Text från PDF
Mongoliet, ett land med en stark ”nukleär allergi”
och en uttalad önskan att bli en kärnvapenfri zon
Läs om kärnvapenfria zoner på sid. 8-9
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 110 OKTOBER 2007
Five “nuclear weapons states” from the NPT
Other known nuclear powers
States in security alliance with nuclear weapons states (under nuclear umbrella)
States that are members of a NWFZ which is in force
States that have ratified a NWFZ treaty which is not yet in force
States that have signed but not ratified a NWFZ treaty which is not yet in force
States suspected of nuclear weapons development
NWFZ = Nuclear Weapons Free Zone
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 110, oktober 2007
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 HUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (111): 1 december, 2007
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
Is it worthwhile to work for nuclear
weapons free zones today? This ques-
tion, put by Gunnar Westberg in this
number of LMK, has become topical
because of the recent signing of the
first NWFZ on the Northern Hemi-
sphere. This NWFZ consisting of five
Central Asian nations. Gunnar West-
berg also writes about Mongolia,
which could well become a one nation
NWFZ, thereby contributing to stabil-
ity in this region.
The IPPNW students continue their
successful work on the Nuclear
Weapons Inheritance Project. They
have visited China and Mongolia,
arranging a number of lectures and
workshops in different cities. They
have managed to establish contact
with Chinese students and they were
active participants at a North Asian
Regional IPPNW meeting in Ulan
Bator. They have also visited Iran and
North Korea and you can read some
interesting articles about that. On the
centre spread you will find some pho-
tos from North Korea, mainly snap-
shots from health care institutions.
Mayors for Peaceis the subject of
chairwoman Frida Sundbergs leading
article. She points to the remarkable
fact that Sweden has only two cities
that have joined this important world-
wide network. Frida stresses the fact
that the council of each city is respon-
sible for the well-being of its inhabi-
tants, this including also the human
right not to be threatened by nuclear
weapons. The Mayor of Hiroshima,
Akiba, will visit Stockholm in No-
vember. Frida welcomes him to Swe-
den, hoping that this will be a good
opportunity for Swedish cities to join
the network.
If you are going to read any single
book this autumn, why not choose
Robert Fisk’s The Great War for Civili-
sation. Or at least, take a look at the
review in this number. Then probably
you will go and buy it!
JAN LARSSON, ULF KÖNIG
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Bidragen tas helst emot
via e-post, som bifogat Worddoku-
ment. Det går även bra att skicka tex-
ten på diskett/cd. Bifoga gärna foton,
allrahelst digitala bilder med hög upp-
lösning. Papperskopior går också bra.
Fäst inga gem på fotona och skriv
inget på dem, ej heller på baksidan –
sätt istället en nummeretikett på baksi-
dan och bifoga bildtext separat. Re-
daktionen förbehåller sig rätten att
redigera och korta bidragen. Tiden
från manusstopp till postdistribution
har kortats till en månad för att tidnin-
gens innehåll ska bli färskare. Detta
kräver att tidpunkten för manus-
stopp iakttas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbilden är från Mongoliet. Läs
Gunnar Westbergs artikel om kärnva-
penfria zoner i Mongoliet och Nord-
ostasien på sid. 8-9.
Om bilden skriver fotografen
Johannes Norberg: ”Vi fann friden på
den mongoliska stäppen, långt ifrån
taktiska kärnvapen och the Nuclear
Football. Ett par kameler och en
basketkorg är allt man behöver”.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
111 1/12 -07januari
112 1/2 -08mars
113 1/5 -08juni
114 1/9 -08oktober
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2007:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 110
Mayors for Peace i världen - och i Sverige?4
Ledare
Nordasiatiska studenter = Japanska studenter?5
Stormakterna fortsätter att hänga upp
sina nukleära damoklessvärd7
Kärnvapenspridning och spridning
av kärnvapenfria zoner8
SLMK besöker Nordkorea10
MITTUPPSLAGET
Bilder från SLMK:s besök i Nordkoreas
huvudstad Pyongyang12
Bokrecension: ROBERT FISK
Det stora kriget för mänskligheten. Kampen
för Mellanöstern
15
Svenska Yrkesgrupper mot Kärnvapen.
Manifestationerna på Hiroshimadagen i
Göteborg16
Vilka är Irans nukleära avsikter?
Intryck från IPPNW-studenters besök i Teheran20
Internationell utblick21
DLMK:s bestyrelse22
Valberedningens förslag till SLMK:s styrelse
2008-200923
BAKSIDA24
Bilder från IPPNW-studenters besök i Teheran
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
Den nittonde november kommer Hiro-
shimas borgmästare Akiba på besök i
Stockholm. Han kommer inte på artig-
hetsvisit utan med en mycket angelägen
fråga. Han kommer att ställa den på
MR-dagarna (MR = mänskliga rättig-
heter). Frågan rör svenska kommuners
möjlighet att engagera sig för den själv-
klara mänskliga rättigheten att som
civilbefolkning slippa utgöra mål för
massförstörelsevapen. Cities are not
targets!
Egentligen är ju idén ganska själv-
klar. Lokalpolitikers främsta ansvar är
att tillvarata invånarnas vardagliga
behov av trygghet och säkerhet på
många plan. Mänsklig trygghet och
vardagssäkerhet omfattar så många
olika saker; alltifrån gatubelysning och
trygg kollektivtrafik till fungerande åld-
ringsvård. Idén om ett borgmästarnät-
verk mot kärnvapen tog form i Hiro-
shima och Nagasaki under åttiotalet
utifrån de handfasta erfarenheter av
kärnvapenanvändning som lokalbefolk-
ning och politiker från de två städerna
tyvärr har. Erfarenheterna formulera-
des till ett aldrig mer!och nätverket
Mayors for Peaceber nu ledande lokal-
politiker från andra städer i världen att
ta del i detta arbete. Konkret vill man att
städerna bidrar till kunskapsspridning
om kärnvapen och att man skriver på ett
upprop om behovet av kärnvapen-
nedrustning. Det är allt. Inga kostnader.
Inga andra politiska åtaganden.
Runt om i världen har över 1700
städer från mer än hundra olika länder
officiellt anslutit sig till nätverket.
Några europeiska exempel är Norge (50
kommuner), Italien (208), Tyskland
(287), kärnvapenländerna Frankrike
(81) och Storbritannien (45). Lilla
Belgien 284! Och så det traditionellt
nedrustningsvänliga Sverige, bara två.
Heder åt Stockholm och Malmö som
sedan länge är anslutna till nätverket!
Men var är Göteborg, Rättvik, Luleå,
Sveg och Uppsala? Och alla de andra?
Vid ett möte med Räddningsverket i
Karlstad under hösten 2006 diskuterade
SLMK svenska kommuners roll i hän-
delse av en kärnvapenspränging i
Sverige. Informationen från Rädd-
ningsverket var glasklar: konsekvenser-
na av en eventuell kärnvapendetonation
i Sverige är ett fall för den kommunala
räddningstjänsten. Hur många kommu-
ner har tänkt på detta i sina lokala kata-
strofplaner? Eller har man kommit till
den insikten att om det värsta händer
kan vi i alla fall inte göra nåt vettigt, så
det är meningslöst att planera? In-
tressant var att både Räddningsverket
och SLMK kommit till samma slutsats,
nämligen att det verkligt viktiga sättet
att hantera katastrofer är att förebygga
dem. Och, som även Blixkom-
missionen säger: det enda sättet att
förebygga att kärnvapen kommer till
användning - avsiktligt eller oavsiktligt-
är att avskaffa dem. Så även i detta har
svenska kommuner ett tydligt ansvar
för invånarnas väl och ve.
En vanlig invändning är att kommu-
ner inte sysslar med utrikespolitik. Och
ändå deltar man i vänortsprojekt, skol-
utbyten, kultursamarbeten och idrotts-
evenemang. Människor från olika städer
möts för att man delar ett intresse eller
en åsikt. Mayors for Peaceär inte mer
komplicerat än så: ett nätverk för kom-
muner som tycker att det är onödigt att
utgöra ett mål för en kärnvapenattack.
Nätverket heter Mayors for Peace
eftersom man i många länder har just en
borgmästare som symbol för staden. I
det fredliga Sverige med lång tradition
av en kommunalpolitik som sköter
mycket av den lokala tryggheten och
livsvillkoren (det som i moderna termer
kallas “human security” och egentligen
utgör basen i all säkerhetspolitik) är
titulaturen annorlunda, men det kan ju
inte stoppa samarbetet med lokalpoliti-
ker från andra länder.
SLMK stödjer Mayors for Peaceoch
hälsar borgmästare Akiba hjärtligt väl-
kommen till Sverige. Min önskan är att
så många svenska kommuner som möj-
ligt ansluter sig till detta nätverk. Det
enda sättet att undvika att kärnvapen
kommer till användning är att avskaffa
dem.
Cities are not targets. Om inte lokalpo-
litiker står upp för sina kommuner -
vem skall då göra det?
Frida Sundberg
Cities are not targets
Mayors for Peace i världen och i Sverige
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
5
Studenter från Nuclear Weapons
Inheritance Project (NWIP) träffar
kollegor i Kina och Mongoliet
Medan IPPNW-studenter från Europa,
Afrika, Sydamerika och Sydostasien
ständigt rapporterar om sina aktivite-
ter på mail och hemsidor har vinden
från Nordost varit förvånansvärt stilla.
I Nordostasien är det framför allt
japanska studenter som har represen-
terat regionen på internationella
IPPNW-möten och länge har gällt att
Nordostasien = Japan i IPPNW-sam-
manhang. Svenska och franska stu-
denter från IPPNW:s internationella
studentprojekt, Nuclear Weapons
Inheritance Project (NWIP), har under
juni träffat studenter i regionen i syfte
att tända en eld för kärnvapennedrust-
ningsfrågan.
I landet med den grå himlen...
I drakens hemland Kina är himlen inte
längre blå. I varje fall inte i huvudsta-
den Beijing, som ständigt omsluts av
ett tjockt grått avgastäcke. I ett land
med stora miljö- och sociala problem
där man ofta är intresserad av att tjäna
snabba pengar och bli rik, hur ska man
där få den unga generationen intresse-
rad av kärnvapennedrustning? Chinese
Physicians for the Prevention of Nuclear
War (CPPNW), SLMKs systerorganisa-
tion i landet, står sannerligen inför en
utmaning.
Kina genomförde sin första kärnva-
pensprängning 1964 som den sista av
världens fem officiella kärnvapensta-
ter. Idag beräknas Kina förfoga över
ca 400 kärnvapenstridsspetsar, varav
250 strategiska och 150 taktiska. En
ansenlig del av landets kärnvapenarse-
Nordasiatiska studenter =
Japanska studenter?
nal är föråldrad och har låg beredskap.
Stommen utgörs framför allt av land-
baserade robotar med kort eller medel-
lång räckvidd för regionalt bruk. En
militär modernisering inleddes på
1990-talet, men tillgången till aktuella
uppgifter är begränsad pga. bristande
insyn. Kina har sedan 1964 haft en no
first use policy. Ändå uppfattas arse-
nalen hos världens tredje största kärn-
vapenstat som ett avsevärt hot i regio-
nen.
NWIP etablerade kontakt med kine-
siska studenter från Beijing under
IPPNW:s världskongress i Helsing-
fors förra året. Studenterna hade
inbjudits till kongressen av SLMK.
För att återuppliva kontakten gjorde
NWIP en kort visit i Beijing direkt
efter Nordkoreabesöket. Under tre
dagar träffade vi studenter från kärn-
Några av de kinesiska studenterna som vi träffade i Peking visar oss runt i Den Förbjudna Staden. Foto: Johannes Norberg.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
6
gruppen i CPPNW och höll ett tre tim-
mar långt öppet möte för intresserade
studenter på ett av landets främsta uni-
versitet, Beijing University. Ett tjugotal
studenter från framför allt biomedicin
och sjuksköterskeprogrammet deltog i
mötet, där vi presenterade IPPNW,
samtalade kring Kinas och världens
nuvarande kärnvapenstatus samt disku-
terade möjliga aktiviteter i Kina.
Under samtalen med studenterna i
kärngruppen insåg vi några av de svå-
righeter som CPPNW stöter på. Dels
är landets politik ett hinder, dels sak-
nas ekonomiska medel och sist men
inte minst är bristen på kinesiska
läkarmedlemmar ett problem. För när-
varande finns det ingen aktiv läkare
som kan ta ledningen i gruppen. Ett
par försök har gjorts av studenterna att
värva läkare till föreningen genom att
arrangera seminarier på sjukhus, dock
med blygsamma resultat. De aktiva
studenterna anser att ett första steg är
att expandera studentverksamheten till
andra städer innan man satsar på att
värva läkare. Framtiden för CPPNW
verkar dock oviss. Utan aktiva läkare
som bygger upp en bas för föreningen
är det svårt att uträtta något konkret i
landet.
Källa:
Framsyn nr 5 2003, Totalförsvarets
forskningsinstitut, www.foi.se
China’s nuclear stockpiles and deploy-
ments, Center for Nonproliferation
Studies, cns.mils.edu
I landet med den blå himlen...
Under tre dagar i juni hölls den sjätte
nordostasiatiska regionala konferen-
sen i Ulan Bator, Mongoliet. Huvud-
tema för årets konferens var etableran-
de av en nordostasiatisk kärnvapenfri
zon. Studenter från NWIP var på plats
för att presentera projektet och värva
studenter från regionen.
Konferensens första dag ägnades åt
studenterna. För första gången samla-
des cirka 15 studenter från Japan,
Mongoliet och Nordkorea samt
NWIP- studenter. Studentrepresen-
tanten för Nordostasien var inte sen att
kalla detta för den första ”riktiga” re-
gionala studentkonferensen, då alla
tidigare regionala studentmöten näs-
tan enbart haft japanska deltagare.
De japanska studenterna inledde
mötet med en presentation om medi-
cinska konsekvenser av en kärnvapen-
explosion. De mongoliska studenterna
talade om kärnvapentesterna i Semi-
palatinsk och om Mongoliet som en
kärnvapenfri zon. NWIP fick en ovan-
ligt stor roll i programmet och stod för
nästan hälften av alla programpunkter
med flera workshops och en presenta-
tion i ämnet. Under den sista work-
shopen samtalades det kring framtida
studentaktiviteter och möjligheter för
studentsamarbete inom regionen.
Bland annat var japanerna intressera-
de av att arrangera en årligen återkom-
mande studentdelegation från Japan
för att träffa IPPNW-studenter i Kina
och Mongoliet. Det är i synnerhet vik-
tigt nu när Mongoliets studentgrupp
just startats och Kinas studentgrupp
står i stiltje. Förhoppningsvis kan de
japanska studenterna hjälpa till att
främja studentarbetet i regionen
genom att bjuda in representanter från
inte bara Kina, Mongoliet och Nord-
korea men även genom att värva stu-
denter från Sydkorea till nästa regio-
nala studentkonferens som kommer
att äga rum i Japan. NWIP har nu gjort
sig bekant i regionen, och vi hoppas
på nordostasiatiska deltagare i våra
kommande delegationer och aktivite-
ter.
Wenjing Tao
NWIP-koordinator
wenjing-nwip@hotmail.com
Johannes beskriver kärnvapenproblemet för kinesiska studenter.
Foto: Johannes Norberg.
Mongoliets president talar på IPPNW North Asia Regional Meeting.
Foto: Johannes Norberg.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
7
SLMK:s årsmöte
Årsmöte kommer att hållas i Stockholm i samband med Riksstämman.
Tid: Lördag 1 december kl. 13 – 17
Plats: Läkarförbundet, Villagatan 5
Öppet styrelsemöte
Öppet styrelsemöte hålls i Stockholm.
Tid: Lördag 10 november kl. 12 – 19
Plats: Läkarförbundet, Villagatan 5
Alla medlemmar är välkomna!
Program:
Cancerutvecklingen i Sverige efter Tjernobylolyckan,
jämförelser med atombomberna över Japan.
Martin Tondel disputerade tidigare i år och nu får vi höra lite om vad han funnit !
Stormakterna fortsätter att hänga
upp sina nukleära damoklessvärd
Möte i Storkyrkan i Stockholm på Hiroshimadagen
Den 6 augusti hölls i Storkyrkan i
Stockholm gudstjänst och fredsmöte
till minne av offren för atombomberna
över Hiroshima och Nagasaki. Tre
talare var inbjudna: Blixkommissio-
nens ordförande Hans Blix, förre ärke-
biskopen KG Hammar samt SLMK:s
ordförande Frida Sundberg.
Hans Blix framhöll att det tyvärr är
svårt att se någon ljusning när det gäller
kärnvapen idag. Han påminde om Stor-
britanniens beslut att förnya Trident-
systemet med siktet inställt långt efter
2050. Största ansvaret för att åstad-
komma kärnvapennedrustning ligger
på kärnvapenstaterna. Tyvärr argu-
menterar Storbritannien, Frankrike
och USA så här: vi behöver kärnvapen
för vår säkerhet men andra ska inte ha
kärnvapen. Detta är ingen hållbar argu-
mentation, men trots det fortsätter stor-
makterna att hänga upp sina nukleära
damoklessvärd.
KG Hammar betonade i sitt anföran-
de att det är en mänsklig rättighet att
leva i en kärnva-
penfri värld. Var-
för accepterar vi
då att kärnvapen
finns? Har vi re-
signerat eller har
vi förträngt frå-
gan? Av något
skäl är i varje
fall det folkliga
engagemanget
mot kärnvapen
idag lågt. Men
det är ett brott
mot mänsklig-
heten inte bara
att använda kärnvapen utan även att
hota med, utveckla, placera ut och
köpa eller sälja kärnvapen. Antalet
kärnvapen idag, 27 000, är en för-
olämpning mot vår mänskliga värdig-
het.
Frida Sundberg påminde om att
även om vi är små så är vi många och
alla behövs. Frida såg sin uppgift som
läkare vara att berätta hur farligt det är
med kärnvapen.
Stina Ekblad och Magnus Roosman
reciterade. Och vi fick höra vacker
cellomusik, spelad av Sara Olive-
crona. Värdar för mötet var Stock-
holms domkyrkoförsamling, represen-
terad av Åke Bonnier och Kristina
Ljunggren.
Möte i Storkyrkan på Hiroshimadagen. Prästen Kristina Ljunggren
vidarbefordrar frågor från auditoriet till (fr. vä) KG Hammar,
Frida Sundberg och Hans Blix.
Foto: Thomas Silfverberg
8
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
I september-oktober 2006 tilldrog sig
två skilda men båda mycket viktiga
händelser för den framtida inriktningen
av kärnvapenspridningen. Den första
gav upphov till en mycket omfattande
internationell publicitet och ett närmast
generellt fördömande. Den andra
glömdes eller gömdes nästan helt av
internationella media och uppmärk-
sammades mest av nedrustningsnördar
som oss.
Den första händelsen var Nordkoreas
kärnvapentest. Landet har sedan flera
decennier försökt, med vissa avbrott,
att framställa kärnvapen ”som av-
skräckning mot det amerikanska
hotet”. Trots att kärnvapenprovet till
större delen misslyckades – en bomb
avsedd att ha minst 10 kilotons spräng-
verkan gav mindre än 1 kiloton – fram-
ställdes det som tecken till ett över-
hängande hot för omvärlden.
Den andra händelsen var att ett avtal
om den första kärnvapenfria regionala
zonen på norra halvklotet underteckna-
des. Detta skedde i Semipalatinsk i
Kazachstan, en av Sovjetunionens vik-
tigaste testplatser för kärnvapen. Den
centralasiatiska kärnvapenfria zonen
innefattar Kazachstan, Kirgizistan,
Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbe-
kistan, länder som alla haft kärnvapen
på sitt territorium, som är omgivna av
kärnvapenländer - Ryssland, Kina,
Pakistan, Indien och Israel – och som
har ryska och amerikanska baser på sitt
område.
Avtalet var resultatet av nio års arbe-
te i de fem länderna, och FN och fred-
sorganisationer har drivit på. Kärn-
vapenmakterna har varit ambivalenta.
USA stödde i FN:s generalförsamling
förslaget om ett avtal fram till 2006,
men har sedan aktivt motarbetat avta-
let, och även fått stöd från Stor-
britannien och Frankrike. Den orsak till
motståndet som USA uppgav var att
flera av staterna i zonen är medlemmar
i Tashkent-avtalet. Enligt detta kan
dessa stater begära militär hjälp från
Ryssland om de är militärt hotade.
Ryssarna visade inte heller någon
samarbetsvilja i förhandlingarna, utan
tog chansen att hävda sig mot USA.
Den kärnvapenfria zonen i Cen-
tralasien, CANWFZ, är född. En lång
utveckling återstår. Verifikation av
avtalets alla delar måste utvecklas.
Kärnvapenstaterna måste skriva under.
Framför allt vill medlemsstaterna ha
garantier mot användning av kärnva-
pen mot området. Hittills förefaller
endast Kina vilja ge sådana s.k. NSA,
negativa säkerhetsgarantier.
En besvikelse är att avtalet i sin
nuvarande formulering inte är öppet för
flera stater att tillträda. I första hand
kunde annars Mongoliet ha blivit med-
lem, även om landet inte direkt gränsar
till zonen. USA arbetade emot ett öppet
avtal. Man oroade sig för att Iran skul-
le kunna bli medlem. I så fall, menade
amerikanerna, skulle Iran kunna ut-
veckla kärnvapen i skydd av sin kärn-
vapenfria status. Resonemanget är
svårt att förstå. Som medlem i en kärn-
vapenfri zon skulle Iran vara skyldigt
att acceptera mycket omfattande in-
spektioner av sina nukleära anlägg-
ningar, utöver skyldigheterna i NPT-
avtalet. Utveckling av kärnvapen i
hemlighet skulle effektivt omöjliggö-
ras. Två andra förklaringar förefaller
mig möjliga: Endera vill USA inte
acceptera några internationella avtal
över huvud taget för närvarande, även
om de kunde förefalla vara till USA:s
fördel, ”Bolton-doktrinen”. Den andra
möjligheten är att USA vill behålla Iran
som ett hot.
Kärnvapenspridning och
spridning av kärnvapenfria zoner
Kärnvapenfria zoner,
gemensamma regler
• Inga kärnvapen får finnas
i zonen.
• Inga kärnvapen får tas
emot, testas, förvaras,
utplaceras eller transpor-
teras genom regionen, av
parterna eller tredje part.
• Allt nukleärt material un-
der avtalets jurisdiktion
skall användas enbart för
fredliga ändamål.
• Allt nukleärt material skall
stå under IAEA:s inspek-
tion.
• Strävan efter regionala
gemensamma säkerhets-
strukturer.
• Strävan efter negativa
säkerhetsgarantier från
kärnvapenmakterna.
FAKTARUTA
Existerande kärnvapenfria zoner
AvtalI kraft OmrådeKärnvapenstaternasNegativa säkerhetsgarantier
rollfrån kärnvapenmakterna
Antarktis1961Antarktis (Området demilitariserat)Nej
Tlatelolco1968MexicoAlla har ratificerat, även deJa, ej användning eller
(Latinamerika)Centralamerika med territorium i områdethot, alla ratificerat
LANWBZSydamerika
Karibien
Rarotonga1986AustralienUSA ej ratificeratAlla skrivit under, USA
SPNWFZNya Zeelandprovstoppsdelenej ratificerat
S. Pacific
Bangkok1997SydostasienInga har skrivit underInga har skrivit under
SEANWFZ
PelindabaNejAfrikaEj kärnvapentester, menJa, men Ryssland o
ANWFZRyssland o USA ej ratif.USA ej ratificerat
SemipalatinskNejKasachstanKina, Ryssland stöderKina utlovar
CANWFZKirgizistan
Tadzjikistan
Turkmenistan
Uzbekistan
MongolietNejRepublikenAlla stöder i säkerhets- Oklart
MNWFZMongolietrådet
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
9
Mongoliet – en kärnvapen-
fri zon!
Nordostasien – en kärn-
vapenfri zon??
Mongoliet har sedan 1800-talet försökt
balansera mellan de mäktiga grannarna
Kina och Ryssland. Från 1925 domine-
rade Sovjetunionen som också hade
avsevärda truppstyrkor i Mongoliet.
Motsättningarna mellan Sovjetunionen
och Kina under den kinesiska kulturre-
volutionen ledde till att ryska kärnva-
pen utplacerades i Mongoliet. Moskva
övervägde en ”pre-emptive strike” med
atomvapen mot Kina. Kärnvapnen i
Mongoliet skulle då självfallet bli ett
viktigt mål för de kinesiska kärnvap-
nen. Det är inte att undra på att mongo-
lerna utvecklat en ”nukleär allergi” och
vill befria sig från kärnvapen efter-
tryckligt. Situationen liknar den i
Kazachstan, som också härbärgerade
ryska kärnvapen, och i likhet med
Kazachstan blev Mongoliets territori-
um höggradigt förorenat med radioak-
tivitet från kärnvapenproven i Semi-
palatinsk.
När Sovjetväldet fallit och Mongo-
liet blivit självständigt och demokra-
tiskt deklarerade man att landet skulle
vara en kärnvapenfri zon. Samma reg-
ler skulle gälla för denna en-nations
NWFZ som för de tidigare. Man har
stegvis och med stor envishet arbetat
för att få denna status erkänd. FN:s
generalförsamling och säkerhetsråd har
antagit resolutioner som stöder zonen.
Den kinesiska regeringen är beredd att
skriva under avtalet och ge garantier
för att man inte skall anfalla landet med
kärnvapen. Ännu återstår dock att
åstadkomma en avtalstext som kan
accepteras av alla grannar och av kärn-
vapenstaterna.
Mongoliets läge som neutral och
demokratisk stat mellan stormakterna
gör landet till en lämplig aktör för att
utveckla fredligt samarbete i regionen.
En viktig inriktning är arbetet för en
kärnvapenfri zon i Nordostasien, inne-
fattande den koreanska halvön och
Japan. Man har oftast talat om en tre
plus tre modell. Där skulle Nordkorea,
Sydkorea och Japan – och givetvis Mon-
goliet – vara medlemmar i den kärnva-
penfria zonen, medan kärnvapenmak-
terna Ryssland, Kina och USA som
garanter skulle utlova ”negativa säker-
hetsgarantier”, alltså att inte använda
kärnvapen mot länderna i zonen.
Här finns många problem. Den nord-
koreanska regimen talar ofta om att
man önskar en kärnvapenfri zon för
hela den koreanska halvön. I överens-
kommelsen önskar man ett fredsavtal
med Sydkorea och USA, länder som
man formellt befinner sig i krig med.
Sannolikt kräver man också föränd-
ringar i de militära avtalen mellan
Sydkorea och USA. Många sydkorea-
ner önskar också att dessa avtal upp-
hävs eller i vart fall att de amerikanska
trupperna dras bort. De amerikanska
kärnvapnen avlägsnades redan under
president Bush den äldre.
Svårare kan det bli att finna en lös-
ning beträffande de militära relationer-
na mellan USA och Japan. Många
japanska politiker anser att om USA
drar bort sitt ”kärnvapenparaply” måste
Japan skaffa egna kärnvapen. Det finns
dock möjlighet till stegvisa förändring-
ar. Man kan tänka sig att avtalet om en
kärnvapenfri zon skrivs under med ett
bibehållet avtal om amerikanskt mili-
tärt stöd till Japan under vissa tydligt
definierade förhållanden av största hot
mot landets existens. Här finns ett säl-
lan diskuterat prejudikat. USA:s avtal
med Australien i ANZUS-pakten inne-
bär att USA är berett att ”försvara”
Australien med kärnvapen trots att lan-
det är medlem i en kärnvapenfri zon.
Förhandlingar om ett avtal om en
kärnvapenfri zon i Nordostasien skulle
givetvis underlättas om förhållandena
mellan parterna vore bättre. Det om-
vända gäller dock i minst lika hög grad:
även små framsteg i förhandlingarna
skulle kunna medföra ökat förtroende
och en generellt mera fredlig region.
Regionalt IPPNW-möte
för Nordostasien
För tre år sedan vid konferensen i
Beijing anslöt sig Mongolian Phy-
sicians for the Prevention of Nuclear
War till IPPNW och man blev medlem
vid Helsingforskongressen 2006. Re-
dan nu, 20-21 Juni 2007, kunde före-
ningen vara värd för ett regionalt
IPPNW-möte. Man arrangerade mötet
tillsammans med den japanska
IPPNW-föreningen och sammanslut-
ningen Blue Banner. Den sistnämnda
är en frivilligorganisation, en NGO,
som arbetar för internationellt samar-
bete för fred och säkerhet och mot
kärnvapen. Nu gällde mötet: skapa en
kärnvapenfri zon i Nordostasien!
Att det arbete som Mongoliska
IPPNW och Blue Banner bedriver har
ett starkt stöd i regeringen var tydligt.
Landets president, Enkhbayar Nambar,
hälsade välkommen och utryckte ett
starkt stöd för IPPNW:s arbete.
Mongoliets förste demokratiskt valde
president, Dr Ochirtbat Punsalmaa,
som 1992 skrev under Mongoliets de-
klaration som kärnvapenfri stat, talade
också. Ambassadör Jargalsaikhan
Enkhsaikhan, Mongoliets FN-ambassa-
dör och grundare av Blue Banner, driver
fredsarbetet energiskt både på det offi-
ciella planet och genom denna NGO.
Det största IPPNW-delegationen
kom från Japan, och därifrån kom
också flera fredsforskare, som en läng-
re tid arbetat med frågor om Japan och
kärnvapen. Nordkoreas IPPNW var
representerat med fyra personer. Detta
hade knappast varit möjligt om mötet
hållits i Japan eller Sydkorea. Dess-
värre har IPPNW för närvarande ingen
förening i Sydkorea eller i Kina. Martin
Tondel, som lett delegationen till Nord-
korea deltog tillsammans med SLMK-
studenterna Johannes Norberg, Tho-
mas Silfverberg och Wenjing Tao. Se
deras rapport på sid. 10-14! Från
IPPNW:s centrala ledning deltog John
Loretz, som framförallt presenterade
ICAN (International Campaign to
Abolish Nuclear Weapons), medan jag
presenterade IPPNW och vår uppgift,
med adress särskilt till de närvarande
politikerna och journalisterna. Intresset
från lokala media var påtagligt, vilket
kanske främst berodde på presidentens
närvaro.
Mötet gav inte så mycket informa-
tion om hur den mongoliska IPPNW-
föreningen arbetar. Man har emellertid
haft möten för läkare där man gått ige-
nom medicinska konsekvenser av
kärnvapenkrig. Ett projekt undersöker
följderna för befolkningen i det om-
råde i väster som drabbats av omfat-
tande nedfall från kärnvapenproven i
Kazachstan.
Talen och diskussionerna var i stor
utsträckning av en teknisk natur och är
svåra att referera. Det var intressant att
se att det finns ett detaljerat förslag till
ett avtal om en kärnvapenfri zon
Nordostasien. Detta har utarbetats av
Peace Depot, en fredsorganisation med
bas i Japan Se i övrigt vidstående arti-
kel Mongoliet – en kärnvapenfri zon!
Gunnar Westberg
Korean Anti-nuke Peace Physicians,
KANPP
KANPP bildades 1993 och har haft
god kontakt med IPPNW sedan 2000,
framförallt med den japanska före-
ningen. SLMK intensifierade sitt
samarbete i och med ett internatio-
nellt besök med svenskt deltagande
2005. Föreningen har idag 80 med-
lemmar, 30 läkare och 50 studenter,
och finns i tre städer. KANPP är ange-
lägna om fortsatt samarbete och även
vi anser att det är viktigt att upprätt-
hålla kontakten, inte minst sedan
Nordkorea skaffat egna kärnvapen.
Därtill finns ett behov av kunskaps-
utbyte mellan föreningarna och vi tror
att alla internationella förbindelser är
viktiga för ett slutet land som
Nordkorea. Under vårt besök identi-
fierade vi sju samarbetsområden.
KANPP betonade att utbytet är bilate-
ralt:
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
10
SLMK besöker Nordkorea
Fyra representanter från SLMK,
Thomas Silfverberg, Wenjing Tao,
Martin Tondel och Johannes Nor-
berg besökte 12-16 juni Nordkoreas
huvudstad Pyongyang för att stärka
relationerna mellan SLMK och dess
nordkoreanska motsvarighet, KANPP.
Andra syften med resan var att öka
vår förståelse av situationen i Nord-
korea och att höja medvetenheten i
viktiga kärnvapenfrågor bland stu-
denter och läkare.
Programmet som förberetts för oss
av KANPP:s administratör, Mr Kang
Mun Ryol, var digert med många be-
sök till olika sjukvårdsinrättningar,
Pyongyangs universitet samt många
viktiga monument och platser. Därtill
kom sedan underhållning i form av en
cirkus med fantastisk luftakrobatik och
en show med mycket begåvade barn
som sjöng, spelade instrument och dan-
sade, med mera. Dessutom ägnades en
dag åt att besöka gränsen mot Sydkorea
och den demilitariserade zonen, en av
världens starkast militärt befästa områ-
den. Vi träffade även Sveriges ambas-
sadör i Pyongyang, Mats Foyer, och
hade ett öppet och lärorikt samtal.
Från vår ankomst på flygplatsen och
till dess vi steg på tåget som tog oss
tillbaka till Kina, följdes vi ständigt av
våra två värdar, Mr Kang Mun Ryol
och Mr Rim. De hjälpte oss hela tiden
artigt tillrätta.
Nedan kan du läsa mer om vad vi
lärde oss under resan. En fullständig
rapport från resan finns att hämta på
SLMK:s hemsida. Vi var mycket nöj-
da med resans utfall: goda starka rela-
tioner till KANPP, en chans till in-
blick i ett mycket slutet land samt möj-
ligheten att frispråkigt kunna dela
med oss av vår kunskap om kärnva-
pen till en grupp medicinstudenter, om
än utvalda.
Pyongyang är en ganska modern stad och i många fall ett show-case. Inte många utlänningar får se mer än detta.
Foto: Johannes Norberg.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
11
1. Utbytesprogram för läkare och me-
dicinstudenter mellan våra båda län-
der.
2. Treländersutbyte: Nordkorea, Syd-
korea och Sverige.
3. Medicinsk litteratur på CD och i
bokform.
4. Prenumeration på medicinska tid-
skrifter till Nordkorea.
5. Fortsatta möten på internationella
konferenser.
6. Specialistutbyte av läkare, förelä-
sare och via workshops.
7. Västerländska mediciner till
Nordkorea.
KANPP välkomnar alla läkare och
medicinstudenter att besöka Nord-
korea!
Sjukvården i Nordkorea
Hur fungerar sjukvården i Nord-
korea? Det är omöjligt att besvara frå-
gan efter ett par dagar i huvudstaden
Pyongyang! Våra värdar hade tillmö-
tesgått våra önskemål om att få se
olika sjukvårdsinrättningar. Vi fick se
basal sjukvård med brist på väster-
ländska mediciner; dessa ersattes av
traditionell medicin. Sjukvården är
gratis för medborgarna och bedrivs
helt i statlig regi. På vårdcentralen
Ansan General Clinic arbetade 40
läkare och 30 sjuksköterskor med
10 800 personer i upptagsområdet. Man
erbjöd basal sjukvård, prevention mot
bland annat magtarmsjukdomar och
hade vaccinationsprogram. Regelbun-
det gjordes hembesök hos de kroniskt
sjuka i upptagningsområdet. Man upp-
gav att varje läkare var personligt
ansvarig för varje patient från ”vaggan
till graven”. På Pyongyang Maternity
Hospital föddes 15 000 barn per år.
Man var angelägen att uppta ett me-
dicinskt utbytesprogram. På Pyong-
yang Institute of Nutritional Care of
Children hade man gjort en nationell
undersökning och funnit att fem pro-
cent av alla barn led av allvarlig
undernäring. Man ansåg att detta,
jämte vitamin- och mineralbrist, var
det viktigaste hälsoproblemet för
barn. Academy of Koryo Medicine
visade upp sin forskning på och
tillverkning av läkemedel inom tradi-
tionell medicin.
Möte med studenter
Vi besökte även Pyongyang Univer-
sity of Medicine, där först rektorn
visade oss runt bland mängder av ana-
tomiska preparat och några få labora-
torier. En nervös labassistent förklara-
de att de arbetade på att ta fram nya
mediciner mot diabetes. Intressant
eftersom laboratoriet var i undermå-
ligt skick och diabetes antagligen inte
är ett av Nordkoreas största folk-
hälsoproblem.
Därefter fick vi träffa nio studenter
samt rektorn och två läkare. Under två
timmar hann vi med att presentera
SLMK och IPPNW; vad vi jobbar för
och varför. Martin presenterade sina
resultat om radioaktivitetens effekter
på hälsan. Han förklarade vidare vad
detta har att göra med kärnvapenpro-
blematiken. Wenjing presenterade stu-
dentrörelsen och vi visade bilder från
hela världen för att visa nordkorea-
nerna vad IPPNW sysslar med i andra
delar av världen. Sedan följde en för-
vånansvärt öppen och medveten dis-
kussion om kärnvapen. Studenterna
menade att de tyckte att frågan var
väldigt viktig och att de jobbade
mycket med den. De sa att de diskute-
rade detta med patienter och kollegor.
Att de ordnade diskussionskvällar och
möten. Vidare fick vi reda på att de är
omkring 50 studentmedlemmar i
KANPP i tre städer i Nordkorea. Till
sist frågade de mycket om hur vi levde
i Sverige. Sammantaget blev vi väl-
digt positivt överraskade av studenter-
nas entusiasm, öppenhet och antal.
Johannes Norberg
Martin Tondell
Thomas Silfverberg
Forts. sid 12 till 14
Martin Tondel: Det bestående in-
trycket var hur angelägna KANPP är
om fortsatta kontakter, men också att
det inte får stanna vid studiebesök i
Nordkorea utan faktiskt bör leda till
ett bilateralt utbyte. Detta känns upp-
fordrande och utmanande. Det var
emellertid ett genombrott att vi fick
föreläsa på universitetet. Den här
gången hade våra värdar gett oss ett
varierat program, men med sedvanliga
Kim Il Sung-inslag. Han avled 1994
men är trots det utsedd till evig presi-
dent. Han är fortfarande allestädes
närvarande: porträtt överallt, olika
monument och referenser till hans
uttalanden. Vi såg inte en enda männi-
ska utan Kim Il Sung-nål på rocksla-
get. Fascinerande och skrämmande på
samma gång, men viktigt för att förstå
Nordkorea. Även personer som vistats
länge i landet har svårt att tränga in i
det för omvärlden kryptiska stats-
skicket.
Våra studiebesök och träffar med
olika personer var förutbestämda och
vi kunde inte spontant prata med van-
ligt folk. Successivt lyckades vi dock
bygga upp förtroende hos våra värdar
Personliga reflektioner
och intryck
och fick mot slutet ett avspänt förhål-
lande. Vi bjöds också på överrask-
ningar som t.ex. på universitetsbiblio-
teket där man ur musiksamlingen spe-
lade upp ett band med ”Ack Värme-
land du sköna” av Jussi Björling.
Självklart donerade vi ett exemplar av
SLMK-skivan tillsammans med våra
SLMK-skrifter till biblioteket. Karak-
täristiskt för gatubilden i Pyongyang
var bristen på bilar och trafikpoliser
som med militär disciplin dirigerade
de få bilar och bussar som ändå fanns.
Typiskt för både stad och landsbygd
var allt manuellt arbete. Landsbygden
fick vi se genom bussfönstret på väg
till den demilitariserade zonen i Pan-
munjom. Motorvägen sopades med
kvast, människor gick med böjd rygg
för att plantera ris och skörda korn
med skära. Nordkorea är ett mycket
annorlunda land.
Thomas Silfverberg: Skillnaden mel-
lan Nordkorea och en del andra länder
där kontrollen av invånarna är hög är
att jag uppfattar att människorna i
Nordkorea inte vet vad som händer
Fyra representanter för SLMK
besökte i juni Nordkoreas
huvudstad Pyongyang
Reportagen finns på sidorna 10-14
En sköterska analyserar blodut-
stryk på Ansan General Clinic.
En patient väntar på att få sina tänder laga-
de på Ansan General Clinic.
Den eviga presidenten Kim Il Sung
och den nuvarande ledaren tillika den
förres son, Kim Jung Il står porträtt
överallt. Här i entren till sjukhuset.
Den svenska delegationen från SLMK tillsammans med
ledningen för Pyongyang Maternity Hospital.
Fr vä Wenjing Tao, Martin Tondel, vice chefläkaren,
chefläkaren, Thomas Silfverberg, Johannes Norberg.
Traditionell medicin är väldigt vanligt i Nordkorea. De flesta
patienter med kroniska sjukdomar behandlas med t.ex.
vakuumbehandling.
I Nordkorea är traktorer är en raritet. Årligen misslyckas
landet att producera tillräckligt med födoämnen för sin
befolkning. Förra året saknades 1 miljon ton spannmål.
Foto: Johannes Norberg
Foto: Johannes Norberg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
14
utanför landet. Tv, radio, tidningar och
intranätet (alltså ej Internet) är under
total kontroll av staten. På gatorna blir
det så tydligt eftersom människorna
går en och en, tysta med neutrala
ansiktsuttryck. Därför är det av oer-
hörd vikt att vi åkte dit. Bara att gå
omkring på gatorna och vinka och le åt
människorna. Att de ser en och ser att
man ser annorlunda ut, att man mår bra
och skrattar. Så får tanken gro att en
annan värld är möjlig.
Wenjing Tao:Vi landade på Nord-
koreas mark med bakhuvudet full av
fördomar från böcker vi läst i ämnet,
dokumentärer vi sett och tidigare
besökare vi talat med. Målet att skapa
sig en neutral bild av landet var sedan
länge förlorat. De första intrycken jag
fick av Nordkorea var betydligt mer
Intresserad av
informationom aktuella
SLMK-aktiviteter?
Vad sägs om att få
1-2 mail per månad
med pinfärsk information
om SLMK-aktiviteter mm.
Anslut dig till vår nystartade
maillista genom att maila till
martina.grosch@slmk.org
SLMK bjuder in Hiroshimas
borgmästare Tadatoshi Akiba till
MR-dagarna i Stockholm.
(MR=mänskliga rättigheter)
Mayor Akiba är president för nätverket Mayors for
Peace,som omfattar fler än 1700 borgmästare över
hela världen. I Sverige är hittills bara Stockholm och
Malmö medlemmar. Man driver kampanjerna Cities
are not Targetsoch Vision 2020(kärnvapnen ska vara
avskaffade år 2020). Mayor Akiba är en av huvudta-
larna på MR-dagarna i Älvsjömässan 19-20 novem-
ber. Temat i år är ”krig och fred”. Programmet finns på
www.mrdagarna.se.
Leonore Wide, SLMK Sthlm
positiva än vad jag förväntat mig och
stämningen var mer avslappnad än
den Kafka-lika miljön som finns
beskriven i många böcker om landet.
Ju längre tid vi vistades i Pyongyang,
desto mer förvirrad blev jag dock av
det jag såg och upplevde. Jag kunde
varken bekräfta eller dementera mina
tidigare fördomar och i flera fall kän-
des intrycken motstridiga. En sak som
känns klar är att nordkoreanerna i hög
utsträckning är kontrollerade av sin
ledning och skolas in i det national-
idealistiska tänkandet från vaggen till
graven. De känner också till omvärl-
dens fientliga bild av sitt land och för-
söker i möjligaste mån motbevisa den,
vilket leder till en stark försvarsattityd
inför all kritik av Nordkorea. Detta
medförde att jag som utomstående
upplevde det svårt att ställa frågor om
de problem som finns i landet, av
rädsla att förolämpa våra värdar. Jag
kan inte uttala mig om vilken effekt
IPPNW:s arbete i Nordkorea har på
landets kärnvapenpolitik. En viktig del
av vårt arbete är dock att hålla goda
kontakter med KANPP och träffa
medicinstudenterna, berätta för dem
om studenters arbete globalt för en kärn-
vapenfri värld och visa att västerlän-
ningar inte är blodtörstiga ”undersåtar
till Bushadministrationen” utan också
värnar om fred och stabilitet. Vi märker
att det, trots juche-ideologins handfasta
grepp om människors vardag, bland
nordkoreanerna finns en nyfikenhet på
världen utanför. Att bara kunna skratta
tillsammans kan öppna många dörrar.
Johannes Norberg:När jag reste in i
Nordkorea kändes det som om jag
hade färdats i en tidsmaskin. Det
berodde nog till viss del på det antika
sovjetiska Illyushinplan modell -62,
med orginalinredning, som tagit oss
dit från Peking på ett högljutt och ska-
kigt vis. Väl i Pyongyang associerade
jag till en asiatisk kristen långfredag i
1950-talets Sverige. Något liknande
var i alla fall folklivet på stadens
gator. Men efter några dagar insåg jag
att jag inte gjort en tidsresa utan sna-
rare en resa i världsåskådning. Ens
egen sanning formas utifrån de kun-
skaper man har. De jag har som 24-
årig svensk student skiljer sig mycket
från dem som en 24-årig nordkoreansk
student har. Men vi har åtminstone
pratat och skrattat ihop.
Dessa barn utgör något av ett undantag. De flesta människor vi ser på gatorna går en
och en, med neutrala ansikten. Vi ser knappt några som arbetar. Knappt några affärer.
Forts. från sid 11
Foto: Johannes Norberg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
15
Bokrecension
Robert Fisk
Det stora kriget för mänskligheten. Kampen för Mellanöstern
Norstedt 2007
Då Robert Fisk besökte Stockholm i
maj 2007 i samband med utgivningen
av sin bok fick han en fråga som löd
ungefär så här:
– Hur står man ut med att besöka alla
dessa krigsskådeplatser och uppleva
allt detta mänskligt lidande som du
har gjort?
– Många har frågat mig detta, senast
då jag talade för studenter i Kali-
fornien, svarade han. Krigskorrespon-
dentens uppgift är inte värre än kirur-
gens. Kirurgen skär i sjuka människo-
kroppar och beskriver vad han ser.
Krigskorrespondenten ser och skildrar
krigets lidande. Men den viktiga frå-
gan är: hur står människor ut som är
med om kriget? Det är en fråga som
ingen ställer mig.
Robert Fisk har varit där, varit med
där krigen ägt rum. Han har varit vitt-
ne till Sovjets brutala invasion i Af-
ghanistan. Han har sett hur talibanerna
skoningslöst tog makten. Han var i
Iran då revolutionens mullor befäste
sin makt och dödade 150 000 lands-
män. Han har varit i Saddam Husseins
Irak och besökt krigsskådeplatser från
kriget då Irak invaderade Iran och
med hjälp av kemiska vapen dödade 3
millioner iranska soldater. Han har
träffat anhöriga till dem som dog då
USA i Persiska viken sköt ner ett civilt
iranskt flygplan med 289 passagerare,
och sedan nedlåtande förnekade sin
skuld. Det hat mot USA som då föd-
des var så starkt att det kan ha varit
motivet till sabotaget mot passagerar-
flygplanet som störtade över den
skotska staden Lockerbie, menar Fisk.
Han har varit vittne till krigen i
Libanon, konflikten mellan Israel och
Palestina och inbördeskriget i Al-
geriet. Han har följt USA:s invasion
av Irak. Han har talat med människor-
na i alla dessa länder och han ger dem
röst i sin bok.
Han har också vandrat i spåren från
första världskriget, i vilket hans far
deltog. Han har besökt platser som
Somme, Verdun och Ypres där flera
hundratusen unga män slaktades i
varje slag.
I Turkiet har han funnit massgravar
med skelett av armenier som dödats
efter långa dödsmarscher. Hans skild-
ring av Den första förintelsen, svär-
dets år 1915, då turkar och kurder
slaktade armeniska och syrianska
män, kvinnor och barn med samma
bestialiska grymhet som Hitlers böd-
lar dödade judar, är en mörk skildring
från helvetet på jorden. Detta folk-
mord har Turkiet ännu inte erkänt, än
mindre försökt gottgöra.
På saklig, precis och detaljrik prosa
ger Robert Fisk, mot en bakgrund av
första världskriget, ett inifrånperspek-
tiv på de senaste hundra årens krig och
våld i Mellanöstern. Det är en tragisk
läsning om krigets meningslösa bruta-
litet, hur kallhamrad militär strategi,
makthunger och religiös dogmatism
trampat på mänskliga kroppar och rät-
tigheter. En osminkad skildring av hur
ledande länder i västerlandet bakom
ord som demokrati och mänskliga rät-
tigheter jagat makt, inflytande och olja
i samspel med de värsta förtryckarna
som Saddam Hussein och Osam Bin
Laden, utan hänsyn till alla de männi-
skor det drabbat.
– Jag ser att mina skriverier inte har
kunnat påverka det som sker till det
bättre, sa Fisk vid sitt besök i Stock-
holm. Jag skriver för att skildra det
som sker, skriver för att visa att någon
har sett det fasansfulla.
Denna bok, redan översatt till frans-
ka, svenska och många andra språk
bör bli ett måste för varje FN-delegat,
för varje EU-kommissionär och -par-
lamentariker, för varje högt uppsatt
politiker i världen och för alla som vill
förstå världen och konflikterna i Mel-
lanöstern och varför västvärlden så
katastrofalt misslyckats att hjälpa
dessa länder. Det Fisk sett och skildrar
är viktig kunskap för var och en som
vill förstå historien och bygga framti-
den.
Gösta Alfvén
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
16
Även i år den 6 augusti hölls som
brukligt i Göteborg två möten för all-
mänheten till minne av offren för de
två atombomber som fälldes över
Hiroshima och Nagasaki 1945. Huvud-
talare vid mötena var Björn Hettne,
prof.emeritus, Institutionen för freds
och utvecklingsforskning vid Göte-
borg Universitet medan Gunnar West-
berg, president i IPPNW, var inled-
ningstalare.
Björn Hettne hade som titel på sitt
föredrag ”Är EU ett fredsprojekt?”
Han talade först om det kalla kriget
som startade i och med kapplöpningen
om atombomben. Hur den användes
för att förkorta kriget men även för att
hålla Sovjet utanför den allierade kon-
trollen i Stilla Havet. Begreppet terror-
balans var ett faktum och denna gjor-
de att krig mellan stormakter var
omöjligt eftersom krig betydde värl-
dens undergång. - Det kalla kriget slu-
tade med att Sovjetunionen upplöstes i
december 1991.
Den nu aktuella konflikten mellan
USA och Ryssland nämndes också.
Ryssland anser att den planerade kärn-
vapenskölden i Polen och Tjeckien är
ett hot och har därför dragit sig ur för-
handlingarna om de konventionella
styrkorna i Europa.
Lärdomen av fallet Irak kontra fallet
Nordkorea är att om du vill undvika
att bli angripen av USA, så ska du
skaffa dig en bomb.
Hettne talade också om FN:s och
EU:s roll i skapandet av en ny säkra-
re världsordning. Både FN och EU är
tvingade till samarbete och till kom-
promisser. Om man ser tillbaka ett
halvt århundrade så har Europa för-
ändrats dramatiskt - om också genom
ständiga kriser. Europa står inför en
ny ordning som inte är jämförbar
med någon annan ordning. I stället
för ett Pax Americanafår vi ett Pax
Europea.Tiden efter det kalla kriget
har inte varit särskilt fredlig, men
hotet om mänsklighetens utplåning
har minskat. I stället för att freden
garanteras genom terrorbalans måste
framtidens fred bygga på mänsklig
samlevnad. Detta tar dock tid att lära
sig och det behövs stöd av starka
internationella institutioner.
Gunnar Westberg talade om farorna
idag. Han ställde frågan varför kärn-
vapen finns kvar och menade att sva-
ret var rädsla. Denna rädsla kan vi
bekämpa med känsla och tanke. Spe-
ciellt tog han upp risken med att USA
beslutat sig för att förse Indien med
kärnbränsle för att bilda en allians mot
Kina. Blix-kommissionen bedriver ett
oerhört viktigt arbete och vi kan som
land och som enskilda stödja kommis-
sionen och vi kan motverka försälj-
ningen av kärnbränsle till Indien.
Gunnar Westberg avslutade med att
citera Hans Blix: ”Det är dags att av-
sluta kärnvapenvansinnet, att stoppa
anden tillbaka i flaskan”. Detta är en-
dast möjligt om vi väljer ledare som
inser att kärnvapen måste avskaffas
innan kärnvapnen avskaffar oss. Detta
är särskilt viktigt beträffande USA.
På mötena antogs ett uttalande som
skickades till UD. Detta uttalande och
UD:s svar finns att läsa på följande
sidor.
Monica Engvall
Svenska Tandläkare mot Kärnvapen
Svenska Yrkesgrupper mot
Kärnvapen
Manifestationerna på Hiroshimadagen i Göteborg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
17
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
18
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
19
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
20
Knappast någon har missat medias
ständiga bevakning av konflikten
mellan USA och Iran som trappats
upp på grund av Irans kärnenergi-
program. Samtidigt rapporteras det
i nyheterna om hedersmord och
kvinnoförtryck i islams namn, döds-
straff och kränkningar av de mänsk-
liga rättigheterna. Det är lätt att ha
fördomar om ett land som Iran, av
Bush-administrationen klassat som
en av ondskans axelmakter.
Under dagarna har det i DN gått att
läsa att IAEA och Iran försökt hitta en
öppning i konflikten om Irans
kärnenergiprogram. Är Irans
syfte enbart fredligt eller finns
det ambitioner att utveckla
kärnvapen? Detta är något
som belysts i ett flertal utspel,
debatter och analyser de se-
naste åren. Irans kärnkrafts-
planer är dock inget nytt utan
fanns redan under 1950-talet.
Shahen hade då hjälpts till
makten av CIA. 1957 ingick
USA och Iran avtal om civilt
kärnkraftssamarbete, vilket var
en del av Atoms for Peace.
1
1968 skrev Iran under NPT
och ratificerade avtalet 1970.
Landet hade som ambition att
bygga flera kärnkraftverk. Därför
inleddes samarbete med ett tyskt före-
tag för att installera reaktorer i
Bushehr och med Frankrike för att
installera reaktorer i Bandar Abbas.
Den islamska revolutionen 1979 stop-
pade dock abrupt allt samarbete inom
kärnkraftprogrammet. Istället var det
Irak som fick västs stöd under kriget
mellan Iran och Irak 1980 -1988.
Dessutom uteblev ett tydligt fördö-
mande av Irak för dess användning av
kemiska vapen under kriget. Under
1990-talet förde Iran diskussioner
med olika parter för att få till stånd en
reaktor i Bushehr. Sedan kom 2003
avslöjandet att Iran bedrivit hemliga
försök att anrika uran. Länder i
omvärlden har sedan dess ställt krav
på försäkringar att Iran inte har kapa-
citet att utveckla kärnvapen, medan
Iran har poängterat vikten av att själv
ha kontroll över anrikningsprocessen
eftersom tidigare samarbeten inte lett
till önskat resultat för landet.
I början av april 2007, mitt under
krisen med de brittiska marinsoldater-
na som olovligt hade kommit in på
iranskt territorialvatten, reste vi, en
grupp medicinstudenter från Sverige
och Tyskland, medlemmar av Nuclear
Weapons Inheritance Project (NWIP),
till Teheran för att diskutera den glo-
bala kärnvapenproblematiken med
iranska medicinstudenter. Många av
våra vänner och släktinger var emot
vår resa, men väl på plats fann vi deras
oro tämligen obefogad. Den öppna
stämningen i staden hade inte färgats
det minsta av den utrikespolitiska
spänningen vid tillfället och som ut-
länningar bemöttes vi ytterst nyfiket
och artigt av människorna på gatan.
Våra värdar, medicinstudenter från
Society for Chemical Weapons Vic-
tims Support (SCWVS), hade förbe-
rett allt i detalj och planerat tre dagar
fullspäckade med aktiviteter. Kon-
takten med SCWVS hade knutits tidi-
gare då ett par av deras medlemmar
inbjudits att delta i IPPNW:s världs-
kongress i Helsingfors förra året. Som
en uppföljning besökte en SLMK-
grupp Teheran i januari. Redan då
träffade vi några av studenterna i
SCWVS som visade stort intresse för
IPPNW:s och NWIP:s aktiviteter. Ett
uppföljande besök av studenterna ut-
lovades, och knappt tre månader se-
nare var vi på plats igen.
Liksom förra gången träffade vi
bara kvinnliga läkarstudenter, cirka ett
femtontal, vilket framför allt berodde
på att det var en majoritet av kvinnli-
ga studenter på det universitet vi be-
sökte. Under våra dagar i Teheran
gavs många möjligheter till samtal
med studenterna under möten och
workshops men även på fritiden.
Stämningen var öppen i diskussioner-
na och vi fick intrycket att stu-
denterna öppet delade med sig
av sina åsikter. De verkade
uppriktiga i sin övertygelse
om att Iran bara har som
ambition att utveckla fredlig
kärnkraft. I diskussionerna
tog de iranska studenterna
ofta upp religionen som ett
argument mot kärnvapen. De
ansåg att den fatwa mot kärn-
vapen som proklamerats av
landets religiösa ledare Kha-
tami var ett bevis för att Iran
inte har kärnvapenambitioner
samt att landet skulle förlora
status och förtroende bland
muslimska länder om de bröt
mot religionens lagar. Tilläggas kan
att många iranier snarare ser Khatami
som den verkliga ledaren än landets
kontroversiella president Ahmadine-
jad. Utöver religionen var Iran-Irak-
kriget något som ofta togs upp till dis-
kussion. Kriget tillhör inte bara det
förgångna, utan spelar fortfarande en
aktiv roll i människornas liv. Sveket
från omvärlden under kriget, framför
allt från FN och USA, är ännu något
som upprör folk och påverkar hur
människorna uppfattar dagens situa-
tion. Iran beskrivs som ett offer, miss-
förstått och orättvist behandlat av om-
världen. Bland annat påpekar man att
Vilka är Irans nukleära avsikter?
Intryck från IPPNW-studenters besök i Teheran
1
Ett program för spridning av civil kärnkraft
utan militära kopplingar, initierat av USA:s pre-
sident Eisenhower
NWIP träffar de iranska medicinstudenterna och Dr Shariar
Khateri på universitetet och presenterar sina respektive
verksamhet. Foto: Wenjing Tao
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
21
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
Sverige: SIPRI Yearbook
2007
SIPRIs årsbok presenterades i juni.
Här kan man läsa att Nordkoreas
provsprängning den 9 oktober 2006
var den 2053:e kända kärnvapenex-
plosionen. Det finns ca 1 700 ton hög-
anrikat uran (highly enriched uranium,
HEU) och 500 ton plutonium i värl-
den, tillräckligt för 100 000 kärnva-
pen. De fem ursprungliga kärnvapen-
länderna har slutat framställa klyvbart
material för vapen men Indien och
Pakistan fortsätter och kanske också
Israel och Nordkorea. Ryssland, Stor-
britannien och USA har stora lager av
HEU. Frankrike, Ryssland och Stor-
britannien har avsevärda mängder plu-
tonium från upparbetat, civilt kärnre-
aktoravfall. Endast Storbritannien och
USA deklarerar på ett acceptabelt sätt
hur stora mängder de har av klyvbart
material som kan användas i kärnva-
pen.
www
.sipri.org
Europa
Augustinumret av European Journal
of Radiology innehåller flera artiklar
om kärnvapen. Bland annat framhålls
skillnaderna mellan ’dirty bombs’ (kon-
ventionella sprängladdningar som spri-
der radioaktivt material) och ’riktiga’
atombomber.
Eur J Radiol 2007 Aug;63(2).
Storbritannien: Trident
Parlamentet och regeringen i London
har beslutat att spendera enorma sum-
mor på att uppdatera Tridentsystemet
som består av ubåtar med kärnvapen.
Brittiska läkare protesterar: “The Bri-
tish parliament has voted to renew the
Trident nuclear weapons program for
an estimated cost of £25 billion. Total
expenses in the next thirty years inclu-
ding production, transport, security
and maintenance of the weapons will
likely reach up to £70 billion. As doc-
tors and medical students, we feel that
this money would be better spent on
education, health care, meeting deve-
lopment targets and improving social
security. According to the World
Court, nuclear weapons are illegal
weapons of mass destruction, capable
of indiscriminately killing men, wo-
men and children.”
www
.ippnw.org
Mer om Trident
“Just one British submarine with a full
complement of Trident nuclear missi-
les has the potential to trigger signifi-
cant global cooling.” Så skriver Philip
Webber efter att ha studerat nya sce-
narier för ett ‘småskaligt’ kärnvapen-
krig i tropikerna som jag tidigare refe-
rerat. En Tridentubåt har 16 missiler
med tillsammans 48 stridsspetsar, var-
dera på 100 kiloton. En stridsspets har
alltså en sprängkraft som är 8 gånger
större än Hiroshimabomben med en
förstörelse av ett fyra gånger större
yta. En ubåt har alltså vapen svarande
mot ca 192 Hiroshimabomber. Tar
man hänsyn till moderna beräkningar
för effekten av tryckvåg och bränder
blir scenariot att en ubåt har destruktiv
potential motsvarande 768 Hiroshima-
bomber! En ubåt har därigenom för-
mågan att åstadkomma en allvarlig,
långvarig kylning av jordklotet.
”Armed with the facts, most people
could not be persuaded to pay for
several global doomsday machines
called Trident.”
Bulletin of the Atomic Scientists
Sept/Oct 2007, sida 5-6.
USA: Kärnvapenspridning
Professor Victor W Sidel, f.d. IPPNW
co-president, skriver i septembernum-
ret av American Journal of Public
Health om spridningen av kärnvapen:
horisontell spridning till nya länder
ingen uppmärksammat att landet ut-
satts för kemiska vapen av Irak under
kriget, och att väst, som tidigare gla-
deligen stött Irans kärnkraftsambitio-
ner, nu så aggressivt motarbetar dem.
Många av studenterna känner sig
orättfärdigt utestängda från omvärl-
den. Förvisso inser man att Iran bryter
mot en del avtal (liksom många andra
länder) men man framhåller att detta
inte motiverar demoniseringen av lan-
det. Människorna upplever sig helt
enkelt djupt kränkta över att Iran
pekas ut som en ondskans axelmakt.
Vi kan inte annat än hålla med om
att Iran behandlas orättvist av väst-
världen. Samtidigt känner vi oss be-
kymrade över att den allmänna mar-
tyrdyrkan i landet (framför allt i min-
dre städer och byar) och befolkning-
ens bild av sig själv som offer kan
vara en farlig grogrund för ökad slu-
tenhet och extremism.
Vad blev då resultatet av vårt
besök? Vi som deltog känner att
denna delegation var en av de mest
lyckade inom NWIP:s verksamhet.
De iranska studenterna verkade både
inspirerade och engagerade efter vårt
besök, och de har under våren dragit
igång flera aktiviteter som syftar till
att väcka engagemang mot kärnva-
pen. De har bland annat genomfört en
fotoutställning, ordnat workshops och
värvat över hundra nya medlemmar!
Ta gärna en titt på deras hemsida,
www
.psriranianstudents.blogfa.com,
för information om deras aktiviteter
och en hel del inspirerande fotografier.
Vi är väldigt glada över resultatet av
vårt besök och över den insikt och för-
ståelse för en annorlunda kultur som
vistelsen i landet har gett oss. Det lär
oss inte minst en hel del om oss själva
och våra fördomar.
Camilla Mattsson
Karin Svensson
Wenjing Tao
Källor:
http://www
.oxfordresearchgroup.org.
uk/work/middle_east/iranchronolo-
gy.php
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.j
sp?d=148&a=576346
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
22
Hiroshimadagen
Den tiden tycks vara förbi då alla
stora, allmänmedicinska tidskrifter
uppmärksammade årsdagarna för atom-
bombandet av Hiroshima och Naga-
saki. The Journal of the American
Medical Association (JAMA), med
barnläkaren Catherine DeAngelis som
chefredaktör, är ett berömvärt undan-
tag: numret den 1 augusti är ett tema-
nummer om våld och mänskliga rät-
tigheter. Tre studier handlar om psy-
kiska skador hos vuxna, barnsoldater
och andra barn i Uganda. Olika
modeller för behandling av barnen har
utvärderats med randomiserade studi-
er. Fem böcker om krig och annat våld
recenseras, bl.a. en tjetjensk kirurgs
memoarer.
JAMA 2007;298(5) (1 August)
Cold war: a brief history
I Atomic Archive finns nu en ny berät-
telse om det kalla kriget och dess åter-
verkan i våra dagar. Vi som är medel-
ålders känner igen bilderna av t.ex.
Gorbatjov och Reagan i Reykjavik
1986. Berättelsen är klart läsvärd.
Atomic Archive är en guldgruva när
man letar efter fakta om kärnvapen.
www
.atomicarchive.com
CTBTO i Ukraina
Organisationen för övervakning av
provstoppsavtalet, CTBTO, presente-
rad i förra numret av LMK, har i som-
mar hållit en fältövning i Tjernobyl.
Flockar av vilda hästar betar i de av
människor övergivna områdena och
husen förfaller i spökstaden som en
gång haft 50 000 invånare. Staden är
mycket grön. Växter börjar ta över
vägarna.
Övningen började med att man från
bilar och helikoptrar mätte gamma-
strålningen. Platser med mycket strål-
ning besöktes sedan av personal i
skyddsdräkter som tog prov på jord
och växter. På tältbasen analyserades
proverna: man bestämde vilka radio-
aktiva isotoper som var inblandade.
Övningen var mycket realistisk – om-
rådet är kontaminerat på riktigt.
CTBTO ska upptäcka kärnvapenex-
plosioner med sina 200 mätstationer
och sedan åka ut för lokal inspektion,
provtagning och analys, så som man
gjorde vid denna övning. Nästa år blir
övningen förlagd till Kazachstan.
www
.ctbto.org
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
DLMK:s
Bestyrelse
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail:
revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger
og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemed-
lemmer
DLMKs hjemmeside:
www.dlmk.dk
och vertikal spridning, dvs. mer vapen
och nya vapen inom ett kärnvapen-
land. Spridningen måste stoppas, men
vi måste också arbeta mot spridningen
av teknologi för vapenbärare, t.ex.
missiler. Målet är en kärnvapenfri
värld.
Kärnvapenspridning, horisontell och
vertikal, kommer att vara ett tema vid
den kongress som IPPNW och Royal
Society of Medicine anordnar i
London 3-4 oktober. VW Sidel kom-
mer att medverka.
Sidel VW, Levy BS. Proliferation of
nuclear weapons: opportunities for
control and abolition. Am J Public
Health 2007 Sept;97(9):1589-1594.
USA:s kärnvapen, och
Indiens
USA har nästan 10 000 kärnvapen-
stridsspetsar. Man planerar demontera
nästan 4 500 av dem för att uppfylla
internationella överenskommelser. År
2012 förväntas arsenalen därför bestå
av ca 5 470 stridsspetsar. Dessa data
stämmer med dem jag tidigare refere-
rat.
Indiens arsenal är sämre känd. Indien
anger att samarbetet om missiler och
kärnvapen mellan Pakistan och Kina
är ett hot. Troligen förfogar Indien
över 50-60 kärnvapenstridspetsar.
Som vapenbärare finns flygplan och
ballistiska missiler med kort räckvidd.
Bulletin of the Atomic Scientists July/
Aug sida 74-78 och Sept/Oct 2007,
sida 60-63.
Katastrofberedskap
Hur är USA:s sjukvård rustad för en
”high-impact, low-likelyhood event”
som ett kärnvapenangrepp? Angrepp
med många kärnvapen är ett omöjligt
problem för all katastrofhjälp, det vet
vi väl. Ett terrorangrepp med en ensta-
ka, liten kärnladdning ger också enor-
ma problem eftersom intensivvårdsav-
delningarna redan är fullproppade
med de fredstida patienterna med
hjärtinfarkter, kniv- och pistolskador
m.m. Dessutom tillkommer plund-
ringar och andra kriminella handling-
ar. Av sjukhusen som fick ta om hand
offren för orkanen Katrina sade 9 av
12: ”Ge mig inte doktorer eller utrust-
ning – ge mig säkerhet”.
Bulletin of the Atomic Scientists
July/Aug 2007 sida 11.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:110
23
Valberedningens förslag till
SLMK:s STYRELSE
2007 – 2008
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Co-presidentGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNW413 19 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Martina Grosch, Bundesstrasse 8, c/o Sascha Eggers,
DE-201 46 Hamburg, Tyskland
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Johannes Norberg,
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå, tel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@gmail.com
(Studentrepresentant) vakant
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Mariebergsvägen 8, 791 50 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Önsbacken 13, 791 94 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, c/o Skogberg, Blekegatan 4,
117 59 Stockholm, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 17, 824 43 Hudiksvall,
tel 090-19 20 33, mobiltel 0733-42 31 10
e-post: john.henriksson@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Åsa Lindström, (Studentsuppleant)
Pedagoggränd 11 G, 3, 907 30 Umeå,
tel 090-77 60 26, mobiltel 073-663 11 40
e-post: aasalin@yahoo.se
Revision
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör och kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningen har uutgjorts av:
Carin Odhner, (sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@sll.se
Karin Svensson, Mariehemsvägen 17 B, 906 53 Umeå,
mobiltel 0735-80 75 40, e-post: iku_karin@@yahoo.se
Thomas Silfverberg, (Studentrepresentant)
Gustafsvägen 4, 169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Medicinstudenter från Sverige
och Tyskland, medlemmar av
Nuclear Weapons Inheritance
Project (NWIP), reste i våras
till Teheran för att diskutera
den globala kärnvapenproble-
matiken med iranska medicin-
studenter.
Läs om besöket på sidan 20
Halvvägs uppför Tochal gör vi ett stopp med en workshop
om Nuclear Weapons Basics. Frisk luft och värmande sol
drar igång inspirationen och diskussionsglädjen.
Efteråt fortsätter vi färden upp mot den snöiga toppen.
Tillbaka till foten av Tochal Mountain
håller vi vår andra workshop om hälsa, säkerhet
och massförstörelsevapen. Laila och Nilofar passar på
att smygläsa i LMK och titta på bilder från
SLMK:s förra besök i Iran.
Foto: Wenjing Tao
Studenterna tar med
oss upp till Tochal
Mountain vid utkanten
av Teheran för lite frisk
luft, vacker utsikt och
diskussion om kärn-
vapen förstås.
Här förbereder Laila
och Fatemeh traditio-
nell iransk frukost för
våra hungriga magar.
