). Han skrivit ett stort antal
artiklar i ämnet och är medförfattare till ”Human Factor and
the risk of Nuclear War”. Han planerar nu att skriva en ny bok.
Den ”fredliga atomen” förvandlad till handelsvara?
Intervju med en av deltagarna i den ryska delegationen till Basel
Vid samtalet deltog från SLMK även Gunnar Westberg,
Klas och Christina Lundius, Leonore Wide och Josefin Lind
samt från den ryska föreningen Roman Dolgov och Svetlana
Tichomirova.
Nelli: Vad kommer boken att innehålla? Blir det enbart en
analys av det som varit eller kommer du att undersöka och
beskriva den aktuella internationella situationen och utifrån
den granska den tidigare kärnenergipolitiken?
Aleksander: Min plan är att det ska bli ett samlingsverk med
dokument, artiklar, kartor, illustrationer och rapporter från
olika specialister: läkare, ekologer och forskare från olika delar
av Ryssland och före detta Sovjet. Det finns två tänkbara
alternativ: för det första att ge ut boken som en atlas, med ett
minimum av text och på engelska. Det blir då en kortvariant
för europeiska länder. Det andra alternativet, med mera text och
mer information, på ryska och möjligen på engelska, förutsätter
att vi hittar någon som kan ge ekonomiskt stöd för översättning.
fortsättning på nästa sida.
14
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Aleksander Jemeljanenko (t.hö)
tillsammans med Evgenij Chazov,
en av IPPNW:s grundare
Foto: Christina Vigre Lundius
IPPNW’S 19TH WORLD CONGRESS
Rapport från studentmötet
N: När räknar m med att boken kommer ut?
A: Vi planerar den ska vara klar till nästa världskongress i
Hiroshima 2012.
Förutom denna bok planerar Aleksander att skriva en tredje
version av boken Atom Declassified med namnet ”Arhipelag
Sredmash 3”, där han kommer att skriva om det ryska
atomministeriet Rosatom och hur det fungerar idag.
N: Varför just den boken?
A: Situationen har förändrats. Tidigare hade Rosatom ett
övergripande ansvar för både det militära och det fredliga
atomprogrammet, men idag är dessa två delar åtskilda och
det civila och militära programmet har var sin egen ekonomi.
Varför finns det skäl att oroas över det? Jo, den ”fredliga atomen”
förvandlas nu till en handelsvara, som spelar en allt större roll
i marknadsekonomin. Men man vet ju att ju mer man tänker
på pengar, desto mindre tänker man på säkerhet. Många kända
vetenskapsmän, som tidigare arbetat i atomindustrin, är därför
jätteoroliga för den nuvarande situationen.
Nästa fråga till Aleksander var: ”Vad tänker du om Iran?
Kommer de använda uran för fredliga syften eller kommer de
att försöka anrika uran för att tillverka atombomber?”
A: Självklart vill de få tillgång till anrikat uran, men reaktorerna
i Bushehr är anpassade för de speciella kapslarna från Ryssland.
Dessa ska föras in i reaktorn och sedan ska de tas ut och skickas
tillbaka till Ryssland, under sträng kontroll av IAEA och ryska
specialister.
N: Kan de använda annat uran?
A: Nej, hela den teknologiska processen är konstruerad bara
för det bränsle som kommer från Ryssland. Avtalet om detta är
redan klart, men huruvida man kommer att följa det eller inte,
ja det får tiden utvisa.
Men vi får hoppas på det bästa.
Nelli Jonasson - Filippova
nelli@slmk.org
IPPNW-studenter åskådliggör kärnvapenhotet inför häpna Baselbor
”En styrka hos IPPNW är dess studenter!” inledde co-presi-
dent Vappu Taipala studentmötet. Kampen mot kärnvapen,
liksom mot så många andra sjukdomar, bedrivs bäst med pre-
vention, och ju tidigare insatser, desto bättre. Mötet, där Åsa
Lindström, Alexander Unge, Wenjing Tao och Andreas Tolf
deltog, bestod bland annat av föreläsningar, workshops och
sociala aktiviteter.
De två internationella studentrepresentanterna, Agyeno
Ehase från Nigeria och Wenjing Tao, hade tjänat studentrörelsen
i två år och det var nu deras tur att lämna vidare stafettpinnen.
Efter en omröstning, föregången av livliga diskussioner om vem
som kan betraktas som läkarstudent, valdes Leila Moein från
Iran och Ogebe Onazi från Nigeria.
En man och en kvinna, från olika
delar av världen, och med olika
intresseområden inom organisatio-
nen: detta ger goda förutsättningar
för att studentarbetet även fortsätt-
ningsvis ska bedrivas med den mång-
fald och kreativitet som präglat stu-
denternas engagemang hittills.
Som en upptakt till världskon-
gressen hade trettiotre studenter från
ett dussintal länder cyklat sjuhund-
rafemtio kilometer från Düsseldorf,
längs Rehn till Basel. På vägen, som
gick genom Tyskland, Frankrike och
Schweiz, hade de stannat till i många
städer och byar med sitt budskap
om ett Europa fritt från kärnvapen.
Ett särskilt uppmärksammat stopp
var i den tyska staden Büchel, där
NATO-kärnvapen förvaras. I vita
rockar och med ett nukleärt skådespel demonstrerade studen-
terna utanför militärbasen. Vid ankomsten i Basel hade de
studenter som inte deltagit i cykelturen samlats för att hälsa
dem välkomna. Prick klockan arton skrek en av studenterna
och pekade mot skyn. Vad är det som faller från himlen? Ett
par sekunder senare föll plötsligt alla studenter till marken. Till
tonerna av en stillsam duett om livets bräckliga skönhet och
med omkullfallna läkarstudenter framför ögonen bjöds skåde-
spelets häpna åskådare in att begrunda livets korthet i allmän-
het och kärnvapenhotet i synnerhet.
Andreas Tolf
andreas.tolf@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
15
Foto: Beverly Lorraine Ho
16
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
It is a great pleasure and an honor for me to address you today.
I thank the International Physicians for the Prevention of
Nuclear War, and specifically the organizing team around
Professor Nidecker, for bringing us together and giving us the
opportunity to discuss one of the most pressing issues of our
time. I thank the President of the Executive Council of the
Canton of Basel-Stadt, Dr. Guy Morin, and the City of Basel
for your generous hospitality and for making available your
excellent infrastructure. Basel is known for its creativity, its
work ethics and its love of life and culture. These are most
relevant qualities which I trust will positively impact on the
work of this Conference.
The topic of our meeting – nuclear disarmament - is of
crucial importance to all of us. I would like to address it by first
reviewing recent trends in nuclear disarmament. I will then
assess the challenges we face and the policy responses that non-
nuclearweapon States like Switzerland and civil society organi-
zations like the IPPNW could and should give to these chal-
lenges.
In nuclear disarmament, we are confronted with a mixed
picture. There have been positive developments recently, but
we are far from a satisfactory state of affairs. Serious challenges
remain ahead of us.
On one side, nuclear disarmament has been experiencing a
revival. The New START Treaty on the reduction of strategic
nuclear weapons, signed in April this year, certainly is a favor-
able development. Russia and the US have found their way
back to the negotiating table. They have taken the lead that the
world expects of the two major nuclear powers. We welcome
the signing of this new treaty and urge the two states to ratify
it as soon as possible.
I also regard this year’s Review Conference of the Nuclear
Non-Proliferation Treaty (NPT) as successful. All States repre-
sented at the Conference have reconfirmed the three basic
NPT commitments. The nuclear-weapon States have recom-
mitted to
eliminate their weapons, the non-nuclear-weapon States not to
acquire such weapons, and all States have reconfirmed the right
of States to use nuclear energy in a peaceful way. The
Conference has also decided on an action plan, which is a step
forward – even though the level of ambition of most actions is
rather modest. The revival of interest in civil society in nuclear
disarmament is another positive development. Your organiza-
tion has been a steady advocate of nuclear disarmament over
the years. It has been joined by more and diverse actors in
recent years, including elder statesmen. I am convinced that
sustained action by civil society is one of the most important
driving forces of nuclear disarmament. Without denying these
positive developments, we have to face the fact that serious
Den schweiziska utrikesministerns
tal till kongressdeltagarna i Basel
”President of IPPNW Switzerland, President of the Executive Council of the Canton of
Basel-Stadt, Rector of the University of Basel, Excellencies, Ladies and gentlemen,
threats and challenges remain:
• The existence of thousands of nuclear weapons continues to
pose an existential threat to the world. If used, they would
eliminate human life on this planet.
• Many of these weapons are ready to be fired within minutes.
These alert levels date from the Cold War. It is a terrifying idea
that a President might have to decide – within minutes – on
launching the apocalypse, based only on early warning infor-
mation.
• ���� ������� ������ ��� ����� �������� �� ����� �������� �� �����Some nuclear powers are still building up their arsenals in quan-
titative terms, and all are upgrading them in qualitative terms.
• A regional nuclear war is a more probable scenario than a
global war. But even a regional nuclear war would have a cata-
strophic global impact: on the world climate, on food produc-
tion, on the economy and on migration.
• ����� ���� ���� ������� ����� �� ������������� �� ������� �����There have been serious cases of proliferation of nuclear tech-
nology and materials. The fatal attraction of nuclear weapons
seems unbroken.
• And last but not least, terrorists are thought to be seeking
nuclear weapons or building radiological weapons. There is
little doubt that terrorists would use them if they had them.
These threats are very serious. However, the most serious chal-
lenge in the long term is to be seen in the security doctrines of
the nuclear-weapon States. Let me explain this point. The
threats I have just mentioned can be addressed. There is a solu-
tion to them; it is called nuclear elimination. If nuclear weap-
ons are abolished, the danger of accidental or willful use, of
proliferation and use by terrorists will all be gone. So why don’t
we go down the road of nuclear abolition? The reason resides
in the security doctrines of the nuclear-weapon States. While
there have been some adaptations to these doctrines recently,
there has been no fundamental shift in the role attributed to
nuclear weapons. Two decades after the end of the Cold War,
nuclear deterrence is still at the center of these doctrines.
This is the heart of the problem. Some States still rely on
nuclear weapons and consider them useful for their security. In
their doctrines, they present them as the ultimate security
guarantee. The basic contradiction in this position is however:
If these weapons are so useful to some states, why not to oth-
ers? How can one expect other states not to aspire to nuclear
weapons?
The Nonproliferation Treaty forbids States not having nuclear
weapons to acquire them. But can we expect this Treaty to hold
forever and for every State if one of its commitments – complete
nuclear disarmament – is seen not to be honored? As doctors
you will permit me to make a parallel with health policy. If you
16
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
17
continue to smoke, seem to enjoy it and show no sign of quit-
ting, how can you expect others not to start smoking?
Credibility is at the heart of health education and disarmament
alike. Only if you are credibly committed to non-smoking will
you be able to lead others not to start smoking. Only if you
disarm, will you have the credibility to demand others to forgo
the nuclear option.
What we need are credible commitments from the nuclear-
weapon States to complete disarmament. Long-term visions of
a nuclear-weapons-free world are not sufficient. Political prom-
ises do not suffice either. The NPT contains such a promise.
It has not been honored in 40 years. Non-nuclear-weapon
States and civil society have become suspicious of promises.
What they want to see is real progress. And such progress is
credible only if states enter into legally binding commitments.
It is time to “change gear”.We need to outlaw nuclear weapons
and we need to outlaw them for all states – not just for some.
This is the only sustainable way to eliminate the nuclear threat.
Let me now look into the role which non-nuclear-weapon
States like Switzerland and civil society organizations could
play in the disarmament arena. We are all stakeholders in our
planet’s survival. We have the right – and the obligation – to
get involved. We cannot leave disarmament to the nuclear-
weapon States. We cannot leave health policy to the smokers.
What can we do in concrete terms?
• We need to keep disarmament on the agenda and in the
public debate. We have to make it clear over and over again
that security doctrines based on nuclear deterrence are not
sustainable. They are an invitation to nuclear proliferation and
to arms build-up.
• We need to actively engage with the nuclear-weapon States.
We must let them know our concerns and expectations.
• We also have to support visionary politicians within the
nuclear-weapon States. The political will to disarm can change.
We need to propose legal instruments to help nuclear-weapon
States translate their political will into tangible, durable results.
• �� ��� ����� ��������� ��� ����������� ����� ��� ��������We can offer platforms for disarmament talks and negotia-
tions. Switzerland, as a neutral country and host of the Geneva
disarmament platform, plays a specific role in this respect.
• We can offer intermediate steps on the way towards complete
disarmament, such as proposals which lead to reducing the
alert levels of nuclear weapons. Switzerland, along with other
countries, has been active in this area. It has sponsored a
United Nations resolution and produced a study on the issue,
in cooperation with Russian and US experts.
• We need to work towards reforming the institutions which
are responsible for negotiating disarmament treaties, such as
the Conference on Disarmament which has been blocked for
far too long.We need to work for its revival.
• We need to reach out to relevant constituencies within the
nuclear-weapon States, for instance the military. Many military
leaders are aware that nuclear weapons are actually unusable.
They are unusable between the major powers which have sec-
ond-strike capability. And they are unusable in confronting
terrorism. Military leaders are starting to view nuclear weapons
more as a very costly liability than an asset.
• And, most important, we need to insist on the inherently
inhuman nature of nuclear weapons and the catastrophic
humanitarian consequences of their use. This will help prepare
the ground for outlawing and ultimately eliminating them.
Switzerland, the depositary of the Geneva Conventions, feels a
special responsibility in this respect. Your organization holds
the same convictions. We need to bring the humanitarian per-
spective to the heart of the debate on nuclear disarmament. We
need to delegitimize nuclear weapons. At the NPT Review
Conference in May, I denounced nuclear weapons as immoral
and illegal: They are fundamentally immoral because they
cause massive and indiscriminate destruction in terms of
human lives, material resources and consequences for the envi-
ronment - and all this in a timeframe over which human beings
have no control. Nuclear weapons are not just weapons of mass
destruction, they are weapons of extermination.
Nuclear weapons are illegal by their very nature with regard to
international humanitarian law: They are indiscriminate in
their effect; their use violates without exception all fundamen-
tal principles and rules of international humanitarian law. I see
no realistic scenario where this weapon could be used without
violating international humanitarian law.
To promote the debate, Switzerland has presented a study
on the subject of delegitimizing nuclear weapons. Similarly, my
country has been successful in working for the inclusion of a
reference to international humanitarian law in the outcome
document of the NPT Review Conference.
The world still lives under the Damocles’ sword of nuclear
weapons. These weapons could, within minutes, destroy every-
thing we value: our lives, our environment, our culture, our
children’s and grandchildren’s future. As long as these weapons
exist, the dangers remain of wilful or accidental use, or of theft
and use by terrorists. It is thus a matter of reason and respon-
sibility to work towards outlawing and eliminating nuclear
weapons. My country is actively committed to this goal.
And so is your organization. As physicians, you have a spe-
cial mission to preserve human life. I commend you on pursu-
ing your vocation not only in your daily work in practices and
hospitals but also at the political level. Governments need the
constant and constructive input of civil society.
I agree that the vision of a world without nuclear weapons
may not be realized in the short term. But it is not an illusion
either. Nuclear weapons were created by human beings. They
can be eliminated by human beings. Yes, this will be difficult.
Nuclear weapons cannot be uninvented. We will need an
unprecedented system of controls and verification. But this is
not impossible. There is no law of nature stating that human-
ity cannot get rid of nuclear weapons.
States, civil society, all of us have a role to play in making
the vision of a world free of nuclear weapons a reality. Let’s get
to work!
I thank you for your attention.”
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
17
18
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Möjligheter med Nya START
Vid toppmötet i Reykjavik i oktober 1986 stödde både
Mikael Gorbatjov och Ronald Reagan idén att elimine-
ra alla kärnvapen. Men sedan glömdes idén bort bland
makthavare tills den väcktes till liv genom två tidningsar-
tiklar 2007 och 2008 av George Shultz, Henry Kissinger,
William Perry och Sam Nunn. Det bilaterala (Ryssland-
USA) New START kan bereda vägen för djupare förtro-
ende mellan de två länderna och därmed fortsatt vandring
mot en värld fri från kärnvapen. Verifikation (kontroll att
avtalet efterföljs) är inget olösligt problem. Problemen är
politiska snarare än tekniska eller militära. Det är viktigt
att nedrustningen får stöd från många länder.
James E Goodby i SIPRI yearbook 2010
Uttalande av svenska f.d. stats-
och utrikesministrar samt SIPRIs
ordförande 10 april 2010
“Massive use of existing nuclear arsenals would destroy
all life on earth, a global suicide.”
“We fully endorse the Vision of a World Free of Nuclear
Weapons as presented by the four US statesmen. At the
same time we encourage and support concrete and practi-
cal steps towards achieving that aim.”
“The Canberra Commission stated in 1996 that as long
as nuclear weapons exist they sooner or later will be used.
It would not be wise to allow passivity test the validity of
that statement. Science has provided humanity for the
first time in its existence with a capability to self-destruc-
tion. The question now is if we have the collective will
and wisdom to step out from the shadow of annihilation
and transform the Vision of a World Free of Nuclear
Weapons into reality.”
Ingvar Carlsson, Karin Söder, Hans Blix och Rolf Ekéus
http://www.sipri.org/media/newsletter/essay/april10
Mayak 1957 och skogsbränder 2010
I augusti rasade okontrollerade skogsbränder i Ryssland,
också vid den hemliga ”atomstaden” Tjeljabinsk-65, alias
Tjeljabinsk-40, alias Mayak (som betyder fyr). Det var
här i plutoniumfabriken som en katastrofal olycka 1957
ledde till radioaktiv kontaminering av ett stort område i
Uralregionen. Ytterligare olyckor skedde sedan under
1960-talet. I somras var man rädd för att bränderna
skulle exponera radioaktivt material så att det kom upp i
luften och blev en hälsofara. Jag vet inte hur det blev;
bränderna har försvunnit ut nyhetsflödet.
www.en.wikipedia.org
INTERNATIONELL UTBLICK
Red Inge Axelsson · inge.axelsson@miun.se
NPT
Icke-spridningsavtalet (Nuclear Nonproliferation Treaty,
NPT) ska hindra att kärnvapen sprids till nya länder. Av-
talet omförhandlas eller ses över vart 5:e år. I maj 2010
var det tid för en sådan ”review conference” i New York.
År 2005 blev konferensen ett fiasko men i år blev det
stora framsteg enligt Alison Kelly från irländska utrikes-
departementet. Konferensen resulterade i handlingspla-
ner för nedrustning, icke-spridning, fredlig atomenergi
och en zon fri från kärnvapen och andra massförstörelse-
vapen i Mellanöstern. Alison Kelly avslutar sin essä med
optimism:
“The 2010 conference certainly will be seen as a mile-
stone in the history of the NPT. States demonstrated the
political will and capacity to work through seemingly
intractable differences in the interests of strengthening
international peace and security. The immediate out-
come is the reinvigoration of the treaty and a process
back on track, an achievement bringing the international
community one step closer to the eventual elimination of
nuclear weapons and a safer world for all of its citizens.”
Alison Kelly. NPT: Back on Track. Arms Control
Association (http://www.armscontrol.org) Arms Control
Today > July/August 2010 > NPT: Back on Track
Nya START
Svårt att hålla reda på alla avtal om kärnvapen? Det tycker
i alla fall jag. Här kommer några rader om Nya START:
“The New Strategic Arms Reduction Treaty (New
START) was signed on April 8, 2010 in Prague by Russia
and the United States. New START would replace the
1991 START I treaty, which expired December 2009,
and supersede the 2002 Strategic Offensive Reductions
Treaty (SORT), which would terminate when New
START enters into force. New START continues the
bipartisan process of verifiably reducing U.S. and Russian
strategic nuclear arsenals begun by former Presidents
Ronald Reagan and George H.W. Bush. Once ratified
by both nations, New START would be the first verifi-
able U.S.-Russian nuclear arms control treaty to take
effect since 1994.”
“Nuclear warhead limit: Seven years after entry into
force, New START limits accountable deployed strategic
nuclear warheads and bombs to 1,550, down approxima-
tely 30 percent from the 2,200 limit set by SORT and
down 74 percent from the START-accountable limit of
6,000. Each heavy bomber is counted as one warhead.”
Arms Control Association (http://www.armscontrol.org/)
18
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
19
Militärutgifter 2009
De fem länder med största militära utgifter 2009 var
(värden i % av hela världens militära utgifter) var: USA
43 %, Kina 7 %, Frankrike 4 %, Storbritannien 4 % och
Ryssland 4 %.
Angivna militärutgifter för Kina och Ryssland är upp-
skattningar från SIPRI. USA har 10 gånger större utgifter
än Ryssland!
Sam Perlo-Freeman et al. i SIPRI yearbook 2010
WMA arbetar för
eliminering av kärnvapen
“The [World Medical Association] considers that it has a
duty to work for the elimination of nuclear weapons.
Therefore the WMA:
• condemns the development, testing, production,
stockpiling, transfer, deployment, threat and use of
nuclear weapons;
• requests all governments to refrain from the develop-
ment, testing, production, stockpiling, transfer, deploy-
ment, threat and use of nuclear weapons and to work
in good faith towards the elimination of nuclear weap-
ons; and
• requests all National Medical Associations to join the
WMA in supporting this Declaration and to urge their
respective governments to work towards the elimina-
tion of nuclear weapons.
The World Medical Assembly, Seoul, Korea, October 2008”
Källa: Zero is the only option (IPPNW och SLMK) som
återfinns på www.slmk.org
“the nuclear abolitionist movement is
now being mainstreamed.”
Hugh Gusterson, professor i antropologi och sociologi
vid George Mason University, har skrivit en kolumn om
filmen Countdown to Zero och därmed om försöken att
utrota kärnvapnen. Dessa försök har letts av halvknäppa
idealister och aktivister men nu har rörelsen nått maktens
boningar och det är helt andra människor som tagit över
ledningen:
“Great historical changes begin as the quixotic obses-
sions of a vanguard of idealists who are seen as dangerous
radicals or ideological deviants by many of their contem-
poraries. Think of the first advocates of the abolition of
slavery, the first suffragettes, and the first gay rights activ-
ists.
For a cause to prevail – for slavery to be abolished,
women to get the vote and gays to live with open accep-
tance – the cause must move from the fringe to the
mainstream. As a cause is mainstreamed, the power to
tell its story passes to very different people – not outsid-
ers who thunder about right and wrong, but those closer
to power who think in terms of the horizon of the practi-
cal. In other words, those who once dismissed an idea
must become its advocates, as those who pioneered the
idea lose ownership of it.
It is unclear whether nuclear weapons will be abol-
ished, but it is clear that the nuclear abolitionist move-
ment is now being mainstreamed.”
“Indeed the reason that people like Henry Kissinger
and Graham Allison have switched sides in the debate on
nuclear abolition is that they fear a world where nuclear
deterrence stops working because the people thinking of
attacking American cities have no territory against which
retaliation might be threatened.”
H Gusterson. Now showing: Countdown to Zero.
Bulletin of the Atomic Scientists 3 August 2010.
17 väpnade konflikter under 2009
Antalet krig, eller väpnade konflikter, har stadigt minskat
sedan början av 1990-talet. Alla de 17 krigen under 2009
var inbördeskrig och i de flesta krigade man inte om
markområden utan om regeringsmakt. Krigen utkämpa-
des i Ruanda, Somalia, Sudan, Uganda, Colombia, Peru,
USA, Afghanistan, Indien (Kashmir), Myanmar/Burma,
Pakistan, Filippinerna (två krig), Sri Lanka, Irak, Israel/
Palestina och Turkiet.
Jekaterina Stepanova i SIPRI yearbook 2010
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
19
20
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Det finns två globala hot mot mänskligheten och biosfären:
klimathotet och kärnvapnen. Båda hoten är sedan länge väl-
kända, de är orsakade av mänsklig aktivitet och vi kan med
rationellt handlande avvärja dem.
Med synliga effekter på klimatet i form av en stigande glo-
bal temperatur börjar nu alltfler reagera och planera för änd-
rade energisystem. Människor är hörbart oroliga, en rättmätig
oro som tar allt större plats i våra medier. Men kärnvapenhotet
är nästan osynligt, trots att dess effekter kan vara minst lika
skadliga som koldioxidutsläppens växthuseffekt. Det välorgani-
serade motståndet mot kärnvapnens dårskap, i organisationer
som IKFF
1
, IPPNW, IALANA
2
, den buddistiska föreningen
Soka Gakkai och ICAN kommer sällan till uttryck i media.
En bomb över en storstad innebär kanske en miljon män-
niskor döda av värme- och tryckvåg och radioaktivitet och än
fler svårt skadade. Bebyggelse, infrastruktur inklusive sjukvård
förintas. Hundra bomber detonerade i ett regionalt krig till
exempel mellan Indien och Pakistan skulle enligt modern
forskning kunna leda till klimatpåverkan med global tempera-
tursänkning och svår svält för jordens befolkning. Ett stort
kärnvapenkrig, om än föga sannolikt, innebär en massiv global
katastrof.
Förbud mot spridning finns formulerat i icke-spridningsav-
talet (NPT) som i år fyllde 40 år. Det efterlevs förhållandevis
skapligt. 189 stater har förbundit sig att följa detta.
Kärnvapenmakterna Indien, Pakistan och Israel står utanför
och Nordkorea har lämnat den. Media bevakar noggrant risken
för spridning till länder som Nordkorea, Iran och nu senast
Burma- och världssamfundet agerar.
I icke-spridningsavtalet förbinder sig de fem kärnvapenmak-
terna USA, Ryssland, England, Frankrike och Kina att ”in
good faith” rusta ner. Det är klokt av dem eftersom kärnvapen
är förskräckligt dyra, orimligt farliga och politiskt och militärt
oanvändbara. Men efterlevnaden är dålig, och detta trots att
det inte går att motivera innehav av dessa vapen med ratio-
nella argument. De enorma summor pengar som spenderas på
1 IKFF:Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
2 IALANA:International Association Of Lawyers Against Nuclear Arms
Återhållsam insats av utrikesminister
Carl Bildt vid NPT Review Conference maj 2010
kärnvapen behövs dessutom till fattigdomsbekämpning,
utveckling och sjukvård i tredje världen, till att lösa den pågå-
ende ekonomiska krisen och till att avvärja den hotande kli-
matförändringen.
Med dessa insikter är det närmast tragiskt att läsa slutdoku-
mentet från årets översynskonferens av NPT i maj i år. Det är
fyllt av vackra ord om humanitär och internationell rätt och
om behov av nedrustning. Man nämner möjligheten av en
konvention eller någon form av legalt ramverk för kärnvapen-
nedrustning, men dokumentet saknar bindande åtaganden
från kärnvapenmakterna. Under förhandlingarna har dessa
konsekvent motarbetat varje förslag till konkreta åtgärder som
rests från icke-kärnvapenländer. Detta är ett mönster man följt
alltsedan NPT:s tillkomst och innebär att kärnvapenmakterna
även nu förbehåller sig rätten till fortsatt innehav.
Kärnvapen är status- och maktsymboler, dyra och praktiskt
oanvändbara, som fetischer med närmast övernaturlig kraft.
Att utsätta världen för dess hot, att hävda ”vår rätt till innehav
och er skyldighet att avstå” är moraliskt förkastligt och i strid
mot intentionerna i NPT, Internationella domstolen i Haags
utlåtande från 1996 och FN-deklarationen med dess krav på
fredlig samexistens och efterlevnad av internationella överens-
kommelser.
Utrikesminister Carl Bildt har tidigare uttryckt en ambition
att verka för kärnvapennedrustning. Men under sina två dagar
långa närvaro under NPT-konferensen gjorde han en anmärk-
ningsvärt återhållsam insats. Han kom inte med något konkret
förslag som kunde påskynda nedrustningsprocessen och fogade
sig i kärnvapenmakternas självpåtagna rätt till fortsatt kärnva-
peninnehav i strid mot avtal. Det vore mycket bättre om reger-
ingen talade mindre om behovet av kärnvapennedrustning
inför svenska folket och mer till dem som ska skrota dem, och
inte tvärtom. Vart har vår modiga och kloka tradition från Alva
Myrdals och Inga Thorssons dagar ifråga om kärnvapenned-
rustning tagit vägen?
Gösta Alfvén
Vice ordf i SLMK:s Stockholmsavdelning
Temakväll med presentationer och diskussion
6 december kl 18.30
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
I maj i år hölls den åttonde konferensen sedan år 1970 för översyn
av icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT Review Conference).
• Vad kom man fram till?
• Hur reagerar kärnvapenstaterna?
• Minskar risken för kärnvapenspridning?
Ett samarrangemang mellan Artister för Fred och
Svenska Läkare mot Kärnvapen.
En kärnvapenfri värld – vision eller hägring?
Annons
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
21
SLMK klimatkompenserar för flygresor
Vi har listat alla flygresor som gjorts av SLMK-medlemmar och som betalats av SLMK under det gångna verksamhetsåret. Med
hjälp av flygkalkylatorn på www.tricoronagreen.com har vi beräknat kostnaden för klimatkompensation.
Sammanlagd reslängd: 126 700 person-km (förra året 132.500 person-km). Totalt utsläpp: 33,6 ton koldioxidekvivalenter (förra året
35.5 ton). Kostnad: 841 Euro, motsvarande 7730 kr, som föreningen skickat till Vi-skogen enligt årsmötets beslut. Vi-skogen har
tackat och garanterar plantering av 386,5 träd då varje träd kostar 20 kr.
Vi-skogen är verksam i fyra länder runt Victoriasjön: Uganda, Kenya, Tanzania och Rwanda. Trädplanteringen motverkar jordero-
sion och ger bättre skördar. Men Vi-skogen arbetar inte bara med trädplantering. Afrika är den kontinent som är mest sårbar för
klimatförändringarna. Vi-skogen har ett program för att mildra effekterna av klimatförändringarna genom att lära ut hur småbönder
kan ställa om sitt jordbruk till hållbar odling. Modellen kallas Plan Vivo och har ett starkt inslag av fattigdomsbekämpning.
Meit Krakau
meit.krakau@slmk.org
Ord är viktiga. I krig utvecklar länder ett system
av ord som skall visa att det egna landet med
sina bombningar verkar för frihet och rättvisa,
medan motsidan är terrorister och krigsherrar.
Detta gäller även beträffande kärnvapen. Vi bör ut-
veckla ett språkbruk som visar att kärnvapensta-
terna är avvikarna, medan kärnvapenfrihet är det
normala.
Säg inte Icke kärnvapenstater. Det låter som om
vi saknade något. Säg Kärnvapenfria stater. De
länder som avskaffat sina kärnvapen – Sydafrika,
Ukraina, Vitryssland, Kazakstan – kan vi kalla Kärn-
vapenbefriade stater.
Kalla gärna Kärnvapenstaterna för Ännu icke
kärnvapenbefriade stater, dom har ju lovat gång
på gång att avskaffa alla sina kärnvapen.
Vi bör så mycket som möjligt beskriva kärnvapen-
frihet i positiva termer, kärnvapeninnehav som en
belastning.
ORDEN SOM BEFRIAR
Alltså:
Kärnvapenfri säkerhetspolitik
Kärnvapenfrihet
Kärnvapenbefrielse
Bli fri – kärnvapenfri!
Och för kärnvapenstater:
Kärnvapenberoende stater
Kärnvapentillvanda stater
Karnvapenslaveri
Problemet är kanske tydligare på engelska:
Non nuclear weapon states
Nuclear weapons free states
Nuclear weapon states
Not yet nuclear weapon free states
Previous nuclear weapon states
Nuclear weapon liberated states
We should try to find positive phrases such as:
Nuclear freedom; Nuclear weapons free security;
Be Free, Nuclear Weapons Free; And for those
under the nuclear yoke: Nuclear weapon slavery;
Nuclear weapon oppression; Nuclear weapon de-
pendence.
Kom gärna med fantasifulla förslag, till infobladet eller till hemsidan!
Eller goda eller avskräckande exempel som du sett!
Gunnar Westberg
gunnar.westberg@slmk.org
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
21
22
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
Forskare och ingenjörer
mot kärnvapen
Föreningen verkar för en kärnvapenfri värld genom att
informera om kärnvapen och effekterna av kärnvapenkrig samt genom
opinionsbildning. Föreningen erbjuder medlemskap till forskare och
ingenjörer som vill stödja föreningens syften. Medlemskap fås genom
att betala årsavgift (160 kr, resp 80 kr för studerande) till Pg 220603-5.
DLMK:s bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail: cbuhmann2002@yahoo.com
Ordförande
Nicholas Etherden · 031-299920
n_etherden@hotmail.com
Ledamöter
Stefan Andersson, Lund
Stefan Björnson, Nynäshamn
Bo Höörgren, Malmö
Lars Ingelstam, Stockholm
Lars Rydén, Uppsala
Neri Voghera, Stockholm
www.sweseana.org
info@sweseana.org
Box 16365
10327 Stockholm
Den 9. august 2010 mistede DLMK et man-
geårigt aktivt medlem af DLMK: Jacob
Obbekjær. Han blev 80 år. Jacob var medlem
af DLMK siden dens oprettelse i 1983. Han
var i mange år vores internationale repræsen-
tant (Inter national Councillor) og deltog i
mange verdenskonferencer i IPPNW. Mange
af vore svenske venner kender ham fra disse møder og møder i
Skandinavien. Han interesserede sig meget for russiske forhold
og talte flydende russisk, hvilket var til stor hjælp når vi deltog i
møder derovre. Han var altid i godt humør og var til stor hjælp
for, at vi alle fik en god oplevelse med hjem.
Af videnskabelige temaer interesserede han sig for skader
ved udsættelse for lavradioaktiv stråling. Han oprettede et stort
arkiv med artikler og andre materialer fra IPPNW og lagde
rum til udlånsmaterialer fra DLMK. Han var med til i 1985 at
udarbejde en folder til skoleungdommen om de medicinske
konsekvenser af en krig med atomvåben.
Den lægelige karriere udfoldede sig på Lægecentret Friheden
i Hvidovre i København, hvorfra han gik på pension for 10 år
siden. Her var han en skattet praktiserende læge.
Æret være hans minde.
Povl Revsbech
formand
Mindeord om Jacob Obbekjær
ÅRSMÖTE
Alla medlemmar hälsas välkomna till SLMK:s
årsmöte. Mötet hålls lördagen den 22 januari
2011, kl 14.00 – 14.45 i Läkarförbundets lokaler,
Villagatan 5, Stockholm. Sedvanliga årsmötesför-
handlingar. Enkel förtäring.
Program kl 15.00 - 16.00:
Töres Theorell: Ledarskap och arbetsmiljö i atom-
branschen – aspekter på säkerhet i kärnenergi-
och kärnvapenproduktion
Töres Theorell är professor emeritus vid Karolin-
ska institutet och har varit föreståndare för Institu-
tet för psykosocial medicin. Arbetsmiljön har varit
i fokus i en stor del av hans forskning och under
senare tid har ledarskap varit ett viktigt tema.
Kontakta meit.krakau@slmk.org om du önskar
mera information.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
|
23
Ordförande: Jan Larsson, Linnégatan 2H, 753 32 Uppsala,
tel 018-14 62 12, mobiltel 0730-722 588
e-post: jan.larsson@slmk.org
Vice ordf: Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Syrenparken 23,
133 35 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare: Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Ansvarig för Gunnar Westberg, Olivedalsgatan 23, 5 tr
kontakter 413 10 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
med IPPNW. mobiltel 0762-17 30 23
Tidigare e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Co-president
ÖVRIGA
ORDINARIE
Hans Levander,
Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vendela Englund-Burnett,
Mimergatan 13, 654 60 Karlstad,
tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Åsa Lindström,
Pedagoggränd 11 G, 3, 907 30 Umeå,
tel 090-77 60 26, mobiltel 073-663 11 40
e-post: aasalin@yahoo.se
Johannes Norberg,
Ö Nygatan 104, 1 tr, 93135 Skellefteå,
tel 090-19 20 33, mobiltel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@slmk.org
Andreas Tolf (studentrepresentant),
Pedagoggränd 3 F, 90730 Umeå,
tel 070 - 636 3834
e-post: andreas.tolf@slmk.org
SUPPLEANTER
Gösta Alfvén,
Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Martina Grosch
Sölvesborgsgatan 3b, 2tr · 214 36 Malmö
mobiltel 0762-48 28 46,
e-post: martina.grosch@slmk.org
Anneli Schmauch,
Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Christina Vigre Lundius,
Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova
Lars Olofs Gata 12 läg 4 · 541 44 Skövde
mobiltel: 076–23 00 634
e-post: nelli@slmk.org
Monika Palmgren,
Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 0709-22 85 51,
e-post: monika.palmgren@slmk.org
John Henriksson
Hjorthagsgatan 10 e, 413 17 Göteborg
e-post: john.henriksson@slmk.org
Thomas Silfverberg,
Sjukhusbacken 24, 118 61 Stockholm,
tel 073-581 71 34, e-post: thomas.silfver-
berg@slmk.org
Johannes Eldblom
Landalagången 14, 6 tr
411 30 Göteborg
031-41 40 35 · 073-42 33 100
johannes@eldblom.dk
Wenjing Tao
Polkastigen 7, 152 70 Södertälje
E-post: wenjing.tao@slmk.org
Mobiltel: 073-7641952
STUDENTSUPPLEANT: VAKANT
Valberedningen har utgjorts av:
Carin Odhner (sammankallande), Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@telia.com
Camilla Mattsson
Engelbrektsgatan 28 B, 3 tr, 771 30 Ludvika, mobiltel 073-369 79 93
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Karin Svensson (studentrepresentant),
Hantverkareg 10 A, 341 36 Ljungby, mobiltel 0735-80 75 40,
e-post: iku_karin@yahoo.se
REVISION
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson,
PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg,
tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn,
PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm,
tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Bengt Lindell (IT-ansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84,
mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson,
Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56,
e-post: kristina.olofsson@slmk.org
KASSÖR OCH KANSLICHEF:
Klas Lundius,
Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius@slmk.org
Valberedningens förslag till
SLMK:s STYRELSE 2010 – 2011
24
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2010 # 122
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
”Nuclear abolition for a future” var mottot för IPPNW:s 19:e världskongress
som hölls sista veckan i augusti i Basel. Läs om kongressen på sid 11-17.
1 Som en upptakt till världskongressen cyklade 33
studenter 750 km genom 3 länder med sitt budskap om
ett kärnvapenfritt Europa
2 Andreas Tolf tillsammans med tre iranska studenter
3 Josefin Lind presenterar SLMK:s webbaserade utbild-
ningsmaterial Learn about Nuclear Weapons
4 IPPNW:s tre co-presidents: fr.vä Robert Mtonga,
Vappu Taipale och Sergej Kolesnikov
Foto: Christina Vigre Lundius
Foto: Christina Vigre Lundius
Foto: Christina Vigre Lundius
Foto: Misha Byrne
1
23
4