Text från PDF
T
a
r
g
e
t
X
T
a
r
g
e
t
X
Europeiska studenter demonstrerar ett kärnvapens effekter
vid ett anfall mot Porto.
Läs om ett studentmöte i Portugal på sidan tio!
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 109 JUNI 2007
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 109, juni 2007
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 HUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (110): 1 september, 2007
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
Young people working for a nuclear
weapons free world –this is the theme
for a number of articles in LMK this
time (as it has often been!). Claes An-
dreasson reports from the University
of California, Santa Barbara, where
students protest against the universi-
ty’s lack of control over what is going
on in their labs. Much research at UC
is devoted to the development of nuc-
lear weapons. Instead of controlling
the labs, UC Santa Barbara endows
credibility to their research by provid-
ing them with qualified scientists.
European students continue their
creative work to find new ways to
fight for abolition of nuclear weapons.
In a recent meeting at Porto in Portu-
gal, many ideas for future activity
were put forward. Many of the ideas
concerned possible student activities
at the Londin IPPNW conference this
autumn. The photos from Porto on the
central spread will give you an im-
pression of serious dedication but also
of the joy of meeting each other.
Chairperson Frida Sundberg in her
leading article gives credit to Costa
Rica and Malaysia for putting forward,
at the NPT prepcom, a proposition for a
Nuclear Weapons Convention, stating
the illegitimacy of all nuclear weapons.
Unfortunately, the Swedish govern-
ment has taken a non-active position on
this issue and has so far not declared
their support of the convention.
“There was one, there were two, there
were 98...” This is the head-line of an
article by Cecilie Buhman about
Mayors for Peace, alluding to the ini-
tial inertia of this extremely important
campaign. Cecilie has, on behalf of
the Danish section of IPPNW, written
numerous letters to the mayor of
Copenhagen. And at last, it seems that
the arguments have been taken and we
now expect the mayor to join the cam-
paign.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Bidragen tas helst emot
via e-post, som bifogat Worddoku-
ment. Det går även bra att skicka tex-
ten på diskett/cd. Bifoga gärna foton,
allrahelst digitala bilder med hög upp-
lösning. Papperskopior går också bra.
Fäst inga gem på fotona och skriv
inget på dem, ej heller på baksidan –
sätt istället en nummeretikett på baksi-
dan och bifoga bildtext separat. Re-
daktionen förbehåller sig rätten att
redigera och korta bidragen. Tiden
från manusstopp till postdistribution
har kortats till en månad för att tidnin-
gens innehåll ska bli färskare. Detta
kräver att tidpunkten för manus-
stopp iakttas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbilden visar europeiska läkar-
studenter som med sina kroppar mar-
kerar en tänkt ground zero för en kärn-
vapenattack mot den portugisiska sta-
den Porto, där nyligen ett studentmöte
ägde rum. Läs om ett seriöst, kreativt
men också glädjefullt möte!
Foto: Inga Blum
Hiroshimadagen - 6 augusti
Ceremoni i Storkyrkan, Stockholm
klockan 18.00. Hans Blix, KG Hammar
och Frida Sundberg medverkar.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
110 1/9 -07oktober
111 1/12 -07december
112 1/2 -08mars
113 1/5 -08juni
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22.
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2007:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 109
S å enkelt är det. Och just så hemskt.4
Ledare
”No More Nukes in Our Name”5
CTBTO övervakar provstoppsavtalet7
En novice i mellemmagternes midte8
Europeisk studentkonferens i Porto10
Norge inspirerar!11
MITTUPPSLAGET
Bilder från studentkonferensen i Porto12
Trident: Från Porto till London14
Välbesökt riksdagsseminarium om
Storbritanniens kärnvapenbärande Tridentubåtar14
Mediaträningsseminarium i KARLSTAD
15
Svenska Tandläkare mot Kärnvapen - STMK16
Alyn Ware från PNND besöker Riksdagen,
UD och NGO i Stockholm18
Den lange seje kamp for Mayors for Peace
i Danmark19
Norske leger mot atomvåpen20
Internationell utblick21
DLMK:s bestyrelse22
SLMK:s styrelse23
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
Tack Costa Rica! Tack Malaysia! Ni
kommer att gå till historien som stater
som visat globalt ledarskap i en avgö-
rande folkhälsofråga. Genom att ha
lagt fram förslaget om en internatio-
nell konvention, som förbjuder kärn-
vapen, har ni tagit ett stort steg i arbe-
tet för att förhindra ett globalt själv-
mord, folkmord och miljömord.
Först såg det mörkt ut. Arbets-
konferensen om icke-spridningsavta-
let, NPT prepcom, stod still eftersom
länderna inte kunde komma överens
om en dagordning. Det verkade som
om några av oklar anledning gick in
för att sabotera mötet. Men så löste sig
knuten och utrymme fanns för dessa
goda förslag. Förslaget har utarbetats
av experter från nätverket av jurister
mot kärnvapen, IALANA, med stöd
från SLMK, IPPNW och ICAN, Inter-
national Campaign for the Abolition
of Nuclear Weapons.
Det är nu drygt tio år sedan den
internationella domstolen i Haag slog
fast att det är olagligt att använda
kärnvapen. Vi är många som väntar på
att kärnvapenmakterna skall dra kon-
sekvenserna av detta och avskaffa sina
kärnvapen. Men de tycks tveka. Var-
för? Som Kissinger med flera skrev i
vintras så har t ex USA otroligt myck-
et att vinna på kärnvapennedrustning.
1
Kärnvapennedrustningen är en vit
(svart?) fläck på kartan i EU:s gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitik.
Två av EU-medlemmarna är kärnva-
penmakter, och de bromsar effektivt
allt konstruktivt kärnvapennedrust-
ningsarbete i unionen, trots att EU-
parlamentet kraftfullt uttalat behovet
av kärnvapennedrustning. Och britter-
na väljer att investera i modernisering
av sina kärnvapensystem, trots att
kommissionens vice ordförande Mar-
got Wallström påpekat, att europeiska
länders investeringar i kärnvapenpro-
gram kan inspirera länder i Europas
närhet, t.ex. Iran, att skaffa kärnvapen.
Frankrikes nyvalde president har inför
valet uttalat stöd för fortsatt franskt
kärnvapeninnehav. Natos kärnvapen-
doktrin har medfört att 480 taktiska
kärnvapen finns i Europa –i strid mot
icke-spridningsavtalet. Men kritiken
mot EU:s tystnad och tvekan i dessa
frågor växer. I april hölls ett möte i
EU-parlamentet med deltagare från
hela unionen, där detta problem dryf-
tades.
Malaysia och Costa Rica har rätt;
det behövs ett regelverk, och det
behövs tekniskt samarbete för att nå
kärnvapenfrihet. Det behövs helt en-
kelt en förbaskad massa experter, spe-
cialister och förståsigpåare av olika
slag för att uppnå detta. Det är därför
initiativet att lägga fram konven-
tionsförslaget är så banbrytande. Det
är en lång och spännande process som
nu inletts.
Så varför tvekar Sverige? Varför
finns inte Sverige med bland de länder
som förtjänar samma tack? Sverige
hade möjligheten att vara bland de
första som stödde detta förslag. Detta
var en möjlighet att visa framfötterna
som man försatte. Som tur var fanns
det andra som var mer på hugget...
Men det är inte bara superexperter
som behövs. Det behövs också en glo-
bal insikt om två viktiga fakta:
Så länge någon har kärnvapen kom-
mer andra också att vilja ha dem.
Så länge kärnvapen finns i brukbart
skick finns risken att de kommer till
användning.
För så enkelt är det. Och just så hemskt.
Frida Sundberg
1
Se artikel i LMK nr 108
. . . för så enkelt är det.
Och just så hemskt.
5
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
”No More Nukes in Our Name”
I snart sextio år harUniversity of
Californiaadministrerat de båda
nationella vapenlaboratorierna Los
Alamos och Lawrence Livermore.
”Universitetet bör inte legitimera
tillverkningen av kärnvapen, utan
borde i stället helt kapa banden
med laboratorierna,” säger Ellen
McClure vid universitetet i den ka-
liforniska kuststaden Santa Bar-
bara.
Omgivna av fredsduvor, kulörta ori-
gamifåglar, inleder sexton elever vid
UC at Santa Barbara en hungerstrejk
för att tvinga styrelsen för University
of Californiastio universitet att stop-
pa sitt samarbete med två nationella
vapenlaboratorier. Medan de skriver
under sin appell, skanderar ett hundra-
tal elever taktfast ”UC Regents use
your brains, no more nukes in our
name.”
– Universitetet utövar ingen verklig
tillsyn över laboratorierna. Istället
slussar de utexaminerade forskare till
labben och ger därmed dessa akade-
misk trovärdighet. Vi har ett ansvar
att stoppa denna galenskap, uppmanar
Will Parrish i megafon.
UC at Santa Barbara rektor Henry
Yang lovar att personligen överlämna
elevernas resolution till universitets-
systemets styrelse. I sin helhet lyder
den: ”Vi uppmanar University of
Californiaatt fullständigt och ome-
delbart återkalla sitt kontrakt att
administrera Los Alamos National
Laboratory och Lawrence Livermore
National Laboratoryeftersom till-
verkningen av the Reliable Replace-
ment Warheads(en ny generation
kärnvapen) och Los Alamos planer på
att tillverka plutoniumkärnor tydligt
bryter mot artikel sex i ickesprid-
ningsavtalet.”
– Jag kommer att hungerstrejka så
länge det behövs, i första hand till
nästa styrelsemöte, säger Carleigh
O ́Donnell. Hon sitter utanför ett av
de tält de hungerstrejkande slagit upp
på en gräsplätt intill administra-
tionsbyggnaden.
– Eftersom labben just nu håller på
att utveckla en helt ny generation
kärnvapen, är det viktigt att ta till
radikala metoder, fortsätter hon. Men
eleverna på UC at Santa Barbara är
också de först som inrättat en kom-
mitté för en mer traditionell översyn
av vad vapenlaboratorierna håller på
med.
– Översynskommittén ska finns till
dess alla kärnvapen är avskaffade,
eller till dess universitet kapat banden
med labben, tillfogar Will Parrish. I
höst planerar vi att genomföra en
vapeninspektion av Los Alamos. Då
hoppas vi kunna bjuda in Hans Blix,
representanter för atomorganet IAEA
och Navajoindianernas ledare Joe
Shirley, som nyligen undertecknade
en lag mot fortsatt uranbrytning på
Navajomark.
– Universitetets egen tillsyn över
vapenlaboratorierna är i det närmaste
obefintlig, säger David Krieger, chef
för tankesmedjan Nuclear Age Peace
Foundationsom stödjer elevernas ak-
tion. Styrelsemedlemmarna utses av
delstatens guvernör, och flertalet har
bidragit till hans valkampanjer. De
har en mycket lättsinnig och ganska
likgiltig inställning till laboratorierna.
Att eleverna nu har skapat en egen
översynskommitté är ett enastående
genombrott!
RRW högst på dagordningen
National Nuclear Security Admini-
stration (NNSA,det nya namnet på
den federala myndigheten för USAs
kärnvapen) beslutade nyligen att
Lawrence Livermore ska bygga en ny
generation kärnvapen, de så kallade
Reliable Replacement Warheads
(RRW). Uppdraget är att göra de nya
vapnen säkrare, tillförlitligare, enkla-
re att konstruera och billiga att under-
hålla. Det är också meningen att
RRW-vapnen inte ska behöva testas
utan kunna konstrueras med hjälp av
datorsimuleringar som bygger på er-
farenheterna från de kärnprovspräng-
ningar som USA genomfört fram till
1992. Det första vapnet är tänkt att
ersätta de W76-bomber som för när-
varande används inom den amerikan-
ska marinen.
– RRW-vapnen skulle bli de första
”Det är vårt ansvar att sätta stopp för galenskapen på de nationella vapenlaboratorierna,”
säger Will Parrish, en av de hungerstrejkande på UC Santa Barbara.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
6
kärnvapen som USA tillverkat sedan
det kalla kriget. Det är ett klart brott
mot ickespridningsavtalet, eftersom
USA har förbundit sig att stoppa
kapprustningen och verka för total
nedrustning. Därför vill vi först och
främst rikta uppmärksamheten mot
RRW-vapnen och se till att program-
met stoppas, säger Ellen McClure,
medlem av elevernas översynskom-
mitté.
University of Californiahar tidiga-
re allvarligt kritiserats för stora säker-
hetsbrister vid laboratorierna. Den 8
maj skrev det amerikanska energide-
partementet ett nytt sjuårigt avtal, värt
upp till 45 miljoner dollar årligen,
med ett konsortium som leds av uni-
versitetet, men som också inbegriper
företag med lång erfarenhet av till-
verkning och tester av bland annat
kärnvapen: Bechtel, BWX Techno-
logies och Washington Group Inter-
national.
– Vapenlaboratorierna skulle för-
stås fortsätta sin verksamhet även om
University of Californiainte admini-
strerade den, men det skulle i alla fall
försena RRW-programmet en del,
säger hungerstrejkande Adrian Drum-
mond-Cole.
Skälet till att USA behöver nya
kärnvapen är, enligt kongressbeslutet,
att den amerikanska arsenalen börjar
bli åldersstigen. De äldsta kärnvapnen
tillverkades på sextiotalet, och NNSA
befarar att de inte längre är tillförlitli-
ga.
– Föreställ dig en lika gammal bil,
som i många år stått i hög temperatur
ute i öknen på samma sätt som ett
stort antal av våra kärnvapen suttit
monterade under flygplansvingar i
stark hetta. Många material, till
exempel plaster, kan ha förändrats
och spruckit, sa David Schwoegler,
talesman för Lawrence Livermore, i
en tidigare intervju.
Men det finns forskare som tror att
varken plaster, eller vapnens pluto-
niumkärnor har blivit mindre säkra.
En studie som offentliggjordes i slutet
av förra året visar att plutoniummetal-
len har nästan dubbelt så lång livstid
som man tidigare trott, upp till hund-
ra år.
– Ingen mänsklig skapelse varar
kanske för evigt, men våra kärnvapen
tycks vara ovanligt robusta, säger
vapeningenjören och förre biträdande
försvarsministern Philip Coyle.
– Jag tror att det verkliga skälet är
att Bushadministrationen vill ha ett
nytt, mindre vapen, istället för den
kärnvapenbestyckade bunker buster
som Kongressen stoppade för några
år sedan, säger Will Parrish. NNSA
har också talat om en kris inom kärn-
vapenkomplexet, att de forskare och
ingenjörer som varit med om att byg-
ga atombomber snart går i pension,
och att kunskapen därmed skulle för-
svinna. De vill entusiasmera och träna
dagens anställda, eller som NNSA
självt uttrycker det, ”öva komplexet”.
– Det är viktigt att vi just nu foku-
serar på RRW-programmet, säger
Carleigh O ́Donnell. Om dessa vapen
byggs skulle de också kunna använ-
das för att bomba till exempel Iran.
Öppet meningsutbyte
Samtliga de styrelseledamöter inom
UC-systemet som Infobladet varit i
kontakt med, har avböjt att kommen-
tera elevernas krav. Det är beklagligt,
men knappast förvånande, konstaterar
David Krieger.
– Det är en moralisk fråga för ett
universitet, som har till uppgift att
undervisa en ny generation om vår hi-
storia och kultur, huruvida man själv
ska vara involverad i tillverkningen
av massförstörelsevapen, vapen som
kan förinta civilisationen och mänsk-
ligheten. Vilken konflikt! säger han.
Det är meningen att ett universitet ska
vara öppet, att kunskap fritt ska ut-
växlas, inte att den ska döljas bakom
hemligstämplade barriärer. Ett uni-
versitet bör inte sanktionera eller ge
legitimitet till hemlig forskning om
dessa oerhört destruktiva förintelse-
vapen.
Solen börjar sakta sjunka i Stilla
Havet, skuggorna blir allt längre på
den lilla gräsplätt som den närmaste
tiden kommer att bli de hungerstrej-
kandes boplats.
– Sedan Hiroshima och Nagasaki
har mitt universitet tillverkat kärnva-
pen. Jag anser det är mitt ansvar som
UC-student att inte längre vara und-
fallande och acceptera den här verk-
samheten, säger Ellen McClure.
– Jag är beredd att hungerstrejka
tills vi får igenom våra krav, tillfogar
hennes tältgranne Carleigh O ́Donnell.
Claes Andreasson,
Los Angeles.
Sexton elever vid universitetet i Santa Barbara hungerstrejkar för att tvinga universitetet
att klippa banden med de nationella vapenlaboratorierna.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
7
“Hjärtat” i CTBTOs verksamhet i Wien är kontrollrummet där man på stora skärmar
kan följa informationen som kommer in från de olika mätstationerna ute i världen.
CTBTO är till för att lokalisera alla
slags kärnexplosioner under mar-
ken, i havet eller i atmosfären. Man
har mätstationer av olika typer
1
. Ett
mycket avancerat men säkert kom-
munikationssystem med sex satelli-
ter knyter ihop stationerna och
samlar in informationen. I Wien be-
handlas denna och skickas ut till
medlemsstaterna.
CTBTO (Comprehensive Nuclear-Test-
Ban Treaty Organization) har sitt hu-
vudkontor i Wien. Uppgiften för dess
tre hundra medarbetare är att kontrol-
lera att provstoppsavtalet upprätthålls,
Detta öppnades för underskrift av
FN:s generalförsamling i september
1996. Avtalet har dock inte trätt i kraft,
men CTBTO arbetar för fullt.
För att avtalet skall träda i kraft
krävs att 44 speciellt angivna länder
ratificerar
2
avtalet, nämligen de länder
som har kärnkraft eller forskningsre-
aktorer. Av dessa har Indien, Pakistan
eller Nordkorea inte ens skrivit under
avtalet. Av de övriga har USA, Kina,
Colombia, Egypten, Indonesien, Iran
och Israel ännu inte ratificerat det.
I samband med NPT-Prepcom i
Wien fick vi möjlighet att besöka
CTBTO:s operationsrum och fick en
inblick i hur denna tioåriga organisa-
tion arbetar. Med en budget på 110
miljoner dollar har man planerat 337
mätstationer i 90 länder. De flesta är
redan i bruk. Man förser kontinuerligt
sina medlemsstater (de 177 som skri-
vit under avtalet) och andra anslutna
organisationer med data. Organisatio-
nen finansieras genom bidrag från
nyttjarna.
Ett verkligt test för organisationen
var Nordkoreas kärnvapentest den 9
oktober 2006.
CTBTO kunde omedelbart lokalisera
sprängningen och dessutom avgöra att
det inte var en naturlig jordbävning.
För att avgöra om det var en kärn-
sprängning var man tvungen att invän-
ta mätresultat från närmaste mätsta-
tion som kunde mäta de utträngande
gaserna från den underjordiska spräng-
ningen. Eftersom endast 10 av 40 pla-
nerade stationer av denna typ var
igång, fick man vänta tills vinden burit
materialet till Yellowknife i Kanada.
Där kunde man konstatera att prover-
na tydde på en kärnexplosion. Efter-
som avtalet ännu inte trätt i kraft kun-
de man inte säga mer än så. Man kan
alltså inte bevisa att det var en kärnex-
plosion. Man kan inte göra mätningar
på plats vilket man kunnat om avtalet
varit i kraft.
En biprodukt är att man kan varna
för t.ex. tsunamis genom att man är
hopkopplad även med ”disaster war-
1
seismiska, hydroakustiska, radionukleära samt
av infraljudstyp
1
Ratificering: en regerings godkännande av en
tidigare framförhandlad internationell överens-
kommelse (traktat). Härigenom blir traktaten
folkrättsligt bindande för den ratificerande sta-
ten. (NE)
CTBTO övervakar
provstoppsavtalet
ning centers”. Även det civila flyget
kan få hjälp med varningar för t.ex.
vulkanutbrott så att man undviker att
flyga in i molnen av aska.
Alla data sänds ut i realtid till med-
lemsländerna, som med hjälp av till-
gängliga dataprogram har möjlighet
att tyda dem.
Mer info på www.ctbto.org
Klas Lundius
Foto: Klas Lundius
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
8
En novice i mellemmagternes midte
Fra den 29. til d. 31. marts deltog tid-
ligere IPPNW Co-president Ron McCoy
og jeg i Middle Powers Initiative’s
artikel 6 forum i Wien på vegne af
IPPNW. Middle Powers Initiative er
en koalition af nedrustningsorganisa-
tioner, der arbejder sammen med di-
plomater fra en række mellemmagter
på at sikre at nedrustning og ikke-
spredning fortsat er på den internatio-
nale dagsorden. Medlemmer af koali-
tionen inkludere, udover IPPNW, in-
ternationale organisationer, der repræ-
senterer kvinder, ingeniører, viden-
skabsmænd, kvinder og jurister, samt
flere ekspertorganisationer som Nuc-
lear Age Peace Foundation og Global
Security Institute. Middle Powers Ini-
tiativehar i årenes løb arrangeret en
række forskellige møder, men siden
sammenbruddet af forhandlingerne af
Ikke-spredningstraktaten i 2005 har
alliancen fokuseret på at forberede
den næste runde af forhandlinger i
2010 ved såkaldte ”artikel 6 forums”.
I Wien var det, det fjerde sådanne
møde med fokus på Ikke-sprednings-
traktatens fremtid. Repræsenteret var
regeringer fra Østrig, Japan, Belgien,
Norge, Sverige, Tyskland, Sydafrika,
Chile, Sydkorea, Holland, New Zea-
land, Irland, Brasilien, Costa Rica,
Egypten, Italien, Indonesien og
Canada. Mødet blev afholdt i det in-
ternationale energiagentur’s (IAEA)
lokaler i FN bygningen.
Hovedemnet for diskussionerne var
selvsagt Ikke-spredningstraktatens frem-
tid, og hvordan genforhandlingerne i
2010 kan blive en succes. Det store
brydningspunkt er hvorvidt traktaten
udelukkende skal bruges til at garante-
re ikke-spredning, eller om den kan
føre til nedrustning. Skal traktaten
ændres? – Og hvis ja, skal der så ænd-
res i flere artikler, eller skal man beg-
rænse sig til at indføre en tidsgrænse
for nedrustning i atomvåbenstaterne.
En atomvåbenkonvention blev også
diskuteret, og i særdeleshed hvorvidt
denne bør forhandles i en proces
parallel til genforhandling af Ikke-
spredningstraktaten, eller om den ek-
sisterende traktat med tiden skal mun-
de ud i en atomvåbenkonvention. En-
delig var der visse erfarne diplomater,
der påpegede at man ikke kunne for-
vente, at nogen former for ændringer
ville blive vedtaget, men at bare det at
foreslå dem, ville tvinge forhandlings-
parterne til at tage seriøst stilling til
traktatens fremtid i stedet for at træde
vande, som det har været tilfældet ved
tidligere genforhandlinger.
Atomenergi har efterhånden sneget
sig ind i debatten om nedrustning som
en uomgængelig faktor. Med udsigten
til en fremtid med knappe energi-
ressourcer, kæmper alle for nye løs-
ninger og flere og flere stater satser
igen på atomenergi. Situationen i Iran
har vist hvorledes civilt og militært
brug af atomart materiale hænger
uløseligt sammen. Spørgsmålet er om
vi bliver nødt til at afskaffe al civil
brug af atomart materiale, før man vil
kunne garantere en fremtid uden
atomvåben, på grund af udfordringer
med monitorering og sikkerhed. Eller
kunne det forestilles at man ville være
i stand til at forhandle global nedrust-
ning trods eksistensen af civile atom-
anlæg?
Et udkast til en Fissile Material Cut-
Off Treaty– eller sagt på dansk, en
traktat, der skal sikre international
kontrol med alt atomart materiale –
blev præsenteret. Ligeledes præsente-
rede fredsorganisationerne et udkast
til en international institution, der
skulle kontrollere alt atomart materia-
le og derved fjerne teknologien til at
fremstille materialet fra de enkelte
lande. Dette blev modtaget med noget
blandede følelser fra regeringsrepræ-
sentanterne. Et emne, der manifestere-
de sig flere gange i løbet af de tre
dage, var aftalen mellem USA og
Indien om salg af atomart materiale til
Indien. Denne aftale blev indgået sid-
ste år og er en de-facto accept af In-
dien som en atomvåbenstat. Dette er
en ny og dramatisk udvikling, som
kan have store konsekvenser, hvis nye
atomvåbenstater, der ikke er med i
Ikke-spredningstraktaten, bliver accep-
teret internationalt. Vores eneste sank-
tionsmulighed overfor dette er gen-
nem det, der hedder Nuclear Supliers
Group, som Danmark, Sverige og
USA blandt andet er medlem af. Den-
ne gruppe af 45 lande samarbejder om
at garantere eksport af atomart materi-
ale på en vis, der medvirker til ned-
rustning. Det kan man ikke just sige
aftalen mellem Indien og USA gør, da
materialet leveret også vil kunne bru-
ges til våben i et land med Indiens tek-
nologi.
I løbet af mødet blev alle deltagerne
vist rundt i de faciliteter, der tilhører
Comprehensive Test-ban Treatyorga-
nisationen. Organisationen står over-
for den kæmpe udfordring at opbygge
et monitoreringssystem, der sikkert vil
kunne detektere atomtests. Deres tek-
nologi og erfaringer vil spille en vigtig
rolle i enhver form for forhandlinger
om nedrustning, da det er nødvendigt
at kunne give verdens stater sikkerhed
for at alle nedruster og lever op til en
global aftale.
Hans Blix præsenterede ligeledes un-
der mødet konklusionerne fra hans
kommission om masseudryddelses-
våben, der anbefaler en række konkre-
te skridt, der kan tages mod nedrust-
ning. Endelig diskuterede eksperter
udfordringerne forbundet med fred og
nedrustning i Mellemøsten samt po-
tentialet for en atomvåbenfri zone i re-
gionen, og hvordan disse emner er
uløseligt forbundet med global ned-
rustning. Det debatteres fortsat hvor-
vidt Middle Powers Initiativeskal gå
ind i arbejdet for nedrustning i Mel-
lemøsten, på samme vis som IPPNW
de sidste par år har arbejdet intensivt
med mulighederne for en atomvåben-
frizone i regionen.
Da hoveddeltagerne i artikel 6 fo-
rum er ikke-atomvåben stater, er det
naturligt af en stor del af diskussionen
handlede om vores muligheder for
indflydelse på global nedrustning.
Atomvåbenfri zoner har løbende
været fremhævet som et effektivt
værktøj i ikke-atomvåbenstaters hæn-
der. Der eksisterer allerede atom-
våbenfri zoner i Sydøstasien, Ocea-
nien, Afrika, Sydamerika, Antarktis
og snart også i Centralasien. I øjeblik-
ket gøres der tiltag fra mange sider i
retning af en atomvåbenfrizone i
Europa, men dette kræver dog mere
end bare enighed blandt staterne, da
der er atomvåben på europæisk jord,
og mange af landene er medlem af
NATO, der fortsat baserer sin for-
svarsstrategi på atomvåben, som den
ultimative løsning. En gammel ide
med at skabe en nordisk atomvåbenfri
zone, blev genoplivet, da ingen atom-
våben er placeret i Norden, og kun tre
stater ville skulle genoverveje, deres i
forvejen forbeholdne NATO-strategi.
Dette ville også inkludere Danmark,
der tillader atomvåben på dansk jord i
krigstid. Selvom det ikke ville være
muligt at gennemføre ideen, ville den
være med til at skabe vigtig debat om
vores forsvarsstrategi. Andre vigtige
bidrag er at ikke-atomvåben stater bør
give deres besyv med til at sikre trans-
porten af atomart materiale. Det er
også på tide at presse for en revurde-
ring af NATOs strategi, der fortsat
beror på sikkerheden i atomvåben. Af
vildere ideer, blev det ligefrem fore-
slået, at man skulle trække sig fra
Ikke-spredningstraktaten i et forsøg på
at skabe konsekvenser for atomvåben-
staterne, der aldrig lever op til deres
forpligtelser. Dette blev dog mødt
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
9
med kritiske røster, der frygtede at
dette ville underminere alle fremtidige
forsøg på at forhandle nedrustning.
Efter det officielle to-dags møde
afholdt medlemsorganisationerne af
Middle Powers Initiativeet planlæg-
ningsmøde, hvor man fortalte om
aktuelle kampagner og diskuterede
fremtidigt samarbejde og fokus for
koalitionen. Man planlægger et nyt
møde i efteråret 2007, men der er alle-
rede mange aktiviteter i øjeblikket i
forbindelse med forberedelseskonfe-
rencen for genforhandlingerne af
Ikke-spredningstraktaten i Wien i hele
maj måned. Disse arrangeres såvel af
Middle Powers Initiativeog de enkel-
te organisationer. IPPNW er blandt
andet aktive med den nye ICAN kam-
pagne for global nedrustning, som
blev skudt fra start i slutningen af april
2007.
Cæcilie Böck Buhmann
Cæcilie Bøck Buhmann
Foto: Povl Revsbech
Hermed indkaldes til
Landsmøde
I Danske Læger Mod Kernevåben
Landsmødet afholdes
Lørdag 18. august kl. 14.00
i Klaus Arnungs konsultation,
Lille Strandstræde 10 (ved Nyhavn), København.
Dagsorden i henhold til vedtægterne.
DLMK dækker som vanlig deltagernes
rejseudgifter svarende til en togbillet.
Efter landsmødet middag på en nærliggende
restaurant.
Vel mødt til landmødet
Povl Revsbech
formand
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
10
Efter en fantastisk studentkonfe-
rens i Porto kände vi oss tvungna
att rannsaka oss själv. Skulle vi i
Umeå kunna klara av att genomfö-
ra ett liknande stordåd – att arran-
gera en studentkonferens?
1. Vattendrag
Porto:En slingrande och pumpan-
de ådra som skiljer den gamla sta-
den från portvinet. Vackert.
Umeå:Ren, kall och istäckt halva
året (en stad där det inte bara är Je-
sus som går på vattnet). Lika vac-
kert.
Porto 1, Umeå 1
2 Klimat
Porto:Den lite kyliga atlantluften
gjorde inte så mycket när solen
värmde.
Umeå:Klimat? För att kunna
garantera någon slags uteaktivitet
skulle konferensen behöva hållas
under högsommaren.
Porto 2, Umeå 1
3. Kärnvapen
Porto:Har en klok borgmästare som
tycker att kärnvapen är dåliga. Är
självklart medlem i Mayors for
Peace.
Umeå:Trots upprepade påtryckning-
ar från Umeås lokalgrupp vill Umeå
stad fortfarande inte vara med i
Mayors for Peace. Sådana här typer
av beslut ska tas på nationell nivå, så
om något händer får det svenska gar-
det ta första bästa inrikesflyg upp till
Umeå, till ett förmånligt pris...
Porto 3, Umeå 1
4. Tekniskt kunnande
Porto:Hemsida, bildspel, presenta-
tioner - allt otroligt proffsigt!
Umeå:Om man tar en snabb titt på
SLMKs studentsida kan man skönja
katastrofen. Ctrl + Alt + Delete
Porto 4, Umeå 1
5. Punktlighet
Porto:De ville vara punktliga, men
nådde inte riktigt ända fram. 15 mi-
Stadskamp (Skulle vi kunna ordna en studentkonferens?)
Porto vs Umeå
Europeisk student-
konferens i Porto
Under valborgsmässohelgen ägde den
åttonde årliga europeiska studentkon-
ferensen rum, denna gång i Porto, Por-
tugal. Helgen var ovanligt lyckad,
med intensiva dagar och sena kvällar.
Temat var ”Nuclear War Through-
out Time” och detta innefattade före-
läsningar om medicinska konsekven-
ser av kärnvapnen såväl som specifika
konflikter som Iran och Nordkorea,
och kärnvapen i Frankrike och övriga
Europa. Workshopar om Nuclear
Weapons Inheritance Projectoch om
Dialogues with Decisionmakersvar
välbesökta och gav kött på benen inför
framtida aktiviteter. Den mest prak-
tiskt inriktade workshopen handlade
om Trident med planering av aktivite-
ter kring höstens vetenskapliga konfe-
rens i ämnet. Även workshopar om
ledarskap och fundraising gav nyttig
kunskap som kan användas i framti-
den.
Konferensen var ovanligt välorgani-
serad och de portugisiska studenterna
hade gjort ett fantastiskt arbete. Allt
skedde i princip på utsatt tid, boende,
matservering och konferenslokaler låg
i anslutning till varandra och informa-
tionen som skickats ut var föredömlig.
Kvällsaktiviteterna innefattade båttu-
rer på floden Duoro, bufféer och en
kulturell karneval. Target X var också
ovanligt lyckat – kanske för att vi
delade ut blommor vilket gjorde att
vårt budskap uppskattades mer. Nästa
år är mötet förlagt till Rumänien och
förhoppningsvis har de rumänska stu-
denterna fått med sig en hel del goda
idéer om hur man ordnar en bra kon-
ferens.
Marit Hansson
nuters kaffepaus för 140 deltagare
och två servitriser är lite väl opti-
mistiskt.
Umeå: Punktlig är både Anders
och Karins mellannamn. Hela den
svenska studentgruppen är extremt
punktliga. De enda som inte var
punktliga i den svenska delegatio-
nen var Åsas & Johannas väskor.
Åsa fick njuta av sitt bagage i 16
timmar innan det var dags för
hemresa.
Porto 4, Umeå 2
Konklusion
Trots ett tappert försök nådde vi
inte riktigt ända fram... Vi tackar
för en god match och är mycket
glada för att Rumänien valde att
arrangera nästa års studentkonfe-
rens, både för vår och för Europas
skull.
Anders Olsson och Karin Svensson
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
11
Norge inspirerar!
Med på årets europeiska studentkon-
ferens i Porto fanns en norsk delega-
tion från Trondheim. Cecilie Horvei
och Ellen Leirvik Rabben var två av
dem och några av oss i den svenska
delegationen fick ta del av deras erfa-
renheter då de med stor entusiasm be-
rättade om sitt arbete.
Medfred, Norska Läkare mot Kärn-
vapens studentgrupp, i Trondheim
består av 8-10 aktiva medlemmar,
men förutom det finns ett stort antal
medicinstudenter som är med till och
från vid olika aktiviteter. En lördags-
förmiddag arrangerades nyligen en
framgångsrik Target X-aktion då
förutom de aktiva i gruppen ytterliga-
re tjugofem studenter fanns med och
hjälpte till. Cirka 900 namnun-
derskrifter samlades in till projektet
ICAN
1
och det delades ut solrosfrön
till minne av nedläggningen av kär-
nkraftverket i Ukraina. Föreningen
Nej till kärnvapen fanns med och
politiker var med och talade. I förbe-
redande syfte berättades det om aktio-
nen i radio dagen innan. Samman-
taget fick satsningen mycket god re-
spons och många förbipasserande
kom med uppmuntrande ord. Target
X i Trondheim genomfördes samti-
digt som aktioner i Oslo, Bergen och
Tromsö. I samband med IPPNW:s
Londonkonferens planerar Medfred i
Trondheim att göra en liknande sats-
ning, fast då med ännu fler medicin-
studenter.
Cecilie och Ellen berättar att Med-
fred har flera mål, deras största just
nu är att rekrytera kommunstyrelsens
ordförande i Trondheim till Mayors
for Peace. Ett annat mål är att ge för-
eningen ett ansikte utåt via media och
föredrag på bl a studentsamfundet. I
Norge ges det utrymme för reklam för
humanitära syften under storhelger
och Medfred siktar på att utnyttja
denna möjlighet för att sprida infor-
mation om föreningen. Ytterligare nå-
got som bör nämnas är det alltid så
aktuella målet att rekrytera nya med-
lemmar. Hittills har man främst för-
sökt få fler intresserade genom att
prata med människor i umgängeskret-
sen, men man har även annonserat i
tidningar och varit med på studentför-
eningarnas presentationskvällar. En
nyckel i att få in nya aktiva har varit
att låta människor engagera sig i liten
utsträckning till att börja med, för att
sedan successivt kunna få ta ett ökat
ansvar.
Vad kan då vi i Sverige lära oss av
Medfred? Cecilie och Ellen uppma-
nar oss att inte ge upp, utan att vara
ihärdiga och att prova om och om
igen tills vi lyckas. De tipsar oss om
att börja med att göra enkla saker och
att sänka tröskeln för att låta nya män-
niskor engageras. Fråga om hjälp och
be människor att vara med två timmar
och hjälpa till istället för en hel dag.
Sist men inte minst får vi rådet att vi
ska tro på det vi gör och att göra det
enkelt!
Maria Cederlund
maria.cederlund.198@student.ki.se
Ellen Leirvik Rabben och Cecilie Horvei från norska Medfred kom med inspirerande
erfarenheter till IPPNWs konferens i Porto.
1
International Campaign to Abolish Nuclear
Weapons
Den åttonde årliga europeiska
studentkonferensen i Porto
Den svenska d
Europeiska studenter bollar idéer om Trident
Wenjing hålle
Svensk-norsk-kazakiskt
samarbete kring Dialogues
with Decisionmakers
Foto: Leo Stockfeldt
Foto: Catarina Rodrigues
delegationen
Workshop
r tal om NWIP
Diskussioner kring
kärnvapen i Europa
Foto: Åsa Lindström
Foto: Catarina Rodrigues
Foto: Catarina Rodrigues
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
14
Förberedelserna inför höstens veten-
skapliga konferens i London,Nuclear
Weapons: the Final Pandemic,och
försöken att avveckla Trident har
redan pågått en tid och studentkonfe-
rensen i Porto blev nu ett avstamp för
våra aktiviteter i London.
En av konferensens många work-
shopar kom att innehålla mycket
praktiskt planerande kring vad vi stu-
denter kan göra i London Vad vi kan
göra för att få uppmärksamhet från
allmänheten; vad vi kan göra för att
synas i media; vad vi kan göra för att
påverka beslutsfattare att ändra beslu-
tet om förnyelse av Trident. Idéerna
var många och inriktade på att synas
och höras. De sträckte sig från saker
vi är bra på och har gjort många gång-
er, såsom Target X, till smågalna och
spektakulära idéer som att hyra en
zeppelinare, skriva ”no nukes” på den
och skicka upp den i luften över
London. Planering av en ny cykeltur,
liknande Baltic Bike Tour som ge-
nomfördes inför Helsingforskonfe-
rensen, drogs också igång.
Tanken är att vi under ett par dagar
verkligen ska nå ut med vårt budskap
om kärnvapnens effekter, den slutliga
pandemin, och budskapet om vad
Storbritanniens kärnvapenprogram
kostar, vad pengarna skulle räcka till
istället. Och slutligen budskapet om
att världen faktiskt skulle bli lite bätt-
re utan Storbritanniens kärnvapen.
Planeringen är igång efter att ha på-
börjats i Porto. London närmar sig
och kanske, kanske även slutet på
Trident.
Åsa Lindström
Trident: Från Porto till London
Under vintern har man i det brittiska
parlamentet fört en debatt om huruvida
de kärnvapenbärande Tridentubåtarna
successivt ska avvecklas eller om de
ska förnyas.
I mars anordnade Nätverket för
kärnvapennedrustning –där SLMK
ingår –i samarbete med SIPRI och
Olof Palme International Center ett
seminarium i riksdagen under rubri-
ken ”Trident and a Nuclear Weapons
Free Europe”.
Seminariet, som lockat ett sjuttiotal
deltagare, öppnades av riksdagsman
Lennart Levi och Alexandra Sundberg
från IKFF
1
hälsade alla välkomna.
Alyson Bailes, chef för SIPRI, tala-
de om den brittiska kärnvapenpolicyn
och tog upp olika argument som fram-
förts i Storbritannien för att man ska
fortsätta att inneha kärnvapen. Hon
såg ändå som positiv att parlamentet
nu för första gången ska få rösta om
kärnvapnen.
Richard Guthrie, forskare och nu
parlamentsledamot, redogjorde för de-
batten i parlamentet, där flera av parti-
erna är delade i sin uppfattning.
Caroline Gilbert, vice ordförande i
CCND, Christian Campaign for Nuc-
lear Disarmament i Storbritannien, ta-
lade om det civila samhällets arbete
för att förhindra att Tridentsystemet
förnyas. Kampanjen har brett stöd från
olika kristna kyrkor med ett hundratal
biskopar, liksom från andra trossam-
fund som man samarbetar med: musli-
mer, hinduer, buddister...
Stig Gustafsson, Svenska Jurister
mot Kärnvapen, lyfte fram viktiga
steg mot ett kärnvapenfritt Europa:
Haagdomstolens yttrande 1996, Europa-
parlamentets resolution från 2005 med
sina 96 punkter, diskussionen om en
kärnvapenfri zon i Europa och slutli-
gen möjligheten för NATO-länder att
säga upp avtal där de accepterar kärn-
vapen på sitt område.
Henrik Salander från WMDC
2
tala-
de om slutsatserna i kommissionens
rapport, den s k Blixrapporten: om de
trettio rekommendationer i rapporten
som handlar om kärnvapen; om nöd-
vändigheten att skapa säkerhet för alla
stater utan kärnvapen; om att så länge
några stater har kärnvapen kommer
andra att också vilja ha dem och slut-
ligen om att så länge de existerar finns
risken att de kommer att användas.
Senare denna kväll den 14 mars rös-
tade det brittiska parlamentet för en
förnyelse och vidareutveckling av sys-
temet med kärnvapenbärande Trident-
ubåtar.
Ett utförligt referat av seminariet finns
på www
.palmecenter.se
Leonore Wide, SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.or
g
Välbesökt riksdagsseminarium om
Storbritanniens kärnvapenbärande
Tridentubåtar
1
IKFF =Internationella kvinnor för fred
2
WMDC = Weapons of Mass Destruction
Commission
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
15
Att göra sig hörd och förstådd är grundläggande
inom vår opinionsbildande verksamhet. Denna dag
syftar till att träna upp och förbättra vår förmåga att
formulera budskapet så att argument når fram till
såväl media som enskilda lyssnare. Genom föreläs-
ning, diskussion och ett antal praktiska övningar får
deltagarna ökad förståelse för mediala mekanismer
och strategiskt kampanjarbete liksom förbättrade
praktiska färdigheter. Ett specialkomponerat kom-
pendium med tips på läsning och fördjupning kom-
mer att användas under dagen.
1. Vad är utgångspunkten?
Gemensam introduktion i grundläggande mediekun-
skap – strategiska metoder inom PR, kampanjpla-
nering, lobbyism, retorik och medialt bemötande. De
efterföljande övningarna kommer att följas och
coachas av föreläsare/moderator och
ge tillfälle till ytterligare för-
djupning, frågor och tips.
2. Goda och dåliga
förebilder.
Vi går igenom
lyckade och miss-
lyckade fall från
verkligheten och föl-
jer upp med grupp-
diskussioner. Delta-
garna får analysera och
diskutera materialet och
tillsammans med moderatorn
sammanställa sina åsikter.
Paus
3. Vässa argumenten
Workshops i budskap och framställningskonst.
Individuella och gruppövningar som syftar till att
förbättra deltagarnas framställningskonst i tal och
skrift. Vi jobbar med att öva retoriska verktyg och
argumentationsteknik. Vi lägger särskilt fokus på
att formulera budskap och argument utifrån
IPPNW:s verksamhet.
Lunch
4. I hetluften
Aktiv medieträning med fingerade intervjusituationer
och hur man bemöter oväntad publicitet. Deltagarna
tränas i att debattera och bemöta frågor, samt i att lära
sig hur man förbereder sig för det väntade såväl som
det oväntade. Vi gör video- och ljudupptagningar och
tränar även kroppsspråk, röst och komposition.
Paus
5. Reflektion och framåtblickande
Vi går igenom resultat från dagens övningar och
inspelningar. Deltagarna får analysera och reflektera
över dagens arbete och formulera framtida verksam-
hetsområden. Moderatorn sammanställer dagen.
Vi har ett begränsat antal plat-
ser så du som vill delta:
Anmäl dig snarast !
I samband med mötet
hålls också ett öppet
styrelsemöte; fredag
afton och söndag
förmiddag.
(Särskild kallelse
kommer till styrelsen)
OBS mediaseminariet
är INTE bara för styrel-
sen utan en bra chans för
alla att utveckla sig i mediakun-
skap med proffs på området.
Anmälan till
Vendela Englund-Burnett
vendela.englund@hotmail.com
Tel 054 212942 ( kvällstid ) eller 070 5829270
Vi reserverar bra och billiga hotellrum om du behö-
ver. Bokas i samband med anmälan..
Ange i din anmälan om du behöver rum, och för
vilka nätter.
Välkommen till
En heldag i rampljuset
Lördagen den 1 september
Kl 9.30 - 16
Medieträningsseminarium i KARLSTAD
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
16
Svenska Tandläkare mot Kärnva-
pen i samarbete med Yrkesgrupper
mot Kärnvapen och med stöd från
Kommittén för EU-debatt anord-
nade i Göteborg i höstas tre olika
seminarier. Vid det första seminari-
et, strax före valet i höstas, inbjöds
samtliga i Göteborg representerade
riksdagspartier till en hearing, och
alla tackade ja. I samband med in-
bjudan fick politikerna följande
frågor:
– Under de senaste åren har kärnva-
penmakterna arbetat med utveck-
ling av nya kärnvapen och antagit
nya kärnvapendoktriner. Detta in-
nebär uppenbara brott mot interna-
tionella avtal. Har Sveriges politi-
ker agerat på ett tillfredsställande
sätt beträffande detta, offentligt, i
EU och i FN?
– På vad sätt anser du att Sverige
skall agera i dessa och liknande frå-
gor under den kommande mandat-
perioden?
– Vad anser du att den svenska
regeringen bör göra för att driva
igenom olika förslag ur Blix-kom-
missionens rapport?
– Två av EU:s länder är kärnvapen-
makter. Anser du att EU:s resolu-
tion mot massförstörelsevapen skall
behandlas i Sveriges riksdag samt
att Sverige, tillsammans med övriga
kärnvapenfria EU-länder, aktivt skall
verka för att inom överskådlig tid
göra hela EU till en kärnvapenfri
zon?
Gunnar Westberg från Svenska Läkare
mot Kärnvapen inledde hearingen med
att diskutera kärnvapenhotet och frå-
gade varför detta inte tagits upp i val-
rörelsen.
Politikerna redogjorde för hur deras
partier stod i kärnvapenfrågan varef-
ter debatt och utfrågning vidtog. Trots
ett kraftigt regnväder infann sig många
personer till mötet. Samtalet med poli-
tikerna blev mycket givande. Flera av
dem visade intresse för att ansluta sig
till Parlamentariker för fred. I debat-
ten märktes en skillnad i synen på
dagens hotbild. Riksdagskandidaterna
från moderata samlingspartiet och
kristdemokraterna menade att Iran
utgör det största hotet mot världsfre-
den idag. Detta höll de övriga partierna
inte med om. Gunnar Westberg menade
att Sverige i många sammanhang gör
en bra insats för kärnvapennedrust-
ningen. Han hade svårt att tro att Iran
är det största hotet mot världsfreden.
Hur kan man tro att Iran vill skaffa
kärnvapen för att utplåna Israel? Man
skulle samtidigt döda mängder av pale-
stinier och skada Hizbollah-anhäng-
arna i Libanon. Och vem inger oss
föreställningen om att det är så bråt-
tom? Irans nukleära program har ju
pågått sedan shahens tid.
1
Gunnar
avslutade hearingen med en dikt av
Tage Danielsson, Råd till ett nyfött
barn, angående i vilken ordning det
bör skaffa sig sina övertygelser:
” Alla -ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.”
Barnet bakom tänderna - hur mår
flyktingbarn i Sverige idag?var
ämnet för ett seminarium på den
odontologisk riksstämman, där barn-
läkare Henry Ascher talade under
rubriken ” Mötet mellan vi och dom i
arbetet med flyktingar är spännande,
men det okända kan också te sig
skrämmande”. De asylsökande flyk-
tingar som kommer har olika bak-
grund och många historier att berätta.
Svenska Tandläkare mot
Kärnvapen - STMK
1
Ämnet har berörts tidigare i LMK, se bl.a. nr
103 och 108
Vid seminariet på den odontologisk riksstämman deltog (fr.vä) barnläkaren Henry
Ascher, Birgitta Jälevik, pedodontist och Claes Reit, ordförande i STMK
Foto: Ulf Lundin
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
17
Flykten från hemlandet har ofta varit
brådstörtad och de lever med våld-
samma minnen därifrån. På 1980-talet
fick 80-100 % av de asylsökande stan-
na medan det år 2004 endast var 8 %
som fick uppehållstillstånd. Hur mår
barnen i allt detta? Barn är vana att
lita på sina föräldrar. Nu får de se dem
hjälplösa och kan känna sig svikna av
dem och av andra vuxna de möter.
Både barnen och de vuxna lider av
flashbacks och mardrömmar och kän-
ner sig allmänt dåliga.
Föräldrarna måste stöttas så att de
kan hjälpa barnen i detta. Familjen
behöver stöd för att skapa ett nytt liv
och ett nytt socialt nätverk. Man kan
se att ökad ohälsa snarare beror på
fattigdom i det nya landet än på medi-
cinska sjukdomstillstånd. Man kan
också se vad som händer i världen i
barnens sätt att reagera på skolgården.
Birgitta Jälevik fortsatte seminariet
med att tala om erfarenheter som
tandläkare både för patienter vid
Rosengrenska kliniken och på specia-
listkliniken i Mölndal där hon arbetar
som pedodontist.
Därefter följde en diskussion där
man bland annat tog upp om man ser
några konsekvenser av minskningen
av antalet asylsökande som får stan-
na. Den psykiska hälsan påverkas: ju
fler avslag desto mer ohälsa. Modera-
torn Claes Reit, ordförande i STMK,
tackade och avslutade med att hänvi-
sa till ytterligare en hoppingivande
händelse, nämligen Blix-kommissio-
nens rapport om nedrustning av kärn-
vapen. Henry Ascher och Birgitta Jäle-
vik fick var sitt exemplar av rapporten
som tack för sina mycket uppskattade
föredrag.
Kärnvapen och terrorism var ämne
för ett tredje seminarium, som hölls i
Odontologernas Kårhus ”Munhålan” i
Göteborg i slutet av förra året. Vi ville
nu vända oss till blivande tandläkare.
Docent Svante Karlsson från Institu-
tionen för freds- och utvecklingsforsk-
ning talade mycket initierat om global
terrorism och amerikansk utrikespo-
litik. Klas Lundius från SLMK berät-
tade om föreningens arbete i världen.
Allt var mycket intressant och det
kom många frågor både från studen-
terna och från de musiker som spela-
de grekisk musik och flamenco för
oss.
I år har vi inom styrelsen i STMK
för avsikt att fortsätta att i högre grad
försöka komma ut med vårt budskap
till de yngre. Vi har sökt bidrag för att
kunna ta hit aktuella och intressanta
föredragshållare till två olika aktivite-
ter i höst, nämligen till fyrtioårsjubi-
leet på odontologiska kliniken och till
en etikdag. Detta kommer vi att redo-
göra för senare.
Monica Engvall, Inger Egermark,
STMK
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
18
I april besökte juristen Alyn Ware från
Nya Zeeland Stockholm. Han träffade
riksdagsledamöter från de flesta riks-
dagspartier för att diskutera kärnva-
penrelaterade frågor såsom nedrust-
ningsinitiativ, kärnvapenfria zoner
och möjligheten att skapa en konven-
tion som förbjuder kärnvapen. Han
träffade medlemmar i olika NGO
inom Nätverket för kärnvapennedrust-
ning, varav några deltog i flera av riks-
dagssamtalen. På UD träffade Alyn
Ware kanslirådet Jörgen Persson, med-
lem i den svenska delegation som un-
der maj förhandlar i Wien i den förbe-
redande kommittén inför översyns-
konferensen av icke-spridningsavtalet
2010. Så här presenterar Alyn Ware
sig själv:
Who are you?
I am Alyn Ware, global coordinator of
the Parliamentary Network for Nuc-
lear Disarmament (PPND), Vice-Pre-
sident of International Peace Bureau,
Consultant for the International Asso-
ciation of Lawyers Against Nuclear
Arms, Director of the Peace Found-
ation Wellington Office (New Zea-
land), Coordinating Committee Mem-
ber for Abolition 2000 Global Net-
work for Nuclear Abolition.
I am passionate about the promotion
of peace at all levels of society. I start-
ed my peace career as a kindergarten
teacher before setting up an itinerant
peace education programs traveling
around Aotearoa-New Zealand visit-
ing primary and secondary schools to
teach peace in the classroom and help
teachers develop ongoing peace edu-
cation programs. During this time I
was also active in the campaign to
make Aotearoa-New Zealand a nuc-
lear weapons free zone. I then moved
to New York to become the United
Nations coordinator for the World
Court Project, a campaign which suc-
ceeded in obtaining an Advisory
Opinion from the International Court
of Justice on the illegality of nuclear
weapons. Following the Court’s deci-
sion I coordinated implementing reso-
lutions at the United Nations and Non-
Proliferation Treaty Conferences and
initiated the drafting of a Model Nuc-
lear Weapons Convention which has
been circulated by the United Nations.
I support peace for humanity, with
animals and the planet and so am
vegetarian and active in environmen-
tal groups.
Why are you in Stockholm right
now?
I have come to Stockholm to meet
with parliamentarians from across the
political spectrum to encourage them
to become more engaged in nuclear
non-proliferation and disarmament
initiatives including joining the Par-
liamentary Network for Nuclear Dis-
armament, supporting the Swedish
government’s efforts in international
forums like the United Nations and
NPT, calling for action on US and
Russian tactical nuclear weapons
deployed in Europe, exploring possi-
bilities for a Nordic/Arctic nuclear
weapon free zone and promoting an
international treaty for the abolition of
nuclear weapons.
What do you wish for the near future
in nuclear issues?
I would hope that:
1. countries begin negotiating a
treaty controlling fissile materials
(i.e. materials which can be used to
make nuclear bombs) and a treaty
on the elimination of nuclear
weapons
2. more regions establish themselves
as nuclear weapons free zones
pending the global elimination of
nuclear weapons. This could
include the Nordic/Arctic region,
the Gulf, Central Europe, the
Middle East and North East Asia.
3. US tactical nuclear weapons are
removed from Europe and Russia
agrees to verification on their tac-
tical weapons
4. the Nuclear Suppliers Group only
permit the US-India nuclear tech-
nology deal if India commits itself
to joining the Comprehensive Test
Ban Treaty and also to joining
negotiations on ending the produc-
tion of fissile materials
How do you like Stockholm by
spring?
In New Zealand it is now autumn.
This is the opposite to Stockholm
where it is now spring. Also Stock-
holm is about 12 hours different to
New Zealand - thus when it is daytime
in Stockholm it is night-time in New
Zealand and vice-versa. When I call
my office at 10 pm from Stockholm it
is 10 am in the morning there and my
work colleagues are just starting their
day. I appreciate this balance of oppo-
sites between Stockholm and New
Zealand. To me, an awareness of the
balance of opposites is helpful in the
development of peace. Peace is not
everyone being the same. Rather it is
celebrating the differences and arrang-
ing our world, like nature does, to
embrace such differences.
Alyn Ware
PO Box 23-257, Cable Car Lane
Wellington, Aotearoa-New Zealand
Tel: +64 4 496 9629
Fax: +64 4 496-9599
Alyn Ware från Parliamentary Network
for Nuclear Disarmament,
besöker Riksdagen, UD och NGO i Stockholm
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
19
Der findes en international kampagne,
der hedder Mayors for Peace – eller
borgmestre for fred. Den har over
1600 medlemsbyer og ikke en eneste
er dansk. Det er bare SÅ pinligt, og
når man som jeg indimellem bevæger
sig rundt i internationale nedrust-
ningssammenhænge, bliver man jævn-
ligt konfronteret med denne mangel
på dansk fredssind. Nordmændene har
50 medlemsbyer! Svenskerne har kun
to, men danskerne har nu 98 kommu-
ner og byråd og ikke en eneste med-
lemsby. Det kan godt være, at vores
fredsbevægelse er svundet ind, og vi
alle mister medlemmer. Det kan også
godt være, at vi kan sidde omkring et
bord, når vi samler landets mest akti-
ve fredsaktivister. Men man når et
punkt i enhver fredsaktivists tilværel-
se, hvor man ikke kan leve med skam-
men. Og så må man tage sagen i egen
hånd!
Mayors for Peace er en international
organisation grundlagt for årtier tilba-
ge og som siden 1982 har viet sin
energi til at sikre international ned-
rustning. Dens formand er Borgmester
Akiba fra Hiroshima, der er en så
dedikeret og karismatisk person, at
han er nomineret til dette års Nobels
Fredspris af blandt andre IPPNW og
Pugwash. Organisationens hovedfor-
mål er at bygge solidaritet mellem
byer og at skabe international op-
mærksomhed omkring nedrustnings-
spørgsmål. Som Borgmester Akiba
mange gange har understreget, kan det
godt være, at en by ikke kan deltage i
internationale forhandlinger og uden-
rigspolitik, men i sidste ende er ver-
dens byer mål for en stor del af de
atomvåben, der står klar på affyrings-
ramperne, og det er i høj grad en by og
dens borgmesters ansvar at beskytte
sine borgere. Sådan har det altid
været. I vore dage handler det ikke om
at skabe by-militser og bygge høje
mure, men derimod om at lave lokal-
politik, og hvor det er nødvendigt, at
gøre opmærksom på de lokale konse-
kvenser af global politik. Mayors for
Peace har i foråret 2007 startet en ny
stor kampagne for nedrustning i år
2020, der er 75 års jubilæet for bom-
bningen af Hiroshima og Nagasaki.
Derudover arbejder kampagnen for
verdensfred gennem arbejde mod sult,
fattigdom, menneskerettighedsbrud og
nedbrydning af miljøet.
Da Mayors for Peace har eksisteret
længe, var det selvsagt ikke først sid-
ste år, at vi hørte om kampagnen. Der
er skam blevet gjort en stor indsats for
at hverve danske borgmestre i tidens
løb. DLMK har skrevet breve til alle
landets borgmestre, Pugwash har lige-
ledes kontaktet mange, og det interna-
tionale sekretariat for Mayors for
Peace har også forsøgt at hverve gen-
nem deres kontakter – og lige meget
har det hjulpet. Svaret er og bliver det
samme. Danske byer må ifølge lov
ikke drive udenrigspolitik, og derfor
tør ingen at blive medlem. Det er rig-
tigt at en sådan lov eksisterer, som et
levn fra den Kolde krig, hvor nogen
byer forsøgte at forhindre, at atomubå-
de lagde til i deres havn. Det man kan
diskutere er, hvordan den skal tolkes.
Det er klart, at det kan være proble-
matisk for det danske forsvar og
diplomati, hvis regeringen tillader
atomubåde i danske farvand, og enkel-
te byer søger at forhindre det. Der-
imod er det en anden sag, at borg-
mestre bekender sig til international
nedrustning og medvirker til at gøre
opmærksom på farerne ved atom-
våben for den danske befolkning. Det
skulle gerne påvirke, men ikke spæn-
de ben for dansk officiel politik. Den-
ne tolkning har vi – de frustrerede
fredsaktivister – fået en jurist til at
undersøge og bekræfte.
Efter i nogen tid at have lagt Mayors
for Peace på hylden til fordel for dia-
logmøder med udenrigsministeriet og
parlamentarikere, blev vi igen mindet
om ”den danske pinlighed”, da Mayors
for Peace’s internationale koordinator,
Aaron Tovish, kontaktede undertegne-
de ved IPPNWs verdenskongres i
Helsinki. Fuld af dårlige undskyldnin-
ger, som manglen på menneskelige
ressourcer og prioriteringer foretaget
nationalt, bøjede jeg af på forespørg-
slen, men den dårlige samvittighed
ulmede. I efteråret afsendte danske
Pugwash et brev til Ritt Bjerregaard
og Borgmester Akiba, hvor de fore-
slog et møde med henblik på at
København skulle blive medlem af
Mayors for Peace. – Men der skete,
lidet overraskende, ikke noget.
I november 2006, var jeg i Rom til
det 7. møde for modtagere af Nobels
Fredspris på vegne af IPPNW. Her
blev jeg igen kontaktet af Mayors for
Peace, men denne gang af borgmester
Akiba selv. Det er bare så pinligt at stå
overfor sådan en ildsjæl og ikke gøre
noget, så hjem tog jeg og besluttede at
give Mayors for Peace i Danmark
endnu en chance.
I stedet for officielle breve, valgte
jeg denne gang at kontakte en af
Rådhusets politikere direkte, som jeg
havde en perifer forbindelse med – og
før jeg vidste af det gav det pote. Min
forespørgsel til Klaus Bondam, der er
Københavns Teknik og Miljøborg-
mester var helt uformel med et link og
tre linjer om, hvor pinligt det var, og
hvordan vi kunne komme videre.
Egentlig spurgte jeg bare om et godt
råd, men før jeg vidste af det, fik jeg
det svar, at duoen Ritt og Bondam
Der var en, der var to,
der var 98...?
Den lange seje kamp for Mayors for Peace
i Danmark
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
20
havde diskuteret sagen og var enige
om at København skulle blive med-
lem. De ville bringe ideen til afstem-
ning i borgerrepræsentationen. Vi
skulle ikke gøre noget – der var styr
på det. Så meget for officielle breve
og glitrende foldere...
Men lige som vi følte at det be-
gyndte at køre for os begyndte den
lange ventetid. En gang om måneden
kontaktede vi rådhuset, vi holdt kon-
takten til Ritts kontor, der stadig ikke
kunne sige noget, og samtidig holdt
jeg kontakten til Akiba, der ikke vid-
ste, om han ville blive genvalgt og
dermed kunne besøge os til efteråret.
Kort sagt, skete der ikke en pind!
Den initiale jubel og sejrsfølelse
aftog efterhånden og blev overtaget af
resignation. Som om det ikke var nok,
forlød det, at venstrefløjspartierne var
sure over at R og S kørte sololøb, så
hvis de ikke blev strøget med hårene,
ville de måske af politiske årsager ik-
ke støtte sagen som deres egen.
Da det hele så allermest håbløst ud
fik jeg lungebetændelse og forlod den-
ne verdens overflade. En morgen blev
jeg dog brat revet ud af feberens tåger,
da min telefon ringede. Det var Bon-
dams sekretariatschef. Hun ville bare
sige at sagen nu endelig havde kørt
gennem overborgmesterens bureau-
kratiske maskineri, og sandelig om
fruen ikke havde bestemt, at der ikke
skulle en afstemning til for at afgøre
Københavns medlemskab af Mayors
for Peace – hun ville skam bare melde
sig ind! Kort forinden havde vi også
modtaget en officiel invitation til
Akiba fra overborgmesterens kontor,
og han var blevet genvalgt til sin post
som Borgmester for Hiroshima. Så nu
ser verden helt anderledes ud og en
officiel invitation er sendt af sted til
Akiba om et besøg i September 2007.
Vi afventer stadig, at hans byråd giver
ham lov at rejse, og Ritt har endnu ik-
ke meldt sig til Mayors for Peace på
deres hjemmeside, men i det mindste
ser det ud til, at vi har overvundet de
værste forhindringer.
Så efter en utroligt masse e-mails,
møder, telefonsamtaler, lobbyarbejde,
håb og håbløshed i en stor pærevæl-
ling er det nu endelig lykkedes. Vi er
ikke længere en paria i internationale
fredkredse. Med lidt held har Dan-
mark fået sin første fredsborgmester.
Så nu skal vi bare have flere. Der er 98
i alt, og der er 4 måneder til, at vi for-
håbentlig får Akiba på besøg og kan
lave et kæmpe mediestunt. Til den tid
skulle vi gerne kunne annoncere en
masse andre medlemskaber. Om no-
get, har vi i hvert fald lært en ting af
hele denne hurlumhej. Tålmod og per-
sonlige kontakter overvinder alt i poli-
tik. Er der nogen af jer, der kender en
borgmester eller et byrådsmedlem –
eller flere? Så skriv endelig, for nu
skal DLMK vise sit værd!
Cæcilie Böck Buhmann
Vår systerorganisation i Norge heter
Norske leger mot atomvåpen och har
1100 medlemmar, varav 110 studenter.
NLA är aktivt vid alla de fyra norska
medicinska universiteten. På hem-
sidan www
.legermotatomvapen.no
kan man läsa det senaste numret av
NLA:s medlemstidning som marker-
ar det faktum att organisationen i år
fyller 25 år. I en intervju berättar Einar
Kringlen, känd lärobokförfattare i
psykiatri, hur han var närvarande på
IPPNW:s första kongress i Virginia,
USA 1981 som enda norrmann. Ar-
betet i NATO-landet Norge försvå-
rades till en del av det kalla krigets
retorik. Sovjetunionen ansågs av mili-
tären som en starkare konventionell
militärmakt, och många tyckte att
NLA användes som “nyttiga idioter”
och tjänade kommunistiska intressen.
I dag arbetar NLA även för totalför-
bud mot landminor och för fredliga
konfliktlösningar. Man får ekonomisk
stöd för “informasjonsarbeid for fred”
från norska UD, men UD har uttryckt
skepsis mot en satsning på en konven-
tion mot kärnvapen nu, då man är rädd
för at det kan försvaga NPT.
År 1985 skrev NLA rapporten: Me-
disinske og biologiske virkninger av
atomkrig, som ännu går att få tag på
(Tidssk Nor Laegeforen 1985;
24:1645-59). Man planerar i år en
uppdatering av denna rapport, alterna-
tivt en ny pamflett. NLA har noterat
att kärnvapenfrågorna har försvunnit
från den norska medicinska studiepla-
nen och arbetar för att detta tema åter-
införs.
Tidningen påminner också om 14 feb-
ruari 1967, den dagen då Tlatelolco-
avtalet om et kärnvapenfritt Latin-
amerika undertecknades i Mexico. I
dag har 33 länder signerat avtalet.
Jann Storsaeter
Norske leger
mot atomvåpen
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
21
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
Storbritannien: Trident vann
––
bakslag för nedrustning
I mars 2007 vann Tony Blairs regering
en omröstning i brittiska parlamentet
som innebär en modernisering av
Tridentsystemet (ubåtar, missiler och
kärnvapenstridsspetsar). Icke-sprid-
ningsavtalet säger i artikel VI: “Each of
the Parties to the Treaty undertakes to
pursue negotiations in good faith on
effective measures relating to cessation
of the nuclear arms race at an early date
and to nuclear disarmament, and on a
treaty on general and complete disar-
mament under strict and effective inter-
national control.” Fredsvänner anser att
Tony Blair bryter mot denna centrala
paragraf när han drivit igenom en
modernisering av Tridentsystemet.
Blair försvarar sig med att Storbri-
tannien minskat sina kärnvapenstyrkor
med 70 % sedan kalla kriget.
Richard Horton, chefredaktör för the
Lancet,undertecknade tidigt ett upprop
mot modernisering av Trident, men
affären har tyvärr satt obetydliga spår i
den medicinska pressen. Beror det på
att Reed Elsevier, världens största för-
lag för medicinska tidskrifter och ägare
av the Lancet, också ordnar utställ-
ningar åt vapenindustrin? Richard
Horton har kritiserat sina chefer för
hyckleri, och kraftfull kritik har också
framförts av BMJ i en ledare, av förre
chefredaktören Richard Smith, och av
medlemmar i Lancets redaktionsråd.
Richard Smith är förintande i sin kritik:
”You will be able to predict the
response of Reed Elsevier, which dis-
turbingly boasts regularly of the impact
of The Lanceton global health – using
it as a moral fig leaf.”
BBC (www
.bbc.co.uk)
Smith R. Reed-Elsevier’s hypocrisy in
selling arms and health. Journal of the
Royal Society of Medicine 2007;100:
114-115.
Reed Elsevier’s arms trade: Scientific
communities must work together to
prevent the sale of arms. BMJ
2007;334:547-548.
Indien och Pakistan: Nukleär
vinter
I förra numret av LMK refererade jag
en artikel av Robock et al. om att explo-
sion av 0.03 % av världens kärnvape-
narsenaler (t.ex. ett kärnvapenkrig mel-
lan Indien och Pakistan) kan döda
omkring 21 miljoner människor. Där-
efter följer en global nedkylning av jor-
den med missväxt och ekologisk kata-
strof som följd.
Nu har författarna följt upp med en
artikel i Scienceoch deras fynd har dis-
kuterats i Bulletin of the Atomic
Scientistsoch kommer att belysas i ett
symposium som Royal Society of Medi-
cine och IPPNW ordnar i London 3-4
oktober 2007. När världen stängs av
från direkt solljus kan inte ens stormak-
terna skydda sig från kärnvapnens kata-
strofala verkningar. I stora delar av
Skandinavien beräknas antalet dygn
med frost öka med 30-40 dygn/år – en
katastrof för jordbruket. Owen B. Toon
och medarbetare avslutar sin artikel så
här (min översättning): ”Världen står
vid ett vägskäl. Vi har hittills överlevt
hotet om ett globalt kärnvapenkrig mel-
lan supermakterna men vi hotas nu allt-
mer av risken för regionala kärnva-
penkrig. Följderna av regionala kärnva-
penkonflikter är oväntat stora och kan
leda till globala katastrofer. Kombi-
nationen av kärnvapentillväxt, politisk
instabilitet och tillväxt av megastäder
kan utgöra ett av de största hoten mot
samhällets stabilitet under mänsklighe-
tens historia.”
Toon OB et al. Nuclear war. Conse-
quences of regional-scale nuclear con-
flicts. Science 2007;315(5816):1224-5.
Ackland L. Regional forecasts. Bulletin
of the Atomic Scientists (BAS)
May/June 2007, p. 67-68.
Norris RS, Kristensen HM. Pakistan’s
nuclear forces, 2007. BAS May/June
2007, p.71-72.
Andra klimatförändringar
Den senaste prognosen från FN:s kli-
matpanel tecknar en dystrare bild än
tidigare prognoser. Under år 2000 dog
omkring 150 000 människor av un-
dernäring och diarré orsakade av kli-
matförändringen. Sommaren 2003 dog
35 000 människor i Europa av värme-
böljan – en föraning av vad som kom-
ma skall. Klimatändringen förutses or-
saka värre värmeböljor, översvämning-
ar, stormar, bränder, torka, skador, diar-
résjukdomar, hunger, flykt från kust-
områden och utrotande av kanske 30 %
av alla växt- och djurarter.
Intergovernmental panel on climate
change (www
.ipcc.ch); report 4 May
2007
Watson R. Climate change is likely to
affect the health of millions, report
warns. BMJ 2007;334:768.
USA: PSR
SLMK:s storasyster i USA heter PSR
(Physicians for Social Responsibility)
och är alltså den nationella organisation
som representerar IPPNW i USA. PSR
antog nyligen ett nytt motto: “Guided
by the values and expertise of medicine
and public health, PSR works to protect
human life from the gravest threats to
health and survival.” De inriktar sin
verksamhet på två huvudfrågor: kärn-
vapen och klimatförändringar.
Prognos för nedrustning i
USA
I år, 2007, beräknas USA förfoga över
9938 kärnvapenstridsspetsar, år 2012
över 5047 stridsspetsar efter att 4891
plockats isär och inga nya tillverkats,
allt enligt the Federation of American
Scientists.
Strategic Security Blog(www
.fas.org)
“We are not born equal”
Den förste ledaren i en ny tidskrift,
Conflict and Health, börjar med att
konstatera att vi inte är födda jämlika.
Med ett fåtal lysande undantag – the
Lancet, PLoS Medicine, BMC Inter-
national Health and Human Rights–
ägnar den medicinska pressen bara ett
förstrött intresse åt den ökande klyftan
mellan rika och fattiga länder i tillgång-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
22
både smittkopps- och kokoppsvirus),
inte Variola(smittkoppor), och att de
ändå inte kan prövas förrän en smitt-
koppsepidemi bryter ut.
Det enda som förefaller säkert är att
inget kommer att hända så länge Bush
är president i USA. Vad president Putin
anser vet jag inte, men att virusstam-
marna deponerade i Novosibirsk skulle
förstöras medan stammarna deponerade
i Atlanta skulle få fortsätta leva är nog
inget att tänka på.
Hammond E, Agwunobi JO. Head to
head: Should the US and Russia destroy
their stocks of smallpox virus? BMJ
2007;334:775-776. Ledare av Thomas
Mack på sida 760.
Dagens citat: Oslo och
Moskva 1985
IPPNW:s grundare Bernard Lown
minns när han och E. Chazov, IPPNW:s
co-president från Sovjetunionen, i Oslo
1985 tog emot Nobels fredspris som
tilldelats IPPNW:
“I realized that sudden nuclear death
posed a far greater threat to humankind
than sudden cardiac death.”
“I was chairing the press conference
just after the Nobel ceremonies. Many
journalists were hostile; they reviled
Chazov. The mood was tense, and the
confrontation grew strident. A Soviet
journalist sitting in the front row stood
up to pose a question but then suddenly
collapsed in full cardiac arrest. As we
were closest to the victim, Chazov and I
began cardiopulmonary resuscitation.”
“This episode had three positive out-
comes. The Soviet correspondent, after
a stormy hospital course, survived the
cardiac arrest and returned to work.
Overnight the world press turned fa-
vourable to our cause; a single patient
had made a greater impact than a tome
of learned disputations. And, as a spe-
cial perk, Gorbachew invited Chazow
and me for a visit.”
“We had barely sat down when he
acknowledged that our resuscitating the
journalist was the most dramatic event
he had ever seen on television. He
added that his ordering a cessation to
underground nuclear testing was in no
small measure because of the persua-
sive agitation of doctors. Our discus-
sion extended for several hours.”
Harvard Medical Alumni Bulletin
(Summer 2006)
(www
.ippnw.org/ResourceLibrary/Low
neditorial2006.pdf)
en till modern medicin. Conflict and
Health tillhör BMC Journals vilket
innebär att publiceringen i allmänhet
betalas av författarna (om de har råd) så
att artiklarna är gratis on line från pub-
liceringsdagen. Vi kan bara hoppas att
tidskriften blir ett högkvalitativt forum
för diskussion om massförstörelsevap-
nens hälsoeffekter.
Conflict of interest: Jag tillhör redak-
tionsrådet för BMC Pediatricssom till-
hör samma förlag.
www
.conflictandhealth.com
Studenter lär varandra
The Nuclear Weapons Inheritance
Projectär ett IPPNW-projekt som star-
tats av och drivs av studenter för att öka
kunskapen om kärnvapnens hälsoeffek-
ter. Hittills har över 1500 studenter i
kärnvapenländer mötts i dialog om
kärnvapen och omkring 400 studenter
från olika världsdelar har deltagit i ut-
bildning.
Caecilie Böck Buhmann: The Nuclear
Weapons Inheritance Project: Student-
to-student dialogues and interactive
peer education in disarmament acti-
vism.Medicine, Conflict and Survival
,
2007;23:92-102.
Ryssland och USA: Smitt-
koppsvirus är inte utrotade!
I den första av två ’head to head’-artik-
lar i British Medical Journalargumen-
terar Edward Hammond från ‘Sunshine
Project’ i Austin, Texas, för att man ska
förstöra de sista, kvarvarande stammar-
na av smittkoppsvirus (Variola) som de-
ponerats i Ryssland och USA. Först då
är utrotningen av smittkoppor slutförd,
trettio år efter det att den sista smitt-
koppspatienten behandlades i Somalia
1977. WHO vill förstöra dem. De
behövs inte för forskning. Risken för att
viruset ska hamna hos terroristgrupper
eller i ’skurkländer’ finns så länge viru-
set finns. Skulle viruset mot förmodan
dyka upp som ett vapen går det snabbt
att åter isolera virusstammen från drab-
bade människor.
Bush-administrationens biträdande
hälsominister John O Agwunobi tycker
däremot att man ska behålla Variola-
stammar för forskning och utveckling.
Man testar nu tre läkemedel mot smitt-
koppor. Säkerheten prövas på männi-
skor, effekten på Variola prövas på in-
fekterade apor. Men i en ledarkommen-
tar påpekar Thomas Mack att nya vac-
ciner är baserade på Vaccinia(släkt med
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
DLMK:s
Bestyrelse
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail:
revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved
indbetaling af årskontingent
på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger
og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemed-
lemmer
DLMKs hjemmeside:
www.dlmk.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2007:109
23
SLMK:s STYRELSE
2007 – 2008
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Co-presidentGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNW413 19 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Sara Smedegård, c/o Skogberg, Blekegatan 4,
117 59 Stockholm, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr, 217 54 Malmö,
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Johannes Norberg, (Studentrepresentant)
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå, tel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@gmail.com
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Mariebergsvägen 8, 791 50 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Önsbacken 13, 791 94 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 17, 824 43 Hudiksvall,
tel 0650-311 95, mobiltel: 0733-42 31 10
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör och kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner, (sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@sll.se
Thomas Silfverberg, Gustafsvägen 4, 169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Resultatet av en kärnvapenattack mot Iran:
2,6 miljoner människor döda inom 48 timmar
Av de många mål som övervägs i tillgängliga stra-
tegiska dokument, är det minst två som “fordrar”
kärnvapen för att slås ut. Det gäller anläggningen
för framställning av uranhexafluorid utanför Isfahan
och anläggningen med ultracentrifuger i Natanz.
Båda ligger djupt nergrävda, så djupt att endast
stora atombomber kan förstöra dem. PSR, vår sys-
terorganisation i USA, använder i ett scenario tre
atombomber om 340 kt för vardera målet. Efter-
som detonationerna skulle ske i marken blir det
radioaktiva nedfallet omfattande. Man beräknar i
detta scenario att 2,6 miljoner människor skulle dö
inom 48 timmar. Ett stort antal skulle få stor svår
strålpåverkan, kanske 10 millioner.
