Text från PDF
Läkare mot kärnvapen
Utgiven av: Svenska läkare mot kärnvapen i samarbete med: Nr 112 MARS 2008
Danska läkare mot kärnvapen• Forskare och ingenjörer mot kärnvapen• Svenska tandläkare mot kärnvapen
Nytt besök av SLMK i Iran
Läs på sidorna 8-11
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 112, mars 2008
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 HUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (113): 1 maj, 2008
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
A time for change– these words have
been repeated numerous times by US
presidential candidates during the
ongoing campaign. But does change
include nuclear weapons policy? For
an answer read Claes Andreasson’s
article in this number of LMK. Claes’
conclusion is that if the time has come
for a change in nuclear weapons policy,
then it is a very cautious change. In his
article Claes presents a survey of state-
ments on nukes made by some of the
candidates, statements which reveal that
they prefer this to be a non-question.
Some even have argued that it would be
unwise for a president to make explicit
statements on what he or she would
decide on in a hypothetical situation.
During the last year SLMK dele-
gates have visited Iran on several
occasions. In this number there is a
report from a visit by former SLMK
chairman Gösta Arturson and SLMK
member Erland Richardson. They
took part in two conferences about the
victims of the Iraqi gas attacks during
the Iran – Irak war in the 1980-ies.
Some of those most badly hurt by the
gas were treated at the burns unit of
Uppsala University Hospital, headed
at that time by professor Arturson.
In the previous number of LMK we
wrote about Mayors for Peace. This
time we present an example of what
engaged individuals can achieve: a Swe-
dish GP, Margaretha Lööf-Johanson,
managed, by presenting some basic
facts about nukes, to convince the
local politicians of her own town to
join Mayors for Peace.
Finally, Gunnar Westberg presents
two important books. The first one is
The psychology of nuclear prolifera-
tion. Identity, emotions, and foreign
policy by Jacques Hymans. The author
compares two nuclear weapon states,
India and France, with two nations
which have abstained from nukes,
Australia and Argentine. The second
book is a doctoral thesis, The pro-
spects of security cooperation: A mat-
ter of relative gains or recognition?
India and nuclear weapons controlby
Ulrika Möller. The author presents the
results of her research on the politics
behind India’s decision to construct a
nuclear bomb.
JAN LARSSON, ULF KÖNIG
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Bidragen tas helst emot
via e-post, som bifogat Worddoku-
ment. Det går även bra att skicka tex-
ten på diskett/cd. Bifoga gärna foton,
allrahelst digitala bilder med hög upp-
lösning. Papperskopior går också bra.
Fäst inga gem på fotona och skriv
inget på dem, ej heller på baksidan –
sätt istället en nummeretikett på baksi-
dan och bifoga bildtext separat. Re-
daktionen förbehåller sig rätten att
redigera och korta bidragen. Tiden
från manusstopp till postdistribution
har kortats till en månad för att tidnin-
gens innehåll ska bli färskare. Detta
kräver att tidpunkten för manus-
stopp iakttas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbilden visar blå moskén i
Isfahan, där en konferens om gas-
skadade iranier hölls i höstas. Två
SLMK-medlemmar deltog.
Läs Erland Richardsons reportage på
sidan 8.
Foto: Erland Richardson
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
113 1/5 -08juni
114 1/9 -08oktober
115 1/12 -08januari
116 1/2 -09mars
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 18
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2008:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 112
Har vi passerat “The Point of no Return”?4
Ledare
Placeras våra pensionspengar i
kärnvapenindustrin?5
Bokrecension:
Att anskaffa eller inte anskaffa kärnvapen:
Vad avgör frågan?6
Gösta Arturson tillbaka i Iran8
MITTUPPSLAGET
Bilder från
Gösta Artursons och Erland Richardsons
besök i Iran i oktober 200710
En försiktig förändring
12
USAs presidentkandidaters inställning till
kärnvapen
14
Mörbylånga kommun ansluten till
Mayors for Peace
15
Internationell utblick16
Vårmöte i Stockholm18
SLMK planerar en annonskampanj18
DLMK:s bestyrelse18
SLMK:s styrelse
2007-200819
Ny film
Kärnvapen och människans framtid20
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
Kärnvapen har kommit att bli en etab-
lerad del av vår värld. Under mer en
sextio år har de varit det yttersta hotet
och den mest imposanta maktsymbo-
len. För en del människor har de till
och med kommit att symbolisera
trygghet. Men, kanske vis av erfaren-
heten, har ingen hitintills riktigt argu-
menterat offentligt för deras praktiska
användbarhet. Det har funnits situa-
tioner då vi som mänsklighet stått vid
randen av utplåning medelst kärnva-
pen, men det har oftast (med några
undantag) inte varit offentligt förrän i
efterhand. Få har öppet vågat stå för
detta handlingsalternativ.
På senare tid har det märkligt nog
blivit rumsrent att diskutera kärnva-
penanvändning som ett genomförbart
alternativ. Fem fd överbefälhavare i
Nato kom med analysen att det är
rimligt att Nato ska kunna använda
kärnvapen även i förebyggande attac-
ker för att hävda sina intressen. Lik-
nande tongångar har hörts från den
ryske generalstabschefen. Frankrike
har meddelat att man kan tänka sig att
använda kärnvapen mot länder som
stöder terroristattacker mot franska
intressen.
I den svenska debatten framförs ett
framtida medlemskap i Nato som ett
alltmer realistiskt alternativ. Nato av
idag bygger sin trygghetsbild på att
man har kärnvapen, som man tydligt
uttalar att man kan tänka sig att använ-
da vid behov. Vidden av detta är det få
som törs eller orkar inse i den svenska
debatten. Går vi in i Nato innan allian-
sen avskaffat sina kärnvapen så har vi
kanske därigenom passerat en mental
gränslinje och inte längre vågar tro på
en kärnvapenfri värld.
I riksdagens utrikespolitiska debatt
i februari 2008 påpekade utrikesmi-
nister Carl Bildt att kärnvapen är
det största hotet mot mänsklighe-
ten, men samtidigt var hans praktis-
ka plan för att lösa detta problem
märkligt tunn. Uppenbarligen anslöt
han sig till den s.k. icke-spridnings-
linjen vilket innebär att vi lägger oss
platt för de existerande kärnva-
penstaternas taktik att underminera
icke-spridningsavtalets sjätte arti-
kel (i vilken kärnvapenländerna för-
bundit sig att avskaffa sina kärnva-
pen) genom att enbart peka på ris-
kerna med spridning av kärnvapen.
Det är i bästa fall denna icke-
spridningslinjeoch i värsta fall den
“användarvänliga” argumentatio-
nen vi sanktionerar om vi förblir
tysta. Som tur är hörs röster från de
mest skilda håll som pekar på van-
sinnet i denna dödsdans: Kissinger
med flera i Wall Street Journal (två
gånger om!), den brittiska utrikes-
ministern Margaret Beckett, gräs-
rötter från hela världen, men även
förre påven, iranska mullor och
(enligt P Gudmundsson, ledarskri-
bent på SvD) till och med Stalin.
Viljan till överlevnad är en instinkt
vi bör vara rädda om. Den har
hjälpt oss förr i till synes desolata
lägen. Så varför inte även nu?
I samma debatt presenterade social-
demokraterna ett nedrustningspro-
gram som var mer ambitiöst och
imponerande konkret. Frågan är hur
starkt det är kopplat till verklig poli-
tisk vilja, i synnerhet när det kommer
till politiskt kompromissande. Den
senaste socialdemokratiska regeringen
utmärkte sig inte särskilt mycket för
någon framsynt kärnvapennedrust-
ningspolitik. Bl a var man ytterligt flat
mot de brittiska partikamraterna som
med Tony Blair i spetsen fattade be-
slutet att investera miljardbelopp i
modernisering av Storbritanniens kärn-
vapensystem. Vidare avstod Sverige
från möjligheten att redan i förra för-
handlingsrundan för icke-spridnings-
avtalet lyfta fram frågan om ett inter-
nationellt förbud mot kärnvapen.
Slutligen, på europanivå teg man still
med hänvisning till den gemensamma
europeiska säkerhetspolitiken och inte
ens på det lokala kommunalpolitiska
planet törs man agera – t.ex. genom att
ansluta sig till det internationella borg-
mästarnätverket mot kärnvapen!
Den dagen då vi slutar tro att kärn-
vapnen går att avskaffa är den dag då
vi övergår till att planera för global
terminalvård. Med Carl Bildts argu-
mentation är vi redan där. För så länge
någon har kärnvapen kommer andra
också att vilja ha dem. Så länge kärn-
vapen finns kvar är risken stor att de
kommer till användning –avsiktligt
eller oavsiktligt. Och när kärnvapnen
kommer till användning, storskaligt
eller i begränsad omfattning, kommer
konsekvenserna att vara förskräckliga.
Dessbättre är kärnvapen ett problem
som vi som mänsklighet, med god
vilja och en massiv arbetsinsats, har
möjlighet att lösa. Det är en ”världslig
sak”. Det är nog inte enkelt, men det
går. Det första och helt avgörande ste-
get är att nå den kritiska viljan. Sedan
behövs tekniker, jurister, diplomater
och allsköns andra specialister. Men
till det första steget behövs du, jag, din
granne och alla andra –om inte annat
så för att skapa politiskt tryck och till-
föra nödvändiga ekonomiska resurser,
t ex för att skapa ett kansli för dem
som arbetar med icke-spridningsavta-
let. Och det behövs att några stater
beslutar sig för att gå före i arbetet för
ett internationellt förbud mot kärnva-
pen. Varför inte Sverige?
Frida Sundberg
Har vi passerat The Point of no Return?
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
5
Placeras våra pensionspengar
i kärnvapenindustrin?
I ett stort uppslag i Dagens Industri
från i höstas med rubriken ”De
har kärnvapen i portföljen”
beskriver man hur försäkringsbo-
lagen jagar kunder med honnörs-
ord som etik och förtroende, sam-
tidigt som pensionsbolagen Alecta,
Skandia Liv, Länsförsäkringar Liv
och SEB TryggLiv placerar i före-
tag som tillverkar kärnvapen och
klusterbomber.
Vi har från SLMK:s sida börjat följa
upp huruvida dessa företag gjort nå-
gon förändring sedan artikeln publice-
rades. Om man inte gjort det vill vi
förklara varför kärnvapnen måste ses
som en särskild kategori vapen som
våra pensionspengar inte skall inve-
steras i. Ej att jämföras med tobak och
minor.
Det är uppenbart att vissa tycker att
det är svårt att både ta ansvar för att
avkastningen blir hög och följa etiska
regler. Vi ser det som stötande att vis-
sa bolag filtrerar bort aktier i bolag
som tillverkar minor eller tobak men
tillåter kärnvapen. Andra lägger ihop
kärnvapen och klusterbomber.
Vissa bolag har en ”positiv scree-
ning” och filtrerar fram bolag som föl-
jer alla internationella avtal som Sve-
rige skrivit på. Då kan man sortera
bort bolag som t.ex. arbetar med
minor.
Tyvärr finns det inget avtal som
förbjuder kärnvapen även om vi arbe-
tar för att det skall bli så. Å andra
sidan är ju användning och hot om
användning av kärnvapen folkrätts-
ligt förbjudet enligt Internationella
domstolens utslag i Haag 1996.
Dessutom finns ju Ickespridningsav-
talet.
Tredje AP-fondenutesluter, enligt
Dagens Industri, ”bolag som produce-
rar vapen som vid normal användning
bryter mot folkrätten eller icke sprid-
ningsavtalet.” Fonden lyckas hålla
portföljen ”ren” från kärnvapen.
Även sjunde AP-fonden,som förval-
tar de PPM-fonder där vi inte själva
gjort ett aktivt val, verkar kunna hålla
”rent” från kärnvapen.
Vi har varit i kontakt med Alectasom
har huvuddelen av tjänstepensions-
marknaden. Man har idag inget som
direkt hindrar investeringar i kärnva-
penrelaterade aktier men man arbetar
på en placeringspolicy som är priorite-
rad men ännu inte färdig. Vi kommer
att följa upp detta.
Vid vår kontakt med Skandia Liv
hävdar aktiechefen att hon mycket väl
kom ihåg artikeln i DI och att man då
gjorde en undersökning och fann att
uppgifterna beträffande deras innehav
var felaktiga. (De avsåg läget 1 jan
2007) Å andra sidan har Skandia Liv
uppenbarligen inget förbud mot inve-
steringar i aktier med koppling till
vapenindustrin förutom mot kluster-
bomber och landminor. Skandia Liv
investerar i Skandias fonder och vi
fortsätter undersökningarna där.
Länsförsäkringar Livhävdar att man
endast placerar i indexfonder som har
en mycket låg avgift. Man menar att
man då inte kan ta ansvar för vilka
aktier som ingår i indexet och hänvi-
sar till indexleverantörerna för att få
bort intresset för fonder med anknyt-
ning till kärnvapen. På deras hemsida
kan man läsa: ”Länsförsäkringar in-
vesterar företrädesvis i sådana före-
tag som följer de internationella kon-
ventioner och överenskommelser som
Sverige ingått.”. Även här missar man
tydligen kärnvapnen.
SEB Trygg Liv Gamlapekas även ut
med innehav i aktier med anknytning
till kärnvapen.
De verkar endast ha ett förbud mot
investeringar i tobak. Vid min kontakt
utlovar man en översyn när det gäller
detta och vi kommer att följa upp det
under året.
Sammanfattningsvis kan man konsta-
tera att bolagen uppmärksammats på
problemen. En del hanterar detta bra
även om deras förutsättningar är något
olika. Andra kommer att vidta åtgärder
och de vet nu även att SLMK kommer
att följa upp frågan. Vi hoppas kunna
fortsätta att redovisa vad som händer i
kommande nummer av LMK.
Även i Danmark placerar man pen-
sionspengar i kärnvapenindustrin
och där tycker förvaltarna att det är
OK.
Just nu fick vi en artikel ur danska
Informationsom visar att ATP pengar-
na i Danmark investeras i bl.a. kärn-
vapenindustrin.
“Danmark har tiltrådt ikke-spred-
ningsaftalen omkring atomvåben, så
det betyder, at man accepterer, at visse
lande har atomvåben. Derfor har vi
valgt ikke at fravælge investeringer i
atomvåben”, siger Claus Wiinblad.”
När ickespridningavtalet började gälla
1970 stod det helt klart att de fem län-
der som då hade kärnvapen skulle av-
rusta dem. (Art 6). De fem kärnvapen-
länderna har en juridisk förpliktelse att
avrusta enligt Internationella Domstolen.
Claus Wiinblad fortsätter:
“Vi har den holdning, at så længe vi
har et militær og er medlem af NATO,
så screener vi ikke for våben.”
Jag hoppas att vår danska systerföre-
ning, DLMK, följer upp detta.
Klas Lundius
Ett stort tack!
Ett stort tack till alla er som stöd-
jer SLMK genom att spara i
Humanfonden. Genom er genero-
sitet har SLMK fått ett ekono-
miskt tillskott på 550 000 kronor.
Detta bidrag är mycket viktigt för
att vi ska kunna fortsätta vårt arbe-
te för en kärnvapenfri värld. Un-
der våren 2008 gör vi en stor sats-
ning på att förnya vårt undervis-
ningsmaterial Lär om kärnvapen.
Det är ett exempel på den sorts
arbete som inte skulle kunna
genomföras utan ert ekonomiska
stöd.
Frida Sundberg
Ordförande SLMK
6
Många böcker och artiklar diskuterar
hur olika länder fattat beslutet att
utveckla kärnvapen. De flesta studier
behandlar dock främst de tekniska
faktorerna och tycks utgå från att kärn-
vapnens attraktionskraft är så stor att
kan man bygga atombomber så gör
man det. Så är nu inte fallet. Mer än
40 länder har resurser och teknisk
kapacitet att bygga en kärnvapenstyr-
ka, fyra har haft kärnvapen men
avskaffat dem och färre än tio har
atomvapen kvar. Varför är det så?
Jacques Hymansjämför två länder
som skaffat kärnvapen, Indien och
Frankrike, med två länder som
avstått, Australien och Argentina. Han
försöker i sin studie visa att besluten i
hög grad fattas av de individuella
ledarna själva, och deras beslut baserar
sig på deras föreställning om ”den
nationella identiteten”. Detta är ett kom-
plext begrepp, svårt att kategorisera i
en övertygande terminologi. För
Hymans är begreppet Oppositional
nationalist centralt men inte helt tyd-
ligt. Ledare som hyser föreställningar
om att den egna nationen är minst lika
framstående som sina rivaler men
ständigt hotade av dessa, hör till
denna grupp. Stolthet och fruktan
dominerar dessa ledares uttalanden
beträffande förhållandet till omvärl-
den och motiverar deras handlingar.
Denna karakteristik stämmer bra på
Indien, menar Hymans. Under decen-
nier hade Indien förmågan att utveck-
la kärnvapen och demonstrerade detta
med sina ”fredliga kärnvapenprov”
1974, men avstod därefter från att ut-
veckla en kärnvapenarsenal. Ledarna
hade en ”nationell självbild” av In-
dien som en stormakt, men som sådan
skulle Indien visa moralisk storhet,
inte vapenmakt. Denna självbild dela-
des inte av det hindunationalistiska
partiet, BJP, som kom till makten
1998. Dess ledare talade om nationell
stolthet, territoriell medvetenhet och
om den yttre faran. Militär styrka
förefaller mest vara ett medel för
självhävdelse i de tal som premiärmi-
nister Vajpayee höll efter kärnvapen-
proven, medan hotet från Pakistan
snarare var en förevändning än ett
skäl.
Argentinaär ett intressant studieob-
jekt. Redan 1961 hade landet teknisk
förmåga att utveckla kärnvapen.
Självbilden var att Argentina var den
regionala stormakten, som inte be-
hövde underkasta sig de villkor som
ett medlemskap i NPT skulle innebära.
Påtryckningar från USA stärkte den
nationella självhävdelsen och USA:s
försök att hindra Argentina från att
utveckla ett eget nukleärt program
ledde till att landet satsade på an-
rikning av uran, trots att detta sakna-
de ekonomisk rimlighet (likheten med
Irans situation idag är slående). När
sedan Brasilien med hjälp från
Tyskland startade ett nukleärt pro-
gram, och USA kraftfullt motarbetade
detta, blev följden till slut att Argen-
tina och Brasilien kom att uppfatta
USA som den huvudsakliga motstån-
daren. Brasilien och Argentina fann
skäl till samarbete i stället för militär
Bokrecension
Att anskaffa eller inte anskaffa kärnvapen:
Vad avgör frågan?
Möller, Ulrika:
The prospects of security cooperation:
A matter of relative gains or recognition?
India and nuclear weapons control.
Avhandling vid Statsvetenskapliga institutionen,
Göteborgs Universitet, 2007. 263 sidor
Hymans, Jacques E.C.:
The psychology of nuclear proliferation.
Identity, emotions, and Foreign policy.
Cambridge Univ. Press 2006, 273 sidor.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
7
och framför allt nukleär konfrontation
och skrev under Tlatelolco-överens-
kommelsen som gjorde Latinamerika
till en kärnvapenfri zon.
Australienborde inte behöva oroa
sig för sin nationella säkerhet, med
tanke på landets geografiska belägen-
het. Under 1950- och 1960-talet fanns
dock en oro för det kommunistiska
hotet från norr. Premiärminister John
Gorton uppvisade symtomen på att
vara ”oppositional nationalist” och vil-
le att Australien skulle utveckla kärn-
vapen. Under sjuttiotalet kom Labor-
regeringen att betona att Australien
knappast hade resurser att bygga en
trovärdig kärnvapenstyrka och oron
för en kärnvapenbestyckad ”gul fara”
blev med tiden allt mindre rimlig. De
franska kärnvapentesterna stärkte i
hög grad opinionen mot kärnvapen.
Canberra-kommissionen visade i sin
rapport 1996 hur och varför alla kärn-
vapnen måste avskaffas. Även den ny-
ligen avgångna högerbetonade Howard-
regeringen accepterade att Australien
inte var betjänt av kärnvapen.
Frankrike och kärnvapnen. Jag hade
trott att Frankrikes självbild som en
ärofull stormakt var en tillräcklig för-
klaring. Men nej. I stället var det pre-
miärminister Pierre Mendés-France
som kombinerade denna nationalistis-
ka självbild med fruktan för Tyskland.
Det oklart om han verkligen fruktade en
pånyttfödd tysk militarism, som knap-
past var överhängande när Mendés-
France den 26 december 1954 beslöt
att bygga en fransk kärnvapenstyrka.
Kanske var det snarare ett behov av
att ”inte bli betraktade som jämställda
med Tyskland”, vilket vore nesligt för
den franska självbilden.
Det är i Hymans’ framställning
anmärkningsvärt vilken stor betydel-
se de enskilda politikernas föreställ-
ningar har, föreställningar om natio-
nens självbild och om innebörden av
motsättningarna mot grannstater och
konkurrenter. Det framgår också att
argument om kärnvapnens särställ-
ning, om förgiftningen genom kärn-
vapentesterna, om inverkan på arvs-
massan och om andra orsaker till att
kärnvapen är värre än några andra
vapen, att alla dessa argument i varie-
rande grad påverkade besluten beträf-
fande kärnvapen, tydligast i Austra-
lien.
Jacques Hymans vill undersöka bety-
delsen av nationens självbild och bil-
den av förhållandet till ”konkurrenter”
för beslutet om att utveckla eller inte
utveckla kärnvapen. Ulrika Möller
har varit begränsad av kraven på en
akademisk doktorsavhandling, där
man först och främst skall visa upp att
man behärskar området och dess
begreppsapparat. Hon räknar, liksom
Hymans, nationens självbild som en
viktig faktor, men analyserar framför
allt hur de olika politikerna förväntar
sig att deras beslut skall påverka
omvärldens syn. Hon gör en grundlig
genomgång av de olika skolor inom
statsvetenskapen som är relevanta för
hennes diskussion. Det medför också
att diskussionen blir omfattande och
hon väljer därför att enbart analysera
Indien. Hon vill framför allt jämföra
hur de indiska ledarna bedömt den
trygghet som internationellt samarbete
–särskilt deltagandet i NPT och stödet
till det generella provstoppsavtalet –
kan ge jämfört med konsekvenserna
av ett kärnvapeninnehav.
Indiens kärnvapenprov förefaller ha
lett till att de indiska ledarna nu upp-
fattar att Indiens ställning internatio-
nellt har stärkts. President Clinton
besökte landet efter kärnvapentesterna,
och diskussionerna mellan USA och
Indien har aldrig varit mer intensiva,
kanske inte heller mer positiva.
Möller beskriver hur självbilden av
Indien som en moralisk stormakt
dominerade under Nehrus tid. Senare
har självbilden genomgått en period
då man sett sig som åsidosatta av den
internationella opinionen. Nu förelig-
ger en splittrad bild då man står i
rampljuset men samtidigt försöker att
inte underkasta sig USA:s krav.
Indiens militära säkerhet försämra-
des i och med att man anskaffade kärn-
vapen genom att Pakistan också etab-
lerade sig som en kärnvapenstat. Ett
krig som var nära att bli ett kärnva-
penkrig utspelades i Kargil 1999.
Detta ökade i Indien fruktan och upp-
levelsen av hot och därigenom ökade
behovet av kärnvapen.
Analyserna i dessa böcker stärker upp-
fattningen att militära skäl, alltså för-
mågan att avskräcka från anfall och
förmågan att stå emot krav från andra
länder, inte är avgörande när länder
beslutar sig för att skaffa eller inte
skaffa kärnvapen. Självbilden, hur lan-
det ser sig självt och hur man tror att
andra länder ser på landet, är viktigare.
Men varför behåller kärnvapenlän-
derna sina kärnvapen? Är också här
självbilden den viktigaste faktorn? I
så fall, hur kan man få medborgarna i
ett kärnvapenland att bli stolta, känna
sin internationella status förbättrad,
över ett beslut om att avskaffa kärn-
vapnen? Eller har kärnvapeninneha-
vet gjort det nödvändigt att skapa en
yttre hotbild som blir så stark att man
måste behålla kärnvapenstyrkan?
Gunnar Westberg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
8
I samband med kriget mellan Iran och
Irak på 1980-talet användes stridsgas
av Saddam Hussein vid anfall mot
mål i västra Iran. Några av de svårast
skadade behandlades på brännskade-
avdelningen vid Akademiska sjukhuset
i Uppsala. Medicinskt ansvarig var pro-
fessor Gösta Arturson, tidigare ord-
förande i SLMK. Han har sedan dess
upprätthållit kontakten med iranierna
och fick förra året en inbjudan att
besöka landet. I slutet av oktober
reste professor Artursson och jag,
Erland Richardson, för att delta i två
konferenser. Den ena handlade om
olika aspekter av gaskrig och den
andra om hur Iran har tagit hand om
sina skadade från kriget mot Irak.
Vår värd i Iran var dr Shahriar
Khateri som är chef för den interna-
tionella sektionen av Society for
Chemical Weapons Victims Support,
SCWVS. Efter en första övernattning
i Teheran gick färden vidare med flyg
över ett torrt ökenlandskap till Isfa-
han. Där anordnade SCWVS ett möte
med såväl vetenskapligt som socialt
innehåll. Man hade hyrt ett stort lyx-
hotell där man i två omgångar inkvar-
terade sammanlagt 300 gasskadade
patienter med familjer samt ett stort
antal iranska läkare och forskare.
Syftet var att sammanföra gasskada-
de patienter med Irans främsta experter
på området. Dels för att de skulle kun-
na erbjudas adekvat behandling men
också för att uppmärksamma den skada-
des familj. De gasskadade har genom
sitt handikapp i många fall tvingats slu-
ta arbeta, med stora ekonomiska konse-
kvenser för hela familjen. Under någ-
ra dagar fick de drabbade familjerna
umgås med andra familjer i samma be-
lägenhet och bli intervjuade om sin si-
tuation. Uppenbarligen var detta avbrott
i vardagslivet mycket uppskattat.
Under två dagar följde vi undersök-
ningarna av patienterna och fick
inblick i den forskning som bedrevs.
Det vanligaste var skador på lungor,
ögon, hud och slemhinnor, typiska
seneffekter av senapsgas. Lungska-
dorna var det svåraste problemet.
Många var lunginvalider till följd av
en oblitererande bronkiolit och hade
besvärlig hosta, en del var syrgasbe-
roende. Andra frekventa skador vi
mötte var stämbandsskador med kraf-
tig röststörning samt keratiter som
ofta kräv hornhinnetransplantation.
Ett ambitiöst socialmedicinskt forsk-
ningsprogram bedrevs där patienter
och anhöriga frågades ut om hur livs-
kvaliteten påverkats. Man frågade
också om det sexuella samlivet. I
anslutning till dessa undersökningar
såg vi något som överraskade oss, nämli-
gen en kvinna (troligen hustru till en av
de gasskadade) som satt och ammade
sitt spädbarn. En öppenhet som vi inte
väntat oss i det moraliskt strikta Iran!
Det var intressant att se hur patien-
terna och deras familjer bemöttes av
läkarna och assistenterna. Det var
speciellt att alla inkvarterats på sam-
ma hotell, dessutom ett av Irans flot-
taste! Patienter med anhöriga kunde
verkligen känna sig betydelsefulla.
Patienterna bemöttes med påfallande
stor respekt av läkarna. Det kändes
som ett jämlikt och respektfullt möte
där läkarna utgjordes av Irans främsta
specialister medan de flesta gasskada-
de var soldater och landsbygdsbor
med låg socioekonomisk status. Jag
har inte sett något som skulle kunna
liknas vid detta i Sverige. Kanske har
vi något att lära här.
Omvärlden har till stor del negligerat
det lidande som Iran åsamkats av
Saddam Husseins gaskrig, med ett
stort antal skadade och döda. Upp-
gifter som jag såg var femtio tusen
döda och lika många med medelsvåra
eller svåra gasskador. Den första
attacken genomfördes 1984 mot Sar-
dash, vilket var första gången någonsin
som en stad utsatts för stridsgas. Men
få har hört talas om Sardash, vilket ira-
nierna är bittra över. Skillnaden mot
hur hiroshimaoffren uppmärksammats
i världen är påfallande.
Isfahan är en miljonstad men ändå
greppbar. I staden lever flera etniska
och religiösa minoriteter i sina egna
kvarter, bl.a. judiska och armeniska. I
närheten av staden finns nukleära an-
läggningar ovan jord och dessutom
ligger Natanz med en underjordisk
centrifuganläggning på knappt tjugo
mils avstånd. Både Isfahan och
Natanz har pekats ut som tänkbara
mål vid ett eventuellt bombangrepp
på Iran.
Isfahan som tidigare varit huvud-
stad i Iran är väl värt en mässa. Där
finns mängder av storartade bygg-
nadsverk, basarer, palats, mosaikkläd-
da moskéer. Det finns mycket vackert
att se och staden med en stor flod som
rinner igenom centrum är ett populärt,
romantiskt resmål för nygifta. Jag
promenerade en hel del ensam i sta-
den. Det kändes inte alls otryggt bort-
sett från den rätt stökiga trafiken.
Hotellet Abbasi där vi inkvartera-
Gösta Arturson tillbaka i Iran
Om ett besök i Isfahan och Teheran
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
9
des är från 1600-talet och har en
enorm atriegård. Kamelkaravanerna
hade där ett stöldsäkert nattviste när
hotellet var härbärge längs sidenvägen
från Kina.
Efter dagarna i Isfahan återvände vi
till Teheran där det hölls en tvådagars
konferens om gaskriget ur många
olika aspekter. Irans utrikesminister
Mottaki inledde konferensen och
sedan följde föredrag om kemiska
vapens beskaffenhet, skademeka-
nismer, skadepanorama och skydds-
möjligheter. Man diskuterade behand-
ling av de skadade och deras livs-
situation. Andra ämnen som togs upp
var sarinattackerna i Japan, dekonta-
minering efter gasattacker samt
historik och hur kriget täckts av inter-
nationella media.
Vi fick höra om arbetet inom
Organization for Protection against
Chemical Weapons samt om om
Chemical Weapons Convention (CWC)
och hur arbetet där bedrivs. CWC till-
kom på 1990-talet och har ratificerats
av majoriteten av världens länder
men ännu återstår många.
Gösta rapporterade om sitt arbete
med de gasskadade han fick hand om
1984. Jag delade ut ett antal av Blix-
kommissionens rapport Weapons of
Te r ro roch höll ett kort anförande om
den. Vi mötte många trevliga och in-
tressanta personer med möjlighet till
fortsatta kontakter.
Veckan innebar många möten med
kvinnor. Alla sjalklädda men få med
heltäckande klädsel för ansiktet. Mest
påfallande var att kvinnorna ofta bjöd en
fast och öppen ögonkontakt. Det hand-
lar förstås till stor del om sedvänjor.
Men jag kan inte tolka det på annat
sätt än att det här är kvinnor med
mycket stolthet och avsevärd själv-
känsla, som inte på något sätt är stuka-
de. Efter revolutionen 1979 har man
satsat mycket på utbildning, även av
kvinnor och de utgör nu majoriteten
av universitetens studenter. Kanske
den teokratiska regimen håller på att
gräva sin egen grav, med tanke på
alla välutbildade kvinnor som kom-
mer att kräva och ta allt större plats i
samhället?
Fientliga och hatiska känslor mot
USA som nation är inte ovanliga i
Iran – CIA:s aktiva roll i kuppen
1953 mot den folkvalda Mossadeq-
regimen, då shahväldet återinsattes,
lever tydligt kvar i iraniernas minne.
Iransk urananrikning verkar handla
mycket om principer och nationell
stolthet. Långa perioder av interna-
tionell bojkott har också lett till upp-
fattningen att det är viktigt för Iran
att ha egen kontroll över hela kärn-
bränslecykeln. Våra värdars bestäm-
da åsikt var, att Iran inte är ute efter
att skaffa sig kärnvapen utan bara vill
ha sin enligt NPT stadgade rätt till
civil kärnkraft. Vi hoppas att det
verkligen är så!
Hade vår resa någon betydelse?
Kanske inte någon som går att mäta.
Men Iran känner sig och är ganska
isolerat. Att upprätthålla en dialog
kan minska spänningar och mildra
paranoida föreställningar och fantasier
som lätt kommer igång när man inte
har direkta uppgifter om ”den andre”.
En spännande resa till ett fascinerande
land var det i varje fall. Ett land som
man gärna återvänder till! Och
avslutningsvis vill jag be en liten bön
att iranierna kommer att samarbeta
fullt ut med IAEA vad gäller över-
vakningen av Irans nukleära pro-
gram. Allt för att undvika att den eld-
fängda mellanöstern begåvas med yt-
terligare en kärnvapenmakt. Där finns
redan en för mycket!
Erland Richardson
Gösta Arturson, ordförande i SLMK 1982-1986
Foto: Karin Arturson
Gösta Arturson,
tidigare ordförande i SLMK och Erland Richardson
besökte Iran i oktober förra året. Syftet med
besöket var att delta i två konferenser om effek-
terna av Iraks gasattacker mot Iran under kriget
på 1980-talet. Professor Artursson var inbjuden i
egenskap av tidigare chef för brännskade-
avdelningen vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala, där några av de svårast skadade
iranierna vårdades.
Foto: Erland Richardson
Hotell Abbasis
atriegård med Blå
moskén i bakgrunden
Även spädbarn
kan behöva
gasskyddas
En basarhandlare
modell yngre
Massmedia-
bevakning
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
12
All options are on the table, att alla val-
möjligheter ligger kvar, är ett populärt
uttryck i amerikansk politik. Den sit-
tande presidenten George Bush har an-
vänt det flitigt. De demokrater som
hoppas bli hans efterträdare i Vita
Huset har tagit över det, inte minst när
det gäller tanken på att använda kärn-
vapen i en väpnad konflikt.
Demokraterna John Edwards och
Bill Richardson, liksom republikanerna
Rudy Giuliani och Mitt Romney, har
sagt att USA inte kan bortse från några
militära möjligheter. Medan demokra-
ten Barack Obama anser att kärnvapen
”inte är ett alternativ”.
Hillary Clinton sa för ett år sedan att
en president ”inte kan bortse från någ-
ra alternativ”. För att ett halvår senare
tillägga att hon ”verkligen inte vill räk-
na kärnvapen som ett alternativ”.
För att undvika att ge ett tydligt svar
har flera kandidater också påpekat att
det vore oklokt av en ny president att
avslöja exakt vilka metoder han eller
hon kan tänka sig använda.
Demokrater har traditionellt setts
som veka när det gäller försvar och na-
tionell säkerhet. Kärnvapen och mis-
silförsvar är inga stora valfrågor i USA,
och det finns inga röster att vinna på att
tala om nedrustning.
– Därför finns det skäl för demokra-
ter att hålla sig borta från alla frågor
som handlar om kärnvapen, säger
David Krieger, chef för fredsorganisa-
tionen Nuclear Age Peace Foundation,
som sammanställt kandidaternas in-
ställning till kärnvapen. För de flesta är
det att ge sig in på ett område där de
kan få problem med väljarna, avslutar
Krieger.
MISSILFÖRSVAR
I mars 1999 röstade Kongressen med
stor majoritet för en lag om missilför-
svar. Bara tre senatorer röstade nej.
Idag är tjugo antimissilrobotar placera-
de i Alaska och tre i Kalifornien. Under
året kommer sjöbaserade missilför-
svarssystem att installeras på ytterliga-
re arton fartyg, och därtill hoppas Pen-
tagon på att, trots visst motstånd i kon-
gressen, få placera tio missiler i Polen
och få bygga en radarstation i Tjeckien.
Av de presidentkandidater som 1999
satt i kongressen röstade demokraterna
Joseph Biden, Chris Dodd och John
Edwards, liksom republikanerna Dun-
can Hunter, John McCain och Fred
Thompson alla för missilförsvaret. Den
enda nejrösten bland kandidaterna kom
från demokraten Dennis Kucinich.
– Att en demokratisk president skul-
le stoppa missilförsvaret som helhet är
ganska osannolikt, säger David Krieger.
I den senaste försvarsbudgeten be-
slutade den nya demokratiska majorite-
ten i Kongressen att frysa en del av
anslagen till de europeiska anläggning-
arna i avvaktan på överenskommelser
med Polen och Tjeckien.
– Det är möjligt att vi får se en fort-
satt förändrad politik när det gäller de
europeiska installationerna, att en ny
administration skulle överge planerna,
tror David Krieger. Det är alltid en viss
skillnad mellan de båda partierna.
Demokraterna brukar generellt vara
mer skeptiska och mer öppna. Men när
det kommer till kritan, har de mindre
kurage att verkligen agera.
– Jag skulle hoppas att en ny presi-
dent, vare sig det är Obama, Hillary,
Giuliani eller någon annan, tänker om
och återupptar diskussionerna med
Putin om att hitta en lösning där våra
båda nationer kan samarbeta om ett
system för missilförsvar i Europa,
säger Michael Intriligator, professor i
statsvetenskap och ekonomi på UCLA.
I diskussionen om den senaste för-
svarsbudgeten utsågs missilförsvaret
till den stora vinnaren. Och en demo-
krat i Vita huset tycks inte heller oroa
Pentagon.
– Vi arbetar för Förenta Staternas
president, oavsett vem hon eller han är.
Vi skulle tveklöst argumentera för be-
hovet av missilförsvar av olika slag, och
jag tror att varje president skulle se att
vi står inför ett hot som gör ett sådant
försvar befogat, säger Rick Lehner på
Pentagons Missilförsvarsbyrå.
Starkast stöd för missilförsvaret
kommer inte oväntat från de republi-
kanska kandidaterna. Fred Thompson
stödjer president Bushs program för ett
försvar till lands, till sjöss och i rym-
den. Rudy Giuliani och Mitt Romney
har sagt att de vill skynda på program-
met. Och John McCain har länge varit
en stark anhängare. På hans hemsida
kan man läsa: ”John McCain har för-
bundit sig att sjösätta ett effektivt mis-
silförsvar för att minska risken att
En försiktig förändring
USAs presidentkandidater talar gärna om att det är dags för förändring. Men
skulle en demokrat i Vita Huset ändra kurs för amerikansk kärnvapenpolicy?
”När det gäller det
[iranska hotet], kan vi
som jag länge har sagt,
inte bortse från några
alternativ.”
(Hillary Clinton, februari 2007)
”Det vore ett stort
misstag att använda
kärnvapen i ett läge
där civila kan
drabbas.”
(Barack Obama, augusti 2007)
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
13
skurknationer utövar utpressning på
USA, och för att skydda vår nation mot
ett mycket verkligt hot om en missil-
attack från nuvarande och framtida
motståndare.”
Victoria Samson på den oberoende
tankesmedjan Center for Defense Infor-
mation, är övertygad om att en demo-
krat som president skulle medföra en
förändrad kärnvapenpolicy.
– Ärligt talat tror jag inte att de nya
anläggningarna i Europa kommer att
byggas. Det förefaller dessutom idio-
tiskt att spendera fyra miljarder dollar
bara för några europeiska nationer. De
är förvisso våra allierade, men det är
mycket pengar som istället skulle
kunna användas till något som verkli-
gen skyddade USA.
När det gäller missilförsvaret i stort
tror Victoria Samson att en demokrat
på allvar skulle skära i anslagen. Och
hon får medhåll av Michael Intriligator.
– Jag tror att Hillary skulle skära i
budgeten, expandera långsammare. Jag
tror inte att hon helt skulle stoppa pro-
grammet, det skulle göra människor
mycket upprörda, säger professor
Intriligator. USA har redan lagt ned så
mycket pengar på missilförsvaret, och
vill se något värdefullt komma ut av sin
investering. Hittills har vi inte sett det,
och personligen tvivlar jag på att vi
någonsin kommer att få göra det.
– Den som är för missilförsvar, av-
visar i själva verket tesen om avskräck-
ning, påpekar David Krieger. Jag tror
inte att företrädarna för missilförsvaret
riktigt inser att avskräckning inte fun-
gerar. Om det fungerade, skulle vi ju
inte behöva ett missilförsvar. Så de har
på sätt och vis rätt, att avskräckning
inte fungerar, men däremot fel när de
tror att man kan hitta en teknisk lösning
på problemet.
En kärnvapenfri värld
I oktober lovade Barack Obama att han
som president skulle kämpa för en
”värld där det inte finns några kärnva-
pen.” Men tillade att det inte kan ske
ensidigt, ”så länge det finns kärnvapen,
kommer vi att behålla en stark kärnva-
penavskräckning”.
Flertalet av hans konkurrenter till
Vita huset är också i grunden positiva
till nedrustning och provstopp.
Demokraten John Edwards vill leda
en ”internationell ansträngning att bli
av med världens alla kärnvapen”. Hil-
lary Clinton har hänvisat till en upp-
märksammad debattartikel i Wall Street
Journalav före detta utrikesministrar-
na George Shultz och Henry Kissinger,
f.d. försvarsminister William Perry och
senator Sam Nunn. De föreslår åtgär-
der för att minska risken att kärnvapen
avfyras av misstag eller utan vederbör-
ligt beslut, samt minskade arsenaler,
bättre kontroll av spridningen av
höganrikat uran och ett stopp för till-
verkningen av kärnmaterial.
Trots en till synes enig inställning
om behovet av att nedrusta finns oro-
ande tecken tycker David Krieger.
– Nyligen skrev förre försvarsminis-
tern Harold Brown (Carteradminis-
trationen) och förre CIA-chefen John
Deutch (Clintonadministrationen) en
debattartikel där de hävdade att inte ens
strävan mot en kärnvapenfri värld var
en bra idé, säger David Krieger. Vi
behöver en ny avskräckning, var deras
budskap. Och de kritiserade därmed
de synpunkter som Shultz-Kissinger-
Perry-Nunn framfört. Det oroar mig att
säkerhetsrådgivare från tidigare de-
mokratiska administrationer har den
ståndpunkten. Det säger mig att den
typ av råd som en demokratisk presi-
dent skulle kunna få, kommer från en
ganska hårdför position. Tuff när det
gäller nationell säkerhet, och som an-
slår mycket pengar på en försvarstek-
nologi som sannolikt inte leder till an-
nat än att ge andra nationer skäl att
utveckla egna kärnvapenarsenaler.
På den republikanska sidan har John
McCain påpekat att alla strävanden att
stoppa spridningen av kärnvapen har
misslyckats, och att skälet är enkelt:
”om man sprider kärnkraftsteknologi,
så sprids också kärnvapen”.
Fred Thompson vill ha ett ”starkt,
effektivt och trovärdigt” försvar. Han
vill modernisera landets kärnvapen och
ha en arsenal stor nog för att trygga
USAs nationella säkerhet.
Strax för jul beslutade kongressen att
stoppa alla anslag till den nya genera-
tion kärnvapen, Reliable Replacement
Warheads, som sedan förra året ut-
vecklas på de båda vapenlaboratorierna
Lawrence Livermore och Los Alamos.
Provstopp
Skillnaden mellan partierna är tydlig
när det gäller att ratificera Prov-
stoppsavtalet CTBT. För närvarande är
det 54 nationer som ännu inte har rati-
ficerat avtalet, bland dem Kina, Nord-
korea, Indien, Pakistan, Iran, Israel,
Egypten och USA.
Samtliga demokratiska president-
kandidater med erfarenhet från kon-
gressen röstade ja till CTBT, medan
republikanerna röstade nej. Hillary
Clinton vill återställa amerikanskt
ledarskap när det gäller att fullfölja
avtalet. Demokraten Joseph Biden tror
att det kommer att bli svårt att få till-
räckligt många röster i senaten för att
ratificera avtalet, men säger att han
som president kommer att arbeta för
samförstånd mellan partierna. Barack
Obama lovar att göra ratificeringen till
en prioritet som president.
– Att ratificera CTBT borde vara en
ganska självklar sak, säger David
Krieger. Det som är betydligt svårare
att driva igenom är ett åtagande om de-
alerting, liksom att inte vara första
nation att använda kärnvapen. Och att,
på väg mot en total eliminering av alla
kärnvapen, minska antalet stridsspetsar
i vår arsenal.
För ytterligare information om kandi-
daternas syn på kärnvapenfrågor, se
Nuclear Age Peace Foundationshem-
sida:
http://www
.wagingpeace.org/menu/res
ources/surveys/2008_pres_cand/cand_
quotes_page.php
Se även tabellen på nästa sida.
Claes Andreasson,
Los Angeles.
”Vi bör skynda på
och så snabbt som
möjligt bygga ett
missilförsvar”
(John McCain, oktober 2007)
14
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
Att använda kärnvapen
”När det gäller det [iranska hotet], kan
vi som jag länge har sagt, inte bortse
från några alternativ.” (februari 2007)
”Jag anser att ingen president ska
uttala sig övergripande när det gäl-
ler användandet eller icke-använ-
dandet av kärnvapen (augusti 2007)
”Jag har sagt att alla alternativ är
möjliga, men jag vill verkligen inte
räkna kärnvapen som ett alterna-
tiv.” (augusti 2007)
”Det vore ett stort misstag att an-
vända kärnvapen i ett läge där civi-
la kan drabbas. Nej, låt mig börja
från början, kärnvapen har inte dis-
kuterats, de är inte ett alternativ.
(augusti 2007)
”För att försäkra oss om att Iran ald-
rig använder kärnvapen, måste vi ha
ALLA möjliga alternativ. Låt mig
upprepa – ALLA alternativ måste va-
ra tillgängliga.” (september 2007)
”Trots att jag anser att det är oan-
svarigt för en presidentkandidat att
specifikt tala om att hon eller han
skulle eller inte skulle använda kärn-
vapen, är jag fast övertygad om att
världen skulle vara en mycket bät-
tre plats utan kärnvapen. (nov. 2007)
”Man kan absolut inte räkna bort
några alternativ, men det finns så
många konsekvenser av att använda
kärnvapen att jag inte tror att det är
ett seriöst alternativ. Jag tror det
finns så många andra sätt att uppnå
de mål vi har.”
Man kan inte utesluta kärnvapen
som ett alternativ [om det visar sig
att Iran har skaffat kärnvapen]
”Jag tror att vi kan [attackera Iran]
med konventionella vapen, men
man kan inte utesluta något, och jag
anser att vi inte ska bortse från någ-
ra alternativ.” (juni 2007)
”Alla alternativ är på bordet.”
Missilförsvar
Kritiserade president Bushs beslut
att dra sig ur ABM-avtalet. Har vid
fyra tillfällen röstat emot anslag till
missilförsvaret, men uppger sig
stödja anslag till fortsatt forskning.
Stödjer Israels Arrow-system. 2005
röstade han i senaten för att föra
över anslag från det amerikanska
missilförsvaret till andra ändamål.
Röstade ja för att sjösätta missilför-
svaret så snart som möjligt.
”Vi bör skynda så snabbt som möj-
ligt att bygga ett missilförsvar.”
(oktober 2007)
”John McCain har förbundit sig att sjö-
sätta ett effektivt missilförsvar för att
minska möjligheten att skurknationer
utövar utpressning mot USA och
för att skydda vår nation mot ett
mycket verkligt hot av en missilattack
från nuvarande eller framtida mot-
ståndare.” (McCains hemsida)
”Romney vill skynda på nationens
missilförsvarssystem.”
(Romneys hemsida)
Stödjer President Bushs missilför-
svar. ”Vi bör skynda så snabbt som
möjligt för att bygga ett missilför-
svar.” (oktober 2007)
Röstade ”ja” för att sjösätta ett mis-
silförsvar så snart som möjligt.
Vill sjösätta ett missilförsvar i flera
delar; på land, till sjöss och i rym-
den.
Nedrustning
Vill minska risken för att kärnvapen
avfyras av misstag, minska arsena-
lerna och vill övertyga Kongressen
att ratificera Provstoppsavtalet.
”Det är nödvändigt att Kongressen
ratificerar Provstoppsavtalet.”
”Jag är starkt förbunden att fortsätta
moratoriet för provsprängningar.”
”Vi kan inte, och bör inte acceptera
hotet att kärnvapen kan avfyras av
misstag eller utan auktorisering. Vi
kan bibehålla en stark avskräckning
med kärnvapen, utan att tillverka en
ny generation kärnvapen. (april 2007)
”En prioritet som president kom-
mer att vara att ena de båda par-
tierna för att ratificera CTBT.
”Jag har för avsikt att vara den
amerikanske president som leder en
internationell ansträngning att bli
av med världens alla kärnvapen.
(augusti 2007)
”Att sträva efter en kärnvapenfri
värld, arbeta med världens alla län-
der för att minska arsenalerna av
kärnvapen kommer att vara en av
mina prioriteringar som president.
(november 2007)
Röstade ja till CTBT. ”1999 röstade
jag ja till CTBT. Som president
kommer jag åter att fokusera upp-
märksamheten på denna viktiga pri-
oritet.”
Fred Thompson vill bibehålla en
stark, effektiv och trovärdig stra-
tegisk avskräckning, bl a moderni-
sera existerande kärnvapen, behålla
en minimi-kapacitet av kärnvapen
för att trygga USAs nationella sä-
kerhet. Vitalisera kärnvapenkom-
plexet så att det kan svara på ovän-
tade hot
.
Hillary
Clinton
(D)
Barack
Obama
(D)
John
Edwards
(D)
John
McCain
(R)
Mitt
Romney
(R)
Rudy
Giuliani
(R)
Fred
Thompson
(R)
Medborgarförslag
Till
Fullmäktiges ordförande och Kommunstyrelsen i Mörbylånga
Den lokala politikens främsta ansvar är att tillvarata invånarnas behov av trygghet och
säkerhet på många plan.
Människor i en kommun ska tex slippa utgöra mål för massförstörelsevapen.
Dr Hans Blix (ordförande i Kommissionen om Massförstörelsevapen) säger att: ”Det enda
sättet att förebygga att kärnvapen kommer till användning -avsiktligt eller oavsiktligt - är att
avskaffa dem.”
Kärnvapennedrustningen har avstannat och utveckling av nya kärnvapen diskuteras.
Hiroshimas borgmästare Akiba ordförande i nätverket Mayors for Peace besöker Sverige
den 19/11 2007. Han har gått ut med ett upprop till världens borgmästare (eller
motsvarande) att ansluta sig till ”Mayors for Peace” och hans upprop ”Cities are not
Targets”. I september hade 1732 Kommuner i 122 länder anslutit sig. I Sverige är två
kommuner medlemmar, Stockholm och Malmö. I har Norge har 50 kommuner anslutit sig.
Anslutningen är allt.
Inga kostnader eller andra politiska åtaganden.
Man deltar i ett kommunalt nätverk över världen som tycker att det är onödigt att utgöra
mål för en kärnvapenattack.
Se bilagd petitionslista.
I mitt arbete som läkare är det självklart att på alla vis delta i arbetet mot kärnvapen på
grund av deras fruktansvärda medicinska effekter. Sjukvården kan inte erbjuda någon hjälp.
Om inte lokala politiker ställer upp för sina kommuner - vem skall då göra det?
Jag vill mot den här bakgrunden föreslå att kommunfullmäktiges ordförande (borgmästare)
och kommunstyrelsen (kommunalråd) går med i ”Mayors for Peace” och skriver på Akibas
upprop och att det överlämnas till honom vid hans besök den 19/11 i Stockholm
.
www.mayorsforpeace.org
Mörbylånga den 10/10 2007
Margaretha Lööf-Johanson
Distriktsläkare i Mörbylånga
0485.4031
1@telia.com
070/215 32 46
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
15
Mörbylånga kommun ansluten till Mayors for Peace!
En beskrivning av en lyckad framstöt
Under SLMK:s medieseminarium i Karlstad i höstas disku-
terades på vilket sätt kommunerna i vårt land skulle kunna
förmås att ansluta sig till Mayors for Peace. Självklart kan
varje förtroendevald väcka en motion i frågan. Vi andra kan
lägga ett medborgarförslag. Det gjorde jag och det gick ige-
nom. Mörbylånga kommun är nu ansluten och har skrivit
under uppropet.
Processen fram till beslutet rymmer medieuppmärksamhet
och möjlighet för alla förtroendevalda i en kommun att ta
del av frågeställningen och ta ställning till allvaret med kärn-
vapenhotet. Det kanske har ett minst lika stort värde som att
vara med i nätverket.
Medborgarförslag kan bara väckas av enskilda medborgare,
inte av organisationer.
Margaretha Lööf-Johanson
0485.40311@telia.com
16
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
Ryssland enligt Sven
Hirdman
” – Vi förstår inte ryssarna. De är ett
grannfolk, men likväl förstår italienar-
na dem mycket bättre. Det är en fråga
om kultur, historia och inte minst reli-
gion. Deras gud förlåter, det gör som
bekant inte vår... [sade] Sven Hird-
man, Sveriges tidigare ambassadör i
Ryssland och en av Sveriges mesta
och kanske främsta Rysslandskän-
nare” vid ett seminarium.
” – En idé, eller snarare vision, som
jag har är att etablera The Stockholm
Institute of Russia. Helt enkelt ett
forskningsinstitut som skulle ligga till
grund för en kritisk massa av kompe-
tens och kunskap om Ryssland, inled-
de Sven Hirdman.”
Sven Hirdman presenterade fyra
centrala punkter som han anser vara
nödvändiga för att förstå Ryssland och
det ryska folket:
1. Statsbegreppetӊr av enorm bety-
delse och förklaras till stor del av
att Ryssland är en gammal kultur-
nation. Nationalstatsformen går långt
tillbaka i historien. Tsaren ägde på
sin tid allt men var samtidigt ålagd
med ett stort ansvar för det han
ägde. Denna roll övertogs sederme-
ra av kommunistpartiet.” President
Putin ses som en stark, värdig arv-
tagare.
2. ”Patriotismen, eller nationalis-
men,som är mycket stark bland
stora delar av den ryska befolkning-
en. Ryssland har en lång historia av
att ha blivit invaderade och domine-
rade av yttre fiender. Samtidigt har
man också framgångsrikt lyckats
bekämpa och avvärja dessa försök.
Denna historia har tillsammans med
ett gemensamt språk, kultur och re-
ligion lagt grunden för en stark
nationell identitet.”
3. Det turbulenta 90-talet:”Något
som utifrån kommit att uppfattas
som en positiv period präglad av fri-
görelse, demokratisering och mark-
nadsliberala förändringar uppfattas
av många ryssar som ett av de
historiska lågvattenmärkena. 1990-
talet har för många ryssar kommit
att innebära en dramatisk ökning av
kriminalitet, social fragmentering,
ekonomisk kris och svagt ledar-
skap. Man känner att västmakterna
svek och den ryska värdigheten
blev stukad.”... ”Eftersom Putin
associeras till den ryska ’återhämt-
ningen’ efter det svåra 90-talet,
åtnjuter han ett mycket brett stöd
bland den ryska befolkningen. 90%
av ryssarna har aldrig haft det så bra
som nu. Det handlar om väldigt
grundläggande saker. Skolan och
sjukvården fungerar hyggligt. Lö-
ner betalas ut.”
4. Ett homogent land:Ryssland är
till ytan världens största land men
har trots det en tämligen homogen
karaktär. ”Det präglas av en tydlig
etnisk, religiös och kulturell enhet-
lighet. 80% av befolkningen är rys-
sar och inte ens de dialektala skill-
naderna är särskilt märkbara vilket
förklaras av den geografiska platt-
heten, sade Sven Hirdman.”
PalmeCenter.se
http://www
.palmecenter.se/Regioner
OchLander/Europa/Ryssland/Artiklar/
071206viforstarinte.aspx
USA: Temanummer om kärn-
vapen i Scientific American
Nio länder kan döda ett oräkneligt an-
tal människor med bara ett ögonblicks
förvarning genom att sända iväg mis-
siler som bär kärnvapenstridsspetsar.
Ett tionde land, Iran, kanske anrikar
uran till vapenkvalitet. USA, Ryssland
och Kina kan bomba i stort sett alla
länder med ballistiska missiler med
lång räckvidd och kan, tillsammans
med Frankrike och Storbritannien, gö-
ra samma sak med hjälp av ubåtar.
Scientific American’s temanummer
inleds med en ledare med basala fakta
om kärnvapen och en maning till att
bygga diplomati istället för bomber.
”The global nuclear weapons scene is
changing, yet the U.S. is promoting a
costly program to replace its warheads
according to an outdated cold war
policy. More thinking should precede
more spending.”
Scientific American frågar sig var-
för de nya kärnvapnen (Reliable Re-
placement Warheads, RRWs) överhu-
vudtaget byggs. Är det för att bomb-
konstruktörerna inte ska bli arbetslö-
sa? Ja, troligen, och för att de ska kun-
na överföra sin kunskap till nya gene-
rationer av bombtillverkare innan de
själva går i pension.
Men 14 länder har avbrutit påbörja-
de kärnvapenprogram, däribland Syd-
afrika som plockat isär sina 6 kärnva-
pen och skrivit på Icke-spridningsav-
talet. Kärnvapenavrustning är möjlig!
Flera gånger citeras den ett år gamla
artikeln i Wall Street Journal där bl.a.
två för detta utrikesministrar i USA,
Henry Kissinger och George Shultz,
pläderar för ett avskaffande av kärn-
vapnen: ”We endorse setting the goal
of a world free of nuclear weapons.”
Scientific American citerar ögon-
vittnesskildringar från Hiroshima:
“People came fleeing.... One after
another they were almost unrecogni-
zable. The skin ... was hanging from
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
their hands and from their chins; their
faces were red and so swollen that you
could hardly tell where their eyes and
mouths were.”– Hiroshima survivor
in The Making of the Atomic Bomb, by
Richard Rhodes
“I have been hospitalized 10 times
by radiation diseases, three times ...
my family called to my bedside. I
have to admit I am getting bored with
death.” – Hiroshima survivor Sanao
Tsuboi, quoted by Torcuil Crichton in
“Hiroshima: The Legacy,” U.K.
Sunday Herald; July 31, 2005”
Scientific American November 2008
ICAN: Utrota kärnvapnen
International Campaign to Abolish
Nuclear Weapons (ICAN) har på
IPPNWS’s hemsida publicerat “An
SOS for the human race: Securing Our
Survival (SOS) – the case for a nuc-
lear weapons convention”. ICAN kon-
staterar att kärnvapnen gett mänsklig-
heten kraften att förstöra sig själv på
några timmar. För att människan ska
överleva 2000-talet krävs att dessa
vapen utrotas. Det finns konventioner
(internationella lagar) som förbjuder
biologiska och kemiska stridsmedel
och landminor. ICAN arbetar för en
motsvarande konvention som förbju-
der kärnvapen. Den internationella
domstolen uttalade 1996 ett krav på
seriösa förhandlingar med nedrustning
av kärnvapen som mål. Costa Rica
lade 1997 fram ett förslag för en
”Nuclear Weapons Convention (NWC)”
till FN:s generalsekreterare. ICAN har
uppdaterat detta förslag.
Efter åratal utan framgång kan ett
genombrott ske snabbt. Förhand-
lingarna om ett partiellt provstopp var
utan framgång i åratal när de plötsligt
framgångsrikt avslutades på 10 dagar.
Det finns inga stora tekniska eller
legala problem med en NWC; det är
den politiska viljan som saknas. Men
125 regeringar, inklusive de från kär-
nvapenländerna Indien, Kina och Pa-
kistan, uttalade sig i FN i december
2006 för en NWC. Opinionsmät-
ningar i kärnvapenländerna visar att
en majoritet av medborgarna är för en
NWC.
www
.ippnw.org
USA/Irak: PTSD
Av amerikanska soldater som upplevt
hjärnskakning under strid i Irak upp-
fyller 44 % efter hemkomsten kriteri-
erna för posttraumatisk stressjukdom
(PTSD) mot 16 % av dem som fått and-
ra skador och 9 % av dem som inte
skadats.
CW Hoge et al. Mild traumatic brain
injury in U.S. soldiers returning from
Iraq. N Engl J Med 2008;358:453-
463.
USA/Irak: ‘Friendly fire’?
Än en gång har amerikanska soldater
beskjutits med vapen som de ameri-
kanska skattebetalarna betalat: 190 000
gevär av typ AK-47 har försvunnit i
Irak!
Bulletin of the Atomic Scientists
Nov/Dec 2007 page 6
Irak: En miljon döda
Det engelska gallupinstitutet ORB har
genom intervjuer i irakiska familjer i
hela landet beräknat att 1.03 miljoner
har dött som en följd av kriget 2003-
2007.
ORB. Iraq Conflict has Killed a
Million Iraqis: Survey. Human
Security News Weekly 28 January
2008.
USA: Frågor till president-
kandidaterna
Senator Barack Obama har sagt att
han aldrig kommer att använda kärn-
vapen i Afghanistan eller Irak. Senator
Hillary Clinton har kritiserat honom
för detta: hon vill inte välja bort några
möjligheter!
Några frågor att ställa till president-
kandidaterna:
– USA undertecknade det Full-
ständiga Provstoppsavtalet 1996
men Senaten vägrade ratificera det
1999. Kommer du att prioritera rati-
ficerandet?
– USA har nu ånyo kärnvapenmissi-
ler avskjutningsklara (’on high
alert’) som under kalla kriget. Kom-
mer du att samtala med andra kärn-
vapenländer om att ta bort alla
skjutklara kärnvapen?
– Är du inställd på att arbeta för en
konvention som förbjuder alla kärn-
vapnen?
– Vad vill du göra för att hindra en
upptrappning av kapprustningen
mellan Kina och USA?
Bulletin of the Atomic Scientists
Nov/Dec 2007 pages 6, 19
Storbritannien:
Folket säger nej till Trident
Sommaren 2007 sa 59 % av de tillfrå-
gade i en brittisk opinionsundersök-
ning att de var mot en satsning på
Tridentsystemet (ubåtar med kärnva-
pen). Strax före omröstningen i parla-
mentet trodde 72 % av de tillfrågade
att regeringen inte nu skulle genomfö-
ra moderniseringen. Tyvärr ser de ut
att ha fått fel.
Bulletin of the Atomic Scientists
Nov/Dec 2007 page 21
Kryssningsmissiler
Endast 3 länder har användbara kryss-
ningsmissiler: Frankrike, Ryssland och
USA. Endast 2 till länder håller på att
konstruera kryssningsmissiler: Kina
och Pakistan. Antalet kryssningsmis-
siler i världen minskar. Kryssnings-
missiler är lågtflygande, obemannade
flygplan som orienterar sig fram till
målet med radar och dator.
Bulletin of the Atomic Scientists
Nov/Dec 2007 page 60-62
Landmine Monitor Report
2007:
Toward a Mine-Free World
International Campaign to
Ban Landmines
‘The Mine Ban Treaty’ trädde i kraft
den 1 mars 1999. Den har underteck-
nats av 122 regeringar och gäller i 155
länder. Det globala arbetet mot land-
minor har varit mycket framgångsrikt.
Human Security Research Issue 36
December 2007
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
17
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
18
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
DLMK:s
Bestyrelse
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail:
revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger
og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemed-
lemmer
DLMKs hjemmeside:
www.dlmk.dk
Det konkreta resultatet av en valbered-
nings arbete är ett förslag på styrelse-
medlemmar som presenteras före års-
mötet. För att vi i SLMKs valbered-
ning ska kunna bidra till en levande
och demokratisk förening är vi bero-
ende av Dig och dina funderingar. Så
har du frågor eller funderingar om
SLMKs arbete? Vill du engagera dig i
styrelsearbete? Känner du någon som
du tror skulle passa bra för styrelse-
arbete? Kontaka gärna oss i valbered-
ningen (Karin.svensson@slmk.or
g)
Karin Svensson
Efterlyses:Dina tankar och funderingar?
Vår förening har arbetat i 26 år med att
informera kollegor, allmänhet, politi-
ker och media om kärnvapens risker.
Vi har satsat nära 50 miljoner kronor
på att föra ut vårt budskap. Trots detta
är vi inte en opinionsbildare att räkna
med i media, bland politiker och för
allmänheten. Och vi är, trots allt, fort-
farande okända bland många kollegor.
Hur ska vi bryta detta dödläge?
På styrelsemötet den 26 januari dis-
kuterades ett förslag att genomföra en
annonskampanj. Alla var överens om
att vi behöver komma över den media-
la tröskeln. En annonskampanj kan
vara en möjlig väg. Att annonsera i
större tidningar är dock dyrt, det rör sig
om flera hundra tusen kronor. Är vins-
ten verkligen större än kostnaderna?
Kan medlemmar i föreningen reagera
negativt och tycka att vi slösar med
våra medel?
Vi var överens om att en annons-
kampanj måste utformas professionellt
vad gäller bild, text, layout och medial
timing. Den bör komma i anslutning
till att kärnvapenfrågan är aktuell i
media. Det kan handla om politiska
uttalanden, hot om spridning, nukleär
terror, intressant information om kärn-
vapen, miljö och hälsa.
Vi efterlyser medlemsreaktioner på
en sådan annonskampanj! Skicka dina
synpunkter till gosta.alfven@slmk.or
g
Gösta Alfvén
SLMK planerar en annonskampanj
Vårmöte i Stockholm
helgen 19 – 20 april
Program lördag:
Föreningsmöte kl 12.00 - 12.30
På dagordningen står ett beslut om stadgeändring med senareläggning av
årsmötestid. Enligt nuvarande stadgar §6 ska årsmötet hållas senast den
20 december. Men det har visat sig vara för kort om tid mellan arbetsårets
slut den 31 augusti och årsmötet. Under den tiden ska bokslutet göras
klart, revideras och cirkuleras för underskrift av styrelsens medlemmar.
Vid senaste årsmötet i december 2007 antogs därför ett förslag om att
årsmötet ska hållas senast den 31 januari påföljande år. Beslutet ska enligt
stadgarna bekräftas vid ett efterföljande föreningsmöte.
Efter föreningsmötet: föredrag och diskussion med inbjuden talare,
ännu inte helt klart.
Därefter vidtar öppet styrelsemöte som fortsätter under lördagen och
söndag förmiddag.
Lokal: Läkarförbundet, Villagatan 5.
Alla medlemmar varmt välkomna!
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:112
19
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Syrenparken 23,
133 35 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Co-presidentGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNW413 19 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Johannes Norberg,
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå, tel 090-19 20 33
mobiltel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@slmk.org
Thomas Silfverberg, (Studentrepresentant)
Sjukhusbacken 24, 118 61 Stockholm,
tel 073-581 71 34, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Martina Grosch, c/o Sascha Eggers, Bundesstrasse 8,
DE-201 46 Hamburg, Tyskland
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 17, 824 43 Hudiksvall,
tel 0650-311 95, mobiltel 0733-42 31 10
e-post: john.henriksson@slmk.org
Mats Hogmark, Mariebergsvägen 8, 791 50 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Önsbacken 13, 791 94 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, c/o Skogberg, Blekegatan 4,
117 59 Stockholm, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
Åsa Lindström, (Studentsuppleant)
Pedagoggränd 11 G, 3, 907 30 Umeå,
tel 090-77 60 26, mobiltel 073-663 11 40
e-post: aasalin@yahoo.se
Revision
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Vladic Stjernholm, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör och kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner, (sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@telia.com
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Wenjing Tao, Polkastigen 7, 152 70 Södertälje,
tel, 073-764 19 52, e-post: wenjing.tao.471@student.ki.se
Karin Svensson, (Studentrepresentant)
Mariehemsvägen 17 B, 906 53 Umeå,
mobiltel 0735-80 75 40, e-post: iku_karin@yahoo.se
SLMK:s STYRELSE
2007 – 2008
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Ny film:Kärnvapen och människans framtid
”Hur många kärnvapen tror du att USA har?” frågade jag
människor jag stötte på i mitt grannskap häromdagen. ”Ett
par hundra, kanske tusen” var ett ganska vanligt svar. Medan
en man svarade: ”tio eller så...”
Trots de varierande svaren var ingen av dem ens i närheten
av det rätta svaret, omkring 10 000. De jag talade med hade
heller ingen aning om att det finns 26 000 kärnvapen i hela
världen, eller att den genomsnittliga amerikanska atombom-
ben är åtta gånger kraftigare än Little Boysom
släpptes över Hiroshima och omedelbart
dödade 90 000 människor.
För något år sedan frågade det
oberoende opinionsmätnings-
institutet PEW Research
Centeramerikaner om
deras inställning till
nedrustning. Sjuttio
procent uppgav sig
vara positiva till att
USA skriver under
ett multinationellt
avtal att minska
antalet kärnvapen.
Å andra sidan var
åsikterna delade
(46-43%) när det
gällde att som första
nation använda kärn-
vapen om landet an-
fölls.
Efter terrorattacken den
11 september finns en oro i
USA att terrorister skulle använ-
da en ”dirty bomb”. Likaså för ad-
ministrationens hotbilder att skurknatio-
ner som först Nordkorea och sedan Iran skulle
ha atombomber, och utgöra ett verkligt och direkt hot mot
Amerika.
Däremot är allmänhetens intresse för USAs egna arsenaler
av kärnvapen litet. Nedrustning och provstopp nämns plikt-
skyldigt i valkampanjer, men är knappast ett ämne som öpp-
nar dörrarna till Vita huset för vare sig en Barack Obama eller
en John McCain. Därför är det desto mer angeläget att påpe-
ka att fredsorganisationen Nuclear Age Peace Foundationnu
har producerat en tjugo minuter långt DVD-film med sina
argument för kärnvapnens avskaffande: Nuclear Weapons and
the Human Future.
Filmens utgångspunkt är att kärnvapen är ”katastrofalt far-
liga och enormt dyrbara; de bryter mot internationella lagar
och är omoraliska”.
– Det behövs bara en atombomb för att förstöra en hel stad.
Och kanske bara mellan tio och hundra för att förinta hela vår
civilisation. Och vi har 26 000! säger David Krieger, organi-
sationens chef, som också är filmens manusför-
fattare och berättare. Det finns också redan
tillräckligt med höganrikat uran och
vapenplutonium i världen för att
tillverka tusentals bomber till!
Enbart under 2006 an-
slog USA 54 miljarder dol-
lar för sina kärnvapen.
De pengarna skulle
istället ha kunnat an-
vändas för att ge fler
än tjugotre miljoner
barn sjukvård. Eller
för att anställa nära
en miljon grundskol-
lärare, som filmen
argumenterar.
Filmen pekar ock-
så på det som måste
göras för att nå målet att
avskaffa världens alla
kärnvapen: att till exempel
få kärnvapennationerna att
säkra sina kärnvapen, dvs ta
dem ur hair trigger alert(redo för
omedelbar avfyrning) och även lova
att inte vara första nation att använda dem.
Samtliga nationer måste också ratificera prov-
stoppsavtalet, sluta producera fissilt material, skapa en kärn-
vapenkonvention och gå med på öppna och ärliga inspektio-
ner.
Filmen är tänkt att användas i studier och för diskus-
sionsgrupper, och går att kostnadsfritt antingen beställa eller
ladda hem via organisationens hemsida:
http://www
.wagingpeace.org/nuc_weapons_human_future.php
Claes Andreasson,
Los Angeles.
