Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
UTGIVEN AV: SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN I SAMARBETE MED:
DANSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
|
FORSKARE OCH INGENJÖRER MOT KÄRNVAPEN
|
SVENSKA TANDLÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Nr 118
Hiroshimadagen 2009
Vad säger USA:s nye försvarsminister Robert Gates om missilförsvaret?
Läs Claes Andreassons artikel Missilförsvar på ny kurs på sid 6.
OKT 2009
Belönad för
”Budkavlen”
Inger Holmlund fick den 6 augusti vid en ceremoni i Storkyrkan
SLMK:s utmärkelse för betydande insatser i arbetet för en kärnvapenfri värld.
Från redaktörerna:
Omslagsbilden visar Inger Holmlund
från Kvinnor för Fred, mottagare av
SLMK:s pris för förtjänstfulla insatser
i arbetet för en kärnvapenfri värld. Ut
märkelsen delades ut för första gången
i samband med ceremonin i Storkyrkan i
Stockholm på Hiroshimadagen den 6 au
gusti. Inger är initiativtagare till projektet
Budkavlen för en kärnvapenfri värld, som
går genom Sveriges alla 290 kommuner
sedan 15 november 2008.
Omslagsfoto: Thomas Silfverberg
Ansvarig utgivare: Jan Larsson | Linnég. 2 H, 753 32 | UPPSALA
Tel 018-14 62 12 | E-post: jan.larsson@slmk.org
Red för detta nr: Jan Larsson och Ulf König
Tryckeri: AM-tryck & reklam i Hässleholm | 0451-38 49 50
Grafisk red. & formgivning: AM-tryck & reklam i Hässleholm | 0451-38 49 50
Manusstopp för nästa nr (119): 1 december, 2009
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3. Tryckt på miljögodkänt papper.
SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Informationsblad nr 118, okt 2009
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 5 000 ex
DLMK/SLMK – presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvartals
tidskrift som ges ut av föreningen Sven-
ska läkare mot kärnvapen (SLMK)
och Danske læger mod kernevåben
(DLMK). SLMK har ca 3000 läkare, medi
cinstudenter och stödpersoner som med
lemmar; DLMKs medlemsantal är ca 350.
Föreningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians for
the Prevention of Nuclear War (IPPNW)
med ca 150 000 läkare i ca 50 länder som
medlemmar. SLMK, DLMK och IPPNW är
politiskt och religiöst obundna organisa
tioner med målet att avskaffa kärnvapnen
genom att sprida saklig information om
kärnvapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av två
ordföranden (”copresidents”).
The Hiroshima day is the main theme of
this number of LMK. In her leading
article, deputy chairperson Frida
Sundberg states that on August 6 our
minds should dwell not only on the past
or the present but also and first of all on
the future. There is a road forwards and
there are goals to attain. The road is
nuclear disarmament and the goal is a
world without nuclear weapons. This
year’s Hiroshima day was commemo rated
in many cities around the world. In this
number you can read about ceremonies
in Gothenburg, Stockholm, and Uppsala
but of course first of all about the cere-
mony in Hiroshima with Mayor
Tadatoshi Akiba as one of the speakers.
However, history is important if we are
to understand how to go about to achieve
our future goals. And the history of
IPPNW is intimately connected to the
life and work of Bernard Lown. Together
with his Soviet colleague cardiologist
Evgenij Chazov he founded the physi-
cians’ movement against nukes. Lown
has written a book about his life with
IPPNW. The book is interesting and full
of intriguing facts, according to Gunnar
Westberg in a review of it.
To tread the road towards nuclear
abolition means to attend to a number
of means that must be used. One is to
establish nuclear-weapon-free zones
(NWFZs). Jan Prawitz, with long experi-
ence in disarmament negotiations,
recently visited a conference on the need
for an arctic NWFZ. The Arctic is a
region where many nations have adjoin-
ing frontiers and interests and the task is
not an easy one. Certainly, if success is
reached, we have reason to admire the
attainment!
In the 1950s, Sweden had nuclear
ambitions, a fact blissfully forgotten by
many. However, we should realize that
the decision to abstain from nukes came
only after years of struggle. The resis-
tance against the plans to develop a
Swedish atomic bomb was led by two
influential women in the Social demo-
cratic government: Inga Thorsson and
Ulla Lindström. The latter was born in
September 1909; SLMK supporter
Thorild Dahlgren has sent us a reminder
of her hundredth anniversary, drawing
our attention to the important role of
strong women in the peace movement.
Jan Larsson, Ulf König
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript som
behandlar SLMKs/DLMKs arbets område.
Bidragen tas helst emot via epost, som
bifogat Worddoku ment. Det går även bra
att skicka texten på diskett/cd. Bifoga
gärna foton, allrahelst digitala bilder med
hög upplösning. Papperskopior går också
bra. Fäst inga gem på fotona och skriv in
get på dem, ej heller på baksidan – sätt
istället en nummeretikett på baksidan och
bifoga bildtext separat. Re dak tionen för
behåller sig rätten att redigera och korta
bidragen. Tiden från manusstopp till post
distribution har kor tats till en månad för att
tidningens innehåll ska bli färskare. Detta
kräver att tidpunkten för manus stopp
iakttas strikt.
Utgivningsplan
Nr Manusstopp Distribution
119 1/12 09 januari
120 1/2 10 mars
121 1/5 10 juni
122 1/9 10 oktober
SUMMARY IN ENGLISH
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M.M.
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22
SLMKs ordförande
Jan Larsson Linnégatan 2H, 753 32 Uppsala,
Tel 018-14 62 12, Mobiltel 0730-722 588
E-post: jan.larsson@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post: klas.lundius@slmk.org
Informationsansvarig
Josefin Lind Norrtullsgatan 45113 45 Stockholm
Tel: 08 – 400 20 483
Mobiltel: 0760 – 24 51 58
E-post: josefin.lind@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
E-post: margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för Stockholmsregionen
Annika Rådberg | Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610, 114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för Förebyggande av Kärnvapenkrig
Plusgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2009:
290 kr resp 100 kr (stud), sätts in på:
pg 90 10 90 – 1 eller
bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 118
Ledare
Hiroshimadagen 2009 4
Jan Larsson
Hur många kärnvapen finns det? 5
Gunnar Westberg
Missilförsvar på ny kurs 6
Claes Andreasson
Försvarsministern om missilförsvaret: 8
International beretning DLMK 9
Cæcilie Buhmann
Kärnvapenfri zon i Arktis? 10
Rapport från en konferens i Köpenhamn
Jan Prawitz
Call for an Arctic Nuclear-Weapon-Free Zone 11
INTERNATIONELL UTBLICK 12
Inge Axelsson
Och i Hiroshima, 64 år efter bomben... 14
Wenjing Tao
”Vi tycker inte det känns bra att lussa på ett 15
företag som gör vapen, till exempel missiler
som dödar människor”
Martin Smedjeback
Inger Holmlund belönad för sitt arbete med Budkavlen 16
Thomas Silfverberg
Hiroshimadagen i Storkyrkan 16
Ulla Lindström 100 år 17
Thorild Dahlgren, Gävle
BOKRECENSION – Prescription for survival 18
Gunnar Westberg
Global Response 2010 20
Charlotte Sonne
Budkavlen fortsätter 21
4
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
Hiroshimadagen 2009
LEDARE
Så har det återigen varit Hiroshimadag.
En viktig dag då vi samlas, tänder lyktor,
musicerar och håller tal. Tvärt emot vad
många i förstone tror är detta en dag
som handlar om framtiden.
Ibland vill vi tro att Hiroshimadagen
handlar om historia. Vi intalar oss att den
mest handlar om det som hände de där
två dagarna i augusti 1945 då hundratu-
sentals människor, individer som du och
jag, miste livet vid kärnvapenanfallen mot
Hiroshima och Nagasaki. Vi har alla sett
bilderna av skadorna. Förödelsen i stä-
derna. Bränderna. Tryckvågen. Storm-
vindarna. Och så strålningen, som inte
syntes eller kändes, och vars effekter kom
smygande under veckor, månader, år.
Effekterna av dessa två första, med
moderna mått mätt små atombomber,
var fasansfulla.
Ibland tänker vi att Hiroshimadagen
främst handlar om nutiden. Om de
drygt 20 000 atombomber som står redo
att förinta mänskligheten. Några tusen
av dessa atombomber är färdiga att avfy-
ras med omedelbar verkan. De är skjut-
klara helt enkelt.
Vi tänker på de officiella kärnvapensta-
terna USA, Ryssland, Kina, Frankrike
och Storbritannien. Vi tänker på de
självsvåldiga kärnvapenstaterna Indien
och Pakistan som med kort varsel kan
orsaka regional massdöd och - inte minst
- global missväxt och därmed massvält
med den nedkylning och det dunkel som
kommer även efter ett så kallat “begrän-
sat”, “regionalt” kärnvapenkrig. Vi tän-
ker på det hot som vissa stater vill utgöra
bara vid blotta tanken att de kan ha
kärnvapen: Nordkorea, Israel och Iran.
Vi tänker också på den vansinniga tanke-
figur som gör det till något eftersträvans-
värt för vissa, grupper eller stater, att
skaffa sig kärnvapen (eller åtminstone
önska sig).
Vi tänker på alla de resurser som stjäls
från verkliga mänskliga säkerhetsbehov
för att bygga dessa vansinnesvapen. De
verkliga säkerhetsbehoven som vaccin,
rent vatten och skolutbildning åsidosätts
till förmån för vapen som hotar hela den
mänskliga civilisationens överlevnad.
Men Hiroshimadagen handlar inte bara
om detta. Hiroshimadagen handlar först
och främst om framtiden och vägen dit.
För, som det sagts förut, så länge några
har kärnvapen kommer andra att vilja ha
dem. Och så länge kärnvapen finns är
risken stor att de kommer att användas,
avsiktligt eller oavsiktligt.
Vägen till framtiden, det som
Hiroshimadagen handlar om, är ned-
rustning av kärnvapen. Det finns många
svårigheter, men det finns också ljus-
punkter och möjligheter att uppmärk-
samma.
• Ett förslag till internationell konven-
tion som förbjuder atombomber på
samma sätt som kemiska och biologiska
vapen finns framtaget.
• Vårens kommande omförhandling av
icke-spridningsavtalet innehåller faktiskt
krav på de officiella kärnvapenstaterna
att avskaffa sina kärnvapen. Redan när
avtalet skrevs lovade de att göra detta.
Här har de nu sin chans att driva utveck-
lingen mot en säkrare framtid!
• Under senare tid har flera äldre stats-
män, både enskilt och i grupp, insett inte
bara den globala utan också den strikt
nationella nyttan av kärnvapennedrust-
ning.
• Kunskapen ökar, inte minst om de
klimat- och miljömässiga konsekvenser-
na av kärnvapenanvändning.
Det viktigaste av allt är ändå att komma
ihåg att Hiroshimadagen handlar om
framtiden och vår önskan om en kärnva-
penfri värld. Att vi samlas för att påmin-
na oss själva om detta, liksom människor
gör världen över denna dag. Inte så
mycket för att minnas som för att samla
kraft. Och att vi tar denna strävan med
oss dit vi går, där var och en av oss kan
bidra till kärnvapennedrustning på sitt
sätt. Ingen kan göra allt, men alla kan
göra nåt. Vad kan du göra?
Frida Sundberg
Det finns någorlunda säkra besked om
hur många kärnvapen det finns i olika
länder. Problemet är hur man skall redo-
visa de laddningar som inte är utplace-
rade. Här finns utrymme för en kreativ
bokföring. Sålunda beslöt den amerikan-
ska kongressen hösten 2007 att 5000
kärnladdningar skulle överföras från
reservlagren (”stockpile”) till lagret för
demontering. Åtminstone för några
månader sedan låg omkring 4200 av
dessa laddningar kvar i samma förråd
som förut och kan, i princip, plockas
fram och göras användbara. De finns
därför med i nedanstående tabell. De
kommer dock enligt planerna att skrotas
senast år 2020, och demontering pågår.
Antalet ”taktiska kärnvapen” (i tabellen
kallade ”non-strategic”) i Ryssland är
osäkert, liksom deras status. En del av de
2050 som tas med i tabellen misstänks
för att inte vara brukbara. Drygt 8000
ryska kärnvapen ligger ”i reserv” och en
stor del av dessa står på kö för demonte-
ring. En avsevärd del av det klyvbara
materialet från atombomberna säljs till
USA:s kärnkraftverk.
Det finns i USA och Sovjet också ett
stort antal ”pits”, kärnor av plutonium
eller uran
1
, som ligger som hyllvärmare
och som man inte vet var de skall slutför-
varas. De finns inte med i några tabeller.
Beträffande Israel, Indien och Pakistan
är det oklart hur stor del av vapnen som
är utplacerade. SIPRI anger för
Nordkorea att det är osäkert om där
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2008 # 115
|
5
Hur många kärnvapen finns det?
finns några vapen i kategorin ”operatio-
nella”.
Sammanfattningsvis, för minnet, kan
man alltså säga att det finns i världen
omkring 23 000 kärnladdningar varav
drygt 8 000 är utplacerade och av dessa
är nära 6000 strategiska. Av totalantalet
finns 96% i USA och Ryssland, men av
antalet strategiska ”endast” 85%.
Av de ryska och amerikanska kärn-
vapnen är 2600 atomvapen i omedelbar
avfyrningsberedskap. Deras samman-
lagda sprängstyrka motsvarar 100 000
Hiroshimabomber (Bruce Blair,
Oslokonferensen Febr. 2008).
Gunnar Westberg
gunnar.westberg@slmk.org
Tabell in art 12.
1
Används när man bygger kärnvapen (red. kommentar)
n.a. = non applicable, dvs ej tillämpligt
Denna tabell är sammanställd av Hans Kristensen och Robert Norris för Plogbillsrörelsen. Siffrorna beträffande de ”operationella”, utplacerade kärnvapnen
publiceras också i SIPRIS årsbok. Siffrorna för ”Total Inventory” innefattar även laddningar som ligger i reserv eller som skall demonteras Där ”Full report”
markerats finns aktuella omfattande översikter i Nuclear Notebook i Bulletin of Atomic Scientists. För ytterligare detaljer och reservationer beträffande tabellen,
se: http://www.ploughshares.org/newsanalysis/worldnuclearstockpilereport. Se även Shannon N. Kile, Vitaly Fedchenko and Hans M. Kristensen, ‘World
Nuclear Forces’, SIPRI Yearbook 2009 (Oxford University Press: Oxford, 2009), pp. 345379
Status of World Nuclear Forces 2009*
CountryStrategic
Non-
Strategic
Total
Operational
Total
Inventory
Full Report
Russia2,7872,0504,837
13,000
United States 2,2005002,700
9,400
France300n.a.~300
300
China 180?~180
240
United Kingdom 160n.a.<160
185
Israel80n.a.n.a.
80
Pakistan60n.a.n.a.
70-90
India60n.a.n.a.
60-80
North Korea <10n.a.n.a.
<10
TOTALS5,8472,5508,18723,375
6
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
MISSILFÖRSVAR PÅ NY KURS
USA OCH KÄRNVAPEN
– Det amerikanska folkets säkerhet ökar
inte genom fortsatta anslag till program
vilkas funktionsduglighet är katastrofalt
bristfällig, eller till forskningsprojekt som
i huvudsak är bottenlösa hål för skattebe-
talarnas dollar.
Detta starkt kritiska uttalande mot
delar av det amerikanska missilförsvaret
kommer inte från en av kongressens libe-
raler, utan från den republikanske
försvars ministern Robert Gates.
Tillsammans med Gates har flera
ledande företrädare för försvarsdeparte-
mentet som alla utsetts under
Bushadministrationen radikalt ändrat
uppfattning om vissa delar av missilför-
svaret. Måhända till följd av att det finns
en ny överbefälhavare i Vita huset.
– Obama tycks säga ”Jag får försöka
göra det bästa och mest ansvarsfyllda jag
kan med det jag ärvt från den tidigare
administrationen”. Det förefaller mig vara
en mycket klok och lämplig inställning,
säger Theodore Postol, professor i veten-
skap, teknik och nationell säkerhet på
Massachusetts Institute of Technology.
I sitt tal i Prag i april sa President
Obama att USA avser att fortsätta utveck-
la ett missilförsvar som är kostnadseffek-
tivt och testat. Mot bakgrund av denna
mer skeptiska hållning skars budgeten för
MDA (Pentagons missilförsvarsavdel-
ning) ned med 1,2 miljarder dollar för det
kommande budgetåret. Men den totala
budgeten för det amerikanska missilför-
svaret har inte minskat!
– Jämfört med de år, då president Bush
hade makten och republikanerna majori-
tet i kongressen, är nästa års budget för
missilförsvaret lika stor eller större. Och
jag minns inte att det var någon som kla-
gade på att budgeten var för liten då, säger
förre biträdande försvarsministern Philip
Coyle till LMK.
– Det handlar inte om en reducering,
utan snarare om en rekonstruktion av
missilförsvaret, förklarar Richard Lehner,
talesman för MDA. Tonvikten ligger nu
på ett mobilt försvar, och ett försvar mot
kort- och medeldistansrobotar. Små
mobila system, som THAAD och Patriots,
som kan placeras på transportplan och
skickas vart som helst i världen.
– Vad Pentagon gör är alltså att flytta
pengar från försvar mot långdistansrobo-
tar, som i Alaska och Kalifornien, till
kortdistanssystemen, konstaterar Philip
Coyle.
Flera system skrotas
Pentagon föreslår nu att försvaret av USAs
fastland enbart får 30 missiler, mot tidi-
gare föreslagna 44, på baserna i Alaskas
inre och i Kalifornien.
– Med tanke på att det landbaserade
systemet är det med råge mest skamligt
korkade och dyra programmet, är detta
inte så förvånande, säger Stacey Fritz från
aktionsgruppen No Nukes North i
Fairbanks nära missilbasen Fort Greely.
– Ändå försöker Alaskas kongressleda-
möter övertyga MDA om att vi behöver
lägga de första sex silos som installerades i
Alaska i malpåse, eftersom de har förfallit,
de läcker och är mögliga. Därför, hävdar
de, är det nödvändigt att installera de sista
14 missiler som tidigare föreslagits.
– Jag tycker att missilförsvarets hela
inriktning är förolämpande och skadlig.
Det landbaserade systemet i Alaska var
bara kosmetika på ett mycket större pro-
blem. Att det landbaserade systemet nu
skärs ned, förbättrar bara MDA:s image,
vilket är olyckligt, säger Stacey Fritz.
Utöver förändringarna i Alaska och
Kalifornien förändras nu också flera andra
delar av programmet; det system som
skulle skjuta ned fientliga missiler med
hjälp av en högenergilaser, Airborne Laser,
kommer inte att utvecklas vidare. Och de
båda programmen Kinetic Energy
Interceptor (KEI) och Multiple Kill Vehicle
(MKV) skrotas helt.
För två år sedan sa MDAs talesman
Richard Lehner till LMK att ”Multiple
Kill Vehicle kommer att bli en utmärkt del
av programmet i framtiden”. Litet senare
i intervjun kostaterade han att ”vi har
inget system som kan stoppa en ballistisk
missil under det inledande skedet av upp-
skjutningen, boost phase, och både
Airborne Laser och Multiple Kill Vehicle är
sådana system”.
Nu säger Richard Lehner att det
skulle behövas upp till tio, mycket dyr-
bara sådana Airborne Laser-plan för att
systemet skulle få någon verklig effekt,
och att det istället finns mycket effektivare
system som dessutom kostar mindre.
– Både MKV och KEI var tidiga,
mycket tidiga, utvecklingsförsök, men de
var också mycket dyra, omkring en halv
miljard dollar om året, säger Richard
Lehner.
Även andra inom Pentagon talar om
”enorma problem” och att dessa system
inte behövs för att möta det hot som USA
ser från Nordkorea och Iran.
– Jag vet ingen på försvarsdepartemen-
tet som tror att den luftburna lasern kom-
mer att fungera, sa försvarsminister Gates
i utskottsförhör i maj. Han påpekade att
lasern skulle behöva vara mellan tio och
trettio gånger starkare för att bli praktiskt
användbar.
– En faktor 10-30 är enormt när det
handlar om en laser, säger Theodore
Postol. En sådan ökning av styrkan är inte
linjär utan exponentiell. Därför är det
ohyggligt svårt att bygga en sådan laser,
som också har de funktioner som är nöd-
vändiga för att göra den användbar.
Vid ett senare utskottsförhör sa Robert
Gates att den amerikanska flottan idag
inte har något fartyg som skulle kunna
hantera de stora Kinetic Energy Interceptors.
Och att det i alla händelser inte skulle
vara ett ”effektivt sätt att möta en fientlig
missil under avfyrningsfasen”. Vad gäller
Multiple Kill Vehicle, som haft stora tek-
niska problem, var den enligt försvarsmi-
nistern ”utvecklad mot en fiende som är
betydligt mer kapabel än vad Nordkorea
och Iran väntas bli inom de närmaste tio-
femton åren”.
– Försvarsminister Gates uttalanden är
mycket slående. Han har varit brutalt upp-
riktig när det gäller besparingarna i flera av
dessa system på ett sätt som ingen försvars-
minister varit tidigare, säger Philip Coyle.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
7
MISSILFÖRSVAR PÅ NY KURS
Framgångsrikt trots brister
General James Cartwright, vice ordfö-
rande i Joint Chiefs of Staff, sa under
utskottsförhör att han skulle säga till en
amerikansk president att det landbaserade
missilförsvaret i Alaska och Kalifornien
har en mer än 90-procentig chans att slå
ut en interkontinental robot från till
exempel Nordkorea.
Litet senare under samma utfrågning,
påpekade missilförsvarsmyndighetens
chef, överste Patrick O ́Reilly att MDA
identifierat 101 områden som saknar
”adekvat testinformation”.
– Om O ́Reilly klarlagt 101 områden
där det finns brister, hur kan man då med
övertygelse säga att systemet har en
90-procentig chans att skjuta ned en
inkommande missil, undrar Theodore
Postol. Om general Cartwright verkligen
tror det, borde han fråntas sitt ansvar. Är
detta det slags rådgivning som en presi-
dent borde få?
– Det rätta svaret är förstås att vi inte
har en aning om vilka chanser det landba-
serade systemet i USA har!
Istället för de system som nu skrotas,
satsar Pentagon pengar på ett nytt pro-
gram som fått namnet Air Launched Hit-
to-Kill. Idén är inte ny, men det är först
nu Pentagon vill satsa pengar på det.
Tanken är att förse antingen ett konven-
tionellt taktiskt jaktplan som F-15 med
en robot som kan slå ut fientliga missiler
under det inledande skedet av deras färd.
Det finns också tankar på att placera
sådana missiler på obemannade flygplan,
liknande de Predators, som använts i kri-
gen i Irak och Afghanistan.
– Problemet med de obemannade flyg-
planen är att de har svårt att flyga på nat-
ten, att de inte kan tankas i luften och att
det skulle behövas ett stort antal sådana
plan för att hålla konstant övervakning
tjugofyra timmar om dygnet, säger Philip
Coyle. Eftersom de är så små, skulle det
också bli ett problem för andra flygplan i
området att se dem!
Professor Postol föreslog i mitten av
90-talet ett liknande system, med mindre,
mycket snabba missiler.
– Det tog Pentagon femton år att
tänka om, konstaterar han torrt.
– Vi studerar obemannade flygplan,
men de skulle nog i första hand användas
som plattformar för sensorer, för att
kunna avslöja en fientlig uppskjutning,
säger Richard Lehner på MDA. Men
tekniken att avfyra missiler från ett jakt-
plan är mycket lovande, tillägger han.
Missilförsvar i Europa
– De system som är tänkta att användas
på kortare avstånd har fungerat bättre i
tester än de landbaserade system, som är
avsedda att slå ut långdistansrobotar, säger
Philip Coyle, ansvarig för Pentagons test
och utvärderingar under Clinton-
administrationen.
Om långdistansprogrammen är mått-
ligt framgångsrika, och Pentagon nu
inriktar sig mer på kort- och medeldis-
tansförsvar, vad betyder det för de plane-
rade anläggningarna i Polen och Tjeckien?
– Enligt vice försvarsminister William
Lynn, har Pentagon helt enkelt inte beslu-
tat vad som ska hända i Europa. Det är
fortfarande en öppen fråga, säger Philip
Coyle. Anläggningarna kan också bli spel-
brickor i de START 1 – förhandlingar
med Ryssland som inleddes under som-
maren.
Tidigare var Pentagon mycket avvisade
till att förhandla med Ryssland om ett
samarbete i Europa, bland annat för att
göra det möjligt för USA att utnyttja
ryska radaranläggningar. Även där syns nu
en öppning.
– Försvarsminister Gates har vid flera
tillfällen sagt att det tveklöst är adminis-
trationens önskan att försöka hitta ett sätt
att samarbeta med Ryssland, för att
utveckla ett missilförsvar som kan skydda,
inte bara våra båda länder, utan även
Europa, säger Richard Lehner.
– Frågan är förstås om Iran är en sådan
självmordskandidat att det skulle kunna
tänka sig att attackera, undrar Philip
Coyle. Strategiskt skulle det vara klokt att
först slå ut den europeiska radarstationen,
missilförsvarets ”öga.” Om den radarn
skulle finnas i Ryssland, skulle Iran där-
med ha attackerat både ryskt territorium
liksom Europa. Jag kan inte föreställa mig
att Iran skulle vara så dåraktigt!
– De europeiska anläggningarna skulle
inte fungera, säger Theodore Postol. En
radarstation i Tjeckien skulle inte kunna
upptäcka en inkommande missil från Iran
i tid. En sådan missil kan dessutom nå
högst omkring 200 mil, det vill säga den
skulle kunna attackera södra Europa,
medan länderna i norra och västra Europa
inte är utsatta för något hot.
– Det är ett system utan kapacitet,
byggt för ett hot som inte existerar!
Flytta solstolar
Trots de begränsade och mycket arrange-
rade tester som det amerikanska missilför-
svaret utsatts för, är det möjligt att säga
om satsningen har gjort USA säkrare?
– Med tanke på att vi för bara 7-8 år
sedan i huvudsak inte hade något missil-
försvar alls, har vi kommit en mycket,
mycket lång väg, säger Richard Lehner på
missilförsvarsmyndigheten. Med tanke på
hur mycket vi har åstadkommit på kort
tid, är det utan tvekan en prestation!
– Den nya satsningen på kort- och
medeldistansförsvar kan möjligen skydda
amerikanska trupper utomlands, men gör
inget för att öka försvaret av USA:s fast-
land, säger Philip Coyle. Det är inget av
dessa system som fysiskt kan göra det.
– Jag har inget emot vapen som fung-
erar, säger Theodore Postol. Men det är
hög tid att Pentagon börjar fatta vettiga
beslut. Jag är inte så förtjust i missilför-
svarsmyndigheten, och särskilt inte i
Richard Lehner, som länge haft en benä-
genhet att hävda saker som visat sig vara
osanna.
– Just nu håller MDA bara på att flytta
om solstolarna på däcket, medan vi sakta
rör oss mot isberget. Det är helt enkelt
inte acceptabelt!
Claes Andreasson,
Los Angeles.
USA OCH KÄRNVAPEN
8
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
»
Försvarsminister Robert
Gates, 13 maj 2009
“I don’t know anybody at the Department
of Defense, Mr. Tiahrt, who thinks that
this program [airborne laser] should, or
would, ever be operationally deployed. The
reality is that you would need a laser
something like 20 to 30 times more power-
ful than the chemical laser in the plane
right now to be able to get any distance
from the launch site to fire.”
Försvarsminister Robert
Gates 13 maj 2009
“I would say that the security of the
American people and the efficacy of missile
defense are not enhanced by continuing to
put money into programs that in terms of
their operational concept are fatally flawed,
or research programs that are essentially
sinkholes for taxpayer dollars.”
Försvarsminister Robert
Gates, 14 maj 2009
Om Multiple Kill Vehicles:
“On the Multiple Kill Vehicle, the policy of
the Bush administration and the policy of
this administration has been to develop a
missile defense against rogue nations, not
against China and Russia. And the
Multiple Kill Vehicle, in addition to sche-
dule and cost and technology issues, was
a... was designed against a far more capa-
ble enemy than either North Korea or Iran
are going to be in... for the next 10 to 15
years.”
Försvarminister Robert
Gates, 20 maj 2009
Om Kinetic Energy Interceptors:
“The missile’s 38 or 39 feet long. It weighs
12 tons. There’s no extant ship we can put
it on. We would have to design a new ship
to put it on. And as I say, it would have to
operate in close proximity to the territorial
waters of these countries.”
“So for all these reasons, the decision has
been made that this is not a productive way
to look at the booster problem.”
FÖRSVARSMINISTERN OM MISSILFÖRSVARET:
USA OCH KÄRNVAPEN
ABL: Airborne Laser (se faktaruta)
Missilförsvarets olika delar
Ground-based Midcourse Defense (GMD): Enligt det senaste budgetförslaget place
ras trettio missiler ut i silos i Alaska och Kalifornien, medan de resterande 14 missi
lerna kommer att användas för tester och som reserv.
Terminal High Altitude Area Defense (THAAD): Ett mobilt system som är tänkt att
skjuta ned kort och medeldistansrobotar på eller nära slagfältet. Roboten har ingen
stridspets utan är tänkt att använda sin kinetiska energi för att slå ut en fientlig missil.
Aegis: Fartyg i den amerikanska flottan som är utrustade med i första hand SM3
robotar (standard missile 3 - missiler)
Kinteic Energy Interceptor (KEI): Ett mycket mobilt system som med en snabb missil
är tänkt att slå ut en inkommande fientlg missil tack vare sin stora rörelseenergi.
Programmet skrotas i försvarsbudgeten för 2010.
Multiple Kill Vehicle (MKV): Tanken var att ha kapacitet att med en enda avfyringsramp
kunna skjuta upp ett antal små robotar som individuellt kunde slå ut inkommande
missiler, liksom eventuella ofarliga lockbeten. Programmet skrotas i försvarsbudgeten
för 2010.
Airborne Laser (ABL): En laser som placeras i nosen på en Boeing 747flygplan och
med högenergistråle skulle kunna slå ut en fientlig missil under den så kallade boost
phase, då missilen just har avfyrats. Tanken på att köpa en andra ABLplan skrotas i
försvarsbudgeten för 2010.
Patriot: Inom missilförsvaret har Patriotmissilen används för att skjuta ned inkom
mande missiler. På grund av att Patriotmissilen har ganska låg hastighet har den haft
stora problem under t ex de båda Gulfkrigen.
Air Launched Hit to Kill (ALHTK): Konceptet är inte helt nytt, men det är nu första
gången som Pentagon satsar på denna teknik. Tanken är att skjuta ned fientliga mis
siler under den inledande fasen av dess färd. Missilerna avfyras antingen från konven
tionella jaktplan, eller från obemannade flygplan, som de så kallade Predators.
KEI: Kinteic Energy Interceptor (se faktaruta)
Foton: Pentagon
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
9
Det har været et spændende år på ned-
rustningsfronten. Vi har bevæget os fra
en tid, hvor stærke kræfter gjorde alt,
hvad de kunne for at holde spørgsmålet
om atomnedrustning af dagsordenen.
Nu er der stærke politiske kræfter, der
sætter emnet på dagsordenen og man
kan i det stille begynde at håbe på, at vi
kommer til at se en verden uden atomvå-
ben i en trods alt overskuelig fremtid.
Danske Læger Mod Kernevåben har også
været involveret i arbejdet i internationalt
regi gennem vores internationale fødera-
tion – IPPNW, der i 2008 og 2009 har
styrket indsatsen på nedrustningsområdet
gennem den internationale kampagne,
ICAN, og har vedligeholdt indsatsen for
kontrol af håndvåben.
ICAN er IPPNWs internationale kam-
pagne for vedtagelsen af en atomvåben-
konvention. Allerede i 1990’erne udgav
IPPNW og en række samarbejdsparter et
udkast til en sådan konvention, der
kunne matche konventionerne for kemi-
ske og biologiske våben. I det nye årtu-
sinde har IPPNW og den australske
medlemsorganisation genoplivet tanken
om at forbyde atomvåben, og konventi-
onsforslaget er blevet opdateret og gen-
udgivet. I det forløbne år er der startet
ICAN kampagner i en række lande, her-
under England, Indien, Frankrig, Norge,
Sverige og Danmark. Kon ventionen er
blevet præsenteret for en række beslut-
ningstagere i forbindelse med dialogmø-
der i atomvåbenlande, på ambassader, i
EU parlamentet og hos NATO, og
DLMK har medvirket mange af dem. I
denne måned vil en delegation fra
IPPNW besøge Verdens sund heds-
organisationen for at præsentere en reso-
lution for at få opdateret to rapporter fra
1980’erne om sundhedskonsekvenserne
INTERNATIONAL BERETNING DLMK
af radiologiske våben. Dette er et led i
ICAN-kampagnen, og en opdateret rap-
port fra Verdenssund heds organisationen
vil være et stærkt argument i arbejdet for
at få vedtaget atomvåbenkonventionen. I
årets løb har IPPNW og prominente
medlemmer af sundhedssektoren fra hele
verden skrevet til Præsident Obama og
præsident Medvedev og opfordret til at
konventionen støttes. Arbejdet med
atomvåbenkonventionen breder sig lige
så langsomt til alle medlemsorganisatio-
nerne i IPPNW og til vores internatio-
nale samarbejdsparter, som Middle
Powers Initiative og International
Parliamtentary Network for Nuclear
Disarmament.
I tillæg til dette bliver IPPNW gradvist
mere og mere respekteret for arbejdet
med håndvåben, og vores kolleger fra
Afrika, Latinamerika og Asien har delta-
get i internationale konferencer i kraft af
deres forskning i sundhedskonsekvenser
af håndvåben. IPPNW har ligeledes del-
taget i forhandlinger omf en internatio-
nal traktat til kontrol af våbenoverførsler
og våbensalg. Vi er også lige så langsomt
ved at styrke indsatsen for fredsuddan-
nelse. DLMK har medvirket til to inter-
nationale uddannelsesseminarer i Nigeria
og Sverige, hvor studerende og yngre
læger er blevet uddannet om nedrust-
ning, sundhedskonsekvenserne af volde-
lige konflikter, håndvåben, hvordan man
påvirker den politiske dagsorden og
sundhedssektorens fredsskabende rolle.
Endelig vil DLMK og Globale Lægers
internationale konference om voldelige
konflikter og sundhed, der afholdes i
København i januar 2010 i samarbejde
med Københavns Universitet og
Lægeforeningen, være et vigtigt bidrag til
arbejdet for en fredeligere og sundere
verden.
IPPNW’s Europæiske region afholdt
regionalt møde i Helsinki, Finland, i
april 2009, hvor ekspertoplæg kombine-
redes med diskussion af hvorledes
IPPNW’s indsats i Europa bedre kan
koordineres og styrkes. Gruppen af yngre
læger i IPPNW i Europa har afholdt
sommermøde i Irland i august, og de
europæiske studerende afholdt deres års-
møde i Holland i november sidste år.
IPPNW har en spændende europæisk
hjemmeside og både et europæiske og et
internationalt nyhedsbrev. Dem kan vi
fremsende elektronisk til medlemmerne
ved interesse i det.
Foran os ligger et år med spændende
aktiviteter og store udfordringer.
Finanskrisen har gjort det svært at finan-
siere civilsamfundsaktiviteter - især når
disse er af en kaliber som DLMK og
IPPNW’s. Vi skal forsat gøre vores yder-
ste for at skaffe ressourcer til organisatio-
nen for at styrke den nationale og inter-
nationale indsats. Desuden kommer der
en række dialogmøder i Europa i efter-
året (England, Belgien og Frankrig) med
deltagelse fra vores kolleger i den russiske
region, og vi har en vigtig rolle at spille
på FN’s klimakonference i København i
december, hvor IPPNW skal præsentere
vores arbejde med at afdække klimakon-
sekvenserne af atombombesprængninger
ved selv en begrænset nuklear udveks-
ling. Alt i alt står vi overfor et spænden-
de, lovende og vigtigt år i DLMK og
IPPNW.
Cæcilie Buhmann, DLMK international
Councillor og IPPNW Europæiske
Vicepræsident.
10
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
KÄRNVAPENFRI ZON I ARKTIS?
Rapport från en konferens i Köpenham
Den 10-11 augusti i år genomfördes en konferens i Köpenhamn
över ämnet en arktisk kärnvapenfri zon. Arrangörer var Dansk
Udenrigspolitisk Institut, Parliamentary Network for Nuclear
Non-Proliferation and Disarmament, danska och kanadensiska
Pugwash-avdelningarna och svenska SLMK.
Frågan är ingalunda ny utan har diskuterats sedan 1970-talet,
främst i Kanada. Men den globala uppvärmningen, den smäl-
tande polarisen och utsikterna att Arktis snart kan bli tillgängligt
för sjöfart, olje- och gasutvinning samt fiske i en helt annan
omfattning än idag, allt detta har gjort rustningskontroll i Arktis
till ett högaktuellt ämne. En kapplöpning om resurserna och
kapprustning skulle kunna befaras.
Ett hoppfullt första steg till fredlig samverkan i Arktis togs vid
ett möte med fem av strandstaterna : Danmark (Grönland),
Kanada, Norge, Ryssland och USA (Alaska). Vid mötet som
ägde rum i Ilulissat (Jacobshavn) på Grönland i maj 2008 enades
man om att i fortsättningen samarbeta genom förhandlingar,
öppenhet, skydd av miljön och respekt för ursprungsbefolkning-
arna (51 olika). Den grundläggande legala utgångspunkten för
uppdelning av Arktis mellan strandstaterna skall vara FN:s havs-
rättskonvention från 1982. Förhandlingar om de flesta ämnen
torde snabbt följa. Frågan om skapandet av en kärnvapenfri zon
är en i en lång rad åtgärder, låt vara en grundläggande viktig
sådan.
Konferensen i det sommarvarma Köpenhamn hade lockat ett
tjugotal framstående deltagare från olika delar av världen, bl a
från Arktis’ motpol Australien och Nya Zeeland. Den främste av
dem var en tidigare nedrustningsminister i Nya Zeeland, Matt
Robson. Australien och Nya Zeeland ingår redan i en kärnva-
penfri zon och gränsar till det demilitariserade Antarktis. Från
Kanada hade flera delegater infunnit sig, liksom från Frankrike,
Norge och Grönland. Från Sverige deltog Gunnar Westberg och
undertecknad.
Diskussionen kom att handla om två huvudämnen. Dels
utvecklingen av klimat och tillgänglighet i norr, dels själva zon-
bygget. Gunnar Westberg presenterade nya studieresultat av
”regionala” kärnvapenkrigs klimatpåverkan (läs nuclear winter).
Undertecknad skissade på ett zonavtals olika komponenter.
För att skapa en kärnvapenfri zon i Arktis måste man lösa ett
antal svåra och helt nya problem. Frågan om zonens geografiska
omfattning torde bli den enklaste. Grunden utgörs av åtta stater
med territorium norr om polcirkeln: Danmark (Grönland),
Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA.
Island ligger i huvudsak söder om polcirkeln, men nordspetsen
av den lilla ön Grimsey utanför Islands nordkust och det ensliga
skäret Kolbeinsey ligger norr om cirkeln. Även de små öarna St
Pierre och Miquelon invid Kanadas atlantkust, vilka tillhör
Frankrike, bör ingå i zonen.
Man har alltså att göra med tre kärnvapenmakter, vilket kräver
särbehandling vid zonbygget. Av de övriga är fyra medlemmar av
NATO, vilket kräver en uppgörelse mellan dessa och alliansen.
Men den svåraste nöten är att den tilltänkta zonens yta utgörs av
internationellt hav, vilket formellt sett skulle kräva en uppgörelse
med alla som har rätt att vara där, d.v.s. världens alla stater, även
om en uppgörelse med kärnvapenmakterna är det väsentliga. En
svårighet är att en sådan uppgörelse samtidigt skulle vara en
inskränkning av den månghundraåriga normen om havens fri-
het, viket kan väntas skapa en hel del gny.
Konferensen slutade med att anta rekommendationer för hur
skapandet av en arktisk kärnvapenfri zon bör sättas igång, att
tillställas relevanta regeringar och internationella organisationer.
Arrangörerna arbetar nu med att publicera de olika bidragen i en
bok.
Jan Prawitz
KÄRNVAPENFRIA ZONER
Arktis är en komplicerad region med många intressenter. Bilden
hämtad från www.dur.ac.uk/resources/ibru/arctic.pdf. Där finns
förklaringar till bilden.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
11
KÄRNVAPENFRIA ZONER
CALL FOR AN ARCTIC NUCLEAR-WEAPON-FREE ZONE
We the participants in the Conference on an Arctic Nuclear-Weapon-Free Zone, held in Copenhagen 10-11 August 2009:
Recognizing that polaricecap melting, caused by climate change, increases the potential for greater human and economic activity as well
as conflict in the Arctic region, making more urgent the establishment of nonmilitary, cooperative mechanisms for environmental protec
tion, adaptation and security;
Inspired by promising new opportunities and political momentum for the achievement of a nuclearweaponfree world;
Believing that nuclearweaponfree zones play an important role in building regional security and confidence in order to achieve a nuclear
weaponfree world;
Recognizing the value of international treaties as instruments for building mutually beneficial collaborative arrangements and ensuring
verification and compliance;
Welcoming treaties prohibiting nuclear weapons in specific regions, including Antarctica (1959), Outer Space (1967), Latin America and the
Caribbean (1968), the SeaBed (1971), the South Pacific (1986), South East Asia (1995), Africa (1996), Mongolia (1999), and Central Asia
(2006);
Encouraged by the April 2009 resolution adopted by the Inter Parliamentary Union, representing 150 national parliaments, calling for the
establishment of additional NuclearWeaponFree Zones;
Welcoming international treaties which take additional steps to completely demilitarize geographic zones, such as the 1959 Antarctic
Treaty;
Welcoming especially the 1971 Seabed Treaty which prohibits the placement of nuclear weapons on the ocean floor including in the Arctic
region;
Recognizing that each region, including the Arctic, has its own unique security environment which requires creative, multifaceted negotia
tions in order to achieve the establishment of the desired NuclearWeaponFree Zone;
Encouraged by the May 2008 declaration of Illulissat in which the Foreign Ministers of the littoral states of the Arctic region agreed to work
together to promote peaceful cooperation in the Arctic region, on the basis of international law, including the 1982 United Nations
Convention on the Law of the Sea.
Recommend:
1. That governments and relevant sectors of civil society collaborate in developing the modalities for establishing a nuclearweaponfree
and demilitarized Arctic region;
2. That such collaboration should include active participation of, among others, indigenous and northern peoples, inhabitants of the region,
parliamentarians, scientists, health professionals and academics;
3. That the aim of a NuclearWeaponFree Arctic should be promoted in relevant environmental and development forums;
4. That the aim should also be promoted in relevant national and international political forums including, but not limited to, the United
Nations, Arctic Council, Organisation for Security and Cooperation in Europe, Nordic Council, North Atlantic Treaty Organisation,
Cooperative Security Treaty Organisation (Tashkent Treaty), Non Proliferation Treaty Review Conferences and the Conference of
Disarmament;
5. That countries in nuclear alliances be encouraged to reduce the role of nuclear weapons in their security doctrines in order to better
facilitate the establishment of NuclearWeaponFree Zones involving these countries, including in the Arctic region;
6. That countries in the Arctic region not possessing nuclear weapons (Canada, Denmark, Finland, Iceland, Norway, Sweden) take initial
steps towards a NuclearWeaponFree Zone in close cooperation with the United States and the Russian Federation;
7. That governments undertake steps to increase transparency and to redress negative impacts on inhabitants and the environment from
military activities in the Arctic region including those in the past
12
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
IPPNW:s kommentar till toppmötet i
Moskva i juli
Vid ett möte i Prag i våras sa president Obama att USA
var inställt på att “seek the peace and security of a world
without nuclear weapons” och “as the only nuclear power
to have used a nuclear weapon, the United States has a
moral responsibility to act”. IPPNW citerar detta i ett ut-
talande efter mötet i Moskva i juli mellan presidenterna
Medvedev och Obama. De två presidenterna deklarerade
efter mötet att kärnvapenarsenalerna skulle sänkas till
1950-talets nivå. För IPPNW är detta ett välkommet men
otillräckligt steg. De 3000 återstående stridsspetsarna
räcker för att döda hundratals miljoner människor och
slänga in hela jorden i en nukleär vinter. Inga kärnvapen
bör vara i hög beredskap för avfyrning: ”Taking all US
and Russian missiles off high alert would go a long way
toward removing the danger of accidental nuclear war...A
nuclear-weapons-free world can be achieved in our life-
time, but it will require bolder action than we have seen
so far.”
http://www.ippnw.org/News/
Statements/2009JulyMoscow.htm
Brevet till Obama och Medvedev undertecknades av
dekanus vid samtliga medicinska fakulteter i Norge och
av redaktören för den norska läkartidningen. Hur det var
i Sverige vet jag inte.
http://www.tidsskriftet.no/index.php?vp_SEKS_
ID=1836620
INTERNATIONELL UTBLICK
Red Inge Axelsson · inge.axelsson@miun.se
Min sommarläsning
– Animal’s people
Nyss var det sommar. Jag riggade upp däckstolen på ve-
randan, mot Kattegatts vågskvalp, ljumma vindar och
solnedgång i havet, slog upp min caffè latte latte och öpp-
nade boken jag fått från London, från min dotter som
emigrerade dit för snart tio år sedan. Och fram träder
en märklig berättelse, fiktiv men med tydliga drag från
Bhopal-katastrofen, skriven på indiskt-engelskt talspråk
(t.ex. ”Kampani” och ”internest” för ”company” och
”Internet”). En svårt handikappad 19-årig man, kallad
”Animal”, berättar om sin hund och sina nya vänner,
om möten mellan utfattiga människor, politiska aktiv-
ister, läkare, makthavare. Animals skador är orsakade av
katastrofen 1984 och tvingar honom att gå på alla fyra,
som ett djur.
Union Carbides pesticidfabrik i Bhopal i Indien flög i
luften den 3 december 1984. Förmodligen är det histo-
riens värsta industriolycka. Några tusen människor dog
direkt; tiotusentals dog under följande år som följd av
förgiftningar. I ”Animal’s People” nämns aldrig Union
Carbide i Bhopal, utan det handlar om den indiska
staden Khaufpur där kobror tagit över Kampani’s fabrik
som övergivits efter katastrofen, men likheten med Bho-
pal är nästan övertydlig.
Animal’s People är ett mästerverk som år 2007 nomi-
nerades till Booker-priset, den engelskspråkiga världens
förnämsta litterära pris. (I fjol gick Booker-priset till en
annan indisk författare, Aravind Adiga, för romanen The
white tiger.) Indien är på väg att bli världens folkrikaste
land och hade 1125 miljoner invånare redan år 2007
(www.worldbank.org). Dessutom har det kärnvapen. Ett
”regionalt” kärnvapenkrig mellan Indin och Pakistan kan
döda en miljard människor runt hela världen, 20 gånger
fler än andra världskriget (www.ippnw.org)! Det finns all
anledning för fredsvänner att lära känna det indiska sam-
hället och hur man tänker i olika segment av det. Denna
oerhört fängslande roman kanske kan vara en introduk-
tion till 2000-talets Indien.
Indra Sinha: Animal’s People. London: Simon & Schuster,
2007.
(Ingen svensk översättning finns på Bokus eller Amazon.)
Väpnade konflikter 2008
Under år 2008 pågick 16 väpnade konflikter i världen,
2 fler än under 2007. Alla konflikter var inbördeskrig
även om främmande krafter (t.ex. USA, NATO) deltog
i striderna. För femte året i rad pågick inga krig mellan
länder.
SIPRI yearbook 2009, kapitel 2 http://www.sipri.org/
yearbook/2009/02/02A
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
13
Hiroshima, (re)visited
Föregående stycke återger delar av dr Laura H Kahn’s
krönika den 3 september. Hennes krönika den 3 augusti
är annorlunda och gripande.
Hennes far, nu 92 år gammal, var en ung amerikansk
kirurg när han kom till Hiroshima strax efter bombnin-
gen och såg den fruktansvärda förstörelsen. Men han är
än idag övertygand om att utan atombomben hade mån-
ga av hans kamrater och kanske han själv dött i strider
under försök att invadera Japan. När nu dottern Laura
64 år senare kommer till Hiroshima tillsammans med sin
make och deras tre barn, fylls hon av motstridiga känslor.
Å ena sidan civilbefolkningens fruktansvärda lidande, å
andra sidan hennes fars umbäranden under kriget. Efter
hemkomsten till USA läser hon en bok som gav henne
nya insikter:
“A colleague recommended that I read the book, Racing
the Enemy: Stalin, Truman, and the Surrender of Japan by
Tsuyoshi Hasegawa, a professor of history...it wasn’t the
atomic bombings that ended the war, but rather Stalin’s
declaration of war against Japan on August 9 when Japan
refused to accept the terms of unconditional surrender
from the United States, Britain, and China. The Soviet
declaration of war and subsequent invasion into Man-
churia was, according to Hasegawa, a greater shock to the
Japanese leaders than the atomic bombings. They saw no
alternative but to accept unconditional surrender. Having
grown up hearing the U.S. side of the story, I found this
alternative viewpoint unexpected but certainly plausible.
Clearly, there is no simple explanation for how the war
ended.”
Laura H Kahn, MD. Bull Atomic Sci, 3 August 2009
Sprita händerna!
Ärevördiga Bulletin of the Atomic Scientists började
som ett stencilerat nyhetsblad timmarna efter att Hiro-
shimabomben briserat och är sedan flera decennier en
internationellt ledande tidskrift om massförstörelsevapen:
nukleära, biologiska och kemiska. I dessa pandemitider
påminner dr Laura H Kahn om en enkel, effektiv metod
för att lindra pandemier:
”Influenza viruses can persist on nonporous surfaces such
as door handles, desks, and chairs for 24 to 48 hours...the
use of hand-sanitizing gel reduces absenteeism [in schools
during epidemics] rates by 33-50 percent...Schools should
consider the potential influenza pandemic as a teachable
moment....Improved hand hygiene should be a life-long
habit.”
Laura H Kahn, MD. Bull Atomic Sci, 3 Sept 2009
JAMA
På 1980-talet publicerade de fyra stora medicinska tid-
skrifterna – NEJM, JAMA, The Lancet, BMJ – artiklar
och ledarkommentarer om kärnvapen vid årsdagarna för
Hiroshima- och Nagasakibombningarna i början av au-
gusti varje år.
På 2000-talet är det annorlunda. NEJM, The Lancet och
BMJ har glömt bort Hiroshima och Nagasaki även om
The Lancet aktivt söker efter artiklar om krigens effekt
på folkhälsan. JAMA minns fortfarande Hiroshima och
Nagasaki och inbjöd i vintras forskare och kliniker att
sända in artiklar om medicinska fredsfrågor. Det blev ett
temanummer om ”Violence and Human Rights” med ar-
tiklar bl.a. om våld inom familjer; astma och posttrauma-
tisk stress efter terroristattacken mot World Trade Center;
posttraumatisk stress och handikapp i Kambodja efter de
röda khmererna; men tyvärr inga artiklar om kärnvapen.
Blir vi IPPNW:are orättvist refuserade? Eller skickar vi in
för dåliga bidrag? Eller skickar vi inte in något alls? Jag
misstänker det sistnämnda! Har jag fel?
Violence and Human Rights. JAMA 2009;302(5)
(August 5, 2009)
Hökar och duvor
Hökar i USA:s kongress kämpar mot president Obam-
as planer på nedrustning av kärnvapen. Dr Bob Gould,
San Francisco, kommenterar: “At a time when we are in
the midst of the worst global economic crisis since the
Great Depression, with burgeoning unemployment and
projected deficits looming on the order of $10 trillion,
coupled with the imperative need to provide the fund-
ing for universal healthcare and preventing/mitigating the
disastrous effects of climate change, we are called on to
continue to commit our increasingly scarce and precious
resources to building a new generation of nuclear weap-
ons that can destroy human life more quickly in the name
of ‘security’.”
http://www.ippnw.org/News/Articles/2009GouldAug.htm
14
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
För 64 år sedan jämnades Hiroshima
med marken. 70-80 000 av stadens in-
vånare försvann i ett svep, en dödssiffra
som har stigit till 250 000 idag som re-
sultat av atombombens eftereffekter. Hur
hanterar man en sådan tragedi? Istället
för att gräva ned sig i bitterhet har Hi-
roshima valt att bli en förespråkare och
symbol för fred. Atombombsdomen,
ruinen av en utställningshall och numera
ett av UNESCO:s världsarv, samt Hi-
roshima Peace Memorial Park påminner
invånarna om stadens mörka förflutna.
Den 6 augusti varje år hålls en minnesce-
remoni över atombombens offer, ett vik-
tigt evenemang som drar till sig folk från
hela Japan och världen. I år deltog 50
000 människor under en dag fullspäckad
av aktiviteter.
Klockan åtta börjar ceremonin, men
långt dessförinnan har många männis-
kor samlats för att reservera någon av de
tusen sittplatserna närmast scenen. När
jag anländer kvart i åtta finns det knappt
en ståplats kvar. Årets ceremoni får fint
besök: Japans premiärminister Taro Aso,
Miguel d’Escoto, ordförande för FN:s
generalförsamling samt Hiroshimas egen
borgmästare (och SLMK-vännen) Tada-
toshi Akiba, som alla håller tal fulla av
optimism, präglade av USA:s ändrade
policyinriktning. ////Representanter från
över 50 länder finns på plats och flerta-
let Hibakusha, överlevande från atom-
bomben. En andäktig tystnad faller över
folkmassorna under den tysta minut som
hålls på tidpunkten för bombnedsläp-
pet, kl 8.15, följd av 100 vita duvor som
släpps fria i fredens tecken. Tal av fram-
trädande politiker blandas med sång och
diktuppläsning av skolbarn under den en
timme långa minnesceremonin.
Under resten av dagen kan man lyssna
till vittnesskildringar från Hibakusha, se
på film och teateruppsättningar, delta
i paneldebatter och förstås lära sig vika
papperstranor. Jag spenderar ett par tim-
mar i det utsökta Peace Memorial Mu-
seum med mycket bra information om
tiden före, under och efter atombomben
i Hiroshima. Att vandra runt i Peace Me-
morial Park är en upplevelse i sig. Par-
ken innehåller drygt 60 monument och
byggnader, varav en av de mest välkända
är Children’s Peace Monument som upp-
fördes till minne av alla barn som dött av
atombomben. Monumentet är inspirerad
av Sadako, en ung flicka som insjuknade
i leukemi efter att ha utsatts för strålning
och vek över 1000 papperstranor i hopp
om att tillfriskna. En imponerande kol-
lektion av papperstranor hänger omkring
statyn, vikta av barn och vuxna från hela
världen. Dagen avslutas med en fantas-
tisk vacker lyktceremoni, där 10 000
tända papperslyktor med fredsbudskap
flyter längst floden Ota. I denna hav av
ljus, kan man inte låta bli att tänka på
hur Hiroshima såg ut samma kväll för 64
år sedan – staden i brand och floden fylld
av brända kroppar.
Wenjing Tao
Och i Hiroshima,
64 år efter bomben...
HIROSHIMADAGEN
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
15
HIROSHIMADAGEN
Förra året hade jag förmånen att träffa
de 11-åriga tvillingarna Jonna och Ellen.
De bor i Eskilstuna och deras lärare hade
bett klassen lussa för det lokala vapen-
företaget Saab Bofors Dynamics. Denna
fabrik tillverkar bland annat granatgevär
som används i Irakkriget och på många
andra ställen. Jonna och Ellen sa till lära-
ren att de vägrade vara en del av lussan-
det och förklarade det hela med att: ”Vi
tycker inte det känns bra att lussa på ett
företag som gör vapen, till exempel mis-
siler som dödar människor”. Lussandet
för Saab skulle ge ett välbehövligt bidrag
till klassresan. Men det argumentet bet
inte på de två systrarna. ”Vi vill inte åka
på någon klassresa för sådana pengar, då
stannar vi hellre hemma”, sa de. Klassfö-
reståndaren blev sur. Aldrig förr i skolans
historia hade det varit någon som vägrat
lussa för Saab Bofors Dynamics.
Det pratas mycket om kriser i dessa ti-
der, speciellt om Finanskrisen. Det gäller
för oss alla nu att dra åt svångremmen så
att bankerna kan räddas och så att vi inte
förlorar för många jobb, sägs det. Men
under ekonomiska kriser verkar vi all-
tid ha tillräckligt mycket
pengar att satsa på en sak
– nämligen vapen. Aldrig
någonsin tidigare i vår
planets historia har det
satsats så mycket pengar
på vapen och militär som
det görs i dessa tider. De
globala militära utgifter-
na under förra året upp-
gick till över 11 000 mil-
jarder kronor – en siffra
så stor att den är nästan
omöjlig att greppa för en
vanlig dödlig.
Sverige ses ofta, båda av
oss själva och av omvärl-
den, som en fredsnation
som bidrar till kampen för mänskliga
rättigheter och nedrustning snarare än
att bidra till krig. Under det senaste året
har jag på heltid arbetat med kampanjen
Avrusta (www.avrusta.se) inom nätverket
Ofog
1
– en kampanj med syfte att stoppa
svensk vapenexport. Under detta år har
jag lärt mig att bilden av Sverige som en
fredsnation är en djupt felaktig bild. Vi
är ett av de länder som allra mest bidrar
till upprustningen i världen. Sverige har
länge varit en av världens största vapen-
exportörer, men aldrig så stor som idag.
Sen 2001 har den svenska vapenexpor-
ten fyrdubblats. Förra året exporterade
vi vapen till 60 länder till ett värde av
nästan 13 miljarder kronor. Dessa vapen
gick till bland andra USA, som använder
våra vapen i Irakkriget, till diktatoriska
Saudiarabien, till fattiga kärnvapenstaten
Pakistan och till konfliktfyllda Thailand.
I februari i år besökte jag Indien, in-
bjuden att vara med på en nedrustnings-
konferens. Indien spenderar åtta gånger
mer på militärutgifter än på vatten och
sanitet. Detta gör att varje år 450 000
indier dör till följd av diarré. Denna
felprioritering har Sverige bidragit till
genom att exportera vapen till Indien
under flera årtionden. Svenska Saab och
Sveriges regering vill ro hem ett kontrakt
om 126 stridsflygplan som Indien pla-
nerar att inhandla. Detta kommer i så
fall att dramatiskt öka vår vapenexport.
Indien kommer att bestämma sig under
2010 om det blir Jas eller något av de an-
dra stridsflygplanen som de kommer att
köpa. Under mitt besök i Indien inter-
vjuade jag gräsrotsaktivisten Elsie Jacob,
en 63-årig kvinna som jobbar med de
fattiga på landsbygden. Hon sa till mig:
– Vi vet att Sverige säljer vapen till In-
dien. Det är ingen hjälp för vårt land,
det gynnar bara vapenindustrin. Vapen-
exporten till vårt land sker på bekostnad
av de fattiga som får ge sitt liv på grund
av försäljningen. Pengarna ni tjänar på
vapenexport är blodspengar.
Den region i världen där risken för
kärnvapenkrig är allra störst är nog In-
dien-Pakistan. Dessa länder varit nära
kärnvapenkrig minst två gångar. Förra
året framkom att Sverige på ett mycket
konkret sätt komma kan komma att bi-
dra till ett framtida kärnvapenkrig mel-
lan Indien och Pakistan. I tidningen Pax
påpekar nämligen vapenexperten Sie-
mon Wezeman:
– När det gäller Indien vet man att
de planerar att kärnvapenbestycka sina
stridsflygplan. Risken för det är nästan
hundra procent. En export av Jas till In-
dien skulle sträcka sig långt bortom de
normala riktlinjerna för svensk vapenex-
port.
Detta var en av anledningarna till att jag
bestämde mig, tillsammans med två vän-
ner inom nätverket Ofog, att utföra en
fredlig avrustning av Jasplan för export. I
mars i år tog vi oss in på Saab i Linköping
för att hamra på Jasplan och på så sätt
På Hiroshimadagen den 6 augusti hölls i Göteborg en ceremoni i Fredslunden
där Martin Smedjeback var huvudtalare. Här följer en avkortad version av talet.
1
Ofog: ett nationellt nätverk som uppstod 2002 som arbetar bland annat för kärnvapennedrustning.
”Vi tycker inte det känns bra att lussa på ett företag som
gör vapen, till exempel missiler som dödar människor”
Jonna och Ellen, 11 år:
Hiroshima 6 augusti: Hiromi Takashi berättar historien om
Sadako och de tusen papperstranorna från tavlor hon själv
målat för uppmärksamma åhörare.
»
16
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
HIROSHIMADAGEN
Hiroshimadagen i Storkyrkan
Den 6 augusti hölls i Storkyrkan i
Stockholm gudstjänst och fredsmöte till
minne av offren för atombomberna över
Hiroshima och Nagasaki. Domprost Åke
Bonnier predikade. SLMK:s vice ordfö-
rande Frida Sundberg talade om vikten
av att göra Hiroshimadagen till en dag då
vi inte bara ser tillbaka och hedrar offren
för atombomberna i Japan 1945 utan
också blickar framåt. Frida framhöll att
om kärnvapnen finns kvar kommer de
att användas, förr eller senare, avsiktligt
eller oavsiktligt. Cellisten Joakim Laksov
spelade. Och Thomas Silfverberg, aktiv
student i SLMK, delade ut föreningens
utmärkelse ”För betydande insatser i ar-
betet för en kärnvapenfri värld” till Inger
Holmlund, initiativtagare till Budkav-
len för en kärnvapenfri värld. SLMK:s
Stockholmsgrupp hade tillsammans med
Stockholms Domkyrkoförsamling ar-
rangerat en fin ceremoni.
Jan Larsson
jan.larsson@slmk.org
Som ett sätt att visa på positiva krafter
och händelser vad avser kärnvapenned-
rustning har Svenska Läkare mot Kärn-
vapen sedan en tid tillbaka planerat att
dela ut ett årligt pris för förtjänstfulla in-
satser i arbetet för en kärnvapenfri värld.
I år delades denna utmärkelse ut för
första gången i samband med den årliga
ceremonin i Storkyrkan i Stockholm på
Hiroshimadagen den 6 augusti.
Utmärkelsen gick i år till Inger Holm-
lund från Kvinnor för Fred och Norra
Hälsinglands FN-förening. Inger Holm-
lund är initiativtagare till projektet Bud-
kavlen för en kärnvapenfri värld, som
går genom Sveriges alla 290 kommuner
sedan 15 november 2008. Inger Holm-
lund har arbetat för nedrustning sedan
1980-talet. Hon är idag 81 år och reser
landet runt med sitt budskap om att vi
måste möta dagens problem med fat-
tigdom, svält, överbefolkning, klimat-
förändringar och massförstörelsevapen
för de kommande generationernas skull.
Inger Holmlunds mål är att Sveriges re-
gering ska ta en aktiv roll i att förstärka
NPT-avtalet 2010.
Motiveringen för utmärkelsen lyder som
följer:
Inger Holmlund har med stor framgång ta-
git sin idé med budkavle för en
kärnvapenfri värld, från köksbordet i Jät-
tendal till torg i snart hela Sverige.
Med enträget arbete har hon organiserat
och entusiasmerat otaliga människor.
Inger är ett föredöme och en källa till inspi-
ration för alla som arbetar för en värld fri
från kärnvapen.
Varje lördag kl 5 i 12 samlas människor i
kommuner runt om i Sverige för att hålla
olika manifestationer med samma hu-
vudmotto: “Sveriges folk kräver ett kärn-
vapenfritt Europa och en kärnvapenfri
värld”. Budkavlen går fram till översyns-
konferensen av icke-spridningsavtalet av
oskadliggöra dem innan de kunde expor-
teras. Vi blev gripna just innan vi hann
fram till flygplanen. Vid gripandet bjöd
vi säkerhetsvakter och polis på choklad
för att visa att vi inte hade något otalt
med vare sig dem eller Saab-arbetarna
utan att vi endast var emot verksamhe-
ten på vapenfabriken. Vid vår rättegång
i april dömdes vi till fyra månaders fäng-
else var. För svenskt rättsväsende verkar
det en självklarhet att döma oss som
försökte stoppa den vapenexport som
enligt riksdagens riktlinjer aldrig borde
ha kommit till stånd, men när Saab ny-
ligen anklagades för massiva mutbrott i
samband med försäljning av Jas till Syd-
afrika, Thailand, Ungern och Tjeckien så
lades åtalet snabbt ner. Man kan fråga sig
om vi är lika inför lagen i Sverige.
Inger Holmlund belönad för sitt arbete med Budkavlen
SLMK:s utmärkelse för betydande insatser i arbetet för en kärnvapenfri värld utdelad för första gången
»
Vi får aldrig glömma vad som hände den
6 augusti 1945 i Hiroshima. Men låt oss
hoppas och verka för att användningen av
kärnvapen, och andra vapen, endast för-
blir ett avlägset minne. I framtiden, som
jag ser den när jag är som mest optimis-
tisk, då är krig historia, vapenfabrikernas
skrammel har tystnat och soldaterna har
lagt ner sina vapen. Då kommer vi att
tycka att det var osannolikt att vi tillät någ-
ra få mäktiga män styra vår planet och att
människor dödade andra människor i krig.
Då kommer vi att minnas svampmolnet på
himlen 1945 och tänka:
– Människan tappade fotfästet där någon
gång på 1900-talet men reste sig igen.
Hon höll på att gå under men överlevde.
Martin Smedjeback är ickevåldsutbildare
och fredsaktivist inom nätverket Ofog.
kärnvapen (NPT) i maj 2010. Mer om
budkavlen går att läsa om i Fredrik Jans-
sons artikel i Infobladet nr 116 från mars
i år eller via hemsidan www.budkavlen.
se. Är du intresserad av att delta när det
är dags för din kommun att manifes-
tera för en kärnvapenfri värld, så gå in
på ovanstående hemsida och se när din
kommun står på tur. Och glöm inte att
samtidigt skriva på namninsamlingen,
som 70.000 redan har gjort.
Priset som Inger Holmlund erhöll be-
stod av ett diplom som fått namnet An-
tiAtombombsDiplom, och ett citrusträd
för att symbolisera det liv som springer
ur citronkärnor, i motsats till den förin-
telse som finns i atombombens kärnor.
Har du en idé om vem som skulle kunna
bli aktuell för nästa års utmärkelse så
skriv ett mejl med en motivering till tho-
mas.silfverberg@slmk.org.
Thomas Silfverberg
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
17
Ulla Lindström skulle ha fyllt 100 år den 15 september i år. De äldre
av oss minns henne mycket väl. Men med tanke på yngre läsare kan
några data nämnas: Ulla Lindström var socialdemokratisk ledamot i
riksdagen 19461970. Hon var 19471954 sakkunnig i handelsde
partementet och 19471966 ombud i FN:s generalförsamling. Åren
1954 1966 var hon konsultativt statsråd med ansvar för familje
och biståndsfrågor, men lämnade regeringen då hon inte fick gehör
för kraven på ökad uhjälp. 19711978 var hon ordförande i Rädda
Barnens riksförbund.
Ulla Lindström hade ett mycket starkt engagemang för freden. I
mitten av 1930talet, på den tiden hette hon Ulla Alm, arbetade hon
med fredsfrågan tillsammans med Barbro Alving (Bang), Karin Boye,
Alva Myrdal, Elin Wägner och flera andra kvinnor. Detta ledde 1935
fram till en resolution, underskriven av 22 000 kvinnor, med krav
bland annat att beslutsfattarna inte skulle dölja sanningen om civil
befolkningens öde under krig.
Trots alla ansträngningar under 1930talet utbröt ju andra världs
kriget 1939, och det varade till augusti 1945, då atombomberna
fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Efter de bomberna tog Ulla
Lindström och andra kvinnor upp kampen mot svenska kärnvapen.
Det var ju i flera år tal om att Sverige skulle ha egna kärnvapen,
något som en del tunga politiker önskade och som Sveriges över
befälhavare också önskade. I opinionsundersökningar ville också
många svenskar ha kärnvapen.
Under 1950talet var Ulla Lindström ofta anlitad som talare vid
fredsrörelsens möten och kurser på olika ställen. Det var väl inte
minst hennes förtjänst, att det socialdemokratiska kvinnoförbundet
1956 deklarerade, att man motsatte sig alla planer på svenska kärn
vapen. Ulla Lindström och Inga Thorsson lyckades tillsammans
med några män påverka opinionen i kärnvapenkritisk riktning, och
dessbättre blev det ju inga svenska kärnvapen.
Vi har all anledning att vara tacksamma för Ulla Lindströms insatser.
Thorild Dahlgren, Gävle
Källor:
bl.a. Per Anders Fogelström: Kampen för fred, 2. uppl, 1983
Ulla Lindström 100 år
Arundhati Roy
– En övertygad kärnvapenmotståndare i vår tid:
“The last question every visiting journalist always asks me: ‘Are you writing another book?’
That question mocks me. Another book? Right now when it looks as though all the music, the art, the architecture,
the literature, the whole of human civilisation means nothing to the monsters who run the world. What kind of book
should I write? For now, just for now, for just a while pointlessness is my biggest enemy. That’s what nuclear bombs
do, whether they’re used or not. They violate everything that is humane, they alter the meaning of life.
Why do we tolerate them? Why do we tolerate the men who use nuclear weapons to blackmail the entire human
race?”
Arundhati Roy, 2002 i Under the nuclear shadow
18
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
Boken hade legat på mitt skrivbord i ett halvt år. Boken författad av
den ene av grundarna till IPPNW, Bernard Lown. Jag borde läsa
den, men den är ganska tjock, 430 sidor, och ser en smula
avskräckande ut.
Så ser jag den första meningen: “How close we came to extinction,
and it is forgotten now”. Det är bara att sätta igång.
Svårare var det att avbryta när jag kommit halvvägs och kvällen
blivit sen. Boken är spännande, som en thriller, svår att lägga ner.
Åtminstone för mig, jag var ju med som åskådare till en del av dessa
händelser och har hört berättelser om många andra.
Boken innehåller många historier. Historier om möten med politiker
och militärer, om det TVprogram där tre sovjetiska och tre ameri
Prescription for survival
A doctor’s journey to end nuclear madness Av Bernard Lown. BK Books San Francisco 2008
BOKRECENSION
kanska läkare i en timma diskuterade hotet mot mänskligheten. Ett
program som sågs oavkortat av mer än hundra miljoner ryssar.
”Sovjetunionen blir aldrig mer densamma” utropade en känd fysiker
efteråt. Totalt blev det ett tiotal program i sovjetisk TV under några
år. Lown och Jevgenij Tjazov, den andre grundaren av IPPNW,
lyckades med en mycket framgångsrik upplysningskampanj i
Sovjet: Kärnvapenkriget har inga vinnare. Skyddsrummen ger inget
skydd.
I USA var uppmärksamheten i huvudsak fientlig, och inga tims
långa ocensurerade TVprogram visades där. Småningom togs
läkarnas budskap på allvar av vissa journalister, men regeringen var
utomordentligt kritisk och såg IPPNW som ett ombud för den ryska
propagandan.
Kort efter en kontrovers mellan Richard Perle, biträdande försvars
minister och känd bland oss som ”Mörkrets Furste”, blev Lown
utsatt för ett mycket allvarligt mordförsök när en lastbil körde på
honom bakifrån. Vem som låg bakom dådet har aldrig klarlagts.
Lown spekulerar inte.
Attackerna kulminerade när IPPNW fick Nobels fredspris. Den
uppmärksamhet som priset medförde för IPPNW blev t.o.m. orsak
till ett NATOmöte där man beslöt att sätta igång en kampanj mot
IPPNW. Man fokuserade på att organisationen ignorerat åsiktsför
trycket i Sovjet och särskilt förvisningen av Sacharov.
Nobelkommittén måste ta tillbaka sitt beslut!
En vändpunkt kom vid det tillfälle då en rysk journalist vid en press
konferens i Oslo fick hjärtstillestånd. Lown och Tjazov samarbetade
omedelbart med hjärtlungräddning och defibrillering. När patienten
tagits omhand av ett ambulansteam höll Lown ett kort anförande.
”Vi har just sett vad läkarens uppgift innebär...Det enda som spelar
någon roll är att rädda liv. Vi arbetar med kolleger, utan hänsyn till
deras politiska övertygelse, antingen den är kapitalistisk eller kom
munistisk”. Det mesta av kritiken tystnade efter denna demonstra
tion.
Vad drev Lown? Lown tog initiativet till bildandet av Physicians for
Social Responsibility år 1961. Han var då snabbt på väg uppåt i
karriären, han hade uppfunnit defibrillatorn, och var synnerligen
upptagen. Han hade hört nobelpristagaren Philip NoelBaker tala
om att kärnvapnen innebar ett hot mot mänsklighetens överlevnad.
”Jag kunde inte göra något annat moraliskt val än att handla” skri
ver Lown.
Situationen upprepades 1978. Lown var framgångsrik, berömd,
reste och föreläste, älskade det kliniska arbetet. Hans samarbete
med den ryske kardiologen Jevgenij Tjazov visade att det gick att
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
19
Swedish Physicians in Concert
År 1986 hade Svenska Läkare
mot Kärnvapen en konsert i
Göteborgs Konserthus. En
stor framgång! Och ett under
bart minne för oss som var
med.
Jag har ett par hundra CD
från det tillfället, och ungefär
40 vinylskivor med omslaget
som visar jorden sedd från
månen, kanske det mest
berömda fotografiet i fotohistorien. Taget med en kamera tillver
kad i Göteborg... Och kanske det viktigaste, fotografiet visade den
ömtåliga blå planeten på ett sätt vi aldrig upplevt förut, ovanför
den sterila månytan.
Om du vill ha CDskivan eller vinylskivan, säg till mig. Du kan
betala till SLMK vad du tycker det är värt.
Gunnar Westberg
gunnar.westberg@slmk.org
Välkommen Josefin!
SLMK har fått en ny medarbetare.
Sedan 1 sep arbetar Josefin Lind
som informationsansvarig i vår för
ening. Josefin tar över en del av
Klas Lundius arbetsuppgifter.
Josefin har en högskoleutbildning i
freds och konfliktforskning, inter
nationella relationer och projektled
ning. Hon har tidigare erfarenheter
av NGOarbete i Inte rnationella
Kvinno förbundet för Fred och Frihet
(IKFF) och Röda Korset.
Josefin har sin arbetsplats i IKFF:s lokaler centralt i Stockholm.
Vi ser fram emot att arbeta tillsammans med Josefin!
Jan Larsson
Kontaktuppgifter:
Josefin Lind
josefin.lind@slmk.org
Tel: 08 – 400 20 483
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
“Nuclear war is a term of deception. War has been
thought of as being an extension of politics, having
defined objectives, with weapons of ascertainable
destructiveness, with predictabilities as to outcome,
with possibility of defense measures to ameliorate
casualties, with a role for medicine to succor the
maimed and wounded, with winners and losers. But
how is this relevant to an aftermath wherein blast,
firestorm and radioactive fallout destroy the total
social fabric. What is the meaning of victory in the
wake of a holocaust? It is essential to stop perceiving
nuclear bombs as weapons. They are useless in ser
ving any legitimate national purpose. They are not
weapons, but instruments of genocide.”
Ur Prescription for survival – A doctor’s journey to
end nuclear madness av Bernard Lown.
samarbeta med ryska läkare. Kärnvapenkapprustningen var alltmer
hotfull. Lown insåg vid ett samtal med sin hustru en eftermiddag i
trädgården att ”ryska och amerikanska läkare måste mobilisera all
mänheten mot kärnvapenvansinnet”. Det var bara att sätta igång. Det
tycks aldrig ha fallit in för Lown att fråga ”Varför just jag?”.
Lown sökte kontakt med Tjazov. Vilka motiv denne hade för sitt
engagemang är intressant att fundera över. Lown prisar honom
gång på gång i sin framställning. Redan vid deras första kontakt var
Tjazov en inflytelserik person genom att han var läkare åt president
Brezjnev och dessutom medlem i kommunistpartiets centralkom
mitté. Gång på gång talar Lown om hur Tjazov satte sitt ansvar som
läkare och sitt engagemang för freden före rollen som politiker.
Tjazov använde sin betydande makt med stor integritet, även om
han ibland måste ta hänsyn till vad som var politiskt möjligt.
Utan dessa två mycket olika män hade IPPNW inte kommit till. Det
är intressant och lärorikt att läsa om dem. Det är uppmuntrande att
se vad en liten beslutsam grupp människor kan åstadkomma.
Det är bara att hänga på.
Gunnar Westberg
20
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
Der er en kendt og påvist sammenhæng
mellem sundhed og voldelige konflikter.
The Global Burden of Disease Study
støttet af World Bank og WHO estime-
rer, at krig vil være blandt de tyve hyp-
pigste dødsårsager i år 20201. Der er
lavet en del studier om sundhed og vol-
delige konflikter hver for sig og også af-
holdt mindre konferencer og møder om
emnerne. Nogle af de vigtigste emner til
debat er sundhed og årsager til voldelige
konflikter, de sundhedsmæssige konse-
kvenser af voldelige konflikter og hvor-
ledes de dokumenteres og den mulige
rolle for sundhedspersonale før, under
og efter voldelige konflikter. Dette er alle
emner hvor IPPNW i tidens løb har ydet
et væsentligt bidrag til såvel viden som
handling.
Vi mangler dog stadig en stor inter-
national konference, der kan samle alle
aktører og al viden på området, for på
den måde at fremme den fremtidige ind-
sats for en fredeligere og sundere verden.
Der har hidtil kun været begrænset sam-
arbejde mellem eksperter fra forskellige
grupperinger fx mellem NGO’er, akade-
miske grupperinger og interesseorganisa-
tioner. Dette må der ændres på, hvis vi
virkelig ønsker at forbedre den globale
sundhed og skabe varige ændringer på
området.
Det ønsker vi at gøre i Globale Læger
Global
Response 2010
og Danske Læger mod Kernevåben
(DMLK). Derfor arrangerer vi sammen
med blandt andet International Medi-
cal Cooperation Committee (IMCC),
Københavns Universitet og Den Danske
Lægeforening konferencen ”Global re-
sponse 2010” i København fra 22-25
Jan, 2010. Konferencen afholdes på Kø-
benhavns Universitet og sigter mod at
skabe ny viden og fremadrettet handling.
Formen vil være utraditionel, idet vi kun
i begrænset omfang vil benytte os af fo-
redragsholdere. Størstedelen af arbejdet
kommer til at foregå interaktivt med ar-
bejdsgrupper og udveksling af viden og
ideer i et innovativt og inspirerende miljø
med rum til uformel erfaringsudveksling.
Alle deltagere forventes at bidrage aktivt i
idéudvekslingen, med posters, præsenta-
tioner samt med input i arbejdsgrupper-
ne. Inspirationen til debatten vil komme
fra et større forberedende arbejde og fra
de artikler, der bliver publicerede i tema-
numre i The Lancet, Social Science and
Medicine, Ugeskrift for læger og Medicine,
Conflict and Survival op til konferencen.
Formålet med dette er at danne os et
overblik over den allerede eksisterende
viden, så konferencen kan blive så inno-
vativ som muligt og skabe nye ideer ud
fra den allerede eksisterende viden på
området, i stedet for blot at blive en ud-
veksling af viden, der allerede er tilgæng-
elig. Samtidig vil såvel diverse medier
som de relevante beslutningstagere blive
inviteret, således at resultaterne ikke kun
bliver forbeholdt en mindre gruppe eks-
perter, men rent faktisk udmunder i kon-
krete handlingsplaner.
Den vigtigste forudsætning for kon-
ferencens succes er dog aktiv deltagelse
fra alle med en holdning til eller viden
om emnet. Derfor inviterer vi hermed
dig til at komme og deltage i konferen-
cen og processen og være med til at sætte
dit fingeraftryk på fremtidens sundheds-
indsats i forhold til voldelige konflikter.
Tilmelding og yderligere information på
www.globalresponse2010.org.
Charlotte Sonne, cand.med
charlotte.sonne@gmail.com
Globale læger, Øster Farimagsgade 5,
Bygning 9, 1353 København K, Danmark
Referencer
Murray CJL, Lopez AD. Alternative projec
tions of mortality and disability by cause
19902020: Global Burden of Disease
Study. Lancet 1997;349(9064): 14981504
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
|
21
Du kan förhindra
ett kärnvapenkrig!
Nu har du chansen...
Vi kräver en
kärnvapenfri värld!
Följande organisationer stödjer projektet Budkavlen
Kvinnor för fred
|
FN-föreningar
|
Läkare mot kärnvapen
Yrkesgrupper mot kärnvapen
|
Framtiden i Våra Händer
Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet
Svenska freds- och skiljedomsföreningen
|
Skrota Kärnvapen
Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen
|
UNIFEM
Miljöförbundet Jordens Vänner
|
Green Cross Sweden
Medlemmar i många folkrörelser & enskilda
...att påverka världens ledare inför FN-
mötet 2010 om icke-spridningsavtalet!
Kvinnor för fred & Norra Hälsinglands FN-förening
Inger Holmlund
Hamnvägen 32, 820 76 Jättendal
Tel: 0652 - 161 70
e-mail: holmlundinger@hotmail.com
Budkavlen
går genom Sveriges 290 kommuner. För att sprida information
till allmänheten, media, riksdag och regering om möjligheten att
förhindra ett kärnvapenkrig!
Grupper bildas i alla kommuner för att en lördag kl 5 i 12 hålla en
manifestation:
Verkställ nedrustningen av kärnvapen
Namnlistor undertecknas.
Regeringen måste känna trycket underifrån.
En kärnvapenfri värld är möjlig!
Det beror på dig och mig!
Kan du bli eller känner du någon som kan vara kontaktperson i er kommun
Kontakta:
Kvinnor för fred & Norra Hälsinglands FN-förening
Inger Holmlund
Hamnvägen 32, 820 76 Jättendal
Tel: 0652 - 161 70
e-mail: holmlundinger@hotmail.com
Verktygen finns redan,
men de måste också tillämpas!
Canberrarapporten
Rapporten rekommenderar i sex konkreta steg hur det akuta kärn-
vapenhotet kan avvecklas.
Idag har världen ca 27.000 kärnvapen varav 12.000 osäkrade
som kan avfyras inom två minuter.
Blixrapporten
Punkt för punkt rekommenderar Weapons of Mass Destruction
Commission 2006 (WMDC) hur man kan befria världen från kärn-
vapen, biologiska- och kemiska vapen.
Mer info se: www.wmdcommission.org
Non Proliferation Treaty (NPT-avtalet, icke-spridningsavtalet)
13 punkter som säkrar internationell stabilitet och oförminskad
säkerhet har redan undertecknats.
Mayors for peace
Borgmästare i 2 277 städer i 129 länder kräver kärnvapenfria
zoner och en kärnvapenfri värld år 2020.
Mer info se: www.abolition2000europe.org
Nu kräver Sveriges folk att vår regering ska arbeta fram en konkret
handlingsplan inför FN-mötet 2010 om icke-spridningsavtalet!
Du kan förhindra
ett kärnvapenkrig!
Nu har du chansen...
Vi kräver en
kärnvapenfri värld!
Följande organisationer stödjer projektet Budkavlen
Kvinnor för fred
|
FN-föreningar
|
Läkare mot kärnvapen
Yrkesgrupper mot kärnvapen
|
Framtiden i Våra Händer
Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet
Svenska freds- och skiljedomsföreningen
|
Skrota Kärnvapen
Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen
|
UNIFEM
Miljöförbundet Jordens Vänner
|
Green Cross Sweden
Medlemmar i många folkrörelser & enskilda
...att påverka världens ledare inför FN-
mötet 2010 om icke-spridningsavtalet!
Kvinnor för fred & Norra Hälsinglands FN-förening
Inger Holmlund
Hamnvägen 32, 820 76 Jättendal
Tel: 0652 - 161 70
e-mail: holmlundinger@hotmail.com
Budkavlen
går genom Sveriges 290 kommuner. För att sprida information
till allmänheten, media, riksdag och regering om möjligheten att
förhindra ett kärnvapenkrig!
Grupper bildas i alla kommuner för att en lördag kl 5 i 12 hålla en
manifestation:
Verkställ nedrustningen av kärnvapen
Namnlistor undertecknas.
Regeringen måste känna trycket underifrån.
En kärnvapenfri värld är möjlig!
Det beror på dig och mig!
Kan du bli eller känner du någon som kan vara kontaktperson i er kommun
Kontakta:
Kvinnor för fred & Norra Hälsinglands FN-förening
Inger Holmlund
Hamnvägen 32, 820 76 Jättendal
Tel: 0652 - 161 70
e-mail: holmlundinger@hotmail.com
Verktygen finns redan,
men de måste också tillämpas!
Canberrarapporten
Rapporten rekommenderar i sex konkreta steg hur det akuta kärn-
vapenhotet kan avvecklas.
Idag har världen ca 27.000 kärnvapen varav 12.000 osäkrade
som kan avfyras inom två minuter.
Blixrapporten
Punkt för punkt rekommenderar Weapons of Mass Destruction
Commission 2006 (WMDC) hur man kan befria världen från kärn-
vapen, biologiska- och kemiska vapen.
Mer info se: www.wmdcommission.org
Non Proliferation Treaty (NPT-avtalet, icke-spridningsavtalet)
13 punkter som säkrar internationell stabilitet och oförminskad
säkerhet har redan undertecknats.
Mayors for peace
Borgmästare i 2 277 städer i 129 länder kräver kärnvapenfria
zoner och en kärnvapenfri värld år 2020.
Mer info se: www.abolition2000europe.org
Nu kräver Sveriges folk att vår regering ska arbeta fram en konkret
handlingsplan inför FN-mötet 2010 om icke-spridningsavtalet!
Budkavlen fortsätter genom Sverige. Den kommer till Vallentuna, Täby och Norrtälje 17/10; Sundbyberg och
Solna 24/10; Danderyd och Lidingö 31/10; Stockholm Stad (Sergels torg) 6/11; Vingåker; Katrineholm och Flen
14/11; Eskilstuna och Strängnäs 21/11; Gnesta och Trosa 28/11; Nyköping och Oxelösund 5/12...
22
|
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN 2009 # 118
Forskare och ingenjörer
mot kärnvapen
Föreningen verkar för en kärnvapenfri värld genom att
informera om kärnvapen och effekterna av kärnvapenkrig samt genom
opinionsbildning. Föreningen erbjuder medlemskap till forskare och
ingenjörer som vill stödja föreningens syften. Medlemskap fås genom
att betala årsavgift (160 kr, resp 80 kr för studerande) till Pg 2206035.
DLMK:s bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
Email: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
Email: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
Email: obbekjar@dadlnet.dk
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
Email: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
Email: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
Email: dahm@avernak.dk
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobiltlf. 26 18 95 06
Email: cbuhmann2002@yahoo.com
Ordförande
Nicholas Etherden · 031299920
n_etherden@hotmail.com
Ledamöter
Stefan Andersson, Lund
Stefan Björnson, Nynäshamn
Bo Höörgren, Malmö
Lars Ingelstam, Stockholm
Lars Rydén, Uppsala
Neri Voghera, Stockholm
www.sweseana.org
info@sweseana.org
Box 16365
10327 Stockholm
Alla medlemmar är välkomna till SLMK:s årsmöte som hålls lördagen den 23 januari 2010 kl.13.00 15.00 i Läkarförbundets lokaler,
Villagatan 5, Stockholm. Sedvanliga årsmötesförhandlingar. Enkel förtäring.
Kontakta meit.krakau@slmk.org om du önskar mera information
ÅRSMÖTE
Möte på Fredsmuseum i Uppsala
A Nuclear Weapons Convention
– an idea whose time has come!
Rebecca Johnson
Tid: Måndag 9/11 18.30 · Lokal: Vasasalen, Uppsala slott, ingång
via slottscaféet i Sturevalvet
Rebecca Johnson är grundare av och sedan 2004 redaktör för
tidskriften Disarmament Diplomacy. Mellan 2004 och 2006 var hon
främste rådgivare åt Blixkommissionen om massförstörelsevapen.
Hon är ledamot i Internationella Institutet för Strategiska Studier och
rådgivare åt flera forskningsinstitut, bl.a. Centre for Policy Studies i
Moskva samt Oxford Research Group. Hon är en i många samman
hang anlitad skribent och föreläsare om säkerhetspolitik, nedrust
ning och kärnvapenspridning, säkerhet i rymden samt multilateral
diplomati. Hon disputerade vid London School om Economics och
har examina även från universiteten i London och Bristol.
Kommentarer av Lars van Dassen, forskare vid Institutionen för
Freds- och konfliktforskning i Uppsala och enhetschef vid
Säkerhetsmyndigheten, och Jan Larsson, ordförande i Svenska
Läkare mot Kärnvapen.
Frågor, diskussion
Föredraget är ett samarrangemang mellan Fredsmuseum, Dag
Hammarskjölds Minnesfond, Institutionen för Freds och konflikt
forskning, Pax et Bellum och Svenska Läkare mot Kärnvapen i
samarbete med IKFF i Uppsala, Kvinnor för fred i Uppsala, KrF i
Uppsala, SFSF i Uppsala och Lärare mot kärnvapen.
Fri entré
Ordförande: Jan Larsson, Linnégatan 2H, 753 32 Uppsala,
tel 01814 62 12, mobiltel 0730722 588
epost: jan.larsson@slmk.org
Vice ordf: Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 01339 64 74,
epost: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Syrenparken 23,
133 35 Saltsjöbaden, tel 08717 65 17,
epost: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare: Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08753 13 50,
epost: meit.krakau@slmk.org
Medlem av Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNWs 413 19 Göteborg, tel. 03182 86 92 (b),
styrelse. mobiltel 076217 30 23
Tidigare epost: gunnar.westberg@slmk.org
Copresident
ÖVRIGA
ORDINARIE
Hans Levander,
Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 01832 43 47, fax 01832 00 84,
epost: hans.levander@slmk.org
Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031700 88 08,
epost: frida.sundberg@slmk.org
Vendela Englund-Burnett,
Mimergatan 13, 654 60 Karlstad,
tel + fax 05421 29 42,
epost: vendela@slmk.org
Åsa Lindström,
Pedagoggränd 11 G, 3, 907 30 Umeå,
tel 09077 60 26, mobiltel 073663 11 40
epost: aasalin@yahoo.se
Monika Palmgren,
Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 070922 85 51,
epost: monika.palmgren@slmk.org
Johannes Norberg,
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå,
tel 09019 20 33, mobiltel 070275 42 22,
epost: johannes.norberg@slmk.org
Andreas Tolf (studentrepresentant),
Pedagoggränd 3 F, 90730 Umeå,
tel 070 636 3834
epost: andreas.tolf@slmk.org
SUPPLEANTER
Gösta Alfvén,
Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08643 47 02 + fax efter telefonanmälan
epost: gosta.alfven@slmk.org
Martina Grosch,
Erikstorpsgatan 6, 4 v, 217 54 Malmö
mobiltel 076248 28 46,
epost: martina.grosch@slmk.org
Bengt Lindell (IT-ansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480201 84,
mobiltel 070647 23 47
epost: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch,
Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 09019 91 48, fax 090785 17 17 (a),
epost: anneli.schmauch@slmk.org
Christina Vigre Lundius,
Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435347 31,
epost: christina.vigre.lundius@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova,
Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501474 62,
epost: nelli@slmk.org
Erland Richardson,
Ploggatan 14, 116 34 Stockholm,
tel 070218 76 07
epost: erland.richardson@gmail.com
John Henriksson,
Järnvägsgatan 17, 82443 Hudiksvall
tel 0650 31195
epost: john.henriksson@slmk.org
Thomas Silfverberg,
Sjukhusbacken 24, 118 61 Stockholm,
tel 073581 71 34, epost: thomas.
silfverberg@slmk.org
Wenjing Tao
Polkastigen 7 15270 Södertälje
Epost: wenjing.tao@slmk.org
Mobiltel: 0737641952
Johannes Eldblom
Dr Saléns gata 19 41322 Göteborg
03141 40 35 · 07342 33 100
johannes@eldblom.dk
Valberedningen har utgjorts av:
Karin Stenstedt (sammankallande),
Alviksvägen 17, 167 53 Bromma, tel 0825 56 38,
epost: karin.stenstedt@slmk.org
Carin Odhner,
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund, tel, 08755 50 29, epost: carin.odhner@telia.com
Karin Svensson (studentrepresentant),
Mariehemsvägen 17 B, 906 53 Umeå, mobiltel 073580 75 40,
epost: iku_karin@yahoo.se
Studentsuppleant: ännu inget förslag
REVISION
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson,
Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg,
tel 04237 72 00,
epost: jananders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn,
Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm,
tel 08555 330 00,
epost: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Marianne Grapengiesser,
Amerikagatan 4, 414 63 Göteborg,
tel 03114 66 62, landet 0499222 95
epost: marianne.grapengiesser@comhem.se
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson,
Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650102 56,
epost: kristina.olofsson@slmk.org
KASSÖR OCH KANSLICHEF:
Klas Lundius,
Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435351 58, mobiltel 070520 83 58
epost: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningens förslag till
SLMK:s STYRELSE 2009 – 2010
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Hiroshimadagen 2009
Atombombens offer i Hiro-
shima och Nagasaki 1945
hedrades vid ceremonier i
många städer i Sverige och
världen. Läs reportage från
Stockholm, Göteborg och
Hiroshima på sid 14-16.
Den oförtröttlige Thorild Dahlgren
(88 år) från Gävle demonstrerar
den 6 augusti på Norrmalmstorg i
Stockholm.
Vera Starfelt från Svenska
Freds och skiljedomsföreningen
sätter ner lyktor i Fyrisån
I Hiro shima köade folk för att få be och för att lämna blom
mor vid kenotafen, som innehåller namnet på Hiroshimas
alla atombombsoffer. På minnesmärket står ingraverat
Vila i frid, ty misstaget skall ej upprepas.
Hiroshimadagen i Uppsala:
fredslyktorna seglar
iväg på Fyrisån
Foto: Wenjing Tao
Foto: Meit Krakau
Foto: Karin Trolin
Foto: Karin Trolin
