Text från PDF
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 107 DECEMBER 2006
Dörren öppen för en ökad militarisering
av rymden
– Läs om USA:s nya rymd-doktrin
Illustration: US Department of Defense
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 107, december 2006
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 GUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (108): 15 februari, 2007
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
Now it is up to Sweden! Claes
Andreasson in an article on the US –
Indian nuclear cooperation points out
that Sweden is a member of the
Nuclear Suppliers group and as such,
Sweden has an obligation to protest
against the treaty between USA and
India, because the treaty is a threat to
non-proliferation. Gunnar Westberg,
in his comment on the article, reminds
us that the treaty will increase India’s
potential nuclear capacity consider-
ably and presents a list of what can be
done.
Getting new members to IPPNW and
SLMK is an important task. In the
leading article, John Henriksson re-
ports about the successful efforts of
Swedish SLMK-students to attract
new members. In two other articles we
can read about meetings where cre-
ative students, in addition to more tra-
ditional workshops, also use role
games as a way of learning about
power relations between nations.
The new US space policy opens the
door to militarization of outer space. If
nukes are deployed in space they will
be used, sooner or later. This is a sin-
ister statement, but Claes Andreasson
in his article The Pearl Harbor of
Space, shows that the risks are real
and should be much more extensively
discussed.
Faslane 365means a year of protests
against UK nuclear weapons. The
British government is about to take
the formal decision necessary to start
a programme for the renewal of the
Trident nuclear submarines. There is
an urgent need to get an open debate
and therefore the protests by NGOs at
the Faslane submarine base are very
important. Read Anna-Linnéa Rund-
berg’s article on the future of Trident.
Finally, do read Inge Axelsson’s revi-
ew of articles on nuclear weapons in
international journals and papers.
There is a report on The Big Trident
Debate, and much more of great inter-
est to all those who keep fighting
against nukes.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbilden visar ett militärt rymd-
flygplan och illustrerar den pågående
milatariseringen av rymden. Enligt
Pentagon skulle ett rymdflygplan inte
innebära ett brott mot fördraget om
yttre rymden eftersom det inte skulle
vara stationerat i rymden. Läs Claes
Andreassons artikel om USA:s nya
rymd-doktrin.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
108 15/2 -07mars
109 1/5 -07juni
110 15/9 -07oktober
111 1/12 -07December
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 18.
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2007:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 107
Gör som studenterna, värva en ny medlem4
Ledare
Rymdens Pearl Harbor5
Om USA:s nya rymd-doktrin
USA:s kärnavtal med Indien7
• Nu är det upp till Sverige
• Stopp röt musen!
• Svensk uranexport möjlig – men
inte för kärnvapen
MITTUPPSLAGET
USA:s nya rymddoktrin öppnar dörren för
en ökad militarisering av rymden10
Nya initiativ krävs av EU i kärnvapenfrågan12
Juristernas syn på Nato-debatten
i Finland och Sverige
Global Health Alert12
Kärnvapen är skadligt för din hälsa
Internationell kris i Vindeln13
Finns det verkligen något som en svensk
läkarstudent kan göra13
Ännu ett halvsekel av galenskap?14
Om framtiden för Trident, Storbritanniens
ubåtsbaserade kärnvapen
Internationell utblick16
DLMK:s bestyrelse18
SLMK:s styrelse
2007-200819
BAKSIDA
SLMK-besök i Iran20
BILAGA
SLMKs verksamhetsberättelse 2005-2006
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
Gör som studenterna,
värva en ny medlem!
Mitt första minne av kärnvapen och
storpolitik är inte en radioröst som
rapporterar om kärnvapenattackerna
mot Japan 1945. Jag har inte ens något
minne av kalla kriget. Något jag dock
minns var när Boris Jeltsin tog makten
i Ryssland efter Michail Gorbatjov.
Det tyckte jag var jobbigt. Jag hade ju
just lärt mig den gamles namn, det var
sommaren innan jag började skolan.
För ett par veckor sedan, på väg
hem från SLMK:s styrelsemöte i
Karlstad, träffade jag en kompis. När
vi var tio år var ett av våra stora nöjen
tillsammans att tälta och ha heta poli-
tiska diskussioner. Nu är han engage-
rad i ett stort politiskt ungdomsför-
bund och snart yrkespolitiker. Jag
berättar vad jag gjort under helgen och
i vilken förening jag är aktiv, Svenska
läkare mot kärnvapen. ”Det låter...
smalt”, säger han. Det kan man kan-
ske tycka svarar jag och berättar var-
för just läkare engagerar sig för en
kärnvapenfri värld. Hur många tror
du vi är, frågar jag. ”Tja, 300 kanske”.
3360 säger jag. ”Oj, det var värst”
säger han.
Beslutsfattare är en mycket viktig
målgrupp för SLMK och IPPNW. Vi
vill nå fram med vår kunskap om de
medicinska konsekvenser användan-
det av kärnvapen har. Men unga poli-
tiker, blivande beslutsfattare, tror jag
är några vi har missat att uppmärk-
samma. Vad skulle det ha betytt om
Göran Persson blivit en aktiv kärnva-
penmotståndare när han var tjugo?
Skulle Sveriges politik ha varit annor-
lunda den senaste tio åren? Kanske.
Det är svårt att lära gamla hundar sitta.
SLMK har en aktiv studentgrupp,
nu större än på länge. Under hösten
hölls ett studentmöte utanför Umeå,
där man kom fram till ett antal mål,
främst fokuserade på rekrytering. Till
målen hör att gå ut till termin 1-3 på
varje läkarprogram och informera om
vad SLMK är, vad vi vill och vad man
kan få tillfälle till i SLMK. För vi har
unika möjligheter som studenter i
SLMK. I vilket annat sammanhang
skulle en obetydlig svensk medicin-
student få träffa en nordkoreansk dito
för att prata i timmar? Uppvakta Irans
ambassad? Resa till nästan alla kärn-
vapenstater för att diskutera med stu-
denter och folk på gatan? Jag som
aktiv student har utvecklats och lärt
mig massor under de knappa två år
som gått, sedan jag först hörde talas
om föreningen.
För att återgå till början: varför är
jag då aktiv för en kärnvapenfri värld,
när jag inte ens minns kalla kriget?
Kärnvapen är fruktansvärda. Effekten
om ett enda av dem används är mer än
katastrofal – för många, många indivi-
der. Men för mig är de fruktansvärda
även när de inte används. Kärnvapen
tar upp oerhörda resurser. Ett aktuellt
exempel är ersättningen av Storbritan-
niens gamla u-båtsbaserade kärnvapen
med nya. Den uppgraderingen kostar
kulor: 25 miljarder pund är en siffra
som nämns. Vad skulle de resurserna
kunna göra, om de exempelvis satsa-
des på FN:s millenniemål? Sjukvård?
Medicinsk forskning på icke kommer-
siellt intressanta områden?
För mig arbetar SLMK med samma
grundläggande problem som många
andra organisationer, som t ex Afrika-
grupperna, Läkare utan gränser och
Plan Sverige. Men vi gör det från ett
annat håll. Vi försöker lösgöra resur-
ser bundna i något destruktivt, nämli-
gen kärnvapen, övertygade om att
dessa resurser kan användas bättre.
Och du, gör som studenterna under
nästa år. Värva en medlem!
Johannes Norberg
Studentrepresentant, SLMK
johannes.norberg@gmail.com
5
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
”Rymdens Pearl Harbor”
Om USA:s nya rymd-doktrin
– Innan George Bush lämnar Vita
Huset får vi sannolikt se åtminstone
en prototyp till ett attackvapen i
rymden, säger USA:s förre biträdan-
de försvarsminister Philip Coyle,
sedan administrationen offentlig-
gjort sin nationella rymdpolicy.
I ett försök att undvika publicitet
tillkännagav Bushadministrationen
sin nya nationella rymdpolicy bara
timmarna före en långhelg i slutet
av oktober: ”Under detta århundrade
kommer de nationer som effektivt
tar tillvara rymden möjligheter att få
ökad välgång och säkerhet, och
dessutom ett ansenligt övertag över
dem som inte gör det.” Vita Huset
slår också fast att för USA är det
lika viktigt att ha handlingsfrihet i
rymden som i luften och till sjöss.
Alla nationer har rätt att utforska
och använda den yttre rymden för
fredliga syften enligt den nya dok-
trinen, men ”förenligt med denna
’fredliga’ princip är att USA har rätt
till försvar och underrättelseverk-
samhet för att uppnå sina nationella
intressen”.
– Den stora skillnaden mot den
policy som Clintonadministrationen
lade fram 1996 ligger i retoriken.
Den här administrationen talar om
att dominera militärt i rymden. USA
känner inget behov av att konsultera
någon annan om hur rymden ska
användas, säger förre biträdande
försvarsministern Philip Coyle till
Infobladet. Han hänvisar till hur den
nya doktrinen slår fast att ”Förenta
Staterna kommer att motsätta sig
nya juridiska överenskommelser
eller andra restriktioner som förbju-
der eller begränsar USA:s tillgång
till, eller utnyttjande av rymden”.
Och om nödvändigt ”förvägra våra
motståndare sådan handlingsfrihet”.
– I grunden innehåller doktrinen
inget nytt, säger Bruce Gagnon som
sedan snart tjugofem år leder orga-
nisationen Global Network Against
Weapons and Nuclear Power in
Space.Han tillägger att Pentagon
och militärindustrin i många år pla-
nerat för en militarisering av rym-
den.
– Som svar på en fråga från mig,
fortsätter Bruce Gagnon, sa en högt
uppsatt representant för försvarsde-
partementet redan för tio år sedan
att en militarisering inte är ett tek-
niskt, utan ett politiskt problem: ”Vi
har ännu inte fått tillstånd att skicka
upp våra vapen. Men förr eller sena-
re kommer någon att attackera en av
våra satelliter, och det kommer att
ge oss det tillfälle vi har väntat på
för att få placera ut våra vapen.” Det
låter ungefär som 11 september,
eller hur.
Rumsfeld och rymden
– I själva verket, säger Bruce
Gagnon, är rymden redan nu milita-
riserad. Under det inledande skedet
av den amerikanska invasionen av
Irak för drygt tre år sedan – Shock
and Awe– användes rymdteknik till
sjuttio procent för att styra vapnen
mot sina mål.
– Efter Vietnamkriget blev det
omöjligt för USA att sätta in stora
marktrupper i en väpnad konflikt.
Allmänheten ville inte se omfattan-
de förluster i döda och skadade.
Pentagon valde istället att visa sin
makt från rymden, säger Karl
Grossman, journalistprofessor på
State University of New York,som
skrivit flera böcker om militarise-
ringen av rymden, bland andra
Weapons in Space (2000).
I januari 1991, just när den nu
avgående försvarsministern skulle
tillträda sin tjänst i Pentagon, pre-
senterade den så kallade andra
Rumsfeldkommissionen en rapport
som varnade för att USA riskerade
att utsättas för ett ”rymdens Pearl
Harbor”. Kommissionen påpekade
också att definitionen av fredligt
användande av rymden borde tolkas
som ”icke-aggressivt”, varför mili-
tära rutinuppdrag i yttre rymden till
försvar av nationen måste tillåtas.
”USA bör också se över existerande
avtal, mot bakgrund av det ökade
behovet av ytterligare avskräckande
kapacitet i rymden.”
Formuleringarna skiljer sig
något, men tankarna återfinns i den
nya rymddoktrinen.
Philip Coyle tror att vi kommer att få se
åtminstone en prototyp till attackvapen i
rymden inom de kommande åren. Coyle
var biträdande försvarsminister 1994-
2001, och arbetar numera som rådgivare
för Center for Defense Information.
Foto: Department of Defense
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
6
Glänsande småsten
I början av 1980-talet förde några
forskare på Lawrence Livermore-
laboratoriet fram tanken att skicka
upp tusentals raketdrivna kartescher
1
i rymden, där var och en skulle
kunna frontalkrocka med en inkom-
mande fientlig missil långt innan den
nådde sitt mål.
När förre presidenten Ronald
Reagan introducerade Stjärnornas
Krig(SDI) 1988 fanns idén kvar
under namnet Brilliant Pebbles.Ut-
över att kollidera med missiler skul-
le samtliga de fyra tusen satelliterna
i systemet också skydda amerikan-
ska rymdtillgångar, kunna attackera
liknande sovjetiska satelliter och
användas för spionuppdrag. Satel-
literna skulle kontrolleras från jor-
den, men även kommunicera med
varandra och enskilt kunna attacke-
ra ett mål.
Den dåvarande försvarsministern
Richard Cheney kallade Brilliant
Pebblesför Vita Husets number one
project.Bara något år senare med-
delade SDI-chefen George Monahan
att systemet skulle bli det första som
sjösattes inom det kommande mis-
silförsvaret.
Men 1993 kom bakslaget då presi-
dent Clinton systematiskt började
skära i budgeten för de ”lysande ste-
narna” och teknologin lades på hyllan.
– Rymddelen av missilförsvaret,
ofta kallat Brilliant Pebbles,kan nu
bli det första vapensystem som
administrationen skickar upp i rym-
den, säger förre biträdande försvars-
ministern Philip Coyle.
Bruce Gagnon tror att det finns
stora förhoppningar om militära
varianter på det nya rymdflygplan
som på sikt ska ersätta rymdfärjorna:
– De skulle kunna använda rym-
den för att nå sitt mål mycket
snabbt. Genomföra sin attack i en
annan del av världen. Därefter via
rymden återvända till USA, säger
han.
Fördraget om yttre rymden
EnligtOuter Space Treatyfrån 1967
är det förbjudet att placera kärnva-
pen och andra massförstörelsevapen
i en omloppsbana i yttre rymden.
USA ger skrivningen en ganska vid
tolkning.
– Ett rymdflygplan på väg att
släppa bomber över Kina skulle inte
bryta mot avtalet, säger Bruce
Gagnon, eftersom det inte är statio-
nerat i rymden, utan bara passerar
genom den. På samma sätt anser sig
USA kunna placera ut till exempel
ett rymdbaserat laservapen, efter-
som det inte är ett massförstörelse-
vapen utan enbart har selektiv ver-
kan.
För att täppa till kryphålen i avta-
let, försöker Kanada tillsammans
med Kina och Ryssland att driva
igenom att allaslags vapen skulle
vara förbjudna i rymden.
– USA har aktivt blockerat alla
ansträngningar att nå fram till nya
avtal när det gäller rymden, säger
Philip Coyle. Det förefaller onekli-
gen också som om Bushadmini-
strationen skulle vilja säga upp
Outer Space Treaty.
– Ryssland, Kina och EU har
insett vad Förenta Staterna håller på
med, säger Bruce Gagnon. Ingen av
dem vill att USA ska kontrollera och
dominera rymden, varför de känner
ett behov att börja utveckla sin egen
rymdteknik för att konkurrera med
USA. Jag tror därför att vi kommer
att få uppleva en ny kapprustning.
Vilket också är precis vad USA vill,
eftersom det rättfärdigar att vi spen-
derar enorma summor på rymdva-
pen.
I 1996 års rymdpolicy slog Clin-
tonadministrationen fast att kärn-
energi skulle kunna krävas i samband
med rymduppdrag. Den nya policyn
uttrycker det istället: ”Där kärnener-
gi kan användas och avsevärt för-
bättra rymdexploatering eller opera-
tionell kapacitet, skall Förenta
Staterna utveckla och använda såda-
na system.”
– Pentagon har redan sagt att
kärnenergi är nödvändig för att det
ska vara möjligt att använda hög-
effektiva laservapen i rymden, på-
pekar Bruce Gagnon. Sådana vapen
behöver en stor mängd energi, och
när de ska laddas upp igen finns
enligt försvarsdepartementet inget
alternativ till en kärnreaktor.
Mellanårsval
Bara några veckor efter publicering-
en av rymdpolicyn, återtog det
demokratiska partiet kontrollen
över både representanthus och
senat.
– Jag ser inte att en demokratiskt
dominerad kongress skulle lösa det
här problemet, säger Karl Grossman.
Demokraterna betraktas ofta som
svaga när det gäller försvar och
nationell säkerhet, och skär ogärna i
försvarsanslagen. De är dessutom
måna om de arbetstillfällen som för-
svarsindustrin erbjuder och förvän-
tas därför inte göra någon radikal
politisk kursändring.
– Bush hade bråttom att sjösätta
det markbundna missilförsvaret.
Han placerade ut missiler i Alaska
och Kalifornien, påminner Bruce
Gagnon. Demokraterna skulle ha
skyndat litet långsammare, fortsatt
att forska och utveckla dessa vapen,
men så snart ett nytt vapenslag är
färdigt att placeras ut, kommer de
att göra det.
Det amerikanska försvarsdepar-
tementet har avböjt att kommentera
rymdpolicyn, men alla de som
Infobladet talat med är överens om
att den nya doktrinen öppnar dörren
för en ökad militarisering av rym-
den, redan inom de kommande åren.
– Jag tror att det är oundvikligt
att vi får uppleva en väpnad konflikt
i rymden, avslutar Karl Grossman.
Om vi ska lära av historien måste vi
utgå från att om man placerar ut
vapen i rymden, så kommer dessa
en dag också att användas.
Claes Andreasson
Los Angeles
1
Kartesch: eg. skrotfylld projektil för verkan
mot levande mål på nära håll (NE)
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
7
USA:s kärnavtal med Indien
Nu är det
upp till Sverige!
– Nu är det upp till Sverige och de
andra länderna i Nuclear Suppliers
Group(NSG) att stoppa USA:s
kärnavtal med Indien, säger Daryl
Kimball på Arms Control Associa-
tion, en av de amerikanska organi-
sationer som är kritiska till överens-
kommelsen. Länder som försvarar
principen om ickespridning bör
säga: vi har inget emot att Indien
utökar sin civila kärnkraft, men
det måste ske enligt de regler som
vi förväntar oss av andra, ansvars-
fulla nationer.
Avtalet om samarbete för civil kärn-
kraft mellan USA och Indien godkän-
des i början av december med över-
väldigande majoritet av den ameri-
kanska kongressen. Beslutet kräver
ett undantag i 1954 års Atomic
Energy Act. Denna förbjuder handel
med länder som inte skrivit under
NPT, och som inte accepterar de
säkerhetsregler som finns inskrivna i
riktlinjerna för Nuclear Suppliers
Group, en organisation som grunda-
des 1975 och där bland andra Sverige
är medlem.
– Av ekonomiska skäl förespråkar
Storbritannien, Ryssland och Frank-
rike en uppgörelse, men många andra
NSG-länder hyser farhågor för avta-
let, säger Daryl Kimball. Det krävs
ett enhälligt beslut för att ända grup-
pens riktlinjer. Visserligen är de fri-
villiga, varför USA skulle kunna
strunta i ett beslut som går dem emot.
Så sent som förra året begick
Ryssland ett flagrant brott genom att
sälja ett stort parti uran till Indien.
– Trots det står mitt hopp till NSG,
fortsätter han. Det är osannolikt att
den amerikanska kongressen skulle
förkasta Vita Husets förslag.
Kampanjbidrag
– USA:s nationella säkerhet och eko-
nomiska framtid skulle gynnas av ett
starkt och bestående samarbete med
Indien, påpekade senator Richard
Lugar, för närvarande republikansk
ordförande i senatens viktiga utrikes-
utskott. Han kallade planen för en
”hållbar stimulans för Indien att avstå
från fortsatta provsprängningar”, och
framhöll vikten av ”nära samverkan
med Förenta Staterna för att stoppa
ytterligare spridning av kärnvapen”.
I senaten röstade enbart tolv leda-
möter mot avtalsförslaget. En av dem
var den demokratiska senatorn
Barbara Boxer.
– Vi belönar en nation som vägrat
skriva under Ickespridningsavtalet,
och ger det resurser att producera
ytterligare kärnvapen, sa hon under
utskottsförhören i våras.
– Genom att göra ett undantag i
våra exportregler försvagar vi perma-
nent vår ickespridningspolicy, liksom
vår trovärdighet i dessa frågor, påpe-
kade senator Jeff Bingaman, som
också röstade nej.
– Avtalet tillåter samarbete med
Indiens civila kärnprogram och inne-
bär ett slut på Indiens nukleära isole-
ring men utan att allvarligt äventyra
fyra årtiondens framsteg för icke-
spridning, sa senator Joe Biden, en
av de demokrater som röstade för
avtalet.
Att det politiska motståndet är så
svagt har sin förklaring enligt Daryl
Kimball:
– De kongressledamöter som har
ambitioner att ställa upp i president-
valet 2008, som senator Joe Biden
och senator John Kerry, stödde aktivt
avtalet, om än med vissa reservatio-
ner. Samtidigt har de fått kampanj-
bidrag från framstående indier i USA.
Senator Hillary Rodham Clinton,
som har goda meriter när det gäller
ickespridning, har hållit sig ganska
avvaktande. Men hon är å andra
sidan ordförande i Indiens Vänneri
senaten.
Flera amerikanska ledarsidor har
ställt sig kritiska till avtalsförslaget.
I våras skrev Los Angeles Times:
”Länder som Iran och Nordkorea
kommer att dra den alldeles korrekta
slutsatsen att Förenta Staterna enbart
vill stoppa spridningen av kärntek-
nologi och utrustning till regimer de
ogillar. Det underminerar USA:s
moraliska ledarskap när det gäller
detta det enskilt största hotet mot
mänskligheten, spridningen av kärn-
vapen.”
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
8
Fler kärnvapen
Tack vare avtalet med USA skulle
Indien kunna möta sitt ökade energi-
behov och en ytterligare satsning på
kärnkraft.
– Genom att få köpa kärnbränsle
från utlandet, kan Indien istället
använda sina begränsade, inhemska
tillgångar av uran till kärnvapenpro-
duktion, säger Daryl Kimball.
Indien utvinner för närvarande
omkring 300 ton uran per år, varav
två tredjedelar i tungvattenreaktorer
omvandlas till vapenplutonium, till-
räckligt för tillverkning av mellan
sex och tio atombomber per år.
Kimball fortsätter:
– Genom avtalet skulle produktio-
nen kunna fyrdubblas till åtminstone
25 nya kärnvapen årligen.
”Indien har begränsad tillgång till
uran och behöver snabbt bygga upp
en avskräckande kärnvapenarsenal.
Därför skulle det vara till fördel för
Indien att beteckna så många kärn-
reaktorer som möjligt som civila, så
att de kan försörjas med importerat
uran. Då skulle vi kunna utnyttja vårt
inhemska uran för att göra vapenpluto-
nium,” skrev K. Subrahmanyan, tidi-
gare chef för National Security
Advisoryi Times of Indiaför ett år
sedan.
Utöver godkännandet i kongres-
sen, och ändrade riktlinjer i NSG,
krävs för Indien också förhandling
med det internationella atomenergi-
organet IAEA om kontroll och över-
syn av det civila kärnkraftsprogram-
met.
Indien måste lova att hålla isär
sina civila och militära kärnprogram,
och placera 14 av sina 22 reaktorer
under IAEA:s fulla kontroll. Jämfört
med redan fattade beslut innebär det
en ökning med åtta nya reaktorer
under IAEA:s kontroll. Men IAEA
skulle inte få kontroll över det mili-
tära programmet, bl.a. den snabb-
reaktor som år 2010 väntas kunna pro-
ducera upp till 130 kilo vapenpluto-
nium årligen.
Avtalstexten föreskriver också att
om Indien utför en provsprängning,
kan USA avbryta samarbetet.
– Men kraven på Indien är ändå
lågt satta, säger Daryl Kimball.
Trots att mycket återstår innan
avtalet skulle kunna träda i kraft, har
företrädare för ett tjugotal amerikan-
ska företag, bland dem General
Electric, Westinghouse och Bechtel,
redan besökt Mumbai. Mycket står
på spel nu när förbudet mot export av
teknologi, utrustning och kärnbräns-
le kan hävas. Indien väntas satsa
minst 700 miljarder kronor enbart på
nya kärnkraftverk.
– Men det är militärindustrin som
drar den verkliga vinstlotten, säger
Daryl Kimball. Indien har ökat sin
försvarsbudget, och vill gärna skaffa
moderna, strategiska vapen till både
flygvapen och flotta.
Långt från huvudfåran
En fråga som oroat flera kongress-
ledamöter är risken för vidareexport
till andra länder. Indien har till
exempel sedan gammalt nära han-
delsförbindelser med Iran. I avvak-
tan på det nya avtalet med USA har
Indien skärpt sina exportlagar så att
de skulle förhindra utförsel ”om
exportören känner till att materialet
eller tjänsten är avsedd att användas
i ett program för massförstörelseva-
pen.” Enligt en rapport från den ame-
rikanska kongressens Congressional
Research Service,finns det allvarliga
tvivel på att Indien skulle klara av att
se till att lagen efterlevs.
För att försvåra vidareexport har
amerikanska kongresspolitiker för-
sökt göra tillägg till avtalet, vilka
säger att president Bush ska avgöra
om Indien ”till fullo och aktivt” hjäl-
per USA att ”avråda och genom
sanktioner hindra Iran från att full-
följa sitt kärnvapenprogram.” Vita
Huset, liksom den indiska ambassa-
den i Washington, har dock tidigare
påpekat att inga tillägg till avtalet
kommer att accepteras.
– Det där är bara politiskt spel,
säger Daryl Kimball. När allt kom-
mer omkring, inser Indiens politiska
ledare att även om de inte har fått allt
de hoppats på, är ändå önskelistan
till 99% tillgodosedd.
Det kompromissförslag som kon-
gressens båda kamrar kom överens
om i början av december talar nu
istället om att presidenten ska rap-
portera om Indien samverkar för att
förhindra Irans kärnvapenprogram,
istället för att kräva sådant samarbe-
te.
– Även om Indien inte hjälper till,
kan den amerikanska exporten ändå
ske, slår Daryl Kimball fast.
Enligt Vita Huset skulle avtalet
knyta Indien närmare världssamfun-
det, och få med landet i ”icke-
spridningens huvudfåra.” Men det
biter inte på Daryl Kimball:
– Indien har inte skrivit under
provstoppsavtalet. Man har inte gått
med på att stoppa produktionen av
fissilt material till kärnvapen. Och
man kommer att fortsätta att produ-
cera och placera ut kärnvapen. Detta
är inte att vara i ickespridningens
huvudfåra!
Claes Andreasson,
Los Angeles.
Daryl Kimball,
Foto: Arms Control Association
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
9
Stopp, röt musen!
Kommentar till Claes Andreassons artikel
Det är stora förväntningar man har på
Sverige! Nå, vi är inte ensamma, och
oväntade saker händer ibland, särskilt
om man hjälps åt. Kanske så här:
1. Aktivera den svenska fredsrörel-
sen.
2. Söka politiskt stöd i Sverige.
Varken den föregående eller den
nuvarande regeringen har tagit ställ-
ning. Frågan är inte partiskiljande.
3. Övertyga den svenska utrikesled-
ningen. Utrikesminister Carl Bildt
råkade i ett uttalande i början av okto-
ber säga att avtalet mellan Indien och
USA var bra, ”Indien behöver kärn-
energi”. Carl Bildt var helt ny på job-
bet, så han hade rimligtvis inte satt sig
in i frågan. I ett brev den 10 oktober
bad jag honom göra just det, alltså
läsa på, och jag förväntade mig att
han då skulle inse att avtalet skulle
öka atomkapprustningen i Syd-Asien.
4. Söka kontakt med fredsrörelser i de
länder som inte bestämt sig för att
stödja avtalet. Österrike och Irland
har tillsammans med Sverige tydligt
talat emot avtalet i Nuclear Suppliers
Group. De flesta länder har inte tagit
ställning.
5. Samarbete med fredsrörelsen i
Indien, särskilt vår IPPNW-organisa-
tion där.
6. Ta reda på vilka möjligheter för-
handlingarna i IAEA kan ge.
Målsättningen är i första hand att avta-
let helt skall stoppas. I andra hand kan
man kräva ”Fiss-ban”, ett bindande
avtal, kontrollerat av IAEA, att Indien
inte ökar produktionen av klyvbart
material för vapenproduktion, samt
skriver under CTBT, provstoppsavtalet.
Ett avtal som ger Indien möjlighet att
tillverka 30 atomladdningar per år i stäl-
let för sex leder till att Pakistan söker
hjälp hos Kina för att få samma möjlig-
heter. Hur stor blir kostnaden? Hur
många vaccindoser, hur många brunnar,
hur många skolböcker...Hur många
barn kommer att dö på grund av att man
prioriterar atomvapen framför män-
niskors säkerhet?
Gunnar Westberg
Efterfrågan på uran ökar starkt i
världen. Nya kärnkraftverk byggs
och priserna på uran ökar drama-
tiskt. Priset för uranoxid har tredub-
blats på två år. Prisökningen gör att
gruvbolag letar nya fyndigheter att
säkra för framtida brytning.
Hur mycket uran som finns i Sverige är
oklart. Enligt OECD utgör de kommer-
siellt brytvärda tillgångarna i Sverige
mindre än 1% av jordens fysiska till-
gångar. Andra, bland annat det kana-
densiska gruvbolaget Mawson
Resources, uppger att så mycket som
15% kan finnas i Sverige. Intresset för
det svenska uranet är nyvaknat, men
stort.
- 2005 var det första år då ett gruvbo-
lag angav uran som förstahandsintresse
vid en ansökan om undersökningstill-
stånd hos oss, säger Jan-Olof Hedström,
bergmästare på Bergsstaten, till tidning-
en Ny Teknik.
Bergsstaten är den myndighet som ger
tillstånd att undersöka fyndigheter.
Under 2005 och fram till i november
2006 har 36 nya undersökningstillstånd
givits som i första hand gäller prospek-
tering av uran till ett tiotal bolag, de
flesta med utländska ägare.
För att bryta uran krävs enligt miljö-
balken tillstånd från regeringen. Den
kommun där fyndigheten finns har
också rätt till veto. Under de senaste
trettio åren har regeringen nekat till-
stånd för uranbrytning i Sverige, men
tecken på en omprövning av den poli-
tiken finns. Ansvarig är näringsminis-
ter Maud Olofsson (c). Hon säger till
Ny Teknik:
– Som minister har jag att behandla
ärenden och se om det är förenligt med
lagstiftningen att bryta uran. Vi har sagt
att vi måste hålla oss till de tuffa kraven.
På en fråga från Sveriges radio, sa
Maud Olofsson:
– Centerpartiet tycker inte om att uran
bryts i Sverige, men som näringsminis-
ter har jag ansvar för att följa de lagar
och regler som riksdagen har satt upp.
Även de andra regeringspartierna är
öppna för en prövning. I somras sa
den dåvarande statsministerkandidaten
Fredrik Reinfelt (m) till Västerbottens-
Kuriren:
– Skulle vi gå vidare med kärnkraf-
ten är uranbrytning absolut ingen
otänkbar tanke.
Uran finns i Sverige både i urberg
och alunskiffer, generellt i låga halter
men också koncentrerat i lokala mine-
raliseringar i urberget. De kända fyn-
digheterna ligger i Norrlands inland,
Örebro län och Västra Götalands län.
Den kanske mest attraktiva fyndighe-
ten finns i Dorotea kommun.
Om brytningstillstånd för uran skul-
le ges så är export av uran särskilt
reglerad som en produkt med dubbla
användningsområden, alltså användbar
för både civila och militära ändamål.
Det är SKI som avgör om export får
ske. Enligt flera internationella avtal är
det då upp till Sverige som exporteran-
de land att se till att mottagaren av
materialet bara använder det för fredli-
ga ändamål och inte för utveckling
eller framställning av kärnvapen.
Johannes Norberg
johannes.norberg@gmail.com
Svensk uranexport möjlig - men
inte för kärnvapen
”Om vi skall lära av historien måste vi utgå från att om man placerar
ut vapen i rymden, så kommer dessa en dag också att användas.”
USA:s nya rymddoktrin öppnar dörren för en
ökad militarisering
av rymden
Se Claes Andreassons artikel på sid 5
“För Förenta Staterna är handlingsfrihet I rymden lika viktigt som I luften och till sjöss,” enligt den nya nationella
rymdpolicyn. Illustrationen hämtad från den Andra Rumsfeldkommissionens rapport om rymdsäkerhet, 1991.
Karl Grossman är journalistprofessor på
State University of New York, College at Old
Westbury
.
”Weapons in Space” är en
av de böcker Karl Grossman
skrivit om militariseringen
av rymden.
”Pentagon kallar militariseringen av rymden det största industriella projektet
i mänsklighetens historia,” säger Bruce Gagnon från Global Network Against
Weapons and Nuclear Power in Space.
Foto: Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space
.
12
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
I förra numret av informationsbladet
fanns angivet bland IPPNW:s fem
prioriterade arbetsområden Global
Health Alerts,som ska bli ett utbild-
ningsprogram för allmänhet och media
på temat Kärnvapen är skadligt för din
hälsa. Detta projekt presenterades
under världskongressen i Helsingfors i
september av dr Mary-Wynne Ashford
från Kanada, som tidigare varit presi-
dent i IPPNW. Hon har gett ut boken
Enough blood shed.Målet är att skapa
medvetenhet hos allmänheten om
faran med kärnvapen och engagera
yngre medlemmar av IPPNW i dessa
kampanjer.
Man planerar att förse medicinstu-
denter och läkare med fakta- och
undervisningsmaterial, tidningsartik-
lar, bilder, affischer och PowerPoint-
presentationer, allt sådant som behövs
för informationsmöten av olika slag.
Äldre läkare kan hjälpa till som men-
torer för medicinstudenter och yngre
läkare. Tanken är att planera för tre
framträdanden per år. Varje ämne ska
presenteras samma dag jorden runt. Ett
exempel man kunde sprida är den aus-
traliensiske kollegan Bill Williams ”I
Can Prevent Global Meltdown”.
I kongressens uttalande If you want
peace, work for health nämns särskilt
Albert Schweitzers radiotal år 1957
som han kallade för sin Declaration of
Conscience.Detta lade en medicinsk
och moralisk grund för strävandena för
att kärnvapen aldrig mer skulle använ-
das och för avskaffandet av dem.
Den 23 april 2007 är det 50 årsda-
gen av denna Declaration of
Conscience.Dr Lachlan Forrow i led-
ningen för The Albert Schweitzer
Fellowshipplanerar ett evenemang
som kallas Reverence for Life / Music
for Life. Musikgrupper och orkestrar
över hela världen ska inbjudas att delta
för att skapa en global våg av musik
med start på Marshallöarna där prov-
sprängningar gjordes 1950. Vågen
kommer att börja den 22 april kl 16.00,
fortsätta via Hiroshima och Nagasaki,
vidare västerut med solen över Asien,
Europa och Amerika för att kulminera
i San Francisco där FN bildades.
Samtidigt uppmanar man oss att
plantera solrosor som en symbol för
våra ansträngningar att avskaffa kärn-
vapnen.
Albert Schweitzer gav konserter
med orgelmusik av J.S.Bach i många
länder. I Helsingborg har vi bett att vår
framstående organist i Maria försam-
ling ska ge en konsert med Bach-
musik.
Vi inbjuder alla att ta aktiv del i Global
Health Alertsoch i Reverence for
Life/Music for Life.
Lars Dahlin
Global Health Alerts
I Sverige och Finland har frågan om
medlemskap i Nato under senhösten
berörts i media i anslutning till
Natos toppmöte i Riga. Ett typexem-
pel på den slentrianmässiga argu-
menteringen för ett medlemskap ges
i en artikel i Dagens Industri den 27
november 2006 ”Nato förblir ett
svenskt tabu”.
I Finland har den finske försvarsminis-
tern i ett tal nyligen sagt att Finland
bara har två alternativ: att höja försvars-
anslagen eller att ansluta sig till Nato. I
den debatt som följt på detta uttalande
har kärnvapenfrågans betydelse inte
berörts av förespråkarna för ett med-
lemskap, vare sig i Sverige eller i
Finland Om detta beror på att man
blundar eller på okunskap är oklart.
I Sverige har vi i en artikel på
Läsarnas DN den 8 juni med rubriken
”Natos kärnvapen hinder för svenskt
medlemskap” redovisat våra skäl mot
ett medlemskap i ett Nato som bygger
sitt försvar på kärnvapen. Vi har också
ansett det viktigt att försöka väcka frå-
gan i Finland och fått in en artikel i
Hufvudstadsbladet den 21 november
med rubriken Aktualisera en kärnva-
penfri zon igen. Artikeln har gett posi-
tiva läsarreaktioner (24 november).
Våra argument är följande: Nato
förbehåller sig rätten att använda kärn-
vapen utan att först ha angripits med
sådana vapen. Detta gäller också mot
länder som inte har kärnvapen.
Bortsett från de faktiska riskerna med
denna strategi anser vi att en sådan
doktrin strider mot folkrätten såsom
den uttolkats i ett rådgivande yttrande
av den internationella domstolen i
Haag den 8 juni 1996. Vi anser att de
alliansfria länderna i Europa, Sverige,
Finland, Irland och Österrike, bör
avstå från medlemskap så länge Nato
bygger sitt försvar på kärnvapen. Ett
medlemskap innebär ett medansvar för
dessa kärnvapen.
Vi tar inte ställning till andra former
av samarbete med Nato. Däremot är det
angeläget att EU-länderna, alliansfria
eller ej, tar nya initiativ i kärnvapen-
frågan i linje med Europaparlamentets
resolution om massförstörelsevapen
från 2005 och Blix-kommissionens
rapport. I linje härmed har denna höst
lagts en motion i riksdagen om kärn-
vapenfri zon i Europa (2006/07:U 238,
Susanne Eberstein och Eva Sonvids-
son). Här kan också nämnas att de
tyska och norska utrikesministrarna i
en gemensam artikel i Frankfurter
Rundschau uppmanat kärnvapensta-
terna, särskilt Ryssland och USA, att
börja förhandla om nedrustning av
sina strategiska kärnvapen.
Stig Gustafsson. ordf SJMK
Curt Riberdahl, vice ordf SJMK
Nya initiativ krävs av EU i
kärnvapenfrågan
Juristernas syn på Nato-debatten i Finland och Sverige
13
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
Internationell kris i Vindeln
En kulen helg i november samlades
tolv läkarstudenter från hela Sverige
i en stuga i det lilla samhället
Vindeln utanför Umeå. Ett rollspel
kring Irans kärnenergiprogram
och misstänkta kärnvapenplaner
skulle äga rum.
Deltagarnavar Kofi Annan och
Mohamed El-Baradei från FN och
IAEA, Vladimir Putin och Hu Jintao
från Ryssland och Kina, George W
Bush och Ehud Olmert från USA och
Israel, EU-ländernas Tony Blair,
Jacques Chirac och Angela Merkel
samt Irans religiösa och politiska leda-
re Ayatollah Ali Khamenei och
Mahmoud Ahmadinejad. Företrädare
för olika NGOs och IPPNW var tyvärr
tvungna att lämna återbud till helgen.
I inledningenutkom TT med med-
delandet att Iran testskjutit en tom
raket som landat i Röda Havet. Från
Israels och USAs håll blev man myck-
et upprörda och krävde en omedelbar
ursäkt för vad som uppfattades som en
klar provokation. Irans ledare ställde
sig dock oförstående, hävdande sin rätt
att, i likhet med andra länder, prov-
skjuta sina arsenaler. Olmert krävde
säkerhetsgarantier för Israel, stödd av
USAoch EU-länderna, medan
Ryssland och Kina försökte mäkla
fred. FN och IAEA hade fullt upp att
mildra alla upprörda känslor hos delta-
garna.
Frågan togs upp i generalförsam-
lingendär debatten snart urartade. Iran
reagerade starkt på att kallas för en
ondskans axelmakt och lämnade mötet
i protest. För att återvända till mötet
krävde man ett uttalande från alla län-
der utom USA och Israel om att Iran
inte är en ondskans axelmakt. Efter en
del fundering gick alla länder med på
detta, men där fick också USA och
Israel nog och lämnade i sin tur mötet.
IAEA meddelarnu att man hittat
spår av höganrikat uran i Iran. En för-
klaring krävs, men Iran hävdar att det
är ett misstag. Dock har både USA och
EU-ländernas underrättelsetjänster fått
rapporter om underjordiska labb med
höganrikat uran. Iran har dessutom vid
ett tillfälle vägrat släppa in IAEAs
inspektörer. Vid ett möte kommer FN
och IAEA överens med Irans ledare
om att IAEA i fortsättningen ska få
inspektera helt utan restriktioner. Även
de andra länderna är nöjda med detta
tills vidare, och stabiliteten verkar bestå.
FN har hela tiden arbetat för att få
Iran och USA att träffas enskilt. I bör-
jan verkar detta näst intill omöjligt,
men efter en del lobbying kommer ett
möte till stånd. En viss upptining i
relationerna går att se och Irans politis-
ka ledare skakar till och med hand med
USAs president även om dess religiö-
sa ledare inte vill skaka hand med en
kvinna. Man kommer fram till att Iran
ska överlämna all anrikning av uran till
Ryssland i utbyte mot att USA röstar
för att en av säkerhetsrådets roterande
medlemmar ska komma från ett mus-
limskt land.
Men just som förslaget ska röstas
fram i säkerhetsrådetkommer TT
med ett nytt meddelande: IAEA har
fått rapporter om höganrikat uran från
Iran i Ryssland. Det verkar som om
Iran, Ryssland och Kina samarbetat
med syfte att ge Ryssland och Kina
olja från Iran mot att Iran ska få skydd
under deras kärnvapentäcke. Världen
är chockad och säkerhetsrådets möte
upplöses. Nu är det gott nytt år och
rollspelet avslutas.
Övningen gav upphov till en hel
del funderingar.Det kunde vara svårt
att argumentera för åsikter man inte
stod för. Både George W Bush och
Ehud Ohlmert tyckte att det var svårt
att agera omedgörliga och kompro-
misslösa, även om de spelade sina rol-
ler med bravur. FN och IAEA arbetade
hårt med diplomatin men upplevdes
ändå som tandlösa och handlingsförla-
made. Ryssland och Kina blev efter
hand tvungna att inse att de inte var så
”goda” som de tänkt sig från början
och Iran råkade hela tiden ut för hän-
delser på hemmaplan som de inte var
medvetna om. Ett problem är naturligt-
vis att det redan är bestämt hur det ska
gå – alltså var i detta rollspel Iran till-
sammans med Kina och Ryssland
”skurkländer”.
Allt som allt var vi överens om att
detta var ett mycket bra sätt att sätta sig
in i en fråga, fundera över olika aktö-
rers intressen och få en helhetsbild av
en situation. Det var också väldigt
roligt och skådespelartalangerna kom
fram hos många! Alla var intresserade
av att göra om övningen och förslag på
nya ämnen var implementeringen av
NPT och situationen med Nordkorea.
Kanske något för en internationell kon-
ferens i framtiden!
Marit Hansson
Efter att ha försökt sätta sig in i hur
kärnvapenproblematiken kan lösas
på toppnivå genom rollspelet, var
det dags att återvända till verklig-
heten. Det var dags att se på vad vi
som studenter kan och vill göra. Det
var då frågan dök upp om vad man
som svensk läkarstudent egentligen
kan göra. Svaret blev en blandning
av konkreta och handfasta mål
kryddade med långsiktiga visioner.
För att SLMK ska fortsätta att vara
slagkraftigt är det viktigt att framtida
läkare känner till och vill stödja
SLMK. Därför ska det satsas på att
sprida information om SLMK till
läkarstudenter genom att:
- Gå ut och informera termin 1-3 på
varje kårort.
- Skriva en artikel i den lokala medi-
cintidningen som är riktad till studen-
ter.
Intensiva diskussioner ledde fram
till många olika idéer för hur man kan
engagera sig. Planer för lokala aktivi-
teter är allt från att genomföra film-
visning till att kontakta sin ”borgmäs-
tare” för att genomföra Mayors for
Peace. På ett nationellt plan finns det
tankar om att förbättra studenthemsi-
dan, att ta fram T-shirts och planscher.
Internationellt så finns det möjlighet
att delta i studentmötet i Portugal.
Som uppstickare kan nämnas en mini-
bussresa till Faslane för att protestera
mot Trident, även om detta än så
länge bara är på planeringsstadiet.
För att ha ett fungerande engage-
mang är det viktigt att känna sig moti-
verad och inspirerad samt att man
känner glädje inför det man gör. Det
bestämdes därför att vi ska ha ett nytt
studentmöte under våren. Detta är
även ett perfekt tillfälle för nya med-
lemmar att få en övergripande blick
på hur man kan engagera sig, samt
lära sig mer om SLMK och kärnva-
pen.
Det är alltså lätt att konstatera att
2007 kommer att bli ett mycket intres-
sant & spännande år!
Karin Svensson
Finns det
verkligen något
som en svensk
läkarstudent
kan göra?
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
14
Den fjärde december publicerade den
brittiska regeringen en vitbok om
framtiden för landets kärnvapensystem
Trident. I detta dokument beskrivs alla
alternativ som parlamentet har att
beakta innan man bestämmer sig för
hur landets massförstörelsekapacitet
bäst skall kunna bibehållas. I doku-
mentet talas om en minskning av anta-
let stridsspetsar med 20 % och total
nedrustning nämns inte ens som ett
realistiskt alternativ.
En reduktion från 200 atombomber
till 160 är verkligen inte imponerande,
men är ändå tänkt att fungera som
rökridå genom att man ger sken av ta
sitt ansvar i enlighet med NPT och
nedrustar en del av arsenalen. Vad den
gemensamma säkerheten är i desperat
behov av är dock inte en marginell
reduktion av antalet stridsspetsar utan
istället en radikalt förändrad säkerhets-
politik. En politik som vågar ta det för-
sta steget på en ny, otrampad stig. En
stig utan kärnvapen, utan hot om mass-
förstörelse. En stig där man genom att
utgöra ett föredöme kanske skulle ha
större framgångar i nedrustningssam-
tal med Iran och Nordkorea. Tänk vil-
ken chans! Kom, så tar vi den!
Atombombsfabriken AWE
Aldermaston
För fredsrörelsen kom regeringens
ståndpunkt vad gäller Trident inte som
någon överraskning. Redan 2002
fanns dokumentationen där: planer på
nybyggen, bl.a. avancerade forsk-
ningslaboratorier, vid kärnvapenfabri-
ken Atomic Weapons Establishment
(AWE) Aldermaston, 80 km väster om
London. Sedan dess har en envis kamp
förts för att förhindra byggnadslov för
en ny laserenhet, Orion, där man kom-
mer att kunna simulera kärnvapenex-
plosioner i laboratoriemiljö. I maj 2005
kunde aktivister konstatera att arbetet
redan hade inletts. Byggandet fortgår
trots att parlamentet inte kommer att
rösta om saken förrän tidigast i mars
2007.
Försvarsministeriet har konsekvent
förnekat att denna storsatsning, med en
budget på över fem miljarder pund hit-
tills, skulle ha något som helst att göra
med nya vapen. Att förneka att ett
beslut om att ersätta Tridentsystemet
redan tagits, nu när byggnadsprojektet
vid Aldermaston i omfattning kan jäm-
föras med det pågående bygget av
Heathrows femte terminal, detta är en
utmanande skenhelighet. Enorma kon-
trakt har skrivits med privata företag
under de senaste åren, och det är inte
några korta kontrakt vi talar om.
Nybyggena i Aldermaston kommer att
pågå under 10-15 år; på listan finns
förutom Orionlasern också ett hydro-
dynamiskt laboratorium och en av
världens kraftigaste datorer. Att binda
resurser av denna storlek till en atom-
bombsfabrik gör man inte om man
tänkt sig en framtid utan bomben, det
är ett som är säkert.
Brittiska vapen?
Atom- och vapenindustrin är mäktig
och arbetet för att säkra dess fortlev-
nad inleddes för flera år sedan. Att
AWE Aldermaston till en tredjedel ägs
av den amerikanska vapenjätten
Lockheed Martin är ingen tillfällighet:
de amerikanska kontakterna är många
och viktiga. Konstruktionen av både
stridsspetsar och ubåtar är från början
amerikansk. Man hyr ca femtio missi-
ler från USA och hela navigations- och
styrsystemet för Trident kontrolleras
från amerikanska baser och satelliter.
Det finns dessutom ett omfattande
forskarutbyte mellan USA och Stor-
britannien: omkring 300 besök utbytes
varje år mellan Aldermaston och Los
Alamos och Sandia Laboratories i New
Mexico samt Livermore i Kalifornien.
Det verkar som om den brittiska skatte-
betalaren pröjsar för forskning och
know-how som sedan används också
vid amerikansk kärnvapenproduktion.
Om NPT också gäller spridning av
kunskap och ny forskning om kärnva-
pen så är dessa forskarbesök i sig själ-
va ännu ett brott mot detta avtal. Det är
i alla fall helt klart att Storbritanniens
kärnvapenarsenal är allt annat än själv-
ständig. Och i och med detta blir det
också mycket svårt, om inte omöjligt,
att föra en självständig brittisk utrikes-
politik Alltför mycket av den militära
infrastrukturen är beroende av USA
och makthavarna verkar inte intressera-
de av någon förändring. Det är där folk
som du och jag kommer in i bilden.
Block the Builders!
Tidigt en höstmorgon medan cement-
bilarna köar för att komma igenom
säkerhetskontrollen vid Aldermaston
står en klunga människor med färggla-
da flaggor och fredsbanderoller vid
portarna och sjunger för full hals. Innan
poliserna vet ordet av har en hel hög
mormödrar, pappor, studenter och en
kvinna i rullstol satt sig tillrätta mitt på
gatan, i vägen för de bilar som köar för
att komma in till denna Factory of
Death, som det står på en av banderol-
lerna. Några av demonstranterna har
kedjat fast sig i varandra, andra ligger
tysta med slutna ögon. En fredlig
aktionsgrupp med fokus på nybygget
vid Aldermaston genomför sin månatli-
ga blockad av basen. Flera personer
grips och bärs bort under hejarop och
applåder. Folk pratar och skrattar, men
är också allvarliga medan planer och
nya idéer för nästa månads blockad sli-
pas mot taggtrådsstängslet.
Block the Buildersbildades hösten
2004 och har tillsammans med Womens
Peace Campaig, hållit koll på och
protesterat mot de nya forsknings-
laboratorierna. Man har bland annat
skickat in skrivelser mot byggnads-
lovsansökningar, gjort namninsam-
lingar, ifrågasatt basens planer på juri-
diska grunder samt ibland genom
Ännu ett halvsekel av galenskap?
Om framtiden för Trident, Storbritanniens ubåtsbaserade kärnvapen
Hälso- och sjukvårdsarbetare i Glasgow
blockerar North Gate den 23 oktober
under tematWards not wars!
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
15
fredliga aktioner hindrat trafiken från
att komma in. Mycket av den infor-
mationen om Aldermaston som nu finns
tillgänglig har tagits fram och samman-
ställts av Aldermaston Women, denna
kvinnogrupp som en gång i månaden
sedan 1985 har slagit läger intill tagg-
tråden runt basen. Hade det inte varit
för dessa frivilliga vapeninspektörer
som outtröttligt letar upp och analyse-
rar information om nya projekt, så hade
vi inte varit där vi är idag vad gäller
organiserat motstånd mot Trident och
dess eventuella efterföljare.
Faslane och Coulport – en tung
börda för Skottland
Tridentmissilerna finns idag ombord på
fyra svarta, 150 meter långa ubåtar av
Vanguardtyp. Varje ubåt, fullt bestyck-
ad, har en förstörelsekapacitet motsva-
rande 350 Hiroshimabomber. Åtmins-
tone en ubåt är ständigt ute på patrull
någonstans i världen. Ubåtarnas hem-
mahamn är Faslanebasen, som ligger
omkring 45 km nordväst om Glasgow.
När stridsspetsarna inte är fastskruvade
på missilerna förvaras de i den närbe-
lägna Coulportbasen.
Basen, som också hyser andra mili-
tära fartyg, förser området med
omkring 6000 arbetstillfällen, något
som lokalt ofta används som ett argu-
ment mot nedrustning
1
. I verkligheten
är det bara 300 - 400 av dessa jobb som
är direkt relaterade till Trident. Att
påstå att arbetstillfällen förknippade
med underhåll av atombomber är det
viktiga, är inget hållbart argument i
debatten om nedrustning. Idag finns
dessutom helt andra skyddsnät för dem
som blir arbetslösa. För en summa
någonstans mellan 25 och 76 miljarder
pund, dessa svävande gissningar om
hur mycket det skulle kosta att ersätta
Trident, skulle man dessutom kunna
skapa bra många fler jobb än Trident,
till exempel inom områden som hälso-
vård eller förnybar energi. För att inte
nämna hur värdefullt det skulle vara
om man började upprätthålla inter-
nationell lagstiftning.
Kärnvapnen vid Faslane och Coulport
betraktas av flertalet skottar som en
nationell skam och något som inte hör
hemma vare sig i Skottland eller i det
21:e århundradet. Även om det skotska
parlamentet med nuvarande autonomi
inte har någon makt över frågor som
har med det försvaret att göra, finns det
trots allt en växande opposition mot
denna atomgalenskap som Skottland
tvingas vara värd för.
En av de hetaste frågorna i det skot-
ska valet i maj 2007 kommer säkerli-
gen att vara Trident och dess framtid,
något som kan komma att utlösa en
konstitutionell kris om de gröna, det
skotska nationalpartiet och vänstern
tillsammans får majoritet. Det är vid
portarna till Faslanebasen som kärnva-
penmotståndet kan spela en avgörande
roll för att göra det politiskt omöjligt
och fysiskt besvärligt att ignorera
denna bubblande vilja att en gång för
alla nedrusta de brittiska massförstörel-
sevapnen. För gott.
Faslane 365– en övning i medbor-
garmakt
Den första oktober drog en årslång, rul-
lande blockad av Faslane igång. Under
kampanjen Faslane 365har hittills 420
personer i åldern 13 till 94 år blivit
gripna för breach of the peacesom
brottet benämns i Skottland. Brotts-
rubriceringen blir i sammanhanget ack
så ironisk, eftersom den används mot
medborgare som försöker agera å den
internationella lagens vägnar. Hittills
har fyrtio olika grupper från när och
fjärran rest till Faslane för att proteste-
ra mot de förberedelser för massmord
som pågår här. I mitten av oktober höll
en grupp finska och svenska aktivister
fortet under nästan tre timmar, rekord
hittills! För var dag som går ökar tryck-
et på de skotska politikerna, och kost-
naden för polisstyrkan blir alltmer
kännbar, poliser som dessutom i myck-
et håller med demonstranterna.
Varje grupp organiserar sig själv, går
igenom övningar i ickevåld och samar-
bete och kommer med sitt eget budskap
om hur Trident underminerar just den
gruppens arbete för en rättvisare och
tryggare värld. Det må vara miljöför-
störing, fattigdomsfrågor, hälsovård
eller rättvis handel. Gensvaret har varit
otroligt positivt: lokala medier som
aldrig förut rört vid kärnvapenfrågan
intresserar sig plötsligt, lokala freds-
grupper har vuxit och revitaliserats,
och basen har blockerats effektivt.
Faslane 365 ger en inriktning och en
ram för olika gruppers självständiga
aktioner, som blir slagkraftiga just för
att de får en plats i en årslång kampanj.
Faslane 365 kommer att hålla på till
den 30 september, om vi inte dessförin-
nan lyckas bli kvitt Trident, förstås.
Den 25 och 26 januari 2007 blockeras
Faslane av läkare, sjuksköterskor och
annan sjukvårdspersonal. (För mer
information: kontakta healthprofessio
nals@faslane365.org.)
Medan regeringens vitbok hävdar att
omständigheterna i världen inte tillåter
fullkomlig nedrustning av Trident,
menar jag att vi möjliggör nedrustning
genom att inleda en demontering av de
brittiska kärnvapnen. Tänk vilken
chans! Kom, så tar vi den!
Anna-Linnéa Rundberg
ursprungligen från Åland,
bor och arbetar i Skottland som
tränare i ickevåld och direkt-aktioner.
För mer information:
www.faslane365.org
www.tridentploughshares.org
www.blockthebuilders.org.uk
www.aldermaston.net
www.nukewatch.org.uk
1
När britterna för omkring 150 år sedan slutade
hänga folk så måste ju en del bödlar ha blivit
arbetslösa. Ändå valde man att ta bort döds-
straffet.
HMS Vengeance kommer genom Rhu Spit in till Faslane den 6 november 2006.
16
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
IPPNW: Nordkoreas kärn-
vapenprov
“The DPRK’s nuclear test must be
seen as a wake-up call to the other
nuclear weapon states, who must
no longer avoid negotiating a
Nuclear Weapons Convention to rid
the world of these genocidal
weapons. The International Court
of Justice has unanimously
declared that they have an obliga-
tion to do so under international
law.”
IPPNW Co-Presidents
Gunnar Westberg and Ime John
issued this statement
on behalf of the Board
of IPPNW on October 9, 2006,
www.ippnw.org
Pakistan: Khan-ligan
smugglade kärnvapen-
teknologi
Abdul Qadeer Khan (71) är veten-
skapsman, den pakistanska atom-
bombens fader, nationalhjälte, leda-
re för smuggling av kärnvapentek-
nologi och prostatacancerpatient.
Han lever nu i husarrest i sin villa
utanför Islamabad, benådad av lan-
dets president. Khan är ansvarig för
”the single worst case of prolifera-
tion in the past 50 years”. Vill man
anrika uran till atombomber behöver
man framför allt massor av centrifu-
ger. Khan har skaffat vitala delar till
sådana centrifuger till sitt hemland
Pakistan men också till Iran, Libyen
och Nordkorea. Han kunde göra det
tack vare sina kontakter med fysiker,
ingenjörer, affärsmän och kriminella
i bl.a. Japan, Kina, Sydkorea och f.d.
Sovjetunionen.
Bulletin of the Atomic Scientists
2006;62(6 Nov/Dec):25-41.
Storbritannien: Förnya
eller skrota Trident?
När du läser detta så har kanske
regeringen i London fattat beslutat
att avsluta eller förnya det ameri-
kansk-engelska systemet Trident
som består av ubåtar bestyckade
med kärnvapenbärande missiler.
Jag skrev om det i förra numret av
LMK. Så här skriver aktionen The
Big Trident Debate:
“Trident is Britain’s nuclear
weapons system. It was brought
into service during the 1990s, and
is expected to reach the end of its
service life in the 2020s. A replace-
ment for the system is likely to take
around 14 years to develop, and the
government has said that it will
take a decision on this matter
before the end of this year.
Last year, the government prom-
ised that there would be a full and
open debate on the future of
Britain’s nuclear weapons. Since
then, there has been considerable
demand from all points of view for
a genuine public and parliamentary
debate but the government has done
nothing to ensure that this hap-
pens.”
Det är bara 763 personer som
undertecknat manifestet (19/11).
Om det inte är för sent, läs också du
manifestet och skriv på om du
håller med. Richard Horton, redak-
tör för The Lancethar gjort det (och
jag också).
The Big Trident Debate
http://www.bigtridentdebate.org.uk/
USA: Var finns kärn-
vapnen?
På 1960-talet hade USA kärnvapen i
17 länder. Den allmänna nedrust-
ningen har medfört att kärnvapnen
nu är baserade i 12 delstater i USA
och i 6 europeiska länder: Belgien,
Holland, Italien, Storbritannien,
Turkiet och Tyskland. Armén och
marinkåren har inte längre några
kärnvapen; bara flygvapnet och flot-
tan. Flottan har en bas för kärnva-
penbestyckade ubåtar på ostkusten
och en på västkusten. Inga ytfartyg
är längre bestyckade med kärnva-
pen.
Bulletin of the
Atomic Scientists
2006;62(6 Nov/Dec):57-58.
Egna minnen:1979-1980 var jag
gästforskare vid University of
Miami och bodde med fru och dotter
vid Sunset Drive, Miami, Florida.
När vi satt på balkongen på kvällar-
na och åt middag kunde vi se B-
52:orna från det strategiska bomb-
flyget gå in för landning på
Homestead Air Force Base. B-
52:orna var lätta att skilja från de
civila planen på väg mot Miami
Airport: B-52:orna hade speciella,
gigantiska vingar som satt långt
fram. Redan då klagades det över att
bombplanen var så gamla: B-52 är
en 1950-talsprodukt och piloterna
var ofta yngre än planen de flög! Det
känns märkligt att B-52 fortfarande
är kärnan i atombombflyget, men det
är förvisso bra att USA inte utveck-
lat några nya, stora bombplan.
Libanon: Klusterbomber
Efter Vietnam, Kosovo och Irak har
södra Libanon blivit det senaste
skräckexemplet på följderna av att
det internationella samfundet inte
kapprustningen var i full gång.
Även i Sverige fanns de som hade
planer på att förse landet med kärn-
vapen. Martinsons versepos om en
resa från en katastrofdrabbad jord
mot en ny katastrof i rymden var
enligt honom själv en varning till
mänskligheten. Han såg inte bara
faran med atomvapnen utan också
människans tendens att förstöra jor-
den på alla sätt. Miljöförstöringen
upplevdes av den profetiske
Martinson som ett reellt hot
redan på 1950-talet.
I dag finns det all anledning att
åter aktualisera Aniaras budskap.
Allt fler ledande forskare sällar sig
nu till varnarnas skara och talar om
drastiska klimatförändringar som
en följd av växthuseffekten. Vi
måste vakna och inse att allt inte
kan fortsätta som förut.
Trots att det kalla kriget är slut
lever vi inte i en kärnvapenfri värld.
Tvärtom håller flera länder på att
förbereda en modernisering av sina
kärnvapen och antalet kärnvapen-
stater har vuxit. Det internationella
arbetet för provstopp, icke-sprid-
ning och nedrustning har stannat av
trots att det just nu finns 27 000
kärnvapen i världen. Massför-
störelsevapenkommissionen med
Hans Blix som ordförande lade
nyligen fram en rapport där man bl
a konstaterade att vi måste arbeta
för att både innehav och använd-
ning av kärnvapen förbjuds.
Harry Martinson-sällskapet vill
på Aniara-dagen allvarligt uppmana
världens politiker och makthavare
att omedelbart börja arbeta för:
att avskaffa alla kärnvapen på
jorden att hejda den accelereran-
de miljöförstöring som hotar vår
gemensamma framtid.
Till slut vill vi med Harry
Martinsons ord fråga: Hur ska den
tid se ut som förändrar oss själva
sedan vi bortom all gräns förändrat
världen?”
Harry Martinson-sällskapet
(http://www
.harrymartinson.org/)
Norge: Kampanj för för-
bud mot kärnvapen
”I regi av Norske leger mot atom-
våpen, Den norske Pugwash-komité
og Nei til atomvåpen ble det 24.
oktober lansert en kampanje for et
forbud mot atomvåpen.
Norske leger deltar aktivt i kam-
pen mot atomvåpen. Forebygging
av misbruk av atomenergi er den
beste måten å unngå katastrofer
med atomvåpen.”
Torunn Janbu,
Tidsskr Nor Lægeforen
2006;126:2999
Nordkorea: Svensk teknik
avslöjade kärnvapenprov
”Det svenska system som skickades
till Sydkorea bekräftade att
Nordkorea provsprängt en kärn-
laddning. Radioaktivt xenon hitta-
des med hjälp av den svenska
utrustningen. En av dem som
utvecklade utrustningen var Tuula
Larsson. Läs om utrustningen och
Tuula Larsson i Ny Teknik:
www
.nyteknik.se/art/47842
respektive
www.nyteknik.se/art/47843”
Pugwash
nyhetsbrev 10 november 2006
Sverige: TV-serien
Planeten
TV-serien Planeten finns på
Internet med många kommentarer:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=
55174&lid=puff_697832&lpos=las-
merDet handlar om hoten mot jor-
den, och hur vi kan arbeta för att
skydda vår planet.
Sverige: Uttalande på
Aniara-dagen den 12 okto-
ber 2006
”Den 12 oktober är det 50 år sedan
nobelpristagaren Harry Martinsons
epokgörande diktverk Aniara publi-
cerades. Då hade de första väte-
bomberna testats och kärnvapen-
reagerar mot klusterbomber. Sedan
vapenstilleståndet i augusti har 3-4
människor per dag dödats av kluster-
bomber, en tredjedel av dem barn
som plockat upp dessa ofta grällt
färgade, ibland boll-lika objekt.
Nästan hälften av klusterbomberna
fungerar inte utan slår ned utan att
explodera och fungerar sedan i prak-
tiken som landminor. Klusterbomber
måste förbjudas!
The Lancet
2006;368:1468
(3 November 2006)
Irak: 650 000 extra döds-
fall enligt The Lancet
En överdödlighet på nästan 100 000
dödsfall rapporterades i Irak för
perioden mars 2003 – september
2004. Denna uppgift har nu uppdate-
rats genom en nationell, randomise-
rad studie av 50 kluster om vardera
40 hushåll. Data från 47 kluster
kunde användas och bestod av 1849
hushåll, 12801 individer, 1474 föds-
lar och 629 dödsfall. Den årliga mor-
taliteten före och efter invasionen
var 5,5 respektive 13,3 per 1000.
Ökningen av dödsfall från invasio-
nen och fram till juli 2006 beräknas
till 654 965 (95 % konfidensintervall
392 979–942 636). Av de extradöds-
fallen berodde 601 027 (426 369–
793 663) på våld, oftast vapen.
The Lancet
2006;368: 1421-1428
(21 October)
Norge
”Krig er en epidemi som har herjet
menneskeheten altfor lenge. Leger
og andre må bruke sine kunnskaper
til å bidra til en slutt på denne epi-
demien og til å befri verdens folk
fra den stadig overhengende faren
for at atomvåpen kan bli brukt.”
Tordis Sørensen Høifødt
och Bjørn Hilt rapporterar
från IPPNW:s kongress 2006 i
Tidsskr Nor Lægeforen
2006; 126: 2833
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
17
18
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
DLMK:s sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling af års-
kontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside:www.dlmk.dk
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail: cbuhmann2002@yahoo.com
International councillor:
Lars Folmer Hansen
Dalmosevej 23
2400 København NV
Tlf. 33 15 82 99
E-mail: folmer@dadlnet.dk
DLMK:s
Bestyrelse
Povl Revsbech ved DLMK:s Landsmøde i augusti
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:107
19
SLMK:s STYRELSE
2007 – 2008
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
Co-presidentGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
IPPNW413 19 Göteborg, tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Sara Smedegård, Geijersgatan 20C, 652 18 Karlstad,
tel 054-10 12 02, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr, 217 54 Malmö,
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Johannes Norberg, (Studentrepresentant)
Fysikgränd 33:310, 907 31 Umeå, tel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@gmail.com
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Önsbacken 13, 791 94 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 17, 824 43 Hudiksvall,
tel 0650-311 95, mobiltel: 0733-42 31 10
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor, suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör och kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner, (sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@sll.se
Thomas Silfverberg, Gustafsvägen 4, 169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Hösten 2006 gjordes ett försök att arrangera en resa till
Teheran med en kvalificerad IPPNW-delegation på över tjugo
läkare och studenter från Australien, Indien, Pakistan,
Turkiet, Malaysia, USA, Sverige, Norge, Finland och
Tyskland. Tyvärr fick resan ställas in. Sannolikt var besluts-
fattare på högsta nivå i Iran inte övertygade om vårt syfte med
besöket.
Nu görs en ny satsning med en delegation från enbart
Sverige. Vi reser för att sondera förutsättningarna för att sam-
arbeta med den medicinska organisationen Society for
Chemical Weapons Victims Support(SCWVS), som skapades
2002 för att stödja offren för senapsgasattackerna under kri-
get mellan Iran och Irak. SCWVS framhåller i sin program-
förklaring vikten av samarbete mot massförstörelsevapen.
Ihärdigheten från SLMK:s sida har till sist gett resultat och
gruppen välkomnas nu till Iran. Man kommer vid besöket att
studera de medicinska konsekvenserna av gasattackerna mot
iranska soldater och civilbefolkning på 1980-talet. Vi kommer
även att samtala kring frågan om affiliering av SCWVS till
IPPNW. Ett önskemål är att en IPPNW-delegation ska kunna
besöka Iran senare i vår.
SLMK:s roll som dörröppnare är viktig. Ekonomiskt stöd
från Hiroshimauppropet 2006 är en förutsättning för projektet.
Besöket kommer att ske i slutet av januari och rapport kom-
mer i LMK.
Hans Levander
Uppsala
Gösta Arturson, professor emeritus och tidigare ordförande i SLMK, intervjuas i Uppsala av ett iranskt TV-team om sina erfarenheter av att
vårda senapsgasskadade iranska soldater. Soldaterna vårdades 1984 på brännskadeavdelningarna vid UAS och KS.
Foto: Hans Levander
IPPNW på väg till Iran
SLMK:s ihärdighet har gett resultat
