21 december 2006

Läkare mot Kärnvapen #107, december 2006

Läkare mot Kärnvapen #107, december 2006

Text från PDF

Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad  –  Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter  –  The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 107  DECEMBER 2006
Dörren öppen för en ökad militarisering
av rymden
– Läs om USA:s nya rymd-doktrin
Illustration: US Department of Defense

2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 107, december 2006
ISSN: 1400-2256   Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 GUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel:  0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (108): 15 februari, 2007
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare  mot  kärnvapenär  en  kvar-
talstidskrift  som  ges  ut  av  föreningen
Svenska   läkare   mot   kärnvapen
(SLMK)och Danske  læger  mod
kernevåben  (DLMK).  SLMK  har
ca  5000  läkare,  medicinstudenter
och  stödpersoner  som  medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna  är  de  svenska  och  danska
grenarna  av  International  Physicians
for  the  Prevention  of  Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50  länder  som  medlemmar.  SLMK,
DLMK  och  IPPNW  är  politiskt  och
religiöst  obundna  organisationer  med
målet  att  avskaffa  kärnvapnen  genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens  medicinska  effekter.  IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
Now   it   is   up   to   Sweden!   Claes
Andreasson  in  an  article  on  the  US  –
Indian  nuclear  cooperation  points  out
that  Sweden  is  a  member  of  the
Nuclear  Suppliers  group  and  as  such,
Sweden  has  an  obligation  to  protest
against  the  treaty  between  USA  and
India, because the treaty is a threat to
non-proliferation.  Gunnar  Westberg,
in his comment on the article, reminds
us that the treaty will increase India’s
potential  nuclear  capacity  consider-
ably and presents a list of what can be
done.
Getting new members to IPPNW and
SLMK  is  an  important  task.  In  the
leading  article,  John  Henriksson  re-
ports  about  the  successful  efforts  of
Swedish  SLMK-students  to  attract
new members. In two other articles we
can  read  about  meetings  where  cre-
ative students, in addition to more tra-
ditional   workshops,   also   use   role
games  as  a  way  of  learning  about
power relations between nations.
The new US space policy opens the
door to militarization of outer space. If
nukes are deployed in space they will
be used, sooner or later. This is a sin-
ister  statement,  but  Claes  Andreasson
in  his  article  The  Pearl  Harbor  of
Space, shows  that  the  risks  are  real
and should be much more extensively
discussed.
Faslane 365means a year of protests
against  UK  nuclear  weapons.  The
British  government  is  about  to  take
the  formal  decision  necessary  to  start
a  programme  for  the  renewal  of  the
Trident  nuclear  submarines.  There  is
an  urgent  need  to  get  an  open  debate
and therefore the protests by NGOs at
the  Faslane  submarine  base  are  very
important.  Read  Anna-Linnéa  Rund-
berg’s article on the future of Trident.
Finally, do read Inge Axelsson’s revi-
ew  of  articles  on  nuclear  weapons  in
international   journals   and   papers.
There  is  a  report  on  The  Big  Trident
Debate, and much more of great inter-
est  to  all  those  who  keep  fighting
against nukes.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Författaranvisningar
Redaktionen  välkomnar  manuskript
som  behandlar  SLMKs/DLMKs  ar-
betsområde.  Skriv  med  dubbelt  rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas  dock  helst  emot  via  e-post,  som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga  gärna  foton,  allrahelst  digitala
bilder  med  hög  upplösning.  Pappers-
kopior  går  också  bra.    Fäst  inga  gem
på  fotona  och  skriv  inget  på  dem,  ej
heller  på  baksidan  –  sätt  istället  en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen  förbehåller  sig  rätten  att  redi-
gera  och  korta  bidragen.  Tiden  från
manusstopp  till  postdistribution  har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbilden visar ett militärt rymd-
flygplan  och  illustrerar  den  pågående
milatariseringen  av  rymden.  Enligt
Pentagon skulle ett rymdflygplan inte
innebära  ett  brott  mot  fördraget  om
yttre  rymden  eftersom  det  inte  skulle
vara  stationerat  i  rymden.    Läs  Claes
Andreassons  artikel  om  USA:s  nya
rymd-doktrin.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
108    15/2 -07mars
109    1/5 -07juni
110    15/9 -07oktober
111    1/12 -07December
Summary in English

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 18.
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel:  0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel:  0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2007:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg  901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 107
Gör som studenterna, värva en ny medlem4
Ledare
Rymdens Pearl Harbor5
Om USA:s nya rymd-doktrin
USA:s kärnavtal med Indien7
• Nu är det upp till Sverige
• Stopp röt musen!
• Svensk uranexport möjlig – men
inte för kärnvapen
MITTUPPSLAGET
USA:s nya rymddoktrin öppnar dörren för
en ökad militarisering av rymden10
Nya initiativ krävs av EU i kärnvapenfrågan12
Juristernas syn på Nato-debatten
i Finland och Sverige
Global Health Alert12
Kärnvapen är skadligt för din hälsa
Internationell kris i Vindeln13
Finns det verkligen något som en svensk
läkarstudent kan göra13
Ännu ett halvsekel av galenskap?14
Om framtiden för Trident, Storbritanniens
ubåtsbaserade kärnvapen
Internationell utblick16
DLMK:s bestyrelse18
SLMK:s styrelse
2007-200819
BAKSIDA
SLMK-besök i Iran20
BILAGA
SLMKs verksamhetsberättelse 2005-2006

Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
Gör som studenterna,
värva en ny medlem!
Mitt  första  minne  av  kärnvapen  och
storpolitik  är  inte  en  radioröst  som
rapporterar  om  kärnvapenattackerna
mot Japan 1945. Jag har inte ens något
minne av kalla kriget. Något jag dock
minns var när Boris Jeltsin tog makten
i  Ryssland  efter  Michail  Gorbatjov.
Det tyckte jag var jobbigt. Jag hade ju
just lärt mig den gamles namn, det var
sommaren innan jag började skolan.
För  ett  par  veckor  sedan,  på  väg
hem   från   SLMK:s   styrelsemöte   i
Karlstad,  träffade  jag  en  kompis.  När
vi var tio år var ett av våra stora nöjen
tillsammans att tälta och ha heta poli-
tiska diskussioner. Nu är han engage-
rad  i  ett  stort  politiskt  ungdomsför-
bund  och  snart  yrkespolitiker.  Jag
berättar vad jag gjort under helgen och
i vilken förening jag är aktiv, Svenska
läkare  mot  kärnvapen.  ”Det  låter...
smalt”,  säger  han.  Det  kan  man  kan-
ske  tycka  svarar  jag  och  berättar  var-
för  just  läkare  engagerar  sig  för  en
kärnvapenfri  värld.  Hur  många  tror
du vi är, frågar jag. ”Tja, 300 kanske”.
3360  säger  jag.  ”Oj,  det  var  värst”
säger han.
Beslutsfattare  är  en  mycket  viktig
målgrupp  för  SLMK  och  IPPNW.  Vi
vill  nå  fram  med  vår  kunskap  om  de
medicinska  konsekvenser  användan-
det av kärnvapen har. Men unga poli-
tiker,  blivande  beslutsfattare,  tror  jag
är  några  vi  har  missat  att  uppmärk-
samma.  Vad  skulle  det  ha  betytt  om
Göran Persson blivit en aktiv kärnva-
penmotståndare  när  han  var  tjugo?
Skulle Sveriges politik ha varit annor-
lunda  den  senaste  tio  åren?  Kanske.
Det är svårt att lära gamla hundar sitta.
SLMK  har  en  aktiv  studentgrupp,
nu  större  än  på  länge.  Under  hösten
hölls  ett  studentmöte  utanför  Umeå,
där  man  kom  fram  till  ett  antal  mål,
främst  fokuserade  på  rekrytering.  Till
målen  hör  att  gå  ut  till  termin  1-3  på
varje läkarprogram och informera om
vad SLMK är, vad vi vill och vad man
kan få tillfälle till i SLMK. För vi har
unika  möjligheter  som  studenter  i
SLMK.  I  vilket  annat  sammanhang
skulle  en  obetydlig  svensk  medicin-
student få träffa en nordkoreansk dito
för att prata i timmar? Uppvakta Irans
ambassad?  Resa  till  nästan  alla  kärn-
vapenstater  för  att  diskutera  med  stu-
denter  och  folk  på  gatan?  Jag  som
aktiv  student  har  utvecklats  och  lärt
mig  massor  under  de  knappa  två  år
som  gått,  sedan  jag  först  hörde  talas
om föreningen.
För  att  återgå  till  början:  varför  är
jag då aktiv för en kärnvapenfri värld,
när  jag  inte  ens  minns  kalla  kriget?
Kärnvapen är fruktansvärda. Effekten
om ett enda av dem används är mer än
katastrofal – för många, många indivi-
der.  Men  för  mig  är  de  fruktansvärda
även  när  de  inte  används.  Kärnvapen
tar  upp  oerhörda  resurser.  Ett  aktuellt
exempel är ersättningen av Storbritan-
niens gamla u-båtsbaserade kärnvapen
med  nya.  Den  uppgraderingen  kostar
kulor:  25  miljarder  pund  är  en  siffra
som  nämns.  Vad  skulle  de  resurserna
kunna  göra,  om  de  exempelvis  satsa-
des  på  FN:s  millenniemål?  Sjukvård?
Medicinsk forskning på icke kommer-
siellt intressanta områden?
För mig arbetar SLMK med samma
grundläggande  problem  som  många
andra organisationer, som t ex Afrika-
grupperna,  Läkare  utan  gränser  och
Plan  Sverige.  Men  vi  gör  det  från  ett
annat  håll.  Vi  försöker  lösgöra  resur-
ser bundna i något destruktivt, nämli-
gen  kärnvapen,  övertygade  om  att
dessa resurser kan användas bättre.
Och  du,  gör  som  studenterna  under
nästa år. Värva en medlem!
Johannes Norberg
Studentrepresentant, SLMK
johannes.norberg@gmail.com

5
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
”Rymdens Pearl Harbor”
Om USA:s nya rymd-doktrin
–  Innan  George  Bush  lämnar  Vita
Huset får vi sannolikt se åtminstone
en  prototyp  till  ett  attackvapen  i
rymden, säger USA:s förre biträdan-
de  försvarsminister  Philip  Coyle,
sedan   administrationen   offentlig-
gjort sin nationella rymdpolicy.
I  ett  försök  att  undvika  publicitet
tillkännagav  Bushadministrationen
sin  nya  nationella  rymdpolicy  bara
timmarna  före  en  långhelg  i  slutet
av oktober: ”Under detta århundrade
kommer  de  nationer  som  effektivt
tar tillvara rymden möjligheter att få
ökad  välgång  och  säkerhet,  och
dessutom  ett  ansenligt  övertag  över
dem  som  inte  gör  det.”  Vita  Huset
slår  också  fast  att  för  USA  är  det
lika  viktigt  att  ha  handlingsfrihet  i
rymden som i luften och till sjöss.
Alla nationer har rätt att utforska
och  använda  den  yttre  rymden  för
fredliga  syften  enligt  den  nya  dok-
trinen,  men  ”förenligt  med  denna
’fredliga’ princip är att USA har rätt
till  försvar  och  underrättelseverk-
samhet för att uppnå sina nationella
intressen”.
–  Den  stora  skillnaden  mot  den
policy som Clintonadministrationen
lade  fram  1996  ligger  i  retoriken.
Den  här  administrationen  talar  om
att dominera militärt i rymden. USA
känner inget behov av att konsultera
någon  annan  om  hur  rymden  ska
användas,  säger  förre  biträdande
försvarsministern  Philip  Coyle  till
Infobladet. Han hänvisar till hur den
nya  doktrinen  slår  fast  att  ”Förenta
Staterna  kommer  att  motsätta  sig
nya   juridiska   överenskommelser
eller andra restriktioner som förbju-
der  eller  begränsar  USA:s  tillgång
till,  eller  utnyttjande  av  rymden”.
Och  om  nödvändigt  ”förvägra  våra
motståndare sådan handlingsfrihet”.
–  I  grunden  innehåller  doktrinen
inget nytt, säger Bruce Gagnon som
sedan  snart  tjugofem  år  leder  orga-
nisationen Global  Network  Against
Weapons  and  Nuclear  Power  in
Space.Han  tillägger  att  Pentagon
och militärindustrin i många år pla-
nerat  för  en  militarisering  av  rym-
den.
– Som svar på en fråga från mig,
fortsätter Bruce Gagnon, sa en högt
uppsatt  representant  för  försvarsde-
partementet  redan  för  tio  år  sedan
att  en  militarisering  inte  är  ett  tek-
niskt, utan ett politiskt problem: ”Vi
har ännu inte fått tillstånd att skicka
upp våra vapen. Men förr eller sena-
re kommer någon att attackera en av
våra  satelliter,  och  det  kommer  att
ge  oss  det  tillfälle  vi  har  väntat  på
för att få placera ut våra vapen.” Det
låter  ungefär  som  11  september,
eller hur.
Rumsfeld och rymden
–   I   själva   verket,   säger   Bruce
Gagnon, är rymden redan nu milita-
riserad.  Under  det  inledande  skedet
av  den  amerikanska  invasionen  av
Irak  för  drygt  tre  år  sedan  –  Shock
and Awe– användes rymdteknik till
sjuttio  procent  för  att  styra  vapnen
mot sina mål.
–  Efter  Vietnamkriget  blev  det
omöjligt  för  USA att  sätta  in  stora
marktrupper  i  en  väpnad  konflikt.
Allmänheten  ville  inte  se  omfattan-
de  förluster  i  döda  och  skadade.
Pentagon  valde  istället  att  visa  sin
makt   från   rymden,   säger   Karl
Grossman,  journalistprofessor  på
State  University  of  New  York,som
skrivit  flera  böcker  om  militarise-
ringen   av   rymden,   bland   andra
Weapons in Space (2000).
I  januari  1991,  just  när  den  nu
avgående  försvarsministern  skulle
tillträda  sin  tjänst  i  Pentagon,  pre-
senterade   den   så   kallade   andra
Rumsfeldkommissionen  en  rapport
som  varnade  för  att  USA riskerade
att  utsättas  för  ett  ”rymdens  Pearl
Harbor”.  Kommissionen  påpekade
också  att  definitionen  av  fredligt
användande av rymden borde tolkas
som  ”icke-aggressivt”,  varför  mili-
tära rutinuppdrag i yttre rymden till
försvar  av  nationen  måste  tillåtas.
”USA bör också se över existerande
avtal,  mot  bakgrund  av  det  ökade
behovet av ytterligare avskräckande
kapacitet i rymden.”
Formuleringarna     skiljer     sig
något, men tankarna återfinns i den
nya rymddoktrinen.
Philip  Coyle  tror  att  vi  kommer  att  få  se
åtminstone  en  prototyp  till  attackvapen  i
rymden  inom  de  kommande  åren.  Coyle
var  biträdande  försvarsminister  1994-
2001,  och  arbetar  numera  som  rådgivare
för Center for Defense Information.
Foto: Department of Defense

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
6
Glänsande småsten
I  början  av  1980-talet  förde  några
forskare  på  Lawrence  Livermore-
laboratoriet  fram  tanken  att  skicka
upp tusentals raketdrivna kartescher
1
i  rymden,  där  var  och  en  skulle
kunna  frontalkrocka  med  en  inkom-
mande fientlig missil långt innan den
nådde sitt mål.
När   förre   presidenten   Ronald
Reagan  introducerade  Stjärnornas
Krig(SDI)  1988  fanns  idén  kvar
under namnet Brilliant Pebbles.Ut-
över att kollidera med missiler skul-
le samtliga de fyra tusen satelliterna
i  systemet  också  skydda  amerikan-
ska rymdtillgångar, kunna attackera
liknande  sovjetiska  satelliter  och
användas  för  spionuppdrag.  Satel-
literna  skulle  kontrolleras  från  jor-
den,  men  även  kommunicera  med
varandra och enskilt kunna attacke-
ra ett mål.
Den dåvarande försvarsministern
Richard  Cheney  kallade  Brilliant
Pebblesför Vita Husets number one
project.Bara  något  år  senare  med-
delade SDI-chefen George Monahan
att systemet skulle bli det första som
sjösattes  inom  det  kommande  mis-
silförsvaret.
Men 1993 kom bakslaget då presi-
dent  Clinton  systematiskt  började
skära  i  budgeten  för  de  ”lysande  ste-
narna” och teknologin lades på hyllan.
–  Rymddelen  av  missilförsvaret,
ofta kallat Brilliant Pebbles,kan nu
bli   det   första   vapensystem   som
administrationen skickar upp i rym-
den, säger förre biträdande försvars-
ministern Philip Coyle.
Bruce  Gagnon  tror  att  det  finns
stora   förhoppningar   om   militära
varianter  på  det  nya  rymdflygplan
som på sikt ska ersätta rymdfärjorna:
–  De  skulle  kunna  använda  rym-
den  för  att  nå  sitt  mål  mycket
snabbt.  Genomföra  sin  attack  i  en
annan  del  av  världen.  Därefter  via
rymden  återvända  till  USA,  säger
han.
Fördraget om yttre rymden
EnligtOuter Space Treatyfrån 1967
är  det  förbjudet  att  placera  kärnva-
pen och andra massförstörelsevapen
i  en  omloppsbana  i  yttre  rymden.
USA ger skrivningen en ganska vid
tolkning.
–  Ett  rymdflygplan  på  väg  att
släppa bomber över Kina skulle inte
bryta   mot   avtalet,   säger   Bruce
Gagnon, eftersom det inte är statio-
nerat  i  rymden,  utan  bara  passerar
genom den. På samma sätt anser sig
USA kunna  placera  ut  till  exempel
ett  rymdbaserat  laservapen,  efter-
som  det  inte  är  ett  massförstörelse-
vapen  utan  enbart  har  selektiv  ver-
kan.
För att täppa till kryphålen i avta-
let,  försöker  Kanada  tillsammans
med  Kina  och  Ryssland  att  driva
igenom  att  allaslags  vapen  skulle
vara förbjudna i rymden.
–  USA  har  aktivt  blockerat  alla
ansträngningar  att  nå  fram  till  nya
avtal  när  det  gäller  rymden,  säger
Philip  Coyle.  Det  förefaller  onekli-
gen  också  som  om  Bushadmini-
strationen  skulle  vilja  säga  upp
Outer Space Treaty.
–  Ryssland,  Kina  och  EU  har
insett vad Förenta Staterna håller på
med, säger Bruce Gagnon. Ingen av
dem vill att USA ska kontrollera och
dominera  rymden,  varför  de  känner
ett behov att börja utveckla sin egen
rymdteknik  för  att  konkurrera  med
USA. Jag tror därför att vi kommer
att  få  uppleva  en  ny  kapprustning.
Vilket också är precis vad USA vill,
eftersom det rättfärdigar att vi spen-
derar  enorma  summor  på  rymdva-
pen.
I 1996 års rymdpolicy slog Clin-
tonadministrationen  fast  att  kärn-
energi skulle kunna krävas i samband
med rymduppdrag. Den nya policyn
uttrycker det istället: ”Där kärnener-
gi  kan  användas  och  avsevärt  för-
bättra rymdexploatering eller opera-
tionell    kapacitet,    skall    Förenta
Staterna utveckla och använda såda-
na system.”
–  Pentagon  har  redan  sagt  att
kärnenergi  är  nödvändig  för  att  det
ska  vara  möjligt  att  använda  hög-
effektiva  laservapen  i  rymden,  på-
pekar Bruce Gagnon. Sådana vapen
behöver  en  stor  mängd  energi,  och
när  de  ska  laddas  upp  igen  finns
enligt  försvarsdepartementet  inget
alternativ till en kärnreaktor.
Mellanårsval
Bara några veckor efter publicering-
en   av   rymdpolicyn,   återtog   det
demokratiska    partiet    kontrollen
över   både   representanthus   och
senat.
– Jag ser inte att en demokratiskt
dominerad  kongress  skulle  lösa  det
här problemet, säger Karl Grossman.
Demokraterna  betraktas  ofta  som
svaga  när  det  gäller  försvar  och
nationell säkerhet, och skär ogärna i
försvarsanslagen.  De  är  dessutom
måna om de arbetstillfällen som för-
svarsindustrin  erbjuder  och  förvän-
tas  därför  inte  göra  någon  radikal
politisk kursändring.
–  Bush  hade  bråttom  att  sjösätta
det   markbundna   missilförsvaret.
Han  placerade  ut  missiler  i  Alaska
och  Kalifornien,  påminner  Bruce
Gagnon.  Demokraterna  skulle  ha
skyndat  litet  långsammare,  fortsatt
att forska och utveckla dessa vapen,
men  så  snart  ett  nytt  vapenslag  är
färdigt  att  placeras  ut,  kommer  de
att göra det.
Det  amerikanska  försvarsdepar-
tementet har avböjt att kommentera
rymdpolicyn,   men   alla   de   som
Infobladet  talat  med  är  överens  om
att den nya doktrinen öppnar dörren
för  en  ökad  militarisering  av  rym-
den, redan inom de kommande åren.
–  Jag  tror  att  det  är  oundvikligt
att vi får uppleva en väpnad konflikt
i  rymden,  avslutar  Karl  Grossman.
Om vi ska lära av historien måste vi
utgå  från  att  om  man  placerar  ut
vapen  i  rymden,  så  kommer  dessa
en dag också att användas.
Claes Andreasson
Los Angeles
1
Kartesch:  eg.  skrotfylld  projektil  för  verkan
mot levande mål på nära håll (NE)

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
7
USA:s kärnavtal med Indien
Nu är det
upp till Sverige!
– Nu är det upp till Sverige och de
andra länderna i Nuclear Suppliers
Group(NSG)  att  stoppa  USA:s
kärnavtal med Indien, säger Daryl
Kimball  på  Arms  Control  Associa-
tion, en av de amerikanska organi-
sationer som är kritiska till överens-
kommelsen.  Länder som  försvarar
principen  om  ickespridning  bör
säga:  vi  har  inget  emot  att  Indien
utökar  sin  civila  kärnkraft,  men
det  måste  ske  enligt  de  regler som
vi förväntar oss av andra, ansvars-
fulla nationer.
Avtalet  om  samarbete  för  civil  kärn-
kraft mellan USA och Indien godkän-
des  i  början  av  december  med  över-
väldigande  majoritet  av  den  ameri-
kanska  kongressen.  Beslutet  kräver
ett   undantag   i   1954   års   Atomic
Energy  Act.  Denna  förbjuder  handel
med  länder  som  inte  skrivit  under
NPT,  och  som  inte  accepterar  de
säkerhetsregler som finns inskrivna i
riktlinjerna  för  Nuclear  Suppliers
Group,  en  organisation  som  grunda-
des 1975 och där bland andra Sverige
är medlem.
– Av ekonomiska skäl förespråkar
Storbritannien,  Ryssland  och  Frank-
rike en uppgörelse, men många andra
NSG-länder  hyser  farhågor  för  avta-
let,  säger  Daryl  Kimball.  Det  krävs
ett enhälligt beslut för att ända grup-
pens  riktlinjer.  Visserligen  är  de  fri-
villiga,  varför  USA  skulle  kunna
strunta i ett beslut som går dem emot.
Så   sent   som   förra   året   begick
Ryssland ett flagrant brott genom att
sälja ett stort parti uran till Indien.
– Trots det står mitt hopp till NSG,
fortsätter  han.  Det  är  osannolikt  att
den  amerikanska  kongressen  skulle
förkasta Vita Husets förslag.
Kampanjbidrag
– USA:s nationella säkerhet och eko-
nomiska framtid skulle gynnas av ett
starkt  och  bestående  samarbete  med
Indien,  påpekade  senator  Richard
Lugar,  för  närvarande  republikansk
ordförande i senatens viktiga utrikes-
utskott.  Han  kallade  planen  för  en
”hållbar stimulans för Indien att avstå
från fortsatta provsprängningar”, och
framhöll  vikten  av  ”nära  samverkan
med  Förenta  Staterna  för  att  stoppa
ytterligare spridning av kärnvapen”.
I senaten röstade enbart tolv leda-
möter mot avtalsförslaget. En av dem
var    den    demokratiska    senatorn
Barbara Boxer.
– Vi belönar en nation som vägrat
skriva  under  Ickespridningsavtalet,
och  ger  det  resurser  att  producera
ytterligare  kärnvapen,  sa  hon  under
utskottsförhören i våras.
–  Genom  att  göra  ett  undantag  i
våra exportregler försvagar vi perma-
nent vår ickespridningspolicy, liksom
vår trovärdighet i dessa frågor, påpe-
kade  senator  Jeff  Bingaman,  som
också röstade nej.
–  Avtalet  tillåter  samarbete  med
Indiens civila kärnprogram och inne-
bär ett slut på Indiens nukleära isole-
ring  men  utan  att  allvarligt  äventyra
fyra  årtiondens  framsteg  för  icke-
spridning,  sa  senator  Joe  Biden,  en
av  de  demokrater  som  röstade  för
avtalet.
Att  det  politiska  motståndet  är  så
svagt  har  sin  förklaring  enligt  Daryl
Kimball:
–  De  kongressledamöter  som  har
ambitioner att ställa upp i president-
valet  2008,  som  senator  Joe  Biden
och senator John Kerry, stödde aktivt
avtalet,  om  än  med  vissa  reservatio-
ner.  Samtidigt  har  de  fått  kampanj-
bidrag från framstående indier i USA.
Senator  Hillary  Rodham  Clinton,
som  har  goda  meriter  när  det  gäller
ickespridning,  har  hållit  sig  ganska
avvaktande.  Men  hon  är  å  andra
sidan  ordförande  i  Indiens  Vänneri
senaten.
Flera  amerikanska  ledarsidor  har
ställt  sig  kritiska  till  avtalsförslaget.
I  våras  skrev  Los  Angeles  Times:
”Länder  som  Iran  och  Nordkorea
kommer att dra den alldeles korrekta
slutsatsen att Förenta Staterna enbart
vill  stoppa  spridningen  av  kärntek-
nologi och utrustning till regimer de
ogillar.   Det   underminerar   USA:s
moraliska  ledarskap  när  det  gäller
detta  det  enskilt  största  hotet  mot
mänskligheten, spridningen av kärn-
vapen.”

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
8
Fler kärnvapen
Tack  vare  avtalet  med  USA  skulle
Indien kunna möta sitt ökade energi-
behov och en ytterligare satsning på
kärnkraft.
–  Genom  att  få  köpa  kärnbränsle
från  utlandet,  kan  Indien  istället
använda  sina  begränsade,  inhemska
tillgångar av uran till kärnvapenpro-
duktion, säger Daryl Kimball.
Indien  utvinner  för  närvarande
omkring  300  ton  uran  per  år,  varav
två  tredjedelar  i  tungvattenreaktorer
omvandlas  till  vapenplutonium,  till-
räckligt  för  tillverkning  av  mellan
sex   och   tio   atombomber   per   år.
Kimball fortsätter:
– Genom avtalet skulle produktio-
nen kunna fyrdubblas till åtminstone
25 nya kärnvapen årligen.
”Indien har begränsad tillgång till
uran  och  behöver  snabbt  bygga  upp
en  avskräckande  kärnvapenarsenal.
Därför  skulle  det  vara  till  fördel  för
Indien  att  beteckna  så  många  kärn-
reaktorer  som  möjligt  som  civila,  så
att  de  kan  försörjas  med  importerat
uran. Då skulle vi kunna utnyttja vårt
inhemska uran för att göra vapenpluto-
nium,” skrev K. Subrahmanyan, tidi-
gare   chef   för   National   Security
Advisoryi Times  of  Indiaför  ett  år
sedan.
Utöver  godkännandet  i  kongres-
sen,  och  ändrade  riktlinjer  i  NSG,
krävs  för  Indien  också  förhandling
med  det  internationella  atomenergi-
organet  IAEA om  kontroll  och  över-
syn av det civila kärnkraftsprogram-
met.
Indien  måste  lova  att  hålla  isär
sina civila och militära kärnprogram,
och  placera  14  av  sina  22  reaktorer
under IAEA:s fulla kontroll. Jämfört
med redan fattade beslut innebär det
en  ökning  med  åtta  nya  reaktorer
under  IAEA:s  kontroll.  Men  IAEA
skulle  inte  få  kontroll  över  det  mili-
tära  programmet,  bl.a.  den  snabb-
reaktor som år 2010 väntas kunna pro-
ducera  upp  till  130  kilo  vapenpluto-
nium årligen.
Avtalstexten  föreskriver  också  att
om  Indien  utför  en  provsprängning,
kan USA avbryta samarbetet.
–  Men  kraven  på  Indien  är  ändå
lågt satta, säger Daryl Kimball.
Trots  att  mycket  återstår  innan
avtalet skulle kunna träda i kraft, har
företrädare för ett tjugotal amerikan-
ska   företag,   bland   dem   General
Electric,  Westinghouse  och  Bechtel,
redan  besökt  Mumbai.  Mycket  står
på spel nu när förbudet mot export av
teknologi,  utrustning  och  kärnbräns-
le  kan  hävas.  Indien  väntas  satsa
minst 700 miljarder kronor enbart på
nya kärnkraftverk.
– Men det är militärindustrin som
drar  den  verkliga  vinstlotten,  säger
Daryl  Kimball.  Indien  har  ökat  sin
försvarsbudget, och vill gärna skaffa
moderna,  strategiska  vapen  till  både
flygvapen och flotta.
Långt från huvudfåran
En  fråga  som  oroat  flera  kongress-
ledamöter  är  risken  för  vidareexport
till   andra   länder.   Indien   har   till
exempel  sedan  gammalt  nära  han-
delsförbindelser  med  Iran.  I  avvak-
tan  på  det  nya  avtalet  med  USA har
Indien  skärpt  sina  exportlagar  så  att
de  skulle  förhindra  utförsel  ”om
exportören  känner  till  att  materialet
eller tjänsten är avsedd att användas
i  ett  program  för  massförstörelseva-
pen.” Enligt en rapport från den ame-
rikanska  kongressens  Congressional
Research Service,finns det allvarliga
tvivel på att Indien skulle klara av att
se till att lagen efterlevs.
För  att  försvåra  vidareexport  har
amerikanska  kongresspolitiker  för-
sökt  göra  tillägg  till  avtalet,  vilka
säger  att  president  Bush  ska  avgöra
om Indien ”till fullo och aktivt” hjäl-
per  USA  att  ”avråda  och  genom
sanktioner  hindra  Iran  från  att  full-
följa  sitt  kärnvapenprogram.”  Vita
Huset,  liksom  den  indiska  ambassa-
den  i  Washington,  har  dock  tidigare
påpekat  att  inga  tillägg  till  avtalet
kommer att accepteras.
–  Det  där  är  bara  politiskt  spel,
säger  Daryl  Kimball.  När  allt  kom-
mer omkring, inser Indiens politiska
ledare att även om de inte har fått allt
de  hoppats  på,  är  ändå  önskelistan
till 99% tillgodosedd.
Det  kompromissförslag  som  kon-
gressens  båda  kamrar  kom  överens
om  i  början  av  december  talar  nu
istället  om  att  presidenten  ska  rap-
portera om  Indien  samverkar  för  att
förhindra  Irans  kärnvapenprogram,
istället för att kräva sådant samarbe-
te.
– Även om Indien inte hjälper till,
kan  den  amerikanska  exporten  ändå
ske, slår Daryl Kimball fast.
Enligt  Vita  Huset  skulle  avtalet
knyta  Indien  närmare  världssamfun-
det,  och  få  med  landet  i  ”icke-
spridningens  huvudfåra.”  Men  det
biter inte på Daryl Kimball:
–  Indien  har  inte  skrivit  under
provstoppsavtalet.  Man  har  inte  gått
med  på  att  stoppa  produktionen  av
fissilt  material  till  kärnvapen.  Och
man  kommer  att  fortsätta  att  produ-
cera och placera ut kärnvapen. Detta
är inte att  vara  i  ickespridningens
huvudfåra!
Claes Andreasson,
Los Angeles.
Daryl Kimball,
Foto: Arms Control Association

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
9
Stopp, röt musen!
Kommentar till Claes Andreassons artikel
Det  är  stora  förväntningar  man  har  på
Sverige!  Nå,  vi  är  inte  ensamma,  och
oväntade  saker  händer  ibland,  särskilt
om man hjälps åt. Kanske så här:
1.  Aktivera  den  svenska  fredsrörel-
sen.
2.  Söka  politiskt  stöd  i  Sverige.
Varken  den  föregående  eller  den
nuvarande  regeringen  har  tagit  ställ-
ning. Frågan är inte partiskiljande.
3.  Övertyga  den  svenska  utrikesled-
ningen.  Utrikesminister  Carl  Bildt
råkade i ett uttalande i början av okto-
ber säga att avtalet mellan Indien och
USA var  bra,  ”Indien  behöver  kärn-
energi”. Carl Bildt var helt ny på job-
bet, så han hade rimligtvis inte satt sig
in  i  frågan.  I  ett  brev  den  10  oktober
bad  jag  honom  göra  just  det,  alltså
läsa  på,  och  jag  förväntade  mig  att
han  då  skulle  inse  att  avtalet  skulle
öka atomkapprustningen i Syd-Asien.
4. Söka kontakt med fredsrörelser i de
länder  som  inte  bestämt  sig  för  att
stödja  avtalet.  Österrike  och  Irland
har  tillsammans  med  Sverige  tydligt
talat emot avtalet i Nuclear Suppliers
Group. De flesta länder har inte tagit
ställning.
5.  Samarbete  med  fredsrörelsen  i
Indien,  särskilt  vår  IPPNW-organisa-
tion där.
6.  Ta  reda  på  vilka  möjligheter  för-
handlingarna i IAEA kan ge.
Målsättningen  är  i  första  hand  att  avta-
let  helt  skall  stoppas.  I  andra  hand  kan
man  kräva  ”Fiss-ban”,  ett  bindande
avtal,  kontrollerat  av  IAEA,  att  Indien
inte  ökar  produktionen  av  klyvbart
material   för   vapenproduktion,   samt
skriver under CTBT, provstoppsavtalet.
Ett avtal som ger Indien möjlighet att
tillverka 30 atomladdningar per år i stäl-
let  för  sex  leder  till  att  Pakistan  söker
hjälp hos Kina för att få samma möjlig-
heter.  Hur  stor  blir  kostnaden?    Hur
många vaccindoser, hur många brunnar,
hur  många  skolböcker...Hur  många
barn kommer att dö på grund av att man
prioriterar  atomvapen  framför  män-
niskors säkerhet?
Gunnar Westberg
Efterfrågan  på  uran  ökar  starkt  i
världen.  Nya  kärnkraftverk  byggs
och  priserna  på  uran  ökar  drama-
tiskt. Priset för uranoxid har tredub-
blats  på  två  år.  Prisökningen  gör att
gruvbolag  letar  nya  fyndigheter  att
säkra för framtida brytning.
Hur mycket uran som finns i Sverige är
oklart. Enligt OECD utgör de kommer-
siellt  brytvärda  tillgångarna  i  Sverige
mindre  än  1%  av  jordens  fysiska  till-
gångar.  Andra,  bland  annat  det  kana-
densiska       gruvbolaget       Mawson
Resources,  uppger  att  så  mycket  som
15% kan finnas i Sverige. Intresset för
det  svenska  uranet  är  nyvaknat,  men
stort.
- 2005 var det första år då ett gruvbo-
lag angav uran som förstahandsintresse
vid  en  ansökan  om  undersökningstill-
stånd hos oss, säger Jan-Olof Hedström,
bergmästare på Bergsstaten, till tidning-
en Ny Teknik.
Bergsstaten är den myndighet som ger
tillstånd   att   undersöka   fyndigheter.
Under  2005  och  fram  till  i  november
2006 har 36 nya undersökningstillstånd
givits som i första hand gäller prospek-
tering  av  uran  till  ett  tiotal  bolag,  de
flesta med utländska ägare.
För att bryta uran krävs enligt miljö-
balken  tillstånd  från  regeringen.  Den
kommun  där  fyndigheten  finns  har
också  rätt  till  veto.  Under  de  senaste
trettio  åren  har  regeringen  nekat  till-
stånd  för  uranbrytning  i  Sverige,  men
tecken på en omprövning av den poli-
tiken  finns.  Ansvarig  är  näringsminis-
ter  Maud  Olofsson  (c).  Hon  säger  till
Ny Teknik:
–  Som  minister  har  jag  att  behandla
ärenden och se om det är förenligt med
lagstiftningen att bryta uran. Vi har sagt
att vi måste hålla oss till de tuffa kraven.
På  en  fråga  från  Sveriges  radio,  sa
Maud Olofsson:
– Centerpartiet tycker inte om att uran
bryts i Sverige, men som näringsminis-
ter  har  jag  ansvar  för  att  följa  de  lagar
och regler som riksdagen har satt upp.
Även  de  andra  regeringspartierna  är
öppna  för  en  prövning.  I  somras  sa
den dåvarande statsministerkandidaten
Fredrik Reinfelt (m) till Västerbottens-
Kuriren:
–  Skulle  vi  gå  vidare  med  kärnkraf-
ten   är   uranbrytning   absolut   ingen
otänkbar tanke.
Uran  finns  i  Sverige  både  i  urberg
och  alunskiffer,  generellt  i  låga  halter
men också koncentrerat i lokala mine-
raliseringar  i  urberget.  De  kända  fyn-
digheterna  ligger  i  Norrlands  inland,
Örebro  län  och  Västra  Götalands  län.
Den  kanske  mest  attraktiva  fyndighe-
ten finns i Dorotea kommun.
Om brytningstillstånd för uran skul-
le  ges  så  är  export  av  uran  särskilt
reglerad  som  en  produkt  med  dubbla
användningsområden, alltså användbar
för  både  civila  och  militära  ändamål.
Det  är  SKI  som  avgör  om  export  får
ske. Enligt flera internationella avtal är
det då upp till Sverige som exporteran-
de  land  att  se  till  att  mottagaren  av
materialet bara använder det för fredli-
ga  ändamål  och  inte  för  utveckling
eller framställning av kärnvapen.
Johannes Norberg
johannes.norberg@gmail.com
Svensk uranexport möjlig - men
inte för kärnvapen

”Om vi skall lära av historien måste vi utgå från att om man placerar
ut vapen i rymden, så kommer dessa en dag också att användas.”
USA:s nya rymddoktrin öppnar dörren för en
ökad militarisering
av rymden
Se Claes Andreassons artikel på sid 5
“För Förenta Staterna är handlingsfrihet I rymden lika viktigt som I luften och till sjöss,” enligt den nya nationella
rymdpolicyn. Illustrationen hämtad från den Andra Rumsfeldkommissionens rapport om rymdsäkerhet, 1991.
Karl   Grossman   är   journalistprofessor   på
State  University  of  New  York,  College  at  Old
Westbury
.
”Weapons  in  Space”  är  en
av de böcker Karl Grossman
skrivit  om  militariseringen
av rymden.
”Pentagon kallar militariseringen av rymden det största industriella projektet
i mänsklighetens historia,” säger Bruce Gagnon från Global Network Against
Weapons and Nuclear Power in Space.
Foto: Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space
.

12
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
I  förra  numret  av  informationsbladet
fanns  angivet  bland  IPPNW:s  fem
prioriterade   arbetsområden   Global
Health  Alerts,som  ska  bli  ett  utbild-
ningsprogram för allmänhet och media
på temat Kärnvapen är skadligt för din
hälsa.   Detta   projekt   presenterades
under världskongressen i Helsingfors i
september av dr Mary-Wynne Ashford
från  Kanada,  som  tidigare  varit  presi-
dent  i  IPPNW.  Hon  har  gett  ut  boken
Enough blood shed.Målet är att skapa
medvetenhet   hos   allmänheten   om
faran  med  kärnvapen  och  engagera
yngre  medlemmar  av  IPPNW i  dessa
kampanjer.
Man  planerar  att  förse  medicinstu-
denter  och  läkare  med  fakta-  och
undervisningsmaterial,  tidningsartik-
lar,  bilder,  affischer  och  PowerPoint-
presentationer, allt sådant som behövs
för  informationsmöten  av  olika  slag.
Äldre  läkare  kan  hjälpa  till  som  men-
torer  för  medicinstudenter  och  yngre
läkare.  Tanken  är  att  planera  för  tre
framträdanden  per  år.  Varje  ämne  ska
presenteras samma dag jorden runt. Ett
exempel man kunde sprida är den aus-
traliensiske  kollegan  Bill  Williams  ”I
Can Prevent Global Meltdown”.
I kongressens uttalande If you want
peace,  work  for  health  nämns  särskilt
Albert  Schweitzers  radiotal  år  1957
som han kallade för sin Declaration of
Conscience.Detta  lade  en  medicinsk
och moralisk grund för strävandena för
att kärnvapen aldrig mer skulle använ-
das och för avskaffandet av dem.
Den  23  april  2007  är  det  50  årsda-
gen    av    denna    Declaration    of
Conscience.Dr Lachlan Forrow i led-
ningen   för   The   Albert   Schweitzer
Fellowshipplanerar  ett  evenemang
som kallas Reverence for Life / Music
for  Life.  Musikgrupper  och  orkestrar
över hela världen ska inbjudas att delta
för  att  skapa  en  global  våg  av  musik
med  start  på  Marshallöarna  där  prov-
sprängningar  gjordes  1950.  Vågen
kommer att börja den 22 april kl 16.00,
fortsätta  via  Hiroshima  och  Nagasaki,
vidare  västerut  med  solen  över  Asien,
Europa och Amerika för att kulminera
i San Francisco där FN bildades.
Samtidigt  uppmanar  man  oss  att
plantera  solrosor  som  en  symbol  för
våra  ansträngningar  att  avskaffa  kärn-
vapnen.
Albert  Schweitzer  gav  konserter
med  orgelmusik  av  J.S.Bach  i  många
länder. I Helsingborg har vi bett att vår
framstående  organist  i  Maria  försam-
ling  ska  ge  en  konsert  med  Bach-
musik.
Vi inbjuder alla att ta aktiv del i Global
Health  Alertsoch  i  Reverence  for
Life/Music for Life.
Lars Dahlin
Global Health Alerts
I Sverige och Finland har frågan om
medlemskap i Nato under senhösten
berörts  i  media  i  anslutning  till
Natos toppmöte i Riga. Ett typexem-
pel  på  den  slentrianmässiga  argu-
menteringen för ett medlemskap ges
i en artikel i Dagens Industri den 27
november  2006  ”Nato  förblir  ett
svenskt tabu”.
I Finland har den finske försvarsminis-
tern  i  ett  tal  nyligen  sagt  att  Finland
bara har två alternativ: att höja försvars-
anslagen eller att ansluta sig till Nato. I
den debatt som följt på detta uttalande
har  kärnvapenfrågans  betydelse  inte
berörts  av  förespråkarna  för  ett  med-
lemskap,  vare  sig  i  Sverige  eller  i
Finland  Om  detta  beror  på  att  man
blundar eller på okunskap är oklart.
I  Sverige  har  vi  i  en  artikel  på
Läsarnas DN den 8 juni med rubriken
”Natos  kärnvapen  hinder  för  svenskt
medlemskap”  redovisat  våra  skäl  mot
ett medlemskap i ett Nato som bygger
sitt försvar på kärnvapen. Vi har också
ansett det viktigt att försöka väcka frå-
gan  i  Finland  och  fått  in  en  artikel  i
Hufvudstadsbladet    den  21  november
med  rubriken  Aktualisera  en  kärnva-
penfri zon igen.  Artikeln har gett posi-
tiva läsarreaktioner (24 november).
Våra  argument  är  följande:  Nato
förbehåller sig rätten att använda kärn-
vapen  utan  att  först  ha  angripits  med
sådana  vapen.  Detta  gäller  också  mot
länder   som   inte   har      kärnvapen.
Bortsett  från  de  faktiska  riskerna  med
denna  strategi  anser  vi  att  en  sådan
doktrin  strider  mot  folkrätten  såsom
den uttolkats i ett rådgivande yttrande
av  den  internationella  domstolen  i
Haag  den  8  juni  1996.  Vi  anser  att  de
alliansfria  länderna  i  Europa,  Sverige,
Finland,  Irland  och  Österrike,  bör
avstå  från  medlemskap  så  länge  Nato
bygger  sitt  försvar  på  kärnvapen.  Ett
medlemskap innebär ett medansvar för
dessa kärnvapen.
Vi tar inte ställning till andra former
av samarbete med Nato. Däremot är det
angeläget  att  EU-länderna,  alliansfria
eller  ej,  tar  nya  initiativ  i  kärnvapen-
frågan i linje med Europaparlamentets
resolution  om  massförstörelsevapen
från  2005  och  Blix-kommissionens
rapport. I linje härmed har denna höst
lagts  en  motion  i  riksdagen  om  kärn-
vapenfri zon i Europa (2006/07:U 238,
Susanne  Eberstein  och  Eva  Sonvids-
son).  Här  kan  också  nämnas  att  de
tyska  och  norska  utrikesministrarna  i
en  gemensam  artikel  i  Frankfurter
Rundschau  uppmanat  kärnvapensta-
terna,  särskilt  Ryssland  och  USA,  att
börja  förhandla  om  nedrustning  av
sina strategiska kärnvapen.
Stig Gustafsson. ordf SJMK
Curt Riberdahl, vice ordf  SJMK
Nya initiativ krävs av EU i
kärnvapenfrågan
Juristernas syn på Nato-debatten i Finland och Sverige

13
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
Internationell kris i Vindeln
En kulen helg i november samlades
tolv läkarstudenter från hela Sverige
i  en  stuga  i  det  lilla  samhället
Vindeln  utanför Umeå.  Ett  rollspel
kring   Irans   kärnenergiprogram
och  misstänkta  kärnvapenplaner
skulle äga rum.
Deltagarnavar  Kofi  Annan  och
Mohamed  El-Baradei  från  FN  och
IAEA,  Vladimir  Putin  och  Hu  Jintao
från  Ryssland  och  Kina,  George  W
Bush  och  Ehud  Olmert  från  USA och
Israel,   EU-ländernas   Tony   Blair,
Jacques  Chirac  och  Angela  Merkel
samt Irans religiösa och politiska leda-
re   Ayatollah   Ali   Khamenei    och
Mahmoud  Ahmadinejad.  Företrädare
för olika NGOs och IPPNW var tyvärr
tvungna att lämna återbud till helgen.
I inledningenutkom TT med med-
delandet  att  Iran  testskjutit  en  tom
raket  som  landat  i  Röda  Havet.  Från
Israels och USAs håll blev man myck-
et  upprörda  och  krävde  en  omedelbar
ursäkt för vad som uppfattades som en
klar  provokation.  Irans  ledare  ställde
sig dock oförstående, hävdande sin rätt
att,  i  likhet  med  andra  länder,  prov-
skjuta  sina  arsenaler.  Olmert  krävde
säkerhetsgarantier  för  Israel,  stödd  av
USAoch     EU-länderna,     medan
Ryssland  och  Kina  försökte  mäkla
fred.  FN  och  IAEA hade  fullt  upp  att
mildra alla upprörda känslor hos delta-
garna.
Frågan togs upp i generalförsam-
lingendär debatten snart urartade. Iran
reagerade  starkt  på  att  kallas  för  en
ondskans axelmakt och lämnade mötet
i  protest.  För  att  återvända  till  mötet
krävde man ett uttalande från alla län-
der  utom  USA och  Israel  om  att  Iran
inte är en ondskans axelmakt. Efter en
del  fundering  gick  alla  länder  med  på
detta,  men  där  fick  också  USA  och
Israel nog och lämnade i sin tur mötet.
IAEA meddelarnu  att  man  hittat
spår av höganrikat uran i Iran. En för-
klaring  krävs,  men  Iran  hävdar  att  det
är ett misstag. Dock har både USA och
EU-ländernas underrättelsetjänster fått
rapporter  om  underjordiska  labb  med
höganrikat uran. Iran har dessutom vid
ett  tillfälle  vägrat  släppa  in  IAEAs
inspektörer.  Vid  ett  möte  kommer  FN
och  IAEA  överens  med  Irans  ledare
om  att  IAEA  i  fortsättningen  ska  få
inspektera helt utan restriktioner. Även
de  andra  länderna  är  nöjda  med  detta
tills vidare, och stabiliteten verkar bestå.
FN  har  hela  tiden  arbetat  för  att  få
Iran och USA att träffas enskilt. I bör-
jan  verkar  detta  näst  intill  omöjligt,
men efter en del lobbying kommer ett
möte  till  stånd.  En  viss  upptining  i
relationerna går att se och Irans politis-
ka ledare skakar till och med hand med
USAs president även om dess religiö-
sa  ledare  inte  vill  skaka  hand  med  en
kvinna. Man kommer fram till att Iran
ska överlämna all anrikning av uran till
Ryssland  i  utbyte  mot  att  USA röstar
för att en av säkerhetsrådets roterande
medlemmar  ska  komma  från  ett  mus-
limskt land.
Men  just  som  förslaget  ska  röstas
fram  i  säkerhetsrådetkommer  TT
med  ett  nytt  meddelande:  IAEA  har
fått rapporter om höganrikat uran från
Iran  i  Ryssland.  Det  verkar  som  om
Iran,  Ryssland  och  Kina  samarbetat
med  syfte  att  ge  Ryssland  och  Kina
olja från Iran mot att Iran ska få skydd
under  deras  kärnvapentäcke.  Världen
är  chockad  och  säkerhetsrådets  möte
upplöses.  Nu  är  det  gott  nytt  år  och
rollspelet avslutas.
Övningen  gav  upphov  till  en  hel
del funderingar.Det kunde vara svårt
att  argumentera  för  åsikter  man  inte
stod  för.  Både  George  W  Bush  och
Ehud  Ohlmert  tyckte  att  det  var  svårt
att  agera  omedgörliga  och  kompro-
misslösa, även om de spelade sina rol-
ler med bravur. FN och IAEA arbetade
hårt  med  diplomatin  men  upplevdes
ändå som tandlösa och handlingsförla-
made.  Ryssland  och  Kina  blev  efter
hand tvungna att inse att de inte var så
”goda”  som  de  tänkt  sig  från  början
och  Iran  råkade  hela  tiden  ut  för  hän-
delser  på  hemmaplan  som  de  inte  var
medvetna om. Ett problem är naturligt-
vis att det redan är bestämt hur det ska
gå – alltså var i detta rollspel Iran till-
sammans  med  Kina  och  Ryssland
”skurkländer”.
Allt  som  allt  var  vi  överens  om  att
detta var ett mycket bra sätt att sätta sig
in  i  en  fråga,  fundera  över  olika  aktö-
rers  intressen  och  få  en  helhetsbild  av
en  situation.  Det  var  också  väldigt
roligt  och  skådespelartalangerna  kom
fram hos många! Alla var intresserade
av att göra om övningen och förslag på
nya  ämnen  var  implementeringen  av
NPT  och  situationen  med  Nordkorea.
Kanske något för en internationell kon-
ferens i framtiden!
Marit Hansson
Efter att ha försökt sätta sig in i hur
kärnvapenproblematiken kan lösas
på  toppnivå  genom  rollspelet,  var
det  dags  att  återvända  till  verklig-
heten. Det var dags att se på vad vi
som studenter kan och vill göra. Det
var då frågan dök upp om vad man
som svensk läkarstudent egentligen
kan göra. Svaret blev en blandning
av  konkreta  och  handfasta  mål
kryddade med långsiktiga visioner.
För  att  SLMK  ska  fortsätta  att  vara
slagkraftigt  är  det  viktigt  att  framtida
läkare  känner  till  och  vill  stödja
SLMK.  Därför  ska  det  satsas  på  att
sprida  information  om  SLMK  till
läkarstudenter genom att:
-  Gå  ut  och  informera  termin  1-3  på
varje kårort.
- Skriva en artikel i den lokala medi-
cintidningen som är riktad till studen-
ter.
Intensiva  diskussioner  ledde  fram
till många olika idéer för hur man kan
engagera sig. Planer för lokala aktivi-
teter  är  allt  från  att  genomföra  film-
visning till att kontakta sin ”borgmäs-
tare”  för  att  genomföra  Mayors  for
Peace. På ett nationellt plan finns det
tankar  om  att  förbättra  studenthemsi-
dan, att ta fram T-shirts och planscher.
Internationellt  så  finns  det  möjlighet
att  delta  i  studentmötet  i  Portugal.
Som uppstickare kan nämnas en mini-
bussresa till Faslane för att protestera
mot  Trident,  även  om  detta  än  så
länge bara är på planeringsstadiet.
För  att  ha  ett  fungerande  engage-
mang är det viktigt att känna sig moti-
verad  och  inspirerad  samt  att  man
känner  glädje  inför  det  man  gör.  Det
bestämdes därför att vi ska ha ett nytt
studentmöte  under  våren.  Detta  är
även ett perfekt tillfälle för nya med-
lemmar  att  få  en  övergripande  blick
på  hur  man  kan  engagera  sig,  samt
lära  sig  mer  om  SLMK  och  kärnva-
pen.
Det  är  alltså  lätt  att  konstatera  att
2007 kommer att bli ett mycket intres-
sant & spännande år!
Karin Svensson
Finns det
verkligen något
som en svensk
läkarstudent
kan göra?

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
14
Den  fjärde  december  publicerade  den
brittiska  regeringen  en  vitbok  om
framtiden för landets kärnvapensystem
Trident. I detta dokument beskrivs alla
alternativ  som  parlamentet  har  att
beakta  innan  man  bestämmer  sig  för
hur  landets  massförstörelsekapacitet
bäst  skall  kunna  bibehållas.  I  doku-
mentet talas om en minskning av anta-
let  stridsspetsar  med  20  %  och  total
nedrustning  nämns  inte  ens  som  ett
realistiskt alternativ.
En  reduktion  från  200  atombomber
till 160 är verkligen inte imponerande,
men  är  ändå  tänkt  att  fungera  som
rökridå  genom  att  man  ger  sken  av  ta
sitt  ansvar  i  enlighet  med  NPT  och
nedrustar en del av arsenalen. Vad den
gemensamma  säkerheten  är  i  desperat
behov  av  är  dock  inte  en  marginell
reduktion  av  antalet  stridsspetsar  utan
istället en radikalt förändrad säkerhets-
politik. En politik som vågar ta det för-
sta  steget  på  en  ny,  otrampad  stig.  En
stig utan kärnvapen, utan hot om mass-
förstörelse. En stig där man genom att
utgöra  ett  föredöme  kanske  skulle  ha
större  framgångar  i  nedrustningssam-
tal med Iran och Nordkorea. Tänk vil-
ken chans! Kom, så tar vi den!
Atombombsfabriken AWE
Aldermaston
För  fredsrörelsen  kom  regeringens
ståndpunkt vad gäller Trident inte som
någon   överraskning.   Redan   2002
fanns  dokumentationen  där:  planer  på
nybyggen,   bl.a.   avancerade   forsk-
ningslaboratorier, vid  kärnvapenfabri-
ken  Atomic  Weapons  Establishment
(AWE) Aldermaston, 80 km väster om
London. Sedan dess har en envis kamp
förts för att förhindra byggnadslov för
en ny laserenhet, Orion, där man kom-
mer  att  kunna  simulera  kärnvapenex-
plosioner i laboratoriemiljö. I maj 2005
kunde  aktivister  konstatera  att  arbetet
redan  hade  inletts.  Byggandet  fortgår
trots  att  parlamentet  inte  kommer  att
rösta  om  saken  förrän  tidigast  i  mars
2007.
Försvarsministeriet  har  konsekvent
förnekat att denna storsatsning, med en
budget på över fem miljarder pund hit-
tills, skulle ha något som helst att göra
med  nya  vapen.  Att  förneka  att  ett
beslut  om  att  ersätta  Tridentsystemet
redan tagits, nu när byggnadsprojektet
vid Aldermaston i omfattning kan jäm-
föras  med  det  pågående  bygget    av
Heathrows  femte  terminal,  detta  är  en
utmanande skenhelighet. Enorma kon-
trakt  har  skrivits  med  privata  företag
under  de  senaste  åren,  och  det  är  inte
några   korta   kontrakt   vi   talar   om.
Nybyggena i Aldermaston kommer att
pågå  under  10-15  år;  på  listan  finns
förutom  Orionlasern  också  ett  hydro-
dynamiskt  laboratorium  och  en  av
världens  kraftigaste  datorer.  Att  binda
resurser av denna storlek till en atom-
bombsfabrik  gör  man  inte  om  man
tänkt  sig  en  framtid  utan  bomben,  det
är ett som är säkert.
Brittiska vapen?
Atom-  och  vapenindustrin  är  mäktig
och  arbetet  för  att  säkra  dess  fortlev-
nad  inleddes  för  flera  år  sedan.  Att
AWE Aldermaston till en tredjedel ägs
av    den    amerikanska    vapenjätten
Lockheed Martin är ingen tillfällighet:
de  amerikanska  kontakterna  är  många
och  viktiga.  Konstruktionen  av  både
stridsspetsar  och  ubåtar  är  från  början
amerikansk. Man hyr ca femtio missi-
ler från USA och hela navigations- och
styrsystemet  för  Trident  kontrolleras
från amerikanska baser och satelliter.
Det  finns  dessutom  ett  omfattande
forskarutbyte  mellan  USA  och  Stor-
britannien: omkring 300 besök utbytes
varje  år  mellan  Aldermaston  och  Los
Alamos och Sandia Laboratories i New
Mexico  samt  Livermore  i  Kalifornien.
Det verkar som om den brittiska skatte-
betalaren  pröjsar  för  forskning  och
know-how  som  sedan  används  också
vid  amerikansk  kärnvapenproduktion.
Om  NPT  också  gäller  spridning  av
kunskap  och  ny  forskning  om  kärnva-
pen så är dessa forskarbesök i sig själ-
va ännu ett brott mot detta avtal. Det är
i  alla  fall  helt  klart  att  Storbritanniens
kärnvapenarsenal är allt annat än själv-
ständig.  Och  i  och  med  detta  blir  det
också  mycket  svårt,  om  inte  omöjligt,
att föra en självständig brittisk utrikes-
politik  Alltför  mycket  av  den  militära
infrastrukturen  är  beroende  av  USA
och makthavarna verkar inte intressera-
de av någon förändring. Det är där folk
som du och jag kommer in i bilden.
Block the Builders!
Tidigt  en  höstmorgon  medan  cement-
bilarna  köar  för  att  komma  igenom
säkerhetskontrollen  vid  Aldermaston
står en klunga människor med färggla-
da  flaggor  och  fredsbanderoller  vid
portarna och sjunger för full hals. Innan
poliserna  vet  ordet  av  har  en  hel  hög
mormödrar,  pappor,  studenter  och  en
kvinna i rullstol satt sig tillrätta mitt på
gatan, i vägen för de bilar som köar för
att  komma  in  till  denna  Factory  of
Death, som det står på en av banderol-
lerna.  Några  av  demonstranterna  har
kedjat  fast  sig  i  varandra,  andra  ligger
tysta  med  slutna  ögon.  En  fredlig
aktionsgrupp  med  fokus  på  nybygget
vid Aldermaston genomför sin månatli-
ga  blockad  av  basen.  Flera  personer
grips  och  bärs  bort  under  hejarop  och
applåder. Folk pratar och skrattar, men
är  också  allvarliga  medan  planer  och
nya idéer för nästa månads blockad sli-
pas mot taggtrådsstängslet.
Block  the  Buildersbildades  hösten
2004 och har tillsammans med Womens
Peace  Campaig,  hållit  koll  på  och
protesterat  mot  de  nya  forsknings-
laboratorierna.  Man  har  bland  annat
skickat  in  skrivelser  mot  byggnads-
lovsansökningar,   gjort   namninsam-
lingar, ifrågasatt basens planer på juri-
diska  grunder  samt  ibland  genom
Ännu ett halvsekel av galenskap?
Om framtiden för Trident, Storbritanniens ubåtsbaserade kärnvapen
Hälso- och sjukvårdsarbetare i Glasgow
blockerar North Gate den 23 oktober
under tematWards not wars!

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
15
fredliga  aktioner  hindrat  trafiken  från
att  komma  in.  Mycket  av  den  infor-
mationen om Aldermaston som nu finns
tillgänglig har tagits fram och samman-
ställts  av  Aldermaston  Women,  denna
kvinnogrupp  som  en  gång  i  månaden
sedan  1985  har  slagit  läger  intill  tagg-
tråden  runt  basen.  Hade  det  inte  varit
för  dessa  frivilliga  vapeninspektörer
som  outtröttligt  letar  upp  och  analyse-
rar information om nya projekt, så hade
vi  inte  varit  där  vi  är  idag  vad  gäller
organiserat  motstånd  mot  Trident  och
dess eventuella efterföljare.
Faslane och Coulport – en tung
börda för Skottland
Tridentmissilerna finns idag ombord på
fyra  svarta,  150  meter  långa  ubåtar  av
Vanguardtyp. Varje ubåt, fullt bestyck-
ad, har en förstörelsekapacitet motsva-
rande  350  Hiroshimabomber.  Åtmins-
tone  en  ubåt  är  ständigt  ute  på  patrull
någonstans  i  världen.  Ubåtarnas  hem-
mahamn  är  Faslanebasen,  som  ligger
omkring 45 km nordväst om Glasgow.
När stridsspetsarna inte är fastskruvade
på  missilerna  förvaras  de  i  den  närbe-
lägna Coulportbasen.
Basen,  som  också  hyser  andra  mili-
tära    fartyg,    förser    området    med
omkring  6000  arbetstillfällen,  något
som  lokalt  ofta  används  som  ett  argu-
ment  mot  nedrustning
1
.  I  verkligheten
är det bara 300 - 400 av dessa jobb som
är  direkt  relaterade  till  Trident.  Att
påstå  att  arbetstillfällen  förknippade
med  underhåll  av  atombomber    är  det
viktiga,  är  inget  hållbart  argument  i
debatten  om  nedrustning.  Idag  finns
dessutom helt andra skyddsnät för dem
som  blir  arbetslösa.  För  en  summa
någonstans mellan 25 och 76 miljarder
pund,  dessa  svävande  gissningar  om
hur  mycket  det  skulle  kosta  att  ersätta
Trident,  skulle  man  dessutom  kunna
skapa  bra  många  fler  jobb  än  Trident,
till exempel inom områden som hälso-
vård  eller  förnybar  energi.  För  att  inte
nämna  hur  värdefullt  det  skulle  vara
om  man  började  upprätthålla  inter-
nationell lagstiftning.
Kärnvapnen vid Faslane och Coulport
betraktas  av  flertalet  skottar  som  en
nationell skam och något som inte hör
hemma  vare  sig  i  Skottland  eller  i  det
21:e århundradet. Även om det skotska
parlamentet  med  nuvarande  autonomi
inte  har  någon  makt  över  frågor  som
har med det försvaret att göra, finns det
trots  allt  en  växande  opposition  mot
denna  atomgalenskap  som  Skottland
tvingas vara värd för.
En av de hetaste frågorna i det skot-
ska  valet  i  maj  2007  kommer  säkerli-
gen  att  vara  Trident  och  dess  framtid,
något  som  kan  komma  att  utlösa  en
konstitutionell  kris  om  de  gröna,  det
skotska  nationalpartiet  och  vänstern
tillsammans  får  majoritet.  Det  är  vid
portarna till Faslanebasen som kärnva-
penmotståndet kan spela en avgörande
roll  för  att  göra  det  politiskt  omöjligt
och   fysiskt   besvärligt   att   ignorera
denna  bubblande  vilja  att  en  gång  för
alla nedrusta de brittiska massförstörel-
sevapnen. För gott.
Faslane  365–  en  övning  i  medbor-
garmakt
Den första oktober drog en årslång, rul-
lande blockad av Faslane igång. Under
kampanjen Faslane 365har hittills 420
personer  i  åldern  13  till  94  år  blivit
gripna  för  breach  of  the  peacesom
brottet  benämns  i  Skottland.  Brotts-
rubriceringen blir i sammanhanget ack
så  ironisk,  eftersom  den  används  mot
medborgare  som  försöker  agera  å  den
internationella  lagens  vägnar.  Hittills
har  fyrtio  olika  grupper  från  när  och
fjärran rest till Faslane för att proteste-
ra  mot  de  förberedelser  för  massmord
som pågår här. I mitten av oktober höll
en  grupp  finska  och  svenska  aktivister
fortet  under  nästan  tre  timmar,  rekord
hittills! För var dag som går ökar tryck-
et  på  de  skotska  politikerna,  och  kost-
naden  för  polisstyrkan  blir  alltmer
kännbar, poliser som dessutom i myck-
et håller med demonstranterna.
Varje grupp organiserar sig själv, går
igenom övningar i ickevåld och samar-
bete och kommer med sitt eget budskap
om  hur  Trident  underminerar  just  den
gruppens  arbete  för  en  rättvisare  och
tryggare  värld.  Det  må  vara  miljöför-
störing,  fattigdomsfrågor,  hälsovård
eller rättvis handel. Gensvaret har varit
otroligt  positivt:  lokala  medier  som
aldrig  förut  rört  vid  kärnvapenfrågan
intresserar  sig  plötsligt,  lokala  freds-
grupper  har  vuxit  och  revitaliserats,
och  basen  har  blockerats  effektivt.
Faslane  365  ger  en  inriktning  och  en
ram  för  olika  gruppers  självständiga
aktioner,  som  blir  slagkraftiga  just  för
att de får en plats i en årslång kampanj.
Faslane 365 kommer att hålla på till
den 30 september, om vi inte dessförin-
nan  lyckas  bli  kvitt  Trident,  förstås.
Den 25 och 26 januari 2007 blockeras
Faslane  av  läkare,  sjuksköterskor  och
annan  sjukvårdspersonal.  (För  mer
information: kontakta  healthprofessio
nals@faslane365.org.)
Medan regeringens vitbok hävdar att
omständigheterna i världen inte tillåter
fullkomlig   nedrustning   av   Trident,
menar jag att vi möjliggör nedrustning
genom att inleda en demontering av de
brittiska   kärnvapnen.   Tänk   vilken
chans! Kom, så tar vi den!
Anna-Linnéa Rundberg
ursprungligen från Åland,
bor och arbetar i Skottland som
tränare i ickevåld och direkt-aktioner.
För mer information:
www.faslane365.org
www.tridentploughshares.org
www.blockthebuilders.org.uk
www.aldermaston.net
www.nukewatch.org.uk
1
När britterna för omkring 150 år sedan slutade
hänga  folk  så  måste  ju  en  del  bödlar  ha  blivit
arbetslösa.  Ändå  valde  man  att  ta  bort  döds-
straffet.
HMS Vengeance kommer genom Rhu Spit in till Faslane den 6 november 2006.

16
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
IPPNW: Nordkoreas kärn-
vapenprov
“The  DPRK’s  nuclear  test  must  be
seen as a wake-up call to the other
nuclear  weapon  states,  who  must
no   longer   avoid   negotiating   a
Nuclear Weapons Convention to rid
the   world   of   these   genocidal
weapons.  The  International  Court
of     Justice     has     unanimously
declared  that  they  have  an  obliga-
tion  to  do  so  under  international
law.”
IPPNW Co-Presidents
Gunnar Westberg and Ime John
issued this statement
on behalf of the Board
of IPPNW on October 9, 2006,
www.ippnw.org
Pakistan: Khan-ligan
smugglade kärnvapen-
teknologi
Abdul  Qadeer  Khan  (71)  är  veten-
skapsman,  den  pakistanska  atom-
bombens  fader,  nationalhjälte,  leda-
re  för  smuggling  av  kärnvapentek-
nologi  och  prostatacancerpatient.
Han  lever  nu  i  husarrest  i  sin  villa
utanför  Islamabad,  benådad  av  lan-
dets president. Khan är ansvarig för
”the  single  worst  case  of  prolifera-
tion  in  the  past  50  years”.  Vill  man
anrika uran till atombomber behöver
man framför allt massor av centrifu-
ger. Khan har skaffat vitala delar till
sådana  centrifuger  till  sitt  hemland
Pakistan men också till Iran, Libyen
och Nordkorea. Han kunde göra det
tack vare sina kontakter med fysiker,
ingenjörer, affärsmän och kriminella
i bl.a. Japan, Kina, Sydkorea och f.d.
Sovjetunionen.
Bulletin of the Atomic Scientists
2006;62(6 Nov/Dec):25-41.
Storbritannien:      Förnya
eller skrota Trident?
När  du  läser  detta  så  har  kanske
regeringen  i  London  fattat  beslutat
att  avsluta  eller  förnya  det  ameri-
kansk-engelska  systemet  Trident
som  består  av  ubåtar  bestyckade
med   kärnvapenbärande   missiler.
Jag skrev om det i förra numret av
LMK.  Så  här  skriver  aktionen  The
Big Trident Debate:
“Trident   is   Britain’s   nuclear
weapons  system.  It  was  brought
into  service  during  the  1990s,  and
is  expected  to  reach  the  end  of  its
service life in the 2020s. A replace-
ment for the system is likely to take
around 14 years to develop, and the
government  has  said  that  it  will
take   a   decision   on   this   matter
before the end of this year.
Last year, the government prom-
ised  that  there  would  be  a  full  and
open   debate   on   the   future   of
Britain’s  nuclear  weapons.  Since
then,  there  has  been  considerable
demand from all points of view for
a genuine public and parliamentary
debate but the government has done
nothing  to  ensure  that  this  hap-
pens.”
Det  är  bara  763  personer  som
undertecknat  manifestet  (19/11).
Om det inte är för sent, läs också du
manifestet  och  skriv  på  om  du
håller med. Richard Horton, redak-
tör för The Lancethar gjort det (och
jag också).
The Big Trident Debate
http://www.bigtridentdebate.org.uk/
USA: Var finns kärn-
vapnen?
På 1960-talet hade USA kärnvapen i
17  länder.  Den  allmänna  nedrust-
ningen  har  medfört  att  kärnvapnen
nu  är  baserade  i  12  delstater  i  USA
och  i  6  europeiska  länder:  Belgien,
Holland,    Italien,    Storbritannien,
Turkiet  och  Tyskland.  Armén  och
marinkåren  har  inte  längre  några
kärnvapen; bara flygvapnet och flot-
tan.  Flottan  har  en  bas  för  kärnva-
penbestyckade  ubåtar  på  ostkusten
och  en  på  västkusten.  Inga  ytfartyg
är  längre  bestyckade  med  kärnva-
pen.
Bulletin of the
Atomic Scientists
2006;62(6 Nov/Dec):57-58.
Egna  minnen:1979-1980  var  jag
gästforskare    vid    University    of
Miami och bodde med fru och dotter
vid  Sunset  Drive,  Miami,  Florida.
När vi satt på balkongen på kvällar-
na  och  åt  middag  kunde  vi  se  B-
52:orna  från  det  strategiska  bomb-
flyget    gå    in    för    landning    på
Homestead   Air   Force   Base.   B-
52:orna  var  lätta  att  skilja  från  de
civila  planen  på  väg  mot  Miami
Airport:  B-52:orna  hade  speciella,
gigantiska  vingar  som  satt  långt
fram. Redan då klagades det över att
bombplanen  var  så  gamla:  B-52  är
en  1950-talsprodukt  och  piloterna
var ofta yngre än planen de flög! Det
känns  märkligt  att  B-52  fortfarande
är kärnan i atombombflyget, men det
är förvisso bra att USA inte utveck-
lat några nya, stora bombplan.
Libanon: Klusterbomber
Efter Vietnam, Kosovo och Irak har
södra  Libanon  blivit  det  senaste
skräckexemplet  på  följderna  av  att
det  internationella  samfundet  inte

kapprustningen  var  i  full  gång.
Även  i  Sverige  fanns  de  som  hade
planer på att förse landet med kärn-
vapen.  Martinsons  versepos  om  en
resa  från  en  katastrofdrabbad  jord
mot  en  ny  katastrof  i  rymden  var
enligt  honom  själv  en  varning  till
mänskligheten.  Han  såg  inte  bara
faran  med  atomvapnen  utan  också
människans tendens att förstöra jor-
den  på  alla  sätt.  Miljöförstöringen
upplevdes    av    den    profetiske
Martinson    som    ett    reellt    hot
redan på 1950-talet.
I  dag  finns  det  all  anledning  att
åter  aktualisera  Aniaras  budskap.
Allt fler ledande forskare sällar sig
nu till varnarnas skara och talar om
drastiska  klimatförändringar  som
en  följd  av  växthuseffekten.  Vi
måste  vakna  och  inse  att  allt  inte
kan fortsätta som förut.
Trots  att  det  kalla  kriget  är  slut
lever vi inte i en kärnvapenfri värld.
Tvärtom  håller  flera  länder  på  att
förbereda en modernisering av sina
kärnvapen  och  antalet  kärnvapen-
stater har vuxit. Det internationella
arbetet  för  provstopp,  icke-sprid-
ning och nedrustning har stannat av
trots  att  det  just  nu  finns  27  000
kärnvapen   i   världen.   Massför-
störelsevapenkommissionen   med
Hans  Blix  som  ordförande  lade
nyligen fram en rapport där man bl
a  konstaterade  att  vi  måste  arbeta
för  att  både  innehav  och  använd-
ning    av    kärnvapen    förbjuds.
Harry  Martinson-sällskapet  vill
på Aniara-dagen allvarligt uppmana
världens  politiker  och  makthavare
att  omedelbart  börja  arbeta  för:
att  avskaffa  alla  kärnvapen  på
jorden att hejda den accelereran-
de miljöförstöring som hotar vår
gemensamma framtid.
Till    slut    vill    vi    med    Harry
Martinsons  ord  fråga:  Hur  ska  den
tid  se  ut  som  förändrar  oss  själva
sedan vi bortom all gräns förändrat
världen?”
Harry Martinson-sällskapet
(http://www
.harrymartinson.org/)
Norge:  Kampanj  för  för-
bud mot kärnvapen
”I  regi  av  Norske  leger  mot  atom-
våpen, Den norske Pugwash-komité
og  Nei  til  atomvåpen  ble  det  24.
oktober  lansert  en  kampanje  for  et
forbud mot atomvåpen.
Norske  leger  deltar  aktivt  i  kam-
pen  mot  atomvåpen.  Forebygging
av  misbruk  av  atomenergi  er  den
beste  måten  å  unngå  katastrofer
med atomvåpen.”
Torunn Janbu,
Tidsskr Nor Lægeforen
2006;126:2999
Nordkorea: Svensk teknik
avslöjade kärnvapenprov
”Det svenska system som skickades
till     Sydkorea     bekräftade     att
Nordkorea  provsprängt  en  kärn-
laddning.  Radioaktivt  xenon  hitta-
des   med   hjälp   av   den   svenska
utrustningen.   En   av   dem   som
utvecklade  utrustningen  var  Tuula
Larsson.  Läs  om  utrustningen  och
Tuula Larsson i Ny Teknik:
www
.nyteknik.se/art/47842
respektive
www.nyteknik.se/art/47843”
Pugwash
nyhetsbrev 10 november 2006
Sverige: TV-serien
Planeten
TV-serien     Planeten     finns     på
Internet med många kommentarer:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=
55174&lid=puff_697832&lpos=las-
merDet handlar om hoten mot jor-
den,  och  hur  vi  kan  arbeta  för  att
skydda vår planet.
Sverige:    Uttalande    på
Aniara-dagen den 12 okto-
ber 2006
”Den 12 oktober är det 50 år sedan
nobelpristagaren  Harry  Martinsons
epokgörande diktverk Aniara publi-
cerades.  Då  hade  de  första  väte-
bomberna  testats  och  kärnvapen-
reagerar  mot  klusterbomber.  Sedan
vapenstilleståndet  i  augusti  har  3-4
människor per dag dödats av kluster-
bomber,  en  tredjedel  av  dem  barn
som  plockat  upp  dessa  ofta  grällt
färgade,   ibland   boll-lika   objekt.
Nästan  hälften  av  klusterbomberna
fungerar  inte  utan  slår  ned  utan  att
explodera och fungerar sedan i prak-
tiken som landminor. Klusterbomber
måste förbjudas!
The Lancet
2006;368:1468
(3 November 2006)
Irak: 650  000 extra döds-
fall enligt The Lancet
En överdödlighet på nästan 100 000
dödsfall  rapporterades  i  Irak  för
perioden  mars  2003  –  september
2004. Denna uppgift har nu uppdate-
rats  genom  en  nationell,  randomise-
rad  studie  av  50  kluster  om  vardera
40  hushåll.  Data  från  47  kluster
kunde användas och bestod av 1849
hushåll, 12801 individer, 1474 föds-
lar och 629 dödsfall. Den årliga mor-
taliteten  före  och  efter  invasionen
var  5,5  respektive  13,3  per  1000.
Ökningen  av  dödsfall  från  invasio-
nen och fram till juli 2006 beräknas
till 654  965 (95 % konfidensintervall
392  979–942  636).  Av  de  extradöds-
fallen berodde 601  027 (426  369–
793  663) på våld, oftast vapen.
The Lancet
2006;368: 1421-1428
(21 October)
Norge
”Krig  er  en  epidemi  som  har  herjet
menneskeheten  altfor  lenge.  Leger
og  andre  må  bruke  sine  kunnskaper
til  å  bidra  til  en  slutt  på  denne  epi-
demien  og  til  å  befri  verdens  folk
fra  den  stadig  overhengende  faren
for at atomvåpen kan bli brukt.”
Tordis Sørensen Høifødt
och Bjørn Hilt rapporterar
från IPPNW:s kongress 2006 i
Tidsskr Nor Lægeforen
2006; 126: 2833
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
17

18
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling af års-
kontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside:www.dlmk.dk
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf.  36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf.  45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail: cbuhmann2002@yahoo.com
International councillor:
Lars Folmer Hansen
Dalmosevej 23
2400 København NV
Tlf. 33 15 82 99
E-mail: folmer@dadlnet.dk
DLMK:s
Bestyrelse
Povl Revsbech ved DLMK:s Landsmøde i augusti

Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
19
SLMK:s  STYRELSE
2007 – 2008
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Co-presidentGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNW413 19 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Sara Smedegård, Geijersgatan 20C, 652 18 Karlstad,
tel 054-10 12 02, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr, 217 54 Malmö,
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Johannes Norberg, (Studentrepresentant)
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå, tel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@gmail.com
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Önsbacken 13, 791 94 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32  Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel +  fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 17, 824 43 Hudiksvall,
tel 0650-311 95, mobiltel: 0733-42 31 10
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör och kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner, (sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@sll.se
Thomas Silfverberg, Gustafsvägen 4,  169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org

POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91  PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Hösten  2006  gjordes  ett  försök  att  arrangera  en  resa  till
Teheran med en  kvalificerad IPPNW-delegation på över tjugo
läkare   och   studenter   från  Australien,   Indien,   Pakistan,
Turkiet,   Malaysia,   USA,   Sverige,  Norge,   Finland   och
Tyskland.  Tyvärr  fick  resan  ställas  in.  Sannolikt  var  besluts-
fattare på högsta nivå i Iran inte övertygade om vårt  syfte med
besöket.
Nu  görs  en  ny  satsning  med  en  delegation  från  enbart
Sverige. Vi reser  för att sondera förutsättningarna för att sam-
arbeta   med  den   medicinska   organisationen   Society   for
Chemical Weapons Victims  Support(SCWVS), som skapades
2002  för  att  stödja  offren  för  senapsgasattackerna  under  kri-
get  mellan  Iran  och  Irak.  SCWVS  framhåller  i  sin  program-
förklaring  vikten  av  samarbete  mot  massförstörelsevapen.
Ihärdigheten från  SLMK:s sida har till sist gett resultat och
gruppen välkomnas nu till Iran. Man kommer vid besöket att
studera  de  medicinska  konsekvenserna  av  gasattackerna  mot
iranska soldater och civilbefolkning på 1980-talet. Vi kommer
även  att  samtala  kring  frågan  om  affiliering  av  SCWVS  till
IPPNW. Ett önskemål är att en IPPNW-delegation ska kunna
besöka Iran  senare i vår.
SLMK:s  roll  som  dörröppnare  är  viktig.  Ekonomiskt  stöd
från Hiroshimauppropet 2006 är en förutsättning för projektet.
Besöket  kommer  att  ske  i  slutet  av  januari  och  rapport  kom-
mer i LMK.
Hans Levander
Uppsala
Gösta Arturson, professor emeritus och tidigare ordförande i SLMK, intervjuas i Uppsala av ett iranskt TV-team om sina erfarenheter av  att
vårda senapsgasskadade iranska soldater. Soldaterna vårdades 1984 på brännskadeavdelningarna vid UAS och KS.
Foto: Hans Levander
IPPNW på väg till Iran
SLMK:s ihärdighet har gett resultat
Ladda ner PDF