Text från PDF
r3R
r3R
y Grejen med Y
Kärnvapen
”Aldrig mer” sa världen efter
att Hiroshima och Nagasaki
förstördes av kärnvapen. Mer
än 70 år senare finns det nära
14,500 kärnvapen i världen, i
nio länder. 1,800 av dem står
redo att användas inom loppet
av minuter.
Varje kärnvapen utgör ett direkt hot
mot människors överlevnad och global
säkerhet. Kärnvapen kan på några
timmar döda miljoner människor.
Styrkan hos ett kärnvapen beskrivs
som det antal ton TNT det motsvarar.
De två amerikanska kärnvapnen som
släpptes över Hiroshima och Nagasaki
år 1945 hade en sprängstyrka på cirka
15 respektive 21 kiloton.
Det största kärnvapnet som
någonsin testats är en rysk bomb
med 50 megatons sprängstyrka. Om
den skulle släppas över Eiffeltornet
skulle blixten kunna ses av människor
i Berlin. Glasrutor skulle skallra i
London och invånarna i den lilla
franska staden Fains-la-Folie, cirka 100
kilometer från Paris, skulle drabbas av
tredje gradens brännskador.
Vissa av dagens kärnvapen är mer
än hundra gånger så starka som
bomberna som fälldes över Hiroshima
och Nagasaki. Till exempel har de
brittiska kärnvapenubåtarna en
sammanlagd sprängkraft på över
20 megaton.
I början av 2018 fanns det
nära 14,500 kärnvapen i världen.
92 procent innehas av USA och
Ryssland. Ungefär 1,800 kärnvapen
står redo att avfyras inom loppet
av några minuter och den globala
sprängstyrkan motsvarar nästan
50,000 Hiroshimabomber.
Ofta delas vapnen upp i strategiska
kärnvapen som kan nå mellan
kontinenter och taktiska som är
avsedda att användas på slagfältet.
I Europa finns cirka 180 amerikan-
ska taktiska kärnvapen utplacerade
genom Nato. Dessa finns i Tysk-
land, Nederländerna, Italien, Turkiet
och Belgien. USA är det enda land i
världen som har kärnvapen utplac-
erade på andra territorier än sitt eget.
Kärnvapen var fram till juli 2017 det
enda massförstörelsevapen som inte
hade förbjudits genom något interna-
tionellt avtal. Detta trots att effekterna
av kärnvapnen är katastrofala och
gränslösa. Internationella Kvinnoför-
bundet för Fred och Frihet, IKFF,
och Svenska Läkare mot Kärnvapen,
SLMK, driver ICAN i Sverige med
målet att få Sverige att skriva på FN:s
konvention om kärnvapenförbud
som förhandlades fram i FN 2017.
F
Kärnvapen
i korthet
Det fanns dock en stark rörelse som motsatte sig
en svensk atombomb, inte minst inom civil-
samhället. Regeringen höll sig avvaktande och
pla-nerna på att skaffa egna kärnvapen avskrevs
helt först när icke-spridningsavtalet om kärnvapen
(NPT) undertecknades 1968.
Genom det svenska atombombsprogrammet
skaffade sig Sverige stor teknisk expertis, och
som ett land med ett avslutat program kunde
Sverige tala med stor trovärdiget i frågor om
nedrustning och begränsning av kärnvapen. Den
svenska regeringen har genom åren bland annat
förespråkat ett totalt kärnvapenprovstopp, icke-
spridning av kärnvapen, skapandet av kärnva-
penfria zoner och förbud mot användandet av
kärnvapen.
I och med EU-medlemskapet kom Sverige att
synas mindre än tidigare som en självständig ak-
tör för nedrustning då EU-länderna ofta gör ge-
mensamma uttalanden. Situationen kompliceras
av att EU har två kärnvapenstater, Storbritannien
och Frankrike, samt utplacerade kärnvapen via
Nato i flera länder. Den svenska regeringen som
tillträde hösten 2014 utlovade tidigt att nedrust-
ningsfrågorna återigen skulle prioriteras.
Sverige deltog 2017 som ett av få europeiska
länder under förhandlingarna om FN:s konven-
tion om kärnvapenförbud och röstade ja till
avtalet. Därefter tillsatte regeringen en utredning
för att undersöka om det finns några hinder för
Sverige att gå med i avtalet. Den ska presenteras
i början på 2019. IKFF och SLMK lanserade
hösten 2018 skuggutredningen "I skuggan av
makten" som visar att det inte finns några juridiska
hinder för Sverige att ansluta sig till avtalet.
F
Kärnvapen
OCH
Sverige
h/::::::\H
Under 50-talet och början
av 60-talet var planerna
på att Sverige skulle
skaffa kärnvapen
långt gångna.
Överbefälhavare
och vissa politiker
förespråkade en svensk
atombomb av taktiska
skäl. De menade att
utan egna kärnvapen
skulle det vara omöjligt
att försvara sig mot en
kärnvapenstat.
Ett kärnvapenkrig skulle sätta städer
och skogar i brand och orsaka enorma
mängder sot. Sotet skulle sedan lägga sig
över kontinenterna, upphettas av solen
och stiga till stratosfären. Där skulle det
spridas runt hela jordklotet och block-
era solen. En sådan katastrof kallas för
atomvinter.
Ett globalt kärnvapenkrig skulle få
omfattande konsekvenser för växt-
ligheten och leda till missväxt med en
global hungerkatastrof till följd. Huvud-
delen av de landlevande större djuren
skulle inte överleva situationen och det
enda som skulle kunna ätas vore mat
i konservburkar eller sådan mat som
förvarats säkert från förorening. Det går
inte att förutsäga om människor någon-
stans skulle överleva katastrofen, men
den mänskliga civilisationen skulle vara
förintad.
Även ett begränsat regionalt kärn-
vapenkrig, mellan till exempel Indien
och Pakistan, skulle få katastrofala
följder. Beräkningar visar att ett krig
med användning av färre än en procent
av världens kärnvapen skulle ge en så
omfattande klimatpåverkan att upp till
två miljarder människor skulle riskera
att svälta ihjäl till följd av minskad
jordbruksproduktion. Så mycket som upp
till fem miljoner ton rök från brinnande
städer skulle snabbt stiga till stratosfären.
Ett globalt stratosfäriskt rökskikt skulle
skapas som riskerar att ligga kvar så
länge som i tio år. Växtsäsongen skulle
drastiskt kortas ned och nederbörden
skulle minska avsevärt i många områden.
Dessa klimatförändringar skulle få
stora konsekvenser för de globala spann-
målsreserverna. De hundratals miljoner
människor som idag lever på svältgränsen
skulle, liksom de befolkningar som är
beroende av spannmålsimport, riskera att
drabbas av en svältkatastrof.
De globala nivåerna av ozonskiktet
skulle falla och medföra ett så kraftigt
UV-index på de norra breddgraderna
att ljushyade människor skulle kunna bli
brända av solen på bara några minuter.
F
Ett kärnvapenkrig skulle orsaka
ofattbart svåra konsekvenser
för klimatet. Det räcker med
att en mindre del av dagens
kärnvapenarsenal används
för att dramatiskt förvärra de
klimatförändringar som drabbar
jordens befolkning och djurliv.
gggggG
gggggG
gg
g
gggggG
gggggG
Klimatmässiga
konsekvenser
Ett genusperspektiv på kärnvapen
kan visa hur vapnens spridning
och bristen på nedrustning
samspelar med föreställningar om
maskulinitet och styrka.
Ett genusperspektiv kan hjälpa oss att
förstå varför vapen värderas högt, varför
ännu fler stater vill skaffa vapen samt
varför ledare är motiverade att sträva
efter dominans och ta till våld för att
uppnå politiska mål. Genom analyser
som fokuserar på makt, ojämlikhet och
kulturella förväntningar ser vi nya förklar-
ingar till varför massförstörelsevapen
produceras och sprids samtidigt som
global nedrustning uteblir.
Ett exempel är det uttalande som den
hindunationalistiska politiska ledaren
Thackeray gjorde efter att Indien utfört
provsprängningar av kärnvapen. Han
sade att Indien nu "bevisat att de inte är
eunucker", ett resonemang som bygger
på att länder som inte har kärnvapen är
omanliga och svaga.
Kopplingen mellan kärnvapen, makt
och styrka sänder tydliga signaler till de
stater som inte har kärnvapen om vad
det innebär att vara en stark stat. Så länge
de starka staterna har kärnvapen kom-
mer fler stater att vilja utveckla samma
kapacitet.
Begrepp som ”säkerhet” och ”styrka”
måste därför omformuleras utifrån mod-
erna säkerhetspolitiska analyser där män-
niskors säkerhet sätts i centrum. Det är
inte kärnvapen som gör människor säkra
och det är inte kärnvapen som skapar
stabila och säkra stater.
I Blixkommissionens rapport Weapons
of Terror : Freeing the World of Nuclear,
Biological and Chemical Arms bekräftas
betydelsen av ett genusperspektiv:
“
Women have rightly observed that
armament policies and the use of armed
force have often been influenced by
misguided ideas about masculinity
and strength. An understanding of
and emancipation from this traditional
perspective might help to remove
some of the hurdles on the road to
disarmament and nonproliferation.
”
Kärnvapen
&
genus
r€R
Det är inte möjligt att få fram exakta
siffror över hur mycket pengar kärnva-
penstaterna lägger på sina arsenaler. In-
synen är dålig och kostnaderna kan vara
utspridda på flera departement samt ligga
under flera olika budgetposter. Flera
utgifter kan användas för både konven-
tionella vapen och kärnvapen.
USA har störst öppenhet kring sina ut-
gifter, och Frankrikes och Storbrianniens
investeringar kan forskare uppskatta till
viss del. Men övriga staters utgifter är
svårare att beräkna. Bara USA kommer
spendera 348 miljarder dollar på deras
kärnvapen de kommande 10 åren. Det
är 95 miljoner dollar per dag, och det
är bara en av nio kärnvapenstater, som
alla moderniserar sina kärnvapenpro-
gram. I jämförelse så lade de 30 största
biståndsgivarna inom OECD:s bistånds-
kommitté (DAC)
146.6 miljoner dollar i
bistånds 2017 totalt.
USA lägger ungefär 1000 gånger mer
på underhåll och modernisering av
kärnvapen än på nedmontering av kärn-
vapenstridsspetsar. Deras faciliteter för
underhåll och modernisering är samma
Vi vet att kärnvapen kostar
mycket, men hur mycket är
det ingen som säkert vet.
Ekonomi
som för nedmontering, så när USA läg-
ger allt mer resurser på att modernisera
och underhålla vapnen hålls automatiskt
nedrustningen tillbaka.
Samtidigt ökar trycket på banker och
pensionsbolag att inte investera i kärn-
vapenindustrin. Det ökade trycket beror
till stor del på ICAN:s rapport Don’t bank
on the bomb som kommer ut varje år. Rap-
porten identifierar världens största kärn-
vapenproducenter och deras investerare.
Trycket på att avsluta investeringar och
lån ökar i och med kärnvapenförbudet.
Allt fler banker och pensionsbolag har nu
insett effekten av förbudet och har börjat
agera därefter. Flera banker och pensions-
bolag vill inte associeras med kärnvapen,
utan uppdaterar istället sina policies om
hållbara investeringar där kärnvapen allt
oftare listas som ett förbjudet vapen att
investera i.
F
Medicinska
konsekvenser
I augusti 1945 fällde USA två atombomber över de
japanska städerna Hiroshima och Nagasaki.
Fler än 230,000 människor har dött i de båda städerna
till följd av bombernas omedelbara och
långsiktiga skador.
Vid en kärnvapenexplosion uppstår en
enorm tryckvåg som kan uppnå hastig-
heter på flera hundra km/timme. Tryck-
vågen dödar de människor som befinner
sig nära explosionsplatsen, och orsakar
bland annat lungskador, sprängda trum-
hinnor och inre blödningar. Byggnader
och infrastruktur slits sönder.
Värmestrålningen från explosionen
orsakar allvarliga brännskador och
ögonskador. Det handlar om så höga
temperaturer att hela kroppar förångas.
Värmestrålningen sätter eld på städer
och skogar vilket resulterar i enorma
eldhav som skadar eller dödar många
människor.
Unikt för kärnvapen är att de även
dödar och skadar genom radioaktiv strål-
ning. En människa som utsätts för en
dödlig dos strålning kan dö omedelbart
eller efter några månader på grund av
strålsjuka som främst drabbar blodbild-
ningen och infektionsförsvaret.
Det finns också en stor oro för att
strålningen ska skada arvsmassan och
därigenom påverka kommande gene-
rationer.
Cancerrisken ökar bland de som
utsatts för radioaktiv strålning. De
långsiktiga effekterna inkluderar bland
annat bröst-, sköldkörtel- och lungcan-
cer samt leukemi. Risken för leukemi är
störst för den som utsätts för strålning i
ung ålder, och unga flickor löper störst
risk att drabbas av sköldkörtelcancer.
Kärnvapenattackerna mot Hiroshima
och Nagasaki har lett till ökad förekomst
av cancer bland de överlevande. Foster
skadas också av strålningen, med missfall
eller missbildningar till följd.
Både i områden kring kärnvapenprov-
sprängningsplatser och efter bombnin-
garna av Japan har ett ökat antal foster-
skador observerats. I de senare ses även
en ökning av hjärnskador hos individer
som i livmodern utsattes för strålning vid
atombombningarna.
F
h
r
h
h
r
h
Avtal
&
forum
¡:::::::!
Det har länge funnits avtal och
forum som syftar till nedrustning
och icke-spridning av kärnvapen.
Men inte förrän den 7 juli 2017
antog 122 medlemsstater i FN ett
avtal som förbjuder kärnvapen,
inklusive att producera,
testa, inneha, använda samt
assistera i något av detta.
Kampanjen ICAN har länge arbetat
för ett förbudsavtal. Den 10
december 2017 tilldelades ICAN
Nobels fredspris för sitt arbete
med att synliggöra kärnvapens
humanitära konsekvenser och
sin avgörande roll i antagandet
av FN:s kärnvapenförbud.
FN:S KONVENTION OM KÄRNVAPEN-
FÖRBUD - TREATY ON THE PROHIBI-
TION OF NUCLEAR WEAPONS (TPNW)
Den 7 juli 2017 antog en majoritet av
FN:s medlemsstater, inklusive Sve-
rige, för första gången ett förbud
mot kärnvapen. FN:s konvention om
kärnvapenförbud (TPNW) är en multila-
teral konvention som bygger vidare på
icke-spridningsavtalet och har global
kärnvapennedrustning som mål. Kon-
ventionen
fyller ett legalt tomrum som
tidigare existerat mellan internationella
avtal. Det förbjuder konsekvent parter i
avtalet att utveckla, testa, äga, producera,
tillverka, förflytta, inneha, använda eller
hota om att använda kärnvapen.
Vidare förbjuder konventionen att ha
kärnvapen på sitt territorium och att
assistera, uppmuntra eller förmå stater
att genomföra
de ovan nämnda förbju-
dna handlingar. Avtalet syftar alltså till
att även ändra på kärnvapenfria staters
beteenden exempelvis genom finansier-
ing och medverka i produktion.
Kärnvapenstaterna måste vid sitt
tillträde till konventionen förbinda sig
till att förstöra sina kärnvapen enligt en
legalt bindande och tidsbunden plan.
FN:s konvention om kärnvapenförbud
är det första framsteget inom multi-
lateral kärnvapennedrustning på flera
decennier och kanske det största någon-
sin.
Innan 7 juli 2017 var kärnvapen det
enda massförstörelsevapen som ännu
inte omfattades av ett förbud. Biologiska
vapen förbjöds 1972 och kemiska vapen
1993.
Vapen som förbjuds genom inter-
nationella avtal förlorar med tiden sin
politiska status. Det innebär även att
finansiella resurser till vapenproduktion
minskar. Pressen på konkret nedrustning
ökar i samma takt.
Konventionen stärker den globala nor-
men mot kärnvapen och stigmatiserar
användning och innehav. Den är således
ett viktigt verktyg för att sätta punkt för
föreställningen om att kärnvapen är ett
bevis på makt.
Istället
sätter avtalet de humanitära
konsekvenserna i centrum av kärnva-
pendebatten och fokus på vad dessa va-
pen faktiskt är;
vapen som på en sekund
urskillningslöst kan förinta hundratusen-
tals civila.
Icke-spridningsavtalet (NPT) om kärn-
vapen trädde i kraft som internationell
rätt år 1970. Det fanns då fem kärnvap-
enstater: USA, Ryssland, Storbritannien,
Frankrike och Kina. Sedan dess har
Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea
utvecklat kärnvapen. De tre förstnämnda
staterna har aldrig varit medlemmar
ICKE-SPRIDNINGSAVTALET
NON-PROLIFERATION TREATY (NPT)
Den internationella domstolen i Haag
har prövat kärnvapnens legalitet.
Prövningen resulterade i ett rådgivande
yttrande (advisory opinion) år 1996 där
domstolen fastslog att hot om eller
användning av kärnvapen generellt sett
strider mot internationell rätt. Detta på
grund av att kärnvapen inte kan skilja
på soldater och civila, att de orsakar mer
våld och lidande än nödvändigt samt att
länder utanför konflikten skulle komma
till skada genom radioaktivt nedfall.
Kärnvapen skulle kunna användas för
självförsvar om en så extrem situation
uppstår ett lands existens hotas, säger
domstolens yttrande. Men domstolen
kunde inte kunde inte identifiera något
sådant fall. Den internationella dom-
stolen påminde även om att kärnvap-
enländerna i icke-spridningsavtalet om
kärnvapen har en skyldighet att i god tro
nedrusta. I den skyldigheten ligger att
länderna måste nå resultat: nedrustning
i praktiken.
INTERNATIONELLA
DOMSTOLEN I HAAG
i NPT. Nordkorea var tidigare med i
avtalet men 2003 meddelade regimen att
landet skulle gå ur.
Idag utgör NPT det enda i princip
universella bindande åtagandet som
finns vad gäller kärnvapennedrustning.
I och med NPT åtar sig kärnvapensta-
terna även att inte överlåta kärnvapen till
andra stater.
Icke-kärnvapenstaterna förbinder sig
genom NPT till att inte ta emot eller till-
verka kärnvapen. Avtalet syftar också till
att underlätta användningen av kärnkraft
för fredliga ändamål.
Det fullständiga provstoppsavtalet
(CTBT) förbjuder alla kärnvapenprov-
sprängningar, oavsett om de sker ovan
eller under jord, under vatten, eller i
yttre rymden. Även så kallade
kärnsprängningar för fredliga syften
förbjuds genom CTBT.
Avtalet öppnades för underskrifter
år 1996 men har ännu inte trätt i kraft.
För att CTBT ska bli internationell rätt
måste nämligen alla de 44 länder som
idag har kärnkraftsanläggningar skriva
under och göra avtalet giltigt. Ännu
saknas detta från Kina, Nordkorea,
Indien, Egypten, Iran, Israel, Pakistan
och USA.
PROVSTOPPSAVTALET
COMPREHENSIVE NUCLEAR-TEST-BAN
TREATY (CTBT)
Det finns regionala avtal som etablerar
kärnvapenfria zoner i Latinamerika
och Karibien, södra Stilla Havet, Syd-
ostasien, Mongoliet, Centralasien och
Afrika.
Idag omfattar kärnvapenfria zoner
mer än 50 procent av jordens landyta,
119 av världens länder och 18 andra
områden.
Stater som ingår i de kärnvapenfria
zonerna får inte tillverka, provspränga,
lagra eller skaffa kärnvapen. De får inte
heller ha kärnvapen utplacerade på sitt
territorium.
Att delta i en zon fri från kärnvapen är
ett frivilligt åtagande, och ett viktigt steg
mot en kärnvapenfri värld.
KÄRNVAPENFRIA ZONER
NUCLEAR WEAPONS
FREE ZONES (NWFZ)
Nedrustningskonferensen (CD) i Ge-
nève har funnits sedan 1979. Vid starten
hade CD 40 medlemsländer, idag är 65
stater medlemmar. De länder som inte
fått bli medlemmar får enbart delta vid
mötena som observatörer. Sedan 1996,
då det fullständiga provstoppsavtalet
(CTBT) förhandlades fram, har Ne-
drustningskonferensens arbete stått stilla
och inga beslut har fattats, främst på
grund av att alla beslut måste fattas med
konsensus.
NEDRUSTNINGSKONFERENSEN
CONFERENCE ON DISARMAMENT (CD)
r3R
