Text från PDF
Informationsblad – Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) – Danske læger mod kernevåben (DLMK)
Newsletter – The Swedish and Danish Sections of IPPNW,
International Physicians for the Prevention of Nuclear War
Läkare mot kärnvapen
Læger mod
kernevåben
Nr 102 OKTOBER 2005
Elden från Hiroshima
återförd och släckt
Gripande ceremoni i New Mexico
på Nagasakidagen den 9 augusti.
Läs på mittuppslaget!
2 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
Författaranvisningar
Redaktionen välkomnar manuskript
som behandlar SLMKs/DLMKs ar-
betsområde. Skriv med dubbelt rad-
avstånd, max fem A4-sidor. Bidragen
tas dock helst emot via e-post, som
bifogat Word-dokument. Det går även
bra att skicka texten på diskett/cd. Bi-
foga gärna foton, allrahelst digitala
bilder med hög upplösning. Pappers-
kopior går också bra. Fäst inga gem
på fotona och skriv inget på dem, ej
heller på baksidan – sätt istället en
nummeretikett på baksidan och bifoga
bildtext separat. Skicka gärna med ett
foto av författaren/författarna. Redak-
tionen förbehåller sig rätten att redi-
gera och korta bidragen. Tiden från
manusstopp till postdistribution har
kortats till en månad för att tidningens
innehåll ska bli färskare. Detta kräver
att tidpunkten för manusstopp iakt-
tas strikt.
DLMK/SLMK –
presentation
Läkare mot kärnvapen är en kvar-
talstidskrift som ges ut av föreningen
Svenska läkare mot kärnvapen
(SLMK) och Danske læger mod
kernevåben (DLMK). SLMK har
ca 5 000 läkare, medicinstudenter
och stödpersoner som medlemmar;
DLMKs medlemsantal är ca 350. För-
eningarna är de svenska och danska
grenarna av International Physicians
for the Prevention of Nuclear War
(IPPNW) med ca 150 000 läkare i ca
50 länder som medlemmar. SLMK,
DLMK och IPPNW är politiskt och
religiöst obundna organisationer med
målet att avskaffa kärnvapnen genom
att sprida saklig information om kärn-
vapnens medicinska effekter. IPPNW
har huvudkontor i Boston och leds av
två ordföranden (”co-presidents”).
SLMK
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Informationsblad nr 102, oktober 2005
ISSN: 1400-2256 Upplaga: ca 6 000 ex
Ansvarig utgivare: Red för detta nr: Tryckeri: Grafisk red. & formgivn:
Jan Larsson Jan Larsson och Perstorps Tryckeri AB Anita Lorin
Linnégatan 2 G Ulf König Perstorp Evastigen 17
753 32 UPPSALA 590 71 LJUNGSBRO
Tel 018-14 62 12 Tel + fax: 013-651 81
E-post: jan.larsson@slmk.org E-post: anita.lorin@slmk.org
Manusstopp för nästa nr (103): 10 november, 2005
Manus till nästa nr skickas till: Jan Larsson (adress ovan)
Prenumerationsärenden handläggs av kansliet i Perstorp, adr se sid 3. Tryckt på miljögodkänt papper.
Utgivningsplan
Nr Manusstopp Distribution
103 10/11 -05 december
104 1/2-06 mars
105 1/5 -06 juni
106 1/9 -06 oktober
Summary in English
Omslaget
”Trinity site, where the world’s first
nuclear device was exploded July 16
1945” står det på monumentet. Fram-
för stenen har munkarna placerat sina
kuddar och facklor som tänds med el-
den från Hiroshima och som kommer
att släckas sedan de antänt den sista
elden.
GW
Foto: Cindy McClure
therefore believe it should be of great
interest to our readers to share the ex-
periences of SLMK members Gunnar
Westberg and Hans Levander from
a visit to North Korea. Among the
people they met with were North Kor-
ean physicians; we hope these first
contacts will develop further.
A matter of utmost importance in East
Asia is the relation between Korea and
Japan. We are therefore proud to pre-
sent in this number a very informative
article by associate professor Marie
This summer, sixty years after the
atomic bombs of Hiroshima and
Nagasaki, Buddhist monks brought
the fire of Hiroshima from Japan to the
USA. It was carried to the place where
it originated from, the atomic test site
in Alamogordo, New Mexico. The
centre spread shows photos from the
ceremony on August 9, and you can
read a short report by one of the parti-
cipants, IPPNW co-president Gunnar
Westberg.
North Korea with its alleged nuclear
ambitions is topical these days. We
Söderberg from Stockholm, researcher
on Japanese – Korean relations.
As has often been the case, also in this
number of our newsletter the students
give us hope for the future. Read about
a group of Scandinavian students, tra-
velling in India and Pakistan, meeting
with local student groups to discuss
the dangers of India and Pakistani nu-
clear capacity. Finally, read the leading
article on the dream of a nuclear wea-
pons free world, written by medical
student Martina Grosch.
ULF KÖNIG, JAN LARSSON
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 3
INNEHÅLL NR 102
AKTUELLA
SLMK-ADRESSER M M
SLMKs ordförande
Frida Sundberg
Norra Ågatan 5B
416 49 Göteborg
Tel 031-700 88 08
E-post:
frida.sundberg@slmk.org
Kanslichef
Klas Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 Perstorp
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
Mobiltel: 070-520 83 58
E-post:
klas.lundius@slmk.org
Medlemsreg o bokföring
Margareta Gustafsson
Tel: 0435-351 58
Fax: 0435-353 27
E-post:
margareta.gustafsson@slmk.org
Kansli för
Stockholmsregionen
Annika Rådberg
Svenska Läkarförbundet
(Villagatan 5), Box 5610
114 86 Stockholm
Tel: 08-790 33 05
E-post: annika.radberg@slf.se
Läkarfonden för
Förebyggande av
Kärnvapenkrig
Postgiro: 90 10 90 – 1
Bankgiro: 901 – 0901
Medlemsavgift 2005:
275 kr resp 100 kr (stud),
sätts in på pg 90 10 90 – 1
eler bg 901 – 0901
Prenumeration på ”Läkare
mot kärnvapen” ingår.
SLMKs hemsida:
www.slmk.org
IPPNW:s hemsida:
www.ippnw.org
* * *
Landsnummer – telefon:
Sverige: 0046 -
Danmark: 0045 -
AKTUELLA
DLMK-ADRESSER:
Se sid 26.
Hösten är rätta tiden 4
Ledarsida – Martina Grosch
HIROSHIMADAGEN
Hiroshimabombningen mindet 5
Referat af symposium om Atomvåben i anledning af 60-års
dagen for Hiroshima- og Nagasaki-bomberne
Glädjeämnen och besvikelser i fredsarbetet 6
Ulf Lundquist, Jurister mot Kärnvapen, har här sammanfattat
Maj Britt Theorins tal på Hiroshimadagen i Göteborg
Regionalt IPPNW-möte i Hiroshima 8
I detta det 5:e regionala nordostasiatiska IPPNW-mötet
deltog Hans Levander och Gunnar Westberg
Minnesgudstjänst i Värmdö kyrka 10
Maria Backlund berättar om den stämningsrika
minnesstunden
SLMK och IPPNW i Pyongyang, Nordkorea 11
Hans Levander skriver om denna mycket viktiga och minnes-
värda resa som han och Gunnar Westberg gjorde i augusti
To the Secretary of State, Dr Condoleezza Rice 13
Ett brev till USA:s utrikesminister från IPPNW, genom
Gunnar Westberg, med vädjan om fortsatt hjälp till Nordkorea
MITTUPPSLAGET 14
Elden från Hiroshima återförd och släckt ...
Stämningsfulla bilder av Cindy McClure och Gunnar
Westbergs ord om den högtidliga minnesceremonin
i New Mexico på Nagasakidagen den 9 augusti
Kom ihåg att vara mänsklig så kan du 16
glömma allt annat
Joseph Rotblat avled nyligen. Claes Andreasson har
samlat intryck om honom och Pugwashrörelsen
Indien + Pakistan + NWIP = Sant 18
Tre entusiastiska studenter var med i en delegation i NWIP-
projektet för möten med medicine studeranden från flera
asiatiska länder
Nordkorea och Japan: Kärnvapenhot 20
Marie Söderberg ger en sakkunnig överblick över relationerna
mellan Japan och Nordkorea sedan första halvan av 1900-talet.
Internationell utblick 22
Redaktör Inge Axelsson
Kallelse till SLMK:s årsmöte 2005 i Stockholm 23
SLMK uppvaktar amerikanska ambassaden 24
Thomas Silfverberg om uppvaktningen som gjordes
tillsammans med Leonore Wide och Gösta Alfvén från SLMK
Formandsberetning for DLMK for 2004-05 24
DLMKs bestyrelse 26
Valberedningens förslag till SLMKs styrelse
2005–2006 27
BAKSIDAN
Lars Engstedt och svedjenävan
En fin berättelse om Lars Engstedts intresse för botanik, av
Diana Krumins Engstedt
4 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
Denna höst är den första för mig som
läkare. Så här på tröskeln till min lä-
karbana tänker jag naturligtvis mycket
på vad jag skulle vilja att den innehöll
och vilka som är mina mål. Min första
tanke är att jag aldrig får glömma bort
de drömmar jag en gång hade om vad
läkarrollen innebar och min andra tan-
ke är att det är vägen som är målet. Att
vara läkare innebär för mig inte bara
att kunna ställa rätt diagnoser, att kan-
ske kunna ge en behandling som hjäl-
per, att trösta människor utan också att
bry sig om hur det står till i världen,
vart den är på väg och våga visa vad
man tycker och höja sin röst när det
behövs.
Att jag vill ha en värld utan kärnva-
pen är självklart för mig och därför
engagerar jag mig i SLMK. Under
mitt sista studieår reste jag med Nu-
clear Weapons Inheritance Project till
flera av kärnvapenländerna och talade
med läkare och studenter. Året har
inneburit både stunder då jag känt att
vi är på väg att lyckas (just nu!) och
att en värld utan kärnvapen kommer
bli verklig (någon gång snart!). Men
det har också funnits stunder av ned-
slagenhet – då jag haft känslan att jag,
vi, är för långt borta från dem som har
makten att ta besluten som skulle leda
till total nedrustning.
Från mina möten med läkarstudenter
– från USA till Kina, från Ryssland till
Indien och Pakistan – kan jag vittna om
att drömmen – en kärnvapenfri värld
– finns hos dem alla. Hos studenterna
finns en vilja att engagera sig i dessa
frågor men en svårighet att förvandla
denna vilja till handling. Ofta vet de
inte att det finns läkare världen över
som engagerar sig för denna sakfråga,
ofta saknas det uppmuntran från äldre
kollegor. I SLMK och i den interna-
tionella moderorganisationen IPPNW
finns verktygen för att kunna kanalise-
ra denna vilja. Vi arbetar på att allt fler
länder ska ha medlemmar i IPPNW så
att vårt nätverk ska bli starkare. Inom
IPPNW har det under det gånga året
märkts tydligt att det på nytt finns ett
växande engagemang bland studenter.
Nuclear Weapons Inheritance Project
som från början var ett SLMK-initia-
tiv har pågått i några år nu. Projektet
för dialoger med studenter i kärnva-
penländerna och försöker få dem att
engagera sig för nedrustning. Denna
sommar återvände NWIP till Indien
och Pakistan, en region där kärnvapen-
problematiken är väldigt aktuell och
både läkare och studenter har åsikter
och funderingar.
Under året har det fötts två nya projekt
ur studentinitiativ – Target X och Sha-
dow. Target X går ut på att man i städer
som är potentiella mål för kärnvapen
(vilket många fler städer än man tror är)
gör ett stort rött kryss på marken och
informerar förbipasserande människor
om dess innebörd. Shadow bygger på
samma princip men man ritar istället
en skugga för att symbolisera en män-
niska som gick bort i Hiroshima.
Syftet med många av våra projekt är att
nå ut till vanliga människor. Det mest
effektiva sättet att nå ut till så många
som möjligt är genom media vilket är
en sak som SLMK jobbar på och som
vi satsar lite extra på under det kom-
mande året.
Hösten är här. Och med den alltid
känslan att det är dags för nya tag. En
tid att påminna sig själv om sina dröm-
mar och våga tro på dem igen. Jag kan
berätta för er att det finns en dröm om
nedrustning hos läkarstudenter värl-
den över. Det finns en stark vilja och
en spirande aktivitet i arbetet för en
kärnvapenfri värld. SLMK som är en
etablerad organisation måste hitta vä-
gar att fånga upp denna vilja. Vi unga
behöver ett samarbete med er som ar-
betat mot kärnvapen ett tag – för att
inspirera och lära av varandra.
Hösten är rätta tiden att våga tro på
sina drömmar igen och mobilisera
krafterna!
MARTINA GROSCH
martina.grosch@slmk.org
Ledare
Hösten är rätta tiden
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 5
Referat af symposium om
Atomvåben i anledning af
60-års dagen for Hiroshima-
og Nagasaki-bomberne
afholdt 6. august 2005 på
Christianshavns Gymna-
sium, København.
Det velbesøgte mødet var arrangeret
af den Danske Pugwash-gruppe, Den
Japanske Ambassade i Kbh., Det In-
ternat. Netværk af Ingeniører og Viden-
skabsfolk for Global Ansvarlighed,
Det Danske Fredsakademi, DLMK og
flere andre (små) fredsgrupper.
Første foredragsholder var prof. Eric
Markussen, fra Dansk Institut for In-
ternationale Studier. Selv om han har
et dansk klingende navn, er han født
og opvokset i USA. Markussen gen-
nemgik de allieredes bombninger un-
der 2. verdenskrig. Hvor amerikanerne
var mest stemt for selektiv bombning
af tyske militær-installationer gik
englænderne tidligt ind for strategisk
bombning, dvs. bombning af befolk-
ningstætte områder (byer). Det første
eksempel herpå var bombningen af
Hamburg i 1943, hvor brandbomber
udløste en veritabel ildstorm.
Krigen i Stillehavsområdet mod japa-
nerne havde tydelige racistiske under-
toner. De japanske byer bestod hoved-
sageligt af træhuse, hvilket gjorde
dem sårbare for brand. Dette udnyt-
tede amerikanerne ved at bruge brand-
bomber, der anrettede store skader på
mange japanske byer. Visse byer blev
skånet, f.eks. Kyoto, fordi krigsmi-
nister Stimson som ung havde besøgt
byen og var betaget af de kulturelle
værdier.
Om atombombningen af Hiroshima
nævnte Markussen, at selvom byen
havde en kaserne og derfor blev beteg-
Hiroshima-bombningen
mindet
net som en ”militærbase”, var 90% af
ofrene børn, kvinder, gamle og handi-
cappede.
Herefter gennemgik han den amerikan-
ske atomvåben-planlægning i 1950’-
og 60’erne. Som bekendt var den ab-
surd på mange måder, alene antallet af
russiske byer, der skulle bombes, blev
sat til 180. Mange af os kan nævne må-
ske 10 russiske byer, kendere af Øst-
europa og Rusland måske 20, men 180
byer er tankevækkende! Dvs. at også
ganske små bysamfund var tiltænkt en
amerikansk atombombe, vel og mærke
mange gange kraftigere end bomberne
over Hiroshima og Nagasaki.
Om den aktuelle situation for atomvå-
ben sagde Markussen, at de gode nyhe-
der er, at 1) våbenkapløbet er afløst af
samarbejde mellem USA og Rusland
og 2) der er aftalt betydelige reduktio-
ner i antallet af atomvåben. De dårlige
nyheder er, at 1) atomklubben består
og er blevet udvidet igennem årene, 2)
der sker udvikling af nye kernevåben,
specielt mindre til underjordisk bomb-
ning af kommandocentraler m.v. og 3)
ved NPT Review-konferencen i 2005
kunne man ikke enes om nogen slut-
resolution.
Næste foredragsholder var assiste-
rende prof. Jonas Christoffersen fra
Kbh.’s Universitet Juridiske Fakultet,
Institut for Menneskerettigheder. Han
gennemgik detaljeret domsafsigelsen
fra Den Internationale Domstol i Haag
fra 1996 om legaliteten af atomvåben
eller truslen om at bruge dem. I dom-
mens præmisser siges det bl.a., at en
stat altid er forpligtiget til at anvende
passende våben i en konflikt og at res-
pektere humanitære love, bl.a. at der
Fra ve. ses: Jan Øberg, Sven Bjørnholm, Bent Sørensen, Ruth Gunnarsen og
John Avery.
HIROSHIMA
6 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
Øberg gik herefter over til at tale om
Danmarks rolle i NATO’s atomare
strategier. For nøjagtigt 1 år siden, den
6. august 2004 underskrev Grønland,
DK og USA en aftale om opgradering
af Thule radaren, så den kan bruges i
amerikanernes missilforsvar (Missile
Defence). Han kunne udmærket forstå,
hvorfor Grønlands Josef Motzfeldt
skrev under (arbejdspladser til grøn-
lændere og indtægter til hjemmestyret,
samt ikke mindst symbolværdien i at
sidde med ved bordet, når Grønlands
forhold til andre stater er til forhand-
ling). Derimod synes han, at udenrigs-
minister Per Stig Møller og den danske
regering ”forråede” den danske befolk-
ning til fordel for loyalitet overfor den
amerikanske regering. Missilskjoldet
er nemlig ekstremt farlig, fordi det
uvægerligt vil føre til oprustning i an-
dre lande, f.eks. Kina, som vil føle sig
truet af USA’s enorme atomare slag-
kraft. Spredningen af atomvåben vil
fortsætte, så længe kernevåbenstaterne
opretholder deres våben.
Der er i høj grad brug for alternativ
fredstænkning – med uddannelse af
befolkningerne og, ikke mindst, me-
dierne.
Herefter fortalte prof. emeritus Sven
Bjørnholm, Niels Bohr Instituttet, om
Niels Bohrs indsats efter 2. verdens-
krig hvor han prøvede at forhindre det
atomare kapløb, en indsats, der som
bekendt ikke lykkedes.
Endelig talte prof. Bent Sørensen,
RUC om atomvåben og terrorisme og
John Avery fra Pugwash talte om hvor-
dan en fredskultur kan og bør opbyg-
ges og afløse militær konfliktløsning.
Han nævnte, at det er lykkedes at få et
kursus i videnskabsetik for studerende
på ingeniør-uddannelserne.
Eftermiddagen blev afsluttet med
fremvisning af en nyere japansk film
om Hiroshima efter bomben og med
klip fra de tilbagevendende minde-
arrangementer i Hiroshima.
Om aftenen fandt selve mindehøjtide-
ligheden sted. Her var der indlæg fra
den japanske ambassadør i Danmark,
Mr. Gotaro Ogawa. Han talte mest om
Japans indsats for freden rundt om-
kring i verden. Han nævnte også, at det
som noget usædvanligt er skrevet ind
i grundloven, at der aldrig må befinde
sig atomvåben på japansk territorium.
Endelig håber Japan at blive et perma-
nent medlem af FN’s Sikkerhedsråd.
Derefter var der indlæg ved mig og
musikalske/poetiske indlæg ved Per
Warming og Erik Stinus fra Kunstnere
for Fred. Afslutningsvis hørte vi en
stærk tale, som Joseph Rotblat havde
skrevet til de officielle delegater ved
NPT-Review konferencen i New York
i maj i år.
Referat ved Povl Revsbech
HIROSHIMA
skal skelnes mellem militære og civile
mål. Atomvåben kommer generelt ikke
på tale at anvende på grund af deres
karakter (masseødelæggelsesvåben).
Dog kunne dommerne ikke blive enige
om at afvise brugen af atomvåben un-
der alle omstændigheder. Der blev så-
ledes taget forbehold for den situation,
hvor en stats overlevelse er på spil.
Herefter var der indlæg ved Jan Øberg,
fredsforsker og direktør for Transna-
tional Foundation for Peace and Fu-
ture Research. Øberg startede med at
sige, at han var flov over at være dans-
ker, fordi vi for første gang siden 2.
verdenskrig var i krig (i Irak, som del
af en besættelsesmagt). Han var også
flov eller snarere vred, fordi NATO,
som DK er medlem af, er baseret på
kernevåben og forbeholder sig ret til
at bruge dem uden selv at være ble-
vet angrebet med dem (”first strike”).
Han synes, at højtidligholdelse af Hi-
roshima-bomben er problematisk, idet
der ofte ikke er focus på den aktuelle
atomvåben-situation, og fordi aktivi-
teterne slutter senest 9. august, hvor-
efter der stort set ingen protester eller
debat lyder vedr. atomvåben før næste
6. august. Om Japan nævnte han, at
landet nu bruger mere end 1% af sit
bruttonationalprodukt på militæret, og
da BNP’et er gigantisk, gør det Japan
til noget, der ligner den 3. største mi-
litærmagt i verden.
E
n varm och solig augustimor-
gon för 60 år sedan gick bar-
nen i det vackra Hiroshima till
skolan som vanligt. Flyglarm hade gått
men faran över hade blåsts. Så började
Maj Britt sin skildring av katastro-
fen, sedd av en 12-årig skolpojke som
slapp undan med livet i behåll på ett
mirakulöst sätt. ”Jag blev nyfiken när
ett ensamt plan flög in över staden och
gick till fönstret för att titta. Det rädda-
de mitt liv. Jag såg ett enormt vitt sken,
sedan blev allt svart. När jag vaknade
fanns skolan inte kvar. Mina skolkam-
rater var döda. Jag klarade mig från att
krossas av huset genom att jag stod vid
fönstret. Jag blev blind för ett tag och
fördes bort från staden där min mor
hittade mig.”
Glädjeämnen
och besvikelser
i fredsarbetet
Sammanfattning av Maj Britt Theorins
tal på Hiroshimadagen i Göteborg
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 7
Foto:
U LUNDIN
HIROSHIMA
Maj Britt gick in på de glädjeämnen
och besvikelser som finns för vänner
av en fredlig och kärnvapenfri värld.
Ett stort glädjeämne var Canberra-
kommissionens detaljprogram för en
omedelbar minskning av riskerna för
kärnvapenkrig av misstag och på sikt
för avskaffande av kärnvapen. I denna
kommission, som Theorin deltog i och
som tillkom under medverkan av bl.a.
den dåvarande australiska regeringen,
finns inflytelserika personer från USA,
Frankrike och andra kärnvapenländer.
Kommissionens program nådde så
småningom fram till FN:s generalför-
samling och fick där ett blandat mot-
tagande. Det för en fredsvän positiva
var att kärnvapenmakterna inte röstade
mot utan lade ner sina röster.
Till glädjeämnena hörde också Haag-
domstolens besked till FN:s general-
församling om att användning eller
hot om användning av kärnvapen inte
överensstämde med internationell rätt
och följaktligen var olagligt. Ett annat
av glädjeämnena var att det 13-punkts-
program om total avveckling av kärn-
vapen som Canberrakommissionen
hade lagt fram blev antaget av den
mellanstatliga konferens som hölls år
2000 om icke-spridningsavtalet. Kärn-
vapenmakterna ställde sig bakom detta
beslut, som tyvärr inte kom att inne-
hålla någon tidsplan för genomföran-
det. En tidsplan skall dock fastläggas
vid en icke-spridningskonferens som
hålls år 2010.
Till besvikelserna hörde antikärnva-
penrörelsens svårigheter att på allvar
vinna gehör hos etablissemanget i
stormakterna. Det finns fortfarande
tusentals kärnvapen färdiga att ome-
delbart avfyras mot människor i både
öst och väst. Några av de senaste kärn-
vapenkonstruktionerna är så kompakta
att de kan rymmas i en vanlig resväs-
ka. Världens lager av kärnvapen har
Maj Britt Theorin.
För att hedra offren för atombom-
berna i Hiroshima och Nagasaki
samlades man i Göteborg dels mitt
på dagen i Allégården, dels på kväl-
len i fredslunden i Vasaparken.
Arrangörer var bl.a. Yrkesgrupper
mot Kärnvapen och för Fred samt
Internationella Kvinnoförbundet för
Fred och Frihet. Talare vid båda till-
fällena var vår internationellt kända
fredskämpe Maj Britt Theorin. Hen-
nes självupplevda berättelse om de
senaste decenniernas fredsarbete var
mycket engagerad och fängslande
och talet utmynnade i en uppmaning
till oss alla att försöka påverka på de
sätt vi kan. Ett bra sätt är att skriva
till våra folkvalda politiker och stäl-
la konkreta frågor om vad de gör för
att skapa en fredlig värld. Ett annat
är att tala med alla vi känner, barn,
barnbarn och bekanta om dessa vik-
tiga frågor. Tillsammans är vi inte
maktlösa!
Manifestation i Göteborg
på Hiroshimadagen år 2005
nu 700 gånger större sprängkraft än
kraften i alla de bomber som användes
under 1900-talets krig och som dödade
44 miljoner människor. Den samman-
lagda kostnaden för tillverkning och
hantering anses nu vara uppe i osanno-
lika 8 triljoner dollar (12 nollor). Till
detta kommer betydande kostnader
för nedskrotning och avfallshantering.
Dåligt använda pengar!
Maj Britt har aldrig väjt för att ta upp
frågan om en kärnvapenfri värld när
hon mött världens ledare. Presidenten
Clinton fick ett tillfälle att bli fredshis-
torisk. Maj Britt hade en brevväxling
med honom med anledning av Canber-
ra-kommissionens rapport. Kommuni-
kationen fungerade fastän Maj Britt
begick ett enligt det internationella ut-
rikesprotokollet fruktansvärt fel. Hon
kallade presidenten för Bill i stället för
William Jefferson. Presidenten brydde
sig inte om det men han gjorde tyvärr
inget åt rapporten. Tala om att missa
tillfällen!
Maj Britt är optimistisk på sin väg mot
en kärnvapenfri värld. Hon tror själv
att målet i stort sett kommer vara nått
om ungefär 15 år men det kräver att
supportrarna fortsätter sitt flitiga ar-
bete, var och en efter sina förutsätt-
ningar.
Referat: Ulf Lundquist
Jurister Mot Kärnvapen
8 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
HIROSHIMA
Konferensen
Vid öppningssessionen del-
tog bland annat Hiroshimas
borgmästare Tada toshi Aki-
ba som uttalade sin respekt
för IPPNW och som sedan
sammanfattade en Emer-
gency Campaign to Ban
Nuclear Weapons. Denna
kampanj som påbörjades
för två år sedan siktar på att
engagera kvalifi cerade or-
ganisationer för att ta fram
en specifi k plan till år 2010
med sikte på kärnvapens
avskaffande till år 2020.
Borgmästare Akiba är den
drivande kraften bakom
nätverket Mayors for Peace,
som nu omfattar över 1 080
städer i mer än 100 länder.
Malmö och Stockholm är
de svenska städer som fi nns
med i detta nätverk, och
fl er är välkomna (kontakta
peace@city.hiroshima.jp).
Ron McCoy, en av de två
presidenterna inom IPPNW,
talade om IPPNW:s viktiga
arbete och att IPPNW till-
sammans med internatio-
nella juristorganisationen
IALANA (International
Association of Lawers
Against Nuclear Arms)
samt INESAP (Internatio-
nal Network of Engine-
ers and Scientists Against
Proliferation) har arbetat
fram ett tryckt dokument
till en konvention för kärn-
vapennedrustning. Denna
konvention kan komma att
ligga till grund för IPPNW:s
arbete mot kärnvapen under
de närmaste åren.
En delegation på tre per-
soner från den nystarta-
de IPPNW-föreningen i
Mongoliet berättade om
hur landet nu har förklarat
sig kärnvapenfritt och hur
förhandlingar med kring-
liggande kärnvapenländer
Ryssland och Kina påbörjats
för att uppnå säkerhetsga-
rantier. Mongoliets initiativ
är intressant och viktigt och
andra länder skulle kunna
följa efter och exempelvis
skapa en framtida kärnva-
penfri koreansk halvö.
De långsiktiga effekterna
av strålningen från Hiroshi-
ma- och Nagasakibomberna
uppdaterades av Kazuki Ko-
dama, seniorforskare inom
Radiation Effects Research
Foundation. Av Hiroshi-
mas befolkning på 360 000
innevånare dog 140 000
akut eller inom få månader
efter bomben den 6 au-
gusti, och 80 000 skadades
Regionalt IPPNW-möte
i Hiroshima
60 år efter atombomberna i Japan augusti
1945 arrangerades det 5:e regionala nord-
ostasiatiska IPPNW-mötet i Hiroshima.
Under två dagar i augusti samlades 250 de-
legater och åhörare från femton länder till
detta möte, förlagt till Hiroshima Internatio-
nal Conference Center i den fredspark som är
upptagen på UNESCOs världsarvslista. Från
SLMK deltog Gunnar Westberg i egenskap
av IPPNWs co-president och Hans Levander
som representant för SLMK.
Sadako-statyn. Flickan som utvecklade leukemi och som för-
gäves vek över 600 symboliska papperstranor.
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 9
HIROSHIMA
men överlevde. Motsvarande siffror
för Nagasaki med en befolkning på
250 000 innevånare var 70 000 akut
döda och 80 000 skadade. Av de totalt
160 000 skadade har 90 000 följts upp
medicinskt under flera år. Bland dessa
90 000 s.k. hibakusha har 10 000 ma-
ligniteter inträffat varav 500 beräknas
bero på den radioaktiva strålningen
från atombomberna. Av 300 leukemier
beräknas en tredjedel, d.v.s. omkring
100, vara orsakade av den radioaktiva
strålningen. Denna epidemiologiska
forskning är metodologiskt svår med
tanke på att många människor försvann
efter bombningarna. (Grundläggande
fakta kring dessa frågor finns rap-
porterade i WHOs rapport från 1987:
Effects of Nuclear War on Health and
Health Services, second edition.) Dr
Kodama underströk avslutningsvis att
kärnvapen måste avskaffas om man
skall uppnå en verklig primär preven-
tion mot denna typ av skador.
En av rådgivarna till den japanska
IPPNW-föreningen Mr Kumao Kane-
ko, president för Japan Council on
Energy and Security, beskrev dilem-
mat med Japans hotade energiförsörj-
ning, behovet av kärnkraft och Japans
nuvarande beroende av USAs kärn-
vapenparaply. ”Kan Japan i en fram-
tid tvingas att skaffa kärnvapen för
att trygga sin säkerhet under hot från
Kina, Ryssland och Nordkorea?” var
en fråga som Mr Kaneko förde fram.
Detta är en skrämmande tanke mot
bakgrund av den unika § 9 i den ja-
panska konstitutionen som föreskriver
begränsning i den japanska militär-
budgeten till max 1% av BNP.
En i politiskt avseende intressant ta-
lare var Kuniko Inoguchi, professor
i statskunksap, och tidigare japansk
chefsdelegat vid nedrustningsförhand-
lingarna i Genève. Kuniko Inoguchi,
som kan komma att få posten som
Japans utrikesminister (beroende på
utfallet i kommande val), diskuterade
betydelsen av olika kärnvapenavtal
med tyngdpunkt på avtalet om förbud
mot framställning av klyvbart materi-
al. Betydelsen av försoningsprocesser
och delaktighet i nedrustningsarbetet
underströks. Inoguchi påstod att Japan
var offer för politik och konflikter som
startat i Europa. Dock utan att närmare
konkretisera denna teori. Detta tema
med Japan som ett offer framskymtade
emellanåt under denna konferens, och
måste föranleda en fördjupad diskus-
sion inom IPPNW.
Studenternas deltagande med pre-
sentation från flera kontinenter var
inspirerande. Rapporter från Nepal,
Australien, Nagasaki-Japan, Filippi-
nerna, Kina och Tyskland framfördes
med pedagogisk tydlighet. Studen-
terna från Hiroshima och Nagasaki
påpekade bland annat ett problem i
Japan, nämligen att medicinstudenter
utanför dessa städer inte vill engagera
sig i frågan om kärnvapens medicin-
ska effekter och IPPNW:s program.
Ett analogt problem tycks föreligga
inom programmet Mayors for Peace.
Gunnar Westberg, diskuterade erfa-
renheter från Skandinavien vad gäller
kärnvapen, till exempel betydelsen av
en stark folkopinion i Sverige under
1950-talet, och hur dessa erfarenheter
skulle kunna tillämpas inom den idag
komplicerade nordostasiatiska regio-
nen.
Den nuvarande presidenten för PSR i
USA, kardiologen John Pastore, avli-
vade fyra av myterna kring kärnvapen:
1. att de skulle skapa nationell säker-
het, 2. att de skulle kunna användas
i speciella situationer, 3. att de kan
skydda mot terrorism, samt 4. att de
medför status och prestige.
Inom temat Fredlig samexistens på
den koreanska halvön och i nordöstra
Asien berättade läkaren Alex Hu från
Kina om planer på en reaktivering av
den kinesiska IPPNW-föreningen. Till-
sammans med två medicinstudenter
diskuterades ett möjligt IPPNW-möte
i Kina till maj 2006, självklart öppet
för alla intresserade (se även artikeln
från Nordkorea!).
Avslutningsvis gav tre läkare, som
fanns i Hiroshimaområdet vid bomb-
explosionen över Hiroshima den 6 au-
gusti 1945 kl 08.15, stark vittnesbörd
om sina upplevelser. En av dem blev
allvarligt skadad, och två medverkade
som unga läkare i det akuta medicin-
ska arbetet.
Life-Linkprogrammet
i Hiroshima
Jag mötte representanter för Hiroshi-
mas undervisningsdepartement. Vi
hade talat om att en liten skoldelega-
tion, två elever och en lärare, skulle
delta i den kommande internationella
Life-Linkkonferensen i Alexandria i
november i år. De meddelade nu att
det inte kommer någon delegation
p.g.a. oron för terror. Jag mötte även
representanter för Hiroshima Peace
Foundation dit jag ställt frågan om hur
de engagerar sig för fredsundervisning
vid skolor. Jag fick information om att
man tagit på sig uppgiften att erbjuda
Dr Kenjiro Yokoro var med som ung läkare och obducerade döda efter
Hiroshimabombningen.
10 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
HIROSHIMA
ett undervisningspaket kring effekten
av bomberna i Hiroshima och Naga-
saki. Jag såg postermaterialet som
består av svartvita foton med såriga
människor mot bakgrund av destru-
erade städer. Jag fick ingen respons för
tanken att skolor i Hiroshima skulle
kunna spela en viktig roll för förtroen-
deskapande program med skolor i när-
liggande länder, eller inom det världs-
omspännande Life-Linkprogrammet.
Personliga reflektioner
Samarbetet och kommunikationen
mellan läkare i denna region är svåra.
Krig, övergrepp och ännu olösta kon-
flikter under tidigt 1900-tal lever starkt
kvar i minnen och överförs från gene-
ration till generation. Här tycks inte
finnas någon tradition av försonings-
processer. Den japanska IPPNW-för-
eningen är senior, och riskerar att i
sitt arbete fastna i att enbart beskriva
Hiroshima- och Nagasakibombernas
effekter. Något program för att ta ut-
åtriktat ansvar för möten och dialog
över nationella gränser tycks inte fin-
nas. Håller Japan på att fastna i en roll
som offer?
Inga läkare från vare sig Nord- el-
ler Sydkorea deltog, sannolikt p.g.a.
att det idag inte finns några verkliga
föreningar i dessa länder, men kanske
även som ett uttryck för samarbetssvå-
righeter?
Tack vare den relativt sett stora re-
presentation av IPPNW-läkare och
-studenter från länder utanför regio-
nen kunde vissa konkreta förslag och
planer utarbetas. Den aktiva kinesiska
delegationen var en inspiration.
Text & foto:
HANS LEVANDER
SLMK Uppsala
hans.levander@slmk.org
I
den vackra 1300-talskyrkan långt
ut på Värmdölandet hölls en min-
nesgudstjänst på Hiroshimadagen.
En lördagkväll i början på augusti en
bra bit från tätorten – så vi var inte så
många där. ”Och så har ju friidrotten
börjat” som prästen Birgitta Arneving
sade när vi samlades i Värmdö kyrka.
Vi fick var sin pärla och var sitt ljus
innan vi lyssnade till det preludium or-
ganisten Lars Hallgren valt, ett kraft-
fullt och känslostarkt verk av Rachma-
ninov.
Efter några inledande ord av präs-
ten om anledningen till dagens min-
nesgudstjänst följde en mycket fint
avstämd växling mellan gemensam
psalmsång, predikan, ljuständning och
bön.
Predikotiden delades mellan prästen
och SLMK:s representant Leonore
Wide och från varsitt perspektiv för-
medlade de både en djup känsla för
alla dem som drabbats och ett starkt
engagemang i arbetet för fred och ned-
rustning. Båda talade om att inte glöm-
ma, inte förneka men också om vikten
av att verka, i stort eller till synes i
smått, för de krafter som kan bidra till
en värld utan kärnvapen, bomber och
minor, men också en värld utan rasism,
terrorism, ekonomisk utsugning.
Före ljuständningen fick var och en trä
sin glaspärla på den starka långa tråd
som kyrkovaktmästare Hans Wikström
bar runt och sedan gav till prästen, som
en symbol för kraften i det gemensamt
skapade. Därefter gick vi fram en och
en och tände våra ljus under gemen-
sam tystnad.
De tre psalmerna (nr 62, 344 och 752)
var mycket väl valda, de flesta till-
komna under sent 1900-tal Detta gäl-
ler även den trosbekännelse vi sjöng
med stöd av organistens vackra röst,
och jag förmedlar gärna den första av
de tre verserna (nr 766).
Jag tror på en Gud som är helig
och varm,
som ger kämpaglöd och identitet
En helande Gud som gör trasigt
till helt,
som stärker till medvetenhet.
Efter Fader Vår och Välsignelsen av-
slutade organisten med en Fantasia av
Mozart, som gav stillhet och tankero.
Det blev en stund av ovanlig täthet, på
en gång oroande, allvarlig, vacker och
hoppfull.
MARIA BACKLUND
Minnesgudstjänst
i Värmdö kyrka
Tänk att det finns så många givmilda
personer i SLMK! En kampanj för en
konvention mot kärnvapen startas nu
av IPPNW tillsammans med andra or-
ganisationer. Vi tänker oss en kampanj
liknande den mot landminor, som gav
så dramatiska resultat och resulterade i
att utplaceringen av personminor i hu-
vudsak försvunnit. Pengar behövs för
att komma igång. Uppropet till sextio-
årsminnet av Hiroshima vädjade om
bidrag till detta arbete. Och, fantas-
tiskt, vi har fått in långt över 100 000
kronor och pengar fortsätter att komma
in. Det mesta har överförts till IPPNW.
En styrgrupp har bildats och redan vid
IPPNW:s styrelsemöte omkring 1 ok-
tober räknar vi med att ha arbetsplan
och måldokument klara.
Vi kan inte tacka alla er som bidragit
personligen. Jag önskar att vi kunde!
Utan givare som ni skulle SLMK och
IPPNW inte kunna uträtta något!
Tack!
För SLMK och IPPNW
Gunnar Westberg
Tack alla
generösa
givare!
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 11
Efter deltagande i IPPNW:s regionala
konferens i Hiroshima 20–21 augusti
2005 fortsatte Gunnar Westberg och
undertecknad Hans Levander till
Pyongyang, huvudstaden i Nordkorea.
Vi mellanlandade först i Beijing där vi
sammanstrålade med två läkare Lars
Pohlmeier och Stephan Kolb samt en
medicinstudent Lena Selig samtliga
från vår tyska systerorganisation. Vi
fem flög den 23 augusti från Beijing
till Pyongyang dit vi var inbjudna av
den nordkoreanska IPPNW-fören-
ingen Korean Anti Nuke Peace Physi-
cians, KANPP.
Ankomsten
Vi tog oss således med flyg från Beijing
till Pyongyang, ett nordkoreanskt flyg
som går denna sträcka två gånger per
vecka. Med på planet var personer
som arbetar med internationellt bi-
stånd, diplomater, en del representan-
ter från Nordkorea vilka vi kände igen
då de alla bär ett märke med foto av
den store numera avlidne ledaren Kim
Il Sung på rockuppslaget. Vi fick klart
för oss att bl.a. USA har delegationer
som med lågmäld diplomati besöker
Nordkorea för att arbeta med tekniska
och säkerhetspolitiska frågor. På flyg-
platsen i Pyongyang var röda mattan
utrullad, och en liten militärorkester
välkomnade en officiell delegation
från Zambia som var med i planet. Vi
blev på flygplatsen mottagna av Ingrid
Johansson, förste sekreterare på svens-
ka ambassaden.
Vi bodde på Koryo (= Korea) Hotel,
som är det stora hotellet med 44 vå-
ningar där utländska delegationer van-
ligen får bo. Efter programgenomgång
med de två vänliga fyrtioåriga manliga
representanterna för KANPP, bjöds vi
på en generös mottagningsmiddag på
hotellet. Här anslöt vice ordförande
inom KANPP, en drygt femtioårig man
som på direkt fråga svarade att han var
”fredsarbetare”, och inte hade någon
medicinsk bakgrund. Vi insåg snart att
KANPP inte är en organisation knu-
ten till medicinska institutioner, utan
att den är anknuten till utrikesminis-
teriet [dvs det är en s.k. Governmen-
tal Non-Governmental Organization,
GoNGO]. En av representanterna med
titeln Secretary fungerade under hela
besöket som tolk, och den exekutive
sekreteraren själv talade ganska god
engelska. Vi fick av vice ordförande
höra att USA har tusen kärnvapen sta-
tionerade i Sydkorea, en uppgift som
vi bestred, då den i Sydkorea officiella
(och sannolika) situationen är att det
där idag inte finns några kärnvapen.
Ett centralt tema för vårt samtal denna
första afton var möjligheten till åter-
förening av Nord- och Sydkorea. Vice
ordförande menade att USAs diplomati
lägger hinder i vägen för att människor
idag kan träffas över den demilitarise-
rade zonen på 38:e breddgraden.
Besök på sjukhus
Studiebesök på DPRK (Democratic
People’s Republic of Korea) Academy
of Koryo Medical Science, ett sjukhus
rekonstruerat 1982 med inriktning på
traditionell läkekonst. Vi visades runt
och fick se auriculodiagnostik, sug-
koppbehandlingar, moxa, akupunktur,
manuell terapi m.m. All sjukvård i
Nordkorea är gratis, och man kan tyd-
ligen välja vilken form av utredning
och behandling man önskar.
Vi besökte även Kim Man Yu Hos-
pital, ett större sjukhus med över tu-
sen sängar och med subspecialiserad
verksamhet och arbetsprinciper i en-
lighet med vår egen tradition. Vi såg
en hel del laboratorieapparatur och
radiologisk apparatur, bland annat för
CT, men vi fick höra om svårigheter
att få reagenser och röntgenfilm. Vid
detta sjukhusbesök föreläste vi inför
ett knappt hundratal läkare, Gunnar
Westberg om njurmedicinska diagno-
ser och Hans Levander om farmako-
logisk behandling vid reumatoid artrit.
Försök att tala om Läkare mot kärnva-
pen samt IPPNWs program avböjdes
av våra ledsagare från KANPP ”p.g.a.
tidsskäl”. Vår student Lena från Tysk-
land stod dock på sig i sitt krav att få
berätta om sin bakgrund med uppväxt
i Leipzig i f.d. Östtyskland och med
erfarenheter från den tyska återfören-
ingen, samt om IPPNW-studenters ar-
bete internationellt inom programmet
Nuclear Weapons Inheritance. Försik-
tiga applåder kom efter Lenas presen-
tation som även rönte uppskattning
från klinikchefen. Efter föreläsningen
ledsagades vi ut från salen, och först
därefter fick läkarna lämna salen. Såle-
des medgavs ingen tid eller möjlighet
till direkt kontakt med läkarna.
Vi besökte även Pyongyang Maternity
Hospital, ett modernt sjukhus inriktat
på kvinnosjukdomar och perinatal-
vård. Vi fick ett ganska gott intryck
av behandlingsprogram och principer,
även om vi inte kunde verifiera siffror
och resultat. Män får ej närvara vid
förlossning; alla mödrar stannar kvar
en vecka på sjukhus; nästan alla för-
lossningar sker på sjukhus; uppfölj-
ning sker i hemmet efter förlossning.
Mammografiundersökningar begrän-
sas av brist på röntgenfilm.
Läkare mot kärnvapen i
Nordkorea
Vårt viktiga möte med KANPP sked-
de i Peoples Cultural Palace, med en
delegation under ledning av ordfö-
randen, Mr Choe Chung Sikh, som
dessutom är vice hälsovårdsminister i
Nordkorea. Vi samtalade genom tolk i
otvungen atmosfär vid ett stort konfe-
rensbord under en och en halv timme.
KANPP bildades 1992 och är medlem
i IPPNW-federationen. Jag har vid tidi-
gare IPPNW-konferenser i Beijing och
Paris kort träffat KANPP-delegater,
men upplevt svårigheter i samarbetet
SLMK och IPPNW
i Pyongyang,
Nordkorea
23–27 augusti 2005
12 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
då vi planerat dialogmöten i Moskva.
IPPNW-delegationer har vid ett par
tillfällen tidigare besökt Pyongyang,
vid dessa tillfällen med deltagande
från USA och Japan. Vi ställde nu krav
på att våra framtida delegationer inte
skall begränsas p.g.a. nationalitet.
KANPP:s interna program vad gäller
information om de medicinska kon-
sekvenserna av kärnvapen tycks inte
ha varit så aktivt. Jag uppfattade att
föreningen nu officiellt omfattar 60
läkare samt 40 studenter. Program-
met för KANPP sammanfattades i fyra
punkter:
• Ökad aktivitet inom KANPP med
stöd av IPPNW-deklarationen från
världskongressen i Beijing 2004.
• Att få människor i väst att bättre för-
stå situationen i Nordkorea
• Att förhindra att ett krig med kärn-
vapen bryter ut på Koreahalvön.
• Att arbeta för att de 1 300 överle-
vande från Hiroshima och Nagasaki
som nu bor i Nordkorea skall få op-
timal medicinsk uppföljning, detta i
samverkan med andra organisatio-
ner.
Vi talade om möjligheterna till ökad
kontakt med läkare, och KANPP öns-
kar att nordkoreanska läkare skall
kunna få kompletterande utbildning
i Europa. Vi underströk vikten av att
KANPP stöder läkares deltagande
i IPPNW-konferenser, exempelvis
en planerad konferens i Kina i maj
2006, samt kommande världskonfe-
rens i Helsingfors september 2006.
Studentutbyte sker i viss utsträckning
bland annat med Charité-sjukhuset i
Berlin. Våra tyska delegater tar sig nu
an frågan om utökat studentutbyte.
Material från SLMK och IPPNW
överlämnades till KANPP, bland annat
det förslag på en kärnvapenkonvention
som tagits fram av IPPNW, IALANA
(jurister) och INESAP (International
Network of Engineers and Scientists
Aganist Proliferation). Vi ställde frå-
gan varför Nordkorea dragit sig ur
NPT. Svaret var att NPT inte upplev-
des som någon garanti för Nordkorea.
Kärnvapen i Nordkorea?
Frågan blev inte specifikt besvarad
under vårt besök. Det är möjligt att
Nordkorea har ett par atombomber,
men att robotar för att avfyra dessa
bomber inte finns av tillräcklig kva-
litet. Ett program för kärnvapen finns
sedan början på 1990-talet och stats-
ledningen har officiellt tillkännagivit
att man numera har kärnvapen. Vi får
innerligt hoppas att man inte genom-
för något kärnvapentest; det skulle få
förödande politiska konsekvenser i
hela regionen.
Biståndsorganisationer
i Nordkorea
Under ett mycket intensivt och fak-
tafyllt program under en dag besökte
vi kontoren för Unicef, Röda Korset,
FN-kontoret för koordinering av bi-
stånd (OCHA), Première Urgence som
arbetar med produktion av i.v. infu-
sionslösningar, samt ett ”interagency”
veckomöte där dessa organisationer
samt NGOs stämmer av aktiviteter och
program. Dessutom gjorde vi korta
besök på svenska och tyska ambassa-
derna och var denna kväll hembjudna
till chefen för lokala WHO-kontoret,
en norsk läkare. Det finns i Pyongy-
ang 26 ambassader varav 5 från EU-
länder. Ambassaderna och kontoren
för biståndsprogrammen ligger inom
ett avgränsat område i Pyongyang.
Det går att arbeta med dessa program i
Nordkorea även om de politiska struk-
turerna ibland upplevs tunga. I motsats
till vissa länder, exempelvis i Afrika, så
finns det nämligen i Nordkorea sociala
strukturer som fungerar. Om man vill
uppnå resultat måste man vara tydlig i
sitt program och visa uthållighet.
Life-Link programmet
Jag vill även informera om att Life-
Link programmet, ett ”barn” till
IPPNW, sedan april 2005 är introduce-
rat på en högstadieskola i Pyongyang.
Vid ett kort besök till skolan som ännu
inte öppnat efter sommarledigheten
mottogs jag och Lars Pohlmeier med
en liten musikalisk föreställning och
inbjöds att deltaga i ringdans. Vi fick
ett härligt möte med skolelever i lägre
tonåren. Lite ping-pongspel med trä-
nande elever i gymnastiksalen bidrog
till diplomatin. KANPP är nu koor-
dinator för Life-Link programmet i
Nordkorea.
Socialt program
Vi besökte Det stora folkets hus för
studier (bibliotek och vuxenskola), det
170 meter höga Juchetornet, tillägnat
Nordkoreas statsfilosofi, triumfbågen
till minne av frigörelsen från den ja-
panska ockupationen 1910–1945 samt
Kim Il Sungs mausoleum, Kumsusan
Memorial Palace.
Vi såg även en s.k. Arirangföreställ-
ning, ett väldigt program på en idrotts-
arena med gymnastik, dansnummer
och läktareffekter, allt genomfört av
100 000 (sic!) aktörer inför 80 000
åskådare. Från vår minibuss såg vi se-
dan hur stora grupper av människor på
gator och torg tränade på masseffekter
att framföras vid kommande ceremo-
nier.
Hemresan med tåg, 24 timmar från Py-
ongyang över Amnok Gang-floden till
Beijing, gav en del oväntade kontak-
ter, till exempel Indiens ambassadör i
Pyongyang på väg till Beijing, som vi
bjöd in till vår kupé för morgonsamtal
och tankeutbyte. Vi glömmer heller
inte fransmannen i restaurangvagnen
som skriver på ett manus till en teater-
pjäs om situationen i Nordkorea.
Hälsoläget i Nordkorea
Vi fick här stödja oss på en Unicef-
rapport med undersökning från 2004
som talar om ett ogynnsamt läge vad
gäller näringstillstånd återspeglat i att
barnen är kortvuxna och magra samt
att många mödrar har A-vitaminbrist
och anemi. Det finns en antydan till
förbättring men landet är fortfarande
i behov av internationellt bistånd med
matleveranser. Regionala skillnader
lär vara relativt uttalade vilket förkla-
rades av bland annat dålig ekonomi
och transportproblem.
De flesta män röker; kvinnor röker inte
alls. Alkoholism beskrivs som ett pro-
blem.
Korta möten på Beijings
flygplats
Under ett dygn i Beijing i väntan på
flyget till Europa hann vi med ett
möte med Dr Alex Hu och två medi-
cinstudenter, vilka vi redan mött i Hi-
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 13
roshima. Vi diskuterade konkret hur
IPPNW i Kina nu kan reaktiveras,
i första hand med ett viktigt möte i
Suzhou nära Shanghai i maj 2006, och
att en större delegation från Nordkorea
bör deltaga vid detta möte.
På förmiddagen före hemresan hade vi
ett möte med en representant för kine-
siska Peace Association, en paraply-
organisation för fredsprogram i Kina.
Denna organisation var med och or-
ganiserade IPPNW-kongressen 2004,
och man är nu intresserad av att stödja
Life-Linkprogrammet i ett pilotpro-
gram i Kina.
To
The Secretary of State
Dr Condoleezza Rice
Dear Dr Rice,
A delegation from International
Physicians for the Prevention of
Nuclear War recently visited North
Korea where we visited hospitals,
met with colleagues and with re-
presentatives of international or-
ganizations. The health situation
in DPRK is fragile, one third of
the children are undernourished,
fifty percent of women in the child
bearing age are anemic, basic
medicines are often not available.
Even in Pyongyang people freeze
to death in winter because of the
lack of oil and electricity for heat-
ing. The country is constantly de-
pendent on foreign aid with food
and medicines. We understood
that our colleagues want contacts
with other countries to break the
isolation.
It is with relief we learn that the six-
party talks have made progress.
Concessions were made by both
the USA and DPRK. We do not
expect that the road to a Nuclear
Weapons free Korean Peninsula,
and finally a peace agreement,
will be smooth, but we urge the
USA, China, Japan, South Korea
and Russia to use the opportunity
to ease the suffering of the popu-
lation in the poor country when-
ever there is a chance.
A representative of the DPRK
government has asked that the
UN should stop its food aid to the
country. This is an expression of
the Juche ideology of selfimposed
isolation. However, he did not ask
that medical aid should be stop-
ped. One half of the medicines
in North Korea comes as foreign
aid. That aid should be increased
in our opinion
People in DPRK know that the
USA was the first country to
contribute aid after the natural ca-
tastrophes ten years ago. We do
not know if foreign aid will be an
effective way to decrease the iso-
lation of the country but we know
it will help the sick.
Negotiations for peace in Korea
will take great patience and skill.
We hope all parties will cultivate
these virtues.
Yours sincerely
Gunnar Westberg MD
Den nordkoreanska ideologin är
Juche. Juche innebär socialism, natio-
nellt oberoende och självförsörjning.
Tror jag, en annan av ideologins sär-
drag är dess obegriplighet. Nordkorea
är i ständigt beroende av utländsk hjälp
med mat, mediciner och energi. Juche
har misslyckats. Den nordkoreanska
regeringen begär nu att FN skall upp-
höra med mathjälpen. FN har försökt
se till att hjälpen distribueras till de
mest behövande, och inte på politiska
grunder. Upphör FN:s matprogram är
det risk för att barn i institutioner och
barnhem drabbas värst.
Den nordkoreanska regeringens in-
ställning bör inte tas som ett skäl att
upphöra med den hjälp som i alla fall
kan komma in i landet. Det, och fram-
stegen i förhandlingarna, är skälet till
brevet här intill till USA:s utrikesmi-
nister. Vi har också sänt ett brev till
Kinas utrikesminister och uttryckt
uppskattning av Kinas aktiva roll i
sex-nations-förhandlingarna, och till
den nordkoreanska IPPNW-fören-
ingen med förhoppningar om fortsatta
framsteg i arbetet för ett kärnvapenfritt
Korea.
GUNNAR WESTBERG
Hjälp till
Nordkorea?
Sammanfattande intryck
I Nordkorea är KANPP den organi-
sation som SLMK och IPPNW får
samverka med, och vi tryckte hårt på
att kontakter med läkare och studenter
är en förutsättning för framtida samar-
bete. Program för studentutbyten skis-
sades. SLMK skall undersöka vilka
medicinska tidskrifter från Skandina-
vien som kan sändas till sjukhusen.
Det är nödvändigt att uppföljning sker
och att etablerade kontakter under-
hålls. För oss som deltog i resan har
detta slutna land nu fått ett ansikte och
det är märkvärdigt vad detta betyder, i
positiv mening. Nordkorea har en lång
väg att gå med osäker framtid vad gäl-
ler politiskt ledarskap, vilket gör att vi
får leva med fortsatt osäkerhet rörande
politik och säkerhetstänkande. Vi har
försökt att introducera SLMK:s och
IPPNW:s budskap samtidigt som vi
bedrivit ”citizen diplomacy” såväl in-
dividuellt som med skolprogram. Vem
vill vara med i det fortsatta arbetet med
speciell inriktning på denna region? Vi
måste vara tillbaka i Kina och Nordko-
rea i maj 2006! Hör av dig!
HANS LEVANDER
SLMK Uppsala
hans.levander@slmk.org
Foto: Cindy McClure.
Flera bilder finns på <www.gndfund.org>
Den 16 juli 1945 lyckades människan för första
gången få till stånd en kärnexplosion. Det sked-
de på testplatsen Trinity vid Alamogordo i öknen
i New Mexico. ”Jag har blivit Döden, förintare
av världar ...” citerade man ur Bhagavad-Gita.
Bara tre veckor senare, den 6 augusti och den
9 augusti, detonerade atombomberna över Hi-
roshima och Nagasaki som tillsammans dödade
omkring 300 000 människor. Elden från branden
i Hiroshima har sedan bevarats som en flamma i
ett kloster i Japan.
I årtionden har buddistiska munkar vandrat mel-
lan Hiroshima och Nagasaki i tron att deras osjäl-
viska offer och böner om fred skall göra Nagasaki
till den sista staden i världen som upplever kärn-
vapenkrigets fasor. Den eld Hiroshimabomben
tände har förts över havet till San Francisco och
därefter har munkarna tagit den genom öknar
och berg till Trinity. Där, återförd till sitt ursprung,
släcktes elden på Nagasakidagen den 9 augusti,
60 år efteråt.
Aska och sand från testplatsen förvaras nu i fem
lack-askar som skall överlämnas till ledarna för
de ursprungliga kärnvapenmakterna och i en
sjätte ask som skall förvaras i atombombsmuseet
i Hiroshima.
Ceremonin filmades för Global Nuclear Disarma-
ment Fund, där IPPNW är en av grundarna. Gun-
nar Westberg och Ira Helfand representerade
IPPNW.
GUNNAR WESTBERG
Äldste munken Daijo Ota bär den för ceremonin tillverkade asken, ”ur-
ushi”, som i sin tur innehåller sex mindre askar som skall användas att
förvara askan från den släckta ”Kärnvapenelden”. Bakom honom tre ja-
panska och fem amerikanska buddistmunkar.
Äldste munken Daijo Ota bär den ”urushi”, skapad av en av Japans främsta mästare,
som skall bli en viloplats för kärnvapeneldens aska.
Foto: Cindy McClure.
Flera bilder finns på <www.gndfund.org>
Äldste munken Daijo Ota bär den ”urushi”, skapad av en av Japans främsta mästare,
som skall bli en viloplats för kärnvapeneldens aska.
Elden från Hiroshima har antänt ett stort papper med en buddistisk bön om kraft att
förinta det onda samt papperstranor från Hiroshima.
Ett hundratal personer deltog i ceremonin. Här ses främst till vänster Matt Taylor,
den drivande kraften i Global Nuclear Disarmament Fund och till höger dr Ira Helfand,
medlem av styrelsen för IPPNW. Längre bak till vänster ses, med käpp, Claudia
Peterson, en av tusentals ”downwinders” som drabbades av nedfallet från kärnva-
pentesterna i Utah. Hon har upprepade gånger drabbats av cancer.
16 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
Han var den ende forskare
som av moraliska skäl läm-
nade Manhattanprojektet.
Ett halvsekel senare vann
han Nobels fredspris för sin
kamp inom Pugwashrörel-
sen att avskaffa kärnvapen.
Den 31 augusti avled Sir
Joseph Rotblat i London, 96
år gammal.
Tidigt på våren 1944 anländer en ung,
polskfödd fysiker till Los Alamos-
laboratoriet i New Mexico. I fl era år
har han brottats med tanken på vad
hans forskning skulle kunna leda till.
Vid kärnklyvning av uran, och den
påföljande kedjereaktionen, frigörs
en enorm mängd energi under mycket
kort tid. Energi som skulle kunna re-
sultera i en ”explosion av aldrig tidi-
gare skådad styrka.”
”Jag övertygade mig själv att det enda
sättet att förhindra tyskarna från att an-
vända dem [kärnvapnen] mot oss, var
att vi också hade bomben och hotade
med vedergällning.”
Så försvarade Joseph Rotblat sitt beslut
att delta i arbetet att bygga den första
atombomben. Men hans medverkan
skulle inte bli särskilt långvarig. Vid
en middagsbjudning, bara några må-
nader efter att han anlänt, träffade han
general Leslie R Groves, den militäre
chefen för projektet. Groves påpekade
att det verkliga skälet för att bygga en
atombomb inte hade något att göra
med tyskarna, utan syftade till att kuva
Sovjetunionen.
”När det stod klart för mig att Tysk-
land hade övergivit sitt bombexpe-
riment, begärde jag att få lämna pro-
jektet,” skriver Joseph Rotblat. Han
blev därmed den ende forskare som av
moraliska skäl slutat arbeta i Manhat-
tanprojektet.
”Hans beslut att lämna Manhattan-
projektet, gör honom till en av 1900-
talets mest betydelsefulla personer,”
säger David Krieger på den amerikan-
ska fredsorganisationen Nuclear Age
Peace Foundation, och en av Rotblats
personliga vänner. ”Det är jämförbart
med hur Rosa Parks vägrade att sätta
sig längst bak i bussen. Att ta ställ-
ning. Därefter ägnade han också res-
ten av sitt liv åt att försöka avskaffa,
inte bara kärnvapen, utan kriget som
institution.”
På julafton 1944 inledde Joseph Rot-
blat sjöresan tillbaka till London, där
han istället började forska om hur
kärnfysik skulle kunna användas inom
medicinen.
Bravo
I mars 1954 sprängde USA vätebom-
ben Bravo vid Bikiniatollen i södra
Stilla Havet. Med anledning av testet
bjöd BBC in den brittiske matemati-
kern och fi losofen Bertrand Russell för
att debattera provsprängningen. Rus-
sell tog vetenskaplig hjälp av Joseph
Rotblat och några månader senare för-
fattade Russell det numera berömda
Russell-Einsteinmanifestet.
Manifestet är undertecknat av elva väl-
kända forskare från hela världen. Vid
sidan av Russell, Einstein och Rotblat,
bland andra den amerikanske kemisten
Linus Pauling, den japanske fysikern
Hideki Yukawa och hans tyske kollega
Max Born.
Manifestet avslutas med orden: ”Kom
ihåg att vara mänsklig så kan du glöm-
ma allt annat. Om du kan göra det lig-
ger vägen öppen till ett nytt paradis;
Om du inte kan göra det, ser du fram-
för dig risken för universell död.”
Manifestets resolution riktar sig till
världens alla statsledare: ”Eftersom
de [kärnvapnen] hotar mänsklighe-
tens framtida existens, uppmanar vi
värld ens statsmakter att inse, och att
offentligt erkänna, att deras syften inte
kan främjas av ett världskrig, och vi
uppmanar dem därför att fi nna fredliga
sätt att bilägga sina tvister.”
”Russel-Einstenmanifestet är fortfa-
rande ett av det senaste århundradets
allra viktigaste dokument,” säger Da-
vid Krieger. ”För mig är det jämförbart
med FN:s deklaration om de mänsk-
liga rättigheterna eller FN-stadgan.”
Grunt Vatten
Två år efter publiceringen av manifes-
tet, i juli 1957, samlas femton fysiker,
två kemister, en biofysiker, två läkare
och en jurist i Pugwash, en liten fi ske-
by tio mil norr om Halifax i nordöstra
Kanada.
Byns namn är hämtat från det indian-
ska ordet för grunt vatten, och den är
också födelseplatsen för den förmögne
industrimannen Cyrus Eaton. Under
sin tid vid universitetet i Chicago hade
Eaton lärt känna Bertrand Russell,
och han erbjöd sig att fi nansiera det
första mötet i vad som senare skulle bli
känt som The Pugwash Conferences of
Science and World Affairs. Eftersom
Russell vid tillfället var sjuk, blev det
istället den yngre Joseph Rotblat som
organiserade och ledde den allra första
sammankomsten.
Kom ihåg att vara
mänsklig så kan du
glömma allt annat
Sir Joseph Rotblat (1908-2005)
Foto:
K LUNDIUS
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 17
Syftet var att samla inflytelserika fors-
kare från hela världen, för att försöka
hitta lösningar på globala problem och
minska risken för väpnade konflikter.
”Första gången jag träffade Joseph var
i Sverige,” berättar Jeffrey Boutwell,
chef för den amerikanska avdelning-
en av Pugwash. ”Det skedde vid min
första Pugwashkonferens, i Björkliden
1984. Joseph hade humor, men var
alltid beredd att öppet och rättframt
tala om det han betraktade som san-
ningen. Även om någon skulle kunna
bli förolämpad. Han var en enastående
historieberättare, en underbar kollega
och kamrat.”
Flera historiker har givit Pugwashrör-
elsen förtjänsten att ha lagt de grund-
läggande byggstenarna för en lång rad
internationella överenskommelser: det
Partiella Provstoppsavtalet (1963),
Ickespridningsavtalet (1968), ABM-
avtalet (1972) liksom konventionerna
mot biologiska och kemiska vapen,
(1972 resp. 1993)
Nobelpristagaren Linus Pauling skri-
ver i sin bok Linus Pauling on Peace:
”Det är ingen tvekan om att Pugwash-
konferenserna spelade en stor roll för
1960 års avtal att göra Antarktis till en
kärnvapenfri zon, 1963 års Provstopps-
avtal, och för det fakutm att nästan alla
länder deklarerat att de har som mål att
avskaffa krig. Alla dessa avtal skulle
aldrig ha blivit verklighet om inte ve-
tenskapsmän i många länder runt om i
världen tagit sitt sociala ansvar.”
David Krieger har en delvis annan bild
av Pugwashrörelsens betydelse:
”Den ursprungliga idén med Pugwash,
att samla forskare från öst och väst, är
bra. Men med tiden blev rörelsen för
nära knuten till makten, och därmed
förlorade den i viss mån helheten, de
större steg vi måste sträva efter att ta
för att världen ska kunna göra sig kvitt
dessa vapen – inte de små stegen som
ett provstoppsavtal, utan de stora ste-
gen. Joseph Rotblat själv, förlorade
aldrig den stora bilden. Han höll alltid
fast vid Russell-Einsteinmanifestets
storslagna vision.”
”Man behöver stora visioner och ett
slutligt mål i det här arbetet, men frå-
gan är hur man når dit,” säger Jeffrey
Boutwell på Pugwash. ”Att bara för-
kunna sin målsättning från hustaken
räcker inte. Man gör det istället genom
mindre, men betydande steg, som till
exempel olika avtal. Liksom att tala
med makthavare och med allmänheten
om att kärnvapen inte är en garanti för
säkerhet, utan tvärtom ett hot.”
För sitt mångåriga arbete för freden
tilldelades Joseph Rotblat och Pug-
washrörelsen Nobels fredspris 1995.
I sin nobelföreläsning anknöt Rotblat,
som så många gånger förr, till det då
fyrtio år gamla Russel-Einstenmani-
festet. ”Det enda sätt vi kan undvika
den [slutliga katastrofen] är att av-
skaffa krig helt och hållet. Krig måste
upphöra att vara en accepterad social
institution. Vi måste lära oss att lösa
våra dispyter på annat sätt än med mi-
litära konfrontationer.”
Tystlåten och blyg
Trots en framskjuten plats i offent-
ligheten, var Joseph Rotblat privat en
ganska tystlåten person, berättar Da-
vid Krieger. ”Jag skulle säga att han
var blyg, men också mycket älskvärd.
Det var alltid ett nöje att sitta ned och
samtala med honom.”
”Joseph var mycket målmedveten och
ihärdig. Och en optimist. Han trodde
verkligen att en förändring var möjlig.
Om man bara var beslutsam och uthål-
lig skulle förnuftet till sist segra.”
Enligt Jeffrey Boutwell kombinerade
Joseph Rotblat idealism och realism.
”Idealist, genom att aldrig förlora fo-
kus på det slutliga målet att avskaffa
kärnvapen. Realist, genom att inse att
det finns nödvändiga, praktiska steg
som vi måste ta för att övertyga makt-
havare hur vi ska nå det målet.”
Trots stigande ålder, och en stroke,
fortsatte Joseph Rotblat att kämpa för
freden under hela sitt liv. Förra året
deltog han i Pugwashrörelsens möte
i Sydkorea. Tidigare i år riktade han
ett meddelande till delegaterna vid
översynskonferensen i New York för
Ickespridningsavtalet. ”För att kärn-
vapenavskräckning ska vara effektiv
måste måste hotet om vedergällning
vara verkligt. Vi måste övertyga våra
potentiella motståndare om att kärnva-
pen skulle kunna användas mot dem.
Annars skulle de snart avslöja vår
bluff. George W. Bush, Vladimir Putin
och Tony Blair måste övertygande visa
att de har en sådan personlighet att de
skulle kunna trycka på knappen och
släppa lös verktyget för världsomfat-
tande förintelse. Jag finner det skräm-
mande att bland de nödvändiga kvali-
fikationerna för ledarskap ingår denna
beredskap att utföra en sådan handling
som folkmord.”
Har vi lärt?
Fyrtio år efter Hiroshima skriver
Joseph Rotblat: ”Den fråga som fort-
sätter att plåga mig: har vi lärt oss till-
räckligt för att inte upprepa de misstag
vi gjorde då? Jag är inte ens säker när
det gäller mig själv. Jag är inte en ab-
solut pacifist, jag kan inte garantera
att jag inte skulle agera på samma sätt
igen, om en liknande situation upp-
stod. Våra moralföreställningar tycks
kastas överbord när militära aktioner
inleds.”
”Därför är det allra viktigaste,” fortsät-
ter han, ”att aldrig tillåta att en sådan
situation uppstår. Vårt främsta mål
måste vara att koncentrera oss på att
förhindra kärnvapenkrig, för i ett så-
dant krig försvinner inte bara vår mo-
ral utan också samhällssystemet som
helhet. Slutligen måste vi, emeller-
tid, sikta mot att avskaffa alla sorters
krig.”
Kom ihåg att vara mänsklig så kan du
glömma allt annat!
CLAES ANDREASSON
Los Angeles
Länkar:
Pugwashrörelsen: http://www.pugwash.org/index.htm
Nobels fredspris: http://nobelprize.org/peace/laureates/1995/rotblat-cv.html
Nuclear Age Peace Foundation: http://www.wagingpeace.org/
Russell-Einsteinmanifestet : http://www.pugwash.org/about/manifesto.htm
18 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
Indien + Pakistan
+ NWIP = Sant
Under första halvan av au-
gusti i år genomförde NWIP
(Nuclear Weapons Inheritan-
ce Project) en delegation till
Indien och Pakistan. Höjd-
punkterna blev möten med
entusiastiska studenter un-
der och efter dialogerna,
rollspel mellan indiska och
pakistanska studenter samt
tillfällen att motivera unga
människor att engagera sig
för kärnvapenfrågor.
Efter ett par månader av intensiv och
bitvis något förvirrad e-mail-kontakt
reste en delegation bestående av Ca-
milla Mattsson, Jenny Immerstrand
och Thomas Silfverberg från Sverige
samt Gard Jörgensen från Norge, till
Indien. Meningen var att även studen-
ter från Österrike, USA och Australien
skulle delta, men på grund av svårig-
heter med visum eller möjligheter till
sponsring kunde de inte det. Efter någ-
ra dagar och vissa problem (flygplat-
sen i Mumbai såväl som större delen
av staden var översvämmad) kom vi
fram till den indiska staden Nagpur.
Möten med studenter
i Nagpur
Här möttes vi av dr Balkrishna Kurvey
som är president för IIPDEP, den ena
av den två indiska underorganisatio-
nerna till IPPNW. De följande tre da-
garna genomförde vi tre dialogmöten
och en training. De universitet som vi
besökte var Indira Gandhi Government
Medical College, Nagpur Government
Medical College och Mahatma Gand-
hi Institute of Medical Science/Se-
wagram.
De båda första dialogerna fungerade
väldigt bra, med öppna diskussioner
och många som luftade sina åsikter.
Det visade sig också, vilket vi hade
förväntat oss, att en majoritet av de
indiska studenterna spontant svarar att
de tycker att Indien bör ha kärnvapen.
Frågan är också ganska känslig efter-
som många verkar känna ganska starkt
för detta. Att kritisera Indiens kärnva-
pen kan lätt uppfattas som liktydigt
med att man kritiserar landet som
helhet. Efter dessa båda dialogmöten
lyckades vi fånga ett tjugotal studen-
ter som deltog i en training, där målet
var att motivera och planera för lokala
aktiviteter för att sprida information
och arbeta för nedrustning. Platsen för
denna training var Dr Kurveys hem,
där han även visade oss runt på sitt
Hiroshima-museum där han hade en
liten fotoutställning från Hiroshima.
Vår training blev väldigt lyckad då
studenterna visade en sådan idérike-
dom och motivation för att arbeta för
IPPNW. Vi har redan nu fått rappor-
ter av de studenter som deltog att de
dragit igång aktiviteter i Nagpur, bl.a.
en posterutställning om kärnvapen på
flera sjukhus. Vi hoppas att få höra om
ännu mer i framtiden!
Då vi satte oss i bilen på väg tillbaka
till vårt hotell efter två väldigt inten-
siva första dagar i Nagpur, uppfylldes
vi alla av en väldigt speciell känsla. It
must have been love spelades på hög-
sta volym i högtalarna, och vi skrålade
glatt med.
Det tredje dialogmötet hade vi på Ma-
hatma Gandhis universitet i Sevagram.
Denna dialog blev inte riktigt vad vi
hade tänkt oss, då knappt någon av de
40 studenterna vågade säga någonting.
Vi försökte på en mängd olika sätt ak-
tivera dem, och trots att deras lärare
lämnade salen fick vi inte riktigt igång
diskussionen. Under besöket i Se-
vagram visades vi även runt i Mahat-
ma Gandhis by, varifrån han startade
sin icke-våldsrörelse. Detta upplevde
vi som mycket inspirerande.
Rollspel på Hiroshimadagen
Nästa anhalt på delegationen var sta-
den Patna, vid Ganges södra strand.
Här deltog vi i South Asia Regional
Seminar of IPPNW, som arrangerades
den 6 till 9 augusti, dvs till minne av
bomberna i Hiroshima och Nagasaki.
Arrangör för mötet var Dr Satyajeet
Kumar Singh, och vi hade haft mest
kontakt med Dr Arun Mitra. De tillhör
båda IDPD (Indian Doctors for Peace
and Development) som är den andra
av de indiska underorganisationerna.
På mötet fick vi vid ett flertal tillfällen
möjlighet att inför alla förklara stu-
dentarbetet inom organisationen, och
hur vi arbetar. Dessutom lade vi vikt
vid att förklara varför läkarstudenter,
såväl som läkare, bör bry sig om kärn-
vapenfrågor. Hela konferensen besök-
te även Bodhgaya, platsen där Buddha
fick sina insikter. Med både Buddha
och Mahatma Gandhi hade vi fått ett
rejält fredstema på delegationen, och
vi kände oss glada över att kunna göra
en resa i fredens tecken.
Det vikigaste vi gjorde i Patna var att
anordna ett rollspel mellan indiska
studenter och de pakistanska studen-
terna som fanns på plats. De indiska
studenterna fick agera pakistanska be-
Gränsöverskridande när Pakistans
Tipu Sultan och Indiens Arun Mitra
tänder ljus i fredens namn under
konferensen i Patna.
Foto:
T SILFVERBERG
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 19
slutsfattare och tvärtom. Vi utsåg även
studenter från Nepal och Bangladesh
att agera medlare dem emellan. Syftet
att ge dessa personer ett nytt perspek-
tiv genom en enkel och lärorik övning
blev framgångsrik. Deltagarna var
väldigt nöjda med den mycket enga-
gerade diskussionen.
I Patna uttryckte den nepalesiska de-
legationen ett stort intresse för att lära
sig mer om den dialogteknik som an-
vänds inom NWIP. Så på vårt hotell-
rum anordnades spontant en training
i dialogteknik, i vilken vi arbetar för
öppenhet, ömsesidig respekt och en
icke-provocerande framtoning. De ne-
palesiska studenterna ställde en massa
frågor och skulle använda sig av den
här tekniken i framtiden. En av studen-
terna, Asha Shrestha, visade ett speci-
ellt stort intresse så vi bestämde oss för
att försöka få med henne till delegatio-
nens andra del, i Pakistan. Detta både
för att stärka delegationens internatio-
nella prägel samt att motivera för fler
nedrustningsaktiviteter i Nepal.
Delegationen i Pakistan
Delegationen anlände till Karachi någ-
ra dagar senare. Vår kontaktperson Dr
Ali Khan Afridi, Pakistans studentre-
presentant, erbjöd oss sitt hem. Här
träffade vi återigen Asha Shrestha från
Nepal. Första kvällen mötte vi Dr Tipu
Sultan som är president för PDPD
(Pakistani Doctors for Peace and De-
velopment) som är den pakistanska
underorganisationen till IPPNW. Med
honom diskuterade vi situationen mel-
lan Pakistan och Indien, PDPD samt
vårt studentarbete.
I Karachi höll vi ett dialogmöte på
Jinnah Medical and Dental College.
Det här dialogmötet var mycket mer
engagerat än de indiska. Studenterna
hade väldigt starka känslor angående
kärnvapen och Indien. USA var också
ett återkommande tema. Detta hade vi
mött i Indien också, men inte i samma
utsträckning. Asha var imponerande
aktiv för att vara helt ny i projektet.
Direkt efter dialogen anordnades en
training till vilken ett drygt tiotal stu-
denter kom. Här diskuterade vi tillsam-
mans med Dr Ali Khan Afridi hur man
skulle kunna starta upp nya aktiviteter
för IPPNW i Pakistan.
Sista anhalten på delegationen var
Islamabad, Pakistans huvudstad. Fai-
sal Yousafir som studerar i Göteborg
har startat ett projekt i Islamabad där
han jobbar för att stärka PDPD. Inga
aktiviteter har gjorts där på länge och
därför var vårt mål att göra så mycket
reklam för IPPNW som möjligt. Vi
träffade studenter och rektorer för två
universitet. Av dessa verkade några så
pass intresserade att de spontant kunde
tänka sig att vara kontaktperson i Isla-
mabad för PDPD. Dessutom träffade
vi representanter för över tio olika
NGOs i både privata möten samt i ett
möte öppet för allmänheten. Vårt syfte
var att sprida information om vår orga-
nisation och vårt arbete, samt även att
hitta möjliga samarbetspartners. I det
sista mötet, som det hade annonserats
om i dagspressen, deltog en mängd
olika NGO’s samt några studenter och
privatpersoner. Vi hade här en väldigt
öppen och intressant diskussion där
IPPNW-arbetet låg i centrum. Bilder
från detta möte publicerades dagen ef-
ter i nationell press.
Möten över gränser
Sammantaget blev delegationen en
framgång. Med den har vi låtit unga
människor och perspektiv möta var-
andra över en konfliktdrabbad gräns.
Det är väldigt viktigt att det ges möj-
lighet för sådana saker och att dessa
händelser får den uppmärksamhet de
förtjänar.
Även om det var första gången flera
av oss deltog i en dialog fungerade
det väldigt bra. Dialogmodellen är så
framgångsrik för att den är så flexibel.
Den kan appliceras på vilket ämne som
helst och det viktiga är bara att man är
ordentligt påläst. Att möta studenter
med andra åsikter underlättas väldigt
mycket genom detta öppna och res-
pektfulla bemötande. Nu återstår bara
att följa upp de nya kontakter som har
knutits och att de lokala organisatio-
nerna kan arbeta för att integrera dessa
nya personer i IPPNWs världsomspän-
nande arbete.
CAMILLA MATTSSON
camillanwip@yahoo.se
JENNY IMMERSTRAND
THOMAS SILFVERBERG
Jenny inspirerar studenter i Nagpur att göra aktiviteter
för nedrustning i Nagpur, Indien.
Camilla håller tal på Hiroshimadagen under Sydasien-
konferensen för IPPNW i Patna, Indien.
Foto:
T SILFVERBERG
Foto:
T SILFVERBERG
20 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
Relationerna mellan Japan
och Nordkorea är kyligare
än någonsin. I Japan oroar
man sig för en utveckling av
kärnvapen i Nordkorea, sär-
skilt som officiella personer
där i olika sammanhang sagt
att dessa ska vara riktade
mot Japan. Den historiska
bakgrunden såväl som ett
antal kidnappningar under
1970-talet komplicerar rela-
tionerna ytterligare.
I Japan används Nordkorea-
frågan nu för att rättfärdiga
den omsvängning i japansk
försvarspolitik som pågår.
60 år efter Hiroshima hittar
vi återigen japanska solda-
ter ute i Asien.
Koreanernas minnen av atombom-
berna över Hiroshima och Nagasaki
skiljer sig väsentligt från japanernas.
För koreanerna framstod atombom-
berna som teknikens under, ett oerhört
starkt vapen som på mycket kort tid
lyckades med vad de strävat efter i de-
cennier, nämligen besegra japanerna
och bli kvitt den japanska koloniali-
seringen som pågått sedan 1910. Med
detta vapen fick amerikanerna Japan
att kapitulera. Korea såg åter för sig
självständigheten, även om det inte
blev riktigt så. En linje drogs upp vid
38:e breddgraden och de japanska trup-
perna norr om denna skulle kapitulera
till Sovjetunionen och de söder om till
amerikanerna. 1948 genomfördes val
i södra landsändan och Republiken
Korea utropades. Samma år utropa-
des den Demokratiska Folkrepubliken
Korea i norr. Delningen av landet var
ett faktum och båda ländernas reger-
ingar gjorde anspråk på hela den kor-
eanska halvön.
Vad som från början var provokatio-
ner och sammandrabbningar mellan
de två koreanska staterna ledde 1950
till Koreakriget där en FN-armé, till
större delen bestående av amerikansk
trupp, gick in på syds sida och nord
så småningom fick stöd av såväl Sov-
jetunionen som Kina. Sedan det här
kriget har nordsidans fixering vid na-
tionens överlevnad varit närmast total.
Alla skolbarn i Nordkorea får lära sig
att det var USA som anföll och redan
under Koreakriget utsattes nordsidan
för kärnvapenhot då USA övervägde
att sätta in dessa. Egna kärnvapen sågs
som något eftersträvansvärt för att ga-
rantera den egna nationens existens.
År 2002 utpekades Nordkorea, tillsam-
mans med Iran och Irak, av president
Bush som en av ondskans axelmakter.
Detta tillsammans med USA:s nya
säkerhetsdoktrin, som ger rätt att slå
till mot terroriststater i förebyggande
syfte, ses i Nordkorea som ett hot mot
landets säkerhet och överlevnad.
Mycket starka antijapanska känslor
finns kvar i Korea sedan andra världs-
kriget. När Japan skrev säkerhetsavtal
med USA år 1951 blev det klart vilken
sida de skulle stå på under kalla kriget
och 1965 normaliserades relationerna
mellan Japan och Sydkorea. Landet
fick officiellt ett bistånd på 800 mil-
joner US dollar för att bygga upp sin
ekonomi. Från sydkoreansk sida sågs
detta som en kompensation för kolo-
nialiseringen. 1972 normaliserades re-
lationerna mellan Japan och Kina och i
samband med det uttalade Nordkoreas
President Kim Il Sung också hopp om
närmare relationer. Säkert fanns det
redan vid den här tiden förhoppningar
om någon form av kompensation ock-
så för nords räkning.
Den nordkoreanska terrorattacken mot
sydkoreanska regeringstjänstemän i
Burma, såväl som ryktet om att japan-
ska medborgare kidnappades och fisk-
are som kvarhölls i åratal efter att ha
befunnit sig på fel vatten, ledde emel-
lertid till att relationerna försämrades
igen. Det var först i samband med
kalla krigets slut, då Nordkoreas eko-
nomi kom att radikalt försämras, och
då Sydkorea etablerade relationer med
såväl Beijing som Moskva, som Nord-
korea visade intresse för ett närmande
igen. 1990, då Japan hunnit bli värl-
dens största biståndsgivare, reste en
delegation på 40 japanska byråkrater
och parlamentariker, under ledning av
regeringspartiets starke man Shin Ka-
nemaru, till Nordkorea för att försöka
etablera nya relationer. De lyckades
utverka en frigivning av fiskarna och
i deklarationen efter mötet utlovades
ursäkt för kolonialiseringen och kom-
pensation till Nordkorea för förluster
sedan krigsslutet fram till dagens da-
tum.
Det rådde avspänning i regionen och
de två koreanska staterna vann samti-
digt inträde i FN. De signerade samar-
betsavtal och kom med en gemensam
deklaration om kärnvapenfrihet på
Koreahalvön.
Normaliseringsförhandlingar hölls
också mellan Japan och Nordkorea.
Nordsidan begärde 10 miljarder US
dollar i kompensation men från ja-
panska regeringens sida ville man inte
ge någon kompensation alls utan lösa
frågan på samma sätt som med Sydko-
rea, dvs. med bistånd, och summorna
de hade tänkt sig var betydligt lägre.
När Nordkorea 1992 vägrade gå med
på internationella atomenergiorganets
(IAEA:s) kontroll, frystes normalise-
ringsförhandlingarna och när Nord se-
dan annonserade att man tänkte lämna
ickespridningsavtalet för kärnvapen
(NPT) blev det en kris som löstes först
1995 med KEDO (Korean Peninsula
Energy Development Organisation)
avtalet enligt vilket två lättvattenreak-
torer skulle byggas med hjälp av USA,
Sydkorea, Japan och EU. Dessa inne-
höll plutonium som inte var lika lätt att
Nordkorea och Japan:
Kärnvapenhot
Om relationerna mellan Japan och Nordkorea
sedan första halvan av 1900-talet
Av Marie Söderberg,
docent vid Japan-institutet
på Handelshögskolan i Stockholm
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 21
anrika och använda till vapen. Nord-
korea skulle dessutom förses med olja
och Japan utlovade också mathjälp via
FN medan annat bistånd fick anstå till
dess normalisering av förbindelserna
genomförts.
När Nordkorea sköt en missil över
Japanskt territorialvatten 1998 för-
sämrades relationerna igen, även om
nordkoreanerna efteråt hävdade att det
varit ett misslyckat försök att placera
en satellit i omloppsbana. Mathjälpen
frystes och Japan vägrade bidra eko-
nomiskt till de nya reaktorerna som
skulle byggas enligt KEDO-avtalet.
Under tiden hade Kim Dae Jung valts
till president i Syd och med hans nya
så kallade ”solskenspolitik” ändrades
läget. Han ville få Nordkorea in på
fredens väg genom ett öppnande och
en reformering som byggde på samar-
bete och integrering. I ett möte mel-
lan de två koreanska staternas ledare
deklarerade de att ”de skulle lösa åter-
föreningsfrågan oberoende av andra
stater genom en gemensam ansträng-
ning av det koreanska folket”. I slutet
på år 2000 besökte den amerikanska
utrikesministern Madeleine Albright
Nordkorea, ett antal europeiska stater
hade etablerat diplomatiska relationer
och det såg ut som om Nordkorea änt-
ligen skulle lösas från sin isolering.
Attacken mot World Trade Centre i
New York den 11 september 2001 kom
att ändra detta. USA pekade ut Nord-
korea som terroriststat och läget såg
låst ut när den japanska premiärmi-
nister Junichiro Koizumi plötsligt tog
initiativet. Han åkte till Pyongyang för
ett möte med Nordkoreas ledare Kim
Jong-il.
Mötet var sensationellt i flera avse-
enden. För det första skedde mötet
vid en tidpunkt då Japans allierade,
USA, försökte isolera landet. För det
andra erkände Nordkorea plötsligt att
de hade kidnappat ett antal japanska
medborgare under 1970-talet. De bad
om ursäkt för detta och gick med på att
fem som fortfarande var vid liv skulle
få återvända till Japan. För det tredje
bad Japan om ursäkt för skada orsakad
av den japanska kolonialiseringen och
utlovade olika typer av ekonomiskt bi-
stånd, så snart normalisering av rela-
tionerna hade skett, vilket båda parter
sade sig vara villiga att jobba för. I den
så kallade Pyongyang-deklarationen,
förklarade båda parter också att de
skulle följa alla internationella över-
enskommelser för att få en lösning av
kärnvapenfrågan.
Bara några veckor efter Koizumis be-
sök i Pyongyang kom en amerikansk
delegation dit. För dem påstås nord-
koreanerna ha erkänt att de hade ett
hemligt program för utveckling av
höganrikat uran, även om inga bevis
presenterats. Ett sådant program skulle
vara i strid med KEDO-avtalet. USA
och dess allierade beslutade att frysa
oljeleveranserna och Pyongyang sva-
rade med att lämna icke spridningsav-
talet och förklara KEDO-avtalet dött.
Ytterligare en kris följde då Nordkorea
nu flyttade de 8 000 använda bränsle-
stavarna som sedan KEDO varit pla-
cerade i en säker kyldamm. Stavarna
sägs innehålla tillräckligt med pluto-
nium för fyra till fem kärnvapen och
befaras nu upparbetas för vapenpro-
duktion. I februari 2005 deklarerade
regeringen i Pyongyang också att de
hade kärnvapen.
I Japan var det emellertid kidnapp-
ningsfrågan som helt kom att domine-
ra debatten i massmedia. Nordkoreas
erkännande att de kidnappat japanska
medborgare hade retat upp den all-
männa opinionen, som var mycket
kritisk till att hälften av de kidnappade
hade förklarats döda och att informa-
tionen om hur det gått till inte verkade
riktig. De fem ”återvändarna” följ-
des dygnet runt av massmedia under
mycket nationalistiska tongångar. När
det var dags för dem att åka hem igen
vägrade den japanska regeringen att
skicka iväg dem och krävde istället att
deras åtta släktingar som var kvar ock-
så skulle skickas till Japan. Dessutom
ville man ha mera information om de
avlidna kidnappade. Relationerna blev
återigen synnerligen kyliga och kore-
aner med sympatier för nordsidan som
var bosatta i Japan misshandlades och
hotades på olika vis.
2004 återvände Koizumi till Pyongy-
ang och lyckades förhandla om frihet
för de åtta släktingarna och om ytterli-
gare undersökningar om vad som hänt
de andra samtidigt som han utlovade
hjälppaket med mat och medicinsk
hjälp. Relationerna blev något bättre
men sedan sämre igen när askan från
en av de avlidna skickades hem till Ja-
pan och DNA-testades. Askan påstods
tillhöra andra personer, ett faktum vars
riktighet senare ifrågasattes bl.a. i den
kända naturvetenskapliga tidskriften
Nature. I alla fall förhöjde detta defini-
tivt de anti-nordkoreanska stämning-
arna i Japan. Dessa har nu nått en så-
dan nivå att det blir svårt för japanska
regeringen att närma sig Nordkorea
utan att först få en lösning på kidnapp-
ningsfrågan som är den som domine-
rar i massmediadebatten i Japan. Även
i de så kallade sexpartssamtalen som
förs mellan Nordkorea å ena sidan och
USA, Kina, Japan, Sydkorea och Ryss-
lands å andra, för att försöka komma
tillrätta med kärnvapenfrågan så be-
gränsas Japan nu av kidnappnings-
frågan. Denna måste lösas först innan
det kan bli tal om någon normalisering
och något japanskt bistånd, hävdar
regeringen i Tokyo. Just det utlovade
japanska biståndet har länge varit ett
lockbete när man försökt få Nordkorea
att avstå från sina kärnvapenprogram.
Frågan är om det någonsin kommer
att gå att hitta en lösning på kidnapp-
ningsfrågan som kan tillfredsställa den
japanska opinionen.
I Sydkorea har man också ett 450-
tal medborgare som registrerats som
kidnappade. Där väljer man att delvis
ignorera detta och anse det som histo-
ria, även om det är en obehaglig så-
dan, för att istället blicka framåt och
välja en mjukare linje för att på nå-
got sätt försöka integrera Nordkorea
i världssamfundet och på så vis söka
en lösning på kärnvapenfrågan och
skapa fred i regionen. I Japan har man
istället tagit hotet från Nordkorea till
intäkt för att driva igenom den stora
omstrukturering som sker i det japan-
ska försvaret och skapa möjligheter till
en aktivare militär roll i regionen där
begränsningarna vad gäller samarbete
med USA hastigt krymper. Japan del-
tar nu aktivt i amerikanska forsknings-
projekt för att skapa nya missilsystem
som kan komma att leda till ytterligare
upprustning i Asien. Allt detta för att i
framtiden kunna försvara sig för vad
som i det långa perspektivet anses som
det största hotet, nämligen Kina. q
22 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
INTERNATIONELL
UTBLICK
Red Inge Axelsson
Frösön (inge_axelsson@yahoo.se)
Hiroshima och Nagasaki för
60 år sedan
”Förstörelsen [av Hiroshima] var så
fullständig att fortfarande, efter 60 år,
vet vi inte det exakta antalet omkomna.
Förteckningar över militärer i staden
förstördes av explosionen och hela fa-
miljer utplånades så ingen kunde rap-
portera vilka som dödats. The Radia-
tion Effects Research Foundation i Hi-
roshima bedömer att 90 000–140 000
människor dödades i direkt anslutning
till bomben. Fortfarande dör männis-
kor av skador från strålningen under
explosionens första sekund.”
Editorial, The Lancet
2005;366:427 (6 Aug 2005)
Läs också ”The day the bomb fell”
(sida 441) och ”Hiroshima: how much
have we learned?” (sida 442-444) i
samma nummer av The Lancet”.
“Members of the Pugwash Council,
meeting just steps away from Hiro-
shima’s ground zero, urge our fellow
scientists and citizens to confront
the threat of nuclear weapon use that
could materialize at any time, without
warning, in any part of the world. To
political and government leaders, our
message is simple, but stark: as long
as nuclear weapons exist, they will one
day be used.
Only by acting in the spirit of the 1955
Russell-Einstein Manifesto – “we ap-
peal, as human beings, to human be-
ings: Remember your humanity, and
forget the rest” – can a nuclear catas-
trophe be averted. What happened in
Hiroshima and Nagasaki must never
happen again.”
Pugwash 27 July 2005,
Hiroshima, Japan
Kärnvapnen 60 år:
Fortfarande ett hot mot
den globala hälsan
PLoS Medicine är en elektronisk
gratistidskrift med stora ambitioner:
att kvala in i samma division som
Lancet etc.; se min presentation i Lä-
kartidningen (2005 nr 32 sidan 2242).
Den engelska läkaren och publicisten
Rhona MacDonald skriver i novem-
bernumret (som redan kommit ut i
början av september, när detta skrivs)
om kärnvapnens historia. Läs om du
vill få perspektiv på den internatio-
nella fredspolitiken. I artikeln säger
IPPNW:s Michael Christ att kärnva-
pen inte är vapen utan tillhyggen för
masslakt, nazikrematorier monterade
på missiler. MacDonald citerar till sist
Gunnar Westberg: ”Kärnvapen och
mänsklighet kan i långa loppet inte
finnas till samtidigt. Den ena kommer
att utrotas. Vi har ett val.”
MacDonald R.
PLoS Medicine 2005;2(11):e301
För 60 år sedan i Arvika
”Det började de två dagarna den sjätte
och nionde augusti 1945.”
--- ”Han hade länge hört att atomkär-
nor klövs och han förstod att språket
ännu inte hunnit ifatt fysiken. För ett
folk av nordliga vedklyvare måste pro-
cessen te sig robust. De som utveckla-
de den använde ett matematiskt språk.
I övrigt hade de inget intresse av att
förmedla sina upptäckter på ett subti-
lare sätt än vad som räckte för att en-
tusiasmera politiker: sprängbomb med
utomordentligt stor brisans och hittills
ouppnådda söndersprängnings- och
brandverkningar.”
Kerstin Ekman: Sista rompan.
Bonniers 2002
NPT-konferensens
misslyckande
Konferensen om icke-spridning av
kärnvapen (Non Proliferation Treaty,
NPT) i New York i maj blev det miss-
lyckande som vi fruktat. USA upp-
trädde med sin stormaktsarrogans,
men även Egypten och en del andra
länder satte käppar i hjulen. I och med
att inget slutdokument antogs så gäller
alla gamla beslut. De flesta översyns-
konferenser har faktiskt inte lett fram
till något slutdokument så detta är ing-
en katastrof, säger nedrustningsexper-
ten och SLMK-vännen Jan Prawitz.
På Palmecentrets hemsida intervjuas
också Leonore Wide från SLMK.
Olof Palmes Internationella Centrum,
www.palmecenter.se
”Intelligenta” landminor
”Weapons can never and will never be
‘intelligent’. As long as governments
spend more energy and resources on
devising so-called smart landmines
than on harnessing and joining the
international effort for a landmine-
free world, the future of the Mine Ban
Treaty looks bleak.”
Ledarkommentar, The Lancet
2005;366(issue 9487, 27 August):690
Militära konflikter
Antalet militära konflikter (>25 döds-
offer under ett år) var 30 under 2004,
1 mer än under 2003. De flesta konflik-
terna var inbördeskrig men andra sta-
ter blandade sig i konflikterna indirekt
genom att hjälpa den ena parten med
pengar eller logistik. Antalet konflikter
har inte sedan 1970-talet varit så lågt
som under 2003–2004. SIPRI definie-
rar major armed conflict som en kon-
flikt med >1000 dödade i strid under
ett år. Med den definitionen blev det
19 konflikter under 2004.
Harbom L, Wallensteen P.
Journal of Peace Research
2005;42(5):623-635
Samma författare i SIPRI Yearbook
2005.
Indien och Pakistan
Den indiska sektionen av IPPNW,
Indian Doctors for Peace and De-
velopment (IDPD), höll en nationell
kongress i Hyderabad i mars 2005.
Gunnar Westberg talade om dialog
med beslutsfattare och Ron McCoy
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 23
om att sjukvårdspersonal är skyldiga
att arbeta för att förebygga krig. Medi-
cinstudenter var mycket aktiva under
kongressen. På föreningens hemsida
(se nedan) kan man läsa om att man
planerar en dialog med beslutsfattare
i december och att den 5–9 augusti
samlades medlemmar i IPPNW-sek-
tionerna i Bangladesh, Indien, Nepal
och Pakistan till ett gemensamt möte
för att minnas dem som dödades av
atombomberna över Japan.
Ron McCoy and Gunnar Westberg,
Medicine, Conflict and Survival
2005;21(3):250-251
www.idpd.org
Handeldvapen
IPPNW driver en kampanj mot små
vapen (handeldvapen och maskinge-
vär). En redogörelse för projektet finns
i Medicine, Conflict and Survival. I 46
av de 49 större militära konflikter som
drabbat världen sedan 1990 har små
vapen varit de enda vapnen.
Christ M, Valenti M.
Medicine, Conflict and Survival
2005;21(3):245-249
25 000 civila dödade i Irak
Organisationen Iraq Body Count
räknar med att ca 25 000 civila dödats
av krigshandlingar under tiden mars
2003 till mars 2005. En amerikansk
grupp har publicerat väsentligt högre
tal men talet 25 000 ligger inom den-
na grupps konfidensintervall som är
mycket brett.
Dyer O, BMJ 2005;331:176
Lågdosstrålning
En studie av 407 391 arbetare som ar-
betar med civil och militär kärnenergi
i 15 länder visar att 1–2% av dödsfal-
len i cancer bland arbetarna beräknas
bero på strålning. Även mycket låga
stråldoser ger en liten riskökning för
död i cancer.
Cardis E et al. BMJ 2005;331:77
Viktigt styrelsemöte i
Stockholm 12–13 november
Styrelsemöte för SLMK kommer att hållas
lördag den 12 november kl 10–17 samt
söndag 13 november kl 09–13.
Lokal: Läkarförbundet (rum G, 1 tr upp),
Villagatan 5, Stockholm
Vid detta möte kommer bokslutet att föreligga för undertecknande
av alla ordinarie styrelsemedlemmar. Det är därför av stort intresse att
så många som möjligt av ordinarie ledamöter kan närvara, om inte på hela
mötet, så åtminstone på någon del av det.
SLMK:s årsmöte 2005
i Stockholm
Årsmötet samt konstituerande styrelsemöte kommer att
äga rum lördag 3 december kl 10–13 i Stockholm i
anslutning till riksstämman.
Lokal: Läkarförbundet (rum G, 1 tr upp),
Villagatan 5, Stockholm
Alla medlemmar varmt välkomna!
Foto:
H WENDELMARK
24 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
Atomvåben.
Den største begivenhed i det forlø-
bende år er efter min mening NPT-
Review konferencen, som fandt sted i
maj måned i år i FN-bygningen i New
York. Den afholdes hver 5. år, der
imellem afholdes der mindre, årlige
møder (såkaldte PrepCom), for man
forbereder Review-konferencen. I år
var der på forhånd ikke de store for-
ventninger til gennemsynskonferen-
cen, da man på de forberedende møder
ikke kunne blive enige om en dagsor-
den. Uenigheden fortsatte, da konfe-
rencen gik i gang. Uenigheden bestod
i, at de lande, som ikke har atomvåben,
og som er organiserede i Non-Allied
Movement, ønskede at diskutere dels
hvad atom-magterne har gjort for at
opfylde deres forpligtigelser under
artikel 6, dels at diskutere fremgang-
Formandsberetning for DLMK for 2004-05
Gösta Alfvén, Leonore Wide och jag,
Thomas Silfverberg, besökte fredagen
den 27 maj den amerikanska ambas-
saden i Stockholm för att samtala med
Chris Scharf och Tracy A. Hall om
kärnvapennedrustning. Datumet sam-
manföll med NPT-konferensens sista
dag.
Vi möttes i förväg och diskuterade
igenom våra mål och vår plan för hur
vi skulle genomföra samtalet. Gösta
och Leonore, som tidigare har delta-
git vid sådana uppvaktningar, gav mig
som student och nybörjare rollen att
försöka förklara studenternas syn på
problemet. Detta kändes som en lätt-
nad samtidigt som jag anser att detta
visar att kärnvapenfrågor idag berör
alla ålderskategorier. I min generation
förstod vi aldrig vad det kalla kriget
var innan det var över.
Vi möttes utanför ambassaden av Chris
Scharf som förenklade inpassagen nå-
got. ”He’s a nice guy” och kanske var
det anledningen till att han utsetts att
möta oss, som han själv uttryckte det.
Och vi blev verkligen välkomnade på
ett mycket vänligt sätt. Väl inne på
ambassaden mötte vi även dialogmö-
tets andra amerikan, Tracy A. Hall.
Samtalet inleddes mjukt och försiktigt
med att vi förklarade vår organisation
och dess grundtankar. Amerikanerna
ställde här några artiga frågor. Då
samtalet fortsatte och vi mer kom in på
USAs roll i kärnvapenpolitiken idag
förändrades stämningen något. De
gick direkt i försvarsställning genom
att tala om allt vad USA har gjort när
det gäller nedrustning. Detta skedde
mer eller mindre reflexmässigt trots att
både Leonore och Gösta förde samta-
let mycket försiktigt och icke-provo-
kativt. Samtalet gick allt mer mot att vi
förklarade vår ståndpunkt och de för-
klarade sin. Vi försökte här betona vik-
ten av att USA som ledarnation måste
visa för världen att de verkligen är be-
redda att nedrusta. Detta för att inte ta
udden av NPT och för att minska mo-
tivationen för andra länder att utveckla
egna kärnvapen.
Vi nådde aldrig riktigt fram till någon
gemensam grund, förutom att vi alla
skulle föredra en värld utan kärnva-
pen. Men jag upplever ändå att sam-
talet gav frukt, möjligen bara fallfrukt,
men det är inte att förakta. Jag menar
framför allt att det enkla faktum att vi
var där och visade upp vår organisa-
tion och vår aktivitet sänder bra signa-
ler. Det andra var att de ändå lyssnade
på vad vi hade att säga. Även om man
har olika åsikter når man ändå någon-
stans genom att sätta sig in i motpar-
tens argument.
Dessutom gav oss Chris Scharf nam-
net på en amerikansk kongressle-
damot, Tom Lantos, demokrat från
Kalifornien. Tom Lantos räddades
undan nazisterna i andra världskrigets
Ungern med hjälp av Raoul Wallen-
berg; han skulle kunna vara en viktig
kontaktperson för SLMK i den ame-
rikanska kongressen. Dessutom fick
vi namnet på Johan Berggren, student
från Uppsala, som har jobbat på hans
sekretariat.
För mig som ny i sammanhanget var
det här en väldigt fin erfarenhet. Gösta
och Leonore gav mig utrymme och
stöttade mig på ett rutinerat sätt under
hela samtalet. Uppvaktningar på am-
bassader är av stort värde för SLMK
då vi på detta sätt kan upprätthålla vis-
sa relationer med kärnvapenländerna.
THOMAS SILFVERBERG
SLMK uppvaktar
amerikanska
ambassaden
Pressattaché Chris Scharf, USA:s am-
bassad, och Gösta Alfvén, SLMK, vid
uppvaktningen den 27 maj 2005.
Foto:
T SILFVERBERG
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 25
en eller det modsatte på de 13 punk-
ter, man nåede at blive enige om på
sidste gennemsyns-konference i 2000.
Disse punkter omhandler tiltag m.h.p.
at fastholde presset for atomar ned-
rustning. I modsætning hertil ønskede
specielt USA kun at diskutere proble-
merne i Nordkorea og Iran. Konferen-
cen endte derfor med, at der ikke blev
vedtaget noget slut-dokument, hvilket
af nogle iagttagere ses som en farlig
udvikling, hvor der kan være lagt gift
ud for ikke-spredningen af atomvåben.
Som bekendt har hverken atommag-
terne Israel, Indien, Pakistan skrevet
under, mens Nordkorea har trukket sig
ud af NPT i 2003.
På NGO-siden var der meget stor ak-
tivitet i forbindelse med konferencen.
Dette er beskrevet udførligt i juni-
nummeret af vores fælles Info-blad.
Vi havde vores utrættelige Cæcilie
Buhmann med den første uge eller der-
omkring på konferencen. Også Borg-
mestre for Fred var kraftigt repræsen-
teret i New York.
Som forberedelse til NPT-konf.
havde Anton og jeg været til møde i
Udenrigsministeriet i januar i år hvor
vi havde drøftelser med lederen af
kontoret for sikkerhed, Jesper Vahr.
Mødet er ligeledes refereret udførligt i
Info-bladet fra marts måned. I og med,
at Danmark er et NATO-land og med-
lem af EU, kan dansk pres på atom-
magterne ikke forventes. Mødet var
dog alligevel givtigt m.h.p., at vi får
afprøvet vore argumenter overfor en
højtstående embedsmand.
60-året for
Hiroshima-bomben.
”Jubilæet” fik overraskende stor om-
tale i såvel den skrevne presse som på
TV. På DR’s hjemmeside www.dr.dk
har der siden ca. 1.8. været et tema med
overskriften ”Dagen der rystede ver-
den”, hvor opbygningen af atombom-
ber inkl. brintbomber er gennemgået.
Også et verdenskort med angivelse af
hvilke lande, der har atomvåben, og en
kort omtale af disse landes indtræden i
atomklubben, er tilgængelig.
DR2 havde den 2.8. en temaaften om
Hiroshima-bomben med en dramati-
sering af optakten til bomben. Efter-
følgende var der først orientering om
et aktuelt atomvåben-relevant emne,
nemlig Missile Defence, med inter-
view af en embedsmand i Pentagon og
en general, samt efterfølgende debat i
studiet, hvor 2 mindre fremtrædende
debatører drøftede projektet, nemlig
Michael Ehrenreich, med-redaktør på
Kristeligt Dagblad og Svend Auken
fra Socialdemokraterne.
Endelig har der været en mindehøjti-
delighed på selve dagen, den 6. august,
i København. Mødet var arrangeret
af Pugwash DK og Fredsakademiet.
Flere andre fredsgrupper stod som
medindbydere, herunder DLMK. Om
eftermiddagen var der et seminar med
titlen: ”Building a culture of peace”
med flere udmærkede indlæg. Om
aftenen var der indlæg ved den japan-
ske ambassadør, mig selv på vegne
af DLMK og endelig oplæsning af et
meget stærkt brev fra en af grundlæg-
gerne af Pugwash-bevægelsen af be-
kymrede videnskabsfolk, Sir Joseph
Rotblatt, som efterhånden er blevet 97
år gammel. Brevet var stilet til delta-
gerne i NPT-konferencen. Desværre
deltog kun Jakob og jeg i mødet, og
ikke andre fra DLMK, så vidt vides.
Medvirkende hertil kan være, at mødet
blevet flyttet hele 2 gange, seneste flyt-
ning kun 14 dage før datoen. Vi nåede
at annoncere det foreløbige program i
Info-bladet, hvor det planlagte mødes-
ted var Landstingssalen på Christians-
borg. Mødet endte med at finde sted på
Christianshavn Gymnasium.
Mødeaktiviteter.
Siden sidste landsmøde har der været
verdenskongres i IPPNW, den 16. i
rækken, der denne gang fandt sted i
Beijing. Fra DK deltog Jakob, Nina,
Cæcilie og mig. Som altid var det en
god oplevelse at være til verdenskon-
gres. Det var mange fine indlæg og en
god stemning. Mest opløftende var det
at erfare, at der er mange engagerede
studenter, således at IPPNW’s over-
levelse på kort sigt synes sikker. Som
noget nyt fik vi igen 2 co-præsidenter
(Ron McCoy, Malyasia, og Gunnar
Westberg, Sverige). Også Hiroshimas
borgmester, Akiba var tilstede og præ-
senterede projektet Borgmestre for
Fred.
På kongressen fik vi også valgt en ny
europæisk vice-president. Det blev
Bjørn Hilt fra Norge, som afløste Her-
man Spanjaard fra Holland. Bjørn har
lagt positivt ud med at bede om god
kontakt til medlemsgrupperne og har
også fået genoplivet de europæiske
møder. Næste gang afholdes det i
Frankrig til oktober. Bjørn holdt i
marts en tale i Europaparlamentet.
Cæcilie deltog i februar i et seminar i
England, som havde til formål at gen-
oplive aktiviteterne i IPPNW. Hun har
fremsendt referatet af mødet, som vi
måske kan gennemgå sammen senere.
Den 2. oktober 2004 var der møde
om Atomvåben og Ikke-vold, igen ar-
rangeret af Dansk Pugwash, DLMK
og Fredsakademiet. Flere af os deltog
i mødet, der fandt sted på Nørrebro
Medborgerhus i Kbh.
Medlemssituationen.
I år har 305 medlemmer betalt kontin-
gent. Dermed må vi sige farvel til 35
tidl. medl. Dette er der ikke noget nyt
i. Spørgsmålet er, hvornår vi når smer-
tegrænsen, altså hvor vi ikke synes, at
det giver mening at opretholde fore-
ningen. Dette punkt er trods alt ikke
nået endnu efter min mening.
Hjemmesiden.
Hjemmesiden www.dlmk.dk har nu
existeret i 3 år. Erfaringer er høstet,
bl.a. m.h.t. indsættelse af fotos. Den
bliver ikke opdateret særlig tit, ca.
hver 2. måned. I er alle velkomne til at
indsende indlæg fra aviser o. a. til mig
m.h.p. indsættelse på hjemmesiden.
Den besøges af 5-6 personer/dag, hvil-
ket jo ikke er imponerende, slet ikke
sammenlignet med fred.dk. Det ville
nok hjælpe med et mere spændende
lay-out og hyppigere opdateringer.
Men dette vil naturligvis være en dyr
løsning og desuden skal vi have fat i
én, som er interesseret i at være web-
master i stedet for mig.
Povl Revsbech
formand
26 Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102
DLMKs
Bestyrelse
Formand:
Povl Revsbech
Langdalsvej 40,
8220 Brabrand
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Bestyrelsesmedlem:
Anton Aggernæs
Godthåbsvej 22, 4. tv
2000 Frederiksberg
Tlf. 38 34 35 07
E-mail: aggernaes.a@dadlnet.dk
Deputy councillor:
Jacob Obbekjær
Lundedammen 42,
2605 Brøndby
Tlf. 36 75 13 10
E-mail: obbekjar@dadlnet.dk
Deputy councillor, redaktør:
Klaus Arnung
Kæmpehøjvej 3,
2950 Vedbæk
Tlf. 45 66 11 81
E-mail: k.arnung@dadlnet.dk
Kasserer:
Niels Dahm
Hovedvej 14, Avernakø
5600 Fåborg
Tlf. 62 61 83 61
E-mail: dahm@avernak.dk
Studenterrepræsentant:
Cæcilie Bøck Buhmann
Refnæsgade 53, 3. tv
2200 København N
Mobil-tlf. 26 18 95 06
E-mail:
cbuhmann2002@yahoo.com
DLMKs sekretariat:
c/o Povl Revsbech
Tlf. 86 26 47 17
E-mail: revsbech@dadlnet.dk
Medlemskab opnås ved indbetaling
af årskontingent på Giro 8 03 91 00
300 Dkr for læger og pensionister
100 Dkr for studenter
200 Dkr for støttemedlemmer
DLMKs hjemmeside: www.dlmk.dk
International councillor:
Lars Folmer Hansen
Dalmosevej 23
2400 København NV
Tlf. 33 15 82 99
E-mail: folmer@dadlnet.dk
Läkare mot kärnvapen/Læger mod kernevåben 2005:102 27
Karin Stenstedt, Alviksvägen 17, 167 53 Bromma,
tel 08-25 56 38, e-post: karin.stenstedt@slmk.org
Christina Vigre Lundius, Håkantorpsmölla,
284 91 Perstorp, tel 0435-347 31, fax 0435-353 27,
e-post: christina.vigre.lundius@slmk.org
John Henriksson, Hertig Karlsg. 11A, 582 21 Linköping,
tel 013-12 92 60, mobiltel: 0733-42 31 10 (stud repr)
e-post: john.henriksson@slmk.org
Revision
Auktoriserad Revisor
Jan Anders Nilsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Box 1215, 251 12 Helsingborg, tel 042-37 72 00,
e-post: jan-anders.nilsson@se.pwc.com
Auktoriserad Revisor, suppleant
Jonas Grahn, Öhrlings PricewaterhouseCoopers,
Torsgatan 21, 113 97 Stockholm, tel 08-555 330 00,
e-post: jonas.grahn@se.pwc.com
Föreningsrevisor
Ylva Stjernholm-Vladec, Tomtebogatan 10, 2tr,
113 39 Stockholm, tel 08-31 63 81
Föreningsrevisor Suppleant
Kristina Olofsson, Varvsgatan 3b, 824 50 Hudiksvall,
tel 0650-102 56, e-post: kristina.olofsson@slmk.org
Kassör/Kanslichef:
Klas Lundius, Håkantorpsmölla, 284 91 Perstorp,
tel 0435-351 58, fax 0435-353 27, mobiltel 070-520 83 58
e-post: klas.lundius.@slmk.org
Valberedningen har utgjorts av:
Sammankallande:
Vendela Englund-Burnett, Mimergatan 13,
654 60 Karlstad, tel + fax 054-21 29 42,
e-post: vendela@slmk.org
Anna Sjögren, Södra Sanna 526, 655 91 Karlstad
tel 054-250 35 99, e-post: anna.sjogren@slmk.org
Jenny Immerstrand, S:t Larsgatan 6 B:B12,
753 11 Uppsala, tel, 0704-90 18 04
e-post: jenny.immerstrand@slmk.org (stud repr)
Övriga
Ordinarie
Hans Levander, Vårdkasvägen 11, 756 55 Uppsala,
tel 018-32 43 47, fax 018-32 00 84,
e-post: hans.levander@slmk.org
Monika Palmgren, Slottsvägen 6, 169 69 Solna,
tel 08-578 354 28 (a), e-post: monika.palmgren@slmk.org
Anneli Schmauch, Språkgränd 1, 907 33 Umeå,
tel 090-19 91 48, fax 090-785 17 17 (a),
e-post: anneli.schmauch@slmk.org
Sara Smedegård, Geijersgatan 20C,
652 18 Karlstad, tel 054-10 12 02, mobiltel 0702-15 80 17
e-post: sara.smedegard@slmk.org
Jann Storsaeter, Vanadisvägen 42, 2 tr, 113 31 Stockholm
tel 08-33 21 86, mobiltel 070-861 34 36
e-post: jann.storsaeter@slmk.org
Martina Grosch, Erikstorpsgatan 6, 4 tr,
217 54 Malmö, mobiltel 0739-08 85 29
e-post: martina.grosch@slmk.org
Camilla Mattsson, Flogstavägen 87 B,
752 72 Uppsala, tel 018-46 36 96 (stud repr)
e-post:camilla.mattsson@slmk.org
Suppleanter
Gösta Alfvén, Svartensgatan 20, 116 20 Stockholm,
tel 08-643 47 02 + fax efter telefonanmälan
e-post: gosta.alfven@slmk.org
Mats Hogmark, Gruvgatan 33, 791 62 Falun,
tel 023-138 18, mobiltel 0709-515 272,
e-post:mats.hogmark@slmk.org
Nelli Jonasson-Filippova, Madlyckevägen 24,
542 32 Mariestad, tel 0501-474 62,
e-post: nelli@slmk.org
Jan Larsson (Infobladsansvarig),
Linnégatan 2G, 753 32 Uppsala, tel 018-14 62 12,
e-post: jan.larsson@slmk.org
Bengt Lindell (IT/kommunikationsansv),
Bättre Tiders Gränd 18, 393 59 Kalmar,
tel + fax 0480-201 84, mobiltel 070-647 23 47
e-post: bengt.lindell@slmk.org
Annika Rydberg, Fredrikshögsgatan 1, 903 36 Umeå,
tel 090-77 64 99, e-post: annika.rydberg@slmk.org
Valberedningens förslag till
SLMKs STYRELSE
2005 – 2006
Ordförande: Frida Sundberg, Norra Ågatan 5B,
416 49 Göteborg, tel 031-700 88 08,
e-post: frida.sundberg@slmk.org
Vice ordf: Martin Tondel, Lekparksvägen 2,
582 75 Linköping, tel 013-39 64 74,
e-post: martin.tondel@slmk.org
Leonore Wide, Ljuskärrsvägen 35,
133 31 Saltsjöbaden, tel 08-717 65 17,
e-post: leonore.wide@slmk.org
Sekreterare: Meit Krakau, Danarövägen 19,
182 56 Danderyd, tel 08-753 13 50,
fax 08-755 78 55,
e-post: meit.krakau@slmk.org
IPPNW Gunnar Westberg, Solbänksgatan 9,
President 413 19 Göteborg, tel 031-82 63 92 (b),
el. 031-82 86 92 (b), 031-342 25 16 (a),
mobiltel 0762-17 30 23
e-post: gunnar.westberg@slmk.org
Begränsad
eftersändning
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
SLMK, c/o Lundius
Håkantorpsmölla
284 91 PERSTORP
Sweden
Lars Engstedt, tidigare ordförande
i SLMK, var hematolog men hade
även ett stort intresse för och kun-
nande i botanik. Hans far, Magnus
Engstedt, var apotekare och ägde
under ett antal år apoteket Östgöta
Lejon i Norrköping. Från åtta års ål-
der tills han var 16 år (därefter bör-
jade medicinstudierna) fick Lars under
skolloven följa med sin far till olika
områden i Sverige för insamling av
läkeväxter och frön. Växterna häng-
des till tork på apotekets så kallade
gräsvind för senare beredning av de-
kokter och dylikt. Särskilt under sena-
re år brukade Lars gärna berätta om
barndomens insamlingsexpeditioner
som kunde gå långt upp i Norrland.
Under de långa resorna lärde pappa
Engstedt sonen läkeväxternas latinska
namn, deras kemi och användning.
I Lars arbetsbord låg i alla år en liten
påse frön av Geranium bohemicum
insamlade 1/8 1936. Han föreslog
en gång att vi skulle så några av dem i
en kruka men det blev inte gjort förrän
några månader efter hans bortgång, i
mars i år. Av tio frön grodde två, men
endast en planta växte normalt. Den
3 juli slog den första blålila blomman
ut och nävan blommade sedan gan-
ska flitigt i ca sju veckor.
Hans Rydberg på Botaniska Sällska-
pet, där Lars var medlem sedan mit-
ten av 30-talet, menar att det är inte
märkligt att så gamla frön gror, men
intressant är att de grodde utan nå-
gon upphettning. Geranium bohemi-
cum är nämligen den sällsynta sved-
jenävan, som kräver bränd mark eller
som Hans Rydberg säger: ”onormalt
hög värme” för att gro.
Magnus Engstedt hade ett omfattan-
de herbarium som förvaras på Na-
turhistoriska Riksmuseet i Frescati. För
några år sedan samlade Lars och un-
dertecknad några vänner och besök-
te museets Botaniska hus där Thomas
Karlsson vänligen hade plockat fram
ark med bl a pressade Salix- och Al-
chemillaarter, som Magnus Engstedt
speciellt hade intresserat sig för. Alla
arken var signerade Magnus Engstedt
men ett hade också ett andra namn:
Lars Engstedt, 8 år.
DIANA KRUMINS ENGSTEDT
Foto: U KRUMINS
Lars Engstedt
och
svedjenävan
Svedjenäva Geranium bohemicum 20–50 cm.
Juli–aug. Sällsynt på näringsrik, ofta bränd
mark. 1-årig. Blad flikiga till 75 %. Blommor
1,5–2 cm breda, blålila.