Text från PDF
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 104 MARS 2006
Från kärnkraft
till atombomb,
vad behövs?
Läs om
teknologin
kring
kärnvapen-
tillverkning
på sid 10-13
n+
235
92
U→
236
92
U→
140
54
Xe+
94
38
Sr + 2n + energi
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 104, mars 2006
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 GUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (105): 1 maj, 2006
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
Within two years Iran may have at
their disposal a sufficient amount of
enriched uranium to make a bomb.
This is one of the conclusions in an
article on Iran and nuclear weapons by
Stefan Björnson from Swedish En-
gineers and Researchers against Nuc-
lear Weapons. The article is a follow-
up on a previous one on Iran’s nuclear
program (number 103, December
2005). Readers will get an excellent
technological overview on the pre-
requisites for Iran to become a de
facto nuclear state.
In this number we also present an
appeal on Iran and nuclear weapons
from a great number of NGOs,
addressed at the heads of state of
USA, Iran, and Israel.
Twenty years since Chernobyl and
many people still suffer from medical
consequences of the radioactive fall-
out. Martin Tondel reports from a
scientific congress on the medical sta-
tus of the workers who cleaned up
after the disaster. Scientists tell us
about hitherto unknown health effects,
such as schizophrenia and other dis-
eases of the nervous system. An
important observation was that there
seems to be no threshold dose.
What is happening to Sweden’s ambi-
tions in disarmament talks? Has
Sweden lost momentum since the
days of Alva Myrdal and other out-
standing Swedish female politicians?
In a response to the leading article of
the previous number by Chairman
Frida Sundberg, Jan Prawitz from the
Swedish Institute of Foreign Policy,
explains to us why Swedish politi-
cians of today are more anonymous
with regard to disarmament affairs.
Acting as one of the members of the
European Union, Sweden can be as
influential as before but less conspicu-
ous.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
Omslaget
Hur gör man en atombomb? Formeln
på omslagsbilden har vi fått från
FIMK, Forskare och ingenjörer mot
kärnvapen. Från och med detta num-
mer är FIMK associerade till vår tid-
ning, alla medlemmar kommer att få
ett ex och man kommer att bidra med
sin specialkunskap till tidningen.
Redan i detta nummer kan du läsa en
artikel av Stefan Björnson från FIMK
om teknologiska förutsättningar för att
ett land ska kunna tillverka kärnvapen.
Vi ser den som en lämplig uppföljning
till förra numrets artikel om Irans
kärnkraftsprogram.
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
105 1/5 -06juni
106 1/9 -06oktober
107 10/11 -06december
108 1/2 -07mars
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 18.
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2006:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 104
Varning för värre vådaskott4
Ledarsida – Frida Sundberg
Viljan och drömmarna finns, visionerna5
måste skapas
Jan Prawitz, Utrikespolitiska Institutet
Rapport från YMK (yrkesgrupper mot kärnvapen)6
och Nätverket för kärnvapennedrustning
Globalt upprop om en fredlig lösning av problemen6
kring Irans och Israels KV
Apellen har undertecknats av ett stort antal NGOs,
bland dem SLMK
Brev till President Jacques Chirac8
Gunnar Westberg och Ronald S. McCoy
Användning av kärnvapen eller hot om att använda 9
kärnvapen strider mot folkrätten
Haagdomstolens yttrande tio år
MITTUPPSLAGET
Iran och kärnvapen - en teknisk bakgrund10
Stefan Björnson, FIMK
Många röjningsarbetare skadade av strålningen14
från Tjernobyl
Mycket att lära om strålningens medicinska effekter
Martin Tondel rapporterar från en kongress
A Way Forward15
Institutional Strengthening of Pakistan Doctors
for Peace and Development. By Faisal Yousaf
Internationell utblick16
Redaktör: Inge Axelsson
DLMKs bestyrelse18
SLMKs styrelse19
BAKSIDA
17th World Congress of IPPNW
7–10.9.2006 Helsinki, Finland
Vill du ha SLMK-info med e-post?
Kanske finns det bland icke-styrelsemedlemmarnågra som vill ha snabb
information om vad som händer inom SLMK och IPPNW. Vi undersöker
nu om finns några som vill finnas på en e-postlista för utskick av sådan
information. Om du är intresserad, skicka ett e-mail till
klas.lundius@slmk.org.
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
Varning för värre
vådaskott!
Så har det då hänt. En av de män som
har verkställande ansvar för de ameri-
kanska kärnvapnen har demonstrerat
de faror som all vapenhantering inne-
bär. USAs vicepresident, den man
som ersätter presidenten om något
skulle hända denne, har vådaskjutit en
jaktkamrat. Att gå omkring med skar-
pladdade vapen innebär alltid en
massa risker. USAs president har stän-
digt avfyrningsknappen till 5000 kärn-
stridsspetsar inom räckhåll. Det är
detta som kallas fotbojan. På så vis är
vi alla ständigt fjättrade vid den ame-
rikanske presidenten (och för den
delen även vid hans ryske kollega).
Detta är ett sant fångarnas dilemma:
för att överleva är vi alla beroende av
att kunna lita på varandra och minska
det ömsesidiga hotet.
Ett vådaskott kan ha flera olika orsa-
ker. Vapnet kan vara av dålig teknisk
kvalitet, antingen redan genom sin
konstruktion (som en terroristbomb
eller en ålderdomlig pistol), eller
dåligt underhållet (som ett ryskt kärn-
vapen eller alltför många privata
vapen). Den som hanterar vapnet kan
vara trött, berusad, skjutglad eller van-
sinnig. Om flera personer ska samar-
beta kring avfyrandet kan missför-
stånd uppstå. Eller så kan alla faktorer
finnas samtidigt.
Situationen i sig kan också öka risken
för vådaskott. Är du på helspänn i sko-
gen vill du väldigt gärna tro att varje
prassel är ett byte i antågande. För att
få skottchans måste du vara fokuserad
och agera mycket snabbt om det nu
verkligen är ett lämpligt villebråd.
Men för att inte äventyra säkerheten
måste du också lika snabbt och säkert
kunna lägga ner projektet att skjuta
om det är hundföraren som kommer
smygande. Lyfta på hatten och bjuda
på en kopp kaffe.
Jag gissar att incitamentet att välja att
använda vapen är större om du upple-
ver dig hotad. Om du tror att den egna,
och kanske den globala (eller den
sanna trons – vilken den nu än är)
överlevnaden är beroende av att du
trycker på knappen. Det är detta som
är den mänskliga faktorn.
Den amerikanske vicepresidenten har
nu visat att han inte ens klarar att han-
tera en hagelbössa på ett rimligt säkert
sätt. I ett land med civiliserad vapen-
lagstiftning skulle han omedelbart för-
lora alla tillstånd att hantera vapen –
inklusive kärnvapen. För kärnvapen är
så farliga att ingen människa klarar av
att hantera dem på ett rimligt säkert
sätt. Det är skillnaden mellan jaktva-
pen och kärnvapen. Ett enda avfyrat
kärnvapen av ett så litet och omodernt
slag som Hiroshimabomben, medför
hundratusentals dödsoffer, att ännu
fler skadas och att av en hel livsmiljö
ruineras. Det är en risk vi som mänsk-
lighet inte kan kosta på oss.
Hur skall vi då kunna lösa detta pro-
blem? Diplomater hänvisar till politi-
ker med argumentet att det är dessa
som ger dem instruktioner. Politikerna
hänvisar till väljarna och till experter
och diplomater. Tjänstemän inom för-
svarsorganisationer hänvisar till att
ingen protesterar på gatorna. Exper-
terna brukar komma fram till truismen
att kärnvapnen är farliga och bör
avskaffas, men att de ju bara tar fram
underlag och förslag och inte kan
bestämma något.
Sverige hör till de länder som brukar
ha gott anseende som ett land som
envist arbetat för kärnvapennedrust-
ning. Men även här börjar runtpek-
ningen, om vems ansvaret är, att spri-
das. Det börjar likna den där texten
som ofta är uppsatt i kafferum på
arbetsplatser om Någon, Alla och
Ingen som undrar vem som skall städa
upp efter sig. Eller som det står i den
utrikespolitiska deklarationen daterad
den 15.e februari 2006. ”Regeringen
ser nu fram emot förslag från Hans
Blix’ internationella kommission vilka
kan utgöra grund för förnyade initiativ
på detta oerhört viktiga område.”
Vi ser alla med stor spänning fram
emot vad Blix-kommissionen skall
säga. Kanske kan de peka på en tek-
niskt framkomlig väg, men det är vi
alla som måste stå för viljan och
beslutsamheten. För kärnvapnen är
alltför farliga för att en vanlig männis-
ka, som till exempel den amerikanske
vicepresidenten, ska klara av att han-
tera dem utan att en katastrof förr eller
senare inträffar.
Frida Sundberg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
5
Viljan och drömmarna finns,
visionerna måste skapas
I förra numret frågar SLMKs ordfö-
rande Frida Sundberg i en signerad
ledare om Sverige skall hamna i bak-
vatten i frågan om kärnvapennedrust-
ning och kräver nya initiativ. Det-
samma gör riksdagsledamöterna
Birgitta Ahlkvist och Kaj Nordquist i
en bekymrad artikel i samma nummer.
Frida Sundberg är ingalunda ensam
med sin fråga. Man hör nu och då frå-
gor från folkrörelser och politiker om
Sverige har somnat in - om arvet efter
Alva Myrdal håller på att grusas.
Även utländska diplomater undrar
vart Sverige tagit vägen. Dom var
vana vid att Sverige spelade en ledan-
de roll vid nedrustningsförhandling-
arna. Inte genom politisk makt - utan
genom kompetens, opartiskhet och
innovativa förslag. Listan över tidiga-
re avtal, åtgärder och förslag, som
lanserats av Sverige är för lång för
detta genmäle.
Frida Sundberg frågar: Var finns vil-
jan, drömmarna och visionerna?
Regeringen har tagit åt sig av tidigare
kritik och höjt ambitionsnivån. Men
det syns inte utåt som på Alva
Myrdals tid.
Skälen är främst tre
För det första har världsscenen ändrat
sig. Nedrustning är inte längre en lika
central fråga i världspolitiken som
förr. När Alva Myrdal yttrat sig i
Genève blev det förstasidesnytt nästa
morgon. Så är det inte längre.
För det andra är Sverige sedan 1995
medlem i Europeiska Unionen med
dess gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitik (GUSP). Dessförinnan
presenterades svenska förslag först
med stor öppenhet inom kretsen av
över hundra obundna stater, de flesta
utan Sveriges sakkompetens men
med garanterad majoritet i FNs gene-
ralförsamling. Den processen kunde
vara väl så spektakulär. Idag går sven-
ska förslag och idéer i regel först till
Bryssel för en sluten men kompetent
diskussion. Överlever förslagen,
framförs de sedan med EUs hela poli-
tiska tyngd av ordförandelandet men
utan att källan nämns.
Därutöver har Sverige tagit initiativ
till och verkat inom 7-statsgruppen
”New Agenda Coalition” (NAC), som
uppnått viktiga resultat men just nu
möter lika stort motstånd som alla
andra.
För det tredje saknas sedan 1991 den
särskilda symbolperson, som var ord-
förande i nedrustningsdelegationen
med mandat att leda förhandlingarna
och att vara rådgivare till regeringen.
Alva Myrdal (1962-73), Inga
Thorsson (1974-81) och Maj Britt
Theorin (1982-91) företrädde den
svenska politiken både hemma och i
världen. 1991 utsågs en tjänsteman
till ordförande och sedan 1994 har
delegationen inte sammanträtt. Idag
skapas politiken genom en dialog
mellan utrikesministern och riksda-
gen utrikesutskott. Det kan vara lika
effektivt men syns mindre. Det är en
gåta varför den s-regering som till-
trädde 1994 - de tre nämnda framstå-
ende kvinnorna var alla (s) - inte
utsåg en ny symbolperson. Det skulle
dock lätt kunna åtgärdas.
En förutsättning för Sveriges hittill-
svarande och förväntade höga profil
har varit en solid inhemsk kompetens
angående kärnvapen representerad
hos Försvarets Forskningsinstitut
(FOI, tidigare FOA). Den räckte både
till en korrekt analys av stormakter-
nas förslag och åtgärder, så att den
stora gruppen obundna stater inte
kunde bluffas. Den räckte också för
att kunna formulera egna nya förslag
även i tekniskt komplicerade frågor.
Den kunskapsbasen hotas nu genom
neddragningarna inom försvaret
motiverade av förändrat säkerhetspo-
litiskt läge i Europa. På köpet tycks
FOIs NBC
1
-kompetens också hotas
nedskärningar och nedläggning. Man
tycks ha glömt att nedrustningspoliti-
ken inte skall nedrustas. Här krävs,
som Frida Sundberg säger, att vassa
klackar körs ner i marken.
En parallell situation inträffade inför
1972 års försvarsbeslut. Avspänning
rådde i det kalla kriget, försvarsbud-
geten skulle frysas, och kärnvape-
nangrepp mot mål i Sverige bedöm-
des som osannolika. ÖB ville priorite-
ra och bl a lägga ned FOAs atomav-
delning. Alva Myrdal såg mattan
ryckas undan för henne och skrev ett
personligt brev till Olof Palme. Både
försvarsbudgeten och FOAs atomav-
delning överlevde. Alva kunde fort-
sätta som förut och belönades senare
med Nobels fredspris.
Vad bör Sverige göra härnäst?
Viljan och drömmarna finns men
konkreta visioner måste skapas. Den
internationella dagordningen är full
av angelägna uppgifter i riktning mot
slutmålet ”Abolition”.
Ett uppslag ligger nära till hands. År
2003 genomdrev dåvarande utrikes-
ministern Anna Lindh och hennes
svenskspråkige grekiske kollega
Giorgios Papandreou en plan för EUs
politik mot kärnvapenspridning, som
just nu tar sig uttryck i förhandlingar
med Iran. Men man frågar sig varför
EU inte börjar hemma, föregår med
gott exempel och enligt icke-sprid-
ningsavtalets artikel VI avskaffar
Englands och Frankrikes kärnvapen.
Någon försvarsroll kan dom ju knap-
past ha idag. Plats för tilläggsinitiativ.
För småstater är två konkreta hot mest
angelägna att motverka. Dels på kort
sikt att hindra terrorister att komma
över vapenkvalitetsuran. Sent omsi-
der har man fått upp ögonen för hur
enkelt det är att göra en primitiv
bomb om man har ca 50 kilo vapenu-
ran. På medellång sikt är det angelä-
get att alla s.k. taktiska (short-range)
kärnvapen elimineras, en fråga
Sverige började driva 1996. Små sta-
ter kan lätt komma i vägen för sådana
vapen.
Jan Prawitz.
Utrikespolitiska Institutet, medlem
av Svenska Pugwash-gruppen.
jan.prawitz@ui.se.
1
NBC: står för nuclear, bacteriological,
chemical (weapons)
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
6
To :
President George Bush
Secy of State Condoleeza Rice
Secy of Defence Donald Rumsfeld
UN Ambassador John Bolton
President Ahmadinejad of Iran
Foreign Minister of Iran, Kamal Jharze
Iran UN Ambassador, H.E. Zarif-Khonsari
Ariel Sharon, Prime Minister of Israel,
Israel Foreign Minister Silvan Shalom,
H.E. Mr. Dan Gillerman, Israel UN Mission
Dear Presidents Bush and Ahmadinejad, Presidents, Prime
Ministers, Foreign Ministers, Secretaries of State and
Defence and Ambassadors,
The proliferation of nuclear weapons is possibly the single
greatest threat to civilisation.If a feared cascade of pro-
liferation occurs, the probability that by malice, madness,
miscalculation or malfunction, nuclear weapons will at
some point be used will increase sharply. All nations have
a responsibility to ensure that the number of nations with
nuclear weapons does not grow, to prevent non-state actors
from obtaining them, and for those who posses nuclear
weapons to eliminate and abolish them.
Threats and rumours of military action or even nuclear
weapons use only worsen a growing crisis between Iran,
the United States, and Israel.
Reports of preparations for and explorations of military
options, no matter how speculative, are highly disturbing
and are in themselves dangerous. Such explorations must
cease. There must be no talk of war.
But there
istalk of war, both from the United States and
from Israel. And, President Ahmadinejad, you have spo-
ken of “wiping Israel from the map.” In the US and Israel,
‘hotheads’ call openly for “swift military action”, while
‘responsible’ leaders speak of “no option being ruled out.”
President Bush, we heard these same two formulations
used just months before the invasion of Iraq. We urge that
the explorations of military or nuclear options cease
immediately, and support IAEA General Director,
Mohamed ElBaradei in calling for this belligerent talk
from all parties to stop now.
The United States and other Nuclear Weapon States and de
facto nuclear weapon states -nations that already possess
nuclear weapons- have made little progress toward the
internationally mandated goal of the total and unequivocal
elimination of those weapons. Although there has been
some limited progress in lowering total nuclear stockpiles,
the established nuclear weapons possessors continue to
rely on those weapons in their security doctrines, and do
not envisage change in that posture ‘for the foreseeable
future’.
This continues in spite of a clear international consensus to
the effect that nuclear weapons are a continuing threat to
civilisation and life, in spite of repeated calls by the inter-
national community for progress toward their total and
unequivocal elimination.
Nations that possess large nuclear arsenals cannot consis-
tently or credibly call for others to eliminate or cease the
pursuit of nuclear weapons arsenals of their own while not
moving to eliminate their own nuclear weapons. A glob-
al commitment to the elimination of nuclear weapons is a
global commitment to the elimination of nuclear weapons,
and applies equally to all parties. There can be no excep-
tions. Those who now posses nuclear arsenals are obliged
to eliminate those arsenals. Those who do not have them
must not pursue them.
Similarly, the violation of the goal of a nuclear-free
Middle East by one party does not in any way excuse its
violation by another party. However, the renunciation of
the nuclear option by one party will facilitate its renuncia-
tion by another party.
Israel’s nuclear arsenal and the pursuit of nuclear weapons
by Iran - if indeed that is taking place - are dangerous per
se and open the gate for further proliferation by other
Middle Eastern nations, and for a middle eastern arms race
that would be dangerous in the extreme. This must not
happen.
Serious concerns exist over the possibility that US nuclear
doctrine may envisage strikes against other nations that
involve a first use of nuclear weapons, or possibly the use
PARLIAMENTARIANS
AND CIVIL SOCIETY APPEAL
ON IRAN AND NUCLEAR WEAPONS
— A PEACEFUL SOLUTION TO THE IRAN CRISIS AND A NUCLEAR-FREE MIDDLE EAST
— NO FIRST USE OF NUCLEAR WEAPONS
7
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
Rapport från YMK och
Nätverket för kärnvapennedrustning
YMK(yrkesgrupper mot kärnvapen) deltog som vanligt vid
Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i höstas med en väl-
bemannad monter och en uppdaterad utställning om kärn-
vapensituationen i världen och läget efter Icke-spridnings-
avtalets (NPT) misslyckade översynskonferens maj 2005.
Montern var välbesökt och ca 2800 personer undertecknade
en uppmaning till riksdagspartierna att aktivt arbeta för ned-
rustning och avveckling av världens kärnvapen. Med
utgångspunkt i uppropet pågår under vintern uppvaktningar
av partirepresentanter där två till tre personer från YMK
informerar och diskuterar kärnvapensituationen och vad
partierna kan och vill göra i arbetet mot kärnvapnen.
YMKs utställning har också visats vid Malmö Högskola i
november – december 2005.
På initiativ av juristerna i YMK har motionen
”Kärnvapenfri zon i Europa” lagts till årets riksdag av
Hans Stenberg och Göran Norlander (s), med nr
2005/06:U317.
Nätverket ordnade i november, i samarbete med riksdags-
man Kaj Nordquist (s), ett seminarium i riksdagshuset för
riksdagsledamöter och NGO-representanter med rubriken
Kärnvapenfrågan efter FNs NPT-konferens och toppmötet.
Inledare var Elisabeth Hellström, UDs enhet för global
säkerhet (GS-gruppen) och Kaj Nordquist. Därefter följde
en intressant diskussion ledd av Gunnar Lassinantti från
Palmecentret..
Den 29 april ordnar Nätverket tillsammans med
Nobelmuseet en fredslördag med temat Ned med kärnvap-
nen! Representanter för nobelpristagarna IPPNW och
Pugwash och medlemmar i Nätverkets övriga föreningar
kommer att informera och diskutera med museets besöka-
re. YMKs utställning kommer att finnas där och vårt
undervisningsmaterial på internet, Lär om kärnvapen,
kommer att vara uppkopplat.Vi planerar också att ha freds-
spel på datorer. Nobelmuseet bjuder på fri entré hela
dagen.
Nätverket kommer också att ordna seminarier senare i vår
kring den rapport som ska presenteras i maj av den s.k.
Blixkommissionen, dvs FNs Weapons of Mass
Destruction Commission (WMDC).
Leonore Wide
SLMK Stockholm
leonore.wide@slmk.org
of nuclear weapons against nations that are not themselves
nuclear - armed. We note with approval the recent letter by
US senators and others in this matter.
A third use of nuclear weapons must never take place. It
would be a catastrophe not only for Iran or Israel but for
the entire region and even for the entire world, because of
its radioactive fallout, its chaotic effects, and because it
would break the taboo against the use of these weapons
that has so far held place for the last 60 years. Breaking
this taboo could result in the further use of nuclear
weapons, with a lower and lower bar for such use. The
widespread use of nuclear weapons would be catastrophic
for the world. We urge all parties to renounce the pursuit
of nuclear weapons, and to adopt policies that rule out
their use.
The Parliamentarians, civil society organisations, and
prominent individuals signed below hereby urge a solution
to the crisis in relations between the US and Iran, Israel
and Iran, based on the following clearly defined princi-
ples:
1) No use of any military option whatsoever by any party
for any reason.
2) A clear commitment by all nuclear-armed parties not
to use nuclear weapons in this situation, and a broad-
er commitment to the doctrine of no first use of
nuclear weapons.
3) The implementation of the 1995 Non-Proliferation
Treaty Resolution on a Nuclear Weapon Free Zone in
the Middle East, implementation of the annual con-
sensus-adopted General Assembly resolutions on
‘Establishment of a Nuclear-Weapons-Free Zone in
the region of the Middle East’, and particularly the full
implementation of this years resolution on nuclear
proliferation in the Middle East.
4) A clear commitment by all parties to the global elimi-
nation of nuclear weapons, including through reaf-
firming the Final Declaration of the 2000 Non-
Proliferation Treaty Review Conference, and relevant
General Assembly resolutions.
5) A diplomatic path to the removal of tensions between
the US, Israel, and Iran, involving compromise on
both sides, recognition of the legitimate security con-
cerns of all parties including both Israel and Iran, and
refraining from inflammatory statements or the explo-
ration of military options by any party.
Detta globala upprop om en fredlig lös-
ning av problemen kring Irans och Israels
KV har undertecknats av ett stort antal
NGOs, bland dem SLMK.
January 20, 2006
President Jacques Chirac
Palais de l’Élysée
55, rue du Faubourg
Saint Honoré
Paris
FRANCE
Dear President Chirac:
IPPNW condemns unequivocally any use or threatened use of nuclear weapons for any reason. We are
therefore appalled at your statement on January 19 that France has reconfigured its nuclear forces in
preparation for a tactical nuclear strike against any country that your government concludes had spon-
sored an act of terrorism against France.
IPPNW does not condone terrorism in any form, nor would we deny the right of any government to use
legitimate means to defend its people against acts of terrorism. The use of nuclear weapons, however, is
not a legitimate means under any circumstances. Moreover, needlessly provocative statements of this
kind are likely to incite proliferation. States that believe they are the targets of this rhetoric could well
take it as an additional excuse to acquire nuclear weapons or other weapons of mass destruction in their
own defense.
Even a single nuclear weapon can kill hundreds of thousands – even millions – of people indiscriminate-
ly; will cause cancers and other radiation-related illnesses among the survivors; can result in birth
defects and other genetic damage across generations; and can cause long term, irreparable damage to the
environment in which it is detonated. All other arguments aside, there is no conceivable way to target a
group of terrorists or their purported national sponsors with a nuclear weapon without also killing count-
less innocent people. Even to suggest such a response is extremely irresponsible. That the suggestion
would come from the leader of a country as important to the prospects for peace and security in the
world as France is reprehensible and disheartening.
We regret the need to use such harsh language, but IPPNW has been delivering this message about the
medical and moral unacceptability of nuclear weapons for more than 25 years, and we feel compelled to
reject this shift in French nuclear policy in no uncertain terms.
We have been told consistently over many years by representatives of the French government – as
recently as last October – that France had an unalterable policy that it would never be the first to use
nuclear weapons. We have applauded that step in the right direction, as well as France’s support for the
Comprehensive Test Ban Treaty, while urging France to make even greater progress toward the complete
elimination of nuclear weapons, as promised under the Non-Proliferation Treaty. We urge France to
return unambiguously to that no-first-use policy, and to join with the other nuclear weapon states in a
renewed effort to rid the world of all nuclear weapons in the shortest possible time. Abolishing these
weapons of ultimate terror would send a real signal to the rest of the world that security cannot be
obtained by terrorist means of any kind.
Respectfully,
Gunnar Westberg
Ronald S. McCoy
Co-President
Co-President
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
8
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
9
Användning av kärnvapen
eller hot om att använda kärn-
vapen strider mot folkrätten
Haagdomstolens yttrande tio år
Den internationella domstolen i Haag
har två roller. Den första är att avkun-
na domar i konflikter mellan stater.
Den andra är att på begäran av FN
eller något FN-organ redovisa tolk-
ningen av internationell rätt genom
s k rådgivande yttranden (advisory
opinions). I år är det tio år sedan dom-
stolen efter ett intensivt lobby-arbete i
det s k World Court Project tog ställ-
ning till frågan om kärnvapnens lega-
litet i sitt rådgivande yttrande den 8
juli 1996.
Bakom projektet stod internationella
fredsbyrån, IPB, läkarna genom IPPNW
och juristerna genom IALANA.
I yttrandet konstaterade domstolen
bl a att användning av kärnvapen eller
hot om att använda kärnvapen gene-
rellt sett strider mot folkrätten.
Domstolens majoritet ansåg sig dock
inte kunna ta ställning i det extremfall
av självförsvar där en stats existens
stod på spel. I yttrandet finns i och för
sig olika särmeningar som kan kom-
plicera tolkningen,men på det hela
taget är yttrandet trots detta en värde-
full utgångspunkt för dem som på sikt
vill avskaffa kärnvapen och främja
nedrustningen.
Särskilt viktigt är att domstolen utan
att ha tillfrågats om det slagit fast att
artikel VI i icke-spridningsavtalet
(NPT) innebär en juridisk förpliktelse
för kärnvapenmakterna att nedrusta.
Domstolens yttrande ligger till grund
för flera FN-resolutioner om förbud
mot användning av kärnvapen. I
Europa-parlamentet har yttrandet legat
till grund för EU:s resolution i novem-
ber 2005 om massförstörelsevapen. I
Sverige har yttrandet åberopats i en
flerpartimotion som går ut på att
Sverige aktivt skall verka för att åstad-
komma ett avtal om avskaffande av
kärnvapen (motion 1996/97:U 614).
Yttrandet är också en av utgångs-
punkterna för det förslag till kärnva-
penkonvention (NWC) som arbetats
fram av de internationella läkar-jurist-
och ingenjörsorganisationerna mot
kärnvapen (IPPNW,IALANA och
INESAP) och som används i opi-
nionsbildningen.
Utvecklingen sedan 1996 visar emel-
lertid att den politiska viljan hos kärn-
vapenmakterna att överge sina kärn-
vapenstrategier och att förbjuda kärn-
vapen fortfarande saknas. Detta kan
påverkas endast genom en global opi-
nion, där domstolens yttrande är ett
viktigt stöd.
Flertalet stater försöker hävda att
deras handlande är legalt i alla lägen.
Som ett färskt exempel kan nämnas att
när man i England med stöd av IALA-
NA och med hänvisning till domsto-
lens yttrande ifrågasatt lagligheten av
att behålla och rusta upp det s k
Tridentsystemet, så har den engelska
regeringen sagt att de engelska kärn-
vapnen skall användas bara under
extrema omständigheter och i själv-
försvar (se domstolens yttrande ovan)
Under senare år har kärnvapenmak-
terna i flera avseenden brutit i första
hand mot den förpliktelse att avrusta
kärnvapen som ligger i artikel VI i
NPT. Misslyckandet vid den senaste
NPT-konferensen har lett till att man
inom IALANA börjat analysera förut-
sättningarna för att på nytt gå till
Haag-domstolen. Som exempel på
vad som kunde prövas är frågan huru-
vida kärnvapenmakterna uppfyllt sina
förpliktelser enligt NPT. Man skulle
också kunna pröva vilka förpliktelser
de allierade har, som deltar i och
accepterar NATO:s kärnvapendok-
trin. På så sätt skulle t ex Danmarks
och Norges underlåtenhet att verka
för att NATO omprövar sin kärnva-
pendoktrin komma upp till bedöm-
ning. Domstolens rådgivande yttran-
de avser alla kärnvapenländer och
omfattar också dem som inte är med i
NPT, dvs Indien, Pakistan och Israel.
Också deras befattning och doktriner
skulle kunna prövas.
Det är dock svåra och komplicerade
avvägningsfrågor som IALANA här
har att ta ställning till. Avgörande bör
vara om en förnyad aktion kan antas
ge en positiv inverkan på nedrust-
ningsarbetet.
Oavsett om en kompletterande pröv-
ning av här skisserat slag kommer till
stånd eller ej är det viktigt att inte
lämna domstolens yttrande från 1996
åt glömskan. Istället bör man i opi-
nionsbildningen också framgent stän-
digt utgå från och påminna om vad
Haag-domstolen sagt.
Stig Gustafsson, ordf
Curt Riberdahl, vice ordf
Svenska jurister mot kärnvapen
Enkel terroristbomb. Bilden gjordes av FOAs inf
illustrera att ”så här enkelt är det inte”. Num
Sprängstyrkan kan bli upp emot 1 kiloton. En
Hiroshimastyrka. Framstående kärnvapentekniker
och att den borde hemligstämplas och låsas in. Å
enfaldig att han inte kan lista ut det här själv dug
rist, har säkert kommit på detta för länge sedan. E
publicerades i dagspressen för fyra år sedan. (Bil
Iran och kärnvapen är en fråga som vållar åtskilligt larm
i media och på den stormaktspolitiska arenan. Man kan få
intrycket att ayatollorna så gott som har fingret på den
röda knappen och kan sätta igång en ny version av förin-
telse i Mellanöstern. Är det realistiskt ur teknisk syn-
punkt? I denna översiktsartikel belyses de vetenskap-
ligt-tekniska grunderna för tillverkning av kärnvapen,
speciellt vad gäller möjligheter för länder som Iran att
skaffa sig sådana vapen.
Iran och kärnvapen –
en teknisk
bakgrund
För att etablera en position som
kärnvapenmakt krävs följande tre
element:
1. Klyvbart material av vapenkvalitet
2. Fungerande stridsladdningar med
kärnvapen
3. Vapenbärare med lång räckvidd
Klyvbart materialav vapenkvalitet
kan vara endera U
235
(uran - 235) anri-
kat till över 93% (av U
235
över U
238
)
eller plutonium. Det förra, U
235
, fås
fram genom en anrikningsprocess,
medan det senare, Pu
239
, fås fram ur en
kärnreaktor. Bägge dessa vägar att få
fram klyvbart material av vapenkvalitet
kan anträdas utifrån ett kärnkraftspro-
gram. Höganrikat uran kan tillverkas i
den anrikningsprocess som ändå
behövs för att få fram bränsle till kärn-
kraftsreaktorerna. Plutoniet kan tas
fram genom att köra vissa reaktorer på
ett ur kraftgenereringssynpunkt sub-
optimalt sätt, för att kunna utvinna den
önskvärda plutoniumisotopen (Pu
239
)
ur det utbrända bränslet. Vad gäller Iran
så har enbart anrikat uran ansetts vara
aktuellt som utgångsmaterial för fram-
ställning av kärnvapen. Inom landet
verkar det snart kunna finnas förmåga
att sätta upp anrikningskapacitet som
räcker till för att framställa material till
ungefär en atombomb per år.
Nästa steg mot den tvivelaktiga äran att
ses som en kärnvapenmakt är att landet
i fråga skall genomföra en eller flera
provsprängningar. Till detta krävs en
tekniskt-industriell förmåga att tillver-
ka anordningar med klyvbart material
som kan bringas att brisera med en
sprängkraft motsvarande några tusental
ton TNT. Detta är en utmaning som
innefattar flera kärntekniska, kemiska
och mekaniska komponenter.
Det tredje elementet – vapenbärare
med relevant räckvidd – har inte så
mycket med kärnvapen att göra, men är
ändå avgörande i sammanhanget. Av
naturliga skäl vill en kärnvapenmakt
som planerar använda sådana stridsme-
del kunna vara säker på att de briserar
långt bort från det egna territoriet. Till
detta krävs endera långflygande bom-
plan (som inte riskerar att skjutas ned)
eller missiler. Det senare är förstås att
föredra ur många synpunkter – missiler
når sitt mål inom några tiotals minuter,
de kan knappast bekämpas, de bär inte
med sig någon avsändaradress. Iran har
en arsenal av egna missiler, Shahab-3,
med räckvidd om 1500 kilometer.
Denna missil har kapacitet för en
stridsspets på 700-1100 kg.
Ett fjärde element, som dock inte är av
direkt teknisk karaktär, är att landet i
fråga måste ha en utvecklingsbarinfra-
strukturoch en vetenskapligt-tekniskt
inriktad intelligentia som är motiverad
att ägna sin professionella insats åt
kärnvapenframställning. Det har nyli-
gen rapporterats att iranska akademiker
bildat mänsklig kedja kring en av lan-
dets kärntekniska anläggningar för att
visa sitt stöd för landets aspiration att
bli självförsörjande på kärnkraftsområ-
det. Så på denna punkt verkar det fin-
nas god grund för ett kärn(vapen?)pro-
gram.
I det följande utvecklas den tekniska
bakgrunden till dessa frågor.
10
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
nformationsavdelning i början av 70-talet för att
mera vet man att så här enkelt kan det vara.
kla kringarrangemang kan uppgradera den till
r har uttalat att det är ansvarslöst att visa bilden
Å andra sidan kan man hävda att den som är så
ger inte till terrorist och den, som duger till terro-
En enkel teckning kan dock väcka opinion. Bilden
ldtext Jan Prawitz, se även artikel sid 5).
Smuggling av kärnvapenteknik, driven av
politiska och ekonomiska faktorer, är ett
stort problem.
(Teckning från FIMK)
Kärnenergi – när en inneboende
kraft i materien frigörs
Den fruktansvärda kraften i en atom-
bomb härrör från att atomkärnor över-
går från en högre till en lägre energini-
vå. Detta kan för vissa mycket tunga
ämnen ske genom att kärnorna klyvs
respektive för väte genom att kärnorna
förenas till helium. Atombomber som
bygger på kärnklyvning kallas för fis-
sionsbombermedan de som grundar
sig på sammanslagning kallas för
fusionsbomber, eller vätebomber, eller
termonukleära bomber. En fusions-
bomb är sammansatt av ett fissionssteg
som tändare och en termonukleär del.
Fissionsbomben provades första gång-
en i juli 1945 i New Mexico, USA. I
augusti samma år användes fissions-
bomber med en sprängstyrka motsva-
rande 13 respektive 22 kiloton TNT
mot de japanska städerna Hiroshima
och Nagasaki. Hiroshimabomben var
konstruerad med uran som klyvbart
material medan den bomb som fälldes
över Nagasaki var av plutoniumtyp.
Vätebomben provsprängdes första
gången i Stilla Havet av USA år 1952
och hade en sprängkraft motsvarande
10,4 megaton. Under det kalla krigets
kapprustning utvecklades kärnvapen-
tekniken mycket kraftigt, både vad gäl-
ler antal bomber, deras sprängkraft och
specialisering. Den största bomb som
sprängts var på 58 megaton (Sovjet
över Novaja Zemlja år 1961).
Från gruvan till bomben
För att få fram uranav vapenkvalitet
erfordras:
1. Tillgång till naturligt uran
(halten U
235
= 0,7%)
2. En industriell process för bryt-
ning och behandling av uran-
malmen till en produkt som
kallas ”yellowcake”
3. En industriell process för vidare-
förädling av yellowcake till
uranhexafluorid (som är en
mycket frätande gas)
4. En anrikningsanläggning för att
separera ut U
235
från U
238
5. En process för solidifiering av
den U
235
-rika hexafluoriden till
anrikat uran i fast form
Av dessa steg är det fjärde – anrikning-
en
1
- det svåraste och mest kostsamma.
Ett antal olika metoder kommer i fråga
för detta. Den nu förhärskande meto-
den är separation i centrifuger. En
sådan anläggning består typiskt av flera
tusen cylindrar som roterar med hög
hastighet och uranhexafluoriden ström-
mar igenom. Eftersom de två uraniso-
toperna har olika massvikt sker en
separation i kedjan av centrifuger. Ju
längre gasen får strömma igenom och
ju fler centrifugerna är, dess då högre
blir graden av anrikning.
I fallet med Iran har det talats om en
anrikningsanläggning med 1500 –
2000 centrifuger och den lär vara under
uppbyggnad. En sådan anläggning
skulle kunna producera tillräckligt med
höganrikat uran för att få fram en atom-
bomb på ett år. Enligt en ambitiös tid-
plan, om Iran satsar på att ta fram hög-
anrikat uran, skulle tillräcklig mängd
för en bomb föreligga vid slutet av år
2007.
Ett annat sätt för ett land med kärnva-
penambitioner är att tillverka plutoni-
umgenom bestrålning av uran i en
kärnreaktor. En isotop av plutonium,
Pu
239
, är klyvbar i kedjereaktion och
lämpar sig för användning i kärnvapen.
Om hur massa blir energi
Vi har ju alla imponerats av elegansen i formeln e=mc2 och man skulle
vänta sig att se en omvandling av massa till energi i dessa kärnfysikaliska
formler för fission. Det är emellertid inte så att några av de tunga kärn-
partiklarna (protoner, neutroner) övergår i ren energi. I så fall skulle
energier av en annan storleksordning frigöras, processer som postuleras
inträffa om materia och antimateria slås samman till ömsesidig förintelse.
I fallet med fission är det bindningsenergin i atomkärnorna som till en del
frigörs. När en fissil atomkärna träffas av en neutron med passande
energinivå blir den instabil och delas i delar, som representerar andra
grundämnen. Vid delningen uppträder en stark elektrostatisk repulsion
mellan de positivt laddade kärnorna, vilken ger dem deras stora rörelseen-
ergi. Dessutom avger fragmenten neutroner, elektroner och gammastrål-
ning, som också representerar energi. Energin från en enstaka klyvning av
en U
235
-atom motsvarar ca 3,2x10^-11 Joule (att jämföras med de 55x10
12
Joule som Hiroshimabomben utvecklade).
1
Det kan vara på sin plats att påpeka att ordet
anrikning uttalas med kort a, som anlöpning.
Detta är en term inom metallurgin. Ibland hörs
mindre initierade röster i radio uttala ordet med
långt a, som i anor.
Faktaruta
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
11
12
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
Makt att utveckla solens tempera-
tur på jorden
De länder som tillkommit som inneha-
vare av kärnvapen efter att icke-sprid-
ningsavtalet (NPT) trädde i kraft –
Indien och Pakistan – har bägge
genomfört provsprängningar som
bevisar att de besitter kärnvapenkapa-
citet. Det tredje land som brukar tas
upp som varg i veum i kärnvapensam-
manhang, Israel, har däremot inte
genomfört någon känd provspräng-
ning. Det brukar sägas att ”analytiker
är eniga om att Israel besitter en kärn-
vapenkapacitet på cirka 200 strids-
spetsar”, men detta har varken bekräf-
tats eller dementerats från officiellt
håll.
Fissionsbomb
En fissionsbomb bygger, så som ovan
sagts, på principen att energi frigörs
då mycket tunga atomkärnor klyvs
och åstadkommer ett överskott av
neutroner som leder till ytterligare
atomklyvningar – en kedjereaktion.
Energin utvecklas under mycket kort
tid och är förstås mycket hög, typiskt
motsvarande några tiotal tusen ton
TNT
2
. Kedjereaktionen uppkommer
först när mängden klyvbart material
överstiger ett visst mått – den kritiska
massan. En fissionsbomb kan konstru-
eras endera med U
235
med kritisk
massa på ca 25 kg, eller Pu
239
med kri-
tisk massa på ca 6 kg.
Även vissa andra isoto-
per av mycket tunga
ämnen är klyvbara, men
de har hittills inte varit
aktuella för kärnvapen-
framställning. Eftersom
själva kärnsprängningen
splittrar den kritiska mas-
san upphör kedjereaktio-
nen spontant. För att
åstadkomma maximal
sprängverkan är det där-
för viktigt att dels sätta
igång maximalt antal
klyvningar i början av
processen, dels söka hålla
ihop det klyvbara materi-
alet så länge som möjligt
efter initiering av kedje-
reaktionen. Mer om detta
i avsnittet om tändanord-
ning nedan.
Termonukleär bomb
En termonukleär bomb, eller väte-
bomb, utvecklar en stor del av sin
energi genom fusion, d v s samman-
slagning av väteatomer till helium,
vilket utvecklar stora energimängder.
Fusion kommer igång vid en tempera-
tur på över hundra miljoner grader och
för att åstadkomma detta används en
plutoniumbomb som tändanordning.
De ämnen som slås ihop i en fusions-
bomb är väteisotoperna tritium och
deuterium.
Vapenkonstruktion
I fallet Iran hävdas att landets kärntek-
niker skall ha tillgång till bombkon-
struktioner av kinesiskt/pakistanskt
ursprung, vilket bör underlätta för
dem att nå fram till en provspräng-
ning, om viljan finns. Den konstruk-
tion som nämns i sammanhanget är
från mitten av 60-talet med en vikt av
ca 500 kg (kan alltså bäras av en
Shahab3-missil, se nedan). Den har
enligt uppgift använts i Pakistans
kärnvapenprogram och även Libyen
har förfogat över den.
Shahab – den skjutande stjärnan
3
En atombomb i sig är inget hot så
länge den inte kan fås att brisera över
fiendens territorium. Därför behövs
vapenbärare med tillräcklig lastkapa-
citet och räckvidd. Med undantag för
”the suitcase case” (så benämnt av
fredsforskaren Johan Galtung) är de
realistiska alternativen för Iran endera
bombplan eller missiler.
Iran har förstås ett flygvapen med
bombplansom kan bära en 500-kilos-
bomb. Detta kan tänkas ingå i ett sce-
nario med angrepp mot Irans grann-
länder, men knappast längre bort, med
tanke på de flygstridskrafter som i så
fall skulle finnas till försvar.
Missilerär att föredra som bärare för
kärnvapen med tanke på deras långa
räckvidd och att de är nästan omöjliga
att försvara sig emot. Iran har ett missil-
program av nordkoreanskt/sovjetiskt
ursprung där de enklaste modellerna
är av SCUD-typ, men mer avancerade
konstruktioner finns och sägs vara
under utveckling.
Typen Shahab 3 har en räckvidd på
upp till 1500 km med en 760 kg tung
stridsspets. Detta skulle räcka till för
att nå t ex Tel Aviv. De mer avancera-
de efterföljarna, Shahab 4-5-6, har
räckvidder som kan nå hela Väst-
europa.
Sambandet civil-militär behandling av klyvbart material – spridningsrisker för kärnvapen.
Källa: Johan Swahn, tekn dr, CTH 1992
2
Enheten ”kiloton TNT” som energimått i kärn-
vapensammanhang motsvarar 4,2 Terajoule.
Hiroshimabomben hade en sprängkraft motsva-
rande 13 kt, eller 55 Terajoule = ca 15 GWh.
3
På Farsi betyder ”Shahab” ”meteor” eller
”skjutande stjärna”
Military isotope
enrichment facility
Military nuclear reactorMilitary reprocessing facility
Weapons-grade
(highly enriched)
uranium (WGU)
Weapons-grade
plutonium (WGPu)
Weapons-grade
fissile material
Slightly enriched uranium
Natural uranium
from mining
Civilian isotope
enrichment
facility
Low-enriched uranium
Civilian nuclear reactor
Direct disposal of
spent nuclear fuel
Recycling of RGPu and
production of new WGPu
in a fast breeder reactor
(FBR).
MOX recycle of RGPu in
conventional civilian
nuclear reactors.
Civilian reprocessing facility
Reprocessed reactor-grade
plutonium (RGPu)
(and WGPu in the case of
FBR recycle)
Fissile material usable
in nuclear explosives
Military
Civilian
Reprocessing at a later time to
produce reprocessed reactor-grade
plutonium (RGPu).
Laser isotope separation
Once-through
cycle
Plutonium
recycle
Main flows
Less common
flows
Main prolife-
ration risks
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
13
Konklusion
I dagsläget kan det påstås att Iran har
möjligheter att utveckla alla de element
som erfordras för att etablera sig som
kärnvapenmakt – tillgång till klyvbart
material av vapenkvalitet, förmåga att
framställa kärnvapenstridsladdningar,
tillgång till vapenbärare med signifi-
kant räckvidd samt teknisk och kun-
skapsmässig infrastruktur inom områ-
det. Det är dock lång väg kvar tills aya-
tollorna kan trycka på den knapp som
skulle ge en ny innebörd åt begreppet
”heligt krig”.
Stefan Björnson
Forskare och ingenjörer mot kärnvapen
Referenser:
Bulletin of the Atomic Scientists,
www.thebulletin.org
Federation of American Scientists,
www.fas.org/guide/iran/missile
Atomkraft og Elproduktion,
www.akraft.dk/bomber.htm
Provsprängningar
Värdet av provspräng-
ningar för en stat som
idag aspirerar på kärn-
vapenstatus är främst
politiskt. Det är ingen
teknisk utmaning att
tillverka en uranbomb
som säkert fungerar
med en sprängkraft
motsvarande ett antal
tusen ton TNT; tekni-
ken är välkänd. Vad gäller plutoni-
umbomber är det däremot mer
komplicerat, men den bombkon-
struktionen är knappast aktuell för
en nykomling i kärnvapenklubben.
Kärnklyvning
När en U235-atom träffas av en
neutron med lämplig energinivå
blir den instabil och tenderar att
splittras i delar som representerar
andra grundämnen (t ex strontium,
cesium, jod). Energin vid klyvning-
en härrör i huvudsak från rörelsee-
nergi från de kärnfragment som
repellerar varandra elektrostatiskt.
En viss energi kommer också från
radioaktivt sönderfall av fragmen-
ten (neutroner, elektroner, gamma-
strålning). Den energi som frigörs
vid klyvning av en uranatom ligger
på ca 3,2x10
-11
Joule, att jämföra
t ex med den energi på 55x10
12
Joule som Hiroshimabomben
utvecklade.
Kritisk massa
Den kritiska massan står för en
gräns där antalet neutroner som
uppstår i en kedjereaktion översti-
ger det antal neutroner som ström-
mar ut från ytan av den fissila
materien. Detta leder till en spontan
kedjereaktion. För U235 ligger denna
gräns på ca 25 kg, medan den för
Pu239 är ca 6 kg. Plutoniet kan dock
genom kompression (med konventio-
nellt sprängämne) fås till spontan ked-
jereaktion vid en massa om mellan 1
och 2 kilo.
Plutonium 239/240
I en kärnreaktor bildas bl a Pu239 och
Pu240 vid bestrålning av bränsleele-
menten med neutroner. Ju längre
bestrålningen varar, dess större blir
halten Pu240 i förhållande till Pu239.
Pu240 är också klyvbart i spontan
kedjereaktion och kan alltså användas
till kärnvapen. Däremot är det inte rik-
tigt kontrollerbart när den spontana
kedjereaktionen för Pu240 sätter
igång. Därför kan en sådan bomb
komma att smälla av för tidigt och få
en sprängverkan som motsvarar
endast en konventionell bomb med
radioaktiv förorening – ett slags biolo-
giskt vapen, som man kanske kan
säga.
Tritium, deuterium
Väteisotoperna tritium och deuterium
används dels för att ge en vätebomb
dess stora energi, dels för att initiera
stora neutronflöden i början av en
spontan kedjereaktion. Genom en
sådan ”boostereffekt” kan energiut-
bytet från en fissionsbomb ökas
flera gånger om. Den tritiumgas
som används i boostersammanhang
sönderfaller emellertid radioaktivt
med en halveringstid om 13 år, var-
för moderna atombomber behöver
underhållas för att bevara sin
avsedda sprängkraft.
Bombkonstruktion
Bland de viktigaste konstruktions-
målen för en atombomb är att dels
få så högt neutronflöde som möjligt
från början, dels att upprätthålla
kritisk massa så länge som möjligt.
Neutronflödet i en fissionsbomb
initieras genom sammanslagning
av polonium och beryllium samt
höjs genom en ”booster” med
väteisotoperna deuterium och triti-
um i gasform. Kritisk massa åstad-
koms och bibehålls genom konven-
tionella sprängämnen med riktad
sprängverkan, styrd genom klystro-
ner, som är ultrasnabba elektriska
omkopplare. Allt detta kräver spe-
ciella komponenter, precisionstill-
verkning, utprovning för att få fram
bomber med maximal verknings-
grad. Det är dock möjligt att åstad-
komma en bomb med mer begrän-
sad sprängverkan på enklare sätt.
Principskiss av uranbomb av ”kanontyp” med booster
FÖRDJUPNINGSRUTA
14
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
Många röjningsarbetare
skadade av
strålningen från Tjernobyl
Mycket att lära om strålningens medicinska effekter
Uppföljningen av hälsan bland röj-
ningsarbetarna efter Tjernobyl-
olyckan 1986 kommer sannolikt att
bli lika betydelsefull för förståelsen
av riskerna med joniserande strålning
som uppföljningen av de överlevande
från atombomberna mot Hiroshima
och Nagasaki. Enligt Världshälso-
organisationen motsvarade utsläppen
av radioaktivitet från Tjernobylreak-
torn 200 gånger den sammanlagda
mängden radioaktiva ämnen som fris-
läpptes från de båda atombomberna
över Japan.
Sjukdomarna bland de 600 000 röj-
ningsarbetarna, eller likvidatorerna
som de också kallas, var temat vid en
internationell konferens i Bern, arran-
gerad av schweiziska IPPNW i sam-
arbete med Berns universitet.
Studier som visade på ökad cancerfö-
rekomst bland de vitryska röjningsar-
betarna presenterades vid seminariet.
Mer intressant är kanske de ökade ris-
kerna för icke-maligna åkommor som
cerebrovaskulära sjukdomar och
olika neuropsykiatriska tillstånd
bland röjningsarbetarna. Det har tidi-
gare ansetts att hjärnan efter födelsen
är relativt okänslig för strålning, men
nya studier visar att joniserande strål-
ning mot hjärnan kan ge kognitiva
symptom och EEG-förändringar.
Detta är känt från strålterapi, in utero
exponering och senast för ett år sedan
i en studie på barn som genomgått
datortomografi av hjärnan. En relativ
ny och därför omdiskuterad upptäckt
är en ökad schizofreniförekomst
bland de uppröjningsarbetare som
fick den högsta stråldosen. I jämförel-
se med den övriga befolkningen i
Ukraina är frekvensen av schizofreni
två till tre gånger högre, med para-
noid schizofreni som dominerande
typ. En äldre och möjligen förbisedd
studie har också visat på en ökad schi-
zofreniförekomst bland de överlevan-
de efter atombomberna. En förklaring
till den förhöjda sjukdomsfrekvensen
skulle kunna vara att röjningsarbetar-
na undersökts mer noggrant. WHO
har emellertid gjort en noggrann kart-
läggning av schizofreniförekomsten i
hela Ukraina och därför kan fyndet
sannolikt inte kunna förklaras av
screening. Studien, gjord av Konstantin
Loganovsky, är utförd på de mest
exponerade uppröjningsarbetarna,
och därför är det enligt honom vansk-
ligt att dra slutsatser om schizofreni-
risken i lågdosområdet.
Ytterligare icke-maligna effekter på
röjningsarbetarna som misstänks vara
orsakade av strålningen presenterades
på seminariet: katarakt, maculadege-
neration, balanspåverkan mm. Innan
alltför långtgående slutsatser kan dras
om huruvida dessa effekter kan till-
skrivas strålningen, måste dessa
resultat i Ukraina bekräftas i andra
studier. Det verkar som om det inte
finns någon tröskeldos
1
. Detta är i sig
en ny observation eftersom man tidi-
gare ansett att det krävs en relativt
hög dos för att dessa sjukdomar ska
uppstå.
Inte bara hälsoeffekter hos röjningsar-
betarna rapporterades utan även
behandlingsförsök för att minska
kroppsinnehållet av radioaktiva
ämnen. Övertygande studier har enligt
professor Nesterenko visat att pektin
ökar utsöndringen av cesium-137 och
hos barn har detta visats i placebokon-
trollerade dubbelblindstudier. Denna
behandling kan i framtiden visa sig bli
viktig för de högst exponerade och
något som ska tas under övervägande
vid större strålningsolyckor.
Röjningsarbetarna utgör således en
viktig grupp att följas medicinskt, inte
bara för att de är mångdubbelt fler än
atombombsoffren, utan också för att
deras exponering är annorlunda.
Atombomberna över Hiroshima och
Nagasaki medförde en direkt och
momentan bestrålning av befolkning-
en i motsats till exponeringen efter
Tjernobylolyckan som är en långdra-
gen exponering där exponeringen via
livsmedel utgör ett relativt stort
bidrag till stråldosen. I båda grupper-
na är det förstås viktigt att så långt
möjligt fastställa den individuella
stråldosen och sedan säkerställa en
uppföljning gentemot register.
Martin Tondel
2006-02-02
1
Tröskeldos: dos under vilken ingen medi-
cinsk effekt uppstår
Dr Konstantin Loganovsky
forskar på sambandet mellan strålning
och schizofreni.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
15
Institutional Strengthening of
Pakistan Doctors for Peace and
Development: A Way Forward
Pakistan’s legal and regulatory envi-
ronment for NGOs is such that it over-
ly regulates them, often making them
dependent on State patronage, and
arguably robbing them of innovative
social responses to emergent prob-
lems. The access to sources of funding
and expertise from the government for
addressing the issues of disarmament
and peace is unthinkable. The work of
an organization like Pakistan Doctors
for Peace and Development (PDPD)
can be seen in this context. PDPD’s
affiliation with IPPNW makes it a dis-
tinguished NGO, which can attract the
overdue attention of government func-
tionaries. The sensitivity of the issue
has forced the organization to keep a
very low profile.
Notwithstanding the regulatory and
political constraints, the NGOs in
Pakistan are making huge strides to
achieve their goal of regional peace
and cooperation. The last decade has
witnessed a tremendous change and
hard-core disarmament activists and
NGOs have come to the fore to chal-
lenge the traditional attitudes of the
state and society vis-à-vis nuclear dis-
armament issues.
The aim of the study was to describe
the current situation and to analyze
future needs of PDPD in order to be a
strong and active organization in
Pakistan. The study charts out realistic
strategies to address the existing con-
straints faced by PDPD. It aims to pre-
pare a plan of action for further
strengthening of PDPD.
Recommendations
and a Way Forward
for PDPD
Develop a Clear Vision for PDPD
There is a need to reflect on the vision,
mission, and goal of PDPD, because
they are neither well-defined nor doc-
umented. There is also a need to assess
the work of PDPD.
Create an International Institut-
ional Framework for Funding
PDPD has been facing financial con-
straints due to some organizational
problems and also due to the NGO
working conditions in Pakistan, where
most of the NGOs are supported by the
international donors or affiliates. There
is no funding from the government and
foreign donors focus on social devel-
opment issues rather than on nuclear
disarmament. However, a considerable
amount of funding can be raised for
the promotion of regional peace, peo-
ple to people contact and regional
cooperation from different donor
organizations based in Pakistan and
abroad.
As a first step to strengthen PDPD,
the financial and technical support
must start from the IPPNW network. I
recommend instituting a Resource
Pool for PDPD based on existing
resources available within the net-
work. This report must be shared with-
in IPPNW to institutionalize long-term
support to PDPD.
Establishment of Pakistan Working
Group in IPPNW
I would suggest establishing a
Pakistan Working Group within the
IPPNW network comprising represen-
tatives from PDPD, SLMK, IPPNW
and Indian Doctors for Peace and
Development (IDPD). The experi-
ences of IDPD emerging as a robust
organization in India are very relevant
to PDPD. The working group can help
in finding both financial and organiza-
tional resources for PDPD.
At a later stage, the Pakistan Working
Group can be expanded to include
other IPPNW affiliates interested in
supporting PDPD, other peace NGOs,
and activists in Pakistan. The Group
will support the institutional strength-
ening of PDPD over the coming years
through the provision of expert advice,
financial resources and information
exchange.
Release of a Seed Grant for PDPD
In order to inject new blood into the
PDPD, it is recommended that a seed
grant be provided to kick start the ini-
tial revitalization work. The seed grant
could be in the order of US$5,000-
10,000 and will be utilized for the
administrative and technical improve-
ments of PDPD in terms of office
premises, computer equipment and
hiring of a National Coordinator.
Starting Point for the PDPD:
Appointment of a National
Coordinator
It is important to appoint a national
level Coordinator, who should work as
a focal point and be responsible for
coordinating all activities under the
guidance of PDPD founding members.
For a year, the National Coordinator
should be paid through the above men-
tioned PDPD Resource Pool. The
monthly salary according to market
standards in Pakistan will be an incen-
tive for the Coordinator to work with
responsibility and dedication.
National Advocacy
Advocacy is essential to bring substan-
tial changes in the policies, impres-
sions and attitudes of decision makers,
governments, administrators and the
public. In the future, PDPD should
strengthen the advocacy work with the
support and coordination of local and
international like-minded groups
based in different cities of Pakistan.
Image Building and Profile-Raising
Image enhancement and profile raising
is a sine qua non for the present devel-
opment order in the world and particu-
larly in Pakistan. A good image is a
natural outcome of good performance
of an organization. The image building
will only begin with good sectoral pro-
grams and projects of PDPD bolstered
by various public relations and com-
munication interventions through
media, publications, seminars and
other sources.
Good Coordination between
Various Levels
The coordination between the Karachi
based national PDPD and district coor-
dinators of PDPD is not as strong as it
should be. Good coordination between
all those involved in PDPD will result
in better performance outcomes and
can be achieved through information
sharing, meetings and visits.
Faisal Yousaf
Faisal Yousaf is a student of International
Project Management for NGOs and Social
Movements at Globalverkstan, Sweden.
This article is based on his project
‘Institutional Strengthening of Pakistan
Doctor for Peace and Development’ which
was conducted in Pakistan with support
from SLMK. The views expressed here are
his own and do not represent those of
SLMK/ IPPNW or PDPD.
16
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge.axelsson@miun.se)
”My short-term goal is the
abolition of nuclear weap-
ons and my long-term goal is
the abolition of war”
Sir Joseph Rotblat (1908-2005), fysik-
er, Nobels fredspris 1995
www.pugwash.org
http://nobelprize.org/peace/
laureates/1995/index.html
Ryssland - auktoritära och
byråkratiska traditionen är
stark
”Ryssland har fastnat mellan det för-
flutna och framtiden. Landet är djupt
splittrat med en bakåtsträvande politisk
maktelit och en ny generation ryssar
med liberala demokratiska värderingar.
Det hävdar Lilia Shevtsova, politisk
analytiker vid Carnegie Endowment i
Moskva.
- För första gången har vi en befolk-
ning som är beredd att acceptera libera-
la demokratiska värderingar och som
vill närma sig Europa. Men de som har
makten idag är inte beredda att leva i
ett fritt samhälle, säger hon.
Vid en första anblick ser dagens
Ryssland ut som en enastående fram-
gångssaga. President Putin har lyckats
få statens finanser i ett skick som
många andra europeiska länder bara
kan drömma om. Tillväxten är hög,
regeringen har i förtid kunnat betala av
på utlandsskulden och har samtidigt
lyckats spara åtskilliga miljarder dollar
i stabiliseringsfonder. Nyckeln till
framgången är Rysslands svarta guld,
oljan, som stigit kraftigt i pris på
världsmarknaden under president
Putins tid vid makten.
- Man kan inte säga annat än att Putin
har lyckats. Han kom från ingenstans
och genomgick en total transformering,
från mister Nobody till mister
Everybody. Han har lyckats samla all
makt i sina händer och har undvikit
större politiska katastrofer, konstatera-
de Lilia Shevtsova när hon föreläste på
ett seminarium arrangerat av Olof
Palmes Internationella Centrum.”
”Ibörjan av sin tid vid makten dekla-
rerade Putin att han ville modernisera
Ryssland, och han inledde faktiskt en
rad reformer, bland annat att demokra-
tisera militären. Men nu är de stoppade
och status quo råder. Kreml prioriterar
stabilitet framför allt annat, förklarar
Lilia Shevtsova.”
”De närmaste åren kommer att vara
avgörande för Rysslands framtid,
menar Lilia Shevtsova. Landet är på
väg mot en valperiod, som inleds i år
med val till Moskva-duman, och följs
av parlamentsval år 2007 och presi-
dentval 2008.”
Agneta Söderberg Jacobson,
Palmecentret 2005-11-24
Spridningen av kärnvapen
“The original intention in preventing
the proliferation of nuclear weapons
was less the preservation of the world
from nuclear destruction than the reten-
tion of military supremacy for those
states that had it already, plus a few
chosen allies. What will happen now?”
frågar sig Georges Le Gueltei Le
Monde diplomatiquei november 2005.
Från hans artikel kan man extrahera
följande kronologi för spridning och
icke-spridning av kärnvapen.
1942:USA börjar sitt hemliga kärnva-
penprogram.
1945:Första kärnvapenexplosionerna
äger rum i USA (en provsprängning i
New Mexico) och Japan (anfall från
USA mot Hiroshima och Nagasaki).
1949:Första sovjetiska kärnvapenpro-
vet.
1952:Första brittiska kärnvapenprovet.
1953:Första sovjetiska provspräng-
ningen av en vätebomb. USAöverger
då hemlighetsmakeriet och lanserar
programmet ”Atoms for peace”.
1955:Canada säljer till Indien den
tungvattenreaktor som sedan produce-
rade plutonium till Indiens första kärn-
vapen.
1956:Frankrike säljer till Israel en
kärnreaktor och en upparbetningsan-
läggning som sedan producerar pluto-
nium till Israels kärnvapen.
1957:Första provsprängningen av en
brittisk vätebomb.
1960:Första franska kärnvapenprovet.
1962:Kubakrisen.
1964:Första kinesiska kärnvapenprovet.
1967:Första kinesiska provspräng-
ningen av en vätebomb.
1968: Icke-spridningsavtalet (Non-
Proliferation Treaty, NPT) underteck-
nas 1 juli 1968 och delar in världen i 5
kärnvapenländer (de som hade detone-
rat ett kärnvapen före 1 januari 1967,
dvs. USA, USSR, UK, Frankrike och
Kina) och alla andra länder som inte får
skaffa sig kärnvapen och vars kärnre-
aktorer ska inspekteras av Interna-
tional Atomic Energy Agency(IAEA;
Nobels Fredspris 2005).
Första franska provsprängningen av en
vätebomb.
1970:NPT träder i kraft sedan några
länder (Irland, Danmark, Canada,
Sverige och Mexiko m.fl.) såg det som
en möjlighet att minska risken för kol-
lektivt självmord.
1974:Indiens första kärnvapenprov.
1979:Fler än 100 länder har under-
tecknat NPT.
1991:Sydafrika undertecknar NPT efter
att ha monterat ned sina kärnvapen.
1994:Överenskommelse mellan
Nordkorea och USA att Sydkorea byg-
ger två civila kärnkraftverk i
Nordkorea mot att Nordkorea inte till-
verkar kärnvapen.
1995:178 länder har undertecknat
NPT.
Argentina har blivit en demokrati och
överger sitt kärnvapenprogram och
undertecknar NPT.
1998:Brasilien har blivit en demokrati
och överger sitt kärnvapenprogram och
undertecknar NPT.
Indien och Pakistan utför kärnvapen-
prov.
2002:USA säger upp 1994 års avtal
med Nordkorea. Nordkorea säger då
upp NPT, kastar ut IAEA ur landet och
deklarerar efter några månader att de
har kärnvapen.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
17
2005:189 länder har undertecknat
NPT.
Nordkorea går med på att överge sitt
kärnvapenprogram i utbyte mot energi-
leveranser. Detta är resultatet av för-
handlingar mellan Nord- och
Sydkorea, Kina, Japan, Ryssland och
USA. Iran, ett annat land som hotar
utveckla kärnvapen, förhandlar med
Frankrike, Storbritannien och Tyskland
som försöker hindra att Iran blir en
kärnvapenmakt. [I januari 2006 bröt
Iran förseglingen av kärnanläggningen
i Natanz och återupptog sin kärnenergi-
forskning, under hård kritik från
Europa och USA.]
Så långt kronologin. Le Guelte konsta-
terar att NPT innehåller avsnitt som gör
det möjligt för de fem ursprungliga
kärnvapenmakterna att hyckla. Dessa
fem länder är också stora exportörer av
konventionella vapen. NPT innehåller
en passus om att det ska finnas ett sam-
band mellan konventionell nedrustning
och kärnvapennedrustning. NPT kräver
att de fem ska nedrusta sina kärnvapen,
men de fem skyller på att då måste alla
nedrusta sina konventionella vapen –
som sålts av de fem!
Georges Le Guelte
O
UR FISSILE WORLD: The bomb
proliferates. Le Monde diplomatique
(English edition) nov. 2005
Nobels fredpristagare
Mohamed ElBaradei i Upp-
sala: Upp till 30 kärnvapen-
stater inom 10-20 år
Världen kan ha upp till 30 länder med
kärnvapen inom 10-20 år om inte vi
inte förbättrar nedrustning och icke-
spridning av kärnvapen sa 2005 års
fredspristagare Mohamed El Baradei
vid en debatt vid Uppsala universitet i
december. ”Att fortsätta ha ’haves’och
’have-nots’är helt ohållbart. Antingen
fortsätter vi att förlita oss på kärnvapen
och riskerar att 20 eller 30 länder har
kärnvapen inom 10-20 år. Eller också
avvecklar alla länder sina kärnvapen-
program och förstör existerande kärn-
vapen” sa ElBaradei. Att acceptera en
värld med kärnvapen är ”början till slu-
tet för oss”.
Vid FN:s toppmöte i september 2005
diskuterade de 191 medlemsstaterna
inget alls om icke-spridning av kärnva-
pen. ”Detta är en värld av förnekelse”,
konstaterade ElBaradei. ”Om de tror
att problemen kommer att försvinna
om vi inte talar om dem så lever de i en
fantasivärld.”
Läs gärna ElBaradei’s tal på ’t h e
International Institute for Strategic
Studies’(IISS) i London den 6 decem-
ber 2005.
DowJones Newswires
www.djnewswires.com
13 december 2005
IISS www.iiss.org
EU-konferens om icke-
spridning och nedrustning
av massförstörelsevapen
‘Strengthening European Action on
WMD Non-proliferation and Dis-
armament: How Can Community
Instruments Contribute?’var titeln på
en konferens i Bryssel i december
2005. Material från konferensen finns
på SIPRI:s hemsida. Där finns också
översikter over länder som kanske pla-
nerar att skaffa kärnvapen. Kommer
Saudi-Arabien att köpa kärnvapen från
Pakistan? Kommer rädslan för
Nordkoreas och Kinas kärnvapen att få
Sydkorea och Japan att skaffa Kärn-
vapen? Dessa och andra frågor diskute-
ras här. De är högaktuella efter uttalan-
de av Mohamed El Baradei (se ovan).
www.sipri.org
Hiroshima och
Nagasaki 1945
Atomic Archivehar sammanställt en
mycket innehållsrik samling texter och
bilder om vad som hände sommaren
1945, från provsprängningen den 16
juli i New Mexico till atombombning-
arna av Japan, och efteråt. ’Atomic
Archive’är en pärla för den som letar
efter fakta eller bilder och faksimiler av
originaldokument!
Hiroshima & Nagasaki Remembered
http://www.atomicarchive.com/
“Victory!
US funding for nuclear ‘bunker buster’
project rejected by Congress” utropar
IPPNW på sin hemsida. Där finns
också bilder från Central Park, New
York City, som visar Gunnar Westberg
i demonstrationen för “Abolition
Now!” och hur “Swedish medical stu-
dent Jenny Immerstrand tells the crowd
of 40,000 in Central Park – Just say no
to nukes!” (se bilden).
IPPNW
http://www.ippnw.org/homepage.html
Handeldvapen:
Koalition av ovilliga
”Efter två veckors samtalande resulte-
rade en FN-konferens om kontroll av
spridning och missbruk av handeldva-
pen i ingenting. Under tiden sköts cirka
12,000 människor ihjäl och många fler
sörjer de döda eller har skadats eller
vägrats tillgång till avlönat arbete, häl-
sovård eller utbildning på grund av
väpnat våld. Oftast är de osams i ned-
rustningsfrågor, men denna vecka har
USA och Iran, Israel och Egypten varit
eniga i att hindra framsteg som skulle
ha räddat tusentals liv varje år. Dessa
fyra länder förenade sig med några
andra, bl.a. Kina, Syrien, Indien och
Pakistan, i att underminera konferen-
sens slutdokument.” Så bittert och kri-
tiskt lyder ett pressmeddelande från
IANSA (International Action Network
on small arms). FN-konferensen var ett
planeringsmöte (’PrepCom’) inför
granskningen i juni i år av de först 5
åren med ’Programme of Action to
Prevent, Combat and Eradicate the
Illicit Trade in Small Arms and Light
Weapons in All Its Aspects’(PoA).
IANSA och IPPNW samarbetar.
IANSA: Axis of inaction:
coalition of the unwilling blocks
progress on controlling small arms.
Press release 20 January 2006.
www.iansa.org
Handeldvapen i Nigeria
Dr Ime Akpan John, allmänläkare i
Nigeria och IPPNW vice-president for
Africa, har skrivit en artikel om hand-
eldvapen i Nigeria som är världens
folkrikaste svarta land (mer än 130 mil-
joner invånare). Landet plågas av inter-
na konflikter, våld och en allt sämre
ekonomi trots en genomsnittlig dags-
produktion av 2.2 miljoner fat råolja.
Försöken att minska mängden vapen i
landet har tyvärr misslyckats.
Ime Akpan John
The impact of small arms
on health in Nigeria.
Medicine, Conflict & Survival
2005;21(4):312-314.
Översättningar från engelska är
gjorda av Inge Axelsson utom i
artikeln om Ryssland där texten är
tagen från Palmecentrets hemsida
.
18
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling af års-
kontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside:www.dlmk.dk
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40,
8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42,
2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3,
2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
International councillor:
Lars Folmer Hansen
Dalmosevej 23
2400 København NV
Tlf. 33 15 82 99
E-mail: folmer@dadlnet.dk
DLMKs
Bestyrelse
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2006:104
19
SLMKs STYRELSE
2005 – 2006
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
IPPNWGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
President413 19 Göteborg, tel 031-82 63 92 (b),
tel. 031-82 86 92 (b),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Geijersgatan 20C, 652 18 Karlstad,
tel 054-10 12 02, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Jann Storsaeter, Vanadisvägen 42, 2 tr, 113 31 Stockholm
tel 08-33 21 86, mobiltel 070-861 34 36
e-post: jann.storsaeter@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr, 217 54 Malmö,
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96 (stud repr)
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Daljunkaregatan 12, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor Suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner(sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@slmk.org
Anna Sjögren, Södra Sanna 526, 655 91 Karlstad
tel 054-250 35 99, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Thomas Silfverberg, Gustafsvägen 4, 169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
