Text från PDF
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Nr 103 DECEMBER 2005
Kärnvapen-
spridning?
2
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 103, december 2005
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare:Red för detta nr:Tryckeri:Grafisk red. & formgivn:
Jan LarssonJan Larsson ochPerstorps Tryckeri ABGösta Mårtensson
Linnégatan 2 GUlf KönigPerstorpMossvägen 20
753 32 UPPSALA284 34 Perstorp
Tel 018-14 62 12Tel: 0435-356 45
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: info@pptryck.se
Manusstopp för nästa nr (104): 1 februari, 2006
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3.Tryckt på miljögodkänt papper.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapenär en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK)och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW)med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
The SLMK annual report is a substan-
tial part of this number of our newslet-
ter. Do give it some attention, because
it illustrates the wealth of activities that
have been going on over the year, all
aiming at the abolition of nuclear
weapons. In a debate article, two
Swedish MPs stress the urgency of
this work, deploring the failure of this
year’s NPT conference. They call for
initiatives in the spirit of Swedish
social democrats, such as Alva Myrdal
and Maj Britt Theorin.
Protest can be very hands-on. Read
about the non-violent action against the
Fauske Radar Station, where several
peace organisations worked together to
draw attention to the role of this station
in the militarization of space. Claes
Andreasson also focuses on space,
describing how the ninth anti-missile
missile has been deployed in its silo in
Fort Greely in Alaska, notwithstanding
great technical problems with the system.
Unrelenting work against nukes has
borne fruit; this is the conclusion of
Chairman Frida Sundberg in her lead-
ing article, commenting on the recent
statement of the European Parliament,
which demands representatives of their
own for the next NPT session.
The IPPNW students continue their
ambitious work to establish dialogues
with decision makers. Read their report
from a meeting in Brussels with NATO
servants, where the students in a dis-
cussion could convey their perspective
on inheriting nuclear weapons.
Nuclear proliferation is one of the
greatest threats today. Russian journal-
ist Aleksander Jemeljanenkov gives us
a fascinating look into the complicated
chain of events that may in the end lead
to new states getting nuclear capacity.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Redaktörernas kommentar
I ledaren i detta nummer framhåller
Frida Sundberg att EU-parlamentets
maning till kärnvapennedrustning inte
kom till av en slump utan var resultatet
av ”väl utfört fotarbete”. Detta väcker
vår nyfikenhet och vi ser fram emot en
beskrivning av hur detta framgångsrika
fotarbete gick till. Kanske vi får veta i
nästa nummer?
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
Omslaget
”Du ansvarar för din egen och andras
säkerhet” står det på skylten.
Arbetarna på kärnkraftsbygget i
Bushehr i Iran uppmanas på två språk
att respektera arbetarskyddsreglerna,
vilket dock inte alltid hjälper. Läs
Aleksander Jemeljanenkovs artikel på
sid 16.
Foto: författaren
Utgivningsplan
NrManusstoppDistribution
104 1/2 -06mars
105 1/5 -06juni
106 1/9 -06oktober
107 10/11 -06december
Summary in English
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
3
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 22.
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2005:
290 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eller bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
INNEHÅLL NR 103
Skall Sverige hamna i bakvatten4
Ledarsida – Frida Sundberg
NWIP mötte NATO5
Rapport från ett möte i Bryssel mellan läkarstudenter och
NATO-tjänstemän
Missförstånd och miniatyrer6
Pentagons satsning med sjudubbla minirobotar för det land-
baserade missilförsvaret - valfläsk eller ett försök att blidka
kongressen?
Vi är en liten bricka i ett stort spel och det8
spelet är tufft
Angelica Ericssons rapport från ett aktionsläger i Fauske
SLMK på årets läkarstämma11
Många besökare vid SLMKs monter i år
MITTUPPSLAGET
Europeiska IPPNW-föreningar möttes i Farnkrike12
Europakonferensen hölls i Aubagne i Provence
Nya tag behövs i kampen mot kärnvapen14
Debattinlägg från Birgitta Ahlqvist och Kaj Nordquist,
medlemmar i riksdagens utrikesutskott
Adventshögtid i Umeå15
Fredshögtid på temat “fred på jorden”
Här kommer atomen att tämjas16
Om Irans kärnkraftsprogram av Aleksander Jemeljanenkov
Internationell utblick20
Redaktör Inge Axelsson
Att smida kärnvapen till armband blev för svårt21
Om svårigheterna att samarbeta i två skilda kulturer
DLMKs bestyrelse22
SLMKs styrelse23
BAKSIDA
Europas kärnvapen – en aktuell karta
BILAGA
SLMKs verksamhetsberättelse 2004-2005
Ledare
4
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
Skall Sverige hamna
i bakvatten?
Plötsligt händer det, som de säger i
lotterireklamen. Detta var dock
ingen slump utan snarare konsekven-
serna av väl utfört fotarbete. Plötsligt
ställer sig EU-parlamentet upp och
manar till kärnvapennedrustning och
påpekar att det faktiskt är olagligt att
hota med kärnvapen. Coolt!
Dessutom säger parlamentet att
eftersom medlemsstaterna inte tyck-
tes få till något vettigt nedrustnings-
arbete vid senaste NPT-konferensen
så vill parlamentet skicka egna
representanter dit. För att ytterligare
spetsa till sina krav ställer man sig
bakom kampanjen ”mayors for
peace”, där lokalpolitiker från hela
världen kräver kärnvapnens avskaf-
fande före år 2020. Snacka om att
underkänna nationalstaternas brist-
fälliga ansvarstagande i en avgöran-
de säkerhetsfråga!
Och vad gör Sverige? ”Arbetar i det
tysta” brukar vara det ständiga svaret.
”Kanaliserar insatserna via NAC”. Ett
NAC som tycks bli allt mer försiktigt
och närmast räddhågset. Koalitionen
för en ny agenda tycks ha blivit en
institution med goda intentioner men
överdriven pragmatism (eller möjli-
gen nihilism?). Var finns viljan,
drömmarna och visionerna? Vem har
tillräckligt vassa klackar för att kunna
köra ner dem i backen och kräva
resultat? Dänga handväskan i bordet
och säga basta! Så där som EU-parla-
mentet gjorde.
En chans finns dock att visa framföt-
terna. Inom NGO-världen intensifie-
ras nu arbetet för att skapa en interna-
tionell lagstiftning som förbjuder
kärnvapen på samma sätt som land-
minor förbjudits. För tio år sedan togs
ett viktigt steg i den riktningen, den
internationella domstolen i Haag kom
i ett rådgivande beslut fram till att det
nästan alltid är förbjudet att använda,
eller hota med att använda, kärnva-
pen. NGO-världen söker nu samar-
betspartners bland världens stater för
att genomföra en sådan internationell
lagstiftning, en sk ”nuclear weapons
convention”. Sverige har inte vågat
anta denna utmaning.
För första gången är jag nu på allvar
stolt över att det med stora bokstäver
står Europeiska Unionen på framsi-
dan av mitt pass.
Skall vi inte nu i det nationella parla-
mentsvalet avkräva våra riksdagskan-
didater löften om motsvarande krav
på säkerhet för befolkningen? Vore
inte det en säkerhetspolitik värd nam-
net? Eller skall Sverige frivilligt pla-
cera sig bland bakåtsträvarna?
Gott nytt valår!
Frida Sundberg
En delegation läkarstudenter från åtta
länder möttes i Bryssel för att diskute-
ra kärnvapen med tjänstemän på
NATOs högkvarter. Under två dagar
före mötet diskuterade vi själva fram-
tida projekt som vi skulle kunna ta oss
an både inom ramen för NWIP
(Nuclear Weapons Inheritance
Project) och i övrigt inom IPPNW.
Dessutom diskuterades hur vi inom
NWIP skulle kunna arbeta för en kon-
vention för kärnvapennedrustning.
Det var ett bra tillfälle till sådana dis-
kussioner, eftersom det inte är så ofta
studenter från hela världen kan träffas
för att samtal om detta. I Bryssel var
Australien, Danmark, Kanada,
Ryssland, Storbritannien, Sverige,
Tyskland och USA representerade
med varsin student.
De representanter från NATO som
mötte delegationen var Mr Guy
Roberts, Weapons of Mass
Destruction (WMD) Policy &
Director, Nuclear Policy, Ted
Whiteside och Finn Chemnitz från
WMD Centre, Heinz Ferkinghoff,
Deputy Director NPD samt represen-
tanter från de danska, ukrainska och
georgiska delegationerna. Den danske
delegaten Ulrich Hellebjerg deltog på
eget initiativ hela dagen. Först hade vi
en timmes introduktion till NATOs
generella arbete med amerikanen
James Snyder, US information officer.
Därefter följde själva diskussionen
med de andra representanterna.
Inledningsvis kändes det som om de
underskattade våra förkunskaper då de
med ett par power point-presentatio-
ner gick igenom NATOs kärnvapen-
policy. Under den efterföljande dis-
kussionen tog vi framför allt upp ned-
rustningsaktiviteter, kärnvapnens roll
inom NATO och hur både NATO och
vår egen organisation skulle kunna
arbeta för att påskynda nedrustningen.
Vi förklarade utförligt hur NWIP arbe-
tar och varför vi som unga läkarstu-
denter känner att kärnvapenfrågan är
viktig.
Inte överraskande präglades diskus-
sionen av att båda parter förklarade
sin ståndpunkt. NATO förklarade att
de tror på kärnvapnens avskräckande
roll, och att så länge omvärlden är osä-
ker, vågar man inte sluta förlita sig på
dem. Det vi kunde enas om var att en
kärnvapenfri värld vore att föredra,
men de delade inte vår tro på att detta
skulle vara möjligt uppnå. Därutöver
kunde vi enas om att både IPPNW och
NATO kan åstadkomma mycket om
man kontaktar nationella regeringar
för att påverka dem i kärnvapenfrå-
gorna. Sammanfattningsvis kan man
konstatera att vi har olika åsikter om
hur man ska gå till väga för att öka
säkerheten i världen. Diskussionen
var respektfull från båda sidor och
karaktäriserades av öppenhet och upp-
riktighet.
Vi kan inte veta men vi tror att vi läm-
nade ett bestående intryck genom vårt
möte. Det viktiga är att vi klargör vår
ståndpunkt och att vi förmedlar den
unga generationens perspektiv. Även
om vi naturligtvis inte kan räkna med
att tjänstemännen efter ett sådant här
möte ändrar åsikt, måste IPPNW ändå
fortsätta med detta arbetssätt. Om inte
annat så kanske vi sår ett litet frö i sin-
net hos någon av dem. Vi får inte
glömma att det inte finns några
dumma människor, bara knoppar som
inte har slagit ut.
CAECILIE BUHMANN,
cbuhmann2002@yahoo.com
THOMAS SILFVERBERG,
thomas.silfverberg@slmk.org
NWIP mötte NATO
Rapport från ett möte i Bryssel
mellan läkarstudenter och NATO-tjänstemän
Chris Brubaker (USA), Stefanie Berkmann (Tyskland) och Caecilie Buhmann (Danmark)
inför mötet med NATO i Bryssel.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
5
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
6
Missförstånd och
miniatyrer
I mitten av september placerade det
amerikanska försvaret ut den nionde
missilen i dess silo på Fort Greely i
centrala Alaska. Men efter två miss-
lyckade tester av systemet förra vin-
tern, var det en bekymrad senat som
började granska det kommande årets
försvarsbudget;
”Det landbaserade programmet har
under det senaste året visat blandat
resultat. Det är särskilt oroande att
[Pentagons Missilförsvarsmyn-
dighet] MDA i bästa fall planerar
marginella förbättringar. Utskottet
noterar, inte minst, uttalandet i
genomgången den 28 januari 2005
att MDA ́inte planerar att gå vida-
re med genomgripande uppgrade-
ringar ́ (...) av de landbaserade
missilerna. Efter många års inves-
teringar, har MDA nu i väsentlig
grad beslutat att den första genera-
tionen landbaserade missiler också
ska bli den sista.”
Senatens underutskott
för försvarsanslag
29 september 2005
– Rapporten fick mig att tro att militä-
ren äntligen hade tagit sitt förnuft till
fånga, att de givit upp hoppet om det
mest generande och misslyckade
delen av missilförsvaret, säger Stacey
Fritz som leder aktionsgruppen No
Nukes Northi Fairbanks, Alaska.
När Missilförsvarsmyndighetens chef,
generallöjtnant Henry Obering III, i
våras utfrågades av senatsutskottet,
medgav han att programmet haft pro-
blem men ”vi fortsätter att ha tillit till
systemets grunddesign“, dess möjlig-
het att kollidera på hög höjd med en
inkommande, fientlig missil och dess
”inneboende funktionsduglighet”.
I de offentliga delarna av utskriften
från utfrågningarna i maj finns inte
heller något som skulle ge senatsut-
skottet anledning att betvivla framti-
den för det landbaserade systemet.
Programmet föreslogs visserligen få
minskat anslag, men det förklaras av
att Bushadministrationen skurit ned
anslaget till missilförsvaret som helhet
med en tredjedel. Den rekommendera-
de budgeten skulle enligt Henry
Obering ändå räcka till ”fortsatt
utveckling, tester, utplacering och
underhåll”.
Vad var det då som fick underutskot-
tets ordförande, Alaskasenatorn Ted
Stevens att reagera?
– Sedan utskottet publicerade sin rap-
port i september har vi haft omfattan-
de diskussioner och förnyat vårt åta-
gande att fortsätta utveckla det land-
baserade programmet, säger MDAs
talesman, överstelöjtnant Rick Lehner
till Infobladet. I grunden tror jag helt
enkelt att det handlade om ett missför-
stånd mellan utskottet och oss.
Larry Caldwell är statsvetare på
Occidental College, med säkerhets-
och försvarsfrågor som specialitet.
Eftersom många av de utfrågningar
och rapporter som rör försvarsfrågor
är hemligstämplade, är det svårt att
veta exakt vilken information underut-
skottet fått säger han.
– Om jag skulle spekulera – förefaller
det för mig som om MDA vid genom-
gången i januari var skeptisk till det
landbaserade systemet, vilket uppen-
barligen berodde på de mindre accep-
table testresultaten, säger Larry
Caldwell.
– Min gissning är att det förmodligen
varit en kamp inom Pentagon, möjli-
gen mellan MDA och flygvapnet, eller
Pentagon skyndar på satsning med sjudubbla minirobotar för det landbaserade
missilförsvaret. Handlar det om delstatligt valfläsk eller ett försök att blidka
kongressen efter ”missförstånd”?
Generallöjtnant Obering III, chef för Missilförsvarsmyndigheten (i mitten).
7
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
inom själva MDA, en kamp som de
som ville flytta anslagen bort från det
landbaserade systemet gick segrande
ur. Annars finns ingen anledning att
underutskottet skulle vara så uttalat
kritisk, och uppmana försvaret att fort-
sätta att utveckla systemet. Så om det
är riktigt att det under hösten före-
kommit omfattande diskussioner, ver-
kar det som om MDA har ändrat
ståndpunkt efter påtryckningar från
Kongressen.
– Jag finner det mycket märkligt att
MDA, som tidigare vägrat att ens
kommentera utskottets rapport, nu
plötsligt säger att allt bara var ett
missförstånd, och att den har fullt för-
troende att systemet ska fungera, säger
Stacey Fritz. Senator Ted Stevens,
som har slagits så hårt för att få mis-
silförsvaret till Alaska, skulle inte ha
blivit så upprörd om han inte fått klara
indikationer att Pentagon givit upp
hoppet om det.
Att ordföranden i senatens underut-
skott för försvarsanslag, republikanen
Ted Stevens skulle ha haft ett avgö-
rande inflytande, är något även Larry
Caldwell tror är sannolikt;
– Absolut. Det skulle enkelt förklara
underutskottets ställningstagande. Det
är mycket troligt att påtryckningarna
inte kom från Vita Huset utan från
senator Stevens, och att han inte ville
att de landbaserade missilerna skulle
överges, eller att anslagen skulle min-
skas, eftersom det betyder pengar och
jobb till Alaska.
Ted Stevens – sprider valfläsk
Pork barrel spending är ett välkänt
begrepp inom amerikansk inrikespoli-
tik. En nedsättande benämning, men
vanlig metod för en kongresspolitiker
att yrka federala skattedollar till pro-
jekt i sitt hemmadistrikt eller delstat,
för att få fortsatt stöd från väljare och
kampanjfinansiärer.
Senator Ted Stevens har gjort sig känd
för att se till att Alaska får en rejäl del
av den federala budgeten. Förra året
lyckades han övertyga sina politiska
kolleger att hans delstat skulle få totalt
330 miljoner federala kronor, varav
drygt tio miljoner för att ersätta en
existerande hundkennel vid Elmen-
dorf flygbas. Tidigare i höstas hotade
han till och med att avgå från senaten
om han inte fick stöd för att satsa 2
miljarder kronor till ett ”brobygge till
ingenstans”. Bron skulle komplettera
en färjeförbindelse till en ö med totalt
femtio invånare.
Bron till ingenstans blev särskilt upp-
märksammad eftersom den konkurre-
rade om anslagen för återuppbyggnad
av de områden i Florida och Louisiana
som drabbades hårt av orkanstormar-
na i höstas.
”Jag vill varna senaten - och jag skäm-
tar inte - om senaten bestämmer sig
för att diskriminera vår delstat och ta
pengar bara från vår delstat för att
hjälpa en annan – då kommer jag att
lämna den här församlingen.”
Om hotet var verkligt eller inte - Ted
Stevens, eller som han ibland kallas
the king of pork, sitter säker på sin
post i senaten.
– Ted Stevens är en av de ledande i
senaten. Hans stöd är avgörande i så
många viktiga frågor, så om senator
Stevens vill ha något till Alaska, får
han det, säger Larry Caldwell.
– Han har till och med en slips med
små griskultingar på, säger Stacey
Fritz. Han talar ofta stolt om hur han
fått Kongressen att skicka så mycket
bacon till Alaska.
Senator Stevens har suttit i senaten i
37 år, och är en ledande försvarare av
både oljeutvinning i Alaskas vild-
mark, liksom försvarssatsningar som
missilförsvaret. Det är sannolikt också
skälet till att han åtnjutit stora kam-
panjbidrag från både olje- och för-
svarsindustrin. När han senast omval-
des, år 2002, tog han emot drygt 25
miljoner kronor i bidrag, varav mer än
en tredjedel kom från den amerikan-
ska försvarsindustrin.
Sjudubbel interceptor
Det amerikanska missilförsvaret är
tänkt att kunna möta ett fientligt anfall
till lands, till sjöss och i rymden. Det
ska kunna slå ut en inkommande mis-
sil både strax efter att den skjutits upp,
mitt i dess färd, liksom strax innan den
skall till att slå ned.
Det landbaserade systemet är i första
hand tänkt som ett skydd för den nord-
amerikanska kontinenten. Vid ett
anfall skulle en interceptorskjutas
upp från Fort Greely i Alaska eller
Vandenbergs flygbas i Kalifornien,
och i mycket hög hastighet kollidera
med den inkommande missilen utan-
för jordens atmosfär.
Utöver att det har visat sig vara pro-
blematiskt att träffa en inkommande
missil mitt i prick, är det också sanno-
likt att en fientlig missil bär med sig
ett antal icke vapenbestyckade lockbe-
ten.
I hopp om att lösa det problemet
berättade Henry Obering i våras att
MDAs budget också innehåller ”650
miljoner kronor för att fortsätta
utveckla MKV[Multiple Kill
Vehicle]”. MKV innebär förenklat att
varje bärraket har med sig sju minia-
tyrmissiler, eller interceptors, vardera
på mellan två och tjugo kilo.
– Det är en teknik som vi har studerat
under en tid, säger överstelöjtnant
Rick Lehner på MDA. Vi ser fram
emot att kunna genomföra det första
testet med en MKV-missil under
2008.
– För att åter spekulera, tror jag att
Pentagon har insett att det nuvarande
systemet har sådana enorma tekniska
problem, att de nu inser att det aldrig
kommer att fungera i en verklig situa-
tion, säger statsvetaren Larry
Caldwell. Därför är det nödvändigt att
missilförsvaret kan hantera ett stort
antal inkommande missiler på en
gång. Och så vitt jag förstås vill för-
svaret nu snabba på satsningen med
MKV.
Ur rent teknisk synvinkel ser Stacey
Fritz från aktionsgruppen No Nukes
North också att en MKV-missil är att
föredra;
– Det skulle i alla fall öka chanserna
att verkligen träffa en inkommande
missil, säger hon. Men det stora pro-
blemet med missilförsvaret är att det
undergräver ansträngningarna till ned-
rustning och icke-spridning av kärn-
vapen. Och ökar det hot, som missil-
försvaret är tänkt att försvara oss
emot!
Claes Andreasson
Los Angeles.
Alaskasenatorn Ted Stevens tillsammans
med vice president Dick Cheney.
”Vi är en liten bricka
i ett stort spel,
och det spelet är tufft”
Rapport från ett aktionsläger i Fauske
17-21 juni, 2005 ordnades ett läger
mot den militära avlyssningsbasen
Fauske i Nordnorge av tre fredsorga-
nisationer: Svenska Fredskommitténi
Göteborg, Ofog - för en kärnvapenfri
värld samt Finska värnpliktsvägrar-
förbundet.
Fredag 17 juni, 2005. På en sling-
rig bergsväg längs en klarblå nord-
norsk fjord kämpar sig bussen de sista
kilometrarna mot Fauske.
- Ser ni bollarna? Anna Sannes rop får
oss 34 passagerare - svenska Ofog-
aktivister och finska Värnpliktsväg-
rare - att vända oss om och stirra ut
över vattnet. Och där, på en halvö ute
i vattnet, skymtar resans mål. I den
lummiga grönskan vilar tre vita klot
tillhörande Forsvarets Stasjon
Fauske.
Förstasidan på lokaltidningen ropar ut
”Politiet i full beredskap - venter
aksjon mot topphemmelig forsvarsan-
legg” och den annars så anonyma
basen har fått nästan en helsida.
Väl framme travar tre av oss iväg mot
polisstationen för att träffa polismäs-
tare Petter Grønås. Han tar emot till-
sammans med två civilpoliser och gör
redan från början klart att han inte vill
ha några problem.
– Norge är ett fritt land, inleder han.
– Alla har rätt att demonstrera så
länge det inte leder till olagligheter.
Så gott de kan försöker Petter och
Anna-Linnéa, två av aktivisterna, för-
klara varför vi är här: för att ta reda på
mer om vad som händer på
Fauskebasen och protestera mot dess
inblandning i USA:s rymdkrig. Vet
poliserna kanske något om det?
Polismästaren vet inte så mycket,
men han kan försöka ordna ett möte
med den hemliga baschefen, och strax
efteråt skyndar vi ner till bussen igen
och far till församlingshemmet där vi
ska bo. Resten av kvällen går åt till att
flytta in, träna icke-våld och diskute-
ra planer.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
8
Fredsaktivisternas egen-ritade karta över Fauskebasen
1
Pompong: Tofs av växlande utseende, i regel
framtill på huvudbonad (NE)
Lördag 18 juni. Första gången
väckningssignalerna börjar tjuta i
sovsalen är klockan strax före halv
sex. Ett par - tre sömndruckna aktivis-
ter klär på sig så tyst de kan innan de
försvinner iväg ut för att rekognosce-
ra kring basen.
Och medan större delen av gruppen
delar ut flygblad klädda i Star Wars-
och bombdräkter är vi tre stycken
som går till polisstationen för att träf-
fa chefen för basen. Han presenterar
sig som Per Arne Didriksen och talar
om för oss att delar av samtalet inte
får spridas till pressen. Vilka delar det
gäller säger han inte.
– Försvarets station på Fauske är en
norskägd station med norsk personal,
som tillvaratar nationella intressen,
inleder han. Det är väl känt att Norge,
också när det gäller underrättelse, har
och har haft ett gott samarbete både
med USA och med andra länder, läser
han högt ur sina papper. Han förklarar
att basens funktion är att samla infor-
mation om ”främmande makter som
vill vårt folk ont”, och att de största
anslagen ligger på antiterror.
Mycket mer vill han inte säga. Han
säger först att bollarna på kullen
”fångar in trafik som sänds”, men
ändrar sig sen och vill inte alls tala
om vad de är till för eller vilken sorts
information man plockar upp.
– Ett litet land klarar inte att samla
allt, förklarar han, vi måste samarbe-
ta. Vi är en liten bricka i ett stort spel,
och det spelet är tufft.
Han avfärdar Brennpunkts Falklands-
historia [se faktaruta] som spekulatio-
ner och svarar att han inte har något
att göra med vare sig Bushdiplomet,
försvarsminister Rumsfelds besök för
några veckor sen eller rustningen av
det amerikanska missilförsvaret.
Söndag 19 juni. I ”högkvarteret”
är förberedelserna i full gång. En
grupp klär om till inspektörer, en
annan gör pomponger
1
av sopsäcks-
remsor, en tredje förbereder medie-
kontakterna. Hejaramsor övas in, rep-
stegen monteras ihop, uppgifter för-
delas och planer finslipas. Alla har
varsin uppgift: en grupp blockerar
vägen till basen, en annan ritar kartor
och en tredje väntar tills de andra farit
och försöker sen klättra över stängslet
för att inspektera.
Efter en nervös kaffepaus ger vi oss
av. Strax före ett svänger bussen in
mot basen och inspektionsgruppen
gör sig redo att hoppa av. Då får
någon syn på poliskontrollen.
– Göm repstegen! Snabbt smusslas
kassen med stegen undan, alla sätter
sig snällt på varsitt säte i väntan på
inspektion. Snart vinkas bussen vida-
re och de sista desperata minuterna
innan vi stannar surrar reservplaner i
luften. Till slut bestäms det att klätt-
rarna ska gömma sig i bussen tills
poliserna gått. Glatt pladdrande klätt-
rar vi uppför backen mot basen,
eskorterade av en polis med hund. Tre
poliser posterar sig framför grinden
och två värnpliktiga vakter glor nyfi-
ket genom stängslet medan vi rullar ut
banderoller, plockar fram pomponger
och börjar dra hejaramsor.
Fyra timmar senare är poliserna sedan
länge trötta på slagord, spex och hem-
snickrade kampsånger. Reportrar från
tv och lokaltidningar har varit förbi en
stund, ett klättrarpar har avslöjats och
två killar från Fredsbevegelsen i Bodø
har kommit för att visa sitt stöd.
En av aktivisterna, Anna-Linnea Rundberg, utanför Fauskebasen
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
9
10
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
Bakgrund till Fauske-basen
Petter Joelson
Forsvarets Stasjon Fauske (FSTF) ligger
på halvön Vetan, fyra kilometer utanför
samhället Fauske i Nordnorge. FSTF är
en markbas för satelliter, byggd i början
av 1960-talet för avlyssning av Sovjet-
unionens militära och civila rymdpro-
gram. Anläggningen byggdes i Kali-
fornien, där norska tekniker även utbil-
dades i drift av antennen. Enligt avtal
skulle informationen från basen skickas
direkt till USA, som lovade att skicka
tillbaka sådant som ansågs viktigt för
Norge.
NRK Brennpunkt avslöjade i maj 2002
att Fauske-basen snappade upp informa-
tion om den argentinska flottans positio-
ner under Falklandskriget 1982.
Informationen skickades vidare till
Storbritannien, som sänkte det argentin-
ska fartyget “General Belgrano” utanför
krigszonen och dödade 323 mänskor.
Efter det första Gulfkriget fick norska
underrättelsetjänsten diplom av George
Bush d.ä. för Fauskes navigationshjälp
till de amerikanska stridsflygarna.
1999-2000 moderniserades Fauskebasen
av USA:s militära underrättelseorgan
NSA (National Security Agency).
Det är oklart om Fauske-basen är en del
av missilförsvaret. Klart är i alla fall att
den har en viktig funktion i USA:s krig-
föring och militariseringen av rymden.
Loring Wirbel, som skrivit boken “Star
Wars - US tools of space supremacy”,
menar att gränsen mellan underrättelse-
tjänst, missilförsvar och “traditionell”
krigföring är flytande:
– I min bok “Star Wars” utgår jag från att
alla rymdprogram som används i ensidig
krigföring, inklusive navigering och
underrättelsetjänst, faktiskt ingår i rymd-
krigföringen.
Bidra gärna till bötesfonden för de fyra aktivisterna.
Varje litet bidrag hjälper!
Sätt in på Plusgiro nr 726817-0, mottagare Svenska Fredskommittén i Göteborg - märk
talongen ‘Fauske-Fonden’, eller donera via www.ofog.org
Läs mer om Fauske och nätverket Ofog på www.ofog.org eller maila fauske@ofog.org
för mer information eller förslag på framtida samarbete!
Nöjda packar vi ihop och återvänder
till bussen.
Under eftermiddagen får vi höra att
alla fyra klättrarna gripits inne på
området. Framåt kvällen kan de fyra
plockas upp inne i Fauske, trötta och
lätt chockade över att ha fått böter på
10 000 norska kronor var.
Måndag 20 juni. Under förmidda-
gen ringer presstelefonen i ett, TV gör
ett par intervjuer och journalisten från
lokaltidningen svänger förbi för en
bild. Även idag har vi fått en helsida
med bilder från aktionen och mötet
med baschefen. Vi beskrivs som ”ute-
slutande vänsterradikala studenter”,
en bild många inte känner igen sig i.
Senare kommer de två killarna från
Fredsbevegelsen, nu mäkta imponera-
de över uppståndelsen.
– Vi har demonstrerat i 20 år, men
aldrig fått den uppmärksamheten,
säger Arulnesan Mariya.
Angelica Ericsson
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
11
SLMK
på årets riksstämma
SLMK hade i vanlig ordning en mon-
ter på årets läkarstämma. Jag hade
nöjet att bemanna den under de första
två dagarna och upplevde betydligt
mer aktivitet än tidigare.
Många kom in och diskuterade.
Tidigare medlemmarkonstaterade
att det nog var dags igen att engagera
sig och en del nya dök upp, kanske för
att kärnvapenfrågan så starkt upp-
märksammats i media på sistone.
Monterns läge vid ingången till
föreläsningssalarna bidrog säkert
också till den ökande uppmärk-
samheten. På bilden samtalar vår ord-
förande Frida Sundberg med en av
stämmobesökarna.
Passa på att utnyttja detta tillfälle när
kärnvapnen åter är i fokus till att värva
nya medlemmar.Det är så enkelt! En
inbetalning till postgiro 90 10 90 -1
eller bankgiro 901-0901. 290 kr för
läkare och 100 kr för studenter.
Klas Lundius
Europeiska
IPPNW-
föreningar
möttes
i Frankrike
Sista helgen i oktober
möttes de flesta europeiska
IPPNW-föreningarna
i Aubagne i närheten av Marseille.
Aubagne är en liten stad med stora ambitioner för
sitt fredsarbete. Borgmästaren som välkomnade
oss hade, i egenskap av medlem i ”Mayors for
Peace”, deltagit vid konferensen om icke-sprid-
ningsavtalet i New York i våras. Han uttryckte
besvikelse över New-Yorkkonferensens resultat
och betonade allas vårt ansvar att arbeta för kärn-
vapennedrustning på olika sätt.
Mötet var förlagt till södra Frankrike med tanken
att möjliggöra även för kolleger från Mellanöstern
och Nordafrika att delta. Mötet gästades av bl.a.
av den israeliska och den egyptiska föreningen.
Beklagligt var att de algeriska delegaterna förväg-
rades inresevisum, en iögonfallande obstruktion
från de franska myndigheternas sida.
Närvaron av kärnvapen inom EU var ett aktuellt
diskussionsämne. Hur skall vi effektivast kunna
arbeta för att få bort dessa? Medvetenheten om
dessa vapens existens ökar och frågan har kommit
att bli aktuell i EU-parlamentet.
Glädjande var att se det internationella student-
projektet ”Nuclear Weapons Inheritance Project”
(NWIP) visa upp sig. Det senaste tillskottet var
franska medicinstudenter ifrån Marseille. Med
kompetens och engagemang driver medicinstu-
denter från hela världen detta projekt som handlar
om att unga människor tyvärr tvingas ärva kärn-
vapenproblematiken.
Konferensen gästades av IPPNWs två internatio-
nella ordföranden, Gunnar Westberg och Ron
McCoy. Westberg talade om det vansinne som
driver kärnvapenpolitiken. Dr McCoy, som är
obstetriker från Malaysia, beskrev sitt arbete mot
kärnvapen som postnatal vård för det antal män-
niskor han varit med och sett födas. Enligt Ron
McCoy bör vi nu, efter misslyckandet med icke-
spridningsavtalet, eftersträva en internationell lag-
stiftning, liknande den för landminor. Arbetet för
en sådan sk Nuclear Weapons Convention har nu
återupptagits på flera håll och arbetstakten acce-
lererar.
Någon vecka efter detta soliga och inspirerande
möte i kärnvapenstaten Frankrike nåddes vi alla
av nyheterna om kravallerna i franska förorter.
Tänk om Frankrike satsat på trygghet och hopp för
sina invånare istället för på oanvändbara massför-
störelsevapen!
Frida Sundberg
Aubagne är en gammal stad i bergen i Provence
Martina grosch höll en välbesökt workshop
på europakonferensen
Borgmästaren i Aubagne, som är aktiv i Mayors for peace
Gunnar Westberg talar vid europakonferensen
14
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
Kärnvapen är en av mänsklig-
hetens ödesfrågor. Antingen
lyckas vi genom förhandlingar
inom FNs ram begränsa antalet
kärnvapen och på sikt elimine-
ra dem. Lyckas vi inte med
detta löper vi faktiskt risken
att utrota arten människa från
jorden.
Efter 1945 upplevde världen en
utveckling där de starkaste makterna
byggde sin säkerhet på kärnvapen. De
politiska motsättningarna var baserade
på kommunism kontra kapitalism,
eller som det kallades, öst och väst.
Det skapades en terrorbalans där de
yttersta militära medlen – kärnvapnen
– inte användes. Men hotet om ett
kärnvapenkrig fanns hela tiden där.
Efter Berlinmurens fall och slutet på
det kalla kriget såg många fram mot
en ny världsordning med nya möjlig-
heter till utveckling. Men även om
antalet kärnvapen i beredskap minska-
des under nittiotalet är kärnvapenhotet
kvar. Risken ökar genom att fler län-
der skaffar sig kärnvapen. En ny hot-
bild är också risken för kärnvapen i
händerna på terroristgrupper.
Ett av det internationella samfundets
viktigaste verktyg för att kontrollera
världens kärnvapenbestånd är ickes-
pridningsavtalet, NPT, från 1970. De
officiella kärnvapenmakterna har
utfäst sig att nedrusta sina kärnvapen
enligt avtalets artikel 6, vilket de inte
gjort. Icke-kärnvapenländerna har å
sin sida förpliktigat sig att inte bidra
till utan förhindra spridningen av
kärnvapen. En tredje pelare i avtalet
reglerar den fredliga användningen av
kärnkraft.
I maj 2005 genomförde Förenta
Nationerna i New York en översyns-
konferens om NPT-avtalet. Årets kon-
ferens blev en stor besvikelse efter-
som den inte alls kunde anta något
substantiellt slutdokument och därför
inte flyttade fram positionerna.
Ickespridningsavtalet handlade vid sin
tillblivelse om att under en övergångs-
tid låsa fast kärnvapenstaternas antal
vid de existerande och att förhindra
uppkomsten av nya. Fem stater är offi-
ciella kärnvapenländer enligt NPT:
USA, Ryssland, Kina, England och
Frankrike. Det är samma stater som
sitter permanent med vetorätt i säker-
hetsrådet i FN och de har en starkare
maktställning än FNs övriga med-
lemsländer.
Indien, Pakistan och Israel har kärnva-
pen men har inte undertecknat NPT.
Nordkorea har ensidigt trätt ur avtalet,
och det spekuleras i huruvida landet
redan har eller kommer att förfoga
över egna kärnvapen. Iran bedöms
kunna vara ett riskland för att använda
civilt kärnbränsle till att producera
kärnvapen. Terroristgrupper skulle
kunna få tillgång till kärnvapen. Det
finns massvis av mer eller mindre
användbara vapen kvar från det kalla
kriget. Dessutom skulle tekniker som
idag inte längre har någon anställning
kunna tänkas sälja sin specialkompe-
tens.
Vårens NPT-konferens misslyckades.
FNs toppmöte i september tvingades
lägga frågan om kärnvapen och mass-
förstörelsevapen helt åt sidan på grund
av oenighet. Men vi får inte låta oss
hindras i arbetet för att stoppa sprid-
ningen av massförstörelsevapen.
Några krav för att komma ur nuvaran-
de dödläge kan vara:
•
För det första måste det motverkas
att kärnvapen ingår i militära
optioner eller doktriner.
•
För det andra måste arbetet med att
stärka ickespridningsavtalet tål-
modigt gå vidare. De ursprungliga
kärnvapenländerna måste äntligen
ta sitt ansvar och börja nedrusta.
Det måste kosta mycket mer poli-
tiskt att gå ur avtalet. De länder
som inte anslutit sig till avtalet
måste avkrävas att göra det.
•
För det tredje måste sexpartssam-
talen med Nordkorea komma fram
till resultat.
•
För det fjärde får kärnvapen aldrig
användas på nytt. Kärnvapen-
länderna måste ge garantier att
aldrig använda kärnvapen mot
icke-kärnvapenländer.
•
För det femte krävs multilaterala
lösningar. Nedrustningsförhand-
Nya tag behövs
i kampen mot
kärnvapen
Från två medlemmar i riksdagens utrikesutskott
har vi fått detta viktiga debattinlägg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
15
lingarna inom FN som i praktiken
varit döda i många år måste åter-
upptas med viljan att åstadkomma
resultat.
•
För det sjätte så måste opinions-
bildningen mot kärnvapen stärkas
på nytt. Inför Hiroshimadagen i
år föreslog Lena Hjelm-Wallén,
ordförande i Olof Palmes Inter-
nationella Centrum, och Peter
Weiderud, ordförande i Broder-
skapsrörelsen, att länder som fri-
villigt avstått från egna kärnvapen
(exempelvis Sydafrika, Brasilien,
Libyen, Ukraina och Kazachstan)
skulle kunna driva på tillsammans
med Japan, Sverige, Kanada och
Tyskland. Vi väntar också med
största intresse på de nya förslag
som kommissionen om massför-
störelsevapen under ledning av
Hans Blix kommer att presentera i
FNs generalförsamling i mars
månad.
Det finns en svensk och social-
demokratisk tradition från Östen
Undén och Alva Myrdal, Inga
Thorson och Maj Britt Theorin
att vara stolt över. Men vi måste
också på hemmaplan aktivera
oss och försöka få in fler män-
niskor i kampen mot kärnvapen-
hotet. Vi kan aldrig vara nöjda så
länge det finns stater som anser
att det lönar sig politiskt att
inneha kärnvapen.
BIRGITTA AHLQVIST (S)
riksdagens utrikesutskott
KAJ NORDQUIST (S)
riksdagens utrikesutskott och svensk
delegat vid FNs översynskonferens
om ickespridningsavtalet 2005
Sedan många år tillbaka arrangerar
lokalgruppen i Umeå tillsammans
med Umeå stadsförsamling en freds-
högtid den tredje lördagen i advent
under temat ”fred på jorden”.
Studentkören deltar och är ett mycket
uppskattat inslag. Huvudtalare i år var
vår ordförande Frida Sundberg.
Hennes tema var EU-parlamentets
krav på kärnvapenmakterna att upp-
fylla sin del av icke-spridningsavtalet,
dvs att avskaffa sina kärnvapen.
Varför hade de ställt detta krav? De
hade sannolikt insett att kärnvapen
utgör ett hot mot den egna säkerheten
men också att de har chans att påver-
ka. Genom idogt arbete av många
människor har frågan om kärnvapnens
avskaffande lyfts fram igen och igen.
Hon nämnde borgmästaren i
Hiroshima, domstolens utslag i Haag
för knappt 10 år sedan men naturligt-
Adventshögtid i Umeå
vis också alla vanliga människor som
dragit sitt strå till stacken. Ingen insats
är för liten och ingen människa är för
liten och obetydlig för att bidra till
kampen för en kärnvapenfri värld. ”If
you think you are too small to make a
difference – try sleeping with a mos-
quito”.
Anneli Schmauch, Umeå
Den internationella läkarrörelsen
mot kärnvapen startade i skug-
gan av det kalla kriget i början
av 1980-talet. Den opolitiska
rörelsen fick snabbt stor sprid-
ning och när vi läkare i
Jönköping organiserade oss var
Zoltán Tiroler en av förgrundsge-
stalterna. Med obändig energi
och brinnande intresse entusias-
merade han oss andra. Med sin
erfarenhet från det krigsdrabbade
Europa kunde han synliggöra
föreningens viktiga budskap till
världens politiker: Ett kärnva-
läkarrörelsen mot kärnvapen.
Efter en lång dags diskussioner i
de stora ministerierna kom vi
utmattade till det spartanska
hotellet för några timmars sömn.
Det var då skönt att få bli vaggad
till sömns av Zoltáns ungerska
godnattvisor. Sådan var Zoltán.
En kämpe som oförtrutligt under
hela livet arbetade för det godas
sak i fredens tjänst.
För Jönköpingsavdelningen av
Svenska Läkare Mot Kärnvapen
ARNE THORFINN
penkrig får aldrig utkämpas, det kan
aldrig vinnas och det finns inga
medicinska resurser att ta hand om
följderna.
När vår lokalförening i Jönköping
ordnade ett vårmöte för SLMK var
Zoltán en viktig kugge i organisa-
tionskommittén.
Det var med stor tillfredsställelse
som Zoltán och alla vi andra i läkar-
rörelsen mot kärnvapen fick mottaga
Nobels fredspris 1985.
Zoltán och jag deltog i en läkargrupp
som for till Moskva 1986 för att för-
bättra kontakterna med den ryska
Zoltán Tiroler, aktiv SLMK-medlem sedan många år, avled 1 oktober 2005
Minnesord Zoltán Tiroler
16
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
Chefen för Irans atommyndig-
het Gholam Reza Aghazadeh
lyssnade uppmärksamt på min
fråga och, utan att invänta
översättningen från ryska till
farsi, svarade han kyligt
– Ni har helt fel.
Utan att säga mer vände han
sig mot presskonferensens
ordförande och lät denne för-
stå att han var färdig med sitt
svar och väntade på nästa
fråga.
Jag måste erkänna att jag för ett ögon-
blick kände mig förvirrad av denna
oprovocerade skärpa i tonen. Jag hann
se att Aleksander Rumjantsev, som
satt till vänster om Aghazadeh, kasta-
de en förvånad blick på sin bordsgran-
ne. Journalistkollegorna som stod
bredvid mig såg förstående på mig,
någon log medlidsamt.
Min fråga gällde vad som hänt med
protokollet om villkoren för leverans
av kärnbränsle till kärnkraftverket i
Bushehr och kraven på Iran att skicka
tillbaka bränslet till Ryssland sedan
det använts. Detta protokoll hade just
undertecknats.
Kärnan i avtalet
Denna sedan länge väntade och myck-
et uppmärksammade händelse inträf-
fade mitt på dagen lokal tid den 27
februari 2005 i den iranska provinsen
Bushehr framför kärnkraftsverket,
som då höll på att byggas. Ledaren för
kärnenergiverksamheten i den islamska
republiken, Gholam Reza Aghazadeh,
hade gett skriftliga garantier att man
så småningom, efter avtalad tid, skul-
le skicka tillbaka kärnbränslet till
Ryssland.
Från rysk sida skrevs motsvarande
protokoll under av chefen för den
ryska atommyndigheten Aleksander
Rumjantsev. Samtidigt tog Ryssland
på sig ansvaret inte bara för leverans
av kärnbränsle till kraftverket i
Bushehr, utan också för att ta emot
använt bränsle från reaktorn för förva-
ring eller upparbetning i Ryssland.
Detta är ett absolut krav från IAEA.
Under förhandlingarna fanns enligt
ryska källor en stötesten kvar ända till
sista ögonblicket: frågan om ersätt-
ning från Iran till Ryssland för de
kostnader som oundvikligen är för-
knippade med att återföra uttjänt kärn-
bränsle till ryskt territorium och slut-
förvara det. I detta avseende är kärn-
bränsle en utomordentligt dyr vara,
eftersom man måste betala inte bara
för att få den utan också för att bli av
med den, för Iran en plågsam fråga på
två sätt: först köper man bränsle som
man inte skulle ha något emot att
behålla (för eventuella behov), och så
krävs det att man återsänder det till
ursprungslandet och för det betalar
nästan lika mycket som för nytt bränsle.
Detta är något att fundera över för
alla som överväger att utveckla kärn-
kraft. Iran räknar sig dock inte som
nybörjare inom detta område. Även
om man nyss byggt sitt första kärn-
kraftverk, så gjorde man sin entré på
kärnkraftscenen redan i mitten på
1950-talet, när man grundade atom-
centret vid Teherans universitet. Där
finns en fungerande forskningsreaktor
på 5 megawatt, en lättvattenreaktor
byggd av amerikanska experter. Den
startades 1/11 1967. Det mest intres-
santa är att man just från USA fick
levererat höganrikat kärnbränsle med
93 % uran
235
, dvs. av vapenkvalitet.
Hur Iran bar sig åt med detta bräns-
le är inte bekant, men det finns ett
annat intressant förhållande: Argen-
tina moderniserade denna reaktor
1992, under IAEAs överinseende, så
att den skulle kunna fungera med
uran anrikat till 20 %, och man sålde
mer än 100 kg sådant kärnbränsle till
Iran.
Ytterligare en forskningsreaktor,
visserligen av betydligt mindre stor-
lek, totalt 30 kilowatt, har byggts i
Isfahan
1
med hjälp från Kina. Redan
på shahens tid under 1970-talet drev
Iran ett omfattande program för att
bygga kärnkraftverk. Enligt officiella
siffror planerade Iran att använda 30
miljarder dollar för att fram till år
2000 bygga 23 reaktorer. Redan 1975
började tyska Kraftwerk Union
(KWU) uppföra två reaktorer i provin-
sen Bushehr. Starten av den första
reaktorn på 1300 megawatt var plane-
rad till december 1980 och den andra
till oktober 1981. Emellertid stannade
bygget av i och med den islamska
revolutionen 1979. Under åttaårskri-
get mot Irak bombades kärnkraftver-
ket under pågående byggnation och
delar av verket blev allvarligt skadat.
Som de nuvarande makthavarna i
Teheran framhåller, var shahens kärn-
kraftsprogram baserat på utländskt
teknisk och finansiellt stöd, vilket den
islamska republiken avsade sig. Den
Här kommer
atomen att tämjas
Även om Bushehr inte faller Bush i smaken
1
Isfahan: stad i centrala Iran, huvudstad i pro-
vinsen med samma namn
Faktaruta
Denna artikel är skriven av den ryske journalisten Aleksander
Jemeljanenkov, huvudredaktör för ett vetenskapligt magasin under
Rossiskaja Gazeta. Artikeln återges i ett något förkortat skick.
Foto: ALEXANDER EMELYANENKOV
Den 27 februari kunde chefen för Irans atommyndighet Gholam Reza Aghazadeh och chefen för den ryska atommyndigheten
Aleksander Rumjantsev personligen förvissa sig om att lagerbyggnaden vid kärnkraftverket i Bushehr var färdig för att kunna ta
emot kärnbränsle. Aghazadeh och Rumjantsev är de två männen i mitten, Aghazadeh t.vä i glasögon.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
17
väg man nu valt är att “utveckla reak-
torer av sådana typer som kan projek-
teras och byggas med hjälp av iranska
experter”. Man har öppet berättat att
man ämnar bygga tungvattenreakto-
rer, i första hand av typ CANDU
2
.
Avsikten är att kunna utnyttja naturligt
uran, som finns i Iran. Samtidigt byg-
ger man i Arak
3
en fabrik för att fram-
ställa tungt vatten.
Ryssland blev involverat i Irans
kärnkraftprogram 1992, när man
skrev under en bilateral överenskom-
melse om att bygga ett kärnkraftverk
med en rysk reaktor, reaktor 1 i
Bushehr. Entreprenör och huvudleve-
rantör är enligt det bilaterala avtalet
det ryska företaget Atomstrojeexport.
Sedan avtalet slöts 1995 har detta
företag genomgått flera omorganisa-
tioner och bytt aktieägare flera gånger,
men man har hållit fast vid sitt åtagan-
de trots starka påtryckningar från
amerikanerna. De som nu arbetar i
Bushehr, ryssar, ukrainare, och även
iranier, är övertygade om att kärn-
kraftverket förr eller senare kommer
att tas i drift, även om detta inte faller
alla i smaken.
Makthavarna i Teheran, som i ord
accepterar alla IAEAs krav, har förha-
lat undertecknande av protokollet om
att återföra använt kärnbränsle, vilket
allvarligt har komplicerat samarbetet
med Ryssland om detta bygge. Det har
dessutom påverkat världssamfundets
uppfattning av Irans kärnkraftspro-
gram i stort. Kort tid efter mötet i
Bratislava mellan Putin och Bush kom
det dock en hoppingivande nyhet: den
rysk-iranska expertgruppen lyckades
komma överens om reglerna för leve-
rans och återsändande av kärnbränsle.
Protokollet om detta skulle enligt
planerna skrivas under lördagen den
26 februari i Teheran, dit en delega-
tion av atomspecialister anlänt, ledda
av Aleksander Rumjantsev. Emellertid
uppstod oenighet under förhandlingar-
na, dit pressen inte hade tillträde. I
ställer för underskrift av protokoll och
en utlovad presskonferens, avbröts
förhandlingarna och man tog timeout
fram till kvällen.
Inspektion i Bushehr
Källor i den ryska delegationen har
berättat, att alla nödvändiga förbere-
delser ännu inte är gjorda på kärn-
kraftverket för att kärnbränslet ska
kunna tas emot, trots att Iran envetet
kämpar för detta: tekniska reglemen-
ten har ännu inte utfärdats och man
har inte fått alla nödvändiga medgi-
vande från övervakningsorgan, där-
ibland IAEA. Iranierna i sin tur har
krav på de ryska entreprenörerna: ett
avbrott i tidsplanen för leverans och
montering av utrustning kommer att
försena projektet.
Söndagens inspektion i Bushehr
skulle bli pricken över i:et. Vi som
skulle besöka Bushehr och delta i
presskonferensen, hade stigit upp
redan klockan fyra på morgonen för
att hinna fram till kärnkraftverket
innan arbetsdagen började (i Iran är
våra lördagar och söndagar vanliga
arbetsdagar, här vilar man på torsdag
och fredag). Flygresan från Teheran
till Bushehr i propellerplanet AN-140,
2
CANDU, Canadian Deuterium Uranium
Reactor: reaktortyp utvecklad i Canada med
naturligt uran som bränsle och tungt vatten som
kylmedel och moderator
3
Arak: stad i västra Iran i provinsen Hamadan
18
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
en iransk-ukrainsk produkt, tog två
och en halv timme. Vid inflygningen
glänste bergskedjans toppar fortfaran-
de av snö, men själva staden mötte oss
med varma vindar och frisk grönska.
Kärnkraftverket i Bushehr ligger på
en liten halvö som sticker ut i persiska
viken. Stationen är förbunden med
Bushehr med en asfalterad väg som
går längs stranden, 23 km med nästan
perfekt beläggning.
– Den här vägen byggde tyskarna
redan för trettio år sedan och sedan
dess har den inte renoverats en enda
gång. Imponerande, förklarade Leonid
Trubinkov, inte utan en viss avundsju-
ka, när han mötte oss på flygplatsen.
Trubinkov är representant för led-
ningsgruppen för bygget av kraftver-
ket, men arbetar också som tolk.
Längs vägen, nästan varannan kilome-
ter, finns uppfört posteringar med luft-
värnskulsprutor. Deras utseende
påminner om de hopplockade vapen
som man kunde se hos våra luftland-
sättningssoldater för trettio år sedan. I
Grozny såg jag 1993 något liknande,
vapen i dåligt skick, granatkastare av
olika kaliber, som ved man bara kastat
i en hög.
Det är möjligt att denna likhet bara
var på ytan, något annat vågar jag inte
påstå, särskilt som iranska myndighe-
ter bestämt avråder alla, och framför
allt journalister, från att närma sig
sådana punkter. Då och då skjuts det
från dessa ställningar - ibland för att
träna, ibland för att varna folk i
omgivningen, upplyser specialarbetar-
na på kärnkraftverket “i hemlighet”.
Hur mycket dom än försöker kan dom
inte dölja ironin: “Dessa flugsmällor
kanske kan skrämma en eller annan
helikopter, men mot raketer eller
stridsflygplan är de uppenbart verk-
ningslösa”. Och tillägger strax efteråt:
“Men det sägs att litet längre bort från
vägen finns det moderna raketställ-
ningar”.
Sedan de iranska makthavarna väl
beslutat att bygga kärnkraftverket i
Bushehr, har de beslutsamt och med
alla tänkbara metoder försvarat sin rätt
att genomföra detta. Emellertid, vilka
hot som finns mot detta bygge, det vet
knappt ens politiskt välorienterade ira-
nier.
Ägaren av ett inte speciellt attraktivt
näringsställe (att kalla det restaurang
vore att tänja för mycket på språket),
dit vi sent på kvällen gick för att äta,
blev först förvånad över de oväntade
gästerna. Förutom oss fanns där bara
hans egen son med fästmö och inga
andra gäster, men undan för undan
drogs han med i samtalet och kunde
berätta en hel del intressanta saker för
de ryska journalisterna.
– Om Amerika skulle anfalla Iran,
vem skulle då vinna? frågade Sergej
Leskov, journalist på tidningen
Izvestija, något provocerande.
– Vi!
– Har ni bra militärer?
– Ja, betvivlar ni det?
– Varför besegrade ni då inte Irak?
– Amerika hjälpte dem
Efter att ha tittat på sonen, ställde han
en motfråga:
– Om Turkiet och Ryssland skulle
kriga, vem skulle vinna?
– Ryssland kommer inte att gå i krig
mot Turkiet, svarade en kollega från
Isvestija undvikande. Och inte heller
Turkiet mot Ryssland.
Vår samtalspartner nickade förståen-
de. Hans intresse för besökarna avslöj-
ades av hans blick, men hans önskan
att fortsätta det öppna samtalet käm-
pade mot hans självbevarelsedrift.
Han presenterade sig men bad att vi
inte skulle lägga hans namn på minnet
och inte ange källan för den informa-
tion vi fått.
– Men skulle man kunna känna sig
lugn i Iran med en atombomb? fram-
kastade jag.
– Naturligtvis. Och den finns redan.
Den gjordes redan på shahens tid.
– Verkligen? Han kanske tog den med
sig när han tog till flykten med ett
Boeingplan?
– Nej, det sägs att bara tog med sig
mattor
– Om shahen skulle återvända, inföll
igen Sergej Lesko, skulle ni då föra
krig mot Amerika?
– Shahen lever inte längre. Men om
amerikanerna skulle ta hit prinsen, då
skulle ingen slåss.
Värden som ser ut att vara strax över
femtio, är klädd i sandaler och en vit
linneskjorta som bär spår av arbetet
vid spisen. Hans ansikte lyser upp
för ett ögonblick när han tänker på
hur det var för tjugofem år sedan.
Han visar ett fotografi på sig själv,
som hänger på väggen vid ingången,
en ståtlig kille med yviga musta-
scher. Vid den tiden var hans inrätt-
ning mycket populär, här öppnades
staden första kabaré och diskoteket
lockade många ungdomar. Men när
ayatollorna kom till makten, ändra-
des allt. Nu hänger andra idoler på
väggarna: Från skyltar blickar avlid-
na imamers ansikten ner på besökar-
na, hjältar från den islamska revolu-
tionen.
– Varför de hänger här? upprepar vär-
den frågan, efter ett ögonblicks paus
då han vänder bort blicken. Därför att
folk tycker om det.
Alla som för första gången vistas i
Iran upplever stora likheter med hur
det var i Sovjetunionen. Detta syns
inte bara i sättet att leva utan vi mär-
ker det nu också i hur vår samtalspart-
ner tänker och resonerar. Denne prat-
samme restaurangägare, som tagit på
sig att ordna ett kvällsmål med alko-
holfri öl för oss (all alkohol är offici-
ellt strängt förbjuden) började plöts-
ligt entusiastiskt berätta om en resa till
Japan som han gjort nyligen. Enligt
vad han sa, finns det där en kod, ett
nummer för alla de som skadades av
atombomberna i Hiroshima och
Nagasaki. När de går på restaurang
och talar om sin kod så får de äta gra-
tis; staten betalar för dem.
- Men för veteranerna efter Irakkriget,
för de stupades familjer eller för dem
som skadats visar man ingen sådan
omsorg, sade vår samtalspartner med
en alldeles rysk bedrövelse.
Jag såg fortfarande för mitt inre hans
ansiktsuttryck, hans sätt att prata och
hans gester, när vi satt vid porten på
den inre muren och väntade på att
bilen med Rumjantsev och Aghasadeh
skulle anlända. Muren omgärdar den
viktiga specialkonstruerade lager-
byggnad, där man kommer att placera
kärnbränslet när det så småningom
levereras från Ryssland. När följet
med de första personerna hade kom-
mit på plats, följde en kedja av tysta
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
19
iranska säkerhetsvakter efter och till
slut kom hela gruppen av inhemska
och internationella journalister. Redan
efter några minuter var lagerbyggna-
dens betongskelett fullt med folk.
Ledarna stod nu hopträngda i en ring
och såg sig förvirrat omkring.
Aghazadeh pekade med en vid gest
någonstans under byggnadens valv –
ser ni, allt är färdigt. Chefen för ryska
atommyndigheten sökte ögonkontakt
med sin ställföreträdare i säkerhetsfrå-
gor Anatolij Kotelnikov.
- Nå, Anatolij Aleksandrovitj, accepte-
rar du?
Kotelnikov nickade lite osäkert till
svar. Så avslutades den viktigaste
delen av besöket. Ledarna rörde sig
alla mot utgången för att efter fem
minuter samlas vid hissen upp till övre
planet på reaktorblocket. Alla som
ville åka upp med hissen var tysta
under ilastningen i hisskorgen. Gallret
till hissen fälldes ner som en giljotin
och det var nog mest tur att ingens arm
eller ben kom emellan, att ingen vide-
okamera slogs sönder och att ingen
blev skalperad.
Anatolij Kotelninkov tyckte att det
var klokast att hålla sig litet vid sidan.
Jag var, måste jag erkänna, av samma
uppfattning. Ett halvår senare kunde
man åka upp med en liknande hiss i
kärnkraftverket i Tanvanskij, som
byggs med rysk medverkan i Kina.
När jag jämför den tekniska säkerhe-
ten där med hur det var här, utfaller
inte jämförelsen till Bushehrverkets
fördel.
Just i det ögonblicket ville jag ställa
en annan fråga till Kotelnikov:
– Varför är det så bråttom för iranier-
na med leverans av bränsle till kärn-
kraftverket? Förutom lagerbyggnaden
återstår det mycket att göra här...
– Kan ni inte själv räkna ut det? För
dem är det en garanti, en dubbel
sådan.
Ställföreträdande chefen för den
ryska atommyndigheten tänkte av för-
klarliga skäl inte säga mer. Men tan-
ken bakom det han sagt var tydlig. För
det första, genom att leverera bräns-
lestavar till Bushehr, ökar Ryssland
förutsättningarna för att snabbt färdig-
ställa och starta den första reaktorn,
vilka farhågor som än skulle kunna
dyka upp kring de iranska planerna i
att framtiden utveckla ett nationellt
kärnkraftsprogram. För det andra, i
det ögonblick då kärnbränsle levere-
rats till kärnkraftverket, så befinner
sig detta under IAEAs övervakning.
Varje hot från amerikansk sida att
vidta unilaterala åtgärder kommer då
att bryta mot internationella avtal.
Att undanröja tvivlet
Huruvida Rumjantsev och Aghazadeh
skulle skriva under protokollet om
villkoren för leverans av färskt kärn-
bränsle och garantier för återförandet
av använt kärnbränsle till Ryssland,
den frågan blev till ett drama med kul-
men mitt på dagen på söndagen.
Experterna från Bushehr, som dagen
före informerats om vad som hänt,
väntade lika nyfiket som journalister-
na på utgången av de utdragna för-
handlingarna. För dem var detta fram-
för allt ett välbetalt arbete och det
handlade om deras liv. Man bad till
Gud att förhandlingarna inte skulle
bryta samman, då skulle framtiden bli
osäker. Många bor och arbetar här
med sina familjer. Mer än tvåtusen
personer från Ryssland och Ukraina
var anställda vid kärnkraftverket. Man
väntade på ytterligare minst 1500 per-
soner, som skulle se till att den avslu-
tande etappen i bygget skulle snabbas
på. Dessa skulle kunna börja komma
när man kommit igång med den tredje
reaktorn i Kalininverket. Några tiotal
högkvalificerade montörer och instal-
latörer hade redan anlänt därifrån.
Samtidigt utbildar man iransk per-
sonal som ska arbeta vid landets första
kärnkraftverk. Mer än trehundra iran-
ska ingenjörer har genomgått utbild-
ning vid atomstationen i Balakovskij,
vid utbildningscentret i Novo-
Voronesjskij, och även vid den tredje
reaktorn i Kalinin-verket som snart
ska startas. Enligt avtal ska under två
år efter det att reaktorn startats endast
ryska operatörer arbeta där. Tanken är
att iransk personal då skall ha fått till-
räcklig vana. Men detta är i teorin. I
praktiken, säger erfarna företrädare
för den ryska ledningen i Bushehr, kan
utbildning och överföring av fullmak-
ter för att leda kärnkraftverket ta
mycket längre tid.
Under tiden fortsätter makthavarna i
Iran att göra uttalanden om att sex nya
kärnkraftsreaktorer med en samman-
lagd effekt på sex gigawatt ska vara
byggda fram till år 2020. Atom-
strojexport, som var huvudleverantör
för den första reaktorn i kärnkraftver-
ket i Bushehr, har lämnat offert på att
bygga den andra. Man har redan fått
ett principiellt godkännande från den
iranska staten. Hur snart frågan om att
bygga Bushehr 2 kommer att bli mer
konkret, beror på utvecklingen kring
den första reaktorn.
Det kärnbränsle som behövs för att
ladda Irans första kärnkraftverk, gjor-
des i ordning redan för tre år sedan
Detta framgår av ett uttalande av
Anton Badenkov, medlem i den ryska
delegationen. När alla formaliteter är
avklarade mellan Iran och Ryssland
och mellan Iran och IAEA, kommer
bränslet att undersökas av experter.
Innan transportcontainrarna skickas
iväg, kommer de sedan att plomberas
av IAEAs inspektörer.
Först sex eller (troligare) 10-11 år
efter starten av den första reaktorn i
Bushehr kan det bli aktuellt att skicka
uttjänt bränsle från Iran tillbaka till
Ryssland. Vad kan inte hända under en
så lång tidsperiod! Vem vet vilka för-
ändringar som har skett i Iran, i
Ryssland, i hela världen? Jag ställde
en fråga på detta tema till ordföranden
för kärnenergiverksamheten i Iran,
Gholam Aghazadeh vid presskonfe-
rensen, som hölls direkt efter under-
tecknande av avtalet om att återsända
uttjänt kärnbränsle till Ryssland.
– Vilka garantier finns och vilka
garantier kan nige, att det just under-
skrivna avtalet kommer att uppfyllas
till punkt och pricka? Om jag är rätt
underrättad, och om starten av reak-
torn sker som utlovat, i slutet av 2006,
så kommer det uttjänta bränslet att
återsändas tidigast 2012 och kanske
först 2016.
– Ni har helt fel, klippte Gholam
Aghazadeh av utan att vänta tills tol-
ken översatt klart (Aghazadeh förstår
ryska ganska väl). Därmed undanröj-
de han varje tvivel om vilken orubblig
kurs hans land har stakat ut.
Teheran – Bushehr – Moskva
Aleksander Jemeljanenkov
Översättn. fr. ryskan: Jan Larsson
20
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
The winner of the
2005 Nobel Peace Prize is...
At 11:00 CET on 7 October, the Nobel
Committee announced that the 2005
Nobel Peace Prize has been awarded
to the International Atomic Energy
Agency and its Director General
Mohamed El Baradei “for their
efforts to prevent nuclear energy from
being used for military purposes and
to ensure that nuclear energy for
peaceful purposes is used in the safest
possible way.”
International Peace
Research Institute,Oslo (PRIO)
www.prio.no
Nobels fredspris 1985-2005:
Från IPPNW till IAEA.
Det är 20 år sedan vi fick Nobelpriset!
2005International Atomic Energy
Agency, Mohamed ElBaradei
2004Wangari Maathai
2003Shirin Ebadi
2002Jimmy Carter
2001United Nations, Kofi Annan
2000Kim Dae-jung
1999Médecins Sans Frontières
1998John Hume, David Trimble
1997International Campaign to Ban
Landmines, Jody Williams
1996Carlos Filipe Ximenes Belo,
José Ramos-Horta
1995Joseph Rotblat, Pugwash
Conferences on Science and
World Affairs
1994Yasser Arafat, Shimon Peres
Yitzhak Rabin
1993Nelson Mandela, F.W. de Klerk
1992Rigoberta Menchú Tum
1991Aung San Suu Kyi
1990Mikhail Gorbachev
1989The 14th Dalai Lama
1988United Nations Peacekeeping
Forces
1987Oscar Arias Sánchez
1986Elie Wiesel
1985International Physicians for
the Prevention of Nuclear War
Nobelstiftelsen
www.nobelprize.org
Human Security Report
“The first Human Security Report pre-
sents a comprehensive and evidence-
based portrait of global security.” Så
stolt presenteras Human Security
Report och som medicinare konstate-
rar jag att vi inte längre är ensamma
om att vara evidensbaserade. Rap-
porten ges ut av Human Security
Centreoch Oxford University Press
och finansieras bl.a. av SIDA.
Följande är myter enligt
Human Security Report
•
Antalet krig ökar och blir allt
dödligare.
•
Folkmorden ökar i antal.
•
Terrorism är det största hotet mot
säkerheten
•
90% av dem som dödas i krig är
civila.
•
80% av flyktingarna är kvinnor och
barn.
Följande är rätt enligt
rapporten
•
Antalet väpnade konflikter i
världen har minskat med 40%
sedan början av 1990-talet.
•
Folkmord och politiska mord
minskade med 80% mellan
1988 (toppår) och 2001.
•
Militärutgifterna och vapenhandeln
i världen minskade kraftigt under
1990-talet.
•
Antalet flyktingar minskade med
ca 45% mellan 1992 och 2003.
•
Medeltalet dödade i strid har
minskat kraftigt sedan 1950-talet.
•
År 1963 ägde 25 militärkupper
eller försök till militärkupper rum.
År 2004 var antalet 10 och alla
misslyckades.
www.humansecuritycentre.org
Abolition 2000
Att avskaffa kärnvapnen är det vikti-
gaste målet för IPPNW och SLMK.
Glöm därför inte kampanjen Abolition
2000som har som mål en jord helt
befriad från kärnvapen. I februari
meddelade Kanadas premiärminister
Paul Martin president Bush att Canada
drar sig ur samarbetet om försvar mot
missiler. I mars beslutade EU-parla-
mentet – med två kärnvapenmakter
bland medlemmarna – att alla EU-län-
der fullt ut skall följa icke-spridnings-
avtalets (NPT) bestämmelser om
kärnvapenländernas successiva av-
veckling av kärnvapen. Året började
alltså bra, men sedan blev ändå NPT-
revisionen ett fiasko.
Vital Signswww.ippnw.org
NPT
Vad kan man lära av årets misslycka-
de förhandlingar om icke-spridnings-
avtalet (non-proliferation treaty,
NPT)? NPT trädde i kraft år 1970 och
ska omförhandlas vart 5:e år så i våras
var det dags igen.
Att procedurfrågor bör klaras av i för-
väg, så allt är förberett för seriösa för-
handlingar.
Att engagera föreningar (non-govern-
mental organizations, NGOs) som
Mayors for Peace. Borgmästarna från
Nagasaki och Hiroshima gjorde i år ett
starkt intryck när de talade om att
världen kan bli fri från kärnvapen till
år 2020.
Att EU-länderna bör, ekonomiskt och
diplomatiskt, pressa kärnvapenländer-
na till att nedrusta sina kärnvapen och
sluta utveckla nya.
Nick Wilson et al.
Medicine, Conflict and Survival
2005;21(4):274-282.
Daniel Ellsberg
Kommer någon ihåg Daniel Ellsberg?
Jag gör det. Jag är tillräckligt gammal
för att minnas när han för 34 år sedan
avslöjade Pentagonpapperen, de hem-
liga planerna på att utvidga
Vietnamkriget. Nu har han deltagit i
IPPNW:s 25 årsjubileum och hållit ett
omskakande tal om kärnvapenrust-
ningarna och om vissa strategers pla-
ner på att verkligen använda kärnvap-
nen! Den amerikanske vicepresiden-
ten Dick Cheney påstås ha planer på
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
21
att använda taktiska kärnvapen, bun-
ker busters,mot Iran.
Läs om talet på IPPNW:s hemsida!
www.ippnw.org
Black Dawn Nuclear
Terrorism Study
På IPPNW:s hemsida kan du också
läsa en presentation av nukleär terro-
rism av Gunnar Westberg. Ett scenario
som studerats, och som tidigare refe-
rerats i LMK, går ut på att en pickup
kör fram till NATO-högkvarteret i
Bryssel med en 10 kilotons atombomb
som får explodera. Majoriteten av
människorna inom ett flera kvadratki-
lometer stort område kommer att
dödas.
www.ippnw.org
Hans Bethe (1906-2005),
chef för Manhattan-projektets
teoretiska fysiker
“I call on all scientists in all countries
to cease, and desist from, work creat-
ing, developing, improving and manu-
facturing further nuclear weapons;
and, for that matter, other weapons of
potential mass destruction such as
chemical and biological weapons.”
Från ett öppet brev av
Hans Bethe 1995.
Doctor Atomic
”Doctor Atomic” är namnet på en
opera med premiär på San Francisco-
operan i höst och som ska sättas upp
på Met i New York City så småning-
om. Den handlar om Robert
Oppenheimer och hans medarbetare
de sista veckorna före den första
atombombens explosion i New
Mexico den 16 juli 1945. Operan bör-
jar med en text som hämtats från
Edward Teller’s memoarer: ”Låt mig
först och främst säga att jag inte har
något hopp om att rädda mitt samvete.
De saker som vi arbetar med är så för-
färliga att inga protester eller fifflande
med politik kan rädda våra själar.”
Alex Ross, The New Yorker,
Oct 3, 2005, pp.60-71.
Trident
Storbritannien står inför ett beslut om
att ersätta det ubåtsbaserade kärnva-
pensystemet Trident med dyra kärnva-
penbärande missiler. SLMK:s brittis-
ka systerorganisation MEDACT sade
sig den 25 oktober befara att regering-
en redan beslutat om nya kärnvapen.
MEDACT och flera andra organisatio-
ner skrev till regeringen och viktiga
parlamentsledamöter och vädjade om
besinning och stopp på kärnvapenrust-
ningarna.
MEDACTwww.medact.org
Frågan var viktig: Hur kan vi få män-
niskor i USA aktiva för kärn-
vapennedrustning? Och svaret var
nästan genialiskt i sin enkelhet: Låt
dom få köpa delar av kärnvapen, mis-
siler och atomubåtar i form av arm-
band och använd pengarna för att
nedrusta flera kärnvapen!Pop-
musiker, den kanske starkaste opin-
ionskapande gruppen när det gäller
unga människor, skulle göra reklam
för armbanden och för kärn-
vapennedrustningen.
Men själva företaget med den kon-
trollerade skrotningen av ryska mis-
siler och bomber, tillverkningen av
armbanden, kontrollen av materialet,
kontrollen av ekonomin, de politiska
riskerna, det blev för stort. Vi hade
inte resurser för detta. Vi fick också
veta att ett tidigare försök att göra
mynt eller medaljer av kärnvapenmis-
siler hade misslyckats, av tekniska
och ekonomiska skäl. Det var också
mycket svårt för oss att samarbeta i de
två så skilda kulturerna, fredsorgani-
sationenIPPNW och popmusik-
sponsorerna.
En bit kom vi: En kort film har gjorts
om de japanska buddistiska munkar
som förde flamman från Hiroshima
och Nagasaki och som släckte den i
Alamogordo, den plats där den första
atombomben sprängdes.
Jag vet inte om det räcker för att säga
att vi nådde skogsbrynet när vi siktade
mot stjärnorna? Knappast. Vi har dock
fått löfte om en del pengar från Japan,
och kanske kan vi då göra mer av
filmidén, kanske också något med
några popmusiker. Vilket kanske
innebär att vi kravlar fram till de förs-
ta träden.
Och man vet inte, kanske någon annat
tar upp idén och genomför den på ett
bättre sätt?
Gunnar Westberg
Att smida kärnvapen
till armband
blev för svårt . . .
22
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling af års-
kontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside:www.dlmk.dk
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40,
8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42,
2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3,
2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
International councillor:
Lars Folmer Hansen
Dalmosevej 23
2400 København NV
Tlf. 33 15 82 99
E-mail: folmer@dadlnet.dk
DLMKs
Bestyrelse
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:103
23
SLMKs STYRELSE
2005 – 2006
Ordförande:Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf:Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare:Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
IPPNWGunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
President413 19 Göteborg, tel 031-82 63 92 (b),
el. 031-82 86 92 (b), 031-342 25 16 (a),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Geijersgatan 20C, 652 18 Karlstad,
tel 054-10 12 02, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Jann Storsaeter, Vanadisvägen 42, 2 tr, 113 31 Stockholm
tel 08-33 21 86, mobiltel 070-861 34 36
e-post: jann.storsaeter@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr, 217 54 Malmö,
mobiltel 0739-08 85 29, e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96 (stud repr)
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Anna Jones, Daljunkaregatan 12, 791 37 Falun,
tel 023-180 90, e-post: anna.jones@slmk.org
Jan Larsson(Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell(IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor Suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedning:
Carin Odhner(sammankallande)
Sturevägen 30, 182 74 Stocksund,
tel, 08-755 50 29, e-post: carin.odhner@slmk.org
Anna Sjögren, Södra Sanna 526, 655 91 Karlstad
tel 054-250 35 99, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Thomas Silfverberg, Gustafsvägen 4, 169 58 Solna,
tel, 08-27 86 11, e-post: thomas.silfverberg@slmk.org
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
Europe is currently one of the most heavily nuclearised continents on the planet.
Four nuclear weapon states base nuclear weapons in Europe (US, UK, France,
Russia). There are also a number of non nuclear weapon states that host US
nuclear weapons under NATO nuclear sharing agreements.
There are currently 6 "Nuclear Weapon Free Zones" in the world, 5 of which
cover continents in the Southern Hemisphere. We must work to ensure that such
a Nuclear Weapon free zone becomes a reality in Europe as well.
Abolition 2000 Europe, 16th Nov 2005
www.abolition2000europe.org
Nuclear Weapons in Europe
Europe is currently one of the most heavily nuclearised continents on the planet.
Four nuclear weapon states base nuclear weapons in Europe (US, UK, France,
Russia). There are also a number of non nuclear weapon states that host US
nuclear weapons under NATO nuclear sharing agreements.
There are currently 6 "Nuclear Weapon Free Zones" in the world, 5 of which
cover continents in the Southern Hemisphere. We must work to ensure that such
a Nuclear Weapon free zone becomes a reality in Europe as well.
Abolition 2000 Europe, 16th Nov 2005
www.abolition2000europe.org
Nuclear Weapons in Europe
B
