Text från PDF
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 105 JUNI 2006
Protester mot brittiska kärnvapen
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 105, juni 2006
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 GUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (106): 1 september, 2006
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
Creativity and enthusiasm – if that is
what is needed to get rid of nuclear
weapons, we have good reasons for
optimism. That is our conclusion after
reading the report in this number from
the European IPPNW students’ meet-
ing in Napoli, crammed with work-
shops, street actions, panel debates
and a lot of informal discussions.
The dialogue seminars continue, as
important as ever. In May IPPNW del-
egations visited both Brussels and
Moscow. Read the reports about meet-
ings and discussions with decision
makers about nuclear weapons issues.
Physicians as well as journalists have
important roles to play in keeping the
nuclear weapons issue on the public
agenda. Therefore, SLMK initiated a
three days seminar about the nuclear
threat in Ljungskile near Gothenburg.
Both physicians and journalists took
part, as well as students from the two
professions. A scenario with a terrorist
nuclear attack on Gothenburg was the
starting point for discussions. Read
more about it in the article titled Not in
vain!
Iran as a potential future nuclear
weapons state is very topical these
days, and this is mirrored also in sev-
eral articles in this number of LMK.
One is about a group of SLMK mem-
bers visiting the Iran embassy, meet-
ing with the Iran ambassador and
others. Creating dialogue is indeed
important nowadays when confronta-
tion seems the normal way.
After all, however, if the US govern-
ment’s attitude towards nuclear
weapons is not radically changed, the
work for abolition will not succeed.
Therefore, it is always with great
interest we read the articles we receive
from our man in the US, Claes
Andreasson. This time Claes writes
about National Security Strategy, pre-
senting some astounding, hitherto
unheard-of information.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
Från redaktörerna
Omslagsbilden (foto: Ofog) visar hur
ungdomar från Ofogblockerar Faslane-
basen i England 2005, i protest mot
Storbritanniens kärnvapenpolitik. I de
årliga blockaderna mot kärnvapenba-
sen Faslane i Skottland deltar folk från
17 till 75 år, partiledare för de skotska
oppositionspartierna, kyrkliga ledare
och vanliga oroade medborgare. Läs
mer på sidan 17 (Ofog är ett svenskt
nätverk för fredlig civil olydnad mot
kärnvapen).
I nästa nummerkommer vi att kunna
erbjuda våra läsare ett fylligt reporta-
ge från IPPNWs sjuttonde världskon-
gress i Helsingfors.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
106 15/9 -06oktober
107 10/11 -06december
108 1/2 -07mars
109 1/5 -07juni
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 26.
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2006:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 104
Det behövs en nedrustningsminister4
Ledare
Atombomber mot Iran?5
Møde i København, 26. april 20066
Tyve års dagen for Tjernobyl-ulykken mindet
og Iran-atomkrisen gennemgået
Besök på Irans ambassad7
Förstaslag fortsatt hörnsten8
Amerikansk säkerhetsdoktrin
Livliga dialogmöten i Bryssel10
12 personer deltog i dialogmötena i Bryssel 30-31 mars
Dialogmöten i Moskva gav mycket information11
Vänligt mottagande i Moskva 3-4 april
Bokrecension: Bomben – ett liv12
Rapporten från WMDC13
MITTUPPSLAGET
Europeiska studentmötet i Neapel14
Den uafsluttede kamp om Tjernobyl16
Storbritanniens kärnvapen: ny utveckling17
och motstånd
JAS – Indiens nya kärnvapenbärare18
Det är inte förgäves20
En terroristattack med kärnvapen – är det tänkbart?
Kärnvapen i självförsvar22
Ned med kärnvapnen23
En heldag på Nobelmuseet
Internationell utblick24
Landsmøde i DLMK25
DLMKs bestyrelse26
SLMKs styrelse27
BAKSIDA
Bilder från dialogmötena i Bryssel och Moskva
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
Det behövs en
nedrustningsminister
“The devil is in the details.” Så var
det någon som beskrev internationell
politik och diplomati. Kanske är det
synnerligen sant när det gäller kärn-
vapennedrustning. I så fall behövs en
rejäl dos exorcism.
Av flera anses den traditionellt ultima-
ta goda kraften (“Gud”) vara mot kärn-
vapen. De är inte i så många andra frå-
gor som teologer av olika schatteringar
låter så rörande överens. Påven. Kyr-
kornas världsråd. Och nu senast mul-
lorna i Iran. Kärnvapen sägs vara mot
Guds (oavsett benämnings) vilja. Jag
vet inte, jag kan inte uttala mig om den
saken, men senast vid fjolårets
Hiroshima-dag publicerades ett ge-
mensamt upprop från flera olika reli-
giösa samfund om vikten av kärnva-
pennedrustning.
Helt säkert är dock att mänskligheten,
via den internationella domstolen, för
tio år sedan slagit fast att blotta hotet
om användande av kärnvapen är olag-
ligt (för att inte tala om det verkliga
användandet!). Det är nu dags att
omsätta detta domslut i verklighet.
Men vilken väg skall vi gå? Det är
detaljerna som innehåller så många
svårigheter.
“Detaljerna” är för det första i sig inga
små hinder. Det är samma problem
som alltid omnämns: behovet av att
ratificera provstoppsavtalet (CTBT);
behovet av att bryta dödläget i FNs
nedrustningskonferens och få till en
konvention om klyvbart material
(FMCT); att få kontroll över allt det
höganrikade uran som finns världen
över; uppfyllandet av den rapporte-
rings- och redovisningsplikt av bl.a.
sina nedrustningssträvanden som kärn-
vapenmakterna åtog sig vid NPT 2000.
Listan känns lång och alltför välbekant.
Den upprepas som en litania världen
över.
De som orkar lyfta blicken drömmer
om vad som brukar kallas en “nuclear
weapons convention” (NWC). Dröm-
men är att “bara” sätta ner foten och
olagligförklara kärnvapen på samma
sätt som kemiska och biologiska
vapen. Eller att göra en repris på förbu-
det mot landminor. För förbudet mot
landminor är ett strålande exempel på
att problem går att lösa om man vill och
lyckas fokusera. I detta fall fokusera
världens uppmärksamhet på vikten av
att lösa just detta problem. Det krävdes
en enorm kampanj, globalt samordnad,
med reklamaffischer på bussar, överallt
från Umeå till Vancouver. Välgören-
hetsgalor. Informationsmaterial. Men
vi minns det nog alla. Både för de (stun-
dom) sentimentala affischerna men
också för glädjen när förnuftet segrade.
Det är faktiskt vansinnigt att lägga en
massa pengar på att spränga bort fötter
och händer på barn och bönder!
Pragmatikerna börjar fundera inför
nästa NPT-runda. Efter det magra utby-
tet vid 2005 års översynskonferens kan
man bara hoppas att processen kan
berikas med lite ny energi t ex från
Blix-kommissionens rapport (som
ännu inte släppts när detta skrivs).
Farhågan är bara att kommissionens
rapport kommer att innehålla samma
problemuppräkning som gjorts så
många gånger tidigare. CTBT. FMCT.
Art 6 kontra art 4 i NPT. Suck! Kodord
för alla som följer debatten. Ord som
närmast framkallar reflektoriska kräk-
ningar, mest med tanke på de låsta
positionerna. Så vitt jag förstår var det
detta man ville komma åt i koalitionen
för en ny agenda (NAC) där Sverige
mycket föredömligt deltog. Men vilken
fart är det i NAC nu? Är NACs tid
över? Dags att gå vidare och söka nya
allianser?
Människor tycks vara sig rätt lika. Vi
behöver fortfarande vissa saker som att
äta och sova. Vi behöver trygghet och
vill vara omtyckta. Vi vill vara friska
och kunna lita på dem som finns
omkring oss. Vi vill vara viktiga, anses
som rättskaffens och duktiga. Vår
värld tyck dock i viss mån ha förändrat
sig: miljöförstöring, vatten- och olje-
brist, snabba kommunikationer och
Internet. Klyftor mellan urbana och
agrara områden, konflikter mellan
modernister och reaktionära grupper.
“Vem skall man tro på när det är så här”
som di Leva sjöng. Kanske på en fun-
damentalist nära dig? En revolutionär?
En “newborn christian”? I en trångsynt
värld med enkla dogmer kan man
säkert känna sig trygg om ingen hotar
utifrån. Enligt gamla doktriner kunde
detta hot utifrån mötas med t ex kärn-
vapen. En del försöker fortfarande
hantera världsproblemen på detta
numera föråldrade sätt.
Samtidigt behöver vi trygghet och
säkerhet. Men i en värld som fungerar
annorlunda än tidigare behöver vi söka
nya lösningar. Prevention. Öppenhet.
Kontakt. Tydlighet. “Potäter och vac-
cin” (dvs mat och sjukvård). Läskun-
nighet. Rent vatten. Listan kan göras
lång. Och ja, det spelar roll i Borås,
Borlänge och Bygdeå om situationen i
Mogadishu eller Katmandu spårar ur.
Det finns naturligtvis ingen enkel lös-
ning på alla dessa behov, men goda ini-
tiativ behövs. Här skulle Sverige kunna
bidra, i allians med andra och med sin
egen röst. För att möjliggöra detta, och
säkra att frågorna inte försvinner vore
det värdefullt om nästa svenska rege-
ring - oavsett politisk kulör - innehöll
en nedrustnings- och säkerhetsminister.
Någon som kan ägna sin politiska gär-
ning åt dessa frågor. Som med en
ministers politiska tyngd kan ta inter-
nationella initiativ och skapa allianser.
Som kan driva de riktiga säkerhetsfrå-
gorna. För detta är inte bara en utrikes-
politisk, inrikespolitisk, miljöpolitisk
eller försvarspolitisk fråga. Det är en
överlevnadsfråga!
Jag tror inte att exorcism hjälper.
Jag tror inte heller att vi kan sitta
med armarna i kors och invänta
gudomlig intervention. Det är inte
förenligt med vetenskap och beprö-
vad erfarenhet. Det behövs kunskap
och tålamod. Det behövs fantasi och
initiativkraft. Och det behövs en
ekonomisk och politisk prioritering
av moderna säkerhetsfrågor. Vi mås-
te ha råd med detta!
Frida Sundberg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
5
Atombomber mot Iran?
Sent på hösten 2001, ett par månader
efter terroristattackerna den 9 septem-
ber, besökte jag Washington. “Alla”
talade om den planerade attacken mot
Irak. Det var visserligen bara rykten,
men journalister och mina vänner i
fredsrörelserna var övertygade. I kon-
gressen svarade de politiska rådgivar-
na att ett anfall mot Irak inte var
beslutat men inte var uteslutet: “På
något sätt måste vi ju visa vår beslut-
samhet och styrka”.
Jag kunde inte förstå grunden till ryk-
tena. USA hade utsatts för svåra ter-
rorattacker av en grupp saudier, base-
rade i Afghanistan. Varför skulle det
leda till en attack mot Irak? Ingen
kunde ge ett trovärdigt svar på vad
man ville åstadkomma. Följderna
skulle uppenbarligen bli negativa för
USA. Jag trodde att något så oförnuf-
tigt skulle Bush-regeringen inte göra.
Jag hade fel.
Nu gäller ryktena Iran. Under det
senaste året har det kommit flera ana-
lyser och rapporter om ett möjligt
anfall mot Iran. I en färsk artikel av
Seymour Hersh i tidskriften The New
Yorker samlar han ihop en mängd
uttalanden från många källor med
relationer till Bush-administrationen.
Hersh har ett stort anseende bl.a. på
grund av hans avslöjanden av förhål-
landena i Guantanamo och Abu
Ghraib. Det tycks försiggå en intensiv
diskussion inom försvarsledningen
och regeringen. En avsikt med kriget
antas vara att man vill slå ut de
anläggningar där Iran arbetar med
nukleär forskning och döda så många
som möjligt av den tekniska och
vetenskapliga personalen.
Det förefaller finnas skäl att förvänta
sig att om USA anfaller Iran kommer
atomvapen “bli nödvändiga”. Flera av
de viktigaste anläggningarna är djupt
nedgrävda, t.ex. anrikningsanlägg-
ningen i Natanz som ligger 25 meter
under jord. Dessa kan inte förstöras
helt med konventionella vapen. Man
har i många år talat om att använda
“bunker busters” för sådana mål,
atomvapen som skulle explodera först
efter det att bomben borrat ner sig till
bunkern. Dessa vapen finns inte i
verkligheten och projektet är nedlagt.
I stället måste man använda atom-
bomber av betydande styrka.
Nära Isfahan, en av Persiens äldsta
och största städer, ligger en forsk-
ningsreaktor samt stora djupa tunnlar
avsedda för lagring av uran. Om
dessa skall förstöras fordras en bomb
av megatonstyrka. Enligt beräkningar
utförda av IPPNW, skulle omkring 3
miljoner människor dö inom 48 tim-
mar. Strålningen skulle sprida sig
över stora områden och få följder för
tiotals miljoner människor. Rim-
ligtvis kommer denna insikt att med-
föra att anläggningen inte angrips
med kärnvapen utan de nedgrävda
anläggningarna lämnas ifred.
I sin artikel framhåller Hersh att de
militära ledarna allmänt avråder från
användningen av kärnvapen medan
man från Vita Huset avvisar invänd-
ningarna. Inställningen hos den poli-
tiska ledningen är kanske inte över-
raskande. I de strategiska dokument
som blivit tillgängliga under de
senaste fem åren har man steg för steg
integrerat atomvapnen i planeringen.
“Global Strike” är en sammanfattan-
de benämning på den nuvarande stra-
tegin med CONPLAN 8022 som cen-
tralt dokument, gällande sedan som-
maren 2004.
I Global Strike är kärnvapen inte
längre enbart medel för avskräckning
utan vapen som skall användas. Det
betonas också tydligt att atomvapen
kan sättas in för att slå ut anläggning-
ar som innehåller “massförstörelseva-
pen” eller kommandostrukturer för
dessa vapen. Användningen av kärn-
vapen enligt Global Strike handlar
inte enbart om “krig”, man betonar i
stället tydligt “konflikt”. “Kärnvapen-
krig” förutsätter ett ömsesidigt använ-
dande av kärnvapen, med det behöver
inte gälla här. En föregripande attack
för att slå ut anläggningar som kan
antas användas för kemiska eller bio-
logiska vapen kan förekomma.
Det talas om hundratals mål som
måste slås ut vid attacken mot Iran.
Det är dock bara ett mindre antal som
“behöver” kärnvapen. Attacker med
konventionella vapen mot kärnkrafts-
reaktorn i Bushehr skulle dock kunna
få mycket allvarliga följder. Reaktorn
beräknas vara laddad med kärnbräns-
le om ett halvår. Det radioaktiva ned-
fallet skulle troligen inte bli lika
utbrett som det efter Tjernobyl-kata-
strofen men skulle omfatta stora
områden utanför Iran.
Om USA skall anfalla Iran måste man
få den amerikanska befolkningen att
tro att Iran är ett allvarligt hot. På
båda sidor, inom den amerikanska
administrationen och inom det iran-
ska, mycket komplexa, ledarskapet,
finns personer som gärna ökar spän-
ningen mellan länderna. Om Iran star-
tar en konkret provokation, t ex
genom ett mera aktivt stöd till vissa
grupper i Irak, kan detta beskrivas
som ett angrepp på amerikanska
intressen, kanske på amerikanska sol-
dater. USA:s befolkning hade kanske
inte accepterat att gå i krig mot Irak
om inte Condoleezza Rice kunnat
frammana hotet av ett “svampmoln
över Manhattan” vid sina framträdan-
den. Så länge det finns kärnvapen blir
det krig.
Likväl tror jag inte att USA kommer
att anfalla Iran. Jag hoppas jag har rätt
denna gång.
Gunnar Westberg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
6
Møde i København, 26. april 2006
Tyve års dagen for Tjernobyl-ulykken mindet
og Iran-atomkrisen gennemgået.
I anledning af, at det den 26. april
2006 var 20 år siden, at Tjernobyl-
atomkraftværkets reaktor 4 sprang i
luften, blev der i København afholdt
et møde om denne den største ulykke
hidtil på et atomkraftværk. Samtidigt
blev krisen mellem Iran og
EU/FN/USA om Irans atomprogram
gennemgået og diskuteret. Mødet
blev afholdt i et samarbejde mellem
DLMK, Pugwash Danmark, Freds-
akademiet og SGI, Det nordiske bud-
dhistiske kulturcenter i Kbh., som
lagde lokaler til og sørgede for for-
plejningen for mødedeltagerne.
Første foredragsholder var Ali Alfoneh
fra Forsvarsakademiet, hvor han for-
sker i Mellemøstens konflikter. Han er
selv flygtning fra Iran i slutningen af
1970’erne og har fulgt udviklingen i
sit hjemland nøje.
AA fortalte, at allerede i shahens tid
blev der satset på et atomprogram,
som på sigt skulle give Iran mulighed
for at bygge sine egne atombomber
som en modvægt mod den store nabo
i nord, Sovjetunionen. Efter den isla-
miske revolution blev forholdet mel-
lem USA og Iran ”nedfrosset” p.gr.a
besættelsen af den amerikanske
ambassade i Teheran. Besættelsen
varede 444 dage. I 1980 overfaldt
Saddam Hussain Iran, og en 8 år lang
krig fulgte. Her blev det et traume for
Iran, at det internationale samfund
inkl. FN ikke løftede en finger over-
for Irak eller kom Iran til hjælp. Der
blev ganske vist indført en våbenem-
bargo mod de krigsførende lande,
men den ramte i realiteten først og
fremmest Iran. Anvendelse af krigs-
gas fra irakisk side blev heller ikke
fordømt. Først da Saddam besatte
Kuwait reagerede FN og USA (den 1.
golfkrig). Islamisterne i Iran beslutte-
de sig derfor for at fortsætte program-
met med at udvikle atomvåben som
en sikkerhed for, at omverdenen ikke
skulle finde på at overfalde Iran.
Nordkoreas eksempel har virket
inspirerende for de iranske ledere.
I 2005 vælges en ny præsident. Han
vælger at bruge en revolutionær reto-
rik for at dække over magtpolitiske
interesser. Hans udfald mod Israel
skal ses i denne sammenhæng. AA
fremhævede, at iranerne ikke er anti-
semitiske. Iran huser således det
største jødiske mindretal udenfor
Israel.
Iran er medunderskriver på NPT,
ikke-spredningstraktaten. Men iraner-
ne har ikke villet samarbejde med
IAEA, FN’s atomenergiagentur, der
bl.a. overvåger, at de lande, der har
atomkraftværker, ikke begynder at
fremstille atomvåben. På det seneste
har IAEA stillet en række krav til Iran
og generalsekretæren, M. Elbaradei,
har været i Teheran for at forhandle
med lederne af atomprogrammet.
Som bekendt har resultatet af for-
handlingerne været negative, og FN’s
sikkerhedsråd ventes inden for kort
tid at drøfte indførelse af sanktioner
mod Iran, f.eks. en handelsembargo,
som der i sin tid blev indført mod Irak
efter overfaldet på Kuwait.
Herefter gennemgik undertegnede 3
appeller om en fredelig løsning på
konflikten. Det drejer sig dels om en
appel, udsendt fra Friends of the
Earth fra Australien, som har været
publiceret i Info-bladet nr. 104.
Desuden om en appel fra Tysklands
IPPNW-afdeling til Kofi Annan om
nedsættelse af en mæglings-kommis-
sion (mediation), som foreslås besat
med prominente, internationalt kend-
te politikere.
Endelig blev en pressemeddelelse fra
PSR, USA, gennemgået. Den advarer
mod brugen af de såkaldte Bunker
Busters, dvs. atombombe-bevæbnede
missiler med en særlig hård spids,
som kan bore sig flere meter ned i jor-
den inden bomben detonerer. Denne
type våben er særlig rettet mod under-
jordiske kommandocentraler.
Herefter var det tid til at se nærmere
på de sundhedsmæssige konsekven-
ser af Tjernobyl-ulykken. Vores egen
dygtige student Cæcilie Buhmann
gennemgik først, hvorfor og hvordan
ulykken skete. Derefter hørte vi, at
der var stor uenighed i, hvor mange
dødsfald, der kan forventet og hvor
mange, der har fået eller vil få syg-
domme, der kan henføres til ulykken.
FN-organen IAEA har vurderet, at
kun ca. 50 arbejdere døde af strålesy-
ge i ugerne efter at de frivilligt havde
meldt sig til det yderst farlige arbejde
med at få slukket den radioaktive
brand, der raserede i 10 dage efter
eksplosionen og at ca. 4.000 børn har
fået thyreiodea-cancer som følge af
spredning af specielt I-131.
Muligheden for helbredelse af disse
børn er imidlertid gode. Alt i alt for-
venter IAEA, at 4000 vil dø af cancer
som følge af ulykken. NGO’er vurde-
rer imidlertid, at op mod 800.000 sol-
dater blev kommanderet til Tjernobyl
og de nærmere omgivelser for at
rydde op efter ulykken. Mange af
disse har fået store stråledoser og kan
være døde i dag, uden at de er blevet
registreret. IAEA er under stærk kritik
for at være for konservativ i sine vur-
deringer og beskyldes for, at tage for
meget hensyn til atomkraftindustriens
interesser. I dagene op til ”jubilæet”
udtalte en hviderussisk pædiater i et
interview med fotografen Mads
Eskesen, at hun aldrig før havde mødt
så mange børn ned til 8-års alderen,
7
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
der havde brug for pacemakere p.gr.a.
arytmier, og set så megen sygelighed
blandt børn i årene efter ulykken.
Sidste indlæg på mødet handlede om
bæredygtige energikilder. Oplægget
var, at atomkraften er i fremgang igen
i disse år efter at være blevet sat
alvorligt tilbage i en årrække p.gr.a.
Tjernobyl-ulykken. Foredraget blev
holdt af professor Bent Sørensen,
RUC, som i mange år har forsket i
vedvarende energikilder. Han argu-
menterede overbevisende for, at
atomkraften kun har en kort fremtid
for sig (20-30 år) som er af samme
størrelsesorden som olien, inden den
naturligt forekommende uran-235 er
brugt op. Desuden er der de uløste
problemer med slut-deponering af det
lavradioaktive affald. Vi har kul-
reserver til de næste 2-300 år.
Imidlertid er der store potentialer i at
udvide el-produktionen fra vind- og
sol-energi. Denne energi kan oplagres
i form af brint, som kan pumpes ned i
de lagre i henholdsvis Himmerland
(Ll. Torup) og på Sjælland, som i dag
bruges som lagre til opbevaring af
naturgas. BS nævnte, at den mest ext-
reme situation med vindstille, som vi
har haft i DK, andrager 3 uger.
Brintlageret skal derfor dimensione-
res efter denne situation. Også på ver-
densplan er der store muligheder for
at udvide el-produktionen fra de ved-
varende energikilder.
Foredragene blev overværet af ca. 50
tilhørere, og der udspandt sig en god
diskussion efter hvert indlæg.
Endelig skal fremhæves, at nævnte
Mads Eskesen havde arrangeret en
fotoudstilling på Nytorv i Kbh. og at
der i den anledning blev holdt en høj-
tidelighed kl. 13.23 den 26.04. (sva-
rende til 20 år og 12 timer efter ulyk-
ken) ligeledes på Nytorv. Han har
udgivet en bog om sine besøg i
Ukraine/Hviderusland på Informa-
tions forlag.
Referat ved Povl Revsbech
Cæcilie Bøck Buhmann föreläser om Tjernobylolyckan
En varm och solig fredag i början av
maj besökte en delegation från
SLMK, fem doktorer och två medicin-
studenter, Irans ambassad i Stock-
holm. Vi berättade om vårt arbete i
SLMK och IPPNW och Frida Sund-
berg beskrev hur vår rörelse växt fram
med inriktning på kärnvapenkriget
som ett medicinskt problem som bara
kan förebyggas.
Irans ambassadör, Hassan Ghasghavi,
och kultur- och vetenskapsattachén
Heidar Ali Balouji belyste Islamiska
Republiken Irans syn på icke-sprid-
ningsavtalet (NPT) och Irans påstådda
kärnvapenambitioner. Massförstörelse-
vapen har ingen plats i Irans nationel-
la säkerhetsdoktrin, försäkrade de.
Irans högste ledare, ayatolla Khame-
nei, har utfärdat ett religiöst dekret
med förbud mot att tillverka, lagra och
använda kärnvapen. Irans inställning
är tydlig – det nukleära programmet
har enbart fredliga mål, menade
Gashghavi.
Vidare påpekade Gashghavi engagerat
den obalans som råder i världen vad
gäller skyldigheterna i NPT: icke-
spridningsdelen efterlevs strikt, med
några undantag, medan nedrustnings-
delen glöms bort. Detta var något vi
bara kunde hålla med om.
Vi diskuterade även möjligheten för
iranska läkare och medicinstudenter
att delta vid IPPNW:s världskongress i
Helsingfors och möjligheten för en
svensk eller internationell delegation
att resa till Iran och träffa läkare. Detta
var något ambassadtjänstemännen
ställde sig positiva till och skulle bana
väg för. Ambassadör Gashghavi
erbjöd oss också hjälp att få artiklar
publicerade i iranska tidskrifter.
Johannes Norberg
johannes.norberg@gmail.com
Besök
på Irans
ambassad
Foto: Povl Revsbech
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
8
Amerikansk säkerhetsdoktrin
Förstaslag
fortsatt hörnsten
”Vi utesluter inte att ta till vapenmakt innan en fientlig attack inträffar,
även om det föreligger osäkerhet om tidpunkt och plats för fiendens attack.
Då konsekvenserna av en attack med massförstörelsevapen potentiellt är
så ödeläggande, kan vi inte kosta på oss att förbli passiva, medan allvar-
liga faror tar form. Detta är principen och logiken för förstaslag.
Ställningen för förstaslag i vår nationella säkerhetsstrategi förblir den-
samma.”
National Security Strategy 2006
I den nationella säkerhetsstrategi
(NSS) som Bushadministrationen
offentliggjorde i mitten av mars, häv-
dar Vita Huset åter sin rätt att använ-
da militär makt mot ett annat land,
eller mot en terrorgrupp, som betraktas
som hotfull. Men till skillnad från
2002 års säkerhetsdoktrin, förefaller
administrationen inte längre anse att
hotet behöver vara överhängande.
”President Bush tänker inte längre
vänta på att ett hot sätts i verket.
Finns det ett hot, kommer vi att agera.
Tidigare var normen att det skulle
röra sig om ett akut hot,” kommente-
rar statsvetaren Larry Caldwell på
Occidental College utanför Los
Angeles. ”Om Förenta Staterna har
information om ett anfall med mass-
förstörelsevapen, kommer vi att göra
vad som är nödvändigt för att förhin-
dra ett sådant anfall, inklusive offen-
siva förstaslag. På så sätt har doktri-
nen förändrats.”
Utan direkt hänvisning, finner
administrationen delvis stöd för rätten
till självförsvar, och förstaslag, i FN-
stadgans Artikel 51 som ger med-
lemsnationerna den ”naturliga rätten
till individuellt eller kollektivt själv-
försvar i händelse av väpnat
angrepp.”
En traditionell tolkning av Artikel
51 är dock att en nation har rätt till
självförsvar genom förstaslag om en
tänkbar motståndare utgör ett känt
hot, och om förstaslaget genomförs
vid en tidpunkt, efter vilken en fient-
lig attack skulle ha förödande effekt
för det egna landets civilbefolkning.
”I den senaste säkerhetsdoktrinen
handlar det inte så mycket om att
medge att förstaslag är ett möjligt
verktyg, det är snarare ett grundläg-
gande tankesätt – det här är vår poli-
cy; det är så vi vill agera i världen”
säger Dr. Ira Helfand, styrelseledamot
i SLMK/DLMKs amerikanska syster-
förening Physicians for Social
Responsibility (PSR).
”Militärt agerande bör vara den allra
sista tillflykten, när man inte har några
andra alternativ att ta till. Kriget i Irak
visar ett passionerat behov att använda
krig som verktyg för att uppnå politis-
ka mål. Det visade sig förstås inte bara
vara förödande destruktivt, utan också
mycket dålig policy!”
Förstaslag inget nytt
Även om den senaste säkerhetsdoktri-
nen tydligt talar om rätten till första-
slag, är det ingen helt ny policy.
Tidigare nationella militära strategier
bär samma budskap: ”Den potentiellt
förödande effekten av en attack med
massförstörelsevapen mot Förenta
Staterna, dess allierade och intressen
kan göra det nödvändigt att i självför-
svar ta till förstaslag mot motståndare
innan dessa kan attackera.”
På liknande sätt deklarerade presi-
dent Clintons försvarsminister Les
Aspen 1993 att förstaslag var ett sätta
att bemöta hotet om spridning av
massförstörelsevapen.
”Förstaslagspolicyn började ta form
under president Clinton,” säger
Martin Butcher, ansvarig för säker-
hetsprogrammen på PSR. ”Försvars-
departementet uppmanades att hitta
sätt att avskräcka och eliminera såda-
na hot innan de kunde användas för
en attack mot USA.”
”Flera tidigare administrationer har
antyttatt den arsenal av kärnvapen vi
hade under det kalla krigets dagar
kunde komma att användas; att det
fanns en politisk vilja att ta till dess
vapen. Men det är betydligt mer
skrämmande när Bushadministra-
tionen uttryckligen gör klart att vi har
för avsikt att använda dessa vapen.
Det är något som resten av världen
noga bör observera,” säger Dr.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
9
Robert Gould, ordförande i PSR:s
säkerhetskommitté.
Den nya nationella säkerhetsdoktri-
nen är ”i högsta grad ett uttryck för
inflytandet från viktiga personer
inom statsförvaltningen, och bär tyd-
liga spår av den filosofi som The
Project for a New American Century
stod för,” fortsätter Robert Gould.
På hösten 2000 lade den neokon-
servativa gruppen The Project for a
New American Centuryfram doku-
mentet ”Rebuilding America ́s
Defense” där det bland annat står:
”Globalt ledarskap är inte något man
kan ägna sig åt på lediga stunder, när
man har lust eller när vår nationella
säkerhet är direkt hotad; Då är det
redan för sent. Det handlar snarare
om att upprätthålla amerikansk mili-
tär överlägsenhet, att säkra ameri-
kansk geopolitiskt ledarskap och att
bevara amerikansk fred.”
”I sitt dokument från 2000, talade
de neokonservativa uttryckligen om
vad de ville åstadkomma i
Mellanöstern, vilket bland annat
inkluderade permanenta militärbaser
i Irak, liksom att åstadkomma ett
regimskifte. Det var mål som bara
kunde uppnås i ett krig, och det är
tydligt att det var vad de ville,” säger
Ira Helfand.
Iran istället för Irak
I den tidigare säkerhetsstrategin utmå-
lades Irak som det stora hotet. I den
senaste är det Iran som står i fokus.
”Det finns sannolikt ingen enskild
nation som utsätter oss för ett större
hot än Iran. (...) Tillsammans med
våra europeiska partners och Ryssland,
kommer Förenta Staterna att kräva att
Iran uppfyller sina internationella för-
pliktelser och erbjuder objektiva
garantier att nationens nukleära pro-
gram enbart har fredliga syften. Denna
diplomatiska ansträngning måste lyck-
as för att en konfrontation ska kunna
undvikas. (...) Vi kommer att vidta
alla nödvändiga mått för att skydda vår
nationella och ekonomiska säkerhet
mot de skadliga effekterna av deras
dåliga uppträdande.”
”Det finns ett underförstått hot om
en attack mot Iran, det skulle vara dår-
skap att tro att det inte ingår i admi-
nistrationens planer,” säger statsveta-
ren Larry Caldwell.
”Jag tror att en attack mot Iran är
möjlig. Retoriken och meningsutbytet
har under den senaste tiden blivit allt-
mer upphetsade och antagonistiska.
En amerikansk militär aktion är fullt
tänkbar, något vi måste ta på allvar,”
säger IPPNWs chef Michael Christ.
Med tanke på hur impopulärt Irak-
kriget numera är i USA, tror Ira Helf-
and att en attack mot Iran skulle vara
politiskt omöjlig, men varken han eller
Robert Gould utesluter därför möjlig-
heten av en militär aktion. ”Det är möj-
ligt att USA skulle uppmuntra, eller i
vare fall inte motsätta sig, att Israel tar
till vapenmakt för att slå till mot Iran.
På så sätt skulle vi inte behöva ha blodet
på våra händer,” säger Robert Gould.
Om tre år är det presidentval i USA.
Men även om presidentposten då skul-
le övertas av en demokrat, skulle det
knappast få avgörande effekt för den
nationella säkerhetsstrategin, säger
samtliga de som Läkare mot kärnva-
pentalat med.
”Jag tror inte att vi skulle få se någon
radikal skillnad,” säger Robert Gould.
”Inget av de båda stora partierna har
någonsin sagt sig vilja avskaffa kärn-
vapnen eller rätten till förstaslag.”
”Även om både republikaner och
demokrater historiskt förlitat sig till
militären, hoppas vi ändå att en ny
administration skulle ha en något
ändrad politisk inriktning, där interna-
tionellt samarbete och diplomati spe-
lade en större roll,” säger IPPNWs
Michael Christ.
Även om den nya säkerhetsstrategin
faktiskt talar om samarbete och att
inte längre ”ta avstånd från resten av
världen,” avslutas doktrinen med
orden: ”Amerika måste leda genom
handling och exempel.”
”Historiskt, när USA har startat krig,
har det inte alltid varit klokt eller rätt-
färdigat, men ändå vanligtvis något
motvilligt. Och bara när andra sätt att
uppnå nationella målsättningar inte
varit framgångsrika,” säger PSRs Ira
Helfand. ”Men Bushadministrationen
tycks viljadra i krig – och det är ett
uttryck för förfärande dåligt politiskt
ledarskap.”
Claes Andreasson,
Los Angeles.
Det tjugonde århundradet fick bevittna en befrielse från hoten från
fascism och kommunism. Nu hotar en ny totalitär ideologi, en ideo-
logi som inte grundar sig på profan filosofi utan på en perversion
av en stolt religion. Dess mål må skilja sig från det förra seklets
ideologier, men dess medel är liknande: intolerans, mord, terror,
underkuvande och förtryck.
Ur National Security Strategy 2006
Bob Gould
10
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
Livliga dialogmöten
i Bryssel och Moskva
gav mycket information
Bryssel
30–31 mars
Sedan många år arrangerar SLMK och
IPPNW möten med politiker, militärer
och säkerhetspolitiska experter i kärn-
vapenländerna, både i de länder som
har egna kärnvapen och i dem som
deltar i besluten om hur andras kärn-
vapen skall användas, dvs NATO. Vi
försöker förstå hur man ser på kärn-
vapnens roll i säkerhetspolitiken.
En ovanligt stor delegation, 12 per-
soner deltog i dialogmötena i Bryssel
30-31 mars ( i Moskva 3-4 april var vi
något färre). Vi delade dock upp grup-
pen för olika möten, fler än 3-4 per-
soner bör man inte vara.
I Bryssel sammanträffade vi med
några EU-parlamentariker, som hade
samma uppfattning som vi beträffande
amerikanska kärnvapen i Europa.
Som bekant finns mer än 400 kärn-
vapen utplacerade i NATO-länder i
Europa. EU-parlamentet antog i
november 2005 en resolution beträf-
fande ”massförstörelsevapen”. Där
begär man bland annat att USA skall
klarlägga vilka strategiska behov
dessa kärnvapen i Europa fyller.
Det blev klart vid våra olika samtal, t ex
med Belgiska försvarsdepartementet
och NATO-gruppen för ”massför-
störelsevapen”, att dessa kärnvapen
inte har någon militär betydelse, utan
en psykologisk eller etisk: de länder
som accepterar att vapnen finns på
deras territorium accepterar därmed
också sitt ansvar för NATO:s kärn-
vapenpolitik och accepterar där-
igenom den ökade risk för anfall som
kärnvapeninnehavet kan innebära.
Denna ”burden sharing” kan ses som
en solidaritetshandling mot NATO.
Det påpekades av EU-parlamentarik-
erna att brittiska kärnvapen kan för-
varas på Cypern utan att den brittiska
regeringen anser sig behöva informera
Cyperns regering.
Den belgiska senaten har antagit ett
tydligt uttalande där man kräver att
alla kärnvapen skall avlägsnas från
landet. Regeringen har inte följt parla-
mentets krav och senatens president
Anne Maria Lizin, som i hög grad
stödde resolutionen, förväntade sig
inte att regeringen skulle komma att
följa den! Belgien har särskilt stor
anledning att vara följsamt mot USA
eftersom NATO-högkvarteret finns i
Bryssel menade hon.
Vid flera av våra möten tog vi upp frå-
gan om förekomsten av höganrikat
uran av vapenkvalitet i forsknings-
reaktorer på många ställen i Europa,
flera av dem inom EU. EU lägger ner
stora summor på att ta bort vapenuran
från ryska militära anläggningar men
de vi samtalade med föreföll helt
Här har fotografen lyckats ”round up the usual suspects” utanför EU-parlamentet. Från
höger (att alltid läsa från vänster är en EU-centrisk fördom) Roman Dolgov, Ryssland;
Liz Waterston England; Tipo Sultan, Pakistan; John Loretz, programchef vid IPPNW,
Boston; Michael Drusano, medicinstudent IPPNW USA, Zita Makoi, Ungern; Jacob
Gierton, norsk IPPNW-student; Ali Alfridi, medicinstudent från Pakistan som tillsam-
mans med Tipo Sultan ofta tog upp de risker som det nya nukleära avtalet mellan USA
och Indien innebär för säkerheten i området; Gunnar Westberg, pensionär från Sverige
Foto: Klas Lundius
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
11
Moskva
3–4 april
Vi brukar i Moskva tas emot vänligt
av den ryska atommyndigheten, och
så blev det även denna gång. Den nye
chefen var dock inte på plats, han
hade rest till Indien för att sälja
kärnkraftverk. Man arbetar mycket
med att försöka sälja kärnkraft till
många länder. Rysslands förslag till
lösning för Irans kärnbränslebehov
har fungerat i flera andra länder, man
säljer kärnbränsle och hämtar hem
plutonium som bildas i reaktorn och
det brukar gå bra att hålla kontroll.
Mycket information lämnades om
planerna på att bygga nya reaktorer i
Ryssland. Det dröjer dock minst tio år
mellan beslut och färdigställande, så
antalet atomkraftverk kommer rimli-
gen inte att öka under det närmaste
decenniet, vilket ju gäller alla länder.
Ryssland är också det enda land som
fortfarande aktivt arbetar med
bridreaktorer
1
, man har hållit på i tret-
tio år och man hoppades att en brider
skulle vara i kommersiell drift år 2025.
Vi hörde mycket om arbetet med att
förhindra kärnvapenterrorism. Dock
tycktes man inte tro att höganrikat
uran vid forskningsreaktorer skulle
vara ett problem. Det finns omkring
35 sådana reaktorer i Ryssland (enligt
IAEA) och man kan ju undra om
dessa anläggningar, ofta belägna inom
universitet och i städer verkligen är
väl bevakade. Vi har i brev efter mötet
åter tagit upp detta problem.
Man visade stor öppenhet när man
talade om den oerhört omfattande
radioaktiva förgiftning och de avfalls-
problem som kärnvapenframställnin-
gen lett till. Det var också ett mycket
stort problem att ta hand om alla atom-
reaktorer från fartyg som skrotats, t ex
198 (just det, nästan två hundra!)
kärnkraftdrivna ubåtar. Man har ett
stort internationellt samarbete i detta,
som kommer att ta decennier.
Vi besökte också utrikesdeparte-
mentet, där vi träffade en del person-
er som varit med vid tidigare möten.
Liksom vid dialogmötet i Bryssel tog
vi upp frågor kring taktiska atom-
vapen. Vi menade att NATO skulle
önska en ökad transparens beträf-
fande var dessa ryska kärnvapen
befann sig. Det menade våra värdar
vore en risk, det skulle inbjuda till att
slå ut dessa vapen vid ett angrepp.
Dock skulle man gärna vidta recipro-
ka åtgärder om NATO drog bort sina
kärnvapen från den europeiska konti-
nenten.
okunniga om problemet med högan-
rikat uran i många europeiska länder
och var snarast misstrogna mot våra
uppgifter. Vi har nu sänt listor till dem
vi mötte på vilka reaktorer – totalt ett
fyrtiotal i Europa – som använder
detta höganrikade uran, som är precis
vad en kärnvapenterrorist skulle önska
sig. Det borde vara EU:s ansvar att
avlägsna detta viktiga bidrag till kärn-
vapenterroristernas behov!
Vi träffade liksom vid tidigare
tillfällen NATO:s grupp för ”mass-
förstörelsevapen”. I den gruppen finns
flera militärer med stor erfarenhet av
att ha ansvaret för kärnvapen. En av
dem berättade i en paus för mig att han
förde befäl över en kärnvapenbestyck-
ad Trident-ubåt. Det är lätt att förstå
att det är en oerhört krävande uppgift
att leda en besättning på mer än 100
man som arbetar i u-läge i månader
utan att söka hamn. ”Vi visste att om
vi avfyrade våra kärnvapen skulle
också vårt eget land och vår egen
familj bli förintade, men själva skulle
vi kanske klara oss. När jag lämnade
mitt kommando för att arbeta i NATO-
högkvarteret lovade jag mina män att
göra vad jag kunde för att kärnvapnen
skulle bli överflödiga”.
Ett par av NATO-gruppens medlemmar
sade att man var rädd för kärnvapen-
terrorism och för kärnvapenspridning,
men inte för ett kärnvapenkrig. Jag
sade att detta, att dom inte var rädda,
gjorde mig mycket rädd. Jag fick en
känsla av att de militärer som haft an-
svar för atomvapen förstod precis vad
jag sade, medan ”skrivbordsmilitärer-
na” kände sig trygga. Kanske jag
missförstod?
Nå, den förträffliga resolution mot
”massförstörelsevapen” som jag näm-
nde, vilka följder får den? Inga alls.
EU-parlamentet har inget direkt infly-
tande över EU:s utrikespolitik.
Resolutionen skulle kunna föras till
ministerrådet, men det antas vara lön-
löst. Däremot kan resolutionen tas upp
i medlemsländernas parlament som
kan kräva att deras regering kan ta upp
krav från resolutionen i ministerrådet.
SLMK kommer att begära svar från
riksdagspartierna före valet beträf-
fande deras inställning till vissa punk-
ter i EU-parlamentets resolution och
till frågor om arbetet för en kärn-
vapenfri värld.
Gunnar Westberg
Vi frågade om skälen till att man höll
fast vid ”launch on warning”, alltså att
behålla strategiska kärnvapen i
omedelbar avfyrningsberedskap. Sva-
ret var inte vad vi brukar höra, att man
behöll denna beredskap för att förinta
mänskligheten så länge USA gjorde
det. I stället gick man in på ett inveck-
lat tekniskt resonemang som – tror jag
– visade att man inte funderat på frågan
på länge och improviserade svaret. Vi
bör ta upp saken i brev, kanske med ett
konkret detaljerat förslag!
Vår avsikt vid detta besök i Moskva
var att träffa flera olika grupper än
tidigare, bl a representanter för den
ryska ortodoxa kyrkan och den infly-
telserike borgmästaren i Moskva.
Detta lyckades tyvärr inte.
Mer utförliga rapporter kommer att bli
tillgängliga på IPPNW:s hemsida, och
kan fås från mig redan nu.
Gunnar Westberg
1
Bridreaktor, brider, kärnreaktor som framstäl-
ler mer kärnbränsle än den själv förbrukar. I
en bridreaktor låter man vanligen överskottet
av neutroner absorberas i den i naturen rikli-
gast förekommande typen av uran (isotopen
U-238), varvid ämnet plutonium bildas (i
form av Pu-239). Detta plutonium kan sedan
efter bearbetning användas som bränsle.
(källa: NE)
12
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
Den 30 oktober 1961 sprängdes över
Novaja Zemlja den största kärnladd-
ning som världen hittills har skådat.
Den hade en sprängkraft på 57 mega-
ton, (men var i själva verket beräknad
att ha en effekt på 100 megaton). Den
var 8 meter lång, 2 meter i diameter
och vägde mer än 20 ton. Anord-
ningen kunde monteras ihop på en
öppen järnvägsvagn och var kamou-
flerad att likna en godsvagn.
Tyngden gjorde att vapnet inte kunde
fraktas interkontinentalt på en missil
eller ett bombflyg. Skulle den använ-
das i Europa skulle följden oundvik-
ligen bli oacceptabelt stora förluster i
människoliv även i ursprungslandet.
Med andra ord var bomben fullstän-
digt oanvändbar för militära syften
och fick därför smeknamnet Tsar
Bomba, i analogi med Tsar Kolokol –
världens största klocka – och Tsar
Pushka – världens största kanon.
Båda klockan och kanonen finns vid
Kreml - båda är lika imposanta – och
båda lika oanvändbara.
När man läser DeGroot ́s historiebok
slås man gång efter annan av de oer-
hört primitiva känslor som dessa
anordningar och de stora smällarna
väckt hos människan i form av makt-
berusning, känsla av nationell stolt-
het och känsla av trygghet under
atomparasollen.
Den första ryska vätebomben
forcerades fram av Beria. Ett
ögonvittne berättar:
”Plötsligt blev Beria rasande.
Han avbröt ilsket, hoppade
från den ena personen till den
andra med konstiga frågor
som inte var direkt lätta att
besvara. Sedan tappade han
fattningen helt, skrek ’jag
skall själv berätta det för er!’
och började prata nonsens.
Så småningom kunde man
från hans stormiga monolog
urskilja att han ville att allt
på provområdet skulle bli
totalt förintat i avsikt att
åstadkomma maximal terror.”
Detta med en bomb på 400
kiloton.
Fyra månader senare var Beria död,
avrättad av sina egna. En av ankla-
gelserna var att han hade förvandlat
kärnvapenprojektet till sin egen per-
sonliga förläning.
Andrei Sacharov berättar i sina
memoarer hur han ville fira en lyckad
provsprängning med att utbringa en
skål med orden: ”Må alla våra kon-
struktioner alltid explodera över pro-
vområden, aldrig över städer.” Han
blev omedelbart tillrättavisad av mar-
skalk Nedelin som vid bordet berätta-
de en snuskig historia: ”En gammal
man som bara var iklädd sin skjorta
bad framför en ikon – Vägled mig,
giv mig styrka, vägled mig, giv mig
styrka. Hans hustru som låg vid spi-
sen sade – Du behöver bara be om att
bli hård. Jag kan leda den rätt själv.
Låt oss skåla för styrkan!”
Sacharov förstod att användningen av
vapnet låg helt utanför vetenskaps-
männens kontroll och att militären
betraktade bomben som ett självklart
vapen att använda i krig. Fröet till
hans dissidentskap såddes vid detta
tillfälle.
Bokrecension
Bomben – ett liv
av Gerard DeGroot
Översättare Peter Handberg
Natur och Kultur 2006
Miss Atomic Bomb 1957, korad på Sands hotell i
Las Vegas. Foto: Las vegas News Bureau.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
13
Man slås även av vilka medicinska
risker makthavarna var redo att utsät-
ta sin egen befolkning för, framför
allt soldaterna. I en övning i Turke-
stan i september 1954 deltog 44 000
soldater som fick skriva på tystnads-
löfte för tjugofem år. Soldater tog sig
”utan rädsla” igenom de radioaktiva
zonerna ända in till nollpunkten och
utförde sina uppdrag. ”Ett atomkrig
var således inte så skrämmande som
imperialisterna ville få oss att tro.”
sade generalmajor Larionov efteråt.
Västmakterna var inte annorlunda.
Liknade övningar skedde i Utah.
”Plutoncheferna och andra nyckel-
personer hade dosimetrar, men ingen
av oss andra hade det.” berättar en
USA-soldat. Brittiska soldater utsat-
tes 1956 medvetet för strålning vid
provområdet i Maralinga. Detta för-
nekades fram till 2001.
DeGroot kan också berätta talande
detaljer om det brittiska civilförsva-
ret. Planerna byggde på antagandet
att hela England på några timmar
skulle förvandlas tills en rykande
ruin. Det mesta av regeringens
ansträngningar gick då ut på att skyd-
da politiker, som skulle sitta i under-
jordiska bunkrar i ett antal lokala
autonoma distrikt. Den kungliga
familjen skulle fly till havs på den
kungliga jakten Britannia. Befäl-
havarna ombord på Polarisubåterna
var instruerade att kolla om BBC ́s
program ”Today” fortfarande sändes
eller om Storbritannien var utplånat.
Om det senare var fallet skulle man
öppna ett förseglat kuvert med hand-
skrivna instruktioner från premiärmi-
nistern om huruvida man skulle
vedergälla omedelbart eller inte.
Det framgår av boken att anhängarna
av ensidig nedrustning och avveck-
ling av kärnvapnen har varit relativt
fler i England än i någon annan kärn-
vapenmakt. Som mest var 33 %
anhängare till denna idé, en siffra
som sjunkit med åren. Nedrust-
ningsförslaget fick 2/3 majoritet på
Labours partikongress 1982, men det
har aldrig varit nära att genomföras i
praktiken.
Boken är spännande, läsvärd, intres-
sant och ruskig. Med undantag av
Margaret Thatcher handlar den näst-
an enbart om män som vill imponera
på andra män på vetenskapens, politi-
kens och militärens områden. Även
bomberna har nästan uteslutande
mansnamn, som t.ex. den första prov-
bomben ”Little Boy”.
Som all god historielitteratur förut-
sätter detta arbete att det finns källor
och öppna arkiv. Därför handlar det
mesta av materialet om USA, Stor-
britannien och Ryssland. Källorna i
Frankrike, Kina, Israel, Indien och
Pakistan är fortfarande stängda.
Jann Storsaeter
Rapporten från
Weapons of Mass Destruction
Commission, WMDC
I månadsskiftet maj - juni 2006 pre-
senterar Hans Blix den rapport som
Kommissionen för massförstörelse-
vapen, WMDC, utarbetat på uppdrag
av FNs generalsekreterare Kofi
Annan.
Rapporten kommer bl.a. att lägga
fram 56 förslag till åtgärder för att
förhindra spridning och åstadkomma
nedrustning av massförstörelsevapen,
speciellt kärnvapen. Den kommer att
presenteras för Kofi Annan och alla
FNs medlemsländer.
SLMK kommer, liksom andra NGOs,
att studera rapporten noga och disku-
tera hur vi ställer oss till de olika för-
slagen för att se vilka förslag vi är
beredda att driva inom vår verksam-
het. Vi planerar att ordna studiekväl-
lar och debatter med utgångspunkt i
rapporten, bl.a. inom Nätverket för
kärnvapennedrustning.
Rapporten omfattar ca 150 sidor och
kan beställas från
secretariat@wmdcommission.org
där man också kan beställa en myck-
et kort sammanfattning.
Leonore Wide
SLMK
Stockholmsgruppen
leonore.wide@slmk.org
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
1514
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
Första mötet
På planet till Neapel visste vi inte riktigt vad som
väntade oss. Det var vårt första europeiska student-
möte med IPPNW och med det följde självklart en
del nervositet. Redan när vi kom till vandrarhem-
met kvällen innan konferensen lugnades vi av det
varma välkomnandet och den öppna atmosfären .
På äkta italiensk vis välkomnades vi med öppen
famn och kyss på kinden . Följande dagar var full-
späckade med intressanta föreläsningar, debatt och
workshops samt fester och kulturella utby ten på
kvällarna . Trots långa dagar och sena kvällar hölls
intresset och motivationen uppe av det rika utbu-
det av workshops och föreläsningar, som erbjöd
något för alla oavsett intresseområde. För oss
nykomlingar var konferensen en riktig succé och
inspirerade har vi återvänt till Sverige med ett
bagage av nya idéer och fantastiska minnen !
Wenjing Tao & Markus Bergman
Papperslösa flyktingar
En workshop handlade om papperslösa
flyktingar och deras tillgång till vård. De
papperslösa flyktingarnas situation ser
väldigt olika ut runt om i Europa .
Sverige hör till de länder som ger mycket
begränsad tillgång till vård medan
Italien och Spanien hör till de mest gene-
rösa . Genom att beskriva ett par verkliga
fall belystes också hur olika papperslösa
flyktingars liv kan se ut. Vissa lever
gömda medan andra kan leva ett till
synes helt vanligt liv. Workshopen avslu-
tades med att vi beslutade starta ett nät-
verk av studenter runt om i Europa som
arbetar med och är intresserade av denna
fråga .
Åsa Lindström
Nuclear Weapons Inheritance
Project, NWIP
NWIP väckte roligt nog mycket uppmärksamhet under
årets europeiska studentkonferens, och antalet deltagare i
de båda workshops som NWIP anordnade var större än
under tidigare konferenser. Många nya studenter anmälde
sig till vår server, och flera vill börja engagera sig i våra akti-
viteter. Ett par av de nya studenterna kommer att följa med
till Canada , där NWIP ordnar ett par workshops under
World Peace Forum i juni , och sedan vidare till USA för att
arrangera Target X. Tio nya medlemmar anmälde sig till
NWIP:s nästa stora aktivitet: en helg i London i augusti
med Target X och planering inför det kommande läsåret.
Dessutom kommer vi att anordna olika aktiviteter för att
träna gruppen i hur man kan diskutera kärnvapenfrågor
med studenter och vilka argument man kan använda .
Det kändes väldigt roligt att NWIP:s workshops om kärn-
vapen väckte så stort intresse på konferensen ; det fanns ju så
många andra spännande workshops om ämnen som ofta är
mer attraktiva för nya studenter. Vi känner stort hopp inför
det kommande året – och ju fler vi är i projektet, desto mer
har vi möjlighet att påverka . Vi i den unga generationen
vill inte ärva dagens kärnvapen !
Camilla Mattson
Europeiska studentmötet i Neapel
Europeiska studentmötet i Neapel
Europeiska studentmötet Neapel
Neape, eller Napoli på italienska , är en bullrig,
vacker och verkligen levande stad. Konferensen
hölls på ett kastell, Castel dell’Ovo, med en hänfö-
rande utsikt över Neapelbukten och Capri.
Konferensen gav utrymme till de så viktiga sociala
aktiviteter där många kontakter kny ts, och man
inser att man inte är ensam om att ha visioner om
en annan värld. Det blev spännande samtal men
också smaskiga glassar. En höjdpunkt för många var
kulturfesten en av kvällarna , med smakprov av
mat, dryck , sång och dans från alla de arton delta-
gande länderna . Att flera erfarna IPPNW-doktorer
deltog berikade mötet på flera olika sätt. När vi
svenska studenter såg IPPNWs co-president Gunnar
Westberg släppa loss på diskogolvet under ett par
timmar insåg vi att det finns hopp. Man kan visst
vara pensionär och samtidigt ha riktigt roligt.
Åsa Lindström
Target X i Neapel
En av de absoluta höjdpunkterna under
konferensen var när alla studenterna begav
sig till ett av de centrala torgen i Neapel för
att göra Target Napoli , genom att måla ett
rött kors på gatan som en symbol för en
kärnvapenträff. I vita rockar med informa-
tionsblad om arbetet för en kärnvapenfri
värld pratade vi med förbipasserande italie-
nare. Som i Nenas låt släppte vi sedan upp
99 röda ballonger med små positiva medde-
landen . Trots en del kommunikationssvårig-
heter, många italienare kan inte engelska ,
fungerade Target Napoli både som inspira-
tion och genom att ge känslan att det är
ganska enkelt att göra en aktiv aktion t.ex.
i sin hemstad. Det gav också en starkare
känsla av gemenskap bland studenterna .
Martina Grosch
NWIP Workshops
Nuclear Weapons Inheritance Project höll två
olika workshops under konferensen . Den första
riktade sig framför allt till nybörjare och syftade
till att förmedla grundläggande kunskap om
kärnvapen . Under denna workshop blandades
diskussion med lekar och övningar. Att denna
workshop låg före Target Napoli syftade till att
förmedla en baskunskap för deltagarna i denna
gatuaktion .
Den andra workshopen vände sig mer till de stu-
denter som redan är insatta i kärnvapenfrågor-
na . Här diskuterades mer hur NWIP kan agera
den närmsta tiden och i synnerhet vad projektet
kan åstadkomma inför Storbritanniens beslut om
huruvida de ska modernisera sina kärnvapenbe-
styckade ubåtar. Bland annat planeras en Target
X aktion i London på Hiroshima -dagen .
Thomas Silfverberg
Paneldebatt kring Tjernobyl
Intressant var att under en debatt mellan Mikhail Botonov, IAEA
och IPPNWs Claudio Knüsli få höra en vetenskaplig diskussion om
Tjernobyl olyckans hälsoeffekter. Botonov är kärnfysiker och arbe-
tade med saneringen efter katastrofen och har sedan jobbat för
IAEA. Han har varit deras representant i Tjernobyl Forum som är
ett samarbetsorgan mellan berörda FN-organ och Ryssland,
Ukraina och Vitryssland som syftat till att enas om vad katastro-
fen inneburit och hur man skall minimera följderna . Forumet är
det senaste försöket att få fram en gemensam syn för de berörda
organen . Tidigare har IAEA haft en betydligt mer överslätande
syn än WHO, som enligt debattörerna står lägre i FN-hierarkin .
IAEAs och WHOs syn skiljer sig något: IAEA anger mindre antal
strålningsrelaterade döds-, och olycksfall. Enligt IAEAs syn har
man sett en 3-procentig ökning av cancerfallen hos de 600 000
saneringsarbetarna , och en viss men lägre ökning hos övriga drab-
bade. Dr Knüsli som baserade sina uppgifter på ett IPPNW-sym-
posium (se förra numret av LMK), hade betydligt högre siffror på
incidens av cancer och andra sjukdomar. Bl.a . har man sett högre
incidens av schizofreni hos stråldrabbade jämfört med andra rys-
sar. Dessutom har de officiella organens undersökningar stora bris-
ter, men båda parter i debatten var eniga om att det delvis sak-
nas data och att det finns politiska intressen av olika slag bakom
både de höga och de låga siffrorna . Det var mycket intressant att
få höra två väl insatta experter diskutera katastrofens följder på
den somatiska och psykiska hälsan , och vi medicinstudenter tog
chansen att ställa alla de frågor som kan komma upp.
John Henriksson
Refugee Camp Project (ReCap)
är ett projekt i
Palestina som handlar om flyktingbarns psykiska hälsa .
Under en månad varvar läkarstudenter praktik på
FN-kliniker/ sjukhus med aktiviteter och lekterapi
med barnen i flyktinglägren .
Jag deltog i projektet förra sommaren och har sen dess
hjälp till med att planera och utveckla ReCap. Vi blev
nio gamla ReCap -deltagare som träffades vid student-
mötet i Neapel, och vårt arbete där gick huvudsakligen
ut på att informera intresserade IPPNW-studenter om
projektet, planera sommarens projekt samt utveckla pro-
jektet långsiktigt.
Vi höll en projektpresentation och två workshop, en om
ReCap specifikt, och en om hälsosituationen i regionen
och effekter av muren .
Vi hade även möjlighet att sitta ned och diskutera
med israeliska studenter om hur vi ska fortsätta de sam-
arbeten vi redan har samt fundera över nya idéer till-
sammans.
Många frågor och områden är otroligt känsliga , man får
hela tiden ta små små steg. Att få möjlighet att träffas
har hjälpt projektet och oss som arbetar med ReCap
otroligt mycket!
Johanna Norenhag
Maja Nordbrandt, dansk medicinstudent,
under Target X
Martina Grosch och Camilla Mattsson
pratar med förbipasserande om kärnvap-
nens risker under Target X. Vad skulle
hända om en atombomb slår ner just här?
Den svenska delegationen under Target X.
Från vänster uppifrån: Johannes Norberg, Thomas Silvferberg.
Nedre raden Johanna Norenhag, John Henriksson, Martina
Grosch, Camilla Mattsson, Åsa Lindström och Wenjing Tao.
Sittande Gunnar Westberg.
Saknas på bilden gör Markus Bergman
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
16
Den uafsluttede
kamp om Tjernobyl
For 20 år siden, den 26. april 1986,
eksploderede Tjernobyls reaktor
nummer fire, og radioaktiv stråling
blev fordelt over et 3,9 millioner km
2
stor område af Europa dækkende Rus-
land, Belarus, Ukraine, Jugoslavien,
Finland, Sverige, Bulgarien, Norge,
Rumænien, Tyskland, Østrig, Polen
og en række andre Europæsike lande
1
.
I tre dage forsøgte de sovjetiske myn-
digheder at dække over ulykken, og
nyheden blev først offentliggjort, da
man detekterede alamarende niveauer
af radioaktiv stråling i Sverige d. 28.
april
2
. De sundhedsmæssige konse-
kvenser af ulykken er aldrig blevet
endeligt fastslået, og den dag i dag er
forskellen på mortaliteten og morbi-
diteten, der citeres af forskellige kil-
der på tusinder af menneskeliv. I sep-
tember 2005 udgav det såkaldte
”Chernobyl Forum”, der består af
otte FN organer og repræsentanter for
regeringerne i Ukraine, Belarus og
Rusland, to rapporter om sundheds-
og miljøkonsekvenserne af ulykken,
der anslår at katastrofen med tiden
kommer til at medføre ikke mere end
4000 dødsfald
3
. Dette tal er blevet
kraftigt kritiseret af læger, viden-
skabsfolk og NGO’er for groft at
undervurdere udstrækningen af kata-
strofen
1,4
. Det nævnes at rapporten
kun har taget dødsfald i Ukraine,
Rusland og Belarus i betragning, på
trods af at mere end halvdelen af det
radioaktive nedfald har ramt andre
dele af Europa. Ligeledes er der stor
uoverenstemmelse mellem de tal, der
bruges i selve WHO rapporten og de
tal, der nævnes i rapportens resumé,
som har dannet grundlag for medie-
dækningen af ulykken. Rapporten
anslår f.eks. at mere end 600 000 bi-
drog til oprydningen efter ulykken og
dermed var udsat for store mængde
radioaktiv stråling, men i alle rap-
portens beregninger bruges et tal på
200 000 mennesker. Andre kilder ci-
terer tal på oprydningsarbejdere på op
til en million og en morbiditetsrate
på 90%
4
. Et andet eksempel er det
projicerede tal på 4000 dødsfald som
et resultat af ulykken, der nævnes i
rappportens resumé. I selve rapporten
er det tal, der udregnes på 9000, og
andre kilders udregninger er så høje
som 30 000 – 60 000 cancerdødsfald,
som et direkte resultat af ulykken
1
.
Endelig er der diskussion om andtal-
let af forventede skjoldbruskkirtel-
cancere, der er den cancerform, der er
mest øget som en følge af radioaktiv
stråling. Indtil nu anslås det, at der har
været 4000 ekstra tilfælde af thyroi-
deacancer i Belarus, Rusland og
Ukraine som en følge af ulykken. Alt
efter hvilken model, der bruges til
beregningerne, vil dette antal med
tiden stige til et sted mellem 18 000
og 66 000 i Belarus alene
1
. Andre
observerede sundhedskonsekvenser,
der muligvis er en følge af Tjernobyl-
katastrofen, er aborter og fødselsde-
fekter, hjertekarsygdom, leukæmi,
katarakt, andre cancerformer som
mammacancer og psykiatriske syg-
domme
1
. Politiske interesser, et øn-
ske om ikke at skade atomkraftin-
dustrien, mangel på registrering af
data om ulykken og sygelighed i de
påvirkede områder og manglende
viden om den præcise grad af radio-
aktiv stråling gør det umuligt at
komme med et endeligt svar på de
overordnede sundhedseffekter af ulyk-
ken, og vi vil formodentlig aldrig
finde ud af det. Kampen om sandhe-
den og tallene raser fortsat, på trods af
WHO og IAEAs ønske om at lukke
diskussionen med de to rapporter
udgivet i efteråret 2005.
Cæcilie Bøck Buhmann
[Artikel är ursprungligen
publicerad i Ugeskrift for læger]
Referenser
1
Fairlie I & Sumner D, The Other Report on
Chernobyl, april 2006, www
.theotherre-
port.org
, hentet 23-04-06
2
Gergorovich A, Chornobyl Nuclear Cata-
strophe, ten years after April 26 1986, 1996,
www.infonukes.com/history/chornobyl/gre-
gorovich/, hentet 19-04-06
3
Chernobyl Forum, Chernobyl’s Legacy:
Health, Environmental and Socio-Economic
Impacts” Chernobyl Forum Report 2005,
2
nd
Edition, http://www.iaea.org/Publica-
tions/Booklets/Chernobyl/chernobyl.pdf,
hentet 23-04-06
Cardis E et.al. WHO: Health Effects of the
Chernobyl Accident and Special Health Care
Programmes, Report of the UN Chernobyl
Forum, Expert Group „Health“ (EGH),
Working Draft, July 26th, 2005.
4
IPPNW-Germany, health effects of
Chernobyl 20 years after the reactor catas-
trophe, executive summary, april 2006,
http://www.ippnw-students.org/chernobyl/
IPPNWStudy.pdf, hentet 23-04-06
Cæcilie Bøck Buhmann
Foto: Povl Revsbech
Storbritanniens kärnvapen:
ny utveckling och motstånd
Ett land med en aggressiv utrikespolitik
bygger just nu, trots folkliga protester,
enorma testanläggningar för nya atom-
vapen. Enligt landets policy kan kärn-
vapnen användas för first strike, bland
annat för att försvara oljetillgångar och
andra ekonomiska intressen.
Låter det som Iran? Eller kan det vara
Nordkorea? Nej, beskrivningen gäller
Storbritannien, som just nu förbereder
en förnyelse av sina kärnvapen.
I mitten av mars testade Storbritannien
sina kärnvapen i laboratorium i
Nevada-öknen i USA. Syftet var att se
att deras nuvarande kärnvapen fungerar.
Dessutom ska testresultaten användas
som underlag för de nya kärnvapen som
utvecklas i nära samarbete med USA.
I Aldermaston i England byggs utveck-
lingsanläggningen för Storbritanniens
kärnvapen ut för fullt. Bland annat pla-
neras en tusen meter lång byggnad för
tester med laserteknik.
De nuvarande fyra kärnvapenbestycka-
de ubåtarna av typen Trident ska bytas
ut till mindre och mer “användbara”
ubåtar.
En aggressiv kärnvapenpolicy
När Labour-partiet var i opposition var
de motståndare till Storbritanniens
kärnvapenprogram. Med förvandling-
en till New Labour inför makttillträdet
på 90-talet skrotades kärnvapenmot-
ståndet. I “New Labour Strategic
Defence Review” från 1998 definierar
New Labour Storbritanniens använd-
ningsområde för kärnvapnen som att
de ska “avskräcka alla hot mot våra
vitala intressen”. Dokumentet fortsätter
med att förklara vilka de “vitala intres-
sena” är: “Vår ekonomi baseras på
internationell handel... Vi är beroende
av främmande länder för att förse oss
med råvaror, framförallt olja.”
Enligt Storbritanniens “International
Strategic Defence Review” från 1994,
definieras Trident-ubåtarnas använd-
ningsområden:
- Besvara en attack med massförstörel-
sevapen
- Genomföra en demonstrativ attack
mot ett “icke-kritiskt, möjligen obe-
bott område med budskapet att om
landet inte ändrar sin agerande, kom-
mer kärnvapen att sättas in mot ett
högprioriterat område”
- Straffa ett land som har “begått en
handling, trots specifika varningar att
det kommer att leda till en kärnva-
penattack”.
Dessa hårresande dokument hade kun-
nat översättas till verklighet i Irak-
kriget. Våren 2002 deklarerade för-
svarssekreterare Geoff Hoon såväl i
Underhuset som i en TV-debatt att:
- Irak kan vara helt säkra på att vi
under de rätta omständigheterna kom-
mer att vara villiga att använda våra
kärnvapen.
Motståndet
Storbritannien är antagligen den kärn-
vapenstat som har den mest radikala
och aktiva motrörelsen. Arvet från
CND:s massiva sittdemonstrationer
och marscher på 50- och 60-talet har
förts vidare via fredsläger som
Greenham Common på 80-talet till
dagens massblockader och avrust-
ningsaktioner.
Över årtiondena har civil olydnad mot
kärnvapenanläggningar blivit ett själv-
klart inslag i fredsrörelsen. I de årliga
blockaderna mot kärnvapenbasen
Faslane i Skottland deltar folk från 17
till 75 år, partiledare för de skotska
oppositionspartierna, kyrkliga ledare
och vanliga oroade medborgare. Det är
så långt från bilden av olagliga protes-
ter som de flesta svenskar har, att det är
svårt att förklara stämningen för någon
som inte varit där. Blockaderna påmin-
ner om ett folkligt midsommarfirande,
fast utan fylla och med fler poliser.
Organisatörerna i CND och Trident
Ploughshares har börjat se att de årliga
blockaderna tyvärr blivit alltför lätta att
hantera för polisen. För att höja den
politiska temperaturen ytterligare har
de beslutat att försöka sig på en sorts
stafett-blockad, kallad Faslane 365.
Med start i oktober i år kommer olika
miljö- ,freds-, solidaritets-, partigrup-
per mfl, att avlösa varandra i blockader
av Faslane under ett helt år!
Samtidigt pågår blockader och andra
protester mot de nya testanläggningar
som byggs i Aldermaston i England.
Det var hit CND:s påskmarscher gick
på 50-talet. Greenham Common,
USA:s före detta kärnvapenbas, som
stängdes av ett 19 år långt kvinnofreds-
läger, ligger bara några kilometer bort.
Aldermaston Women’s Peacecamp för
traditionen från Greenham Common
vidare och tältar en helg varje månad
invid staketet till Aldermaston.
Tillsammans med organisationen
Trident Ploughshares ordnar de även
regelbundna blockader mot basen
under namnet Block the Builders.
Kärnvapenmotståndet frodas i klyftan
mellan brittiska regeringens retorik om
att bekämpa massförstörelsevapen i
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
17
Blockad mot Faslane-basen 2004 (foto:Ofog)
Mellanöstern, och dess krassa realpoli-
tik av krig och kärnvapenutveckling.
För den som vill åka dit och delta i, och
uppleva motståndet ordnar nätverket
Ofog - för en kärnvapenfri världen
resa för att vara med och blockera
Faslane i mitten av oktober. Alla är
varmt välkomna att följa med, för att
blockera, vara funktionär eller bara se
på när motståndshistoria skrivs.
Petter Joelson
Faktaruta
Ofog
Ett svenskt nätverk för fredlig
civil olydnad mot kärnvapen. Har
tidigare ordnat resor till blocka-
der, inspektioner och läger mot
militärbaser i Storbritannien,
Belgien och Norge.
Ge gärna ett bidrag till resan:
PG 4444 14-7
www.ofog.org
Trident Ploughshares
En kampanj mot Storbritanniens
kärnvapenubåtar som startade
1998. Arrangerar civil olydnad i
form av blockader, inspektioner
och avrustningar mot kärnvapen-
baser i Storbritannien. Tog emot
Alternativa Nobelpriset i Sveri-
ges Riksdag 2001. Arrangerar
blockaden Faslane 365.
www.tridentploughshares.org
www.faslane365.org
CND
Campaign for Nuclear Disarm-
ament bildades 1958 av bland
andra Bertrand Russell. Är med-
arrangör till blockaderna av
Faslane.
www.banthebomb.org
Aldermaston
Utvecklingsbas för Storbritan-
niens kärnvapen. Läs mer om
motståndet mot utbyggnaderna
på Aldermaston Womens Peace
Campaigns hemsida:
www.aldermaston.net
Kampanjen Block the Builders:
www.blockthebuilders.org.uk
Greenham Common
Från 1981 till 2000 hölls ett kvin-
noläger i protest mot utplacering-
en av USA:s kryssningsmissiler
på militärbasen Greenham Com-
mon i England.
JAS –
Indiens nya
kärnvapen-
bärare?
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
18
Indien planerar att köpa nya
stridsflygplan till sin strategiska
styrka. Svenska JAS ligger högt
upp på önskelistan och vid en affär
är sannolikheten stor för att planen
kommer att kärnvapenbestyckas.
JAS 39 Gripen marknadsfördes på
den indiska krigsmaterielutställning-
en Defexpo i New Delhi i slutet av
januari 2006. Mässan organiseras av
bl.a. Indiens regering och det indiska
försvarsdepartementet. Stridsplanen
man köper ska utgöra ryggraden i
Indiens strategiska kärnvapenstyrka
enligt den ansedda tidskriften Jane’s
Weekly Defence.
Siemon Wezeman, expert på vapen-
handel och vapenteknologi vid Sipri
(Stockholm International Peace
Research Institute), säger till Svenska
freds- och skiljedomsföreningens tid-
ning Pax att hans bedömning är att
JAS 39 Gripen står som tvåa på den
indiska önskelistan över intressanta
köpeobjekt. Men det är inte osanno-
likt att JAS klättrar upp till första
plats, där han just nu placerar franska
Dassaults stridsplan Rafale. Weze-
man säger vidare att sannolikheten
för att det stridsflygplan Indien köper
kommer att kärnvapenbestyckas är
nästan hundra procent.
Fyra större väpnade konflikter har
utkämpats mellan Indien och
Pakistan sedan Indiens delning 1947.
1998 trappades konflikten om Kash-
mir upp på nytt, då Indien utförde en
rad kärnvapenprovsprängningar och
Pakistan svarade med en provspräng-
ning två veckor senare. 1999 utbröt
Kargil-kriget om Kashmir, och Pakistan
hotade då Indien med kärnvapen.
Läget mellan länderna är fortfarande
spänt och konflikten om Kashmir
fortfarande olöst.
Gripen Internationalär det samrisk-
företag, ägt av Saab AB och BAE-
systems, som har till uppgift att mark-
nadsföra och sälja JAS. Där anser
man att Indiens eventuella kärnva-
penbestyckning av planen inte påver-
kar deras verksamhet.
- Vi har inget med den delen att göra.
Vi levererar flygplan. Sedan är det
länderna själva som hanterar beväp-
ningen, med ett viktigt undantag – en
automatkanon, säger Owe Wager-
mark, informationschef på Gripen
International, till Pax.
Owe Wagermark uppger vidare att det
tekniskt sett inte är något problem att
kärnvapenbestycka JAS.
- Jag är gammal militär, alla fordon går
blir det enligt branschrykten den stör-
sta enskilda affären i Sveriges historia.
- Gripen har satsat stora resurser på
marknadsföringen av JAS i Indien.
Det är troligt att Gripen International
har fått ett informellt positivt för-
handsbesked från svenska myndighe-
ter att en affär skulle godkännas.
Tidigare, sedan kärnvapenprov-
sprängningarna 1998, har Indien
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
19
att kärnvapenbestycka, till och med en
cykel, säger Wagermark till Pax.
Rolf Lindahl, vapenhandelsexpert på
Svenska freds, säger att Indiens upp-
handling av stridsflygplan fortfarande
är i ett tidigt läge och att det kan ta
flera år innan en affär blir klar. Men
det är också en mycket stor affär med
125 stridsflygplan. Om Gripen Inter-
national lyckas sälja Jas till Indien,
Kommer Jas att kärnvapenbestyckas? Bilden visar Jas 39 Gripen utrustad med ett konventionellt vapensystem. Foto: SAAB AB
Faktaruta
Sverige och vapenexporten
Den svenska krigsmaterielexpor-
ten uppgick under 2005 till 8,6
miljarder kronor, vilket är en
ökning med 18% från 2004 års 7,2
miljarder kronor. Sverige var värl-
dens nionde största vapenexportör
av större konventionella vapen
under perioden 2000-2004. Saab är
sveriges största krigsmaterielpro-
generellt varit stängt för nya svenska
vapenaffärer, men den spärren har
tagits borts, säger Rolf Lindahl.
Ulrica Messing, minister med ansvar
för vapenexport, kommenterar till
Pax att det inte krävs något tillstånd
för marknadsföring av krigsmateriel.
Johannes Norberg
johannes.norberg@gmail.com
ducent. JAS har sålts till Tjeckien,
Ungern och Sydafrika. (Källa: Sipri)
Lagstiftning och beslut
Lagen om krigsmateriel är i grunden
en förbudslag. Tillstånd för export kan
dock ges om det behövs för att tillgo-
dose det svenska försvarets behov av
materiel eller kunnande eller i övrigt är
säkerhetspolitiskt önskvärt, och inte
står i strid med principerna och målen
för svensk utrikespolitik. Inspek-
tionen för strategiska produkter
(ISP) prövar ansökningar om export
i varje enskilt fall, enligt riktlinjerna
för krigsmaterielexport. I komplice-
rade fall rådgör ISP med det parla-
mentariskt sammansatta exportkon-
trollrådet. En ansökan kan också tas
upp av regeringen, något som dock
är mycket ovanligt. (Källa: ISP)
20
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
Det är inte förgäves
Rapport från ett seminarium om kärnvapenhotet
Hur kan det komma sig att nyheten
om att USA och Storbritannien, i
hemlighet och i strid med ingångna
avtal, har utvecklat en ny typ av
kärnvapenstridsspetsar – hur kan det
komma sig att denna nyhet bara
omnämns i en anspråkslös notis i
våra stora tidningar? Samtidigt som
det planerade förbudet mot att åsam-
ka fiskar onödigt lidande bereds
generöst med utrymme i samma tid-
ningar och i etermedia? För att nu
inte tala om fågelinfluensan, sida
upp och sida ner! Bidrar de svenska
mediernas nyhetsvärdering till män-
niskors likgiltighet inför att kärnva-
pen fortfarande utvecklas och
sprids? Till en allmän känsla av van-
makt inför att dessa vapen, plan-
enligt eller av misstag, när som helst
kan tas i bruk? Sådana frågor låg
hela tiden i luften under det semina-
rium om kärnvapenhotet som SLMK
arrangerade på Ljungskile Folk-
högskola i mars i år.
Kärnvapenhotet – alarmism eller
realism?
Utifrån denna frågeställning samla-
des ett trettiotal deltagare: läkare,
journalist- och medicinstudenter,
inbjudna talare. En utgångspunkt för
samtalen var ett scenario som redo-
visade de konsekvenser ett terrordåd
med kärnvapen skulle ha fått, ifall
det hade ägt rum i samband med den
amerikanske presidentens besök i
Göteborg på EU:s ministermöte
våren 2001.
En terroristattack med kärnvapen
– är det tänkbart?
I sitt första anförande betonade
Gunnar Westberg, som nu är presi-
dent i IPPNW, att kärnvapenter-
rorism nog får betraktas som tämli-
gen sannolik i framtiden, bland annat
på grund av att ett stort antal forsk-
ningslaboratorier visat sig marknads-
föra höganrikat uran som en rest från
produktion av radioaktiva isotoper.
Det finns också risk att vapenuran
kommer på villovägar, inte minst på
grund av den svårkontrollerade
situationen i före detta Sovjet-
unionen. Frågan om det är möjligt
för terroristgrupper att komma över
nukleärt material måste alltså besva-
ras jakande, liksom frågan om man
inom sådana grupper kan inhämta de
– inte alltför hemliga eller avancera-
de – kunskaper och den teknologi
som krävs för att konstruera ett fun-
gerande kärnvapen.
Med detta konstaterat, ägnades
seminariet åt analyser av och dis-
kussioner kring konsekvenserna
såväl av ett sådant terrordåd som av
ett fullskaligt kärnvapenkrig, vilken
beredskap som i så fall finns i vårt
samhälle, samt hur myndigheter,
media och andra opinionsbildare
idag förhåller sig till de fasansfulla
risker som är förknippade med före-
komsten av kärnvapen.
Ett terroristdåd i centrala
Göteborg
I två olika anföranden presenterade
Gunnar Westberg först det scenario
som utarbetats inom NATO, och som
beskriver konsekvenserna av ett ter-
roristdåd med kärnvapen i centrala
Bryssel. Därpå följde ett liknande
scenario, där attentatet förlagts till
Göteborg, i närheten av Brunns-
parken; det vill säga så nära president
Bush’s hotell som en skåpbil med en
”liten” terroristbomb av Hiroshima-
storlek hade kunnat parkeras under
EU-mötet våren 2001. Utöver be-
skrivningen av den materiella förö-
delsen och uppskattningen av antalet
döda (omkring 40 000) samt svårt,
mestadels räddningslöst skadade, be-
skrevs de medicinska konsekven-
serna såväl för de tiotusentals övriga
bränn-, strålnings- och krosskadade
som för den i stort sett utplånade
lokala sjukvården.
Radioaktiva realiteter och oros-
moln
Martin Tondel, miljö- och yrkes-
medicinare som forskar kring effek-
terna av radioaktiv strålning, beskrev
ingående såväl de akuta som de mera
långsiktiga konsekvenserna av kärn-
vapenanvändning, men också konse-
kvenserna av den mera långdragna
exponering som drabbat stora områ-
den efter de radioaktiva utsläppen
från Tjernobylreaktorn. Utsläpp som
enligt WHO var uppemot tvåhundra
gånger större än de som drabbade
Hiroshima och Nagasaki. Tondel be-
rörde även effekterna av så låga strål-
doser som nedfallet över Sverige
efter Tjernobylkatastrofen innebar.
Han beskrev vidare olika typer av
joniserande strålning liksom deras
akuta och fördröjda effekter, och
hann också med att påminna om att
WHO slagit fast att kärnvapen utgör
det största omedelbara hotet mot
mänskligheten – men att detta trots
allt är ett hot som vi själva både har
konstruerat och har möjlighet att
avvärja.
Samhällets krisberedskap
Svante Werger, informationschef vid
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
21
Krisberedskapsmyndigheten, tog upp
frågan om vad en kris är – allt ifrån
den strängaste definitionen som
innebär att en kris är en, ofta plötslig,
händelse som äventyrar så många
sektorer i samhället att det rubbar
hela systemet och hotar grund-
läggande värden... till det mjukare
cirkelresonemang som innebär att en
kris utlöses av sådana händelser som
kräver att vi har ett krishan-
teringssystem. Utifrån den tyngsta
definitionen har Sverige aldrig upp-
levt en kris i modern tid. Han
beskrev vidare arbetet med att ut-
veckla ansvarsförhållanden och sam-
verkansformer mellan samhällets
olika nivåer och instanser – lokalt,
regionalt, nationellt. Den stora utma-
ningen är, menade Werger, att få allt
att fungera i ett krisläge, då samhäl-
lets krishanteringssystem måste
komma igång snabbt. Mycket ansvar
ligger och måste ligga på den lokala
och regionala nivån, men vad som nu
diskuteras är hur man skall förstärka
den nationella krishanteringsförmå-
gan. I sitt anförande – där han liksom
samtliga övriga talare lämnade gott
om tid för frågor, dialog och diskus-
sion – underströk han samtidigt att
det givetvis inte finns något sätt att
förebygga totalt kaos under tiden
närmast efter ett terrordåd med kärn-
vapen.
Larm i media – ansvar och etik
Inför ett anförande av Olle
Stenholm, allmänhetens pressom-
budsman (PO) ställde Gunnar
Westberg en rad frågor. Hur kan det
komma sig att kärnvapnen fortfaran-
de finns kvar, redo att tas i bruk? Är
hotet för stort för oss att kunna han-
tera? Orkar människor hålla fast vid
sitt avståndstagande, sin rädsla?
Skall det få vara så i en demokratisk
värld? Skall vi alla behöva leva
under hotet om ett kärnvapenkrig
och inte kunna göra något åt det?
Och varför sopar media just detta hot
under mattan?
Olle Stenholm ställde sig tvek-
sam till det scenario som målats upp
och underströk att kärnvapen, bort-
sett från bomberna över Hiroshima
och Nagasaki, aldrig använts mili-
tärt. ”De har använts politiskt och
med framgång.” Beträffande medier-
nas ansvar betonade han att det inte
går att planera inför stora och ovän-
tade katastrofer, som Estonia och
tsunamin. Problemen i sådana situa-
tioner är snarare samhällets oför-
måga att ge medierna bra informa-
tion. Beträffande de alarmerande
rapporterna om fågelinfluensan
menade han att pressens rapportering
varit ”oklanderlig, korrekt och
balanserad”. Själva volymen på rap-
porteringen kan i och för sig skapa
en ”additionseffekt” och förhöja
människors känsla av att stå inför en
katastrof.
Trots ihärdiga försök från semi-
nariedeltagarna, inte minst journa-
liststudenterna, var han inte benägen
att diskutera de bakomliggande orsa-
kerna till den svenska pressens
nyhetsvärdering, framför allt dess
reducerande av kärnvapenfrågan till
en ”ickenyhet”. Den som efterfrågar
sådan information kan alltid hitta
den någonstans i den starkt förändra-
de och föränderliga mediala värld vi
alla lever i, till exempel i SLMK-
tidningen och på Internet, menade
Stenholm.
Föreställningar om hot i stad och
media
Gabriella Sandskog, massmediefor-
skare vid Göteborgs universitet,
utgick i sitt anförande från sina stu-
dier av vad människor i Göteborg
uppfattar som hot och risker och själ-
va har upplevt som hot och risker.
Internationella frågor, som till exem-
pel terroristhot, intog en jämförelse-
vis blygsam plats i detta samman-
hang, även om man kunnat kon-
statera att något flera respondenter
uppgav sig vara oroade över sådana
händelser hösten 2001 (efter de så
kallade göteborgskravallerna och 11
september) än vid en undersökning
tre år senare. Föga förvånande var
göteborgarnas oro större för sådant
man befarade att själv råka ut för –
exempelvis gatuvåld och kriminalitet
och företeelser som direkt berörde
den egna och anhörigas hälsa och
miljö. Sandskog betonade svårighe-
terna i att få en klar bild av hur mass-
medierna påverkar människors upp-
fattningar om hot och risker. Hon
illustrerade detta med resultaten från
en studie, där flertalet respondenter
visserligen uppgav att de inte ansåg
sig själva vara påverkade av mass-
mediernas rapportering, men ändå
ansåg att massmedierna spelar en
mycket stor roll för hur andra upple-
ver olika hot och risker.
Hur avgörs vad som presenteras i
media?
Varför fågelinfluensa – men inte
AIDS? Varför Irans eventuella kärn-
vapenplaner – men inte Israels kärn-
vapeninnehav? Utifrån sådana frågor
fortsatte följande dag diskussionen
om mediernas etik och samhällsan-
svar, med journalisten Lars Longue-
ville som inledare och moderator.
Jämförelser gjordes mellan dagens
situation, med media som kommersi-
ella aktörer, och gårdagens, när den
breda floran av dagstidningar inte
primärt var något man tjänade stora
pengar på, utan en kraft som växte
fram så snart makt koncentrerats och
tillräckligt många medborgare sam-
lats – allt i syfte att engagera så
många medborgare som möjligt och
påverka det lokala samhällslivet.
Frågan om hur detta samhällsansvar
förvaltas i vår kommersialiserade
och globaliserade tid fanns hela tiden
med, men förblev hängande i luften.
Hotet om ett kärnvapenkrig idag
Videofilmen ”The nuclear football”
visades. Den redovisar vad som står
att veta om de väskor som, burna på
några stegs avstånd, följer såväl den
amerikanske som den ryske presiden-
ten varhelst de befinner sig i världen.
Väskorna innehåller det ordersystem
som ger dessa personer möjlighet att
med några minuters betänketid skju-
ta iväg en arsenal av kärnvapen, som
hela tiden – också i denna minut! –
står i avfyrningsberedskap och har
kapacitet att utlösa ett skeende som
– mer än tusen gånger om! – kan
utrota den mänskliga civilisationen.
Varför finns dessa system?
22
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
Varför accepterar vi dem? Varför
tiger vi om dem? Också detta är frå-
gor som söker sina svar, inte minst
mot bakgrund av dagens situation;
när nya kärnvapen utvecklas, när
etablerade kärnvapenmakter öppet
hotar att använda dessa vapen –
också detta i strid med ingångna
internationella avtal – och när allt
flera, politiskt mer eller mindre
instabila länder utrustat sig med
eller planerar att skaffa egna kärnva-
pen. Dessa förhållanden, liksom ris-
kerna för och konsekvenserna av ett
fullskaligt kärnvapenkrig diskutera-
des den sista seminariedagen med
Frida Sundberg, ordförande för
SLMK, Gunnar Westberg och Mar-
tin Tondel som inledande talare.
Vad sker i parlamentet?
Seminarieprogrammet avslutades med
anförande och utfrågning av Lotta
Hedström (mp), riksdagsledamot i
utrikesutskottet. Hon beskrev sin
egen och sitt partis hållning i ned-
rustningsfrågorna, såväl inom utri-
kesutskottet som inom EU och inom
ramen för den yrkesgrupp för parla-
mentariker hon anslutit sig till: the
Parliamentary Network for Nuclear
Disarment (PNN). Under den följan-
de utfrågningen framförde hon sin
”personliga och djupt kända kritik”
av den svenska regeringens hållning
i en rad frågor. Det gällde bland
annat Sveriges undfallenhet mot
USA genom det ideliga framhävande
av den så kallade transatlantiska län-
ken, Sveriges tystnad inom EU, den
svenska vapenexporten i allmänhet
och exporten till kärnvapenmakten
Israel i synnerhet samt de uppluckra-
de vapenexportregler, som av allt att
döma kommer att föreslås efter
valet: ”Tills vidare lever vi i en
restriktiv ordning, men med en regim
som de facto är mycket uppluckrad.”
Avslutningsvis betonade Hedström
vikten av att ta kontakt med politi-
ker, inte minst inför det förestående
riksdagsvalet. ”Politiker vill komma
ut! Dom vill stå till svars och föra ut
sin politik. Ta fasta på det! Sverige är
trots allt ett av de mest demokratiska
länderna med de minst korrupta po-
litikerna. Det vidhåller jag.”
Det är inte förgäves
EUs nyligen utformade deklaration
mot massförstörelsevapen – Gunnar
Westbergs väl underbyggda motive-
ringar till varför han inte kan begripa
varför kärnvapnen fortfarande finns
kvar – Frida Sundbergs uttalade
övertygelse om att förnuftet ändå
måste segra – Lotta Hedströms över-
tygelse om att vi har folkviljan i ryg-
gen, även den amerikanska – för att
nu inte tala om det engagemang som
präglade hela seminariet! Allt detta
efterlämnade hos mig en känsla av
att de hundratusentals människor och
organisationer världen över som har
kampen mot kärnvapen på sin agen-
da alls inte arbetar förgäves.
Maja-Brita Mossberg
för Yrkesgrupperna mot Kärnvapen
i Göteborg
Föreningarna av Svenska Jurister mot
kärnvapen och Forskare och Ingen-
jörer mot kärnvapen bidrar nu också
till vårt Informationsblad. Det är vär-
defullt, som framgår av artiklar om
Haagdomstolens uttalande liksom om
Iran och Kärnvapen i nr 104, mars
2006.
Artikeln om Haagdomstolens yttrande
av Curt Riberdahl och Stig Gustafsson
är viktig just nu när man överväger att
försöka föra frågor om brott mot kärn-
vapenavtal till domstolen. Jag skulle
vilja förtydliga en passus i texten, som
jag sett ofta missförstås av journalister
och beslutsförfattare. Gång på gång
hör man att “kärnvapen får användas i
självförsvar”.
Kärnvapen i självförsvar?
Domstolen anser inte att det ärtill-
åtet att använda kärnvapen i själv-
försvar. Den säger bara att den inte
kan utesluta att det kan finnas ett
extremfall där en stats överlevnad står
på spel där kärnvapen skulle kunna
användas. Även i det fallet måste dock
kärnvapenanvändningen uppfylla en
rad villkor. Nedfallet får inte drabba
tredje part, skadorna får inte i opro-
portionerlig grad drabba civila eller
miljön etc. Domstolen kunde inte
finna något exempel på en sådan situ-
ation, men kunde inte utesluta att den
kan finnas. Under domstolens arbete
hade man tillfrågat representanter för
kärnvapenmakterna om de kunde
beskriva en sådan situation, men det
kunde ingen.
I efterhand har man spekulerat så här:
Om Monaco hotas av en stormakt som
med ett hangarfartyg närmar sig kus-
ten i avsikt att förstöra landet skulle
Monaco kanske ha rätt att slå ut detta
hangarfartyg med ett atomvapen.
Hoten från Storbritannien och USA att
använda kärnvapen mot Irak strider
alltså uppenbart mot internationell
lag. Det är anmärkningsvärt att t ex
den svenska regeringen inte framhål-
ler detta. Vi får hoppas att Göran
Persson gör det vid privata samtal
med Tony Blair.
Gunnar Westberg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
23
Ned med kärnvapnen!
En heldag på Nobelmuseet
Lördagen den 29 april 2006 öppnade
Nobelmuseet i Stockholm sina portar
för information och diskussioner om
kärnvapen. Initiativet kom från
Nätverket för kärnvapennedrustning,
som ju har en klar Nobelpris-
tagaranknytning. I Nätverket ingår
Nobelfredspristagaren SLMK (1985)
liksom IKFF, Internationella Kvinno-
förbundet för Fred och Frihet, som haft
två ordföranden som fått Fredspriset
(Jane Addams 1931 och Emily Greene
Balch 1946). Ett tiotal andra föreningar
som arbetar mot kärnvapen ingår i
Nätverket och deltog i fredslördagen
med olika inslag, broschyrer, böcker
och skrifter bl.a. om kärnvapen i under-
visningen och i ett genusperspektiv lik-
som om forskarnas ansvar. Med fanns
också en mur av klossar symboliseran-
de folkrätten som skydd mot kärnva-
pen. Yrkesgrupperna mot kärnvapen,
YMK, visade sin utställning om kärn-
vapen som väckte stort intresse. SLMK
visade ett informativt bildband som
roterade hela dagen och vi hade vårt
interaktiva undervisningsmaterial Lär
om kärnvapentillgängligt i en dator.
Deltog gjorde också Pugwash som fick
Nobels Fredspris 1995 och som visade
film med bl.a. en intervju med Joseph
Rotblat, kärnforskare i USA som hop-
pade av 1944 när han förstod att Hitler
inte skulle kunna få kärnvapen medan
däremot USA var beredda att använda
dem. Joseph Rotblat arbetade sedan
mot kärnvapen bl.a. inom Pugwash till
sin död 2005.
Rolf Ekéus, ordförande i Svenska
Pugwash, höll ett mycket uppskattat
föredrag med titeln Kärnvapnen och
den internationella säkerheten.
Nobelmuseet med professor Anders
Bárány gav oss all hjälp vi behövde
och bjöd på fritt inträde hela dagen.
Vi fick möjlighet att nå över 700 besö-
kare med vår information och hade ett
stort antal givande och intressanta sam-
tal som i många fall ledde till en ökad
medvetenhet om dagens kärnvapenpro-
blematik.
Leonore Wide
leonore.wide@slmk.org
Ingrid Inglander, Lärare för Fred, och Leonore Wide framför YMKs utställning mitt i Nobelmuseets entrésal
24
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
Amerikanska ’nuclear bun-
ker busters’ mot Iran?
Tidningen ’New Yorker’ uppger att
president Bush överväger att använda
taktiska kärnvapen som penetrerar
markytan (’bunker busters’) mot
underjordiska kärnenergianläggningar
i Iran. IPPNW:s co-president Gunnar
Westberg har i ett uttalande fördömt
alla bruk av kärnvapen som ett brott
mot mänskligheten. IPPNW har publi-
cerat studier som visar att markpene-
trerande kärnvapen inte alls är ’rena’
utan förorsakar svåra skador på män-
niskor och miljö.
http://www
.ippnw.org/
IranHersh2006.html
Krig är omoderna
Antalet militära konflikter på jorden
har minskat i antal och dödsfallen i
strid är de lägsta sedan 1950-talet.
Krig håller i många utvecklade länder
på att bli lika omoderna som slaveri
och dueller, säger krigshistorikern
John Mueller vid Ohio State
University. Vi har istället fått terro-
rism, men terrorism har bara under ett
år (2001) orsakat fler dödsfall per år
än andra världskriget gjorde under en
genomsnittlig timme! Antalet dödsof-
fer i strid var under första världskriget
1-3 miljoner/år, under andra världskri-
get 3-4 miljoner/år (~10 000/dag) och
under de senaste åren 20 000-30
000/år. Under 1970-talet dödades 1.2
av 1 000 människor i strid; nu är siff-
ran under 0.4/1 000.
Varför har vi blivit fredligare? De tro-
liga orsakerna är flera. Allt fler länder
är demokratier och demokratier är
obenägna att ta till vapen. Europa har
blivit mycket fredligare. Befolkningen
i t.ex. USA accepterar inte stora för-
luster. Under Vietnamkriget vände sig
majoriteten i USA mot kriget efter 28
000 amerikanska dödsoffer. Under
Irakkriget kom motsvarande reaktion
efter 1 500 dödsoffer. Efter det kalla
krigets slut har supermakterna slutat
kriga genom ombud i tredje världen.
Kolonialkrigen och de flesta postkolo-
niala krig har upphört.
Den största konflikten idag är folk-
mordet i Darfur, Sudan, där arabmilis
dödat 70 000 svarta afrikaner. Det
största framtidshotet är om terrorister
skaffar sig kärnvapen, eller en nukleär
konflikt mellan t.ex. Indien och
Pakistan.
Franke Greve: Wars are on
the wane worldwide.
Knight Ridder Washington Bureau.
http://www
.realcities.com/
mld/krwashington/1361
1675.htm
Nukleär terrorism
Höganrikat uran (highly enriched ura-
nium, HEU) kan användas till att göra
en ’rå’ bomb på mindre än 100 kg som
kan detoneras av en självmordsbom-
bare. Därför bör civila kärnreaktorer
använda lågaktivt uran som inte går
att använda till bomber.
Glaser A, von Hippel FN.
Scientific American
2006;294(2):56-63 (February 2006)
Iraq Body Count
Den 30 april 2006 var antalet rappor-
terade döda civilpersoner under kriget
i Irak mellan 34 512 och 38 661.
Iraq Body Count
www
.iraqbodycount.org
Iran och USA
”Now, you’re never going to convince
Iranians that it’s not a testosterone rush
for their country to be nuclear. But you
can certainly convince them that it’s
not in their economic interest.”
US Congressman Brad Sherman(D),
som förespråkar ekonomiska sanktio-
ner mot Iran
Bulletin of the Atomic Scientists,
May/June 2006 (sida 10)
Kina
Antalet kärnvapenstridsspetsar i Kina
fördelar sig troligen ungefär såhär:
Landbaserade missiler: 79
Fartygsbaserade missiler: 12
Flygplan som kan bära en atombomb:
ca 40
Summa ca 130 (+ ev. omkring 70
stridsspetsar i lager).
Bulletin of the Atomic Scientists,
May/June 2006 (sida 60-63)
Cesium137 i Sverige
Kroppsbelastningen av cesium
(137Cs) i Sverige hade toppar 1965
och 1987 efter kärnvapenprov respek-
tive Tjernobylhaveriet. Under en 50-
årsperiod utsätts renskötare av ca 10
mSv från 137Cs, dvs. 10-100 gånger
mer än befolkningen i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Belastningen
från Tjernobyl är bara omkring 1/3 av
belastningen från provsprängningarna
under 1960- och 1970-talen.
Rääf CLet al., Health Physics
2006;90(5):446-458 (May 2006).
Rääf CLet al., Sci Total Environ
2006; Feb 24 (Epub ahead of print)
För kirurger
Scandinavian Journal of Surgeryhar
gett ut ett temanummer (2005;94(4))
om katastrofer, inklusive ”vad en
kirurg bör veta om kärnvapen”.
Bioterrorism
USA skräms av möjligheterna för
förgiftning av mjölk med botulinum-
toxin, spridning av smittkoppor med
hjälp av självinfekterade självmords-
terrorister och spridning av mjält-
brandssporer med aerosol. National
Institutes of Health (NIH) delade år
2003 ut 1,5 miljarder dollar till ”biode-
fense research”. Det inträffar bara 100-
150 fall/år av harpest (tularemi) i USA,
men harpestvaccinprojekt fick 60 mil-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
25
joner dollar (över 400 miljoner kronor)
i NIH-anslag 2005! Myndigheterna
stora intresse för farliga mikrober har
gjort att en framstående pestforskare,
dr Thomas Butler, sattes i fängelse för
ovarsamt hanterande av pestbakterier.
Men bioterrorister kan använda
många fler mikroorganismer än här
nämnda. Ett ”bioförsvar” måste därför
vara flexibelt och berett på tidigare
oprövade vapen.
New England Journal of Medicine
2006;354(2):113-115
(January 12, 2006)
Två miljoner barn döda
“Two million children have been
killed in armed conflict in the last
decade. Three times as many have
been seriously injured or permanently
disabled. Millions of others have been
forced to take part in or witness horri-
fying acts of violence.”
Child Rights Information
Network (CRIN)
www
.crin.org
Hur många dör av
Tjernobylkatastrofen?, del 1
IAEA och WHO räknar med att 4 000
människor har dött eller kommer att
dö som en följd av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl. International Agency for
Research on Cancertror på 16 000
dödsfall; Greenpeace på 500 000.
MEDACT, IPPNW:s brittiska samar-
betspartner, krävde i en insändare i the
Times den 22 april att ett opartiskt
forskningsinstitut inrättas för att kart-
lägga olyckans hälsoeffekter.
MEDACT
www
.medact.org
Hur många dör av
Tjernobylkatastrofen?, del 2
Beräkningarna av antalet döda av
Tjernobylhaveriet varierar mellan 50
(WHO, IAEA och FN, september
2005) och 50 000. Dvs. 50 syftar på
antalet döda hittills; rapporten räknar
med att ca 4 000 kommer att på sikt
dö på grund av Tjernobylhaveriet.
Kärnenergibolagen har anledning att
underdriva antalet döda medan forska-
re i Ukraina, Vitryssland och Ryssland
har anledning att överdriva antalet
döda när de söker forskningsanslag.
Enligt rapporten från september 2005
orsakade haveriet omkring 4 000 fall
av tyreoideacancer, främst hos barn,
men bara 9 av de drabbade har avlidit
av cancern. De mentala effekterna har
varit betydande och avspeglas i höjda
aborttal i Tjernobylregionen.
The Lancet 2006;367:1305-1306,
1311 (April 22, 2006)
JAMA 2006;295(9):1011-1022,
1060-1062 (March 1, 2006)
Till sist:
Minnen från Sudan...
För, när detta skrives, exakt 20 år
sedan satt jag i ett flyktingläger i östra
Sudan och lyssnade på en knastrig
kortvågsradio som sände BBC news.
Huvudnyheten denna morgon var att
svenska myndigheter hade uppmätt
”enhanced radioactivity” längs
Sveriges ostkust. Sveriges ambassa-
dör i Moskva hade frågat
Sovjetunionens utrikesdepartement
om någon kärnenergiolycka inträffat i
Sovjetunionen men fått beskedet att
det hade det inte.
Jag minns faktiskt nyhetsuppläsarens
ord nästan ordagrant. Nästa dag kröp
sanningen om Tjernobylkatastrofen
fram. Under de 20 år som gått har
kärnenergin fortsatt vara kontroversi-
ell. I Sudan har flyktingströmmen från
Etiopien och Eritrea och folkmorden i
söder upphört men ersatts av folkmord
i väster, i Darfur. Ska aldrig krigen på
Afrikas horn sluta?
Hermed indkaldes til
Landsmøde
i Danske Læger Mod Kernevåben.
Landsmødet afholdes
lørdag 19. august kl. 14.00
i Klaus Arnung konsultation, Lille Strandstræde 10 (ved Nyhavn), København.
Dagsorden i henhold til vedtægterne.
DLMK dækker som vanligt deltagernes rejseudgifter sv. til en togbillet. Efter
landsmødet middag på en nærliggende restaurant.
Vel mødt til landsmødet.
Povl Revsbech
formand
26
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling af års-
kontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside:www.dlmk.dk
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40, 8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42, 2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3, 2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø, 5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail: cbuhmann2002@yahoo.com
International councillor:
Lars Folmer Hansen
Dalmosevej 23
2400 København NV
Tlf. 33 15 82 99
E-mail: folmer@dadlnet.dk
DLMKs
Bestyrelse
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:105
27
SLMKs STYRELSE
2005 – 2006
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
IPPNWGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
President413 19 Göteborg, tel 031-82 63 92 (b),
tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Geijersgatan 20C, 652 18 Karlstad,
tel 054-10 12 02, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Jann Storsaeter, Vanadisvägen 42, 2 tr, 113 31 Stockholm
tel 08-33 21 86, mobiltel 070-861 34 36
e-post: jann.storsaeter@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr, 217 54 Malmö,
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96 (stud repr)
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Daljunkaregatan 12, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor Suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Anna Sjögren, (sammankallande)
Södra Sanna 526, 655 91 Karlstad
tel 054-250 35 99, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Carin Odhner, Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@slmk.org
Thomas Silfverberg, Gustafsvägen 4, 169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Framgångsrika
dialogmöten i
Bryssel och Moskva.
Läs på sid 10-11.
Sabine Meyer, i mitten, är assistent i frågor om internationella relationer
till den gröna partigruppen i EU-parlamentet. Hon är mycket välin-
formerad i frågor om fred och nedrustning, och är en viktig person för
IPPNW att samarbeta med. Caroline Lucas – till höger - parlaments-
medlem för de Gröna, driver dessa frågor energiskt. Liz Waterston från
MedAct (IPPNW Storbritannien), till vänster, är den som nu mest arbetar
med att arrangera våra dialogmöten.(foto Klas Lundius)
Utanför Rosatom i Moskva den 3 april 2006 lägger (fr. vä) Ann-Poline
Shurygina, John Loretz, Liz Waterstone, Gunnar Westberg och (med ryg-
gen mot kameran) Roman Dolgov upp strategin inför dialogsamtalet.
(foto Monika Palmgren)
Den belgiska senatens president Anna Marie Lizin, här i
samtal med Henri Firket från IPPNW-Belgien, har starkt
drivit på för att få en resolution om att inga kärnvapen skall
finnas i Belgien. Kongressens båda kamrar har antagit en
sådan resolution, men regeringen anser sig inte kunna
kräva detta av USA och NATO.(foto Klas Lundius)
Columbus eller Peter den store? Statyn, rest 1997 i
Moskvafloden, är skapad av Zurab Tsereteli. Det sägs att
den först erbjöds New York som Columbus, sedan St
Petersburg som Peter den store, innan den till slut hamna-
de i Moskva. (foto Monika Palmgren)
Framgångsrika
dialogmöten i
Bryssel och Moskva.
Läs på sid 10-11.
Sabine Meyer, i mitten, är assistent i frågor om internationella relationer
till den gröna partigruppen i EU-parlamentet. Hon är mycket välin-
formerad i frågor om fred och nedrustning, och är en viktig person för
IPPNW att samarbeta med. Caroline Lucas – till höger - parlaments-
medlem för de Gröna, driver dessa frågor energiskt. Liz Waterston från
MedAct (IPPNW Storbritannien), till vänster, är den som nu mest arbetar
med att arrangera våra dialogmöten.(foto Klas Lundius)
Utanför Rosatom i Moskva den 3 april 2006 lägger (fr. vä) Ann-Poline
Shurygina, John Loretz, Liz Waterstone, Gunnar Westberg och (med ryg-
gen mot kameran) Roman Dolgov upp strategin inför dialogsamtalet.
(foto Monika Palmgren)
Den belgiska senatens president Anna Marie Lizin, här i
samtal med Henri Firket från IPPNW-Belgien, har starkt
drivit på för att få en resolution om att inga kärnvapen skall
finnas i Belgien. Kongressens båda kamrar har antagit en
sådan resolution, men regeringen anser sig inte kunna
kräva detta av USA och NATO.(foto Klas Lundius)
Columbus eller Peter den store? Statyn, rest 1997 i
Moskvafloden, är skapad av Zurab Tsereteli. Det sägs att
den först erbjöds New York som Columbus, sedan St
Petersburg som Peter den store, innan den till slut hamna-
de i Moskva. (foto Monika Palmgren)
B
