Text från PDF
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Ny bok skildrar hur ett
omfattande kärnvapen-
krig kan starta
Kazakstan - kärnvapen-
landet som fick nog
NR 176 OKTOBER 2024 MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Kärnvapen staternas
arsenaler och deras politik
- i detta nummer: Pakistan
FOKUS
KRITIK MOT PARTNER-
SKAPET AUKUS
Ökad risk för kärnvapenspridning mellan Australien,
USA och Storbritannien
LEDARE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
3
Läkare mot Kärnvapen ges ut av föreningen
Svenska Läkare mot Kärnvapen, SLMK.
ANSVARIG UTGIVARE: Josefin Lind,
josefin.lind@slmk.org
REDAKTION: Josefin Lind, Nils Rodhe, Elin Liss
och Gabriel Holmbom.
LAYOUT: E&G Design.
TRYCK: Exakta Creative.
Tryckt på miljögodkänt papper.
ISSN: 1400-2256
Nästa nummer utkommer i december 2024.
Material skickas till redaktion@slmk.org senast
30 oktober 2024.
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45,
113 45 Stockholm
E-POST: info@slmk.org
Bli medlem på www.slmk.org
BANKGIRO: 901-0901
SWISH: 1239010901
FÖLJ OSS:
Facebook.com/SLMK.1981
Instagram: @svenskalakaremotkarnvapen
X: @IPPNWSweden
LinkedIn: Svenska Läkare mot Kärnvapen
SLMK arbetar preventivt för att kärnvapen ska
avskaffas innan de används igen. Vi är en del av
IPPNW (International Physicians for the Prevention
of Nuclear War) samt ICAN (International Cam-
paign to Abolish Nuclear Weapons).
Tidningen utkommer till alla medlemmar i
Danske Læger mod Kernevåben,
www.danskelaegermodkernevaaben.dk
KONTAKT:
Povl Revsbech (sekretær og kasserer)
povl.revsbech@gmail.com
DLMK, c/o Povl Revsbech, Langdalsvej 40
8220 Brabrand, Danmark
Annie Jacobsens nya bok skildrar hur ett
omfattande kärnvapenkrig kan starta
Ökad risk för kärnvapen spridning med
partnerskapet AUKUS
Kärnvapen staternas arsenaler och deras
politik - i detta nummer: Pakistan
7 Resultatlöst förberedande möte för icke-spridnings avtalet
10 Danmark og Atomvåben under Den Kolde Krig
12 Kazakstan - kärnvapenlandet som fick nog
13 Notiser
14 Krönika: Om rädsla och risk för kärnvapenkrig då och nu
INNEHÅLL #176
4
6
8
S
olen strålar och landet lyser i regnbå-
gens alla färger, samtidigt som iskalla
vindar och överhängande hotfulla moln
präglar Sverige och världen. Verklighe-
ten är kluven på ett nästan schizofrent
sätt. Höstdagjämning. Fördelningen mellan ljus
och mörker är i balans och helt lika för alla på hela
jorden. Jämvikt. Förutsägbart.
Världsläget, så extremt
annorlunda. Vi tycks inte länge
kunna lita på att något är säkert,
pålitligt eller förutsägbart. Vad
gäller kärnvapen så har alla de
olika avtal som skulle förhindra
spridning, testning och upprust-
ning, begränsa arsenaler och
på sikt leda till att kärnvapnen
avvecklas, antingen aldrig skrivits
på av kärnvapenmakterna, löpt
ut, sagts upp eller pausats.
Doktriner har allt kortare
livslängd och ändras, så att de
upphöjer kärnvapnens roll och
sänker tröskeln för användning.
Alla kärnvapenmakter moderniserar och utökar sina
arsenaler. Sverige har helt övergett sin tidigare roll
som ett land som pålitligt och tydligt på alla arenor
arbetar för kärnvapennedrustning. Vi har nu med ett
avtal (DCA) som ger USA tillgång till 17 baser i Sve-
rige utan skrivna förbehåll mot kärnvapenplacering.
Myter och språkbruk ger en förrädisk bild av
att moderna kärnvapen skulle vara små, precisa och
användbara. Kunskapen om vad de är och gör är så
skrämmande låg att hårresande felaktiga påståenden,
som att Sverige har beredskap att hantera effekterna
av en kärnvapenattack, kan komma från ansvariga
som verkligen borde veta bättre.
Ja det stämmer i alla fall att vi bor på den del
av jorden där varje dag nu blir mörkare. Att vi i
Svenska Läkare mot Kärnvapen finns och ständigt
bemöter, berättar sanningen, utbildar och debat-
terar är oerhört betydelsefullt. Vår trovärdiga röst är
extremt viktig. Som ni vet har ju regeringen dragit
bort hela vårt stöd, men tack vare att ni medlem-
mar och givare finns så kan vi
enträget fortsätta.
Det är ju också skördetid
och det verkar som att det vi
tillsammans sått, odlat, gödslat
och trimmat med alla samtal,
artiklar, insändare, möten,
seminarier, konferenser och alla
små och stora ekominska bidrag
ni ger faktiskt bär frukt. Vi har
ju under de senaste månaderna
fått bra genomslag i medierna.
Riksdagsledamöter har haft nytta
av våra kunskapsunderlag och
hänvisat till oss. Vi verkar finnas
i medvetandet på Sveriges Radio
och vi blev mycket angenämt
överraskade när SVT spelade in vårt seminarium den
23 augusti (se sida 13).
Det nu inledda verksamhetsåret med massor
att göra och halverade intäkter innebär milt uttryckt
stora utmaningar. Men nu kör vi! Höstsådd och
kanske kompostering av en del gammalt material.
Men vi behöver verkligen fortsatt, och helst ökat,
stöd från er alla. Det vore oerhört bra om du kan
värva bara ett par unga kollegor. Medlemskap
i julklapp kanske? Och nya grödor - alltså dina
inspel om hur vi förnyar och föryngrar oss. För det
kommer en ny vår! ■
Vår röst – ett
betydelsefullt
ljus i mörkret
”
Som ni vet har ju
regeringen dra
git bort hela vårt
stöd, men tack
vare att ni med
lemmar och givare
finns så kan vi
enträget fortsätta.
Vendela Englund Burnett
Ordförande
Hjälp oss att bli
fler medlemmar
Används kärnvapen står sjukvården maktlös.
Skänk en gåva eller värva en ny medlem, så är du
med och ser till att vi kan fortsätta vårt arbete.
Med ditt stöd kan vi göra mer!
BANKGIRO: 901-0901
SWISH: 1239010901
Läkare: 365 kr/år
Studenter: 100 kr/år
Associerade medlemmar: 200 kr/år
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
5
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
4
D
en amerikanska journalisten Annie
Jacobsen har utforskat teknologi-
erna, säkerhetssystemen, planerna
och riskerna för hur ett kärnvapenkrig skulle
kunna bryta ut. I sin nya bok “Kärnvapenkrig
- ett scenario” skildrar hon det potentiella
händelseförlopp som inga världsledare vill
tala öppet om – men som när som helst kan
bli verklighet.
Boken beskriver ett hypotetiskt
scenario där Nordkorea avfyrar
ett kärnvapen mot Washington,
D.C och USA svarar genom
att avfyra 50 interkontinentala
ballistiska kärnvapenmissiler
(Minuteman) mot Nordkorea.
Då Minutemans räckvidd inte
klarar att nå runt Ryssland,
behöver de gå över ryskt luftrum,
något som är en central pussel-
bit i boken. USA:s president får
inte tag på den ryska presidenten
men det ryska varningssystemet
(Tundra) signalerar och överskattar storleken på
den förmodade attacken. Rysslands president
beordrar en full skalig kärnvapenattack mot USA
och ett globalt kärnvapenkrig är ett faktum.
Scenariot bygger på kända fakta om världens
kärnvapenarsenaler, system och doktriner.
Minut för minut beskriver Annie Jacobsen
vägen till apokalypsen. När det första kärnvap-
net är avfyrat är varje steg på vägen en logisk och
förutbestämd följd av tidigare händelser. Det
blir tydligt hur oerhört fort det kan eskalera och
att det ofta är lättare att fortsätta i förutbestäm-
da planer och doktriner än att stanna upp. Det
är underligt att tänka på att
scenariot i boken, som leder till
ett globalt kärnvapenkrig och
förintar stora delar av världen,
utspelar sig under endast 72
minuter. Det är betydligt kortare
tid än det tar att läsa boken, i
alla fall för undertecknad.
När system signalerar om
att en attack är på väg, har en
ledare minuter på sig att besluta
om en motattack. På den tiden
ska massvis med information
processas från olika militärer
och rådgivare, för att försöka
komma fram till om det de facto handlar om
inkommande kärnvapen. Jacobsen skriver om
hur sovjetiska spioner under Kalla kriget fanns i
närheten av amerikanska silos för att med egna
ögon se om en missil avfyrades för att då hinna
rapportera hem till Kreml.
Författaren berättar om tidigare högt
upp satta personer som John H Rubel, USA:s
biträdande direktör för forskning och teknik
inom försvarsområdet under Kennedy-admini-
strationen. Han beskriver ett topphemligt möte i
december 1960 på högkvarteret för det strateg-
iska flygkommandot. Där presenterades en
plan på ett anfall mot Kina och Ryssland som
beräknades leda till 600 miljoner dödsoffer, 20
procent av jordens dåvarande befolkning. När
han närmade sig slutet av sitt liv fick han ett
behov av att berätta om hur diskussionerna fort-
gick i det rummet innan besluten fattades. Han
drog då paralleller till Nazitysklands system-
atiska utrotning av judar.
”Det kändes som
om jag bevittnade en
liknande nedstigning i
mörkrets djupa hjärta,
en skymningsvärld
som styrs av ett disci-
plinerat, noggrant och
energilöst grupptän-
kande med målet att
utplåna hälften av de
människor som lever
på nästan en tredjedel
av jordens yta.”
Många högt
upp satta politiker och
beslutsfattare i USA
verkar, utifrån boken,
ha uppfattningen att landet har ett effektivt
missilförsvar mot en kärnvapenattack. I kon-
trollerade försök lyckas det dock endast i cirka
hälften av fallen. Det blir uppenbart att detta
system inte är något att falla tillbaka på som
skydd mot en storskalig attack. Chris Fugate,
tidigare chef för FEMA, den federala byrån för
hantering av nödsituationer, säger i en intervju
med Jacobsen: ”Man måste komma över det
faktum att man efter en kärnvapenattack inte
kan göra någonting för de flesta människor”.
FEMA:s slogan är ”Gå in, håll dig inne, håll dig
uppdaterad” vilket indirekt betyder att ingen
kommer och räddar dig, du får klara dig själv.
Kärnvapenstaterna ger ofta sken av att
systemet med avskräckning är robust och ger
stabilitet, men boken visar tydligt hur bräcklig
kärnvapenavskräckningen är. Systemet bygger
på en föreställning om att ingen någonsin kom-
mer avfyra ett kärnvapen. Samtidigt är apoka-
lypsen endast 72 minuter bort.
■
”
När det första
kärnvapnet är
avfyrat är varje
steg på vägen en
logisk och förut
bestämd följd
av tidigare
händelser.
72 minuter
till apokalypsen
BOKTIPS
Titel: Kärnvapenkrig - ett scenario
Författare: Annie Jacobsen
Utgivningsår: 2024
Översättning: Daniel Helsing
Av David Victorin
↑
John H Rubel, USA:s biträ-
dande direktör för forskning
och teknik inom försvars-
området under Kennedy-
administrationen.
Annie Jacobsen
Annie Jacobsen (f. 1967) är en amerikansk
grävande journalist som skriver om krig, va-
pen, säkerhet och hemligheter. Jacobsen är
mest känd som författare till 2011 års facklit-
terära bok ”Area 51: An Uncensored History
of America’s Top Secret Military Base”. En
annan av hennes böcker “The Pentagon’s
Brain: An Uncensored History of DARPA,
America’s Top Secret Military Research
Agency” utsågs av The Washington Post
och The Boston Globe som en av de bästa
faktaböckerna 2015 och nominerades till
Pulitzerpriset i historia. Jacobsen har också
skrivit för TV. Den senaste boken “Kärnvapen-
krig – ett scenario” som utkom 2024 håller
nu på att skrivas om för film.
20% rabatt
för medlemmar
Med rabattkoden
fred2024
får
du 20% rabatt på boken “Kärnvapenkrig:
ett scenario” av Annie Jacobsen på för
-
laget
fritanke.se
till och med den
31 oktober 2024.
FOTO: HILARY JONES
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
7
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
6
Å
r 2021 ingick Australien ett säkerhets-
samarbete med USA och Storbritan-
nien vilket innebär att Australien ska
få tillgång till kärnkraftsdrivna ubåtar. Men
vad har det med kärnvapen att göra? Tim
Wright från ICAN förklarar.
Inom ramen för “partnerskapet för säkerhet”
AUKUS, vilket presenterades första gången
2021, hoppas Australien kunna skaffa minst åtta
kärnkraftsdrivna ubåtar med hjälp av partner-
skapets allierade, kärnvapenstaterna USA och
Storbritannien.
Även om ubåtarna ”enbart” skulle vara
beväpnade med konventionella vapen, inte
kärnvapen, skulle de drivas av höganrikat uran
(Highly enriched uranium, HEU). Om planen
förverkligas skulle det vara första gången som en
kärnvapenstat (USA) överför höganrikat uran till
en icke-kärnvapenstat (Australien). Detta genom
att utnyttja ett kryphål i IAEA:s kontrollsystem.
ICAN har kritiserat hela partnerskapet då det
ökar risken för kärnvapenspridning och förvärrar
spänningarna mellan kärnvapenstaterna. AUKUS
ses allmänt som en offensiv allians mot Kina.
Vid icke-spridningsavtalets (NPT) möte i
Genève i juli i år uttryckte ICAN och fler än
hundra andra civilsamhällesorganisationer sin
oro över AUKUS i ett uttalande och konstat-
erade att bränslet till de föreslagna ubåtarna
skulle vara av vapenkvalitet och att det använda
bränslet kan användas för vapenändamål.
“Även om det inte skulle vara en enkel
process att ta bort höganrikat uran från en ubåt,
kan möjligheten att avlägsna sådant material
för vapenändamål inte uteslutas”, sade organ-
isationerna i uttalandet. “Meningsfulla skydds-
åtgärder är extremt begränsade när materialet
finns på en dold plattform som kan försvinna
sex månader åt gången.”
De varnade för att AUKUS kan förvärra
regionala spänningar, driva på kapprustningen,
öka risken för krig i Asien och Stillahavsområdet
(särskilt mellan Kina och USA) och öka risken
för kärnvapeneskalering i en sådan konflikt.
Det finns för närvarande bara sex länder i
världen som har kärnkraftsdrivna ubåtar, och alla
dessa länder har kärnvapen: USA, Ryssland, Stor-
britannien, Frankrike, Kina och Indien. Många
länder i Sydostasien och Stillahavsområdet är
oroade över en ytterligare “kärnvapenisering” av
regionen och konsekvenserna för dess säkerhet
och stabilitet. Med anledning av den långa histo-
ria av kärnvapenprovsprängningar som utländska
stater har genomfört i Stillahavsområdet finns det
ett djupt motstånd mot kärnvapen.
Trots grannländernas invändningar och Ki-
nas högljudda motstånd verkar Australien vara
fast beslutet att gå vidare med AUKUS-planen.
Landet räknar med att de första ubåtarna av
typen SSN-AUKUS kommer att vara klara för
tjänstgöring i början av 2040-talet.
Det är dock fortfarande mycket tveksamt om
Av Tim Wright
Översättning: Elin Liss
Ökad risk för kärnvapen-
spridning med AUKUS
”
ICAN har kritiserat
hela partnerskapet då det
ökar risken för kärnvapen
spridning och förvärrar
spänningarna mellan
kärnvapen staterna.
↑
Tim Wright är koordinator för FN:s kärnvapenförbud på
International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN).
de någonsin kommer att byggas med tanke på
de enorma kostnaderna, de betydande tekniska
utmaningarna (Australien har ingen inhemsk
kärnkraftsindustri), den politiska osäkerheten,
den tveksamma militära nyttan och det starka
motståndet från allmänheten och regionen.
I avvaktan på att den nya ubåtsklassen byggs,
planerar Australien att förvärva flera begagnade
kärnkraftsdrivna ubåtar av Virginia-klass från
USA. För att underlätta detta har Australien re-
dan utlovat miljarder dollar till den amerikanska
ubåtsindustrin, vilket potentiellt kan möjliggöra
en vidareutveckling av USA:s kärnvapenkapacitet.
Man räknar också med att amerikanska och brit-
tiska kärnvapenbestyckade ubåtar oftare kommer
att lägga till vid australiensiska hamnar.
Australien hävdar att AUKUS är förenligt
med landets internationella rättsliga förpliktelser,
bland annat icke-spridningsavtalet och 1985 års
avtal om en kärnvapenfri zon i södra Stilla havet.
Kritikerna anser dock att de planerade aktivitet-
erna strider, om än inte bokstavligen, mot andan
i dessa fördrag.
Vidare menar ICAN Autralien att AUKUS
gör det ännu viktigare för Australien att ansluta
till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen
från 2017 (TPNW), då det skulle förstärka
Australiens skyldigheter och stärka regimen för
icke-spridning och nedrustning av kärnvapen.
Australiens premiärminister Anthony Alba-
nese var en gång i tiden en stark anhängare av
TPNW men har inte sagt mycket om det sedan
hans Labourparti vann regeringsmakten 2022.
Utan tvekan har AUKUS, som tillkännagavs min-
dre än ett år före valet av hans föregångare från
den andra sidan av politiken, komplicerat saker
och ting. Den australiensiska regeringen under
Albaneses ledning har dock observerat TPNW:s
statspartsmöten och förklarat att den “system-
atiskt och metodiskt överväger TPNW som en
del av vår ambitiösa agenda för att främja icke-
spridning och nedrustning av kärnvapen”.
Men många har förståeligt nog ifrågasatt om
detta verkligen är seriösa överväganden.
■
←
AUKUS är namnet för
ett militärt samarbete mellan
Australien, Storbritannien
och USA som tillkännagavs i
september 2021.
↑
Naomi Zoka avger ICAN-uttalande under NPT PrepCom.
Foto: ICAN - Seth Shelden.
Resultatlöst förberedande
möte för icke-spridnings-
avtalet
I slutet av juli hölls det förberedande mötet
inom icke-spridningsavtalet (NPT) vid FN
i Genève. Det två veckor långa mötet avslutades
för andra året i rad utan överenskommelser.
Kärnvapenstaterna inom NPT - Kina,
Frankrike, Ryssland, Storbritannien och USA
- deltar aktivt i en ny kapprustning, vilket
är ett tydligt brott mot artikel 6 i fördraget.
Enligt denna artikel är de skyldiga att i god
anda fortsätta förhandlingarna om kärnvapen-
nedrustning.
Under hela mötet ignorerade de fem kärn-
vapenstaterna och deras allierade sina bidrag
till den nuvarande kapprustningen och den
ökade risken för kärnvapenkrig. De ägnade sig
i stället åt undanflykter och fingerpekande.
Frågan om delning av kärnvapen togs ofta upp
av både stater och civilsamhället, med starka
uppmaningar till USA och Ryssland att dra till-
baka sina kärnvapen från icke-kärnvapenstater
och att upphöra med att utbilda militär per-
sonal från dessa stater i att använda dem.
Läkare mot Kärnvapen hade tyvärr inte
möjlighet att delta under mötet men ICAN
var på plats med partners från olika delar av
världen.
■
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
9
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
8
D
etta är del två i vår serie om kärn-
vapenstaternas arsenaler och vad
som skulle hända ifall någon av dem
attackerades med kärnvapen. I förra numret
gick vi igenom Ryssland, i detta nummer lig-
ger fokus på Pakistan.
Pakistans arsenal
Pakistan beräknas ha 170 kärnvapen (2023).
Detta är dock osäkra siffror då varken Pakistan
eller andra länder publicerar mycket information
om deras arsenal. Den pakistanska regeringen har
aldrig offentligt redovisat storleken på sin arsenal
och kommenterar vanligtvis inte sin kärnvapen-
doktrin.
Kärnvapnen kan avfyras från land och flyg-
plan, men man håller även på
att utveckla förmågan att avfyra
kärnvapen från ubåtar. När mis-
silen Babur-3 som kan avfyras
från ubåtar är i drift, kommer
Pakistan ha en triad av kärnva-
penplattformar; på marken, i
luften och till sjöss, något den
pakistanska regeringen motive-
rar med behovet av att matcha
Indiens kapacitet.
Alla Pakistans avfyrningssys-
tem tros vara så kallade ”dual-capable”, alltså att
de kan användas för såväl konventionella vapen
som för kärnvapen. Det innebär att det är svårt
att skilja vilka militärbaser som är avsedda för
konventionella syften och de som är avsedda att
användas för kärnvapen, eller både och. Expert-
analyser av satellitbilder tyder dock på att Pakis-
tan har minst fem missilbaser som kan spela en
roll för kärnvapen.
Pakistan fortsätter att gradvis utöka sin
kärnvapenarsenal med fler stridsspetsar, fler
avfyrningssystem och en växande industri för
produktion av klyvbart material, vilket innebär att
kärnvapenarsenalen har potentialen att växa.
Federation of American Scientists uppskattar att
landets lager potentiellt kan öka till cirka 200
stridsspetsar i slutet av 2020-talet, med nuvarande
tillväxttakt. Men om inte Indien avsevärt utökar
sin arsenal eller ytterligare bygger upp sina kon-
ventionella styrkor, menar de att det är rimligt att
förvänta sig att Pakistans kärnvapenarsenal inte
kommer att fortsätta att växa på obestämd tid utan
kan börja plana ut när dess nuvarande vapenpro-
gram slutförs.
Kärnvapendoktrin
Pakistans kärnvapendoktrin syftar främst till att av-
skräcka Indien. Uppfattningen är att dess kärnva-
pen sedan mitten av 1980-talet har hindrat Indien
från att attackera landet vilket har stärkt kärnvap-
nens status i säkerhetspolitiken.
Pakistans hållning grundar sig
i en ”credible minimum deter-
rence” eller ”trovärdig minimi-
avskräckning”, som syftar till en
defensiv och begränsad kärnva-
penpolitik. Pakistans kärnvapen
kan nå hela den indiska landmas-
san och dess yttre territorier.
Ett orosmoln är att Pakistan
lägger stor vikt på taktiska kärn-
vapen, alltså kärnvapen med kor-
tare räckvidd. Dessa är ”mindre” och syftar till att
användas på slagfältet vilket innebär att tröskeln
för användning är lägre, även vid en konventio-
nell konfrontation. Fokuset på taktiska kärnvapen
är ett svar på en uppfattad indisk ”Cold Start-
doktrin”, där tanken är att Indien skulle kunna
genomföra ett storskaligt konventionellt anfall eller
intrång på pakistanskt territorium utan att utlösa
en pakistansk vedergällning med kärnvapen.
Kärnvapenpolitiken och det operativa besluts-
fattandet i Pakistan sköts av National Command
Authority (NCA) vilket är den nationella befäls-
myndigheten som leds av premiärministern och
omfattar både högt uppsatta militära och civila
Av Elin Liss
Pakistans kärnvapen
”
Ett orosmoln
är att Pakistan
lägger stor vikt
på taktiska
kärnvapen.
KÄRNVAPEN STATERNAS ARSENALER OCH DERAS POLITIK
ARTIKELSERIE
tjänstepersoner. År 2019, efter att fientligheter
uppstått mellan Indien och Pakistan, hölls ett
möte inom NCA. En högt uppsatt pakistansk
tjänsteperson gjorde ett uttalande efteråt som kan
tolkas som ett kärnvapenhot: ”Jag hoppas att ni
vet vad [National Command Authority] betyder
och vad den utgör. Jag sa att vi kommer att över-
raska dig. Vänta på den överraskningen... Ni har
valt krigets väg utan att känna till konsekvenserna
för freden och säkerheten i regionen.”
Sedan 1988 har Indien och Pakistan årligen
utbytt en lista över sina kärntekniska anläggningar,
och det finns en militär ”hotline” på hög nivå mel-
lan de två länderna. Trots detta finns en oro över
att mekanismerna för transparens och krishante-
ring inte är tillräckligt robusta. Den 9 mars 2022
avfyrade Indien av misstag en kryssningsmissil som
gick över och kraschade på pakistanskt territo-
rium utanför Mian Channu, provinshuvudstad i
Punjabi. Vid händelsen användes inte hotlinen och
Pakistan satte, enligt indiska nyhetskällor, baser vid
fronten och attackflyg på högsta beredskap, innan
de återkallade statusen den 14 mars.
Humanitära konsekvenser
Enligt ICAN:s rapport ”No place to hide: Nu-
clear weapons and the collapse of health care
systems” (2022) skulle ett medelstort kärnvapen
(100 kiloton) som detoneras över Islamabad
få katastrofala effekter för stadens 1,1 miljoner
invånare (2020). Uppskattningsvis skulle mer än
126 000 männi skor dö omedelbart och ytterli-
gare cirka 265 000 skadas. Det innebär att en av
tre skulle skadas eller dödas. Minst fyra sjukhus
skulle slås ut och varje överlevande läkare skulle
tvingas ansvara för att behandla 366 personer
samtidigt. Pakistan Institute of Medical Sciences
i Islamabad har ett brännskade center som skulle
ligga utanför det uppskattade räckvidden för en
attack. Brännskadecentret har 20 vårdplatser, långt
ifrån tillräckligt för att ta hand om kanske hundra-
tusentals brännskadeoffer.
Kostnad
Enligt uppskattningar i ICAN:s rapport ”Surge:
2023 Global Nuclear Weapons Spending”, spende-
rade Paki stan 1 miljard dollar på sina kärnvapen
år 2023, en ökning med 12,5 procent i jämförelse
med föregående år. Det är 1924 dollar varje minut.
Uppskattningsvis lägger Pakistan cirka 10% av sina
totala militära utgifter på sin kärnvapenarsenal.
■
Referenser
Federation of American Scientists
Nuclear Notebook Pakistan nuclear weapons, 2023
Hans M. Kristensen, Matt Korda and Eliana Johns
https://fas.org/initiative/fas-nuclear-notebook/
ICAN
Surge: 2023 Global Nuclear Weapons Spending
https://www.icanw.org/surge_2023_global_nuclear_wea-
pons_spending
ICAN
No place to hide: nuclear weapons and the collapse of
health care systems 2022
https://www.icanw.org/report_no_place_to_hide_nuclear_
weapons_and_the_collapse_of_health_care_systems
↑
Utvecklingen av kortdistansmissiler som Hatf-IX Nasr är oroväckande då taktiska kärnvapen av denna typ antas vara menade att sättas in
även vid en konventionell konfrontation, vilket sänker tröskeln för användning.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
11
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
10
D
anmark kom sammen med Norge
med som fuldgyldige medlemmer ved
oprettelsen af NATO i 1949. Efter få
år kom spørgsmålet om placering af amerikan-
ske atomvåben på dansk grund op. Statsminister
H. C. Hansen (tiltrådt 1955) var modstander af
dette ønske fra USA’s side, dels af hensyn til fol-
kestemningen, som var klart imod, dels for ikke
at provokere USSR unødvendigt. I dec. 1957
meddelte H. C. Hansen på NATO-topmøde, at
Denmark ville modtage Nike- og Honest John-
raketbatterier, men uden atomvåben ammuni-
tion. Også spørgsmålet om amerikanske tropper
på dansk jord blev diskuteret i 1950’erne, men
igen blev det til et nej tak.
I 1979 vedtog NATO den såkaldte dobbelt-
beslutning, rettet mod hovedmodstanderen
USSR og Warszawa-pagten. Man informerede
om, at NATO ville opstille 572 nyudviklede
missiler i Vesttyskland og andre NATO-lande
som modsvar til USSR’s SS-20 missiler, som var
mobile og lettere at skjule. Til gengæld ville man
fjerne 1.000 ældre og kortrækkende missiler.
Hvis USSR til gengæld ville fjerne sine raket-
ter fra Polen og de andre østeuropæiske lande,
ville NATO ikke opstille de nævnte raketter.
Beslutningen skulle først vedtages i de enkelte
medlemslande. I Denmark var den socialdemo-
kratiske regering imod og ønskede beslutningen
udsat, men valgte til sidst at stemme for i
NATO. I 1982 skiftede regeringsmagten til de
borgerlige partier med den konservative Poul
Schlüter i spidsen. Året efter skulle Folketinget
debattere det danske økonomiske bidrag til
opstillingen af Pershing 2 og Tomahawk raket-
terne. Her viste der sig et flertal i Folketinget,
der ønskede at bidraget skulle stilles i bero i
protest mod, at nedrustningsforhandlingerne
var kørt fast. Schlüter ønskede at fortsætte sin
økonomiske politik og valgte derfor at leve med
det alternative sikkerhedspolitiske flertal. Frem
til april 1988 blev det til i alt 22 dagsordener
som regeringen tog til efterretning. Udenrigs-
minister Uffe Ellemann måtte mod sin vilje tage
til NATO-topmøder og meddele, at Denmark
stemte imod og bede om en fodnote i beslut-
ningsreferatet. Han var overbevist om, at dette
skadede Denmarks omdømme i NATO. Senere
forskning af åbne amerikanske udenrigspolitiske
kilder har ikke kunnet bekræfte dette.
I 1988 pålagde det sikkerhedspoliske flertal
regeringen, at den skulle spørge kaptajnerne på
amerikanske krigsskibe, der anløb dansk havn:
”Medbringer Deres skib atomvåben – Ja eller
Nej?”. Amerikanerne havde en fast politik om,
hverken af be- eller afkræfte sådanne spørgsmål.
Regeringen nægtede at medvirke hertil. Herefter
blev der udskrevet nyvalg til Folketinget. Den
”
1988 pålagde det
sikker hedspoliske flertal
regeringen, at den skulle
spørge kaptajnerne på
amerikanske krigsskibe,
der anløb dansk havn:
”Medbringer Deres skib
atomvåben – Ja eller Nej?”
En grønlænder med sin
hundeslæde ser på radarerne på
Thule Air Base i Nordgrønland1966.
Mindeord om
Niels Dahm
7/9 1929 – 8/6 2024
Niels, der blev 94-årig, var i mange år et trofast
og skattet medlem af DLMK. Han varetog
bl.a. kassererjobbet i en årrække. Han deltog
altid i vore landsmøder i Kbh. Han deltog også
i enkelte internationale konferencer, bl.a. om
forbuddet mod antipersonelminer i Ottowa
i 1998, selv om engelsk ikke var hans stærke
side. Han var meget inde i sagerne og var gen-
nem alle årene stærkt foruroliget over truslen
fra kernevåbnene, som han fandt ubærlig for
kommende slægter. Niels var i mange år prak-
tiserende læge i Sønderborg.
Efter pensioneringen flyttede Kirsten og
Niels til Avernakø i det sydfynske øhav, hvor
de havde købt et helårshus på Hovedgaden
en del år før. Her hjalp han til som en værdsat
læge for turister og fastboende. Han spillede
også gerne amatørmusik på et blæseinstument.
blandt andet for Dronning Margrethe og Prins
Henrik, da de besøgte Avernakø for en del år
siden.
Vi vil savne ham. Æret være hans minde.
■
Povl Revsbech og Klaus Arnung
MINDEORD
borgerlige regering fortsatte, mens det sikker-
hedspolitiske flertal forsvandt efter at partiet
Radikale Venstre indgik i regeringen. Hermed
sluttede fodnoteperioden.
Herefter var der ro om NATO og Sik-
kerhedspolitikken. Efter USSR’s opløsning i
1991 har skiftende danske regeringer satset på
NPT-traktaten med de 5-årlige gennemsynskon-
ferencer og har ikke været villig til at tage eller
indgå i et initiativ i FN-regi m.h.p. at sætte skub
i nedrustningen af atomvåben.
Atomvåben i Grønland
Denmark og USA indgik i 1951 en baseaftale,
som tillod amerikanerne at oprette flybaser på
Grønland. Der blev oprettet en større én i Thule
i Nordvestgrønland. I 1957 spurgte den ame-
rikansk regering i al hemmelighed den danske
regering, hvad man ville sige til, hvis USA fandt
behov for deponering af atomvåben i Grønland.
Statsminister H. C. Hansen svarede tilbage, at
dette kunne og ville den danske regering ikke
modsætte sig. Svarbrevet blev offentliggjort i
1995. At amerikanerne medbragte atomvåben
blev evident, da et B-52 bombefly styrtede ned
på isen ud for Thule Air Base i januar 1968. Det
medbragte 4 brintbomber. Kun de 3 kunne der
efterfølgende redegøres for.
Umiddelbart efter flystyrtet blev der igang-
sat et oprydningsarbejde på isen. De 3 brint-
bomber blev smadret og gav anledning til ”Dirty
Bombs” med spredning af Pu239 og U235 på
havisen. I alt 2.100 m3 af forurenet vand blev
opsamlet i tanke og senere sejlet til USA. År
senere klagede de danske arbejdere på Thule-ba-
sen over dårligt helbred og mange kræftdødsfald.
En undersøgelse i 1987 fra Dansk Institut for
Klinisk Epidemiologi konkluderede, at kræft-
dødsfaldene var ca. 40% højere blandt de ca.
1.500 arbejdere, der havde arbejdet med opryd-
ningen sammenlignet med ansatte før og efter
ulykken. Institut for Cancer Epidemiologi fandt
en lignende forhøjelse, men kunne ikke konklu-
dere, at det skyldes stråling. Andre sandsynlige
årsager er alkoholmisbrug og heftig tobaksryg-
ning. I 1995 blev 1.700 Thule-arbejdere tildelt
en erstatning pr. kulance på 50.000 kr. hver.
■
Av Povl Revsbech
Danmark og Atomvåben
under Den Kolde Krig
Kilder
Danmark i Den Kolde Krig, de afgørende beslutninger.
Af Ole Retsbo. DR’s forlag, 2008.
Wikipedia.com: 1968 Thule Air Base B52 crash. Updated
2024.I:
Kommentar från
redaktionen
På grund av ett produktionsfel
publicerades endast halva artikeln
i förra numret. Redaktionen ber
om ursäkt för detta och publicerar
nu artikeln i sin helhet.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
13
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
12
Maria Malmer Stenergard
ny utrikesminister
När statsminister Ulf Kristersson den 10/9
presenterade regeringsförklaringen presente-
rade han även Sveriges nya utrikesminister.
Maria Malmer Stenergard (M) tar över från
Tobias Billström (M) som hoppade av sitt
uppdrag dagarna innan. Malmer Stenergard
går från sin post som migrationsminister och
har ingen bakgrund i utrikespolitik. Vi kom-
mer sedvanligt be utrikesministern om ett
möte för att presentera oss och vårt arbete
och inte minst vikten av att hon blir en aktiv
utrikes minister för nedrustning i dessa allvar-
liga tider.
Seminarium: Är kärnvapenkrig oundvikligt? Avskräckning,
avspänning och vägar framåt
Vi lever i en tid med högre risk för kärnvapenkrig än på mycket länge. Globala spänningar och konflikter
ökar. Putin har öppet hotat med kärnvapen samtidigt som alla kärnvapenstater moderniserar sina arse-
naler och ger kärnvapen en mer central roll i sin säkerhetspolitik. Bilaterala avtal lämnas och hörnstenen
i nedrustningsregimen, icke-spridningsavtalet, levererar inte resultat. Samtidigt var det just under höjden
av kalla kriget som USA och Sovjet började förhandla om nedrustning. Hur når vi dit igen?
Detta diskuterade vi under ett samtal den 23/8 på ABF i Stockholm. Svenska Läkare mot Kärn-
vapens ordförande Vendela Englund Burnett inledde seminariet med att beskriva kärnvapens medi-
cinska och klimatmässiga konsekvenser. Seminariet hade cirka 50 åhörare och det spelades in av SVT
Forum. Det finns nu att se på SVT Play via vår hemsida: https://slmk.org/nyheter/se-i-efterhand-ar-
karnvapenkrig-oundvikligt
K
azakstan är ett mycket stort land,
ungefär sex gånger Sverige och består
till stor del av stäpp. Befolkningen
var för 70 år sedan till stor del boskapsskö-
tare utan politisk röst. Befolkningstätheten
var låg. Landet ligger långt borta från makten
i Moskva. Kazakstan var därför ett lämpligt
område när Sovjetunionen
1949 började utveckla och
testa kärnvapen.
I Kazakstan byggdes
Polygon, ett centrum för den
sovjetiska kärnvapenutveck-
lingen. Det var bråttom. Man
låg alltid några få år efter
USA i utvecklingen. Kunde
man lita på att de kärnvapen
man utvecklade fungerade?
Bomber, större och mindre,
sprängdes i atmosfären, i Ka-
zakstan totalt 116 laddningar
1949-1963. Befolkningen på
stäppen utsattes för direkt
strålning från bomberna, men
framför allt för radioaktivt
nedfall.
I Kazakstan blev ett
mycket stort område konta-
minerat med radioaktivitet.
Cancerfrekvensen ökade och
förblev höjd under många år.
Ingen information om farorna gavs till den
utsatta befolkningen. Missbildningar av olika
typ konstaterades ofta på nyfödda, både får och
människor. Radioaktivt nedfall från kärnvapen-
testerna drabbade hela världen. Ett uppvaknan-
de kom och kärnvapenstaterna tvingades genom
det partiella provstoppsavtalet 1963 upphöra
med de atmosfäriska proven, till en stor del en
följd av amerikanska mödrars protester.
Kärnvapentesterna fortsatte därefter under
jord. I Kazakstan blev det 340 tester och det
sista gjordes i Kazakstan 1989. De underjor-
diska proven kontaminerade också marken och
ofta vattnet. Många tester resulterade i stora
gropar i marken, där radioaktivitet läckte ut. Detta
testområde är i sin helhet tillgängligt för vetenskap-
liga undersökningar.
År 1989 föll Sovjetunionen samman med
kärnvapen kvar i Ukraina, Belarus och Kazakstan.
I Kazakstan fanns sedan flera år en stark opinion
mot kärnvapen. Där fanns ett samarbete med
befolkningen i av kärnvapentester
förorenade områden i USA, genom
gruppen Nevada - Semipalatinsk.
Regeringen i Kazak stan var däremot
inte omedelbart och utan villkor villig
att ge upp ”sina” kärnvapen. Först
efter ett omfattande diplomatiskt och
politiskt arbete, och mot en betydande
ekonomisk ersättning från USA, kunde
kärnvapnen överföras till Ryssland och
de tre kärnvapenbefriade länderna
kunde skriva under Icke-spridnings-
avtalet, NPT.
Kazakstan valde också att bli med-
lem i den centralasiatiska kärnvapen-
fria zonen, som bildades 2006, trots
motstånd från bland annat USA och
Storbritannien. USA var även emot
möjligheten att Iran skulle kunna bli
medlem i zonen, och har fortfarande
inte ratificerat avtalet. Under senare år
har Kazakstan engagerat sig för allmän
kärnvapennedrustning.
■
Kazakstan - kärnvapenlandet
som fick nog
Varför så många
kärnvapentester
Varför gjordes 2100 tester av kärnvapen i
världen och vilka blev konsekvenserna för
människor och miljö? Läs mer om provspräng-
ningar på vår sida Lär om Kärnvapen.
https://laromkarnvapen.se/konsekvenser/
provsprangningar
Tredje statspartsmötet i New
York mars 2025
I början av mars 2025 äger det tredje stats-
partsmötet för FN:s konvention om förbud
mot kärnvapen rum på FN i New York. Kazak-
stan står värd för mötet. Sverige bojkottade det
andra statspartsmötet i november 2023 men
vi hoppas att den nya utrikesministern tänker
om och att Sverige närvarar denna gång. På
mötet kommer flera viktiga frågor att diskute-
ras, exempelvis hur rutinerna och strukturen
kring stöd till offer och miljöåterställning har
utvecklats och hur begreppet avskräckning
ska demonteras, något som Österrike sedan i
november leder en arbetsgrupp om.
↑
Förloppet, från det att hela kärn-
vapenprojektet byggdes upp och dess
följder för befolkningen, skildras i
den detaljrika och väldokumenterade
boken ’Atomic Steppe’ av Togzam
Kassenova.
Av Gunnar Westberg
NOTISER
PANELISTER FRÅN VÄNSTER:
Josefin Lind, generalsekreterare Svenska Läkare
mot Kärnvapen
Tytti Erästö, senior forskare vid SIPRI:s program
för massförstörelsevapen
Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och tidigare
lärare i militär strategi vid Försvarshögskolan
Stockholm
Tormod Heier, professor militär strategi och
operationer, Försvarshögskolan Oslo
Lisa Röstlund (moderator), journalist
HISTORIA
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #176
14
U
nder en period från 1983 och tjugo
år framåt besökte delegationer från
Internationella Läkare mot Kärnvapen,
IPPNW, Sovjetunionen många gånger. Svenska
Läkare mot Kärnvapen arrangerade de flesta
av dessa möten i samarbete med den sovjetiska
motsvarig heten och jag deltog i flertalet av dem.
Vid majoriteten av dessa besök träffade vi
högt uppsatta militära och politiska tjänstemän.
De klargjorde för oss att de inte bara fruktade,
utan även förväntade sig en stor amerikansk kärn-
vapen attack och hänvisade ofta till Reagans tal
om ”ondskans imperium” som måste krossas.
I boken ”Domedagsmaskinen” beskriver den
amerikanske krigsanalytikern Dani el Ellsberg att
förutom ett planerat anfall, var en attack med
kärnvapen av misstag en påtaglig risk. Ellsberg be-
rättar om hur lokala befälhavare på amerikanska
baser i Stilla havet hade förmåga och befogenhet
att använda kärnvapen mot Kina, om de uppfatta-
de att de var under attack och inte kunde komma i
kontakt med högkvarteret, vilket inte var ovanligt.
Både sovjetiska och amerikanska ubåtsbefäl-
havare hade tillgång till koderna för avfyrande av
de kärnvapen som fanns ombord. En befäl havare
för en rysk atomubåt i Arktis, som vi träffade
två gånger i början av 1990-talet, berättade hur
krävande det var att arbeta kontinuerligt i under-
vattensläge i upp till sex veckor i sträck. Ofta före-
kom skenattacker från amerikanska ubåtar, som
i hög fart kom rakt mot den ryska ubåten och
ändrade kurs i sista minuten. ”Jag levde ibland på
vodka och kaffe. Jag var ofta så trött att jag inte
kunde skilja på röda och gröna ljus på displayen.
Och kom ihåg, jag kunde avfyra missilerna, jag
hade koderna”. Från andra källor har jag fått veta
att ryska attack ubåtar lekte liknande katt-och-
råtta-lekar med amerikanska ubåtar.
Man känner till flera fall där ett kärnvapen-
krig nätt och jämnt undvikits. Mest känt är fallet
med Stanislav Petrov, en rysk officer med ansvar
för att varna för kärnvapenmissiler som närmade
sig Sovjetunionen. Hans modiga beslut att invänta
bekräftelse på ett anfall, istället för att rapportera
omedelbart, kanske räddade världen 1983. Vi vet
också hur den sovjetiska informationstjänsten
under Nato-övningen ”Able Archer” 1983 trodde
att övningen var en förklädd kärnvapenattack.
Före toppmötet mellan Reagan och Gorbatjov
i Reykjavik 1986 fanns det således en stark rädsla i
Ryssland för en överraskande kärnvapen attack mot
landet. I USA och Europa fanns det också rädsla,
men enligt min erfarenhet var rädslan inte alls lika
stark som i Sovjetunionen. I USA mötte jag i stäl-
let ofta en inställning att kärnvapen gav säkerhet
och att nedrustning skulle vara farlig.
Idag är situationen en annan. Rädslan inför
en överraskande stor kärnvapenattack är enligt
opinionsundersökningar inte lika stor som 1985,
varken i Ryssland, i USA eller i Natoländerna.
Däremot ser man ett ökat hot om en begränsad
kärnvapenattack från Ryssland, t.ex. mot ett gles-
befolkat område i Ukraina.
I ett längre perspektiv kvarstår dock risker-
na för ett större kärnvapenkrig. Även om ris-
ken per år kanske är liten, blir den stor över en
längre tid. Tillskottet av fler kärnvapenmakter
gör kalkylerna svårare. Ett händelseförlopp med
ett missförstånd som involverar Nordkorea, som
i boken ”Kärnvapenkrig. Ett scenario” (Annie
Jacobsen, 2024, se sida 4), visar på den ökande
osäkerheten.
Just nu när kriget i Ukraina fortsätter, måste
ledarna i USA och Ryssland vara mycket för-
siktiga och försöka undvika missförstånd. Båda
sidor måste klargöra att doktrinen om ”First use”
(första användning) av kärnvapen är oaccepta-
bel. Ryssland anser ”First Use” vara berättigat
om landets överlevnad är hotad medans USA/
Nato inte alls tar avstånd från ”First Use” trots
den stora överlägsenheten i konventionella vapen.
Ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och får ald-
rig utkämpas, sade Ronald Reagan och Michail
Gorbatjov. Det sade även Vladimir Putin och Joe
Biden. Det måste vi ständigt påminna om.
■
”
Även om risken per
år kanske är liten, blir den
stor över en längre tid.
Om rädsla och risk för
kärnvapenkrig då och nu
Av Gunnar Westberg
KRÖNIKA
Under året har föreningen tacksamt tagit emot
två stora gåvor på 100 000 kronor vardera
av två generösa medlemmar. Samtidigt har fler än
850 personer gett gåvor
under året vilket tillsammans gjort det möjligt att bedriva vår
verksamhet trots det slopade statliga stödet.
Vi ser att ekonomin under kommande år blir ännu tuffare med höjda
hyror och ökade omkostnader medan inga former av statligt stöd finns
att söka. Alltså är vi just nu helt beroende av dig som medlem och
givare för att kunna fortsätta vårt arbete för en kärnvapenfri värld.
Alla gåvor, stora som små,
gör skillnad!
Gåvor räddade
verksamheten 2024
Vad kan just du göra?
►
Swisha en spontangåva
►
Ge en gåva via bankgironummer 901-0901 och märk
betalningen med ditt namn.
►
Bli månadsgivare via autogiro.
►
Ge en högtidsgåva och få ett fint brev att ge bort.
►
Testamentera en mindre eller större gåva. På så sätt
lever ditt engagemang för en kärnvapenfri värld vidare.
►
Har du ett företag? Stöd vårt arbete genom att bli
företagsgivare.
►
Som privatperson eller fåmansbolag kan du bidra
genom att skänka din aktieutdelning skattefritt.
►
Genom att spara i Humanfonden kan du bygga upp
ett sparkapital samtidigt som du stöttar vår verksamhet.
Vill du stötta vårt arbete
ekonomiskt? Under
knappen ’Stöd oss’ på
vår hemsida slmk.org
hittar du mer information
om hur du går till väga.
Du kan också kontakta
oss på info@slmk.org eller
på 08-400 20 483.
SWISH:1239010901
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
Välkommen på föreningens årsmöte den
23 november 2024!
TID: 14.00
PLATS: Norrtullsgatan 45, Stockholm
Möteshandlingar finns tillgängligt på
slmk.org senast 26 oktober.
För frågor, kontakta info@slmk.org
Läs mer på slmk.org
KALLELSE TILL ÅRSMÖTE
