Text från PDF
Läkare mot kärnvapen
Utgiven av: Svenska läkare mot kärnvapen i samarbete med: Nr 114 OKTOBER 2008
Danska läkare mot kärnvapen• Forskare och ingenjörer mot kärnvapen• Svenska tandläkare mot kärnvapen
Vad kan vi göra för att det ska bli lättare för unga
doktorer att fortsätta vara engagerade i IPPNW trots
att andra saker tar mer tid än när man var student?
Läs om ett möte för
Doctors-In-Training(DIT) i Düsseldorf på sidan 6.
2
Läkare mot kärnvapen 2008:114
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 114, oktober 2008
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:
Jan Larsson
Linnég. 2 H, 753 32 UPPSALARed för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Tel 018-14 62 12Jan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
E-post: jan.larsson@slmk.org Ulf KönigPerstorpMossv. 20, 284 34 Perstorp
Tel: 0435-356 45
Manusstopp för nästa nr (115): 1 december, 2008E-post: info@pptryck.se
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
More nukes to India! This is not an
appeal to support India in its effort to
become a nuclear power but a state-
ment on what is the probable outcome
of the recent treaty on the supply of
nuclear fuel and technology from the
US to India. The decision was taken by
the Nuclear Suppliers Group in sep-
tember. Sweden did not make use of its
right to veto this affair, which may
affect the confidence in the NPT in the
rest of the world. The NSG waiver
shows that it may be an advantage not
to be a member of the NPT. In his
article on this unfortunate affair Gun-
nar Westberg conludes that Sweden’s
support of the treaty has created dis-
appointment in the international peace
movement. Is trade more important to
Sweden than nuclear disarmament?
We must strive for a world without
nuclear weapons – this ambition is
supported by both US president candi-
dates in the on-going election cam-
paign. However, there are differences
between McCain and Obame as writes
Claes Andreasson in his article about
the candidates’ views on nuclear issues.
The most striking difference of opinion
concerns missile defence issues. On
page 9 there is an interesting table of
quotes from the presidential candida-
tes to support this conclusion.
As always, this number of LMK
contains an review on international
scientific articles on nuclear and peace
issues by Inge Axelsson. As an example,
you can read about an appeal from the
Lancet to health authorities to put
pressure on producers of isotopes for
medical use not to use highly enriched
uranium. This may be used by illegal
groups.to make nucleal weapons and
can be replaced by lowly enriched
uranium.
Every year on August 6, the disaster
of the first atomic bomb is held in
memory in a number of towns and cities
in Sweden. Different peace organiza-
tions arrange meetings to remind us of
Hiroshima. Read about two meetings,
in Gothenburg and in Stockholm.
JAN LARSSON, ULF KÖNIG
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Bidragen tas helst emot via
e-post, som bifogat Worddokument.
Det går även bra att skicka texten på
diskett/cd. Bifoga gärna foton, allra-
helst digitala bilder med hög upplös-
ning. Papperskopior går också bra. Fäst
inga gem på fotona och skriv inget på
dem, ej heller på baksidan – sätt istället
en nummeretikett på baksidan och bifo-
ga bildtext separat. Redaktionen förbe-
håller sig rätten att redigera och korta
bidragen. Tiden från manusstopp till
postdistribution har kortats till en
månad för att tidningens innehåll ska bli
färskare. Detta kräver att tidpunkten
för manusstopp iakttas strikt.
Summary in English
Från redaktörerna
Omslagsbilden: ”Den svaga länken i
organisationen [IPPNW, red anm] är
doktorer som är under AT- eller ST-
utbildning” skriver Martina Grosch i
ett reportage från ett möte i Tyskland
om Doctors-In-Training, DIT. Man
inriktade diskussionen på vad just
unga doktorer, engagerade i IPPNW,
kan bidra med. Läs ett intressant
reportage om en viktig grupp läkare
inom vår förening, sid 6.
Personerna på bilden är (från vänster)
Maren Totzauer från Tyskland, Gerli
Kuusk från Estland, Caecilie Buhmann
från Danmark, Peadar O'Fionnain från
Irland, André Michel från Schweiz,
Martina Grosch från Sverige, Anne
Jaschke från Tyskland och Christina
Brinks från Tyskland.
Foto: Alex Rosen.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
115 1/12 -08januari
116 1/2 -09mars
117 1/5 -09juni
118 1/9 -09oktober
Läs IPPNW:s informationsblad
Vital Signs!
Du hittar till den från IPPNW:s
hemsida, www
.ippnw.org. Gå via
resourcesoch periodicals. Nästa
nummer kommer i början av 2009.
Läkare mot kärnvapen 2008:114
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2008:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 114
Kärnvapennedrustningen: Hoppet och hoten4
Ledare
Unga doktorers styrka i IPPNW6
Presidentval i USA7
Mer kärnvapen till Indien!10
Lär om kärnvapen10
Minnesord Anna Jones
11
Kallelse till årsmöte
11
MITTUPPSLAGET
Nuclear Arsenals in the EU and its Security
Fyrtio år av icke-spridningsavtalet12
Sverige och andra västländer hinder
för kärnvapenkonvention14
Referat af landsmøde i DLMK16
Formandsberetning DLMK16
Minnesstund för Hiroshima i Storkyrkan18
Hur man avskaffar alla kärnvapen före år 202018
Gunnar Westbergs tal vid minnesstunden över Hiroshima19
Internationell utblick20
DLMK:s bestyrelse22
Valberedningens förslag till
SLMK:s STYRELSE
2008 – 200923
Bör inte ett land som Sverige ställa sig
i spetsen för kärnvapnens totala avskaffande?24
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen 2008:114
I min artikel i förra numret av
Läkare mot Kärnvapen(”Att
uppnå en värld fri från kärnva-
pen”) beskrev jag hur hoppet från
Reykjavik hade återfötts. Reagan
och Gorbatjov kom överens vid
sitt möte där år 1986 att man skul-
le avskaffa alla sina kärnvapen
före sekelskiftet år 2000. Men de
som älskade bomben sköt snabbt
fredsduvan genom att övertala
Ronald Reagan att hålla fast vid
sitt s.k. Rymdförsvar, något som
Gorbatjov inte kunde acceptera.
Lågan från Reykjavik har emeller-
tid vårdats av bl.a. George Shultz,
som var Reagans utrikesminister.
Han har nu lyckats samla en
majoritet av äldre amerikanska
statsmän bakom förslagen om att
USA skall ta ledningen för kärn-
vapnens avskaffande.
Risk för kärnvapenspridning och
nukleär terrorism
Något viktigt har förändrats sedan
Reykjavik. Man talar nu inte så mycket
om att det är kärnvapnens hot mot
mänsklighetens överlevnad som är
skälet till att man bör avskaffa dem.
Nej, det är i stället risken för kärnvapen-
spridning. Om inte kärnvapnen avskaf-
fas kommer de att spridas till flera län-
der. Då skulle kärnvapnen förlora sitt
värde för USA:s utrikespolitik. Man
skulle inte kunna hota eller avskräcka
ett land med militära medel om detta
land har kärnvapen. Där skulle finnas
en risk för vedergällning med atomva-
pen. I en värld utan kärnvapen skulle
däremot USA dominera världen med
sin ofantliga militära överlägsenhet.
Faran för nukleär terrorism spelar
också stor roll i argumentationen.
Möjligheten att Al Quaida skaffar
kärnvapen blir ett starkt skäl för kärn-
vapnens avskaffande...
Det är troligen detta inslag av ”real-
politik” som gör att Henry Kissinger
och andra med liknande syn på stor-
maktspolitiken accepterat att sätta sitt
namn under artiklarna.
Förslagen har vunnit stöd också i
Storbritannien. Tre tidigare utrikes-
ministrar och en brittisk f.d. general-
sekretare i NATO skrev nyligen att
de instämmer i förslagen och menar
att en värld fri från atomvapen är
möjlig. Premiärminister Brown säger
att Storbritannien skall arbeta särskilt
med verifikationsproblemen i sam-
band med kärnvapnens avskaffande.
Idéerna från Reykjavik Revisited
sprids nu genom organisationen
Nuclear Threat Initiative, som finan-
sieras av Ted Turner, och där Rolf
Ekéus är en av styrelseledamöterna.
När majoriteten av ”hökarna” gör
gemensam sak med oss borde hoppet
om en kärnvapenfri värld lysa starkt.
Kan Ryssland klara sig utan kärn-
vapen?
Men är förslaget realistiskt, eller har
man underskattat hindren? Den stora
frågan blir Rysslands reaktion. När vi i
IPPNW träffat politiker i Sovjet-
unionen och Ryssland har tanken på en
kärnvapenfri värld i allmänhet fått
starkt positivt gensvar. Men man har
samtidigt framhållit att de ryska kärn-
vapnen behövs tills vidare. När vi i bör-
jan av nittiotalet träffade stabschefen i
president Jeltsins administration fram-
höll han att man måste räkna med att
USA och Europa kommer att ha ett
ökande behov av tillgång till naturtill-
gångarna i Ryssland och Centralasien
och inte drar sig för att använda militä-
ra hot. I det läget skulle kärnvapenav-
skräckning vara det enda skyddet för
Ryssland. Man hoppades dock på bätt-
re relationer och minskade militära hot
så att kärnvapnen kunde avskaffas.
För tio år sedan hade Ryssland
sannolikt följt USA på vägen till kärn-
vapnens avskaffande. Idag är läget
svårare. Den ryske Co-Presidenten i
IPPNW, Sergei Kolesnikov, säger att
idag talar ingen i Duman om nedrust-
ning, utom han. Idag talar man i stäl-
let om Rysslands framväxande styrka
och självkänsla.
Ryssland känner sig inringat
Låt oss försöka att ställa oss i ryssar-
nas situation: Sovjetunionen föll sön-
der, ”den största geopolitiska kata-
strofen under nittonhundratalet”
enligt Vladimir Putin. Även om vi
tycker att det är en stor överdrift
säger det något om ryssarnas upple-
velse. Ryssarna förväntade sig att när
Warszawa-pakten upplöstes skulle
också NATO avskaffas. I stället flyt-
tade NATO mycket närmare Ryss-
land sedan ett band av stater från
Estland till Rumänien blivit medlem-
mar. Det är ingen tvekan om att de
nya NATO-staterna ser Ryssland som
det hot NATO skall skydda dem mot.
Den amerikanske presidenten försö-
ker nu få NATO att acceptera att
Georgien och Ukraina skall bli med-
lemmar. Georgiens armé har fått en
stor del av sina vapen från USA och
mycket militär träning från både
USA och Israel. När detta skrivs
finns flera stora amerikanska örlogs-
fartyg i Svarta havet.
Ryssland har sedan Napoleontiden,
eller längre, fruktat en inringning av
en allians av moderna västliga stater
kring det europeiska Ryssland. Det är
inte förvånande att Ryssland söker
samband i Shanghai-gruppen och för-
söker bygga goda relationer med Iran
och andra stater i Centralasien. Det
ryska anfallet mot Georgien kan ses
som en demonstration av hur
Ryssland kommer att agera om man
Kärnvapennedrustningen: Hoppet och hoten
Läkare mot kärnvapen 2008:114
5
anser sig vara trängd inom sin intresse-
sfär. Rysslands angrepp på en själv-
ständig grannstat ökar allvarligt
spänningen i området.
”Rymdförsvaret” åter ett hinder
Helt nyligen har USA slutit ett avtal
med Tjeckien och Polen om uppbyg-
ganden av ett luftförsvar. Man säger
att detta skall tjäna till att försvara
USA, kanske även Europa, mot kärn-
vapenladdade missiler från Iran. Nu
har Iran inga kärnvapen och inga
långdistansmissiler. Å andra sidan
fungerar det amerikanska rymdför-
svaret inte heller, trots tre decennier
av utvecklingsarbete. Det handlar
om ett icke fungerande försvar mot
ett icke existerande hot. (För närmare
diskussion se t ex artikel av Lewis
och Postol i Bull. Atom. Sci. May-
June 2008)
Läser man överenskommelsen mel-
lan USA och Polen framgår det klart
att avtalet framför allt är ett avtal om
militärt bilateralt samarbete mellan
USA och Polen och ett luftförsvar av
Polens gräns med Patriot-missiler.
Det är inte överraskande om ryssarna
uppfattar detta som riktat mot
Ryssland.
Med NATO-länder vid sina grän-
ser, med allvarliga intressekonflikter
gentemot USA och Västeuropa i sitt
omedelbara grannskap i söder och
med ett ”missilförsvar” som tycks
vara riktat mot Ryssland kan det före-
falla osannolikt att Ryssland skall
acceptera kärnvapnens avskaffande.
Eller mer provokativt sammanfat-
tat: Kan kärnvapnen avskaffas om
Georgien och Ukraina blir medlem-
mar i NATO?
Amerikansk förstaslagsförmåga
Å andra sidan är de ryska ledarna
sedan länge oroade av att USA före-
faller sträva efter förstaslagskapacitet
med sina kärnvapen. USA vet i varje
ögonblick var de ryska landbaserade
interkontinentala missilerna är statio-
nerade, och som regel också var de –
fåtaliga - ryska kärnvapenbärande ubå-
tarna befinner sig. Ryssarna däremot
vet inte var de amerikanska ubåtarna
– omkring 12-14 – finns. Vid ett
överraskande amerikanskt anfall
skulle därför nästan alla ryska kärn-
vapen slås ut innan de avfyras, och de
fåtaliga kvarvarande skulle kanske
stoppas av ett amerikanskt missilför-
svar, om man i en framtid lyckas få
det att fungera.
Det förefaller oss obegripligt att ett
sådant händelseförlopp överhuvudta-
get kan diskuteras. Jag förstår inte
detta sätt att tänka, men när vi träffat
pensionerade generaler, amerikanska
och ryska, bekräftar man att sådana
orimliga ”worst cases” faktiskt påver-
kar planeringen.
I så fall, om detta har betydelse för
det ryska militära tänkandet, borde
ryssarna vara intresserade av en långt-
gående minskning av kärnvapnen,
ner till något hundratal strategiska
missiler. Ryska politiker har också
ofta föreslagit sådana ”deep cuts”.
Kan detta ske, skulle ett förtroende
kunna byggas upp så att så småning-
om alla amerikanska och ryska kärn-
vapen, samtidigt och verifierbart,
avskaffas. Att andra kärnvapenländer
skulle följa dessa exempel tror jag
man kan förutsätta.
Kärnvapenhot i andra områden
Under tiden har vi andra kärnvapen-
hot att oroa oss över. När detta skrivs
har Nuclear Suppliers Groupunder
hårt tryck från USA beviljat Indien
att nästan förbehållslöst få köpa kärn-
bränsle och kärnteknologi. Indien får
därigenom möjlighet att kraftigt öka
sin produktion av kärnvapen. Paki-
stan kommer troligen att göra det-
samma. Den indiska subkontinenten
är redan det område där ett kärn-
vapenkrig är mest sannolikt. Ris-
kerna ökar nu påtagligt att Israel, och
kanske senare Egypten, kan komma
att kräva leveranser av kärnteknologi
utan adekvata kontroller.
Israels kärnvapen innebär en stor
risk. Under senare år har gång på
gång någon israelisk politiker eller
journalist sagt att Israel snart måste
anfalla Iran innan Iran utvecklat kärn-
vapen. Det är mycket oroande att
USA inte klart tar avstånd från dessa
oansvariga hot. Därigenom håller
man spänningen och hotbilden inten-
siv, man stöder hökarna i Iran och
ökar risken för att ett krig, kanske ett
kärnvapenkrig, bryter ut genom miss-
tag eller missförstånd.
Om USA och Ryssland börjar seriöst
förhandla om kärnvapnens avskaf-
fande, kommer det också att minska
risken för kärnvapenkapprustning
och kärnvapenkrig i Mellanöstern
och mellan Indien och Pakistan.
Miraklet uppskjutet, men nödvän-
digt
Miraklet som bebådades i Reykjavik
år 1986, att alla kärnvapen skulle
avskaffas på 14 år, har skjutits upp.
Men det viktiga är att förhandlingar
”in good faith” återupptas, där man
inte ställer ultimativa krav utan för-
söker sätta sig in i hur ”den andre”
upplever situationen.
Om alla förstod den verkliga innebör-
den i kärnvapenhotet skulle en kärn-
vapenfri värld vara, inte ett mirakel,
utan en självklarhet.
Gunnar Westberg
gunnar.westberg@slmk.org
Anmärkning: Denna ledare går längre in på
politiska områden än SLMK och IPPNW bru-
kar göra, och innehåller mindre av ett medi-
cinskt perspektiv. Sänd gärna dina synpunkter,
positiva eller negativa, till mig.
SLMKs internationella moderorgani-
sation IPPNW har sedan flera år till-
baka en allt starkare studentorganisa-
tion vilket vi berättat om vid ett flertal
tillfällen här i vårt Infoblad. Den
svaga länken i organisationen är dok-
torer som är under AT- eller ST-utbild-
ning (fortsättningsvis kallade
DIT=Doctors-In-Training). Detta upp-
märksammades av Caecilie Buhmann,
DLMK, och Frida Sundberg, SLMK,
vid världskongressen i Helsingfors
2006 under en workshop där man
belyste orsakerna till att de yngre dok-
torerna ej stannar i, respektive hittar
till organisationen. Sedan kongressen i
Helsingfors har det funnits en liten
arbetsgrupp bestående av Alex Rosen,
Tyskland, Caecilie samt undertecknad
som funderat ut olika strategier för att
underlätta för DITs i IPPNW.
Under helgen 22-24 augusti var det
dags för den första europeiska DIT-
mötet. Platsen var en campingplats i
utkanten av Düsseldorf i Tyskland och
en liten skara DITs från bl.a. Irland,
Estland, Schweiz, Danmark, Tyskland
och Sverige träffades för att diskutera
sitt engagemang i IPPNW och utbyta
erfarenheter om sitt arbete som
AT/ST-läkare eller motsvarande. De
flesta som var med vid detta möte var
unga doktorer som varit mycket enga-
gerade i IPPNW både nationellt och
internationellt när de var studenter.
Men det var också en del nya intresse-
rade unga doktorer med på mötet.
Under mötet varvade vi diskussioner
om vår roll i föreningen med olika
upplevelser som t.ex. en klassisk kon-
sert i en slottspark. Vi fokuserade i
våra diskussioner på vad vi kan ge
föreningen och vad föreningen kanske
kan göra för att det ska bli lättare för
unga doktorer att fortsätta vara enga-
gerade trots att andra saker kräver mer
tid än när man var student.
Det var roligt att vi vid detta möte,
istället för att diskutera problem, dis-
kuterade de fördelar vi ser i att vara
unga doktorer engagerade i IPPNW.
Några av fördelarna vi ser med vår
roll är att vi har stora möjligheter att
sprida SLMKs och IPPNWs budskap
om en kärnvapenfri värld på våra nya
kliniker och till våra nya kollegor, att
unga studenter, både i och utanför för-
eningen, ser upp till oss samtidigt som
äldre kollegor kan tycka att vi har
intressanta och fräscha idéer att
komma med. Man kan fungera som en
god kontakt mellan studenterna och de
äldre kollegorna, då man har en fot
kvar i studentlivet och en fot i arbets-
livet. IT-vana är en självklarhet för
oss, vilket ger många fördelar då man
kan använda internet som ett verktyg
för att hålla kontakt, t.ex. via sociala
nätverk online såsom Facebook. Vi
pratade om olika sätt att använda oss
av de fördelar vi har för att på så sätt
kunna stärka vårt engagemang.
Liknande träffar för unga doktorer
har pågått i två år i Tyskland och detta
var alltså det första mötet för DITs
från hela Europa. Tanken är inte att de
unga doktorerna ska bli en egen grupp
inom IPPNW utan att ett samarbete
mellan unga doktorer från olika länder
ska stärka de enskilda medlemmarna.
På så vis kan man känna att man kan
förbli engagerad i IPPNW även som
DIT. Så hoppas vi att fler doktorer
som befinner sig i den fas när man gör
AT- och ST-tjänst förblir aktiva i före-
ningen. Föreningen kan göra en hel
del för att underlätta för de unga dok-
torerna att förbli engagerade i IPPNW
bl.a. genom att alltid bjuda in dem till
olika aktiviteter och möten. Det som
ofta är studenters styrka – att de star-
tar upp olika nya projekt – kanske är
för tidskrävande för läkare som gör
sin AT- eller ST-utbildning men delak-
tighet i ett redan befintligt projekt krä-
ver inte alls lika mycket tid, vilket gör
det lättare.
I SLMK är detta funderingar som all-
tid uppmärksammats och det är roligt
att vara del an en förening och styrel-
se där medlemmarna är spridda över
generationerna. Detta ger SLMK en
styrka som de föreningar saknar där
alla medlemmar är från en och samma
generation.
Martina Grosch
Unga doktorers styrka i IPPNW
Gruppen av internationella unga doktorer på möte i Düsseldorf: Alex från Tyskland,
Martina från Sverige, Christina från Tyskland, Peadar från Irland, André från Schweiz,
Anne från Tyskland, Caecilie från Danmark, Gerli från Estland och Maren från Tyskland.
6
Läkare mot kärnvapen 2008:114
”Som president kommer jag att
säga: Amerika strävar efter en
värld utan kärnvapen!”
Citatet är hämtat från ett tal sena-
tor Barack Obama höll på DePaul-
universitetet i Chicago för ett år
sedan. Men det kunde nästan
ordagrant ha tillskrivits hans mot-
kandidat senator John McCain.
– När det gäller de långsiktiga
målen har de båda presidentkandida-
terna mycket likartade ståndpunkter,
säger statsvetaren Larry Caldwell,
specialist på nedrustnings- och säker-
hetsfrågor, liksom på rysk utrikespolitik
på Occidental College i Los Angeles.
Båda kandidaterna vill föra ickesprid-
nings- och START-avtalen
1
vidare,
och båda understryker nödvändighe-
ten av att förhandla med ryssarna.
Därmed kritiserar de Bushadministra-
tionen, som inte har varit särdeles
intresserade av att förhandla om kärn-
vapen.
– Det är glädjande att både Obama
och McCain tycks vara mer intressera-
de av att syna internationella överens-
kommelser än den sittande administra-
tionen, säger Victoria Samson, analy-
tiker på tankesmedjan Center for
Defense Information (CDI). Men jag
har mina tvivel på att McCain verkli-
gen skulle arbeta för kärnvapen-
nedrustning.
I ett tal på Purdue-universitetet i
Indiana i somras gjorde Barack
Obama klart att en central punkt i hans
administration skulle vara att göra sig
kvitt alla kärnvapen.
– Vi kommer att förhandla med
Ryssland om stora nedskärningar i
våra respektive arsenaler, ta våra
ICBM-missiler
2
ur högsta bered-
skapsläge och tillsammans med andra
kärnvapenmakter arbeta för att redu-
cera de globala lagren dramatiskt.
Dessutom kommer vi att sträva efter
ett kontrollerbart förbud mot produk-
tion av fissilt material, sa Obama.
Ingen ensidig nedrustning
Senator McCain har också uttryckt en
vilja att förhindra fortsatt produktion
av fissilt material för kärnvapen. Men
när Barack Obama förra året satte som
mål att stoppa sådan produktion inom
fyra år, kritiserades han för att vara
naiv. För att uppnå målet vill han satsa
en miljard dollar, och dessutom för-
handla med Ryssland om kärnmaterial
på villovägar.
– Jag tvivlar personligen på att det
kan ske på bara fyra år, säger Larry
Caldwell. Men jag vill mycket hellre
ha en president som åtminstone har en
målsättning att sätta igång en sådan
process, och som är villig att satsa
pengar på att lyckas.
Obama kallades också naiv när han
i februari sa att han som president inte
skulle kunna tänka sig att använda
kärnvapen för att slå till mot ett terro-
ristläger i Afghanistan eller Pakistan.
– Han förde då diskussioner med sin
stab och kom fram till att det var en
position han var villig att stå fast vid,
säger Larry Caldwell.
Däremot är varken Barack Obama
eller John McCain beredd att ensidigt
avrusta.
– Vi behöver inte alla kärnvapen vi
har i vår arsenal, sa John McCain i ett
tal i Los Angeles i våras. Förenta
Staterna bör leda en global ansträng-
ning för kärnvapennedrustning, men
den bör överensstämma med våra
vitala intressen och vår målsättning
för fred. Det är naivt att säga att vi ald-
rig kommer att använda kärnvapen!
– Vi kommer inte att sträva efter
ensidig nedrustning, sa Barack Obama
i sitt tal på DePaul-universitetet. Så
länge det finns kärnvapen, kommer vi
att behålla en stark avskräckningska-
pacitet.
– Jag tycker att senator Obama har
slagit an exakt rätt ton, säger Larry
Caldwell. Effektiva förhandlingar för
att reducera antalet kärnvapen i värl-
den, liksom att komma överens med
andra kärnvapenmakter om i vilka
situationer det är tänkbart att använda
dessa vapen. Och senator Obama gör i
mitt tycke helt rätt i att inte förespråka
en amerikansk nollnivå.
Om de båda kandidaternas syn på
kärnvapenfrågor sammanfaller på
flera punkter, så går deras synpunkter
isär när det gäller provstoppsavtal, nya
kärnvapen och missilförsvar.
Provstoppsavtalet (CTBT)
Barack Obama har vid flera tillfällen
sagt att han tillsammans med senaten
vill arbeta för att ratificera provstopps-
avtalet, och sträva efter att det träder
i kraft så snart som möjligt.
När avtalet senast behandlades1999,
hade Obama ännu inte valts in i sena-
ten, medan John McCain röstade nej
till att ratificera det. Nu är McCain
beredd att ”se vad som kan göras för
att åtgärda de brister som ledde till att
avtalet inte kunde träda i kraft.”
Nya kärnvapen
John McCain kan tänka sig att USA
utvecklar nya kärnvapen, men ”bara
om det visar sig vara nödvändigt för
att visa livskraften i vår avskräckning,
och om det samtidigt gör det möjligt
att minska vår total kärnvapenarsenal
samt understryker våra globala säker-
hetsmål.”
Förra sommaren sa Barack Obama
att USA kan upprätthålla nationell
säkerhet ”utan att forcera fram en ny
generation kärnstridsspetsar. Jag stöd-
jer inte ett förhastat beslut att till-
verka RRW (Reliable Replacement
Warheads).” Fyra månader senare
skärpte han tonen och slog fast att ”jag
kommer inte att utveckla några nya
kärnvapen.”
Presidentval i USA
En värld utan kärnvapen
1
START = Strategic Arms Reduction Treaty
2
ICBM = Intercontinental Ballistic Missile
Läkare mot kärnvapen 2008:114
7
Läkare mot kärnvapen 2008:114
8
Missilförsvar
Den största skillnaden mellan de båda
kandidaterna gäller missilförsvaret.
John McCain är en avgjord anhängare
både av ett landbaserat missilförsvar
och ett till sjöss.
– Det första jag skulle göra vore att
se till att vi har ett missilförsvars-
system på plats i Tjeckien och Polen.
Och jag bryr mig inte ett dugg om
Putins protester, sa McCain på ett val-
möte i Florida förra året. Han uttalade
sig också mycket positivt när avtalet
att placera ut tio amerikanska missiler
i Polen nyligen undertecknades.
Kongressens demokrater har varit
kritiska till missilförsvarsprogrammet
ända sedan president Bush 2002 pla-
cerade ut de allra första missilerna vid
armébasen Fort Greely i Alaska.
– Demokraterna har länge varit
oroliga att framstå som svaga när det
gäller den nationella säkerheten.
Därför har de inte öppet velat kritise-
ra Bushadministrationen på den här
punkten, säger Larry Caldwell.
När utrikesminister Condoleezza
Rice skrivit under överenskommelsen
med Polen i augusti, kommenterades
detta av demokraten i representanthu-
set, Ellen Tauscher från Kalifornien.
– Fortsätt gärna med forskning och
utveckling. Men när det gäller att
gräva hål i marken i Polen, säger vi
nej, sa Tauscher.
Det liknar den inställning senator
Obama hittills propagerat för. Så
länge Pentagon inte entydigt kan visa
att systemet fungerar ”kommer jag att
skära i budgeten för missilförsvaret,”
sa han i vintras.
I mitten av augusti meddelade USA
och Israel att man kommer att placera
en X-band radar
1
i Israel, som ska be-
mannas av amerikansk personal.
Enligt Pentagon ska den förse även
det israeliska försvaret med detaljerad
information för Arrow-systemet som
de båda länderna samarbetat om.
– Hotet från Iran är mycket verkligt
och vi måste vara steget före.
Radarsystemet är kritiskt för försvaret
av USA, för försvaret av Europa, och
uppenbart viktigt för försvaret av
Israel, säger chefen för Pentagons
missilförsvarsbyrå Henry Obering till
tidningen Defense News.
– Pentagon har inte uttryckligen
sagt att radarstationen är en del av ett
europeiskt missilförsvarssystem, men
den förefaller vara dess ”tredje ben”,
säger Victoria Samson, CDI:s expert
på missilförsvar. Enligt planerna skul-
le det första benet vara missilerna i
Polen, det andra radarstationen i
Tjeckien, och det tredje en Xband-
radar någonstans i sydöstra Europa.
– Syftet med den nya radarstationen
är att ge Israel möjlighet att bättre
övervaka en iransk missiluppskjut-
ning. Irans missiler är också det
främsta skälet till att USA vill placera
ett missilförsvar i Europa. Därför skul-
le jag hävda att den nya Xband-radarn
i Israel inte är något annat än det tred-
je benet i USA:s europeiska missilför-
svarstriad, säger Victoria Samson.
Rysk reaktion
– Om han väljs, kommer Obama
helt att lägga ner planerna på ett euro-
peiskt missilförsvar? Kanske, säger
Larry Caldwell. Det är tänkbart att
Obama kommer att använda de euro-
peiska anläggningarna som spel-
brickor vid förhandlingarna med rys-
sarna. Ända sedan USA ensidigt drog
sig ur ABM-avtalet
2
2002, har ryssar-
na varit tydliga med att de är en
mycket viktig fråga för dem. Så för
att göra framsteg när det gäller
nedskärningar av strategiska vapen
tror jag att det krävs att USA ger upp
anläggningarna i Polen och Tjeckien,
fortsätter Caldwell.
Däremot tror Larry Caldwell att
Ryssland sannolikt skulle vara mer
bekväma med en center/vänster-
republikan i Vita Huset, än med en
demokrat.
– Inte minst Medvedev och Putin
skulle på många sätt föredra en icke-
populist och icke-demokrat, säger
Caldwell. I Kreml skulle man vara
misstänksam mot en ny amerikansk
president som är så populär i Europa
som Obama. Och mycket nervös.
Med en McCain som president, däre-
mot, tänker man: ”Han liknar presi-
dent Bush den äldre, och vi vet hur vi
hanterar honom. Han kommer att vara
tuff på många sätt, men vi vet hur han
tänker.” Medan Obama är mer okon-
trollerbar i ryssarnas sinne.
Ökad diplomati
Oavsett vilken kandidat som tar plats
i Vita Huset i januari nästa år, kom-
mer amerikansk diplomati sannolikt
att öka.
– Det kommer förstås att ta många
år innan en lång rad frågor som
Bushadministrationen har dragit
igång kan vändas i en mer positiv
riktning, säger Larry Caldwell. Men
jag tror att senator Obamas tal om att
snarast inleda överläggningar med
både Ryssland och Kina har stor bety-
delse.
– Obamas val av senator Joseph
Biden som vicepresident-kandidat är
också en fördel, fortsätter Larry
Caldwell. Bidens långa och djupa
erfarenhet av nedrustningsfrågor, hans
erfarenhet av försvarsfrågor, synen på
Irakkriget och läget i Nord-Korea,
samt slutligen hans fläckfria liberala
inställning och konsekventa kritik av
Bushadministrationens agerande un-
der åtta år, allt detta tillsammans gör
att valsedeln Obama-Biden tar ytterli-
gare ett steg till vänster.
– Det är nödvändigt för oss att åter
bygga upp ickespridningsavtalet som
fallit samman under den sittande
administrationen, sa Obama själv i
New Hampshire i vintras. Vi har inte
kommit överens med ryssarna att
reducera våra egna kärnvapenarsena-
ler. Det har försvagat vår möjlighet att
sätta andra länder under press att ge
upp sin kärnvapenteknik.
– Människor glömmer ibland hur
viktiga presidenters åtaganden är och
vad rejäla anslag kan göra för att en
fråga ska lyfta. Istället för en eller två
miljarder för att få fart på diskussio-
nerna om ickespridningsavtalet, kan
ett anslag på tio miljarder dollar verk-
ligen göra stor skillnad. Så att vi fak-
tiskt skulle kunna se nya initiativ när
det gäller några eller kanske alla interna-
tionella avtal, säger Victoria Samson.
– Se bara på vår historia, sa Barack
Obama i ett tal förra året. Kennedy
hade en direktlinje till Chrustjev.
Nixon träffade Mao. Carter förhand-
lade fram Camp David-avtalet.
Reagan lyckades få till ett nedrust-
ningsavtal med Gorbatjov, samtidigt
som han uppmanade honom att ”riva
den där muren.” Det är dags att göra
diplomati till första prioritet.
Som i många tidigare presidentval-
kampanjer är det ”the economy, stu-
1
X-band radar utnyttjar korta våglängder vilket
ger hög upplösning
2
ABM = Anti-Ballistic Missile
Läkare mot kärnvapen 2008:114
9
pid”, den sviktande ekonomin, urhol-
kade fastighetspriser och för ameri-
kanska mått skyhöga bensinpriser,
som i första hand engagerar de ameri-
kanska väljarna. Även om nationell
säkerhet rankas högt, handlar det om
Irakkriget och terrorism. Medan kärn-
vapen sällan eller aldrig nämns, annat
än i samband med oron att Iran håller
på att utveckla sin egen atombomb.
Kärnvapennedrustning lockar inga
nya väljare till valurnorna den 4
november. Och kommer knappast hel-
ler att vara det första den nye presi-
denten ägnar sig åt när han tar plats i
Ovala rummet.
– Men till skillnad från hur det är
med dagens administration, tror jag att
vi bara inom något halvår kommer att
märka omfattandeskillnader med en
president Obama, och betydandeskill-
nader med en president McCain. Både
när det gäller ickespridning, nedrust-
ning, minskade vapenarsenaler och en
amerikansk militär policy som är
mindre beroende av kärnvapen, avslu-
tar statsvetaren Larry Caldwell.
Claes Andreasson,
Los Angeles.
Tillägg: Läkare Mot Kärnvapenhar
vid flera tillfällen förgäves kontaktat de
båda presidentkandidaternas kampanj-
kontor för intervjuer till denna artikel.
Länkar till fortsatt läsning:
Nuclear Age Peace Foundation:
http://www.wagingpeace.org/menu/resour
ces/surveys/2008_pres_cand/cand_quotes
_page.php
Friends Committee on National
Legislation:
http://fcnl.org/pdfs/nuclear/Eyes_on_the_
Prize.pdf
The Center for Arms Control and Non-
Proliferation:
http://www.armscontrolcenter.org/policy/n
onproliferation/articles/mccain_obama_a
rms_control/
Arms Control Association:
http://www.armscontrol.org/events/20080
617_Presidential_Debate
”Jag kommer inte att utveckla nya kärn-
vapen.”
”Jag stödjer inte ett förhastat beslut att
tillverka RRW.”
”Som president kommer jag leda arbetet
för en värld där kärnvapnens roll och risker
kan reduceras och slutligen elimineras.”
Obamas målsättning är en värld utan
kärnvapen, men han kommer att
upprätthålla en stark avskräckning så
länge kärnvapen existerar.
”Vi kommer inte att genomföra en ensidig
nedrustning. Så länge kärnvapen existerar
kommer vi att bibehålla en stark avskräck-
ning. Men vi kommer att stå fast vid vårt
åtagande under NPT för det långsiktiga
målet att eliminera kärnvapen.”
Det skulle vara ett grundligt misstag att
använda kärnvapen där civila är
inblandade. Låt mig börja på nytt: Det
förekommer inga diskussioner om att
använda kärnvapen. Ett sånt förslag lig-
ger inte på bordet.” [uttalande ang.
användandet av kärnvapen för att bekäm-
pa terrorism i Afghanistan och Pakistan.]
”Om vi ansvarsfullt kan placera ut ett
missilförsvar som skulle kunna skydda
oss och våra allierade, bör vi göra det –
men bara när systemet fungerar.
Bushadministrationen har tidigare över-
drivit missilförsvarets funktion och av poli-
tiska skäl forcerat fram en utplacering.”
”Jag kommer att skära i anslagen till ett
oprövat missilförsvar. Jag kommer inte
att placera ut vapen i rymden.”
”När jag är president, kommer vi att
stärka Icke-Spridningsavtalet så att
nationer som inte lever upp till det,
automatiskt kommer att utsättas för
stränga internationella sanktioner.”
”Jag stödjer bara utveckling av en ny typ
an kärnvapen om det är nödvändigt för
att visa livskraften i vår avskräckning, och
det samtidigt gör det möjligt att minska
vår totala kärnvapenarsenal samt under-
stryker våra globala säkerhetsmål.”
Precis som president Reagan, tror John
McCain att vi en dag kan få uppleva en
dag då kärnvapnen är förvisade från jor-
den. ”Vi behöver inte alla de kärnvapen
som vi för närvarande har i vår arsenal.”
”Jag kommer att sträva efter att minska
vår arsenal till den lägsta nivå som är
möjlig med hänsyn till våra säkerhet-
skrav och våra globala åtaganden.”
”Det är naivt att säga att vi aldrig skulle
använda kärnvapen.”
Stödjer med skärpa att USA ”utvecklar
och placerar ut missilförsvar till sjöss och
på land. Ett effektivt missilförsvar är kri-
tiskt för att försvara Amerika mot skurk-
stater som Nordkorea.”
”Det första jag skulle göra är att se till att
vi har ett missilförsvar på plats i Tjeckien
och Polen, och jag bryr mig inte ett
dugg om Putins protester.”
”Jag kommer att stärka och förbättra alla
aspekter av ickespridningsregimen. Vi
måste stärka efterlevnaden av det som
kallas ”atoms for peace” genom att
insistera på att länder som drar fördel av
fredlig kärnsamarbete måste lämna till-
baka eller montera ner det de fått, om
de bryter mot eller drar sig ur NPT.”
Nya kärnvapen och Reliable Replacement Warheads (RRW)
Kärnvapenfri värld
Minska USA:s arsenal av kärnvapen
Att använda kärnvapen
Missilförsvar
Icke-Spridnings-avtalet (NPT)
Barack ObamaJon McCain
Läkare mot kärnvapen 2008:114
10
Den 6 september 2008 beslöt Nuclear
Suppliers Group, NSG, att Indien
skall få köpa kärnbränsle och annan
nukleär teknologi utan att underkasta
sig de inspektioner som skulle ha
erfordrats om landet varit medlem i
ickespridningsavtalet, NPT. Indien får
nu möjlighet att använda sina egna
begränsade tillgångar av anrikat uran
till att kraftigt öka sin produktion av
kärnvapen, och använda det importe-
rade bränslet till reaktorerna.
Avtalet skall nu godkännas av den
amerikanska kongressen. Om kon-
gressen inte godtar avtalet kan det fin-
nas möjlighet för att Indien i stället får
göra sina inköp i t ex Frankrike eller
Ryssland. Godtar kongressen avtalet
och det dokument, The Hyde Act, som
innehåller avtalet, innebär det inte
bara försäljning av kärnbränsle från
USA till Indien. Det innebär också en
ökning av det militära samarbetet och
militära övningar mellan USA och
Indien. Förhoppningen från den ame-
rikanska administrationen är att Indien
skall bli en närmare allierad som kan
balansera Kina, USA:s allvarligaste
konkurrent och motståndare i framti-
den.
En allvarlig konsekvens är att NPT
försvagas. Flera andra länder kan nu
överväga att lämna NPT och dess kon-
trollregim. Att vara medlem ger inga
fördelar, men skyldighet att underkas-
ta sig inspektioner om att man inte
använder civil kärnteknologi för att
utveckla kärnvapen. Det blir lätt för
”hökarna” i Iran att hävda att västlän-
derna tillämpar en dubbel standard
och att landet bör avbryta kontakterna
med NPT och IAEA.
Sverige har i diskussionerna och
omröstningarna i IAEA och NSG, att
döma av de rapporter som publicerats
eller läckt ut, inte gjort något för att
hindra att avtalet godkänns. En
mindre grupp länder, framför allt
Sveriges samarbetspartner i många
nedrustningsinitiativ New Zeeland,
höll ut länge i sitt försvar av NPT, men
Sverige gav inget stöd.
Sveriges anseende bland de länder
man brukat samarbeta med när det
gäller nedrustning och kontroll av kär-
nvapen, t.ex. i den s.k. New Agenda
Coalition, har försämrats. Besvikelsen
i den internationella fredsrörelsen är
stor. Man antar att Sveriges handel
med Indien är viktigare för regeringen
än arbetet för en kärnvapenfri värld.
Gunnar Westberg
Mer kärnvapen till Indien!
”Lär om kärnvapen”
programmet finns nu på svenska i
en helt ny version på SLMKs hemsida.
Alexandra Sundberg har lagt ned ett enastående arbete
på detta under våren och nu är den svenska versionen klar.
Den engelska kommer under hösten. Programmet är upp-
delat i följande rubriker och under varje rubrik finns ett
basavsnitt och ett fördjupningsavsnitt:
Snabba fakta:
http://www.slmk.org/larom/snabbafakta.html
Historia:
http://www.slmk.org/larom/historia.html
Teknik/Fysik:
http://www.slmk.org/larom/teknikfysik.html
Juridik:
http://www.slmk.org/larom/juridik.html
Medicin:
http://www.slmk.org/larom/medicin.html
Politik:
http://www.slmk.org/larom/politik.html
Geografi:
http://www.slmk.org/larom/geografi.html
Biologi:
http://www.slmk.org/larom/biologi.html
Ekonomi:
http://www.slmk.org/larom/ekonomi.html
Etik/Religion:
http://www.slmk.org/larom/etik_religion.html
Vid årsskiftet planerar vi även att komma med en lärar-
handledning
Den 22 augusti omkom Anna
Jones, född Hellman, i en trafik-
olycka – endast 31 år gammal.
När den första chocken börjat
klinga av lämnar hon nu ett
enormt tomrum efter sig och en
oerhörd saknad hos familj och
vänner.
Anna var en engagerad och duktig
ung läkare, som valde att specialisera
sig inom allmänmedicinen, vilket
hon var mycket väl lämpad för och
hon var också efterfrågad och mycket
uppskattad av sina patienter. Under
sin tjänstgöring på Norslunds vård-
central i Falun blev hon också känd
som en glädjespridare bland arbets-
kamraterna och har givit upphov till
många fina minnen.
Under läkarstudierna i Uppsala
var Anna starkt engagerad i inter-
nationella hälsofrågor, särskilt gällan-
de mänskliga rättigheter och konflikt-
prevention. Hon var en av den inter-
nationella studentvärldens ledande
förespråkare för dialogen som
metod att åstadkomma kärnvapen-
nedrustning samt det personliga
mötet som nyckel till ökad förståel-
se mellan människor.
Under flera år tjänstgjorde Anna
som studentföreningen IFMSA:s
liaision officer gentemot IPPNW och
bidrog mycket starkt till att öka
samarbetet mellan organisationerna.
Under den här perioden blev såväl
Uppsala som världen Annas hem och
hon reste vida kring för att bilda opi-
nion i framför allt kärnvapenfrågan.
Hon besökte IPPNW:s Bostonkon-
tor i sitt arbete och var också drivande
i arrangemanget av den europeiska
studentkonferensen i Uppsala för
IPPNW, med tema “Peace building
in Europe”. Hon deltog i dialogmö-
ten med beslutsfattare i Ryssland,
som del av SLMK:s delegationer.
Vid IPPNW:s världskongress i Was-
hington 2002 var Anna också en aktiv
och entusiastisk delegat.
Även Annas fritid upptogs mycket
av resor - och vänkretsen ute i världen
har genom åren vuxit sig stor och tro-
fast. Musik, böcker, film och kultur
var stora intressen där Anna var väl
bevandrad, kunnig och engagerad. De
senaste fem åren kom familjen att få
en enorm betydelse för Anna och hon
skapade sig ett fint och bra liv i Falun,
med närhet till vänner och natur.
Maka, mor, dotter, syster, vän,
arbetskamrat - Anna stod i fullaste
blom mitt i livet och rycktes bort så
oväntat. Det är ofattbart och en obe-
griplig förlust. Våra tankar finns
ständigt hos Annas familj - Robin,
Adam och Edith - samt hennes för-
äldrar och bröder.
Mats Hogmark
Läkare mot kärnvapen 2008:114
11
Anna Jones omkom den 22 augusti i en
trafikolycka – endast 31 år gammal.
Minnesord Anna Jones
ÅRSMÖTE
Alla medlemmar är välkomna till
SLMK:s årsmöte
lördagen den 24 januari 2009
kl.14.00 - 15.00
som hålls i Läkarförbundets lokaler, Villagatan 5, Stockholm.
Sedvanliga årsmötesförhandlingar. Enkel förtäring.
Kontakta meit.krakau@slmk.org om du önskar mera information
Signeringsceremonin. Från vä: Annemie Neyts-Uytterbroeck (ALDE, Belgien), Ana Maria
Gomes (PSE, Portugal) och Girts Kristovskis (UEN, Lettland) sitter alla i Subcommittee on
Security and Defence på EU parlamentet och förespråkar kärnvapennedrustning.
Studenter från Nuclear Weapons Inheritance Project. Från vä: Jakob Gierten (Tyskland), Sumeet Multani
(Indien), Laura Grell (Tyskland), Ursula Völker (Tyskland), Tomasz Pierscionek (England)
Caecilie Buhmann, regional vice president för IPPNW i Europa, håller en mycket bra workshop för studenter-
na om dialog med makthavare.
Nuclear Arsenals in the EU and its Security
Fyrtio år av icke-spridningsavtalet
Den 1 juli uppmärksammades 40 års-jubileet av Non-Proliferation Treaty
(NPT) på Europeiska Parlamentet i Bryssel med en konferens organi-
serad av nätverket Abolition2000 och dess partnerorganisationer, bland
annat IPPNW. Konferensen föregicks av ett förberedelsemöte med del-
tagande NGOs. Som vanligt var IPPNW:s närvaro stark. Nästan hälften
av deltagarna var från vår organisation.
Heldagsprogrammet innehöll inbjudna talare från NATO, franska för-
svarsministeriet och ryska ambassaden utöver representanter från
NGO samt EU-parlamentariker. Varje session leddes av en parlamenta-
riker med koppling till ämnet. Tyngdpunkten låg självklart på kärnvapen-
nationerna i Europa samt NATO.
Amerikanska kärnvapen i Europa
Mycket diskussion fördes kring The Blue Ribbon Review on Nuclear Weapon
Policies and Procedures (BRR) som offentliggjordes av Hans Kristensen från
Federation of American Scientistsi juni.
1-2
Rapporten visar att en majoritet av
USA:s kärnvapenbaser i Europa inte lever upp till det amerikanska försvarsde-
partementets säkerhetsstandard. BRR är en intern utredning av US Air Force
som initierades efter att luftförsvaret tappade spåret efter sex kärnvapenbe-
styckade flygplan under 36 timmar i augusti 2007. Rapporten ledde förmodli-
gen till att USA drog tillbaka sina kärnvapen från Lakenheath Airbase utanför
London i juni. Efter denna reduktion, tillsammans med minskningen på
Ramstein Airbase i Tyskland 2005, finns det nu 150-240 amerikanska kärnva-
pen utplacerade i fem länder i Europa.
3
Inte särskilt överraskande så tonades
uppgifterna från rapporten ner av NATO:s talesman på konferensen.
1
www.fas.org/blog/ssp/category/hans_kristensen, 19 juni 2008.
2
www.fas.org/nuke/guide/usa/doctrine/usaf/BRR-2008.pdf
3
www.fas.org/programs/ssp/nukes/_images/EuroNukes.pdf
Nuclear Weapons Convention
Nuclear Weapons Convention (NWC) nämndes under flera olika sessioner.
Xanthe Hall från Tyskland talade å IPPNW:s vägnar. Hon fokuserade mycket
på praktiska tillvägagångssätt för att öka uppmärksamheten kring NWC, lob-
bying mm. En av de symboliska tillställningarna var en signeringsceremoni
med EU-parlamentariker som stödjer NWC. Det var totalt 58 parlamentariker
som skrev på, varav de flesta representerade vänstern och socialdemokraterna.
Studentnärvaro
Nuclear Weapons Inheritance Project drog ihop ett gäng studenter som deltog i
konferensen. Studenterna var från Tyskland, Indien, Storbritannien och
Sverige. Förutom under konferensen träffade studenterna även parlamentariker
i enskilda möten. Vi talade med Annemie Neyts-Uytterbroeck från liberalerna
i Belgien, Jan Marinus Wiersma från socialdemokraterna i Nederländerna och
Angelica Beer från de gröna i Tyskland. Frågor som ställdes från vår sida hand-
lade bland annat om lobbying, EU-parlamentets roll i säkerhetsfrågor och möj-
ligheter för praktisk implementering av NWC. Några av studenterna fick även
möjlighet att träffa representanter från NATO på högkvarteret, framför allt för
att etablera kontakt inför en framtida studentdelegation, något som tycks kunna
bli av i början av nästa år.
Sammanfattningsvis var det intressanta talare att lyssna till och roligt att få
samtala med politikerna i Bryssel. Det var särskilt uppmuntrande att så många
parlamentariker ställer sig positiva till NWC, även om de alla befinner sig på
samma sida på det politiska spektrumet. Frågan landar dock i vad EU-parla-
mentet egentligen kan göra åt problemet. Inte mycket tyvärr! EU-parlamentet
har tydligen inte mycket att säga till om när det gäller säkerheten i Europa.
Kommunikationen är dålig mellan NATO och EU. Det är kanske som en
NATO- representant anmärker: ”Lots of talking, less action!”
Länder som representerar 80% av
jordens befolkning stödjer en
Nuclear Weapons Convention me-
dan Sverige tillsammans med
övriga västländer och Israel är
emot. Varför?
Ickespridningsavtalet för kärnvapen
(NPT) trädde i kraft 1970 och har
sedan dess varit föremål för mycket
diskussion. Otvivelaktigt har avtalets
tillkomst lett till färre nya kärnva-
penstater men nu börjar avtalets
nackdelar bli så påtagliga att man kan
ifrågasätta om det har någon framtid.
Det problematiska är avtalets diskri-
minerande karaktär, där fem länder
givits exklusiv rätt att inneha kärnva-
pen (USA, Sovjetunionen/Ryssland,
Kina, Storbritannien och Frankrike)
mot löfte att avskaffa dem.
Tre länder har ställt sig utanför
avtalet och senare skaffat sig kärnva-
pen, Indien (1974), Pakistan (1998)
samt Israel. Nordkorea begärde utträ-
de ur NPT 2003 och sprängde en
mindre kärnladdning 2006.
Ett avgörande problem är att de
fem ”godkända” kärnvapenstaterna
inte tagit sin skyldighet att avskaffa
kärnvapnen på allvar. Flera moderni-
seringsprojekt av vapnen har genom-
förts och nya är på gång, i bl a USA
och Storbritannien. Att ett antal län-
der ställt sig utanför avtalet och
därefter skaffat sig kärnvapen har
medfört ökade lokala spänningar med
risk för kärnvapenanvändning. Det
gäller den indiska subkontinenten där
Pakistan och Indien står emot varand-
ra och det eldfängda Mellanöstern
där Israels införskaffande av ”bom-
ben” är en oroande riskfaktor.
Iran (som är med i NPT) har under
många år haft ett hemligt nukleärt
utvecklingsprogram. Nu samarbetar
man med IAEA men har inte levt upp
till kravet på fullständiga inspektio-
ner. Det tidigare hemliga programmet
gör att FN:s säkerhetsråd misstänker
att Iran är i färd med att skaffa sig
kärnvapen och man har därför hotat
med sanktioner om inte anriknings-
programmet avbryts. Detta är på sitt
sätt anmärkningsvärt eftersom Iran
enligt NPT har rätt att utveckla civil
kärnkraft, inklusive anrikningspro-
gram.
NPT delar i praktiken upp världens
länder i två lag: ett A-lag som defini-
erats som kärnvapenländer och ett B-
lag bestående av icke kärnvapenlän-
der. Det är en utbredd uppfattning,
speciellt i andra delar av världen, att
den här uppdelningen nu är orimlig
och kontraproduktiv när man ser kärn-
vapenstaternas ovilja att avskaffa
sina vapen. När man dessutom ser
hur det tillkommit risk för kärnvapen-
användning kring länder som inte är
med i NPT är det uppenbart att avta-
let inte löser framtidens problem.
En konvention om kärnvapnens
totala avskaffande den logiska lös-
ningen!
Malaysia har sedan lång tid årligen
lagt fram ett resolutionsförslag i
generalförsamlingen där man föreslår
att arbetet på en konvention som för-
bjuder all användning och innehav av
kärnvapen skall påbörjas. Denna re-
solution var senast uppe för omröst-
ning 8 januari i år.
För resolutionen röstade 120 länder
däribland Kina, Indien, Pakistan,
Nordkorea och Iran. Ryssland lade
ner sin röst. Västvärlden, inklusive
Sverige röstade mangrant emot lik-
som Israel!
Kartan på baksidan visar hur geo-
grafi samt politisk och kulturell till-
hörighet styrt röstningen. Ändå, eller
kanske snarare därför måste frågan
ställas: bör inte ett land som Sverige,
som i alla år varit emot kärnvapen
och själv valt att avstå från att
utveckla kärnvapen, ställa sig i spet-
sen för kärnvapnens totala avskaffan-
de, något som NPT aldrig kan uppnå.
Man kan också konstatera att
Malaysias förslag stöds av länder
representerande 80% av världens
befolkning medan de som röstade
emot representerar ca 15%. Ett över-
väldigande folkflertal står alltså
bakom förslaget och att flera ”proble-
matiska” länder är med är uppmunt-
rande. Se hur Indien och Pakistan
gemensamt och i god ordning skulle
kunna avskaffa sina kärnvapen. Om
tidigare fiender skall kunna avrusta
måste alla vara med.
Det är upprörande att Sverige stäl-
ler sig lojalt med kärnvapenländerna
USA, Storbritannien och Frankrike i
denna fråga. NPT är inte tillräckligt
längre och det är dags för SLMK
(och IPPNW förstås) att fokusera på
en kärnvapenkonvention! Ickesprid-
ningsavtalet har tjänat världen men
nu måste arbetet gå vidare och vi
måste förmå Sverige och övriga
Västländer att stödja en Nuclear
Weapons Convention. Bara så får vi
en säkrare värld!
Erland Richardson
SLMK Stockholm
Debatt
Sverige och andra västländer hinder
för kärnvapenkonvention
Läkare mot kärnvapen 2008:114
14
Läkare mot kärnvapen 2008:113
15
Läkare mot kärnvapen 2008:114
16
Seks fremmødte, ingen udover den sædvanlige flok!
1. Som dirigentvalgtes Ole. Han konstaterede, at lands-
mødet var lovligt indvarslet. Dog er der uheldigt, at det
ikke blev afholdt den annoncerede lørdag (30.08), men
vi havde dog arrangeret os med en vagt (Jacob) så ingen
skulle gå forgæves. Ingen udover Jacob mødte dog op
den dag.
2.Formandsberetning. Blev godkendt.
3.Beretning fra International Councillor: Blev oplæst
og herefter godkendt.
Efter disse to beretninger udspandt der sig en livlig debat
om foreningens anliggende og eksistensberettigelse. Der
var enighed om, at foreningen ikke skal nedlægges. Vi vil
prioritere en henvendelse til de danske MF’ere højt (m.h.p.
at gøre dem opmærksom på, at der stadig eksisterer en
trussel mod menneskehedens overlevelse fra atomvåbne-
ne, og hvad de kan gøre som MF’ere). Der har været pro-
blemer med at åbne Klaus’ udkast. Han blev derfor bedt
om igen at rundsende brevet i en opdateret udgave incl.
links til de andre organisationer, der arbejder med a-våben.
Brevet skal have IPPNW’s logo m.v. for at se mere pro-
fessionelt ud. Det blev ikke afklaret, hvor mange det skal
sendes til (alle eller kun gruppeformændene?).
Focus-punkter for fremtidige aktiviteter i øvrigt: Klima-
topmødet i dec. 2009 i Kbh. Vi forventer, at der etableres
en NGO-kongres sideløbende. Her vil vi satse på at få en
stand og fortælle om konsekvenser af en begrænset kerne-
våben-udveksling i f.eks. Sydøstasien (Indien – Paktistan)
og de klimamæssige konsekvenser heraf.
Endvidere Globale Lægers møde i 2010 i Kbh., forment-
lig med samme stand.
4.Regnskab:Vi kom ud af 2007 med et lille overskud, på
kr. 2.660 kr. Formue pr. 21.12.07: 23.580 kr. Regnskabet
godkendt af de interne revisorer (Ole og Bent P.) og det
blev herefter godkendt af de fremmødte. Budget 2009
blev fremlagt. Det opererer med et underskud på 7.500
kr. Vi har svært ved at pege på besparelser.
5.Fastsættelse af kontingent. Der var forslag om at øge
det til 350 kr., det blev nedstemt. Til gengæld skal såvel
aktive læge som pensionister betale 300 kr. I praksis er
der dog mange, der betaler mindre! Studenter-medlem-
mer slipper som hidtil med 100 kr.
6.Valg af formand: Povl havde et ønske om at blive afløst
på formandsposten, men at fortsætte med sekretærfunk-
tionen. Da ikke andre ville påtage sig formandshvervet,
blev Povl overtalt til at fortsætte. Han får dog opbakning
til ikke at varetage de internationale relationer, det skal
IC (Cæcilie) klare (hvilket hun gør så udmærket i forve-
jen), ligesom han må uddelegere praktiske opgaver,
hvor det er muligt.
7.Valg af koordinationsudvalg. Genvalg til alle.
8.Valg af interne revisorer: Ole og Bent genvalgt.
9.Evt. Povl nævnte en henvendelse fra Danmarks
Fredsråd, der beder om kontingent. Det blev afvist, da
Fredsrådet har udmærket sig ved ikke at have aktivite-
ter. Vi vil se aktiviteter førend vi betaler kontingent.
Niels nævnte vores henvendelse fra maj måned til
Folketinget om Klyngebomber. Udover en ”tak for frem-
sendelsen” har vi ikke fået nogen respons.
Mødet slut kl. ca. 17
Referat ved Povl
Atomvåben
Der har været status quo. Hovedindsatsen fra USA’s og
IAEA’s side går på at forhindre proliferationen af atom-
våben, ikke afskaffelsen af dem som sådan.
Iran og Nordkorea har atter i år været de meste omtalte
lande. Nordkorea overraskede positivt i slutningen af 2007
ved at meddele, at man ville opgive sit atomvåbenprogram
mod til gengæld at få leverancer af olie og madvarer. Man
vil dog ikke gå med til uanmeldte inspektioner af det store
anlæg i Youngbann. Senest har der været skærmydsler
igen mellem de 6 parter (Nordkorea vs. Kina, USA, Japan,
EU og Rusland), fordi Nordkorea er utilfreds med fortsat at
stå på USA’ s liste over lande, der støtter terror.
Iran leger fortsat kispus med omverdenen, hvad dets
atomprogram angår. Iran hævder vedholdende, at deres
anlæg kun har fredelige formål, mens omverdenen (USA,
Israel, EU, IAEA) er overbeviste om, at de arbejder hårdt
på at få fremstillet atomvåben. Senest har landet affyret en
serie mellemdistance raketter, der er i stand til at nå Israel.
Den vestlige verden truer med økonomiske sanktioner,
Referat af landsmøde i DLMK afholdt 06.09.2008 kl. 14
Formandsberetning DLMK 2007/08
Läkare mot kärnvapen 2008:114
17
mens en egentlig besættelse af landet a lá Irak anses for at
være komplet urealistisk.
Missile defence
Som det vil være bekendt har USA indgået aftale med
Polen og Tjekkiet om opstilling af henholdsvis jord-til-luft
missiler og en opsporingsradar, som skal afsløre og
nedskyde missiler fra f.eks. Iran, rettet mod Europa eller
måske USA. Rusland raser over aftalerne og truer med at
rette sine missiler mod europæiske mål igen. Der er dog
næppe fare for at genoplive den kolde krig, får vi forkla-
ret, det drejer sig om ”tomme trusler” fra russisk side. Men
Rusland kan godt vise tænder, hvis dets interesser bliver
gået for nær, jævnfør den nylige invasion i Georgien.
Borgmester-kampagnen
Vi har fået positivt svar fra 13 borgmester, som godt vil
være med i Mayors for Peace. Man kan så spørge sig selv,
om det er for få eller tilfredsstillende. I Norge har de fået
rigtig mange borgmestre med (76), mens man i Sverige (4)
kun synes at satse på de større byers borgmester. Men
ellers har det været en god kampagne på den måde, at
næsten alle af os var aktive og prøvede at få een eller flere
borgmestre med. Med til analysen af udbytte af kampag-
nen hører også, at vi ikke var de eneste, der kontaktede
borgmestrene, også Danmarks Naturfredningsforening har
haft en borgmester-kampagne vedr. Grønne kommuner,
der gør noget ved CO2 – udslippet. Også en menneske-
rettighedsforening (Amnesty International?) har været på
banen.
Thule-arbejdernes helbred
I juni måned kom der en henvendelse til mig fra Jens
Zinglersen, formand for de strålingsramte ansatte på
Thulebasen. Han ønskede lægelig hjælp til at rejse en sag
ved EU-domstolen for at få dømt den danske stat (?) til at
betale 4 tidligere Thule-arbejdere erstatning for den cancer-
sygdom, de påstås at have pådraget sig p.gr. udsættelse for
radioaktive stoffer i forbindelse med flystyrtet på havisen
udfor Thule Air Base, 21. januar 1968.
Jeg svarede tilbage efter at have foretaget en vis research,
at jeg ikke ønskede at foretage et lægeligt skøn om sam-
menhængen mellem ekspositionen og cancersygdommene.
Jeg henviste til den ph.d. afhandling, som Knud Juel for-
svarede i 1996 om Thule-arbejdernes helbred, hvor han
fandt, ”at sammenlignet med dødeligheden i den danske
bef. udviste hele gruppen af ansatte på Thule-basen en
overdødelighed. Følgende dødsårsager havde en særlig høj
dødelighed: Lungekræft, hjertesygdom, alkoholisme,
levercirrhose, selvmord, luftfartsulykker, ulykker ved ild
og el. Det gjaldt både dem, der var ansat i oprydningsperi-
oden, og dem, der er ansat uden for. Dødsårsagsmønstret
tydede på en forholdsvis belastet livsstil og levemåde.
Analysen kan med stor sikkerhed afvise, at Thule-
arbejderne er blevet påført en stor overdødelighed efter
flystyrtet.”
Thulearbejdernes forening har haft kontakt med en advo-
kat i New York, Ian Anderson, som har henvendt sig til
Cæcilie for at få hende til at indgå i søgsmålet. Cæcilie har
henvendt sig til vore kolleger i Norge og Sverige og også
forsøgt at få kontakt med Harriet Dige-Pedersen, vores
ekspert i stråle-hygiejne, uden held. Cæcilie måtte svare til-
bage til IA, at hun heller ikke så sig i stand til at stille op til
at levere en tilbundsgående vurdering af disse svære
spørgsmål. Advokaten har herefter syrligt bemærket, at han
da troede, at IPPNW/DLMK var oprettet for at kunne hjæl-
pe de stakkels mennesker, der pådrager sig sygdom som
følge af radioaktiv eksponering ved fremstillingen eller
ulykker med atomvåben.
Jeg har udskrevet korrespondancerne med Jens Zinglersen
og Ian Anderson, og I er velkomne til at læse dem og kom-
mentere dem.
DLMK’s fremtid
Jeg synes den ser dyster ud. Der er flere krise-tegn:
1. Jævnt faldende medlemstal. Vi mister hvert år 20-30
medlemmer og får ingen nye, udover ganske få med års
mellemrum. Flere medlemmer falder fra p.gr.a. dødsfald.
Hvis udviklingen fortsætter uændret, vil vi have nået 0
medlemmer om ca. 10 år. I år har 244 betalt kontingent.
2. Der er ingen henvendelser fra medierne for at høre vores
mening om atomvåben-spørgsmål – med andre ord: Vi er
ukendte i offentligheden og det har vi været i årevis.
3. Atomvåben er ikke på dagsordenen og har ikke været det
længe. Kampagnen overfor vore MF’ere (PNND) har kun
givet et magert resultat. Mødet i sept. 2007 på
Christiansborg om atomvåben, blev kun besøgt af en
MF’er, nemlig Mogens Lykketoft, der var inviteret som
taler.
Indenfor IPPNW har vore australske kolleger taget initiativ
til en kampagne, som skal genoplive kampen mod atom-
våbnene. Den hedder ICAN. Der er meget entusiasme
omkring kampagnen men det er småt med interessen for
kampagnen, dels blandt fredsfolk generelt dels i offentlig-
heden.
Jeg ved ikke, hvad vi skal gøre. Og jeg ser ingen tegn på,
at kampagnen mod atomvåben vinder terræn i FN eller
andre fora – de eneste officielle initiativer, vi hører om,
handler om at begrænse spredningen af atomvåben.
Jeg har bemærket mig, at PSR har taget klimaforandring-
erne på programmet i erkendelse af, at dette emne nok
optager amerikanerne mere end atomvåbnene gør.
Og jeg bliver nødt til at sige, at 1 meget aktivt medlem
ikke gør det ud for en hel forening! Det er flot, at Cæcilie
er avanceret i IPPNW til Europæisk Vice-councillor, men
det virker forkert, at hendes baggrund, DLMK, er en hen-
sygnende forening.
Povl Revsbech
Minnesstund för Hiroshima i Storkyrkan
I Storkyrkan finns kampen mellan gott
och ont åskådliggjord i Bernt Notkes
magnifika träskulptur S:t Göran och
draken. Där under kyrkans vackra
tegelvalv utmanade en gång IPPNW:s
co-president Bernard Lown kärnva-
pendraken. Året var 1985 och IPPNW
hade just fått Nobels fredspris.
Vid flera tillfällen har SLMK till-
sammans med präst från församlingen
anordnat minneshögtid i Storkyrkan
på Hiroshimadagen, så även i år.
SLMKs ordförande Frida Sundberg
påminde i sitt tal om att ingen nation
tillfredsställande kunnat motivera ett
fortsatt kärnvapeninnehav. Det är far-
ligt, kostsamt och stjäl pengar från
angelägna satsningar. Indien är ett
talande exempel på kärnvapnens dår-
skap. Man satsar på kärnvapen, men
borde istället lägga sina resurser på att
bekämpa analfabetism och fattigdom
samt brister i hälsovård och hygien.
Det finns risk för kärnvapenkrig med
Pakistan med miljontals döda och
nukleär vinter som följd. Skrota kärn-
vapnen, förbättra undervisning, häl-
sovård och bygg fler dass istället,
manade hon. Frida uppmanade också
utrikesminister Carl Bildt att säga nej
i Nuclear Suppliers Grouptill att USA
bistår Indien med kärnvapenteknologi.
Maj-Britt Theorin, tidigare nedrust-
ningsambassadör och medlem i Can-
berrakomissionen, berättade konkreta
minnen från många år av frustrerande
nedrustningsarbete. Hon berättade
hur USA med hårda påtryckningar
försökte hindra Internationella dom-
stolen i Haag att yttra sig över kärn-
vapnens laglighet och hur dåvarande
statsministern Carl Bildt försökte
hindra svenska riksdagens stöd för
domstolens arbete. Hon var också
mycket kritisk till att kärnvapensta-
terna bryter mot ickespridnings-avtalet.
Frida Sundbergs och Maj-Britt
Theorins engagerade tal inramades av
en kort andaktsstund ledd av prästen
Sabina Koij, och av orgelmusik och
två långsamma satser ur cellosonater
av Johan Sebastian Bach.
Kärnvapendraken går inte säker.
Gösta Alfvén
Hur man avskaffar alla kärnvapen
före år 2020
Hiroshimadagen 2008 i Göteborg
Med denna lockande titel talade
Gunnar Westberg vid årets Hiroshima-
dagsmanifestationer i Göteborg. Två
möten hölls till åminnelse av offren för
atombomberna över Hiroshima och
Nagasaki 1945, på förmiddagen i
Allégården och på kvällen i fredslun-
den i Vasaparken. Jazzmusiker för fred
spelade, Gunnar talade och därefter
öppnade Vasakyrkan sitt församlings-
hem för kaffeservering. Mötet avsluta-
des med klockringning i Vasakyrkan.
Vid mötena antogs ett yttrande som
sändes till utrikesminister Carl Bildt,
regeringen, riksdagspartierna och
massmedia, med krav bland annat om
att Sverige i EU och i FN arbetar för
att seriösa förhandlingar bedrivs för
kärnvapnens avskaffande inom EU
och senare i världen.
I uttalandet instämde närvarande
medlemmar av Yrkesgrupper mot
Kärnvapen, Internationella kvinnoför-
bundet för fred och frihet, Kvinnor för
fred, Allégårdens pensionärsförening
och övriga till Fredsam knutna organi-
sationer.
Monica Engvall
Svenska Tandläkare mot Kärnvapen
Läkare mot kärnvapen 2008:114
18
Maj-Britt Theorin talar i Storkyrkan. Foto: Gösta Alfvén
Läkare mot kärnvapen 2008:114
19
T
al av Gunnar Westberg vid minnesstunden över Hiroshima den 6 aug 2008 i Göteborg
Hör nu på go’vänner så skall jag
för er berätta
hur man avskaffar alla världens
kärnvapen före år 2020!
Varför år 2020? Jo, så här: År
1986 satt Ronald Reagan och
Mikhail Gorbatjov i Reykjavik och
upptäckte att dom båda ville
avskaffa all världens kärnvapen
före sekelskiftet 2000. Ronald
Reagan, han som talat om att
bomba Ondskans Imperium med
kärnvapen, hade blivit omvänd.
Han hade varit på bio. Där hade
han sett filmen ”The Day After”,
som visade världen efter ett kärn-
vapenkrig. Är det detta atomkriget
skulle medföra, då måste kärn-
vapnen avskaffas, var hans ome-
delbara insikt. Gorbatjov hade träf-
fat grundarna för IPPNW Bernard
Lown och Evgenij Tjasov, och lärt
sig att ett kärnvapenkrig kan utplå-
na mänskligheten. ”Och då, vid
sekelskiftet, då jag är en mycket
gammal man, skall vi träffas,
Mikhail, och avskaffa den sista
raketen. Och sen ordna världens
största party för hela mänsklighe-
ten” sade Reagan.
Tyvärr blev det inte som dom
hoppats. De som älskade bom-
ben, t ex Edward Teller, vätebom-
bens fader, och Richard Perle,
”mörkrets furste”, som vidhöll att
man borde bomba bort Sovjet-
unionen, påminde Reagan om
Rymdförsvaret. Sköldarna i rym-
den som skulle för all framtid ge
trygghet åt USA ville Reagan inte
ge upp. Gorbatjov insåg att då
kunde han inte få med sig genera-
lerna i Kreml. Drömmen dog.
Men det blev i vart fall kärnva-
pennedrustning. År 1986 fanns
omkring 72.000 atomvapen, idag
är dom 26.000. Med den takten
skulle kärnvapnen vara skrotade
år 2020. Tyvärr har minskningen
gått långsamt på senare år,
särskilt under de första fyra åren
av Bush regeringstid. Men vi ser
att de tekniska förutsättningarna
för nedrustning räcker till.
Sen behövs det en vägbeskriv-
ning, steg för steg mot avskaffan-
det. Vägbeskrivningen finns.
Vidare behövs politisk vilja. Den
fanns 1986, och kanske håller den
på att återuppväckas.
Slutligen behövs en stark inter-
nationell opinion. Den måste vi
skapa.
Vägbeskrivningen:
Canberrakommissionen 1996 visa-
de hur man borde gå fram. Vid
NPT-konferensen, konferensen
mot kärnvapenspridning, år 2000
kom alla, även kärnvapenmakter-
na, överens om Tretton Steg för att
avskaffa atomvapnen. Tyvärr för-
klarade den nya amerikanska
regeringen, som tillträdde ett halvt
år senare, att denna överenskom-
melse var ”inoperative”. Frankrike
jublade, man gillade aldrig tanken
på att avskaffa de gloriösa kärn-
vapnen. ”Frankrike vill inte avskaf-
fa sina kärnvapen förrän den sista
pilbågen bränts upp”. Den är nu
en huvuduppgift för oss att vid
nästa NPT-konferens år 2010 åter-
uppväcka de Tretton Stegen.
Blixkommissionens rapport
”Terrorvapnen” ger ytterligare kon-
kretion år dessa steg och åtgärder
som är nödvändiga.Slutligen
finns i boken Securing our
Survival, SoS, utgiven av jurister
och läkare mot kärnvapen ett
mycket detaljerat utkast till en kon-
vention mot kärnvapen, Den skul-
le vara till särskild hjälp för att
finna de sista av de tretton stegen
och för att kunna övervaka att
världen förblir kärnvapenfri.
Alla dessa steg bygger på Trust
but Verify, ha förtroende men
bekräfta, inspektera. Den som
säger att man inte kan lita på
”motståndaren” i kärnvapenned-
rustningen har inte läst på. Varje
steg kan och skall verifieras. Det
skapar ökande förtroende.
Den politiska viljan från Reykjavik
1986 har överlevt hos George
Shultz, som i egenskap av utrikes-
minister var där. Han har nu till-
sammans med William Perry,
Clinton’s utrikesminister, Henry
Kissinger (!), tidigare utrikesminis-
ter m m, och Sam Nunn, i många
år ordförande i senatens utrikesut-
skott, skrivit två artiklar i Wall
Street Journal, i januari 2007 och
2008 om ”En värld fri från kärnva-
pen”. Man inser att kärnvapen är
ett enormt hot mot mänskligheten.
Man anser också att risken för
kärnvapenspridning ökar USA:s
otrygghet och minskar USA:s möj-
ligheter att genomföra sin politik i
världen. Om alltfler länder skaffar
kärnvapen kan USA inte hota med
några militära åtgärder, motstån-
darlandet kan hota med sina kärn-
vapen. I en värld utan kärnvapen
däremot skulle USA vara totalt
dominerande i militärt avseende.
Kanske är det denna ”realpolitiska”
aspekt som gör att Henry Kiss-
inger anslutit sig. För övrigt har
mer än två tredjedelar av de nu
levande 24 amerikanska f d utri-
kesministrarna, försvarsministrar-
na och säkerhetsrådgivarna uttalat
sitt stöd för ”De Fyra”.
De två presidentkandidaterna
stöder också dessa krav på att
USA skall ta ledningen för kärn-
vapnens avskaffande. Obama talar
konkret och tydligt, McCain talar
mer otydligt om en mer avlägsen
framtid.
Kanske får vi i början av 2009
uppleva ett möte mellan den ame-
rikanske och den ryske presiden-
ten som lägger upp strategin för
En Värld fri från Kärnvapen! Vi
skall påminna dom om dom dröjer!
Men kan Ryssland acceptera en
värld där USA dominerar i kraft av
sin överlägsenhet i konventionella
vapen? Det vet vi inte. George
Shultz säger att han fått tydligt
stöd från ledande ryska politiker.
Säkerligen vill ryssarna ha ett nytt
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
inge.axelsson@miun.se
SIPRI Yearbook 2008
Den 39:e årsboken från Stockholm
International Peace Research Institut
(SIPRI) innehåller både sorgliga och
hoppfulla nyheter:
•
14 militära konflikter (’major
armed conflicts’) pågick under
2007. Antalet varierar från år till
år med sett på 10 års sikt minskar
antalet konflikter. Alla konflikter
under 2007 var inbördeskrig.
•
8 länder har tillsammans nästan
10.200 stridsberedda kärnvapen.
•
De militära utgifterna, vapenpro-
duktionen och vapenförsäljning-
en i världen ökade under 2007.
•
Ryssland uppträder med förnyat
självförtroende bl.a. grundat på
inkomsterna från dess naturrike-
domar.
•
En influensapandemi lurar runt
hörnet och hotar global hälsa och
säkerhet.
Antal utplacerade, stridsberedda kärn-
vapen (stridsspetsar) i januari 2008
enligt SIPRI:s uppskattning:
LandAntal utplacerade
stridsspetsar
Ryssland5 189
USA4 075
Frankrike348
Storbritannien185
Kina176
Israel80
Indien60-70
Pakistan60
Summa10 183
”Nuclear forensics” är ett nytt forsk-
ningsfält som innebär analys av radio-
aktivt material för att bestämma dess
historia. Analys av miljöprover från
Nordkorea och Iran har gett starkt evi-
dens för hemlig anrikning av plutoni-
um respektive uran.
SIPRI Yearbook 2008.
Oxford University Press 2008.
www.sipri.org
Förbud mot klusterbomber
en seger för mänskligheten
Vid ett möte i Dublin i maj-juni för-
klarades en hel grupp av vapen för
olagliga: klusterbomber. Staterna
bakom fördraget förband sig också att
hjälpa offren för klusterbomber.
Människor prioriteras framför vapen.
Klusterbomber har länge varit mora-
liskt oacceptabla men är nu också
olagliga, konstaterar Jakob Kellen-
berg, ordförande i Röda Korsets inter-
nationella kommitté. Enligt nya data
är 97 % av offren civila. Man räknar
med att 100.000 människor jorden
runt är permanent skadade av kluster-
bomber. Den brittiske premiärminis-
tern Gordon Brown gav vid konferen-
sen instruktioner till Storbritanniens
förhandlare att inte försöka utnyttja
kryphål eller förhala förhandlingarna.
Efter Gordon Browns utspel kan
knappast USA och andra västländer
agera mot överenskommelsen i
Dublin.
Moszynski P,
BMJ 2008;336:1268-1269 (7 June)
www.handicapinternational.be
Barnsoldater
Antalet konflikter som barnsoldater
deltar i har minskat från 27 konflikter
år 2004 till 17 i slutet av år 2007,
20
Läkare mot kärnvapen 2008:114
START-avtal, det gamla löper ut år
2009. Vidare vill man ha djupa
nedskärningar i kärnvapnens antal
och förmodligen följer dom med
mycket långt på vägen mot kärnva-
penfrihet. Men skall man ner mot
noll kräver ryssarna förmodligen
amerikanska eftergifter. T ex i
fråga om det s k missilförsvaret.
Skall nu Stjärnornas Krig förstöra
allt igen? Men med en allt svagare
amerikansk ekonomi borde det
vara möjligt att pensionera denna
vita elefant. Obama vill i vart fall
inte satsa pengar på ett icke utprö-
vat missilförsvar.
Man vet inte förrän man försökt.
Och skulle ryssarna inte vilja
samarbeta måste de europeiska
länderna lägga ner stor kraft på att
övertala ryssarna, med ekonomis-
ka och politiska argument.
EU är viktigt, och Sverige kan
spela en roll. Utrikesminister Carl
Bildt är ett problem. Han har inte
ursäkten av att vara okunnig, nej
han inser att kärnvapenhotet är
den största omedelbara faran för
mänskligheten. Men han är passiv.
Sverige har visserligen fram-
gångsrikt drivit en resolution i FN
för att kärnvapnen skall tas ur
omedelbar avfyrningsberedskap,
men därutöver intet. Det förefaller
som om han, och hela EU, viker
sig för den franska statsledningen.
Sverige och EU:s ministerråd bör
ta till sig kraven från EU-parlamen-
tet och från flera europeiska parla-
ment som gång på gång krävt att
NATO-kärnvapnen skall tas bort
från Europa, och att EU skall arbe-
ta för en kärnvapenfri värld, inte i
en utopisk framtid men nu. Nu, i
EU och i FN, starta arbetet för att
med snabba och säkra steg börja
vandringen mot Noll Kärnvapen i
världen. Detta fordrar en öppen
debatt i EU. Ställer Frankrike inte
upp, får vi hälla ut franskt vin i
rännstenen igen och tala om för
Sarkozy att Frankrikes Ära fordrar
att han ställer upp för en värld fri
från hotet av förintelse genom kärn-
vapen.
Gunnar Westberg
Läkare mot kärnvapen 2008:114
21
enligt en rapport från the Coalition to
stop the use of Child Soldiers. An-
talet barnsoldater uppskattas grovt till
250.000.
Human Security News Weekly,
issue 109, 19-23 May 2008
Global Peace Index:
Island bäst, Irak värst
1. Island
2. Danmark
3. Norge
4. Nya Zeeland
5. Japan
8. Finland
13. Sverige
140. Irak
Sverige förlorar det Nordiska Freds-
mästerskapet bl.a. på grund av vår
mycket större vapenhandel och fler
mord (allt räknat per 100 000 invånare).
www.visionofhumanity.org
Barnleukemi nära
kärnkraftverk
En sammanfattning av relevanta studi-
er, bl.a. 4 studier från Tyskland och
Frankrike 2007-2008, visar på starkt
evidens för att barn som bor inom 70
km från ett kärnkraftverk löper ökad
risk för leukemi. Oddskvoten blir
dock >1.3 bara inom de allra närmas-
te kilometrarna. Barnens stråldos
kommer främst från maten. Kanske
bör man avråda dem som bor nära kärn-
kraftverk att äta grönsaker från den
egna trädgården.
Fairlie I. New evidence of childhood
leukaemias near nuclear power sta-
tions. Medicine, Conflict and Survival
Vol. 24(3), July–September 2008,
219–227
Fallet Bruce Ivins
Efter terrordåden mot World Trade
Center på Manhattan år 2001 dog 5
amerikaner av mjältbrand (Anthrax).
De hade smittats av kontaminerade
brev. Dr Bruce Ivins, mikrobiologisk
forskare inom amerikanska armén,
begick självmord sedan FBI samlat
ihop starka indicier för att det var
Ivins som postat de smittade breven.
Det förmodade motivet var att myn-
digheter i USA skulle skrämmas att
köpa in stora mängder av ett anthrax-
vaccin vars patent Ivins var delägare i.
Laura H. Kahn, läkare och forskare
inom ”Science and Global Security”
vid Princeton University, påpekar att
den intensiva uppbyggnaden av privata
och statliga ”biodefense laboratories”
i USA medför risker. Kanske utgör
urspårade, egna forskare en större risk
för biologisk terror än terrorister från
andra kulturer? Många mikrobiologer
i USA har undertecknat ett brev om att
”biodefense laboratories” skulle sluta
koncentrera sig på exotiska sjukdomar
som mjältbrand, pest och tularemi och
istället inrikta sig på redan existerande
hot: multiresistent tuberkulos, West
Nile virus, HIV/AIDS och influensa.
”The sad tale of Bruce Ivins illustrates
that the most dangerous bioterrorism
threat we face is from ourselves. Now
that the FBI has declared that the anth-
rax case is closed
, there should be a
congressional investigation into the
entire saga that includes a public
debate about our future priorities in
‘biodefense’.”
Kahn LH. Biosecurity lessons from
the Bruce Ivins case.
Bulletin of the Atomic Scientists
www.thebulletin.org
8 August 2008
Fullständiga provstopps-
avtalet (CTBT)
Idag, den 6 september, kan man läsa
på hemsidan för organisationen för
provstoppsavtalet att 179 länder är
medlemmar i avtalet och 144 länder
har ratificerat (bekräftat) avtalet. Irak
är senaste undertecknande land och
Colombia senaste ratificerande land.
Arton länder har inte undertecknat
CTBT, däribland Indien och Pakistan.
Övriga kärnvapenländer har under-
tecknat avtalet, men Israel, Kina och
USA har inte ratificerat det.
Preparatory commission for the com-
prehensive nuclear-test-ban treaty
organization
www.ctbto.org
Jag kan = I can = ican =
International Campaign To
Abolish Nuclear Weapons
ican citerar på sin hemsida
Hiroshimas borgmästare: “... the only
role for nuclear weapons is to be abo-
lished.”- Hiroshima Mayor Tadatoshi
Akiba, August 6, 2008. På hemsidan
kan man också läsa att tre f.d. utrikes-
ministrar i Storbritannien krävt en
drastisk nedskärning av kärnvapenar-
senalerna. Tidigare har två f.d. utrikes-
ministrar i USA, Henry Kissinger och
George Shultz, förespråkat en avveck-
ling av alla kärnvapen.
ican www.icanw.org
Från sommarens
hängmatteläsning:
Kärnvapnen nämns inte i
den amerikanska president-
kampanjen
Hillary Rodham Clinton blev inte
Demokratiska partiets presidentkandi-
dat år 2008 trots att hon hade en sådan
förkrossande ledning i de första opini-
onsmätningarna. Barack Obama vann
partiets nominering med sitt tal om
förändring – ”change”. I september
2007 skrev Erik Åsard, professor i
nordamerikastudier i Uppsala, en
insiktsfull bok om advokaten och full-
blodspolitikern Mrs Hillary R Clinton
där han rätt väl täckte in det som sedan
hände i USA. Boken handlar nog så
naturligt mest om amerikansk inrikes-
politik men som tämligen färsk sena-
tor för New York kastas Hillary
Clinton den 11 september 2001
huvudstupa in i utrikes- och försvars-
politiken i och med terrorattackerna
mot World Trade Center och Pen-
tagon.
De första timmarna efter terrorattack-
erna använde Hillary Clinton dock till
att försöka få tag på dottern Chelsea,
som arbetade på Manhattan och bru-
kade morgonjogga nära World Trade
Center, och att hålla kontakt med
maken Bill som befann sig i Austra-
Läkare mot kärnvapen 2008:114
22
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
DLMK:s
Bestyrelse
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail:
revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger
og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemed-
lemmer
DLMKs hjemmeside:
www.dlmk.dk
byggande syfte). Det var den sist-
nämnda linjen som även Hillary
Clinton ställde upp på under den patri-
otiska yran efter ”nine-eleven”, vilket
hon ångrat djupt. Erik Åsard skriver:
”Under den tid som jag kan överblicka
har jag inte upplevt en mer inkompe-
tent administration än den som letts av
George W. Bush.” (Sida 208)
”Irakkriget måste betraktas som
USA:s största utrikespolitiska miss-
lyckande någonsin. Strategiskt är det
ett större debacle än till och med
Vietnam, eftersom de geopolitiska
verkningarna av Irakkriget är potenti-
ellt mer omfattande.” (Sida 215)
”...hans [George W. Bush’s] förste
utrikesminister Colin Powell som var
militär överbefälhavare under Gulf-
kriget 1990-91. Vid ett möte med
Bush den 5 augusti 2002 varnade
Powell för att ett krig mot Irak skulle
bli mycket blodigare och betydligt
mer komplicerat än det mot talibaner-
na i Afghanistan.” —- ”Hur länge
skulle ockupationen vara? Det kunde
ingen veta. Hur skulle man definiera
’framgång’? Det var lika oklart.”
(Sida 216)
Min bild av Hillary Clinton har påver-
kats negativt av att hon lär ha sagt att
”jag skulle inte avstå från något
vapen” när Barack Obama sagt att han
uteslöt användning kärnvapen i
Afghanistan (omnämns inte i Åsards
bok). Hittills har den politiska striden
nästan inte alls berört kärnvapenfrå-
gorna – en tyst överenskommelse
bland de stridande politikerna?
Erik Åsard: Hillary Rodham Clinton:
En politisk biografi. Lund: Historiska
Media, 2008.
lien. Mobiltelefonin över Manhattan
bröt samman men så småningom ring-
de en storgråtande Chelsea från nära
”ground zero”.
Hillary Clinton bestämde efter ”Sep-
tember nine-eleven” att stödja presi-
dent George W Bush vad han än hitta-
de på. Hon hade före ”nine-eleven”
sökt kontakt med flera generaler och
offentligt framhållit sig som en för-
svarsvän som ville höja militärbudge-
ten. Nu gjorde hon, enligt Erik Åsard,
sitt största misstag: hon röstade i sena-
ten för kriget mot Irak. Senare har hon
svängt och är en frän kritiker av
Irakkriget. Hon talar inte frivilligt om
att hon faktiskt stödde kriget för fem
år sedan och när hon får frågor om
detta säger hon att Bushadmini-
strationen vilseledde henne och andra
genom att ljuga om fakta. Det är del-
vis rätt, men – påpekar Åsard – flera
andra politiker som bytt sida som
Hillary Clinton har gjort avbön och
erkänt att de gjort en felbedömning.
Och Barack Obama (då delstatssena-
tor i Illinois, innan han blev senator i
Capitolium, Washington D.C.) var re-
dan från början motståndare till
Irakkriget.
Erik Åsard har skrivit en läsvärd, ini-
tierad bok som uppskattas av mig som
arbetade som gästforskare i Miami,
Florida, under Jimmy Carters presi-
dentår och som i Åsards bok kan
känna igen amerikanska fenomen som
är förvånande för en europé. I kapitel
6 redogör han för det ibland svårför-
ståeliga amerikanska sjukvårdssyste-
met med Medicaid, Medicare och
HMOs. Och om hur USA under
Ronald Reagan gick över från vara
världens största långivare till att vara
dess största låntagare genom ökad
militärbudget och sänkta skatter.
De tre sista kapitlen handlar om
Hillary Clintons kampanj att bli sena-
tor (kapitel 9) och hennes arbete som
senator (kapitel 10-11). Efter ”nine-
eleven” övergav George W Bush
inringningsdoktrinen (”policy of con-
tainment”: avskräck och avvakta) och
ersatte den med preventionslinjen
(”policy of preemption”: anfall i före-
Läkare mot kärnvapen 2008:114
23
Ordförande:Jan LarssonLinnégatan 2G,
753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Vice ordf:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Leonore Wide, Syrenparken 23,
133 35 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Medlem avGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNWs413 19 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
styrelse.mobiltel 0762-17 30 23
Tidigaree-post: gunnar.westberg@slmk.org
Co-president
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 v,
217 54 Malmö
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Johannes Norberg,
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå, tel 090-19 20 33
mobiltel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@slmk.org
Thomas Silfverberg,
Sjukhusbacken 24, 118 61 Stockholm,
tel 073-581 71 34, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
Åsa Lindström, (Studentrepresentant)
Pedagoggränd 11 G, 3, 907 30 Umeå,
tel 090-77 60 26, mobiltel 073-663 11 40
e-post: aasalin@yahoo.se
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Camilla Mattsson, Engelbrektsgatan 28 B, 3 tr,
771 30 Ludvika, mobiltel 073-369 79 93
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT-ansvarig),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Mats Hogmark, Mariebergsvägen 8, 791 50 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Erland Richardson, Ploggatan 14, 116 34 Stockholm,
tel 070-218 76 07
e-post: erland.richardson@gmail.com
Erland Richardsson, Ploggatan 14, 116 34 Stockholm,
tel 070-218 76 07
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Marianne Grapengiesser, Amerikagatan 4,
414 63 Göteborg, tel 031-14 66 62, landet 0499-222 95
e-post: marianne.grapengiesser@comhem.se
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör och kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner, (sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@telia.com
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Wenjing Tao, Polkastigen 7, 152 70 Södertälje,
tel, 073-764 19 52, e-post: wenjing.tao.471@student.ki.se
Karin Svensson, (Studentrepresentant)
Mariehemsvägen 17 B, 906 53 Umeå,
mobiltel 0735-80 75 40, e-post: iku_karin@yahoo.se
Valberedningens förslag till
SLMK:s STYRELSE
2008 – 2009
Malaysia har sedan lång tid årligen lagt fram ett resolu-
tionsförslag i generalförsamlingen där man föreslår att
arbetet på en konvention som förbjuder all användning
och innehav av kärnvapen skall påbörjas. Senast denna
resolution var uppe för omröstning var 8 januari i år.
120 länder röstade för resolutionen däribland Kina,
Indien, Pakistan, Nordkorea och Iran. Ryssland lade ner
sin röst. Västvärlden, inklusive Sverige röstade man-
grant emot liksom Israel!
Kartan ovan visar hur geografi samt politisk och kul-
turell tillhörighet styrt röstningen. Ändå, eller kanske
snarare därför måste frågan ställas: bör inte ett land som
Sverige, som i alla år varit emot kärnvapen och själv
valt att avstå från att utveckla kärnvapen, ställa sig i
spetsen för kärnvapnens totala avskaffande, något som
NPT aldrig kan uppnå.
Erland Richardsons hela debattinlägg finns på sid 14!
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Bör inte ett land som Sverige,
som valt att avstå från att utveckla kärnvapen,
ställa sig i spetsen för kärnvapnens totala avskaffande?
Grönt= röstat för NWC Rött=röstat mot NWC Blått=nedlagd röst
