Text från PDF
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 106 OKTOBER 2006
Två just utsedda co-presidents för IPPNW
Läs om den 17:e världskongressen i Helsingfors med bl. a.
intervjuer med IPPNW-studenter från Nordkorea, Kina och Iran
PRESSTOPP! se sidan 19!
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 106, oktober 2006
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 GUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (107): 1 december, 2006
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
This number of LMK is dominated by
one great event, the 17th World
Congress of IPPNW. As Gunnar
Westberg, reelected co-president stat-
ed, the voices from students and
young doctors give us hope. The con-
gress commenced with a two days stu-
dent meeting. Among many activities
were creative workshops where ideas
and plans for future IPPNW work
were outlined. Students from nuclear
weapons states, present or future, par-
ticipated with financial support from
SLMK. Read interviews with three of
them.
During the year to come, Gunnar
Westberg will work together with Ime
John, newly elected co-president. Ime
says in an interview that he intends to
be a link to the IPPNW affiliates in the
South. He will also focus on the issue
of small arms.
The recently published report from the
Weapons of Mass Destruction
Commission was presented and dis-
cussed at the congress. This report
contains much valuable information
on facts about nuclear weapons and
also gives recommendations for the
future. Read the article on this
extremely important document.
Our students have been active also
before the congress. Two of them, dur-
ing a visit to Las Vegas, succeeded in
persuading the mayor to make his city
a member of Mayors for Peace.
Chairperson Frida Sundberg in the
leading article calls attention to the
recent general election in Sweden,
urging the new government to put
nuclear weapons disarmament high on
their agenda. She reminds the new
prime minister and the foreign minis-
ter of their great responsibility.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbildenvisar IPPNW:s två
co-presidents för året som kommer,
Gunnar Westberg och Ime John. De
utsågs nyligen på världskongressen i
Helsingfors. För Gunnar handlar det
om omval, medan Ime, som kommer
från Nigeria är ny på posten. Läs en
intervju med Ime John på sidorna
14-15.
Just före pressläggningen nås vi av
nyheten om Nordkoreas provspräng-
ning. Läs Gunnar Westbergs kom-
mentar på sidan 19.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
107 1/12 -06december
108 1/2 -07mars
109 1/5 -07juni
110 15/9 -07oktober
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 30.
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2006:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 106
Det har varit val i Sverige4
Ledare
SLMK på världens första World Peace Forum5
Peace, love and understanding i Sin city6
City of Hiroshima Peace Declaration8
Studentmöte i London om NWIP9
Hiroshima-uppropet och Iran9
Tack för ditt bidrag!
Varför finns kärnvapen kvar?10
Hiroshimadagen 2006 i Göteborg
Årsmöte för SLMK, kallelse11
Rapport från IPPNWs världskongress
i Helsingfors 200612
Möte med Israels ambassadör13
Intervjuer med IPPNW studenter från
Nordkorea, Kina och Iran14
Intervju med Ime John, nyvald CO-President i IPPNW14
IPPNW:s fem prioriterade arbetsområden15
MITTUPPSLAGET
Bilder från 17
th
World Congress of IPPNW16
Kärnvapennedrustning efter Blixkommissionen18
Kärnvapen i Europa20
Indtryk fra Kongressen i Helsinki 7-10 sept. 200621
Slutord från Helsingforskongressen22
DLMK:s brev til det danske Udenrigsministerium23
Formandsberetning DLMK, 2005-0624
Moral då och nu25
IPPNW i fremtiden26
Internationell utblick28
DLMK:s bestyrelse30
Valberedningens förslag till SLMKs styrelse
2007-200831
BAKSIDA
Höstmöte i Karlstad, inbjudan32
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
Kliver av planet på Landvetter efter en utlandsvistelse. Det är söndagen den 17/9,
idag har det varit val i Sverige. På TV-monitorn ovanför bagagebandet läser jag
att regeringsmakten övergått till den borgerliga sidan. Undrar över vilka konse-
kvenser detta har för svenskt arbete för kärnvapennedrustning.
När detta skrivs under veckan efter
valet finns ännu ingen färdig bild av
hur regeringen kommer att se ut. Ännu
finns ingen deklaration av vilken utri-
kes- och säkerhetspolitik man vill
föra. I valrörelsen var det förskräckan-
de tyst kring dessa frågor. Som en
reaktion på detta genomförde SLMK
en enkät till samtliga riksdagspartier
och utifrån de löften som avgavs i sva-
ren på denna finns en del handling att
kräva av den tillträdande regeringen.
Flera av partierna lovar att driva frå-
gorna om kärnvapennedrustning mer
aktivt inom EU. Detta löfte är mycket
intressant eftersom de båda kärnvapen-
staterna Frankrike och Storbritannien
finns i denna församling. Båda har
utmärkt sig negativt genom att hota att
använda kärnvapen mot stater som
stödjer terroraktioner mot dem.
Storbritannien står dessutom inför
avgörande beslut om de skall plöja ner
miljardbelopp (i pund!) i modernise-
ring av sitt u-båtsbaserade kärnvapen-
system Trident, en process som väckt
omfattande protester både i Stor-
britannien och i utlandet. Här behövs
ett kraftfullt och tydligt agerande av
en svensk utrikesminister.
EU-parlamentet har redan (nov
2005) antagit ett kraftfullt dokument
mot massförstörelsevapen. Nu behö-
ver detta följas upp på ministernivå
för att implementeras! Jag noterar att
samtliga de borgerliga partierna utta-
lat sitt stöd för detta dokument och jag
ser fram emot att se alliansens utrikes-
minister med kraft ta sig an dessa frå-
gor! Nya kvastar lär ju sopa bäst.
Varför inte passa på under det finländ-
ska EU-ordförandeskapet, Finlands
utrikesminister Erkki Tuomioja lär ju
vara en känd vän av nedrustning?
Till sin hjälp har den nu tillträdande
utrikesministern (vem hon nu än är)
ett nytt, ovärderligt redskap. Tidigt i
somras kom den hett efterlängtade
rapporten från Blixkommissionen
“Weapons of terror, Freeing the world
of Nuclear, Biological and Chemical
weapons”. Ingen annan nytillträdd
utrikesminister i detta land har någon-
sin haft en så lättläst, genomarbetad
och övergripande ABC-bok i kärnva-
pennedrustning. ABC-bok eller möjli-
gen kokbok, dock utan glättiga bilder.
Här finns ett antal punktvis formulera-
de förslag till praktiska steg mot en
kärnvapenfri värld, men än viktigare -
här finns en lättillgänglig sammanfatt-
ning av bakgrundskunskapen. Men
det är som med alla andra receptför-
slag: man måste veta själv vilken rätt
man vill laga och vilka resurser man
är beredd att satsa. Filé eller falukorv?
Saffran eller karamellfärg? God mat-
lagning kräver bra råvaror och lyckad
kärnvapennedrustning kräver ärlig
vilja och stora politiska investeringar.
Men resultatet kan bli mycket gott. Ett
litet första symboliskt steg skulle ju
kunna vara att skjuta till ekonomiska
medel till ett kontor till stöd för icke-
spridningsavtalet som lär sakna admi-
nistrativa resurser. Eller så väljer man
att slå på stora trumman på en gång
och gå i bräschen och driva kraven på
ett internationellt förbud mot kärnva-
pen...
En bekymmersam punkt i de bor-
gerliga partiernas utrikespolitik är
deras syn på ett eventuellt svenskt
Nato-medlemskap. SLMK har egent-
ligen ingen åsikt om ett eventuellt
svenskt medlemskap i ett framtida
kärnvapenfritt Nato. Däremot inger
Natos märkliga uppfattning att kärn-
vapen skulle förbättra säkerheten för
Europas invånare skepsis. Hur skulle
Frankrikes kärnvapeninnehav kunna
skydda mot arga unga män från föror-
terna? På vilket vis skulle brittiska
kärnvapenbestyckade ubåtar kunna
skydda mot skobombare på flygplat-
ser? Efter att ha besökt beslutsfattare
på Natos huvudkvarter i Bryssel känns
det att det är mycket lång väg att gå
innan de förstått att verklig säkerhet
inte kan bygga på terrorhot med mass-
förstörelsevapen. Efter att ha diskute-
rat med norska och danska kolleger
kan jag förstå den frustration det kan
inge att leva i ett land som är politiskt
och moraliskt medansvariga i en för-
svarsallians som bygger sin bild av
trygghet på “MAD” (Mutually
Assured Destruction), vilket ju är ren
och skär galenskap. Centerpartiet drar
glädjande nog konsekvenserna av
detta och svarar på frågan om Sverige
bör ansluta sig till Nato; “Nej, Natos
kärnvapendoktriner är ett av de, för
oss, tyngsta skälen för att vi inte bör
ansluta oss”. “Kristdemokraterna ser
för närvarande ingen anledning för
Sverige att söka medlemskap i Nato.”
Att folkpartiet och moderaterna pläde-
rar för ett medlemskap är däremot
djupt oroande så länge Nato håller fast
vid sina kärnvapenbaserade säkerhets-
doktriner.
Jag vill önska den tillträdande utri-
kesministern lycka till, Du har möj-
ligheten att snabbt bli historisk.
Europa står inför flera avgörande
beslut, det är nu nödvändigt att vi
för allas vår säkerhets skull, befriar
denna kärnvapennedlusade konti-
nent från dess onda 1900-tals arv av
möjlig ödeläggelse. Du är den som
bär detta ansvar på Dina axlar, det
är Du (och Din chef) som har möj-
lighet att föra dessa frågor högst
upp på dagordningen i EU:s inner-
sta kretsar. Som ungdomarna rap-
pade underNPT prepcomför några
år sedan “if you need a miracle - do
it yourself” eller som Dalai Lama
lär ha sagt “If you think you are too
small to make a difference - try slee-
ping with a mosquito”.
Frida Sundberg
Ordf SLMK
Hela resultatet av partienkäten finns
på vår hemsida www.slmk.org
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
5
SLMK på världens första
World Peace Forum
Två läkarstudenter representerade
SLMK på World Peace Forum 23
till 28 juni i Vancouver, Kanada.
Forumet blev en folkfest som bland
annat bjöd på en stor gatudemon-
stration, intressanta paneldiskus-
sioner samt många inspirerande
talare och vittnesmål.
När World Peace Forum anordnades
för första gången i juni 2006 stod
ämnen som nedrustning, gatuvåld,
rasism, förtryck av kvinnor och
ursprungsbefolkningar, landminor,
miljöfrågor och utbildning i centrum.
Deltagarna var omkring 4000 och
kom från ett hundratal olika länder.
Måndagen den 26 juni hölls en
temadag om hälso- och sjukvårdsper-
sonals arbete för fred. Under dagen
höll de två svenska studenterna,
Thomas Silfverberg och Wenjing Tao
tillsammans med studenter från
Tyskland och Kanada två workshops
utifrån arbetet med Nuclear Weapons
Inheritance Project. Dessutom pre-
senterades projektet inför alla delta-
gare i denna temadag.
Temadagen anordnades av Physi-
cians for Social Responsibility i
Kanada (dvs IPPNW-Kanada). Talade
gjorde bland annat Mary Wynne
Ashford och Victor Sidel (båda före
detta co-presidenter för IPPNW) samt
Robert Gould som talade om bioter-
rorism (även han är frontfigur inom
IPPNW i USA).
World Peace Forumbjöd även på en
mängd gatudemonstrationer. Studen-
terna inom Inheritance-projektet
anordnade t.ex. Target Vancouver där
ett stort rött kors placerades utanför
Vancouver Arts Museum och förbipas-
serande informerades om betydelsen
av kärnvapennedrustning i världen.
Den stora demonstrationen gick av
stapeln den andra dagen. Flera tusen
människor anslöt då fredsbudskapen
spreds från gatorna i centrala
Vancouver under banderollen ”No
war, nowhere”. Tåget gick till Sunset
Beach där en festival hölls med musik
och tal av internationella artister.
Andra evenemang som lockade all-
mänheten var en ljusceremoni i
Stanley Park (Vancouvers stora park),
fredsmässor i kyrkorna och en påkos-
tad konsert på en av de största teatrar-
na i staden, med kanadensiska artister
som skrivit och verkat för fred.
Konsertens intäkter gick till Adopt-A-
Minefieldsom bedriver en kampanj
för en värld fri från landminor.
Flera paneldiskussionerdär kärnva-
pennedrustning stod i centrum hölls.
Inspirerande Rebecca Johnson talade
sig varm för Faslane365-projektet i
Storbritannien. ”Man måste angripa
kedjans svagaste länk”, sa hon och
syftade på Storbritannien och Faslane
i Skottland (där Storbritanniens kärn-
vapenbestyckade ubåtar har sin bas).
Senator Doug Roche talade, även
han mycket inspirerande, om USA:s
roll i kärnvapennedrustningen.
Herr Sumataro, överlevande från
Hiroshima, gav ett fängslande vittnes-
mål från Hiroshima den 6 augusti
1945.
Den sista dagensamlades deltagarna
i olika arbetsgrupper, varav en rörde
kärnvapenfrågor. Denna arbetsgrupp
kom fram till följande uppmaningar
till kärnvapenländerna.
• Permanent ta bort alla kärnvapen
från hair-trigger alert
• Avsäga sig alla policys för använd-
ning av kärnvapen
• Inleda förhandlingar för att stoppa
kapprustningen (inkluderat ett avtal
rörande klyvbart material för vapen-
användning).
• Kompensera alla offer för kärnva-
pens användning, produktion och
testning.
Arbetsgruppen poängterade även vik-
ten av att USA tar en ledande roll i
den här utvecklingen.
För oss två svenskarär de bestående
intrycken från World Peace Forum
allt engagemang som samlats på
samma plats. Och att samma engage-
mang finns hos så många människor
från olika delar av världen. Alla dessa
människor samlas och går tillsam-
mans genom gatorna i Vancouver
med samma mål i sikte: en horisont
utan kärnvapen.
Andra höjdpunkter var när borg-
mästare från USA förklarar det funda-
mentala felet i att 31 procent av de
amerikanska skattebetalarnas pengar
går till militären, allt medan 45 miljo-
ner människor i USA saknar sjukför-
säkring.
Men kanske framför allt berättelsen
om hur det unga cykelbudet
Sumataros hela liv förändrades av det
eldklot som tändes på himlen en som-
marmorgon i staden Hiroshima för
över 61 år sedan. Tragedin från den
morgonen lever inte bara i honom,
utan i alla människor som nekas rät-
ten till ett människovärdigt liv på
grund av att pengarna istället läggs på
utveckling av massförstörelsevapen.
Som läkare och läkarstudenter kan vi
inte bara strunta i det. Vi måste ges
rätten att behandla och lindra dessa
människors lidande. Allt annat är
tjänstefel!
Thomas Silfverberg
thomas.silfverberg@slmk.org
”Nej, Iran behöver inga kärn-
vapen. Och det behöver inte
USA eller Pakistan heller”
sagt av juristen Shirin Ebadi,
Irans första och hittills enda
nobelpristagare (UNT 27 sep)
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
6
Efter World Peace Forum i Van-
couver i slutet av juni fortsatte en
delegation av medicinstudenter
från Nuclear Weapons Inheritance
Programme (NWIP) till Las Vegas.
Under fyra dagar hann vi bland
annat träffa borgmästaren i Las
Vegas för att diskutera kärnvapen-
frågor samt besöka fredsaktivisten
Corbin Harney. Corbin är andlig le-
dare för indianstammen Shoshone,
vars land utnyttjas för kärnvapen-
prov. Vi upplevde både framgångar
och motgångar, men i stort sett blev
det en lyckad delegation med för-
hoppningsvis bestående resultat.
Det var med nyfikenhet, förväntning-
ar och en smula skepsis som delega-
tionen, bestående av Lena Wendel
från Tyskland samt Thomas Silfver-
berg och Wenjing Tao från Sverige
landade på Las Vegas flygplats. Vi
kunde inte låta bli att fråga oss vad
världens mest kända nöjesstad hade
att erbjuda i freds- och kärnvapenfrå-
gor. Våra kontakter i Las Vegas hade
ursprungligen knutits av NWIP-co-
ordinatorn Inga Blum från Tyskland;
de personer vi träffade var av Peggy
Maze Johnson och Tony Guzman från
Citizen Alert samt Chelsea Collonge
från Nevada Desert Experience. Båda
organisationerna, med bas i Las
Vegas, har långvarig erfarenhet av att
jobba med kärnvapen- och kärnav-
fallsfrågor och har goda kontakter
inom området.
På Shoshone-folkets mark
Under vår första dag ordnade Chelsea
Collonge en middagsbjudning hem-
ma hos Corbin Harney som bor i
Tecopa utanför Las Vegas. Tecopa
ligger nära Nevada Nuclear Test Site,
där uppemot 1000 kärnvapenspräng-
ningar har utförts sedan 1951.
Testplatsen används fortfarande för så
kallade subkritiska kärnvapenprov
idag. Corbin är andlig ledare för indi-
anstammen Western Shoshone och
grundare till Shundahai Network, ett
amerikansk nätverk av inhemska
folkgrupper och frivilligorganisatio-
ner som jobbar med kärnvapenfrågor.
Under middagen fördes öppna dis-
kussioner och vi blev alla illa berörda
av att höra hur amerikanska medbor-
gare, som tillhör ursprungsbefolk-
ningen, behandlats och fortfarande
behandlas av den staten. Bland annat
har Nevada Nuclear Test Site förlagts
till Shoshone-folkets mark utan deras
samtycke och området är sedan länge
förorenat och i stort sett obeboeligt.
Corbin tryckte flera gånger på hur
viktigt det är för unga människor idag
att föra kampen vidare mot kärnva-
pen. En följdfråga som ständigt dök
upp var hur man ska engagera fler
inom den unga generationen i dessa
frågor, något som ingen av oss hade
något tillfredställande svar på.
På vägen tillbaka från Corbin stan-
nade vi vid Nevada Test Site. Guidade
visningar av området är tillgängliga
under vissa delar av året, men bara för
amerikansk medborgare, så vi fick
nöja oss med att stå vid ingången till
testområdet, där vi höll en tyst minut
för kärnvapnens offren. Vi informera-
des också om hur ett flertal fredsde-
monstrationer, bland annat under led-
ning av Corbin, hade hållits på denna
mark under årens gång.
”The Happiest Mayor of the
Greatest City in the World”
Tack vare Peggy Maze Johnsons goda
kontakter med Oscar Goodman, borg-
mästare i Las Vegas, lyckades vi få ett
femton minuters möte inbokat med
honom. Tillsammans med Tony
Guzman diskuterade vi i förväg hur vi
skulle lägga upp mötet. Vårt huvud-
sakliga syfte skulle vara att få Mr
Goodman att gå med i Mayors For
Peace, ett internationellt nätverk av
borgmästare som arbetar för en kärn-
vapenfri värld. Vi hade hört ett och
Peace, love and
understanding i Sin city
NWIP på besök i Las Vegas
NWIP och Tony Guzman poserar med Oscar Goodman, borgmästare i Las Vegas, efter
mötet. Från vänster: Wenjing, Thomas, Oscar Goodman, Lena och Tony.
7
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
annat om Mr Goodman i förväg och
det var med inte så litet nervositet och
förväntningar som vi kom till stads-
huset. Tony presenterade oss för borg-
mästaren och under tio minuter berät-
tade vi om IPPNW och NWIP, om
varför vi som medicinstuderande
anser att kärnvapenfrågan är viktig
samt varför det är viktigt att just Las
Vegas går med i Mayors For Peace.
Borgmästaren lyssnade tålmodigt på
oss och det krävdes inte mycket över-
talning för att få honom att fylla i
registreringsblanketten till Mayors
For Peace. Mr Goodman är en aktiv
motståndare till kärnvapenavfallspro-
grammet i Yucca Mountain och var
sedan tidigare bekant med Mayors
For Peace. Det här mötet verkade
vara vad som krävdes för att få
honom att ta steget fullt ut. För att Las
Vegas ska komma upp på listan över
medlemsstäder krävs dock godkän-
nande även från City Council. Detta
ska förhoppningsvis inte vara något
problem och för närvarande jobbar vi
med ett godkännande även från City
Council.
Target Las Vegas
Efter mötet med borgmästaren ge-
nomförde vi Target Las Vegaspå den
stora kasinogatan ”The Strip” i den
centrala delen av staden. Framför en
kopia av frihetsgudinnan utanför
kasinot New York rullade vi ut vårt
stora röda kors på marken och försök-
te informera folk på gatan om kärnva-
pen. Detta var en nästintill omöjlig
uppgift och först efter många miss-
lyckade försök lyckades vi få några
att stanna upp och lyssna på oss. Efter
morgonens lyckade möte med Mr
Oscar Goodman kändes Target Las
Vegasverkligen som ett antiklimax,
och det var med besvikelse vi rullade
ihop vårt kors och lämnade platsen.
Atomic Testing Museum
Som avslutning besökte vi Atomic
Testing Museum i Las Vegas som del-
vis finansieras av Nevada Test Site
Historical Foundation för att bevara
minnet av femtio års kärnvapenhisto-
ria. [läs mer om museet i LMK nr 95
/red kommentar] Vi förvarnades om
att museet var mycket partiskt och
efter besöket kunde vi inte annat än
hålla med. Bland annat saknade vi
information om kärnvapennedrust-
ning och skadliga effekter av kärnva-
penprov. Trots allt var museet mycket
informativt och vi lärde oss en hel del
om kärnvapentesterna i USA och om
subkritiska tester.
1
Catholic Worker House
Under hela vår vistelse i Las Vegas
bodde vi hos Catholic Worker House,
en katolsk välgörenhetsorganisation
som Chelsea har kontakt med. Fyra
dagar i veckan serverar de mat till
hemlösa i Las Vegas fattiga kvarter.
Vi i NWIP deltog i detta arbete, och
köerna ringlade långa redan när
Catholic Workers anlände med maten
tidigt i gryningen. Att se kontrasten
mellan kasinogatan ”The Strip” och
dessa fattigare delar av Las Vegas gav
oss en riktig tankeställare. Det för en
oundvikligen till tanken hur USA kan
stå för cirka hälften av alla militära
kostnader i världen, när exempelvis
uppemot en femtedel av USA:s
befolkning saknar sjukförsäkring och
därmed möjligheten till den basala
sjukvård som vi förknippar med i-län-
der.
Hopp i Sin City
Sammantaget är vi nöjda med resulta-
ten av delegationen till Las Vegas. Att
Las Vegas nu är på väg att gå med i
Mayors For Peace är goda nyheter, då
staden med Nevada Test Site och
Yucca Mountain i närheten har en
viktig roll i debatten kring kärnvapen-
frågan. NWIP har nu också knutit go-
da kontakter med Chelsea Collonge
och Tony Guzman. Tony Guzman är
även en aktiv medlem i ”Think
Outside the Bomb”, ett nationellt nät-
verk i USA med unga individer och
organisationer som är intresserade av
kärnvapenfrågan. Genom Tony och
detta nätverk kan NWIP förhopp-
ningsvis få direktkontakt med ungdo-
mar i USA. Vi har också fått klart för
oss, både genom Tony och via erfarna
IPPNW-medlemmar på World Peace
Forum, att vi förmodligen behöver
flytta vårt fokus om vi vill engagera
fler ungdomar i kärnvapenfrågan i
Nordamerika. Det vill säga att vi
behöver trycka mer på hur de resurser
som läggs ner på kärnvapen i stället
skulle kunna användas för andra
ändamål, exempelvis hälso- och sjuk-
vård.
När vi lämnade Las Vegas kändes
det lugnande att veta att det, mitt
bland alla neonlampor, kasinon och
lyckosökande turister, finns männis-
kor som jobbar för ett bättre samhäl-
le. Även i Sin City finns det hopp!
Wenjing Tao
wenjing_tao@hotmail.com
1
Subkritiska tester av atomvapen innebär
sprängningar av klyvbart material, som kan
användas till kärnvapen, i mängder där den
kritiska massan inte uppnås. De används för
att kontrollera att åldrande kärnvapen fortfa-
rande fungerar på avsett sätt, men kan också
användas för att utveckla nya kärnvapen
(LMK Nr 70, oktober 1997 Gunnar West-
berg, ledare)
Den unga generationen lyssnar spänt på Shoshone-folkets andliga ledare,
Corbin Harney, under middagen.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
8
City of Hiroshima
Peace Declaration
Radiation, heat, blast and their syner-
getic effects created a hell on Earth.
Sixty-one years later, the number of
nations enamored of evil and enslaved
by nuclear weapons is increasing. The
human family stands at a crossroads.
Will all nations be enslaved? Or will
all nations be liberated? This choice
poses another question. Is it accept-
able for cities, and especially the inno-
cent children who live in them, to be
targeted by nuclear weapons?
The answer is crystal clear, and the
past sixty-one years have shown us
the path to liberation.
From a hell in which no one could
have blamed them for choosing death,
the hibakusha set forth toward life and
the future. Living with injuries and ill-
nesses eating away at body and mind,
they have spoken persistently about
their experiences. Refusing to bow
before discrimination, slander, and
scorn, they have warned continuously
that “No one else should ever suffer as
we did.” Their voices, picked up by
people of conscience the world over,
are becoming a powerful mass chorus.
The keynote is, “The only role for
nuclear weapons is to be abolished.”
And yet, the world’s political leaders
continue to ignore these voices. The
International Court of Justice advisory
opinion handed down ten years ago,
born of the creative action of global
civil society, should have been a high-
ly effective tool for enlightening and
guiding them toward the truth.
The Court found that “The threat or
use of nuclear weapons would gener-
ally be contrary to the rules of interna-
tional law,” and went on to declare,
“There exists an obligation to pursue
in good faith and bring to a conclusion
negotiations leading to nuclear disar-
mament in all its aspects under strict
and effective international control.”
If the nuclear-weapon states had taken
the lead and sought in good faith to
fulfill this obligation, nuclear
weapons would have been abolished
already. Unfortunately, during the past
ten years, most nations and most peo-
ple have failed to confront this obliga-
tion head-on. Regretting that we have
not done more, the City of Hiroshima,
along with Mayors for Peace, whose
member cities have increased to 1403,
is launching Phase II of our 2020
Vision Campaign. This phase includes
the Good Faith Challenge, a campaign
to promote the good-faith negotiations
for nuclear disarmament called for in
the ICJ advisory opinion, and a Cities
Are Not Targets project demanding
that nuclear-weapon states stop target-
ing cities for nuclear attack.
Nuclear weapons are illegal, immoral
weapons designed to obliterate cities.
Our goals are to reveal the delusions
behind “nuclear deterrence theory”
and the “nuclear umbrella,” which
hold cities hostage, and to protect,
from a legal and moral standpoint, our
citizens’ right to life.
Taking the lead in this effort is the US
Conference of Mayors, representing
1139 American cities. At its national
meeting this past June, the USCM
adopted a resolution demanding that
all nuclear-weapon states, including
the United States, immediately cease
all targeting of cities with nuclear
weapons.
Cities and citizens of the world have a
duty to release the lost sheep from the
spell and liberate the world from
nuclear weapons. The time has come
for all of us to awaken and arise with
a will that can penetrate rock and a
passion that burns like fire.
I call on the Japanese government to
advocate for the hibakusha and all cit-
izens by conducting a global cam-
paign that will forcefully insist that
the nuclear-weapon states “negotiate
in good faith for nuclear disarma-
ment.” To that end, I demand that the
government respect the Peace
Constitution of which we should be
proud. I further request more gener-
ous, people-oriented assistance appro-
priate to the actual situations of the
aging hibakusha, including those liv-
ing overseas and those exposed in
“black rain areas”.
To console the many victims whose
names remain unknown, this year for
the first time we added the words
“Many Unknown” to the ledger of
victims’ names placed in the ceno-
taph
1
. We humbly pray for the peace-
ful repose of the souls of all atomic
bomb victims and a future of peace
and harmony for the human family.
by the mayor of Hiroshima
Tadatoshi Akiba
August 6, 2006
1
cenotaf: minnesvård över avliden på annan
plats än graven (SAOL)
En helg i början av augusti var vi ett
tjugotal europeiska studenter, varav
fem från Sverige, som träffades i
London. Vi var där för att lära oss mer
om Nuclear Weapons Inheritance
Project, om Storbritanniens kärnva-
pensystem Trident och för att utföra
ett Target X på Hiroshimadagen.
Fredag kväll började med att vi för-
sökte besvara ett antal frågor om kärn-
vapen. Frågor som t.ex. om det finns
någon koppling mellan kärnvapen och
fattigdom eller vad läkare egentligen
har för roll i kärnvapennedrustning.
Frågor som fick oss att börja fundera
och diskutera.
De erfarna NWIP-medlemmarna höll
nästa dag en workshop som började
med en presentation av projektet. De
fortsatte med att berätta hur man hål-
ler i workshops och hur delegationer
ordnas. Vi avslutade med diskussioner
kring framtida delegationer. Vi var
många studenter med mycket entu-
siasm och denna brainstorming slutade
med en lång rad idéer inför det kom-
mande året.
Vi fick också lära oss mer om Stor-
britanniens kärnvapensystem Trident.
Janet Bloomfield från Oxford
Research Group och Sam Akaki från
Campaign for Nuclear Disarmament
berättade om Trident och hur det
utvecklats. De berättade även om pla-
nerna på att förnya systemet vilket
kommer att kosta 15-25 miljarder
pund. Beslutet, om Trident ska förny-
as eller inte, är tänkt att fattas i det
nuvarande parlamentet. Storbritannien
står inför ett vägskäl: att förnya sitt
kärnvapensystem eller att nedrusta.
Att få upp ögonen för detta kändes
som något mycket viktigt. Här fick vi
något väldigt konkret att påverka, och
det på en gång.
Helgen i London hade två riktiga
höjdpunkter. Den första var filmen
”The Last Atomic Bomb” som presen-
terades av producenten Kathleen
Sullivan. Filmen handlar om atom-
bomben i Nagasaki och i den berättar
några av de överlevande sina historier.
Det var en mycket stark film som inte
lämnade någon av oss oberörd.
Helgens andra stora höjdpunkt var
Target X som vi utförde på
Hiroshimadagen. Det var söndag och
vi lade ut vårt röda kryss på Trafalgar
Squere. Förbipasserandena var många
och vi satte genast igång med att dis-
kutera kärnvapen och dela ut våra bro-
schyrer med information om en kärn-
vapenattacks konsekvenser. Target X i
London var verkligen lyckat. Det var
mycket folk i rörelse och många stan-
nade och pratade med oss. Att vi
kunde prata om högaktuella Trident
och göra folk medvetna om att det är
upp till dem att påverka sina politiker
att välja nedrustning, gjorde att det
verkligen kändes som om det vi gjor-
de hade stor betydelse.
Åsa Lindström
HIROSHIMA-UPPROPET OCH IRAN
Hiroshima-uppropet 2006 till förmån
för SLMK:s och IPPNW:s arbete och
kommande besök i Iran har givit gott
resultat. Ett stort tack till alla bidrags-
givare!
Vi har redan träffat en SLMK-stödd Irandelegation bestående
av en läkare och en student vid Helsingforskongressen!
Jag är koordinator för en mycket kvalificerad delegation till
Teheran under perioden 27 - 31 oktober, och vi återkommer i
nästa Informationsblad med rapport och bilder. Delegationen
kommer att utgöras av femton läkare och medicinstudenter
från Australien, Danmark, Finland, Malaysia, Norge,
Pakistan, Sverige, Turkiet,Tyskland och USA.
Hans Levander, Uppsala
Studentmöte i London om NWIP
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
9
FFoorrsskkaarree oocchh
IInnggeennjjöörreerr
mmoott
KKäärrnnvvaappeenn
http://www.algonet.se/~fimk
AAddrreessss::
Föreningen Svenska
Forskare och Ingenjörer
mot Kärnvapen
Box 163 65
103 27 STOCKHOLM
EE--ppoosstt,, wweebbbbaaddrreessss::
fimk@algonet.se
PPGG 2222 0066 0033--55
OOrrddfföörraannddee::
Nicholas Etherden
Tel 08-14 20 33
Adressändring anmäls till:
Stefan Björnson
Baltzars Väg 5
149 45 Nynäshamn
stefan.bjornson@telia.com
10
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
Varför finns
kärnvapen kvar?
Hiroshimadagen 2006 i Göteborg
Hiroshimaminnet uppmärksam-
mades i Göteborg, strax före EM-
invigningen, av Yrkesgrupper mot
Kärnvapen. Gunnar Westberg höll
detta tal. Ljus sattes ut vid Lejon-
bron av IKFF
1
när det börjat mörk-
na. Kraven i sluten av artikeln
avsändes av Yrkesgrupperna till
riksdagspartierna.
Det var på morgonen den 6 aug. kl
0815. Ett ensamt flygplan, kallat
Enola Gay efter pilotens mamma,
släppte bomben, kallad “Lilla poj-
ken”, över staden Hiroshima som tidi-
gare besparats bombningar. När pilo-
ten såg tillbaka över staden, och såg
svampmolnet som täckte hela staden,
utropade han “Min Gud, vad har vi
gjort”. Ja, vad hade mammas lilla
pojke gjort? Tre dagar senare fälldes
bomben över Nagasaki.
I Hiroshima dog över 80 000 inom
den första veckan, i huvudsak av
brännskador. Men människor fortsatte
att dö, i månader, nu av en okänd
sjukdom, strålsjuka. Före årets slut
hade 140 000 dött av denna enda
bomb. Och barn som var i moderlivet
när bomben föll föddes med svåra
missbildningar. Efter flera år kom
nästa, tidigare okända, hemsökelse
från atombomberna, cancer, särskilt
blodcancer, leukemi. Atombomber-
nas arvedel var fruktan. Hos de
överlevande och deras barn finns
ännu idag fruktan för skadorna på
arvsmassan. Denna oro gör att många
Hibakusha, atombombsöverlevande,
inte vill berätta för sina familjer om
sitt öde.
Atombomben kom till av fruktan för
Nazi-Tyskland. Nazisterna gav upp
sitt arbete på kärnvapnen, men USA
och England fortsatte. En atomkapp-
rustning med Sovjet följde. Ömsesi-
dig misstro och fruktanvar drivkraf-
terna. Nazi-Tyskland har fallit, atom-
bomberna finns kvar. Sovjetimperiet
har fallit, atombomberna finns kvar.
Varför? Frågar man militärer i
Ryssland skyller dom på USA. ”USA
och Väst-Europa”, säger dom, ”har ett
allt större behov av Rysslands natur-
resurser, olja, gas och metaller. Röda
Armén är svag. Endast kärnvapen kan
avskräcka USA”. Det är ett argument
man kan förstå. Men varför vill i så
fall USA behålla sina kärnvapen? Om
alla kärnvapen skulle avskaffas skulle
USA:s militära dominans i världen
vara ännu större än nu. Atomvapen är
det enda verkliga hotet mot USA.
Ett skäl till att USA vill ha kvar sina
kärnvapen är säkerligen att kärnvap-
nen ger stormaktsstatus. Detta skäl
finns nog hos alla kärnvapenmakter.
Särskilt Frankrike och Indien tycks
tro att utan atomvapen är man ingen
stormakt. Detta är alltså inte ett mili-
tärt skäl utan ett psykologiskt.
Gandhis Indien har sjunkit lika lågt
som Frankrike. Det kommer att kräva
en långvarig uppfostran innan kärn-
vapenländerna inser att makten att
döda 100 miljoner människor inte är
ett tecken på storhet.
Kärnvapnen skapades av misstro
och fruktan. Vad fruktar man idag?
Kanske är det atombomben man fruk-
tar, och kanske är det därför man inte
vågar avskaffa den? Anden har slup-
pit ur flaskan och tagit befälet.
Att det finns skäl till fruktan visar
den så kallade ”Fotbollen”, den väska
där Knapparna finns; om man trycker
på dom kan man utrota mänsklighe-
ten. Varhelst den ryske eller den ame-
rikanske presidenten rör sig finns
deras ”kärnvapenfotboll” till hands.
Det är uppenbart att dom är rädda,
annars skulle dom inte ta med sig
denna kärnvapenfotboll överallt.
Atombombens arvedel är fruktan.
Så länge denna fruktan finns vågar
man inte avskaffa kärnvapnen. Så
länge kärnvapnen finns kvar finns
fruktan. Att denna fruktan förträngts,
och inte är medveten i vår vardag, gör
den inte mindre mäktig att påverka
oss.
Det har sagts att kärnvapen har för-
hindrat krig. Kanske var det så en
gång, kanske. Men idag är det i stället
så att kärnvapen är en orsak till
krig. När Condoleezza Rice, USA:s
utrikesminister, talade i TV om nöd-
vändigheten av att anfalla Irak talade
hon om det hotande svampmolnet
över Manhattan. Den amerikanska
opinionen skulle inte ha accepterat att
USA gick till krig mot Irak om inte
man lyckats få människorna att tro att
Irak hade kärnvapen. Rädslan för
kärnvapnen möjliggör en aggressiv
utrikespolitik.
Israels kärnvapen– vilken roll spe-
lar dom? I varje fall har Israels kärn-
vapenavskräckning inte fungerat.
Sedan Israel skaffat kärnvapen har
landet två gånger angripits av grann-
länderna. Kanske är det i stället så
även här att fruktan för kärnvapnen
bidragit till kriget. Vi är många som är
förvånade över USA:s obetingade
stöd för Israels fortsatta krig. Till min
förvåning har jag funnit flera ameri-
kanska debattörer som ser Israels krig
mot Hitzbollah som ett krig mot Iran.
Om Israel slår ut Hitzbollah skulle det
vara ett svårt nederlag för Iran som då
skulle bli mera villigt att acceptera
USA:s krav. Om Israel inte lyckas slå
ut Hitzbollah, kommer Israel att
bomba både Syrien och Iran, vilket
dessa debattörer anser vara nödvän-
digt. Detta resonemang finner jag
1
IKFF: Internationella Kvinnoförbundet för
Fred och Frihet
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
11
givetvis orimligt, men inte orimligare
än de resonemang som låg bakom
angreppet på Irak. USA:s föregivna
oro för Irans kärnvapen skulle alltså
kunna vara en orsak till USA:s vill-
korslösa stöd till Israel i dess bomb-
ningar av Libanon.
Att avskaffa kärnvapen är möjligt.
För några månader sedan avlämnade
den s.k. Blix-kommissionen en rap-
port om kärnvapenhotet och om hur
kärnvapenspridning kan hindras.
Kommissionens medlemmar är erfar-
na internationella politiker, t ex den
tidigare amerikanske försvarsminis-
tern William Perry. Dom menar att
atomvapnen kan och måste avskaffas
och anser också enhälligt att ett för-
bud mot kärnvapen är en realistisk
målsättning. Kommissionen, liksom
flera andra grupper tidigare, visar i
detalj, hur kärnvapnen skall avskaf-
fas.
Hur kan då vi i Europapåverka den
amerikanska opinionen, få amerika-
nerna att inse att deras kärnvapen är
den viktigaste orsaken till att kärnva-
pen sprider sig? Jo, genom att visa att
vi inte behöver kärnvapnen, att vi är
tryggare utan atombomberna. Sverige
avstod en gång från kärnvapen därför
att vi insåg att risken för ett kärnvape-
nanfall mot oss vore större om vi hade
kärnvapen än om vi inte hade det. Vi
känner oss tryggare utan kärnvapen. I
Europa finns i NATO-länderna 480
amerikanska atombomber. Det finns
inget militärt värde i detta, värdet är
moraliskt, eller snarare omoraliskt.
Genom att länderna accepterar att
kärnvapen finns utplacerade på deras
territorium, visar man att man ställer
upp på NATO:s kärnvapendoktriner I
flera NATO-länder har parlamenten
fordrat att kärnvapnen avlägsnas.
Regeringarna följer inte dessa demo-
kratiska beslut utan accepterar att
NATO och USA bestämmer. EU-par-
lamentet har i en resolution från
november i fjol krävt att kärnvapnen i
Europa skall bort, och att EU skall
arbeta för att kärnvapnen helt avskaf-
fas och förbjuds.
Storbritannien står inför ett avgö-
rande: Endera skall man ersätta sina
kärnvapen, sina Trident-missiler, med
nya, eller avskaffa dom. Kostnaden
för nya vapen blir ungefär 400 miljar-
der kronor. Det skulle räcka långt för
att förbättra den engelska hälsovår-
den. Förklarar England att man inte
behöver kärnvapen kan den psykolo-
giska effekten på USA bli stor.
Vad kan den svenska regeringen
göra? Jag är faktiskt övertygad om att
regeringen och statsministern har ett
engagemang för en kärnvapenfri
värld, men man gör inte mycket där-
för att den svenska opinionen är för
svag, politikerna tror att fredsarbete
inte ger några röster. Det är vår upp-
gift att visa att detta är fel.
Vi kräver att den svenska regering-
en:
1. Tar Blix-kommissionens rapport
som grund för en detaljerad och
konkret svensk politik för kärnvap-
nens avskaffande;
2. Tar EU-parlamentets resolution
om kärnvapennedrustning, med
dess många konkreta förslag, till
den svenska riksdagen och till
EU:s ministerråd, och arbetar för
dess förverkligande. Särskilt och
med brådska bör regeringen stödja
de krafter i Storbritannien som vill
att landet inte skaffar en ny genera-
tion kärnvapenmissiler;
3. Tydligt tar avstånd från NATO-
medlemskapså länge NATO
behåller sin kärnvapenpolitik;
4. Klart markerar sitt avståndstagan-
de när kärnvapenmakterna hotar
att använda kärnvapen. Varje hot
om att använda kärnvapen stri-
der mot internationell och hu-
manitär lag;
5. Vid varje kontakt med den ryska
eller amerikanska statsledningen
kräver att man avskaffar kärnva-
penfotbollen, alltså tar kärnvapnen
ur omedelbar avfyrningsbered-
skap. Den amerikanske och den
ryske presidenten har inte rätt
att bestämma om mänsklighe-
tens överlevnad.
Gunnar Westberg
Årsmöte för SLMK
Årsmöte hålls denna gång i
Göteborg
i anslutning till riksstämman
lördagen den 2 december kl 08.30
Plats: Sahlgrenska Sjukhuset, Blå Stråket 7, 1 tr, njurmottagningen.
Representanter från SLMK
kommer också att finnas i vår monter under riksstämman.
Kom gärna förbi!
12
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
Världskongressen i Helsingfors
inleddes med en två dagar lång stu-
dentkongress, i syfte att knyta sam-
man studenternas arbete i IPPNW
och förbereda dem inför helgens
aktiviteter. Det var intensiva dagar
präglade av kreativa idéer och
befästandet av goda relationer län-
der och människor emellan. Nedan
följer utdrag ur vad dessa inledande
dagar innehöll.
Baltic Bike Tour
Inför kongressen upprepade 21 stu-
denter från olika delar av världen den
resa som gjordes för 15 år sedan av
läkarstudenter för att sprida insikten
om kärnvapenhotet. De cyklade nu
från Tallin till Helsingfors, totalt 880
km, för att stanna i städer på vägen
och göra Target X, besöka Mayors for
Peace och prata med människor om
kärnvapenfrågan. Väl framme i Hel-
singfors deltog studenterna i världs-
kongressen. Baltic Bike Tour stöder
arbetet för att Europa ska bli en kärn-
vapenfri zon som ett steg i det totala
avskaffandet av kärnvapen.
Cykelturen anordnades för att få
medial uppmärksamhet och återigen
medvetandegöra kärnvapenhotet, få ett
tillfälle att göra IPPNW:s budskap
känt i länderna runt Östersjön, öka
stödet för studentgrupperna och ytterst
öka intresset för kärnvapenfrågan hos
läkarstudenter. Det var dessutom en
riktigt rolig resa för de deltagande
IPPNW-studenterna!
Om man vill läsa mer om gruppens
öden och äventyr kan man läsa deras
blogg på sidan:
http://www
.ippnw-students.org/bal-
tic/blog.html
Doctors for peace and democracy
Detta var en workshop som hölls av
studenter och läkare från Nepal. De
pratade om revolutionen som utspela-
de sig i deras hemland i april tidigare i
år. Revolutionen som innebar att fol-
ket trotsade det rådande utegångsför-
budet och gick ut på gatorna för att
kräva demokrati. Målet var att med
hjälp av fredliga demonstrationer få
bort kungen som återtog makten 2004.
De sju partierna i landet gick ihop
med Maoisterna i en allians och efter
19 dagar av protester störtades kung-
en. Protesterna mötte stundtals våld-
samt motstånd från militären, 19 män-
niskor dödades och omkring 500 ska-
dades.
Studenterna berättade om nätter då
militärer kommit in i husen där de
bodde och misshandlat dem. Både stu-
denter och läkare fängslades och en
läkare berättade faktiskt varmt om den
korta tiden bakom galler. Han blev
inlåst med ett tjugotal likasinnade per-
soner och tillsammans smidde de pla-
ner för förbättring. Han berättade även
om sitt inflytande som läkare under
revolutionen och hur han utnyttjade
detta inflytande professionellt, men
även politiskt.
Det var en spännande upplevelse att få
lyssna på vad dessa människor hade
att berätta och att få uppleva deras
brinnande glöd för det de trodde på.
De var med om revolutionen i Nepal
och var sedan närvarande vid konfe-
rensen i Helsingfors fem månader
efteråt, en sann inspirationskälla.
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
Rapport från IPPNWs
världskongress i
Helsingfors 2006
Deltagarna i Baltic Bike Tour 2006
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
13
Nuclear Weapons Inheritance
Project
Det pågick stor aktivitet i Nuclear
Weapons Inheritance Project (NWIP)
under världskongressen i Helsingfors
med flera workshops, dussintals nya
medlemmar, ett flertal interna möten
samt nya koordinatorer.
NWIP ansvarade sammanlagt för fyra
workshops på världskongressen, två
på studentkonferensen och två på
läkarkonferensen, med snarlika upp-
lägg. En workshop riktade sig till
nybörjare och ville förmedla grund-
läggande kunskap om kärnvapen.
Deltagarna delades upp i mindre grup-
per och övningarna syftade till att sti-
mulera kunskapsutbyte mellan delta-
garna. De ansvariga för denna work-
shop var huvudsakligen nya NWIP-
medlemmar och det var en synnerli-
gen nyttig övning för dem att få pla-
nera och leda en workshop. Den andra
workshopen på studentkonferensen
riktade sig till alla studenter. I små
grupper fick alla deltagarna brainstor-
ma kring nya aktiviteter i NWIP:s regi
och resultaten blev över förväntan. Ett
flertal nya idéer kläcktes, bland annat
en Nuclear Weapon World Exhibition
Tour som eventuellt planeras till att
börja i Hiroshima nästa år. Ett annat
projekt gick under devisen ”Nuclear
Weapon Free – My Cup of Tea”, ett
public awareness-projekt i Target X:s
anda.
Den ena workshopen på läkarkonfe-
rensen syftade till att presentera
NWIP:s aktiviteter under de gångna
två åren samt de metoder som projek-
tet använder sig av. Här diskuterades
hur metoderna kunde finslipas: ett av
förslagen som kom upp var att man
skulle kunna tala om att avveckla ett
kärnvapen i taget snarare än alla kärn-
vapen i världen för att framställa pro-
blemet som mer överkomligt. Överlag
var deltagarantalet i workshopen
ovanligt högt och den fick positiv
respons!
Under världskongressen anslöt sig
dussintals nya medlemmar från hela
världen till NWIP. Det var otroligt kul
att se hur en del av de nya medlem-
marna genast ville delta aktivt i att
anordna workshops och planera fram-
tida aktiviteter. Idéer på nya delegatio-
ner frodades och förslag som kom upp
var bland annat delegationer till
Ryssland, Kina/Japan, Nordkorea/Syd-
korea samt en roadtrip i NATO-länder
med kärnvapen i Europa. Många av de
nya medlemmarna tog initiativ till att
kolla upp möjligheterna för dessa
delegationer. Intresset för lokala
NWIP-aktiviteter var också stort och
många undrade hur man kunde ordna
workshops på sina egna universitet.
Ett flertal interna möten hölls för att
diskutera hur NWIP skulle styras.
Camilla Mattson från Sverige och
Inga Blum från Tyskland har koordi-
nerat projektet sedan världskongres-
sen i Beijing 2004, och har gjort ett
fantastiskt jobb med att utveckla det.
I och med världskongressen i Helsing-
fors planerade de att lämna över fack-
lan till nya koordinatorer. Efter myck-
et diskussion kom gruppen överens
om att inga större förändringar i struk-
turen skulle ske annat än att tre nya
koordinatorer skulle ta över. Intresset
för att bli koordinatorer var stort och
slutligen bestämdes det att Veevek
Thankey från Australien, Jakob
Gierten från Tyskland och Wenjing
Tao från Sverige skulle efterträda
Camilla och Inga.
Sammanfattningsvis verkar framtiden
ljus för NWIP, med många nya aktiva
medlemmar, nya projekt i startgropar-
na och en ny hemsida under utveck-
ling. Det ska verkligen bli intressant
att se hur NWIP förändras till nästa
världskongress om två år i New
Delhi!
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
På fredagen när huvudkonferensen
hade börjat anordnades Target X samt
en rad möten med ambassadörer från
olika länder. Bland annat deltog
Gunnar Westberg och Thomas
Silfverberg från Sverige i IPPNW:s
första möte med en representant från
den israeliska regeringen, Israels
ambassadör Shemi Tzur. Under detta
möte var intentionen att hålla sig till
kärnvapenfrågorna, både för att det är
vad vi är intresserade av och även
eftersom risken annars är stor att vi
och ambassadören hamnar i två olika
läger.
Gunnar Westberg lyfte fram det för-
slag som sedan flera år har funnits i
Mellanöstern om att etablera en kärn-
vapenfri zon från Egypten till Paki-
stan. Diskussionen kretsade bland
annat kring vad det är som förhindrar
bildandet av en sådan zon. Shemi
Tzur förklarade att Israel inte kan
ingå i diskussioner där en av diskus-
sionspunkterna är Israels kärnvapen-
potential och hot. ”Israel har inga
kärnvapen. De är inte ett hot mot
någon” fortsatte han.
Temperaturen under mötet höjdes
gradvis, bland annat när två israeliska
studenter ställde mer raka och provo-
cerande frågor. Sammanfattningsvis
kan man säga att det första mötet med
en representant för den israeliska
regeringen inte bar någon frukt. Dock
blev vår ståndpunkt i kärnvapenfrå-
gorna i alla fall tydligt framställd.
Möte med
Israels
ambassadör
Studentartiklarna (rapport från studentkongressen, intervjuer med
IPPNW-studenter samt möte med Israels ambassadör) är skrivna av
Anders Olsson, Karin Lundberg, Thomas Silfverberg, Wenjing Tao,
Marit Hansson och Åsa Lindström.
14
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
Eftersom arbetet för en kärnvapen-
fri värld är globalt är det viktigt att
driva frågan i de länder där kärnva-
pen finns eller kan komma att finnas
i framtiden. Därför hjälpte SLMK
studenter att komma till Helsingfors
från några av dessa länder. I sam-
band med detta intervjuade vi studen-
ter från Nordkorea, Kina och Iran.
O Ryong från Nordkoreaär glad
över att vara på sin första IPPNW-
konferens. Han tycker att det är intres-
sant och att det är ett mycket bra till-
fälle för utbyte av idéer och kunskap.
Han har tidigare bott i Afrika men det
här är första gången han är i Europa.
Han tycker om det han sett av
Helsingfors och tycker att luften
känns mycket ren. När vi pratar med
O Ryong om kärnvapen återkommer
han ofta till att Nordkorea känner sig
hotat av USA och att han tror att
Nordkoreas kärnvapen är ett bra för-
svar för att förhindra en attack. Han
säger dock att han verkligen önskar att
koreanska halvön var en kärnvapenfri
zon men anser att det är upp till USA
att ta första steget. O Ryong tycker att
det är viktigt att utbyta idéer och dis-
kutera kring kärnvapen. Han tror att
studenter har en viktig roll att spela
för att öka medvetandet om kärnvapen
och att arbeta för att förhindra ett
kärnvapenkrig.
Vi intervjuar också en kinesisk stu-
dentsom föredrar att vara anonym.
Hon lärde känna IPPNW redan vid
världskongressen i Beijing 2004.
Förutom mot kärnvapen vill hon även
arbeta mot landminor och mot hand-
eldvapen, som är ett växande problem
i Kina. Hon säger att Kina är ett land
som är för fred och utveckling, som
vill ha kärnkraft för fredliga syften
och som inte vill invadera andra. Kina
har som enda kärnvapenstat garanterat
att inte använda sina kärnvapen först.
Det är första gången hon är utomlands
och hon tycker det är spännande att
träffa människor från hela världen och
utbyta idéer, eller som hon säger – to
be in China is to be in a house without
communication with the outside. Hon
vill också gärna lära andra mer om
Kina. Hon tycker att Helsingfors är
underbart, men för kallt och blåsigt.
Det är väldigt annorlunda jämfört med
hemma, framförallt är det mycket
färre människor och gatorna känns
nästan tomma. Hon är också fascine-
rad över att skandinaver är så intresse-
rade av att arbeta mot fattigdom, krig
och annat som ju inte egentligen drab-
bar oss.
Leila Moein är den första student
från Iransom är med på en av
IPPNWs världskongresser. Trots att
hon bär svart slöja lyckas hon förän-
dra många av de andra deltagarnas syn
på Iran. Hon får ofta berätta att det är
fler kvinnliga läkarstuderande än
manliga i Iran. Även när det gäller
undervisande professorer, är kvinnor-
na i majoritet. Det framkommer tyd-
ligt i intervjun hur viktigt det är att ha
med deltagare från Iran på kongresser-
na för att bidra till en mer nyanserad
bild av detta land. Leila är redan aktiv
i arbetet mot kemiska vapen, något
som drabbat Iran hårt under kriget mot
Irak. Nu är hon orolig för Irans förhål-
lande till kärnvapen. Därför tycker
hon det är otroligt viktigt att få lära sig
så mycket som möjligt om kärnvapen
och IPPNWs arbete. Detta för att när
hon kommer hem till Iran, kunna spri-
da kunskap och öka medvetenheten
om problemen och därmed bilda opi-
nion mot kärnvapen. Leila tycker att
mötet i Helsingfors är mycket intres-
sant, och är glatt överraskad av den
goda maten som är bättre än vid hen-
nes tidigare resor i Europa.
Intervjuer med IPPNW
studenter från Nord-
korea, Kina och Iran
LEONORE WIDE:Berätta lite om dig
och din bakgrund.
IME JOHN:Jag är allmänläkare i
Kano i Nigeria och har fortfarande
kvar min praktik där. Till Sverige kom
jag första gången 1991 som utbytes-
student i Lund under två månader. Jag
blev medlem i IPPNW redan 1989 och
jag träffade både Ola Schenström och
Hans Levander på världskongressen i
Stockholm 1991. Jag tyckte om
Sverige och sökte mig hit igen 2003
och tog en Master-examen i Public
Health vid Karolinska Institutet i
Stockholm 2004. Mitt arbete handla-
de om personskador under Irak-kriget.
Så återvände jag till Sverige igen och
har just blivit klar med en Master-exa-
men i epidemiologi i Umeå. Nu har
jag ansökt om att bli antagen som dok-
torand vid Karolinska Institutet och
väntar på besked.
L.W.:Vad ligger dig varmast om hjär-
tat att arbeta med nu som nybliven co-
president i IPPNW?
I.J.:Gunnar Westberg har ju valts om
till co-president. Han och jag har
ännu inte hunnit diskutera hur vi ska
lägga upp arbetet för att det ska bli så
effektivt som möjligt. Jag vill i första
hand fungera som en förbindelselänk
till IPPNW-föreningarna i Syd och
jag vill särskilt rikta in mig på pro-
grammet ”Aiming for Prevention”,
som är ett av IPPNW prioriterat
område, som syftar till att förebygga
skador av handeldvapen. Ni känner
väl till sambandet mellan kärnvapen
och handeldvapen? Tänk er t ex en
väpnad konflikt mellan två parter,
som hamnat i ett låst läge, där ingen
kan vinna över den andra. Då kan
någon av dem falla för frestelsen att ta
till kärnvapen.
L.W.:Kan du nämna något speciellt,
som du tycker kongressen här i
Helsingfors givit dig ?
Intervju med :
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
15
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
1. Internationell kampanj för att avskaffa
kärnvapnen
– fokus på arbetet för en konvention mot kärnvapen
– vårt medicinska budskap ska lyftas fram
– aktuella kampanjer: stoppa förnyelsen av Trident-
systemet i Storbritannien, amerikanska taktiska
kärnvapen bort från Europa, Internationella Dom-
stolen tillfrågas om kärnvapenstaterna fullföljt sina
åtaganden att nedrusta, kärnvapenproliferationen i
Sydasien, Iran, Nordkorea, Mellanöstern
2. Internationell konferens om kärnvapen-
proliferation och hälsa
– konferensen planeras hösten 2007, troligen i
London
– det medicinska samfundet bör ta upp frågorna om
kärnvapen igen
– förmå media att belysa kärnvapenhotet
3. Aiming for Prevention
– är IPPNW:s program mot handeldvapen (Small
arms and Light weapons)
– betrakta skador och död av lätta vapen ur ett folk-
hälsoperspektiv
– forskning, utbildning, policyutveckling, vård, reha-
bilitering
– ”One Bullet Story” och andra illustrativa beskriv-
ningar
– berör i första hand Latinamerika, Afrika och
Sydasien
– föreningarna i Nord (Global North) bör öka sitt
engagemang
4. Global Health Alerts och
brevskrivningskampanjer
– utbildningsmaterial på temat “kärnvapen kan skada
din hälsa”
– tre utskick per år som behandlar en aktuell aspekt
på krig och hälsa
– brevskrivningskampanj, brevförslag utsändes 3 - 4
ggr per år
5. Medicinstudenternas program ska utvecklas
– studentdeltagande i alla aktiviteter inom IPPNW
– hög prioritet för stöd till alla studentprogram
Meir Krakau
meit.krakau@slmk.org
IPPNW:s fem prioriterade arbetsområden,
beslutade vid kongressen
I.J.:Ja, jag gläds åt, att vi lyckats
komma överens om fem områden [se
faktaruta nedan], som bör vara i fokus
under vårt fortsatta arbete de närmast
kommande åren.
Vi passade förstås också på att lyck-
önska Ime John till att nu ha valts till
co-president. Innan han lämnade oss
och hastade vidare till nästa möte,
berättade han leende att hans hustru
och tre barn nu förenat sig med
honom i Sverige.
Leonore Wide, Meit Krakau och
Karin Stenstedt
Ime John, ny co-president, mellan Meit
Krakau (t.vä) och Leonore Wide
Ime John, nyvald CO-President i IPPNW
17thWorld Cong
Nordkoreas vice hälsominister och ordförande i
Korean Antinuke and Peace Doctors (KANPD)
ger här sin version av kärnvapensituationen i
Nordkorea med hjälp av en student som tolkar.
IPPNWs omvalde Co president, Gunnar Westberg, dis-
kuterar med Leila som studerar medicin i Teheran.
Martin Tondel och Klas Lundius tillsammans
med SLMKs samarbetspartner i Nepal
(PSRN) i det av SIDA stödda projektet.
SLMK
som
Välkommen till Indien och IPPNWs världskon
gress ofIPPNW
K studenter intervjuar den nordkoreanske student
SLMK inbjudit.
Studenternas Target X på en gata i
Helsingfors
SLMKs Martina Grosch talar inför Council-
mötet som sen valde in henne som medlem
av IPPNWs styrelse.
gress våren 2008.
18
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
Kärnvapennedrustning
efter Blixkommissionen
Rapport från kongressen – plenarföreläsning och Workshop
Henrik Salander, numera vid UD, höll
en plenarföreläsning och ledde en
workshop vid kongressen. Salander
var generalsekreterare för Kommis-
sionen för massförstörelsevapen,
WMDC,även kallad Blixkommis-
sionen. Denna tillsattes av FN på initi-
ativ av bl a Anna Lindh och leddes av
Hans Blix med ett sekretariat i
Stockholm. Den bestod av kompeten-
ta, oberoende personer från flera olika
länder och verkade i drygt två år. Man
begärde in ett fyrtiotal studier från for-
skare inom olika områden. Den 1 juni
2006 presenterade man sin rapport,
Weapons of Terror, Freeing the World
of Nuclear, Biological and Chemical
Arms. Hans Blix överlämnade rappor-
ten till Kofi Annan och den skickades
till regeringarna i alla FN-stater.
I rapporten redovisar man en grundlig
analys av bakgrund och nuläge vad
gäller kärnvapen samt biologiska och
kemiska vapen och man har formule-
rat sextio rekommendationer, varav
hälften gäller kärnvapen. I rapporten
finns också en förteckning över alla de
bakgrundsstudier som gjorts. Allt
material går att hämta hem på
www.wmdcommission.org.
Henrik Salander betonade att man
efter långa förhandlingar verkligen
lyckades nå konsensus i rapporten,
utan reservationer, vilket var en viktig
framgång. Rapporten utgör en enhet
där inga delar kan tas bort. Den
rekommenderar att man strävar efter
att främja den politiska utvecklingen
regionalt och nationellt så att länder
kan känna sig trygga. Man framhåller,
att så länge någon stat har kärnvapen
kommer fler att vilja ha dem och att så
länge ett kärnvapen finns kan det
användas. Rapporten avvisar tanken
att kärnvapen i vissa händer inte utgör
något problem medan de skulle göra
det i andra. Man förespråkar genom-
gående multilaterala lösningar på värl-
dens säkerhetsproblem.
Henrik Salander tog fram några vikti-
ga exempel bland de trettio rekommen-
dationer som gäller kärnvapen:
- CTBT: att alla stater inklusive USA
med det snaraste ratificerar prov-
stoppsavtalet, The Comprehensive
Nuclear Test Ban Treaty.
- FMCT: att förhandlingar omedel-
bart påbörjas om en Fissile Material
Cut-Off Treatyför att reglera pro-
duktionen av klyvbart material för
vapen.
- att kärnvapen ska få en mindre roll i
staters säkerhetstänkande, att alla
kärnvapenstater deklarerar en no-
first-use policy.
- High Alert: att kärnvapenländerna
gradvis ska ta sina kärnvapen bort
från det tillstånd där de kan använ-
das med mycket kort varsel.
- att man ska använda lagligt bindan-
de Negative Security Assurances
(NSA) mellan kärnvapenländer och
icke-kärnvapenländer
- att man ska tillskapa ett kontinuer-
ligt sekretariat för NPT, icke-sprid-
ningsavtalet, och att kärnvapenlän-
derna i NPT måste ta steg mot kärn-
vapennedrustning i enlighet med
avtalet, med Ryssland och USA i
ledningen.
Henrik Salander pekar särskilt på
rekommendation nr 30, där det sägs
att alla kärnvapenländer ska börja pla-
nera för säkerhet utan kärnvapen och
att de ska börja förbereda för att göra
kärnvapen olagliga – for the outla-
wing of nuclear weapons. Han påpe-
kade också att den ordning, i vilken
texterna och rekommendationerna om
kärnvapen kommer i rapporten, är
politiskt betingad: man börjar med
icke-spridningsfrågor, sedan kommer
terrorism och sist nedrustningsfrågor.
När det gäller olika länders innehav av
kärnvapen tror Henrik Salander inte
på status quo. Om några tiotal år har vi
nog antingen mycket fler kärnvapen-
länder eller något färre.
Under workshopen berättade Salan-
der, att man i arbetet att föra ut och
förankra Blixrapporten följer tre
huvudlinjer:
1) Regeringslinjen, som går ut på att
informera och försöka skapa koali-
tioner med andra regeringar, sanno-
likt blir det olika konstellationer för
olika frågor,
2) NGO-linjen, som innebär att infor-
mera och skapa kontakter med
olika NGOs, via t ex hemsidor,
seminarier och konferenser, och
3) Blix-linjen, som fokuserar på Hans
Blix själv, ständigt på resande fot
jorden runt för att informera och
diskutera. Han kommer troligen att
fortsätta på det viset under det
kommande året.
På en fråga hur EU tagit emot rappor-
ten och dess förslag svarade Henrik
Salander, att man från franskt håll
varit kritisk och att rapporten hittills
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
19
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
inte kunnat tas upp officiellt inom EU.
Dock kan EU-parlamentet ha en roll
att spela t ex genom att ordna debatter.
Henrik Salander är själv inbjuden att
tala där i november. EU skulle t ex
kunna inrikta sig på CTBT och FMCT
(se ovan) där det redan finns en enig-
het inom EU, vilket ju inte gäller t ex
nedrustningsfrågor.
Gunnar Westberg ledde den fortsatta
diskussionen. Ruth Mitchell, IPPNW-
student från Australien, beskrev rap-
porten som en gåva. Bra att använda i
föreningens verksamhet med den sys-
tematiska genomgången av nuläget
när det gäller kärnvapen och genom
att det är ett pålitligt material.
Det påpekades att NGOs verksamhet i
rapporten tas upp i en text med en
åtföljande rekommendation (nr 52)
där man betonar NGOs betydelse och
rekommenderar stater och privata fon-
der att ge sitt stöd till NGOs arbete för
att eliminera massförstörelsevapen.
Undervisning i nedrustningsfrågor
finns med i rekommendation nr 53
men frågan bedömdes ha fått för litet
utrymme.
Viktiga och positiva delar av rappor-
ten är att det är fullt möjligt att uppnå
en Nuclear Disarmament Treaty, och
att det inte är omöjligt att få kärnva-
pen att bli olagliga. Nu är det dags att
börja diskutera definitioner, delmål,
tidtabeller och genomskinlighet.
Gunnar Westberg påpekade att vi bör
välja ut och arbeta med några av
rekommendationerna i Blixrapporten.
Alla vi, inom olika NGOs, måste gå
vidare och öka medvetenheten hos all-
mänheten om kärnvapenproblemati-
ken, informera om medicinska konse-
kvenser av kärnvapen och slutligen
försöka utforska de djupare orsakerna
till att kärnvapen fortfarande finns
kvar.
Rapporten Weapons of Terror, Freeing
the World of Nuclear, Biological and
Chemical Arms och ett häfte med
enbart de sextio rekommendationerna
kan, liksom förstudierna, beställas
från www.wmdcommission.orgeller
(själva rapporten) från Klas Lundius,
SLMK.
Leonore Wide
SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.org
Press-stopp: Nordkorea utför kärnvapentest.
Ett meddelande från Nordkoreas regering säger att man genomfört ett fram-
gångsrikt test av en kärnladdning den 8 oktober.
Om detta bekräftas är det en allvarlig händelse som kan komma att leda till
ökad spänning mellan de båda koreanska staterna och i förhållandet mellan
Nordkorea och Japan, Kina och USA. [Om Nordkorea senare framgångsrikt tes-
tar missiler med lång räckvidd, och kanske lyckas göra troligt att landets kärn-
vapen kan anpassas för dessa missiler, ökar risken för ett kärnvapenkrig.]
Kanske tror den nordkoreanska ledningen att man genom sitt kärnvapeninne-
hav kan avskräcka USA från ett anfall. Effekten är sannolikt den omvända, ett
Nordkorea med verklig kärnvapenstyrka kan ge förevändning för ett anfall
från USA.
Ett atomkrig, antingen det begränsas till den koreanska halvön eller även inne-
fattar Japan och kanske USA, vore en katastrof av enorma proportioner, som
skulle påverka ett mycket stort antal människor och skada kommande släkten.
De som är ansvariga för att ett sådant krig utlöses, eller som skulle ha kunnat
förhindra det men inte försökt kommer inte att förlåtas.
Gunnar Westberg
20
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
Nuclear Weapons in Europe
På SLMK:s senaste styrelsemöte kom
vi överens om, att varje styrelsemed-
lem skulle skicka en uppmaning till två
av våra svenska Europaparlamen-
tariker. Två moderater föll på min lott.
Uppmaningen till dem var att skriva
under ”Skriftlig förklaring” (i enlighet
med artikel 116 i arbetsordningen) om
tillbakadragande av amerikanska kärn-
vapen från Europa före slutet av 2006.
För att förklaringen ska antas krävs
366 underskrifter av 732 möjliga.
Senaste datum för underskrift är den12
oktober.
Det var närmast detta, som fick mig att
i det rika utbudet av workshops på
världskongressen välja att gå på den av
finnarna anordnade ”Nuclear Weapons
in Europe”. Denna workshop handlade
om alla kärnvapen i Europa, inte
enbart om av USA utplacerade. Som
moderator fungerade läkaren Kati
Juva.
Workshopen inleddes av Dr Stefan
Fors, fysiker och Senior researcher vid
det finska utrikesministeriet. Han har i
tjugo år sysslat med kärnvapenproble-
matiken. Han framhöll att han talade
som privatperson och inte som repre-
sentant för någon myndighet. Den
andre talaren var Jaakko Ellisaari,
verksam inom en finsk fredsorganisa-
tion.
Stefan Fors framhöll att kärnvapnen
förstås är en kvarleva från det kalla
kriget och anskaffades och bibehålls i
avskräckningssyfte. Han visade en i
och för sig något hoppingivande kurva
över antalet kärnvapen i Europa. Det
maximala antalet utgjordes 1975 av ca
7000 taktiska kärnvapen och 1994 var
antalet nere i ca 2.000 Sedan dess har
praktiskt tagit ingen ytterligare reduk-
tion skett,vilket är mycket nedslående.
Kärnvapnen är i USA mycket impopu-
lära hos militären och inga nya kärnva-
penstridsspetsar har tillverkats under
de senaste femton åren. Stefan Fors
menade att, den högljudda retoriken
till trots, så minskar USA:s tillit till
kärnvapen.
I Ryssland har man idag världens mest
ambitiösa kärnvapenprogram. Putin
poängterade i ett tal i februari 2004 att
man avser förbli en av världens star-
kaste kärnvapennationer. Hans förmo-
dade efterträdare, utrikesministern
Ivanov, lär ha samma ambition, vilket
förstås är illavarslande. Stefan Fors
uppskattade Rysslands totala kärnva-
peninnehav år 2004 till 8 000 kärnva-
penstridsspetsar.
Frankrike har 350 kärnvapenstrids-
spetsar, men Stefan Fors framhöll att
Frankrikes policy i stor utsträckning är
höljd i dunkel. Han citerade en intervju
med Chirac, där denne framhöll att
Frankrike behövde en trovärdig och
adekvat, men maximalt flexibel kärn-
vapenarsenal. Detta citat ligger dock
så långt tillbaka i tiden som år 2000.
Man redogör dock också för planer på
kärnvapenutveckling så långt fram i
tiden som till år 2011! Enligt den andre
talaren, Jaakko Ellisaari, ska Chirac i
ett tal så sent som i januari 2006 ha
sagt att Frankrike har för avsikt att inta
ungefärligen samma ståndpunkt som
USA vad beträffar kärnvapenpolicy.
Vad så Englandbeträffar är ju landet
nära lierat med USA och man har inga
planer på att avveckla sina kärnvapen i
samband med att dagens Trident - ubå-
tar skrotas. Det aktuella innehavet av
stridsspetsar är dock begränsat till
högst två hundra.
Stefan Fors avslutade med att visa föl-
jande slutsatser.
I. Positive trends
•• Deep reductions in U.S. and Russian
operationally deployed nuclear wea-
pons have taken place since 1987.
Cold war numbers will have gone
down by an order of magnitude
1
by
2012. Further reductions are likely.
•• The other three recognised nuclear
weapon states have followed suit or
showed restraint.
•• Level of ”acceptable damage” is now
far lower than during the Cold War
•• A very valuable achievement is the
fact that operational use of nuclear
weapons has been averted for more
than 60 years.
•• Operational use of nuclear weapons
has become taboo and nuclear wea-
pons are hence degraded to the role
of political weapons.
•• It is very important that NGO’s like
IPPNW continue to remind the
world of the horrors of nuclear war.
II. Negative trends
•• All nuclear weapon states are reluc-
tant to abandon their nuclear wea-
pons altogether. Their nuclear force
planning aims at retaining nuclear
weapons for a long period of time,
albeit at much lower levels than
before.
•• Russia’s reliance on large non-stra-
tegic nuclear forces gives cause for
concern, not least in Europe.
På Stefan Fors föredrag följde en
mycket livlig och intensiv diskussion,
där främst en rysk delegat samt
Frankrikes Abraham Behár hade
invändningar mot föredragshållarens
framställning av respektive länders
kärnvapenpolicy.
Den andre talaren, Jaakko Ellisaari
berättade att i Belgien, England,
Holland, Italien, och Tyskland finns av
USA utplacerade kärnvapen. Europa är
världens mest kärnvapentäta världsdel.
I några länder servar USA alla eller ett
antal av de utplacerade kärnvapnen
och i en del länder servas de alltså helt
eller delvis av respektive länder. Han
gav i övrigt företrädesvis en samman-
fattning av kärnvapenhistoriken och då
inte bara vad gällde kärnvapnen i
Europa. Han konstaterade dock att
NATO ej har för avsikt placera kärnva-
pen i de nya NATO-länderna.
Det finns en karta på kärnvapen i
Europa på http://www.abolition2000
europe.org/map/, men den visades allt-
så inte av någon av de båda föredrags-
hållarna.
Karin Stenstedt
karin.stenstedt@slmk.org
1
by an order of magnitude = med en 10-potens
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
21
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
Dagen før kongressens åbning over-
værede jeg sammen med Caecile
Buhmann IPPNWs bestyrelsesmøde
(Board meeting).
Caecile blev ved sidste kongres i
Beijing indvalgt i Boardet og vil give
en beretning om dette møde. Jeg vil
her kun referere, hvilket stærkt indtryk
jeg fik af en grundlæggende konflikt i
vores forening, en konflikt der har
eksisteret i mindst 20 år. Det er kon-
flikten mellem hensynet til vores
mærkesag - at slippe af med kerne-
våbnene - og 3.-verdenslandenes insi-
steren på at vi også bringer deres pro-
blemer med globalisering og fattig-
dom på dagsordenen.
Konflikten viste sig 10 min. efter
mødets åbning. Repræsentanten fra
Nicaragua, Antonio Jarquin, foreslog,
at der til IPPNWs 5-punkts handlings-
program skulle tilføjes et punkt 6, som
omhandlede globalisering. Argumen-
tet herfor var, at der skulle være en
sammenhæng mellem globalisering
og kernevåbenkrig.
Det viste sig, at dette havde været et
diskussionsemne ved flere forudgåen-
de møder. Antonio Jarquin var i den
forbindelse blevet opfordret til at
møde op med et projekt, som man
kunne handle ud fra. Denne opford-
ring blev nu gentaget og det var helt
tydeligt at det ikke var sidste gang vi
hørte om dette emne.
Åbningsceremonien den følgende dag
var både højtidelig og festlig. De
mange officielle taler blev afbrudt af
små indslag med et børnecirkus, der
vakte stor jubel.
De mest interessante programpunkter
var for mig de talrige Workshops. Det
er små studiekredslignende møder,
ofte med højt kvalificerede talere.
Jeg kom ved et møde til at sidde ved
siden af professor Tomonaga fra
Nagasakis Universitet. Det viste sig,
at han var en Atombombe-overlever
idet han var 2 år gammel, da bomben
faldt over Nagasaki. Jeg gik til den
workshop, han havde sammen med en
dr. Kodama fra Hiroshima: Long Term
Physical and Genetic Effects of the
Atomic Bombings in Hiroshima and
Nagasaki
Følgende fremgik af deres meget
detaljerede foredrag: Der kan stadig
mærkes virkninger af atombomberne.
40 % af dem, der overlevende er i live.
De første år var det leukæmi, der
dominerede sygdomsbilledet, (totalt
antalt døde 176, heraf estimeret 89
strålebetinget) mens det nu er ”solid
cancers” i colon, mamma, lunge og
mave, der er øget i forhold til det for-
ventede, men mindre end jeg havde
forventet. Fx var den strålebetingede
hyppighed af coloncancer øget med
under 10 % af det totale antal. Der er
ikke påvist genetiske effekter og der er
ingen øget forekomst af misdannelser
bortset fra de børn der blev bestrålet in
utero.
Den næste workshop jeg overværede
hed: Nuclear Weapons in Europe. Den
begyndte med beroligende udmelding-
er, men endte ret dramatisk. Fore-
dragsholderen var en senior researcher
i det finske Udenrigsministerium
Stefan Forss. Hans væsentlige bud-
skab var at kernevåbnenes betydning
var aftagende: Intet nyt kernevåben
var blevet produceret i de sidste 15 år.
Bunker buster programmet, der skulle
gøre det muligt for kernevåben at
trænge ned i selv dybt beliggende
bunkere, var blevet underkendt af den
amerikanske kongres. Militæret kan
ikke lide kernevåben, der er sket en
kraftig reduktion af antallet af kerne-
våben og endelig bliver de i praksis
ikke anvendt.
Fra tilhørerne bag mig dukkede en
gammel bekendt at DLMK op. Det var
Vladimir Kozin som i 1990 var i
Danmark, hvor han bl.a holdt foredrag
for os om nedrustningsspørgsmål.
Kozin var tidligere ansat i ”Arms con-
trol Department” i Udenrigsministe-
riet i Moskva og er nu ansat ved den
russiske ambassade i Helsinki. Kozin
protesterede i ret kraftige vendinger
mod Stefan Forss’ vurderinger. Fx
fremførte han, at USA modsætter sig
nedskæringer af kernevåben, der blev
nævnt flere konkrete forhold. USA har
480 kernevåben fordelt på 8 baser i
Europa, hvorimod Rusland ikke har et
eneste kernevåben udenfor sine
grænser.
Kozin var også bekymret over, at de
baltiske stater har fly, der er egnede til
at bære kernevåben, og som nu patrul-
jerer langs Ruslands grænser.
Der var flere andre deltagere, der også
kritiserede Forss for forældede infor-
mationer, bl.a. Behar fra Frankrig og
Liz Waterstone fra UK.
Hovedindtryk af kongressen: Godt
organiseret, mange kreative indslag,
fx havde arrangørerne formået at skaf-
fe invitationer til gode receptioner om
aftenen, en velkommen lejlighed til
fouragering og til socialt sammenvær.
Der var en glimrende bytur for ledsa-
gere til deltagerne. Vi følte os velkom-
ne i Helsinki, en ren og smuk by med
en velfungerende offentlig transport.
Jeg vil opfordre medlemmer af
DLMK til at deltage i den næste kon-
gres i Indien i marts 2008!
Jacob Obbekjær
Deputy Councellor
Indtryk fra Kongressen i
Helsinki 7–10 september 2006
22
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
17thWorld Congress ofIPPNW 7-10.9.2006 Helsinki, Finland
Vad jag mest kommer att minnas
från denna kongress är ansiktena
och rösterna från läkarstudenter och
unga läkare. De ingav hopp. Jag
känner tacksamhet för att så många
kom och tillförde oss entusiasm och
hängivenhet.
Vi har goda skäl att vara optimistiska
beträffande vår förening. Vi har också
goda skäl till optimism för världen.
Under den gångna sextio åren har
stora framsteg gjorts, och nästan alla
positiva förändringar har åstadkom-
mits av vanliga människor som arbetat
tillsammans utan våld. Sovjetimperiet
föll inte på grund av att president
Reagan anslog hundratals miljarder
dollar till vapen, det föll på grund av
solidariteten mellan arbetarna i Polen
och deras vägran att lyda makten, på
grund av den sjungande revolutionen i
Estland och Lettland, på grund av att
folk i Leipzig sa: Vi vägrar att accep-
tera denna regim, vi samarbetar inte
med er!
Kolonierna har frigjort sig, diktaturer-
na i Filippinerna och i Latinamerika
har fallit, inte efter våldsamma revolu-
tioner utan på grund av solidariteten
mellan människor som sa: Vi samar-
betar inte med makten! Icke-våld och
vägran att samarbeta med förtryckar-
na, Gandhis väg, har varit en överväl-
digande kraft, starkare än vapnen.
Folkens seger i arbetet för frihet och
demokrati är den största förändringen
i den politiska världen under de sextio
år som gått sedan andra världskriget.
Samtidigt har vi sett födelsen av den
globala medvetenheten, det globala
samfundet, det globala civilsamhället.
Vi alla här känner att vi tillhör värl-
den, och har ett ansvar för världen.
Det globala civilsamhället känner
ansvar för världen och dess framtid.
En av de viktigaste delarna av detta
globala civilsamhälle finns i USA.
Vi förlorade kampen för att förhindra
USA:s attack på Irak, kanske på grund
av fruktan för kärnvapen. Fruktan är
ett av de starkaste medel, som ledarna
använder för att kuva folket, och fruk-
tan för kärnvapen är ett mycket
effek-
tivt medel. Kanske är det därför kärn-
vapnen finns kvar, för att skapa fruk-
tan och lydnad? Om svampmolnet
över Manhattan inte hade bildat bak-
grunden till Condoleezza Rice när hon
talade om nödvändigheten av att
anfalla Irak, skulle amerikanerna troli-
gen inte ha accepterat kriget.
Kärnvapen är en orsak till krig. Men
jag tror inte den amerikanska opinio-
nen låter lura sig lika lätt nästa gång.
Men krigsmotståndet behöver effekti-
vare icke-våldsmedel än demonstra-
tioner. Lär av Gandhi!
Jag är inte helt säker, men jag tror att
det globala civilsamhället skall visa
sig starkare än militarismen. Jag tror
det också därför att jag har en stark
tilltro till den amerikanska demokra-
tin, som jag hoppas skall pånyttfödas.
Jag har försökt presentera en del min-
nen och ett starkt hopp från denna
kongress. Jag vill sluta med en gåva
från Arundati Roy till oss alla: En
bättre värld är inte bara möjlig, hon
är på väg. Jag kommer kanske inte att
finnas kvar för att hälsa hennes
ankomst, men i lugna stunder hör jag
henne andas.
Gunnar Westberg
Slutord från Helsingforskongressen
Här kommer en översättning av Gunnar Westbergs slutord vid Helsingforskongressen. Innehållet präglas av att
IPPNW har en bredare målsättning än SLMK. IPPNW arbetar för att förebygga krig och krigets följder, inte bara till
förebyggande av kärnvapenkrig. Hans åsikter i detta tal sammanfaller inte nödvändigtvis SLMK:s.
Detta är vad jag kommer att minnas av
kongressen:
Ron McCoys tal vid kongressens
öppning, ett tal som sammanfattar
både vår rörelse och Rons stora
erfarenhet (talet kommer att finnas
tillgängligt på IPPNW:s hemsida);
Sessionen om Aiming for Preven-
tion, som gav en förfärande sam-
manfattning av det lidande och den
kostnad för samhället som orsakas
av den epidemi av skador från hand-
eldvapen som hemsöker stora delar
av världen, med 300 000 döda och
tiofalt fler svårt skadade årligen,
men jag minns också det hopp som
vårt arbete för att förebygga dessa
skador ingav;
Bilderna av den 1000 km långa
cykelturen Tallin-Helsingfors, fast
med ett sting av avundsjuka för att
jag inte deltog själv;
Dr Kgosi Letlape från World
Medical Association som påminde
oss om det sociala ansvar, och de
stora möjligheter, som följer med
läkarens kall. Han sa att läkare idag
tycks mer och mer handla i egenin-
tresse, mindre och mindre engagera
sig i samhällets problem. Jag måste
hålla med, men jag ser också hopp
och förändring. När jag intervjuat
unga sökande till läkarutbildningen,
har många eller de flesta av dem
visat stort intresse för internationellt
arbete, t ex i Läkare utan gränser.
Vid IPPNW:s kongress i Helsing-
fors 1984 deltog tre studenter, i år är
dom 130! Dom har inte kommit hit
av egenintresse, utan för att dom vill
arbeta för en säkrare och bättre
värld.
Krisen mellem Iran
og EU/USA og FN om
Irans atomprogram
spidser til. Iran ankla-
ges for at ville fremstil-
le højtberiget uran og
plutonium m.h.p. at
fremstille atomvåben,
men dette nægter Iran
vedholdende. DLMK har
skrevet brev til det danske
Udenrigministerium for
at advare mod et mili-
tært angreb mod Iran,
hvis forhandlingerne
ikke fører til noget.
Povl Revsbech
Dato: 10. juli 06.
Til
Udenrigsminister Per Stig Møller
Udenrigspolitisk Nævn
Forsvarsordførerne
Vedr. krisen mellem Iran og Den vestlige Verden om Irans program for berigelse af uran
.
Danske Læger Mod Kernevåben har med bekymring læst om (Kilde: Avisen The New
Yorker, 10.04.06) at USA har hemmelige planer om et atomart angreb på Irans atomin-
stallationer, såfremt forhandlingerne med Iran løber ud i sandet. Da de vigtigste anlæg
ligger dybt nede under jorden er det planen, at der skal anvendes såkaldte ”bunker
busters”, som er atomvåben-bestykkede missiler, der er i stand til at bore sig ned i hård
jordoverflade. Tilgængelige oplysninger om hidtil foretagne testninger af disse våben
viser, at de dog ikke er i stand til at bore sig længere ned end nogle få meter. Man kan
derfor forudse, at de vil give anledning til en meget betydelig radioaktiv forurening af
store områder af Iran foruden nabolandene. Her må det være nok at henvise til den foru-
rening, som ulykken på Tjernobyl-kraftværket gav anledning til for at få et indtryk af,
hvor uønskelig denne situation er. Præsident Bush har tidligere omtalt disse våben som
mere brugbare end hidtil kendte atomvåben. På denne måde er der udsigt til, at tabuet
omkring anvendelse af atomvåben vil blive brudt, med mindre EU og andre lande vil
advare USA mod at benytte disse ”smarte” våben.
Endelig er det også værd at minde om, at de etablerede atommagter i henhold til Ikke-
spredningsaftalen fra 1970 har lovet ”snarest muligt” at indlede forhandlinger om afskaf-
felsen af alle atomvåben i verden, et løfte, som blev bekræftet ved Gennemsyns-konfe-
rencen i 2000. Som bekendt er der kun ske små-justeringer i antallet af atomvåben (i dag
stadig flere end 20.000 på lager!) Vi synes derfor, at der er tale om en ikke ubetydelig
grad af dobbeltmoral fra USA og NATO’s side i spørgsmålet om Irans berigelsespro-
grammer.
Med venlig hilsen
Danske Læger Mod Kernevåben
Niels Dahm
Povl Revsbech
medlem
formand
9. august 2006
Kære Niels Dahm og Povl Revsbech
Tak fores Jeres brev til udenrigsminister Per Stig Møller dateret den 8. juli 2006 vedrørende
sagen om Irans atomprogram. Udenrigsministeren har bedt mig om at besvare Jeres henven-
delse.
Danmark arbejder ligesom USA og vores øvrige partnere for en diplomatisk løsning af
sagen om Irans atomprogram inden for rammerne af Det Internationale Atomenergiagentur
(IAEA) og FN’s Sikkerhedsråd.
Iran skjulte i en årrække nukleare aktiviteter, i strid med landets informationsforpligtelser
over for Det Internationale Atomenergiagentur (IAEA) i medfør af Traktaten om Ikke-spred-
ning af Atomvåben (NPT). IAEA’s Generaldirektør, Mohamed ElBaradei, har gentagne
gange konkluderet, at man fra iransk side fortsat ikke samarbejder tilstrækkeligt med
Agenturet om afklaring af udestående spørgsmål vedrørende tidligere og nuværende atom-
aktiviteter. Nylige oplysninger fra Agenturets side om mulige militære nukleare aktiviteter i
Iran har kun bestyrket mistilliden. Selv efter tre års intensive undersøgelser er ElBaradei
ikke i stand til at konkludere, at Irans atomprogram alene har et civilt formål. På denne bag-
grund har IAEA’s Styrelsesråd og FN’s Sikkerhedsråd understreget behovet for tillidsska-
bende foranstaltninger fra iransk side, herunder fuld suspension af alle aktiviteter relateret til
uranberigelse. Suspensionskravet har Sikkerhedsrådet med resolution nr. 1696 af 31. juli d.å.
gjort bindende over for Iran.
Selvom sagen nu behandles i FN’s Sikkerhedsråd er døren ikke lukket for, at Iran kan vælge
samarbejdets vej. Iran har fået tilbudt en attraktiv pakke som grundlag for forhandlinger. Men
det er afgørende, at Iran efterlever landets internationale forpligtelser og via konkret handling
skaber tillid til - og ikke mindst garanti for - at det iranske atomprogram alene har et civilt
formål. Et første vigtigt skridt vil være efterlevelse af Sikkerhedsrådsresolution 1696.
For så vidt angår den i Jeres brev refererede artikel i det amerikanske tidsskrift The New
Yorker kan jeg i øvrigt henvise til, at talsmanden for Det Hvide Hus på et pressemøde den
10. april 2006, ifølge den officielle hjemmeside www
.whitehouse.gov
, afviste disse medie-
oplysninger som baseret på spekulation, der ikke var udtryk for den amerikanske regerings
holdning.
Med venlig hilsen
Jesper Vahr
Kontorchef
Sikkerhedspolitisk kontor
Udenrigsministeriet
23
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
Formandsberetning,
DLMK, 2005-06
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
24
Atomvåben
Det forgangne år siden sidste årsmøde
har været præget af stadig proliferati-
on, altså spredning af atomvåben. Iran
er under stærk mistanke for at være
godt i gang med at udvikle atombom-
ber, mens Nordkorea har erklæret, at
de også besidder dem. Senest har vi
erfaret, at Pakistan planlægger at udvi-
de sin kapacitet til fremstilling af beri-
get uran.
Som bekendt forsøger USA, EU og
FN via IAEA (Det internat. Atom-
energi Agentur) at overbevise det iran-
ske styre om, at det skal opgive sit
uranberigelsesprogram og tillade
inspektioner fra IAEA. Til gengæld
loves landet hjælp til at udvikle dets
atomenergisektor. Iran står foreløbigt
særdeles stejlt på sin ret til at bestem-
me over sine egne reaktorer, og der er
ikke udsigt til en diplomatisk løsning
på konflikten. Senest har Sikker-
hedsrådet 31. juli vedtaget en resolu-
tion, i hvilken Iran pålægges at samar-
bejde med IAEA.
Med Nordkorea forsøger omverdenen
også at opnå en forhandlingsløsning,
men også her er udsigterne for en
sådan overenskomst dårlige. Nord-
korea forværrede endvidere situatio-
nen betydeligt ved at affyre en række
raketter ud over det japanske hav 5.
juli 06.
Ifølge den nugældende amerikansk
atomdoktrin, Nuclear Posture Review,
fra 2002, fornyet i 2006, forbeholder
USA sig ret til at foretage forebyggen-
de angreb mod såkaldt slyngelstater,
der truer verdensfreden. Krigen mod
Irak og Saddam Hussein er et eklatant
eksempel på et sådant forebyggende
angreb (”preemptive strike” på am.).
Vil vi kunne forvente, at USA sammen
med en koalition af andre stater, fore-
tager et forebyggende angreb mod
f.eks. Iran, hvis forhandlingerne ender
uden resultat? Jeg tror det ikke. Dels
har Iran lært af historien med øde-
læggelsen af Iraks Osiri reaktor tilba-
ge i 1981, ved at nedgrave sine pro-
duktionsfacilliteter i undergrunden,
dels ved at sprede dem rundt om i lan-
det. Derved bliver de svære at øde-
lægge ved flyangreb. Desuden skræm-
mer erfaringen fra Irak-krigen, således
at lysten til at invadere Iran og/eller
Nordkorea er meget behersket.
En lille sejr har vi atomvåbenmod-
standere haft derved, at det amerikan-
ske senat i efteråret 2005 nedstemte
ekstra bevillinger til Pentagons ønsker
om videreudvikling af the Robust
Nuclear Earth Penetrating, populært
kaldet ”the Bunker Buster”.
Missile Defence
På dette område har der været stille i
det forgangne år. Vi ved, at Thule-
radaren nu er opgraderet og at missil-
affyringsramper bliver bygget i
Alaska.
Tjernobyl-jubilæet
Den 26. april 2006 var det 20 år siden,
at reaktor 4 på Tjernobyl-atomkraft-
værket i Ukraine, sprang i luften.
Jubilæet blev markeret ved flere
møder, bl.a. ét, som vi var medindby-
dere til, i samarbejde med Pugwash
DK og SGI, det Nordiske Buddistiske
Kulturinstitut. Her bidrog vi også med
2 indlæg, dels ét ved Cæcilie om de
sundhedsmæssige konsekvenser af
ulykken, et uhyre omdiskuteret emne,
og dermed svært at få overblik over,
dels en gennemgang ved undertegne-
de af appeller om en fredelig løsning
på konflikten mellem Iran og
FN/EU/USA. Mødet var velbesøgt,
om end annonceringen ikke var opti-
mal. Tjernobyl-ulykken blev også
grundigt behandlet i TV, bl.a. via en
tema-aften på DR2, dels ved artikler i
Ugeskriftet, hvor også Cæcilie fik
held med at bringe et sammendrag af
sin litteturgennemgang. Således
bidrog vi på bedste vis med markering
af jubilæet.
Forberedelserne til mødet i Kbh.
26.04. gav anledning til lidt tumult,
fordi den fremtrædende kender af
iranske politiske forhold, Ali Alfoneh,
på forhånd havde meldt ud, at han
ikke var modstander af atomvåben og
desuden mente, at det var naturligt for
et land, der havde magtambitioner, at
søge at opnå dem,
PNND
I foråret gjorde vi et fremstød overfor
folketingsmedlemmerne for at få
nogle af dem til at melde sig ind i
PNND, Parliamentary Network for
Nuclear Disarmament. Med hjælp fra
Alyn Wyre, PNND Global Co-
ordinator, blev der sendt informations-
materiale om PNND til medlemmerne
af Udenrigspol. Nævn og Udenrigs-
udvalget. Alyn Wyre besøgte Kbh. 6.-
8. marts hvor han havde møder med
nogle få MF’ere. Efterflg. har 3 MF’er
meldt sig ind, nemlig Jeppe Kofod (S,
næstformand i UN), Svend Auken og
Mogens Lykketoft. Alyn Wyre har for
nylig sendt invitation til én dansk
MF’er, til et seminar i Ottawa i sep-
tember, men Jeppe Kofod måtte des-
værre melde afbud.
Det var også meningen, at vi skulle
spørge de MF’ere, som havde sagt, at
de godt ville have et møde med Alyn
Wyre, men som ikke senere har meldt
sig ind, om de evt. har glemt for at få
dette gjort. Har Jacob gjort noget ved
det?
Initiativer
I juli måned sendte Niels og jeg et
brev til det Udenrigspolitiske Nævn,
Udenrigsminister Per Stig Møller, og
forsvarsordførerne for de forskellige
parrtier for at gøre opmærksom på
vores bekymring om, at USA har hem-
melige planer om et angreb på Iran for
at forhindre, at landet udvikler atom-
våben. Vores kilde var en artikel i tids-
skriftet The New Yorker 10. april.
Indholdet i artiklen blev straks afvist
af Det Hvide Hus som grundløst. På
vores brev modtog vi for nylig et svar
fra kontorchef Jesper Vahr i UM, hvor
han begrunder hvorfor EU og FN’s
sikkerhedsråd finder, at en hård kurs
overfor Iran er nødvendig. Vi (Anton
og jeg) havde jo møde med ham i
januar 05 for at diskutere DK’s hold-
ning til NPT-traktaten, som skulle
genforhandles i maj 05. Fra UN fik vi
også et brev fra sekretæren om, at bre-
vet ville blive omdelt til medlemmer-
ne.
Møder
I oktober 05 var der for første gang i
mange år igen et egentligt europæisk
møde. Det havde Bjørn Hilt, vores
europæiske Vice-præsident siden
2004 taget initiativ til sammen med
franskmændene. I mødet deltog
Cæcilie og jeg. Det var meget vellyk-
ket, synes jeg og en alt i alt god ople-
velse. Ellers er der jo kun europæiske
møder i forbindelse med verdenskon-
gresserne hvert andet år, foruden de
årlige dialogmøder, som jo kun har
repræsentanter fra nogle lande.
Den 6. august i år blev Hiroshima-
dagen igen markeret, denne gang ved
et møde på Askov Højskole.
Initiativtagerne var igen Pugwash DK
og Fredsakademiet. Vi bidrog med et
indlæg ved Cæcilie samt dækning af
halvdelen af Maibritt Theorin’s rejse-
udgifter, svarende til 3.000 kr.
Afslutning
Vi kan således se tilbage på et ganske
aktivt år i DLMK. Nye initiativer er
blevet taget, og nu gælder det om at
holde fast i dem, f.eks. PNND.
Desuden gælder det som altid om at
gribe chancen, når den byder sig,
f.eks. skrive et læserbrev til aviserne
om et aktuelt, atomvåbenrelateret
emne.
Povl Revsbech
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
25
Moral
då och nu
År 1945 föll det på president Harry S
Trumans lott att godkänna ett beslut
att använda atombomber mot två
japanska städer. Det blev Hiroshima
och Nagasaki av fyra föreslagna
angreppsmål. Helt oinformerad om
utvecklingen av atomvapen i USA
fick Truman denna svåra bedöm-
ningsfråga efter president Roosevelts
död den 12 april 1945.
I början av juni säger Truman att han
under beklagande ”måste” ta beslutet
att använda atombomben. I juli, under
Potsdamkonferensen, noterar han i
sin dagbok. ”Jag har uppmanat
Stimson (försvarsministern) att
använda det (vapnet, atombomben)
mot militära mål och inte mot kvinnor
och barn”, och i fortsättningen att,
trots japanernas skoningslöshet, ”kan
vi inte, som världens ledare för
gemensam välfärd, fälla denna förfär-
liga bomb över den gamla huvudsta-
den (Kyoto) eller den nya (Tokyo)”.
Båda dessa städer hade varit nämnda
som eventuella angreppsmål, att
bomba dem skulle ha stor psykolo-
gisk verkan på Japans befolkning.
Den 10 augusti meddelade general
Groves (den militära ledaren för
Manhattanprojektet) att en tredje
kärnladdning var färdig för transport
till utgångsflygbasen i Stilla havet.
Chefen för det amerikanska bombfly-
get i Stillahavsområdet föreslog att
denna tredje kärnladdning skulle fäl-
las över Tokyo. Vid denna tidpunkt
hade dock Truman redan beslutat att
säga nej: ”Tanken på att radera ut
ytterligare 100 000 människor var
alltför fruktansvärd”.
General Eisenhower, som 1953 val-
des till president efter president
Truman, svarade när han tillfrågades
av krigsminister Stimson 1945, att
han var emot atombombning av Japan
av två skäl:
1. Japan var färdigt att kapitulera, det
var onödigt att hemsöka japanerna
”med den där förskräckliga tinges-
ten”.
2. ”Jag (Eisenhower) tycker inte om
att se vårt land som det första som
använder ett sådant vapen”.
Två presidenter (en blivande) som
hade tankar om användningen av
atombomben 1945.
Under de ungefär sex årtionden
som gått sedan Trumans och
Eisenhowers dagar tycks det ha
inträffat ett gradvis förfall hos ett
antal presidenter och deras rådgivare.
Kulmen har nåtts. George W Bush,
USA:s nuvarande president visar
öppet att han kan tänka sig att använ-
da kärnvapen, och detta även om
USA inte är angripna, dvs i förebyg-
gande syfte. Detta gäller oavsett om
motståndaren har massförstörelseva-
pen eller inte. Det räcker med endast
en förmodan att motståndarlandet
skulle kunna utveckla sådana vapen.
Jag tycker mig se ett moraliskt för-
fall hos dem som har mänsklighetens
öde i sin hand. Insikten om det kunde
kanske få dem att tänka om.
Albert Vel
medlem i Forskare och Ingenjörer
mot Kärnvapen.
Referenser: Avsnitten om presidenterna
Truman och Eisenhower bygger på historie-
skrivningen i ”Damokles svärd”, del 2 av en
trilogi, skriven av Bo Lindell, utgiven på
Atlantis förlag 1999. Avsnitten om president
Bush och hans kärnvapenpolitik bygger bl.a. på
artiklar i Inesap Information Bulletin, årgång
21 och 22: David Krieger: The Bush
Administration’s Nuclear Policies and the
Response of Citizens samt Francis Boyle: A
Nuremberg Crime Against Peace
26
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
IPPNW i fremtiden
Årsrapport af International Councillor og Studenterrepræsentant
Det forløbne år i IPPNW og DLMK
har i aller højeste grad stået på forny-
else. Vi har været igennem en længe-
re proces, hvor organisationens mis-
sion, fremtid og arbejdsmetoder er
blevet diskuteret. En proces, der til
tider har syntes opslidende og nytte-
løs, men efter en succesfuld verdens-
kongres i Helsinki, synes jeg ikke, der
kan være nogen tvivl om, at arbejdet
har båret frugt. Ideer og inspiration
blomstrer, og kimen til vores fremti-
dige virke er lagt.
Fornyelsesprocessen er af ældre dato.
Allerede ved verdenskongressen i
Kina for to år siden trængte spørgs-
målene om vores organisations frem-
tid sig på. Verden har ændret sig.
Udsigterne til global nedrustning kan
til tider synes fjernere end nogensin-
de, vores medlemstal, indtægter og
aktivitetsniveau er faldet stødt på ver-
densplan, og det forbliver svært at
involvere studerende og yngre læger i
vores arbejde. For at identificere årsa-
gerne til dette og finde løsninger har
en stor international gruppe af
IPPNW medlemmer samt den inter-
nationale betyrelse holdt møder og
skrevet rapporter og konsulteret med
medlemsorganisationerne, og konklu-
sionerne var klare. De centrerede sig
om vigtigheden af mere og bedre pro-
gramarbejde indenfor nedrustning og
forebyggelse af voldelig konflikt,
bedre kommunikation mellem alle
organisationens niveauer og udadtil,
samt en fortsat indsats for at styrke
studenterarbejdet og fastsholde orga-
niationens medlemmer, efter de
afslutter studierne. Også i DLMK har
vi arbejdet med fornyelse, og i årets
løb har vi diskuteret såvel vigtighe-
den af at tiltrække nye medlemmer,
især studerende og yngre læger, samt
hvorledes vi kan styrke vores pro-
gramarbejde. Dette har medført et
stærkere samarbejde med andre freds-
organiationer i Danmark, som vi har
arrangeret mindeaftener for Tjernobyl
og Hiroshima sammen med.
Programmæssigt er der sket flere nye
spændende tiltag. Man har internatio-
nalt i over et år arbejdet på at udvikle
en stor international kampagne for
nedrustning, der kunne integrere alle
IPPNWs nedrustningsaktiviteter og
gøre emnet relevant for offentligheden
igen. Efter en meget skuffende genfor-
handling af ikke-spredningsaftalen i
New York i maj 2005 har man valgt at
satse stærkt på en atomvåbenkonven-
tion, der skal føre til fuldstændig ned-
rustning af atomvåben. En sådan kon-
vention blev introduceret af IPPNW
og den internationale organisation af
jurister mod atomvåben allerede i
1990’erne, hvor den blev omdelt i FN.
Trods meget omtale er forhandlinger-
ne om konventionen dog aldrig rigtig
kommet igang. Nu har IPPNW i
Australien fået penge til en stor inter-
national kampagne, hvor konventio-
nen skal spille en central rolle, og
IPPNW har påtaget sig at føre kam-
pagnen internationalt, hvilket for-
håbentlig kan føre til fornyet opmærk-
somhed om nedrutsning i en tid, hvor
flere og flere lande får atomvåben. Et
andet internationalt tiltag for at skabe
fælles fodslag om atomvåben er, at
IPPNW vil afholde en stor internatio-
nal videnskabelig konference om atom-
våben og sundhed i London i efteråret
2007. To omdrejningspunkter for kon-
ferencen vil blive den engelske opgra-
dering af deres atomvåben og diskus-
sionen af muligheden for at gøre
Europa til en atomvåbenfri zone, hvil-
ket vil betyde, at NATO-våben ikke
kan opstilles på europæisk territorium.
Endnu to vigtige initiativer er dialo-
gerne med beslutningstagere, der fort-
sat er en succes, og et nyt projekt, der
hedder ”global health alerts” – Globalt
sundhedsvarsel. IPPNW afholder fort-
sat dialoger med beslutningstagere i
atomvåbenstater, NATO, EU og på
nationalt plan, og DLMK bidrager.
Over det sidste år har der været inter-
nationale delegationer afsted til
Rusland, NATO, England og Frankrig,
og en række internationale delegatio-
ner besøgte atomvåbenstaternes
ambassader i Helsinki i forbindelse
med verdenskongressen. En delegati-
on til Iran bliver i øjeblikket planlagt
af SLMK og iranske læger, og DLMK
håber at deltage. DLMK har mødtes
med udenrigsministeriet og danske
parlamentarikere, og vi får jævnligt
henvendelser fra IPPNW partnere om
at tage aktuelle emner op med vores
regering. Derfor har vi i DLMK taget
initiativ til at oprette et dansk dialog-
team, der med kort varsel kan mødes
med beslutningstagere og diskutere
aktuelle emner. Teamet består foruden
DLMK af partnere fra Pugwash,
Fredsakademiet og Soka Gakkai
International og en række medicinstu-
derende har vist interesse i projektet.
Initiativet kan forhåbentlig gøre os i
stand til at tiltrække nye medlemmer
og handle hurtigere på den politiske
udvikling. ”Global Health Alerts” er
en international kampagne, der skal
sætte fokus på sundhedskonsekven-
serne af brugen af atomvåben og krig
i det hele taget. Ideen er at man på
samme dag over hele verden arrange-
rer oplæg og debatter om emnet for
offentligheden. Den første kampagne-
dag er planlagt til april 2007 og skal
handle om atomvåben. IPPNWs hånd-
våbenkampagne er fortsat en stor
sucess. Det er fortrinsvis medlemsor-
ganisationer fra Latinamerika, Afrika,
Asien og Rusland, der bidrager til
kampagnen, og IPPNW er internatio-
nalt anerkendt for vores arbejde på
området. IPPNW har blandt andet
været med til at arbejde for en interna-
tional traktat til kontrol af handlen
med håndvåben, og vi arbejder sam-
men med såvel verdenssundhedsorga-
nisationen og andre internationale
NGO’er på området. Endelig har der i
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
27
lang tid været diskussion af to nye
programområder – atomenergi og
hvorledes liberal økonomisk politik
internationalt påvirker sundhed, poli-
tisk stabilitet og udvikling. Atom-
energi kommer i højere og højere grad
på dagsordenen. Atomenergi kan være
Irans smuthul ind i klubben af atom-
stater, atomenergi kan blive årsagen til
større våbenkapacitet i Sydasien, og
flere og flere vestlige lande satser på
atomenergi i fremtiden trods de kata-
strofale konskvenser, det kan få, hvis
der sker en ulykke som i Tjernobyl for
25 år siden, eller hvis et kraftværk bli-
ver udsat for terrorisme. Liberal øko-
nomisk strategi, som praktiseret af
verdensbanken, valutafonden og de
vestlige stormagter, har en dramatisk
effekt på fattigdom, lighed og sund-
hed, og der er grund til at tro, at det
også påvirker politisk stabilitet og
medvirker til voldelig konflikt. Især
IPPNW medlemsorganisationer fra
syd ønsker, at IPPNW sætter dette
emne på programmet, og på længere
sigt er der bestemt mulighed for, at en
sådan programmatisk tilføjelse vil øge
vores forståeelse af dynamikken bag
oprustning. Indtil videre arbejdes der
dog fortsat internt på at formulere et
passende kampagneforslag, der vil
falde naturlig under IPPNWs målsæt-
ning. Generalforsamlingen i Helsinki
besluttede derfor, at man fortsat skulle
arbejde på at udvikle handlingsplaner
for de to foreslåede programmer, før
man kan tage stilling til, om de skal
være en del af IPPNWs arbejde i
fremtiden.
Et andet meget vigtigt resultat af for-
nyelsesprocessen er et øget fokus på
kommunikation, internt såvel som
eksternt. IPPNW og DLMK må blive
bedre til at sælge vores budskab til
medier, offentlighed og især yngre
medlemmer af lægestanden, og vi må
derfor udforske mulighederne for at
gøre nedrustningsdiskursen mere nuti-
dig og drage paraleller til problemstil-
linger, der spiller en stor rolle i medi-
erne i øjeblikket. Vi skal også blive
bedre til at kommunikere med pres-
sen, og så skal vi først og fremmest
blive bedre til at kommunikere med
hinanden på alle niveauer af organisati-
onen. Den internationale bestyrelse
skal være mere aktiv mellem de årlige
møder, og bestyrelsen og medlemsor-
ganisationerne skal kommunikere
hyppigere med hinanden. Medlems-
organisationerne har krav på at vide,
hvad der foregår internationalt i
IPPNW, men ledelsen og personalet i
Boston har også et stort behov for at
høre, hvad vi foretager os på lokalt
plan, så de kan tage vores arbejde og
behov i betragtning i ledelsen af orga-
nisationen. Endelig skal vi være bedre
til at kommunikere mellem landene
og således øge internationalt samar-
bejde om programmer, kampagner og
fundraising. Vores internationale
hjemmeside har behov for en ordent-
lig overhaling, så den bliver mere ind-
bydende og brugervenlig. Et godt
eksempel er de studerendes internati-
onale hjemmeside, der er blevet rost
meget i det forgangne år. Den emmer
af aktivitet og virkelyst. Se selv på
www
.ippnw-students.org. Internatio-
nalt overvejer man at lave et elektro-
nisk nyhedsbrev for bedre at kunne
holde fast i medlemmer, der ikke har
så meget tid til rådighed, og på
DLMKs landsmøde blev det vedtaget,
at vi i Danmark også skal forsøge os
med et elektronisk nyhedsbrev i håb
om at kunne tiltrække et andet seg-
ment af den danske lægestand, og for
løbende at kunne holde vores med-
lemmer orienteret om nationale og
internationale aktiviteter. Forhåbentlig
kommer I til at høre mere om dette
senere på året.
At sikre en fortsat rekruttering af med-
lemmer – især fra den yngre generati-
on - er essentielt for vores fremtidige
eksistens som organisation, og der er
derfor i de sidste par år kommet et
forøget fokus på studerende og yngre
læger som medlemmer. Studenter-
organisationen er vokset eksplosivt de
sidste 6 år. Fra at være et påhæng der
til tider sattes mere pris på end andre,
og som ikke havde nogen direkte ind-
flydelse på organisationens dagsor-
den, er studerende nu et af de mest
aktive og værdsatte indslag i organisa-
tionen. De studerende har over de sid-
ste fem år formået at starte flere inter-
nationale projekter – og vigtigst af alt,
at vedligeholde dem. Et eksempel er
det skandinavisk initierede Nuclear
Weapons Inheritance Project, der nu
fejrer fem-års fødselsdag, har fået den
tredie generation af internationale
koordinatorer og spænder fra USA i
vest over adskillige europæiske lande
i nord til Pakistan og Indien i Syd og
Australien, Japan og Kina i Øst.
RECAP, der er et sommerophold med
praktik og undervisning i tilknytning
til flygtningelejre i Palæstina, fejrer
tre-års dag, og sidste år tilføjedes
Target X, hvor studerende indgår i
dialog med offentligheden, til listen af
internationale projekter. En gruppe på
ca. 15 studerende fra hele verden cyk-
lede hele vejen gennem de baltiske
lande og Rusland til Helsinki og rejste
penge og skabte stor opmærksomhed
på vejen, og studerende var talere og
medarrangører af alle forelæsninger
og arbejdsgrupper under kongressen.
140 studerende deltog i kongressen,
hvilket er mere end nogensinde før.
Heraf var der to nye danske studerende
med – Maja fra København og Mikkel
fra Århus – som begge har planer om
at arbejde med IPPNW og DLMK
fremover på lokalt plan. Der blev
valgt to nye studenterrepræsentanter
til IPPNWs bestyrelse, Ruth Mitchell
fra Australien og Khagendra Dahal fra
Nepal, og der er flere yngre læger i
bestyrelsen end nogensinde før. Yngre
læger er et nyt, men vigtigt punkt på
dagsordenen. Nu hvor studerende for
alvor viser interesse for vores arbejde,
er det utroligt vigtigt, at vi kan holde
fast i dem efter universitetet. Nye
arbejdsgange, der tager højde for tids-
pres og behov for fleksibilitet er nød-
vendigt, hvis vi vil sikre yngre lægers
fortsatte involvering i IPPNW, og den
internationale bestyrelse har nu sat
dette punkt på sin dagsorden, som
opfølgning til en velbesøgt arbejds-
gruppe og en spørgeskemaundersøgel-
se under kongressen, der satte fokus
på såvel barrierer for yngre lægers
deltagelse, som løsninger på proble-
met.
Vigtigst af alt har fornyelsesproces-
sen, på internationalt såvel som natio-
nalt plan, vist, at der er en stærk enig-
hed om nødvendigheden af organisati-
onens fortsatte virke. Der er mange
opgaver for os i fremtiden, og selvom
vi måske bliver nødt til at se nyt på,
hvorledes vi anskuer verden og griber
nedrustningsarbejdet an, er der ingen
tvivl om, at vi må og skal blive ved
med at arbejde for fred og global ned-
rustning, hvis vi vil sikre verdens
befolkning en sund fremtid.
Cæcilie Buhmann
28
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
Världen
Världens kärnvapensstyrkor i januari
2006
LandÅr förAntal
första kärn-operativa
sprängningkärnstrids-
spetsar
USA19455521
Ryssland19495682
Storbritannien 1952185
Frankrike1960348
Kina1964Ca 130
Indien1974Ca 50
Pakistan1998Ca 60
Israel-100-200
TotalCa 12100
SIPRI Yearbook 2006 (www
.sipri.org)
Finland
IPPNW:s 17:e världskongress ägde
rum i Helsingfors den 7-10 september.
Läs om kongressen på annat håll i
detta tidskriftsnummer.
Storbritannien
“We have truly entered the time of
mutually assured destruction, and
whilst this term was originally applied
to the US/USSR nuclear stand-off, it
now must be applied to all conflict, as
revenge will take place at some later
date with some fearsome weapon of
mass destruction. It is as if a long his-
tory of exploitation and barbarism is
playing itself out. The question is
whether it will do so with a bang or
gently slip away to be taken over by a
new consensus – it must be co-opera-
tion or catastrophe.”
Jack Piachaud
Co-operation or catastrophe.
Editorial, Medicine,
Conflict and Survival,
London 20 April 2006
Den 21 juli meddelade Jack Straw, f.d.
utrikesminister och numera talman i
brittiska underhuset (leader of the
House of Commons), att parlamentet i
höst (november-december) ska rösta
om huruvida Trident-missilsystemet
ska skrotas eller vidareutvecklas. Det
ska bli en ’three line whip”, dvs. leda-
möterna förväntas rösta efter partipis-
kan och inte efter samvetet.
Trident är ett ubåtsburet kärnvapen-
system från USA. I Storbritannien
består det av 4 skotskbyggda ubåtar,
var och en utrustad med upp till 16
missiler med tillsammans 48 kärn-
stridsspetsar med upp till 100 kilo-
tons sprängkraft som kan riktas in
mot separata mål. En enda ubåt kan
alltså ha en sprängkraft motsvarande
upp till 400 Hiroshimabomber.
Normalt är en ubåt åt gången ute på
patrulluppdrag. Missilerna är leasade
från USA som alltså ansvarar för ser-
vice. Att förnya systemet kostar troli-
gen mellan 15 och 25 miljarder pund
(SEK ~250 000 000 000). Om par-
lamentet röstade mot att förnya syste-
met skulle det sända en mäktig, poli-
tisk fredssignal. De flesta bedömare
tror emellertid på att man tvärtom
anslår medel för upprustning.
MEDACT (www
.medact.org)
USA:
Ett nukleärt 11 september?
Om en terrorist detonerade en 10-kilo-
tons kärnvapen i hjärtat av Manhattan
skulle explosionen omedelbart för-
ånga Times Square och allt inom en
radie på 800 meter, bl.a. en halv mil-
jon människor en vanlig arbetsdag.
Hundratusentals andra människor
skulle dödas av ihopfallande byggna-
der, bränder och radioaktivitet.
Den politiska 11/9-kommissionen
kom fram till att det inte fanns någon
strategi att möta terrorattackerna på
grund av brist på fantasi (”failure of
imagination”). Nu är de flesta tänkare
övertygade om att ett en terrorgrupp
för eller senare kommer att iscensätta
ett amerikansk Hiroshima – om man
inte förbereder sig. Profylax innefattar
three Noes: No loose nukes, no nas-
cent nukes, no new nuclear weapons
states.
Nuclear 9/11: will it happen?Bulletin
of the Atomic Scientists Sept/Oct 2006
Sydafrika
”Det var ett svek mot de fattiga i
Sydafrika, mot dem som Sverige
stöttade genom antiapartheidrörelsen.
Så kommenterar Ingrid le Roux,
svensk läkare som arbetar med
undernärda barn i Sydafrika, vapen-
affären [försäljningen av 28 svensk-
tillverkade JAS-flygplan till Syd-
afrika för 13 000 mkr].”
Läkartidningen 2006;103(20):1578-
1581
Ukraina och Vitryssland
Grannländerna Ukraina och Vit-
ryssland höll båda val i mars. Det ena
var fullt av hopp efter den orange
revolutionen 2005, det andra allt mer
totalitärt. Något paradoxalt ökade
valet snarast hoppet i totalitära
Vitryssland men oron i det mycket
öppnare Ukraina.
http://www
.palmecenter.se/Regioner
OchLander/Europa/Vitryssland/Artikl
ar/060519VitrysslandUkraina.aspx
Palmecentret 24 maj 2006
Ryssland:
Putin lovar ökad levnads-
standard – och militarism
Rysslands folkmängd minskar med
700 000 personer varje år, och lev-
nadsstandarden sjunker för många
ryssar. I ett försök att vända utveck-
lingen vill president Putin skapa ett
åtgärdsprogram. I sitt årliga tal till
statsduman lovade han bland annat att
levnadsstandarden skall öka under det
kommande decenniet. Det rimmar
dock illa med de enorma satsningar
som Putin vill göra på militären.
Sedan presenterade han ett militärt
upprustningsprogram som han själv
kallade moderniseringsprogram,
inkluderande:
- två nya atomdrivna ubåtar med stra-
tegiska vapen
- nya missilsystem
- ökning av det militära flygvapnet
med lång räckvidd, antalet ubåtar och
avfyringssystemen för de strategiska
kärnvapenstyrkorna
- skapandet av unika högprecisionsva-
pen
- metoder för att övervinna antimissil-
försvar
- förbättrad kvalitet av de väpnade
styrkorna, som måste bli mer profes-
sionella, mobila och tillförsäkras
högre löner
http://www
.palmecenter.se/Regioner
OchLander/Europa/Ryssland/Artiklar/
060524PutinsTal.aspx
Palmecentret 24 maj 2006
warming, produced largely by excess
human use of fossil fuels that builds
up more gases like carbon dioxide
than can be tolerated by our fragile
planet’s environment. Some scientists
say it is already too late to save our
world for humans
[2,3]
; almost all say
we are nearing the point of no return.
” --- “Surely, the medical and public
health communities are working real-
ly hard to prevent such a catastrophe?
Sorry. Guess again. For the most part,
physicians and their organizations
seem to be ignoring the threat, prefer-
ring to fight over issues like malprac-
tice or the size of their fees, in effect
rearranging the deck chairs on this
sinking Titanic while exercising
denial. But don’t the doctors care
about their great-great-great-grand-
children? Looks like they may never
have any. You have got to be kidding?
The risks must be overblown! Hope
so; don’t think so. ohmygod!
That’s my opinion. I’m Dr. George
Lundberg, Editor-in-Chief of Med-
GenMed.”
Fotnot: George Lundberg var legenda-
risk redaktör för JAMA innan han fick
sparken av politiska skäl.
www.medscape.com/viewarticle/525105
Några artiklar...
...som jag inte hinner sammanfatta:
Om virtuella kärnvapenprov (Reliable
Replacement Warhead, RRW)
Brumfiel G. The next nuke.Nature
2006;442:18-21.
Arya N. The end of biomilitary real-
ism? Rethinking biomedicine and
international security.Medicine,
Conflict and Survival 2006;22(3):220-
229.
Taylor KE. Intergroup atrocities in
war: a neuroscientific perspective.
Medicine, Conflict and Survival
2006;22(3):230-244.
Illicit trafficking and other unau-
thorized activities involving nuclear
and radioactive materials.Fact
sheet. www
.iaea.org
“Make power – not war”
A Photo Exhibit on the 2005 Nobel
Peace Prize Laureate Dr. Mohamed
ElBaradei. www
.iaea.org
har pakistaniern Abdul Qadir Khan
underminerat icke-spridningsavtalet.”
Ove Bring, under strecket i SvD 2006-
08-04
Eritrea
Den legendariske polske journalisten
Ryszard Kapuscinski beskriver en
absurd, gigantisk ansamling av sov-
jetiska vapen på en vidsträckt
bergsplatå i Eritrea: “The view from
this place is unlike any in the world.
Before us, as far as the eye can see, all
the way to the distant, misty horizon,
lies a flat and treeless plain – and it is
completely covered with military
equipment. To one side, stretching for
kilometres, are fields of artillery
pieces of various calibres: unending
avenues of medium and large tanks;
enclosures stacked with a veritable
forest of antiaircraft guns and mortars;
hundreds upon hundreds of armoured
trucks . . .
What’s most shocking and astonishing
is the monstrous quantity of every-
thing, the improbable accumulation,
the piles of hundreds of thousands of
machine guns, mountainous-terrain
howitzers, military helicopters.”
Eritrean Scenes i The Shadow of the
Sun: My African Life av Ryszard
Kapuscinski. London: Penguin Books,
2002.
Klimatkrisen
”It is difficult to get a man to under-
stand something when his salary
depends upon his not understanding
it.”* Ja, hur ska jag ta till mig att min
livsstil kan göra mina barnbarnsbarns
värld obeboelig? Jag tror att det var
Björn Gillberg som sa att de flesta
människor är beredda att gräva sin
egen grav bara timlönen är tillräckligt
hög.
*Upton Sinclair, citerad i An incon-
venient truth
http://www
.climatecrisis.net/
“Physicians for Social Responsibility
(PSR) in the US and the International
Physicians for the Prevention of
Nuclear War (IPPNW) in many coun-
tries, especially the former Soviet
Union, are given a lot of credit for pre-
venting nuclear war, even a Nobel
Peace Prize in 1985.
[1]
So what is the
big problem now? The threat of
nuclear war is still with us, but now
leading environmental scientists have
unambiguously documented onrush-
ing climate change called global
Iran:
Snart en kärnvapenmakt?
Ur vår synvinkel är det tydligt att Iran
inte har några kärnvapen nu. Men om
Iran kommer att ha det i framtiden är
en öppen fråga, sa Ian Anthony från
fredsforskningsinstitutet Sipri på ett
seminarium om Irans möjligheter att
skaffa kärnvapen. Dialogen mellan
FN-organet IAEA och Iran bröts efter
att Iran åter påbörjat anrikning av uran
i januari i år.
http://www
.palmecenter
.se/Regioner
OchLander/Mellanostern/Iran/Artiklar
/060413Iranpavagatt.aspx
Palmecentret 13 april 2006
Nordkalotten
Det finns stora tillgångar i form av
naturresurser, kunskap och engage-
mang i Barentområdet. Men det finns
också stora problem i nordvästra
Ryssland när det gäller kärnavfall,
miljö och hälsa. Det sa europarlamen-
tarikern Ewa Hedkvist Petersen vid ett
seminarium i Haparanda.
http://www
.palmecenter.se/Temaomra
den/Omvarldsfragor/EU/Artiklar/060
413Politiskautmaningar.aspx
Palmecentret 13 april 2006
Tyskland för 50 år sedan
”...dessa kvinnoansikten som är så
vanliga i Tyskland [på 1950-talet?],
tomma, likgiltiga ansikten bortom allt
vi brukar kalla sorg. Änkor: två, tre
stupade söner; två tre dödsbombade
döttrar. Försvunna barn. Aldrig avhör-
da barn . . .
Han var kanske femtio. En gång en så
kallad stilig karl med dragning åt det
snarfagra. Han hade nu ett ärr i mun-
gipan som drog sönder ansiktet.
Han dråsade trött ned i en avbalkning
och stirrade in i väggen. När kvinnan
som hasade omkring med trasan kom
förbi sade han: Grüss Gott.
Han bjöd henne på öl. En av tonåring-
arna fick avbryta arbetet med skandi-
naven och servera de två krigsspillror-
na i natten. De satt båda med sina
tomma ansikten böjda över ölskvättar-
nas bordsskiva och sade ingenting.
Det tyska undret har kvar de tomma
ansiktena från 1939 till 1945.”
”Tyska ansikten”i Jan Olof Olsson:
Jolo i Europa,Bonniers 1985 (postumt).
Pakistan, handlare i nukleära
varor
”Länge var kärnvapenfrågan under kon-
troll tack vare icke-spridningsavtal och
stormakternas nedrustning. Men hemli-
ga kärnvapenprogram som avslöjats har
ändrat situationen. Mer än någon annan
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
29
30
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling af års-
kontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside:www.dlmk.dk
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40,
8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42,
2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3,
2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
International councillor:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
International councillor:
Lars Folmer Hansen
Dalmosevej 23
2400 København NV
Tlf. 33 15 82 99
E-mail: folmer@dadlnet.dk
DLMKs
Bestyrelse
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:106
31
Valberedningens förslag till
SLMKs STYRELSE
2007 – 2008
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
IPPNWGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
President413 19 Göteborg, tel 031-82 63 92 (b),
tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Sara Smedegård, Geijersgatan 20C, 652 18 Karlstad,
tel 054-10 12 02, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr, 217 54 Malmö,
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Johannes Norberg, Fysikgränd 33:310,
907 31 Umeå, tel 070-275 42 22,
e-post: johannes.norberg@gmail.com
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Daljunkaregatan 12, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Järnvägsgatan 17, 824 43 Hudiksvall,
tel 0650-311 95, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor Suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning har utgjorts av:
Anna Sjögren, (sammankallande)
Södra Sanna 526, 655 91 Karlstad
tel 054-250 35 99, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Carin Odhner, Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@sll.se
Thomas Silfverberg, Gustafsvägen 4, 169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Höst i Karlstad
”Sola i Karlstad” och Svenska läkare mot kärnvapen
inbjuder gamla, nya och blivande medlemmar till
Höstmöte i Karlstad
11-12 november 2006!
Välkommen till staden där solen lyser som starkast?
VAD GÖR IPPNW OCH SLMK 2006?
VAD ÄR DET DITT MEDLEMSKAP GÖR MÖJLIGT?
VAD HAR RÄDDNINGSVERKET FÖR ROLL,
ARBETSSÄTT OCH SAMARBETSPARTNERS MOT
ABC VAPEN?
Vi kan bjuda på ett spännande program med godbitar som:
Intressant och aktuell rapportering från delegationen som
just kommit tillbaka från Iran där de diskuterat kärnva-
penfrågan.
Uppdatering om SLMKs aktiviteter både på läkar- och
studentsidan.
Gästföreläsning från Räddningsverket som skall prata om
sin roll och sitt arbetssätt.
Möjlighet att ta del av ”Grundkursen” om kärnvapen för
dig som är ny (-fiken).
Trevliga fikastunder och måltider med intressanta diskus-
sioner...
Och så förstås en chans att njuta av Karlstads
kultur och natur.
På söndagen blir det öppet styrelsemöte med
strategisk verksamhetsplanering .
Ett fullständigt program samt lokaler och tider
kommer att finnas på hemsidan; www
.slmk.org
NÄR?
Lördag 11 nov kl 10.00 – till söndag 12
nov kl 13.00
VAR?
Café Innegården, Östra Torggatan 18
Karlstad (Mitt i stan)
Vi reserverar hotellrum. Bokas i samband med anmälning.
ALLA medlemmar är mycket
välkomna att delta!
Anmälningar
senast 25 oktober
och frågor:
Vendela@slmk.orgSaraSmedegard@gmail.com
Höst i Karlstad
”Sola i Karlstad” och Svenska läkare mot kärnvapen
inbjuder gamla, nya och blivande medlemmar till
Höstmöte i Karlstad
11-12 november 2006!
Välkommen till staden där solen lyser som starkast?
VAD GÖR IPPNW OCH SLMK 2006?
VAD ÄR DET DITT MEDLEMSKAP GÖR MÖJLIGT?
VAD HAR RÄDDNINGSVERKET FÖR ROLL,
ARBETSSÄTT OCH SAMARBETSPARTNERS MOT
ABC VAPEN?
Vi kan bjuda på ett spännande program med godbitar som:
Intressant och aktuell rapportering från delegationen som
just kommit tillbaka från Iran där de diskuterat kärnva-
penfrågan.
Uppdatering om SLMKs aktiviteter både på läkar- och
studentsidan.
Gästföreläsning från Räddningsverket som skall prata om
sin roll och sitt arbetssätt.
Möjlighet att ta del av ”Grundkursen” om kärnvapen för
dig som är ny (-fiken).
Trevliga fikastunder och måltider med intressanta diskus-
sioner...
Och så förstås en chans att njuta av Karlstads
kultur och natur.
På söndagen blir det öppet styrelsemöte med
strategisk verksamhetsplanering .
Ett fullständigt program samt lokaler och tider
kommer att finnas på hemsidan; www
.slmk.org
NÄR?
Lördag 11 nov kl 10.00 – till söndag 12
nov kl 13.00
VAR?
Café Innegården, Östra Torggatan 18
Karlstad (Mitt i stan)
Vi reserverar hotellrum. Bokas i samband med anmälning.
ALLA medlemmar är mycket
välkomna att delta!
Anmälningar
senast 25 oktober
och frågor:
Vendela@slmk.orgSaraSmedegard@gmail.com
B
