21 januari 2008

Läkare mot Kärnvapen #111, januari 2008

Läkare mot Kärnvapen #111, januari 2008

Text från PDF

Läkare mot kärnvapen
Læger mod kernevåben
Informationsblad  –  Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter  –  The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 111  JANUARI 2008
”Have you ever
considered
the consequences
of a nuclear attack
here in London?”
IPPNW- studenter på
Trafalgar Square pratar
med förbipasserande om
kärnvapen.
Läs om Project Target X,
sid 18 och baksidan.

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel:  0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel:  0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2008:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg  901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 111
Bakåt – nuet – framåt4
Ledare - SLMK på 1980-talet och idag
Vad säger politikerna i Bryssel?7
Bokrecension: Peter Handberg
Undergångens skuggor, Missiler och möten8
En Borgmesteres Weekend9
Kampagne overfor de danske borgmestre9
Hiroshimas borgmästare Tadatoshi Akiba
på besök i Stockholm10
”Nuclear Weapon Free – My cup of tea”11
MITTUPPSLAGET
Bilder från aktionen
”Nuclear Weapon Free – My cup of tea”
på Mynttorget vid Riksdagshuset i Stockholm12
Nuclear weapons makeover.
En ny generation kärnvapen på gång?
14
Internationell utblick16
Target London
Nuclear Weapons: The Final Pandemic18
Klimateffekter visar det motsägelsefulla i
begreppet ”begränsat regionalt kärnvapenkrig”19
Formandsberetning 2006 – 200721
DLMK:s bestyrelse22
SLMK:s styrelse
2007-200823
Target Europa24
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 111, januari 2008
ISSN: 1400-2256   Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 HUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel:  0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (112): 1 februari, 2008
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare  mot  kärnvapenär  en  kvar-
talstidskrift  som  ges  ut  av  föreningen
Svenska   läkare   mot   kärnvapen
(SLMK)och Danske  læger  mod
kernevåben  (DLMK).  SLMK  har
ca  5000  läkare,  medicinstudenter
och  stödpersoner  som  medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna  är  de  svenska  och  danska
grenarna  av  International  Physicians
for  the  Prevention  of  Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50  länder  som  medlemmar.  SLMK,
DLMK  och  IPPNW  är  politiskt  och
religiöst  obundna  organisationer  med
målet  att  avskaffa  kärnvapnen  genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens  medicinska  effekter.  IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
–It’s time for a peaceful chain reaction.
Let’s  start  it  together!  Next  time  you
have  tea  with  someone;  talk  about  a
nuclear  weapon  free  world.  With  this
friendly  appeal,  Swedish  IPPNW  stu-
dents  started  their  most  recent  project
Nuclear Weapon Free – My cup of tea.
In front of the Swedish Parliament buil-
ding, a group of medical students invited
passers-by to a nice cuppa and a conver-
sation about nukes. One of the first tea-
drinkers  was  Hiroshima  Mayor  Tada-
toshi  Akiba,  leader  of  the  organization
Mayors for Peace, on a Stockholm visit
to  lecture  at  a  conference  on  Human
Rights. See pictures on central spread!
In  this  number  of  LMK  we  have  an
exclusive leading article. Gösta Arturs-
son,  former  head  of  the  ICU  for  burn
victims  at  Uppsala  University  Hospital
and  chairman  of  SLMK  1982-1986,
writes  about  What  was,  what  is  and
what will be, SLMK in the eighties and
today. Professor  Artursson’s  key  mes-
sage  is  that  although  we  have  not
reached our super-goal, the abolition of
all nuclear weapons, SLMK of today is
in a good position to contribute to it: the
SLMK  student  activities  all  over  the
world  are  successful  and  two  SLMK
members,  Gunnar  Westberg  and  Hans
Levander, have prominent IPPNW posi-
tions.
“Nuclear  weapons  makeover”  is  the
title  of  an  interesting  article  by  Lars
Rydén  och  Stefan  Björnson,  members
of Swedish  Scientists  and  Engineers
against  Nuclear  Weapons.  Rydén  and
Björnson stress the importance of using
all  possible  democratic  means  to  pre-
vent  new  types  of  nukes  replacing  old
ones, which might create a kind of per-
petuum  mobile  for  nuclear  weapons
technique.
In  November,  IPPNW  conference
Nuclear Weapons: The Final Pandemic
took  place  in  London.  We  present  two
reports  from  the  conference.  The  first
one is about the project Target X, where
IPPNW-students  put  a  large  red  cross
on  the  ground  at  Trafalgar  Square  and
asked  passers  by  “Have  you  ever  con-
sidered  the  consequences  of  a  nuclear
attack  here  in  London?”  inviting  them
to  a  conversation  about  the  threat  of
nukes.  The  second  report,  written  by
Chairperson  Frida  Sundberg,  describes
the disastrous effects a regional nuclear
war would have on the global climate.
JAN LARSSON, ULF KÖNIG
Författaranvisningar
Redaktionen  välkomnar  manuskript
som  behandlar  SLMKs/DLMKs  ar-
betsområde.  Bidragen  tas  helst  emot
via  e-post,  som  bifogat  Worddoku-
ment. Det går även bra att skicka tex-
ten  på  diskett/cd.  Bifoga  gärna  foton,
allrahelst digitala bilder med hög upp-
lösning. Papperskopior går också bra.
Fäst  inga  gem  på  fotona  och  skriv
inget  på  dem,  ej  heller  på  baksidan  –
sätt istället en nummeretikett på baksi-
dan  och  bifoga  bildtext  separat.  Re-
daktionen  förbehåller  sig  rätten  att
redigera  och  korta  bidragen.  Tiden
från  manusstopp  till  postdistribution
har kortats till en månad för att tidnin-
gens  innehåll  ska  bli  färskare.  Detta
kräver  att  tidpunkten  för  manus-
stopp iakttas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbilden  är  tagen  under  Target
X i London i samband med konferen-
sen   Nuclear   Weapons:   The   Final
Pandemic.  Läkarstudenter  satte  på  sig
sina  vita  rockar,  lade  ut  ett  rött  kryss
och  informerade  om  kärnvapen.  På
bilden förklarar Margrethe från Norge
vad  det  röda  krysset  står  för.  Läs  mer
på sid 18 och på baksidan.
Foto: Åsa Lindström
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
112    1/2 -08mars
113    1/5 -08juni
114    1/9 -08oktober
115    1/12 -08januari
Summary in English

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
5
om  att  kunna  vinna  och  överleva  ett
kärnvapenkrig,  att  tro  att  medicinsk
hjälp  skulle  finnas,  att  upprustningen
gav trygghet.
Lown i sin tur kom med dramatiska,
målande  uttalanden.  Ungefär  hundra
tusen   människor   skadades   svårt   i
Hiroshima den sjätte augusti 1945. Av
stadens 298 doktorer överlevde endast
28,  av  de  1780  sjuksköterskorna  bara
126. Av de drygt 50 sjukhusen förstör-
des  42  totalt.  Detta  åstadkoms  på
några sekunder av en enda bomb –det
är svårt att fatta. Ännu svårare att för-
stå är att det i USA finns ett megaton-
nage  kärnvapen  som  kan  döda  varje
människa på jorden 20-30 gånger om!
Och kapprustningen fortsätter. Varför?
Han gjorde jämförelser:
40 000 barn dör varje dag i undernär-
ing.  Man  skulle  bara  behöva  tio  pro-
cent  av  de  militära  utgifterna  för  att
mätta  jordens  hungrande  barn.  Som
fascinerade  åskådare  följer  vi  denna
utveckling  mot  jordens  undergång.
Blindhet  för  fakta,  regressivt  och  pri-
mitivt  tänkande  –en  kollektiv  para-
noia.
Ovanstående  är  hämtat  från  min
första IPPNW- kongress, som genom-
fördes  i  Rom  1983  under  mottot
”Prevention  of  Nuclear  War”.  Kon-
gressen  hade  en  oförglömlig  affisch.
Den  visar  ett  jordklot  som  anfalls
uppifrån av tre kärnvapenladdade mis-
siler.  Men  jordklotet  är  ett  vackert
barnhuvud  där  lockarna  i  pannan  bil-
dar konturerna av Medelhavsländerna
och Mellersta Östern.
Ett vanligt sätt att föreläsa om kärn-
vapnens  medicinska  effekter  var  att
visa  siffror  från  förödelsen  i  Hiro-
shima  och  understryka  att  praktiskt
taget  ingen  medicinsk  hjälp  fanns  att
få.  Från  siffermaterialet  beskrev  man
sedan de beräkningar man gjorde om
en  tänkt  kärnvapenexplosion  över  en
känd  storstad  eller  den  stad  där  man
föreläste.  Därefter  gick  man  över  till
riskerna för ett kärnvapenkrig pga den
teknologiska   upptrappningen,   och
man  pratade  om  de  enorma  militära
utgifterna och om krig av misstag. Att
sedan  ge  hopp  och  framtidstro  var
viktigt   men   ingalunda   lätt.   Mera
omfattande  beräkningar  med  olika
scenarier gjordes i tex ”London under
attack”.
1985  var  ett  speciellt  år  i  SLKM:s
och   IPPNW:s   historia.En   kort
årskrönika visar vilka frågeställningar
som var viktigast under 1980- talet
 I februarihölls en internationell kon-
ferens  i  Stockholm  med  titeln  ”Nuc-
lear war by mistake”. Olika yrkesgrup-
per mot kärnvapen, politiker och präs-
ter deltog. Inga Thorsson, som utkom-
mit  med  boken  ”Vår  osäkra  värld  –i
skuggan  av  kärnvapen”  ledde  den
avslutande paneldebatten. Enighet råd-
de om nödvändigheten av att frysa kär-
nvapenarsenalen  och  man  uppmanade
alla  att  bearbeta  politiker  genom  att
skapa en massiv folkopinion.
I  juniarrangerades  ett  symposium  i
Umeå ”Kärnvapnens medicinska kon-
sekvenser”.  En  rad  frågor  debattera-
des: stormaktsdoktriner, internationel-
la  avtal,  risk  för  spridning  av  kärnva-
pen och kärnvapenvinter.
I juni
hölls i Budapest IPPNW:s femte
kongress  med  titeln  Cooperation  not
Confrontation – the  Imperative  of  a
Nuclear Age. Det var nu fyrtio år efter
bombningarna i Hiroshima och Naga-
saki  och  efter  bildandet  av  FN  i  San
Francisco.  Den  vansinniga  kapprust-
ningen och ”Stjärnornas krig” debatte-
rades. Helen Caldicott refererade från
sin audiens hos president Reagan: ” En
av de mest chockerande upplevelserna
i  mitt  liv.  Han  har  symtom  på  klinisk
paranoia.  Han  förstod  inte  vad  jag
talade om”. IPPNW hade utformat ett
läkarnas  recept  för  kärnvapenned-
rustning –kärnvapenprovstopp. Detta
recept   antogs   på   kongressen   och
aktualiserades  vid  de  följande  kon-
gresserna  i  Köln  1986,  Moskva  1987
och Prag 1988.
I  december
tog  SLMK  på  allvar  upp
frågorna   om   NPT   och   CTBT.   Vi
kunde få snabb och säker information
från FOA om utförda provsprängning-
ar.  Vi  började  sända  en  medicinskt
baserad protest till respektive kärnva-
penstater.
Och kronan på verket: IPPNW mot-
tog  Nobels  fredspris.  Co-presidenter-
na Chazow och Lown höll båda tack-
tal i Oslo, fackeltåg på Karl Johan och
bankett följde.
Jag  höll  en  Nobelföreläsning  vid
Uppsala universitet i egenskap av ord-
förande  för  den  svenska  föreningen.
Tillsammans med Chazow, Lown och
utrikesminister  Sten  Andersson  fick
jag  delta  i  en  middag  på  Harpsund
med  paret  Palme  som  värdar.  Olof
Palme  diskuterade  flitigt  om  kärnva-
pen och sammanfattade: ”Teknisk och
politisk planering för en verklig kärn-
vapennedrustning finns men den poli-
tiska  viljan  saknas.”  Och  mina  kon-
takter  med  det  politiska  etablisse-
manget förbättrades påtagligt.
När  Michail  Gorbatjov  övertog  mak-
ten  i  Sovjet  1985  dämpades  motsätt-
ningarna mellan USA och Sovjet. 1987
ingicks   en   överenskommelse   som
innebar   att   samtliga   landbaserade
medeldistansmissiler  skrotades.  Det
kalla kriget var över. I juli 1991, några
månader   innan   Sovjetunionen   föll
samman,  undertecknade  presidenterna
Gorbatjov och Bush det första START-
avtalet   om   strategiska   kärnvapen.
Antalet  stridsspetsar  skulle  begränsas
till  6000  vardera.  Men  trots  nedrust-
ningarna fanns ändå tillräckligt många
kärnvapen  för  att  förstöra  alla  större
städer på jordklotet flera gånger om.
Nuethar en sak gemensam med 1980-
talet:  vi  har  fortfarande  inte  uppnått
vårt supermål –en kärnvapenfri värld.
Trots att det upprepats som ett mantra
i  27  år.  Och  trots  att  ett  imponerande
arbete lagts ner globalt år ut och år in
av  fredsrörelser  och  olika  yrkesgrup-
per mot kärnvapen med läkarrörelsen i
centrum.
De  ursprungliga  fem  kärnvapen-
makterna har visserligen reducerat sin
gemensamma  vapenarsenal.  Men  det
enorma antalet av 27 000 kärnvapen är
alltjämt kvar. Och ytterligare tre kärn-
vapenländer  har  tillkommit:  Israel,
Indien  och  Pakistan.  De  står  utanför
NPT-fördraget.  Misstankar  finns  om
kärnvapenprogram  i  ännu  fler  stater.
Att hota med kärnvapen är olagligt och
inger också oro. Regeringar och ledare
ändras över tid, ibland med globalt hot
som nu i Pakistan och Iran.
Inte  nog  med  att  antalet  kärnva-
penstater ökar. Den ursprungliga kvin-
tetten uppvisar ingen vilja att nedrusta
sina  kärnvapen.  Både  den  ryske  och
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
I början av 1980-talet när IPPNW  och
SLMK  bildades  (1980  resp  1981),
hade  USA  och  Sovjet  tillsammans
50  700  kärnvapen  med  en  samman-
lagd  sprängkraft  motsvarande  en  mil-
jon  Hiroshimabomber.  Detta  trots  att
betydande  ansträngningar  gjorts  att
bromsa kapprustningen: partiella prov-
stoppsavtalet   (PTBT)   1963,   icke-
spridningsavtalet  (NPT)  1970,  anti-
ballist-missilfördraget (ABM) 1972.
Så naturligtvis blev vårt gemensam-
ma  supermål  en  kärnvapenfri  värld!
Det var så uppenbart för oss pionjärer,
att  om  vi  som  läkare  kunde  sprida
kunskaperna om de katastrofala verk-
ningarna av ett kärnvapenkrig så skul-
le alla förstå.
Vårt   främsta   initiala   arbete   var
grundläggande informations- och kun-
skapsspridning  inom  läkarkåren  och
medlemsvärvning.  Vi  lyckades  bra
med  det.  Redan  efter  tre  år  hade  vi
över 6000 medlemmar, 25 procent av
den svenska läkarkåren. Många börja-
de  också  arbeta  aktivt  i  studiecirklar,
på  klinikmöten  och  regionala  konfe-
renser.  Kärnvapnens  oerhörda  medi-
cinska  skadeverkningar  togs  upp  i
katastrofmedicin för läkarstuderande.
År  1984  publicerades  WHO:s  rap-
port Effects  of  nuclear  war  on  health
and health services. Rapporten sändes
ut  till  samtliga  föreningsmedlemmar
och blev av stort värde i undervisningen.
Den  stora  anslutningen  av  läkare
innebar  att  vi  kunde  göra  en  geogra-
fisk  uppdelning  i  sju  lokala  regioner.
Informationsspridningen ökade. Dess-
utom  var  i  stort  sett  alla  medicinska
specialiteter  representerade.  Vi  bygg-
de  upp  en  kunskapsbank  som  täckte
ett  kärnvapenkrigs  tidiga  effekter  på
hälsa, sjukvård och miljö och beskrev
skador  av  tryckvåg,  värmevåg  och
joniserande strålning. Vi lärde oss hur
man  kan  ge  obehaglig  och  potentiellt
ångestskapande  information  till  barn,
ungdom och vuxna, till professionella
och lekmän. Viktigt var att förstå vårt
försvar mot sådan information: att slå
dövörat  till,  bli  hjälplös  eller  fientlig
och –den  farligaste  försvarsreaktio-
nen –uppgivenhet  och  apati,  då  allt
uppfattas  som  meningslöst.  Men  den
värsta  katastrofen  är  att  inte  se  kata-
strofen.
SLMK etablerade samarbete med en
rad  andra  yrkesgrupper  mot  kärnva-
pen: ingenjörer, forskare och psykolo-
ger. Vår kunskap ökade.
Internationella  kontakter  togs  på
många sätt. Genom entusiastiskt arbe-
te   av   framförallt   Hans   Levander
genomfördes  trilaterala  möten  mellan
läkare från SLMK samt från länder öst
och väst om järnridån. Samarbete med
tredje  världen  blev  också  viktigt.  Vi
lever  ju  i  en  farligt  överrustad  och
undernärd värld som påverkar oss alla.
Vägledande   var   Helen   Caldicott,
moder  till  The  Nuclear  Freeze  Move-
ment, som gjorde flera besök i Europa
och Sverige och presenterade sin film
If you love this planetoch sina böcker
Missile Envyoch Nuclear Madness. I
mitt   arbete   under   många   år   som
Chairman  for  Disaster  Medicinei
International Society for Burn Injuries
(ISBI) såg jag till att vi vid våra årliga
WHO-konferenser  i  Genève  på  agen-
dan alltid hade medicinska effekter av
kärnvapenkrig.
Information  till  våra  politiskt  valda
ansåg vi mycket viktig. Ett första till-
fälle erbjöds vid ett i god tid planerat
sammanträde  med  försvarsutskottet.
Där  borde  ju  intresset  för  ett  kärnva-
penkrigs   fasansfulla   konsekvenser
vara stort. Men en, säger en, riksdags-
man  kom.  En  privatlektion  alltså.  Vi
hade  missat  korridorlobbyismen.  Jag
kom  osökt  att  tänka  på  min  gode  vän
(och sångarbroder i Allmänna sången i
Uppsala) Tage Danielsson:
För den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten
ifall tankarna från toppen
kom från roten
Under  arbetet  med  att  utveckla  en
ny  strategi  för  att  få  bättre  kontakt
med  politiker  jobbade  vi  samtidigt
vidare med opinionen på gräsrotsnivå.
I  takt  med  ökande  medlemsantal  i
SLMK med allt fler kolleger som åtog
sig  olika  arbetsuppgifter,  inte  minst  i
regionerna,  ökade  samarbetet  med
IPPNW. Vi kunde sända delegater till
IPPNW:s  internationella  kongresser.
Vid  dessa  finns  ofta  politiker  från
värdlandet  och  representanter  från
WHO, FN och världsreligionerna som
aktiva  delegater  och  föredragshållare.
Detta stryker under att vår läkarrörel-
ses  budskap  är  av  yttersta  vikt  och
därför  måste  beaktas  världen  över.
Kongresserna  har  en  unik  genom-
slagskraft.
De starkaste intrycken från IPPNW:s
första  kongresser  var  föreläsningarna
av    de    båda    grundarna    Jevgenij
Chazow  från  Moskva  och  Bernard
Lown från Boston.
Chazow  talade  om  våra  illusioner
Bakåt
––
nuet
––
framåt
SLMK på 1980-talet och idag

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
6
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
7
den amerikanske presidenten anser sig
behöva  kärnvapen  av  säkerhetsskäl,
kanske  egentligen  av  fruktan,  och
båda två bär alltid med sig sin kärnva-
penfotboll.
1
Nedrustningsarbetet  på
EU-nivå  bromsas  av  Storbritannien
och   Frankrike.   Storbritannien   har
beslutat att uppdatera Tridentsystemet
med  syfte  att  bibehålla  systemet  till
minst 2050. Nedrustning är uppenbar-
ligen  inte  längre  en  lika  central  fråga
som tidigare i världspolitiken. Vi lever
i en tid utan verklig kontroll av kärn-
vapenspridningen,  vår  historias  kan-
ske farligaste tid, ännu farligare än det
skräckfyllda 1980- talet.
Finns det då någraframåt-förslag för
Läkare  mot  kärnvapen  som  ännu  inte
lanserats? Efter att ha läst de 110 hit-
tills  utkomna  LMK-informationsbla-
den är jag benägen att säga – knappast.
Det  är  naturligtvis  ett  gott  betyg  till
kvartalstidsskriftens  skribenter.  Och
vi alla förstår hur mycket fortsatt kon-
tinuitet, informationer på vetenskaplig
grund,  skärpta  diskussioner  och  idé-
rikedom betyder för framtiden.
Opinionsbildning
All  opinionsbildning  är  att  tjata.  Det
jag ser som allra viktigast är att oför-
trutet på alla tänkbara sätt sprida kun-
skaperna  om  kärnvapenkrigets  kata-
strofala  medicinska  och  sociala  följ-
der.  Det  är  skrämmande  många  män-
niskor  på  vår  jord  som  saknar  dessa
kunskaper.  Också  i  Sverige  behöver
opinionen  mot  kärnvapenkrig  förstär-
kas. Det gäller allmänhet, beslutsfatta-
re,  forskare  och  militärer.  Det  behövs
ännu  fler  medlemmar  i  SLMK  med
konkreta  arbetsuppgifter.  Information
bör  följas  av  handling.  Och  vi  måste
ha tålamod.
Mediernas etik och samhällsansvar
Det har blivit svårare att få plats med
vår  information  i  massmedia.  Växt-
huseffekten  och  den  global  uppvärm-
ningen får stort utrymme. Man beskri-
ver miljöhotet som vår tids ödesfråga.
Översvämningar,  snabbt  smältande
glaciärer,  stormar  och  extrem  torka
påminner  oss  ideligen  om  riskerna
med  global  uppvärmning.  Risken  för
ett kärnvapenkrig är för många svåra-
re att inse. Och människan tycks bara
klara  av  en  global  katastrof  i  taget.
Därför måste vi slå fast att kärnvapen
inte har något militärt värde, att vi alla
lever  tryggare  utan  dem.  Ett  kärnva-
penkrig  som  eskalerar  kommer  att
ödelägga livet på jorden inom en kor-
tare  tidsrymd  än  en  global  uppvärm-
ning.  Växthuseffekterna  är  påverkba-
ra.  Ett  kärnvapenkrig  måste  förhind-
ras.   De   stora   kärnvapenmakterna
borde gå i spetsen för skrotning av alla
kärnvapen och i stället satsa helt på att
rädda  jordens  miljö  innan  det  är  för
sent.  I  det  perspektivet  behövs  bara
sunt  förnuft  för  att  förstå  och  handla.
Svensk  media  prioriterar  inte  kärnva-
penproblemen  och  känner  inte  det
samhällsansvar  som  är  rimligt.  Vårt
ansvar  är  att  ge  medierna  saklig,  väl-
grundad  information.  Var  finns  jour-
nalisterna  mot  kärnvapen?  En  globalt
samordnad   intensiv   mediekampanj
och   en   nedrustningsminister,   som
Frida Sundberg föreslår, är goda initi-
ativ.
Blix-kommissionen
De  tretton  steg  som  rekommenderas
av The  Weapons  of  Mass  Destruction
Commission(WMDC) bör vara vägle-
dande  för  kärnvapnens  avskaffande.
De  innefattar  arbete  inför  nästa  över-
synskonferens  för  NPT 2010  och  för
ratificering av CTBT i alla stater som
har kärnvapen. Det behövs en avsevärt
effektivare  kontroll  av  kärnvapen-
spridning  än  dagens.  Svensk  politik
måste  synliggöra  detta.  Riksdagens
utrikesutskott  måste  fortsätta  med
debattinlägg i kampen mot kärnvapen
både i dagstidningar och i TV.
Alla beslut bygger på bedömning av
framtiden
SLMK  har  idag  större  möjligheter  än
på  1980-talet  att  göra  kloka  bedöm-
ningar  inför  framtiden  av  flera  skäl.
Två  av  SLMK:s  tyngsta  medarbetare
genom åren har nått starka positioner i
IPPNW. Gunnar Westberg är nu presi-
dent  i  IPPNW och  Hans  Levander  är
SLMK:s representant i Internationella
Rådet  inom  IPPNW.  Inom  ramen  för
det  internationella  projektet  NWIP
reser  läkarstudenter  till  kärnvapensta-
terna  och  informerar  om  kärnvapen
vid  seminarier  och  workshops.  Läs
t.ex. Wenjing Taos artikel i förra num-
ret av LMK. Andra exempel på inter-
nationella projekt där SLMK är enga-
gerade    är    dialogseminarier    med
beslutsfattare  i  kärnvapenhuvudstä-
derna, Life-Link  Friendship-schools
Programför  fredsundervisning  i  sko-
lor  samt  nätverket  Mayors  for  Peace.
Nationellt  samarbetar  SLMK  med
andra  fredsföreningar  i  Nätverket  för
kärnvapennedrustning.    Detta    och
mycket  mera  ger  goda  förhoppningar
om framgångar.
Hopp
SLMK har bett mig ge synpunkter på
de  lärdomar  vi  kan  dra  av  det  arbete
som   gjordes   på   1980-talet   inom
SLMK  och  IPPNW mot  bakgrund  av
SLMK:s  viktigaste  frågor  nu  och  i
framtiden.  Jag  har  i  denna  artikel
redovisat mina tankar. Till slut –jag är
övertygad om att läkarstuderande och
unga  läkare  fixar  en  kärnvapenfri
värld.     Med     oss     erfarna     som
hejarklack. Det går inte så fort som vi
”gamlingar”  trott,  men  det  går!  Och
kom ihåg: Optimisten har lika ofta fel
som pessimisten men har mycket roli-
gare.
Gösta Arturson
Ordförande i SLMK 1982-1986
Vad säger politikerna i Bryssel?
I början av oktober åkte en delegation
bestående av läkare och läkarstudenter
till Bryssel för att tala med NATO- och
EU-politiker.  Dessa  årliga  uppvakt-
ningar  ordnade  av  Elizabeth  Water-
stone  från  Storbritannien  har  blivit
närmast  en  tradition  inom  IPPNW.
Elizabeth  berättar  att  hennes  första
besök  på  NATO  som  representant  för
IPPNW ägde  rum  redan  1989.  Sedan
dess  har  hon  försökt  upprätthålla  en
aktiv  kontakt  med  politikerna  i  EU:s
huvudstad,  något  som  märks  tydligt
när våra värdar på NATO och EU häl-
sar på henne som gamla vänner.
Denna  gång  deltog  IPPNW-med-
lemmar från Ryssland, Indien, Austra-
lien,  Tyskland,  Norge,  Sverige  och
naturligtvis  Belgien.  Under
två  dagar  gjordes  uppvakt-
ningar  på  NATO:s  högkvar-
ter,    i    EU-kommissionen,
EU-rådet  och  EU-parlamen-
tet.  Tre  huvudfrågor  fördes
upp  på  agendan:  NATO:s
utveckling av missilförsvar i
Europa,  kärnavtalet  mellan
Indien    och    USAsamt
IPPNW:s förslag till en kärn-
vapenkonvention.     Nedan
följer  en  redogörelse  av  vad
som  sades  inom  respektive
fråga.
Utveckling av missil-
försvar i Europa
NATO:s  utveckling  av  ett
missilförsvar  i  Europa,  un-
der  ledning  av  USA,  väcker  starka
känslor hos ett antal kärnvapenstater. I
synnerhet våra ryska deltagare ifråga-
satte  denna  utveckling  och  uttryckte
farhågor    om    en    ny    kärnvapen-
kapprustning.  Politikerna  i  EU-rådet
menar  att  synen  på  missilförsvar  i
Europa  varierar  mellan  medlemssta-
terna.  EU  har  därför  svårt  att  komma
med  ett  gemensamt  initiativ.  Dess-
utom  ligger  försvarsfrågan  huvudsak-
ligen  hos  de  enskilda  medlemsstater-
na.  EU  kan  dock  agera  –om  ett  mis-
silförsvar  i  Europa  skulle  påverka
EU:s relation till Ryssland inom andra
områden, t.ex. socialt eller finansiellt,.
På NATO fick vi en kort presentation
om  missilförsvaret  och  dess  utveck-
ling.  Missilförsvaret  har  varit  under
utveckling  inom  NATO  sedan  början
av 90-talet, det är alltså ingen ny före-
teelse. NATO-politikerna bemötte kri-
tiken  med  att  missilförsvaret  inte  var
riktat  mot  Ryssland,  som  ansågs  vara
en  medarbetare  i  dessa  sammanhang.
Missilförsvaret  beskrevs  vara  riktat
mot  länder  som  Iran  och  Nordkorea.
Det  framkom  även  att  Kina  sågs  som
en  stor  fiende,  om  inte  den  största.
Hårda  ord  riktades  mot  landet  som
NATO  inte  ansåg  sig  kunna  upprätt-
hålla en fredlig relation med under de
närmsta  tjugo  åren,  om  utvecklingen
fortsätter som idag. Politikerna avslu-
tade  med  att  anmärka  att  det  är  inget
fel  på  att  försvara  sig  med  en  sköld,
men vi kontrade med att påpeka att det
är när man har både spjutet och sköl-
den  som  man  utgör  ett  stort  hot  mot
andra.
Kärnavtalet mellan USA och Indien
Det  kontroversiella  kärnavtalet  mel-
lan  USA och  Indien  innebär  att  USA
förser Indien med modern kärntekno-
logi,  trots  att  Indien  inte  är  anslutet
till  icke-spridningsavtalet.  Lyckligt-
vis  frös  Indiens  premiärminister  pla-
nerna   i   mitten   av   oktober   i   år.
Delegationsmedlemmarna   undrade
över  möjligheter  för  EU  att  stoppa
avtalet.  EU-kommissionen  hävdade
att  inget  kommer  att  göras  förrän
avtalet  har  gått  igenom,  varpå  beslut
om   ingripande   kan   tas.   EU-rådet
menade att frågan är svår och uttryck-
te  oro  för  att  avtalet  försvagar  NPT.
Det går också emot EU:s strävan efter
multilaterala avtal.
Kärnvapenkonventionen
Som känt har IPPNW författat ett 200-
sidigt  förslag  till  en  kärnvapenkon-
vention. Vi undrade över möjligheter-
na att implementera denna och om EU
skulle ställa sig bakom förslaget. EU-
kommissionen  menade  sig  ge  starkt
stöd för NPT. Nedrustningsfrågan lig-
ger  däremot  i  de  enskilda  medlems-
ländernas händer och de antydde där-
med  att  de  i  nuläget  inte  kan  ge  stöd
för   konventionen.   Även   EU-rådet
framhöll  att  de  själva  inte
kan  ta  upp  frågan  om  kon-
ventionen,  utan  initiativet
måste  komma  från  ett  med-
lemsland  innan  en  omröst-
ning  i  frågan  kan  genom-
föras.   NATO   ställde   sig
generellt  negativt  till  möj-
ligheten av fullständig kärn-
vapennedrustning.  De  me-
nar  att  man  inte  kan  avupp-
finna  kärnvapenteknologin.
Så  länge  kärnvapen  spelar
en väsentlig roll inom världs-
politik  och  försvar,  ser  de
ingen  framtid  utan  kärnva-
pen. Å andra sidan, kan man
förvänta  sig  ett  annorlunda
uttalande av en militär orga-
nisation?
Sammanfattningsvis  blev  det  ett
möte  med  blandade  känslor.  För  en
tämligen  ny  SLMK-  medlem  kan  det
känns ganska nedslående med NATO:s
slutkommentarer  och  med  EU-politi-
ker som bara hänvisar till att de inget
kan  göra  förrän  medlemsländerna  tar
initiativet. Trots allt tror jag att det är
mycket  viktigt  att  vi  upprätthåller  en
nära    kontakt    med    politikerna    i
Bryssel,  inte  minst  för  att  poängtera
att kärnvapenfrågan inte är bortglömd
utanför politikens dörrar!
Wenjing Tao
wenjing-nwip@hotmail.com
1
Kärnvapenfotboll:  smeknamn  på  den  väska
som innehåller säkerhetskoder för avfyrning av
strategiska kärnvapen
ABMAnti-Ballistic Missile
CTBTComprehensive  Test  Ban
Treaty
FOAFörsvarets forskningsanstalt
ISBIInternational   Society   for
Burn Injuries
NPTNon- Proliferation Treaty
NWIPNuclear  Weapons  Inheri-
tance Project
PTBTPartial  Test-Ban  Treaty  /
Treaty   Banning   Nuclear
Weapon     Tests     in     the
Atmosphere, in Outer Space
and Under Water)
WHOWorld Health Organization
WMDCThe    Weapons    of    Mass
Destruction Commission
Några av deltagarna  utanför EU-parlamentet. Från vä: Björn
Hilt  (Norge),  Elizabeth  Waterstone  (Storbritannien),  Roman
Dolgov  (Ryssland),  Henri  Firket  (Belgien),  Wenjing  Tao
(Sverige), Jakob Gierten (Tyskland) och Satyajit Singh (Indien).
Foto: Wenjing Tao

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
8
Bokrecension
Undergångens skuggor. Missiler och möten
Peter Handberg
Natur och Kultur 2006
Vi väntade på undergången
.
”Vad händer om en atombomb explo-
derar  över  Stockholm”  frågade  jag
min  klassföreståndare  i  fjärde  klass.
”Sådana hemskheter skall vi inte tän-
ka  på  idag.”  Med  det  svaret  var  hon
avslöjad.
Så skriver Peter Handberg, som växte
upp  under  sextiotalet.  För  honom
innebar  de  vuxnas  förnekande  ytterli-
gare ett skäl till rädsla. Som barn räk-
nade han med att det stora atomkriget
skulle  komma.  Jag,  som  är  betydligt
äldre,  minns  att  jag  hela  tiden,  från
1950  och  trettio  år  framåt,  räknade
med  kärnvapenkriget  som  sannolikt.
Nu  i  efterhand  vet  vi  att  vi  hade  rätt,
kärnvapenkriget  var  en  sannolik  hän-
delse  som  vi  haft  turen  att  hittills
undgå.
Under femton år har Peter Handberg
besökt  de  platser  i  Estland,  Lettland
och  Litauen  där  baserna  funnits  för
kärnvapenbärande missiler. Där fanns
en  gång  33  baser.  Nu  är  baserna  för-
fallna,  övervuxna,  rostiga  monument
över  den  nukleära  galenskapen.  Han
har träffat många som en gång arbeta-
de  där,  och  som  hade  till  uppgift  att
hålla  missilerna  stridsberedda.  Han
har hört berättelserna från de män som
brukade  dra  fram  missilen,  sätta  i
stridspetsen,  tanka  bränsle  och  testa.
Under  en  tid  fanns  möjligheten  för
den lokale befälhavaren att själv avfy-
ra  missilen.  Alla  tycks  ha  räknat  med
att  kriget  skulle  komma,  och  att  det
skulle innebära undergången för större
delen av mänskligheten.  ”Hade vi fått
ordern  så  hade  vi  avfyrat  raketen”  –
det  vittnesbördet  fick  Handberg  från
flera som varit med.
I  boken  finns  många  uppgifter  om
de  strategiska  planerna  i  Sovjet  och  i
USA  för  kärnvapnens  användning,
grundat  på  offentliga  dokument.  Än
en gång får vi vittnesbörd, delvis nya,
om  att  de  amerikanska  generalerna
under Kuba-krisen 1982 yrkade på ett
anfall mot Sovjetunionen. Det var lika
bra att anfalla med en gång, kriget var
ändå oundvikligt...
Handberg har tagit del av dokument
och  artiklar  som  visar  att  Sovjet  fak-
tiskt  hade  långt  gångna  planer  på  att
bygga  en  Domedagsbomb,  ett  stort
system  av  bomber  som  skulle  aktive-
ras  och  detonera  automatiskt  om  lan-
det anfölls med kärnvapen. Precis som
i Dr Strangelove...
För oss som var med under det kalla
kriget  kan  det  vara  nyttigt,  men  plåg-
samt, att bli påminda om den rädsla vi
lyckats förtränga. För den som inte var
född  på  den  tiden  är  det  viktigt  att
påminnas om hur stora riskerna var.
Faran  för  ett  stort  kärnvapenkrig  är
nog  betydligt  mindre  idag,  men  risken
är inte noll och troligen ökande. Tusen-
tals  strategiska  kärnvapen  står  fort-
farande  avfyrningsberedda.  Kanske
lever vi i en mellankrigstid, mellan två
perioder  av  Kallt  Krig,  och  kan  i  så
fall  bara  hoppas  att  vi  har  samma  tur
nästa gång. Det vore tryggare om kärn-
vapnen   var   avskaffade   innan   den
internationella spänningen ökar igen.
Boken   är   förvånansvärt   lättläst,
kanske  därför  att  Handberg  blandar
den journalistiska och personliga rese-
berättelsen   med   faktaredogörelser.
Skall man läsa en bok om kärnvapnen
under  det  kalla  kriget  är  nog  denna
den mest läsvärda.
Gunnar Westberg
gunnar.westberg@slmk.org
Domare   Christopher   Weeramantry
från Sri Lanka var en av dem som i år
belönades   med   Right   Livelihood
Award, det alternativa nobelpriset, för
sitt  livslånga  banbrytande  arbete  för
att  stärka  och  utvidga  den  roll  som
internationell  rätt  har  i  världen.  Han
var en av de domare vid internationel-
la domstolen i Haag som 1996 gjorde
ett rådgivande uttalande att hot om att
använda, eller användning av kärnva-
pen, generellt sett strider mot folkrät-
ten  (dock  ansåg  domstolens  majoritet
sig   inte   kunna   ta   ställning   i   det
extremfall av självförsvar där en stats
existens  står  på  spel).  Christopher
Weeramantry  tog  emot  sitt  pris  i
Stockholm den 7 december. Två dagar
tidiagere höll han ett föredrag i riksda-
gen där han redogjorde för sitt mång-
åriga  arbete  för  fred  och  mot  kärnva-
pen.   Inbjudare   till   föredraget   var
Jurister  mot  kärnvapen,  som  också
inbjudit  representanter  för  Nätverket
för kärnvapennedrustning.
Weeramantry bedömde risken för att
kärnvapen  kommer  till  användning
som  större  nu  än  någonsin.  Han  tog
upp terroristfrågan, forskarnas ansvar,
behovet av en stark opinion och kärn-
vapenstaternas  skyldighet  enligt  NPT
att påbörja seriösa samtal om nedrust-
ning. Han berättade  om det center för
fredsundervisning  han  startat  och  dri-
ver    i    sitt    hemland    och    visade
läroböcker och andra skrifter han pro-
ducerat i kärnvapenfrågan.
Christopher Weeramantra talade enga-
gerat  och  uppmanade  alla  att  aktivt
arbeta  för  nedrustning  och  avskaffan-
de av kärnvapen.
Leonore Wide
leonore.wide@slmk.org
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
9
En Borgmesteres Weekend
Kampagne overfor de danske borgmestre
Dr.  Tadatoshiti  Akiba,  borgmester  i
Hiroshima, aflagde 16 – 17 november
et besøg i København. Akibas ærinde
var ikke at beundre turist-seværdighe-
der,  men  at  arbejde  for  sit  projekt:
Mayors  for  Peace.  Dette  projekt  har
tidligere  været  omtalt  og  omtales
også    andetsteds    i    bladet,    hvor
DLMKs  ”borgmester”  aktiviteter  vil
blive nærmere omtalt. Kort fortalt går
Mayors  for  Peace  (MfP)  ud  på  at
opbygge  et  netværk  af  borgmestre
over  hele  verden  som  erklærer  sig
imod kernevåben.
Akibas  officielle  besøg  begyndte
fredag d. 16 kl. 8.00 med et møde på
Det Frie Gymnasium. Der var samlet
et  stort  antal  gymnasieelever  og  der
var flere talere med Akiba som central
figur.  Jeg  var  ikke  selv  tilstede  ved
dette arrangement, men har fået refe-
reret at det vakte stor opmærksomhed
og  engagement  blandt  studenterne.
Dagen  fortsatte  med  en  reception  på
Rådhuset   ved   borgmester   Klaus
Bondam. Borgmesteren sagde at MfP
var underrepræsenteret i Danmark og
at København var var stolt over nu at
være medlem af en så vigtig organisa-
tion. Det blev diskuteret om undervis-
ning  i  fredsproblemer  kunne  integre-
res  i skolerne.
Akiba fortalte en følgende lille anek-
dote:  Der  er  i    Japan  en  stor  kæde  af
bagerier der hedder Andersen-bageri-
er,  opkaldt  efter  vores  også  i  Japan
meget  kendte  eventyrforfatter.  På  gr.
af  denne  forbindelse  til  Danmark  og
København blev der stillet til et tilba-
gevendende spørgsmål til Akiba: Har
København skrevet under?  Så det var
en glædelig begivenhed da Ritt Bjerre-
gård for kort tid siden skrev under.
Receptionen sluttede med rådhuspan-
dekager.
Senere på dagen blev Akiba modta-
get  hos  sin  kollega,  den  japanske
Ambassadør,  til  en  reception,  der
viste sig at dække over en indbyden-
de stående middag.
Den næste dag lørdag d. 17 novem-
ber afholdt DLMK i samarbejde med
bl.a.  Pugwash  og  Universitetet  (Cen-
ter for Philosofi of Nature and Science
Studies)  en  Peace  Education  Confe-
rence.  Der var 6 forskellige foredrag,
der blev afviklet i rask tempo, afbrudt af
et engageret sangkor og en kaffepause.
Der  var  mange  interessante  indlæg
bl.  a.  et  om  buddistisk  fredsfilosofi,
men jeg må holde mig til to foredrag
der   vedrører   vores   forening:   Det
første  var  borgmester  Akibas  spænd-
ende  foredrag  som  han  havde  kaldt
Peace Education in Japan.
Akiba lagde ud med at beskrive den
atombombe Little Boy, der blev kastet
over  Hiroshima  6/8  1945.  Der  blev
vist  mange  billeder  af  både  konstruk-
tion og virkningen af bomben. Mange
billeder  som  jeg  ikke  havde  set  før.
Disse  billeder  gjorde  et  dybt  indtryk
på den mestendels ungdommelige for-
samling.   Akiba   fortsatte   med   at
beskrive sit Mayors for Peace projekt.
Akiba understregede vigtigheden af
at publicere sine tanker. Han henviste
til to i dag næsten ukendte skribenter,
der  initerede  store  forandringer.  Den
første  var  Thomas  Paine,  der  i  1776
udgav  en  pjece  Common  Sense,  der
foranledigede  den  amerikanske  uaf-
hængigserklæring   og   dermed   den
amerikanske uafhængigskrig.
Den anden person Dr. Akiba nævn-
te  var  den  svenske  forsker  ved  det
ansete SIPRI, fredsforskningsinstitut i
Stockholm, Randall  Forsberg.Hun
grundlagde    The    Nuclear    Freeze
movement  som  haft  stor  betydning  i
atomvåben-nedrustningen.
Konferencen  blev  afsluttet  af  Bill
Williams  fra  Australien,  der  bl  a.  v.
hjælp  af  talrige  slides  beskrev  ICAN
(International  Campaign  to  Abolish
Nuclear  Weapons)  kampagnen.  Bill
beskrev  hvordan  Albert  Schweitzer  i
en  radioudsendelse  i  1957  beskrev
den  truende  fare  som  kernevåbene
udgjorde,  og  hvordan  han  derved
lagde   det   medicinske   og   moralske
grundlag  for  bevægelsen  mod  kerne-
våben.    Videre  om  hvordan  vi  under
den Cubanske Missilkrise var ”a hairs
breath from absolute disaster”
Formanden  for  Pugwash  Danmark
John  Avery  afsluttede  det  langvarige
og begivenhedsrige møde. Akiba fort-
satte næste dag sin rejse til Sverige.
Jacob Obbekjær  DLMK
obbekjar@dadlnet.dk
I  samarbejde  med  Pugwash’s  danske
afdeling har vi netop udsendt brev til
96 af de 98 borgmestre, der findes i de
danske  kommuner,  med  opfordring
til,  at  de  indmelder  sig  i  Mayors  for
Peace.  Denne  organisation  er  omtalt
flere  gange  i  Info-bladet,  senest  i
Cæcilies    Buhmanns    artikel    om
samme emne i nr. 109 fra juni måned.
Borgmesternetværket  Mayors  for
Peace    tog    form    i    1980’erne    i
Hiroshima  og  Nagasaki.  Indtil  nu  har
ca.  2000  borgmestre  i  ca.  120  lande
meldt sig ind. MfP påpeger 2 væsentli-
ge sikkerhedstrusler: masseødelæggel-
sesvåben   og   bombning   af   byer.
Bevægelsens  2020-visionskampagne
Abolition  2020arbejder  for  at  alle
atomvåben skal være skrottet år 2020.
DLMK  og  Pugwash  besluttede  i
sommer  at  kontakte  de  danske  borg-
mestre.  Vi  skrev  ovennævnte  brev
(gengivet nedenfor) vedlagt indmeldel-
sesblanket og nogle oplysende bilag.
Efterfølgende har vi med telefonop-
ringninger  spurgt  borgmestrene  om
deres   stillingtagen.   En   del   sagde
straks  nej,  en  del  havde  en  positiv
holdning  til  MfP,  men  ville  ikke
involvere sig af arbejdsmæssige grun-
de, andre ville ikke blande sig i uden-
rigspolitik. En del overvejer.
De  2  borgmestre,  der  ikke  kontak-
tes, har allerede indmeldt sig eller har
besluttet,  at  de  vil  indmelde  sig.  Det
drejer  sig  om  Haderslevs  borgmester
og  overborgmesteren  i    Københavns
kommune,  der  i  sept.  måned  fik
opbakning   i   Københavns   Borger-
repræsentation  til  at  indmelde  sig.
Godt  gået,  Cæcilie  og  andre  fredsar-
bejdere i København.
I skrivende stund (ult. november) har
1
/2snes borgmestre indmeldt sig i MfP.
Men kampagnen er endnu ikke afslut-
tet. En del overvejer stadig.
Københavns  indmeldelse  blev  mar-
keret  med  en  reception  på  Kbh.s
Rådhus  fredag  16.  nov.  2007,  hvor
viceborgmester  Klaus  Bondam  og
borgmester Akiba, Hiroshima,  præsi-
dent  for  Mayors  for  Peace,  begge
talte. Efterfølgende var der reception i
den japanske ambassadørs gæstebolig
i Hellerup.
Povl Revsbech
revsbech@dadlnet.dk
Niels Dahm
dahm@avernak.dk
Right Livelihood Award
till domare som arbetar mot kärnvapen

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
10
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
11
Hiroshimas  borgmästare  Tadatoshi  Akiba  besökte
MR-dagarna  på  Älvsjömässan  i  Stockholm  18-19
nov  2007.  MR-dagarna  är  Nordens  största  Forum
för  mänskliga  rättigheter  och  Mayor  Akiba  talade
under rubriken En värld utan kärnvapen är möjlig.
Han var inbjuden till Stockholm av SLMK och hann
under  sitt  besök  även  besöka  Nobelstiftelsen,
Nobelmuseet och SIPRI samt Stockholms stadshus
där han träffade t.f. finansborgarrådet/borgmästaren
Carin  Jämtin.  I  samband  med  besöket  på  Nobel-
museet  fick  Mayor  Akiba  träffa  SLMK-studenter
som  demonstrerade  på  Mynttorget  med  sin  nya
kampanj Nuclear Free – My cup of tea där allmän-
heten bjöds på te och samtal om kärnvapen.
När Hiroshimas borgmästare Akiba
besökte Nobelmuséet fick vi studen-
ter  en  kort  stund  att  ställa  några
frågor till grundaren av Mayors for
Peace.  Vi  hoppades  på  att  få  inspi-
ration  för eget  arbete  samt  tips  om
hur  vi  ska  presentera  organisatio-
nen för kommunalråd i Sverige.
Hur föddes idén till Mayors for
Peace?
Hiroshima  och  Nagasaki  är  de  enda
städerna  i  världen  som  har  drabbats
direkt av en kärnvapenattack. Om inte
vi vittnar om grymheten och det ofatt-
bart  inhumana  i  att  använda  kärnva-
pen, vem ska då göra det? Genom att
försöka   uppmärksamma   resten   av
världen på konsekvenserna vill vi för-
hindra  att  det  upprepas.  Ingen  ska
behöva lida som vi har gjort. De fles-
ta  städer  i  världen  har  erfarenheter
som  vi  alla  delar.  Genom  Mayors  for
Peace  skapar  vi  ett  forum  där  borg-
mästare med sina städer runtom i värl-
den kan arbeta för ett gemensamt mål,
fred och stabilitet.
Kan  du  förklara  2020  Vision  Cam-
paign?  Är kampanjens  mål  rimligt
och hur kan det uppnås?
2020 Vision Campaign är en kampanj
lanserad  av  Mayors  for  Peace  med
mål att avveckla alla kärnvapen till år
2020.  Omröstningar  har  genomförts
och  opinionsmätningar  pekar  tydligt
på  att  människor  jorden  över  vill  för-
bjuda  kärnvapen.    Det  gäller  att  syn-
liggöra  och  tydliggöra  detta.  Vi  har
utvecklat  tekniken,  planen  och  kon-
trollmekanismerna  för  att  genomföra
nedrustningen.  Det  som  saknas  är
politisk vilja.
Varför  ska  en  svensk  kommun  gå
med i Mayors for Peace? Vad är ditt
budskap  till  de  kommunalråd  som
anser att  kärnvapen  och  utrikespo-
litiska frågor inte tillhör deras agen-
da?
Som  förtroendevalda  står  borgmästa-
ren/kommunalrådet folket närmast. Vi
har ett direkt ansvar för människorna i
vår  stad/kommun.  Våra  beslut  och
handlingar  avspeglas  direkt  i  samhäl-
let,  vi  kan  inte  smita  undan  eller  för-
vrida  verkligheten.  Politiska  beslut
uppifrån  påverkar  individer  direkt,
och   följaktligen   bör   borgmästare/
kommunalråd  ta  ansvar  för  konse-
kvenserna.  I  fallet  av  en  kärnvapen-
attack är det ingenting som kan göras
för  att  rädda  människorna,  därför  är
prevention  i  form  av  kärnvapenned-
rustning den viktigaste vägen att gå.
Innan  vi  skiljdes  åt  vid  entrén  till
museet tillägger borgmästaren även
en anekdot:
I  Holland,  där  en  tredjedel  av  landets
areal  ligger  under  havsytan,  berättas
det om en pojke som en dag upptäck-
er  en  spricka  i  havsvallen.  Det  fanns
ingen  hjälp  att  få  i  närheten.  För  att
förhindra  ytterligare  läckage  stoppar
pojken  in  sin  hand.  Först  nästa  dag
upptäckte  man  pojken,  och  sprickan
kunde  tätas  innan  staden  och  större
delen av landet översvämmades. Med
detta vill jag återigen poängtera att det
är viktigt att åtgärda fel innan det blir
för sent. Även som lokalpolitiker eller
enskild individ kan man göra mycket.
Johanna Norenhag
Wenjing Tao
wenjing-nwip@hotmail.com
Hiroshimas borgmästare i Stockholm
Hiroshimas borgmästare Tadatoshi Akiba.
Foto: Åsa Lindström
Mayor  Tadatoshi  Akiba  är  borgmäs-
tare  i  Hiroshima  sedan  1999  och
president  i  nätverket  Mayors  for
Peace,   ett   nätverk   av   borgmäs-
tare/kommunala  ledare  som  enga-
gerat sig för fred och mot kärnvapen.
Nätverket växer ständigt, omfattar f n
1937  borgmästare  i  126  länder  (5
dec 2007). I Sverige är hittills endast
två  städer  medlemmar  i  nätverket,
Stockholm och Malmö. Nätverket dri-
ver  bl  a  två  kampanjer  –  Cities  Are
Not  Targets    och  Vision  2020. Den
förra  protesterar  mot  att  så  stor  del
av  världens  kärnvapen  är  riktade
mot  civilbefolkningen  i  städer  och
andra  befolkningscentra. Den  sena-
re verkar för att kärnvapnen ska vara
avskaffade år 2020 med bl.a. en kon-
vention   mot   kärnvapen,   nuclear
weapons convention NWC, år 2010.
Läs mer på www
.mayorsforpeace.org
FAKTARUTA

Foto: Thomas Silfverberg
Tadatoshi Akiba och Gunnar
Westberg
Foto: Maria Cederlund
Thomas Silfverberg förklarar
tanken med projektet Nuclear
Weapon Free - My cup of tea
för borgmästare Akiba
Foto: Leonore Wide
Nuclear Weapon Free – My cup
of tea framför Riksdagshuset i
Stockholm
Foto: Thomas Silfverberg
Svenska studenter intervjuar
Tadatoshi Akiba
“Nuclear Weapon Free – My cup of tea”
I  samband  med  att  Hiroshimas  borgmästare  Tadatoshi  Akiba  besökte
Stockholm anordnade läkarstudenter från Stockholm och Uppsala ett nytt
projekt. På Mynttorget vid Riksdagshuset i Stockholm serverade studen-
ter och läkare te under parollen ”Nuclear Weapon Free – My cup of tea”.
Idén var att ge upphov till en fredligkedjereaktion genom att bjuda på te
och  samtidigt  prata  om  nödvändigheten  av  att  satsa  mer  medel  på
sjukvård och utbildning istället för på kärnvapen. Alla som fick flygblad
eller te uppmanades att nästa gång de drack te med någon tala lite om pro-
blematiken runt kärnvapnen. Aktionen gick väldigt bra. Alla flygblad tog
slut  och  mottagandet  och  reaktionerna  var  övervägande  väldigt  goda.
Hiroshimas borgmästare Akiba drack även han te vid detta tillfälle. Han
gratulerade  till  en  lyckad  aktion  och  uppmanade  till  fortsatta  ansträng-
ningar i vårt gemensamma arbete. Vi hoppas nu att detta kan upprepas i
andra länder och städer. Det enda som behövs är ju faktiskt lite te, en kopp
och ett övertygat sinne.
Thomas Silfverberg
thomas.silfverberg@slmk.org

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
14
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
15
Befintliga  kärnvapen  faller  snart
för åldersstrecket
Kärnvapnen i USA, Ryssland och övri-
ga  kärnvapenstater  blir  allt  äldre,  och
frågan  om  de  kan  lagras  längre  eller
måste ersättas börjar höras i flera kärn-
vapenstater. I USA finns för närvaran-
de ca 10 000 stridsspetsar och i Ryss-
land ca 15 000. Den tekniska livsläng-
den på 30 år för de äldsta amerikanska
nukleära  stridsspetsarna,  W76  från
1978 med en sprängkraft (100 kt) mot-
svarande    sju    gånger    Hiroshima-
bombens  styrka,  närmar  sig
sitt slut.
Från Ryssland har liknande
tongångar  hörts  om  att  höja
standard och slagkraft för lan-
dets    kärnvapen.    President
Putin  har  gått  ut  med  detta
och  givetvis  mötts  med  entu-
siasm  från  det  militära  eta-
blissemanget,  som  lovar  att
utföra  givna  order  med  stor
fosterlandskärlek. Bakgrunden
är  bland  annat  att  de  ryska
kärnvapnen  i  dag  ligger  långt
efter  USA:s  vad  gäller  träff-
säkerhet.  Det  finns  en  risk  att
detta kan öppna upp för strate-
gier  av  typ  surgical  nuclear
strikes.
USA: Tillförlitliga ersättnings-
stridsspetsar
För tre år sedan lanserade den ansvari-
ga  amerikanska  myndigheten  NNSA
1
ett  program  för  att  byta  ut  W76  mot
nya   vapenspetsar,   kallade   RRW1
(Reliable   Replacement   Warheads).
Samtidigt  har  emellertid  en  teknisk
panel i detalj undersökt de gamla W76
och  funnit  att  de  i  verkligheten  håller
betydligt  längre  än  vad  som  först
sagts, åtminstone hundra år, dvs. fram
till 2070-talet. Kvarstår då behovet av
att bygga nya vapen?
En  budget  för  utbytesprogrammet
har  inte  finansierats  av  kongressen  –
ett förslag väntas senare i vinter – och
flera ledamöter undrar varför man ska
genomföra  programmet.  Frågan  om
varför man har kärnvapen över huvud
taget  har  till  och  med  dykt  upp  i  dis-
kussionerna.  Detta  borde  ju  vara  kri-
stallklart när man skall fatta beslut om
en  jättebudget  för  ett  projekt  som
sträcker  sig  hundra  år  framåt.  Men
kärnvapenmyndigheten  NNSA  kom-
mer med nya argument för att genom-
föra  förnyelseprogrammet,  och  man
beskriver  hur  man  kan  avsevärt  för-
bättra  egenskaperna  hos  nya  strids-
spetsar.
I  slutändan  är  det  kanske  ändå  en
fråga  om  att  man  vill  förvalta  den
kompetens  som  finns  att  bygga  kärn-
vapen  som  nu  håller  på  att  försvinna
med  dem  som  konstruerat  dagens
vapen.  Och  den  största  farhågan  är
vilka internationella konsekvenser det
kan få. Om USA startar ett omfattande
program för att förnya sina kärnvapen,
sänder  det  en  signal  till  den  övriga
världen  att  kärnvapnen  är  här  för  att
stanna,  och  att  inte  ens  en  supermakt
klarar  sin  säkerhet  utan  dessa  vapen.
Ett sådant program riskerar att leda till
nukleär kapprustning. Dessutom kom-
mer  en  ombyggnad  av  W76  troligen
att  väcka  ett  behov  av  att  återuppta
provsprängningar, så att det moratorium
som  USA tog  på  sig  år  1992  riskerar
att brytas. De nio olika typer av kärn-
vapenstridsspetsar  som  finns  i  USA:s
arsenal  kommer  successivt  att
nå  slutet  av  sin  tekniska  livs-
längd.  En  förnyelse  av  W76
kan därför ses som bara början
på  ett  omfattande  program  för
att  förlänga  den  kärnvapen-
epok  som  (enligt  icke-sprid-
ningsavtalet  från  1970)  skulle
utgöra  endast  en  parentes  i
militärhistorien.
Referatet  ovan  bygger  på  en
detaljerad  redogörelse  för  de-
batten  om  nya  kärnvapen  i
USA av David Biello i novem-
bernumret av Scientific Ameri-
can.  Artikeln  har  försetts  med
en rad faktarutor om kärnvapen
och  läget  för  dem.  Tidskriften
fortsätter  därmed  att  fylla  sin
roll  som  en  av  de  viktigaste
ifrågasättarna av den amerikanska kärn-
vapenpolitiken. Den baserar sin kritik,
nu  liksom  tidigare,  på  vetenskap  och
goda kontakter vid de två stora vapen-
laboratorierna    Los    Alamos    och
Livermore,  och  med  Federation  of
American  Scientistssom  har  en  egen
kommitté  för  att  utreda  frågan  om
uppdatering
Avtal  minskar antalet  kärnvapen  –
men kan lätt kringgås
En serie avtal om reducering av strate-
giska  vapen  har  sedan  1980-talet  slu-
tits mellan USA och Ryssland. De har
reducerat   antalet   stridsspetsar   på
bägge  sidorna  avsevärt.  Det
senaste  avtalet  är  från  2002
(SORT,  eller  Moskva-avtalet)
och stipulerar att från år 2012 får
högst  mellan  1 700  och  2 200
stridsspetsar  vara  utplacerade
på  vardera  sidan.  Avtalet  har
dock    flera    svagheter:    de
stridsspetsar    som    tas    ur
användning  behöver  inte  för-
störas,  dvs  de  kan  lagras  och
tas  i  bruk  igen;  parterna  kan
lämna  avtalet  med  tre  måna-
ders  varsel  (t  ex  i  september
2012);  en  överenskommelse
om  kontroll  av  efterlevnaden
saknas.
Storbritannien:
Trident makeover
Efter   en   intensiv   inhemsk
debatt      och      blocköverskridande
omröstning   beslutade   det   brittiska
underhuset  i  mars  2007  att  ge  klar-
tecken för ett program för moderniser-
ing  av  de  ubåtsbaserade  kärnvapen-
arsenalerna  –  Trident.  Det  består  av
fyra  ubåtar  med  48  st  100-kilotons
stridsspetsar vardera, alltså en samlad
sprängstyrka  om  nästan  20  Mt  eller
1 500 Hiroshimabomber.  Projektet
sträcker  sig  över  17  år  och  skall  för-
länga livslängden för Trident fram till
år 2050 till en kostnad om 10-15 mil-
jarder pund.
Debatten   präglades   av   nationell
prestige,  arbetsmarknadshänsyn  och
befängda argument av typen ”nödvän-
digt  att  ha  försvar  mot  terrorister”.
Som en kommentar till detta sista kan
man  påminna  om  att  de  terrorattentat
som  Storbritannien  senast  varit  utsatt
för iscensattes av i landet boende fana-
tiker. Skulle i så fall Birmingham bom-
bas som vedergällning kan man fråga.
Liksom i USA ifrågasattes om det är
motiverat  att  satsa  stora  belopp  på
modernisering  av  ett  vapenslag  som
inte  kan  förutses  kunna  komma  till
användning  annat  än  i  apokalyptiska
scenarion. De som ville bevara landets
nukleära  status  var  förstås  oroliga  för
att  ett  beslut  att  avveckla  till  ca  år
2020  skulle  leda  till  frågor  av  typen
”om  vi  inte  behöver  dessa  vapen  då,
varför  behöver  vi  dem  i  så  fall  nu?”
Sedan  spelade  säkerligen  en  insikt  in
om  att  det  behövs  nya  projekt  för  att
upprätthålla kompetens inom och pro-
fessionellt  intresse  för  kärnvapentek-
niken.  En  annan  betydelsefull  faktor
är  antagligen  att  Trident  bygger  på
licensierad  amerikansk  vapenteknik
där stridsspetsen W76 ingår. Om USA
moderniserar  måste  rimligen  också
Storbritannien göra det.
Inför denna omröstning fanns det ett
visst hopp om att Storbritannien skul-
le  kunna  bli  först  bland  kärnvapen-
staterna att börja avveckla sitt
innehav    enligt    icke-sprid-
ningsavtalets  anda.  Så  blev
tyvärr alltså inte fallet, utan ett
dåligt  exempel  sattes  på  den
internationella  arenan.  Man
kan  undra  vad  som  skulle
behövas  för  att  klokhet  och
framsynthet  i  ett  internatio-
nellt perspektiv ska väga tyng-
re  än  snäva  inrikespolitiska
intressen  i  kärnvapenfrågor.
Vid  en  diskussion  på  Nobel-
muséet  i  slutet  av  november
2007, Atombomben  –  hotet
som   försvann?,framfördes
tesen  att  folkliga  opinioner
kan påverka i stora frågor om
det  föreligger  insikt,  känsla
och  en  kris.  Under  de  senaste
decennierna  har  det  funnits
såväl  insikt  om  kärnvapnens  farlighet
som känsla för att de borde avskaffas.
Den   mest   näraliggande   krisen   är
utplaceringen  av  medeldistansrobotar
i  Europa  i  början  av  1980-talet  och
den ledde ju till att en folklig opinion
tryckte  på  starkt  för  att  dessa  vapen
skulle  avskaffas.  Hur  mycket  man  än
önskar att kärnvapnen skall elimineras
kan  vi  skatta  oss  lyckliga  så  länge
ingen  allvarlig  kris  –  troligen  med
miljontals döda – inträffar.
Sammanfattningsvis –det är viktigt
att  med  alla  till  buds  stående  demo-
kratiska medel motverka att nya typer
av  kärnvapen  ersätter  de  gamla  i
någon sorts perpetuum mobile för kär-
nvapentekniken.
Lars Rydén och Stefan Björnson
Forskare och ingenjörer
mot kärnvapen
Referenser:
A need for new nuclear warheads?
Av David Biello Sc. American Nov 2007 sid
54-59. Aktuella data om kärnvapen är sam-
manställda på sidorna 46-51.
Bakgrund rörande Trident finns bl a i
Wikipedia, den fria encyklopedin
(http://en.wikipedia.org/wiki/Trident_missile).
Bakgrund rörande W76 finns bl a i
Nuclear Weapons Archive
(http://nuclearweaponarchive.org/Usa/Wea
pons/W76.html)
Nuclear weapons makeover
En ny generation av kärnvapen på gång?
Intresserad av information
om aktuella SLMK-aktiviteter?
Vad sägs om att få 1-2 mail per månad
med pinfärsk information om SLMK-aktiviteter mm.
Anslut dig till vår nystartade maillista genom att maila till
martina.grosch@slmk.org.
Provskjutning av Trident ur undervattensläge. Missilen
innehåller 8 st W76-stridsspetsar på 100  kt vardera i
MIRV-konfiguration. Källa: Wikipedia
W76 är termonukleär med en plutoniumbomb som försteg
och en deuterium-tritiumladdning som fusionsbomb i ett
andra steg. Den väger ca 160 kg och är avsedd att bl a
användas i missiler med flera stridsspetsar med olika mål-
data (MIRV). Den nominella sprängstyrkan motsvarar
100 kt TNT, eller ca 17 bomber av Hiroshimatyp.
Källa: Nuclear weapons Archive
1
NNSA  (National  Nuclear  Security  Admini-
stration) är en avdelning inom det amerikanska
energideparementet

en  ledare  i  Norges  läkartidning.  Brit-
tiska  soldater  får,  föga  överraskande,
mer  mentala  problem  och  alkoholism
ju längre de är i Irak.
Tidsskr Nor Laegeforen
2007;127:2785.
BMJ    2007;335:603  (22  September)
JAMA 2007;298:2141-2148
Nya infektioner i militära
konflikter
När civilpersoner flyr undan krig eller
återvänder efter flykten kan de orsaka
stora  epidemier,  t.ex.  av  malaria  i
Tadjikistan.  En  epidemi  av  tularemi  i
Kosovo orsakades av att befolkningen
fick  trängas  med  råttor  i  sönderbom-
bade  hus.  Andra  sjukdomar  som  ökat
vid  militära  konflikter  är  Lassafeber,
Ebolafeber  och  Marburgfeber.  Sömn-
sjukan  (human  afrikansk  trypanoso-
miasis)  var  nästan  utrotad  i  Demo-
kratiska  Republiken  Kongo  (DRC)
när  det  blodigaste  kriget  sedan  andra
världskriget  bröt  ut  och  sömnsjukan
återvände till DRC. TBC resistent mot
antibiotika  har  spridits  under  krigen  i
Afrika.  Däremot  tycks  krig  bromsa
upp spridningen av HIV, i motsats till
vad man tidigare trott.
Gayer M et al. Conflict and emerging
infectious  diseases.  Emerg  Infect  Dis
[serial  on  the  Internet].  2007  Nov.
Availablefrom
http://www
.cdc.gov/EID/content/13/11/
1625.htm
Strand RT et al. Unexpected low pre-
valence of HIV among fertile women
in Luanda, Angola. Does war prevent
the  spread  of  HIV?  Int  J  STD  AIDS.
2007 Jul;18(7):467-71.
Skräcken för radioaktivitet
För varje person som rekommendera-
des  evakuering  vid  kärnkraftsolyckan
i  Three  Mile  Island  så  flydde  45  per-
soner. Sedan fyra personer avlidit efter
en olycka med Cs-137 i Brasilien sök-
te  sig  112  000  människor  till  lokaler
för  mätning  av  joniserande  strålning.
Detta  visar  vilken  skräck  många  kän-
ner  inför  den  osynliga,  ljudlösa  strål-
ningen, och vilken masspanik en dirty
bombförmodligen  kan  utlösa  (dirty
bomb = konventionell bomb som spri-
der  radioaktivt  material  vid  explosio-
nen  och  som  man  befarar  att  terroris-
ter försöka skaffa sig).
BMJ  2007;335(1  December):1106-
1107.
Norges läkartidning skriver
om kärnvapen
Per  Fugelli,  även  i  Sverige  välkänd
norsk   allmänläkare   och   professor,
skriver  i  ett  temanummer  om  kärnva-
pen i den norska läkartidningen:
”Skal legene føle ansvar for disse glo-
bale  helsefarene  som  først  og  fremst
er av politisk og moralsk art?
Ja,  mente  leger  verden  over  og
stiftet  i  1980  International  Physicians
for  the  Prevention  of  Nuclear  War
(IPPNW).  I  1982  kom  Norske  leger
mot  atomvåpen.  Legenes  kompetanse
og  engasjement  har  trolig  en  del  av
æren  for  at  atomvåpenkappløpet  ble
stoppet.  I  1985  ble  IPPNW  tildelt
Nobels  fredspris.  I  sitt  nobelforedrag
sa  lederen,  dr.  Lown:  ‘It  may  be
argued that nuclear war is a social and
political  issue  and  we  may  address  it
only  as  concerned  citizens.  But  we
physicians  have  taken  a  sacred  and
ancient oath to assuage human misery
and  preserve  life.  This  commitment
imposes  social  and  moral  obligations
for  us  to  band  together  to  make  our
collective voices heard’
Kanskje bør legene forene seg og la
sin  medisinskfaglige  stemme  høres
høyere  i  forbyggingen  av  de  to  andre
store,  globale  risikofaktorene:  fattig-
dom  og  miljøødeleggelse?  Leger  mot
atomvåpen har gått foran og vist at det
går an.”
Temanumret  innehåller  flera  artiklar
om arbetet mot kärnvapen, bl.a. denna
historik:
Historiske milepæler
1957   Albert Schweitzers appell i
NRK om stans i  atomprøves-
prengninger
1960   Physicians for Social
Responsibility (PSR) dannes
(USA)
1963   Prøvestansavtalen inngås
1970   Ikke-spredningsavtalen (NPT)
inngås
1972   Anti-Ballistic Missile Treaty
(ABM-avtalen) inngås
1979   NATOs dobbeltvedtak om
utplassering av mellomdistan-
seraketter i  Europa
1980   International Physicians for the
Prevention of Nuclear War
(IPPNW) dannes
1980   Norske leger mot atomkrig
(NLA) dannes
1985   International Physicians for the
Prevention of Nuclear War får
Nobels fredspris
1986   Toppmøtet i  Reykjavik mellom
Ronald Reagan og Mikhail
Gorbatsjov
1987   Avtalen Intermediate-Range
Nuclear Forces (INF) inngås
1991   Avtalen Strategic Arms
Reduction Talks (START1) inn-
gås
1996   Haag-domstolen uttaler at bruk
og trussel om bruk av atomvå-
pen generelt er i  strid med fol-
keretten
1997   Konvensjonen om å  forby lan-
dminer undertegnes
2007   International Campaign to
Abolish Nuclear Weapons
(ICAN) lanseres
Tidsskr Nor Lægeforen 2007; 127
(4 oktober).
Jevgenij Chazov: Still going
strong
Den    ryske    kardiologen    Jevgenij
Chazov,  som  grundade  IPPNW  till-
sammans  med  sin  amerikanske  kolle-
ga Bernhard Lown, är vid 78 års ålder
fortfarande  hårt  arbetande  på  ryska
institutet  för  kardiologisk  forskning  i
Moskva. Journalisten från Lancet äter
lunch  med  Chazov  som  haft  många
världsledare  som  patienter  –”Nasser,
Boumédienne,     Zhivkov,     Kádár,
Assad”  he  reels  them  off.  ”Then,  of
course,       Brezhnev,       Andropov,
Chernenko, Yeltsin.”
Men IPPNW nämns inte i artikeln.
The Lancet 2007;370:1752.
16
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
IPPNW:
Avskaffa kärnvapnen!
I novembernumret av Medicine, Con-
flict    and    Survivalskriver    flera
IPPNW-medlemmar  om  vad  vi  behö-
ver  göra  för  att  avskaffa  kärnvapnen.
Victor  W.  Sidel,  USA,  skriver  att
tyvärr  arbetar  alla  kärnvapenmakter
med   att   utveckla   nya   kärnvapen-
system  och  uppgradera  de  som  redan
finns.  Kongressen  i  USAhar  stoppat
utvecklingen  av  nya,  små  kärnvapen
och  jordpenetrerande  kärnvapen  men
man  planerar  för  en  rad  nya  typer  av
kärnvapensstridsspetsar  och  en  ny
infrastruktur  för  kärnvapen.  USA har
dragit  sig  ur  fördraget  mot  missilför-
svar (the Anti-Ballistic Missile Treaty)
och  planerar  att  bygga  upp  missilför-
svar  i  Polen  och  Tjeckien.  Som  en
reaktion hotar Rysslandmed att upp-
gradera  sitt  kärnvapenförsvar.  Stor-
britanniensatsar på en ersättning för
ubåtar av Vanguardklass och bibehåll-
na  lager  av  stridsspetsar  för  Trident-
systemet. Men istället för att rusta upp
måste  kärnvapenmakterna  åtlyda  arti-
kel  VI  i  icke-spridningsavtalet  (NPT)
om att bedriva seriös nedrustning.
Ronald McCoy, Malaysia, konstate-
rar  att  klimatförändring  och  kärnva-
penkrig är de farligaste hoten mot vår
civilisation  och  överlevnad.  Klimat-
förändringen är på den politiska agen-
dan varje dag men de 27  000 kärnva-
penstridsspetsarna  är  det  tyst  om.  En
kärnvapenkonvention  (Nuclear  wea-
pons  Convention,  NWC)  som  förbju-
der innehav av kärnvapen är målet för
IPPNW:s  ’International  Campaign  to
Abolish Nuclear weapons’ (ICAN).
Medicine,   Conflict   and   Survival
,
Volume 23, Issue 4 November 2007
IPPNW: Kongress i London
”Nuclear  weapons:  the  final  pande-
mic.   Preventing   proliferation   and
achieving abolition” var namnet på en
kongress  i  London  3-4  oktober  2007.
De    flesta    föredragen    ligger    på
IPPNW:s hemsida men jag lyckas inte
öppna  ppt-filerna,  bara  pdf-filerna.
Nya data om regionala kärnvapenkrig,
som jag redogjort för tidigare, diskute-
rades av flera talare. Ira Helfand upp-
skattar  att  efter  en  regional,  nukleär
konflikt  mellan  Indien  och  Pakistan
skulle  omkring  en  miljard  människor
(1 000 000 000!) svälta ihjäl, och där-
till  kommer  dödsfallen  i  epidemier
och  fortsatta  militära  och  civila  kon-
flikter.
www
.ippnw.org
Handeldvapen
Omkring  250  000  människor  skjuts
till  döds  varje  år  och  många  fler  ska-
das enligt en rapport som fått stöd av
bl.a.  WHO.  Civilpersoner  äger  om-
kring 670 miljoner vapen, 75% av jor-
dens  875  miljoner  handeldvapen,  och
antalet  vapen  ökar.  I  USA finns  270
miljoner vapen, eller 90 per 100 med-
borgare.  I  Österrike  har  man  skärpt
vapenlagarna och kontrollen av att de
efterlevs  och  antalet  självmord  med
vapen  minskat  utan  att  andra  själv-
mord ökat.
www
.smallarmssurvey.org;
BMJ 2007;335(8 September):470-471.
British Journal of Psychiatry
2007;191:253-257.
Storbritannien:
Depleted uranium
Brittiska  soldater  från  Irakkriget  har
inte mer uran-235 (depleted uranium)
i kroppen än normalt enligt mätningar
på 369 soldater.
Occ     Environ     Med     2007     doi:
10.1136/oem.2007.0325
Royal Society varnar för
plutonium
Royal Society konstaterar i en rapport
presenterad   i   september   2007   att
Storbritannien  har  över  100  ton  civilt
plutonium  och  att  lagret  nästan  för-
dubblats  de  senaste  10  åren.  Rege-
ringen  måste  skyndsamt  utarbeta  en
strategi  för  hur  plutoniet  ska  lagras
och skyddas för olyckor och stöld.
Sammanfattningsvis:
Mängd   plutonium   i   bomben   som
utplånade Nagasaki: 6 kg.
Mängd  civilt  plutonium  i  Storbri-
tannien: Mer än 100  000 kg
Pressrelease, Royal Society
21 September 2007
(www
.royalsociety.org/news)
USA:
Amerikanska krigsskador
Enligt  officiella  siffror  har  omkring
28  000 amerikanska soldater skadats i
krigen  i  Irak  och  Afghanistan.  Men
över 100  000 soldater har sökt medi-
cinsk  hjälp  från  Veterans  Administra-
tion i USA. En av sju har posttrauma-
tisk stress eller andra psykiska besvär.
Fler soldater än i andra krig har över-
levt med svåra, invalidiserande skador
som  kommer  att  kräva  vård  resten  av
livet.  Den  officiella  statistiken  under-
skattar  antalet  krigsskadade  soldater,
skriver  chefredaktör  Charlotte  Haug  i
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
17
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111

18
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
- Have you ever considered the con-
sequences  of  a  nuclear attack  here
in London?
-  Yes  I  have,  and  I  don’t  want  to
think about it!
Den brittiska kvinnan snabbade på
sina steg över Trafalgar Square.
Under hela sista dagen av konferen-
sen Nuclear  Weapons:  The  Final
Pandemicstod studenter på Trafalgar
Square  för  att  prata  med  förbipasse-
rande  om  kärnvapen.  Konferensen
ägde  rum  i  London  den  3–4  oktober.
Dessförinnan hade en grupp IPPNW-
studenter  från  ett  dussintal  länder
turnerat  genom  sydöstra  England  på
cykel  under  parollen  Overriding  Tri-
dent Tour. I städerna de passerade på
vägen  till  London  bredde  de  ut  det
stora  röda  tygkrysset  Target  Xoch
samtalade med invånarna om kärnva-
pen.
Samma  blodröda  kryss  breddes  i
samband   med   konferensen   ut   på
Trafalgar Square. Runt detta informe-
rades  londonbor  (och  en  del  turister)
om kärnvapenhot i allmänhet och det
brittiska  kärnvapenprogrammet  Tri-
dent –med dess kostnader och konse-
kvenser –i synnerhet. Många vi tala-
de  med  var  både  välinformade  och
kritiska,  somliga  ville  undvika  att
konfronteras med tanken på bombhot
- ett hot som är högst närvarande i den
engelska huvudstaden.
Target Xunder Londonkonferensen
var  det  längsta  som  hittills  hållits.
Denna  gång  delade  vi  ut  vykort  som
britterna  kunde  skriva  under  och
skicka till sin Member of Parliament.
På dessa vykort fanns kritisk informa-
tion  om  Trident,  som  att  förnyelsen
kostar  ofattbara  20  miljarder  pund
och hur dessa pengar skulle göra mer
nytta  i  sjukvården.  Budskapet  var
Treatment – not Trident. Många valde
att  skriva  under  vykortet  direkt  och
lämna  hos  oss,  medan  andra  tog  ett
med  sig  hem  för  att  först  fundera  på
saken.  Under  dagen  fick  vi  ihop  en
stor hög med vykort och denna namn-
insamling  mot  Trident  överlämnades
sedan till det brittiska underhuset, till-
sammans med vykort som samlats in
under Overriding Trident Tour.
Target Xoch hela konferensen avslu-
tades stämningsfullt med levande ljus
kring  det  röda  krysset  på  Trafalgar
Square.
Åsa Lindström
aasalin@yahoo.se
Andreas Tolf
Target London
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
19
Redan  en  begränsad  användning
av kärnvapen skulle få katastrofala
globala klimateffekter. Detta fram-
gick  vid    en  konferens  som  hölls  i
oktober  2007  på  Royal  Society  of
Medicine,    samarrangerad    med
IPPNW. Om dessa data från beräk-
ningar  och  simuleringar  stämmer,
sätts   dagens   kärnvapensituation
med spridning av kärnvapentekno-
logi  på  fler händer i  nytt  ljus.  Det
blir   uppenbart   att   kärnvapen-
nedrustning  är ett  egenintresse  för
Sverige  och  alla  andra  länder  i
världen.
Klimateffekter  av  ett  begränsat
kärnvapenutnyttjande
På åttiotalet pågick en levande debatt
om  begreppet  “atomvinter”.  Termen
syftade på det mörker och den tempe-
ratursänkning  som  skulle  bli  följden
av  ett  stort  kärnvapenkrig  mellan
USA  och  Sovjetunionen.  Redan  då
visste  man  att  massiva  bränder  till
följd av ett stort kärnvapenkrig skulle
medföra  att  sotpartiklar  spred  sig  i
atmosfären  och  skulle  hindra  solens
värmande  strålar  att  nå  jorden  och
därmed orsaka mörker, kyla, missväxt
och massvält.
Enligt professorAlan Robock,kli-
matforskare  vid  Massachusetts  Insti-
tute  of  Technology,  har  kunskapen
inom den klimatologiska forskningen
utvecklats  avsevärt  sedan  åttiotalet,
delvis som en följd av klimatdebatten.
Likaså  har  möjligheterna  att  göra
datasimuleringar   av   komplicerade
skeenden gått framåt med stormsteg.
De data som Alan Robock presente-
rade  i  London  baserar  sig  på  simule-
ringar  av  ett  scenario  där  två  länder
under  en  begränsad  tid  ömsesidigt
detonerar  sammanlagt  100  spräng-
laddningar  av  Hiroshimastorlek  mot
storstadsområden.  Detta  motsvarar
vad som skulle kunna hända t ex i en
konflikt  mellan  Indien  och  Pakistan
och handlar om mindre än en promil-
le  av  världens  totala  kärnvapenarse-
naler.
Enligt  professor  Robock  kommer
en stor del av sotpartiklarna att lyftas
upp till stratosfären och därmed få en
längre tid på sig att påverka klimatet.
Förekomsten  av  sotpartiklar  minskar
infallet av solstrålar, och därmed ljus
och värme, till jorden. Resultatet blir
en kraftfull temperatursänkning, under
de  första  åren  i  genomsnitt  -1,25  °C
och  efter  tio  år  -0,5°C.  Effekten  på
klimatet  kvarstår  mer  än  ett  decenni-
Klimateffekter visar det motsägelsefulla i
begreppet ”begränsat regionalt kärnvapenkrig”
Andreas och Martina tillsammans med Katharina från Tyskland på Londonkonferensen.                                   Foto: Åsa Lindström
Alex från Tyskland diskuterar Trident.                                          Foto: Åsa Lindström

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
21
Formandsberetning 2006 – 2007
Danske Læger Mod Kernevåben
Atomvåben.
På  a-våbenområdet  har  vi  set  både
noget opløftende og noget nedslående.
Det opløftende var, at Nordkorea i feb.
07  ved  afslutning  af  en  ny  runde  6-
parts samtaler meddelte, at man nu var
villig  til  at  samarbejde  med  IAEA og
tillade  inspektioner  af  sine  atomkraft-
anlæg og at Nordkorea ikke længere vil
arbejde  videre  med  fremstillingen  af
nye atomvåben. Til gengæld for denne
indrømmelse får Nordkorea tilført store
mængder  olie  og  madvarer.  Nord-
koreas nuværende leder, Kim Jong II er
kendt for at være en dreven forhandler
og  man  kan  formode,  at  grunden  til
ændringen   i   atompolitikken   er,   at
Nordkorea  allerede  er  i  besiddelse  af
tilstrækkeligt mængde våbenegnet Plu-
tonium til fremstilling af et antal atom-
bomber. Som bekendt foretog landet en
prøvesprængning i okt. 2006.
Det  nedslående  var,  at  det  britiske
parlament  nu  har  vedtaget  at  afsætte
midler  til  fornyelse  af  deres  atom-
våbenbevæbnede Trident missiler. Selv
om  engelske  MEDACT og  europæisk
IPPNW, herunder DLMK, protesterede
og  tilrådede,  at  pengene  i  stedet  blev
brugt   til   fredsskabende   initiativer,
havde  nu  forhenværende  premiermini-
ster Blair et komfortabelt flertal bag sig
i dette spørgsmål. DLMK tog sammen
med Pugwash DK initiativ til et møde i
Udenrigsministeriet.    hvor    Cæcilie
Buhmann  og  Niels  Dahm  fra  DLMK
deltog. Som altid blev der udtrykt for-
ståelse  for  vore  bekymringer  og  sym-
pati for vores sag, men der kunne ikke
være tale om, at Danmark skulle prøve
at  presse  UK  til  at  ændre  politikken  i
dette spørgsmål.
Iran  har  sammen  med  Nordkorea
været de store problembørn i forholdet
til IAEA, og ikke mindst USA. Iran har
gang på gang afvist at være i gang med
at gøre klar til at kunne fremstille atom-
våben,  og  hævder,  at  landets  atom-
facilliter  kun  har  fredelige  formål.
Experter fra bl.a. IAEA er dog overbe-
viste om, at Iran arbejder målrettet mod
at kunne fremstille en islamisk bombe,
der  vil  kunne  true  magtbalancen  i
Mellemøsten alvorligt. Som bekendt er
Irans   nuværende   præsident   utrolig
negativ stemt overfor Israel.
Det  gav  genlyd,  da  Bulletin  of  the
Atomic  Scientists  i  jan.  meddelte,  at
man  havde  besluttet  at  sætte  domme-
dagsuret frem til 5 min. i midnat. Også
danske  medier,  bl.a.  Nyhedsavisen,
skrev om ideen med uret og dets histo-
rie.  Anledningen  til  ændringen  var  en
kombination  af  bekymrende  udvik-
lingstendenser   med   NPT-traktatens
dødvande,  spredningen  af  atomvåben
og den truende klimakatastrofe.
Medlemshvervning.
Niels  har  taget  et  initiativ  i  form  af  et
indlæg    til    lægekredsforeningernes
blade og andre fagblade for sundheds-
arbejdere.  Der  er  nu  kun  5  lægekreds-
foreninger  svarende  til  de  5  regioner  i
DK. Så mangler vi at se, om det giver
nogle  nye  medlemmer,  hvilket  vi  altid
trænger hårdt til, i det vi hvert år taber
20-30 medl. I år har i alt 264 betalt kon-
tingent mens 20 mangler at betale. Der
er udsendt rykkere. Ca. en håndfuld har
udmeldt sig aktivt.
Møder.
Til  stadighed  afholdes  der  møder  om
atomvåben i DK og i udlandet. I år bli-
ver  der  afholdt  et  IPPNW-møde  i
London  3-4  oktober  med  overskriften:
”Nuclear  Weapons:  The  final  Pan-
demic.” Mødet fungerer samtidigt som
et  europæisk  møde  i  IPPNW  (den  5.
okt). Vi bør derfor være repræsenteret.
Den 27. sept. afholder Pugwash DK,
sammen med os og visse andre fredsor-
ganisationer et møde på Christiansborg
også  om  atomvåben.  Der  er  udsendt
brev herom engang først på sommeren.
Der har kun været afholdt ganske få
møder internt i DLMK i årets løb. Det
skyldes,  at  vi  jævnligt  kommunikerer
pr.  e-mail,  evt.  pr.  tlf.  og  brev.  Jeg  har
derfor  ikke  fundet  behov  for  at  mødes
ansigt til ansigt, men det kan jo disku-
teres, om det er ønskeligt.
Mayors for Peace.
Efter  sporadiske  forsøg  på  at  hverve
danske   borgmestre   til   kampagnen
Mayors  for  Peace,  initieret  i  1982  af
Hiroshimas daværende borgmester, ser
der nu ud til at komme gang i kampag-
nen  på  dansk  jord.  På  baggrund  af
Cæcilies  forarbejde,  som  er  beskrevet
nydeligt  i  det  seneste  Info-blad  (nr.
109),  er  der  udsigt  til,  at  overborgme-
ster  i  Kbh.,  Ritt  Bjerregaard,  snart  vil
tilmelde sig under fanerne. Hun gør det
formentligt,  såfremt  det  lykkes  at  få
den  nuværende  formand  for  kampag-
nen,  Hiroshimas  borgmester  Akiba,  til
at komme til Kbh. I øvrigt har en borg-
mester  fra  provinsen,  nemlig  Haders-
levs borgmester H. P. Geil, tilmeldt sig
kampagnen  og  dermed  sikret,  at  DK
kom på landkortet.
Hiroshima-dagen.
Der blev vist ingen markering i DK i år.
Der er planer om at skrive et indlæg til
en  landsdækkende  avis  med  afsæt  i
200-året   for   bombningen   af   Kbh.
(primo sept. 1807). (En kronik af John
Avery,  Pugwash  DK,  blev  bragt  i
Information  14.09.07).  Kristeligt  Dag-
blad  nævnte  dagen  efter  6.  august,  at
dagen var blevet markeret i Hiroshima,
og at borgmester Akiba havde kritiseret
USA for ikke at leve op til sine forplig-
tigelser under NPT-traktatens artikel 6.
Konklusion:
Den  er  uændret  fra  tidligere  år:  Vi  er
ikke     kommet     målet     nærmere:
Afskaffelsen  af  alle  verdens  atom-
våben.  Der  er  derfor  stadig  brug  for
IPPNW og DLMKs indsats, men begge
parter lider under vigende interesse fra
offentligheden og mediernes side.
Povl Revsbech
revsbech@dadlnet.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
20
um,  dvs.  betydligt  längre  än  vad  som
förmodats  i  äldre  rapporter.  Tempe-
raturförändringarna  blir  störst  över
land; nedkylningen över Nordamerika
och  Eurasien  antas  bli  flera  grader.
Den  nedkylning  som  simuleringarna
påvisar  är  nästan  dubbelt  så  stor  som
det  senaste  århundradets  växthusef-
fekt och skulle medföra ett klimat kal-
lare än under den s.k. lilla istiden.
Agrara  effekter  av  ett  begränsat
kärnvapenutnyttjande
Jordbruket skulle påverkas av att flera
klimatfaktorer  förändras,  t  ex  neder-
börd,  temperatur  och  solbelysning.
Enligt   Alan   Robocks   beräkningar
skulle odlingssäsongen i Sverige, räk-
nat som frostfria dagar, under det förs-
ta  året  efter  ett  “begränsat”  kärnva-
penkrig i Indien-Pakistan minska med
tio. Det mest fruktansvärda i detta sce-
nario är att missväxten blir global och
inte  lokal;  antalet  frostfria  dagar  som
förloras  under  första  året  varierar  på
de flesta ställen mellan tio och trettio.
Ett historiskt exempel som anförs är
det största vulkanutbrott som ägt rum
de  senaste  500  åren,  när  vulkanen
Tambora  i  Indonesien  fick  ett  utbrott
1815.  De  sotutsläpp  som  detta  vulka-
nutbrott  gav  upphov  till  försvann
dessbättre efter ett år (sotpartiklar från
ett  vulkanutbrott  skiljer  sig  från  sotet
från  de  massiva  bränder  som  kärnva-
pen mot storstäder orsakar), men hann
innan dess ge upphov till en omfattan-
de missväxt i Europa och Nordamerika
under  den  uteblivna  sommaren  1816.
Missväxten resulterade i svält och eko-
nomisk  nedgång  och  avspeglade  sig  i
migrationsströmmarna.
Folkhälsoeffekter    av    begränsad
kärnvapenanvändning
Först kommer de fruktansvärda lokala
effekterna av en kärnvapendetonation.
Effekter  av  bränder,  strålning,  tryck-
våg,  orkanvindar  och  flygande  före-
mål  enskilt  och  i  kombination  är  väl
kända.  Antalet  döda  skulle  räknas  i
miljoner  om  detta  ägde  rum  i  stor-
städer  i  en  tättbefolkad  region  som
Indien-Pakistan.
Panik, massflykt, sönderfallen infra-
struktur  och  lokal  civilisationskollaps
skulle  skörda  ytterligare  dödsoffer.
Politisk  oro  kan  sprida  sig  regionalt
och globalt, men fortfarande skulle vi
kunna  åse  effekterna  på  håll,  om  det
inte vore för de speciella globala kon-
sekvenserna  av  ett  regionalt  kärnva-
penkrig.
Om  konsekvensen  av  ett  regionalt
kärnvapenkrig är att odlingssäsongen i
många  av  de  spannmålsproducerande
regionerna  kortas  med  tio  till  tjugo
dagar,  kommer  det  att  medföra  ett
drastiskt  produktionsbortfall  och  där-
med  en  globalt  minskad  mattillgång.
Världens samlade spannmålstillgång i
augusti  2007  uppges  vara  322  miljo-
ner  ton,  vilket  motsvarar  49  dagars
förbrukning.  Av  världens  totala  pro-
duktion  av  spannmål  är  11  procent
föremål  för  utrikeshandel,  vilket  gör
försörjningen  politiskt  känslig.  800
miljoner  människor  på  jorden  uppges
redan idag ha tillgång till färre kalori-
er per dag än de behöver. Vad ett dras-
tiskt  fall  i  jordbruksproduktion  skulle
innebära  kan  vi  endast  spekulera  i,
men enligt dr Ira Helfand, akutmedi-
cinare  i  Northampton  Massachusetts,
kommer  de  som  redan  nu  lever  med
energibrist att ha minst chans att klara
denna omställning.
Ira  Helfand  anför  tre  historiska
exempel på svält, två av dem orsakade
av  vulkanutbrott,  dels  Tamora  1815
och dels en svältperiod som inträffade
mellan 536 och 545 orsakad av ett vul-
kanutbrott  mellan  Java  och  Sumatra.
Dessutom  hämtar  han  erfarenheter
från  den  bengaliska  svälten  1943.  I
alla  tre  fallen  gäller  att  svälten  följts
av  epidemier  som  ytterligare  skördat
offer.  I  fallet  med  1943  års  svält  för-
värrades den av hamstring till följd av
krig i risexporterande områden.
Enligt  dr  Helfand  kan  vi  förvänta
oss  att  spannmålspriserna  stiger  i
anslutning till hot om utebliven skörd
eller  handel.  Dessutom  är  odlings-
system som redan drabbats av instabi-
litet  orsakad  av  klimatförändringar
pga växthuseffekten, extra känsliga för
ytterligare  katastrofer.  Och  slutligen
används  en  del  av  världens  spannmål
idag  till  drivmedel  i  syfte  att  minska
oljeberoendet,  en  strävan  som  kan
antas bli ännu större i politiskt oroliga
tider.
Vidare påpekar dr Helfand att vi inte
heller får glömma bort, att omfattande
svält  i  sig  kan  förväntas  framkalla
hungerupplopp,    inbördeskrig    och
eskalerande konflikter.
Hälso- och säkerhetspolitiska impli-
kationer
Ovanstående  illustrerar  alltför  tydligt
WHO:s   uttalande   från   1983   att
“Kärnvapen  utgör  det  största  direkta
hotet  mot  mänsklighetens  hälsa”.  Det
enda sättet att undvika en global kärn-
vapenkatastrof  är  att  avskaffa  kärn-
vapnen, det har sagts förut. Men med
den  kunskap  som  förmedlades  vid
konferensen   på   Royal   Society   of
Medicine i London blev det uppenbart
att  vi  i  detta  globala  hälsoarbete  inte
kan tala om vi och dem längre, vi sit-
ter  alla  i  samma  båt  när  det  gäller
behovet  av  snabb,  total  och  transpa-
rent kärnvapennedrustning.
Vidare  blev  det  också  mycket  tyd-
ligt  att  gränserna  mellan  säkerhetspo-
litik  och  hälsopolitik  är  konstruerad.
All säkerhetspolitik måste sträva efter
att  skydda  människan  och  hennes
hälsa,  likaså  kan  god  hälsa  och  god
mattillgång anses främja trygghet och
fred både globalt och lokalt.
Kärnvapnen  ger  ingen  reell  säkerhet,
tvärtom  utsätter  de  oss  för  en  mängd
faror,  i  synnerhet  i  dagens  värld  med
många aktörer på kärnvapenarenan.
Frida Sundberg
frida.sundberg@slmk.org
Referenser:
Kärnvapenkrigets  effekter  på  folkhälsan
och hälso- och sjukvården, WHO 1987.
Climatic consequences of regional nuclear
conflictsA.Robock  et  al,  Atmos.  Chem.
Phys.,7, 2003-2012, 2007
Atmospheric and societal consequences of
regional  scale  nuclear  conflicts  and  acts
of  individal  nuclear  terrorismO.B.  Toon
et  al  Atmos.  Chem.  Phys.,7  1973-2002,
2007
An  assessment  of  the  extent  of  projected
global famine resulting from limited, regio-
nal  nuclear  warHelfand  I.  © 2007  Royal
society of Medicine, www.ippnw.org

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
23
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Syrenparken 23,
133 35 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Co-presidentGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNW413 19 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Johannes Norberg,
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå, tel 090-19 20 33
mobiltel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@slmk.org
Thomas Silfverberg, (Studentrepresentant)
Sandfjärdsgatan 94,  120 56 Årsta,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Martina Grosch, c/o Sascha Eggers, Bundesstrasse 8,
DE-201 46 Hamburg, Tyskland
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 17, 824 43 Hudiksvall,
tel 0650-311 95, mobiltel 0733-42 31 10
e-post: john.henriksson@slmk.org
Mats Hogmark, Mariebergsvägen 8, 791 50 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Önsbacken 13, 791 94 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32  Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel +  fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, c/o Skogberg, Blekegatan 4,
117 59 Stockholm, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
Åsa Lindström, (Studentsuppleant)
Pedagoggränd 11 G, 3, 907 30 Umeå,
tel 090-77 60 26, mobiltel 073-663 11 40
e-post: aasalin@yahoo.se
Revision
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Vladic Stjernholm, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör och kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner, (sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@telia.com
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Wenjing Tao, Polkastigen 7, 152 70 Södertälje,
tel, 073-764 19 52, e-post: wenjing.tao.471@student.ki.se
Karin Svensson, (Studentrepresentant)
Mariehemsvägen 17 B, 906 53 Umeå,
mobiltel 0735-80 75 40, e-post: iku_karin@yahoo.se
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2008:111
22
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf.  36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf.  45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
DLMK:s
Bestyrelse
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail:
revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger
og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemed-
lemmer
DLMKs hjemmeside:
www.dlmk.dk
SLMK:s  STYRELSE
2007 – 2008
Skänk aktieutdelning till SLMK
utan att betala skatt
Du  kan  som  privatperson  skänka  bort  aktieutdelningar  till  SLMK  utan  att
betala skatt.
Om  du  överlåter  aktieutdelningar  till  SLMK  får  föreningen  behålla  hela
beloppet. Tar du själv emot utdelningen så dras först en skatt på 30% .
En förutsättning är att det gäller börsnoterade aktier och att du deklarerar din
avsikt till bolaget före bolagsstämman där beslut om utdelningen tas. Du kan
meddela bolaget direkt eller via din bank eller aktiemäklare.
Man kan t.ex skriva:
”Härmed avsäger jag mig för egen del rätten till kommande aktieutdelning
i  samband  med  årsstämman  2008  i  bolaget  AB  XX.  Samtidigt  lämnar  jag
också det beskedet att den blivande aktieutdelningen, såsom den kommer att
bestämmas på årsstämman 2008, i stället ograverad, utan avdrag för kapital-
skatt, såsom gåva skall tillställas Svenska Läkare Mot Kärnvapen (8122000-
2202) med BG 901-0901 eller PG 901090-1.”
För mer information kontakta Klas Lundius (klas.lundius@slmk.org)

POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91  PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Target Europa
Berlin 6 augusti 2005  Tromsö 10 mars 2007
St Petersburg 6 augusti 2005 Porto 1 maj 2007
Tallin 9 augusti 2005 Strasbourg 5 augusti  2007
Rostock 6 november 2005 Düsseldorf 6 augusti 2007
Neapel 13 maj 2006Jena 6 augusti 2007
London 6 augusti 2006 Canterbury 29 september 2007
Tallin 20 augusti 2006 Greenwich 30 september 2007
Kotka 3 september 2006Faslane 1 oktober 2007
Helsingfors 8 september 2006London 4 oktober 2007
Bergen 28 oktober 2006Freiburg 2 november 2007
Köln 5 november 2006Rotterdam 4 november 2007
På alla de här platserna har Target X hållits. Läkarstudenter och läkare har satt på sig sina vita rockar, lagt ut
ett rött kryss och informerat om kärnvapen över 20 gånger i olika städer runt om i Europa. Target Xhar varit
ett  självklart  inslag  på  de  senaste  studentkonferenserna  i  Neapel  och  i  Porto,  och  på  världskongressen  i
Helsingfors. Under cykelturerna Baltic Bike Tour inför världskongressen i Helsingfors och Overriding Trident
Tourinför konferensen Nuclear Weapons: The Final Pandemici London har deltagarna passat på att lägga ut
ett rött kryss och ordna ett Target X i städer som de passerat. Flera av deltagarna i Overriding Trident Touråkte
också upp till kärnvapenbasen Faslane i Skottland och kampanjen Faslane 365för att arrangera ett Target X.
Under Nuclear weapons: The Final Pandemici London hölls Target X under en hel dag, det längsta hittills.
Åsa Lindström
aasalin@yahoo.se
Andreas Tolf
Världskongress i Helsingfors
Nuclear Weapons: The Final
Pandemic i London
Faslane 365
Overriding Trident Tour
Europeisk studentkonferens i Porto
Baltic Bike Tour
Europeisk studentkonferens i Neapel
Bilder: Åsa Lindström
Ladda ner PDF