Text från PDF
FÖRBJUD
KÄRNVAPEN
APRIL 2017
Originalet publicerades av International
Campaign to Abolish Nuclear
Weapons (ICAN) med stöd från
Religions for Peace
Originaltext och layout: Tim Wright
Illustrationer: Jenny Jordahl
Översättning: Svenska Läkare mot
Kärnvapen och Internationella
Kvinnoförbundet för Fred och Frihet,
IKFF.
Creative Commons
BIld: USA provspränger ett kärnvapen
under vattnet vid Bikiniatollen,
Marshallöarna, 1946. Bomben hade
en sprängkraft på 23 kiloton, snäppet
större än bomben över Hiroshima, men
flera hundra gånger mindre än “Castle
Bravo”, USAs största kärnvapen som
provsprängdes 1954.
FN:s generalförsamling
avslutade 2016 med att
anta en resolution om att
påbörja förhandlingar om
ett avtal som förbjuder
kärnvapen. Detta historiska
beslut är ett efterlängtat slut
på två årtionden av stiltje i
multilaterala förhandlingar om
kärnvapennedrustning.
Kärnvapen är det enda
massförstörelsevapen som
ännu inte är förbjudet under
internationell rätt. Detta trots
att kärnvapnens katastrofala
humanitära och miljömässiga
konsekvenser är väl
dokumenterade. Förbud
mot andra särskilt inhumana
vapen, så som antipersonella
minor, klustervapen samt
biologiska och kemiska
vapen har förbjudits på dessa
grunder.
Kärnvapen däremot
regleras enbart av ett avtal
som behandlar spridning
av kärnvapen och som
uppmanar till nedrustning,
icke-spridningsavtalet (NPT).
Ett kärnvapenförbud skulle
därför fylla ett rådande legalt
tomrum inom internationell
rätt. Ett förbud av kärnvapen
skulle också stärka den
globala normen mot
användning och innehav,
vilket kommer att främja
nedrustning.
Sedan FN bildades 1945
har nedrustning av kärnvapen
stått högt på organisationens
agenda. Men insatserna för
att nå detta mål har länge
varit stillastående på grund
av kärnvapenstaternas
ovilja att nedrusta. Istället
har kärnvapenstaterna
investerat enorma summor i
modernisering och utveckling
av sina kärnvapenarsenaler.
OACCEPTABLA VAPEN
Hotet från kärnvapen är
verkligt och ökar. Många
bedömare menar att risken
för att kärnvapen kommer
att användas inte har varit så
hög sedan kalla kriget. Det
finns idag, 2017, cirka 15
000 kärnvapen fördelat på
nio stater: USA, Ryssland,
Storbritannien, Frankrike,
Kina, Israel, Indien, Pakistan
och Nordkorea.
Majoriteten av FN:s
medlemsstater anser att
vapen som är skapade
för att orsaka katastrofal
humanitär skada bör vara
förbjudna under internationell
lag. Erfarenhet från tidigare
förbudsavtal har visat att ett
förbud av en viss vapentyp
skapar rättsliga och politiska
incitament för nedrustning.
Ett kärnvapenförbud skulle
bidra till att stigmatisera
kärnvapen, vilket bidrar
till att trycket på att
kärnvapenstaterna ska
nedrusta kommer att öka.
Förhandlingarna om ett
förbud mot kärnvapen är
öppna för alla stater och
kommer inte kunna blockas
av någon stat genom
användandet av vetorätt. Det
betyder att förhandlingarna
inte är beroende av stöd
eller deltagande från
kärnvapenstaterna, utan att
alla länder deltar på samma
premiss.
FÖRHANDLINGAR STARTAR
1
International Campaign to
Abolish Nuclear Weapons
(ICAN) är en koalition av
cirka 440 organisationer
i 100 länder över hela
världen som arbetar för
att förbjuda kärnvapen.
Medlemmarna är allt från
små lokala fredsgrupper till
globala organisationer som
representerar miljontals
människor.
ICAN startades i
Melbourne, Australien 2007
och lanserades internationellt
i Wien, Österrike samma
år. Kampanjens grundare,
International Physicians for
the Prevention of Nuclear
War, IPPNW, var inspirerade
av den lyckade kampanjen
som ett decennium tidigare
spelade en viktig roll i
förhandlingarna om förbudet
av antipersonella minor,
International Campaign to
Ban Landmines.
Sedan starten har ICAN
arbetat för att bygga ett
kraftfullt offentligt stöd för
avskaffandet av kärnvapen.
Genom att engagera olika
grupper och att arbeta
tillsammans med bland annat
Röda korset och stater har
debatten om kärnvapen
förändrats och förhandlingar
om ett förbud mot kärnvapen
har inletts.
HUMANITÄRT FOKUS
På översynskonferensen av
icke-spridningsavtalet (NPT)
2010 uttryckte staterna i
slutdokumentet en djup
oro över de katastrofala
humanitära konsekvenserna
som skulle följa av en
kärnvapenexplosion.
Det lade grunden för det
Humanitära initiativet och tre
internationella konferenser
under 2013 och 2014 om
kärnvapnens humanitära
konsekvenser.
De tre konferenserna
samlade större delen
av världens stater,
internationella organisationer
och akademiska institutioner.
ICAN har under dessa
tre konferenser haft den
koordinerande rollen för
civilsamhället.
Efter decennier av
tekniska och abstrakta
diskussioner om kärnvapen
har såväl kärnvapenstaterna
som kärnvapenfria stater
på senare år behövt
förhålla sig till mänsklig
säkerhet, humanitär rätt och
humanitära konsekvenser
av kärnvapenanvändning.
Detta har skapat en mer
inkluderande och öppen
kärnvapendebatt inom vilken
trycket på kärnvapenstaterna
att nedrusta har ökat. Den
nuvarande situationen
utgör ett unikt tillfälle att ta
nya steg för nedrustning
genom att utveckla den
internationella rätten
kring kärnvapen med ett
förbudsavtal.
VÅR KAMPANJ
2
HUR VI ARBETAR
ICAN koordinerar globala
aktioner, informerar
allmänheten, arbetar med
opinionsbildning både i FN
och i nationella parlament.
Vi samarbetar med offer
för kärnvapenprover
och överlevare av USA:s
atombomber mot Hiroshima
och Nagasaki och sprider
deras vittnesmål till såväl
allmänheten som till
beslutshavare.
ICAN arbetar för att
förändra debatten från
tekniska diskussioner till att
fokusera på kärnvapnens
humanitära konsekvenser.
Detta menar vi är grunden
till att förbjuda och eliminera
kärnvapen och omöjliggör
för kärnvapenstaterna
att ignorera kraven på
nedrustning.
Under FN:s
generalförsamling 2016
verkade vi för att staterna
skulle anta resolutionen om
att starta förhandlingar om
ett förbud mot kärnvapen,
123 stater röstade ja till
resolutionen.
ICANs arbete med att
skapa opinion och ställa krav
på att också kärnvapenfria
stater ska ta ansvar för
nedrustning har varit
avgörande för den historiska
utveckling som nu sker.
Inför den första konferensen om kärnvapnens humanitära
konsekvenser 2013 anordnade ICAN ett forum för
civilsamhället.
3
SUMITERU TANIGUCHI
Som 16 åring cyklade Sumiteru
Taniguchi (till vänster) genom
Nagasaki när USA släppte sin
andra atombomb. Bomben
exploderade 1,8 km från honom
och orsakade svåra brännskador
på ryggen. Huden på hans högra
arm hängde ner från axeln till
fingertopparna. De fasansfulla
brännskadorna krävde 17
operationer. Här avbildas han
tillsammans med en bild av sig
själv inte långt efter attacken.
IROJI KEBENLI
Iroji Kebenli (till höger) från
Marshallöarna drabbades hårt av
brännskador när han kom i kontakt
med ”Bikinisnö” – radioaktiv aska
och korallfragment som spreds
över Bikiniatollen och de andra
öarna när USA provsprängde
kärnvapen där 1954. Än idag är
Marshallöarna så hårt drabbade
av radioaktiv kontaminering att
många människor fortfarande inte
har kunnat flytta hem.
4
Till vänster: Sumitero har givit sitt tillstånd till
publikation av hans berättelse och bilder.
Till höger: Irojis berättelse och bilder publi-
cerades i ett reprtage i National Geographic.
Kärnvapen är det mest
destruktiva, inhumana
och urskillningslösa vapen
som människan någonsin
skapats. Detta genom både
sin sprängkraft och den
stora mängd strålning som
sprids efter att det kärnvapen
exploderat. Det orsakar
allvarliga konsekvenser både
på kort och lång sikt.
En enda explosion av ett
kärnvapen över ett befolkat
område skulle döda flera
hundratusen människor
och orsaka svåra skador på
många fler. Användandet av
flera kärnvapen skulle även
leda till klimatförändringar,
jordbrukskollaps och svält.
Under den första
konferensen om kärnvapnens
humanitära effekter i
Oslo, Norge, bekräftades
det att: ”Effekterna av
en kärnvapendetonation
/.../ kommer inte att vara
begränsade inom ett lands
gränser, utan det kommer att
påverka stater och människor
avsevärt, både regionalt och
globalt.”
Kärnvapen har använts
två gånger i krig – mot de
japanska städerna Hiroshima
och Nagasaki 1945. Vid slutet
av 1945 hade cirka 250 000
människor dött till följd av de
amerikanska atombomberna.
Sedan dess har många tusen
dött av strålningsrelaterade
sjukdomar.
Utöver de två
atombomberna mot de
japanska städerna har
ytterligare över 2 000
kärnvapen provsprängts på
olika platser i världen. Alla
dessa provsprängningar har
haft förödande konsekvenser
för såväl människor som
miljö och människor har
varit tvugna att lämna sina
hem på grund av radioaktiv
kontaminering.
KÄRNVAPENS EFFEKTER
Kärnvapen frigör enorma
mängder energi i form av
tryck, värme och strålning.
Tryckvågen och värmen gör
att i princip allt som finns
i närheten av bombens
epicentrum slits sönder och
förångas. Vidare dödar höga
doser av strålning kroppens
celler, skadar organ och kan
vara akut dödlig. Strålningen
ökar även risken för cancer,
kroniska sjukdomar och
genetiska skador. Forskning
har konstaterat att barn,
speciellt flickor, samt kvinnor
är mer utsatta än män för
strålningen. Exempelvis har
kvinnor cirka 40 procent
större risk att utveckla cancer
av samma dos strålning som
män.
FN, Röda korset och andra
hjälporganisationer har
deklarerat att det inte finns
någon beredskap efter en
kärnvapenexplosion. Under
den tredje konferensen om
kärnvapens humanitära
effekter i Wien, Österrike,
2014 varnade Röda korset
att kärnvapen ”endast kan
skapa ett katastrofalt och
oåterkalleligt scenario som
ingen önskar och som ingen
kan bemöta på ett betydande
sätt.”
FÖRÖDANDE SKADA
5
MAJ 2010
ÖVERSYNSKONFERENSEN AV
ICKE-SPRIDNINGSAVTALET
I översynskonferensens av icke-
spridningsavtalets slutdokument
från 2010, som antogs med
konsensus, uttrycker staterna en
”djup oro över de katastrofala
humanitära konsekvenserna av en
kärnvapendetonation”. Detta var
starten för de konferenser och det
humanitära initiativet, som i sin tur
har skapat förutsättningarna för
förbudsförhandlingarna.
NOVEMBER 2011
RÖDA KORSET ANTAR EN
RESOLUTION
Den internationella Rödakors- och
Rödahalvmånerörelsen – världens
största humanitära organisation –
antar en historisk resolution som
vädjar till alla världens stater att
börja förhandla ett ”internationellt
rättsligt bindande avtal” för att
förbjuda och eliminera kärnvapen.
Kärnvapennedrustning blir en
prioritet för Röda Korset.
MAJ 2012
FÖRSTA HUMANITÄRA
UTTALANDET
På uppdrag av 16 stater höll
Schweiz det första gemensamma
uttalandet om de humanitära
konsekvenserna av kärnvapen,
som uppmanar alla stater att
”intensifiera sina insatser att
olagligförklara kärnvapen”. Stödet
för detta ökade med varje nytt
uttalande och i maj 2015 stod 159
av FN:s 193 medlemsstater bakom
uttalandet.
MARS 2013
OSLO-
KONFERENSEN
Norge höll den första konferensen
om kärnvapnens humanitära
konsekvenser, med syfte att
stärka bevisen för att förbjuda
och eliminera kärnvapen, 128
stater deltog. Humanitära
hjälporganisationer uttryckte att
de skulle vara svarslösa efter en
kärnvapendetonation.
PROCESSEN HITTILLS
6
FEBRUARI 2014
NAYARIT-
KONFERENSEN
Mexiko anordnade den andra
konferensen om kärnvapnens
humanitära konsekvenser, där
146 stater deltog. Ordföranden
för konferensen uttryckte en
önskan om att starta en process
för att förhandla fram ett rättsligt
bindande avtal som förbjuder
kärnvapen, en nödvändig
förutsättning för att eliminera
alla kärnvapen. Ordföranden
deklarerade även att det nu inte
fanns någon återvändo.
DECEMBER 2014
WIEN-
KONFERENSEN
158 stater deltog på den tredje
konferensen om kärnvapnens
humanitära konsekvenser i
Österrike. Konferensen avslutades
med ett löfte om att fylla det
rättsliga tomrummet inom
internationell rätt vad gäller
kärnvapen. Inom några månader
hade 127 stater uttryckt stöd för
dokumentet som går under namnet
den Humanitära utfästelsen.
AUGUSTI 2016
ÖPPNA ARBETSGRUPPEN VID
FN I GENÈVE
En arbetsgrupp träffas vid FN
i Genève under februari, maj
och augusti för att diskutera
kärnvapennedrustning och för att
undersöka nya rättsliga åtgärder
för att nå en kärnvapenfri värld.
Arbetsgruppen rekommenderade
att förhandlingar om ett förbud mot
kärnvapen bör starta redan 2017.
DECEMBER 2016
RESOLUTION I
GENERALFÖRSAMLINGEN
Majoriteten av staterna i FN:s
generalförsamling röstade
igenom en resolution om att
inleda förhandlingar under 2017
om ett rättsligt bindande avtal
som förbjuder kärnvapen och
leder till dess eliminering. Detta
beslut proklamerar slutet på det
stillestånd som paralyserat den
multilaterala nedrustningen av
kärnvapen i över två decennier.
7
Nio stater äger tillsammans
cirka 15 000 kärnvapen, 93
procent av dessa tillhör USA
och Ryssland. Ungefär 1 800
av kärnvapnen är på så kallad
”high alert” – redo att avfyras
inom loppet av några minuter, de
tillhör USA, Ryssland, Frankrike
och Storbritannien (Federation
of American Scientists 2017). I
och med kärnvapenstaternas
mångåriga och ekonomiskt
enorma investeringar i
moderniseringsprogram är
dagens kärnvapen mycket mer
kraftfulla än de atombomber
som USA släppte över
Hiroshima och Nagasaki 1945.
Kärnvapenstaternas ovilja att
nedrusta ökar risken för att fler
stater skaffar kärnvapen. Den
enda garantin för att kärnvapen
inte ska spridas vidare och för
att de inte ska användas igen är
att förbjuda och nedrusta dem.
Några av kärnvapenstaternas
ledare har uttryckt visioner
om en kärnvapenfri värld
så moderniserar de aktivt
sina kärnvapenarsenaler.
Kärnvapenstaterna har inte
några konkreta planer på att
nedrusta, istället har flertalet
utryckt att så länge det finns
kärnvapen i världen så kommer
staterna behålla sina.
Fem stater i Europa (Belgien,
Nederländerna, Italien, Tyskland
och Turkiet) har amerikanska
kärnvapen utplacerade på sin
mark genom Nato. Cirka två
dussin andra stater har i sina
militärdoktriner uttryckt att de
förlitar sig på USA:s kärnvapen
genom sitt Natomedlemskap
eller samarbete.
KÄRNVAPENARSENALER 2017
STRIDSSPETSAR
6 800
7 000
215
300
260
110–120
120–130
80
<10
14 900
LAND
USA
Ryssland
Storbritannien
Frankrike
Kina
Indien
Pakistan
Israel
Nordkorea
Totalt
Källa: Federation of American Scientists, 2017
TESTER
1 054
715
45
210
45
6
6
?
5
2 086
8
9
ICAN-kampanjare vid FN, 2015.
VARFÖR ETT FÖRBUD
Den stora majoriteten av
världens stater anser att det
är hög tid att kärnvapen görs
olagliga. De menar att ett nytt
avtal behövs som förbjuder
alla aktiviteter relaterade
till kärnvapenanvändning,
såsom innehav och
utveckling.
Förbud av specifika
vapensystem leder till
nedrustning. Vapen som
har gjorts olagliga tappar
politisk status och resurser
för produktion, modernisering
och upprätthållande minskar.
Vapentillverkare får svårare
att producera vapnen
och produktionen skadar
tillverkarnas anseende.
Ett förbud mot kärnvapen
kommer att komplettera
redan existerande förbud
mot andra vapentyper som
anses vara urskillningslösa
och inhumana. Ett förbud
kommer också att förstärka
de lagar och regler som
idag reglerar kärnvapen, så
som icke-spridningsavtalet,
kärnvapenfria zoner och
provstoppsavtalet. Förbudet
kommer även att stärka
det globala tabut mot
användande och innehav av
kärnvapen och det kommer
utmana idén om att dessa
vapen är lagliga för vissa
stater.
ALLAS SÄKERHET
Ett nytt avtal kommer även
att försvåra spridningen av
kärnvapen. Ett avtal kommer
att öka säkerheten för alla,
inte minst för de som lever i
stater som innehar kärnvapen
– där det är störst risk att bli
offer för en kärnvapenattack.
FÖRBUDETS INNEHÅLL
ICAN kräver att det
internationellt rättsliga avtal
som nu ska förhandlas
fram, leder till ett förbud
mot alla aktiviteter
kopplade till kärnvapen.
Det innefattar exempelvis
utveckling, produktion,
tester, anskaffning,
beredskapslagring, transfer,
utplacering, användning eller
hot om användning.
Vidare bör även avtalets
parter förbjudas att assistera,
finansiera, övertala eller
förmå andra att utföra någon
av dessa handlingar. Avtalet
bör innebära en skyldighet
för fullständig nedrustning av
kärnvapen och ett ramverk
för att uppnå detta, alltså att
parterna kommer överens
genom rättsliga instrument
om relevanta åtgärder och
tidslinjer som en del av
implementeringen.
Ytterligare åtaganden
som bör innefattas är att
respektera rättigheter för
offer och överlevare av
kärnvapen samt skador på
miljön. Avtalet ska också
underlätta internationellt
samarbete för att åtgärda
dessa skador och
implementera rättigheter.
10
I oktober 2016 beslutade
Sveriges regering att stödja
förhandlingarna om ett
förbud mot kärnvapen.
Utrikesminister Margot
Wallström har flera gånger
tidigare fört fram brådskan
av att skapa en värld fri från
kärnvapen, utan att direkt
stödja förbudsarbetet.
Sveriges viktiga
ställningstagande måste
innebära nya åtaganden.
Det går i led med att Sverige
nu måste investera i en
framtidstro för alla genom en
tydlig politik vars mål är att
göra kärnvapenförbudet så
starkt som möjligt.
Natos medlemsstater har
utsatts för påtryckningar
från USA att inte delta på
förhandlingarna. Det är av
största vikt att Sverige, som
alliansfritt land, engagerar
sig både under och efter
förhandlingarna och också
tar en ledande roll för
att fler stater kommer till
förhandlingarna och deltar
aktivt.
Förbudet mot kärnvapen
måste vara förbundet med
förpliktelser för att det ska bli
verkningsfullt, därför är det
av största vikt att förbudet
har ett grundläggande
innehåll som gäller för alla.
SVERIGES POSITION
11
ICAN:s kampanjare i Nayarit, Mexiko, 2014,
under den andra intetnationella konferensen
om kärnvapnens humanitära effekter.
STÖD VÅRT ARBETE FÖR EN
KÄRNVAPENFRI VÄRLD
- INNAN DET ÄR FÖRSENT
ICANW.ORG/DONATE
SLMK.ORG
IKFF.SE
“THE WRITING SHOULD BE ON THE WALL FOR THE
NUCLEAR POWERS. A TREATY BANNING NUCLEAR
WEAPONS IS ON ITS WAY. THE MOMENTUM OF
THIS CAMPAIGN IS UNSTOPPABLE.”
– DESMOND TUTU, MOTTAGARE AV NOBELS
FREDSPRIS